Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder i syfte att bereda vissa utländska läkare möjlighet att utöva läkarkonsten inom riket

1947-03-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:198, Angående åtgärder i syfte att bereda vissa utländska läkare möjlighet att utöva läkarkonsten inom riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

1

Nr 198.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående åtgärder i syfte

att bereda vissa utländska läkare möjlighet att utöva

läkarkonsten inom riket; given Stockholms slott den

21 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 21 mars 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld,

Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anför statsrådet Mossberg.

Inledning.

Under det andra världskrigets senare år inkommo till Sverige såsom flyktingar

ett stort antal utländska läkare, till större delen hemmahörande i de

baltiska länderna. Antalet dylika läkare uppgår för närvarande enligt för

Ilihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 198.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

medicinalstyrelsen tillgängliga uppgifter till omkring 200, därav 147 balter

(110 ester, 33 letter och 4 litauer). Av övriga nationaliteter finnas 23 tyskar

och 12 polacker. Återstående läkare representera sju olika nationer, nämligen

Bulgarien, Holland, Jugoslavien, Rumänien, Ryssland, Tjeckoslovakien

och Ungern.

Av ifrågavarande läkare äro 30 födda år 1885 eller tidigare, 15 under något

av åren 1886—1891 samt 32 under perioden 1892—1896. Flertalet läkare,

närmare hestämt omkring tre fjärdedelar av samtliga, innehar specialistkompetens

i ett eller flera ämnen. Bland de baltiska läkarna finnes ett mindre

antal professorer eller jämställda. Hittills har ett nittiotal av läkarna erhållit

Kungl. Maj:ts tillstånd att utöva läkarkonsten i begränsad omfattning,

företrädesvis bland flyktingar av vederbörandes egen nationalitet. 5 läkare

ha förvärvat svenskt medborgarskap.

Med hänsyn till att nu avsedda utländska läkare sannolikt komma att

kvarstanna här och med beaktande av de tecken på bristande tillgång till

svenska läkare, som under senare tid framträtt, har medicinalstyrelsen låtit

utreda de förutsättningar, under vilka dessa läkare skulle kunna tagas i anspråk

inom den sjukvårdande verksamheten i Sverige. På grundval av de

resultat, som framkommit vid överläggningar i ämnet mellan representanter

för styrelsen samt för karolinska institutet och Sveriges läkarförbund, bär

styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 december 1946 framlagt förslag

till åtgärder i berörda syfte.

Innan jag ingår på medicinalstyrelsens framställning och däröver avgivna

yttranden synes mig lämpligt att i detta sammanhang erinra om de grundläggande

bestämmelserna i lagen den 21 september 1915 (nr 362) om behörighet

att utöva läkarkonsten. Enligt 1 § 1) i nämnda lag tillkommer sådan

behörighet den, som vunnit legitimation som läkare (legitimerad

läkare). Behörighet äger vidare -— enligt stadgandena i 1 § 2—4) i lagen

— dels den som, utan att vara legitimerad läkare, innehar läkarbefattning,

vartill han blivit av Konungen utnämnd, dels den som, utan att vara legitimerad

läkare, är av medicinalstyrelsen förordnad att tjänstgöra såsom vikarie

för läkare eller såsom extra läkare eller är av vederbörande myndighet

förordnad till läkare vid den militära sjukvården eller är förordnad att

vara underläkare eller amanuens vid offentlig klinik eller poliklinik, dels

ock den som av Konungen erhållit särskild tillåtelse att inom riket utöva

läkarkonsten, i den omfattning och under den tid tillåtelsen avser. Enligt

2 § må legitimation endast meddelas svensk medborgare, som inom

riket avlagt medicine licentiatexamen. Ansökan om legitimation göres hos

medicinalstyrelsen. Styrker sökanden därvid, att han uppfyller de för vinnande

av legitimation stadgade villkoren, skall styrelsen meddela honom

legitimationsbevis. Legitimation kan återkallas; grunderna härför äro upptagna

i lagens 3 och 4 §§.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

3

Medicinalstyrelsens förslag.

Styrelsen framhåller inledningsvis, att de utländska läkarna i många tall

hade en mindre allsidig och grundlig utbildning än den som vunnes av

svenska läkare. Med hänsyn härtill hade man vid överläggningarna inom

styrelsen enats om nödvändigheten av eu viss prövning och efterutbildning

av de utländska läkare, vilka ville vinna svensk läkarbehörighet.

Till en början föreslås en individuell granskning av samtliga

läkares förutsättningar och lämplighet för fortsatt efterutbildning skola

komma till stånd inom medicinalstyrelsen. Därvid borde redan från början

de läkare avskiljas, som på grund av ålder eller andra orsaker icke lämpligen

kunde komma i fråga. Hänsyn borde vidare tagas till eventuella hinder

av politisk art; i denna del borde prövningen liksom hittills varit fallet ankomma

på statens utlänningskommission. Ett fortlöpande samråd härutinnan

förutsättes komma till stånd mellan utlänningskommissionen och styrelsen.

Styrelsen föreslår vidare, att de läkare, som vid den förberedande granskningen

befunnits godtagbara, skola — i den mån detta ej redan skett genom

tjänstgöring efter medicinalstyrelsens förordnande såsom Iäkarvikarie i underordnad

ställning å sjukvårdsanstalt •— fullgöra praktisk sjukhustjänstgöring

under loppet av minst ett år. Ändamålet härmed angives

vara att få besked om vederbörandes medicinska och personliga kvalifikationer,

kunskaper i svenska språket samt kännedom om svensk hälso- och

sjukvård. I dessa hänseenden borde intyg avgivas av den för sjukvården

vid vederbörande sjukvårdsanstalt ansvarige läkaren. Enligt vad medicinalstyrelsen

förklarat sig ha inhämtat från svenska landstingsförbundet och

svenska stadsförbundet vore dessa organisationer villiga att medverka till

läkarnas utplacering å sjukvårdsanstalterna samt att under praktiktjänstgöringen

bereda dem fri kost ävensom — i mån av tillgång — fri bostad.

Nästa etapp av prövningsförfarandet skulle enligt styrelsens förslag omfatta

förhör inför akademiska lärare rörande vederbörande

läkares kunskaper och praktiska färdigheter, vilka förhör förutsättas anpassade

efter förhållandena i det enskilda fallet. I samband härmed skulle

såväl teoretiska som praktiska prov avläggas, av allmänpraktikerna i medicin,

kirurgi och pediatrik samt av specialisterna i vederbörandes specialitet.

Lämpligt vore därför, att allmänpraktikernas praktiktjänstgöring komme att

äga rum främst på invärtesmedicinsk avdelning eller odelat lasarett samt i

övrigt på sinnessjukhus, sanatorium eller annan ur utbildningssynpunkt godtagbar

sjukvårdsinrättning. För specialisterna åter syntes i första hand böra

krävas tjänstgöring på specialavdelning och på avdelning för specialitetens

grundläggande ämne.

Ytterligare uppställes enligt förslaget krav på kunskaper i rätlsoch

stats m e d i c i n, motsvarande fordringarna i delta ämne för svensk

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 198.

medicine licentiatexamen. I den mån läkarna icke förvärvat sådana kunskaper

genom självstudier, kontrollerade genom förhör av akademiska lärare,

skulle de åläggas genomgå särskilda för ändamålet anordnade kurser i

ämnet. Beträffande planläggningen av dessa kurser hänvisar styrelsen till

en av medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, professorn W. Bosseus på

styrelsens uppdrag upprättad promemoria av i huvudsak följande innehåll.

Kursernas ändamål. De planerade kurserna avses skola bibringa deltagarna

kunskaper i statsmedicin, motsvarande fordringarna i svensk medicine

licentiatexamen. I överensstämmelse härmed böra kurserna ge nödiga

kunskaper rörande organisationen av vårt medicinalväsende och om våra

sociala välfärdsinrättningar ävensom kännedom om de viktigare svenska

medicinalförfattningarna samt om grunderna för utfärdande av intyg.

Förkunskaper. För att vinna tillträde till kurserna böra de sökande med

intyg eller på annat tillfredsställande sätt styrka, att de behärska svenska

språket i tal och skrift. Då de sökande till allra största delen torde besitta

endast helt ytliga förkunskaper rörande svenska samhällsförhållanden, böra

de före kurserna eller vid dessas början lämpligen läsa någon elementär

lärobok i medborgarkunskap, exempelvis Rydén—Thomsons »Medborgarknnskap».

Lärokursens inhämtande. Kunskaper rörande organisationen av det

svenska medicinalväsendet och om våra sociala välfärdsinrättningar kunna

under kurserna inhämtas huvudsakligen genom självstudier efter respektive

kursledares direktiv. Såsom lärobok kan därvid användas Höjer—Sjövall:

»Folkhälsan som samhällsangelägenhet». — Kännedom om de viktigare

svenska medicinalförfattningarna och om grunderna för utfärdandet av intyg

bör däremot i huvudsak meddelas genom undervisning i form av föreläsningar

och seminarier. 1 den mån dessa författningar icke hinna genomgås

vid undervisningen böra de av kursdeltagarna inhämtas genom studium

av Bastmans »Medicinalförfattningar», sista upplagan. Antalet undervisningstimmar

bör lämpligen sättas till 25.

Slutförhör. Varje kurs avslutas med ett förhör. För envar vid förhöret

godkänd kursdeltagare bör kursledaren kostnadsfritt utfärda intyg, att kursdeltagaren

visat sig besitta kunskaper i statsmedicin, motsvarande fordringarna

i svensk medicine licentiatexamen.

Antalet deltagare i varje kurs bör, om respektive kursledare skall kunna

hålla nödig kontakt med deltagarna och kontrollera, att de på tillfredsställande

sätt följa undervisningen, icke sättas högre än 20. Med hänsyn till att

samtliga läkare först efter en tid av 2—3 år torde ha hunnit genomgå provtjänstgöring

på sjukvårdsanstalt, bör fördelningen av kurserna ske över en

tidrymd av motsvarande längd.

Personal och kurslokal. Jämte akademiska lärarkrafter fordras för kurserna

eu vaktmästare och en städerska. Den åt karolinska institutets rättsmedicinska

och kemiska institutioner upplåtna föreläsningssalen i f. d. patologiska

institutionen, Hantverkargatan 3, förutsattes kunna användas som

kurslokal.

Kostnaderna. För varje kurs beräknas följande arvoden, nämligen till

kursledaren 1 000 kronor, till vaktmästaren 75 kronor och till städerskan

25 kronor. Därtill komma utgifter för annonsering om cirka 25 kronor.

Totalkostnaden för varje kurs skulle sålunda bliva (1 000 + 75 + 25 + 25)

1 125 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

5

1 anslutning härtill framhåller medicinalstyrelsen, att antalet erforderliga

kursdeltagare icke torde komma all överstiga 175. lläknade man med högst

20 deltagare i varje kurs, skulle antalet erforderliga kurser komma att uppgå

till högst 9. Totalkostnaden för anordnandet av samtliga kurser skulle följaktligen

med tillämpning av förut angivna beräkningsgrunder bli (9 X 1 125)

10 125 kronor eller i avrundat tal 10 000 kronor.

Sedan läkarna med godkända vitsord genomgått förenämnda prov och utbildning,

skulle de enligt förslaget medgivas behörighet att utöva läkarkonsten

här i riket. För vinnande härav skulle framställning i gällande

ordning ingivas till Konungen. Någon form av tidsbegränsning eller annan

inskränkning i behörigheten anses icke böra ifrågakomma. Medicinalstyrelsen

framhåller som ett önskemål, att de utländska läkare, som befunnits äga

därför nödiga kunskaper, jämväl beredes tillfälle att avlägga svensk medicine

licentiatexamen, enär denna examen utgjorde villkor för ernående av

legitimation efter erhållet svenskt medborgarskap.

Medicinalstyrelsen övergår härefter till frågan, huru man lämpligen borde

ordna med de utländska läkarnas och deras familjers försörjning under

prövo- och efterutbildningstiden. 1 detta avseende föreslås att läkarna skola

beredas tillgång till rån tefria studielån. För erhållande av dylika

lån skulle i tillämpliga delar gälla huvudsakligen samma bestämmelser, som

beträffande svenska akademiker äro meddelade i reglementet den 15 juni

1939 (nr 290) för utdelning av räntefria lån för universitetsstudier. Lån

föreslås skola beviljas till belopp av högst 6 000 kronor för läkare och år.

Ansökan om lån, innefattande redogörelse för sökandens ekonomiska förhållanden,

skulle enligt förslaget ställas till medicinalstyrelsen, som borde

omhänderhava låneverksamheten. Sålunda skulle de motsvarande uppgiiter,

som enligt nyssnämnda reglemente åvilade statsstipendienämnd och generalpoststyrelsen,

ankomma på medicinalstyrelsen, vilken jämväl skulle åläggas

skyldigheten att förvara avlämnade skuldförbindelser. Det förutsättes, att

närmare bestämmelser rörande låneverksamhetens administrerande sedermera

skola utfärdas av Kungl. Maj:t efter förslag av medicinalstyrelsen.

Med utgångspunkt från att antalet läkare, som önskade komma i åtnjutande

av lån, kunde uppskattas till 175, beräknar medicinalstyrelsen storleken

av de för lånebeviljandet erforderliga medlen under det första året till

(175X0 000) 1 050 000 kronor. Räknade man med eu tid av minst 2 år

för vederbörandes utbildning, skulle alltså det sammanlagda medelsbehovet

icke komma att understiga 2 000 000 kronor. Med hänsyn till den föreslagna

läneverksaxnlietens relativt korta varaktighet anses inrättandet av någon

statlig utlåningsfond för ändamålet icke böra ifrågasättas. Erforderliga anslag

föreslås i stället anvisade å driftbudgeten.

Styrelsen framhåller slutligen, att ett genomförande av de föreslagna åtgärderna

påkallade eu viss mindre förstärkning av styrelsens arbetskrafter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Styrelsens framställning utmynnar i en hemställan att Kungl. Maj:t måtle

dels godkänna plan för prövning och efterutbildning av utländska läkare

i Sverige i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens förslag,

dels föreslå riksdagen att å tilläggsstat för budgetåret 1946/47 anvisa ej

mindre ett reservationsanslag av 10 000 kronor för anordnande av kurser i

statsmedicin för utländska läkare i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande

förslag än även ett anslag av 1 000 000 kronor till lån till ifrågavarande

läkare enligt de i det föregående angivna grunderna,

dels ock föreslå riksdagen att för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag av

1 000 000 kronor till samma låneverksamhet.

Yttranden.

Över medicinalstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av kanslern för

rikets universitet, efter hörande av de medicinska fakulteterna i Uppsala och

Lund samt karolinska institutets lärarkollegium, ävensom av statskontoret.

Förslagets syfte och principiella uppläggning har mötts av gillande eller

lämnats utan erinran i samtliga yttranden. Önskemål eller erinringar rörande

detaljer i förslaget ha emellertid framförts på sätt framgår av följande

redogörelse.

Beträffande prövnings- och utbildningsförfarandet i

allmänhet framhåller universitetskanslern, att de utländska läkare, som

för närvarande vistades i Sverige, sannolikt utgjorde en synnerligen heterogen

grupp, såvitt anginge kunskaper och förutsättningar för att tagas i anspråk

inom den sjukvårdande verksamheten i vårt land. Bedömningen av de enskilda

fallen borde därför ske med största möjliga omsorg i syfte att förebygga

att de läkare, som icke besutte erforderliga kvalifikationer, erhölle

behörighet att här utöva läkarkonsten. De av medicinalstyrelsen föreslagna

reglerna syntes därför böra tillämpas med största noggrannhet och hänsyn

därvid särskilt tagas till vederbörandes allmänna lämplighet. Å andra sidan

anmärker medicinska fakulteten i Lund, att den föreslagna ettåriga vidareutbildningen

och efterföljande prövningsförfarande givetvis i en del fall

kunde visa sig obehövlig.

Den föreslagna anordningen med pro v tjänstgöring å sjukvårdsanstalt

och intyg rörande utfallet av denna tjänstgöring finner

medicinska fakulteten i Uppsala vara i och för sig ändamålsenlig, men fakulteten

förordar, att tjänstgöringen fullgöres under mer än en ansvarig läkare

samt att intyget om vederbörandes personliga kvalifikationer och allmänna

lämplighet i överensstämmelse härmed utfärdas av minst två sådana läkare,

helst efter inbördes samråd och gärna i gemensamt utlåtande. Enligt fakultetens

mening vore nämligen bedömandet av de personliga förutsättningarna

och lämpligheten såsom läkare en så pass ömtålig och ansvarsfull uppgif t,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

att delsamma ej borde åläggas en läkare ensam. Universitetskanslern har

anslutit sig till detta fakultetens uttalande.

I fråga om de föreslagna kurserna i rätts- och statsmedicin

åberopar universitetskanslern ett uttalande av karolinska institutets lärarkollegium

av i huvudsak följande innehåll.

Nämnda »kunskaper i rätts- och statsmedicin», för vilkas inhämtande särskilda

kurser skulle anordnas, torde — möjligen bortsett från kunskaper rörande

grunderna för utfärdande av intyg —- avse endast de kunskaper i

statsmedicin, som ingå i fordringarna för medicine licentiatexamen, men ej

kunskaper i rättsmedicin i egentlig mening. Det torde med de resurser beträffande

undervisningslokaler och lärarpersonal, som för närvarande stå till

förfogande, icke vara möjligt att bereda de 100—‘200 flyktingsläkare, som

kunna komma i fråga, kursundervisning i sistnämnda ämne. Ej heller kan

särskild efteruibildning i detta ämne anses nödvändig för dessa läkare,

därest de blott skola givas tillstånd att utöva läkarkonsten i riket men icke

avlägga svensk medicine licentiatexamen och erhalla legitimation. I den av

medicinalstyrelsen åberopade, av professorn Bosams utarbetade promemorian

nämnes ej heller något om undervisning i egentlig rättsmedicin utan

endast om kurser i statsmedicin, vid vilka skulle inhämtas dels kunskaper

rörande organisationen av det svenska medicinalvåsendet samt om våra sociala

välfärdsinrättningar, dels ock kännedom om de viktigare svenska medicinalförfattningarna

samt om grunderna för utfärdande av intyg.

Enligt medicinska fakulteten i Lund hör frågan om förutsättningarna för

vederbörande läkares erhållande av behörighet underställas en

nämnd i syfte att garantera en så allsidig och rättvis prövning av det individuella

fallet som möjligt. Denna nämnd kunde förslagsvis bestå av eu representant

för medicinalstyrelsen, två representanter för läkarutbildningen

och en representant för Sveriges läkarförbund. Nämndens akademiska medlemmar

och representanter för läkarförbundet borde i fråga om personvalet

variera för olika grupper av ifrågakommande läkare samt utväljas sa, att

frågan om rimliga krav på allmän- eller specialistkompetens bleve ingående

och allsidigt belyst och prövad. I detta sammanhang ifrågasätter fakulteten,

huruvida icke en inskränkt behörighet skulle stimulera till ökade ansträngningar

bland läkarna att söka nå fram till medicine licentiatexamen;

möjligt vore att en inskränkning i behörigheten vore för enstaka läkare att

jämväl ur andra synpunkter föredraga. Även detta spörsmål kunde enligt

fakultetens förmenande med fördel överlåtas till den av fakulteten föreslagna

nämndens bedömande.

Universitetskanslern ansluter sig till ett av medicinska fakulteten i Uppsala

gjort uttalande, att det beträffande de utländska läkare, som önskade

avlägga svensk medicine licentiatexamen, borde ligga i vederbörande examinators

hand att medgiva de lättnader i fråga om kurser och tjänstgöringar,

som kunde vara av omständigheterna motiverade.

Den föreslagna långivningen till de utländska läkarna har föranlett

några uttalanden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Karolinska institutets lärarkollegium anser det ej riktigt att, på sätt skett

i medicinalstyrelsens framställning, göra en jämförelse mellan den ifrågasatta

flyktinghjälpen till de utländska läkarna och de studielån, som stå till

förfogande för svenska akademiker. Kollegiet framhåller, alt de sistnämnda

lånen tillgodonjötes av ett litet fåtal fattiga svenska studenter, vilka styrkt

sig äga studiebegåvning. Det vore alltså fråga om två helt olika typer av lån.

Enligt kollegiets mening borde därför den ekonomiska hjälpen till de utländska

läkarna ej betecknas såsom studielån utan ges ett annat namn,

exempelvis »statliga lån till akademiska flyktingar». Denna mening delas av

universitetskanslern, som för egen del föreslår benämningen »lån till akademiska

flyktingar för viss medicinsk utbildning».

Statskontoret anmärker, att medicinalstyrelsen vid beräkningen av de anslagsbelopp,

som under vart och ett av budgetåren 1946/47 och 1947/48 skulle

erfordras för lånen i fråga, utgått från att lånebeloppet för praktiskt taget

samtliga läkare skulle uppgå till föreslaget maximum av 6 000 kronor. Det

framhålles, att enligt det av styrelsen åberopade reglementet (SFS 1939: 290)

för utdelning av räntefria lån för universitetsstudier studielån må för varje

gång beviljas till belopp av högst 1 500 kronor för studier vid universiteten i

Uppsala och Lund samt högst 2 000 kronor för studier vid karolinska institutet.

Endast när särskilda omständigheter därtill föranledde, kunde lån beviljas

till högre belopp. Statskontoret framhåller, att även om det i flertalet

av de fall, om vilka här vore fråga, syntes bli behövligt med större lånebelopp

än som i regel avsetts för svenska studerande, medicinalstyrelsens beräkningar

dock förefölle väl högt tilltagna. Åtminstone i de fall, då det

gällde läkare utan försörjningsplikt i Sverige, borde det enligt statskontorets

mening vara tillräckligt med avsevärt mindre lån. Med hänsyn därtill

kunde de föreslagna anslagsbeloppen i ej ringa mån nedsättas.

Jämväl mot förslaget att lånen skulle vara räntefria inlägger statskontoret

gensaga. Enligt statskontorets uppfattning torde ifrågavarande läkare efter

erhållen legitimation kunna påräkna sådana inkomster, att det syntes rimligt,

att lånen återbetalades med skälig ränta, exempelvis efter 4 %.

Statskontoret förordar slutligen, att anslagen till låneverksamheten anvisas

under kapitalbudgeten, förslagsvis under fonden för låneunderstöd.

F öredraganden.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår vistas för närvarande omkring

200 utländska läkare av olika nationaliteter, företrädesvis balter, såsom

flyktingar i vårt land. I den mån dessa läkare på grund av humanitära

eller andra skäl icke lämpligen kunna återföras till sina respektive

hemländer, är det givetvis ett angeläget önskemål att åvägabringa förutsättningar

för att de på ett stadigvarande sätt skola kunna erhålla arbetsmöjligheter

och utkomst inom den svenska sjukvården. För åtgärder i

sådan riktning talar även behovet av en förstärkning av vårt lands läkar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

9

kår. Jag vill i detta hänseende erinra om att på senare tid i olika sammanhang

vitsordats, att i fråga om ett flertal uppgifter i tolkhälsans tjänst

antalet läkare är alltför ringa.

Det är mot bakgrunden härav, som medicinalstyrelsens nu föreliggande

förslag bör bedömas. Förslaget tar sikte på att bereda de utländska läkarna

möjlighet att vinna behörighet att utöva läkarkonsten i riket. Den omständigheten,

att man mångenstädes i utlandet icke uppställer lika höga fordringar

på allsidig och grundlig läkarutbildning som i Sverige, har föranlett

styrelsen att uppställa krav på viss efterutbildning och prövning såsom

principiell förutsättning för vinnande av sådan behörighet. Endast sådana

utländska läkare, vilka vid en första mera allmän bedömning i avseende å

ålder och hittillsvarande verksamhet befunnits önskvärda som svenska

läkare skola enligt förslaget kunna ifrågakomma för erhållande av efterutbildningen.

Beträffande de vid denna förhandsgranskning utvalda läkarna

kräver förslaget som regel minst ett års prövotid vid svensk sjukvårdsanstalt.

Rörande utfallet av denna tjänstgöring skall intyg avgivas av

den för sjukvården vid anstalten ansvarige läkaren. Praktiska och teoretiska

prov skola avläggas inför akademiska lärare, varvid proven dock

förutsättas kunna anpassas och varieras efter förhållandena i det enskilda

fallet. Vidare föreslås, att samtliga ifrågakommande läkare skola åläggas

styrka att de äga tillfredsställande insikter i svensk statsmedicin, motsvarande

fordringarna för svensk medicine licentiatexamen. I mån av behov

förutsättas särskilda, av statsverket bekostade kurser anordnade i ämnet.

Sedan vederbörande undergått den prövning, som i det särskilda fallet ansetts

lämplig och nödvändig, skall frågan om behörighets vinnande underställas

Kungl. Maj:ts bedömande. Någon form av tidsbegränsad eller partiell

behörighet bör enligt förslaget ej ifrågakomma. Ytterligare rekommenderar

styrelsen, att de utländska läkare, som befunnits äga erforderliga

kunskaper, skola beredas tillfälle att avlägga svensk medicine licentiatexamen.

Enligt vad medicinalstyrelsen upplyst ha svenska landstingsförbundet

och svenska stadsförbundet förklarat sig villiga att medverka till läkarnas

utplacering på sjukvårdsanstalterna för den ifrågasatta provtjänstgöringen

ävensom att under liden därför bereda dem fri kost och om möjligt tri

bostad. Handlingarna i ärendet ge vidare vid handen, att styrelsen har för

avsikt att, i den utsträckning som befinnes möjlig utan intrång på svenska

läkares intressen, meddela de utländska läkarna — pa sätt hittills praktiserats

— vikariatsförordnanden under praktiktjänstgöringen. I syfte att

betrygga läkarnas och deras familjers försörjning under provtjänstgöringsoch

efterutbildningstiden föreslås, att tillgång skall beredas till räntelria lån,

maximerade till 0 000 kronor per läkare och år. Låneverksamheten avses

administrerad av medicinalstyrelsen efter liknande bestämmelser, som nu

gälla för de räntelria studielånen till svenska akademiker.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. I sand. Nr 198.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Vid remissbehandlingen har förslaget i princip tillstyrkts av de i ärendet

hörda sakkunniga myndigheterna — universitetskanslern och rikets ire

medicinska utbildningsanstalter. De önskemål eller erinringar, som framkommit,

taga närmast sikte på vissa detaljer; detta gäller även det av statskontoret

avgivna yttrandet, vari förslaget ägnats en uteslutande ekonomiskt-kameral

granskning.

För egen del finner jag förslaget innefatta en i huvudsak väl avvägd lösning

för tillgodoseendet av det därmed avsedda syftet. .lag tillstyrker därför,

att detsamma lägges till grund för praktiska åtgärder i ämnet med de

modifikationer, som av mig i det följande förordas.

Vad till en början p r ö v n i n g s- och efterutbildni n g s f ö rfarandet

angår torde alltför rigorösa normer för läkarnas utbildning

och lämplighetsprövning icke böra uppställas; huvudvikten bör i stället

läggas på en individuell bedömning. 1 särskilda fall bör det bl. a. vara

medicinalstyrelsen obetaget att med hänsyn till vederbörandes i tidigare

verksamhet ådagalagda kvalifikationer dispensera från kraven på praktiktjänstgöring

och prövning inför akademiska lärare. Självfallet är emellertid,

att varje läkare måste styrka sig äga tillfredsställande kunskaper i

svensk statsmedicin, motsvarande fordringarna i svensk medicine licentiatexamen.

Härvid torde böra beaktas vad karolinska institutets lärarkollegium

anfört rörande obehövligheten av särskilda kunskaper i rättsmedicin.

I anslutning till vad medicinska fakulteten i Uppsala och universitetskanslern

framhållit vill jag vidare förorda, att ifrågakommande praktiktjänstgöring

å sjukvårdsanstalt fullgöres under minst två ansvariga läkare

samt att skyldighet skall åligga envar av dem att medelst intyg avge ett på

egna erfarenheter grundat omdöme rörande vederbörandes personliga kvalifikationer

och allmänna lämplighet för vinnande av svensk läkarbeliörighet.

Det bör givetvis stå Kungl. Maj:t fritt att efter omständigheterna meddela

till tiden eller eljest begränsad behörighet att utöva läkarkonsten.

Beträffande de utländska läkare, som önska avlägga svensk medicine licentiatexamen,

bör det ligga i vederbörande examinators hand att medgiva

de lättnader i fråga om kurser och tjänstgöringar, som kunna vara av omständigheterna

i det särskilda fallet motiverade.

Jag övergår härefter till spörsmålet om e k o n o m i s k h j ä 1 p åt

ifrågavarande läkare under prövnings- och efterutbildningstiden. Till en

början vill jag då konstatera, att här icke är fråga om studielån i egentlig

mening. Några skäl varför lånen skulle vara räntefria finner jag i likhet

med statskontoret icke föreligga. .lag förordar därför, att lånen löpa med

ränta efter samma procentsats, som gäller för riksbankens amorteringslån

(för närvarande 3,5 %). Beträffande lånens storlek har jag intet att erinra

mot det föreslagna maximibeloppet av (1000 kronor för år, i de fall, där

vederbörande utländska läkare har försörjningsplikt mot familj eller anhörig

här i riket. I övriga fall förutsätter jag, att lånen regelmässigt bestäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

11

mas till lägre belopp; någon särskild maximigräns torde dock icke böra

tixeras för dessa fall med hänsyn till de skiftande omständigheter, som

kunna föreligga. 1 stället torde böra tillses, att prövningen av låneansökningarna

blir så omsorgsfull, som förhållandena medgiva. Vid övervägandet

härav har inom departementet dryftats olika möjligheter. Jag har därvid

kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande prövning lämpligen

bör handhavas av eu särskild av Kungl. Maj:t utsedd nämnd, bestående av

medicinalstyrelsens chef eller annan ledamot av styrelsen, vilken tillika

skulle fungera såsom nämndens ordförande, ävensom ytterligare två personer,

varav den ena lämpligen bör besitta kännedom om flyktingsförhållandena

och den andra om studielångivning i allmänhet. Ordföranden och ledamöterna

i nämnden böra äga åtnjuta ersättning enligt kommittékungörelsen.

Utanordningen av lånen samt de ekonomiska mellanhavandena med låntagarna

torde, såsom föreslagits, fä omhänderliavas av medicinalstyrelsen.

Närmare bestämmelser i ämnet torde få meddelas av Kungl. Maj:t, i tilllämpliga

delar med ledning av reglementet för statens räntefria studielån.

Till bestridande av kostnader n a för erforderliga kurser i statsmedicin

lör utländska läkare torde i enlighet med medicinalstyrelsens förslag

böra avses ett reservationsanslag av 10 000 kronor, vilket för möjliggörande

av vissa kurser redan innevarande vår bör anvisas å tilläggsstat

för det nu löpande budgetåret.

Av vad jag anfört framgår, att betydande svårigheter möta att med någon

grad av exakthet bedöma storleken av det belopp, som erfordras för finansieringen

av lånen till de utländska läkarna. Man torde dock kunna utgå

från att.det av medicinalstyrelsen kalkylerade totalbeloppet av 2 miljoner

kronor, fördelat på två budgetår, kommer att visa sig vara för högt. Intill

dess säkrare hållpunkter föreligga torde ett investeringsanslag av i runt

tal 1 000 000 kronor böra anvisas för ändamålet. För att möjliggöra viss

låneverksamhet redan under innevarande budgetår förordar jag, att anslaget

upptages å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47. Anslaget

torde böra upptagas under rubriken Lån till utländska läkare för viss efterutbildning

och anvisas å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd.

Uppkommande utgifter för ersättningar till ledamöterna i den av mig

nyss förordade lånenämnden ävensom för sekreterar- och skrivhjälp synas

böra bestridas från den under medicinalstyrelsens avlöningsstat uppförda

anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Slutligen vill jag anmäla, alt Kungl. Maj:t den 17 januari 1947 på föranledande

av eu av medicinalstyrelsen i skrivelse den 6 december 1946

gjord framställning bemyndigat styrelsen att för liden intill utgången av

budgetåret 1946/47 anställa viss extra arbetskraft — däribland en legitimerad

läkare — för handläggningen av ärenden rörande till Sverige inkomna

läkares arbetsförhållanden. Härav föranledda kostnader skola enligt beslutet

gäldas från förslagsanslaget till bidrag till flyktingars uppehälle,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

yrkesutbildning in. m. (1946/47: V. ti. 9.). I den mån behov jämväl efter

den 1 juli 1947 föreligger av sådan personalförstärkning, torde utgifterna

därför få fortsättningsvis bestridas från sistnämnda anslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1946,47

anvisa

dels å driftbudgeten under femte huvudtiteln till Anordnande

av kurser i statsmedicin för utländska läkare ett reservationsanslag

av ..................... kronor 10 000:

dels ock å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

till Lån till utländska läkare för viss efterutbildning ett investeringsanslag

av................... kronor 1 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Sigurdson.

Iduns trycker», Esselte ab. Stockholm 1947

716505

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:248 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om förlängd semester för arbetstagare, som utför arbete, där silikosfara föreligger. a1 i texten
  2. SU 1947:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i syfte att bereda vissa utländska läkare möjlighet att utöva läkarkonsten inom riket. s. 1 i texten