Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 12 regeringsformen

1947-01-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:21, Med förslag till ändrad lydelse av § 12 regeringsformen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

1

Nr 21.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av § 12 regeringsformen; given Stockholms

slott den 10 januari 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t

härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid

fogade förslag till ändrad lydelse av § 12 regeringsformen.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 21.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 21.

Förslag

till

ändrad lydelse av § 12 regeringsformen.

(Nuvarande lydelse1) (Föreslagen lydelse)

Konungen äger---riksdagens bifall.

Skulle i något fall rikets intresse

kräva, att överenskommelse, som är

av större vikt men ej angår fråga,

som riksdagen äger avgöra, varder

avslutad utan riksdagens godkännande,

må det ske, dock att i sådant fall

den i 54 § omförmåld a utrikesnämnd

på sätt dår stadgas erhåller tillfälle

att yttra sig, innan överenskommelsen

ingås.

Skulle i något fall rikets intresse

kräva, att överenskommelse, som är

av större vikt men ej angår fråga,

som riksdagen äger avgöra, varder

avslutad utan riksdagens godkännande,

må det ske; dock skall i sådant

fall utrikesnämnden eller utrikesutskottet

erhålla tillfälle att yttra sig,

innan överenskommelsen ingås.

1 Se SFS 1945 : 825.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ändrad lydelse

av § 12 regeringsformen. Föredraganden anför följande.

Genom ändringar i § 12 regeringsformen, vilka antogos år 1921, blev Kungl.

Maj:ts skyldighet att inhämta riksdagens godkännande av överenskommelse

med främmande makt närmare reglerad. I enlighet med tidigare utbildad

praxis stadgades därvid, att överenskommelse med främmande makt angående

fråga, som riksdagen enligt regeringsformen äger allena eller med

Konungen avgöra, skall framläggas för riksdagen till godkännande. Riksdagens

inflytande utvidgades emellertid till att omfatta även andra överenskommelser

av större vikt. Dessa skola sålunda i regel framläggas för riksdagen

till godkännande. Enligt andra stycket i § 12 gäller emellertid att, om i

något fall rikets intresse skulle kräva, att överenskommelse, som är av större

vikt men ej angår fråga som riksdagen äger avgöra, avslutas utan riksdagens

godkännande, detta må ske, dock att i sådant fall förutsattes att den i § 54

omförmälda utrikesnämnden på sätt där stadgas erhåller tillfälle att yttra

sig, ''innan överenskommelsen ingås.

Även utrikesnämnden tillkom år 1921 genom ombildning av det s. k. hemliga

utskottet till en fast institution. Nämnden utgör ett organ för samarbete

mellan Kungl. Maj:t och riksdagen i ärenden som angå rikets förhållande till

främmande makter. Den kan sammanträda även då riksdagen icke är samlad.

Förhandlingarna ledas av Konungen, då han är tillstädes. Eljest föres

ordet av statsministern eller, om ej heller denne är närvarande, av utrikesministern.

Däremot kan nämnden icke såsom dess föregångare, det hemliga

utskottet, sammanträda enskilt under egen ordförande för att förbereda

yttranden. I § 54 regeringsformen stadgas, att rådplägning med utrikesnämnden

bör i alla utrikesärenden av större vikt äga rum före avgörandet.

Sedermera har ytterligare ett av riksdagen tillsatt organ, som tager befattning

med utrikesfrågor, tillkommit genom inrättandet av ett utrikesutskott.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Förslag om ett sådant utskott hade framkommit redan före 1921 års grundlagsändringar,

men i samband med dessa bestämdes att det skulle åligga

konstitutionsutskottet att bereda frågor rörande överenskommelser med främmande

makter i sådana ämnen, som ej tillhörde annat utskotts behandling.

I 1930 års betänkande med förslag angående vissa ändringar i riksdagens

arbetsformer m. m. (SOU 1931:26) föreslogs inrättande av ett nytt ständigt

utskott för beredande av dylika frågor ävensom för behandling av dechargefrågor

i uirikesärenden. Kommittén förordade att utrikesnämnden skulle

bibehållas, i varje fall tillsvidare i avvaktan på närmare erfarenhet av den

föreslagna anordningen med avseende på de utrikespolitiska ärendenas handläggning.

Kommittéförslaget, som efter proposition prövades av 1932 års

riksdag, blev dock av riksdagen förkastat.

I anledning av en motion återupptog konstitutionsutskottet vid 1936 års

riksdag frågan om inrättande av ett utrikesutskott (utlåtande nr 36). Förslaget,

som blev vilande för vidare grundlagsenlig behandling och slutligen

antogs år 1937, innebar att konstitutionsutskottets uppgift att bereda vissa

utrikesärenden överflyttades till utrikesutskottet, vars ledamöter samtidigt

skulle vara ledamöter i utrikesnämnden. Denna bibehölls således. Angående

förhållandet mellan utrikesnämnd och utrikesutskott anfördes i konstitutionsutskottets

utlåtande följande: »De uppgifter utrikesnämnden skall fylla

försvinna ingalunda genom utrikesutskottets inrättande, då Konungen icke

kan överlägga med ett utskott, men väl med utrikesnämnden. Genom nu förordade

anordning bliva nämndens och utskottets ledamöter på samma gång

rådgivare till Konungen och till riksdagen utan enhetlighetens upphävande.

Därjämte torde på denna väg vissa önskvärda reformer i fråga om nämndens

arbetssätt möjliggöras genom praxis, utan att någon grundlagsändring

erfordras; utrikesutskottet torde nämligen kunna t. ex. anordna utredningar,

som för nämnden såsom sådan icke äro möjliga att åstadkomma, liksom

ock utrikesutskottets blivande praxis beträffande tillhandahållande i god tid

före sammanträde av erforderliga handlingar, promemorior o. d. lärer

komma att återverka på arbetet inom nämnden.»

Vid inrättandet av utrikesutskottet stadgades i § 37 riksdagsordningen att

utrikesministern själv eller genom ämbets- eller tjänsteman ägde meddela

utskottet muntliga eller skriftliga upplysningar. Detta stadgande, som innefattade

ett undantag från den eljest gällande regeln att statsrådsledamot icke

äger deltaga i utskott, blev sedermera år 1941 ytterligare utvidgat, så att numera

jämväl statsministern och, när ärendets beskaffenhet därtill föranleder,

annan ledamot av statsrådet äger meddela utskottet upplysningar på sätt nu

angivits. De informationer, som sålunda från regeringens sida kunna lämnas

utskottet, äro icke begränsade till ärenden som utskottet har att handlägga

i egenskap av beredningsorgan. I praxis ha alltsedan utskottets inrättande

dylika informationer, utan samband med visst riksdagsärende, lämnats utskottet

såväl rörande vissa aktuella spörsmål som, mera allmänt, angående

det utrikespolitiska läget. Denna praxis synes väl överensstämma med konstitutionsutskottets

förut återgivna uttalande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

5

Det hade legat nära till hands att vid utrikesutskottets inrättande komplettera

bestämmelsen i § 12 andra stycket regeringsformen på sådant sätt,

att där avsedda överenskommelser med främmande makt kunde avslutas ej

blott efter utrikesnämndens utan även efter utrikesutskottets hörande. Huruvida

en sådan grundlagsändring övervägts av konstitutionsutskottet, framgår

icke av dess utlåtande. Särskilt efter den år 1941 vidtagna ändringen

i § 37 riksdagsordningen, varigenom även annan ledamot av statsrådet än

utrikesministern erhållit möjlighet att lämna utrikesutskottet upplysningar,

synes en sådan ändring vara motiverad. Det torde även i praxis ha förekommit

att exempelvis en handelspolitisk överenskommelse föredragits i utrikesutskottet

i stället för i utrikesnämnden, utan att erinran däremot gjorts.

Det synes önskvärt, att § 12 andra stycket regeringsformen nu ändras på

sådant sätt, att utrikesutskottet i det hänseende som där avses jämställes

med utrikesnämnden. På grund härav har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till ändrad lydelse av § 12 regeringsformen.

Föredraganden hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. KU 1947:25 Skrivelse till Kungl. Maj:l anhålla att Kungl. Maj:t ville föranstalta att samråd med utrikesnämnden måtte äga rum i större omfattning än hittills skett och för a2 i texten
  2. KU 1947:20 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 a1 i texten