Sök i Ratio Lex

Angående lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden m. m

1947-03-28 · 81 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:210, Angående lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

1

Nr 210.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lantmäteripersonalens

organisation och avlöningsförhållanden m. m.;

given Stockholms slott den 28 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 28 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Zetterberg, Vougt, Sträng,

Nilsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmäler statsrådet Sträng frågor angående vissa anslag till lantmäteriväsendet

för budgetåret 1947/48 m. m. samt anför därvid följande.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 214—221) har Kungl. Maj:t på

min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition rörande

lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden beräkna

dels till Lantmäteristyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 347 400 kronor,

dels till Lantmäteristyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 74 000

kronor, dels till Lantmäteristyrelsen: Kartlagningsarbeten ett reservationsanslag

av 25 000 kronor, dels till Lantmäterikontoren i länen: Avlöningar ett

förslagsanslag av 1 284 900 kronor, dels till Lantmäterikontoren i länen: OmBitas

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 210.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 210.

kostnader ett förslagsanslag av 209 000 kronor, dels till Distriktslantmätare

och extra lantmätare m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 716 000 kronor,

dels till Distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl.: Reseersättningar

ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor, dels ock till Distriktslantmätare och

extra lantmätare m. fl.: Ersättning för publik renovation ett förslagsanslag

av 30 000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla dessa frågor.

Jämlikt Kungl. Maj ds bemyndigande den 6 april 1945 tillkallade statsrådet

Rubbestad sakkunniga att enligt angivna riktlinjer verkställa utredning

rörande lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden. De

sakkunniga, som antagit benämningen 1945 års lantmäteriutredning, ha utgjorts

av ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. statssekreteraren B.

Näsgård, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, bankofullmäktigen

J. A. Andersson, Tungelsta, byråchefen i riksräkenskapsverket

K. A. V. Arvidsson, ledamoten av riksdagens första kammare, direktören E.

A. Lindblom, Falun, ledamoten av riksdagens andra kammare, civilingenjören

M. S. Ljungberg, Norrköping, samt f. d. byråchefen i lantmäteristyrelsen

A. G. N. Sandberg.

Utredningen, som vid fullgörandet av sitt uppdrag biträtts av bland andra

f. d. kanslirådet A. Carlsson, har den 19 december 1946 avgivit betänkande

med förslag angående lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden

m. m. (SOU 1947: 7).

Över utredningens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen,

allmänna lönenämnden, rikets länsstyrelser, statens priskontrollnämnd, 1944

års personalutredning, Sveriges lantbruksförbund, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunal-tekniska föreningen, Sveriges lantmätareförening, Statsverkens

ingenjörsförbund, Sveriges lantmäteritekniska biträdens riksförening,

Föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten samt Föreningen

kvinnor i statens tjänst. Vid lantmäteristyrelsens utlåtande ha fogats

yttranden från samtliga överlantmätare samt ett flertal distriktslantmätare och

extra lantmätare.

I det följande kommer jag att under de olika punkterna i regel endast lämna

en sammanfattning av vad utredningen anfört och föreslagit. I övrigt

får jag hänvisa till utredningens betänkande.

I. Principerna för löneregleringen och lantmäteridistriktens

omorganisation.

Utredningen.

I sitt förslag har lantmäteriutredningen förordat en revision beträffande

lönesystemet för distriktslantmätarna och övriga lantmätare som syssla med

lantmäteriförrättningar innebärande, att lantmätarna skola avlönas efter samma

grunder, som gälla för statens befattningshavare i allmänhet. Sådana ersättningar

enligt taxa för utförda förrättningar och uppdrag, som lantmätarna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 210.

3

hittills fått uppbära vid sidan av viss kontant statslön, ha föreslagits skola

ingå till statsverket. I anslutning härtill har förordats statsanställning och

statsavlöning av lantmätarnas biträdespersonal samt statens övertagande av

alla med lantmäteriverksamheten förenade omkostnader för tjänstelokaler

och instrument m. m. I samband med löneregleringen har utredningen företagit

eu översyn av lantmäteriets distriktsorganisation och distriktsindelning

och därvid förordat en betydande utvidgning av distriktens omfattning för att

åstadkomma ur arbetsorganisatoriska synpunkter lämpliga tjänstgöringsområden.

Utredningens förslag innebär vidare att vissa av de arbetsuppgifter

som hittills åvilat den lantmäteriutbildade personalen överföras å biträdespersonalen.

Med hänsyn härtill har en betydande utökning av biträdespersonalen

föreslagits.

Enligt en av utredningen gjord överslagsberäkning skulle kostnadsökningen

till följd av den föreslagna löneregleringen och omorganisationen för ett budgetår

efter förslagets genomförande uppgå till omkring 4 100 000 kronor utom

vissa engångskostnader för distriktens utrustning in. in. Statens taxeinkomster

för lantmäteriverksamheten ha samtidigt beräknats till 2 000 000 kronor, varför

nettoökningen skulle komma att utgöra omkring 2 100 000 kronor. Vid

dessa beräkningar har hänSyn icke tagits till den kostnadsökning, som kommer

att föranledas av den från den 1 juli 1947 ikraftträdande allmänna löneregleringen

för statens tjänstemän.

Utredningen har upptagit till behandling jämväl vissa andra med löneregleringen

och omorganisationen sammanhängande frågor såsom biträdespersonalens

utbildning, lantmäteritaxan m. m.

Yttrandena.

De av utredningen föreslagna allmänna principerna för löneregleringen och

omorganisationen ha i stort sett tillstyrkts i de remissyttranden som avgivits

över utredningens förslag.

Lantmäteristyrelsen har såsom sin uppfattning uttalat, att en omorganisation

vore ofrånkomlig för att lantmäteriet skulle vara i stånd att fullgöra

sina uppgifter. Till närmare utveckling av sin mening har styrelsen

anfört hl. a. följande.

Av för styrelsen tillgängligt utredningsmaterial framgår att antalet avslutade

förrättningar under år 1946 stigit till cirka 31 100, eller ungefär

13 procent mer än närmast föregående år och ungefär 39 procent mer än

år 1944. Det oaktat har antalet balanserade förrättningar år från år blivit

allt större. Vid 1946 års utgång utgjorde sålunda arbetsbalansen beträffande

dels påbörjade men icke avslutade och dels icke påbörjade förrättningar

som upptagas i diariema över lantmäteriförrättningar cirka 23 000. Härtill

komma balanserade förrättningar inom städer och samhällen med fastighetsregister

såsom för stad samt en mängd uppdrag, som icke upptagas i

diarierna utan i särskilda liggare. Eftersom lantmätarna under trycket av

den ökade arbetsbördan alltmer nödgats inrikta verksamheten på enkla,

föga tidskrävande förrättningar, främst bostadsavstyckningar, under det att

större och mera komplicerade arbeten i ökad utsträckning måst ställas på

framtiden, är arbetsbalansen i verkligheten dock större än vad av utred
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Före
draganden.

ningsmaterialet siffermässigt framgår. Många distrikt ha balanserade förrättningar

tili sådant antai och av sådan beskaffenhet att det med den tillgängliga

personalen skulle taga 1—2 år eller däröver att utföra dem. Detta

innebär att inom ett dylikt distrikt allmänheten kan få vänta mer än två

år på utförandet av lantmäteriförrättningar, åminstone om dessa icke äro

av särskilt brådskande natur och därför ej kunna behandlas med förtur.

Styrelsen nödgas med stöd härav konstatera, att lantmäteriet sedan flera

år tillbaka icke varit och i nuvarande läge uppenbarligen icke är i stånd att

fullgöra sina åligganden på ett sådant sätt, som den förrättningssökande allmänheten

har rätt att förvänta. Dröjsmålen med förrättningarnas handläggning

medför uppenbar skada för allmänheten och äventyrar det allmännas

intressen.

Det är utan vidare klart att den nuvarande personalen är för liten. En

viss personalökning har visserligen skett, särskilt beträffande de icke högskoleutbildade

arbetskrafterna, eller sålunda tekniska biträden och kontorspersonal.

Avlönings- och befordringsförliållandena ha emellertid icke varit

sådana att personalen kunnat känna sig till freds i sitt svåra och stundom

otacksamma arbete. Dessa förhållanden ha i sin tur lett till att den högskoleutbildade

personalen lämnat lantmäteriet i eu utsträckning som är

särskilt anmärkningsvärd, eftersom det tidigare endast mycket sällan brukat

inträffa att den som komrnit in på lantmätarbanan avgått därifrån för

att ägna sig åt annan verksamhet. Avgången har varit särskilt märkbar under

år 1946, då ej mindre än 20 personer med lantmäteriexamen sökt sig

anställning utanför det statliga lantmäteriet. Då sammanlagda antalet från

tekniska högskolan utexaminerade personer med lantmäteriexamen år 1946

utgjorde 16, har sålunda avgången till annan verksamhet detta år överstigit

hela tillskottet från högskolan. Liknande avgång har skett även bland lantmätarnas

tekniska biträden och kontorsbiträden.

Delvis bero de nuvarande otillfredsställande förhållandena på det rådande

avlöningssystemet. Alt lantmäteripersonalens inkomster i väsentlig mån

äro beroende av avgifter som utgå enligt taxa har i hög grad försvårat möjligheterna

att giva särskilt biträdespersonalen ordnade och goda anställningsförhållanden.

Även andra olägenheter ha blivit följden av detta inom

nästan alla andra förvaltningsgrenar övergivna system.

För att lantmäteriet skall bli i stånd att fullgöra sina uppgifter är en

omorganisation sålunda ofrånkomlig. Denna bör syfta till att med undanröjande

av nuvarande missförhållanden tillskapa lantmäteriorgan, som kunna

fungera snabbt, säkert och med erforderlig auktoritet men också med

öppen blick och förståelse för statsmakternas ställningstagande i fråga om

jordpolitiken och fastighetsbildningen.

För att uppnå det angivna syftet är det särskilt två förhållanden som

måste uppmärksammas. Det ena är att en lämplig avvägning bör ske mellan

högskoleutbildad och annan personal, så att icke som nu är fallet den

kvalificerade personalen måste utnyttjas för rutinarbeten. Det andra är att

personalens anställnings- och avlöningsförhållanden ordnas på ett sätt, som

motsvarar deras viktiga uppgifter.

Det torde allmänt erkännas att nu gällande ordning i fråga om lantmäteripersonalens

organisation och avlöningsförhållanden är föga tillfredsställande

och knappast längre svarar mot tidens krav. Det nu tillämpade avlöningssystemet,

vilket bland annat innebär att lantmätarna uppbära en större eller

mindre del av sin lön i form av ersättningar för utförda förrättningar med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 210.

5

belopp som utgå enligt fastställd taxa eller i vissa fall efter överenskommelse,

är sålunda förenat med avsevärda olägenheter. Mot bibehållande av nuvarande

avlöningssystem talar onekligen den omständigheten att detsamma

medför olikheter i lönehänseende som icke betingas av skillnader i tjänsteförhållanden.

Allvarligare synes dock vara att systemet kan medföra en risk

att i vissa fall förtjänstintresset hos förrättningsmannen i första hand och

icke jordpolitiska synpunkter bliva avgörande vid bedömningen av huruvida

en begärd förrättning bör vidtagas eller ej. Icke heller lämnar den nuvarande

ordningen någon garanti för att vid den arbetsbalans, som föreligger inom

lantmäteriet, de förrättningar givas företräde som ur samhällets och det allmännas

synpunkt framstå som mest angelägna och brådskande. Såsom också

av utredningen framhållits har sportelsystemet numera övergivits på de flesta

områden av statsförvaltningen, där denna avlöningsform tidigare tillämpats.

Aven den nuvarande distriktsindelningen torde inbjuda till kritik såsom

otidsenlig och föga ägnad att underlätta en ändamålsenlig arbetsfördelning.

Den omfattning, som vissa distrikt för närvarande ha, giver ej tillräckligt

underlag för en ur arbetssynpunkt lämplig personalstyrka. Detta medför understundom

att den lantmäteriutbildade personalen tvingas ägna en orimligt

stor del av arbetstiden åt mera rutinmässiga arbeten vilket har en menlig

inverkan på lantmätarnas möjligheter att snabbt och på ett fullt tillfredsställande

sätt lösa de mera krävande och ansvarsfyllda uppgifter, som åvila

lantmäteriet. Den betydande arbetsbalans som på vissa håll föreligger är ett

tecken härpå.

Med hänsyn till dessa missförhållanden har en omorganisation av lantmäteriväsendet

sedan länge varit aktuell. Jag torde i detta sammanhang få erinra

att, såsom närmare utvecklas i proposition nr 75 till årets riksdag angående

riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken, en ökning av takten i rationaliseringsverksamheten

inom jordbruket torde vara att emotse i framtiden.

Till följd härav kommer lantmäteriet att ställas inför mera omfattande

och delvis nya arbetsuppgifter bland annat i anslutning till planläggningen

av jordbrukets yttre rationalisering. I vilken utsträckning rationaliseringsverksamheten

skall nå det åsyftade resultatet torde därför i hög grad

komma att bliva beroende av arbetstakten och effektiviteten inom lantmäteriet.

På grund härav synes mig ställningstagande till frågan om lantmäteriväsendets

organisation och lantmäteripersonalens avlöningsförhållanden icke

längre kunna uppskjutas.

Det av 1945 års lantmäteriutredning framlagda förslaget till lösning av förevarande

spörsmål innebär i huvudsak att personalen vid lantmäteriets

distriktsorgan inordnas under de avlöningsbestämmelser, som i allmänhet

gälla för .statens befattningshavare, att staten övertager omkostnaderna för

verksamheten samt att erlagda förrättningsavgifter inlevereras såsom uppbörd

till statsverket. I samband med löneregleringen skall distriktsindelningen

ändras för att möjliggöra en rationell arbetsorganisation och ett effektivt utnyttjande

av den lantmäteriutbildade personalen. Dessa principer för omorganisationen,

som i stort sett tillstyrkts i remissyttrandena, har jag funnit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ändamålsenliga och jag anser mig därför kunna biträda desamma. Eftersom

nu berörda förslag, därest de godtagas av riksdagen, skulle få vissa omedelbara

konsekvenser beträffande personal- och avlöningsförhållanden vid lantmäteristyrelsen

och lantmäterikontoren i länen, torde jag få underställa

Kungl. Maj:t vissa hithörande frågor. Däremot har jag icke ansett det

möjligt att i förevarande sammanhang taga ställning till personalorganisationen

i hela dess vidd vid lantmäteristyrelsen och lantmäterikontoren. I stället

har jag med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande den 14 mars 1947 tillkallat

sakkunniga för närmare utredning av denna fråga. Sedan nämnda utredning

verkställts torde jag ånyo få anmäla ärendet för slutligt avgörande.

II. Organisationsfrågor.

1. Distriktsindelningen och distriktspcrsonalens sammansättning m. in.

Nuvarande förhållanden.

Antalet lantmäteridistrikt i riket utgöres för närvarande av 210. För varje

distrikt finnes en distriktslantmätare, som i princip har att svara för förrättningsverksamheten

inom distriktet. Distriktslantmätaren kan biträdas av extra

lantmätare såsom tjänstemedhjälpare, lantmäteriutbildad aspirant, tekniskt

biträde samt kartriterska eller kontorsbiträde. Den egentliga distriktspersonalen

kompletteras av ett antal — för närvarande 17 — självständigt

verksamma extra lantmätare, som ställts till överlantmätares och länsstyrelses

förfogande för erhållande av förordnanden. Även dessa kunna ha tjänstemedhjälpare

och biträdespersonal. Vid sidan av distriktsorganisationen finnes

vidare en särskild skiftesorganisation för Kopparbergs län under ledning

av en distriktslantmätare, som under ledighet från honom eljest åvilande göromål

tjänstgör som styresman för organisationen. Vid berörda organisation

äro vidare anställda såväl lantmäteriutbildad personal som teknisk biträdespersonal

och kontorspersonal.

Utredningen.

Vid den översyn beträffande lantmäteriets distriktsorganisation som lantmäteriutredningen

företagit har utredningen särskilt beaktat önskvärdheten

av att lantmäteridistrikten göras så stora, att de kunna bilda underlag för ett

personalbestånd, som möjliggör en rationell fördelning av arbetet mellan högskoleutbildad

personal och biträdespersonal av olika slag. Ur angivna synpunkter

har utredningen funnit sig böra föreslå en sådan indelning av riket i

lantmäteridistrikt, att inom varje distrikt i regel skulle komma att erfordras

två lantmätare, två mätningstekniska biträden och två kontorsbiträden. Beträffande

den närmare motiveringen för den föreslagna normala distriktstypen

hänvisas till betänkandet s. 29—31.

Utredningen har beräknat, att utöver de två lantmätarna i varje distrikt

skulle erfordras ett trettiotal lantmätare för personalförstärkningar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

7

Med hänsyn till att inom vissa delar av landet — särskilt de inre delarna av

Norrland — den del av året, som lämpar sig för fältarbeten av större omfattning,

är avsevärt kortare än inom riket i övrigt, har utredningen ansett det

vara lämpligt att inom vissa lantmäteridistrikt giva biträdespersonalen en

något ändrad sammansättning. För att erforderliga fältarbeten skola medhinnas

borde inom dessa distrikt — ett trettiotal — antalet mätningstekniker

ökas till tre. A andra sidan kunde kontorspersonalen minskas till ett biträde.

Vid beräknandet av antalet erforderliga distrikt har utredningen funnit sig

böra ntgå från att en betydande ökning av distriktens sammanlagda arbetskapacitet

måste åvägabringas på grund av lantmäteriverksamhetens alltmer

tilltagande omfattning. Hänsyn bar jämväl tagits till att man vid övergång

till fasta löner från ett avlöningssystem, till stor del byggt på taxeinkomster,

skäligen icke syntes kunna räkna med en så onormalt lång arbetstid som för

lantmätarnas del hittills i regel tillämpats.

Vid distriktens utformning har en naturlig avgränsning med hänsyn till

kommunikationer och andra lokala förhållanden samt anslutning till sockenindelning

och i möjligaste mån domsagoindelning eftersträvats. I några fall

har det därvid befunnits lämpligt att göra avvikelse från den normala distriktstypen

och tillskapa distrikt med annan personalsammansättning än den förut

angivna.

Utredningens förslag till distriktsindelning innebär en minskning av distriktens

antal från nuvarande 210 till 148 distrikt. Av sistnämnda antal ha

141 utformats för förut angivna normala personalsammansättning. Sammanlagt

sex av de föreslagna distrikten ha givits en sådan omfattning, att de beräknas

kräva en förstärkt personalorganisation, bestående av en distriktslantmätare,

två andra lantmätare, tre mätningstekniker och tre kartriterskor.

Slutligen har för ett distrikt beräknats en reducerad personaluppsättning, bestående

av en lantmätare, en mätningstekniker och en kartriterska.

Med hänsyn till den betydande balans av icke utförda förrättningar, som

finnes å distrikten, har utredningen ansett det oundgängligen nödvändigt, att

ett antal lantmätarbefattningar tillskapas utom den egentliga distriktsorganisationen

för utförande av förrättningar enligt överlantmätares eller länsstyrelses

förordnanden. Detta antal borde icke beräknas lägre än 12. Innehavarna

av ifrågavarande befattningar borde av lantmäteristyrelsen, alltefter

förefintligt behov av lantmäteripersonal utom distriktsorganisationen, fördelas

å olika län och lämpligen knytas till ett visst distrikt inom länet med

huvudort i residensstaden. Det har härvid förutsatts, att erforderliga tekniska

biträden och annan biträdespersonal skulle ställas till dessa tjänstemäns förfogande

av vederbörande distrikt.

Utöver de 148 nyorganiserade distrikten kommer vidare skiftesorganisationen

i Kopparbergs län, som avselts böra bibehållas med ett personalbestånd

avpassat efter verksamhetens växlande omfattning.

Beträffande utformningen av de olika distrikten hänvisas till distriktsindelningsförslaget

i betänkandet, s. 84—53, vari även de stationeringsorter angivits,

som utredningen funnit lämpligast med hänsyn till läge, kommunikationer

in. in.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. J\Ia[:ts proposition nr 210.

Vid full utbyggnad av en efter angivna riktlinjer uppbyggd organisation

av förrättningsverksamheten har antalet lantmätare beräknats komma att

uppgå till omkring 340 och antalet aspiranter till omkring 20, medan den

mätningstekniska biträdespcrsonalen komme att omfatta omkring 320 och

kontorspersonalen omkring 280 befattningshavare.

Förslaget bygger i stort sett på det antal lantmätare, som för närvarande

har sin verksamhet förlagd till distrikten, men innebär en betydande förstärkning

i fråga om biträdespersonalen.

Yttrandena.

Lantmäteristyrelsen har icke funnit något att erinra mot att distriktsorganisationen

uppbygges med utgångspunkt från de av utredningen föreslagna

principerna. Vad beträffar personalbehovet har styrelsen emellertid ansett,

att det skulle komma att framdeles visa sig erforderligt att utöka distriktspersonalen,

såväl den högskoleutbildade som övriga kategorier, mer än utredningen

förutsatt.

Lantmäteristyrelsen har vidare framhållit önskvärdheten av att den föreslagna

organisationen, ehuru den grundades på en distriktsindelning, icke

bundes i snäva former, utan att lantmäteristyrelsen och överlantmätarna

måtte få möjlighet att efter behov fördela personalen till tjänstgöring på

de orter och vid de arbeten, där den bäst behövdes. 1 anslutning härtill har

styrelsen förordat, att det antal lantmätare, som utredningen föreslagit skola

stå till länsstyrelses och överlantmätares förfogande för mottagande av förordnanden,

måtte höjas från av utredningen föreslagna 12 till 24. Styrelsen

har ansett denna ökning motiverad av den stora arbetsbalans, som förelåge

särskilt på vissa distrikt, samt av behovet av arbetskrafter, som kunde biträda

de planerade nya organen lör jordbrukets rationalisering eller som eljest

kunde åtaga sig särskilda uppgifter-. Styrelsen har vidare ansett, att till

ifrågavarande lantmätares hjälp måste anställas erforderliga tekniska biträden

och kontorsbiträden, varför det enligt styrelsens mening vore nödvändigt

att mer eller mindre tillfälligt förstärka biträdespersonalen å de distrikt, som

skulle ha att tillhandahålla biträdena. I fråga om tantmäteridistriktens antal

har lantmäteristyrelsen icke framställt någon erinran mot utredningens förslag.

I åtskilliga yttranden till styrelsen hade jämkningar förordats i fråga

om den föreslagna gränsdragningen mellan distrikten. Ställning därtill borde

emellertid enligt styrelsens mening icke tagas i detta sammanhang. I

stället syntes styrelsen böra beredas tillfälle att, med beaktande av inkomna

yttranden i ämnet, snarast möjligt uppgöra detaljerat förslag till ny distriktsindelning,

avseende jämväl förläggningen av stationeringsorterna. I anslutning

härtill har styrelsen slutligen anmärkt, att den blivande distriktsindelningen

måhända behövde jämkas något i samband med förestående ändring

av kommunindelningen.

Statskontoret, lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen ha i stort sett anslutit

sig till utredningens organisationsförslag. Lantbruksstyrelsen har dock,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

9

i betraktande av arbetsbalansen å lantmäteridistrikten och med tanke på

de krav på biträde av lantmäteripersonal som den tilltänkta yttre rationaliseringen

inom jordbruket kunde komma att ställa, ifrågasatt, huruvida

icke en ökning av den lantmäteriutbildade personalen vore påkallad. En sådan

ökning har lantbruksstyrelsen tänkt sig kunna ske genom utökande av

det antal lantmätarbefattningar som föreslagits skola stå till överlantmätares

och länsstyrelses förfogande utanför den egentliga distriktsorganisationen.

Länsstyrelserna i riket ha icke haft något att erinra mot de grundläggande

principerna för organisationsförslaget. Vad beträffar den närmare utformningen

av lantmäteridistrikten ha flera länsstyrelser förordat huvudsakligen

av lokala förhållanden betingade ändringar. Därvid har även sambandet

med förestående omreglering av kommunindelningen framhållits. Länsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Hallands, Västmanlands och Jämtlands

län ha föreslagit en ökning av lantmäteridistriktens antal inom respektive

län. Länsstyrelsen i Kalmar län har uttalat sig för en ökning av distriktens

antal eller inrättande av eu särskild skiftesorganisation i länet. Flera länsstyrelser

ha vidare ansett behov föreligga av ytterligare personalförstärkningar

inom ramen för den föx-eslagna dislriklsindelningen.

Överlantmätarna i riket ha i stort sett icke haft något att erinra mot principerna

för utredningens organisationsförslag. Vad beträffar antalet lantmäteridistrikt

ha överlantmätarna i Stockholms, Södermanlands, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län förordat viss utökning av antalet

distrikt inom respektive län. Överlantmätaren i Jönköpings län har å

andra sidan förordat en minskning av distriktens antal i länet, varvid han

dock förutsatt att de av honom föreslagna distrikten skulle erhålla förstärkt

personal. Ett icke obetydligt antal överlantmätare har ansett en ökning av

lantmäteripersonalen utöver vad utredningen föreslagit erforderlig. Därvid

har bland annat hänvisats till de arbetsuppgifter som i samband med genomförandet

av eu ny byggnadslagstiftning och föreslagna åtgärder för

jordbrukets rationalisering kunde för\äntas komma att åvila lantmäteriet.

Yad beträffar utredningens förslag om inrättande av 12 befattningar för

lantmätare som skola ställas till överlantmätares och länsstyrelses förfogande

utöver den egentliga distriktsorganisationen ha några överlantmätare

ifrågasatt, huruvida icke motsvarande tjänster i stället borde inordnas i

distriktsorganisationen. överlantmätaren i Vämlands län har ansett, att lantmätare

till överlantmätares och länsstyrelses förfogande erfordrades i varje

län. Ett antal överlantmätare har särskilt framhållit, att s. k. förfogandelantmätare

borde tilldelas eget tekniskt biträde och egen kontorspersonal.

De distriktslantmätare och extra lantmätare som yttrat sig över utredningens

förslag ha i regel framhållit behovet av ytterligare utökning av

lantmäteridistriktens personal. Vad beträffar de föreslagna befattningarna

som s. k. förfogandelantmätare ha några ansett anordningen sakna berättigande,

medan andra föreslagit utökning av befattningarnas antal. Även

distriktslantmätarna och extra lantmätarna ha framhållit, att förfogandelantmätarna

borde tilldelas egna biträden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Sveriges lantbruks förbund har i princip anslutit sig till utredningens organisationsförslag.

Sveriges lantmätareförening har icke haft något att erinra mot principerna

i utredningens förslag beträffande lantmäteriets distriktsorganisation och

distriktsindelning.

2. Distriktspersonalens tjänsteåligganden.

Nuvarande förhållanden.

Bestämmelser om vilka förrättningar och uppdrag, som det åligger distriktslantmätare

att verkställa, återfinnas i 52 § 1 mom. lantmäteriinstruktionen

den 11 november 1927.

En närmare redogörelse för arten av den förrättningsverksamhet, som enligt

nu gällande ordning ankommer på distriktslantmätama, lämnas i betänkandet,

s. 54—60. Därav framgår bland annat, att lantmätarnas verksamhet

i regel även omfattar vissa uppdrag, som ej direkt åligga dem enligt

lantmäteriinstruktionen.

Vad beträffar den nuvarande arbetsfördelningen mellan befattningshavarna

å distrikten hänvisas till redogörelsen i betänkandet å s. 62—65.

U tre d ningen.

I fråga om den framtida avgränsningen av distriktsorganisations tjänsteåligganden

har lantmäteriutredningen indelat åliggandena i två grupper,

nämligen en grupp omfattande förrättningar och uppdrag, som distriktsorganisation

borde ha obetingad skyldighet att verkställa, samt en andra

grupp omfattande uppdrag, som distriktsorganisation skulle ha att utföra i

den mån övriga tjänsteåligganden så medgåve.

Till den förra gruppen, obligatoriska tjänsteåligganden, ha hänförts i stort

sett de förrättningar och uppdrag, som falla under bestämmelserna i 52 §

1 mom. lantmäteriinstruktionen. Till gruppen ha ytterligare hänförts uppdrag

att upprätta förslag till avstyckningsplan. Beträffande städernas möjlighet

att få anlita distriktsorganisation för förrättningar enligt 2 och 5

kap. fastighetsbildningslagen och för upprättande av tomtindelningsförslag

samt för uppdrag, som hänförts till icke-obligatoriska tjänsteåligganden, har

föreslagits krav på överlantmätares medgivande.

Vad beträffar lantmäteriverksamheten i städer och samhällen har utredningen

vidare anfört bland annat följande.

Lantmätarnas förrättningsverksamhet inom samhällen och städer är för

närvarande så omfattande, att densamma ej torde kunna avvecklas utan att

allvarliga svårigheter skulle uppstå. Samhällena och de mindre städerna torde

i flera fall ej heller ha sådana ekonomiska resurser, att de kunna anställa

kvalificerade mätningsmän. Det torde därför vara önskvärt, att samhällen

och mindre städer bibehållas vid möjligheten att för förrättningsverksamheten

kunna anlita den å distrikt verksamma lantmäteripersonalen. Distriktsorganisationerna

böra vara obetingat skyldiga att verkställa förrättningar

enligt 2 och 5 kap. fastighetsbildningslagen samt att upprätta förslag till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj.ts proposition nr 210.

11

tomtindelningar inom samhällen å landet, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas. Därest stad önskar för «amma ändamål

anlita distriktsorganisation, bör sådan fråga prövas av överlantmätaren, som

vid avgörandet bör taga hänsyn dels till stadens behov att få anlita lantmäteripersonalen,

dels ock till distriktsorganisationernas möjlighet att med hänsyn

till omfattningen av andra tjänsteuppdrag åtaga sig även den avsedda verksamheten

inom staden. Lantmäteripersonalens verksamhet av här avsett slag

synes böra utföras i den formen, att den avsedde förrättningsmannen av länsstyrelsen

förordnas som förrättningsman för tomtmätning och avstyckning

inom samhället eller staden.

Vad i övrigt beträffar icke-obligatoriska tjänsteåligganden, vilka exemplifierats

i betänkandet, har utredningen förutsatt, att disfriktslantmätare skall

vägra mottaga till denna grupp hänförligt uppdrag, om det ej kan medhinnas

inom avsedd tid eller icke kan verkställas utan att mera avsevärt fördröja

de obligatoriska tjänsteärendena. Uppdragsgivaren skulle dock ha möjlighet

att få frågan prövad av överlantmätaren.

Om överlantmätaren skulle finna att verksamhet eller uppdrag bör utföras

av distriktsorganisation men att denna icke kan medhinna en sådan utökning

av arbetet utan förstärkning av arbetskrafterna, har utredningen ansett,

att överlantmätaren bör hänskjuta frågan till iantmäteristyrelsens avgörande.

Utredningen har föreslagit, att i lantmäteriinstruktionen måtte intagas förbud

för distriktspersonal att mot ersättning åtaga sig sådana uppdrag, som

kunna hänföras till distriktsorganisations tjänsteåligganden.

Vad beträffar fördelningen av arbetsuppgifterna mellan förrättningspersonalen

har utredningen avsett, att distriktslantmätare skulle äga överlåta å

annan lantmätare i samma distrikt att inom av lantmäteristyrelsen föreskriven

ram självständigt verkställa sådana uppdrag och förrättningar beträffande

vilka förordnanden ej utfärdats. Vad beträffar förrättningar, för vilka

förordnanden utfärdats, har utredningen förordat, att såsom hittills det förfaringssättet

skulle tillämpas, att lantmäteristyrelsen beviljade distriktslantmätare

ledighet under viss tid från handläggningen av vissa förrättningar

och förordnade annan lantmätare å distriktet att beträffande dem fullgöra

distriktslantmätarens tjänsteåligganden. Sådant förordnande borde, enligt utredningens

mening, ej föranleda rätt till vikariatsersättning.

Yttranden a.

Lantmäteristyrelsen har i fråga om städers och samhällens möjligheter att

anlita lantmäteripersonalen anfört, hland annat, att i de fall då lämpliga

geografiska förutsättningar funnes, kunde de mindre städernas samt samhällenas

mätningsväsen ordnas genom bildande av kommunalförbund. Intill

dess denna organisationsform vunnit allmännare tillämpning och i vart

fall där lokala förutsättningar för kommunalförbund icke förelåge, syntes

det erforderligt, att samhällen och mindre städer alltjämt bereddes möjlighet

att anlita lantmäteridistriktens personal. För erhållande av fullt effektiv

skötsel av mätningsväsendet borde till distriktspersonalens åligganden hän
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

föras ej blott uppdrag att verkställa vissa förrättningar samt tomtindelningar

i städer och samhällen utan även — efter prövning av överlantmätaren i

varje särskilt fall — att där verkställa sådana åtgärder för skötseln av mätningsväsendet

som avsåge underhåll av stomnät, vården av mätningsarkiv

m. m.

Lantmäteristyrelsen har vidare påpekat, att den av utredningen föreslagna

obligatoriska skyldigheten att upprätta förslag till avstyckningsplaner efter

ett genomförande av det föreliggande förslaget om ny byggnadslagstiftning,

varigenom avstyckningsplaneinstitutet skulle upphävas, i stället borde avse

enklare byggnadsplaner.

I fråga om skyldigheten att upprätta vissa grundkartor har lantmäteristyrelsen

framhållit, att det både för det allmännas och för allmänhetens vidkommande

vore ett betydelsefullt önskemål, att planläggningsverksamheten

icke måtte hindras genom brist på sådana kartor. Lantmäteriet skulle, enligt

lantmäteristyrelsens uppfattning, icke fullgöra sina primära skyldigheter med

avseende å planläggningsarbetet, om det icke påtoge sig arbetet med upprättande

av grundkarta till byggnadsplan. Även upprättandet av grundkarta för

generalplan på landet och i jordregistersamhällen borde enligt styrelsens mening

åvila distriktsorganisation såsom ovillkorlig skyldighet.

Lantmäteristyrelsen har vidare ansett, att överflyttning av förrättning, beträffande

vilken förordnande meddelats, från distriktslantmätare till biträdande

lantmätare inom distrikt borde beslutas av överlantmätaren.

Länsstyrelserna ha i regel icke haft något att erinra mot utredningens förslag

beträffande avgränsningen av lantmätarpersonalens tjänsteåligganden.

I de fall då erinringar framställts ha dessa i allmänhet rört förhållanden i

städer, samhällen och tätorter. Länsstyrelsen i Malmöhus län har sålunda

föreslagit, att uppdrag, som avse upprättande av grundkartor för samhällen

eller områden, för vilka byggnadsplan eller avstyckningsplan skall uppgöras,

måtte hänföras till gruppen obligatoriska åligganden. Länsstyrelsen i Västmanlands

län har gjort ett uttalande i samma riktning. Länsstyrelsen i Örebro

län har ansett, att i första hand länsarkitektkontoren borde organiseras

för planläggningsverksamheten, medan lantmäteripersonalen framförallt borde

inriktas på att tillhandahålla erforderligt kartmaterial.

Överlantmätarna ha i huvudsak givit sin anslutning till de principer som

utredningen förordat beträffande avgränsningen av distriktslantmätarnas

tjänsteåligganden och uppdelningen av dessa i obligatoriska och icke-obligatoriska

förrättningar och uppdrag. Vissa överlantmätare ha dock ansett, att

mindre städers och samhällens behov av förrättningsmän bort tillgodoses i

något högre grad än utredningen föreslagit, överlantmätarna i Kristianstads,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Jämtlands län ha

särskilt framhållit att uppdrag att upprätta grundkartor för samhällen eller

områden, för vilka byggnadsplan eller avstyckningsplan föreskrivits, borde

hänföras till gruppen obligatoriska tjänsteåligganden. Några över lantmätare

ha velat i vissa avseenden inskränka området för distriktsorganisations tjänsteåligganden.

Detta har bland annat gällt uppdrag att verkställa vissa fastighets-

och äganderättsutredningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 210.

13

De distriktslantmätare och extra tantmätare som yttrat sig i förevarande

avseenden ha i allmänhet förordat, att upprättandet av grundkartor för

samhällen eller områden för vilka byggnadsplan eller avstyckningsplan föreskrivits

måtte hänföras till de obligatoriska tjänsteåliggandena. Liknande

synpunkter ha framförts av Sueriges lantmätareförening. Lantmätareföreningen

har vidare ifrågasatt, huruvida icke från de obligatoriska tjänsteåliggandena

borde undantagas vissa vägtekniska uppgifter, som lämpligen

borde omhänderliavas av vägförvaltningarna. Föreningen har även ifrågasatt,

att vissa uppdrag såsom fastighetsulredningar m. m. borde uteslutas

från tjänsteåliggandena.

I fråga om arbetsfördelningen mellan lantmätarpersonalen i distrikten

har lantmätareföreningen föreslagit, att distriktslantmätare skulle äga att

utan lantmäteristyrelsens hörande överflytta på honom utfärdat förordnande

till annan lantmätare i distriktet i enlighet med därom av lantmäteristyrelsen

utfärdade allmänna föreskrifter.

Svenska kommunal-tekniska föreningen har ansett, att lantmäteripersonalen

borde få anlitas av mindre städer och samhällen även för sådana uppgifter

som skötseln av stomnät och mätningsarkiv, viss byggnadskontroll

eller överhuvud för de mätningstekniska eller rättsliga utredningsåtgärder,

som krävde lantmäteriteknisk utbildning och som normalt ankomme på mätningsman

i stad eller stadsliknande samhälle.

Svenska stadsförbundet har anfört, att utredningens förslag skulle innebära

en väsentlig försämring för städernas del i fråga om möjligheten att

anlita distriktsorganisation med hänsyn till att skyldigheten för distriktslantmätare

att verkställa tomtmätning och avstyckning inom stad samt upprätta

förslag till tomtindelning framdeles skulle bliva beroende av överlantmätares

medgivande. Förbundet har ansett, att det föreslagna prövningssystemet

icke utgjorde någon betryggande garanti för att städernas intressen i

detta avseende bleve fullt tillgodosedda Frågan vore särskilt betydelsefull

för de mindre städerna. Styrelsen har föreslagit, att distriktsorganisation

skulle vara obetingat skyldig att inom mindre städer, förslagsvis sådana, vilkas

invånarantal ej överstege 5 000, utföra nämnda förrättningar och uppdrag.

Såsom jag i det föregående understrukit framstår det som ytterst angeläget,

icke minst med hänsyn till den förestående intensifieringen av rationaliseringsverksamheten

inom jordbruket, att sörja för en sådan organisation av

arbetet inom lantmäteridistrikten, att de uppgifter och ärenden som här

skola handläggas behandlas utan tidsutdräkt och på ett för det allmänna så

rationellt sätt som möjligt. Härför erfordras att personaluppsättningen inom

distrikten blir sådan att den tillåter en effektiv arbetsfördelning. De av lantmäteriutredningen

i detta syfte föreslagna ändringarna i distriktsorganisationen,

vilka i stort sett lämnats utan erinran av hörda myndigheter, befattningshavare

och organisationer, anser jag mig i huvudsak kunna tillstyrka.

Genom eu omreglering av de nuvarande lantmäteridistrikten skulle i stort

Före
draganden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Iiungl. Maj:ts proposition nr 210.

sett enhetliga distrikt skapas av sådan omfattning att de kunna bilda underlag

för en personal av i regel två lantmätare, varav en distriktslantmätare

och en tjänstemedhjälpare, två lantmäteritekniska biträden eller mätningstekniker

och två kontorsbiträden eller kartriterskor i varje distrikt. Förslaget

innebär bland annat en icke oväsentlig utökning av biträdespersonalen.

Härigenom kan en del rutinarbeten som nu i viss utsträckning upptager

lantmätarnas tid överflyttas å biträdespersonalen. Sålunda böra mätningsarbetena

i huvudsak kunna anförtros mätningstekniker samt kartritning ävensom

i viss utsträckning arealberäkning och kartkonstruktion ombesörjas av

kontorspersonalen. För närvarande torde emellertid sistnämnda grupper av

befattningshavare ej alltid besitta härför nödvändig utbildning eller erforderliga

kvalifikationer. I samband med omorganisationen torde med hänsyn

härtill vissa anordningar böra vidtagas i syfte att få till stånd en ändamålsenlig

utbildning och rekrytering av lantmäteriets biträdespersonal. Till

dessa frågor skall jag i det följande återkomma.

I huvudsak kan jag även förorda den med utgångspunkt från de av utredningen

angivna normerna utformade distriktsindelningen. Vad beträffar

antalet lantmäteridistrikt ha ett antal länsstyrelser och överlantmätare föreslagit

viss ökning inom respektive län. Dessa förslag synas närmast syfta till

en förstärkning av lantmäteripersonalen i länen. En sådan personalförstärkning

synes mig emellertid, om den visar isig erforderlig, kunna ske inom

ramen av de föreslagna distrikten och sålunda ej påkalla någon ökning av

dessas antal. Det av utredningen föreslagna antalet lantmäteridistrikt, som

jämväl förordats av lantmäteristyrelsen, synes lämpligt avpassat och jag tillstyrker

därför, att antalet nya distrikt i anslutning till utredningens förslag

bestämmes till 148.

Såsom utredningen föreslagit synes skiftesorganisationen i Kopparbergs län

böra bibehållas utöver de nyorganiserade lantmäteridistrikten.

Beträffande gränsdragningen mellan distrikten och stationeringsorter har

jag för avsikt att, sedan riksdagen fattat beslut om lantmäteriväsendets omorganisation,

efter lantmäteristyrelsens hörande förelägga Kungl. Maj:t förslag

i ämnet.

För att möjliggöra en avlastning av arbetsbalansen i mer eller mindre tillfälligt

arbetstyngda distrikt och för andra särskilda uppgifter har utredningen

föreslagit att 12 lantmätare ställas till överlantmätares och länsstyrelses

förfogande. Ifrågavarande befattningar synas mig utgöra ett lämpligt komplement

till distriktsorganisationen ägnat att giva en ökad smidighet åt dess

verksamhet. Särskilt med tanke på de nya uppgifter som lantmäteri^ kan

förväntas ställas inför, bland annat i anslutning till föreslagna åtgärder för

jordbrukets rationalisering, synes antalet sådana befattningar ej böra tilltagas

alltför lågt. Jag anser mig därför böra förorda den av lantmäteristyrelsen

föreslagna ökningen av antalet berörda lantmätarebefattningar till 24.

Såsom lantmäteristyrelsen med flera framhållit torde det bliva nödvändigt

att förstärka biträdespersonalen i de distrikt, som skola tillhandahålla dylik

personal åt dessa lantmätare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

15

Beträffande omfattningen av distriktspersonalens tjänsteåligganden har utredningen

föreslagit vissa riktlinjer med avseende dels å den yttre avgränsningen

mot andra verksamhetsområden och dels å en uppdelning av åliggandena

i obligatoriska och icke-obligatoriska förrättningar eller uppdrag.

Den av lantmäteristyrelsen föreslagna utvidgningen av tjänsteåliggandena

till att avse vissa åtgärder för skötseln av städers och samhällens stomnät

m. in. synes mig förtjäna beaktande. Vad beträffar gränsen mellan de obligatoriska

och icke-obligatoriska förrättningarna och uppdragen synas vissa

grundkartearbeten i enlighet med vad lantmäteristyrelsen föreslagit böra hänföras

till de obligatoriska tjänsteåliggandena- I övrigt synas utredningens

förslag i ifrågavarande hänseenden i huvudsak lämpliga- Jag finner mig

även böra förorda vad utredningen föreslagit om prövningsrätt för vederbörande

överlantmätare i fråga om städers möjlighet att anlita distriktsorganisation

för vissa förrättningar och uppdrag. Det torde ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser angående distriktsorganisations

tjänsteåligganden.

Utredningen har även angivit vissa grunder i fråga om arbetsfördelningen

mellan distriktens befattningshavare, särskilt med avseende å lantmätarpersonalen.

I remissyttrandena har därvid särskilt uppmärksammats frågan

i vilken utsträckning och i vilken form biträdande lantmätare i distrikt

skulle kunna anförtros att självständigt handlägga sådana förrättningar beträffande

vilka förordnanden utfärdats. Det torde böra ankomma på Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, lantmäteristyrelsen att meddela

erforderliga föreskrifter i angivna hänseenden.

III. Kompetenskrav och utbildningsanordningar beträffande

distriktslantmätarnas biträdespersonal.

1. Den mätningstekniska biträdespersonalen.

Nuvarande förhållanden.

Enligt 56 § gällande lantmäteriinstruktion må det uppdragas åt tekniskt

biträde hos lantmätare att verkställa mätnings-, utstaknings- och andra därmed

jämförliga göromål i enlighet med de närmare föreskrifter som lantmäteristyrelsen

äger utfärda. Enligt 73 § lantmäteriinstruktionen tillkommer

det lantmäteristyrelsen att meddela föreskrifter om vilka kompetensfordringar,

som skola gälla för dem som erhålla anställning som tekniskt biträde.

För de tekniska biträdenas nuvarande utbildning lämnas en redogörelse i betänkandet

(s. 69—71).

I detta sammanhang må även erinras att vissa åtgärder under senare tid

provisoriskt vidtagits för utbildning av blivande lantmäteritekniska biträden

genom av lantmäteristyrelsen anordnade kurser. Sålunda har 1946 års riksdag

å tilläggsstat I (prop. nr 311, bil. 7, p. 7; r. skr. nr 515) anvisat medel

till eu sådan kurs under tiden 2 december 1946—31 juli 1947 avsedd för 40

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

elever, som ämna söka anställning som tekniskt biträde hos lantmätare. I

1947 års statsverksproposition har under punkt 232 ytterligare medel upptagits

till kurser för lantmäteritekniska biträden för budgetåret 1947/48, nämligen

för en fortbildningskurs för tekniska biträden under tiden 1 augusti

1947—31 oktober 1947 samt för ytterligare en utbildningskurs för blivande

tekniska biträden under tiden 1 november 1947—30 juni 1948.

Utredningen.

Utredningen har i sitt förslag till ändrad distriktsorganisation för lantmäteriet

räknat med största möjliga avlastning av arbete från lantmätare till

biträdespersonal. Med hänsyn härtill måste, enligt utredningens mening, av

den tekniska biträdespersonalen fordras sådan kompetens att den kunde under

lantmätarens ledning genomföra en mycket stor del av de mätningstekniska

uppgifterna. (Se betänkandet s. 71 o. f.).

En förutsättning för att den tekniska biträdeskåren skulle kunna fylla

den funktion, som avsetts, vore enligt utredningens mening att en ändamålsenlig

utbildning av biträdena åvägabringades.

Efter att ha erinrat om den nu pågående provisoriska utbildningskurs för

tekniska biträden, som anordnats av lanlmäteristyrelsen, har utredningen

framhållit, att de inträdesfordringar som uppställts för denna kurs — 5 månaders

praktik och realexamen eller jämförliga kunskaper i de för utbildningen

viktigaste ämnena eller godkänd utbildning till fältmätare vid arméns

centrala fältmätskola — syntes i stort sett lämpliga även för en fortsatt utbildningsverksamhet.

Vad däremot beträffade kursernas omfattning och

längd borde så småningom vissa förändringar ske. Den pågående provisoriska

kursen hade givits en synnerligen koncentrerad utformning beroende

på att det varit nödvändigt att med minsta möjliga tidsutdräkt väsentligt

utöka biträdespersonalen. För att trygga ett fullgott utbildningsresultat borde

undervisningstiden förlängas, så snart det mest omedelbara behovet av

biträden fyllts. Vissa skäl talade även för att i utbildningstiden borde inläggas

en tids praktik, på liknande sätt som föreslagits i en av Sveriges lantmätareförening

år 1945 till Kungl. Maj:t ingiven framställning om anordnande

av kursundervisning för tekniska biträden.

Utredningen har angivit vissa riktlinjer för en fortsatt utbildning av tekniska

biträden men har icke framlagt något utformat förslag i detta hänseende.

Utredningen har nämligen ansett den definitiva utformningen av biträdesutbildningen

böra anstå tills erfarenhet vunnits från den nu påbörjade

kursverksamheten. Det borde ankomma på lantmäteristyrelsen att i sinom

tid avgiva förslag till de ändringar beträffande kursplaner och utbildningstid

m. m., vartill vunna erfarenheter kunde giva anledning.

Så länge särskilda kurser avsedda för den tekniska biträdeskåren hos lantmätarna

anordnades borde enligt utredningens mening för anställning av

ifrågavarande biträden uppställas krav på genomgång av sådan kurs. Möjlighet

syntes dock böra föreligga för lantmäteristyrelsen att, när särskilda

skäl därtill föranledde, anställa biträde med annan utbildning, som kunde

anses tillräcklig för befattningen i fråga.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

17

Yttrandena.

Lantmäteristyrelsen har framhållit angelägenheten av att utbyggnaden av

biträdeskåren måtte ske snarast möjligt. Det borde därvid tillses ej blott att

nya tekniska biträden utbildades i erforderligt antal utan även att fortbildningskurser

anordnades för de redan anställda biträdena. Utöver den kompletteringskurs

för 40 tekniska biträden, som avsetts skola anordnas under

hösten 1947, vore det enligt lantmäteristyrelsens mening önskvärt, att kompletterande

utbildning anordnades för ytterligare minst 80 av de i tjänst varande

biträdena. Denna utbildning syntes styrelsen böra ordnas genom att

två nya fortbildningskurser för vardera 40 biträden anordnades under budgetåret

1948/49. Utbildningen av nya tekniska biträden borde forceras på så

sätt, att den redan föreslagna utbildningskursen under tiden 1 november

1947—30 juni 1948 utökades att omfatta 80 nya tekniska biträden i stället

för tidigare föreslagna 40 och att en utbildningskurs för 40 tekniska biträden

anordnades under budgetåret 1948/49. Den tekniska biträdeskåren

skulle på detta sätt kunna vara fullt utbyggd redan den 1 juli 1949. Lantmäteristyrelsen

har i detta sammanhang föreslagit, att de praktikanter, som

fullgjorde sådan tjänstgöring som föreskrivits som villkor för inträde vid utbildningskurs

för blivande tekniska biträden borde få komma i åtnjutande

av rese- och traktamentsersättning.

Lantmäteristyrelsen har hemställt, att den definitiva utformningen av den

tekniska biträdespersonalens utbildning gjordes till föremål för särskild utredning.

överlantmätarna ha i allmänhet icke framställt några erinringar mot vad

utredningen anfört i fråga om de tekniska biträdenas kompetens och utbildning.

överlantmätaren i Blekinge län har dock påpekat att fotogrammetrins

betydelse inom lantmäteriet icke uppmärksammats vid behandlingen av biträdenas

arbetsuppgifter, överlantmätaren i Malmöhus län har framhållit

vikten av att åtminstone något av biträdena å ett distrikt hade speciell underbyggnad

i väg- eller skogsfrågor.

Sveriges lantmätareförening har ansett de nuvarande tillfälliga kurserna

för utbildning av tekniska biträden otillräckliga för att kunna lösa utbildningsfrågan

på längre sikt. En avsevärt utvidgad och fördjupad utbildning i mätningsteknik

m. m. borde anordnas såsom en specialavdelning vid tekniskt

läroverk eller teknisk fackskola. En sådan undervisning syntes enligt föreningens

mening även erfordras för andra verksamhetsgrenar t. ex. städernas

mätningsväsende. Om detta förslag ej omedelbart kunde realiseras, borde

motsvarande utbildning tills vidare ske vid kurser, anordnade genom lantmäteristyrelsens

försorg.

Sveriges lantmäteritekniska biträdens riksförening har ansett att utbildningen

av lantmäteritekniker för framtiden normalt borde ske vid mätningsteknisk

fackavdelning vid statligt tekniskt läroverk.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 210.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Iiungl. Maj:ts proposition nr 210.

2. Kontorspersonalen.

Nuvarande förhållanden.

I fråga om den nuvarande kontorspersonalens arbetsuppgifter, kompetens

och utbildning har en redogörelse lämnats i betänkandet s. 73 o. f.

U tredningen.

Som kompetenskrav för kontorspersonalen hos distriktslantmätarna har

utredningen ansett böra uppställas fordran på dels realexamen eller normalskolekompetens

eller motsvarande kunskaper, dels godkänt betyg från godtagbar

specialutbildningskurs och dels erforderliga färdigheter i maskinskrivning.

Utredningen har ansett, att erforderliga specialutbildningskurser borde anordnas

genom statens försorg. Beträffande dylika kurser har utredningen uttalat,

att det vore önskvärt om kurserna kunde ordnas som heldagsundervisning.

Emellertid torde heldagskurser kräva att särskilda undervisningslokaler

måste anskaffas. Man finge vidare räkna med större svårigheter att

tillhandahålla kompetenta lärarkrafter vid heldagsundervisning än vid kvällsundervisning.

Med hänsyn härtill har utredningen räknat med att undervisningen

måste ordnas genom kvällskurser.

Det lämpligaste och för såväl det allmänna som för kursdeltagarna billigaste

sättet att provisoriskt ordna den nu närmast aktuella utbildningsfrågan

syntes enligt utredningens mening vara, att lantmäteristyrelsen anordnade

utbildningskurser med förläggning till några av rikets lantmäterikontor.

Kurstidens längd borde sättas till 4 å 4’^ månader och antalet deltagare i

varje kurs till i medeltal 15. Om utbildning anordnades vid 4 lantmäterikontor

och på varje ställe 3 kurser anordnades, skulle alltså 3 X 4 X 15 =

180 biträden kunna utbildas. Man finge visserligen räkna med dels att ett

antal av kursdeltagarna icke skulle vara lämpliga att vinna anställning som

kontorsbiträden, dels ock att en del komme att omedelbart övergå till annan

verksamhet. I stort sett skulle dock lantmäteriets omedelbara behov av kontorspersonal

kunna tillgodoses genom det ifrågasatta antalet kurser. Kurserna

borde hållas under hösten 1947 samt våren och hösten 1948 och kunde förslagsvis

förläggas till Stockholm, Östersund, Gävle och Örebro.

Frågorna om undervisningens omfattning och organisation borde avgöras

av lantmäteristyrelsen. Utredningen har dock ansett, att kurserna borde anordnas

efter samma riktlinjer som av Föreningen kvinnliga befattningshavare

inom lantmäteristaten anordnad kursverksamhet, för vilken sammanfattningsvis

en redogörelse lämnats i betänkandet (s. 129).

Utredningen har ansett att det framdeles skulle bliva nödvändigt ordna årligen

återkommande utbildningskurser. Beträffande dessa kursers organisation

och förläggning, undervisningens omfattning m. m. borde man bygga på

de erfarenheter, som komme att vinnas vid den förut skisserade provisoriska

kursverksamheten. Lämpligast syntes därför vara, att lantmäteristyrelsen, sedan

sådan erfarenhet vunnits, finge framlägga förslag till utbildningens framtida

ordnande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

19

Y t t ra nd e na.

Lantmäteristyrelsen liar tillstyrkt, att särskilda utbildningskurser skulle

anordnas för att tillgodose distriktsorganisationens behov av kontorspersonal.

Härvid borde emellertid enligt lantmäteristvrelsens mening även beaktas,

att rekryteringen av den kvinnliga kontorspersonalen till lantmäterikontoren

och lantmäteristyrelsen brukat ske från personalen å distrikten,

varför även denna rekrytering måste tillgodoses genom kurserna. För att tillgodose

det mest trängande behovet av kontorspersonal för lantmäteriet har

lantmäteristyrelsen funnit sig böra föreslå att utbildningen forcerades på så

sätt att antalet deltagare i de kurser som skulle anordnas i Stockholm utökades

från av utredningen föreslagna 15 till 30 elever. Därigenom skulle under

hösten 1947 kunna utbildas 75 biträden, under våren 1948 likaledes 75

biträden och under hösten 1948 ytterligare 75 biträden eller sammanlagt 225

biträden. Skulle det visa sig att lantmäteriets behov av kontorsbiträden

kunde bliva fyllt genom en kursverksamhet i något mindre omfattning, kunde

några av de föreslagna kurserna under hösten 1948 inställas.

Vad beträffar kursplanerna har lantmäteristyrelsen i motsats till utredningen

föreslagit att även undervisning i maskinskrivning skulle ingå i kurserna.

Lantmäteristyrelsen har föreslagit, att kurserna skulle omfatta följande

läroämnen med därvid angivna antal lektions- och övningstimmar:

kartritning ...................... 180 timmar

kartografi ...................... 240 »

lantmäterikunskap ............... 160 »

maskinskrivning ................. 160 »

bokbinderi och kartlagning ...... 20 »

Summa 760 timmar.

Liksom de av lantmäteriutredningen föreslagna kurserna ha de av lantmäteristyrelsen

förordade beräknats pågå omkring 4 72 månader. Då antalet

undervisningstimmar per vecka enligt lantmäteristyrelsens förslag skulle

uppgå till 40 timmar har styrelsen ansett, att kurserna i största möjliga omfattning

borde anordnas som dagkurser.

Lantmäteristyrelsen har föreslagit att kurserna måtte förläggas förutom

till Stockholm, till Göteborg, Malmö och Östersund. Kurserna ha avsetts

att hållas under tiden augusti 1947 till december 1948.

Beträffande den definitiva utformningen av kontorspersonalens utbildning

bär lantmäteristyrelsen hänvisat till en särskild framställning till Kungl.

Maj:t, vari styrelsen hemställt att utbildningsfrågan måtte bliva föremål för

särskild utredning.

överlantmätarna ha i allmänhet icke haft något att erinra mot de av utredningen

föreslagna utbildningsanordningarna för kontorspersonalen, överlantmätaren

i Kronobergs län har dock ifrågasatt, huruvida icke kurserna,

sedan det mest trängande behovet av personal tillgodosetts, borde förlängas

till åtminstone ett halvt ar. Ilan bär vidare i likhet med överlantmätaren i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mcij.ts proposition nr 210.

Före
draganden.

Malmöhus län och Kristianstads län anmärkt på att ingen av kurserna föreslagits

bliva förlagd till södra Sverige. Överlantmätaren i Västerbottens län har

ifrågasatt, huruvida icke någon av kurserna borde förläggas till något av

lantmäterikontoren i Övre Norrland.

Sveriges lantmätareförening har föreslagit kurser lör kontorspersonalen av

motsvarande omfattning som de av lantmäteristyrelsen förordade.

Föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten har ansett

de av lantmäteriutredningen föreslagna provisoriska kurserna utgöra ett steg

i rätt riktning, då därigenom skulle kunna uppnås den enhetliga utbildning,

som föreningen själv med sin kursverksamhet åsyftat.

Den väsentliga utökning av antalet mätningstekniska biträden och kontorsbiträden

vid lantmäteriets distriktsorganisation, som det av mig förordade

organisationsförslaget innebär, förutsätter såsom förut framhållits en överflyttning

i största möjliga utsträckning av arbetsuppgifter från den högskoleutbildade

lantmätarepersonalen till biträdespersonalen. De förhållandevis

stora krav som därför för framtiden maste ställas pa biträdespersonalens

kvalifikationer föranleda, att särskild uppmärksamhet måste ägnas de frågor

som röra biträdespersonalens utbildning och kompetens.

Såväl den mätningstekniska biträdespersonalen som kontorspersonalen

hos distriktslantmätarna synes för närvarande vara sammansatt av personer

med mycket varierande utbildning. I betydande utsträckning har den egentliga

fackutbildningen av biträdena meddelats av de lantmätare hos vilka biträdena

varit anställda. Att under sådana förhållanden biträdenas utbildning

och kompetens blivit oenhetlig och präglad av de lokala arbetsförhållandena

är naturligt.

1 och med att enhetliga anställningsförhållanden ordnas för distriktsorganisationens

biträden synes beträffande de biträden som nyanställas krav

på en enhetlig utbildning och kompetens böra uppställas.

Då mätningstekniskt utbildade biträden och kartriterskor torde erfordras

ej blott inom det statliga lantmäleriet utan även i annan såväl statlig som

kommunal och enskild verksamhet har förslag väckts om inordnande av utbildningen

av ifrågavarande biträden i den allmänna yrkesundervisningen.

Frågan härom torde emellertid böra göras till föremål för ytterligare överväganden

och bör därför icke upptagas till behandling i detta sammanhang.

Intill dess definitiva utbildningsformer tillskapats för lantmäteriets biträdespersonal

måste med hänsyn till angelägenheten av snabbast möjliga utbyggnad

av biträdeskårerna utbildningen ske under mera provisoriska former.

Vad först beträffar den mätningstekniska biträdespersonalen har, såsom

jag förut i min redogörelse för de nuvarande utbildningsförhållandena erinrat,

en provisorisk utbildning redan påbörjats genom av lantmäteristyrelsen

anordnad kursverksamhet. Det synes lämpligt, att utbildningen av blivande

tekniska biträden även i fortsättningen intill dess det omedelbara behovet av

biträden blivit fyllt bedrives efter i huvudsak samma linjer som de hittills

planerade kurserna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

21

För att ytterligare forcera utbildningen av blivande tekniska biträden har

lantmäteristyrelsen föreslagit, alt den redan planerade ulbildningskursen under

tiden 1 november 1947—30 juni 1948 måtte utökas att omfatta 80 elever

i stället för 40 elever. Denna intensifiering av utbildningsverksamheten

för att påskynda distriktspersonalens utökande till avsedd storlek synes väl

motiverad, varför jag förordar styrelsens förslag härom.

Vad beträffar förslagen om utbildningsverksamheten under budgetåret

1948/49 torde ställning därtill icke böra tagas i detta sammanhang utan

först i anslutning till prövningen av lantmäteriets anslagsbehov för sagda

budgetår.

Vidkommande väckt förslag om gottgörelse vid fullgörande under år 1947

av föreskriven praktikanttjänstgöring före inträde i kurs för utbildning till

tekniskt biträde i form av rese- och traktamentsersättning finner jag icke

skäl förorda detta förslag. Anledning synes mig nämligen icke föreligga att

giva dem som fullgöra praktikanttjänstgöring under år 1947 bättre ställning

än dem som fullgjort sådan tjänstgöring under föregående år.

Någon provisorisk utbildning motsvarande kurserna för tekniska biträden

ha hittills icke anordnats för lantmätarnas kontorspersonal. För denna biträdesgrupp

ha emellertid funnits vissa på enskilt initiativ anordnade kurser.

Sålunda har t. ex. Föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten

under de senaste åren anordnat kurser närmast avsedda för kontorspersonal

inom lantmäteristaten. Dessa kurser, som omfattat undervisning i

kartritning och textning, matematik, kartkonstruktion, arealuträkning, viss

författningskunskap m. m. om tillhopa cirka 420 timmar, ha anordnats genom

eftermiddags- och kvällslektioner under omkring 4 månader. I betraktande

bland annat av den betydande nyrekrytering som erfordras för besättande

av det utökade antalet kontorsbiträdesbefattningar vid distriktsorganisationen

motsvara de hittillsvarande utbildningsanordningarna, vilka

måhända ur kvalitativ synpunkt skulle kunna godtagas såsom ett provisorium,

på långt när ej behovet. Särskilda provisoriska kurser bliva därför

ofrånkomliga även med avseende å kontorspersonalen.

Lantmäteriutredningens förslag om anordnande av sådana kurser i anslutning

till fyra av rikets lantmäterikontor synes mig utgöra en lämplig provisorisk

lösning av kontorsbiträdenas utbildningsfrågor. Undervisningen vid

dessa kurser synes, som utredningen föreslagit, böra i stort sett ha samma

omfattning som vid de kurser som anordnats av Föreningen kvinnliga befattningshavare

inom lantmäteristaten. Huruvida kurserna lämpligen böra

anordnas såsom dagkurser eller genom eftermiddags- och kvällsundervisning

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra under beaktande av föreliggande

omständigheter och lokala förhållanden. Lantmäteristyrelsens förslag

att i undervisningsplanerna även skulle ingå undervisning i maskinskrivning,

finner jag mig icke kunna tillstyrka. Kunskaper i maskinskrivning torde få

inhämtas för lantmäteriets kontorspersonal på samma sätt som för övrig

kontorspersonal.

Vad beträffar förläggningen av kurserna finner jag de av lantmäteristy
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

relsen föreslagna platserna, Stockholm, Göteborg, Malmö och Östersund lämpliga.

Möjlighet bör dock hållas öppen att förlägga någon av kurserna till

annan ort, om därigenom anskaffande av lämpliga undervisningslokaler och

lärarkrafter skulle underlättas. Ä varje plats synes under budgetåret 1947/48

två kurser böra anordnas.

Med hänsyn till angelägenheten av snabbast möjliga utbildning av de för

distriktsorganisationen erforderliga biträdena vill jag förorda att antalet

elever vid kurserna i Stockholm utökas till 30 i varje kurs. Vid de övriga kurserna

synes antalet elever böra beräknas till 15. Under budgetåret 1947/48

skulle sålunda sammanlagt 150 biträden kunna utbildas.

Undervisningen vid kurserna bör vara kostnadsfri, varjämte, som utredningen

föreslagit, stipendiemöjligheter torde böra beredas eleverna.

Närmare bestämmelser om kursernas anordnande torde böra meddelas av

Kungl. Maj:t.

Till kostnadsberäkningarna för ifrågavarande kurser återkommer jag i

samband med behandlingen av övriga av omorganisationen föranledda kostnader.

IV. Distriktslantmätarnas och deras tjänstebiträdens anställnings
och

avlöningsförhållanden.

1. Disiriktslantmätarna.

Nuvarande förhållanden.

Förutom arvode enligt fastställd taxa uppbära distriktslantmätarna för

närvarande från statsverket en fast lön av 3 000 kronor för år, vartill komma

tre ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år. Distriktslantmätare,

stationerad i Stockholm, äger därjämte uppbära ortstillägg med 400

kronor för år. Å lön, ålderstillägg och ortstillägg utgå dyrtidstillägg och kristillägg

enligt för oreglerade verk gällande grunder, vartill kommer tillskott

till dyrtidstillägg för extra inkomster i tjänsten. Från och med den 1 juli

1946 åtnjuta distriktslantmätarna jämväl provisoriskt lönetillägg. De sammanlagda

löneförmånerna från statsverket utgöra — ulan pensionsavdrag —

för distriktslantmätare i allmänhet utan ålderstillägg 8 160: kronor och för

distriktslantmätare med samtliga ålderstillägg intjänade 9 800 kronor samt

för distriktslantmätare med stationeringsort i Stockholm respektive 8 700 kronor

och 10 200 kronor, allt med viss mindre avrundning av inkomstbeloppen.

Härtill kommer i förekommande fall förhöjning av dyrtidstillägg på grund

av försörjningsplikt mot barn.

Utredningen.

För bedömandet av frågan vilken löneställning för framtiden skäligen bör

tillkomma distriktslantmätarna har utredningen till en början ansett det

vara av betydelse att erfara storleken av de inkomster av tjänsten, som med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

23

det hittillsvarande lönesystemet tillkommit dem. Utredningen har därför införskaffat

uppgifter från nuvarande distriktslantmätare beträffande taxeinkomster

och utgifter i tjänsten för åren 1936—1945. Beträffande 72 ordinarie

distriktslantmätare, som lämnat uppgifter för hela perioden, har den

genomsnittliga nettoinkomsten av förrättningar för år och befattningshavare

under perioden beräknats till omkring 4 700 kronor. Medelnettoinkomsten av

taxa under förenämnda tioårsperiod för samtliga uppgiftslämnande distriktslantmätare,

oavsett om de tjänstgjort i sådan egenskap hela perioden eller

endast en del av densamma, har utredningen uppskattat till omkring 5 000

kronor för år och befattningshavare.

Med utgångspunkt från en medelinkomst i sportler av 5 000 kronor för år

bär utredningen beräknat den sammanlagda inkomsten av avlöning från statsverket

och nettoinkomst av förrättningar för en distriktslantmätare med stationeringsort

utom Stockholm till elt genomsnittsbelopp av 13 160 kronor

eller, efter intjänande av samtliga ålderstillägg, av 14 800 kronor. Nyssnämnda

genomsnittsbelopp motsvarar för en distriktslantmätare placerad å medeldyrort

(E-ort) ungefär en löneställning liggande mellan 26 och 27 lönegraden

enligt nu gällande löneplan A i civila avlöningsreglementet, samtliga nu utgående

tillägg inräknade.

Utredningen har ansett distriktslantmätarnas hittillsvarande inkomster av

tjänsten icke i och för sig vara utslagsgivande för den blivande lönegradsplaceringen,

även om de kunde vara ägnade att lämna viss vägledning. De allmänna

grunder för löneavvägningen, som tillämpats i fråga om andra statens

befattningshavare, borde följas jämväl i fråga om distriktslantmätarna. Med

utgångspunkt härifrån har utredningen föreslagit, att distriktslantmätarna

skulle placeras i lönegrad A 28. Härom har utredningen hland annat anfört.

De ingenjörer med högre teknisk utbildning inom statsförvaltningen, med

vilka distriktslantmätarna enligt utredningens mening kunna i avseende å

arbetsuppgifter och tjänsteansvar jämföras, äro befattningar såsom yrkesinspektör

(A 28), statsinspektör över elektriska starkströmsanläggningar (A 28),

lantbruksingenjör (A 29), länsarkitekt (C 5) in. fl. Det kan visserligen invändas,

att innehavare av nu nämnda tjänster ha större områden än distriktslantmätarna

till sitt arbetsfält. Utredningen vill emellertid framhålla, att

genom den av utredningen föreslagna distriktsregleringen lantmäteridistrikten

skulle komma att i de flesta fall avsevärt utökas. De betydande krav, som

redan nu måste ställas på ledaren av lantmäteriverksamheten i ett lantmäteridistrikt

och som oförtydbart komma att ökas dels på grund av nämnda reglering

dels ock vid ett genomförande av föreliggande förslag till ändring av

.jorddelningslagen och till rationalisering av jordbruksnäringen, föranleda

utredningen föreslå, alt befattningen såsom distriktslantmätare hänföres till

lönegrad A 28.

Vad beträffar anställnings- och avlöningsförhållandena för styresmannen

för den särskilda skiftesorganisationen i Kopparbergs län har utredningen

anfört följande.

Enligt utredningens mening hör — i stället för alt en ordinarie distriktslantmätare

i distrikt avdelas för ändamålet — inrättas en särskild ordinarie

befattning avsedd för styresmannen, varigenom långvariga successionsvika
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

riat kunna undvikas. Med hänsyn till svårighetsgraden i de arbetsuppgifter,

som ankomma på ifrågavarande skiftesorganisation, och de kvalifikationer,

som måste ställas på styresmannen, skulle enligt utredningens uppfattning

en placering av styresmannen i högre löneställning än distriktslantmätares

kunna anses väl motiverad. På grund av önskvärdheten av att vid uppkommande

behov kunna förflytta styresmannen till ledigbliven distriktslantmätarbefattning

eller eljest underlätta övergång till sådan befattning, finner

emellertid utredningen lämpligast, att den nya befattningen under benämningen

distriktslantmätare placeras i samma lönegrad som övriga distriktslantmätare

samt att innehavaren i egenskap av styresman för skiftesorganisationen

tillerkännes ett lämpligt avvägt arvode utöver distriktslantmätarlönen.

I sistnämnda hänseende får utredningen föreslå ett belopp av 2 000

kronor.

Då antalet lantmäteridistrikt enligt utredningens förslag skulle utgöra 148,

skulle sålunda det erforderliga antalet nyorganiserade distriktslantmätarbefattningar

vid den nya lantmäteriorganisationens ikraftträdande bliva 149.

Utredningen har förordat, att de nyorganiserade distriktslantmätarbefattningarna

skulle placeras tills vidare i visst distrikt.

Yttrandena.

Statskontoret har förklarat, att enligt ämbetsverkets mening en högre

löneställning än 26 lönegraden icke vore sakligt grundad. Ett sådant löneläge

skulle ligga något över distriktslantmätamas nuvarande medelinkomster,

om vederbörlig hänsyn toges till den reglering av arbetsgöromålen och

den avsevärda förbättring av pensionsförmånerna, som skulle följa med

den föreslagna reformen.

Allmänna lönenämnden bar framhållit, att ett godtagande av utredningens

förslag komme att få till följd svårbedömbara konsekvenser beträffande

löneställningen för andra tjänstemannagrupper. Bland annat

komme det att påverka löneläget för ingenjörspersonal i allmänhet inom

statsförvaltningen. I betraktande av den löneställning som medgivits för

lantbruksingenjörerna syntes det emellertid icke omotiverat, att distriktslantmätarna

uppfördes i A 28. Lönenämnden ville därför icke motsätta sig

bifall till utredningens förslag.

Lantmäteristyrelsen samt länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Kalmar,

Gotlands, Blekinge, Malmöhus och Hallands län ha förordat, att distriktslantmätarna

skulle placeras i lönegrad A 29. Vidare ha samtliga överlantmätare

med undantag för överlantmätaren i Stockholms län, vilken icke

framställt någon erinran mot distriktslantmätamas placering i lönegrad A 28,

uttalat, att distriktslantmätama borde erhålla en högre löneställning än den

av utredningen föreslagna.

Lantmäteristyrelsen har såsom motivering för sin ståndpunkt anfört i

huvudsak följande.

Distriktslantmätama äro i fråga om utbildning, arbetsuppgifter samt

den underställda personalens antal och kvalifikationer närmast jämförbara

med lantbruksingenjörerna, vilka placerats i lönegrad A 29. Den omständigheten

att lantbruksingenjörernas arbetsområden omfatta hela län sak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

25

nar reell betydelse. Icke heller kan enligt styrelsens mening mot ett jämställande

av distriktslantmätare och lantbruksingenjör invändas, alt den

förre äger avsevärt större befordringsmöjligheter än den senare. Lantmäteristyrelsen

har vidare funnit distriktslantmätarna i fråga om arbetsuppgifter

kunna jämföras med de i lönegrad C 5 placerade länsarkitekterna.

Den av utredningen gjorda jämförelsen mellan dislriktslantmätamas

sammanlagda inkomst av avlöning från statsverket är 1946, ökad med medeltalet

av taxeinkomster åren 1936—1945, samt avlöning enligt löneplan

A i nu gällande avlöningsreglemente jämte samtliga i slutet av år 1946

utgående tillägg, varigenom utredningen kommit fram till att distriktslantmätarnas

inkomst motsvarade en löneställning mellan 26 och 27 lönegraden,

är icke riktig. Jämförelse borde i stället ha gjorts för varje särskilt år

mellan lantmätarnas faktiska inkomst av lön och taxa samt för detta år

enligt löneplanen utgående avlöningsförmåner. Även i andra avseenden är

enligt styrelsens mening den av utredningen gjorda jämförelsen oriktig.

Sålunda har full hänsyn icke tagits till att höjning av lantmäteritaxan icke

skett och att lantmätarna sålunda icke i samma mån som andra tjänstemän

erhållit kompensation för penningvärdets fall. Vidare måste det anses

oriktigt att i statistiken över lantmätarnas taxeinkomster överhuvud räkna

med de senaste krigsåren. Den väsentliga sänkning av taxeinkomsterna,

som inträdde under denna tid, ej minst genom alt lantmätenpersonalen

i stor utsträckning låg inkallad i beredskapstjänst, bör rättvisligen icke på

något sätt medföra minskning av deras blivande avlöningsförmåner. Härtill

kommer att enligt förslaget lantmäteridistrikten komma att öka i storlek

med i genomsnitt cirka 40 procent. Kraven på distriktslantmätaren såsom

ledare av underställd personal komma härigenom att ökas, samtidigt

som lantmätarnas verksamhet får ökad betydelse bl. a. genom den föreslagna

strängare jordpolitiska kontrollen och de väntade åtgärderna för

jordbrukets yttre rationalisering. Minskningen av distriktens antal medför

tillika, att de yngre lantmätarna icke såsom hittills regelmässigt kunna

vänta befordran till distriktslantmätartjänst. Utnämningen till distriktslantmätartjänst

måste ske efter urval, varvid endast de bästa kunna komma i

fråga. Löneuppflyttningen synes erforderlig för att motverka flykten från

lantmäteriet och säkerställa en fullgod nyrekrytering.

Sveriges lantmätareförening, som uttalat att distriktslantmätarna icke

horde hänföras till en lägre lönegrad än A 29, varemot starka skäl funnes

för en inplacering av dem i A 30, har till närmare utveckling av sin mening

andragit bland annat följande.

Likhet i arbetsuppgifter föreligger mellan distriktslantmätarna och länsarkitekterna

samt framför allt lanthruksingenjörerna. Föreningsstyrelsen finner

det därför uppenbart, att eu liigre lönesättning för distriktslantmätarna

än för lanthruksingenjörerna rimligen icke bör ifrågakonnna med mindre det

visas, att de senares arbetsuppgifter äro mera maktpåliggande och deras utbildning

mera omfattande än distriktslantmätarnas.

Handläggningen av ett flertal av de förrättningar, som enligt utredningens

förslag skola hänföras till distriktslantmätarnas tjänsteåligganden ställer så

stora krav på ansvar, omdöme och skicklighet hos förrättningslantmätaren

och fordrar så ingående kunskaper om en synnerligen omfattande speciallagstiftning

och om gällande rättspraxis, alt eu jämförelse med motsvarande

uppgifter inom lantbruksingenjörsorganisationen ulläller bil lantmäleriets

förmån. Lantmätarna äro sålunda verksamma inom ett betydligt vidsträcktare

rättsområde än lanthruksingenjörerna. Vad de ekonomiskt-tekniska ar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

betsuppgifterna beträffar synes det föreningsstyrelsen uppenbart, att en

större jorddelningsförrättning, exempelvis ett laga iskifte, kräver minst lika

höga kvalifikationer som ett komplicerat torrläggningsföretag. Som regel

synas lantmäteriets arbetsuppgifter ha större ekonomisk räckvidd än torrläggningsverksamhetens.

I sammanhanget bör observeras, att lantmäteriets

arbetsuppgifter omspänna såväl landsbygd som tätorter, medan lantbruksingenjörernas

i stort sett äro begränsade till landsbygdens jordbruksjord.

Uppgifterna såsom personalchefer torde icke bliva mindre omfattande för

distriktslantmätarna inom den nya organisationen än för lantbruksingenjörerna.

Att lantbruksingenjörerna i regel ha länet som verksamhetsfält innebär

icke, att de inneha någon från distriktslantmätarna artskild chefsställning

utan endast att länet med hänsyn till omfattningen av förekommande

arbetsuppgifter och ur andra synpunker befunnits vara en lämplig disiriktsenhet.

Utbildningen av distriktslantmätare är förlagd till tekniska högskolan och

är fyraårig. För att bli lantbruksingenjör fordras — förutom viss praktisk

tjänstgöring — att ha genomgått treårig kurs vid teknisk högskola och ettårig

kurs vid lantbrukshögskolan. Sistnämnda kurs genomgås efter det vederbörande

antagits till ingenjörsaspirant. Under viss del av sin utbildningstid

åtnjuter sålunda lantbruksingenjör lön av staten. Lantmäteriutbildningen

är, såsom av det anförda framgår, beträffande studietid och studiekostnader

snarast av större omfattning än lantbruksingenjörsutbildningen.

Mot denna bakgrund förefaller det ofattbart, att utredningen funnit sig

böra förorda, att distriktslantmätarna skulle hänföras till en lägre lönegrad

än lantbruksingenjörerna.

Föreningsstyrelsen kan icke finna det motiverat, att distriktslantmätamas

inkomster på de gamla distrikten skola tillmätas någon betydelse vid bedömandet

av lönegradsplaceringsfrågan. Redan före kriget var lantmäteritaxan

mycket låg i förhållande till det allmänna prisläget. Den fortgående

försämringen av penningvärdet har icke medfört någon förhöjning av taxan

och liar endast i mycket obetydlig mån kompenserats genom tillskott till

dyrtidstillägg å taxeinkomsterna. Däremot ha omkostnaderna i tjänsten avsevärt

ökat. Samtidigt ha kraven på noggrannhet och omsorg i förrättningsarbetet

undan för undan skärpts. Dessa förhållanden ha ställt lantmätarna

i ett ur inkomstsynpunkt exceptionellt ogynnsamt läge. Även bortsett härifrån

är det emellertid enligt föreningsstyrelsens mening oriktigt att låta medelinkomsterna

från de nuvarande distrikten influera på lönesättningen för

befattningshavarna i de nya, i genomsnitt 40 procent större distrikten. Lönegradsplaceringen

för dessa befattningshavare bör bedömas uteslutande med

hänsyn till deras arbetsuppgifter och utbildning.

Utredningen har emellertid uppenbarligen tillmätt den i betänkandet redovisade

inkomststatistiken en icke oväsentlig betydelse. Föreningsstyrelsen

har med utgångspunkt från denna inkomststatistik verkställt en undersökning

år från år rörande mot vilka lönegrader enligt A-planen distriktslantmätamas

medelinkomster svara. Denna undersökning utvisar, att under de

normala åren 1936—1939 distriktslantmätamas inkomster ungefärligen motsvarade

29 lönegraden i löneplan A, att under krigsåren 1940—1944 inkomsterna

sjönko synnerligen kraftigt, samt att de år 1945, då normala arbetsförhållanden

återinträtt, omedelbart stego till förkrigsnivån, 29 lönegraden.

De låga taxeinkomsterna under krigsåren äro mycket lätta att förklara. De

berodde helt enkelt på att de täta inkallelserna särskilt av de extra lantmätarna

och den tekniska personalen medförde oupphörliga avbrott i verksamheten

på distrikten. Omkostnaderna blevo i stort sett oförändrade medan

bruttoinkomsterna sjönko. Relationen mellan brutto- och nettoinkomst för
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

27

ändrades härigenom i ogynnsam riktning. Distriktslantmätamas låga inkomster

under åren 1940—1944 äro sålunda beroende på sådana hinder för

det normala arbetet på distrikten, som förorsakats uteslutande av kriget.

Den av lantmäteriutredningen förebringade statistiken över distriktslantmätarnas

tidigare inkomster pekar således vid en objektiv bedömning klart och

tydligt på en medelinkomst liggande vid 29 lönegraden enligt nu gällande

löneplan A. Skulle den nuvarande distriktsorganisationen bibehållas med den

enda skillnaden, att de 210 distriktslantmätama bleve helt statsavlönade,

vore det alltså naturligt att inplacera dem i lönegrad A 29, och detta även

om icke berättigade hänsyn toges till att taxan som en konsekvens av penningvärdets

fall borde ha undergått en icke oväsentlig höjning. Nu gäller det

emellertid icke 210 utan knappt 150 befattningshavare — ett eliturval av de

i tur till befordran stående lantmätarna — med mera omfattande arbetsuppgifter

och en väsentligt utökad personalorganisation. Därest lönestatistiken

överhuvud skall tillmätas någon betydelse, borde lönegraden för dessa

befattningshavare på de nya distrikten rimligen sättas högre än A 29.

Statsverkens ingenjörsförbund har hemställt, att distriktslantmätama måtte

placeras i lönegrad A 30.

I fråga om anställningsförhållandena för styresmannen för skiftesorganisationen

i Kopparbergs län har överlantmätaren i

länet ansett, att befattningen icke borde ledigförklaras till ansökan utan på

anmälan av lantmäteristyrelsen tillsättas på förordnande av Kungl. Maj:t

Lantmäteristyrelsen, som däremot förklarat, att olägenhet icke syntes uppstå

om befattningen som styresman efter ledigförklarande i vanlig ordning tillsattes

genom fullmakt, har icke haft något att erinra mot att styresmannens

avlöningsförhållanden, åtminstone tills vidare, ordnades på det sätt utredningen

föreslagit.

Utredningens förslag att distriktslantmätare, som utnämnas å nyorganiserad

distriktslantmätarbefattning, skulle placeras tills vidare i

visst distrikt har mött gensagor från lantmäteristyrelsen och Sveriges

lantmätareförening. Lantmäteristyrelsen har sålunda icke funnit nödvändigt

att underkasta distriktslantmätare vidsträcktare skyldighet att vidkännas

reglering av tjänstgöringsområde än som enligt avlöningsreglementet gäller

för annan civil statspersonal.

2. Övrig högskoleutbildad lantniätcripcrsonal.

Nuvarande förhållanden.

Ifrågavarande personal utgöres för närvarande av extra lantmätare och

aspiranter.

De extra lantmätarna uppbära fasta arvoden av statsmedel enligt tre olika

arvodesgrupper, i arvodesgrupp I med 1 000 kronor, i arvodesgrupp II med

1 500 kronor samt i arvodesgrupp III med 2 000 kronor, allt för år räknat.

Å arvodet utgår dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande grunder

jämte kristillägg, vartill kommer tillskott till dyrtidstillägg samt från och med

den 1 juli 1946 provisoriskt lönetillägg.

Aspirant erhåller arvode m. in. såsom om han vore extra lantmätare i arvodesgrupp

I.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Iiungl. Maj.ts proposition nr 210.

De sammanlagda löneförmånerna från statsverket belöpa sig för närvarande

för år räknat i avrundade belopp: i arvodesgrupp I till 3 845 kronor,

i arvodesgrupp It till 4 675 kronor samt i arvodesgrupp III till 6 005 kronor.

Härtill kommer i förekommande fall förhöjning av dyrtidslillägg för barn.

Utöver de fasta löneförmånerna uppbära de extra lantmätarna ersättning enligt

taxa för utförda förrättningar.

Utredningen.

För fyllande av behovet av fasta lantmätarbefattningar i annan ställning

än distriktslantmätares har utredningen med utgångspunkt från den föreslagna

distriktsorganisationen beräknat att 153 lantmätare skulle erfordras.

Dä i vissa mindre arbetskrävande distrikt distriktslantmätama åtminstone

tills vidare skulle kunna åtnöja sig med tjänstemedhjälpare i icke-ordinarie

rekryteringsgrader, har utredningen, i betraktande jämväl av nu förefintlig

brist på kvalificerade extra lantmätare, beräknat att antalet fasta tjänster i

distrikten under den första tiden efter omorganisationen kunde begränsas

till 90 befattningar. Av dessa syntes 50 befattningar böra under tjänstebenämningen

lantmätare uppföras å ordinarie stat och återstoden under benämningen

extra ordinarie lantmätare upptagas å extra ordinarie stat. Det borde

få ankomma på lantmäteristyrelsen att bestämma i vilka distrikt ifrågavarande

befattningar skola vara placerade.

I fråga om lönegradsplaceringen har utredningen erinrat, hurusom vid den

år 1945 genomförda löneregleringen för lantbruksingenjörerna de extra ordinarie

lantbruksingenjörstjänsterna hänfördes till lönegrad Eo 24. Med

hänsyn till de arbetsuppgifter, som avsetts skola åvila innehavarna av lantmätarbeiättningarna

i distrikten, och för vinnande av en god rekrytering har

utredningen ansett en lägre lönegradsplacering icke böra ifrågakomma för

ifrågavarande tjänster än i nyssnämnda lönegrad. Utredningen har därför

förordat, att lantmätarbefattning i distrikt hänfördes till 24 lönegraden enligt

nuvarande löneplan A respektive löneplan Eo.

Emellertid har utredningen beträffande de sex distrikt, i vilka förutom

distriktslantmätare enligt organisationsförslaget skulle finnas två lantmätare,

ansett, att den ene av dessa, som förutsattes skola vara ordinarie, gåves en

något högre löneställning än för i distrikt tjänstgörande biträdande lantmätare

i allmänhet, och därför föreslagit, att sex tjänster placerades i lönegrad

A 26. Samma löneställning har utredningen förordat för de 12 ordinarie

lantmätarbefattningar, som utredningen beräknat erforderliga utom den

egentliga distriktsorganisationen för utförande av förrättningar enligt länsstyrelsers

och överlantmätares förordnanden.

Vad beträffar skiftesorganisationen i Kopparbergs län har utredningen föreslagit,

att ett antal, förslagsvis sex, kvalificerade lantmätare avdelades med

ställning såsom extra ordinarie lantmätare. Med hänsyn till de invecklade

skiftesmål, varmed nämnda organisation hade att taga befattning, har utredningen

ansett, att jämväl nu ifrågavarande lantmätare borde hänföras

till samma lönegrad, som förordats beträffande vissa lantmätare i distrikt

med förstärkt personalorganisation och således placeras i lönegrad Eo 26.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

29

Beträffande härefter frågan om anställnings- och avlöningsförhållanden för

annan i distrikten erforderlig högskoleutbildad lantmäteripersonal — rekryterinyspersonal

— har utredningen erinrat, att spörsmålet om tillskapande av

eu ordnad befordringsgång för ingenjörspersonal inom statsförvaltningen enligt

av Kungl. Maj:t meddelat uppdrag för närvarande vore föremål för behandling

inom 1944 års personalutredning. Lantmäteriutredningen har förutsatt,

att personalutredningen jämväl komme att behandla frågan om anställningsförhållanden

och befordringsgång för sådan aspirantpersonal, som

efter avlagd lantmäteriexamen vid tekniska högskolan i Stockholm söker

sig in på lantmätarbanan. Utredningen har därför icke ansett sig annat

än såsom ett provisorium böra framlägga förslag till avlöningsförmåner för

lantmätarpersonal på rekryteringsstadiet. I sådant avseende har utredningen

föreslagit följande.

Aspirant till lantmätarbefattning antages av lantmäteristyrelsen till lantmätaraspirant

och anställes tills vidare för ett år med placering i lönegrad

Ex 18 för tjänstgöring hos distriktslantmätare. Efter ett års förlopp antages

aspiranten, under förutsättning av gott vitsord från vederbörande distriktslantmätare,

till extra ordinarie lantmätare med placering i lönegrad Eo 20.

Efter ytterligare två års väl vitsordad tjänstgöring uppflyttas han till lönegrad

Eo 22. Därefter sker befordran till högre tjänst i mån av tillgäng på

befattningar. Innan extra ordinarie lantmätare erhåller befattning i 24 lönegraden,

bör han ha fullgjort praktisk tjänstgöring i lantmäteristyrelsen eller

ä lantmäterikontor under minst ett år samt i övrigt vara fullt skickad att

utföra på en distriktslantmätare ankommande göromål.

Enligt utredningens beräkningar skulle med hänsyn till intjänade anställningsår

omedelbart vid omorganisationens genomförande omkring 65 extra

lantmätare kunna förordnas till extra ordinarie lantmätare i lönegrad Eo 22

och ett 30-tal extra lantmätare eller aspiranter till extra ordinarie lantmätare

i lönegrad Eo 20 för tjänstgöring såsom tjänstemedhjälpare i distrikt eller för

tjänstgöring å lantmäterikontor eller i lantmäteristyrelsen.

Yttrandena. , _

Statskontoret har i överensstämmelse med vad ämbetsverket anfört rörande

distriktslantmätama funnit löneställningen för här ifrågavarande personal

böra jämkas nedåt. Statskontoret har sålunda föreslagit, att de lantmätare,

för vilka utredningen föreslagit 26 lönegraden, skulle erhålla samma

löneställning som förste assistenterna vid lantmäterikontoren eller 24 lönegraden,

samt att de övriga skulle jämställas med assistenterna och sålunda

placeras i 21 lönegraden. Beträffande befordringsgången har statskontoret

framhållit, att 1944 års personalutredning kunde förväntas framlägga resultaten

av sina överväganden i frågan om normerad befordringsgång för ingenjörs-

och teknisk biträdespersonal under senare hälften av innevarande år.

Statskontoret har med hänsyn härtill ansett det ligga närmast till hands alt

låta anstå med ett ställningstagande till befordringsgången för rekryteringspersonalen

inom lantmäteriet. Därest provisoriska bestämmelser ansåges böra

utformas redan nu, borde i vart fall iakttagas viss försiktighet, så att icke

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

personalutredningens resultat föregrepes. Då personalutredningen väl knappast

komme att föreslå en gynnsammare befordringsgång för de högskoleutbildade

ingenjörerna än för juristerna, syntes befordringsgången för de

obefordrade lantmätarna tills vidare böra anpassas efter de normer, som av

innevarande års riksdag fastställts för universitetsutbildad administrativ

personal.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot inrättande

av de av utredningen föreslagna lantmätarbefattningama i 24 och 26

lönegraderna.

Den föreslagna provisoriska befordringsgången har av 19-H års personalutredning

lämnats utan annan erinran, än att utredningen funnit tjänstetiden

på Ex-stadiet böra jämkas till 1 V2 år, motsvarande den av personalutredningen

tidigare föreslagna väntetiden till extra ordinarie tjänst för icke

tingsmeriterade jurister samt biträdespersonal med kontorsarbete. Utredningen

har i detta sammanhang uttalat, att utredningens arbete med frågan om

anställnings- och befordringsförhållandena för ingenjörspersonal i statens

tjänst förväntades kunna avslutas i så god tid, att därav föranledda normer

för reglerad befordringsgång för viss personal med teknisk utbildning skulle

kunna tillämpas från och med den 1 juli 1948.

Lantmäteristyrelsen har hemställt om en viss utökning av antalet tjänster

i 26 lönegraden med hänsyn till att den föreslagna organisationen medförde

en minskning av möjligheterna för lantmätarna att erhålla distriktslantmätartjänst.

I anledning av utredningens förslag om krav på att lantmätare skall ha fullgjort

praktisk tjänstgöring i lantmäteristyrelsen eller å lantmäterikontor under

minst ett år, innan han utnämnes eller förordnas till befattning i 24 lönegraden

har lantmäteristyrelsen uttalat, att en stel föreskrift med sådan innebörd

skulle i åtskilliga fall kunna medföra icke önskvärda avbrott i verksamheten

och förorsaka onödiga ombyten av förrättningsmän vid pågående

förrättningar. Styrelsen har därför funnit erforderligt, att möjlighet öppnades

att dispensera från detta krav.

I avvaktan på definitiva förslag beträffande befordringsgången för högskoleutbildad

ingenjörspersonal har styrelsen icke haft något att erinra mot

utredningens förslag tHl provisoriska bestämmelser om avlöningsförmånerna

till lantmätarpersonal på rekryteringsstadiet.

Styrelsen har till stöd för sitt förslag om utökat antal tjänster i 26 lönegraden

anfört i huvudsak följande.

För att undvika en avsevärd stegring av åldern för befordran till distriktslantmätartjänst

och för att höja den nya distriktslantmätarkårens kvalitet

synes urvalet vid tillsättande av ledigblivande distriktslantmätartjänster böra

ske så, att skicklighet och ledaregenskaper tillmätas det största avseende.

Följden blir då att ett antal lantmätare, som i och för sig äro goda yrkesmän

men som i den skärpta konkurrensen icke kunnat hävda sig i förhållande

till yngre kollegor, icke erhålla distriktslantmätartjänst utan måste såsom

sluttjänst acceptera någon befattning därunder. De föreslagna förfogandetjänsterna

lämpa sig på grund av sin natur icke som sluttjänster för lant
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

31

mätare av denna kategori. Tjänsterna i 26 lönegraden inom den särskilda

skiftesorganisationen föreslås icke ens som ordinarie befattningar och bliva

även i övrigt mindre lämpliga som sluttjänster. De enda sluttjänster i 26 lönegraden,

som i realiteten stå öppna för lantmätare i lägre lönegrad, äro därför

de föreslagna sex andra lantmätarbefattningama i personalförstärkta distrikt.

Dessa befattningar finnas icke i tillräckligt antal för att motsvara behovet. Om

förslaget genomfördes synes följden alltså kunna bli, att ett antal lantmätare

med väl vitsordad tjänstgöring måste räkna med att såsom sluttjänst erhålla

befattning i 24 lönegraden.

En sådan utveckling kan icke te sig lockande för de yngre lantmätarna

eller för dem som ämna ägna sig åt lantmäteriyrket. En högskoleutbildad

ingenjör torde för närvarande icke reflektera på varaktig anställning i en

verksamhet, där han trots välmeriterad tjänstgöring kanske icke kan påräkna

sluttjänst i högre lönegrad än A 24. Minst ett par lönegrader högre

torde vara ett minimikrav. Inom städernas mätningsväsen och fastighetsförvaltning

samt i det privata näringslivet finnes för närvarande stort behov av

lantmäteriutbildad arbetskraft. Även vissa statliga verk ha stort behov av

lantmätare för särskilda uppgifter. Svårighet föreligger därför i regel icke

för yngre lantmätare, som finna lönevillkoren inom det statliga lantmäteriet

otillfredsställande, att vinna välavlönad anställning på annat håll. Lantmäteristyrelsen

befarar, att det ifrågavarande förslagets genomförande i oförändrat

skick skulle medföra fortsatt och alltmer accentuerad flykt från lantmäteriet

av kvalificerade yngre lantmätare samt ökade rekryteringssvårigheter. För

att motverka sådana tendenser synes det styrelsen nödvändigt att det inrättas

ytterligare ett antal, förslagsvis minst 15, ordinarie befattningar som andre

lantmätare i 26 lönegraden. Det kan förutsättas att lantmätarna av den

kategori varom här är fråga skola mer än andra utnyttjas för självständig

och kvalificerad verksamhet.

Styrelsen föreslår därför, att antalet ordinarie lantmätarbefattningar i lönegraden

A 26, utökas från av utredningen föreslagna 18 befattningar till 45.

Någon minskning av antalet befattningar i den 24 lönegraden synes styrelsen

icke böra föranledas genom sådan utökning av 26-gradstjänsterna. Bibehållandet

av de förra befattningarna synes erforderligt för att förebygga att tjänst

i 24 lönegraden uppnås alltför sent.

Sd gott som samtliga överlantmätare ha framhållit, att den föreslagna

minskningen av antalet distriktslantmätartjänster komme att medföra en väsentligt

försenad befordran till distriktslantmätare. Såsom kompensation härför

bär ett i förhållande till utredningens förslag betydligt utökat antal befattningar

i 26 lönegraden ansetts böra inrättas. Såsom ett ytterligare skäl för inrättande

av flera dylika befattningar har angivits, att dessa i stor utsträckning

komme att bliva sluttjänster. Några överlantmätare ha uttalat, att antalet

ifrågavarande tjänster borde höjas så, att de tillsammans med de nya distriktslantmätartjänsterna

skulle komma att uppgå till 210, eller samma antal som

distriktslantmätartjänsterna i den nuvarande organisationen. Vidare har från

några håll yrkats, alt förevarande tjänster borde hänföras till 27 lönegraden

Eu överlantmätare har uttalat, all 26 lönegraden borde tillämpas för första

ordinarie lantmätarf jänst och all de av utredningen i 26 lönegraden föreslagna

befattningarna borde placeras i 27 lönegraden.

Jämväl länsstgrclsrrna i Gotlands och Ilallands lön ha förordat, all annan

ordinarie lantmätarbefallning i distriktet än dislriklslantmätare hänfördes till

26 lönegraden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Länsstyrelsen i Kronobergs lön har ur rekryteringssynpunkt funnit antalet

befattningar i lönegraden A 26 böra ökas.

Den av utredningen föreslagna löneställningen för den högskoleutbildade

lantmäteripersonalen bar av länsstyrelsen i Kalmar län ansetts väl låg för att

kunna locka lämplig arbetskraft till lantmäteribanan.

Länsstyrelsen i Värmlands län har ur samma synpunkt funnit det påkallat,

att frågan om antalet tjänster i A 26 och om befordringsgången åtminstone

övergångsvis till 24 lönegraden bleve föremål för omprövning.

Sveriges lantmätareförening har uttalat, att antalet tjänster mellan lönegrad

Eo 24 och distriktslantmätartjänst borde bestämmas ur synpunkten, att

en någorlunda jämn och efter tjänsteåldern avpassad befordringsgång åstadkommes.

Styrelsen, som funnit utredningens förslag i denna del ingiva de allvarligaste

farhågorna, bar hemställt, att såsom motvikt mot de försämrade

befordringsutsikterna 60 tjänster, i lönehänseende placerade högst två lönegrader

under distriktslantmätartjänst, måtte inrättas. Styrelsen har härvid

framhållit, att den föreslagna minskningen av antalet distrikt skulle — under

antagande att befordran till distriktslantmätartjänst skedde efter tjänsteålder

— medföra en höjning av befordringsåldern för de äldre extra lantmätarna

med fem år och för de yngre med tio år. Skulle distriktslantmätartjänsterna

i framtiden rekryteras genom ett eliturval, skulle visserligen befordringsåldern

till denna tjänst sänkas, men i stället uppstode ett behov

av sluttjänster för dem, som på grund av den skärpta konkurrensen icke kunde

erhålla distriktslantmätartjänst. Styrelsen bar uttalat, att ett genomförande

av utredningens förslag utan tvivel skulle medföra, att den under senare år

alltmer stegrade avgången bland yngre lantmätare till kommunal och enskild

tjänst snart skulle nå en omfattning, som med hänsyn till den redan

alltför ringa arbetskrafttiilgången skulle kunna bliva katastrofal. Samtidigt

skulle rekryteringssvårigheterna växa.

I fråga om den föreslagna provisoriska befordringsgången har styrelsen förklarat,

att denna kunde godtagas endast under villkor att lantmätare, som i

två år tjänstgjort i lönegrad Eo 22, automatiskt befordrades till lantmätare

i lönegrad Eo 24.

Statsverkens ingenjörsförbund har hemställt, att löneregleringen genomfördes

så, att vid fullt utbyggd organisation funnes inrättade 90 ordinarie befattningar

under distriktslantmätartjänsterna, därav 60 i A 28 och 30 i A 26.

Förbundet har vidare föreslagit, att följande befordringsgång skulle tillämpas,

nämligen att lantmätare, som under första anställningsåret borde erhålla

lön motsvarande Ex 20, efter ett år placerades i Eo 20, efter ytterligare två år

uppflyttades till Eo 22 och efter ytterligare två år till Eo 24.

Sektionen för lantmäteri inom tekniska högskolans studentkår har gjort

framställning om inrättande av ett antal tjänster i rimlig slutlönegrad, som

minst svarade mot den föreslagna minskningen av antalet lantmäteridistrikt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

33

3. Målningsteknisk biträdespersonal.

Nuvarande förhållanden.

De tekniska biträdena avlönas för närvarande av vederbörande lantmätare,

vartill komina bidrag av statsmedel till löneinkomsten i form av avlöningsförbättring

(ålderstillägg) samt från och med den 1 januari 1946 av provisorisk

avlöningsförbättring. Ålderstilläggen äro fem till antalet och utgå

efter 3, 6, 9, 12 och 15 anställningsår omfattande minst åtta effektiva tjänstgöringsmånader.

Varje tillägg utgör 270 kronor. Den provisoriska avlöningsförbättringen

uppgår i regel till 600 kronor per år.

Utredningen.

I avvaktan på det inom 1944 års personalutredning pågående arbetet angående

befordringsgång m. m. för teknisk personal inom statsförvaltningen har

lantmäteriutredningen ansett sig icke kunna taga någon definitiv ståndpunkt

till de lantmäteritekniska biträdenas anställnings- och avlöningsfrågor. Såsom

ett provisorium har emellertid utredningen förordat, att nyanställt tekniskt

biträde, som genomgått lantmäteriteknisk kurs eller eljest styrkt sig besitta

för anställningen erforderliga kunskaper, erhölle en mot nuvarande lönegrad

Ex 10 svarande löneställning. Efter viss tids — förslagsvis två års —•

väl vitsordad tjänstgöring borde uppflyttning ske till lönegrad Eo 12 och därefter

till lönegrad Eo 15 samt för ett mindre antal till lönegrad Eo 17 enligt

nu gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän.

Utredningen har räknat med att flertalet nuvarande tekniska biträden

skulle med hänsyn till sin tjänstålder den 1 januari 1948 kunna erhålla extra

ordinarie anställning med placering: 15 biträden i lönegrad Eo 17, 60 biträden

i lönegrad Eo 15 och 80 biträden i lönegrad Eo 12. Övriga tekniska

biträden syntes böra anställas såsom extra tjänstemän (aspiranter). Såsom

tjänstebeteckning för tekniskt biträde i lönegrad Eo 17 har föreslagits benämningen

förste assistent och för tekniskt biträde i lönegrad Eo 15 benämningen

assistent. För övriga tekniska biträden har icke ifrågasatts någon ändring i

tjänstebeteckningen.

V 11 r and e na.

Statskontoret har såsom förut nämnts funnit med ett ställningstagande till

befordringsgången böra anstå i avvaktan på resultaten av 1944 års personalutrednings

arbete. Ämbetsverket har anfört, att därest provisoriska bestämmelser

ansåges böra utformas redan nu, dessa syntes för de tekniska biträdenas

del böra anknytas till den för motsvarande personal vid rikets allmänna

kartverk gällande, eller nyanställning som extra tjänsteman i 7 lönegraden,

befordran eller två år till 12 lönegraden och, sedan ytterligare ett

år förflutit, extra ordinarie anställning i denna lönegrad. Högre befattningar

för ifrågavarande personalgrupp bar statskontoret i avbidan på personalutredningens

resultat ansett icke böra inrättas.

Bihang till riksdagens protokoll /.9i7. 1 samt. Nr 210.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Utredningens förslag beträffande provisorisk befordringsgång för den tekniska

biträdespersonalen har av 1944 års personalutredning lämnats utan

annan erinran än att personalutredningen funnit tjänstetiden på Ex-stadiet

böra jämkas till IV2 år.

Lantmäteristyrelsen har med hänsyn till betydelsen av den arbetsinsats,

som för framtiden komme att fordras av den tekniska biträdespersonalen,

understrukit angelägenheten av att en slutgiltig prövning av denna personals

anställnings- och avlöningsförhållanden snarast möjligt komme till stånd. Vid

bedömandet av lönegradsplaceringen har styrelsen funnit en jämförelse med

motsvarande personal inom lantbruksingenjörsorganisationen ligga närmast

till hands. Den föreslagna provisoriska lönesättningen föregrepe enligt styrelsens

mening icke den slutliga prövningen av berörda personals anställnings-

och avlöningsfrågor. För att i lantmäteriet kunna kvarhålla de mest

dugande och initierade krafterna har styrelsen ansett det nödvändigt att hänföra

ett något större antal biträden till de högre av de föreslagna lönegraderna.

Lantmäteristyrelsen har därför föreslagit, att antalet extra ordinarie

tjänster i vardera 17 och 15 lönegraderna utökades med 10 till 25 respektive

70 tjänster. Vid bifall härtill skulle för budgetåret 1947/48 antalet tjänster

i 12 lönegraden minskas från 80 till 60.

Jämväl sju överlantmätare ha framhållit, att antalet befattningar i den

högsta eller de högre av de föreslagna lönegraderna borde utökas. Lika

många överlantmätare ha förklarat, att ifrågavarande personal borde erhålla

samma löneställning som lantbruksingenjörernas tekniska biträdespersonal.

Två överlantmätare ha anmärkt på att inga ordinarie tjänster föreslagits

inrättade.

Sveriges lantmätareförening, som ansett lantmäteriets mätningstekniker

närmast kunna jämföras med motsvarande personal inom städernas mätningsväsende

samt vid lantbruksingenjörsorganisationen, har föreslagit följade

befordringsgång, nämligen minst två års aspiranttjänstgöring i Ex 15 och

därefter ordinarie eller extra ordinarie tjänst i 16 lönegraden samt sluttjänsl

i 20 lönegraden för särskilt dugande biträden efter minst fem års tjänstgöring

i 16 lönegraden.

Sveriges lantmäteritekniska biträdens riksförening har framhållit, att oavsett

om de tekniska biträdena placerades i lönegrader, som mera överensstämde

med av föreningen föreslagna, Ex 15—Eo 16—A 16—A 19 alternativt

A 20, föreningen vore av den bestämda meningen, att antalet biträden i

de båda högsta lönegraderna vore för lågt. Föreningen förordade i stället för

den av utredningen föreslagna grupperingen av 15—60—80 biträden en fördelning

av 25—70—60 biträden i motsvarande grupper.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

35

4. Biträden i kontorstjänst.

Nuvarande förhållanden.

För närvarande finnas i lantmäteridistrikten anställda omkring 115 kontors-

och ritbiträden, vilka avlönas av vederbörande lantmätare. Av dessa

äro 98 biträden förordnade av lantmäteristyrelsen och åtnjuta från och med

den 1 januari 1946 — förutom avlöning från vederbörande lantmätare —

provisorisk avlöningsförbättring av statsmedel med 300 kronor för år.

U fred ningen.

Utredningen har i avvaktan på slutresultatet av 1944 års personalutrednings

arbete förutsatt, att biträdesbefattningarna i lantmäteridistrikten vid

omorganisationen tills vidare skulle hänföras till de för biträdespersonal inom

statsförvaltningen normalt gällande lönegraderna 7 och 4 enligt nuvarande

löneplaner, varvid å innehavare av befattning i förstnämnda lönegrad skulle

åvila de mera kvalificerade biträdesgöromålen.

Enligt utredningens beräkning skulle omedelbart vid omorganisationens

genomförande erfordras sammanlagt omkring 220 biträden. Då i betraktande

härav nyanställning av biträdespersonal i tämligen stor omfattning måste ske

och då lantmäteriutredningen förutsatt, att personalutredningen komme att

upptaga till behandling jämväl frågan om befordringsgång för här ifrågavarande

biträdespersonal, har utredningen i nuvarande läge icke ansett sig

ha anledning att ingå på denna fråga för den rekryteringspersonal, som måste

nyanställas. Beträffande de nu i distrikten tjänstgörande biträdena har utredningen

funnit skäligt, att dessa finge möjlighet att redan vid tidpunkten

för omorganisationens genomförande tillträda fasta och med pensionsrätt

förenade biträdesbefattningar i de förutnämnda lönegraderna. Utredningen

bär med hänsyn härtill förordat, att från och med den 1 januari 1948 å ordinarie

stat uppfördes 50 kanslibiträdestjänster i 7 lönegraden och att medel

beräknades för inrättande samtidigt av 100 extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningar

i 4 lönegraden.

Yttrandena.

Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra mot utredningens

förslag om inrättande av kontors- och kanslibiträdesbefaltningar.

Det föreslagna antalet ordinarie befattningar har av lantmäteristyrelsen

befunnits lämpligt avvägt med hänsyn till det antal befattningshavare, som

omedelbart borde beredas fast anställning. Styrelsen har emellertid ansett, att

redan för budgetåret 1947/48 erfordrades medel för inrättande jämväl av

minst 20 extra ordinarie befattningar i 7 lönegraden såväl för att hindra fortsatt

flykt från verksamheten som för att återföra kvalificerad personal, som

tidigare lämnat sin anställning inom lantmäteriet. Styrelsen har förutsatt,

att med hänsyn till kraven på speciell utbildning och särskilt goda kvalifikationer

befordringsgången för rekryteringspersonalen utformades något gynn
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Mcij.ts proposition nr 210.

Föredragande}i.

sammare än i verk i allmänhet. Nyanställning syntes sålunda böra ske i

lönegrad Ex 4 och uppflyttning till Eo 4 äga rum efter 1 V2 års tjänstgöring.

Ett antal överlantmätare har förklarat, att antalet kanslibiträdesbefattningar

vore för lågt beräknat. Vidare ha ett par överlantmätare ansett, att

den föreslagna löneställningen icke vore tillfredsställande.

Sveriges lantmätareförening har uttalat, att föreningen hyste den uppfattningen,

att å distriktskontoren borde finnas två befattningar för biträden i

kontorstjänst. Ä den ena befattningen, som borde vara placerad i 7 lönegraden,

skulle komma inre expedition, kartritning in. m., och å den andra,

vilken borde hänföras till 11 lönegraden, skulle vila de mera kvalificerade

uppgifterna såsom beskrivningar, koordinat- och polygonräkningar m. m.

Styrelsen har funnit den av utredningen föreslagna löneställningen även som

ett provisorium för låg.

Föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten har med instämmande

av Föreningen kvinnor i statens tjänst framhållit, att varken de

föreslagna lönevillkoren eller utsikten till framtida förbättring enligt föreningens

mening verkade tillräckligt konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden.

Om kompetenskraven måste eftersättas för att fylla behovet av arbetskraft,

innebure detta en standardsänkning av lantmäteristatens kvinnliga biträdespersonal

för lång tid framåt. Föreningen har såsom önskemål uttalat,

att befattningarna för ifrågavarande personal placerades i 7 och It lönegraderna

och att den första anställningen skedde i Ex 7, varefter befordran till

Eo 7 borde vinnas efter IV2—2 år.

Av skäl som jag tidigare utvecklat har jag ansett mig böra förorda lantmäteriutredningens

förslag, att de i distrikten tjänstgörande lantmätarna inordnas

under de avlöningsbestämmelser, som gälla för statens befattningshavare

i allmänhet och sålunda helt avlönas av statsmedel. Såsom utredningen

framhållit synes icke heller en tillfredsställande lösning av biträdespersonalens

lönefrågor kunna uppnås med mindre än att jämväl denna personal erhåller

statsanställning.

Det av utredningen framlagda förslaget till löneställning m. in. för de särskilda

personalgrupperna vid lantmäteridistrikten finner jag med vissa jämkningar

kunna godtagas.

Vad först distriktslantmätarna beträffar ha jämförelser gjorts i fråga om

tjänsteställning mellan dessa och vissa andra befattningshavare. I ett flertal

yttranden har sålunda gjorts gällande att stora likheter föreligga mellan å

ena sidan distriktslantmätarnas och å andra sidan lantbruksingenjörernas

tjänsteåligganden och ansvar. Med utgångspunkt härifrån ha lantmäteristyrelsen,

vissa länsstyrelser och lantmätarnas personalorganisation med flera

ansett, att distriktslantmätarna i löneliänseende böra jämställas med lantbruksingenjörerna

och sålunda hänföras till lönegrad A 29. Jag kan emellertid

icke dela denna uppfattning. Mellan nämnda befattningshavare föreligger

nämligen enligt mitt förmenande skillnad bland annat i det avseendet,

att distriktslantmätarna stå under överinseende av en myndighet

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

37

inom länet, vilket icke är fallet med lantbruksingenjörerna. Att lantbruksnämndernas

chefstjänstemän, som i hög grad komma att få bära ansvai-et

lör rationaliseringsverksamheten inom länen, enligt den förut åberopade propositionen

angående riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken (prop. nr

75/1947) föreslagits skola erhålla eu lön motsvarande lönen i lönegrad A 29

eller därmed jämförlig lön å C-plan synes kunna anföras som ytterligare

skäl för att denna lönegrad torde få anses för hög för distriktslantmätarna.

Ä andra sidan finner jag den av statskontoret förordade placeringen i 26 lönegraden

för låg. Enligt min mening skulle vissa skäl kunna åberopas för en

placering av distriktslantmätarbefattningarna i lönegrad A 27. Med hänsyn

till dels utvidgningen av distrikten och de i samband härmed ökade arbetsuppgifterna,

dels önskvärdheten att sörja för en fullgod rekrytering har jag

emellertid om än med viss tvekan stannat för att förorda utredningens förslag

om tjänsternas placering i lönegrad A 28.

Utredningens förslag att styresmannen för den särskilda skiftesorganisationen

i Kopparbergs län under benämningen dislriktslantmätare placeras i

samma lönegrad som övriga distriktslantmätare samt tillerkännes ett särskilt

arvode av 2 000 kronor har icke föranlett någon erinran från min sida.

I likhet med lantmäteristyrelsen anser jag, att distriktslantmätare icke bör

underkastas vidsträcktare förflyttningsskyldighet än som gäller för övriga

statstjänstemän. Fullmakt för distriktslantmätare synes sålunda även i fortsättningen

böra gälla befattning i visst distrikt.

Beträffande fasta lantmätarbefattningar i annan ställning än distriktslantmätares

innebär utredningens förslag, att vid omorganisationen skulle inrättas

18 befattningar i lönegrad A 26, varav 12 utom den egentliga distriktsorganisationen

för utförande av förrättningar enligt länsstyrelses eller överlantmätares

förordnande —- s. k. förfogandelantmätare -— samt sex med

placering i förstärkta distrikt. Vidare ha för den särskilda skiftesorganisationen

i Kopparbergs län avsetts sex befattningar i lönegrad Eo 26. Jag torde i

detta sammanhang få erinra att jag i likhet med lantmäteristyrelsen förordat

utökning av antalet förfogandelantmätare med 12 till 24. Däremot finner

jag mig icke för närvarande innan erfarenheter vunnits av den nya distriktsorganisationen

kunna biträda styrelsens förslag om ytterligare ökning av

antalet tjänster i 26 lönegraden. Vad jag sålunda i förevarande hänseende

förordat innebär, att antalet tjänster i lönegrad A 26 fastställes till 30.

I övrigt ha för distrikten beräknats 90 fasta lantmätarbefattningar med

placering i 24 lönegraden. Av dessa befattningar ha 50 föreslagits uppförda

på ordinarie och 40 på extra ordinarie stat. Den av mig nyss förordade ökningen

av antalet befattningar i 26 lönegraden torde icke böra föranleda

någon begränsning av det av utredningen föreslagna antalet tjänster i 24

lönegraden. Härigenom skulle eu förkortning av väntetiden för yngre lantmätare

för erhållande av befattning i sistnämnda lönegrad kunna uppnås,

vilket i sin lur kan komma alt bidraga till att öka möjligheterna att kvarhålla

lantmätarna i lantmäteriorganisationen. För befordran till befattning

i 24 lönegraden bör uppställas krav på att vederbörande fullgjort viss tids

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj.ts proposition nr 210.

tjänstgöring hos lantmäteristyrelsen eller å länskontor. Från detta krav

torde dock såsom lantmäteristyrelsen framhållit dispens i vissa fall böra

lämnas.

I fråga om anställnings- och avlöningsförhållandena för övriga personalgrupper

torde definitiv ståndpunkt först kunna tagas i samband med ställningstagandet

till de förslag rörande reglerad befordringsgång för viss teknisk

personal, som 1944 års personalutredning väntas framlägga. Såsom lantmäteriutredningen

framhållit torde nu endast provisoriska regler böra fastställas.

Den definitiva lösningen av frågan om den högskoleutbildade rekryteringspersonalens

befordringsgång anser jag böra uppskjutas i avbidan på bestämmelser

om normerad befordringsgång för civilingenjörer. Då resultatet av

nämnda utredning sålunda icke torde böra föregripas synes sasom ett provisorium

tills vidare böra tillämpas de normer, som av innevarande års

riksdag fastställts för tingsmeriterade amanuenser. Lantmätaraspirant bör

sålunda placeras i lönegrad Ex 17 och efter ett år kunna antagas till extra

ordinarie lantmätare i Eo 18. Sedan han tjänstgjort tva ar i denna lönegrad,

bör han uppflyttas i lönegrad Eo 20 för att efter ytterligare två års tjänstgöring

erhålla befattning i lönegrad Eo 21. Den nuvarande personalen bör

från och med omorganisationens ikraftträdande inplaceras i de lönegrader,

som enligt befordringsschemat skulle motsvara den då intjänade anställningstiden.

Frågan om placering i löneklass torde fa avgöras enligt de riktlinjei,

som komma att fastställas för den administrativa amanuenspersonalen.

Vad den tekniska biträdespersonalen beträffar torde denna i motsats till

vad som från vissa håll har gjorts gällande icke för närvarande med hänsyn

till kompetenskrav eller utbildning kunna jämställas med motsvai ande

befattningshavare hos lantbruksingenjörerna. Med hänsyn bland annat

härtill synes i avvaktan på 1944 års personalutrednings förslag de av lantmäteriutredningen

såsom provisorium föreslagna 12 och lo lönegraderna föi

ifrågavarande personal kunna godtagas. Härvid torde givetvis den högre

lönegraden böra förbehållas de mera kvalificerade befattningshavarna. Sasom

tjänstebeteckning för ifrågavarande biträdespersonal vill jag föreslå mätningstekniker.

Därjämte torde såsom utredningen förordat ett mindre antal

tjänster i 17 lönegraden böra inrättas. Dessa tjänster, som torde böra erhålla

benämningen förste mätningstekniker, böra avses för sådana tjänstemän som

besitta större kvalifikationer än som motsvarar föreskrivna normala kompetenskrav

för mätningstekniker i allmänhet. Detta torde kunna motiveras in

den synpunkten att förste mätningstekniker böra kunna anförtros mera komplicerade

och ansvarsfyllda uppgifter än övriga hithörande befattningshavare.

Vidkommande antalet befattningar i de föreslagna lönegraderna vill jag i anslutning

till vad lantmäteristyrelsen hemställt förorda ett något större antal

tjänster i de högre lönegraderna. Sålunda torde böra upptagas 20 befattningar

såsom förste mätningstekniker i lönegrad Eo 17. Antalet tjänster såsom mätningstekniker

i lönegrad Eo 15 torde böra lastställas till / 5. Härvid skulle antalet

befattningar i lönegrad Eo 12 i förhallande till vad utredningen föreslagit

komma att minska med 20 till 60. Befordringsgången för den mätningstek
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

39

niska personalen torde böra ordnas på sätt 1944 års personalutredning förordat,

nämligen att anställning först erhålles i lönegrad Ex 10 varefter sedan

1 V2 år förflutit befordran sker till lönegrad Eo 12.

Mot utredningens förslag att å distrikten inrättas 50 ordinarie kanslibiträdestjänster

i 7 lönegraden samt att medel beräknas för anställande av 100

extra ordinarie kontorsbiträdesbefaltningar i 4 lönegraden har jag icke något

att erinra. Däremot kan jag icke tillstyrka att såsom lantmäteristyrelsen föreslagit

redan för nästa budgetår 20 extra ordinarie kanslibiträdestjänster inrättas.

Jag är icke heller beredd att nu förorda styrelsens förslag att nyanställning

av kontorsbiträde skall ske i lönegrad Ex 4, utan samma befordringsgång

torde tills vidare böra tillämpas för här avsedd personal som av

innevarande års riksdag fastställts för biträdespersonal i allmänhet inom

statsförvaltningen.

V. Övergångsanordningar och övergångsersattningar m. m.

1. övergångsanordningar.

Utredningen.

Beträffande tillsättandet av de nya distriktslantmätartjänsterna har utredningen

uttalat, att de borde ställas öppna för ansökan för nuvarande distriktslantmätare.

Utredningen har emellertid förutsatt, att förflyttning av

befattningshavare i möjligaste mån skulle undvikas och att därför Kungl.

Maj:t skulle äga att efter förslag av lantmäteristyrelsen bestämma, att distriktslantmätare

skall bibehålla sin placering vid visst distrikt eller viss

tjänst.

I fråga om distriktslantmätares löneklassplacering och utbetalning av s. k.

övergångslön har utredningen anfört följande.

Ordinarie distriktslantmätare å nuvarande lönestat, som erhåller nyorganiserad

distriktslantmätartjänst, synes för placering i löneklass i denna befattning

böra få tillgodoräkna hela den tid han innehaft fullmakt å distriktslantmätartjänst

å lönestat, som varit gällande före 1948. Uppkommer fråga om

tillgodoräknande av annan tid för sagda ändamål, torde sådan fråga böra

bänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning.

Vidare bör till ordinarie distriktslantmätare, som den 1 januari 1948 tillträder

nyorganiserad distriktslantmätartjänst, vid nämnda tidpunkt utbetalas,

utöver i övrigt inljänta löneförmåner, s. k. övergångslön, till beloppet

motsvarande vad han skulle erhålla i förskott för januari månad 1948, därest

de nuvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande vore å honom tilllämpliga.

övergår distriktslantmätare å nuvarande lönestat efter ansökan frivilligt

Ii 11 annan nyorganiserad tjänst än nyreglerad distriktslantmätartjänst, bör

han givetvis även i detta fall för placering i löneklass i den nya befattningen

få tillgodoräkna den tid han före övergången innehaft fullmakt å distriktslantmätartjänst

ävensom vid övergången uppbära s. k. övergångslön.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj.ts proposition nr 210.

Då till följd av den föreslagna distriktsomregleringen icke alla nuvarande

distriktslantmätare kunna beräknas erhålla nyorganiserad distriktslantmätartjänst

har utredningen föreslagit inrättande av ett antal, förslagsvis 35,

tjänster å övergångsstat för övertaliga distriktslantmätare. Utredningen har

därvid anfört, att på grund av innehållet i kungörelsen den 22 oktober 1909

angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staten för distriktslantmätare

upptagna avlöningsförmåner de övertaliga distriktslantmätarna

icke mot sitt bestridande kunde förflyttas till de nya ordinarie befattningarna

såsom lantmätare i 26 eller 24 lönegraden.

I syfte att vid rådande brist på utbildad lantmäteripersonal kunna förvärva

dessa övertaliga befattningshavare för den nya organisationen har utredningen

förordat, att å övergångsstat inom den nya organisationen uppfördes

ett antal ordinarie lantmätarbefattningar i lönegrad A 26. Övertalig ordinarie

distriktslantmätare, som ansåges lämpad för tjänstgöring inom den nya

distriktsorganisationen och förklarade sig villig övergå till nyssnämnd befattning,

skulle utan ansökan genom fullmakt utnämnas till innehavare av

befattningen. Sådan befattningshavare skulle ock för löneklassplacering i befattningen

få tillgodoräkna hela den tid han varit ordinarie distriktslantmätare

ävensom i samband med övergången få uppbära s. k. övergångslön. Vid

sedermera inträffande befordran eller förflyttning till annan tjänst inom den

nya organisationen skulle befattningen å övergångsstat givetvis indragas. Så

länge befattningshavare å övergångsstat funnes, skulle motsvarande antal

nyorganiserade ordinarie lantmätarbefattningar i 24 lönegraden icke tillsättas.

Slutligen skulle med innehav av befattning å övergångsstat följa samma

rätt i fråga om pension, som skulle tillkomma vederbörande, därest han

den 1 januari 1948 tillträdde nyorganiserad distriktslantmätarbefattning.

Beträffande övertaliga distriktslantmätare, som förklarat sig icke vilja

övergå till nyreglerad ordinarie befattning inom den nya distriktsorganisationen

eller som eljest icke erhållit ordinarie befattning inom den nya distriktsorganisationen,

har utredningen föreslagit befattningshavarnas uppförande å

indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet med åtnjutande av enligt nu

gällande stat utgående löneförmåner. Det borde därvid ankomma på Kungl.

Maj:t att bestämma den särskilda ersättning, som borde tillkomma sådan

befattningshavare för förlorad inkomst av tjänsten enligt lantmäteritaxan.

I fråga om ordinarie distriktslantmätares rätt till barntillägg har utredningen

anfört, att ordinarie distriktslantmätare, som den 1 januari 1948 tillträder

ordinarie befattning eller befattning å övergångsstat inom den nyorganiserade

lantmäteriorganisationen, borde berättigas uppbära barntillägg

med nio kronor för månad för varje på grund av försörjningsplikt underhållet

barn, för vilket han omedelbart före nämnda dag ägt åtnjuta förhöjning

av dyrtidstillägg enligt föreskrifterna i kungörelsen den 15 juni 1923

(nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i

statens tjänst. Därvid borde bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1939,

nr 428, i tillämpliga delar gälla.

Vad angår den nuvarande icke-ordinarie personalen i lantmäteridistrikten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

41

har utredningen räknat med att såväl extra lantmätare och aspiranter som

tekniska biträden och övrig biträdespersonal hos de nuvarande distriktslantmätarna

i allmänhet skola kunna beredas befattningar inom den nya

organisationen. Samtliga nya tjänster borde i vanlig ordning ledigförklaras.

Därest vederbörande befunnes på grund av tidigare tjänstgöring inom lantmäteriväsendet

eller eljest böra placeras i högre löneklass än begynnelselöneklassen

inom vederbörande lönegrad, borde frågan i varje särskilt fall underställas

Kungl. Maj:ts prövning. Därvid syntes särskild hänsyn böra tagas

till längden av den föregående tjänstgöringen inom lantmäteriväsendet.

I den mån befattningshavare på grund av omorganisationen måste företaga

flyttning från en stationeringsort till en annan, har utredningen funnit

det skäligt, att han får åtnjuta flyttningsersättning jämväl i det fall, att han

icke skulle vara därtill berättigad enligt gällande bestämmelser (SFS 1944/

382).

Beträffande fördelningen mellan statsverket och förrättningsman av arvode

för vid omorganisationens ikraftträdande påbörjade men icke avslutade

förrättningar har utredningen ansett lämpligt, att överlantmätaren eller

annan särskilt förordnad lantmätare verkställde inventeringsförrättningar i

samtliga distrikt inom länet i syfte att fastställa denna arvodesfördelning.

Därest förrättningsmannen icke vore nöjd med inventeringsförrättarens avgöranden,

borde han äga möjlighet att få desamma prövade av lantmäteristyrelsen.

Den vid inventeringsförrättningen gjorda fördelningen skulle vara

preliminär. Det definitiva avgörandet skulle ankomma å lantmäteristyrelsen

och träffas sedan förrättningen avslutats och gottgörelsen inbetalats till statsverket.

Först då skulle förrättningsmannens andel i arvodet utbetalas till

honom.

Utredningen har föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle utverka generellt bemyndigande

av riksdagen alt utfärda de övergångsbestämmelser, som kunde

bliva erforderliga i samband med omorganisationen och löneregleringen.

Yttrande n a.

Beträffande tillsättandet av de nya distriktslantmätartjänsterna

ha i anledning av utredningens uttalande att tjänsterna

borde ställas öppna för ansökan för nuvarande distriktslantmätare lantmåteristyrclsen,

ett flertcd överlantmätare, distriktslantmätare och extra lantmätare

samt Sveriges lantmätareförening framhållit, att även andra befattningshavare

inom lantmäteristaten borde kunna befordras till dessa tjänster. Lantmäteristyrelsen

har understrukit att det av kostnadsskäl och med hänsyn till

den väsentliga betydelse, lokalkännedom hade för en distriktslantmätare,

vore av vikt att förflyttning av dessa tjänstemän i görligaste mån undvekes.

I fråga om tjänsterna å övergångsstat bar lantmäteristyrelsen

framhållit betydelsen av att alla arbetsföra distriktslantmätare, som vore

villiga att gå på övergångsstat, kunde beredas dylika tjänster. Därest antalet

övergångstjänster måste fixeras, borde detsamma böjas till 45. Styrelsen bar

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

föreslagit vissa anordningar i syfte att göra dessa tjänster mera lockande.

Distriktslantmätare, som fördes på övergångsstat, borde sålunda om möjligt

placeras för tjänstgöring inom den ort, där han tidigare haft sin verksamhet

förlagd. Beträffande vissa äldre lantmätare borde ordnas så, att de kunde

bedriva sin verksamhet under i stort sett samma former som tidigare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har förordat, att distriktslantmätare, som

icke kunnat beredas ordinarie distriktslantmätarbefattning inom den nya

organisationen, skulle förordnas att såsom extra distriktslantmätare med ordinarie

distriktslantmätares löneförmåner tjänstgöra helst i distrikt, som vore

honom välbekant, och att under tiden för sådan tjänstgöring den ordinarie

andre lantmätarbefattningen i distriktet skulle vakantsättas.

Länsstyrelsen i Kalmar län har ansett, att äldre oförvitliga distriktslantmätare,

som fördes å övergångsstat, skulle placeras i samma lönegrad som

de nya distriktslantmätarna.

Ett antal överlantmätare har uttalat, att tjänsterna å övergångsstat borde

vara förenade med samma löneförmåner som distriktslantmätartjänstema.

Statskontoret har beträffande förslaget att uppföra övertaliga distriktslantmätare

å indragningsstat anfört, att statskontoret icke kunde tillstyrka

en sådan anordning. I den mån dessa lantmätare icke kunde utnyttjas

inom den nya organisationen, borde i första hand åtgärder vidtagas för

att möjliggöra deras pensionering. I överensstämmelse med de anordningar,

som träffades vid genomförandet av 1941 års landsfiskalsreform, syntes här

avsedda lantmätare, för vilka högst fem år återstode till pensionsåldern,

böra givas möjlighet att erhålla förtidspension som om vederbörande vore

innehavare av nyreglerad lantmätartjänst i 24 lönegraden och uppnått pensionsåldern.

Sveriges lantmätareförening har anfört, att grunderna för beräkningen av

löneförmånerna för befattningshavare, som uppfördes å indragningsstat,

borde klarläggas, så att varje tjänsteinnehavare med säkerhet kunde avgöra

vad indragningsstaten skulle innebära för honom, innan han beslöte sig för

att övergå på den nya staten.

Lantmäteristyrelsen, ett antal överlantmätare och Sveriges lantmätareförening

ha anfört, att generella regler borde uppställas i fråga om den ickeordinarie

personalens löneklassplacering. Lantmäteristyrelsen

har framhållit, att extra lantmätare syntes böra för inplacering i löneklass

och för kommande löneklassuppflyttning få tillgodoräkna sig hela den

tjänstetid, som han skulle fått åberopa, om för honom hade tillämpats den

av utredningen föreslagna befordringsgången från första anställningen fram

till anställning i lönegrad Eo 22. Även om vissa svårigheter kunde föreligga att

utforma en liknande generell regel för mätningstekniska biträden och kontorspersonal

på grund av dessas skiftande utbildning och tjänstgöring, borde

i princip även för denna personal föregående tjänstgöring eller därmed jämförlig

verksamhet få tagas fullt i beräkning vid löneklassplaceringen.

I fråga om fördelningen av arvoden för vid omorganisationens

ikraftträdande påbörjade men icke avslutade förrättningar har lantmäteri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

43

styrelsen föreslagit, att de vid inventeringsförrättningarna träffade avgörandena

skulle vara definitiva. Endast om särskilda skäl gjorde det svårt ellei

olämpligt att omedelbart träffa slutlig uppgörelse, borde avgörandet ha provisorisk

karaktär. En dylik anordning skulle förenkla bokföringen hos styrelsen

och på distriktskontoren, medan om utredningens förslag följdes uppgörelsen

mellan statsverket och förrättningsmännen skulle utsträckas under

lång tid, i vart fall flera år. Lantmäteristyrelsen har vidare förordat, att sådan

del av förrättningsmännen tillkommande arvode, som icke kunde tagas

ut av sakägarna genom försko Vräkning, utan dröjsmål borde erläggas av

statsmedel.

Samma ståndpunkt har intagits av ett antal överlantmätare och av Sveriges

lantmätareförening.

Statskontoret och riksräkenskapsverket ha i infordrade yttranden över

lantmäteristyrelsens sistberörda förslag icke framställt någon erinran häremot.

2. övergångsersättningar.

Utredningen.

Utredningen har framhållit, att en övergång till den nya lönestaten för

vissa nuvarande innehavare av distriktslantmätarbefattning skulle komma

att medföra minskning i de inkomster av tjänsten, som de för närvarande

åtnjöte och även i fortsättningen kunde beräknas komma att uppbära, därest

det nuvarande lönesystemet med fast lön av statsverket jämte inkomster av

taxa för utförda förrättningar skulle äga fortsatt tillämpning.

I anslutning till vad som medgivits vid tidigare löneregleringar har utredningen

förordat, att distriktslantmätare, som vid övergång till nyorganiserad

distriktslantmätartjänst finge vidkännas inkomstminskning, skulle beredas

viss kompensation för minskningen. Utredningen har ansett, att kompensationen

borde beräknas i anslutning till de grunder som tidigare tillämpats

beträffande lantbruksingenjörema.

I fråga om de befattningshavare, som under hela tioårsperioden 1936—1945

innehaft ordinarie distriktslantmätartjänst, har utredningen föreslagit följande.

På grundval av de från vederbörande distriktslantmätare inkomna uppgifterna

rörande inkomst av taxa för en var befattningshavare uträknas den

genomsnittliga årliga nettoinkomsten av taxa under perioden i fråga. Denna

medelinkomst lägges till den för vederbörande beräknade årsavlöningen av

statsmedel den 1 juli 1946 med pensionsavdrag. Den summa, som härvid

erhålles, jämföres med den avlöning för år räknat, som befattningshavaren

skulle åtnjuta, därest han den 1 januari 1948 tillträdde distriktslantmätarbefattning

i lönegrad A 28 och därvid inplacerades i löneklass med tillgodoräknande

av hela den tjänstetid, varunder han innehaft fullmakt å distriktslantmätartjänst.

Avlöningen i lönegrad A 28 beräknas — med pensionsavdrag

— enligt nu gällande avlöningsreglemente och efter den ortsgrupp, där

befattningshavaren den 1 juli 1946 hade sin stationeringsort.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Överstiger summan av avlöning enligt nu gällande lönestat och nettoinkomst

av taxa avlöningen i lönegrad A 28, utgår övergångsersättning med

skillnaden. Vid motsatt förhållande utgår givetvis icke någon övergångsersättning.

Beträffande distriktslantmätare, som icke innehaft distriktslantmätartjänst

under hela tidsperioden 1936—1945, har utredningen anfört, att enligt utredningens

uppfattning en strikt tillämpning av de anförda grunderna å nu

ifrågavarande befattningshavare skulle leda till att åtskilliga distriktslantmätare,

vilka endast några få år under uppgiftsperiodens sista skede innehaft

sina befattningar, bleve gynnade i jämförelse med andra distriktslantmätare.

Till undvikande härav har utredningen föreslagit att för dessa yngre

distriktslantmätare skulle tillämpas en i viss mån avvikande beräkningsmetod.

Härom har utredningen anfört följande.

Som utgångspunkt för de felande åren torde böra väljas ett för ett vart

av dem framräknat medeltal av nettoinkomst av taxa för samtliga de

distriktslantmätare, som under hela tidsperioden innehaft sina befattningar

och lämnat uppgifter rörande sina inkomster under hela perioden. Genom att

insätta de sist avsedda distriktslanlmätarnas medeltalssiffror av nettoinkomst

under de felande åren erhålles en grund för beräkning av den genomsnittliga

årsmedelinkomsten jämväl för de yngre distriktslantmätarna. Beräkningen av

övergångsersättningen i övrigt kan därefter ske i enlighet med de förut angivna

allmänna grunderna. I de fall, då vederbörandes inkomst härigenom

skulle bliva högre än hans verkliga medelinkomst, beräknad enbart för de

år han innehaft fullmakt å distriktslantmätartjänst, torde dock den sistnämnda

medelinkomsten böra läggas till grund för beräknande av övergångsersättningen.

I anslutning till vad som bestämdes beträffande lantbruksingenjörema har

utredningen föreslagit, att övergångsersättningen skulle maximeras till 6 000

kronor för år och att densamma i de fall, då den skulle komma att ligga

mellan 6 000 och 5 000 kronor, beräknades efter ett belopp av 5 000 kronor.

Övergångsersättningen har föreslagits utgå med halva årsbeloppet för första

halvåret 1948 samt från ingången av budgetåret 1948/49 skola avskrivas med

en tiondel under vart och ett av de följande åren.

Övergångsersättning enligt angivna grunder har förordats skola tillkomma

även distriktslantmätare, som övergår till annan nyorganiserad lantmätarbefattning,

liksom även distriktslantmätare, som erhåller nyreglerad befattning

å övergångsstat.

Övergångsersättning har däremot icke avsetts skola tillkomma extra lantmätare,

som erhåller tjänst å den nya lönestaten. Utredningen har i stället

förordat, att, därest för sådan tjänsteman uppkomme mera avsevärd löneminskning

genom övergången, kompensation skulle av Kungl. Maj:t beredas

honom genom att han placerades i högre löneklass inom den för hans tjänst

gällande lönegraden.

s. 45 Kontrollera mot PDF

liungl. Maj:ts proposition nr 210

45

Yttrande n a.

Allmänna lönenämnden har förklarat, att det synts lönenämnden mindre

tillfredsställande att såsom utredningen föreslagit, med bortseende från det

vid tidpunkten för omorganisationens genomförande gällande avlöningsreglementet,

låta övergångsersättningen bestämmas på grundval av tidigare gällande

avlöningsförfattningar. I betraktande av alt spörsmålet om lönereglering

för distriktslantmätarna sedan länge varit aktuellt och då möjlighet icke

syntes förefinnas att genomföra löneregleringen från tidigare tidpunkt än

från och med den 1 januari 1948, har lönenämnden emellertid icke ansett

sig böra motsätta sig utredningens förslag på denna punkt.

Ett antal överlantmätare och distriktslantmätare har anfört, att taxeinkomsterna

under åren 1946 och 1947 borde medtagas vid beräkningen av övergångsersättningarna.

Vidare har av några överlantmätare och distriktslantmätare

riktats kritik mot utredningens förslag rörande beräkningen av övergångsersättningarna

åt distriktslantmätare, som icke innehaft ordinarie

distriktslantmätartjänst under hela tioårsperioden 1936—1945. Två överlantmätare

och ett antal extra lantmätare ha uttalat, att även vissa äldre extra

lantmätare borde erhålla övergångsersättning.

Sveriges lantmätareförening har anfört i huvudsak följande.

Övergångsersättningarna skola enligt förslaget grundas på den beräknade

medelnettoinkomsten av taxan under tioårsperioden 1936—1945. Inkomsterna

exempelvis 1939 och 1945 äro ej jämförbara på grund av penningvärdets

fall. De gamla årsinkomsterna maste framräknas till nuvarande penningvärde,

om ett rimligt resultat skall vinnas. De d is t r i k t s i nne ha v a re, som kunna

visa att inkomsterna under krigsåren på grund av militärinkallelser eller

andra på grund av krisen inträffade omständigheter nedgått avsevärt, böra

givetvis kompenseras härför. Taxeinkomsterna aren närmast före omorganisationen,

1946 och 1947, böra medtagas, då det rimligen bör vara den aktuella

inkomstminskningen som skall läggas till grund för beräknandet av

övergångsersättningarna. Till jämförelse må nämnas, att för såväl häradshövdingarna

som häradsskrivarna övergångsersättningarna beräknats med hänsyn

till inkomsterna till och med året närmast före ikraftträdandet av respektive

omorganisationer.

Enligt förslaget skall den beräknade medelinkomsten jämföras med den

avlöning, som befattningshavaren skulle åtnjuta, därest han den 1 januari

1948 tillträdde nyreglerad distriktslantmätartjänst. Om vederbörande tillträder

befattning i annan lönegrad, t. ex. på övergångsstat, bör emellertid rättvisligen

jämförelsen göras med lönen i sistnämnda lönegrad. Därest vederbörande

sedermera erhåller befordran till högre lönegrad bör ersättningen

fortsättningsvis utgöras av de belopp, som skulle ha utgått vid omedelbar

inplacering i den högre lönegraden.

Den föreslagna beräkningen av taxeinkomsterna för de distriktslantmätare,

som icke under hela tioårsperioden innehaft distriktslantmätartjänst, är

helt godtycklig och skulle verka orättvist mot dessa befattningshavare. Verkan

skulle kunna bli, att distriktslantmätare, som endast innehaft sin befallning

under några få år, icke koinme att fä någon som helst övergångsersätlning

även om omorganisationen skulle komma alt medföra eu avsevärd

minskning av de nuvarande inkomsterna liksom av dem, som i fortsättningen

kunnat påräknas. Någon motsvarighet till utredningens förslag i denna del

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Före
draganden.

har icke förekommit vid omorganisationen av övriga i betänkandet omnämnda

personalkategorier.

Enligt utredningens förslag skulle övergångsersättningar utgå under endast

9 V2 år varav med högsta ersättning endast V2 år. Något skäl varför

distriktslantmätarna skulle behandlas sämre än övriga personalkategorier,

som vid tidigare verkställda omorganisationer tillerkänts ersättning under

10 år med full ersättning under hela första året, finnes icke, och utredningen

har heller icke anfört något motiv härför.

3. Statens övertagande av omkostnaderna för distriktsorganisationen m. m.

Utredningen.

Utredningen har anfört, att vid genomförande av omorganisationen och

löneregleringen beträffande lantmäteridistriktens personal staten borde

övertaga ansvaret för samtliga med verksamheten förenade kostnader. De

inventarier, instrument m. m., som vid övergången innehades av lantmätarna,

borde inlösas av statsverket i den mån utrustningen vore användbar

och i fortsättningen behövlig. Inlösning borde även ske från lantmätare,

som vid omorganisationens genomförande tjänstgjorde i lantmäteristyrelsen

eller å lantmäterikontoren.

Utredningen har framhållit, att gemensamt kontor borde anordnas för all

personal som tjänstgjorde å ett distrikt. I de fall där flera distrikt hade samma

stationsort borde undersökas möjligheterna av att ordna gemensamma

kontorslokaler för dessa. Utredningen har funnit böra övervägas, huruvida

icke borde uppdragas åt lantmäteristyrelsen att anskaffa för distrikten behövliga

tjänstelokaler.

Yttrandena.

Utredningens förevarande förslag ha i yttrandena lämnats utan huvudsakliga

erinringar. Lantmäteristyrelsen har framhållit, att ansvaret för lokalanskaffningen

i första hand borde åvila byggnadsstyrelsen och dess tjänstemän,

vilka på helt annat sätt än lantmäteristyrelsen ägde erforderlig överblick

över möjligheterna att anskaffa nya tjänstelokaler och vilka i andra liknande

fall hade anskaffningen av lokaler för statliga ändamål om hand. Lantmäteristyrelsen

ansåge alltså, att förhyrningen av distriktskontorens tjänstelokaler

borde ske genom byggnadsstyrelsens försorg men att lantmäteristyrelsen

vid lokalanskaffningen skulle biträda byggnadsstyrelsen. Jämväl riksräkenskapsverket

har uttalat, att förhyrningen av distriktens tjänstelokaler

borde ske genom byggnadsstyrelsens försorg med biträde av lantmäteristyrelsen.

Den av mig förordade omorganisationen torde böra genomföras från och

med den 1 januari 1948.

De nya distriktslantmätarbefattningarna böra ledigförklaras i vanlig ordning

och sålunda stå öppna för ansökan för varje kompetent lantmätare. Så
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

47

som utredningen och lantmäteristyrelsen framhållit, bör emellertid vid tillsättandet

av de nya tjänsterna förflyttning av nuvarande distriktslantmätare

i möjligaste mån undvikas. Jag erinrar i detta sammanhang, att Kungl. Maj:t

äger möjlighet att oberoende av ansökan bestämma att distriktslantmätare

skall placeras i visst distrikt.

Vad utredningen anfört angående s. k. övergångslön åt ordinarie distriktslantmätare,

som övergår å den nya lönestaten, och om tillgodoräknande av

tjänstetid för placering i löneklass av sådan befattningshavare föranleder

icke erinran från min sida.

I likhet med utredningen förordar jag, att å övergångsstat inom den nya

organisationen uppföres ett antal lantmätarbefattningar i lönegrad A 26 avsedda

för övertaliga ordinarie distriktslantmätare, vilka anses lämpade för

tjänstgöring inom den nya distriktsorganisationen och äro villiga att övergå

till dylik befattning. För att göra tjänsterna mera lockande och med hänsyn

till önskemålet att kvarhålla ett så stort antal lantmätare som möjligt i

distriktsorganisationen bör med innehav av sådan befattning såsom utredningen

föreslagit följa samma rätt i fråga om pension, som skulle tillkomma

vederbörande, därest han vid omorganisationens genomförande tillträtt nyorganiserad

distriktslantmätarbefattning. Jag har icke något att erinra mot

att tjänstgöringsförhållandena för äldre distriktslantmätare, som erhålla befattning

å övergångsstat, ordnas på sätt lantmäteristyrelsen föreslagit. I anslutning

till vad lantmäteristyrelsen framhållit förordar jag, att antalet befattningar

å övergångsstat i personalförteckningen fastställes till 45. Så länge

befattningar å övergångsstat uppehållas, bör motsvarande antal ordinarie

lantmätarbefattningar i 24 lönegraden hållas vakanta.

Taxeinkomsterna för de förrättningar, som icke avslutats vid tiden för

löneregleringens genomförande, böra beträffande åtgärder som vidtagits före

nämnda tidpunkt tillkomma förrättningsmännen och för senare utförda arbetsuppgifter

staten. Jag vill icke motsätta mig lantmäteristyrelsens förslag,

att de avgöranden, som träffas vid inventeringsförrättningarna för fördelningen

av dessa taxeinkomster, såvitt möjligt göras definitiva och att sådan

del av förrättningsmännen tillkommande arvode, som icke kan uttagas av

sakägare, förskotteras av statsmedel.

Såsom utredningen framhållit bör ordinarie distriktslantmätare, som icke

erhåller ordinarie befattning inom den nya distriktsorganisationen, uppföras

å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet. Härvid bör sådan befattningshavare

komma i åtnjutande av lön, ålderstillägg samt halvt dyrtids- och kristillägg

ävensom viss ersättning för mistade sportelinkomster. I princip synes

denna ersättning kunna bestämmas till hälften av det belopp, som nettoinkomsten

av taxa i medeltal under tioårsperioden 1958—1947 utgjort för eu

distriktslantmätare. Med hänsyn till omständigheterna i de särskilda fallen

torde Kungl. Maj:t böra äga jämka ersättningsbeloppets storlek.

Även om ordinarie distriktslantmätare, som anses lämplig att bestrida nyorganiserad

distriktslantmätartjänst, önskar kvarstanna å hittills gällande

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

lönestat, torde förstatligande av förvaltningen i distriktet böra ske. Dylik befattningshavare

bör föras å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet, därvid

Kungl. Maj:t för honom bör äga föreskriva begränsning av ersättning

för taxeinkomst. Sålunda böra de sammanlagda inkomsterna av lön jämte

stadgade tillägg samt ersättning enligt taxa icke få av honom uppbäras till

högre belopp än som skulle i löneförmåner tillkomma honom om han övergår

på den nya lönestaten. Överskjutande taxeinkomster böra behållas av

statsverket såsom ersättning för dess utgifter för distriktsorganisationen.

Till ordinarie distriktslantmätare, som den 1 januari 1948 tillträder ordinarie

befattning eller befattning å övergångsstat inom den nya organisationen,

bör övergångsvis utgå barntillägg enligt samma grunder, som komma

att gälla för övriga befattningshavare i statens tjänst.

Samtliga lantmätarbelattningar i 24 och 26 lönegraderna liksom befattningarna

för den mätningstekniska biträdespersonalen och biträden i kontorst

jänst torde böra i vanlig ordning ledigförklaras. Frågan om rätt för

befattningshavare att för placering i högre löneklass än begynnelselöneklassen

få tillgodoräkna tidigare tjänstgöring inom lantmäteriväsendet synes i

varje särskilt fall böra underställas Kungl. Maj ds prövning.

Vad utredningen anfört rörande flyttningsersättning till befattningshavare,

som på grund av omorganisation måste företaga flyttning från en stationeringsort

till en annan, kan jag biträda.

För vissa av de nuvarande distriktslantmätarna föranleder en övergång till

den nya lönestaten minskning i deras inkomster av tjänsten. I överensstämmelse

med de grundsatser, som tillämpats vid löneregleringar för andra personalgrupper,

torde det vara skäligt, att sålunda uppkommande inkomstminskningar

i viss mån kompenseras genom övergångsersättningar. De av

utredningen föreslagna grunderna för dessa ersättningars beräkning, vilka

ansluta sig till vad som tillämpats beträffande lantbruksingenjörerna, torde

med vissa avvikelser böra följas. Jag vill sålunda icke motsätta mig i vissa

remissyttranden gjorda framställningar att taxeinkomsterna under åren 1946

och 1947 skola medtagas vid beräkningen av övergångsersättningama. Att

såsom utredningen föreslagit till grund för övergångsersättnings beräknande

lägga nu gällande avlöningsreglemente finner jag i likhet med allmänna

lönenämnden mindre tillfredsställande. Vad utredningen anfört till stöd härför

får mindre betydelse, då jag i det följande kommer att föreslå en väsentlig

höjning av det nu utgående provisoriska lönetillägget till distriktslantmätarna

för tiden 1 juli—31 december 1947. Jag finner mig därför böra förorda,

att den genomsnittliga årliga nettoinkomsten av taxa under tioårsperioden

1938—1947 lägges till den för vederbörande beräknade årsavlöningen av

statsmedel den 31 december 1947 med pensionsavdrag och att denna summa

jämföres med avlöningsförmånerna för år räknat å nyorganiserad distriktslantmätartjänst

med befattningshavarens placering i löneklass med

tillgodoräknande av hela den tjänstetid, varunder han innehaft fullmakt å

distriktslantmätartjänst. Beräkningen av nettoinkomst av taxa beträffande

distriktslantmätare, som icke under hela tidsperioden 1938—1947 innehaft

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210. 49

distriktslantmätartjänst, torde böra ske enligt de av utredningen förslagna

principerna.

Därest det framkomna ersättningsbeloppet skulle överstiga 6 000 kronor

för år bör övergångsersättningen utgå med nämnda belopp och, därest ersättningsbeloppet

skulle ligga mellan 6 000 och 5 000 kronor, bestämmas till

ett belopp av 5 000 kronor. I de fall då ersättningsbeloppet understiger 5 000

kronor bör detta avrundas till närmast lägre hela hundratal kronor. Övergångsersättning

torde böra utgå med oavkortat belopp under kalenderåret

1948, varefter avskrivning bör ske med en tiondel för varje år.

Övergångsersättning enligt angivna grunder bör jämväl tillkomma distriktslantmätare,

som övergår till annan nyorganiserad lantmätarbefattning eller

erhåller nyreglerad befattning å övergångsstat.

Såsom utredningen föreslagit torde, därest löneregleringen skulle för någon

av de nuvarande extra lantmätarna på grund av hittills åtnjuten inkomst av

taxa medföra nämnvärd inkomstminskning, Kungl. Maj:t äga bereda honom

kompensation genom placering i lämplig löneklass.

Ett genomförande av löneregleringen för personalen inom lantmäteridistrikten

påkallar vissa ändringar i avlöningsförfattningama. Dessa frågor jämte

spörsmålet rörande befattningshavarnas pensionsförhållanden anmälas i annat

sammanhang för Kungl. Maj:t.

Statsverket bör såsom utredningen förutsatt efter löneregleringen övertaga

ansvaret för de omkostnader för distriktsorganisationen, som befattningshavarna

hittills haft att själva bestrida. Möbler och kontorsmaskiner, rit- och

skrivmateriel samt instrument och annan fältutrustning, som förrättningsmännen

vid övergången innehava, böra i den mån så befinnes ändamålsenligt

inlösas av statsverket. Lösesummans storlek torde för varje befattningshavare

bestämmas av lantmäteristyrelsen efter värdering av en eller flera av

styrelsen utsedda värderingsmän jämte ägarna. Närmare föreskrifter rörande

förfarandet vid inlösningsförrättningen torde få meddelas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:t torde böra äga utfärda de övergångsbestämmelser, som kunna

visa sig erforderliga i anledning av omorganisationen och löneregleringen.

I enlighet med vad lantmäteristyrelsen framhållit torde anskaffningen av

distriktens tjänstelokaler böra i första hand åvila byggnadsstyrelsen.

VI. Frågor rörande lantmäteritaxan m. m.

Nuvarande förhållanden.

Gällande bestämmelser rörande gottgörelse, som lantmätare äger uppbära

av sakägare, finnas i lantmäteritaxan den 25 november 1927 (nr 416/1927)

med däri genom kungörelserna nr 504/1932, 60/1936, 914/1939 och 667/1940

gjorda ändringar.

1927 års lantmäteritaxa, som ersatle eu den 22 juni 1920 utfärdad taxa,

var närmast föranledd av det genom 1926 års jorddelningslag införda av
B

i han f/ till riksdagens protokoll 19i 7. i samt. Nr 210.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

styckningsinstitutet och innebar en omarbetning av den äldre taxan i syfte

att åstadkomma överskådligare uppställning, enklare bestämmelser och jämnare

inbördes avvägning mellan de olika taxesatsema. Omarbetningen avsågs

däremot ej medföra någon ändring i fråga om allmänhetens totala kostnader

för jorddelningsförrättningar.

Såväl 1920 års som 1927 års läxor ha utfärdats efter riksdagens hörande.

Ersättning till lantmätare enligt lantmäteritaxans bestämmelser kan utgå

efter detaljarvode (2 kap.), efter dagarvode (3 kap.), eller efter överenskommelse

(5 kap.). Principen är den, att särskild ersättning utgår för varje

moment av en förrättning efter grunder och med belopp, som kunna växla

alltefter de arbetsmetoder, som kommit till användning. Dagarvodet utgör

12 kronor för varje dag, som lantmätare eller tekniskt biträde varit sysselsatt

med förrättning eller åtgärd.

Beträffande en grupp åtgärder — vissa slag av mätningar och beräkningar

in. m. — är lantmätare ej ovillkorligt bunden av taxans ersättningssatser

utan äger att, om han så önskar, med sakägare träffa överenskommelse om

ersättningen. För en annan grupp av förrättningar och uppdrag, för vilka

några taxebelopp ej finnas angivna i taxan, skall ersättningen alltid bestämmas

efter överenskommelse. Till denna grupp höra bland annat vissa förrättningar

i städer och samhällen. För ett stort antal städer samt några samhällen

gälla av Kungl. Maj:t fastställda taxeföreskrifter, s. k. lokala taxor.

Utredningen.

Rörande förhållandena efter genomförandet av den föreslagna omorganisationen

och löneregleringen har utredningen framhållit, att en genomgripande

omarbetning och komplettering av lantmäteritaxan bör ske. Lämpligen

borde det uppdragas åt lantmäteristyrelsen att verkställa utredning och inkomma

med förslag till Kungl. Maj:t om ny eller ändrad taxa.

Beträffande de allmänna riktlinjerna för en omarbetning av lantmäteritaxan

har utredningen framhållit vissa synpunkter i huvudsak innebärande,

att taxan borde innehålla bestämmelser om beräkningsgrunder för alla slag

av förrättningar och uppdrag, som kunde såsom tjänsteuppdrag verkställas

av distriktsorganisation, samt att taxan borde förenklas och grundas på genomsnittligt

något högre ersättningssatser än den nuvarande taxan.

Då ny lantmäteritaxa ej beräknats kunna föreligga vederbörligen fastställd

vid den tidpunkt då omorganisationen avses träda i kraft, har utredningen

förordat, att lantmäteristyrelsen erhåller i uppdrag att föreslå erforderliga

provisoriska taxebestämmelser att tillämpas intill dess fastställd ny taxa

föreligger.

Vad beträffar de provisoriska taxebestämmelsema har lantmäteriutredningen

anfört i huvudsak följande.

Provisoriska bestämmelser påkallas främst beträffande de uppdrag och

åtgärder för vilka ersättning nu utgår efter överenskommelse. Bestämmelserna

om ersättning för berörda uppdrag och åtgärder torde böra utformas

så, att allmänhetens kostnader under övergångstiden förbli i stort sett oförändrade.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

51

Då den nu gällande lantmäteritaxan är grundad på mycket låga arvodessatser,

har utredningen funnit sig böra framhålla lämpligheten av att ersättningarna

i genomsnitt höjas. Utredningen vill därför förorda en provisorisk

procentuell förhöjning av alla i taxan angivna ersättningssatser med

förslagsvis 25 %>. En sådan höjning torde icke föregripa den definitiva taxerevisionen.

Med utgångspunkt från 1945 års taxeinkomster — frånräknat

vad som därav beräknats belöpa på arvoden enligt överenskommelse —

skulle en sådan förhöjning medföra en inkomstökning på omkring 370 000

kronor för år. .De ifrågasatta provisoriska taxebestämmelsema böra träda

i tillämpning vid samma tidpunkt, som omorganisationen genomföres. Beträffande

förrättningar och uppdrag, som vid ikraftträdandet äro påbörjade

menicke avslutade, torde de provisoriska taxebestämmelsema böra tillämpas

på sådana åtgärder, som helt falla på tiden efter ikraftträdandet. Beträffande

sadana åtgärder däremot, som vid nämnda tidpunkt äro påbörjade men

ej avslutade, torde gottgörelsen böra utgå efter den nuvarande lantmäteritaxan.

Lantmäteriutredningen har i detta sammanhang påpekat, att resekostnadsoch

ti aktamentsersättning till distriktslantmätare och viss förrättningspersonal

i en del fall icke gäldas av statsmedel utan av vederbörande sakägare.

Bestämmelser härom ha meddelats i förordningen den 31 december

1920 (nr 909) angaende distriktslantmätare m. fl. tillkommande resekostnads-

och traktamentsersättning (resereglemente för lantmätare) med däri

genom kungörelserna nr 375/1925, 356/1926, 476/1927, 220/1929, 205/1931,

469/1932 och 599/1942 gjorda ändringar. En omorganisation av lantmäteriväsendet,

innebärande att lantmäteripersonalen på distrikten helt statsavlönas,

borde enligt utredningens mening medföra, att personalen finge resekostnads-

och traktamentsersättning av staten oavsett tjänsteuppdragets

natur.

Utredningen har därför föreslagit att vid den omarbetning av lantmäteritaxan,

som utredningen förordat, resekostnads- och trakt amen tser sättningar,

för vilka staten ej borde svara måtte inarbetas i arvodessatsema. Under den

tid då provisoriska taxebestämmelser skulle tillämpas borde — beträffande

sistberörda förrättningar och uppdrag — sakägarna debiteras förutom arvode

enligt taxan jämväl resekostnads- och traktamentsersättning. Denna ersättning

borde debiteras i anslutning till taxeersättningen och inbetalas till statsverket.

I fråga om debiteringen och uppbörden av taxeersättningar m. m. har lantmäteriutredningen

föreslagit i huvudsak följande. Sedan förrättning eller

uppdrag avslutats, skulle förrättningsmannen upprätta räkning å utgående

ersättningar. Av räkningen skulle ett exemplar tillställas sakägarna och ett

lantmäteristyrelsen, som därefter skulle ombesörja uppbörden av ersättningarna.

Dessa borde inbetalas till lantmäteristyrelsen genom insättning å tjänstepostgirokonlo.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Yttrandena.

Lantmäteristyrelsen liar föreslagit, att det skulle uppdragas åt styrelsen

att i samråd med särskilda sakkunniga snarast möjligt utarbeta förslag till

ny taxa samt att, om detta arbete icke kunde slutföras inom sådan tid, att

taxan kunde liinna fastställas före omorganisationens genomförande, framlägga

förslag till provisoriska taxebestämmelser.

Vad angår de provisoriska taxebestämmelserna bär lantmäteristyrelsen ifrågasatt

vissa jämkningar i de av utredningen föreslagna grunderna. Härom har

styrelsen anfört följande.

Av de uppdrag, för vilka ersättning nu utgår efter överenskommelse, utgöres

det övervägande antalet av avstyckningar inom städer och samhällen samt

byggnadsplane- och utomplansområden. Arvode för en normal bostadsavstyckning

inom sådana områden torde i vanliga fall uttagas med ca 55 70

kronor. För avstyckning i allmänhet på landsbygden utgör enligt 35 § 1 mom.

första stycket lantmäteritaxan arvodet, om arealen ej överstiger 1,5 har,

35 kronor. Sistnämnda arvode är såsom i olika sammanhang påtalats uppenbarligen

för lågt. Det synes utan olägenhet kunna höjas till 60 kronor men

bör då också kunna tillämpas inom städer och samhällen, där särskild av

Kungl. Maj :t fastställd taxa icke finnes, samt inom byggnadsplane- och utomplansområden.

Man skulle på detta sätt få en enhetlig taxa för mindre avstyckningar,

vilket synes önskvärt. Även arvodesbestämmelserna i 35 § 1

mom andra stycket beträffande avstyckning genom samma förrättning av

flera smärre områden borde i så fall undergå motsvarande jämkning samt

gälla generellt. Det må anmärkas att möjlighet linnes att, om behov därav

anses föreligga, erhålla statsbidrag till kostnad för lantmäteriförrättnmgar.

Sådant bidrag kan beviljas beträffande avstyckning intill 75 procent och i

fråga om vissa andra jorddelningsförrättningar intill 60 procent av förrätt
ningsmannens

arvode. .

Den av utredningen föreslagna procentuella höjningen av taxans ersättningsbelopp

med 25 procent skulle som regel gälla i övriga fall. Vad angar dagarvode

kan emellertid ifrågasättas om det icke i samband med en i och tor

sig önskvärd differentiering av arvodesbeloppen med hänsyn till olika personalgrupper

borde höjas så att det motsvarade vad som enligt 9 § lantbruksingenjörstaxan

(SFS 353/1945) utgår i där avsedda fall. Dagarvode skulle da

utgå till lantmätare med 20 kronor, till aspirant eller mätnmgstekniskt biträde

med 15 kronor och till kontorspersonal med 12 kronor per dag. För de fall,

då arvode för närvarande bestämmes enligt överenskommelse, fransett torut

omförmälda avstyckningsfall, skulle dessa dagarvodesbelopp lörslagsvis kum

na höjas till respektive 60, 40 och 20 kronor (jfr 6 § lantbruksingenjorstaxan),

varvid dock lantmäteristyrelsen skulle aga rätt att i särskilda tall

efter skälighetsprövning nedsätta arvodessatserna eller överenskomma med

vederbörande sakägare om andra ersättningsgrunder Vid denna provning

bör särskild vikt tillmätas den begärda åtgärdens betydelse ur allmännyttig

synpunkt. Nyss angivna dagarvodesbelopp äro avsedda att inbegripa eventuell

resekostnads- och traktamentsersättning.

Den av lantmäteristyrelsen föreslagna jämkningen av taxebestämmelserna

har styrelsen beräknat kunna medföra en ökning av inkomstbeloppen enligt

taxan, som syntes kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor för helt år,

under förutsättning att verksamheten vore i full gång. Under den korta tid

provisoriet avsetts gälla, kunde dock ökningen ej beräknas uppgå tillnär
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

53

melsevis till detta belopp. Därtill komme att ökningen även innefattade sådan

resekostnads- och traktamentsersättning som utredningen tänkt sig skola debiteras

vid sidan av taxeavgifterna.

Vad beträffar uppbörden av laxeersältningarna har lantmäteristyrelsen

funnit det lämpligast, att densamma förlägges till styrelsen, varigenom bland

annat skulle vinnas att statsbidragsärenden i fråga om jorddelningsförrättningar

och taxeuppbörden komme att handläggas av samma myndighet.

Riksräkenskapsverket har tillstyrkt, att taxeuppbörden skulle omhänderhavas

av lantmäteristyrelsen.

Överlantmätarna ha i huvudsak lämnat utan erinran vad utredningen anfört

i fråga om ny lantmäteritaxa och därmed sammanhängande spörsmål.

Med avseende å uppbörden av laxeinkomster har överlantmätaren i Göteborgs

och Bohus län ifrågasatt, huruvida icke uppbörden borde anförtros distriktsorganisationen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har, särskilt med hänsyn till den skärpning

av restriktionerna vid jorddelning som torde komma att genomföras, ifrågasatt

huruvida icke jordägarna borde befrias åtminstone från särskilda ersättningar

för legala jorddelningsförrättningar.

Statens priskontrollnämnd har i avgivet yttrande över utredningens och lantmäteristyrelsens

förslag till provisoriska taxebestämmelser ifrågasatt, huruvida

icke en höjning av nu utgående taxeersättningar kunde undvikas intill

dess definitiv taxa fastställts. Därest en höjning likväl vore nödvändig, borde

den lämpligen begränsas i enlighet med de riktlinjer, som angivits i betänkandet.

Sveriges lantbruksförbund har ansett, att en ny lantmäteritaxa borde grundas

på ersättningssaiser som differentierats efter förrättningens ändamål och

värdet av den mark som vore föremål för förrättningen.

Svenska kommunal-tekniska föreningen har för sådana fall då lokal taxa

funnes fastställd för stad eller samhälle ansett att den allmänna taxan ej

borde tillämpas.

Efter löneregleringen för lantmäteriets distriktspersonal avses de särskilda

ersättningar, som sakägare ha att gälda för lantmäteriförrätlningar, skola

erläggas till statsverket. Med hänsyn härtill torde det icke längre bliva erforderligt,

att ersättningarna i den utsträckning som hittills varit fallet avpassas

efter de i varje särskild förrättning ingående detaljåtgärderna. En

betydande förenkling av lantmäteritaxans bestämmelser blir härmed möjlig.

En översyn beträffande storleken av ersättningssatserna, som i huvudsak

varit oförändrade sedan år 1920, synes vidare motiverad. En fullständig omarbetning

av gällande taxebestämmelser synes mig därför böra komma till

stånd. Det torde böra uppdragas åt lantmäteristyrelsen att verkställa utredning

och inkomma med förslag till Kungl. Maj:t om ny lantmäteritaxa. Då

nu gällande taxa utfärdats efter riksdagens hörande, lärer jämväl den nya

taxan böra underställas riksdagen. Förslag i ärendet torde kunna föreläggas

1948 års riksdag.

Före
draganden.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

För tiden intill dess ny lantmäteritaxa kan träda i tillämpning synas provisoriska

taxebestämmelser erforderliga. Dylika bestämmelser påkallas bland

annat med hänsyn till att den hittills för vissa fall tillämpade formen av ersättnings

bestämmande genom överenskommelse mellan förrättningsman och

sakägare icke kan användas efter omorganisationen. Särskilda ersättningsgrunder

för sådana fall måste därför bestämmas. Vidare synes redan under

tiden för provisoriet en höjning av ersättningarna böra ske. En sådan höjning

synes motiverad bland annat med hänsyn till den betydande kostnadsökning

som ett genomförande av den nya organisationen av lantmäteriet

kommer att medföra.

I fråga om de provisoriska taxebestämmelsernas ersättningsnormer ha i

viss mån skiljaktiga förslag framställts av utredningen och lantmäteristyrelsen.

Utredningen har förordat en generell höjning av den nuvarande taxans

ersättningssatser med 25 procent. Lantmäteristyrelsen har tillstyrkt sådan höjning

av ersättningssatserna i allmänhet men beträffande avstyckningsförrättningar

och dagarvoden förordat andra beräkningsgrunder, som innebära en

större höjning av taxeersättningarna än den utredningen föreslagit. Med avseende

å sådana uppdrag och åtgärder, för vilka ersättning nu utgår efter

överenskommelse, har utredningen föreslagit, att ersättningsbestämmelserna

måtte utformas så, att kostnaderna under övergångstiden skulle bliva i stort

sett oförändrade. Beträffande motsvarande fall har lantmäteristyrelsen föreslagit

att ersättning i regel skulle utgå i form av särskilda dagarvoden.

De av utredningen föreslagna ersättningsnormema synas mig med de däri

av lantmäteristyrelsen föreslagna avvikelserna kunna läggas till grund för

utformningen av de provisoriska taxebestämmelsema.

Sålunda torde böra övervägas att fastställa dagarvodena för förrättningar

i allmänhet till 20 kronor för lantmätare, 15 kronor för tekniskt biträde och

12 kronor för kartriterska. Härigenom skulle dessa arvoden bringas i överensstämmelse

med de lägsta dagarvodena för närmast motsvarande befattningshavare

inom lantbruksingenjörsorganisationen. Vidare synas ersättningar

för avstyckningsförrättningar i de fall då arealen ej överstiger 1,5 har kunna

bestämmas till ett enhetligt belopp av 60 kronor för avstyckningar såväl å

den egentliga landsbygden som i städer och samhällen, där särskild av Kungl.

Maj:t fastställd taxa icke gäller. Även övriga taxebestämmelser, som röra avstyckningar,

torde böra jämkas i motsvarande mån. För vissa förrättningar

och uppdrag, som hittills ersatts efter överenskommelse, anser jag ersättningarna

— utom beträffande avstyckningar och vissa andra legala förrättningar

— böra utgå efter dagarvoden, som i anslutning till vad som gäller för

vissa uppdrag enligt lantbruksingenjörstaxan synas kunna bestämmas till

respektive 60, 40 och 20 kronor för lantmätare, tekniskt biträde och kontorsbiträde,

dock med rätt för lantmäteristyrelsen att efter skälighetsprövning

nedsätta ersättningarna eller överenskomma med vederbörande sakägare

om andra ersät tningsgrunder. Sist angivna dagarvodesbelopp torde även

få innefatta gottgörelse för resekostnads- och traktamentsersättning, vid

vilket förhållande några särskilda ersättningar i detta avseende ej skulle be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

55

höva debiteras sakägarna. Beträffande den nuvarande lantmäteritaxans övriga

ersättningssatser förordar jag såsom i det föregående antytts den av

utredningen föreslagna generella höjningen av 25 procent.

I överensstämmelse med vad utredningen föreslagit torde de provisoriska

bestämmelserna böra tillämpas endast på sådana åtgärder, som påbörjas

efter omorganisationens genomförande.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med nu angivna grunder efter av lantmäteristyrelsen verkställd ytterligare

utredning fastställa provisoriska taxebestämmelser att gälla intill dess definitiv

taxa trätt i tillämpning.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke en ändring av grunderna för lantmäteritaxans

ersättningssatser kan motivera en omprövning av de bestämmelser,

som nu gälla om statsbidrag till jorddelningsförrättningar. Frågan

härom torde emellertid lämpligen böra upptagas till övervägande i samband

med den i proposition nr 75 till årets riksdag angående riktlinjer för den

framtida jordbrukspolitiken (s. 278) förordade översynen av grunderna för

statsbidrag till lantmäteriförrättningar.

Vad beträffar uppbörden av taxeer sättningar na torde densamma, på sätt

lantmäteriutredningen föreslagit och lantmäteristyrelsen m. fl. tillstyrkt, böra

omhänderhavas av lantmäteristyrelsen.

VII. Vissa frågor rörande lantmäteristyrelsen och länens

lantm äterikontor.

Utredningen.

Utredningen har framhållit, att dess förslag till lönereglering för lantmäteridistriktens

personal och ändringar i distriktsorganisationen medförde i

vissa avseenden direkta följdverkningar å förhållandena vid lantmäteristyrelsen

och länens lantmäterikontor, som kunde motivera en provisorisk lösning

av vissa löne- och organisationsfrågor intill dess en på en fullständig

utredning grundad lösning därav kunde ske. Såsom exempel på frågor som i

detta sammanhang påkallade särskild uppmärksamhet har utredningen

nämnt beträffande lantmäteristyrelsen organisationen av taxeuppbörden, löneställningen

för byrådirektörerna och befordringsgången för byråingenjörer

och amanuenser samt beträffande länskontoren överlantmätarnas, förste assistenternas

och de extra ordinarie assistenternas löneställning, behovet av

biträdande överlantmätare och dessas avlöningsförhållanden ävensom behovet

av cn allmän personalförstärkning.

I fråga om amanuenserna bos lantmäteristyrelsen och de extra assistenterna

å lantmäterikontoren, vilka för närvarande utöver extra lantmätararvode

uppbära arvode, amanuens högst 3 200 kronor för år och extra assistent

högst 2 700 kronor för år jämte vissa tillägg, har utredningen anfört, att

utredningen i det antal extra lantmätare, som beräknats vid omorganisationens

genomförande kunna förordnas å extra ordinarie lantmätarbefattning

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

i 20 och 22 lönegraderna, medtagit det antal befattningshavare, som erfordrades

för tillfällig tjänstgöring hos lantmäteristyrelsen och å lantmäterikontoren

i stället för de nuvarande amanuenserna respektive extra assistenterna.

Utredningen hade nämligen förutsatt att extra ordinarie lantmätare, som beordrades

till tillfällig tjänstgöring hos lantmäteristyrelsen eller å lantmäterikontor,

skulle bibehålla sin löneställning och sin tjänstebenämning under sådan

tjänstgöring.

Y 11 r and e na.

Vikten av att en utredning rörande lantmäteristyrelsens och lantmäterikontorens

organisations- och lönefrågor komme till stånd och fullföljdes så

skyndsamt som möjligt har understrukits av lantmäteristyrelsen och flertalet

överlantmätare ävensom av länsstyrelsen i Värmlands län. Lantmäteristyrelsen

har i anslutning härtill framhållit, att vissa frågor icke kunde

uppskjutas i avvaktan på omorganisationen i övrigt beträffande styrelsen

och lantmäterikontoren. Hit hörde spörsmålet rörande omorganisationen av

styrelsens kassakontor och byrådirektörernas löneställning. Mot utredningens

förslag rörande avlöningsförhållandena för amanuenserna hos styrelsen och

de extra assistenterna å lantmäterikontoren har styrelsen icke framställt någon

erinran.

Beträffande omorganisationen av kassakontoret har styrelsen

framhållit, att kassakontoret genom den nya distriktsorganisationen

skulle erhålla avsevärt utökade och delvis nya arbetsuppgifter. Styrelsen

hade sålunda föreslagit, att uppbörden av taxeersättningar skulle förläggas

till styrelsen. Detta beräknades medföra omkring 60 000 inbetalningsposter

om tillhopa 3 000 000 å 4 000 000 kronor samt omkring 5 000 påminnelser

och 1 000 indrivningsärenden per år. Enligt styrelsens mening borde prövningen

och utbetalningen av distriktspersonalens reseersättningar överflyttas

från länsstyrelserna till styrelsen, som enligt utredningens förslag skulle

disponera distriktens omkostnadsanslag. Antalet reseräkningar för distriktspersonalen,

vilka i så fall skulle granskas och betalas av kassakontoret,

uppskattades till omkring 4 000 per år och antalet flyttningsräkningar till

omkring 100. Antalet expensposter beträffande lantmäteridistrikten beräknades

uppgå till omkring 10 000 årligen. Kassakontoret borde jämväl omhänderhava

inköp och rekvisition av möbler, instrument och förbrukningsartiklar

m. m. Lantmäteristyrelsen har med hänsyn till dessa utökade och delvis

nya arbetsuppgifter funnit att kassakontoret, vars personal nu utgjordes av

en kassör i lönegrad A 14, ett ordinarie kanslibiträde och ett extra ordinarie

kontorsbiträde, erfordrade en betydande förstärkning i fråga om personal,

lokaler och kontorsutrustning. Styrelsen har sålunda föreslagit inrättande av

följande nya tjänster, nämligen en kamrerarbefattning i 24 lönegraden, en

befattning i 21 lönegraden samt en kanslibiträdes- och två kontorsbiträdestjänster.

Till stöd härför har styrelsen bland annat anfört.

Föreståndaren för kassakontoret bör besitta sådana kvalifikationer att

han i första hand kan påläggas ansvaret för kontorets verksamhet, tjänstgöra

som chef för den underställda personalen samt i närvaro av chefen för

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

57

administrativa byrån vara föredragande inom styrelsen i frågor, som äga

sammanhang med kassakontorets verksamhet.

Genom en sådan anordning skulle åstadkommas en mycket önskvärd avlastning

av arbetsbördan för chefen för administrativa byrån. Detta skulle

möjliggöra att denne finge tillfälle att i ökad omfattning ägna sig åt lantmäteriet

berörande lagstiftningsfrågor samt frågor om lantmäteriverksamhetens

rationalisering. En sådan avlastning har sedan länge varit av behovet

påkallad och har varit ett starkt önskemål inom styrelsen. Den föreslagna

anordningen kan enligt styrelsens mening ej heller på något sätt föregripa

det slutliga ställningstagandet till styrelsens organisationsfråga.

Bland de åligganden, som komma att åvila föreståndaren för kassakontoret,

må särskilt framhållas den ömtåliga och omdömeskrävande uppgiften

att förbereda och föredraga frågor om indrivning av förrättningsavgifter. Det

måste anses synnerligen angeläget, att denna uppgift skötes på ett omdömesgillt

sätt och med förståelse för de betalningsskyldigas eventuella svårigheter,

så att några berättigade erinringar från allmänhetens sida mot lantmäteristyrelsens

sätt att fullgöra denna uppgift icke behöva befaras.

Med hänsyn till det anförda finner styrelsen, att föreståndaren för kassakontoret

måste givas tjänsteställningen kamrer i 24 lönegraden enligt nu gällande

löneplan A.

Beträffande personaluppsättningen i övrigt å kassakontoret har styrelsen

övervägt två olika alternativ. Det första av dessa upptager följande befattningshavare

förutom föreståndaren:

1 tjänsteman i nuvarande lönegraden A 21

1 kassör ■» » i> A 14

2 kanslibiträden » » » A 7

3 kontorsbiträden » » 4 lönegraden.

Tjänstemannen i 21 lönegraden skulle få tjänsteställningen byråsekreterare

eller eventuellt amanuens. Styrelsens nuvarande kassör och bokhållare är

placerad i lönegraden A 14. Vid den nuvarande befattningshavarens avgång

förutsättes en prövning om nämnda tjänst bör nedflyttas till en tjänst i nuvarande

11 lönegraden. Förutom denna fasta personal får man räkna med

viss arbetskraftsförstärkning för skrivgöromål och dylikt.

Den årliga lönekostnaden för kassakontorets fasta personal skulle enligt

detta alternativ bliva cirka 64 300 kronor, varvid lönerna beräknats enligt den

nya löneplanen 1 inklusive 6 procent rörligt tillägg och med samtliga befattningshavare

hänförda till näst högsta löneklassen inom respektive lönegrader.

Det andra alternativet upptager följande befattningshavare förutom föreståndaren:
1

kassör i nuvarande lönegraden A 14

2 kontorister » » »A 9

2 kanslibitäden » » » A 7

2 kontorsbitxdiden » » 4 lönegraden.

Även enligt detta alternativ tillkommer viss arbetskraftsförstärkning för

skrivgöromål och dylikt

Den årliga lönekostnaden för kassakontorets fasta personal enligt detta alternativ

kan beräknas till cirka 60 700 kronor.

Av de båda alternativen har det första den stora fördelen, att det inrymmer

en befattningshavare i nuvarande 21 lönegraden, åt vilken skulle kunna överlåtas

mera kvalificerat granskningsarbete, varjämte denne tjänsteman skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

kunna dels vara föreståndaren behjälplig med dennes mera krävande arbetsuppgifter,

dels ock vid semester eller ledighet uppehålla föreståndarens t jänst.

Vid övervägande av de båda alternativen har styrelsen funnit sig böra förorda,

alt kassakontoret erhåller en personalsammansättning enligt det första

alternativet. I avvaktan på resultatet av den utredning rörande lantmäteristyrelsens

och lantmäterikontorens organisationsfrågor, som styrelsen förutsatt

skola komma till stånd, torde de ifrågasatta nya tjänsterna tills vidare böra

uppföras å extra ordinarie stat.

Kassakontorets utbyggnad medför ett ökat behov av kontorsmaskiner,

möbler m. m. och lokaler. Engångskostnaderna för utrustningen ha uppskattats

till 16 000 kronor, varav It 000 kronor avse kontorsmaskiner och 5 000

kronor möbler in. m.

Riksräkenskapsverket har vitsordat, att de för lantmäteristyrelsens vidkommande

betydligt utökade och delvis nya uppgifterna krävde en förstärkning

av styrelsens kamerala avdelning. Det syntes därför nödvändigt, att styrelsen

tillfördes en kamerarbefattning i lönegrad A 24. Riksräkenskapsverket har

ansett sig böra biträda det av styrelsen förordade alternativet till omorganisation

av kassakontoret. Det vore enligt riksräkenskapsverkets mening ofrånkomligt,

att kamreraren till sitt förfogande hade en kvalificerad tjänsteman

i revisors eller amanuens’ tjänsteställning. I likhet med lantmäteristyrelsen

har riksräkenskapsverket förutsatt, att lönegradsplaceringen av bokhållartjänsten

toges under omprövning vid den nuvarande befattningshavarens avgång.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket icke funnit anledning till erinran

mot det av lantmäteristyrelsen framlagda förslaget till provisorisk omorganisation

av styrelsens kassakontor från och med tidpunkten för lantmäterireformens

genomförande. Statskontoret förutsatte därvid, att den tjänsteman,

som i förslaget angivits som byråsekreterare eller eventuellt amanuens,

anställdes såsom amanuens.

Allmänna lönenämnden har förklarat, att nämnden ansåge en personaluppsättning

i huvudsaklig överensstämmelse med lantmäteristyrelsens första alternativ

utgöra den bästa lösningen av kassakontorets organisation. Det

kunde dock enligt nämndens mening sättas i fråga, om icke den ena av de

två förordade kanslibiträdestjänsterna borde ersättas med en kontoristbefattning

samt en kontorsbiträdesbefattning utbytas mot kanslibiträdestjänst.

I avbidan på den förestående allmänna översynen av lantmäteristyrelsens organisation

hölle nämnden vidare före, att den föreslagna befattningen i 21

lönegraden borde uppföras som omanuenstjänst.

I fråga om byrådirektörerna har lantmäteristyrelsen hemställt

om en uppflyttning i 28 lönegraden. Styrelsen har i frågan anfört bland annat

följande.

I yttrande den 7 juli till 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framhöll

lantmäteristyrelsen på anförda skäl, att såväl i fråga om arbetsuppgifter som

med hänsyn till fordringarna å tjänsteinnehavarnas teoretiska och icke minst

praktiska utbildning byrådirektörsbefattningarna icke vore att hänföra till

inom statsförvaltningen vanligen förekommande sekreterartjänster utan motsvarade

de inom andra verk förefintliga, i 28 lönegraden placerade tjänsterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210-

59

Lantmäteristyrelsen ansåg alltså, att av lantmäteristyrelsens dåvarande

fem byrådirektörer fyra borde upptagas i lönegraden A 28 och en i lönegraden

Eo 28.

Emellertid äro byrådirektörstjänsterna alltjämt upptagna i lönegraden A 26,

och annan förändring har icke skett än att ytterligare en byrådirektörstjänst

i Eo 26 tillkommit.

En uppflyttning i lönehänseende är alltså i och för sig berättigad och kommer

att tillgodose ett länge känt behov. Samtidigt med att distriktslantmätartjänsterna

upptagas å reglerad stat, böra byrådirektörernas löneställning regleras.

I motsatt fall bliva byrådirektörstjänsterna mindre lockande, varigenom

svårighet kan uppstå ej endast att behålla nuvarande byrådirektörer utan

även att kunna förvärva nya sådana, vilka besitta erforderliga kvalifikationer.

I detta sammanhang bör jämväl omnämnas den konkurrens från bland

annat städernas sida, som föreligger beträffande tjänstemän av här ifrågavarande

slag. Styrelsen vill framhålla, att den föreslagna uppflvttningen av

byrådirektörerna i lönehänseende icke torde kunna på något sätt föregripa det

slutliga ställningstagandet till styrelsens organisationsfråga.

I remissutlåtande har statskontoret förklarat, att en omprövning av byrådirektörernas

löneställning icke syntes motiverad, om distriktslantmätarna,

som statskontoret förordat, placerades i 26 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har i yttrande över lantmäteristyrelsens framställning

hänvisat till att lönenämnden i utlåtande över utredningens betänkande

funnit ett uppförande av distriktslantmätarna i 28 lönegraden aktualisera

en omprövning av lönegradsplaceringen för byrådirektörerna hos lantmäteristyrelsen.

Lönenämnden har emellertid ansett, att denna fråga borde ses i

samband med den översyn av löneställningen för lantmätarpersonalen å lantmäterikontoren,

som syntes vara att emotse. Nämnden har i detta sammanhang

jämväl erinrat, att enligt utredningens förslag inom distriktsorganisationen

skulle inrättas lantmätarbefattningar i 24 och 26 lönegraderna. Nämnden

har därför i nuvarande läge icke ansett sig heredd tillstyrka en generell

uppflyttning av byrådirektörstjänsterna till 28 lönegraden. Däremot ville

nämnden icke framställa erinran mot att de nuvarande ordinarie byrådirektörsbefattningarna

hänfördes till den av styrelsen föreslagna lönegraden.

Såsom jag i det föregående förordat bör uppbörden av taxeinkomster förläggas

till lantmäteristyrelsen, vilket medför att styrelsen erhåller nya omfattande

arbetsuppgifter. Då lantmäteristyrelsen även synes böra ha hand om utbetalningen

av reseersättningarna till personalen i lantmäteridistrikten, kommer

det kamerala arbetet inom styrelsen alt ytterligare öka i betydande grad.

Med hänsyn härtill lärer det vara nödvändigt, att styrelsens kassakontor redan

vid den nya distriktsorganisationens genomförande väsentligt förstärkes.

Vad lantmäteristyrelsen föreslagit i detta avseende anser jag mig därför böra

i huvudsak biträda. Sålunda torde i betraktande av de kvalifikationer, som

komma att erfordras av föreståndaren för kontoret, böra inrättas eu kamrerarbefattning

i 24 lönegraden. Föreståndaren bör såsom biträde erhålla eu

amanuens, varjämte personalen bör utökas med ett kanslibiträde och två

kontorsbiträden. Vid anställande av de nya befattningshavarna bör tillämpas

den av årets riksdag fastställda befordringsgången för amanuens- och biträ
-

Föredragande?i.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

despersonal. Vid den nuvarande kassörens avgång bör övervägas att nedflytta

dennes tjänst till 11 lönegraden.

Utvidgningen av kassakontorets personalorganisation föranleder ett behov

av kontorsmaskiner och möbler m. m. Till denna fråga torde jag få återkomma

i samband med anslagsberäkningarna.

Därest distriktslantmätarna i enlighet med mitt förslag placeras i 28 lönegraden,

synes en omprövning av löneläget för byrådirektörerna i lantmäteristyrelsen

böra ske. De ordinarie byrådirektörerna synas med hänsyn till

ställning och arbetsuppgifter kunna jämställas med distriktslantmätare. Jag

anser därför, att resultaten av utredningen rörande lantmäteristyrelsens och

länskontorens organisation icke behöva avvaktas för bedömande av de ordinarie

byrådirektörernas lönefråga utan tillstyrker att de från och med den

1 januari 1948 uppflyttas i 28 lönegraden. Beträffande de extra ordinarie

byrådirektörerna, som å två av styrelsens byråer tjänstgöra vid sidan om

den ordinarie byrådirektören, kan det synas mera tveksamt om dessa utan

vidare böra i lönehänseende jämställas med distriktslantmätarna. Jag anser

därför i likhet med allmänna lönenämnden att lönegradsplaceringen av de

extra ordinarie byrådirektörerna bör prövas i samband med nyssnämnda utredning.

I avvaktan härpå torde sålunda ingen ändring i löneställningen för

dessa befattningshavare vidtagas.

Vad lantmäteriutredningen föreslagit rörande avlöningsförhållandena för

amanuenserna hos lantmäteristyrelsen och de extra assistenterna å lantmäterikontoren

i länen kan jag biträda.

VIII. Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

1. Lantmäteristyrelsen.

Å riksstaten för innevarande budgetår ha uppförts tre anslag till lantmäteristyrelsen,

nämligen ett förslagsanslag av 347 400 kronor till avlöningar,

ett förslagsanslag av 74 000 kronor till omkostnader och ett reservationsanslag

av 25 000 kronor till kartlagningsarbeten. Kungl. Maj:t har den 31 maj

1946 för lantmäteristyrelsen fastställt dels personalförteckning (statsliggaren

s. 843), dels ock följande stater:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.......kronor 212 500

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal................ » 95 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis........................... » 39 900

Summa kronor 347 400;

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 3 500

2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 10 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. »■ 52 000

4. Publikationstryck, förslagsvis ....................... » 8 000

5. Övriga utgifter: Kostnader vid inspektioner, förslagsvis » 500

Summa kronor 74 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

61

I skrivelse den 31 augusti 1946 har lantmäteristyrelsen hemställt, att styrelsens

avlöningsans lag måtte för nästa budgetår uppföras med

355 509 kronor. Höjningen å 8 100 kronor, som föi-delar sig med 7 000 kronor

å icke-ordinarieposten och med 1 100 kronor å posten rörligt tillägg,

sammanhänger med att styrelsen beräknat medel för vissa utredningar i

syfte att rätta felaktigheter i jordregistret. Styrelsen har härom anfört bland

annat följande.

Jordregistret, vilket avser att vara en förteckning över alla fastigheter på

landet och står under lantmäteristyrelsens inseende, har i visst avseende

visat sig vara behäftat med felaktigheter, bestående i att registret redovisar

dels obefintliga fastigheter och dels fastigheter, vilkas motsvarighet på marken

icke är känd. Detta förhållande har uppkommit i samband med jordregistrets

uppläggande, vilket skedde efter de gamla, mycket föråldrade

jordeböckerna. Då jordregistret ligger till grund för fastighetsböckema, medför

förhållandet besvärligheter i lagfarts- och inteckningshänseende, i det att

det kan förleda till inskrivningsåtgärder beträffande icke existerande fastigheter.

Genom det nåskyndade utgivandet av den ekonomiska kartan ha

omnämnda felaktigheter fått särskild aktualitet och det synes önskvärt, att

desamma avhjälpas i god tid före kartarbetet för ernående av fullständig

överensstämmelse med kartverket, å ena, samt jordregistret och fastighetsböckerna,

å andra sidan. Arbetena därmed böra bedrivas länsvis i den ordning

kartarbetet fortskrider. Någon utökning av styrelsens examinerade personal

synes ej nödvändig för arbetenas bedrivande. Kostnaderna för erforderlig

kvinnlig biträdeshjälp vid ifrågavarande särskilda verksamhet har av

styrelsen för nästkommande budgetår beräknats till omkring 8 100 kronor,

närmast motsvarande två extra ordinarie befattningshavare i 7 lönegraden.

Lantmäteriutredningen har uttalat, att avlöningarna till de extra ordinarie

lantmätare, som enligt utredningens förslag skulle erhålla tillfälliga förordnanden

att tjänstgöra hos lantmäteristyrelsen eller å länskontoren i stället

för de nuvarande amanuenserna och extra assistenterna, vilkas avlöningar

delvis bestridas från anslaget till distriktsorganisationen, i sin helhet borde

belasta styrelsens respektive länskontorens avlöningsanslag.

I sitt utlåtande över lantmäteriutredningens betänkande har lantmäteristyrelsen

anfört, att omorganisationen av verksamheten i distrikten medförde

att styrelsens avlöningsanslag skulle behöva höjas med 61 800 kronor. Av

detta belopp hänföra sig 1 800 kronor till ordinarieposten, 53 900 kronor till

icke-ordinarieposten och 6 100 kronor till rörligt tillägg. Ökningen under

ordinarieposten och 900 kronor av ökningen under icke-ordinarieposten ha

föranletts av den begärda uppflyttningen i lönegrad av byrådirektörerna.

Omorganisationen av kassakontoret har beräknats öka medelsbehovet under

icke-ordinarieposten med 13 000 kronor. Vidare har med anledning av utredningens

förslag alt avlöningarna till de extra ordinarie lantmätare, som

skulle motsvara de nuvarande amanuenserna, i sin helhet skulle belasta styrelsens

avlöningsanslag icke-ordinarieposten ansetts böra uppräknas med

11 000 kronor. Slutligen har styrelsen hemställt, att icke-ordinarieposten

måtte höjas med 29 000 kronor för att möjliggöra en förstärkning av styrelsens

personal med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter, som komme

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

att åvila styrelsen i samband med genomförandet av omorganisationen. Styrelsen

har räknat med att för biträde vid dessa arbeten erfordrades, att minst

två erfarna extra lantmätare förordnades hos styrelsen. Härutöver behövde

styrelsen vid behandling av speciella frågor, särskilt vid omarbetningen av

taxebestämmelsema, för kortare tidsperioder såsom särskilda sakkunniga

tillkalla åtminstone en överlantmätare, en distriktslantmätare och en extra

lantmätare.

I sin förenämnda skrivelse den 31 augusti 1946 har lantmäteristyrelsen

hemställt, att omkostnadsanslaget måtte höjas med 2 000 kronor

till 76 000 kronor. Ökningen hänför sig till posten övriga expenser, vilken för

innevarande budgetår upptagits till 40 000 kronor. Såsom skäl för den begärda

höjningen av posten har styrelsen angivit, att sedan styrelsens arkivalier,

som under krigsåren varit förflyttade till en särskild skyddstunnel,

under hösten 1945 återförts till styrelsens lokaler, vissa under krigsåren uppskjutna

åtgärder för vård av arkivet nu måste vidtagas. Vidare uppkomme behov

av medel för anskaffning av kontorsmaskiner på grund av viss personalökning.

I sitt utlåtande över lantmäteriutredningens betänkande har lantmäteristyrelsen

förklarat, att omorganisaionen av verksamheten å lantmäteridistrikten

skulle medföra, att posten övriga expenser i styrelsens omkostnadsstat behövde

höjas med 17 000 kronor. Härav avsåges 16 000 kronor för anskaffande

av kontorsmaskiner och möbler till kassakontoret och 1 000 kronor för

utgifter i samband med den tillfälliga förstärkningen av styrelsens personal

för förberedelsearbetena till omorganisationens genomförande.

Lantmäteristyrelsen bär den 10 mars 1947 gjort framställning om en ökning

av posten till publikationstryck med 7 000 kronor till 15 000 kronor.

Härvid har styrelsen anfört bland annat följande.

Den väntade reformen av lantmäteriets distriktsorganisation förutsätter att

en betydande utbyggnad kommer till stånd av den icke högskoleutbildade

personalen. För att denna personal, som främst sysselsättes med göromål av

teknisk natur, skall kunna fullgöra sina åligganden, fordras att personalen

äger tillgång till gällande verkställighetsföreskrifter till mätningsförordningen.

Dessa verkställighetsföreskrifter äro tryckta i tre delar, av vilka den

första delen är utgången. Av de övriga delarna återstår endast en begränsad

upplaga. Nytryckning av den första delen är i första hand nödvändig och

torde draga en kostnad av cirka 3 000 kronor.

För att erhålla en tillfredsställande och enhetlig tillämpning av de nya

jordpolitiska regler för avstyckning, vilka väntas bliva framlagda för årets

riksdag, synes vidare erforderligt att en kommentar utarbetas, som ställes

till lantmätares och andra myndigheters förfogande. Kostnaden för tryckningen

därav kan beräknas till cirka 2 500 kronor.

Slutligen torde genomförandet av den förutnämnda omorganisationen av

lantmäteriets distriktsorganisation föra med sig behov av tryckning av vissa

nya instruktionsbestämmelser. Kostnaden härför kan beräknas till cirka

1 500 kronor.

I skrivelsen den 30 augusti 1946 har lantmäteristyrelsen hemställt, att till

kartlagningsarbeten måtte för nästa budgetår anvisas ett 10 000 kro.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

63

nor högre belopp än för innevarande budgetår,''eller 35 000 kronor. Styrelsen

har därvid yttrat i huvudsak följande.

Det för innevarande budgetår anvisade anslaget avsåg att bestrida kostnaderna

för en i avvaktan på lämpliga lokaler endast i begränsad omfattning

bedriven kartlagningsverksamhet. Styrelsen räknade med att för verksamheten

lämpliga lokaler skulle erhållas i den beslutade nybyggnaden för statens

reproduktionsanstalt samt att denna nybyggnad kunde tagas i anspråk

redan den 1 oktober 1947, från vilken tidpunkt en rationell kartlagningsverksamhet

skulle kunnat bedrivas i full utsträckning. På grund av att nämnda

nybyggnad ej lärer bliva färdigställd till den angivna tidpunkten, kommer

verksamheten emellertid ej att redan då kunna utökas i erforderlig

omfattning. Genom strängt utnyttjande av till buds stående utrymmen inom

reproduktionsanstaltens nuvarande lokaler är dessförinnan en viss utökning

av verksamheten dock möjlig. Med hänsyn till att en sådan möjlighet på grund

av frågans brådskande art ej kan få lämnas outnyttjad, har styrelsen funnit

en höjning av anslaget erforderlig. Enligt verkställda beräkningar torde kostnaderna

för en fortfarande i begränsad omfattning bedriven men dock i görligaste

mån utökad kartlagning inklusive materialkostnader m. in. komma

att för nästkommande budgetår belöpa sig till omkring 35 000 kronor.

Jag torde få erinra, att i årets statsverksproposition viss uppflyttning i lönehänseende

föreslagits beträffande flertalet verkschef sbefattningar å löneplan

B. I fråga om löneställningen för bland andra lantmäteristyrelsens chef framlades

icke något förslag i nämnda hänseende med hänsyn till pågående organisationsutredningar.

Emellertid anser jag icke det förhållandet att lantmäteristyrelsens

organisation är föremål för utredning böra hindra alt frågan

om löneställningen för styrelsens chef nu upptages till behandling. Jag förordar

sålunda, att dennes befattning i likhet med vad som i årets statsverksproposition

föreslagits för flertalet motsvarande tjänster inom andra verk med

bibehållen egenskap av fullmaktstjänst placeras i lönegrad med samma årslön

som tillkommer förordnandetjänsteman i nuvarande lönegrad C 12.

Jordregistret företer såsom av det föregående framgår vissa felaktigheter i

fråga om fastighetsredovisningen. Särskilt med tanke på önskvärdheten av

att det skall råda fullständig överensstämmelse mellan fastighetsböckerna,

för vilka jordregistret ligger till grund, och det ekonomiska kartverket, å vilket

arbetet forceras, synas åtgärder böra vidtagas för att avhjälpa ifrågavarande

felaktigheter. Jag tillstyrker därför alt i enlighet med vad lantmäteristyrelsen

föreslagit medel härför beräknas under styrelsens avlöningsanslag

för nästa budgetår.

Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter, som komma att åvila lantmäteristyrelsen

i samband med den nya distriktsorganisationens genomförande,

synes styrelsen böra beredas möjlighet att förordna lantmätare att biträda

styrelsen med ifrågavarande uppgifter. För bestridande av kostnaderna för

denna personalförstärkning torde såsom styrelsen begärt böra avses ett belopp

av 29 000 kronor.

Utredningens förslag alt efter löneregleringens genomförande avlöningarna

till de extra ordinarie lantmätare, som erhålla tillfälliga förordnanden att

Före
draganden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

tjänstgöra hos styrelsen, helt skola belasta styrelsens avlöningsanslag föranleder

icke någon erinran från min sida.

Vid bifall till vad jag nu förordat och till mina i det föregående framlagda

förslag om uppflyttning i lönegrad av de ordinarie byrådirektörerna samt

om omorganisation av kassakontoret skulle lantmäteristyrelsens avlöningsstat

för nästa budgetår komma att erhålla följande utseende.

Ordinarieposten bör på grund av mina förslag om löneställningen för generaldirektören

och om uppflyttningen från och med den 1 januari 1948 av

de ordinarie byrådirektörerna höjas med 3 800 kronor till 216 300 kronor.

Utökningen från och med samma tidpunkt av personalen å kassakontoret

med en kamrer i 24 lönegraden, ett kanslibiträde i 7 lönegraden, en amanuens

i Ex 15 och två skrivbiträden i Ex 2 medför, att icke-ordinarieposten

bör uppräknas med 10 400 kronor. Förslaget rörande avlöningarna till de

extra ordinarie lantmätarna, som skola tjänstgöra i stället för de nuvarande

amanuenserna, föranleder ett med omkring 10 000 kronor ökat medelsbehov

under sistnämnda post. Slutligen bör under posten beräknas ett belopp av

36 000 kronor för bestridande av avlöningarna till tillfällig personal dels

för arbeten i samband med genomförandet av den nya distriktsorganisationen,

dels ock för utredningar rörande felaktigheter i jordregistret. Icke-ordinarieposten

torde sålunda böra uppföras med (95 000 + 10 400 + 10 000 + 36 000

—) 151 400 kronor. För rörligt tillägg bör slutligen beräknas ett belopp av

(39 900 + 6 200 =) 46 100 kronor.

Genomförandet av den allmänna löneregleringen för befattningshavare i

statens tjänst föranleder, att ordinarieposten bör höjas med 95 100 kronor

till 311 400 kronor och icke-ordinarieposten med 59 600 kronor till 211 000

kronor. För rörligt tillägg bör beräknas ett belopp av 28 600 kronor. Anslaget

torde sålunda för nästa budgetår böra uppföras med 551 000 kronor.

Riksdagens medgivande torde böra inhämtas att i personalförteckningen för

lantmäteristyrelsen vidtaga de ändringar, som föranledas av de av mig i det

föregående förordade förslagen.

Den nya distriktsorganisationen påverkar jämväl medelsbehovet under

lantmäteristyrelsens omkostnadsanslag. Av de av styrelsen begärda anslagsökningarna

å tillhopa 26 000 kronor äga 21 500 kronor samband med omorganisationen

av verksamheten å distrikten. Av sistnämnda summa har huvudparten,

eller 16 000 kronor, föranletts av att vid den föreslagna utvidgningen

av kassakontoret ett engångsbelopp av 16 000 kronor ansetts erforderligt

för kontorets utrustning med kontorsmaskiner och möbler. Då kassakontorets

arbetsuppgifter komma att få en mycket betydande omfattning, särskilt

i vad gäller uppbörden av taxeinkomster, synes det nödvändigt, att kontoret

förses med en ändamålsenlig maskinutrustning. Jag tillstyrker därför,

att för ändamålet beräknas det av styrelsen föreslagna beloppet. Jämväl den

av styrelsen i övrigt begärda uppräkningen av expensposten med 3 000 kronor

kan jag biträda. De av styrelsen anmälda, av den nya distriktsorganisationen

föranledda behoven av nytryckning av vissa verkställighetsföreskrifter

till mätningsförordningen och av tryckning av nya instruktionsbestämmelser

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

65

ävensom behovet av en kommentar till nya jordpolitiska regler för avstyckning

synas böra tillgodoses. Posten publikationstryck torde i anledning härav

böra uppräknas med 7 000 kronor. Då jag jämväl i övrigt kan godtaga lantmäteristyrelsens

anslagsberäkning, synes ifrågavarande omkostnadsanslag för

nästa budgetår böra upptagas med (74 000 + 19 000 + 7 000 =) 100 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid fastställa stat för

anslagets användning.

Enär jag finner det angeläget, att lantmäteristyrelsens och lantmäterikontorens

värdefulla kartmaterial, vars underhåll under krigsåren blivit eftersatt,

sättes i bättre stånd, vill jag förorda, att till kartlagningsarbeten för nästa

budgetår anvisas ett med 10 000 kronor till 35 000 kronor höjt anslag.

2. Lantmäterikontoren i länen.

För innevarande budgetår ha till Lantmäterikontoren i länen: Avlöningar

och Omkostnader uppförts två förslagsanslag å 1 284 900 respektive 209 000

kronor. Kungl. Maj:t har för lantmäterikontoren i länen fastställt dels den

27 mars 1942 personalförteckning (statsliggaren s. 846), dels ock följande

stater:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis. . kronor 474 900

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis. . » . 12 200

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts* rp • • i

tniägg Tltel

Antal

Kronor

2 200

1500

150 1 Assistent i Västernorr-

lands län.........

1

3 850

1 2 200

1 500

— Annan assistent.....

1

3 700

Summa kronor

7 550

Anm. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor

efter resp. 5, 10 och 15 år.

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis.... » 641 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... »_lb6 000

Summa kronor 1 284 900;

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård in. in., förslagsvis......................... kronor 9 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 20 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. » 180 000

Summa kronor 209 000.

I skrivelse den 31 augusti 1946 har lanlmäteristgrelsen hemställt, att till

avlöningar vid lantmäterikontoren i länen måtte för budgetåret 1947/48

anvisas ett anslag av 1 313 100 kronor eller ett 28 200 kronor högre belopp

än det för innevarande budgetår anvisade anslaget. Styrelsen har funnit anRihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 210. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Mcij:ts proposition nr 210.

slagsökningen, som helt avser icke-ordinareposten, erforderlig för att möjliggöra

en med hänsyn Sill den ökade arbetsmängden å kontoren nödvändig förstärkning

av hiträdespersonalen. Styrelsen har sålunda räknat med att antalet

biträden i lönegrad Ex 4 behövde ökas med sju samt att för anställande

av tillfällig personal skulle avses 25 000 kronor mot 15 000 kronor för innevarande

budgetår.

Med hänsyn till utredningens förslag att avlöningarna till de extra ordinarie

lantmätare, som skulle motsvara de extra assistenterna å lantmäterikontoren,

efter löneregleringens genomförande helt skulle åvila lantmäterikontorens

avlöningsanslag har lantmäteristyrelsen i sitt utlåtande över utredningens

betänkande funnit anslaget för budgetåret 1947/48 böra höjas med ytterligare

24 900 kronor, därav 19 000 kronor under icke-ordinarieposten och

5 900 kronor under posten rörligt tillägg.

I skrivelsen den 31 augusti 1946 har lantmäteristyrelsen hemställt, att o mkostnadsanslaget

för budgetåret 1947/48 måtte uppföras med 277 500

kronor, vilket i förhållande till medelsanvisningen för innevarande budgetår

innebär en ökning med 68 500 kronor, ökningen avser posten övriga expenser,

vilken för budgetåret 1946/47 bestämts till 130 000 kronor. Styrelsen har

räknat med att för löpande utgifter och för viss nyanskaffning av maskiner

under nästa budgetår skulle erfordras 140 000 kronor. Därtill komme, enligt

vad styrelsen anfört, att för beställda arkivskåp ett belopp av 31 000 kronor

skulle erläggas vid slutleveransen, som beräknades ske i juli 1947. I detta

belopp inginge icke kostnaderna för arkivskåpens uppmontering och transporter

från järnväg, vilka kostnader kunde uppskattas till 1 000 kronor. Slutligen

beräknades för nyanskaffning av möbler och armatur m. m. till lantmäterikontoret

i Kalmar, vilket under eftersommaren 1947 väntades inflytta i

nya lokaler, åtgå 26 500 kronor.

Före- Den under de två senaste åren starkt ökade verksamheten i lantmäteri
draganden.

distrikten har som en naturlig följd medfört en kraftig stegring av arbetet å

länskontoren. Jag vill därför tillstyrka, att en förstärkning av biträdespersonalen

äger rum. De av styrelsen begärda sju nya biträdena synas i anslutning

till den av innevarande års riksdag beslutade befordringsgången för

biträdespersonal böra anställas i lönegrad Ex 2. Mot den begärda ökningen

av det för tillfällig personal avsedda beloppet från 15 000 kronor till 25 000

kronor har jag icke något att erinra.

I enlighet med vad lantmäteriutredningen föreslagit torde avlöningarna till

de extra ordinarie lantmätarna, som erhålla tillfälliga förordnanden att tjänstgöra

å länskontoren i stället för de nuvarande extra assistenterna, efter genomförandet

av löneregleringen för distriktspersonalen i sin helhet böra belasta

länskontorens avlöningsanslag.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle icke-ordinarieposten för nästa

budgetår behöva uppräknas med (16 800 + 10 000 + 17 000 =) 43 800 kronor

till 685 600 kronor. Posten rörligt tillägg skulle behöva uppräknas med

5 000 kronor till 161 000 kronor.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 210.

67

I samband med genomförandet av den allmänna löneregleringen för befattningshavare

i statens tjänst torde de två å övergångsstat uppförda assistenterna

böra tillerkänras ett provisoriskt lönetillägg. Jag vill föreslå, att

detta tillägg bestämmes till 1 200 kronor för år och att detsamma bestrides

från anslagsposten avlöningar till tjänstemän å övergångsstat. Under denna

post torde vidare böra beräknas medel för dyrtidstillägg och kristillägg åt

förenämnda befattningshavare med 8 000 kronor. Posten bör sålunda höjas

med 10 400 kronor till 22 600 kronor. Den allmänna löneregleringen medför,

att ordinarieposten bör uppräknas med 270 700 kronor till 745 600 kronor

och icke-ordinarieposten med 424 000 kronor till 1 109 600 kronor. För

rörligt tillägg torde böra beräknas 106 500 kronor. Anslaget torde sålunda

för nästa budgetår böra uppföras med 1 984 300 kronor.

Av den av lantmäteristyrelsen under omkostnadsanslaget äskade anslagshöjningen

å 68 500 kronor hänföra sig 58 500 kronor till engångskostnader.

Av sistnämnda belopp ha 32 000 kronor avsetts för betalning jämte uppmontering

m. m. av redan beställda arkivskåp samt 26 500 kronor för nyanskaffning

av möbler och armatur till lantmäterikontoret i Kalmar i samband med

kontorets inflyttning i nya lokaler. Då dessa utgifter torde vara nödvändiga,

har jag icke något att erinra mot att av styrelsen föreslagna belopp beräknas

härför. Med hänsyn till den starka stegringen av arbetet å kontoren synes

posten övriga expenser böra höjas med ytterligare 10 000 kronor för att möjliggöra

ersättningsanskaffningar av kontorsmaskiner. Vid bifall till vad jag

sålunda tillstyrkt skulle ifrågavarande anslag för budgetåret 1947/48 behöva

upptagas med 277 500 kronor.

3. Lantmäteriets disfriktsorganisation.

Till Distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl.: Avlöningar, Reseersättningar

och Ersättning för publik renovation äro för innevarande budgetår

upptagna tre förslagsanslag å respektive 1 716 000, 1 000 000 och 30 000

kronor. Kungl. Maj:t har den 31 maj 1946 fastställt följande avlöningsstat

för distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl.:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 828 000

Lön

Orts-

tillägg

Titel

Antal

Kronor

3 000

400

Distriktslantmätare, stationerad

i Stockholm................

7

23 800

3 000

Annan distriktslantmätare.....

203

609 000 i

Summa

kronor

032 800

Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500

kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t:

a. Arvoden till extra lantmätare och

aspiranter m. m., förslagsvis .... kronor 238 000

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

b. Avlöningsförbättring åt tekniska

biträden, förslagsvis ..........

kronor 130 000

c. Provisorisk avlöningsförbättring

till viss biträdespersonal, förslagsvis

..........................

* 120 000 kronor 488 000

3. Tillskott till dyrtidstillägg till vissa

400 000

lantmätare, förslagsvis

Summa kronor 1 716 000.

I skrivelse den 31 augusti 1946 har lantmäteristyrelsen hemställt om ett

med 91 500 kronor till 1 807 500 kronor förhöjt avlöningsanslag för

nästa budgetår. Beträffande styrelsens beräkning av de olika anslagsposterna

må nämnas följande.

Ordinarieposten har med hänsyn till att avgången bland äldre distriktslantmätare

beräknats bliva förhållandevis stor och antalet ålderstillägg härigenom

komme att minska föreslagits sänkt med 14 000 kronor till 814 000

kronor.

Arvodesposten har föreslagits höjd med 55 500 kronor till 543 500 kronor.

Höjningen avser delposten provisorisk avlöningsförbättring till viss biträdespersonal

och sammanhänger med att styrelsen räknat med att den 1 juli

1947 ett 40-tal elever beräknats ha genomgått en av styrelsen anordnad kurs

för tekniska biträden. Härigenom skulle från ifrågavarande delpost komma

att bestridas provisorisk avlöningsförbättring till omkring 230 tekniska biträden

i stället för hittills åt omkring 190 tekniska biträden ävensom till ett

beräknat antal av 125 kontorsbiträden och kartriterskor.

Anslagsposten tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare har med hänsyn

till, bland annat, att aspiranter, som uppbära arvode, från och med den

1 januari 1946 blivit berättigade att uppbära tillskott till dyrtidstillägg föreslagits

skola uppräknas med 50 000 kronor till 450 000 kronor.

Med utgångspunkt från lantmäteristyrelsens anslagsäskande i vad avser

tiden den 1 juli—31 december 1947 har lantmäteriutredningen beräknat, att

avlöningsanslaget för nästa budgetår skulle behöva uppföras med 4 742 000

kronor. Beträffande utredningens anslagsberäkningar må följande anföras.

För distriktslantmätarnas vidkommande har räknats med lönekostnaden

i näst högsta löneklassen inom lönegrad A 28. Jämväl i fråga om de distriktslantmätare,

som erhålla lantmätarbefattning å öveigångsstat (A 26) inom

den nya organisationen, har näst sista löneklassen lagts till grund för anslagsberäkningen.

I övrigt har utredningen ansett skäl icke föreligga att

grunda lönekostnadsberäkningarna på högre löneklass inom vederbörande

lönegrad än begynnelselöneklassen. För samtliga befattningshavare med

undantag av distriktslantmätarna, vilkas stationeringsorter framgå av utredningens

förslag till distriktsorganisation — har räknats med lön å medeldyrort

(E-ort). Med dessa utgångspunkter har utredningen uppskattat lönekostnaderna

under tiden 1 januari—30 juni 1948 till 1 179 000 kronor för ordinarie

personal, däri inräknat övergångsersättningar till ordinarie distriktslantmätare,

samt för icke-ordinarie personal till 1 055 300 kronor. I enlighet med de

principer som följts vid anslagsberäkningarna i årets statsverksproposition

har ordinarieposten, efter avdrag för däri ingående belopp för övergångsersättningar,

uppräknats med 57 procent till 1 826 000 kronor och icke-ordinarieposten

med 70 procent till 1 794 000 kronor. Såsom särskilt årsarvode till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

69

styresmannen för skiftesorganisationen i Kopparbergs län ha upptagits 1 000

kronor. Rörligt tillägg har beräknats till 217 000 kronor.

Då med utgångspunkt från lantmäteristyrelsens anslagsäskanden för tiden

1 juli—31 december 1947 skulle erfordras 904 000 kronor har anslaget för

hela budgetåret 1947/48 ansetts behöva uppföras med (904 000 + 1 826 000

+ 1 000 + 1 794 000 + 217 000 =) 4 742 000 kronor.

Lantmäteristyrelsen har i sitt-utlåtande över utredningens betänkande anfört,

att vid bifall till av styrelsen framförda förslag avlöningsanslaget skulle

behöva höjas med sammanlagt omkring 122 000 kronor i förhållande till

utredningens beräkningar.

I sin skrivelse den 31 augusti 1946 bär lantmäteristyrelsen hemställt, att

anslaget till reseersättningar för budgetåret 1947/48 måtte upptagas

med ett till 1 080 000 kronor förhöjt belopp. Styrelsen har därvid bland annat

anfört.

Enligt preliminära uppgifter uppgingo utgifterna å anslaget, vilka under

budgetåren 1942/43—1944/45 utgjort respektive 934 488, 991 812 och 983 955

kronor, under budgetåret 1945/46 till 1 066 923 kronor. De under de senaste

åren ökade utgifterna bero på en stegring av verksamheten å lantmäteridistrikten

samt beträffande det senaste budgetåret därtill på det förhållandet,

att jämväl tekniska biträden hos vissa enligt lagen om enskilda vägar förordnade

förrättningsmän från och med den 1 januari 1946 äga uppbära resekostnads-

och traktamentsersättning av statsmedel från anslaget i enlighet

med de grunder, som gälla för lantmätares tekniska biträden.

Genom beslut den 31 maj 1946 har Kungl. Maj:t bemyndigat lantmäteristyrelsen

att för tiden från och med den 1 juli 1946 antaga och hos dislriktslantmätare

anställa tekniska biträden med en sammanlagd anställningstid

av högst 25 000 dygn för år med rätt för dylikt biträde att av statsmedel åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning enligt resereglementet för lantmätare.

Ifrågavarande begränsning beträffande sammanlagd anställningstid

har kvarstått oförändrad under en lång följd av år. Med den omfattning

lantmäteriverksamheten på distrikten numera fått och den ökning av antalet

tekniska biträden, som måste åstadkommas, blir det emellertid ofrånkomligt

att utöka den sammanlagda anställningstiden. Lantmäteristyrelsen, som

för innevarande budgetår avser att i särskild framställning anhålla om utökning

av anställningstiden med 5 000 dygn, räknar för budgetåret 1947/48

med ett behov av en sammanlagd anställningstid av lägsl 35 000 dygn.

Utredningen, som uttalat att anslaget till reseersättningar borde ersättas

med ett omkostnadsanslag, har uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår

under sistnämnda anslag till 1 304 000 kronor. Utredningen har därvid i

anslutning till anslagsanvisningen för innevarande budgetår beräknat medelsbehovet

för reseersättningar för tiden 1 juli—31 december 1947 till 500 000

kronor. Omkostnaderna för tiden 1 januari—30 juni 1948 ha av utredningen

uppskattats till 804 000 kronor, därav till reseersättningar 600 000 kronor, till

sjukvård in. in. 10 000 kronor och bil expenser 194 000 kronor. Av sistnämnda

anslagspost ha avsetts för bränsle, lyse och vatten 20 000 kronor, för städning

25 000 kronor, för underhåll och reparation av instrument- och kontorsutrustning

10 000 kronor, för papper, skriv- och ritmateriel na. in. 54 000

kronor, för inbindning av förrättningsakler in. in. 6 000 kronor, för kartre
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

produktion 25 000 kronor, för telefonkostnader 40 000 kronor, för facklitteratur

4 000 kronor samt slutligen för expenskostnader in. in. vid den särskilda

skiftesorganisationen i Kopparbergs län 10 000 kronor. Utredningen

har framhållit vanskligheten att beräkna storleken av omkostnaderna, innan

organisationen blivit fullt utbyggd och innan någon erfarenhet hunnit inhämtas

rörande distriktens utgifter i olika hänseenden. Särskilt gällde detta

kostnaderna för reseersättningar, vilka komme att påverkas av omarbetning

av gällande resereglemente för lantmätare, av distriktens utvidgning och av

stationeringsortemas belägenhet m. m. De kostnadsbelopp, som utredningen

kommit fram till, vore därför synnerligen approximativa.

För hyra av tjänstelokaler jämte centraluppvärmning för tiden 1 januari

—30 juni 1948 har utredningen beräknat ett belopp av 150 000 kronor. Utredningen

har ansett, att denna kostnad borde bestridas från vederbörlig

anslagspost å statens allmänna fastighetsfond i likhet med vad som skett

beträffande lantbruksingenjörema.

Utredningen har framhållit, att då arvodeskostnaderna till personalen

ävensom expenskostnaderna inom den särskilda skiftesorganisationen i Kopparbergs

län, vilka kostnader för närvarande bestredes från förslagsanslaget

Understöd åt jorddelningsväsendet in. in.: Bidrag till jorddelningsförrättningar,

enligt utredningens förslag skulle belasta de för distriktsorganisationen

avsedda anslagen, förstnämnda anslag med hänsyn jämväl tagen till

övrig belastning av anslaget syntes kunna för budgetåret 1947/48 minskas med

50 000 kronor.

Lantmäteristyrelsen har i sitt utlåtande över utredningens betänkande icke

framställt någon erinran mot utredningens beräkningar av omkostnaderna.

Riksräkenskapsverket bär i sitt remissutlåtande biträtt förslaget, att kostnaderna

för hyror av tjänstelokaler och uppvärmning skulle bestridas från

vederbörlig anslagspost i statens allmänna fastighetsfond.

I sin förenämnda skrivelse den 31 augusti 1946 har lantmäteristyrelsen

förordat, att anslaget till ersättning för publik renovation för

budgetåret 1947/48 måtte upptagas med ett oförändrat belopp av 30 000

kronor.

Utredningen har uttalat, att, då distriktslantmätarna och deras tjänstemedhjälpare

efter löneregleringens genomförande icke skulle äga uppbära särskilda

ersättningar för åtgärder i tjänsten, förevarande anslag, från vilket

utginge ersättningar till distriktslantmätare och extra lantmätare för renovering

av kartor, som insändas till lantmäteristyrelsen, framdeles kunde avföras

från riksstaten.

Utredningen har beräknat det totala medelsbehovet för engångsanskaffning

av instrument och möbler för distrikten —

däri även inräknat den särskilda skiftesorganisationen i Kopparbergs län —

till 2 590 000 kronor, vilket belopp utredningen förordat skola anvisas i form

av ett reservationsanslag å riksstaten för budgetåret 1947/48. Beträffande utredningens

kostnadsberäkningar må anföras följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

71

Utgifterna för att utrusta ett normaldistrikt med insUument ha uppskattats

till omkring 13 000 kronor. För hela distriktsorganisationen har ansetts

höra räknas med en instrumentutrustning till 150 normaldistrikt. Hela kostnaden

skulle sålunda uppgå till (150 X 13 000 =) 1 950 000 kronor.

Härvid har icke räknats med kostnaden för anskaffning av vissa dyrbarare

instrument, som ej behöva dagligen användas i distrikten. Utredningen

har i syfte att nedbringa totalkostnaden för instrumentutrustningen ansett

att de dyrbarare instrumenten böra anskaffas och förvaras centralt hos lantmäteristyrelsen

eller i vissa fall på länskontoren för att vid förekommande

l>ehov efter rekvisition ställas till distriktens förfogande. Kostnaden för inköp

av instrumentutrustning till central förvaring har uppskattats till 300 000

kronor.

Den totala engångskostnaden för instrumentutrustning skulle alltså utgöra

(1 950 000 + 300 000 =) 2 250 000 kronor.

Enär det förutsatts att i samband med omorganisationen lantmätarnas nuvarande

instrumentinnehav, i den mån instrumenten äro brukbara och kunna

få användning i fortsättningen, skall inlösas av statsverket och instrument

genom sådan inlösning borde kunna ske till lägre priser än som anskaffning

av ny materiel betingade, har inlösningen beräknats medföra eu kostnadsbesparing.

Denna besparing har uppskattats till cirka 500 000 kronor. De för

engångsanskaffning erforderliga medlen ha därför ansetts kunna begränsas

till (2 250 000 — 500 000 =) 1 750 000 kronor.

Ett normaldistrikts lokalbehov har beräknats till fyra rum jämte utrymmen

för arkiv och instrumentförråd m. m. Kostnaden för möbelutrustning

för ett normaldistrikt har uppskattats till 6 000 kronor och totalkostnaden

för samtliga distrikt till (150 X 6 000 =) 900 000 kronor. Utredningen har

räknat med en besparing genom inlösen av den för närvarande i distrikten i

bruk varande möbelutrustningen av 60 000 kronor. Hela kostnaden för möbelutrustningen

har därför upptagits med 840 000 kronor.

Utredningen har förutsatt, att från förevarande anslag skulle bestridas

kostnaderna för värderingen vid inlösningen av lantmätarnas inventarier

och instrument m. in.

I sitt utlåtande över betänkandet har lantmäteristyrelsen med hänsyn bland

annat till prisutvecklingen ifrågasatt, om det av utredningen för engångskostnader

för distriktens utrustning beräknade anslaget komme att visa sig

tillräckligt. Då det för närvarande icke vore möjligt att beräkna storleken av

de för inköp av instrument m. in. erforderliga kostnaderna ansåge emellertid

styrelsen sig icke nu böra föreslå ändrat belopp för anslaget.

I anslutning till sitt förslag att de taxeersättningar, som avsågos vid omorganisationens

ikraftträdande påbörjade men icke avslutade förrättningar och

icke kunde uttagas av sakägarna genom förskottsräkningar, skulle förskotteras

förrättningsmännen av statsmedel, har styrelsen ifrågasatt ett särskilt

anslag för ändamålet. Styrelsen har uttalat, att storleken av detta anslag icke

kunde beräknas med någon grad av säkerhet men borde upptagas med lägst

250 000 kronor.

Vad först beträffar medclsbehovet för lanlmäteridistriktens lönekostnader

för tiden från ocli med den 1 juli 1947 (ill omorganisationens ikraftträdande

den 1 januari 1948 torde de i lanlmäteristyrelsens skrivelse den 31 augusti

Förr
draga

ndm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1946 beräknade anslagsändringarna, vilka ha mer eller mindre automatisk

karaktär, böra beaktas. I förhållande till de i avlöningsstaten för innevarande

budgetår uppförda posternas halva belopp skulle följande ändringar behöva

vidtagas. Ordinarieposten bör med hänsyn till beräknad medelsåtgång sänkas

med 7 000 kronor till 407 000 kronor. Delposten provisorisk avlöningsförbättring

till viss biträdespersonal synes på grund av beräknad ökning av

antalet biträden böra böjas med 28 000 kronor till 88 000 kronor. Enär lantmätaraspiranter,

som uppbära arvode, från och med den 1 januari 1946

tillerkänts tillskott till dyrtidstillägg å beräknad taxeinkomst, synes posten

tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare böra uppräknas med 25 000

kronor till 225 000 kronor.

I anslutning till genomförandet av den allmänna löneregleringen för befattningshavare

i statens tjänst synas lantmätarna böra tillerkännas höjda

provisoriska lönetillägg. Dessa torde med ledning av den löneförbättring den

nya löneregleringen medför för befattningshavare i motsvarande löneläge böra

bestämmas för distriktslantmätare till 1 500 kronor samt för extra lantmätare

och aspirant till 1 060 kronor för år räknat. Enär de provisoriska lönetillläggen

böra bestridas från förevarande anslag, torde i avlöningsstaten böra

upptagas en förslagsvis betecknad anslagspost till provisoriskt lönetillägg

å 240 000 kronor. Jämväl en viss höjning av de provisoriska avlöningsförbättringarna

åt tekniska biträden, kontorsbiträden och kartriterskor torde

böra vidtagas. Avlöningsförbättringen till tekniskt biträde torde sålunda böra

höjas från nuvarande 600 kronor till 900 kronor och till kontorsbiträde och

kartriterska från 300 kronor till 450 kronor, allt för år räknat. Delposten

provisorisk avlöningsförbättring åt viss biträdespersonal skulle i anledning

härav behöva uppföras med 132 000 kronor. Under anslaget torde vidare böra

beräknas medel för dyrtidstillägg och kristillägg åt lantmätarpersonalen med

265 000 respektive 215 000 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda tillstyrkt skulle anslagsposterna i distriktsorganisationens

avlöningsslat för tiden 1 juli—31 december 1947 komma

att uppgå till följande belopp:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t

a) Arvoden till extra lantmätare och

aspiranter m. in., förslagsvis . . kronor 119 000

b) Avlöningsförbättring åt tekniska

biträden, förslagsvis .......... » 65 000

c) Provisorisk avlöningsförbättring

till viss biträdespersonal, förslags
v''s

.......................... * 132 000 kronor

3. Dyrtidstillägg, förslagsvis .......................... »

4. Tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare, för
slagsvis

................................... »

5. Kristillägg, förslagsvis ............................ »

6. Provisoriskt lönetillägg, förslagsvis ................ »

407 000

316 000

265 000

225 000

215 000

240 000

Summa kronor 1 668 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts proposition nr 210.

73

Utredningen har uppskattat lönekostnaderna för distriktspersonalen för

tiden den 1 januari—30 juni 1948 till 3 838 000 kronor. Med utgångspunkt

från nu gällande löneplaner har utredningen verkställt en procentuell uppräkning

enligt de grunder, som tillämpats vid anslagsberäkningarna i årets

statsverksproposition. Utredningens anslagsberäkningar anser jag i huvudsak

kunna godtagas. De av mig i det föregående framlagda förslagen föranleda

emellertid vissa ändringar av de olika anslagsposterna.

Den av mig förordade utökningen av antalet förfogandelantmätare i lönegrad

A 26 med 12 medför, att ordinarieposten bör uppräknas med 74 000

kronor. Under förutsättning att ytterligare fem övertaliga distriktslantmätare

skulle erhålla befattning på övergångsstat i 26 lönegraden skulle posten därutöver

behöva höjas med 4 000 kronor. Vad jag föreslagit rörande grunderna

för beräkning av övergångsersättningar kan medföra en viss ökning av ersättningsbeloppen.

Någon höjning av anslagsposten i anledning härav torde

emellertid icke böra ske. Ordinarieposten skulle sålunda behöva uppföras med

(1 826 000 + 74 000 + 4 000 =) 1 904 000 kronor.

Ökningen av antalet ordinarie lantmätartjänster i 26 lönegraden torde

böra föranleda en motsvarande minskning av antalet extra ordinarie lantrnätarbefattningar

med lägre placeringar än i 24 lönegraden. Med hänsyn härtill

och till den av mig förordade provisoriska befordringsgången för lantmätarpersonalen

synes icke-ordinarieposten kunna sänkas med omkring 83 000

kronor. På grund av mitt förslag att öka antalet befattningar som förste

mätningstekniker i lönegrad Eo 17 med fem och antalet befattningar som

mätningstekniker i lönegrad Eo 15 med 15 ökar å andra sidan medelsbehovet

under posten med omkring 10 000 kronor. Icke-ordinarieposten skulle

sålunda uppföras med (1 794 000 — 83 000 + 10 000 —) 1 721 000 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle anslagsposterna i distriktsorganisationens

avlöningsstat för tiden 1 januari—30 juni 1948 komma att

uppgå till följande belopp:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .... kronor 1 904 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t ......................................... » 1000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 1 721 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 217 000

Summa kronor 3 843 000.

För hela budgetåret 1947/48 skulle sålunda ifrågavarande avlöningsanslag,

som torde böra benämnas Lantmäteriets distriktsorganisation: Avlöningar,

behöva uppföras med (1 668 000 + 3 843 000=) 5 511 000 kronor.

Riksdagens medgivande torde böra inhämtas att fastställa personalförteckning

för lantmäteriets distriktsorganisation, upptagande de tjänster jag

i det föregående förordat.

Med hänsyn till att statsverket efter omorganisationens ikraftträdande den

1 januari 1948 skall svara för alla omkostnader i lantmäteridistrikten bör i

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

stället för det nuvarande anslaget till reseersättningar anvisas ett omkostnadsanslag.

Utredningen har uppskattat medelsbehovet för reseersättningar

under hela budgetåret 1947/48 till 1 100 000 kronor och för sjukvård m. m.

samt expenser under tiden 1 januari—30 juni 1948 till 10 000 respektive

194 000 kronor. Såsom utredningen framhållit ha svårigheter förelegat att

verkställa några mera exakta beräkningar, varför de belopp utredningen kommit

fram till äro mycket osäkra. Särskilt torde detta vara fallet i fråga om

anslagsposten till reseersättningar. Bland annat i betraktande av de höjningar

av ersättningsbeloppen i allmänna resereglementet och resereglementet för

lantmätare, som vidtagits från och med den den 1 januari i år, är det möjligt,

att denna post är för lågt upptagen. I avvaktan på närmare erfarenhet

om medelsåtgången har jag emellertid icke ansett mig böra föreslå någon

höjning av det av utredningen beräknade beloppet. Mot att den anställningstid

för tekniska biträden, under vilken dessa skola äga uppbära resekostnads-

och traktamentsersättning, under halvåret 1 juli—31 december

1947 utökas i anslutning till lantmäteristyrelsens förslag har jag icke något

att erinra. I fråga om medelsbehovet för sjukvård m. m. och expenser kan

jag godtaga de av utredningen föreslagna beloppen. Kostnaderna för hyra av

tjänstelokaler jämte uppvärmning torde som utredningen förutsatt böra bestridas

från anslagspost å statens allmänna fastighetsfond.

Vid bifall till vad jag sålunda anfört skulle förevarande anslag, som torde

böra benämnas Lantmäteriets distriktsorganisation: Omkostnader, behöva

uppföras med 1 304 000 kronor.

Under distriktsorganisationens avlönings- och omkostnadsanslag ha inräknats

avlöningskostnadema och vissa expenskostnader för tiden efter den 1

januari 1948 för skiftesorganisationen i Kopparbergs län. Då dessa kostnader

för närvarande bestridas från anslaget Understöd åt jorddelningsväsendet

in. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar kommer för nästa budgetår

en besparing å sistnämnda anslag att uppstå.

Enär distriktslantmätarna och deras tjänstemedhjälpare efter löneregleringens

genomförande icke skola äga uppbära särskilda ersättningar för åtgärder

i tjänsten, kan såsom utredningen anfört anslaget till ersättning för

publik renovation framdeles utgå. Med hänsyn till att utbetalningarna från

anslaget ske med viss eftersläpning förordar jag emellertid, att anslaget för

budgetåret 1947/48 uppföres med oförändrat belopp av 30 000 kronor.

Utredningen har uppskattat engångskostnaderna för distriktens förseende

med instrument och möbler till 2 590 000 kronor. Därvid har utredningen

räknat att för ett normaldistrikt skulle för anskaffning av instrument och

möbler erfordras 13 000 respektive 6 000 kronor. Vidare har utredningen föreslagit

att vissa dyrbarare instrument, för vilka inköpskostnaderna uppskattats

till 300 000 kronor, skulle anskaffas och förvaras centralt hos lantmäteristyrelsen

eller länskontoren. Hänsyn har slutligen tagits till att vid inlösen

av de instrument, som nu innehavas av lantmätarna, samt av den i

distrikten i bruk varande möbelutrustningen vissa besparingar kunna vinnas.

Jag har icke något att erinra mot utredningens beräkningsgrunder och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

75

med hänsyn till svårigheten att bedöma ifrågavarande medelsbehov har jag

ansett mig böra godtaga utredningens uppskattning härav. Jag förordar därför,

att till Lantmäteriets distriktsorganisation: Utrustning för nästa budgetår

anvisas ett reservationsanslag av 2 590 000 kronor.

Därest såsom jag föreslagit staten skall förskottera de taxeersättningar

som avse vid omorganisationens genomförande påbörjade men icke avslutade

förrättningar och som icke kunna genom förskottsräkning uttagas av sakägarna,

bör för ändamålet anvisas ett särskilt anslag. Med hänsyn till svårigheten

att beräkna medelsbehovet har jag icke något att erinra mot att

anslaget i enlighet med lantmäteristyrelsens förslag uppföres med 250 000

kronor och gives förslagsanslags karaktär.

4. Kostnader för utbildningskurser för distriktslantinätarnas

biträdespersonal.

I årets statsverksproposition har under nionde huvudtiteln, punkt 232, uppförts

ett reservationsanslag av 180 000 kronor till Kostnader för kurser för

lantmäteritekniska biträden under budgetåret 1947/48. Av anslaget ha 70 000

kronor beräknats för en fortbildningskurs för tekniska biträden under tiden

1 augusti—31 oktober 1947 samt 110 000 kronor för en utbildningskurs för

blivande tekniska biträden under tiden 1 november 1947—30 juni 1948.

Som i det föregående angivits har lantmäteristyrelsen föreslagit en utvidgning

av utbildningen av blivande tekniska biträden under budgetåret

1947/48 till att avse 80 i stället för förut beräknade 40 elever. Beträffande

den därav föranledda kostnadsökningen har lantmäteristyrelsen gjort följande

beräkningar.

För att vinna erforderlig utökning av lärosalarna måste ytterligare ett rum

inredas i de för kursverksamheten disponerade lokalerna inom förutvarande

Svea livgardes kaserner vid Linnégatan i Stockholm till en beräknad kost

nåd av 600 kronor. En förstärkning av lärarkrafterna i ämnena matematik

och mätningsteknik samt lantmäterikunskap blir nödvändig och denna bör

ske genom att två av assistenterna tidvis tjänstgöra såsom biträdande lärare

och genom att assistenterna utökas från 3 till 5. I övriga ämnen torde lärarna

kunna medhinna dubblering av undervisningen. De av utvidgningen av

undervisningen föranledda kostnaderna för arvoden till lärare synas kunna

beräknas till sammanlagt 18 650 kronor. Vidare bör räknas med följande

kostnadsökningar nämligen för transporter 200 kronor, för undervisningsmaterial

2 000 kronor, för kursarvoden 64 000 kronor, för reseersättningar

till kursdeltagare 4 000 kronor och för oförutsedda utgifter 550 kronor. Medel

för instrument och möbelutrustning har lantmäteristyrelsen förutsatt

kunna disponera från det engångsanslag, som föreslagits för motsvarande

behov vid distriktsorganisationen.

Kostnadsökningen för utvidgningen av undervisningen skulle sålunda uppgå

till 90 000 kronor.

Å andra sidan har lantmäteristyrelsen räknat med att eu viss besparing å

anslagen till ifrågavarande kursverksamhet under budgetåret 1947/48 skulle

uppkomma genom omreglering av arvodena till lärare och assistenter i anslut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Före
draganden.

ning till löneregleringen för lantmäteripersonalen. Denna besparing har av

styrelsen beräknats till 20 000 kronor.

Vad härefter angår distriktslantmätamas kontorspersonal har, som framgår

av den föregående redogörelsen, förslag till kurser under nästa budgetår

avgivits av både lantmäteriutredningen och lantmäteristyrelsen. Det av utredningen

framlagda förslaget, avseende utbildning av 120 elever genom sammanlagt

åtta kurser anordnade i anslutning till ett antal lantmäterikontor,

har beräknats medföra en kostnad av 57 000 kronor, därav för engångskostnader

inklusive kompendier 7 000 kronor, lärararvoden efter 4 000 kronor

för varje kurs 32 000 kronor, förbrukningsmaterial 8 000 kronor samt stipendier

10 000 kronor. Lantmäteristyrelsen har uppskattat kostnaderna för genomförande

av sitt förslag, avseende samma antal kurser, varav dock två utökade,

till 85 000 kronor. Beträffande den närmare beräkningen av dessa

kostnader har styrelsen anfört följande.

Kostnaderna för lärararvoden för envar av kurserna i Göteborg, Malmö

och Östersund beräknas till 4 000 kronor och i Stockholm till 8 000 kronor.

För kurserna i Göteborg och Malmö måste särskilda lokaler förhyras till

en beräknad kostnad för budgetåret 1947/48 av sammanlagt 4 000 kronor.

Vad angår kurserna i Stockholm beräknar styrelsen att lokal skall kunna

erhållas inom Svea livgardes kaserner i Stockholm i anslutning till de lokaler

som disponeras för utbildningen av tekniska biträden. För iståndsättande

av denna lokal bör avses ett belopp av 2 000 kronor. Kostnaderna för värme,

lyse och städning och dylikt kunna för budgetåret 1947/48 uppskattas till

sammanlagt 2 000 kronor. För kompendier och viss undervisningsmateriel

synes för budgetåret böra upptagas 7 000 kronor och för maskinskrivningsundervisningen

7 500 kronor.

Kostnaderna för anskaffning av erforderliga möbler m. m. förutsättas kunna

bestridas från det av utredningen föreslagna anslaget till engångskostnader

för instrument- och möbelutrustning för lantmäteridistrikten. De av utredningen

ifrågasatta anslagsposterna till förbrukningsmateriel och stipendier

synas på grund av den föreslagna utökningen av antalet elever vid de

två kurserna i Stockholm böra uppräknas till 11 000 respektive 12 500

kronor.

Beträffande utbildningen av blivande tekniska biträden har jag i det föregående

förordat en dubblering av den kurs som avsetts taga sin början den

1 november 1947. Den av lantmäteristyrelsen beräknade kostnaden för dubbleringen,

90 000 kronor, föranleder ingen erinran från min sida.

I likhet med lantmäteristyrelsen anser jag, alt en omreglering av arvodena

till lärare och assistenter vid ifrågavarande kurser bör ske i anslutning till

löneregleringen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av

lantmäteristyrelsen meddela erforderliga bestämmelser härom. Såsom lantmäteristyrelsen

beräknat torde anslagsbehovet genom nämnda arvodesreglering

kunna minskas med 20 000 kronor.

Vad angår de av mig förordade kurserna för kontorsbiträden hos lantmätare

synas kostnaderna med utgångspunkt från utredningens beräkningar

men med hänsyn tagen till eventuella hyreskostnader samt ökade kostnader

på grund av större elevantal vid kurserna i Stockholm kunna beräknas till

78 000 kronor.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 210. 77

Kostnaderna för ifrågavarande kurser torde sålunda böra beräknas till

sammanlagt 148 000 kronor. Medel härför synes böra anvisas såsom reservationsanslag.

Jag förordar sålunda, att till Ytterligare kostnader för kurser

för lantmäteritekniska biträden m. fl. för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag

av 148 000 kronor.

5. Uppbördsmedel.

Utredningen har föreslagit, att redovisningen av de inkomster av taxa,

som i och med att distriktslantmätarna och deras tjänstemedhjälpare bliva

helt statsavlönade, skola inbetalas till statsverket, skulle ske å driftbudgeten

under A. Egentliga statsinkomster. II Uppbörd i statens verksamhet, och att

för ändamålet skulle inrättas en särskild inkomsttitel, benämnd Inkomster

vid lantmäteriorganisationen i länen. Såsom i det föregående angivits har

utredningen beräknat, alt med tillämpning av de av utredningen uppdragna

riktlinjerna för provisoriska taxebestämmelser de lokala inkomsterna av

verksamheten i de nyorganiserade lantmäteridistrikten skulle uppgå till omkring

3 700 000 kronor för helt år. Med hänsyn till att inflytande ersättningar

för åtgärder, som utförts före omorganisationens ikraftträdande, skulle tillfalla

vederbörande lantmätare och att ersättningar för förrättningar, som utfördes

under första halvåret 1948, icke kunde beräknas i sin helhet bliva erlagda

före den 1 juli 1948, har utredningen ansett sig icke kunna beräkna

inkomstbeloppet för tiden 1 januari—30 juni 1948 till högre belopp än

500 000 kronor.

Lantmäteristgrelsen har anfört, att om bestämmelserna jämkades på sätt

styrelsen föreslagit detta skulle medföra en viss ökning av inkomstbeloppen.

Storleken av denna ökning kunde icke beräknas med någon grad av säkerhet,

men den syntes kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor för helt

år under förutsättning att verksamheten vore i full gång. Under den korta tid

provisoriet vore avsett alt gälla kunde ökningen dock icke beräknas komma

att uppgå tillnärmelsevis till detta belopp. I ökningen innefattades vissa resekostnads-

och traktamentsersättningar, som enligt utredningens förslag skulle

debiteras utöver taxeavgifterna.

Riksräkenskapsverket har biträtt utredningens förslag rörande redovisningar

av taxeinkomsterna och förordat att ifrågavarande inkomsttitel uppfördes

med 500 000 kronor för budgetåret 1947/48. De taxeinkomster, som av statsmedel

förskotterats förrättningsmännen, borde, då de inflöte från sakägarna,

uppdebiteras å förevarande titel.

Den inkomst i form av förrättningsavgifter som efter löneregleringens genomförande

skall tillkomma statsverket synes efter det förordade ändringar

i lantmäteritaxan vidtagits normalt kunna beräknas till omkring 4 200 000

kronor för helt år. Utredningen har, särskilt på grund av att ersättningar för

förrättningar, som utföras under första halvåret 1948, icke kunna förväntas

i sin helhet bliva erlagda före den 1 juli 1948, icke ansett sig kunna beräkna

Före
draganden.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

inkomstbeloppet för tiden 1 januari—30 juni 1948 till högre belopp än

500 000 kronor. Med hänsyn bland annat till att de medel, som statsverket

skulle förskottera förrätlningsmännen, kunna beräknas till någon del inflyta

från sakägarna under första halvåret 1948, anser jag statsverkets inkomst av

lantmäteriverksamheten under nämnda tid kunna uppskattas till något högre

belopp eller 600 000 kronor. Beloppet synes böra redovisas såsom inkomst å

driftbudgeten under A. Egentliga statsinkomster. II Uppbörd i statens verksamhet

och under för ändamålet särskilt inrättad inkomsttitel, benämnd Inkomster

vid lantmäteriets distriktsorganisation.

IX. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i lantmäteristyrelsens

personalförteckning, som påkallas av vad

jag i det föregående förordat;

2) godkänna följande avlöningsstat för lantmäteristyrelsen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 311400

2. Avlöningar till icke-ordinarie perso
nal

............................ » 211000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 28 600

Summa kronor 551 000;

3) å riksstalen för budgetåret 1947/48 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Lantmäteristyrelsen: Avlöningar ett

förslagsanslag av .................. kronor 551 000

b) till Lantmäteristyrelsen: Omkostnader

ett förslagsanslag av .............. » 100 000

c) till Lantmäteristyrelsen: Kartlagnings
arbeten

ett reservationsanslag av ... . » 35 000;

4) godkänna följande avlöningsstat för lantmäterikontoren

i länen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis .................. kronor 745 600

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångs
stat,

förslagsvis .................. s 22 600

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210. 79

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts-

tiUägg

Titel

Antal

Kronor

2 200

1500

150

Assistent i Västernorr-

lands län.........

1

3 850 !

2 200

1500

—

Annan assistent.....

1

3 700

Summa

kronor

7 550

Anm. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter

resp. 5, 10 och 15 år.

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ..................... kronor 1 109 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ i ■ 106 500

Summa kronor 1 984 300;

5) å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde hu

vudtiteln anvisa

a) till Lantmäterikontoren i länen: Avlö
-

ningar ett förslagsanslag av ........ kronor 1 984 300

b) till Lantmäterikontoren i lånen: Omkostnader

ett förslagsanslag av ...... » 277 500;

6) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning

för lantmäteriets distriktsorganisation i enlighet med

vad jag i det föregående förordat;

7) godkänna följande avlöningsstat för lantmäteriets distriktsorganisation,

att tillämpas under tiden den 1 juli—- 31 december 1947:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 407 000

Lön

Orts-

tillägg

Titel

Antal

Kronor

1 500

200

Distriktslantmätare, stationerad

i Stockholm................

7

11 900

1500

—

Annan distriktslantmätare.....

203

304 500

,

Summa

210

310400

Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500

kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

2. Arvoden och .särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t

a) Arvoden till extra lantmätare

och aspiranter

m. ni., förslagsvis . .. kronor 119 000

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

b) Avlöningsförbältring åt

tekniska biträden, förslagsvis

..........kronor 65 000

c) Provisorisk avlönings
förbättring

till viss biträdespersonal,

förslagsvis

............ » 132 000 kronor 316 000

3. Dyrtidstillägg, förslagsvis ............ » 265 000

4. Tillskott till dyrtidstillägg till vissa

lantmätare, förslagsvis ............ » 225 000

5. Kristillägg, förslagsvis .............. » 215 000

6. Provisoriskt lönetillägg, förslagsvis.... » 240 000

Summa kronor 1 668 000;

8) godkänna följande avlöningsstat för lantmäteriets

distriktsorganisation, att tillämpas under tiden den 1 januari

—30 juni 1948:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........v.............. kronor 1 904 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj :t .......... » 1000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................... » 1721 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........... » 217 000

Summa kronor 3 843 000;

9) å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde huvudtiteln

anvisa:

a)

b)

c)

d)

e)

till Lantmäteriets distriktsorganisation:

Avlöningar ett förslagsanslag

av ..............................

till Lantmäteriets distriktsorganisation:

Omkostnader ett förslagsanslag

av ..............................

till Lantmäteriets distriktsorganisation:

Ersättning för publik renovation

ett förslagsanslag av...............

till Lantmäteriets distriktsorganisation:

Utrustning ett reservationsanslag

av ..............................

till Lantmäteriets distriktsorganisation:

Förskott av vissa taxeersättningar

ett förslagsanslag av................

kronor 5 511 000

» 1 304 000

» 30 000

» 2 590 000

» 250 000

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210. 81

f) till Ytterligare kostnader för kurser för

lantmäteritekniska biträden m. fl. ett

reservationsanslag av .............. kronor 148 000;

10) bemyndiga Kungl. Maj:t att från och med den 1 januari

1948, i den utsträckning Kungl. Maj:t prövar erforderligt,

överföra ordinarie distriktslantmätare å indragningsstat

utan tjänstgöringsskyldighet;

11) bemyndiga Kungl. Maj:t att å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet

överföra ordinarie distriktslantmätare, som

efter den 31 december 1947 kvarstår å hittills för honom gällande

lönestat;

12) medgiva att ordinarie distriktslantmätare, som erhåller

lantmätarbefattning å övergångsstat i nuvarande lönegrad

A 26, i pensionshänseende jämställes med innehavare av nyreglerad

distriktslantmätarbefattning;

13) medgiva att Kungl. Maj:t må utfärda de bestämmelser,

som i övrigt bliva erforderliga för genomförandet av den föreslagna

organisationen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall och förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet;

Malte Olsson.

Bihärif) till rtkudagciis protokoll t!)?i7. 1 samt. AV 210.

S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:388 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden m. m. jämte i ämnet väckt a1 i texten
  2. JoU 1947:63 Jordbruksutskottets memorial nr 63 s. 1 i texten
  3. JoU 1947:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. SU 1947:128 Utlåtande i anledning av riksdagens år 1946 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillst s. 51 i texten