Sök i Ratio Lex

Angående viss tjänsteförteckningsrevision för försvar sväsendet m. in

1947-04-18 · 87 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 86 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:246, Angående viss tjänsteförteckningsrevision för försvar sväsendet m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 246.

1

Nr 246.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss tjänsteförteckningsrevision

för försvar sväsendet m. in.; given

Stockholms slott den 18 april 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 april 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga angående viss tjänsteförteckningsrevision

för försvarsväsendet in. in. samt anför därvid följande.

Inledning.

I bilaga 2 till årets statsverksproposition har i redogörelsen för det pågående

löneregleringsarbetet anmälts, att försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

i ett den 31 december 1946 avgivet betänkande framlagt förslag rörande

revision i vissa delar av de till militära avlöningsreglementet och militära

icke-ordinariereglementet hörande tjänsteförteckningama m. m. (SOU 1946:

Bihanq till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 246.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

94). Avsikten vore att förslagen efter remissbehandling i erforderlig omfattning

skulle underställas riksdagens prövning. Jag torde nu få anmäla denna

fråga.

Det utredningsarbete, som på sin tid uppdrogs åt 1936 års lönekommitté,

skulle enligt meddelade direktiv omfatta bland annat en allsidig realprövning

av de civila och militära befattningshavarnas löneställning, innefattande

jämväl en inbördes avvägning av lönegradsplaceringama för olika viktigare

befattningshavargrupper. I sistnämnda hänseende avsåg uppdraget sålunda

frågan om revision av vederbörande tjänsteförteckningar. Sedermera

befanns det emellertid lämpligt att endast i begränsad utsträckning överarbeta

avlöningsreglementenas tjänsteförteckningar i omedelbar anslutning

till revisionen av själva reglementena och låta arbetet med tjänsteförteckningsrevisionen

i övrigt utföras av särskilda sakkunniga. Tjänsteförteckningen

till civila avlöningsreglementet har efter reglementets antagande undergått

granskning genom särskilda sakkunnigberedningar, och resultatet av granskningen

har med vissa undantag varit föremål för statsmakternas prövning.

Vad angår tjänsteförteckningama inom försvaret, innefattade 1936 års

lönekommittés förslag till militärt avlöningsreglemente beträffande de militära

personalgrupperna såväl en generell ny reglering av lönenivån som —

med undantag för vissa högre befattningar — en granskning av lönegradsplaceringen.

Vad åter angår civilmilitära och civila befattningar, innebar lönekommitténs

förslag endast en allmän avvägning av lönebeloppen och innefattade

således icke någon realprövning av lönegradsplaceringen för olika

befattningar inbördes. Frågan i vad män ändringar i lönegradsplaceringen

av civilmilitära och civila befattningar inom försvaret skulle komma till

stånd, borde enligt kommitténs uttalande prövas i anslutning till tjänsteförteckningsrevisionen

för befattningshavare vid civilförvaltningen.

Jämlikt Kungl. Maj ds bemyndigande den 15 juni 1944 tillkallades den 20

september samma år särskilda sakkunniga för att inom finansdepartementet

biträda med viss omprövning av lönegradsplacering m. m. för befattningshavare

inom försvarsväsendet. I direktiven för de sakkunniga angåvos uppgifterna

i huvudsak vara dels att verkställa en revision av tjänsteförteckningen

till militära avlöningsreglementet, i vad avsåge civilmilitära och civila

beställningar (löneplan Ca), samt av tjänsteförteckningen till militära

icke-ordinariereglementet (löneplan MEo), dels att verkställa utredning av

frågorna om överförande av icke-ordinarie personal till ordinarie anställning

och om upptagande av nya extra ordinarie befattningar i tjänsteförteckningen

till militära icke-ordinariereglementet jämte därmed sammanhängande

spörsmål, dels att utarbeta förslag till i detta sammanhang erforderliga ändringar

och tillägg i vederbörande tjänsteförteckningar, dels ock att verkställa

en avvägning av antalet befattningar i de olika lönegraderna samt de proportioner,

i vilka ordinarie, extra ordinarie och andra anställningsformer borde

anlitas. I övrigt uppdrogos i direktiven vissa närmare riktlinjer för utredningsarbetets

bedrivande. Enligt sedermera under hand meddelade direktiv

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

3

utsträcktes utredningsuppdraget att omfatta jämväl vissa befattningar vid

försvaret med avlöning enligt löneplan Eo eller Ex.

De sakkunniga — försvarets tjänsteförteckningssakkunniga — ha utgjorts

av generaldirektören S. A. E. ödeen, tillika ordförande, kanslirådet A. Carlsson,

ordföranden i försvarets civila tjänstemannaförbund, ingenjören C. E.

H. Dahl, ordföranden i försvarsverkens civila personals förbund, B. E. Helldén,

statskommissarien R. E. Norberg och krigsrådet E. T. H. Ström.

Med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning funno de sakkunniga vid

planläggningen av sitt arbete detta böra fullföljas i etapper i enlighet med

följande preliminära disposition.

Till en början skulle uppgöras utkast till en samtliga här ifrågavarande

befattningar inom försvaret omfattande förteckning, upptagande de lönegrader

och tjänstebenämningar, som för de olika befattningarna skulle tillämpas

vid i princip definierad art och omfattning av arbetsuppgifter samt däremot

svarande teoretisk och praktisk minimikompetens. I samband härmed

borde upptagas vissa spörsmål av mera principiell innebörd. I fortsättningen

skulle arbetet innefatta en tillämpning av förenämnda förteckning på försvarets

verk och enheter. Vidare skulle arbetet innefatta eu uppskattning av

personalbehovet inom vederbörliga lönegrader vid nämnda verk och enheter

i förening med fastställande av lämpliga proportioner mellan antalet ordinarie,

extra ordinarie och extra befattningar. Härefter skulle uppgöras förslag

till tjänsteförteckningar för ordinarie respektive extra ordinarie befattningar.

Slutligen skulle ställning tagas till frågan om avlöningsförhållandena för

extra personal med arvode eller kontrakt.

Frågan om utredningsuppdragets planenliga fullföljande gjordes sedermera

till föremål för övervägande i samband med den översyn av det statliga kommittéväsendet,

som inom finansdepartementet verkställts av särskild utredningsman

och vars resultat framlagts i en den 2c8 september 1946 dagtecknad

promemoria. Enligt utredningsmannens förslag borde första avsnittet av

tjänsteförteckningssakkunnigas arbete — omfattande frågan om lönegradsplacering,

tjänstebenämning och kompetenskrav för de av utredningsarbetet

berörda befattningshavargrupperna — fullföljas och slutföras. Övriga delar

av utredningsarbetet syntes icke med nödvändighet behöva verkställas genom

tjänsteförteckningssakkunnigas försorg utan med fördel kunna utföras under

enklare former. Det kunde sålunda ifrågasättas, om icke arbetet skulle kunna

verkställas inom försvars- eller finansdepartementet, eventuellt med biträde

av eu eller flera för ändamålet särskilt tillkallade personer.

Sedan tjänsteförteckningssakkunniga avslutat första etappen av sitt utredningsarbete

har Kungl. Maj:t genom beslut den 31 januari 1947 förklarat,

att de sakkunnigas verksamhet skall upphöra. Vidare har Kungl. Maj:t genom

beslut samma dag bemyndigat chefen tor försvarsdepartementet att

tillkalla en utredningsman för att inom departementet biträda med utredning

rörande inplacering i lönegrad in. in. av civil och civilmilitär personal

inom försvaret i enlighet med de grunder, som kunna varda fastställda i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

anledning av tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande med förslag till

lönegradsplaceringar, tjänstebenämningar in. in.

Tjänsteförteckningssakkunniga ha vid utarbetandet av sitt betänkande

haft överläggningar med representanter för Sveriges läkarförbund, svenska

militärveterinärsällskapet, statsverkens ingenjörsförbund, civilmilitära tjänstemannaförbundet,

försvarets civila tjänstemannaförbund, Sveriges arbetsledareförbund,

försvarsverkens civila personals förbund samt försvarsväsendets

civilmilitära ingenjörers förbund. Härutöver har Sveriges yngre juristers

förening beretts tillfälle deltaga vid överläggningarna. Representanter

för andra personalorganisationer — däribland svenska polisförbundet — och

befattningsliavargrupper ha dessutom, i den mån framställning därom gjorts,

lämnats tillfälle att inför de sakkunniga framlägga sina synpunkter. Därjämte

ha de sakkunniga haft överläggningar med representanter för vederbörande

verk och myndigheter. Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden

dels av herrar Carlsson, Norberg och Ström gemensamt dels ock av

herr Dahl samt särskilda uttalanden av personalrepresentanterna.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben,

cheferna för armén, marinen och flygvapnet, armé-, marin- och flygförvaltningarna,

krigsarkivet, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning,

krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, arméns fortifikationsförvaltning,

försvarsväsendets lönenämnd och allmänna lönenämnden,

försvarets socialbyrå, försvarets forskningsanstalt, sjökarteverket, försvarsväsendets

radioanstalt, armémuseum, medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, luftfartsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,

skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, rikets allmänna

kartverk, landsorganisationen i Sverige, statstjänarkartellen, statstjänstemännens

riksförbund samt tjänstemännens centralorganisation.

Jag övergår härefter till att redogöra för innehållet i det nu föreliggande

betänkandet och för mitt ståndpunktstagande till de olika frågor, som där

beröras. Frågorna behandlas därvid i den ordning, vari de upptagits i betänkandet.

I avd. Allmänna frågor.

1. Huvuddragen i tjänsteförteckningssakkunnigas förslag.

Tjänsteförteckningssakkunniga ha i betänkandets allmänna del behandlat

vissa med tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande spörsmål av mera

principiell innebörd och därefter i en speciell del upptagit frågorna om lönegradsplaceringar

och tjänstebenämningar för de olika av utredningsuppdraget

berörda personalgrupperna vid försvaret. De diskuterade principspörsmålen

utgöra icke specialproblem för försvaret utan taga i större eller mindre

omfattning sikte på förhållandena inom statsförvaltningen i dess helhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

5

I betraktande härav ha de sakkunniga sökt skärskåda de olika frågorna jämväl

ur andra synpunkter än försvarets, varvid, med hänsyn till önskvärdheten

av största möjliga likformighet vid löneavvägningen olika förvaltningsgrenar

emellan, eftersträvats en anknytning till förhållandena inom

den civila statsförvaltningen, så långt detta befunnits vara praktiskt möjligt.

De sakkunniga ha till en början upptagit frågan om lönestäliningarnas avvägning

med hänsyn till kompetenskrav och arbetsupjigifter. Härvid erinras,

hurusom avsaknaden av reglerande föreskrifter rörande kompetensfordringar

för olika befattningar ofta medfört å ena sidan att för inbördes likvärdiga

tjänster kommit att uppställas växlande fordringar, högre eller lägre

alltefter vederbörande verkslednings eller myndighets bestämmande, och å

andra sidan att befattningar, för vilka uppställts samma krav på teoretisk

och praktisk kompetens och med vilka äro förenade ensartade arbetsuppgifter,

hänförds till olika löneställningar. De sakkunniga ha funnit en sådan

ordning otillfredsställande såväl ur personalens synpunkt som även för vederbörande

verk. De påtalade förhållandena ha också givit upphov till en

olämplig konkurrens om arbetskraften olika myndigheter emellan.

Enligt de sakkunnigas mening bör vid avvägningen av löneställningen för

viss befattning såsom främsta bedömningsgrunder tjäna dels arten av förekommande

arbetsuppgifter, dels det teoretiska och praktiska kunskapsmått,

som regelmässigt bör förutsättas hos befattningens innehavare för att göromålen

skola kunna tillfredsställande fullgöras. De sakkunniga ha i detta

sammanhang bestämt understrukit, att avgörande för löneställningen icke

får vara arbetsuppgifternas kvantitet utan deras kvalitet och de krav i fråga

om kompetens och ansvar, som arbetet därför ställer på befattningens innehavare.

Därest framställning om löneförhöjning motiveras huvudsakligen

med att arbetsbelastningen i en viss befattning är särskilt stor, måste detta

enligt de sakkunnigas åsikt tyda på bristfälligheter i organisationen. De sakkunniga

ha emellertid icke bortsett från att en utvidgning av verksamheten

även kan innebära, att arbetsuppgifterna kvalitativt förändras.

Då möjlighet förefinnes att även på annat sätt än genom skolor eller kurser

förvärva för viss befattning föreskriven teoretisk kompetens måste, framhålla

de sakkunniga, i likhet med vad nu är fallet, de uppställda formella

kompetenskraven kunna eftergivas. Ett dylikt eftergivande bör dock regelmässigt

avse endast sättet för den för tjänstens utövande erforderliga kompetensens

förvärvande men icke innefatta någon eftergift beträffande del

allmänna kunskapsmått, som erfordras för att vederbörande skall kunna tillfredsställande

fullgöra de med befattningen förenade arbetsuppgifterna. Att

sökande till viss befattning innehar för befattningen erforderligt kunnande

torde kunna styrkas på skilda sätt, exempelvis genom under tidigare statlig

eller annan tjänstgöring ådagalagd duglighet och lämplighet.

Sedan på förut angivet siitt enhetliga bedömningsgrunder åstadkommits

för avvägande av löneställningen ha de sakkunniga eftersträvat eu lämplig

fördelning på olika lönegrader av högre och lägre befattningar inom de särskilda

arbetsområdena i syfte afl ernå väl avvägda lönegradsserier.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Vid uppbyggandet av lönegradsserierna lia de sakkunniga sökt tillse, att

befordran till högre tjänst inom ett visst arbetsområde skulle medföra en påtaglig

löneökning. För ernående av detta syfte samt med beaktande av löneplanernas

konstruktion ha de sakkunniga ansett tjänsterna icke böra inplaceras

tätare än i varannan lönegrad inom en och samma lönegradsserie.

De sakkunniga ha vidare sökt åstadkomma parallellitet olika lönegradsserier

emellan, där detta befunnits önskvärt ur rättvisesynpunkt med hänsyn

till motsvarighet i fråga om kompetenski''av och arbetsuppgifter eller

där så betingats av att vissa arbetsuppgifter äro av den natur, att de kunna

fullgöras av befattningshavare, hänförliga till olika lönegradsserier.

Vid uppgörandet av förslag till lönegradsserier ha de sakkunniga uppmärksammat

det från skilda håll framförda kravet på ordnade befordringsmöjligheter

för tjänstemännen. Härmed åsyfta de sakkunniga, att möjlighet

skall förefinnas att befordra eu befattningshavare inom ett visst fackområde

från en med hänsyn till innehavande kompetens skälig begynnelselönegrad

över ett antal befordringslönegrader till en för normala förhållanden

lämpligt avvägd slutlönegrad. De sakkunniga ha sökt skapa underlag

för en sådan befordringsgång genom att vid lönegradsseriernas uppbyggnad

undvika alltför stora intervaller mellan de i serierna utnyttjade lönegraderna.

Jämsides med tillskapandet av lämpligt avvägda lönegradsserier anse de

sakkunniga, att det bör tillses, att förutsättningar skapas för ett rekryteringsunderlag

inom vederbörande myndighets arbetsområde. Härför erfordras,

att uppgifterna på ett visst arbetsområde inom en organisationsenhet

fördelas så, att behov av tjänster i skilda lönegrader uppkommer och vidare

att åtgärder vidtagas, syftande till att jämväl befattningar av mera specialbetonad

karaktär skola kunna rekryteras inom myndigheten. De sakkunniga

erinra i detta sammanhang om att vid flertalet större statliga förvaltningsorgan,

främst inom kommunikationsverken, rekryteringsproblemet lösts

sä, att anställning äger rum i direkt anslutning till genomgång av vederbörlig

utbildningsanstalt, varefter fortsatt fackutbildning erliålles under tjänstgöring

hos myndigheten samt vid inom myndigheten anordnade, för dess

behov särskilt tillrättalagda kurser o. dyl. De sakkunniga förorda, att en

motsvarande ordning kommer till stånd inom försvaret även för andra personalkategorier

än dem. för vilka så hittills varit fallet. Därigenom skulle

vinnas ett dubbelt syftemål, i det att dels personalens möjligheter till befordran

underlättades, dels ock förutsättningar skapades för en tillfredsställande

rekrytering av högre befattningar. Erfarenheterna härvidlag från

de affärsdrivande verken — liksom från större privata industriföretag — ha

synts de sakkunniga bekräfta riktigheten härav.

Inom vissa myndigheter vid försvaret äro arbetsuppgifterna av så begränsad

omfattning, att av de i eu viss lönegradsserie normalt ingående

lönegraderna allenast ett fåtal kommer till användning. Då enhetliga lönesättningsprinciper

med hänsyn till kompetenskrav och arbetsuppgifter utgöra

en förutsättning för att ett gemensamt rekryteringsunderlag kan till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

7

skapas inom en viss grupp av försvarsmyndigheter eller för försvaret i

dess helhet har det synts de sakkunniga angeläget, att möjlighet till personalcirkulation

olika myndigheter emellan förefinnes. Detta skulle medföra

fördelar först och främst för personalen men även för myndigheterna, i det

att dessa kunna tillgodogöra sig den vidgade erfarenhet, som personalen

genom en alt-roundbetonad tjänstgöring förvärvat.

I fråga om vissa slag av tjänster inom försvaret ha emellertid de sakkunniga

funnit, att en ordnad befordringsgång överhuvud taget icke kan

åvägabringas. Det gäller vissa specialtjänster, som icke låta sig infogas i

viss befattningsserie. Enligt de sakkunnigas mening kan det ifrågasättas,

huruvida icke i dylika fall befordringsmöjligheterna böra underlättas genom

att vederbörande beredes möjlighet att övergå till annat förvaltningsområde.

I olika sammanhang har framkastats tanken, att här avsedda befattningar

borde uppdelas på skilda lönegrader i syfte att bereda befattningarnas

innehavare ökade befordringsmöjligheter. De sakkunniga ha

emellertid icke funnit sig kunna förorda en sådan lösning, dels med hänsyn

till alt densamma icke är förenlig med det av de sakkunniga framförda

kravet på löneställningarnas enhetliga avvägning med hänsyn till kompetenskrav

och arbetsuppgifter, dels ock på grund av de mindre goda erfarenheterna

av vid skilda tillfällen gjorda försök med sådan differentiering

av löneställningarna för viss enhetlig befattningskategori.

1 fråga om anpassningen ao statstjänstemannalönermi till det allmänna

löneläget påpeka de sakkunniga, att inom vissa grenar av försvaret under

de senare åren bär tillämpats ett rörligt system vid lönegradsplaceringen,

i det att för viss tjänst fastställts den högsta lönegrad, i vilken tjänsten må

placeras. »Högst»-lönegradssystemet vann först tillämpning vid försvarets

fabriksverk. Vid systemets utformning torde avlöningsbestämmelserna för

befattningshavare vid statens krisorgan (1941: 215) i viss mån ha tjänat som

förebild. Att löneavvägningen vid försvarets fabriksverk baserades på etl

system med friare lönesättning än enligt eljest inom statsförvaltningen tillämpade

normer finge ses mot bakgrunden av att erfarenheterna från verksamheten

vid tidigare befintliga företag inom fabriksverkets område endast i begränsad

omfattning kunde tjäna till ledning vid inrättandet av befattningar

vid fabriksverket — speciellt sådana av teknisk karaktär — och att därför eu

viss osäkerhet gjorde sig gällande när fråga uppkom om bestämmande av

löneförmånerna för befattningshavare vid det nya verket, särskilt befattningshavare

i ledande ställning. Detta argument — svårigheten att bedöma

lönesättningen vid ett nyinrättat verk av fabriksverkets karaktär — kunde

enligt de sakkunnigas mening icke i och för sig frånkännas fog, då det gällde

ett provisoriskt ordnande av löneförhållandena.

Emellertid har »högst»-lönegradssystemet eller likartade system sedermera

kommit att tillämpas annorstädes inom försvaret samt i olika sammanhang

förordats till införande i än vidare utsträckning. Motiveringarna för tillämpningen

av ell »högst»-lönegradssystem eller därmed likartat system ha där
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

vid varierat avsevärt vid olika tillfällen. Sålunda har från skilda håll framhållits,

att »högst» -lönegradssystemet öppnade möjlighet för myndigheterna

att bereda befattningshavare löneökning i sådana fall där vederbörande

under sin tjänstgöring ådagalagt särskilt hög kompetens eller skicklighet,

att besluta om lönegradsuppflyttning i och för bibehållande i tjänst av befattningshavare,

som annorstädes inom statsförvaltningen eller från privat

håll erbjudits ökade förmåner,

samt att förvärva kvalificerad arbetskraft i konkurrens med allmänna arbetsmarknaden.

Det anförda skälet, att ett »högst»-lönegradssystem skulle öppna möjlighet

för beredande åt en befattningshavare av högre löneställning vid ökad

kompetens efter längre tjänstetid, lämnar enligt de sakkunnigas åsikt rum

lör vägande erinringar. Detta syfte torde ha avsetts att tillgodoses genom

systemet med löneklassuppflyttningar efter vissa tjänstetidsperioder. »Högst» - lönegradssystemets tillämpning synes vidare vara ägnad att leda till införandet

av en konstlad befordringsgång genom en uppdelning på skilda lönegrader

av befattningar med ensartade arbetsuppgifter, något som de sakkunniga

bestämt motsätta sig. Tillämpningen av »högst»-lönegradssystemet

kan också befaras leda till att tjänstinnehavama mera regelmässigt inplaceras

i »högst»-lönegraderna, varigenom den förmenta fördelen av systemet

i detta avseende åtminstone på längre sikt elimineras. Erfarenheterna från

krisförvaltningens med »högst»-lönegradssystemet närbesläktade lönesättningsprincip

med rörliga löner inom vissa latituder peka i sådan riktning.

De båda övriga för införande eller bibehållande av ett rörligt lönegradsplaceringssystem

anförda skälen innebära, att myndigheterna därigenom

skulle erhålla möjlighet att i viss utsträckning anpassa tjänstemannalönerna

efter löneläget på allmänna arbetsmarknaden. De sakkunniga erinra i detta

sammanhang om att även i andra fall, än då ett »högst»-lönegradssystem

tillämpats, en viss anpassning av tjänstemannalönerna till löneläget på allmänna

arbetsmarknaden under de senare åren på en omväg kommit till stånd

inom försvaret, nämligen dels där tjänster med lön enligt löneplan MEx eller

Ex hänförts till högre lönegrader än motsvarande ordinarie och extra ordinarie

befattningar, dels där vid tillämpning av kontrakts-, arvodes- eller

liknande anställningsform lönerna satts i paritet med utgående löner på allmänna

arbetsmarknaden, dels ock där löneställningama för till löneplan C

hänförliga befattningar motiverats med kravet på konkurrenskraftiga löner

i förhållande till allmänna arbetsmarknaden. Det vore enligt de sakkunnigas

mening ägnat att ingiva betänkligheter, att uppgiften att i ett aktuellt konjunkturläge

anpassa statstjänstemännens löner till löneläget på den allmänna

arbetsmarknaden anförtros åt olika verksmyndigheter. Med hänsyn till de

ekonomiska konsekvenser såväl för statsförvaltningen som för arbetsmarknaden

i dess helhet, som en dylik extra-ordinär lönesättningspolitik måste

medföra, finna de sakkunniga det ofrånkomligt, att ställningstagandet härutinnan

förbehålles statsmakterna. De sakkunniga peka även på de komplikationer,

som vid en av levnadskostnadsstegringen betingad allmän höjning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

9

av statstjänstemannens löner måste uppkomma därigenom, att vissa befattningshavare

redan kommit i åtnjutande av kompensation för levnadskostnadsökningen.

De sakkunniga ifrågasätta, om icke en allmän översyn över

statstjänstemännens löneställning borde äga rum med kortare tidsintervaller

än hittills varit fallet, varigenom kunde vinnas en mera kontinuerlig anpassning

av statstjänstemannalönerna till löneläget på allmänna arbetsmarknaden.

Inom försvaret ha under de senare åren nytillkomna befattningar i regel

kommit att inrättas såsom icke-ordinarie. De sakkunniga ha funnit denna

ordning otillfredsställande och erinra om vad 1945 års lönekommitté anfört

rörande den innebörd begreppet extra ordinarie anställning rätteligen bör

givas. De sakkunniga ha därför utgått från att befattningar, vilka enligt gällande

organisation kunna bedömas såsom permanent erforderliga, böra - på

sätt i princip gäller inom statsförvaltningen i allmänhet — uppföras på ordinarie

stat. Erfarenheten från andra områden av statsförvaltningen synes enligt

de sakkunnigas åsikt också giva vid handen, att ordinarie statsanställning

med därmed förenade förmåner och den i förhållande till icke-ordinarie

anställning större säkerheten i anställningsförhållandet är ägnad att stimulera

rekryteringen av de statliga befattningarna.

Den ofta framförda åsikten, att det statliga lönesystemet skulle vidlådas

av en betydande stelhet, förefaller de sakkunniga i viss mån överdriven. De

sakkunniga erinra om, att i gällande avlöningsreglementen förutsatts en viss

frihet vid lönesättningen, i det att Kungl. Maj:t förbehållits rätt att undantagsvis

och där statens intresse sådant påfordrar för förvärvande av särskilt

kvalificerad person till viss befattning eller för sådan persons bibehållande

vid tjänsten tilldela honom lön enligt högre löneklass inom vederbörlig lönegrad

än den, till vilken han enligt de för löneklassplacering i allmänhet gällande

grunderna skolat hänföras. Denna anordning, som ursprungligen tillkommit

med tanke på affärsverken, synes de sakkunniga vara lika användbar

vid andra myndigheter inom statsförvaltningen. Det har vidare vid statens

affärsdrivande verk visat sig möjligt att med tillämpning av sedvanliga lönevillkor

erhålla kompetent och för sin uppgift väl kvalificerad teknisk och

ekonomisk personal. Visserligen ha under de senare åren inom statsförvaltningen

svårigheter gjort sig märkbara vid rekrytering särskilt av de tekniska

befattningarna. Detta förhållande synes emellertid, även om en för låg allmän

lönenivå inom statsförvaltningen varit en bidragande orsak, huvudsakligen

sammanhänga med den av befolkningsutvecklingen föranledda bristande

tillgången på arbetskraft inom landet, ett förhållande, som i lika hög

grad givit sig tillkänna inom det enskilda näringslivet.

Tjänsteförteckningssakkunniga ha sålunda icke funnit skäl föreligga lör

ett bibehållande och än mindre för en vidgad tillämpning av »högst»-lönegradssystemet

eller därmed likartade lönegradsplaceringssystem.

Vad angår utnyttjandet av den nuvarande C-lönepIancn framhålla de sakkunniga,

att denna för ordinarie tjänstemän, tillsatta medelst förordnande,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

avsedda löneplan under senare år kommit att inom försvaret användas i ökad

omfattning framför allt för högre ingenjörbefattningar. De sakkunniga, som

haft att taga ställning till frågan om lämpliga löneställningar för olika extra

ordinarie ingenjörbefattningar i högre lönegrader, vilka befattningar i viss

utsträckning kommit att utgöra rekryteringsunderlag för de till C-löneplanen

hänförliga tekniska befattningarna, ha därför vid löneavvägningen för ifrågavarande

extra ordinarie tjänster ansett sig ha anledning upptaga vissa med

C-löneplanens konstruktion och användning sammanhängande spörsmål.

Då 1936 års lönekommitté föreslog, att de nuvarande löneplanerna B, C,

Öb och Cb icke borde dyrortsgraderas, framhöll kommittén endast i fråga

om B- och C-löneplanerna, att tillräckliga skäl icke synts föreligga att för

det ringa antal utom Stockholm stationerade befattningshavare, varom vore

Iråga, tillämpa en dyrortsgradering. Häremot invända tjänsteförteckningssakkunniga,

att de tjänster inom försvaret, som under de gångna krigsåren

hänförts till löneplan C, i åtskilliga fall äro stationerade till annan ort än

Stockholm, exempelvis cheferna för de i försvarets fabriksverk ingående

fabrikerna, vissa högre befattningar vid örlogsvarven o. s. v.

Det har synts de sakkunniga vara obestridligt, att vissa olägenheter äro

förenade med C-löneplanens avsaknad av gradering med hänsyn till dyrorl.

i det att befattningshavare, tillhörande någon av löneplanens olika lönegrader,

vid inträffande omflyttningar mellan skilda dyrorter nödgas med bibehållen

nominallön underkasta .sig växlingar i reallönen. I vissa fall torde

även förekomma, att en befordran, i förening med ökning av nominallönen,

de facto medför reallöneminskning. Då det emellertid icke fallit inom ramen

för de sakkunnigas uppdrag att ingå på spörsmål rörande löneplanemas allmänna

konstruktion, ha de sakkunniga begränsat sig till att förorda, att frågan

om dyrortsgradering eller icke av de nu icke dyrortsgraderade löneplanema

göres till föremål för utredning för statsförvaltningen i dess helhet.

De sakkunniga ha funnit sig kunna särskilja följande tre huvudmotiv för

C-löneplanens användande.

1. Denna löneplan erbjuder större möjligheter att bereda en högre löneställning

än som med utnyttjande av normallöneplanen regelmässigt kan

ifrågakomma.

2. Med tillsättande av viss tjänst såsom förordnandetjänst å C-löneplan

kan man genom att icke förnya förordnandet utan större omgång avlägsna

en tjänsteman, som visat sig mindre lämplig eller olämplig för befattningen

i fråga.

^.. ^en bil manligare pensionsrätt, som följer med förordnande tjänst en,

ar ägnad att underlätta förvärvandet av kompetent person med långvarig

erfarenhet från privat anställning.

Det först angivna syftet kan enligt de sakkunnigas mening lika väl nås genom

utnyttjande av de dyrortsgraderade löneplanerna för ordinarie och extra

ordinarie tjänstemän, eventuellt efter erforderlig utbyggnad av dessa löneplaner.

Rörande det andra skälet framliålles, att i de sällan förekommande

fall, då man önskar avlägsna en olämplig befattningshavare, så kan ske ge
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

11

nom användning av systemen med indragnings- respektive disponibilitetsstater.

Vad slutligen angår den förmånligare pensionsberäkningen för förordnandetjänster

med lön enligt G-plan framhalla de sakkunniga att endast ett

förhållandevis litet antal av dessa tjänster beklädas av personer, som före

Infattningarnas tillträdande icke innehaft annan statsanställning samt att för

övrigt stadgandet i 17 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet öppnar

möjlighet för en tillfredsställande lösning av pensionsfrågan även då tjänsteman,

tillsatt medelst fullmakt eller konstitutorial eller med ställning såsom

extra ordinarie, vid relativt framskriden levnadsålder inträder i statens tjänst.

De sakkunniga ha fördenskull icke funnit några mera bärande skäl föreligga

för en vidgad användning av C-löneplanen. Fastmer syntes ett överförande

av7 vissa av de nuvarande förordnandetjänstema till annan anställningsform

vara motiverat, varvid en utbyggnad av normallöneplanema för

ordinarie och extra ordinarie tjänstemän kunde bliva erforderlig.

Under erinran om att några klara riktlinjer rörande avgränsningen mellan

lö ne plansregler ad tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning icke

förefinnas inom försvaret eller vid statsförvaltningen i övrigt förorda de sakkunniga,

att detta spörsmål göres till föremål för särskild utredning i syfte

att erhålla enhetliga principer för tillämpning av den ena eller andra anställningsformen.

1 betänkandets allmänna del hava de sakkunniga slutligen behandlat vissa

tjänstebenämningsfrågor. De sakkunniga hava därvid uppmärksammat de

utredningar på förevarande område, som framlagts av dels tjänsteförteckningssakkunniga

för affärsverken (SOU 1939:5), dels ock 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

(SOU 1942:46).

I likhet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga förorda försvarets

tjänsteförteckningssakkunniga, att i tjänstebenämningar förekommande klassbeteckningar

ej vidare användas, att den i olika tjänstebenämningar förekommande

beteckningen »andre» borttages samt att dubbelbenämningar, av

typen vaktmästare, tillika eldare, icke komma till användning. Tjänstebenämningar

med gradbeteckningar, t. ex. flygingenjör av 1., 2. och 3. graden, böra

enligt de sakkunnigas åsikt slopas.

Inom försvaret förekomma för närvarande ett antal tjänstebenämningar,

vilka förutom de befattningshavarna åvilande göromålen jämväl angiva vederbörligt

tjänsteställe, exempelvis kassör vid kameralkontoret vid Västkustens

marindistrikt. De sakkunniga anse del vara tillfyllest, att av tjänstebenämningarna

framgår befattningens art och löneställning.

Tjänstebenämningar, som ange vederbörande tjänstemans ställning såsom

chef i förhållande till viss myndighet eller organisationsenhet, exempelvis

byråchef, kontorsföreståndare o. s. v. ha de sakkunniga funnit lämpliga

i fråga om högre chefsbefattningar. Beträffande befattningar i lägre löneställning

synas emellertid sådana benämningar icke vara nödvändiga eller

önskvärda, varför i stället de tjänstebenämningar, som av de sakkunniga i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

det följande förordas för personal i allmänhet i motsvarande löneställning,

i detta fall böra komma till användning.

Inom vissa fackgrupper av tjänster — särskilt inom tekniska arbetsområden

— tillämpas för närvarande starkt differentierade tjänstebenämningar.

De sakkunniga peka exempelvis på den mångfald olika benämningar, som

användes för försvarets ingenjörpersonal, nämligen ritare, konstruktör, experimentingenjör,

elektroingenjör, motoringenjör o. s. v., vilka benämningar

dessutom i flera fall ej riktigt angiva de med befattningarna förenade göromålen.

Sålunda tjänstgöra ofta konstruktörer som verkstadsingenjörer, ritare

som tidsstudiemän o. s. v.

För ernående av ökad enkelhet och likformighet, liksom även för tillgodoseende

av önskemålet om att tjänstebenämningarna såvitt möjligt böra ange

vederbörande befattningshavares löneställning, ha de sakkunniga för de olika

i det föregående berörda lönegradsseriema uppgjort förslag till motsvarande

tjänstebenämningsserier, vilka för befattning i viss lönegrad inom en fackgrupp

i regel upptaga endast en tjänstebenämning, angivande den allmänna

karaktären av de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna — ingenjör, sekreteraie

samt, där sa befinnes önskvärt eller nödvändigt för vinnande av

erforderlig klarhet, det förvaltnings- eller arbetsområde, inom vilket arbetsuppgifterna

utföras (byråsekreterare, driftförman o. d.).

Vid uppgörandet av tjänstebenämningsserierna har eftersträvats likformig

tillämpning av de i tjänstebenämningarna ingående prefixen (»byrå»- etc.) för tjänster i samma löneställning inom olika parallella lönegradsserier.

Inom allmänna civilförvaltningen och vid de affärsdrivande verken har

under de senare åren en tendens gjort sig märkbar av innebörd, att befattningshavare

i central förvaltningstjänst erhålla viss tjänstebenämning med

tillägg i vissa lönelägen av prefixet »hyra»- (byråingenjör, förste byråsekreteiare

o. s. v.). Denna ordning ha de sakkunniga funnit böra tillämpas jämväl

inom försvaret. För sådan personal, vars verksamhet är förlagd utom

den centrala förvaltningstjänsten, användas tjänstebenämningar av typen

baningenjör, varvssekreterare, verkstadsingenjör o. s. v. För sådana tjänster

ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå tillämpning av ett enhetligt prefix,

motsvarande prefixet »byrå»- och ha därvid stannat för prefixet »drift»-, exempelvis

driftingenjör.

Inom försvaret användas såväl för befattningar hänförda till viss civilmilitär

personalkår som, om än i mindre utsträckning, för en del icke-ordinarie

befattningar vissa prefix, angivande att tjänsterna tillhöra försvaret

(»militär»-, »försvars»-) eller viss försvarsgren (»armé»-, »marin»-, »flyg»-).

Tjänstebenämningar av här avsedd typ ha de sakkunniga funnit böra bibehållas

endast då fråga är om civilmilitär personal. De sakkunniga föreslå, att

för befattningar, hänförda till viss försvarsgren, tillämpas prefixen »armé»-,

»marin»- och »flyg»- samt för befattningar, vilkas verksamhetsområde omspänner

försvaret i dess helhet, prefixet »försvars»-. Sammansättningar med

»militär»- synas ej vidare böra komma till användning. För vissa befatt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

13

ningar slutligen användes för närvarande prefixet »tyg»-. Detta prefix ha de

sakkunniga funnit ej vidare böra förekomma, åtminstone icke i fastställda

tjänstebenämningar.

I betänkandets speciella del ha de sakkunniga under olika kapitel intagit

generella sammanställningar (»löncgradsserier») upptagande de av utredningsuppdraget

berörda tjänsterna, med angivande av lönegrad enligt nu gällande

löneplan. Däremot innefattar förslaget icke några speciella personalförteckningar

för olika myndigheter utan förutsättes det, att förslag till dylika

förteckningar sedermera skola i annan ordning upprättas på grundval

av de angivna principerna för lönesättningen.

Ledamöterna Carlsson, Norberg och Ström lia i särskilt yttrande understrukit,

att förslaget för åtskilliga befattningshavargrupper innebär icke oväsentliga

löneförbättringar. Då försvaret icke kan behandlas som en isolerad

gren av statsförvaltningen måste ett genomförande av förslaget förutsättas

komma att återverka på jämförbara eller likställda kategorier av befattningshavare

inom den övriga statsförvaltningen.

Ledamoten Dahl har för sin del framhållit, att de framlagda förbättringsförslagen

få ses mot bakgrunden av att den civila tjänstemannapersonalen i

många avseenden kommit att intaga en oförmånligare ställning inom försvaret

än inom statsförvaltningen i övrigt. Det är därför naturligt, att den

nu företagna utredningen måste komma att medföra betydande förskjutningar

i hittills gällande tjänsteförteckningar. Det har vidare synts herr Dahl

välbetänkt, om en kommande tjänsteförteckningsrevision, varav behov i

flera avseenden redan nu syntes föreligga, komme att omfatta en översyn

av samtliga för statsförvaltningen gällande tjänsteförteckningar.

Särskilda uttalanden av representanter för personalsammanslutningar. I

anledning av de sakkunnigas förslag om slopande av »högst»-lönegradssystemet

har statsverkens ingenjörsförbund för sin del funnit att ett flerlönegradssvstem

lämpligen skulle kunna tillämpas för vissa personalkategorier med

specialbetonade arbetsuppgifter, för vilken personal det annars komme att

innebära vissa svårigheter att skapa tillfredsställande befordringsmöjligheter.

Under förutsättning att A-löneplanen, eller motsvarande löneplan, utbyggdes

på sådant sätt, att samtliga nuvarande förordnandetjänster kunde inrymmas

i densamma, kunde förbundet instämma i vad de sakkunniga anfört rörande

förordnandeformens användning. Slutligen hade förbundet ansett att det av

de sakkunniga för tjänstebenämningar av viss typ föreslagna prefixet »drift»- borde utbytas mot prefixet »drifts»-.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har funnit, att de sakkunniga vid avgivande

av förslag om lönegradsplacering för viss civilmilitär personal bort

i större utsträckning än som skett tillmäta med befattningarna förenat tjänsleansvar

betydelse. I fråga om lönegradsseriernas uppbyggnad kunde förbundet

i princip biträda de sakkunnigas uttalande, att tjänsterna inom ett

visst verksamhetsområde icke borde placeras tätare än i varannan lönegrad.

Emellertid syntes denna regel icke undantagslöst kunna tillämpas. Vad angår

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

tjänstebenämningsfrågorna har förbundet funnit de sakkunnigas förslag innebära

alltför långt gående rationaliseringar. De civilmilitära beställningshavarna

borde sålunda även framdeles ha särskilda civilmilitära titlar. Prefixet

tyg»- borde vidare av såväl militärorganisations- som traditionsskäl

i möjligaste mån bevaras.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har i huvudsak icke haft anledning

till erinran mot vad de sakkunniga anfört i betänkandets allmänna del.

Sveriges arbetsledareförbund har i anslutning till de sakkunnigas förslag

om »högst»-lönegradssystemets slopande såsom sin mening uttalat, att starka

skäl, åtminstone för arbetsledarnas vidkommande, syntes tala för införande

av ett system med viss rörlighet vid lönegradsplaceringen.

2. Remissutlåtandena.

Allmänna synpunkter.

I allmänhet ha myndigheterna och organisationerna anslutit sig till eller

lämnat utan erinran, de av de sakkunniga under den allmänna delen angivna

principerna. Likaledes har i flertalet fall tillstyrkts eller lämnats utan erinran,

att de av tjänsteförteckningssakkunniga med ledning av nyssnämnda principer

uppgjorda detaljförslagen läggas till grund för en tjänsteförteckningsrevision

inom försvaret. Vissa myndigheter — varibland lönenämnderna,

statskontoret och riksräkenskapsverket — ha emellertid närmare skärskådat

de konsekvenser ett fullständigt genomförande av de sakkunnigas förslag

skulle medföra i avseende å förhållandena vid allmänna civilförvaltningen

och affärsverken. Allmänna lönenåmnden anför härom i huvudsak följande.

Mot bakgrunden av att i de delar, som här äro av intresse, direktiven för

tjänsteförteckningsrevisionen inom försvaret varit av i huvudsak samma

innebörd som direktiven för motsvarande revision inom civilförvaltningen,

framträder starkt det förhållandet, att försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas

utredning till sin allmänna uppläggning väsentligt avviker från de

utredningar, som tidigare framlagts av 1938 års tjänsteförteckningssakkunniga

för de affärsdrivande verken och 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

för den allmänna civilförvaltningen.

Att de sakkunniga funnit behov föreligga av en genomgripande överarbetning

av inom försvaret gällande tjänsteförteckningar finner lönenämnden

emellertid i och för sig naturligt med hänsyn till att av olika anledningar förhållandena

på detta område icke varit tillfredsställande. Enligt lönenämndens

mening hade det likväl varit önskvärt, att de sakkunniga vid denna

överarbetning mera beaktat läget inom statsförvaltningen i övrigt och inskränkt

sig till att för försvarets del eftersträva en anpassning till lönegradssvstemet

inom civilförvaltningen. De sakkunniga ha i stället valt icke

blott att för försvaret föreslå en tjänsteförteckning, uppbyggd efter i vissa

avseenden nya principer, utan även att giva sina förslag en sådan allmän

innebörd, att de skulle erhålla tillämplighet jämväl inom civilförvaltningen

— i några fall dock först efter ytterligare utredning.

Lönenämnden kan icke tillstyrka, att på grundval av föreliggande betänkande

sådana beslut fattas, som måste få konsekvenser även inom civilförvaltningen.

I den mån dylika konsekvenser kunna förutses, böra förslagen

göras till föremål för överarbetning med beaktande av förhållandena inom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

15

statsförvaltningen i dess helhet. Behov av sådan överarbetning föreligger såvitt

lönenämnden kunnat finna, i betydligt större utsträckning än de sakkunniga

förutsatt. Erinras må för övrigt, att inom civilförvaltningen ett flertal

utredningar, vilka avse av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga behandlade

befattningshavargrupper, pågå eller torde komma att inom kort igångsättas.

Enligt lönenämndens mening bör av ovan angivna orsaker föreliggande

betänkande nu upptagas till prövning endast i fråga om sådana spörsmål,

som äro speciella för försvaret eller som befinnas allenast innebära den av

lönenämnden ovan efterlysta anpassningen av försvarets tjänsteförteckningar

till vad som gäller inom civilförvaltningen. Lönenämnden vill i anslutning

härtill framhålla, att den lönenivå, som de sakkunniga tillämpat i väsentliga

delar av förslaget, synes ligga högre än lönenivån inom andra delar av

statsförvaltningen.

Försvarsväsendets lönenämnd uttalar såsom sin mening, att tjänsteförteckningssakkunnigas

betänkande mera kommit att bära prägeln av ett principförslag

än av ett konkret förslag till tjänsteförteckningsrevision. Allmänt

sett innebure förslaget på åtskilliga punkter så långtgående förändringar i

nuvarande löneställningar, att ett genomförande av detsamma måste medföra

en omprövning av löneställningen lör såväl försvarets militära personal som

vissa grupper befattningshavare inom den civila statsförvaltningen.

Statskontoret har erinrat, att de sakkunnigas betänkande utgjorde ett principförslag,

varför man i nuvarande läge i allmänhet icke kunde draga några

bestämda slutsatser rörande de förändringar i fråga om löneställningen för

befintliga befattningshavare inom försvarsväsendet, som kunde bliva en följd

av en tillämpning av de lönesättningsprinciper och lönegradsserier, som de

sakkunniga förordat. Redan en jämförelse mellan de föreslagna lönegradsseriema

och de lönegrader, som hittills kommit till användning för till serierna

hänförda befattningshavargrupper gåve emellertid klart vid handen, att

de sakkunnigas förslag måste innebära löneförbättringar för hithörande befattningshavargrupper

i en omfattning, som icke ägt motsvarighet vid de

tidigare i anslutning till 1939 års lönereglering verkställda tjänsteförteckningsrevisionerna.

Statskontoret anför vidare i huvudsak löljande.

I icke obetydlig utsträckning bliva löneförbättringar en följd av den mekaniserade

löneteknik, de sakkunniga rekommendera. Statskontoret delar de

sakkunnigas uppfattning, att varandra intilliggande lönegrader höra undvikas

inom eu och samma karriär eller befordringskedja. Ämbetsverket kan

emellertid icke tillråda, att denna princip tillämpas på det sätt, som skett

i betänkandet, d. v. s. på tämligen godtyckligt sammanställda lönegradsserier

och utan tillbörlig hänsyn till rådande förhållanden inom jämförbara

områden inom statsförvaltningen i övrigt. Lönegradsserierna bestå för övrigt

icke alltid av tjänster inom samma befordringskedja, varjämte i vissa fall

eu normal befordringsgång väl låter sig tänkas mellan befattningar i olika

serier. Äro i sistnämnda fall serierna icke sinsemellan samordnade efter de

sakkunnigas huvudregel (= minst två lönegraders intervall) brister systemet.

Som exempel härpå må nämnas serierna för vaktmästarpersonal och bilpersonal.

Vid eu institution där båda slagen befattningshavare finnas, lärer befordringsgången

normalt kunna bliva: vaktmästare, bilförare, förste vaktmästare,

förste bilförare. Lönegradsserien skulle i sådant fall bliva 5, 6, 7 och

8. Likaså skulle vid eu sammanslagning av serien för administrativ personal

med serien för kameral personal, för vilket starka skäl kunna anföras, den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

gemensamma serien komma att innehålla bl. a. lönegraderna 17, 18, 20.

21, 22. Men även om man bortser från dylika fall, torde det icke kunna undvikas,

att nya befattningshavaregrupper eller redan befintliga sådana vid specialregleringar

genom kompromisser komma att placeras i mellanliggande

lönegrader i serierna. Enligt statskontorets mening är den logiska konsekvensen

av ett strängt lasthållande vid principen om minst två lönegraders intervall

i befordringsgången, att endast varannan lönegrad i löneplanen kommer

till användning, och den praktiska förutsättningen för att principen

skall kunna upprätthållas, att de obegagnade lönegraderna uteslutas ur löneplanerna.

Då någon dylik reduktion av lönegradernas antal ej skett i de

löneplaner, som fastställts av 1946 års riksdag, lärer frågan härom få ställas

pa framtiden.

Av det sagda torde framga, att statskontoret för sin de! anser det angelägnare,

att vid uppgörandet av tjänsteförteckningarna för försvarsväsendets

personal största möjliga överensstämmelse åstadkommes med de löneställningar,

som givits jämförbara befattningar inom den civila statsförvaltningen,

än att intervallerna i lönegradsserierna bliva minst två lönegrader. Ett mot

satt förfarande skulle säkerligen ifråga om den civila statsförvaltningen medföra

mycket kännbara ekonomiska konsekvenser. Statskontoret föreslår således,

att vid den fortsatta beredningen av föreliggande spörsmål lönegradssenema

bliva föremål för överarbetning i syfte att vinna närmast möjliga

överensstämmelse mellan däri ingående lönegrader och de lönegrader som

mom statsförvaltningen i övrigt tagas i anspråk för jämförbara befattningar.

Statskontoret har i övrigt i allt väsentligt anslutit sig till vad de sakkunniga

uttalat under de olika avsnitten av betänkandets allmänna del.

Riksräkenskapsverket erinrar att några enhetliga bestämmelser rörande Iöneställning,

tjänstebenämningar, kompetenskrav och dylikt hittills icke hava

funnits meddelade för den civila personalen inom försvaret. Såsom en följd

härav hade de olika militära myndigheterna kommit att i nämnda avseenden

tillämpa liögst varierande principer. Även vid en jämförelse mellan, å ena

sidan, försvarsväsendet i dess helhet samt, å andra sidan, statsförvaltningen

i övrigt framträdde vissa skiljaktigheter. Med hänsyn härtill borde det nu

tramlagda förslaget, syftande till att i möjligaste mån få till stånd likformighet

på förenämnda område, hälsas med tillfredsställelse och kunde av verket

i princip tillstyrkas. Riksräkenskapsverket anför vidare följande.

Inledningsvis hava i betänkandet vissa spörsmål av mera allmän natur

upptagits till behandling. De av de sakkunniga i anslutning därtill framförda

synpunkterna finner riksräkenskapsverket vara av stort värde Ifrågavarande

problem äro emellertid icke begränsade enbart till försvaret Såsom

de sakkunniga sjalva framhålla, synes det därför önskvärt att de i betänkandets

allmänna del uppdragna riktlinjerna — under förutsättning att de vinna

statsmakternas godkännande — läggas till grund för en reglering av hithörande

förhallanden inom jämväl övriga grenar av statsförvaltningen Med

hansyn till att vissa inom försvaret förekommande personalkategorier äro

tainkt representerade aven vid de affärsdrivande verken och övriga civila

myndigheter, innebär det överhuvudtaget stora svårigheter att i nu berörda

avseenden göra någon åtskillnad mellan olika förvaltningsområden. I den

man fragan om olika befattningshavargruppers löneställning in m framdeles

kommer att upptagas till omprövning, bör därför enligt riksräkenskapsverkets

mening en dylik översyn omfatta hela statsförvaltningen och

icke, sasom hittills varit fallet, endast enstaka grenar av densamma Det kan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

17

för övrigt på goda grunder ifrågasättas, huruvida icke redan nu, i anslutning

till den av 1946 års riksdag beslutade löneregleringen, en allmän tjänsteförteckningsrevision

bör verkställas. Målet bör därvid vara att om möjligt

få till stånd en för samtliga statsmyndigheter gemensam tjänsteförteckning.

Luftf artsstyrelsen, skolöverstyrelsen, rikets allmänna kartverk och järnvägsstyrelsen

framhålla, att en tillämpning av de av de sakkunniga framlagda

principerna icke kan genomtöras vid försvaret utan att medföra vissa

återverkningar inom statsförvaltningen i övrigt.

Enligt chefens för försvarsstaben mening kunna de i allmänna delen av

de sakkunnigas betänkande avgivna uttalandena och synpunkterna i huvudsak

lämnas utan erinran. Dock syntes de sakkunniga i alltför stor utsträckning

ha sökt lösningen av försvarets olika problem efter den civila statsförvaltningens

mönster. Denna strävan att på förevarande område åvägabringa

likformighet icke blott inom försvaret utan jämväl inom statsförvaltningen

i dess helhet finge icke drivas för långt och fullständig överensstämmelse

syntes ej heller stå att ernå. Försvarsstabschefen har understrukit, att frågan

om en rättvis avvägning beträffande löneställningarna för å ena sidan den

civila och civilmilitära personalen och å andra sidan de militära befattningshavarna

inom försvaret vore av alltför stor betydelse ur bl. a. rekryteringsoch

allmän trivselsynpunkt för sistnämnda befattningshavare för att kunna

lämnas helt å sido vid bedömande av och ställningstagande till de sakkunnigas

förslag.

Av övriga över betänkandet hörda militära myndigheter har chefen för

armén anslutit sig till ett av ledamoten Dahl gjort uttalande, att en kommande

tjänsteförteckningsrevision borde omfatta en översyn av samtliga

för statsförvaltningen gällande tjänsteförteckningar. Chefen för marinen och

marinförvaltningen (i det följande betecknade marinledningen) ha i gemensamt

yttrande uttalat att det vore av synnerlig vikt, att en stadigvarande

central övervakning av kommande lönegradsplaceringar ägde rum, så att icke

redan efter några års tillämpning av ny tjänsteförteckning avsevärda skiljaktigheter

komme att förefinnas med avseende å inplacering i lönegrad av

direkt jämförbara befattningar. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

(i det följande betecknade flygledningen) ha framhållit, att ett genomförande

av de sakkunnigas förslag syntes påkalla en översyn av löneställningen

inom vissa lönegrader av Oa- och UO-planema.

Tjänstemännens centralorganisation har tillmätt de sakkunnigas förslag

synnerligen stor betydelse med avseende på strävandet att söka eliminera sedan

lång tid föreliggande undervärdering av tjänster inom försvarsväsendet.

Löneställningarnas avvägning med hänsyn till kompetenskrav och arbetsuppgifter.

Huvuddelen erinringar, som framställts mot förevarande del av betänkandet

ha gällt de sakkunnigas uttalanden rörande löneställningarnas avvägning

med hänsyn till kompetenskraven. Allmänna lönenämnden anför härom

bland annat följande.

Hihang till riksdagens protokoll 1947. t samt. Nr 24(1.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Enligt lönenämndens mening bör vid avvägandet av löneställningen för

viss befattning hänsyn i första hand tagas till de å befattningen vilande arbetsuppgifterna.

Bedömande av den kompetens, som erfordras för handhavandet

av dessa arbetsuppgifter, äger däremot främst betydelse, då det gäller

att utvälja lämplig innehavare av befattningen. Att regelmässigt giva de formella

kompetenskraven normgivande betydelse för tjänstemans löneställning

skulle enligt lönenämndens mening vara ägnat att ytterligare öka den

stelhet, som redan nu utmärker det statliga avlönings- och befordringssystemet

i jämförelse med förhållandena vid enskilda företag. Lönenämnden vill

även erinra, att såväl år 1946 som år 1947 i riksdagens andra kammare framlagts

motion (11:299 respektive 11:82) med hemställan, att riksdagen ville

besluta dels att principiellt uttala sig för en modifiering (i begränsande syfte)

av bestämmelserna om formell kompetens för anställning i statens verk, dels

att i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslå en för statsförvaltningen och riksdagens

verk gemensam utredning av frågan.

Av anförda skäl kunde lönenämnden icke tillstyrka, att kompetensföreskriftema

lädes till grund för befattningars lönegradsplacering i den utsträckning,

som de sakkunniga förordat, särskilt som de av de sakkunniga uppställda

kompetenskraven i flera fall synts lönenämnden onödigt detaljerade

och även alltför höga.

Järnvägsstyrelsen har i förevarande fråga anfört följande.

I betänkandets allmänna del ha de sakkunniga förordat, att — om möjligt

— likformighet i fråga om kompetenskrav borde åvägabringas vid löneställningamas

avvägning inom statsförvaltningen i dess helhet, och de ha i samband

därmed angivit vissa kompetenskrav. Styrelsen anser, att särskilda

kompetenskrav alltjämt böra gälla för vissa tjänster, men är dock av den

meningen, att några generella kompetensvillkor icke lämpligen kunna fastställas

utan att de böra avpassas med hänsyn till de vid varje särskilt verk

förekommande arbetsuppgifterna i olika befattningar och liksom hittills angivas

i den för respektive verk gällande instruktionen. Den ifrågasatta likformigheten

torde nämligen kunna medföra, att kompetenskraven för befattningar

vid eu del verk, däribland statens järnvägar, bleve alltför höga i förhållande

till arten av föreliggande speciella arbetsuppgifter.

De sakkunniga ha visserligen framhållit, att de uppställda formella kompetenskraven

borde kunna eftergivas, men skulle dylik dispens regelmässigt

avse endast sättet för kompetensens förvärvande. Med anledning härav vill

styrelsen såsom sin mening framhålla, att dispens i förekommande fall bör

medgivas även den, som ådagalagt särskilt framstående duglighet i tjänsten

och som kan anses komma att på ett förtjänstfullt sätt bestrida tjänsten,

även om han icke besitter sådana teoretiska kunskaper, som motsvara den

för tjänsten föreskrivna kompetensen.

Ett flertal andra myndigheter och organisationer — varibland flygledningen,

försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, telegrafstyrelsen,

luftfartsstyrelsen, statstjänarlcartellen, statstjänstemännens riksförbund och

tjänstemännens centralorganisation — ha framställt erinringar av liknande

innebörd.

Uppbyggnad av lönegradsserier.

Till de sakkunnigas förslag att tjänster inom en och samma lönegradsserie

icke böra inplaceras tätare än i varannan lönegrad har principiell anslutning

lämnats av ett flertal myndigheter, såsom lönenämnderna, medici
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

19

nalstyrelsen, general po s tst yr el se n, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och

statskontoret. Av dessa myndigheter liar emellertid i regel samtidigt framhållits,

att det icke syntes vara välbetänkt att tillämpa principen enbart för

försvarets vidkommande samt att en tillämpning inom statsförvaltningen i

dess helhet skulle medföra relativt vittgående konsekvenser. Ett genomförande

av principen syntes vidare i fråga om vissa serier överhuvud taget icke

lämpligen kunna ske. Vidare syntes befordran endast en lönegrad icke alltid

kunna undvikas vid övergång mellan olika karriärer.

Anpassning av statstjänstcmannalönerna till det allmänna löneläget.

Ett slopande av »högst»-lönegradssystemet har tillstyrkts av försvarets

civilförvaltning, statskontoret, landsorganisationen, statstjänarkartellen och

tjänstemännens centralorganisation. Civilförvaltningen har därvid uttalat, att

»högst»-lönegradssystemet eller därmed likartade anordningar knappast synas

förenliga med det statliga lönesystemet i övrigt sådant detta utformats

i gällande avlöningsförfattningar. Statstjänarkartellen har funnit ett sådant

lönesystem, i den mån det verkligen utnyttjas, leda till en icke önskvärd skillnad

i lönesättningen för tjänstemän i samma befattningar och med samma

arbetsuppgifter.

Försvarsväsendets lönenämnd har anslutit sig till de av de sakkunniga uttalade

betänkligheterna gentemot en vidgad användning av »högst»-lönegradssystemet.

Lönenämnden anser sig emellertid icke kunna biträda tanken på

ett slopande av systemet, i varje fall icke såvitt angår ledande befattningar

med arbetsuppgifter av teknisk natur. Särskilt vid ett verk av så speciell karaktär

som försvarets fabriksverk måste det enligt lönenämndens mening vara

till fördel, att en viss rörlighet vid lönesättningen hålles öppen i fråga

om de högre tekniska befattningarna.

Marinledningen, försvarets fabrilcsstyrelse och försvarets forskningsanstalt

vilja bestämt motsätta sig ett slopande av »högst»-lönegradssystemet, åtminstone

i fråga om vissa typer av befattningar, varjämte arméförvaltningen och

flygledningen funnit ett system med variabla löner i viss utsträckning kunna

vara av värde. Fabriksstyrelsen har i förevarande fråga anfört, att uttalandena

i samband med förarbetena till fabriksverkets tillkomst ingalunda lämnade

stöd för den av de sakkunniga uttryck la meningen, att vid fabriksverkets

tillkomst avsikten varit, att det föreslagna lönesystemet endast skulle

tillämpas under en övergångstid. Tvärtom syntes förarbetena tala för att

verksamheten inom fabriksverket ansåges vara av den natur, att elt fortlöpande

behov av friare lönesättning förelåge. Fabriksstyrelsen har vidare i

huvudsak anfört följande.

Styrelsen är övertygad om att, därest det inom verket tillämpade friare lönesättningssystemet

icke hade funnits, verket skulle beretts sådana svårigheter

i sin verksamhet, att det kan ifrågasättas, huruvida verksamheten hade

kunnat på ett tillfredsställande sätt bedrivas. Styrelsen vill i detta sammanhang

framhålla, att denna verksamhet till större delen helt överensstämmer

med privat industriell verksamhet. Lokalförvaltningarna inom fabriksverket

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kunc/I. Maj.ts proposition nr 246.

aro organiserade på motsvarande sätt som de privata industriernas fabriker

och verksamheten bedrives i konkurrens med den privata industrien. Delta

konkurrensmoment har under efterkrigstiden blivit i högre grad än tidigare

markerat genom att inom verket i enlighet med av statsmakterna givna direktiv

civila tillverkningar i betydande utsträckning upptagits. Det må framhållas,

att dessa tillverkningar för närvarande ha en storleksordning av omkring

en tredjedel av hela nytillverkningen inom verket.

För att verksamheten skall kunna pa ett tillfredsställande sätt utövas är

det nödvändigt, att verket disponerar över arbetskraft av samma kvalitet som

den arbetskraft, varöver de privata industrierna disponera. Det ligger i sakens

natur, att om till fabriksverkets anställningshavare utgående löneförmåner

alltför mycket skulle understiga löneläget för motsvarande personal

på den allmänna arbetsmarknaden, verket icke skulle kunna förvärva eller i

tjänst bibehålla de bästa arbetskrafterna.

I sammanhang med fabriksverkets tillkomst ägde verkets rekrytering i viss

utsträckning rum från privat verksamhet. Sedermera ha emellertid i stor utsträckning,

om undantag göres för rekryteringen i botten, befordringarna inom

verket skett bland verkets egen personal.

Ehuru sålunda rekryteringen av kvalificerade befattningar av teknisk natur

i stor utsträckning förbehållits den egna personalen, har därmed icke

»högst»-lönegradssystemets betydelse minskats. Vid rekryteringen i botten,

vilken alltid måste ske utifrån, är det nödvändigt att vid rekryteringstillfället

löneförmånerna stå i paritet med löneförmånerna inom privat motsvarande

verksamhet. Därefter måste, för att verket icke skall förlora de bästa

arbetskrafterna, personalen beredas löneförbättringar efter ungefär samma

grunder som inom privatindustrien. Redan med det friare lönesystem, som

för närvarande tillämpas inom fabriksverket, har det visat sig förenat med

svårigheter att i tjänst bibehålla den tekniska arbetskraft, som ur verkets

synpunkt är den mest önskvärda. Därest »högst»-lönegradssystemet eller något

annat lika smidigt lönesystem icke hade tillämpats inom verket, torde

omsättningen av ifrågavarande personal ha blivit väsentligt större med därav

följande olägenheter för verksamhetens bedrivande.

De av styrelsen angivna synpunkterna skulle kunna tillgodoses, om inom

statsförvaltningen lönerna generellt fortlöpande kunde anpassas efter allmänna

arbetsmarknadens löner. Enligt styrelsens förmenande torde emellertid

en sådan anpassning knappast kunna genomföras, för såvitt icke de mest

konjunkturkänsliga verken lämnas viss rörelsefrihet. Om lönegradsplaceringarna

för olika befattningar skulle bedömas centralt och lika över hela statsförvaltningen,

torde alltid en eftersläpning komma att äga rum, vilken för

ett verk som fabriksverket kunde få allvarliga konsekvenser.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle likartade lönegradsserier förekomma

inom olika befattningshavargrupper. Sålunda ha de sakkunniga förutsatt, att

för ingenjörspersonal lönegradsserien i stort sett skulle motsvara den för administrativ

personal föreslagna. Fabriksstyrelsen hyser den uppfattningen,

att teoretiskt sett det naturligen är riktigt, att befattningshavare med kvalifikationer,

vilka, ehuru liggande inom olika verksamhetsområden, dock äro

ungefär likvärdiga, skola, för såvitt de uppehålla ungefär likvärdiga befattningar,

placeras i samma lönegrad. Ett sådant resonemang torde emellertid

för närvarande uteslutande vara av teoretisk natur. Vid tjänsteförteckningsrevisioner

måste, såsom framgår av det föregående, i första hand hänsyn tagas

till allmänna arbetsmarknadens lönesättningar, i varje fall, då fråga är

om tjänster, vilka förekomma inom privat verksamhet i större utsträckning

än inom statlig verksamhet. Förhållandena kunna gestalta sig så, att inom

en viss grupp löneläget är ett helt annat än inom en annan med hänsyn till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

21

utbildningsförhållandena likvärdig grupp. Löneläget för den tekniska personalen

ligger för närvarande högre än löneläget för administrativ motsvarande

personal. Enligt styrelsens förmenande kan man icke undgå alt i ställningstagandet

till lönegradsplaceringarna beakta denna synpunkt.

Den omständigheten, att de sakkunniga vid sina ställningstaganden icke

synas ha beaktat allmänna arbetsmarknadens löneutveckling, kan enligt styrelsens

förmenande tyda på svårigheterna att generellt och för en viss icke

alltför kort tidrymd i förväg fastställa lönegrader för befattningshavare med

vissa arbetsuppgifter inom verksamhetsområden, som äro särskilt konjunkturkänsliga.

Om staten med framgång skall kunna bedriva industriell verksamhet

under den hävdvunna statliga verksformen, måste verksledningen,

vilken genom sin nära kontakt med det privata näringslivet har lättare än

statsmakterna att följa lönemarknadslägets utveckling, givas befogenheter att

självständigt inom vissa gränser bedöma lönerna för sin personal. Skulle detta

icke medgivas, kan det befaras bliva nödvändigt att överväga andra och

mera fria verksamhetsformer för den statliga industriverksamheten.

De av styrelsen angivna synpunkterna på »högst»-lönegradssystemets bibehållande

inom försvarets fabriksverk göra sig i främsta rummet gällande

för befattningar av teknisk natur. Fabriksverkets erfarenheter utvisa emellertid,

att även för befattningar med industriekonomiska uppgifter ett motsvarande

behov gör sig gällande. Det må framhållas, att å fabriksverkets

personalförteckning för närvarande finnas uppförda åtta befattningar avsedda

för mera kvalificerade industriekonomiskt utbildade tjänstemän. Sedan

verkets tillkomst har avgången inom denna befattningshavargrupp utgjort

50 procent.

Vad beträffar de befattningar inom fabriksverket, vilka icke äro av teknisk

eller industriekonomisk art, har styrelsen med hänsyn till att konkurrensmomentet

med privat verksamhet icke där är så framträdande, icke något

att erinra mot fasta lönegradsplaceringar.

I de sakkunnigas uttalande rörande tätare översyn över statstjänstemännens

löneställning ha instämmanden gjorts av såväl myndigheter som personalsammanslutningar.

Utnyttjande av den nuvarande C-löneplanen.

Allmänna lönenämnden har i förevarande sammanhang anfört följande.

Såsom de sakkunniga framhållit, synes något mera bärande skäl för en

vidgad användning av C-löneplanen icke föreligga. Berättigade invändningar

kunna även göras mot en tendens, som i vissa fall kommit till synes, alt

utnyttja C-löneplanen främst för att bereda befattningshavare högre löneställning

än som hittills kunnat ske med användande av löneplan A med hänsyn

till att å denna löneplan högre lönegrad än den 30:e icke ansetts böra

tagas i anspråk för befattningar inom den centrala statsförvaltningen. Lönenämnden

vill emellertid framhålla, att enligt dess uppfattning även vid ett

utnyttjande av A-löneplanen i dess helhet — eventuellt efter eu utbyggnad

av densamma — behov kommer alt föreligga av möjlighet att anställa befattningshavare

med förordnande på viss tid eller tills vidare och i övrigt på de

villkor, som nu gälla för befattningar på löneplan C.

Försvar sväsendets lönenämnd finner det uppenbart att ett fortsatt utnyttjande

av C-löneplanen torde vara påkallat för vissa fall. Lönenämnden har

härom anfört följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Såväl för förvärvandet av kompetent arbetskraft från privat verksamhet

som ur synpunkten av den stimulans till effektiv arbetsinsats, som ligger i

eventualiteten att icke erhålla förnyat förordnande, måste användandet av

förordnandeformen ur statens synpunkt te sig som önskvärt och naturligt.

Däremot kan lönenämnden instämma med de sakkunniga däri, att C-löneplanen

icke bör utnyttjas enbart i syfte att bereda en befattningshavare

högre lön än den, som regelmässigt kommer personal i likartad tjänst inom

statsförvaltningen till del.

I likhet med lönenämnderna har i ett flertal remissyttranden, däribland

från marin- och flygledningarna, försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse,

telegraf- och järnvägsstyrelserna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

luftfarts styrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och statstjånstemännens

riksförbund, ansetts att eu anställningsform, motsvarande nuvarande

anställning med lön enligt C-löneplanen jämväl framdeles är erforderlig.

Såsom huvudmotiv för användandet av C-löneplanen har därvid anförts

att förordnandeformen vore väl lämpad med hänsyn till önskemålet att smidigt

kunna entlediga befattningshavare samt att de med C-lönen förenade

pensionsförmånerna ökade rekryteringsmöjligheterna från den allmänna arbetsmarknaden.

Avgränsningen mellan löneplansreglerad tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning.

I huvuddelen av remissyttrandena har det av de sakkunniga under förevarande

rubrik framlagda förslaget om utredning tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Statstjänarkartellen har med instämmande av landsorganisationen i denna

fråga anfört följande.

Såsom de sakkunniga anfört råder oklarhet i gränsdragningen mellan användandet

av tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning, en oklarhet,

som är särskilt framträdande ifråga om den arbetande personalen. Avgörandet

om vilken anställningsform, som vid varje tillfälle skolat komma

till användning, har i avsaknad av fasta hållpunkter tidigare grundats på en

till synes godtycklig bedömning, varmed följt en icke önskvärd oenhetlighet

i anställningsformernas användande. Inom försvaret framträder detta f. n.

främst ifråga om gruppen förrådsanställda och gruppen reparatörer och

eldare. Sedan 1946 års manskapslöneutredning nu föreslagit, att mekanikerpersonal

vid arméns och flygvapnets förband till ett avsevärt antal skall anställas

såsom civilmilitära tjänstemän, får frågan en än vidare omfattning.

Eftersom det vid såväl arméns som flygvapnets förband nu å kollektivavtal

finnas anställda civila yrkesarbetare, kommer, därest manskapslöneutredningens

förslag genomföres, förhållandet att bliva, att personal med fullt

ensartade arbetsuppgifter och sysselsatta vid samma förband erhålla olika

anställningsformer. Detta förhållande kan icke anses tillfredsställande.

De sakkunniga ha framhållit, att här behandlat spörsmål icke utgör ett

för försvaret speciellt problem utan också äger giltighet på andra håll inom

statsförvaltningen. Detta torde vara riktigt. Även inom andra områden är

avgränsningen oklar mellan de olika anställningsformerna. Än mera framträda

skillnader i detta avseende olika förvaltningsområden emellan. Medan

inom några anställningsformen som tjänsteman är dominerande och kollek
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition, nr 246.

23

tivavtal endast användas i ringa utsträckning, är det inom andra helt omvänt.

Till en del torde detta förhållande vara att söka i verksamhetens artskillnad,

men till en del torde det vara beroende av andra orsaker, som icke

i och för sig motivera skilda anställningsformer. Statstjänarkartellen anser,

att det skulle vara önskvärt, om en anställningsform kunde tillämpas å alla

statsanställda, och att en sådan ordning bör eftersträvas. Huruvida möjligheter

föreligga att i nuvarande läge genomföra en sådan ordning, vill statstjänarkartellen

icke uttala sig om. Klart synes dock vara, att det redan nu

är möjligt att ernå större enhetlighet ifråga om anställningsformernas användande

såväl i avseende på olika grupper inom samma förvaltningsområde

som också de olika förvaltningsområdena emellan. Statstjänarkartellen

får därför kraftigt understryka, att den av de sakkunniga föreslagna utredningen,

med uppgift att utreda huruvida mera än en anställningsform verkligen

erfordras och, om så visar sig vara fallet, att uppdraga enhetliga riktlinjer

för de olika anställningsformernas användande, snarast bör komma

till stånd.

Försvarets fabriksstyrelse avstyrker att den förordade utredningen kommer

till stånd, då styrelsen icke funnit behov föreligga att inom detta område

erhålla en fullständig enhetlighet. Tvärtom vore styrelsen icke främmande

för den tanken, att av organisatoriska skäl det kunde vara befogat att inom

ett visst förvaltningsområde hänföra en anställningshavarkategori till den

ena anställningsformen, medan inom ett annat verksamhetsområde övervägande

skäl talade för att för samma kategori den andra anställningsformen

borde utnyttjas. Järnvägsstyrelsen har meddelat, att denna fråga måste anses

sakna aktualitet för statens järnvägars vidkommande, där ifrågavarande

personalgrupper redan vore väl avgränsade.

Chefen för försvarsstaben har ifrågasatt, om det icke borde övervägas att.

där särskilda skäl icke till annat föranledde, generellt fastställa 8 lönegraden

såsom den lägsta för tjänstemannaanställning beträffande förrådspersonal.

maskinistpersonal, hantverkarpersonal, sjukvårdspersonal och liknande personalkategorier.

T jänstebenämnings frågor.

Försvarsstabschefen har ansett att de sakkunniga i sin strävan efter likformighet

i avseende å tjänstebenämningarna för försvarets personal å ena

sidan och motsvarande personal inom statsförvaltningen å andra sidan icke

alltid tagit vederbörlig hänsyn till inom försvaret rådande särskilda förhållanden

och den tradition, som i sådant avseende under tidernas lopp utbildats

och icke utan påtagliga skäl syntes böra brytas. Prefixet »tyg»- borde

således icke slopas. Ett slopande av tjänstebenämningarna med gradbeteckningar

för civilmilitära beställningshavare såsom marin- och flygingenjörer,

marinläkare m. fl. måste vidare av militära skäl bestämt avstyrkas. Försvarsstabschefen

ansåg, att de sakkunnigas förslag till tjänstebenämningar

borde i ett flertal fall göras till föremål för förnyad prövning, varvid det borde

ifrågasättas alt till lösning upptaga frågan om ett enhetligt system för de

civilmilitära tjänstetitlarna, så alt dessa komme att konsekvent angiva befattningshavarnas

tjänsteklass.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Chefen för armén, arméförvaltningen och marinledningen ha funnit prefixet

»tyg»- böra bibehållas.

Arméförvaltningen har funnit prefixet »drift»- böra utbytas mot »drifts»- under det lönenämnderna och krigsmaterielverket ansett ett införande av

prefixet vara mindre lämpligt.

3. Departementschefen.

Genom olika samverkande omständigheter har med revisionen av försvarets

tjänsteförteckningar för civil och civilmilitär personal och prövningen av

vissa därmed sammanhängande avlöningsfrågor måst anstå under längre tid

än motsvarande tjänsteförteckningsrevision för civilförvaltningen. Bland

orsakerna härtill må endast pekas på den snabba utbyggnaden av försvaret

under krigsåren och den rad omfattande utredningar i olika organisationsfrågor,

vilka i samband därmed måst verkställas och som kommit att påverka

anställningsförhållandena för de personalgrupper, varom här är fråga.

Betydelsefulla organisationsutredningar pågå alltjämt, varvid främst må

erinras om 1945 års försvarskommitté och 1946 års militära förvaltningsutredning.

Såsom jag framhållit i direktiven för försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

göra sig emellertid önskemålen om en reglering av hittills

uppskjutna avlöningsfrågor inom försvaret med ökad styrka gällande. Härtill

bidraga icke minst de väsentliga förskjutningar, som under senare år ägt

rum i fråga om personalorganisationen vid försvaret. Sålunda har utvecklingen

av den tekniska tjänsten, förrådsorganisationen och användningen i

ökad omfattning av civil personal för olika förvaltningsuppgifter i många

tall framtvingat provisoriska anordningar i fråga om personalens anställningsoch

avlöningsförhållanden, vilka provisorier icke blott på ett föga tillfredsställande

sätt avvika från eljest inom statsförvaltningen tillämpad ordning

utan även, om de tillåtas bestå, måste befaras komma att avsevärt försvåra

möjligheterna att kvarhålla och vid behov nyrekrytera den för arbetets fullgörande

erforderliga personalen. Även skäligt hänsynstagande till personalens

intressen synes mig kräva att en fastare ordning snarast åvägabringas.

Trots de vanskligheter varmed ett ställningstagande till de nu aktuella lönefrågorna

är förenat i betraktande av det oklara läge, i vilket frågan om den

blivande försvarsorganisationen för närvarande befinner sig, är jag sålunda

beredd tillstyrka att vissa riktlinjer på grundval av tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag nu uppdragas för en omprövning av löneställningen för de

berörda personalgrupperna vid försvarsväsendet. Härvid måste dock förutskickas,

att jag till undvikande av eljest svåröverskådliga konsekvenser för

statsförvaltningen i övrigt i likhet med statskontoret, lönenämnderna och

vissa andra remissmyndigheter icke kan tillstyrka, att tjänsteförteckningsrevisionen

gives en vidare innebörd än att löneställningen inom försvaret i

stort sett anpassas till de löner, som f. n. regelmässigt förekomma för jämförliga

befattningshavarkategorier inom civilförvaltningen i allmänhet. Jag

torde likaledes få erinra, att särskilda löneutredningar igångsatts eller plane
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

25

ras för vissa speciella befattningshavargrupper, vilkas avlöningsförhållanden

böra regleras efter enhetliga linjer för hela statsförvaltningen. Jag återkommer

i det följande till dessa spörsmål. Självfallet måste med det slutliga ställningstagandet

till de berörda personalgruppernas lönefrågor anstå i avvaktan

på resultatet av berörda kompletterande utredningsarbete, vilket dock

icke bör utgöra hinder för genomförande av sådana provisoriska löneförbättringar,

som kunna förutses icke komma att föregripa ett blivande generellt

beslut.

Jag övergår därefter till att något beröra de spörsmål av mera principiell

innebörd, som de sakkunniga funnit böra upptagas till närmare granskning,

innan ställning i detalj tages till frågorna om lönegradsplaceringar och

tjänstebenämningar för av utredningsuppdraget berörda befattningar och

grupper av befattningar vid försvaret. Enär, såsom de sakkunniga själva

framhållit, berörda principspörsmål icke utgöra specialproblem för försvaret

utan i större eller mindre omfattning taga sikte på förhållandena inom statsförvaltningen

i dess helhet, är jag icke beredd att utan närmare undersökning

av konsekvenserna på olika områden av förvaltningen fatta definitiv ståndpunkt

till de sakkunnigas förslag i denna del utan nödgas inskränka mig till

mera allmänt hållna uttalanden och rekommendationer.

Vad då först angår frågan om löneställningnrnas avvägning med hänsyn till

kompetenskrav och arbetsuppgifter är jag ense med de sakkunniga om önskvärdheten

av klart fixerade bedömningsgrunder för avlöningens bestämmande.

Att den främsta bedömningsgrunden därvid måste vara de med tjänsten

förenade arbetsuppgifternas art och kvalitativa beskaffenhet men icke arbetskvantiteten

som sådan finner jag likaledes uppenbart. Som en andra huvudgrund

för bedömandet av löneställningen ha de sakkunniga angivit de minimikrav

i fråga om teoretisk och praktisk kompetens, som regelmässigt böra

förutsättas hos befattningens innehavare för att göromålen skola kunna tillfredsställande

fullgöras. I sist angivna hänseende ha i åtskilliga remissyttranden

yppats betänkligheter mot att generella kompetenskrav för olika

typer av befattningar skulle fastställas, liksom man funnit de av de sakkunniga

angivna kompetenskraven för olika befattningar på ett flertal punkter

vara alltför höga. Enär de framställda erinringarna i denna del delvis torde

bottna i en missuppfattning av de sakkunnigas intentioner, i det att man

trott sig finna en övervärdering av den teoretiska kompetensen på bekostnad

av den praktiska, finner jag angeläget understryka, att fixerandet av

det kunskapsmått, som måste förutsättas för arbetets behöriga fullgörande,

icke bör eller behöver innebära någon skärpning av de fordringar, som erfarenhetsmässigt

funnits böra uppställas för innehav av viss befattning. Icke

heller bör hittills tillämpat dispensförfarande röna inflytande av den angivna

bedömningsgrunden för lönesättningen i vidare mån än att dispens från

de för vissa tjänster fastställda teoretiska kompetenskraven regelmässigt bör

avse endast sättet för den för tjänstens utövande erforderliga kompetensens

förvärvande. Jag delar i princip de sakkunnigas uppfattning, att ett enhetligt

lönesystem för att kunna verka likformigt och rättvist kräver, att man

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

vid bedömandet av löneställningen för befattningshavare med ensartade arbetsuppgifter

utgår från samma kompetensfordringar. Jag vill dock icke fördölja

att det för åtskilliga grupper av befattningshavare kan bliva förenat

med betydande praktiska svårigheter att angiva enhetliga normer för de

kompetenskrav, som lämpligen böra uppställas. Detta bör emellertid icke

hindra, att man i princip kan godtaga de bedömningsgrunder för löneställningarnas

avvägning, som av de sakkunniga angivits.

Vidkommande spörsmålet om lönegradsseriernas uppbyggnad kan jag i

huvudsak ansluta mig till vad de sakkunniga härom anfört. Principen att för

tjänster, tillhörande samma lönegradsserie, bör tillämpas en intervall av

minst två lönegrader, är onekligen ägnad att underlätta en lämpligare löneavvägning

och motverka en onödigt långt driven differentiering av lönerna

för tjänstemän, vilkas arbetsuppgifter utvisa allenast obetydliga kvalitativa

skiljaktigheter. Emellertid skulle ett strikt genomförande av denna princip

medföra vittgående konsekvenser för betydande områden av statsförvaltningen,

där lönesättningen hittills följt delvis andra linjer. Jag vill allenast erinra

om förhållandena vid kommunikationsverken, där stora personalgrupper, tillhörande

samma befordringsgång, vid inplaceringen å löneplanen hänförts

till närliggande lönegrader, t. ex. banvakter och stationskarlar i lönegrad A 5

samt ban- och trafikbiträden i lönegrad A 6. Jag är sålunda icke f. n. beredd

att tillstyrka längre gående åtgärder, än att vid inrättandet av nya befattningar

eller serier av befattningar i samband med genomförandet av omeller

nyorganisationer inom förvaltningen de sakkunnigas synpunkter på

lönegradsseriernas uppbyggnad skänkas vederbörligt beaktande.

Under rubriken anpassning av statstjänstemannalönerna till det allmänna

löneläget ha de sakkunniga till kritisk granskning upptagit frågan om bibehållande

av det inom vissa grenar av försvaret under senare år tillämpade

rörliga system för lönegradsplaceringen, som går under namnet »högst »- lönegradssystemet. De sakkunniga ha på anförda skäl avstyrkt systemets

fortsatta tillämpning och därvid särskilt understrukit det betänkliga i att

uppgiften att i ett aktuellt konjunkturläge anpassa statstjänstemännens löner

till löneläget på den allmänna arbetsmarknaden med detta system komme

att anförtros åt olika verksmyndigheter. Ställningstagandet härutinnan borde

förbehållas statsmakterna. För att ernå en mera kontinuerlig anpassning av

statstjänstemannalönerna till löneläget på allmänna arbetsmarknaden rekommendera

de sakkunniga, att en allmän översyn av statstjänstemännens löneställning

äger rum med kortare tidsintervaller än hittills varit fallet.

Det s. k. högst-lönegradssystemet har hittills prövats under alltför kort

tid och i alltför begränsad omfattning för att jag skulle kunna redan nu tillstyrka,

att detsamma helt övergives och de pågående experimenten med en

dylik friare lönesättning avbrytas. Det sätt varpå systemet tillämpats vid

försvarets fabriksverk synes mig heller icke giva anledning till erinran.

Klart är emellertid, att ett rörligt lönesystem av här avsedd typ icke lämpar

sig för egentliga förvaltningsmyndigheter eller för verk med stor och

rikt differentierad tjänstemannapersonal. Jag kan sålunda icke tillstyrka,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

27

att liögst-lönegradssystemet kommer till användning annat än i speciella

undantagsfall, där särskilda förhållanden kunna åberopas till stöd för eu

något friare lönesättning än den inom statsförvaltningen sedvanliga.

Vad angår utnyttjandet av den nuvarande C-löneplanen torde den allt talrikare

förekomsten av förordnandetjänster stationerade till annan ort än

Stockholm göra frågan om en dyrortsgradering även av de för dessa tjänster

utgående lönerna förtjänt att upptagas till övervägande. Då emellertid nu

berörda spörsmål torde få prövas i annat och större sammanhang, saknar

jag anledning att nu upptaga dem till närmare dryftande.

Lika med de sakkunniga finner jag frågan om avgränsningen mellan löneplansreglerad

tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning böra vid

lämpligt tillfälle tagas under övervägande.

Vad de sakkunniga anfört rörande förenkling och rationalisering av tjänstebcnämningarna

kan jag i huvudsak godtaga. 1 den mån förslagen beröra

andra förvaltningsområden än försvarets, torde dock med det slutliga ställningstagandet

få bero i avvaktan på en kommande fortsatt revision av gällande

tjänsteförteckningar. Icke heller finner jag mig böra mot de berörda

militära myndigheternas avstyrkande förorda ett slopande av det hävdvunna

prefixet »tyg»- för vissa befattningar, tillhörande tygstaten. Jag har vidare

i nu förevarande sammanhang i regel ansett mig böra lämna tjänstebenämningsfrågorna

i vad avser civilmilitära beställningar öppna. Jag torde få

återkomma härtill vid behandlingen av de olika förslagen i den speciella delen

av de sakkunnigas betänkande.

Innan jag övergår till att närmare behandla de förslag, som framlagts

i den speciella delen av tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande, anser

jag mig först böra klargöra min inställning till frågan om sättet för genomförandet

av den av mig i det föregående förordade tjänsteförteckningsrevisionen

inom försvaret.

Med hänsyn till den knappa tid som stått till förfogande låter det sig icke

göra att för försvarets ordinarie tjänstemän genomföra den aktuella revisionen

av tjänsteförteckningarna tidigare än fr. o. m. budgetåret 1948/49. Beträffande

den icke-ordinarie personalen är att märka, dels att i överensstämmelse

med hittills i fråga om anslag under fjärde huvudtiteln följd praxis

personalförteckningar för sådan icke-ordinarie personal, som avlönas från

försvarsgrenarnas avlöningsanslag, pläga för anslagsberäkningarnas bedömande

överlämnas till riksdagen för kännedom, dels ock att inom försvaret

i osedvanligt stor omfattning förekomma civila extra ordinarie tjänster, vilka

under uppbyggnadsperioden inrättats för stadigvarande arbetsuppgifter av

samma eller likartat slag, som merendels fullgöras av ordinarie tjänstinnehavare.

Vid valet av löneställning för ifrågavarande extra ordinarie tjänster

bär ock anslutning sökts till löneläget för närmast motsvarande ordinarie

befattning. I vissa fall har, såsom jag i annat sammanhang kommer att närmare

beröra, den avsedda lönepariteten skapats genom att den extra ordinarie

tjänsten hänförts lill lönegrad med närmast högre ordningsnummer

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

än det för motsvarande ordinarie tjänst fastställda. Av det sagda framgår,

att frågan om lämplig löneställning för här avsedda extra ordinarie tjänstemän

intimt sammanhänger med löneläget för den ordinarie personalen. Det

kan under sådana förhållanden knappast ifrågakomma att genomföra en

generell tjänsteförteckningsrevision för extra ordinarie personal utan vederbörligt

beaktande av detta samband i lönehänseende med de ordinarie tjänstemännen.

Det sagda utesluter dock icke att för vissa särskilda befattningar eller

grupper av befattningar av icke-ordinarie karaktär en tjänsteförteckningsrevision

bör kunna genomföras utan avvaktan å prövningen av den ordinarie

personalens lönegradsplacering.

En dylik tjänsteförteckningsrevision är särskilt angelägen såvitt angår det

stora antal befattningshavare, som avlönas från sakanslag, i första band

dem, som anställts enligt personliga kontrakt eller mot individuellt bestämda

arvoden. I samband med den allmänna lönereglering, som är avsedd att träda

i kraft den 1 juli 1947, torde fråga uppkomma att överföra huvuddelen

av dessa befattningshavare till löneplansreglerad anställning enligt någon av

de nya huvudanställningsformer, som redan blivit eller på grundval av 1945

års lönekommittés betänkande del II kunna bliva av statsmakterna fastställda.

Det är då uppenbarligen angeläget, att vissa allmänna riktlinjer finnas

angivna i fråga om sättet för dylika tjänsters inplacering i lönegrad. Icke

minst av denna anledning har det synts mig påkallat, att ställning i princip

redan nu tages till vissa av de av tjänsteförteckningssakkunniga framlagda

förslagen.

Bland de sakkunnigas förslag rörande lönegradsplacering in. m. av olika

inom försvaret förekommande civilmilitära och civila tjänster kunna särskiljas,

å ena sidan, sådana förslag, av vilka direkt framgår, vilken löneställning

de sakkunniga funnit lämplig för viss speciell befattning — såsom förslagen

angående läkarpersonal, sjukvårdspersonal, ekonomipersonal in. fl. —

och, å andra sidan, förslag, där särskilda normer måst angivas för de olika

befattningarnas inplacering i de föreslagna lönegraderna med hänsyn till arbetsuppgifter,

ansvar och kompetens — ingenjörpersonal, arbetsledarpersonal

o. s. v. I fråga om sistnämnda befattningskategorier, för vilka de förordade

löneställningarna hava karaktären av typförslag, har jag funnit principerna

för tjänsternas inplacering i lönegrader med hänsyn till arbetsuppgifter,

ansvar och kompetens tarva ytterligare överväganden med hänsyn icke

blott till de ändringsyrkanden, vilka — särskilt i fråga om kompetenskraven

-— framställts i avgivna remissyttranden, utan även till den ändrade lönegradsplacering

jag beträffande vissa tjänster ansett mig böra förorda. Likaledes

är det på nuvarande stadium icke möjligt att överblicka de praktiska

och ekonomiska konsekvenserna av en fullt genomförd tillämpning av de

föreslagna inplaceringsprinciperna.

Av nu anförda skäl har jag — i den mån jag utan ytterligare utredning

funnit mig kunna taga ställning till de olika lönefrågorna — ansett att de

förslag, som nu framläggas för riksdagen, böra begränsas till att i huvudsak

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

29

avse fastställande för olika personalkategorier av lämpliga lönegradsserier

och tjänstebenämningar, medan däremot den individuella lönegradsplaceringen

får bliva beroende på fortsatta överväganden. I anledning härav har

jag ej funnit erforderligt att i det följande närmare redogöra för de sakkunnigas

förslag i hithörande hänseenden. Jag torde härutinnan få hänvisa till

de sakkunnigas betänkande.

Såsom jag nyss uttalat torde ett genomförande av tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag, i den mån det godtages av riksdagen, icke kunna ske förrän

fr. o. m. ingången av budgetåret 1948/49, i vad avser ordinarie personal

samt huvuddelen av den extra ordinarie personal, som avlönas från avlöningsanslag.

Gången för en tjänsteförteckningsrevision för dessa personalkategorier

synes därför böra bliva följande. Vederbörande försvarsmyndigheter

anmodas att vid uppgörande av förslag till medelsäskanden för budgetåret

1948/49 i vad avser avlöningsanslag samt andra anslag, från vilka

avlöningsmedel avses utgå, räkna med den lönegradsplacering av de olika

befattningarna, som blir en följd av de beslut rörande löneställningen för

olika befattningshavarkategorier, som kunna fattas av riksdagen i anledning

av tjänsteförteckningssakkunnigas förslag och —■ i de fall angivna lönegrader

endast avse att utgöra norm för placering av vissa typbefattningar — med

hämtad ledning av tjänsteförteckningssakkunnigas i betänkandet uppdragna

riktlinjer för lönegradsplacering med hänsyn till arbetsuppgifter, ansvar och

kompetens. Sedan medelsäskandena i denna del inkommit till Kungl. Maj:t

synes myndigheternas förslag till lönegradsplacering böra granskas av den

inom försvarsdepartementet tillkallade utredningsmannen med uppgift att

inom departementet biträda med utredning rörande inplacering i lönegrad

m. m. av civil och civilmilitär personal inom försvaret. Det torde härefter

böra ankomma på chefen för försvarsdepartementet att i samråd med chefen

för finansdepartementet föranstalta om att förslag rörande ändringar i vederbörliga

tjänsteförteckningar framlägges för 1948 års riksdag.

I fråga om sådana tjänster, vilka avlönas från sakanslag, samt övriga ickeordinarie

tjänster, vilka i samband med ett genomförande av den av 1946 års

riksdag beslutade löneregleringen böra inplaceras i viss lönegrad, skulle däremot,

såsom jag förut antytt, de nya lönesättningsprinciperna kunna vinna

tillämpning redan under budgetåret 1947/48. Detsamma kan, såsom av det

föregående framgår, i begränsad omfattning bliva förhållandet i fråga om

extra ordinarie personal, som avlönas från avlöningsanslag. Jag förutsätter

härvid, att de olika myndigheternas förslag även i dessa delar underkastas

granskning av nyssnämnda utredningsman samt att nödig försiktighet iakttages

vid lönegradsplaceringen av olika befattningar till undvikande av att

den kommande större tjänsteförteckningsrevisionen på olämpligt sätt föregripes.

1 sådana fall, då löneparitet mellan ordinarie och extra ordinarie tjänster

åstadkommits genom den extra ordinarie tjänstens hänförande till närmast

högre lönegrad, torde vidare, på sätt jag närmare utvecklat i avsnittet om

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

arbetsledarpersonal (s. 51), vissa nedflyttningar av extra ordinarie tjänster

böra äga rum fr. o. m. ingången av budgetåret 1947/48.

Jag vill slutligen understryka, att frågan om överförande till ordinarie stat

av sådana icke-ordinarie tjänster, som befunnits erforderliga för arbetsuppgifter

av bestående art, synes böra i den omfattning så lämpligen kan ske

utan avvaktan på statsmakternas beslut rörande den blivande försvarsorganisationens

storlek och sammansättning upptagas till prövning och avgörande

i samband med tjänsteförteckningsrevisionens genomförande. Därvid

böra de principer följas, som inom statsförvaltningen i övrigt pläga tillämpas

vid personalens fördelning på de olika inom statstjänsten förekommande huvudanställningsformerna.

II avd. Speciella frågor.

1. Viss chefspersonal.

De sakkunniga. Under denna rubrik ha tjänsteförteckningssakkunniga

upptagit frågor rörande lönegradsplacering i huvudsak av inom försvaret

förekommande byrådirektörs-, förste byrådirektörs- och byråchefsbefattningar

samt civila ingenjörtjänster i högre lönegrad än den 27 :e.

Ehuru av befattningar i chefsställning vissa högre sådana — huvudsakligen

de för närvarande på C-löneplanen upptagna — fallit utanför ramen för

tjänsteförteckningssakkunnigas uppdrag ha de sakkunniga likväl av skilda

orsaker funnit det vara ofrånkomligt att till behandling upptaga löneställningsfrågor

berörande jämväl dylika befattningar. Detta sammanhänger delvis

med de sakkunnigas uppfattning, att — i stället för C-löneplanen — annan

löneplan lämpligen borde komma till användning för vissa nu befintliga

chefstjänster vid försvaret. Härtill har kommit, att de sakkunniga funnit sina

överväganden rörande lämpliga löneställningar och tjänstebenämningar för

närmast lägre befattningar i stor utsträckning böra föregås av ett ställningstagande

till motsvarande spörsmål beträffande ifrågavarande chefsbefattningar.

De sakkunniga ha vidare ansett, att parallellitet i lönegradshänseende

borde eftersträvas mellan befattningar vid centralmyndighet och vid lokal

dylik.

I detta sammanhang ha de sakkunniga framhållit angelägenheten av att

frågan om lämpliga organisationsenheter och dessas benämning inom såväl

central- som lokalmyndighet snarast göres till föremål för utredning.

Enhetlighet i detta avseende har synts de sakkunniga vara ägnad att underlätta

en bedömning av de med olika befattningar förenade arbetsuppgifterna

och därav följande lämpliga löneställningar.

De sakkunniga påpeka, att i fråga om byråchefsbefattningarna inom försvaret

i åtskilliga fall 30 lönegraden ej ansetts vara tillfyllest. Högre löneställningar

hade — merendels genom utnyttjande av C-löneplanens lönegrader

— i stor utsträckning kommit till användning. Denna utveckling vore

emellertid icke unik för försvaret utan kunde spåras inom statsförvaltningen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 246.

31

i dess helhet. Frågan om byråchefs löneställning inom statsförvaltningen i

allmänhet hade också i olika sammanhang varit föremål för övervägande.

Sålunda upptogs frågan av såväl tjänsteförteckningssakkunniga för affärsverken

som 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, varvid även diskuterades

möjligheten och lämpligheten av en differentiering av byråchefstjänsterna.

För egen del ha de sakkunniga —- i likhet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

— ej funnit sig böra förorda en differentiering av byråchefstjänsterna.

De sakkunniga ha emellertid funnit 30 lönegraden vara för låg

för byråchefsbefattning och i stället förordat tillämpning av 32 lönegraden

för byråchefsbefattning ävensom för därmed i avseende å arbetsuppgifter likställd

befattning. Där högre löneställning redan kommit till användning ha

de sakkunniga funnit det tillrådligt, att undersökning verkställes rörande

möjligheterna att uppdela verksamheten på flera byråer av normal storleksordning,

enär i dessa fall den högre löneställningen ofta motiverats med att

med viss byråchefstjänst förenats osedvanligt stor arbetsbörda. Därest emellertid

göromålen ansåges böra sammanhållas i en större organisationsenhet

borde chef för dylik organisationsenhet placeras som avdelningschef i 34

lönegraden. Samma löneställning syntes även regelmässigt böra tillkomma

chef för fabrik eller annan inrättning med motsvarande ställning.

De sakkunniga ha föreslagit följande lönegradsserie och tjänstebenämningar

för här avsedda chefsbefattningar.

Centralmyndighet Lönegrad.

Byrådirektör .................................... 28

Byråchef ....................................... 32

Avdelningschef .................................. 34

Lokalmyndighet

Driftdirektör .................................... 28

Förste driftdirektör .............................. 30

Driftchef ....................................... 32

Verkstadsdirektör ............................... 34

Särskilda yttranden och uttalanden. Ledamöterna Carlsson, Norberg och

Ström ha i särskilt yttrande till de sakkunnigas betänkande berört frågan

om löneläget för byråchefer och med dem jämförliga befattningshavare i

chefsställning och därvid anfört följande.

Normallönegraden för byråchefer — A 30 — har länge fått fungera som

»tak» för den allmänna löneplanen A. Genom sammanpressningen av löneplanen

har trycket på detta tak successivt ökat för att numera ha blivit så

starkt, att förhållandena på åtskilliga punkter framtvingat ett genombrott,

varvid avvikelserna från det normala löneläget för byråchefer i regel camouflerats

genom respektive tjänsters överförande på C-löneplan. Den sålunda

uppkomna situationen måste enligt vår mening i längden bliva ohållbar. Vi

ha emellertid ställt oss tveksamma till de sakkunnigas förslag om en generell

uppflyttning av byråchefstjänsterna inom försvaret till 32 lönegraden,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Mcij:ts proposition nr 246.

Departementschefen.

enär vi äro väl medvetna om att ett sådant förslag varken faller inom ramen

för de sakkunnigas utredningsuppdrag eller kan genomföras enbart för försvaret.

Remissyttrandena. Förslaget om uppflyttning i lönegrad av byråcheferna

har hälsats med tillfredsställelse av flertalet berörda remissmyndigheter.

Vissa myndigheter, varibland försvarets civilförvaltning, lönenämnderna,

statskontoret och riksräkenskapsverket, ha emellertid i likhet med ledamöterna

Carlsson, Norberg och Ström understrukit, att en lönegradsuppflyttning

av byråcheferna inom försvaret endast kan genomföras i samband med

en omprövning av byråchefstjänsternas löneställning i vad avser statsförvaltningen

i dess helhet.

Vissa av de militära myndigheterna — chefen för försvarsstaben, arméförvaltningen

och flygledningen — ha framhållit, att en uppflyttning av

byråchefsbefattningarna till 32 lönegraden skulle medföra, att den militära

personal, som beklädde sådana befattningar inom försvarsförvaltningen,

skulle komma i en ogynnsammare löneställning än motsvarande civila personal.

Marinledningen har framhållit, att frågan om lönegradsplacering av

chefspersonalen ägde samband med spörsmålet om den civilmilitära personalens

löneställning. Marinledningen förordade därför, att de sakkunnigas

förslag i denna del upptoges till behandling först sedan 1945 års försvarskommitté

och 1946 års militära förvaltningsutredning framlagt sitt arbetsresultat.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget om utredning rörande lämpliga

organisationsenheter och dessas benämning inom såväl central- som lokalmyndigheter

har tillstyrkts av ett flertal myndigheter och personalsammanslutningar.

I 1946 års statsverksproposition (Bilaga. Utgifter å driftbudgeten. För flera

huvudtitlar gemensamma frågor) anmälde jag i anslutning till ett av 1939

års tjänsteförteckningssakkunniga avgivet betänkande (SOU 1942:30) frågan

om löneställningen för innehavare av byråchefs- och rådstjänster m. fl.

Den vid budgetarbetet verkställda granskningen av tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag hade därvid givit vid handen, att frågan om en allmän

löneförbättring för befattningshavarna i byråchefsgraden på grund av sin

räckvidd ansetts kunna närmare övervägas endast i viss omedelbar anslutning

till en allmän lönereglering. Beträffande spörsmålet om en allmän differentiering

i lönehänseende av byråchefs- och rådstjänsterna hade med hänsyn

till den av de sakkunniga förebragta utredningen förslag härom ansetts

icke böra framläggas.

Vid sin behandling av förevarande fråga fann riksdagen ej anledning

framställa erinran mot vad jag sålunda anfört.

Då det icke är möjligt att taga slutlig ståndpunkt till ett lönespörsmål av

sådan principiell räckvidd enbart på grundval av utredning rörande förhållandena

inom vissa grenar av försvarsväsendet, finner jag tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag i denna del icke nu böra upptagas till prövning. Tills

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

33

vidare böra således för hithörande personal tillämpas nu gällande löneställningar

och tjänstebenämningar. Tidpunkten för igångsättande av en hela

förvaltningen omspännande utredning av byråchefernas lönefråga torde få

bero på fortsatt övervägande. Motsvarande gäller spörsmålet om utredning

rörande lämpliga organisationsenheter och deras benämning.

2. Administrativ personal.

De sakkunniga. Till förevarande personalkategori ha hänförts inom försvaret

förekommande amanuens- och byråsekreterarbefattningar, vilka i regel

äro avsedda för administrativa arbetsuppgifter av samma art som inom

statsförvaltningen i övrigt. På befattningshavarna ankommer således att leda

och fördela allmänt administrativa och juridiskt administrativa göromål, att

tjänstgöra som sekreterare åt verksledning o. s. v.

Hithörande befattningar finnas inom försvaret som ordinarie och extra

ordinarie inrättade i följande lönegrader (i förekommande fall »högst»-lönegrader)

.

Lönegrad.

Amanuens (Eo, MEo).............................. 15

Amanuens (Eo, MEo).............................. 16

Förste amanuens (Eo)............................. 18

Byråsekreterare (Eo) .............................. 20

Byråsekreterare (A, Eo) ........................... 21

Förste byråsekreterare (A, Eo) ..................... 24

Förste byråsekreterare (A, Eo) ..................... 26

Ifrågavarande administrativa personal är inom allmänna civilförvaltningen

placerad i 21, 24 och 26 lönegraderna. Därutöver tillämpas för extra ordinarie

amanuensbefattningar i allmänhet lönegraderna 15 eller 16 och 18.

I fråga om amanuenspersonalen ha de sakkunniga, i avvaktan på behandlingen

av 1944 års personalutrednings förslag till reglerad befordringsgång för

sådan personal, upptagit lönegraderna 16 och 18.

För de högre befattningarna vid centralmyndighet ha de sakkunniga i

överensstämmelse med den inom statsförvaltningen i övrigt gängse ordningen,

föreslagit byråsekreterare i 21 och förste byråsekreterare i 24 och 26 lönegraderna

samt för sekreterarbefattning vid lokalmyndighet i 21 lönegraden

förordat benämningen driftsekreterare.

Yttrandena. De sakkunnigas förslag rörande lönegradsplacering av hithörande

personal har i fråga om valet av lönegrader av de hörda personalorganisationerna

och remissmyndigheterna icke föranlett annan erinran än

att det ifrågasatts, huruvida icke serien borde utbyggas med befattningar i 28

och eventuellt 30 lönegraderna.

Beträffande tjänstebenämningarna har i vissa fall föreslagits, att prefixet

»förste» — i likhet med vad de sakkunniga i annat sammanhang förordat för

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 246.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Departementschefen.

bl. a. ingenjörpersonal — endast skulle komina till användning för befattningar

i 26 lönegraden.

Jag får till en början erinra, att innevarande års riksdag fattat beslut om

reglerad befordringsgång för amanuenspersonal inom statsförvaltningen, i

huvudsaklig överensstämmelse med 1944 års personalutrednings förslag, varför

sålunda frågan om amanuensernas lönegradsplacering numera lösts.

Med hänsyn till att de av tjänsteförteckningssakkunniga förordade lönegraderna

och tjänstebenämningama för byråsekreterare och förste byråsekreterare

överensstämma med de lönegrader och tjänstebenämningar, som

numera allmänt tillämpas för ifrågavarande befattningar såväl inom försvaret

som statsförvaltningen i övrigt finner jag mig böra biträda de sakkunnigas

förslag. Behov av utbyggnad av förevarande serie med befattningar i

högre lönegrader än den 26 :e torde icke föreligga, då sådana befattningar —

byrådirektör, förste byrådirektör — regelmässigt äro att hänföra till befattningar

av den art de sakkunniga behandlat under avsnittet om viss chefspersonal.

3. Kameral personal.

De sakkunniga. Inom försvaret förekomma befattningar av kameral natur,

i den mån fråga är om personal som berörts av de sakkunnigas utredningsuppdrag,

i följande ordinarie och extra ordinarie lönegrader (i förekommande

fall »högst»-lönegrader).

Lönegrad.

Kassör (MEo) .................................... 11

Kassör (Eo) ...................................... 12

Kassör (MEo) .................................... 15

Bokhållare (Eo) .................................. 17

Bokhållare (Eo); förste bokhållare (Eo); kassör (MEo) 18

Dispositionsbokförare (Eo) ........................ 20

Byråassistent (Eo) ................................ 21

Kamrerare (Eo, MEo)............................. 22

Kamrerare (A, Eo) ................................ 24

Kamrerare (A, Eo) ................................ 26

De egentliga kamrerartjänstema förekomma inom den civila statsförvaltningen

i 20, 22, 24 och 26 lönegraderna. I och för sig hade det enligt de

sakkunnigas uppfattning varit önskvärt, att en lönegradsserie omfattande

21, 24 och 26 lönegraderna, vilken serie i andra sammanhang förordats för

bland annat administrativ personal och civil ingenjörpersonal, kunnat komma

till användning för kamrerartjänstema inom försvaret. Då emellertid

ifrågavarande befattningar icke äro speciella för försvaret utan förekomma

inom hela statsförvaltningen, ha de sakkunniga icke velat föreslå en sådan

ändring.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

35

Bokliållartjänster förekomma för närvarande i såväl 17 som 18 lönegraden.

Enär intill varandra liggande lönegrader icke borde utnyttjas inom en

och samma lönegradsserie ha de sakkunniga ansett att ifrågavarande befattningar

böra hänföras till en enda lönegrad, varvid de sakkunniga stannat

för 17 lönegraden såsom den för närvarande oftast förekommande.

Såsom normal löneställning för kassör ha de sakkunniga i överensstämmelse

med 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas förslag förordat 11 och

14 lönegraderna.

De sakkunniga ha för den kamerala personalen således föreslagit följande

lönegrads- och tjänstebenämningsserie.

Lönegrad.

Kassör........................................... 11

Kassör........................................... 14

Bokhållare....................................... 17

Kamrerare....................................... 20

Kamrerare....................................... 22

Kamrerare....................................... 24

Kamrerare....................................... 26

Yttrandena. Från vissa håll har föreslagits att hithörande befattningar

skulle hänföras till 11, 15, 18, 21, 24 och 26 lönegraderna, varigenom i tilllämpliga

delar överensstämmelse skulle åstadkommas med den av de sakkunniga

förordade lönegradsserien för kontorspersonal och administrativ

personal. Riksråkenskapsverket har ansett det kunna ifrågasättas, huruvida

icke befattningen såsom bokhållare borde placeras i lönegrad 18. Vidare syntes

det enligt verkets uppfattning innebära en nedvärdering av kamrerartiteln

att använda densamma å befattningshavare i lönegrad 20. Därest behov av

befattningar i nämnda lönegrad ansåges föreligga, syntes innehavare av desamma

böra benämnas förste bokhållare.

Enär den av de sakkunniga förordade lönegradsserien i stort överens- Departementsstämmer

med den för motsvarande personal inom statsförvaltningen i övrigt ° e''en''

utnyttjade serien finner jag mig böra biträda de sakkunnigas förslag. Även

om vissa skäl synas kunna tala för önskvärdheten av att parallellitet åvägabringas

mellan förevarande serie och serierna för kontorspersonal och administrativ

personal är jag således för närvarande icke beredd att föreslå

åtgärder i detta syfte.

4. Civil ingcnjörpcrsonai.

De sakkunniga. För ingenjör tjänst er av det slag, som behandlas under förevarande

rubrik, finnas inom försvaret icke några ordinarie befattningar inrättade.

De extra ordinarie befallningarnas fördelning på lönegrader —- i

förekommande fall »högst»-lönegrader — framgår av efterföljande sammanställning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Lönegrad.

Biträdande ingenjör (Eo); ingenjörbiträde (Eo) .................. 14

Laborant (MEo); ritare av l:a klass (MEo) ...................... 15

Biträdande ingenjör (Eo) ...................................... 16

Ingenjör (Eo); konstruktör av 3:e klass (Eo, MEo) ................ 18

Biträdande ingenjör (Eo); ingenjör (Eo) ........................ 20

Ingenjör (Eo, MEo); konstruktör av 2:a klass (Eo, MEo); motorin
genjör

(MEo) .............................................. 21

Ingenjör (Eo); planeringsingenjör (MEo) ........................ 22

Elektroingenjör (MEo); experimentingenjör (MEo) ................ 23

Avdelningsingenjör (Eo); byråingenjör (Eo); ingenjör (Eo, MEo);

konstruktör av 1 :a klass (MEo); motoringenjör (MEo); verkstads
chef

(Eo) .................................................. 24

Byråingenjör (Eo); ingenjör (Eo, MEo); ritkontorsföreståndare (MEo);

verkstadschef (Eo); verkstadsföreståndare (MEo); »extra ordinarie

tjänsteman» (MEo) ......................................... 26

Avdelningsingenjör (Eo); förste byråingenjör (Eo); »extra ordinarie

tjänsteman» (MEo) ......................................... 27

I extra befattningar med lön enligt MEx- eller Ex-löneplanen eller med

lön enligt kontrakt eller dylikt förekomma utöver ovannämnda tjänstebenämningar

ett stort antal olika beteckningar.

De omfattande materielanskaffningar för försvarets räkning, som kommit

till stånd i samband med försvarsväsendets utbyggnad under de tilländalupna

krigsåren, i förening med materielens allt mera komplicerade beskaffenhet i

fråga om konstruktion och verkningssätt, ha medfört ett successivt stegrat

behov av ingenjörpersonal. Frågan om sättet för tillgodoseende av detta behov

av ingenjörpersonal inom försvaret har upptagits till behandling i skilda

sammanhang, varvid den såsom nödvändig ansedda utbyggnaden av den

tekniskt betonade personalorganisationen förutsatts skola ske efter två linjer,

nämligen dels genom ökning av antalet civilmilitära ingenjörbeställningar,

dels ock genom vidgat ianspråktagande av civil ingenjörpersonal.

Av försvarets civila ingenjörpersonal är huvuddelen placerad till tjänstgöring

inom den centrala försvarsförvaltningen och vid densamma underställda

anstalter och fabriker. Härvid ha skilda anställningsformer kommit

till användning. Under det att vissa chefstjänster, liksom en del andra högre

tekniska befattningar, hänförts till löneplan C, har personalen i övrigt anställts

enligt civila eller militära icke-ordinariereglementet eller medelst kontrakt.

Den icke-ordinarie ingenjörpersonalen har endast i begränsad omfattning

upptagits i gällande personalförteckningar eller eljest avlönats medelst

anlitande av avlöningsanslag. I sådan ordning har huvudsakligen endast anställts

personal, som under alla förhållanden prövats erforderlig. Till följd

härav har den civila ingenjörpersonalen inom försvaret i betydande omfattning

kommit att anställas med anlitande av medel från omkostnads-, underhålls-

och anskaffningsanslag.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

37

Med hänsyn till de under beredskapstiden rådande extraordinära förhållandena

ha försvarets förvaltningsmyndigheter erhållit jämförelsevis vidsträckt

frihet att anpassa personalens anställningsvillkor efter det aktuella

behovet inom vederbörligt förvaltningsområde.

De nu angivna förhållandena i förening med den alltmera framträdande

knappheten på teoretiskt-tekniskt utbildad personal ha enligt de sakkunnigas

mening medfört, att de i ett tidigare sammanhang påtalade olägenheterna

av bristande enhetlighet vid avvägningen av löneställningarna med hänsyn

till kompetenskrav och arbetsuppgifter m. m. måhända främst gjort

sig gällande beträffande den civila ingenjörpersonalen.

Med hänsyn till att ifrågavarande personal med avseende å utbildning och

arbetsuppgifter är direkt jämförlig med stora grupper av ingenjörpersonal

såväl inom de affärsdrivande verken som inom den allmänna civilförvaltningen,

kan det enligt de sakkunnigas mening starkt ifrågasättas, huruvida

icke spörsmålet om löneställningar för ingenjörpersonalen inom statsförvaltningen

lämpligen borde upptagas till behandling i ett sammanhang. Härför

talar även enligt de sakkunnigas mening det förhållandet, att vissa inbördes

avvikelser i fråga om lönesättningsprincipema för ingenjörpersonalen

föreligga mellan affärsverken å ena sidan och allmänna civilförvaltningen

å den andra. Emellertid ha de sakkunniga — i betraktande av det angelägna

uti att enhetlighet på förevarande område snarast åvägabringas — ansett sig

böra framlägga ett positivt förslag till lönegradsplaceringar, tjänstebenämningar

m. m; för försvarets civila ingenjörpersonal. Härvid ha dock förslagen

utformats med tanke på att desamma skola kunna tjäna till ledning vid

en kommande utredning, avseende förhållandena inom statsförvaltningen i

dess helhet.

Inom den civila statsförvaltningen ha följande lönegrader för civil ingenjörpersonal

i här ifrågavarande lönelägen regelmässigt kommit till användning,

nämligen vid affärsverken (utom försvarets fabriksverk) 15, 17, 20, 22,

24, 26 och 27 samt inom allmänna civilförvaltningen 15, 17, 19, 21, 24 och

26 lönegraderna.

Inom försvaret åter ha för lönegradsplacering av civil ingenjörpersonal

lönegraderna 15, 16, 18, 20—24, 26 och 27 kommit till användning. Överensstämmelse

mellan lönegradsserierna för de tre förvaltningsområdena föreligger

således i fråga om lönegraderna 15, 24 och 26, under det att vissa

skiljaktigheter förekomma i fråga om lönegradsintervallen mellan 15 och 24

lönegraderna. Vidare utnyttjas inom affärsverken och vid försvaret, i motsats

till vad fallet är inom allmänna civilförvaltningen, 27 lönegraden mera

allmänt för lönegradsplacering av ingenjörpersonal.

Vid sina överväganden rörande lämpliga lönegrader för den civila ingenjörpersonalen

vid försvaret ha de sakkunniga stannat vid att förorda en

lönegradsserie, omfattande lönegraderna 15, 18, 21, 24 och 26. Vid valet av

lönegrader ha de sakkunniga eftersträvat största möjliga parallellitet mellan

å ena sidan här ifrågavarande lönegradsserie och å andra sidan den inom

statsförvaltningen i allmänhet tillämpade lönegradsserien för administrativ

opaginerad Kontrollera mot PDF

''38

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

personal med juridisk eller motsvarande utbildning -— omfattande 21, 24 och

26 lönegraderna •—- ävensom de inom den civila statsförvaltningen tillämpade

lönegradsseriema för ingenjörpersonal. I fråga om lönegraderna 24 och

26 föreligger överensstämmelse mellan dessa serier. Såsom närmaste lönegrad

under den 24 :e användes för ingenjörpersonal inom affärsverken 22 och

vid allmänna civilförvaltningen 21 lönegraden. Sistnämnda lönegrad utnyttjas,

likaledes närmast under den 24 :e, för lönegradsplacering av administrativ

personal med juridisk eller motsvarande utbildning. De sakkunniga ha

funnit valet av lönegrad böra anknytas till de båda sist berörda serierna och

föreslå därför användandet av 21 lönegraden.

Vid uppbyggandet av en lönegradsserie inom intervallen 15—21 lönegraderna

ha de sakkunniga ansett sig icke böra räkna med utnyttjande av mer

än en mellanliggande lönegrad, detta särskilt med tanke på den av 1945 års

lönekommitté föreslagna sammanpressningen av löneskalan i denna del till

följd av slopandet av nuvarande 19 lönegraden. Enär anslutning sålunda icke

kunnat ske vare sig till de vid affärsverken eller till de inom allmänna civilförvaltningen

utnyttjade lönegraderna — 17 och 20 respektive 17 och 19 —

ha de sakkunniga funnit sig kunna föx-eslå 18 lönegraden, vilken lönegrad

för närvarande användes för lönegradsplacering av civil ingenjörpersonal

inom försvaret.

Vad 27 lönegraden beträffar, infördes genom 1919 års lönereglering befattningar

i motsvarande löneställning (dåvarande 17 lönegraden) vid de

affärsdrivande verken, varvid befattningarnas innehavare placerades som chefer

för större sektioner. Lönegraden kom sedermera jämväl till användning

för inplacering av civilmilitär ingenjörpersonal. Under de senare åren har

emellertid 27 lönegraden kommit att utnyttjas även för civila ingenjörbefattningar

inom försvaret. Lönegraden i fråga synes härvidlag ha fyllt uppgiften

att inom sådana organisationsenheter, där man icke ansett sig kunna tillgodose

kravet på erforderligt antal befattningar i 28 lönegraden, hålla möjlighet

öppen för viss befordran av befattningshavare i 26 lönegraden. Mot

bibehållandet av 27 lönegraden i lönegradsserien tala emellertid enligt de

sakkunnigas uppfattning dels det tidigare framförda önskemålet om minst

två lönegraders intervall mellan befordringslönegradema, dels ock svårigheterna,

åtminstone inom försvaret, att mot varandra klart avgränsa de arbetsuppgifter,

som böra åvila befattningshavare i 26 respektive 27 lönegraden.

De sakkunniga ha därför stannat vid att förorda, att 27 lönegraden utgår

ur lönegradsserien för ingenjörpersonal.

I fråga om tjänstebenämningama erinra de sakkunniga om att tjänstebenämningar

i förening med prefixet »förste» ursprungligen synas ha avsetts

för högt kvalificerade tjänster i lönegrader motsvarande de nuvarande 26

och 27 lönegraderna. De sakkunniga ha för sin del funnit en sådan ordning

i princip riktig. Emellertid utnyttjas för närvarande inom statsförvaltningen

i dess helhet regelmässigt tjänstebenämningen förste byråsekreterare för befattningar

i såväl 24 som 26 lönegraden. I fråga om ingenjörpersonalen tilllämpas

däremot olika principer vid allmänna civilförvaltningen, där benäm
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

39

ningen förste byråingenjör utnyttjas för befattningar i 24 och 26 lönegraderna,

och de affärsdrivande verken, där samma tjänstebenämning förbehållas

befattningshavare i 27 lönegraden. I anledning härav ha de sakkunniga,

ehuru härigenom parallellitet mellan tjänstebenämningsseriema för administrativ

personal och ingenjörpersonal ej åstadkommes, ansett sig böra förorda

att tjänstebenämningen förste byråingenjör (förste driftingenjör) endast

utnyttjas för ingenjörpersonal i 26 lönegraden. De sakkunniga ha således

föreslagit nedan angivna lönegrader och tjänstebenämningar för civil

ingenjörpersonal i central förvaltningstjänst respektive vid fabriker och andra

lokalförvaltningar.

Centralmyndighet Lönegrad.

Biträdande ingenjör.............................. 15

Ingenjör........................................ 18

Byråingenjör.................................... 21

Byråingenjör.................................... 24

Förste byråingenjör.............................. 26

Lokalmyndighet

Biträdande ingenjör.............................. 15

Ingenjör........................................ 18

Driftingenjör.................................... 21

Driftingenjör.................................... 24

Förste driftingenjör.............................. 26

Yttrandena. Av de personalsammanslutningar och myndigheter som avgivit

yttranden rörande förevarande del av de sakkunnigas betänkande ha

ett flertal -— varibland statsverkens ingenjörs förbund, försvarets civila t jämte

manna förbund, chefen för armén, arméförvaltningen och marinledningen

— förordat att de av de sakkunniga föreslagna serierna utbyggas med befattningar

i 28 och/eller 30 lönegraden.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund samt telegraf- och

järnvägsstyrelserna anse att 27 lönegraden bör bibehållas i serien, varjämte

lönenåmnderna framhålla att slopande av nuvarande 27 lönegraden för ingenjörpersonal,

med tanke på konsekvenserna för de affärsdrivande verkens del

endast synes kunna ske i samband med en tjänsteförteckningsrevision avseende

hela statsförvaltningen.

Allmänna lönenämndcn har uttryckt vissa betänkligheter mot användandet

av 15, 18, 21 och 24 lönegraderna, eftersom inom de affärsdrivande verken

serien 15, 17, 20, 22 och 24 är den vanliga.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget om utredning av frågan om

löneställningen för ingenjörpersonalen inom statsförvaltningen i dess helhet

har lämnats utan erinran av ett flertal myndigheter. Förslaget har tillstyrkts

av flygledningen, allmänna lönenämndcn, överstyrelsen för yrkesutbildning

och rikets allmänna kartverk. Generalpoststyrelsen delar de sakkunnigas

uppfattning, att det allvarligt kan ifrågasättas, huruvida icke spörsmålet om

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

De partementschefen.

ingenjörpersonalens lönegradsplacering inom statsförvaltningen borde behandlas

i ett sammanhang under det telegraf- och järnvägsstyrelserna funnit

den inom respektive förvaltningsområde tillämpade serien omfattande 15,

17, 20, 22, 24, 26 och 27 lönegraderna lämplig, varför någon ändring i densamma

för närvarande icke vore påkallad eller önskvärd. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har erinrat, att de sakkunniga för omorganisation av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen m. m. i sitt betänkande föreslagit, att den rådande

olikheten mellan de affärsdrivande verken samt väg- och vattenbyggnadsverket

i vad avser löneställningen för högre ingenjörbefattningar skulle

avskaffas. Dessa sakkunnigas motivering för förslaget har synts styrelsen

vara mycket övertygande. Försvarets fabriksstyrelse har för sin del för hithörande

personal föreslagit en serie omfattande 14, 16, 18, 21, 24 och 26

lönegraderna.

Vattenfallsstyrelsen och allmänna lönenämnden ha funnit en eventuell utredning

böra ske först sedan resultatet av 1944 års personalutrednings pågående

undersökningar angående befordringsgång för teknisk personal föreligger.

Vattenfallsstyrelsen har framhållit, att det enligt styrelsens mening icke

torde vara möjligt att genomföra en strängt enhetlig lönesättning för ingenjörpersonalen

inom alla statens verk, då dessas verksamhet ingalunda är enhetlig.

Uttalande av enahanda innehåll har gjorts av rikets allmänna kartverk.

I likhet med ett flertal remissmyndigheter finner jag tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag, att frågan om löneställningen för ingenjörpersonalen

borde upptagas till övervägande i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess

helhet värt beaktande. I fråga om tidpunkten för igångsättandet av en sådan

utredning finner jag i likhet med allmänna lönenämnden, att utredningen

bör komma till stånd först sedan statsmakterna prövat de förslag rörande

befordringsgång för teknisk personal, vilka kunna väntas från 1944 års personalutredning.

Emellertid synas förhållandena inom försvaret på förevarande område vara

sådana, att vissa åtgärder redan före ett slutgiltigt ställningstagande till spörsmålet

om ingenjörpersonalens löneställning torde vara av behovet påkallade.

Jag åsyftar härvid i första hand nödvändigheten av att vissa normer för lönegradsplacering

av den relativt stora kategori ingenjörer vid försvaret, som

avlönas enligt löneplan Ex eller MEx eller åtnjuter arvode, fastställas. Jag anser

mig sålunda i förevarande sammanhang böra förorda en provisorisk

lönegradsserie för försvarets civila ingenjörpersonal.

Vid valet av de lönegrader, som böra ingå i serien, har jag funnit mig i

huvudsak kunna lämna min anslutning till tjänsteförleckningssakkunnigas

förslag. Beträffande 15, 24 och 26 lönegraderna föreligger redan såsom de

sakkunniga framhållit full överensstämmelse mellan de olika statliga förvaltningsområdena.

Mot användandet av 18 och 21 lönegraderna ha vissa betänkligheter

anförts med hänsyn till att inom de affärsdrivande verken för

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

41

hithörande personal i närmast jämförliga löneläge 17, 20 och 22 lönegraderna

komma till användning. Enär emellertid vid försvaret inom lönegradsintervallen

mellan 15 och 24 lönegraderna med få undantag endast 18 och

21 lönegraderna utnyttjats för inplacering av civila extra ordinarie ingenjörbefattningar

synas mig dessa lönegrader kunna godtagas.

De sakkunnigas förslag om slopande av 27 lönegraden anser jag mig med

hänsyn till vad därom anförts av remissmyndigheterna icke kunna biträda.

Av samma skäl som jag i det föregående anfört mot en utbyggnad av

lönegradsserien för administrativ personal med befattningar i 28 och högre

lönegrader finner jag förevarande serie ej böra omfatta befattningar i högre

lönegrad än den 27 :e.

I fråga om tjänstebenämningarna finner jag ej anledning till erinran mot

de sakkunnigas förslag. För befattningar i 27 lönegraden synas samma benämningar

som föreslagits för befattningar i 26 lönegraden böra komma till

användning.

5. Viss personal med merkantila och kontrollerande uppgifter.

De sakkunniga. Inom försvaret ha — liksom i viss utsträckning inom statsförvaltningen

i övrigt — under de senare åren vid de centrala förvaltningsmyndigheterna

samt vid dem underställda lokalmyndigheter inrättats befattningar,

med vilka äro förenade inköps-, försäljnings-, kontroll- och inspektionsuppgifter

avseende materiel. Vid lokalmyndighet, varest tillverkning eller

reparation av speciell materiel, exempelvis beklädnadsmateriel, förekommer,

ha vidare tillskapats befattningar för lösande av vissa drifttekniska

arbetsuppgifter, vilka i stor utsträckning äro av teknisk karaktär och delvis

av samma art som de i ingenjörbefattningar förekommande men där för befattningarna

icke erfordras teoretisk-teknisk utbildning i egentlig mening men

däremot vad som skulle kunna kallas teknisk erfarenhet samt materielkännedom.

I flera hithörande fall kunna också befattningar av ifrågavarande

typ tänkas besatta antingen med merkantilt utbildad personal eller med personal

med ingenjörutbildning. Extra ordinarie befattningar för hithörande

personal finnas inom försvaret inrättade sålunda.

Lönegrad.

Assistent (Eo, MEo); inköpsassistent (Eo) ........................ 18

Assistent (Eo) ................................................ 20

Assistent (MEo); byråassistent (Eo) .............................. 21

Förste tillskärare (Eo); merkantil assistent (MEo) ................ 22

Domäntjänsteman (Eo); drivmedelsassistent (Eo); förste assistent

(MEo); motorfordonsassistent (Eo) ............................ 24

Byråintendent (Eo) ............................................ 27

Härjämte förekomma extra ordinarie och extra befattningar, av vilka vissa

sakna särskild tjänstebenämning, under det att andra tillagts benämningen

amanuens, detaljchef, ingenjör, inköpare o. s. v.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

De sakkunniga ha funnit det vara angeläget, att största möjliga överensstämmelse

åvägabringas mellan å ena sidan lönegradsserien för hithörande

personal och å andra sidan den för civil ingenjörpersonal tidigare förordade

lönegradsserien. De sakkunniga föreslå, att 18, 21, 24 och 26 lönegraderna även

här komma till användning. Däremot har 15 lönegraden, som intagits i lönegradsserien

för civil ingenjörpersonal, icke här medtagits. Fullgörandet av

arbetsuppgifter av mindre kvalificerad art än de, som avses skola åvila befattningshavare

i 18 lönegraden, bör enligt de sakkunnigas mening i stället

anförtros åt kontorspersonal i 15 lönegraden. Där arbetsuppgifternas art

anses motivera inrättandet av befattningar i högre löneställning än 26 lönegraden,

synas befattningarna enligt de sakkunnigas uppfattning böra uppföras

som byrådirektörs- respektive driftdirektörsbefattningar.

De sakkunniga ha funnit betydande svårigheter föreligga vid valet av lämpliga

tjänstebenämningar för ifrågavarande art av befattningar. Frågan har

i olika sammanhang ingående diskuterats med representanter för såväl olika

myndigheter som personalorganisationer. De sakkunniga ha efter övervägande

av olika alternativ stannat för att förorda de exempelvis vid krigsmaterielverket

och försvarets fabriksverk tillämpade tjänstebenämningama,

byggda på beteckningen assistent, även om denna benämning icke ur alla

synpunkter kan anses fullt tillfredsställande. De sakkunniga erinra i detta

sammanhang att benämningen assistent, stundom i förening med prefix av

typen »inköps»-, kommit till användning såväl inom allmänna civilförvaltningen

som vid de affärsdrivande verken.

De sakkunniga föreslå således för här ifrågavarande personal följande

lönegrads- och tjänstebenämningsserie.

Centralmyndighet Lönegrad.

Assistent........................................ 18

Byråassistent .................................. 21

Byråassistent .................................. 24

Förste byråassistent ............................ 26

Lokalmyndighet

Assistent........................................ 18

Driftassistent .................................. 21

Driftassistent .................................. 24

Förste driftassistent.............................. 26

Yttrandena. Allmänna lönenämnden har — i anledning av att förevarande

serie av de sakkunniga utformats i anslutning till förslaget i fråga om civil

ingenjörpersonal —- erinrat att nämnden förordat ytterligare utredning beträffande

ingenjörpersonalen. Enligt lönenämndens mening vore det för

övrigt önskvärt, att lönegradsseriema för kamerala befattningar och personal

med merkantila och kontrollerande uppgifter sammanfölle.

De av tjänsteförteckningssakkunniga förordade lönegradsseriema ha i

övrigt lämnats utan erinran. Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit

att serien utbygges med befattning i 28 lönegraden.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

43

I fråga om tjänstebenämningama ha vissa erinringar framställts, vilka i

huvudsak innebära, att benämningen assistent vore, åtminstone i de högre

lönegraderna, mindre lämplig. Krigsmaterielverket och statsverkens ingenjörsförbund

ha föreslagit, att tjänstebenämningama byråintendent och förste

byråintendent avses för befattningar i 24 respektive 26 lönegraden.

De av de sakkunniga förordade lönegradsserierna för hithörande personal- Departementskategori

ha av personalsammanslutningar och remissmyndigheter i huvud- chefensak

lämnats utan erinran. I anledning härav och då med huvuddelen befattningar

av denna art torde vara förenade arbetsuppgifter mera jämförliga

med de göromål, som åvila ingenjörpersonal än med de uppgifter som ankomma

på kameral personal finner jag mig kunna biträda de sakkunnigas

förslag. Emellertid synes — i likhet med vad jag förordat under avsnittet

om civil ingenjörpersonal — jämväl denna serie böra tills vidare utbyggas

med 27 lönegraden.

De av tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna tjänstebenämningama anser

jag i likhet med de sakkunniga icke ur alla synpunkter fullt tillfredsställande.

För egen del finner jag lämpligare att för befattningar i 24:e och högre

lönegrader användas tjänstebenämningar, i vilka beteckningen assistent utbytts

mot intendent.

6. Kontorspersonal.

De sakkunniga. Befattningar för kontorspersonal förekomma inom försvaret

i följande ordinarie och extra ordinarie lönegrader (i förekommande fall

»högst» -lönegrader).

Lönegrad.

Skrivbiträde (MEo och Eo); telefonvakt (Eo); telefonvakt av 2:a

klass (MEo) ................................................

Kontorsbiträde (A, MEo och Eo); telefonvakt (Eo); telefonvakt av 1 :a

klass (MEo) ................................................

Kanslibiträde (A, MEo och Eo) ................................

Kontorist (MEo och Eo) ........................................

Förste kontorist (MEo och Eo) ..................................

Kansliskrivare (A, MEo och Eo) ................................

Tygskrivare (Ca) ..............................................

Kontorsskrivare av 2:a klass (MEo och Eo) ......................

Registrator (Eo) ..............................................

Kontorsskrivare av l:a klass (MEo och Eo); kontorsskrivare (Eo) . .

Kontorsföreståndare (MEo); departementsskrivare (Ca) ............

Kontorsföreståndare (MEo) ....................................

De sakkunniga ha funnit att lönegraderna 2, 4, 7, 9, 11 och 15, vilka förekomma

inom såväl allmänna civilförvaltningen som de affärsdrivande verken

för egentliga kontorsbefattningar, synas böra användas jämväl inom försvaret.

2

4

7

8

10

11

12

13

14

15

17

18

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

De sakkunniga ha vidare övervägt, huruvida icke den inom försvaret relativt

ofta förekommande 13 lönegraden borde bibehållas i lönegradsserien. Då

emellertid nämnda lönegrad icke förekommer för här avsedd personal vid

den civila statsförvaltningen, har densamma ej medtagits i lönegradsserien.

Vad beträffar registratorsbefattningen i 14 lönegraden, ha de sakkunniga icke

velat föreslå någon ändring, även om skäl kunna tala för att ersätta densamma

med 15 lönegraden.

Behov av befattningar i högre löneställning än 15 lönegraden i kontorsserien

synes de sakkunniga icke föreligga. Till kontorspersonalen nu hänförda

befattningar såsom kontorsföreståndare i 17 och 18 lönegraderna samt

departementsskrivare i 17 lönegraden synas de sakkunniga — därest de prövas

erforderliga för framtiden —- böra hänföras till andra lönegradsserier,

exempelvis de för kameral personal eller viss personal med merkantila och

kontrollerande uppgifter.

I förevarande sammanhang ha de sakkunniga till behandling upptagit

även befattningar, avsedda för betjänande av telefonväxelanläggning. De sakkunniga

ha för denna personal stannat för 2 och 4 lönegraderna. Där behov

föreligger av högre befattning för telefonistpersonal — t. ex. befattning såsom

föreståndare för telefonväxel, där ett större antal telefonister sysselsättas

— bör enligt de sakkunnigas mening 7 lönegraden kunna komma till användning.

De sakkunniga ha slutligen framhållit såsom ett önskemål, att i större

utsträckning än vad nu är fallet möjlighet till vidarebefordran beredes telefonistpersonalen

inom den egentliga kontorspersonalserien.

För kontorspersonal vid försvaret föreslå de sakkunniga följande löne
-

grads- och tjänstebenämningsserie.

Egentlig kontorspersonal Lönegrad.

Skrivbiträde (rekryteringspersonal) ...................... 2

Kontorsbiträde ........................................ 4

Kanslibiträde ........................................ 7

Kontorist ............................................ 9

Kansliskrivare ........................................ 11

Regis trätor .......................................... 14

Kontorsskrivare ....................................... 15

Telefonistpersonal

Telefonist (rekryteringspersonal) ........................ 2

Telefonist ............................................ 4

Förste telefonist ...................................... 7

Yttrandena. Ett flertal personalsammanslutningar och remissmyndigheter

ha förordat dels att 13 lönegraden upptages i serien, dels ock att registratorsbefattningen

uppflyttas från 14 till 15 lönegraden. Allmänna lönenämnden

har föreslagit, att i serien för kontorspersonal jämväl upptages förste

kontorsskrivarbefattning i 17 lönegraden.

Befattningen för departementsskrivare har ansetts böra placeras sålunda:

av arméns fortifikationsförvaltning i 17 lönegraden, av arméförvaltningen i

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

45

18 och av civilmilitära tjänstemannaförbundet i 21 lönegraden, i sistnämnda

fallet under tjänstebenämningen fortifikationsassistent.

Vissa av remissmyndigheterna ha föreslagit ändringar av de av tjänsteförteckningssakkunniga

förordade tjänstebenämningama. Således har exempelvis

riksräkenskapsverket funnit benämningen kontorist för befattning i 9 lönegraden

icke motsvara de krav, som böra ställas på en tjänstetitel inom

statsförvaltningen, med hänsyn därtill, att termen kontorist enligt gängse

språkbruk utgör ett kollektivuttryck för i kontorstjänst anställd personal.

Vad till en början angår den lägre biträdespersonalen får jag erinra, att Departement*.

beslut om införande av reglerad befordringsgång för biträdespersonal inom ,c e cn''

statsförvaltningen i dess helhet fattats av innevarande års riksdag. Lägsta ordinarie

lönegrad för sådan personal kommer enligt beslutet framdeles att

vara 4 lönegraden.

Vad beträffar den av de sakkunniga i övrigt förordade serien finner jag ej

anledning till erinran. Emellertid synes, med anledning av vad som framkommit

i yttrandena, serien böra åtminstone tills vidare utbyggas med 13 och

17 lönegraderna. Det må i detta sammanhang framhållas, att seriens slutliga

utformning i viss mån torde bliva beroende på resultatet av det utredningsarbete

rörande anställningsförhållandena för viss biträdespersonal i statens

tjänst, vilket nyligen påbörjats genom inom finansdepartementet tillkallad

sakkunnig.

Till frågorna om de av de sakkunniga under förevarande avsnitt upptagna

civilmilitära beställningshavarna (tygskrivare och departementsskrivare) böra

hänföras till kontorspersonalen samt om tjänstebenämningar för ifrågavarande

beställningshavare är jag icke beredd nu taga ställning.

I anledning av att nyssberörda beslut rörande befordringsgång för biträdespersonal

jämväl avsåg de vid olika verk och myndigheter, utom telegrafverket,

anställda telefonisterna synes denna personalkategori kunna direkt

ingå i den för kontorspersonal i allmänhet föreslagna lönegrads- och tjänstebenämningsserien.

I fråga om de av de sakkunniga förordade tjänstebenämningama har jag

med hänsyn till att de regelmässigt användas inom statsförvaltningen i övrigt

icke funnit anledning till erinran. För befattningar i 13 respektive 17

lönegraden synes benämningen kontorsskrivare respektive förste kontorsskrivare

böra avses.

7. Arbetsledarpersonal.

De sakkunniga. De ordinarie och extra ordinarie arbetsledarbefattningarnas

inom försvaret fördelning på lönegrader — i förekommande fall »högst»- lönegrader — och löneplaner framgår av efterföljande sammanställning.

Lönegrad.

Förman av 1 :a klass (MEo); biträdande tvättförestånderska (Eo) .... 7

Arbetsförman av 2:a klass (MEo); tvättförestånderska (Eo) ........ 10

Arbetsförman av 2:a klass vid truppförbands intendenturverkstad

(MEo); förman (Eo) ........................................ 11

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Lönegrad.

Tyghantverkare av 2. klassen (Ca); mästare av 2. klassen (Ca); arbetsförnian

av l:a klass (MEo); verkstadsförman (Eo); förman (Eo) . . 12

Tygverkmästare av 2. klassen (Ca); tyghantverkare av 1. klassen (Ca);

mästare av 1. klassen (Ca); verkmästare av 2. klassen (Ca); mästare

(MEo) .................................................... 14

Verkstadsförman (Eo); tvättmästare (Eo) ........................ 15

Verkmästare av 2:a klass (MEo); avdelningschef vid intendenturför
råds

bageriavdelning (MEo) .................................. 16

Tygverkmästare av 1. klassen (Ca); verkmästare av 1. klassen (Ca);

, verkmästare (Eo) .......................................... 17

Verkmästare av l:a klass (MEo); verkmästare (Eo) ................ 18

Befattningar för arbetsledande personal inom tryckningsverksamheten ha

de sakkunniga icke upptagit till närmare behandling med hänsyn till att

tryckningsverksamheten inom statsförvaltningen för närvarande är under

utredning. Enligt de sakkunnigas uppfattning borde, i avvaktan på ifrågavarande

utrednings resultat, befattningarna — i likhet med vad fallet är inom

statsförvaltningen i övrigt —- hänföras till 14 lönegraden under benämningen

faktor.

Den arbetsledande personalen är placerad till tjänstgöring vid försvarsgrensförvaltningarna,

vid dessa myndigheter underställda förråd, verkstäder

o. d., vid krigsmaterielverkets lokalförvaltningar, inom försvarets fabriksverk

samt vid truppförband, örlogsvarv, kustartilleriförsvar o. s. v.

De för den arbetsledande personalen inom försvaret tillämpade lönegraderna

och tjänstebenämningarna skilja sig på flera punkter från de vid de

affärsdrivande verken och inom allmänna civilförvaltningen förekommande.

Åtskilliga av befattningarna ha konstruerats såsom extra ordinarie utan motsvarighet

på den ordinarie löneplanen. Detta för försvaret karakteristiska

förhållande har främst i fråga om arbetsledande personal — men även beträffande

vissa andra befattningshavarkategorier vid försvaret — lett till

användandet av lönegrader avvikande från de för den ordinarie personalen

regelmässigt tillämpade i så måtto, att icke-ordinarie befattningar i flera fall

hänförts till högre löneställning än ordinarie tjänster med motsvarande arbetsuppgifter.

Löneställningarna ha härigenom kommit att präglas av en

viss oenhetlighet de olika försvarsgrenarna emellan.

De för den arbetsledande personalen tillämpade löneställningarna framstode

enligt de sakkunnigas mening i flera fall såsom alltför låga såväl vid

jämförelse med löneställningarna för befattningar med likartade arbetsuppgifter

och motsvarande ansvarsställning inom angränsande arbetsområden

som — och måhända främst — i förhållande till underställd, merendels kollektivavtalsavlönad

personal. En revision av löneställningarna för de lägre

befattningarna för arbetsledande personal genom lönegradsuppflyttning syntes

därför ofrånkomlig.

De sakkunniga ha erinrat, att vid affärsverken för närvarande för löne
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

47

gradsplacering av arbetsledande personal utnyttjas 10—12 och 14—17 lönegraderna,

varvid dock 14 lönegraden endast i mindre utsträckning kommit

till användning, De sakkunniga ha funnit sig böra förorda, att såsom lägsta

ordinarie lönegrader för arbetsledande personal — varmed de sakkunniga

avse befattningshavare, vilka ha till uppgift att leda och fördela arbetet mellan

dem direkt underställd, huvudsakligen kollektivavtalsanställd arbetarpersonal

och vilka endast undantagsvis eller i instruktionssyfte själva deltaga

i arbetet -— utnyttjas 10 och 12 lönegraderna.

Såsom närmaste lönegrad över den 12:e användes för arbetsledande personal

inom affärsverken i övervägande antalet fall 15 lönegraden. De sakkunniga

ha i anledning härav funnit sig för försvarets del böra förorda, att

närmast över 12 lönegraden utnyttjas 15 lönegraden. De sakkunniga ha härvid

påpekat, att 14 lönegraden — ehuru denna lönegrad inom försvaret för

närvarande regelmässigt ifrågakommer för lönegradsplacering av hithörande

ordinarie befattningar — i viss utsträckning, då fråga är om icke-ordinarie

personal, kommit till användning för förmanspersonal och icke för verkmästarpersonal.

Med avseende å valet av högre lönegrad än den 15:e har vid statens järnvägar

16 och vid telegrafverket 17 lönegraden samt, i fråga om ordinarie befattningar,

inom försvaret 17 lönegraden kommit till användning. Inom den

mera utpräglade produktiva driften vid försvaret, såsom inom fabriksverket

och vid örlogsvarven, användes emellertid 18 lönegraden för viss extra ordinarie

verkmästarpersonal. De sakkunniga ha av vad som från såväl de berörda

myndigheternas som personalens sida anförts bibragts den uppfattningen,

att 17 lönegraden är otillräcklig för de mest kvalificerade arbetsledama

inom försvaret, och föreslå därför såsom högsta löneställning 18

lönegraden.

Från såväl myndigheternas som personalorganisationernas sida ha i skilda

sammanhang framförts önskemål om att befattningar för arbetsledande personal

i högre lönegrad än den 18 :e tillskapas. Såsom motiv härför har bland

annat anförts, att arbetsuppgifternas art ansetts motivera inrättandet av befattningar

i högre löneställning. I sådana fall har emellertid från vederbörande

myndighets sida förutsatts, att för befattningarna skulle krävas avgångsexamen

från tekniskt gymnasium eller liknande teknisk utbildning.

I dessa fall ansågo de sakkunniga naturligt, att i stället ingenjörbefattningar

inrättades.

De sakkunniga ha föreslagit användandet av nedan angivna lönegradsserie

och tjänstebenämningar för arbetsledarbefattningama. Tjänstebenämningama

tyghantverkare och mästare böra enligt de sakkunnigas mening ej

vidare tillämpas.

Lönegrad

Förman .............................................. 10

Driftförman .......................................... 12

Verkmästare .......................................... 15

Förste verkmästare .................................... 18

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Särskilda yttranden av vissa ledamöter. Ledamöterna Dahl och Helldén

ha ansett 11 och 13 lönegraderna böra komma till användning i stället för

10 och 12 lönegraderna. Ledamoten Dahl har vidare funnit att befattning för

öververkmästare i 21 lönegraden bör ingå i serien. Ledamöterna Carlsson och

Ström ha med hänsyn till att 17 lönegraden är den inom statsförvaltningen

i allmänhet högsta förekommande lönegraden för arbetsledande befattningar

ansett sig icke kunna tillstyrka, att en högre löneställning väljes för de högsta

hithörande befattningarna.

Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter. Civilmilitära tjänstemannaförbundet

har icke ansett den av de sakkunniga föreslagna serien

lämplig för den civilmilitära arbetsledarpersonalen. Förbundet har på i yttrandet

angivna skäl därför föreslagit, att ifrågavarande personal inplaceras

i lönegrad sålunda: mästare i 13, förste mästare i 15, verkmästare i 16, förste

verkmästare i 18 och öververkmästare i 21 lönegraden. Att härigenom skulle

erhållas en från försvarets civila arbetsledarpersonal skild lönegradsserie

har synts förbundet berättigat med hänsyn till den civilmilitära personalens

särställning och specialuppgifter.

Försvarets civila tjänstemannaförbund framhåller bland annat, att ett

bibehållande av så låg löneställning som 12 lönegraden för arbetsledare i

produktiv drift med all sannolikhet kommer att försvåra möjligheten att

erhålla kvalificerad personal till dessa befattningar, vilka som regel rekryteras

från de mera kvalificerade och för befattningarna särskilt lämpliga yrkesarbetama.

Likaledes finner förbundet, att 10 lönegraden innebär en för låg

löneställning för arbetsledande personal inom andra verksamhetsområden.

Förbundet har förordat, att för hithörande personal en lönegradsserie omfattande

11, 13, 15, 18 och 21 lönegraderna tillämpas.

Enligt Sveriges arbetsledareförbunds mening innebär de sakkunnigas förslag

på avgörande punkter försämring i förhållande till gällande lönegradsplaceringar.

Förbundet framhåller bland annat att inom försvarets industrier

förmännen för närvarande praktiskt taget undantagslöst äro placerade antingen

i 12 eller 14 lönegraden. I enstaka fall förekommer det dessutom att

förmän hänförts till 15 lönegraden. Verkmästartjänstema i sin tur äro vid

ifrågavarande industrier regelmässigt inplacerade i 16 och 18 lönegraderna.

Förbundet finner de lägsta förmansbefattningarna böra hänföras till 12 lönegraden

och förmansbefattningar i produktiv drift till 14 lönegraden, varjämte

serien i övrigt bör omfatta 16, 18 och 21 lönegraderna.

Försvarsverkens civila personals förbund anser att de av de sakkunniga

föreslagna lönegradsplaceringarna för förmanspersonal äro för låga och föreslår,

med hänsyn till ifrågavarande förmäns allmänna åligganden och till

den omständigheten, att de löner, vilka enligt de sakkunnigas förslag komma

att utgå, allt för litet överstiga de löner, vilka utgå till de förmännen underställda

arbetarna, att förmännen placeras i 11 och 13 lönegraderna.

Remissyttrandena. En inplacering av förmännen i 11 och 13 lönegraderna

tillstyrkes av chefen för armén, marinledningen, krig smaterielverket,

landsorganisationen och statstjånarkartellen. Enligt flygledningen och tjänste
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 246.

49

männens centralorganisation böra för förmännen avses 12 och 14 lönegraderna,

och seiåen i övrigt omfatta 16 och 18 lönegraderna.

Allmänna lönenämnden är av den meningen, att löneställningen för arbetsledarpersonalen

bör göras till föremål för utredning för statsförvaltningen i

dess helhet, varvid en serie omfattande 8, 10, 12, 14, 16 och 18 lönegraderna

även synes böra tagas under övervägande. Nämnden erinrar om att telegrafstyrelsen

föreslagit inrättande av verkmästarbefattningar i 18 lönegraden,

varvid befintliga verkmästarbefattningar i 15 lönegraden skulle indragas.

Vidare skulle i personalförteckningen upptagas verkstadsmästarbefattningar

i A 14. I utlåtande över sagda förslag hade kommunikationsverkens lönenämnd

uttalat, att spörsmålet borde bli föremål för ytterligare utredning i

ett vidare sammanhang.

Försvarsväsendets lönenämnd framhåller såsom sin mening, att en serie

omfattande 10, 12, 14, 16 och 18 lönegraderna vore lämpligare för försvarets

räkning än den av de sakkunniga föreslagna serien. Emellertid syntes frågan

om en revision av lönegradsplaceringama för här ifrågavarande personal

överhuvud taget icke kunna lösas fristående för försvaret.

Försvarets civilförvaltning har anslutit sig till vad ledamöterna Carlsson

och Ström anfört rörande den högsta i serien ingående lönegraden.

Enligt statskontorets mening måste den av de sakkunniga föreslagna serien

utbyggas nedåt för att överensstämmelse i fråga om löneställningen skall

kunna vinnas med statsförvaltningen i övrigt.

Försvarets fabriksstyrelse erinrar om att i de för försvarets fabriksverk

fastställda personalförteckningarna finnas för de arbetsledande uppgifterna

inom verket uppförda extra ordinarie befattningar, dels för förman i högst

12 lönegraden, dels för verkstadsförman i högst 15 lönegraden, dels ock för

verkmästare i högst 18 lönegraden. Fabriksstyrelsen har rörande den aktuella

lönegradsplaceringen av den arbetsledande personalen anmält att fabriksverkets

förmän, d. v. s. förråds- och transportförmän i allmänhet äro placerade

i 12 lönegraden men att även lägre lönegradsplaceringar förekomma.

Verkstadsförmännen äro i allmänhet placerade i 14 lönegraden, men ett

visst antal hänföras till den högsta lönegraden och några äro placerade i 12

lönegraden. Verkmästarna inom fabriksverket äro placerade dels i 18 och

dels i 16 lönegraden. Styrelsen har funnit de för närvarande tillämpade

»högst»-lönegraderna för den arbetsledande personalen i allmänhet vara

lämpligt avvägda. I sammanhang med att löneförmånerna för extra ordinarie

personal efter den nya löneregleringens genomförande komma att motsvara

löneförmånerna för ordinarie befattningshavare, synes det emellertid styrelsen

som om verkstadsförmän borde kunna placeras i högst 14 lönegraden.

Behov av befattning i högre lönegrad än den 18:e har ansetts föreligga av

marinledningen, arméns fortifikationsförvaltning och tjänstemännens centralorganisation.

Vad rör den civilmilitära arbetslcdarpersonalen har arméförvaltningen och

flygledningen i huvudsak lämnat sin anslutning bil den av civilmilitära tjänstemannaförbundet

föreslagna serien.

Bihanq till riksdagens protokoll 1017. 1 samt. kr 210.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Departements
chefen.

Telegrafstyrelsen har erinrat att styrelsen föreslagit införande av vissa nya

befattningar för den arbetsledande personalen vid telegrafverket, varigenom

lönegradsserien för denna personal skulle komma att omfatta lönegraderna

12, 14, 16, 17 och 18. Den av de sakkunniga föreslagna serien bär styrelsen

icke funnit passa förhållandena vid telegrafverket.

Tjänsteförteckningssakkunniga ha funnit att de för den arbetsledande

personalen tillämpade löneställningarna i flera fall framstå såsom alltför låga

såväl i jämförelse med löneläget för befattningar med likartade arbetsuppgifter

och motsvarande ansvarsställning inom angränsande arbetsområden

som — och måhända främst — i förhållande till underställd, merendels kollektivavlönad

personal. Uttalanden från personalhåll och vissa remissmyndigheters

sida peka i samma riktning. Även jag finner behov av löneförbättring

föreligga. Arbetsledarpersonalen utgör emellertid icke någon för försvaret

speciell personalkategori utan är talrikt företrädd jämväl inom andra

förvaltningsområden, främst kommunikationsverken. Denna lönefråga bör

därför upptagas i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet, vilket

dock kräver en särskild utredning till komplettering av den, som nu verkställts

med sikte i första hand på förhållandena inom försvaret. Jag har

också för avsikt att föreslå igångsättandet av en dylik utredning, som samtidigt

torde böra omfatta vissa närstående personalgrupper, till vilka jag

återkommer i det följande.

Redan nu torde emellertid vissa aktuella lönespörsmål rörande arbetsledarpersonalen

vid försvaret böra bringas till en provisorisk lösning. De

sakkunniga ha framhållit, att de för ifrågavarande personal tillämpade lönegraderna

och tjänstebenämningarna på flera punkter skilja sig från de vid

de affärsdrivande verken och inom allmänna civilförvaltningen förekommande.

Åtskilliga av befattningarna ha inrättats såsom extra ordinarie utan direkt

motsvarighet på den ordinarie löneplanen. Detta för försvaret karakteristiska

förhållande har främst i fråga om arbetsledande personal — men

även beträffande andra befattningshavarkategorier — lett till användandet

av lönegrader avvikande från de för den ordinarie personalen tillämpade i så

måtto, att icke-ordinarie befattningar i flera fall hänförts till högre lönegrader

än ordinarie tjänster med motsvarande arbetsuppgifter. Medan exempelvis

ordinarie tygverkmästare och verkmästare av 1. klassen tillhöra lönegrad

Ca 17 ha vissa jämförliga extra ordinarie verkmästare hänförts till

lönegrad MEo 18. Syftet med denna högre placering har närmast varit att

bereda de extra ordinarie verkmästarna samma lön som de ordinarie. Lönen

för en extra ordinarie tjänsteman understiger nämligen enligt nuvarande

löneplanskonstruktion med en löneklass lönen för en ordinarie tjänsteman,

tillhörande lönegrad med samma ordningsnummer. Enligt de fr. o. m. den

1 juli 1947 gällande nya löneplanerna bortfaller emellertid nämnda löneskillnad

mellan ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, varför särskilda

åtgärder påkallas till undvikande av att den eftersträvade pariteten i lönehänseende

mellan de på ovan angivet sätt till olika lönegrader å ordinarie
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

51

och extra ordinarie-skalan hänförda tjänsterna skulle komina att förbytas i

en högre löneställning för den extra ordinarie tjänstinnehavaren. Då detta

vid tjänsternas inrättande icke varit avsett och dessutom måste anses sakligt

obefogat och olämpligt, förutsätter jag, att den önskvärda överensstämmelsen

i lönehänseende åvägabringas genom de berörda extra ordinarie tjänsternas

nedflyttning en lönegrad fr. o. m. den 1 juli 1947, vilket för tjänsternas

innehavare icke innebär någon försämring i löne- eller pensionshänseende

enligt nuvarande ordning. I samband med den kommande utredningen

av arbetsledarpersonalens lönefråga i hela dess vidd får sedermera prövas,

vilken lönegradsplacering som slutligen kan befinnas vara den för skilda

befattningar inom gruppen riktiga.

Jag övergår därefter till frågan om valet av provisorisk lönegradsserie.

Den arbetsledande personalen inom försvaret kan uppdelas i civilmilitär

ordinarie personal å ena sidan och civil icke-ordinarie personal å andra sidan.

De sakkunniga ha för bägge dessa personalkategorier förordat tillämpning

av en och samma lönegradsserie.

Vad först den civila personalen i produktiv drift beträffar är denna personal

för närvarande hänförd till lönegraderna 10, 11, 12, 14, 15, 16, 17 och

18. De sakkunniga ha förordat användandet av 12, 15 och 18 lönegraderna.

I likhet med de sakkunniga har jag funnit, att såsom lägsta lönegrad för

denna personal bör avses 12 lönegraden, i vilken lönegrad verkstadsförmännen

vid kommunikationsverken äro inplacerade. Vad den högsta i serien ingående

lönegraden beträffar är jag, med hänsyn till de konsekvenser detta

skulle medföra inom andra förvaltningsområden, icke nu beredd tillstyrka

att 18 lönegraden kommer till användning. I stället torde 17 lönegraden —

vilken lönegrad är den högsta lönegrad som vid kommunikationsverken användes

för motsvarande befattningar — böra ingå i serien. Av vad jag nyss

anfört följer, att extra ordinarie tjänstemän fr. o. m. den 1 juli 1947 böra

hänföras till samma lönegrad som motsvarande ordinarie tjänstemän. I serien

bör enligt mitt förmenande slutligen ingå befattning i 15 lönegraden,

varvid det torde böra framhållas, att vid bestämmande av löneställningen för

verkmästare av 2:a klass i lönegrad MEo 16 liknande synpunkter torde ha

gjort sig gällande som vid lönegradsplaceringen av verkmästare av 1 :a klass.

I anledning av vad sålunda anförts får jag förorda, att eu provisorisk lönegradsserie

omfattande 12, 15 och 17 lönegraderna tillsvidare tillämpas för

civil arbetsledarpersonal i produktiv drift inom försvaret.

Vad härefter angår den civilmilitära arbetsledarpersonalen synes mig i

princip samma lönegrader som för den civila personalen böra tillämpas. I

anledning av vad som från civilmilitära tjänstemannaförbundet med instämmande

av arméförvaltningen och flygledningen anförts, torde dock serien för

denna personal tills vidare böra omfatta ytterligare en lönegrad, den 14:e,

vilken lönegrad i enlighet med de sakkunnigas förslag även bör tillsvidare

tillämpas för faktor.

För annan arbetsledande personal än den inom produktiv drift sysselsatta

ha tjänsteförteckningssakkunniga förordat 10 lönegraden. I likhet med allmänna

lönenämnden finner jag emellertid, med hänsyn till gällande löne
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

gradsplaceringar inom andra förvaltningsområden, såväl 8 som 10 lönegraderna

böra komma till användning för denna personal.

Vad rör tjänstebenämningarna synas mig tillsvidare de inom statsförvaltningen

i övrigt gängse benämningarna böra tillämpas, således för befattning

i 8 och 10 lönegraderna förman, i förekommande fall med tillägg av prefixet

»förråds»- e. dyl., i 12 lönegraden verkstadsförman samt i 15 och 17

lönegraderna verkmästare. Till tjänstebenämningsfrågan för den civilmilitära

personalen är jag icke beredd att nu taga ställning.

8. Förrådspersonal.

De sakkunniga. De ordinarie och extra ordinarie befattningarnas för förrådspersonal

fördelning på lönegrader och löneplaner framgår av efterföljande

sammanställning.

Lönegrad.

Förrådsman (MEo); förrådsman tillika chaufför (MEo) .......... 5

Förrådsman, tillika bilförare (MEo) ............................ 6

Förrådsvaktmästare (Ca, MEo); förman av l:a klass vid förråd m. m.

(MEo) ..................................................... 7

Arbetsförman av 2:a klass (MEo) ................................ 10

Förman (Eo) ................................................ 11

Tygskrivare (Ca); förrådsmästare (MEo) ......................... 12

Tygförvaltare av 2. klassen (Ca); förrådsförvaltare (Eo) .......... 15

Tygförvaltare av 1. klassen (Ca); signalförrådsförvaltare (Ca); ingenjörförrådsförvaltare

(Ca); fortifikationskassör (Ca); förrådsförvaltare

(Eo); materielförvaltare (MEo) ............................ 18

Den till olika löneställningar mellan 5 och 18 lönegraderna hänförda förrådspersonalen

borde enligt de sakkunnigas mening kunna uppdelas på två

skilda kategorier, nämligen å ena sidan befattningshavare sysselsatta med

egentligt förrådsarbete eller direkt ledning av sådant arbete och å andra sidan

befattningshavare, på vilka ankomma mera kvalificerade förvaltningsuppgifter.

Gränsen de båda kategorierna emellan är emellertid flytande och

befordran sker i ett flertal fall från befattning hänförd till den ena kategorien

till befattning i den andra. De sakkunniga ha i anledning härav funnit

sig böra behandla förrådspersonalen i dess helhet i ett sammanhang.

De sakkunniga framhålla, att förrådstjänsten under de senaste decennierna

väsentligt ökat till omfång och numera intager en långt mera framskjuten

ställning inom försvarets förvaltningsorganisation än tidigare. Förrådsverksamhetens

utökning har härvid varit såväl kvantitativ som kvalitativ

genom den ökade anskaffningen av materiel överhuvud taget och genom

tillkomsten av en mångfald nya materielslag. Denna utveckling har enligt

de sakkunnigas mening helt naturligt icke kunnat undgå att sätta sin prägel

på arten av de arbetsuppgifter, som åvila den inom förrådstjänsten sysselsatta

personalen. I betraktande av de stora ekonomiska värden, som den i

försvarets förråd ingående materielen representerar, ha de sakkunniga fun
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

53

nit det vara ställt utom tvivel, att den lägre förrådspersonalen erhållit en

mera ansvarsfull ställning än vad som tidigare varit fallet.

De sakkunniga ha vid övervägande av frågan om lämplig löneställning för

förrådspersonalen vid vissa truppförband utgått från den av statens organisationsnämnd

föreslagna organisationen av infanteriregemente.

Såvitt de sakkunniga funnit, äro de för den lägre förrådspersonalen tilllämpade

löneställningarna för låga. De sakkunniga föreslå, att såsom lägsta

lönegrad för förrådspersonal 6 lönegraden kommer till användning. För i

egentlig mening arbetsledande personal inom förrådsverksamheten föreslå

de sakkunniga i enlighet med vad som i det föregående anförts beträffande

arbetsledarpersonalen användandet av 10 lönegraden. Beträffande övriga nu

för lönegradsplacering av förrådspersonal allmänt utnyttjade lönegrader —

12, 15 och 18 — ha de sakkunniga icke funnit skäl föreslå någon ändring.

För befattningar i 6 och 10 lönegraderna förorda de sakkunniga tjänstebenämningarna

förrådsman och förrådsförman samt för befattning i 12

lönegraden den såväl inom försvaret som inom statsförvaltningen i övrigt

för viss personal i denna löneställning förekommande tjänstebenämningen

förrådsmästare. För befattningar i 15 och 18 lönegraderna förordas tjänstebenämningarna

förrådsförvaltare respektive förste förrådsförvaltare.

De sakkunnigas förslag omfattar således följande lönegradsserie och tjänstebenämningar

för förrådspersonal.

Lönegrad.

Förrådsman .................................... 6

Förrådsförman .................................. 10

Förrådsmästare ................................. 12

Förrådsförvaltare ............................... 15

Förste förrådsförvaltare .......................... 18

Särskilda yttranden av vissa ledamöter. Ledamoten Dahl har förordat att

förrådsmännen placeras i 8 lönegraden samt att för arbetsledande personal

i förråd 11 och 13 lönegraderna avses i stället för de av de sakkunniga föreslagna

10 och 12 lönegraderna. Ledamoten Helidén har åberopat vad försvarsverkens

civila personals förbund anfört i särskilt uttalande.

Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter. Civilmilitära tjänstemannaförbundet

har förordat att den civilmilitära förrådspersonalen hänföres

till 13, 16, 18 och 21 lönegraderna med tjänstebenämningarna tygskrivare,

tygförvaltare, förste tygförvaltare och (förrådskontroll) assistent. Befattningen

i 21 lönegraden borde avses för viss i central förvaltningstjänst

placerad personal, rekryterad bland den civilmilitära förvaltarpersonalen.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har i likhet med ledamoten Dahl

ansett att förevarande lönegradsserie borde omfatta 8, 11, 13, 15 och 18 lönegraderna.

Enligt försvarsverkens civila personals förbunds mening böra förrådsmännen

hänföras till 7 lönegraden, förrådsförmännen till 11 och förrådsmästarna

till 13 lönegraden.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Departements

chefen.

Remissyttrandena. I fråga om löneställningen för förrådsmännen har järnvägsstyrelsen

understrukit, att en uppflyttning från 5 till 6 lönegraden otvivelaktigt

komme att medföra vittgående konsekvenser beträffande andra

grupper av befattningshavare, vilkas arbetsuppgifter — efter vad som kan

utläsas av de sakkunnigas uppgifter — äro minst lika krävande som förrådsmännens.

Statskontoret anser det ofrånkomligt att en närmare undersökning

kommer till stånd, huruvida de valda löneställningarna för förrådsmän

och förrådsförmän — och även seriens uppbyggnad i övrigt — kunna vara

försvarliga, om man beaktar, att vid affärsverken förrådsvakt placerats i

lönegrad 5 och förrådsförmän i lönegrad 7. Även lönenåmnderna avstyrka

lönegradsuppflvttning för förrådsmännen. Enligt allmänna lönenämndens

mening bör frågan om den arbetsledande förrådspersonalens lönegradsplacering

ingå i den av lönenämnden i det föregående förordade utredningen angående

arbetsledarpersonalen i allmänhet. Försvarets civilförvaltning har

funnit det motiverat, att förrådsmännen hänföras till 6 lönegraden, och arméförvaltningen

att såväl 6 som 8 lönegraderna höra avses för ifrågavarande befattningshavare.

Landsorganisationen och statstjänarkartellen ha i likhet med försvarsverkens

civila personals förbund funnit förrådsmännen böra hänföras till 7

lönegraden, medan chefen för armén, marin- och flygledningarna samt

tjänstemännens centralorganisation funnit dessa befattningshavare böra inplaceras

i 8 lönegraden.

Statens organisationsnämnd har för sin del understrukit, att förrådsvaktmästarna

— eller förrådsförmännen enligt den föreslagna tjänstebenämningen

— hittills varit och alltjämt böra förbliva arbetande förmän och icke,

såsom de sakkunniga synas ha avsett, förmän, som endast undantagsvis deltaga

i arbetet.

Ett utbyte av de av tjänsteförteckningssakkunniga förordade 10 och 12

lönegraderna mot 11 och 13 lönegraderna har förordats av chefen för armén,

marinledningen, krigsmaterielverket, tjänstemännens centralorganisation,

landsorganisationen och statstjänarkartellen.

Arméförvaltningen förordar för hithörande civilmilitära tjänster 13, 16 och

18 lönegraderna med de tjänstebenämningar som föreslagits av civilmilitära

tjänstemannaförbundet.

De två spörsmål, som särskilt synas mig böra beaktas i förevarande sammanhang

äro frågorna om lönegradsplacering av de nu till 5 och 7 lönegraderna

hänförda befattningarna för förrådspersonal inom försvaret, nämligen

förrådsmännen och förrådsvaktmästarna. Ett antal remissmyndigheter,

varibland lönenämnderna, statskontoret och järnvägsstyrelsen, ha avstyrkt

lönegradsuppflvttning av förrådsmännen. Vidare har allmänna lönenämnden

— som i annat sammanhang förordat utbyggnad nedåt av serien för arbetsledande

personal med 8 lönegraden — funnit att frågan om löneställningen

för den arbetsledande personalen i förrådstjänst bör omprövas vid den ut
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246. 55

redning rörande lönestäilningen för arbetsledande personal i allmänhet som

nämnden förordat.

Huvuddelen remissmyndigheter ha emellertid framlagt förslag om att ifrå

gavarande befattningshavarkategorier uppflyttas i högre lönegrader än tjänsteförteckningssakkunniga

ansett sig kunna förorda. Jag får i detta sammanhang

vidare erinra, att 1944 års manskapsutredning bland annat framlagt

förslag om uppflyttning av förrådsvaktmästarna — vilka i stor utsträckning

rekryteras bland det fast anställda underbefälet — från lönegrad Ca 7

till Ca 11.

I betraktande av de motsatta meningar rörande lönegradsplaceringen av

hithörande personal, vilka kommit till synes såväl i samband med tjänsteförteckningssakkunnigas

behandling av frågan om förrådspersonalens löneställning

som vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande i denna

del, är jag nu icke beredd att taga slutlig ställning till dessa spörsmål. Då

ifrågavarande personalkategori i likhet med arbetsledarpersonalen icke är

speciell för försvaret anser jag därför att den av mig i det föregående förebådade

utredningen angående lönestäilningen för arbetsledande personal i

statens tjänst jämväl bör omfatta förrådspersonalen inom statsförvaltningen.

I avvaktan på resultatet av denna utredning anser jag mig med hänsyn

främst till att förrådsvakt vid kommunikationsverken är inplacerad i lönegrad

A 5 icke kunna tillstyrka en generell lönegradsuppflyttning av förrådsmännen.

Vad åter förrådsvaktmästarna beträffar anser jag mig med hänsyn

till att dessa befattningshavare under de senare åren otvivelaktigt erhållit

mera kvalificerade göromål böra förorda en uppflyttning till 8 lönegraden.

I anledning av de framställda yrkandena om uppflyttning av förrådsvaktmästarna

till 10 eller högre lönegrad må bemärkas, att statens organisationsnämnd

understrukit, att sagda befattningshavare icke intaga ställning såsom

förmän i egentlig mening utan såsom arbetande förmän.

Serien i övrigt torde tills vidare böra omfatta de av tjänsteförteckningssakkunniga

föreslagna lönegraderna 10, 12, 15 och 18, vilka i huvudsak överensstämma

med de vid försvaret nu tillämpade lönegraderna. Lönegrad 10

torde därvid böra avses för egentliga förmän inom förrådsverksamheten.

I fråga om de föreslagna tjänstebenämningarna för civil förrådspersonal

har jag ingen erinran. För befattning i 8 lönegraden synes såväl benämningen

förrådsvaktmästare som förrådsförman böra avses. För civilmilitär personal

i 12, 15 och 18 lönegraderna synes tills vidare i likhet med vad arméförvaltningen

och civilmilitära tjänstemannaförbundet föreslagit benämningarna

tygskrivare, tygförvaltare respektive förste tygförvaltare böra komma

till användning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

9. Teknisk biträdespersonal.

De sakkunniga. Vid sidan av personal, sysselsatt med normala kontorsuppgifter,

har såsom biträden åt ingenjörpersonal ävensom åt annan personal

med likartade tekniska och vetenskapliga uppgifter under de senare åren

inom försvaret och även inom statsförvaltningen i övrigt en helt ny befattningshavargrupp

framvuxit. Denna utveckling har gjort sig märkbar framför

allt inom industriell och därmed sammanhängande teknisk samt administrativ

verksamhet men även inom viss specialbetonad teknisk verksamhet,

såsom exempelvis väderlekstjänst, fotografitjänst m. m. Den här avsedda

personalen har att inom ritkontor, laboratorier, fabrikskontor o. d. handhava

rutinmässiga uppgifter av speciell karaktär, för vilka utöver en viss

förfarenhet i allmänna kontorsgöromål fordras teknisk erfarenhet, kunnande

i tekniskt rutinarbete, materieikännedom och erfarenhet i handhavande

av de tekniska hjälpmedel, som komma till användning. Däremot är hit ej

att hänföra personal, som själv utför produktivt arbete i fabriker, experimentverkstäder

etc. eller som leder sådant arbete, ej heller egentlig ingenjörpersonal,

d. v. s. personal i befattningar, för vilka fordras ingenjörutbildning.

Emellertid torde de högre av de här ifrågavarande befattningarna i viss

mån utgöra rekryteringsunderlag till den lägsta ingenjörgraden.

Hithörande befattningar vid försvaret förekomma för närvarande såsom

extra ordinarie i följande lönegrader (i förekommande fall »högst»-lönegrader)

.

Lönegrad.

Tekniskt biträde (Eo); skrivbiträde, tillika kartritare (MEo) ........ 4

Tekniskt biträde (Eo, MEo); laboratoriebiträde (MEo) ............ 7

Tekniskt biträde (Eo) .......................................... 9

Tekniskt biträde (Eo) .......................................... 10

Ritare av 2:a klass (MEo) ...................................... 11

Ingenjörbiträde (Eo) .......................................... 12

De sakkunniga erinra att inom allmänna civilförvaltningen motsvarande

befattningar återfinnas inom följande lönegrader: 4 (ritbiträde, tekniskt biträde),

5 (fotograf), 6 (laboratoriebiträde), 7 (frökontrollbiträde, kartbiträde,

laboratoriebiträde, ritbiträde, ritare, tekniskt biträde), 9 (laboratoriebiträde),

11 (förste laboratoriebiträde, laboratoriebiträde, förste ritare, ritare),

12 (laboratorieassistent). Inom de affärsdrivande verken förekommer befattning

såsom kopist i 11 lönegraden men i övrigt icke några jämförliga

tjänster. I viss utsträckning torde enligt de sakkunnigas mening därjämte

kontorsbenämningarna ha kommit till användning inom allmänna civilförvaltningen

på samma sätt som inom försvaret för befattningar med tekniska

uppgifter. Gränsen mellan de tekniska biträdesbefattningama och vissa

kontorsbefattningar ha de sakkunniga därför funnit vara flytande. Icke minst

med hänsyn härtill har det synts tjänsteförteckningssakkunniga förefinnas

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

57

goda skäl för att samma lönegrader — 4, 7, 9 och 11 — här komma till användning

som inom kontorsserien.

Ehuru tjänstebenämningar beslående av två ord framstå såsom otympliga,

ha de sakkunniga icke kunnat finna en bättre tjänstebenämning för de

lägre av de här avsedda befattningarna än tekniskt biträde, vilken benämning

i allmänhet torde väl täcka arbetsuppgifterna och dessutom vunnit relativt

stor spridning. För 4 lönegraden kunde enligt de sakkunnigas mening

med hänsyn till den ofta obetydliga skillnaden i arbetsuppgifter benämningen

kontorsbiträde ifrågakomma. Då emellertid denna benämning i vissa fall

synts vara missvisande, ha de sakkunniga stannat för en och samma benämning

för befattning i såväl 4 som 7 lönegraden. För befattningar i 9 och

11 lönegraderna förorda de sakkunniga benämningen tekniker.

De sakkunnigas förslag omfattar således följande lönegradsserie och tjänstebenämningar

för teknisk biträdespersonal.

Lönegrad.

Tekniskt biträde .............................................. 4

Tekniskt biträde .............................................. 7

Tekniker .................................................... 9

Tekniker .................................................... 11

Yttrandena. Den av de sakkunniga förordade lönegradsserien har i regel

icke mött erinran i de yttranden, som avgivits över betänkandet i denna del.

Vissa personalrepresentanter och remissmyndigheter ha emellertid förordat

utbyggnad av serien med 13 lönegraden (statsverkens ingenjörsförbund, marin-

och flygledningarna och tjänstemännens centralorganisation) och med 15

lönegraden (arméförvaltningen och statsverkens ingenjörsförbund).

De av de sakkunniga föreslagna tjänstebenämningarna för befattningar i

högre lönegrad än den 7 :e ha i vissa yttranden föreslagits ändrade. Sålunda

föreslå marinledningen och statsverkens ingenjörsförbund, att befattning i

9 lönegraden erhåller benämningen tekniskt biträde och marinledningen att

för befattning i 11 lönegraden avses benämningen ingenjörbiträde. För befattning

i 13 lönegraden har av marinledningen föreslagits benämningen

ingenjörbiträde, av flygledningen förste tekniker och av statsverkens ingenjörsförbund

tekniker. Ingenjörsförbundet har vidare ansett att befattning i

15 lönegraden bör benämnas ingenjörsbiträde.

Allmänna lönenämnden, medicinalstyrelsen och statskontoret ha i detta

sammanhang erinrat om den av chefen för finansdepartementet tillsatta utredningen

beträffande löneställningen för laboratoriebiträden och därmed

jämförlig personal i statens tjänst. Medicinalstyrelsen och statskontoret ha

ansett resultatet av ifrågavarande utredningsarbete böra avvaktas innan

ställning tages till fråga om lämplig lönegradsserie för den tekniska biträdespersonalen.

Såsom från vissa håll antytts kommer den slutliga utformningen av förevarande

lönegradsserie att bliva beroende av resultatet av den inom finans
-

Departements
chefen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

departementet pågående utredningen beträffande löneställningen för laboratoriebiträden

och därmed jämförlig personal i statens tjänst. Jag finner

emellertid detta förhållande icke hindra, att den av de sakkunniga föreslagna

serien tills vidare kommer till användning inom försvaret. I likhet med

vad jag i det föregående föreslagit beträffande serien för kontorspersonal,

finner jag emellertid serien böra omfatta jämväl 13 lönegraden.

I fråga om de av de sakkunniga föreslagna tjänstebenämningama ha vissa

ändringsförslag framlagts. Jag får vidare erinra att Kungl. Maj:t för innevarande

års riksdag framlagt förslag om att vissa inom försvaret till nyinrättande

föreslagna civilmilitära mekanikerbeställningar, med andra arbetsuppgifter

än de som åvila här avsedda befattningshavare, skola benämnas

tekniker. Enär emellertid i sistnämnda fallet benämningen tekniker avses

att förenas med prefix angivande vilken försvarsgren befattningen tillhör,

(armétekniker, flygtekniker), anser jag mig tills vidare kunna godtaga

tjänsteförteckningssakkunnigas förslag. Sedan den ovan omförmälda utredningen

beträffande löneställningen för viss teknisk biträdespersonal i statens

tjänst slutförts, torde till förnyat övervägande få upptagas frågan om lämpliga

tjänstebenämningar, varvid även spörsmålet om de nya armé- och flygteknikernas

benämning torde komma under omprövning. För befattning i

13 lönegraden synes benämningen ingenjörbiträde tills vidare böra avses.

10—11. Maskinistpersonal. Hantverkarpersonal.

De sakkunniga. Under avsnitten om maskinistpersonal och hantverkarpersonal

ha tjänsteförteckningssakkunniga behandlat inom försvaret förekommande

befattningar för eldare, maskinister, montörer, reparatörer, elektriker,

tryckningspersonal, trädgårdsmästare och snickare. För maskinistpersonalen

ha de sakkunnigas majoritet funnit sig böra i huvudsak oförändrad förorda

den lönegradsserie, som föreslagits av statens organisationsnämnd i en den

27 juni 1946 framlagd utredning angående eldnings-, underhålls- och reparationstjänsten

vid försvarsväsendets ång- och värmecentraler. Den av organisationsnämnden

föreslagna serien överensstämmer i sin tur nära med den

för de statliga sinnessjukhusen fastställda lönegradsserien.

För hantverkarpersonalen ha de sakkunniga föreslagit tre olika serier,

nämligen en för egentlig hantverkarpersonal, en för mekanikerpersonal och

en för montörpersonal omfattande respektive 6 och 8, 6, 8 och 10 samt 8, 10

och 12 lönegraderna.

Uttalanden och yttranden. I fråga om löneställningen för maskinistpersonalen

ha ett flertal olika uppfattningar kommit till synes såväl vid de sakkunnigas

behandling av frågan som vid remissbehandlingen av betänkandet i

denna del. De sakkunnigas förslag har därvid tillstyrkts av ett fåtal myndigheter

under det särskilt personalrepresentanterna påyrkat än högre löneställningar

än de av de sakkunniga föreslagna.

Även i fråga om hantverkarpersonalen har från flera håll framställts yrkanden,

som gå utöver vad de sakkunniga ansett sig kunna föreslå.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande har jag den 12 april 1947 till- Depac£f™nts~

kallat utredningsmän för utredning om anställnings- och avlöningsförhållandena

för maskinister och övrig personal, däri inbegripna även hantverkare,

vid statens värme- och därmed jämförliga anläggningar. I avvaktan på resultatet

av denna utredning är jag icke beredd att nu taga ställning till de

under förevarande avsnitt anmälda löneplaceringsfragorna.

12—13. Sjukvårdspersonal. Ekonomipersonal.

De sakkunniga. Avlöningsförhållandena för här avsedd personal ha nyligen

varit föremål för utredning genom 1944 års lönekommitté avseende sjukvårds-

och ekonomipersonal (SOU 1946: 67). Enär härvid frågan om löneställningen

för den till försvaret hörande sjukvårdspersonalen behandlats i

sammanhang med motsvarande spörsmål för den sjukvårdande personalen

inom statsförvaltningen i övrigt och efter enhetliga linjer, ha försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

icke ansett sig böra ingå i omprövning av hithörande

spörsmål för den personal vid försvaret, till vilken motsvarighet finnes

inom den civila statsförvaltningen, utan ha de sakkunniga i dessa fall

utgått från de löneställningar m. in., som av 1944 års lönekommitté angivits

för ifrågavarande personal. Tjänsteförteckningssakkunniga ha emellertid i

fråga om vissa för sjukvårdspersonal avsedda befattningar, vilka äro speciella

för försvaret, föreslagit jämkningar i lönekommitténs förslag. Likaledes ha

de sakkunniga i fråga om befattningar för ekonomipersonal på vissa punkter

föreslagit andra löneställningar än de, varom lönekommittén framlagt förslag.

I vissa fall slutligen ha tjänsteförteckningssakkunniga funnit, att ytterligare

utredning erfordras innan slutlig ställning kan tagas till de föreliggande

lönegradsplaceringsfrågoma.

Yttrandena. Såväl i de till betänkandet fogade särskilda yttrandena och

uttalandena som i remissyttrandena ha andra löneställningar än de av tjänsteförteckningssakkunniga

förordade föreslagits. I regel har det därvid varit

fråga om ytterligare förbättringar i löneställningarna.

Jag får till en början erinra, att frågan om löneställningen för ordinarie Departement8- statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal m. m. varit underställd innevarande

års riksdag. Jag uttalade därvid bland annat att i det av 1944 års

lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal avgivna betänkandet

framlagts förslag om ändrad lönegradsplacering m. in. för ett stort antal

befattningar, vilka icke hade den karaktären, att frågan om deras placering

i lönegrad borde underställas riksdagen för prövning och fastställelse. I

fråga om dessa befattningar syntes en reglering böra genomföras i huvudsaklig

anslutning till kommitténs förslag. I anledning av vad sålunda uttalats

finner jag mig icke i nu förevarande sammanhang böra till närmare behandling

upptaga frågan om lönegradsplacering in. m. för sjukvårds- och ekonomipersonal

vid försvaret.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

14. Vaktmästarpersonal.

De sakkunniga. Befattningar för vaktmästarpersonal vid försvaret förekomma

såsom ordinarie och extra ordinarie i följande lönegrader (i förekommande

fall »högst»-lönegrader).

Lönegrad.

Expeditionsvakt (A och Eo); portvakt (MEo och Eo); vaktmästare

(MEo); vaktmästare, tillika bilförare (MEo) .................... 5

Expeditionsvakt (MEo); tillsynsman (MEo); vaktmästare (MEo) ____ 6

Institutionsvaktmästare (A); förste expeditionsvakt (A och Eo); förste

vaktmästare (MEo); vaktman (Eo) ............................ 7

Portvakt vid försvarsstaben (MEo) .............................. 9

I fråga om befattningen som portvakt i 9 lönegraden vid försvarsstaben har

föreskrivits, att vid uppkommande ledighet frågan om löneställningen skall

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

För närvarande tillämpas således för vaktmästarpersonalen 5, 6, 7 och 9

lönegraderna. Då intill varandra liggande lönegrader enligt de sakkunnigas

mening icke böra förekomma inom en och samma lönegradsserie, ha de sakkunniga

föreslagit, att 6 lönegraden utgår ur serien. Det har vidare synts

de sakkunniga tveksamt, om till 9 lönegraden — vilken lönegrad inom den

civila statsförvaltningen närmast vore avsedd för s. k. institutionsvaktmästare

vid större vetenskapliga och liknande institutioner — hänförliga befattningar

med hänsyn till arbetsuppgifternas kvalificerade karaktär borde hänföras till

gruppen vaktmästare. Åtminstone för försvarets vidkommande syntes de befattningar,

för vilka enligt de sakkunnigas uppfattning denna högre löneställning

kunde ifrågasättas, i stället böra hänföras antingen till gruppen

tekniska biträden eller i förekommande fall till hantverkare, mekaniker, arbetsledare

eller dylikt.

För försvarets vidkommande ha de sakkunniga för annan vaktmästarpersonal

än expeditionsvakter föreslagit benämningarna vaktmästare i 5 lönegraden

och förste vaktmästare i 7 lönegraden. Samma benämningar ha de

sakkunniga föreslagit även för de befattningar vid lokalförvaltningar, som

nu benämnas portvakt, vaktförman och vaktman, medan däremot de befattningar

vid centrala ämbetsverk, som nu benämnas portvakter, i allmänhet

synts böra betecknas expeditionsvakter. Därest vaktmästarbefattning i 9 lönegraden

anses böra bibehållas, har benämningen övervaktmästare synts de

sakkunniga kunna komma till användning. Då emellertid enligt de sakkunnigas

mening åtminstone för närvarande behov av dylik befattning ej

förefunnes inom försvaret, ha de sakkunniga ej upptagit benämningen i sitt

förslag.

I detta sammanhang ha de sakkunniga i överensstämmelse med sin allmänna

inställning till tjänstebenämningsfrågan framhållit, att principiellt

sett samtlig vaktmästarpersonal borde kunna sammanföras under en gemen
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

61

sam benämning, vaktmästare respektive förste vaktmästare. Med hänsyn till

att expeditionsvaktsbenänmingen vore genomförd inom statsförvaltningen i

dess helhet, hade de sakkunniga emellertid ansett sig böra upptaga två skilda

serier.

De sakkunnigas förslag omfattar således följande lönegradsserier och tjänstebenämningar

för vaktmästarpersonalen vid försvaret.

Expeditionsvakter Lönegrad.

Expeditionsvakt .......................... 5

Förste expeditionsvakt........................... 7

Övriga vaktmästare

Vaktmästare .................................... 5

Förste vaktmästare ............................. 7

Särskilda yttranden och uttalanden. Ledamoten Dahl, som i princip funnit

löneställningen för hithörande personal vara för låg, har ansett, att 9 lönegraden

i vissa fall borde kunna användas i fråga om vaktmästarbefattning

vid försvaret, varmed förenats arbetsuppgifter av särskilt kvalificerad art.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har ansett förevarande personalkategori

endast böra omfatta expeditions- och portvakter och att de befattningshavare,

som för närvarande benämnas vaktmästare utan att fullgöra

egentliga vaktmästarsysslor, undantagslöst böra överföras till sådana grupper,

vars arbetsuppgifter närmast överensstämma med de, vilka de nu ha

sig anförtrodda. Således borde exempelvis befattningshavare, som vore avsedda

uteslutande för vaktuppgifter och vilka ålagts polismannaansvar,

överflyttas till samma grupp som polispersonalen och upptagas under rubriken

bevakningspersonal.

Förbundet uttrycker i övrigt sin besvikelse över att förevarande lönespörsmål

icke upptagits till en förutsättningslös prövning och framhåller såsom

sin mening att denna personalgrupp i lönehänseende är synnerligen undervärderad.

Förbundet föreslår för egen del två serier, omfattande 7, 9 och 11

lönegraderna, nämligen en för expeditionsvakt, förste expeditionsvakt och

expeditionsövervakt och en för portvakt, förste portvakt och överportvakt.

Remissyttrandena. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har såsom sin mening

uttalat, att tillämpningen av 5 och 7 lönegraderna för expeditionsvakt och

förste expeditionsvakt innebär ett uppenbart undervärderande av expeditionsvakternas

arbete. Uttalanden av motsvarande innebörd ha gjorts av

skolöverstyrelsen och rikets allmänna kartverk. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statens organisationsnämnd ha förordat utredning i ett större sammanhang

av förevarande lönefråga.

Chefen för armén och tjänstemännens centralorganisation ha biträtt vad

försvarets civila tjänstemannaförbund uttalat i förevarande sammanhang.

Marinledningen har likaledes förordat lönegradsserier för vaktmästarpersonalen,

omfattande 7, 9 och 11 lönegraderna, men uttalat delvis avvikande

mening i tjänstebenämningsfrågan.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Mai.ts proposition nr 246.

Departementschefen.

Flygledningen föreslår att benämningarna vaktmästare och förste vaktmästare

genomgående tillämpas för hithörande befattningar i 5 respektive 7

lönegraden. Försvarets fabriksstyrelse har funnit en tjänstebenämningstyp

vara tillfyllest för vaktmästarpersonalen.

Jag anser mig icke i nu förevarande sammanhang kunna upptaga till behandling

frågan om eventuell förbättring i vaktmästarpersonalens löneställning.

Ej heller finner jag tillräckliga motiv föreligga för en utbyggnad av de

av de sakkunniga föreslagna serierna med befattning i högre lönegrad än

den 7:e. För egen del förordar jag, att för vaktmästarpersonalen inom försvaret

samma lönegrader komma till användning som inom statsförvaltningen

i övrigt tillämpas för denna personal. Serierna böra således omfatta 5, 6

och 7 lönegraderna och inplacering ske enligt de grunder som allmänt tilllämpas

inom allmänna civilförvaltningen och vid affärsverken.

Vad beträffar tjänstebenämningsfrågoma lämnar jag min anslutning till

tjänsteförteckningssakkunnigas förslag. För befattningar i 6 lönegraden synas

benämningarna expeditionsvakt och vaktmästare böra avses.

15. Bilpersonal.

De sakkunniga. Under förevarande rubrik ha de sakkunniga behandlat i

efterföljande sammanställning upptagna, till löneplan MEo hänförda befattningar

vid försvaret.

Lönegrad.

Automobilförare; bilförare........................ 5

Garageförman; automobilförare............. 6

Garageförman .................................. 7

Garageförman .................................. 10

Befattningar av typen förrådsman, tillika bilförare och vaktmästare, tilllika

bilförare, ha av de sakkunniga upptagits till behandling i andra sammanhang

(jfr förrådspersonal och vaktmästarpersonal).

I fråga om bilförarna ha de sakkunniga till en början erinrat att särskilda

befattningar för bilförare finnas inrättade vid allmänna civilförvaltningen

samt att frågan om dessa befattningars lönegradsplacering vid skilda tillfällen

varit föremål för överväganden under de senare åren. Såväl tjänsteförteckningssakkunniga

för de affärsdrivande verken som 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

syntes därvid ha varit av den uppfattningen, att personal,

som huvudsakligen vore sysselsatt med förande av automobil, borde

— i likhet med vad som för det dåvarande gällde chaufförerna vid statens

sinnessjukhus — hänföras till 6 lönegraden.

Emellertid hade 1945 års riksdag i anslutning till därom framställt förslag

av de sakkunniga för översyn av tjänsteförteckningen m. m. för allmänna

civilförvaltningen i vad avsåge statens sinnessjukhus beslutat att befattningar

såsom chaufför skulle ersättas med befattningar ingående i kategorien

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj.ts proposition nr 246.

63

ekonomibiträden, vilka hänfördes till 2 och 5 lönegraderna. Såsom motiv för

sitt förslag hade sistnämnda sakkunniga bland annat anfört, att förmågan

att föra motorfordon numera vore tämligen allmänt utbredd, något som

medfört att betydligt flera befattningshavare än de som i tjänsteförteckningen

upptagits under beteckningen chaufför regelmässigt loges i anspråk för

bilkörning.

För egen del ha tjänsteförteckningssakkunniga uttalat den uppfattningen,

att enbart förande av bil icke borde berättiga till högre löneställning än enligt

5 lönegraden. I överensstämmelse härmed ha de sakkunniga funnit frågan

om lönegradsplaceringen av exempelvis befattningen vaktmästare, tillika bilförare,

böra bedömas ur de allmänna synpunkter, som tillämpats för lönegradsplacering

av vaktmästarpersonalen. De sakkunniga ha emellertid funnit

att med de i förevarande avsnitt behandlade bilförarbefattningama regelmässigt

följa skötsel och vård av anvisat fordon. Sistnämnda arbetsuppgifter

ha med hänsyn till det specialkunnande, som erfordras för uppgifternas fullgörande,

synts de sakkunniga böra berättiga till inplacering i högre lönegrad

än den 5:e. Såsom lämplig löneställning ha de sakkunniga härvid funnit 6

lönegraden böra komma till användning.

Garageförmännen ha tjänsteförteckningssakkunniga funnit böra hänföras

till 8 och 10 lönegraderna. Där fråga är om arbetsledare i egentlig verkstadstjänst,

borde befattningen hänföras till 12 lönegraden i enlighet med vad son:

anförts vid behandlingen av löneställningen för den arbetsledande personalen.

Såsom lämpliga tjänstebenämningar för här ifrågavarande personal ha de

sakkunniga föreslagit beteckningarna bilförare i 6, förste bilförare i 8 och

garageförman i 10 lönegraden.

De sakkunnigas förslag omfattar sålunda följande lönegrads- och tjänstebenämningsserie.

Lönegrad.

Bilförare ....................................... 6

Förste bilförare ................................. 8

Garageförman .................................. 10

Särskilda yttranden av vissa ledamöter. Ledamöterna Dahl och Helidén

ha såsom under avsnittet rörande arbetsledarpersonal anförts ansett 11 och

13 lönegraderna i stället för 10 och 12 lönegraderna böra komma till användning.

Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter. Försvarets civila

tjänstemannaförbund har ansett att en så låg löneställning som G lönegraden

icke bör komma i fråga för hithörande personal. Förbundet förordar för sin

del att bilförare hänföres till 8 och att garageförmännen under tjänstebenämningen

bilförmån inplaceras i 11 lönegraden.

Remissyttrandena. Chefen för armén har under framhållande av att förevarande

personalkategori i stor utsträckning rekryteras bland furirer och

överfurirer lämnat sin anslutning till vad försvarets civila tjänstemannaförbund

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Departements
chefen.

uttalat. Marinledningen har likaledes biträtt den av personalförbundet föreslagna

serien. Flygledningen har funnit garageförman böra hänföras till

lägst It och i vissa fall till 13 lönegraden. Telegrafstyrelsen har funnit serien

ej lämpad för införande vid telegrafverket.

Tjänstemånnens centralorganisation har biträtt de av ledamoten Dahl och

försvarets civila tjänstemannaförbund gjorda uttalandena. Landsorganisationen

och statstjänarkartellen ha anslutit sig till vad som anförts av ledamoten

Helidén.

Ehuru jag funnit viss tvekan kunna råda i fråga om en placering av bilförarna

i 6 lönegraden, när nyligen de särskilda chaufförstjänsterna vid statens

sinnessjukhus i denna lönegrad slopats och lägre löneställning avsetts

för befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter, har jag, med beaktande

av vad de sakkunniga anfört samt att 6 lönegraden vid affärsverken

torde vara normallönegrad för bilförarbefattningar, funnit mig böra

biträda de sakkunnigas förslag i denna del. Då lönegradsserien i övrigt är

uppbyggd enligt de i det föregående angivna principerna för lönegradsplacering

av arbetsledarpersonal kan jag ansluta mig till de sakkunnigas förslag

härutinnan.

Vad de sakkunniga anfört i fråga om tjänstebenämningarna har ej givit

mig anledning till annan erinran än att tjänstebenämningen garageförman

torde böra upptagas jämväl i 8 lönegraden, vilken löneställning i vissa

fall avsetts komma till användning för sådan befattning.

16. Civilmilitär ingenjörpersonal.

De sakkunniga. Tjänsteförteckningssakkunniga ha i förevarande avsnitt

behandlat lönefrågorna för den civilmilitära ingenjörpersonalen samt motsvarande

frågor även beträffande den enligt beslut av 1946 års riksdag nytillkomna

extra ordinarie arméingenjörpersonalen, vilken — om ock icke

formellt — intager enahanda ställning som övrig här avsedd personal.

Beställningarnas fördelning på lönegrader framgår av efterföljande

tablå.

Lönegrad.

Arméingenjör av 3. graden .................................... 20

Arméingenjör av 3. graden; mariningenjör av 2. graden .......... 22

Tygingenjör av 2. klassen; arméingenjör av 2. graden; mariningenjör

av 1. graden; specialingenjör av 3. graden; flygingenjör av 3. graden 24

Arméingenjör av 1. graden; flygingenjör av 2. graden ............ 26

Tygingenjör av 1. klassen; förste mariningenjör; specialingenjör av

2. graden; flygingenjör av 1. graden .......................... 27

Förste arméingenjör; marindirektör av 2. graden; specialingenjör av

1. graden; flygdirektör av 2. graden .......................... 28

Marindirektör av 1. graden; flygdirektör av 1. graden.............. 30

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

65

De sakkunniga ha framhållit att så länge mariningenjörerna sammanhållas

inom en särskild kår, inom vilken befordran i varje fall inom de

lägre lönegraderna äger rum efter tjänstålder, det är förenat med svårigheter

att mot varandra klart avgränsa arbetsuppgifterna i de olika befattningarna.

Då de nuvarande högre beställningarna inom mariningenjörkåren

— liksom de högre beställningarna för flygingenjörerna — enligt vad de sakkunniga

erfarit regelmässigt torde avses för befattningar med ställning som

avdelningschef, byråchef eller byrådirektör inom respektive förvaltning eller

för därmed jämställda befattningar, ha de sakkunniga såsom sin uppfattning

framhållit att — i konsekvens med vad som tidigare förutsatts beträffande

motsvarande civila befattningar —- löneställningen bör göras beroende av

arbetsuppgifternas art i varje särskilt fall.

De sakkunniga ha i detta sammanhang vidare erinrat, att Kungl. Maj:t

genom beslut den 29 juni 1945 uppdragit åt chefen för marinen att närmare

överväga de jämkningar i fråga om ingenjörorganisationen vid den honom

underställda försvarsgrenen som kunde befinnas påkallade.

Med hänsyn till det anförda ha de sakkunniga beträffande mariningenjörerna

— liksom i fråga om övriga försvarsgrenars civilmilitära ingenjörpersonal

— i princip ansett sig böra utgå från gällande ordning och löneställningar.

Dock ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå sådana jämkningar

som erfordras för åstadkommande av parallellitet mellan lönegradsserierna

för civila ingenjörbefattningar å ena sidan och civilmilitär ingenjörpersonal

å andra sidan, detta särskilt med tanke på att civilmilitära och

civila ingenjörer inom försvarets förvaltningsmyndigheter och fabriker ofta

i lika mån ifrågakomma till erhållande av civila ingenjörbefattningar. Med

utgångspunkt från den för civil ingenjörpersonal föreslagna lönegradsserien

ha de sakkunniga funnit sig böra förorda, att den för lönegradsplacering av

marin- och flygingenjörer för närvarande använda 27 lönegraden slopas,

liksom ock att den för marin- och arméingenjörer nu använda 22 lönegraden

utbytes mot 21 lönegraden.

I sammanhang med 22 lönegradens utbytande mot den 21 ha de sakkunniga

ifrågasatt, om icke, med hänsyn till mariningenjöremas gedigna

och långvariga utbildning, på samma sätt som för flygingenjörerna 24 lönegraden

borde vara den lägsta ordinarie lönegraden.

Vad gäller de lägre arméingenjörbefattningarna, vilka i princip vore avsedda

för motoringenjörer ha de sakkunniga erinrat att vid remissbehandlingen

av frågan om arméingenjörernas löneställning vissa myndigheter

ifrågasatt, huruvida icke 18 lönegraden vore tillfyllest som bottenlönegrad

för motoringenjörerna. De sakkunniga ha för egen del föreslagit, att moloringenjörerna

hänföras till 18 och 21 lönegraderna.

De sakkunniga ha vidare föreslagit att tjänstebenämningarna för här avsedda

befattningar bringas i överensstämmelse med vad som i annat sammanhang

föreslagits för civila ingenjörer, varvid i stället för de för de sistnämnda

befattningarna förordade prefixen »hyra»- och »drift»- prefixen

»armé»-, »marin»-, respektive »flyg»- borde komma till användning. Några

Bihanrj till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 216. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

mera genomgripande förändringar konime detta icke att innebära i fråga

om hithörande personal vid marinen och flygvapnet. Med hänsyn till den

sannolika utvecklingen beträffande specialingenjörernas inom marinen anställningsförhållanden

m. in. ha de sakkunniga föreslagit att benämningen

specialingenjör slopas. För de lägre beställningarna inom armén, vilka icke

kunna ifrågakomma för den normala befordringsgången inom en eventuellt

blivande arméingenjörkår, ha de sakkunniga ansett det lämpligast, att en

specialbenämning kommer till användning, och ha de sakkunniga förordat

benämningen motoringenjör.

I anslutning till vad sålunda anförts ha de sakkunniga föreslagit nedanstående

lönegrader och tjänstebenämningar för hithörande personal.

Lönegrad.

Motoringenjör ................................................ 18

Motoringenjör ................................................ 21

Arméingenjör; mariningenjör; flygingenjör ...................... 24

Förste arméingenjör; förste mariningenjör; förste flygingenjör ...... 26

Armédirektör; marindirektör; flygdirektör........................ 28

Förste armédirektör; förste marindirektör; förste flygdirektör...... 30

Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter. Försvarsväsendets civilmilitära

ingenjörers förbund har i väsentliga avseenden velat reservera sig

mot de delar av de sakkunnigas betänkande, som direkt eller indirekt beröra

de civilmilitära ingenjörerna. Förbundet har därvid bland annat framhållit,

att den nuvarande organisationen för mariningenjörkåren tillkom redan 1921

och sedermera i stor utsträckning blivit normerande för organisationen av

övrig civilmilitär ingenjörpersonal. De civilmilitära ingenjörernas löneproblem

hade därefter gång på gång ställts på framtiden. De civilmilitära ingenjörerna

hade, särskilt efter de senaste årens utbyggnad av försvarsväsendet och den

alltmer framträdande tillgången till tekniskt betonade stridsmedel med därav

följande anskaffning av dyrbar och komplicerad materiel, ett mycket stort

tekniskt-ekonomiskt ansvar och en betydelsefull uppgift vid upprätthållandet

av krigsmaktens effektivitet. Det vore därför en för landets försvar livsviktig

fråga, att tillgången på civilmilitära ingenjörer tryggades. Förbundet

har vidare framhållit, att de stora möjligheterna för hithörande personal

att rinna anställning med gynnsamma villkor inom näringslivet medfört

kännbara personalavgångar med därav följande rekryteringssvårigheter. Förbundet

har härefter föreslagit avsevärda löneförbättringar för den civilimilitära

ingenjörpersonalen enligt en serie omfattande 24, 27, 30, 32 och 34

lönegraderna samt härutöver högre löneställningar å Cb- och C-löneplanema.

Statsverkens ingenjörsförbund har lämnat sin anslutning till vad som sålunda

uttalats.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har ansett att motoringenjörerna

böra hänföras till 21 och 24 lönegraderna.

Remissyttrandena. Chefen för försvarsstaben har hänvisat till vad överbefälhavaren

i underdånigt yttrande vid insändande av chefens för flygvapnet

skrivelse med viss framställning från försvarsväsendets civilmilitära

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

67

ingenjörers förbund rörande flygingenjörernas löneställning uttalat därom,

att frågan om löneställning m. m. för berörda personal icke skäligen kunde

prövas för sig utan hänsynstagande till det nödvändiga sambandet med den

militära befälspersonalens löneförhållanden.

Arméöveringenjören har funnit att de sakkunniga vid sin behandling av

motoringenjörernas löneställning fäst för stort avseende vid förhållandena

sådana de nu gestalta sig. De nuvarande regements(motor-) ingenjörerna

kunde sägas hava kompetens motsvarande verkmästare eller öververkmästare.

Skulle personal med motsvarande kvalifikationer även framdeles behövas

på en eller annan post, borde den icke inrangeras i arméingenjörkåren utan

uppföras å annan stat. Vid regementena erfordrades emellertid för arbetsuppgifternas

tillfredsställande fullgörande motoringenjörer med högre teknisk

utbildning. I anledning härav borde i tjänsteförteckningen icke uppföras

någon beställning i lägre lönegrad än den 24:e. Arméöveringenjören hai

understrukit, att vad som anförts icke syftade till att de befattningshavare,

som nu inplacerades i lönegraderna 20 och 22, framdeles skulle uppflyttas

till 24 eller högre lönegrad. Mot de föreslagna tjänstebenämningama har arméöveringenjören

icke haft annan erinran, än att benämningen motoringenjör

borde utgå.

Chefen för armén har i princip lämnat sin anslutning till de sålunda av

arméöveringenjören framförda synpunkterna. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande

till frågan om arméingenjörkårens organisation i samband med

tillskapandet av en ny försvarsordning borde dock övergångsvis nu under

tillsättning varande befattningar för arméingenjör av 3. graden hänföras till

den provisoriska arméingenjörkåren och uppföras i 20 och 22 lönegraderna.

Tjänstebenämningen syntes därvid av skäl som de sakkunniga anfört vara

motoringenjör.

Arméförvaltningen har i likhet med arméöveringenjören funnit att tjänsteförteckningssakkunniga

vid behandlingen av frågan om motoringenjöremas

löneställning fäst för stort avseende vid förhållandena sådana de nu gestalta

sig och icke tagit tillbörlig hänsyn till att den arméingenjörorganisation,

som nu vore under uppbyggnad, endast vore avsedd såsom ett provisorium.

Förvaltningen ville för sin del framhålla, att i tjänsteförteckningen för arméingenjörerna

icke borde uppföras någon beställning i lägre lönegrad än

den 21 :a.

Marinledningen har erinrat, att den av de sakkunniga i förevarande sammanhang

berörda åt chefen för marinen uppdragna utredningen numera verkställts

och alt marinchefen avgivit underdånigt förslag i ämnet den 20 december

1946. Med hänsyn till att de sakkunniga i avvaktan på nyssnämnda

utredning icke ansett sig böra till prövning upptaga behovet av högre löneställningar

för mariningenjörema än de nu förekommande har marinledningen

funnit det erforderligt, att de sakkunnigas förslag i vad rör marinen

tillhörig civilmilitär ingenjörpersonal göres till föremål för särskild utredning,

vilken, då frågan om mariningenjörpersonalens löneförhållanden under

längre tid hållits svävande, syntes böra genomföras utan tidsutdräkt.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Flygledningen har i huvudsak icke funnit anledning till erinran mot de

sakkunnigas förslag i denna del. Flygledningen har emellertid understrukit

vikten av att lönegradsplaceringen i samband med slopandet av 27 lönegraden

blir sådan, att den motsvarar personalens betydelse för flygvapnets tekniska

tjänst och är tillräcklig för att nu förefintliga vakanser skola fyllas.

Försvarsväsendets lönenämnd har i fråga om slopandet av 27 lönegraden

hänvisat till vad nämnden därom anfört vid behandlingen av den civila

ingenjörpersonalen.

Departements- Jag finner uppenbart, att frågan om löneställningen för den civilmilitära

chefen. ingenjörpersonalen icke kan lösas annat än i samband med behandlingen

av motsvarande spörsmål beträffande den civila ingenjörpersonalen. Jag får

härutinnan erinra, att jag i det föregående, under avsnittet om civil ingenjörpersonal,

förutsatt att frågan om löneställningen för denna personalkategori

kommer att upptagas till behandling för statsförvaltningen i dess helhet.

Frågan om löneställningen för den civilmilitära ingenjörpersonalen torde

vidare i viss mån vara beroende av resultatet av de inom 1945 års försvarskommitté

och 1946 års militära förvaltningsutredning pågående undersökningarna

rörande försvarets organisation. Slutligen synes, vilket bland annat

överbefälhavaren framhållit, frågan om förevarande personalkategoris löneställning

böra ställas i viss relation till det för den militära personalen fastställda

löneläget.

Såsom en provisorisk reglering anser jag den av tjänsteförteckningssakkunniga

föreslagna lönegradsserien kunna i huvudsak godtagas. Serien bör

emellertid, i likhet med serien för civil ingenjörpersonal, även omfatta 27

lönegraden. Jag har vidare, i anledning av vad som anförts av arméöveringenjören,

funnit viss tvekan kunna råda, huruvida i förevarande serie böra

upptagas särskilda befattningar för motoringenjörer. Enär gällande löneställningar

för denna personal —- 20 och 22 lönegraderna — endast äro att betrakta

såsom provisoriska i avvaktan på ett ställningstagande till arméingenjörorganisationens

slutliga utformning, kan ifrågasättas, huruvida tillräckliga

skäl föreligga att för den övergångstid, varom här kan bliva fråga, vidtaga

ändring av sagda löneställningar.

Jag förutsätter, att här berörda frågor komma att närmare övervägas och

att de därefter ånyo anmälas för nästkommande års riksdag. Tjänstebenämningsfrågorna

för den civilmilitära ingenjörpersonalen finner jag mig

i nu förevarande sammanhang böra lämna öppna.

17—19. Läkarpersonal. Tandläkarpersonal. Veterinärpersonal.

De sakkunniga. Under rubrikerna läkarpersonal, tandläkarpersonal och

veterinärpersonal ha de sakkunniga upptagit frågor rörande löneställningen

för de civilmilitära läkarna och veterinärerna samt de extra ordinarie tandläkarna

inom försvaret. I fråga om läkarpersonalen anföra de sakkunniga i

huvudsak följande.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 246.

69

Då de sakkunniga haft att ingå på frågan om löneställningarna för den

civilmilitära läkarpersonalen, ha de sakkunniga funnit stora svårigheter möta

att pröva löneställningarna efter de principer, som vunnit tillämpning beträffande

befattnings- eller beställningshavarkategorier i allmänhet inom

försvaret och statsförvaltningen överhuvud taget. Det synes de sakkunniga

att, då det gäller befattningar med avlöning enligt de allmänna löneplanerna,

utgångspunkten vid lönesättningen bör vara, att arbetsuppgifternas omfattning

kräver normal arbetstid av befattningshavaren. För de flesta befattningshavare

är ju också i gällande bestämmelser arbetstiden reglerad

med hänsyn härtill. Militärläkarbeställningarna — särskilt de till truppförbanden

knutna beställningarna — förutsättas emellertid enligt gällande

bestämmelser i regel icke taga mer än en del av vederbörandes arbetstid i anspråk.

Det synes de sakkunniga vid sådant förhållande knappast följdriktigt,

att de hänföras till löneplan, som normalt avses för heltidsbefattningar.

En följd av den nuvarande ordningen blir bland annat, att de löneställningar,

som väljas, med hänsyn till beställningarnas karaktär av närmast

deltidstjänster självfallet måste komma att ligga under dem, som i allmänhet

gälla för befattningar i motsvarande ansvarsställning, vilkas innehav

förutsätta samma mått av kompetens och erfarenhet. Detta förhållande

kan lätt leda till att krav på förhöjd löneställning från dylika befattningshavarkategoriers

sida resas enbart med stöd av schematiska jämförelser

med andra personalgruppers löneställningar. Med hänsyn till att för statsanställd

personal, vars hela arbetstid ej uttages men som ändå ansetts böra

åtnjuta pensionsrätt, särskilda löneplaner tillämpas, såsom fallet är exempelvis

i fråga om provinsialläkarna, vill det synas de sakkunniga, att anställnings-

och löneförhållandena för läkarpersonalen vid försvaret borde regleras

i särskild ordning. Då emellertid denna fråga lärer falla utom ramen

för de sakkunnigas utredningsuppdrag, ha de sakkunniga icke ansett sig

böra framlägga något förslag i detta hänseende. Ett särskilt skäl härtill

är, att frågan om militärläkarorganisationen för närvarande är föremål för

övervägande inom 1*944 års militärsjukvårdskommitté. De sakkunniga ha

därför i princip utgått från nuvarande löneställningar men förutsätta, att

sedan organisationsfrågan klarlagts, löneställningsfrågan underkastas särskild

utredning.

Vad sålunda anförts rörande svårigheterna att ingå i prövning av löneställningarna

för läkarpersonalen gäller enligt de sakkunnigas uppfattning

även med avseende å tandläkar- och veterinärpersonalen. De sakkunniga

förorda därför, att även frågorna om löneställningen för de båda sistnämnda

personalkategorierna göras till föremål för särskild utredning.

I några hänseenden ha de sakkunniga emellertid funnit, att jämkningar i

löneställningarna böra vidtagas i avvaktan på resultatet av de förordade

utredningarna. Sålunda ha de sakkunniga i fråga om läkarpersonalen förordat,

att bataljonsläkare i 22 lönegraden, vilka ensamma svara för sjukvården

vid vissa förband, ävensom med dem jämställda marin- och flygläkare

uppflyttas till 24 lönegraden och vidare att marinläkare av 1. graden

(Ca 22, Ca 24), vilka tjänstgöra såsom stationsläkare, respektive såsom

regementsläkare vid kustartilleriförband, i likhet med regementsläkare vid

armén hänföras till 26 lönegraden. Vad flygöverläkaren anginge, ha de

sakkunniga funnit skäl tala för alt han i lönehänseende ställdes i paritet

med marinöverläkaren.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kangl. Maj.ts proposition nr 246.

Departements
chefen.

Vad veterinärpersonalen beträffar ha de sakkunniga varit av den uppfattningen,

att dessa beställningshavare i jämförelse med läkarna vore alltför

lågt placerade och att en lönegradsserie, motsvarande den för läkarpersonalen

gällande, skulle vara väl motiverad. I avvaktan på resultatet av den

förordade utredningen ha de sakkunniga emellertid icke ansett sig kunna

föreslå andra jämkningar än att de bataljonsveterinärer, vilka ensamma

svara för veterinärvården vid ett truppförband, ävensom bataljonsveterinärer

vid arméinspektionens veterinäravdelning uppflyttas från 20 till 22 lönegraden

samt regementsveterinärerna från 22 till 24 lönegraden.

Särskilt yttrande av viss ledamot. Ledamoten Dahl har anmält, att han

vore beredd att redan nu förorda full likställighet mellan läkarpersonalen

och veterinärpersonalen.

Särkilda uttalanden av vissa personalrepresentanter.

Sveriges läkarförbund och svenska militärveterinärsällskapet ha uttryckt

sin besvikelse över att frågan om löneställningen för läkar- och veterinärpersonalen

ånyo föreslagits att ställas på framtiden. Sammanslutningarna

ha emellertid icke velat motsätta sig en utredning men ha i avvaktan på utredningsresultatet

yrkat på en provisorisk lönereglering för ifrågavarande

personalkategorier. Härvid har genomgående föreslagits högre löneställningar

än de av tjänsteförteckningssakkunniga förordade.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag om vidare utredning av hithörande

lönespörsmål har icke föranlett erinran från de remissmyndigheter,

som yttrat sig i frågan. Statskontoret har understrukit vad de sakkunniga

anfört om olämpligheten av att befattningshavare med deltidstjänstgöring

hänföras till löneplan, som normalt avses för heltidstjänster.

Huvuddelen av de myndigheter inom försvaret, vilka, yttrat sig över förevarande

delar av de sakkunnigas betänkande, ha i likhet med de sakkunniga

förordat provisorisk löneförbättring för läkar- och veterinärpersonalen.

I fråga om löneförbättringens storlek har härvid i allmänhet de av Sveriges

läkarförbund och svenska militärveterinärsällskapet framlagda förslagen befunnits

lämpliga.

Statens organisationsnämnd och medicinalstyrelsen ha ansett att vad de

sakkunniga föreslagit i fråga om läkarpersonalens löneställning och tjänstebenämningar

bör upptagas till prövning först i samband med handläggningen

av de förslag rörande sjukvårdsledningens organisation och upprättandet

av en för försvarsväsendet gemensam försvarsläkarkår, vilka förslag nu framlagts

av 1944 års militärsjukvårdskommitté. Statskontoret har avstyrkt provisoriska

löneförbättringar för hithörande personalkategorier.

På den av tjänsteförteckningssakkunniga anförda motiveringen finner

jag det lämpligt, att frågan om anställnings- och avlöningsförhållandena för

försvarets lältar-, tandläkar- och veterinärpersonal göres till föremål för

särskild utredning. Med hänsyn till de tre personalkategoriernas likartade

karaktär synes mig utredningen böra ske i ett sammanhang för ifrågavarande

personalgrupper. Utredningen bör jämväl bedrivas med utgångspunkt

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai.ts proposition nr 246.

71

från den nya militärsjukvårdsorganisation, som kan bliva av statsmakterna

beslutad på grundval av 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande

(SOU 1944:66 och 1947:5).

I frågans nuvarande läge är jag icke beredd att framlägga något förslag

i ärendet.

20. Forskningspersonal.

De sakkunniga. Under förevarande rubrik ha tjänsteförteckningssakkunniga

upptagit till behandling dels vid försvarets forskningsanstalt förekommande

extra ordinarie befattningar för laborant i 15, assistent i 16—20 och

forskningsassistent i 22 och 24 lönegraderna, dels ock de vid anstalten förekommande

befattningarna för avdelningschef i lönegraden högst C 7 och för

laborator i lönegraden högst C 5.

Vad först beträffar befattningarna för assistent och forskningsassistent ha

de sakkunniga i analogi med den för ingenjörpersonal förordade lönegradsserien

föreslagit en tillämpning av lönegraderna 18, 21 och 24. För laborantbefattningen

ha de sakkunniga ansett 15 lönegraden vara lämpligt avvägd.

Vad åter de ledande befattningarna vid forskningsanstalten beträffar kunde

det enligt de sakkunnigas mening starkt ifrågasättas, huruvida icke anställnings-

och avlöningsförhållandena för dessa befattningar borde regleras

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för närmast jämförbara

befattningar vid vissa institutioner inom allmänna civilförvaltningen

med likartad kombination av vetenskapliga och administrativa arbetsuppgifter.

Denna fråga syntes emellertid de sakkunniga vara av natur att böra övervägas

i ett större sammanhang, varför de sakkunniga icke nu velat föreslå

någon ändring. Vidkommande löneställningen för laboratorsbefattningarna

ha de sakkunniga förordat, att dessa inplaceras i den för laborator inom civilförvaltningen

tillämpade högsta lönegraden, nämligen den 27 :e.

De sakkunniga ha för hithörande personal föreslagit tjänstebenämningarna

laborant i 15 lönegraden, assistent i 18, forskningsassistent i 21, förste forskningsassistent

i 24 och laborator i 27 lönegraden.

Särskilda yttranden och uttalanden. Ledamoten Dahl och försvarets civila

tjänstemannaförbund ha föreslagit en lönegrads- och tjänstebenämningsserie

omfattande laborant i 15, assistent i 18, forskningsassistent i 21, forskningsingenjör

i 24, förste forskningsingenjör i 26, laborator i 28 och förste laborator

i 30 lönegraden. Ledamoten Dahl har vidare ansett att de ledande befattningarna

vid anstalten borde jämställas med avdelnings- respektive byråchef

i 34 respektive 32 lönegraden och tjänstemannaförbundet att den av de

sakkunniga förordade utredningen icke borde skjutas på framtiden.

Remissyttrandena. Försvarets forskningsanstalt har på anförda skäl bestämt

motsatt sig genomförandet av de sakkunnigas förslag i vad avser inplacering

i lönegrad av laborator och hemställt att befattningen måtte bibehållas

i samma löneställning som för närvarande gäller. För övrig forskningspersonal

har anstalten, även om förslaget innebär en försämring av löneställningen

för de lägre, till 22 lönegraden hänförda forskningsassistentbefatt
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Departements
chefen.

ningarna, med hänsyn till önskvärdheten av parallellitet mellan olika lönegradsserier

för personal med teknisk eller motsvarande utbildning ansett sig

böra godtaga de sakkunnigas förslag. Forskningsanstalten har vidare erinrat,

att Kungl. Maj:t till 1947 års riksdag framlagt förslag om inrättande vid anstalten

av fyra nya befattningar såsom forskningsassistent i lönegrad Eo 26.

Vid riksdagens bifall till detta förslag borde givetvis lönegradsserien utbyggas

med 26 lönegraden.

I fråga om tjänstebenämningama har forskningsanstalten ifrågasatt om icke

benämningen forskningsassistent i 24 och högre lönegrad borde utbytas mot

benämningen forskningsingenjör.

Vad beträffar de till C-löneplanen hänförliga befattningarna finner jag, i

överensstämmelse med vad jag i annat sammanhang uttalat, de sakkunnigas

förslag icke böra föranleda någon åtgärd. Vad åter övrig forskningspersonal

beträffar synes det mig lämpligt att för denna personal i tillämpliga delar

kommer till användning samma lönegradsserie som för civil ingenjörpersonal.

Jag förutsätter härvid att i huvudsak samma normer för lönegradsplacering

av forskningspersonal som för ingenjörpersonal böra tjäna till ledning.

Lämpliga tjänstebenämningar för forskningspersonalen har jag funnit

vara laborant i 15, assistent i 18, forskningsassistent i 21 och forskningsingenjör

i 24 lönegraden. Därest befattningar i 26 lönegraden inrättas vid anstalten

synes mig för dessa böra avses benämningen förste forskningsingenjör.

21—23. Studieledarpcrsonal. Psykologpersonal. Redaktörpersonal.

De sakkunniga. Under rubrikerna studieledarpersonal, psykologpersonal

och redaktörpersonal ha tjänsteförteckningssakkunniga upptagit till behandling

frågor rörande löneställningen för vissa befattningar vid försvarsstaben

och vid försvarsgrensledningama, nämligen befattningarna såsom studierektor

i lönegrad MEo 23 vid marin- och flygstabema, studierektor i MEo 30

vid arméstaben, amanuens i MEo 16 och militärpsykolog i MEo 27 vid centrala

vämpliktsbyrån, stabsredaktör i lönegrad MEo 23 vid försvarsstaben

samt vissa extra befattningar vid marinens personaluttagningsdetalj.

I fråga om studieledarpersonalen, vilken personal bland annat åligger att

biträda vid organisationen av den allmänbildande undervisningen och att inspektera

densamma, att handlägga frågor rörande ifrågavarande undervisning

vid stamskoloma samt att uppgöra kursplaner och utarbeta anvisningar

för undervisningen, ha de sakkunniga icke blivit övertygade om att icke

verksamheten på förevarande område skulle kunna samordnas under ledning

av en för försvaret gemensam förste studieinspektör i 28 lönegraden, vilken

därjämte skulle ha sig underställd ett antal studieinspektörer i 23 lönegraden.

Vad rör psykologpersonalen vid centrala vämpliktsbyrån ha tjänsteförteckningssakkunniga

förordat att befattningen såsom amanuens i MEo 16 ersät
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

73

tes med befattning för psykotekniker i 21 lönegraden samt alt tjänstebenämningen

militärpsykolog utbytes mot benämningen förste psykotekniker. Beträffande

hithörande befattningar vid marinens personaluttagningsdetalj ha

de sakkunniga ifrågasatt, huruvida varaktigt behov av dessa befattningar

förefinnes eller om icke de med ifrågavarande tjänster förenade göromålen

skulle kunna lösas av tillfälligt anställda befattningshavare. De saltkunniga

ha förordat, att ifrågavarande spörsmål underkastas närmare utredning, innan

slutlig ställning tages till frågan om befattningarnas lönegradsplacering.

De sakkunniga, som ifrågasatt om särskilda befattningar för stabsredaktör

vore erforderliga vid försvarsstaben, ha ej funnit sig böra upptaga frågan

om löneställning och tjänstebenämning för denna personal utan fastmera ansett,

att frågan om behovet av journalistpersonal vid försvarsstaben och sättet

för dennas anställande borde underkastas särskild utredning.

Uttalanden och yttranden. De sakkunnigas förslag rörande studieledarpersonalen

har avstyrkts i huvuddelen av de uttalanden och yttranden som

gjorts i denna fråga. Från skilda håll har därvid uttryckts den uppfattningen,

att spörsmålet om löneställningen för denna personalkategori borde upptagas

först sedan klarhet vunnits rörande manskapsundervisningens slutliga

ordnande. I vissa fall har härvid föreslagits, att i avvaktan på resultatet av

en sådan utredning samtliga studierektorer borde hänföras till 30 lönegraden.

Medicinalstyrelsen har funnit den av de sakkunniga föreslagna löneställningen

för psykologpersonalen rimlig. Marinledningen har icke haft anledning

till erinran mot att frågan om löneställningen för psykologpersonalen

vid marinen underkastas närmare utredning. Chefen för centrala värnpliktsbyrån

har med instämmande av chefen för armén bestämt avstyrkt införandet

av benämningen psykotekniker, vilken benämning icke täcker de med

ifrågavarande befattningar förenade göromålen. Benämningarna militärpsykolog

och förste militärpsykolog borde alltjämt tillämpas för befattningarna.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har i anslutning till ett tidigare av

försvarets upplysningsutredning avgivet förslag funnit stabsredaktörema böra

hänföras till 22 och 24 lönegraderna under tjänstebenämningama stabsredaktör

respektive förste stabsredaktör. Chefen för försvarsstaben har icke

funnit det erforderligt med utredning rörande behovet av journalistpersonal

vid försvarsstaben. Försvarsstabschefen ansåge sig kunna godtaga att de aktuella

stabsredaktörsbefattningarna uppfördes i 23 respektive 25 lönegraden.

I fråga om löneställningen för psykologpersonalen vid centrala värnpliktsbyrån

tillstyrker jag tjänsteförteckningssaklcunnigas förslag. Vad beträffar

tjänstebenämningama för ifrågavarande personal finner jag de av de sakkunniga

förordade benämningarna psykotekniker och förste psykotekniker ur

skilda synpunkter mindre lämpliga. Då ej heller nuvarande benämningar synas

böra bibehållas, får jag för egen del föreslå benämningarna psykoassistent

och psykolaborator. Med övriga här berörda löneställnings- och tjänstebenämningsfrågor

torde få anstå i avvaktan på viss ytterligare utredning.

Departements
chefen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungi. Mcij:ts proposition nr 246.

24. Viss personal vid centrala värnpliktsbyrån.

De sakkunniga ha under förevarande rubrik upptagit till omprövning frågan

om löneställningen för viss personal vid centrala värnpliktsbyrån. De

tjänster som därvid närmast avsetts äro befattningarna för maskintekniker

i lönegrad MEo 15, konsulent i MEo 20 och MEo 22, aktuarie i lönegrad

MEo 22 samt en till nyinrättande föreslagen verkmästarbefattning i lönegrad

MEo 16.

I fråga om maskinteknikerbefaltningen, vilken vore avsedd för tillsyn av

maskinanläggningen samt för uppläggning av metoder och program för dess

användning vid lösande av ifrågavarande statistiska uppgifter, ha de sakkunniga

icke ifrågasatt någon ändring.

Vad rör verkmästarbefattningen ha de sakkunniga varit av den uppfattningen,

att denne befattningshavare vore avsedd för vård och underhåll av

hålkortsmaskinanläggningen. Befattningen vore därför enligt de sakkunnigas

mening knappast någon arbetsledarbefattning utan borde upptagas såsom

förste montör i 12 lönegraden.

Rörande konsulenterna ha de sakkunniga angivit att dessa befattningshavare

hade att biträda chefen för centrala värnpliktsbyrån vid handläggning

av frågor angående vämpliktsregistreringens uppläggning m. m. samt

att övervaka och inspektera vämpliktsregistreringen vid olika förband och

myndigheter. Aktuarien åter vore föreståndare för centrala vämpliktsbyråns

hålkortsdetalj, på vilken ankomme ärenden rörande värnpliktsstatistik samt

den tekniska kontrollen av personalredovisningen. Det ålåge föreståndaren

att organisera och planera de på detaljen ankommande i regel mycket omfattande

utredningsarbetena. För dessa arbetsuppgifter erfordrades kännedom

om utnyttjande av en hålkortsanläggning samt om den militära organisationen.

Såsom teoretiskt kompetenskrav hade för föreståndarbefattningen

uppställts akademisk examen med ämnena statistik och matematik.

För befattningarna som aktuarie och konsulent ha de sakkunniga föreslagit

lönegraderna 24 och 21 med tjänstebenämningarna förste byråsekreterare

och byråassistent, vilka lönegrader och tjänstebenämningar i andra

sammanhang föreslagits komma till användning för administrativ personal

samt personal med vissa merkantila och kontrollerande uppgifter. Beträffande

befattningarnas inplacering i lönegrader med hänsyn till arbetsuppgifter

och kompetenskrav ha de sakkunniga funnit, att de riktlinjer, som i

sådant avseende angivits under avsnitten om administrativ personal och viss

personal med merkantila och kontrollerande uppgifter kunna tjäna till ledning.

Yttrandena. Chefen för centrala värnpliktsbyrån har funnit att de sakkunniga

vid sina överväganden rörande lämplig löneställning för verkmästarbefattningen

utgått från felaktiga uppgifter rörande sagda befattningshavares

arbetsåligganden. Verkmästaren vore för närvarande kontraktsanställd

vid värnpliktsbyrån och hans arbetsuppgifter avsåge icke såsom uppgivits

av de sakkunniga hålkortsmaskinanläggningen vid värnpliktsbyrån

utan de elektriska adresseringsmaskiner m. in., vilka ställts till de olika

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 246.

75

truppregistreringsmyndigheternas förfogande i samband med genomförande

av det nya truppregistreringssystemet. Verkmästaren åvilade bland annat

afl verkställa reparationer och översyn av ifrågavarande maskiner vid de

olika truppregistreringsmyndigheterna, att undervisa personal vid truppregistreringsmyndigheterna

rörande adresseringsmaskinemas tekniska funktioner

och deras användning samt att förestå centrala vämpliktsbyråns

verkstad. Det har i anledning härav synts chefen för centrala värnpliktsbyrån

uppenbart, att verkmästaren med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar

bör hänföras till arbetsledarpersonalen och att hans tjänstebenämning

bör vara verkmästare. Befattningen syntes i enlighet med tidigare framlagda

förslag böra hänföras till lönegrad MEo 16.

I fråga om konsulentbefattningarna har chefen för centrala värnpliktsbrott

icke framställt erinran mot att den lägre av dessa hänföres till 21

lönegraden. Mot en nedflyttning till samma lönegrad av den högre befattningen

kunde däremot resas allvarliga erinringar med hänsyn till de kvalificerade

arbetsuppgifter, som kommit att åvila denne befattningshavare.

Ehuru tjänstebenämningsfrågan vore av mindre betydelse syntes dock konsulent

och förste konsulent vara att föredraga. Mot de sakkunnigas förslag

i övriga delar hade chefen för centrala vämpliktsbyrån ingen erinran. Chefen

för armén har i huvudsak anslutit sig till vad chefen för centrala värnpliktsbyrån

sålunda uttalat.

Från vissa håll har förordats att den av de sakkunniga föreslagna befattningen

som förste montör i 12 lönegraden utbyttes mot befattning som maskintekniker

i 15 lönegraden.

Riksräkenskapsverket har funnit att tjänstebenämningen för föreståndaren

för liålkortsdetaljen bör vara förste aktuarie med hänsyn till såväl arbetsuppgifter

som kompetens.

För egen del bär jag funnit att den av de sakkunniga föreslagna befattningen

som förste montör i 12 lönegraden bör, med hänsyn till de med

tjänsten förenade kvalificerade arbetsuppgifterna, ersättas med befattning

som verkmästare i 15 lönegraden. Tjänstebenämningen för befattningen såsom

föreståndare för hålkortsdetaljen finner jag böra vara förste aktuarie.

Jag anser vidare att konsulentbenämningama böra bibehållas. Därest den

fortsatta omprövningen av frågan om konsulenternas lönegradsplacering

skulle giva vid handen, att någon av befattningarna i fråga bör placeras i

24 lönegraden, torde tjänstebenämningen förste konsulent böra tillämpas. I

övrigt ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag i denna del.

25—27. Meteorologpersona!. Trafikledarpersonal. Badiopcrsonal.

De sakkunniga ha under avsnitten meteorologpersonal, trafikledarpersonal

och radiopersonal behandlat frågan om lönegradsplacering av den inom

den militära väderlekstjänsten och flygsäkerhetstjänsten sysselsatta meteorolog-

och trafikledarpersonalen samt signalistpersonalen vid flygförbanden.

Härutöver behandlas viss radiopersonal i central tjänst.

Departements
chefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Vad rör löneställningen för in e t o o ro log p er s o n alen — för vilken personal

nu finnas inrättade ordinarie beställningar å löneplan Ca i lönegraderna 23,

26 och 30 samt extra ordinarie befattningar å MEo-planen i lönegraderna 13,

15 och 20 — ha de sakkunniga erinrat om, att i propositionen 1946: 240

angående vissa löneställnings- och ersättningsspörsmål vid Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut in. m. uppdragits riktlinjer beträffande

befordringsgången för civila meteorologer. Begynnelselönen för denna personal

borde sålunda utgå enligt 15 lönegraden. Efter viss tids tjänstgöring i

nämnda lönegrad borde uppflyttning till högre lönegrad äga rum. Ställningstagandet

till frågan om vilken eller vilka lönegrader, som därvid skulle

ifrågakomma borde emellertid anstå i avvaktan på 1944 års personalutrednings

arbetsresultat. Vad sålunda anförts hade av riksdagen lämnats utan

erinran.

I skrivelse 1946: 365 i anledning av proposition 1946: 120 angående vissa

avlönings- in. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel uttalade riksdagen,

att det måste anses rättvist, att löneställningen för den militära meteorologpersonalen

överensstämde med vad som beslutats för motsvarande civila

personal. Det finge ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan träffa avgörande.

Enligt de sakkunnigas mening bör — i enlighet med vad riksdagen uttalat

och på sätt i princip redan gäller — full likställighet i lönehänseende råda

mellan den civila och den militära meteorologpersonalen. De sakkunniga ha

för meteorologpersonalen förordat en lönegradsserie omfattande 15, 18, 20,

23, 26 och 30 lönegraderna och ansett sig kunna utgå från att användandet

av 18 lönegraden icke skulle behöva verka föregripande på ett blivande

ställningstagande beträffande löneställning och befordringsgång för den

lägre civila meteorologpersonalen. Såsom lämpliga tjänstebenämningar ha

de sakkunniga föreslagit meteorolog (15, 18 och 20 lönegraderna), stabsmeteorolog

(23 lönegraden), förste stabsmeteorolog (26 lönegraden) samt

stabsövermeteorolog (30 lönegraden).

I fråga om vissa vid flygvapnet förefintliga tjänster som föreståndare för

observationscentralstation i lönegrad MEo 10 ha de sakkunniga föreslagit,

att dessa befattningshavare under benämningen väderlekstekniker hänföras

till 11 lönegraden.

Trafikledarpersonalen omfattar för närvarande andre trafikledare, förste

trafikledare och stabstrafikledare i lönegraderna MEo 15, 18 och 20 respektive.

Befattningarna för andre och förste trafikledare förefinnas vid de olika

flygflottiljerna och stabstrafikledarna vid den centrala flygsäkerhetsledningen

inom flygstaben. De sakkunniga ha anmält, att chefen för flygvapnet

i sina medelsäskanden för budgetåret 1947/48 föreslagit inplacering av

stabstrafikledarna i lönegrad MEo 22. Vidare hade flygvapenchefen föreslagit

inrättande av ett antal befattningar för distriktstrafikledare i lönegrad

MEo 20, avsedda att vid vissa militära flygsäkerhetsdistrikt samordna och

leda flygsäkerhetstjänsten för inom vederbörligt distrikt belägna militära

flygplatser.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

77

För egen del ha tjänsteförteckningssakkunniga funnit befattningarna för

förste och andre trafikledare böra hänföras till en och samma lönegrad —- den 18:e — med hänsyn till att någon åtskillnad i fråga om arbetsuppgifterna

icke syntes kunna påvisas. Befattningarna för distriktstrafikledare

och stabstrafikledare syntes, i överensstämmelse med chefens för flygvapnet

förslag, böra hänföras till 20 respektive 22 lönegraden. Vid sina ställningstaganden

till förevarande lönefråga hade de sakkunniga uppdragit vissa paralleller

med löneställningen för motsvarande personal inom den civila luftfarten.

De sakkunniga ha föreslagit att för de vid flygförbanden nu förekommande

befattningarna såsom andre signalist i lönegrad MEo 10 och förste signalist

i MEo 12 lönegraderna 12 och 14 borde komma till användning alltefter

arbetsuppgifter och kompetens, i vilka hänseenden jämförelse borde ske med

telegrafverkets motsvarande personal. Tjänstebenämningarna borde härvid

bliva radiotelegrafist och förste radiotelegrafist. För den i central tjänst placerade

radiopersonalen föreslås en lönegradsserie, omfattande radiotelegrafist

i 12, förste radiotelegrafist i 14, radioassistent i 16, radiokontrollör i 20

samt förste radiokontrollör i 22 lönegraden.

Yttranden och uttalanden. Vad beträffar meteorologpersonalen har allmänna

lönenämnden funnit, att med ett ställningstagande till de sakkunnigas

förslag beträffande den lägre meteorologpersonalen bör anstå, till dess

frågan om löneställningen för den motsvarande civila meteorologpersonalen

upptages till prövning, vilket avsetts skola ske, när 1944 års personalutrednings

arbetsresultat i fråga om den tekniska personalen föreligger. Statens

meteorologiska och hgdrologiska institut har — med hänsyn till vad 1944

års personalutredning anfört beträffande löneställningen för amanuenspersonal

— uppdragit riktlinjer för en befordringsgång för lägre meteorologpersonal

med akademisk utbildning, omfattande lönegraderna Ex 17, Eo 18 och

Eo 21 samt för sådan personal med lägre utbildning förordat lönegraderna

15, 18 och 20. Marinledningen har funnit de sakkunnigas förslag till tjänstebenämningar

innebära ett avsteg från 1943 års militära väderleksutredning, där

behovet av en särskild ny yrkesgrupp militärmeteorologer framlagts. De hittillsvarande

tjänstebenämningarna har synts marinledningen böra bibehållas.

Ledamoten Dahl har i likhet med försvarets civila tjänstemannaförbund och

flygledningen funnit att 20 och 23 lönegraderna borde utbytas mot 21 och 24

lönegraderna dels för att åvägabringa parallellitet med lönegradsserien för

vissa andra personalgrupper, dels för att efter genomförandet av den beslutade

löneregleringen undvika intilliggande lönegrader.

I fråga om trafikledarpersonalen har luftfartsstyrelsen uttalat den uppfattningen,

att förste trafikledarna vid de civila distriktstrafikledningarna

(för närvarande 3 st.) och stabstrafikledama med hänsyn till kvalifikationer,

arbetsuppgifter och ansvar i stort sett böra jämställas i lönehänseende,

varvid särskilt böra beaktas de stora krav på språkkunskaper, som gälla för

den förra kategorien. Styrelsen har vidare ifrågasatt, om benämningen distriktstrafikledare

vore den mest lämpliga. Vid den civila flygplatsorganisa
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Departementschefen.

tionen funnes förste trafikledare i såväl 20 som 22 lönegraden. På grund

härav och för att erhålla likformighet med den civila organisationen syntes

det styrelsen lämpligt att distriktstrafikledama — som avsåges placerade i

20 lönegraden -— i stället benämndes förste trafikledare. Allmänna lönenämnden

har icke kunnat tillstyrka den förordade lönerevisionen för flygvapnets

trafikledarpersonal. Enligt nämndens mening bör frågan om löneställningen

för trafikledarpersonalen vid den civila luftfarten och flygvapnet upptagas

till prövning i ett sammanhang, varvid borde beaktas löneförmånerna å befattningar

för exempelvis tågledare inom statens järnvägar.

De sakkunnigas förslag rörande lönegradsplacering av radiopersonalen har

icke föranlett erinran från remissmyndighetema. Från visst håll har emellertid

framställts önskemål om att serien utbygges att även omfatta 18 lönegraden.

Med de smärre justeringar, som angivas i det följande, kan jag lämna

min anslutning till de sakkunnigas förslag i förevarande delar. Jag finner

sålunda i likhet med de sakkunniga att full överensstämmelse i lönehänseende

bör råda mellan meteorologpersonalen vid statens meteorologiska och

hydrologiska institut å ena sidan och den militära meteorologpersonalen å

andra sidan. I enlighet med vad 1946 års riksdag uttalat synes det böra ankomma

på Kungl. Maj:t att i fråga om hithörande extra ordinarie personal

åvägabringa sådan likformighet. Mot de sakkunnigas förslag att de nuvarande

befattningarna för föreståndare för observationscentralstation uppflyttas

till 11 lönegraden har jag ingen erinran. Jag ansluter mig även till

de sakkunnigas förslag om lönegradsplacering av trafikledarpersonal och

radiopersonal, dock att lönegradsserien för radiopersonal synes böra utbyggas

med befattning för förste radioassistent i 18 lönegraden. I fråga om de

av de sakkunniga förordade tjänstebenämningama har jag ingen annan

erinran, än att benämningen distriktstrafikledare i enlighet med luftfartsstyrelsens

förslag bör utbytas mot benämningen förste trafikledare.

28. Fotografpersonal.

De sakkunniga. Under förevarande rubrik ha de sakkunniga behandlat de

för närvarande till MEo-löneplanen hänförda befattningarna för fotobiträde

i 4 och fotograf i 8 lönegraden. Enligt de sakkunnigas mening vore nyssnämnda

befattningar vad arbetsuppgifterna beträffar — ledning och utförande

av laboratoriearbete — närmast att jämställa med den av de sakkunniga

under rubriken teknisk biträdespersonal behandlade personalen, för

vilken lönegraderna 4, 7, 9 och 11 föreslagits. Härutöver ha emellertid de

sakkunniga funnit 15 lönegraden kunna komma i fråga vid laboratorieorganisation

av särskilt stor omfattning. De sakkunniga föreslå för befattningar

i 4—11 lönegraden samma benämningar som i annat sammanhang angivits

för den tekniska biträdespersonalen samt för befattning i 15 lönegraden beteckningen

laborant.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition nr 246.

79

Särskilt yttrande och uttalande. Ledamoten Dahl har i särskilt yttrande till

de sakkunnigas betänkande ingående behandlat frågan om fotografpersonalens

löneställning och därvid framhållit, att ett genomförande av de sakkunnigas

förslag skulle få icke önskvärda återverkningar på fototjänsten vid

flygvapnet. Fotografernas avlöningsförhållanden hade i olika sammanhang

varit föremål för utredning varvid gällande lönegradsplaceringar befunnits

för låga. Framlagda förslag om lönejustering hade emellertid av olika anledningar

aldrig lett till några beslut. Under erinran om fototjänstens centrala

betydelse särskilt vid spaningsflottiljema framhåller herr Dahl vidare att

fotografernas arbetsuppgifter hittills varit starkt undervärderade och att

högre löneställning för denna personal än den nuvarande vore berättigad.

Ingen fotograf borde placeras lägre än i 10 lönegraden. I övrigt borde 12

och 15 lönegraderna komma till användning. I vissa fall kunde det vidare

ifrågasättas om icke behov förelåge av ingenjörbefattning i 18 lönegraden

för hithörande arbetsuppgifter. Vad anginge tjänstebenämningama utgjorde

fotograferna en speciell yrkesgrupp med gedigen fackutbildning, som med

samma skäl som varje annan grupp kunde resa berättigade krav på att få

bibehålla sin yrkesbeteckning. Ledamoten Dahls förslag upptar fotograf i 10,

förste fotograf i 12 och chefsfotograf eller fotografiföreståndare i 15 lönegraden.

1 **i,

Försvarets civila tjänstemannaförbund har funnit en lönegrads- och tjänstebenämningsserie,

omfattande fotografibiträde i 8, fotograf i 10, förste

fotograf i 12 och fotografmästare i 15 lönegraden, lämplig med hänsyn till

de arbetsuppgifter och det ansvar, som åvila ifrågavarande befattningshavare.

Remissyttrandena. Marinledningen har funnit de av de sakkunniga föreslagna

tjänstebenämningama böra kompletteras med prefixet »foto-», således

fototekniskt biträde, fototekniker o. s. v. Flygledningen har anslutit sig till

ledamoten Dahls uttalande. Något behov av fotobiträde (tekniskt biträde) vid

förbanden förefunnes icke, då denna personalkategori förutsatts bliva ersatt

med värnpliktig personal. Även försvarsväsendets lönenämnd har funnit

skäl tala för att de av ledamoten Dahl föreslagna lönegraderna utnyttjas,

bland annat med hänsyn till att kartassistent vid rikets allmänna kartverk

vore hänförd till 12 lönegraden.

Enligt allmänna lönenämndens mening borde före fastställandet av löneställningen

för denna personal vid flygvapnet ingående jämförelser verkställas

med fotografpersonalen vid rikets allmänna kartverk. Kartverket framhåller

emellertid att den för förevarande personalkategori upptagna lönegradsserien

icke är möjlig att tillämpa på kartverkets kartassistenter med

specialutbildning i framställning av fotokartor och stereoarbeten samt flygfotograftjänst

med självständigt utförande av flygfotografering. Kartverket

förordar i stället, att en särskild lönegradsserie införes för specialutbildad

lägre teknisk personal för mätningstekniskt och karttekniskt arbete, varvid

serien borde utformas med tanke särskilt på likartad personal vid lantmäteriet,

kartverket, sjökarteverket, meteorologiska och hydrologiska institutet

samt möjligen även vattenfallsstyrelsen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Departements
chefen.

Medicinalstyrelsen och statskontoret ha hänvisat till den inom finansdepartementet

pågående utredningen rörande löneställningen för laboratoriebiträden

med flera befattningshavare i statens tjänst och ifrågasatt lämpligheten

av att nu fastställa en lönegradsserie för ifrågavarande personalgrupp.

I likhet med medicinalstyrelsen och statskontoret finner jag med ställningstagande

till frågan om lämplig lönegradsserie för fotografpersonalen böra

anstå till dess resultatet av den inom finansdepartementet nyligen igångsatta

utredningen beträffande löneställningen för laboratoriebiträden och därmed

jämförlig teknisk biträdespersonal i statens tjänst föreligger. Vad som upplysts

rörande fotografpersonalens arbetsuppgifter har emellertid övertygat

mig om att löneställningen för denna personal är för låg. Jag finner därför

personalen skäligen böra beredas viss provisorisk löneförbättring i avvaktan

på ett slutgiltigt ställningstagande till lönesättningsfrågan, varvid den av

tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna lönegradsserien för teknisk biträdespersonal,

kompletterad med 13 lönegraden, lämpligen kan tjäna som utgångspunkt.

29. Polispersonal.

De sakkunniga. Under rubriken polispersonal ha tjänsteförteckningssakkunniga

upptagit frågan om löneställningen för polispersonalen vid marinens

poliskår. Denna personal är för närvarande inplacerad i lönegrader sålunda.

Lönegrad.

Poliskonstapel (MEo) .......................................... 9

Poliskonstapel (Ca) ............................................ 10

Polisöverkonstapel (Ca, MEo)................................... 12

Polisöverkonstapel, tillika poliskommissarie (Ca) .................. 14

Med hänsyn till de allmänna arbetsuppgifter, som åvila polispersonalen

vid marinens poliskår, ha de sakkunniga funnit, att för ifrågavarande personal

bör i tillämpliga delar användas samma lönegradsserie, som gäller för

poliskåren i Boden. I enlighet härmed borde 10, 12 och 15 lönegraderna komma

i fråga.

Vid poliskåren i Boden användes för närvarande tjänstebenämningarna

konstapel, inspektionskonstapel och överkonstapel för befattningar i respektive

10, 12 och 15 lönegraderna. Samma benämningar borde användas för

befattningshavare vid marinens poliskår.

Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter. Svenska polisförbundet

har i ett allmänt uttalande rörande polistjänstens ställning inom samhällslivet

samt de psykiska och fysiska krav, som ställas på polispersonalen,

funnit polistjänsten vara långt ifrån rättvist värdesatt. Förbundet kräver med

stöd av denna sin uppfattning väsentligt högre löneställning för polispersonalen,

än den som nu allmänt förekommer inom såväl staten som kommunerna.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

81

I enlighet med vad som under avsnittet om vaktmästarpersonal anförts finner

försvarets civila tjänstemannaförbund förevarande serie böra kompletteras

med vaktman i 7, förste vaktman i 9 och vaktförman i 11 lönegraden.

Remissyttrandena. Marinledningen har i väsentliga delar motsatt sig de sakkunnigas

förslag i denna del och erinrat att redan 1939 års polisutredning i

olika sammanhang uttalat, att lönenivån för marinens polispersonal låge avsevärt

under lönenivån för jämförbar personal anställd vid statspolisen och

inom de kommunala poliskårerna. Marinledningen erinrar vidare, att personalen

vid marinens poliskår är att hänföra till kategorien civilmilitär personal,

varvid polisöverkonstapel, tillika kommissarie, polisöverkonstapel, poliskonstapel

och extra ordinarie poliskonstapel hänförts till respektive förvaltares,

fanjunkares, sergeants och överfurirs tjänsteklass. Löneställningen

för personalen vid marinens poliskår funne marinledningen böra jämföras

med den, som gäller för militär personal med motsvarande tjänsteställning.

Härvid borde jämförelse ske med vederbörande slutlöneklass. Förslaget att

den lönegradsserie, som gäller vid poliskåren i Boden, även i tillämpliga delar

skulle gälla för marinens poliskår, kunde icke godtagas bland annat med

hänsyn till att lönegradsplaceringen för den förstnämnda personalkategorien

syntes vara så påfallande låg, att en reglering av lönerna för denna personal

tvivelsutan måste företagas när som helst. Marinledningen hade vidare funnit,

att en tillämpning av de av de sakkunniga föreslagna tjänstebenämningama

skulle medföra en avsevärd försämring och åstadkomma missnöje, arbetsolust

och missförstånd. Marinledningen har föreslagit att förevarande personal

hänföres till 11, 13 och 15 lönegraderna med tjänstebenämningarna

poliskonstapel, polisöverkonstapel och poliskommissarie respektive. Tjänstemännens

centralorganisation har icke funnit förslaget till placering av polispersonalen

tillfredsställande och biträder svenska polisförbundets uttalande.

Marinens polispersonal syntes i fråga om arbetsuppgifter och kompetenskrav

vara fullt jämställd med de civila polismännen. Personalen borde vidare i

lönehänseende jämställas med underofficerare.

För egen del är jag för närvarande icke beredd tillstyrka högre lönegrads- Departementeplacering

för polispersonalen vid marinens poliskår än den av de sakkunniga chefen.

förordade. Med hänsyn till att de av tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna

tjänstebenämningarna ansluta sig till de för polispersonal i allmänhet

tillämpade, anser jag de föreslagna benämningarna kunna godtagas.

30. Skogvaktarpersonal.

De sakkunniga. De sakkunniga ha på grundval av eu inom arméns fortifikalionsförvaltning

företagen utredning funnit att huvuddelen av försvarets

skogvaktare — vilka vore hänförda till lönegraderna MEo 8 och 9 —

bör i lönehänseende jämställas med kronojägarna. Sistnämnda befattningshavare

hade genom beslut av 1946 års riksdag hänförts till en och samma

Bihang till riksdagens protokoll 1947. t samt. Nr 246.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Departements
chefen.

lönegrad, den 12 :e. De sakkunniga ha i anledning härav föreslagit, att

12 lönegraden kommer till användning såsom normallönegrad för försvarets

skogvaktare. I vissa fall syntes emellertid en inplacering i 12 lönegraden ej

vara tillräckligt motiverad, nämligen där arbetsuppgifterna vore av mindre

omfattning. För sådana fall syntes en inplacering i 9 lönegraden — i vilken

lönegrad de biträdande kronojägarna vid domänverket vore inplacerade —

höra ifrågakomma.

Beträffande befattningen såsom skogvaktare av l:a klass å Järvafältet,

vilken befattning för närvarande vore hänförd till 9 lönegraden, hade yrkanden

framställts om befattningens uppflyttning till 15 lönegraden. Ehuru

det synts de sakkunniga tveksamt, om inom försvaret behov förelåge av

skogvaktarbefattning i så hög löneställning som 15 lönegraden, ha de sakkunniga

likväl i lönegradsserien intagit nämnda lönegrad, vilken tillämpades

för skogsmästare vid statens skogsforskningsinstitut samt för förste länsskogvaktare

vid skogsvårdsstyrelserna.

De sakkunniga ha för skogvaktarpersonalen föreslagit tjänstebenämningarna

biträdande skogvaktare, skogvaktare och förste skogvaktare för befattning

i 9, 12 respektive 15 lönegraden.

Uttalanden och yttranden. Försvarets civila tjänstemannaförbund har med

instämmande av tjänstemännens centralorganisation funnit 9 lönegraden

böra utgå ur serien, vilken borde omfatta skogvaktare i 12 och skogsmästare

i 15 lönegraden.

Lönenåmnderna och statskontoret ha ifrågasatt behovet av befattning för

skogvaktarpersonal i 15 lönegraden, varför med upptagande av en sådan

befattning i tjänsteförteckningen borde anstå. Allmänna lönenämnden har

vidare framhållit, att befattning för biträdande skogvaktare i 9 lönegraden

synes böra utnyttjas icke blott för biträde till skogvaktare utan även för

skogvaktare, som svarar för mindre skogsområde, exempelvis skogvaktaren i

Tingstäde.

I ett den 26 mars 1947 avgivet betänkande har 1946 års militära domänutredning

framlagt förslag i fråga om tillgodoseende av, bl. a., försvarets

behov av skogvaktarpersonal. Utredningen har beträffande lönegrads- och

tjänstebenämningsserie anslutit sig till tjänsteförteckningssakkunnigas förslag,

dock att utredningen ansåge att för förste skogvaktare en placering i

någon av lönegraderna 13—15 borde övervägas. Utredningen anslöte sig

jämväl till vad tjänsteförteckningssakkunniga uttalat beträffande arbetsuppgifter

och kompetenskrav. Utan att nu taga ställning till detaljerna i den

personalorganisation, som kan komma att fastställas på grundval av domänutredningens

förslag, anser jag i likhet med lönenämnderna och statskontoret

att tills vidare bör anstå med införande av befattning i 15 lönegraden

för skogvaktarpersonalen vid försvaret. De sakkunnigas förslag ha i övrigt

icke givit mig anledning till erinran.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

83

31. Båtpersonal.

De sakkunniga lia under rubriken båtpersonal upptagit frågor rörande

lönegradsplacering av de vid marinen förefintliga befattningarna för maskinist

av 2:a klass i lönegrad MEo 8 och fartygsbefälhavare i MEo 12. Befattningarna

förekomma vid marindistrikt och kustartilleriförsvar för tjänstgöring

på de smärre fartyg, som användas för transport av militärpersonal,

arbetsstyrkor och redskap mellan olika befästningsanläggningar, förläggningar

o. d.

Vid sina överväganden av hithörande spörsmål hade de sakkunniga funnit

fartygsbefälliavarna lämpligen böra hänföras till två skilda lönegrader

— 12 och 15 lönegraderna — varvid till den högre lönegraden borde hänföras

befattning, för vilken i enlighet med gällande bestämmelser erfordrades

lägst styrmansexamen. Vad maskinisterna beträffade, syntes en inplacering

i 9 lönegraden — vilken i annat sammanhang föreslagits komma till

användning för viss maskinistpersonal — vara skälig. Tjänstebenämningama

borde vara maskinist, båtbefälhavare och fartygsbefälhavare för befattning

i 9, 12 respektive 15 lönegraden.

Särskilda yttranden och uttalanden. Ledamoten Dalil har funnit alt för

här avsedd personal bör tillämpas eu serie omfattande fartygsmaskinist i

13, fartygsbefälhavare i 15 och förste fartygsbefälhavare i 17 lönegraden.

Iförsvarets civila tjänstemaiuiaförbund har förordat samma serie, dock med

den ändringen att för fartygsmaskinisten föreslagits 12 lönegraden.

Sveriges arbetsledareförbund har funnit de maskinister som vore placerade

såsom bogserbåtsmaskinister böra hänföras till 12 lönegraden. Marinledningen

har framhållit, att här ifrågavarande personal är avsedd att ersätta militär

personal och ofta kommer att tjänstgöra parallellt med dylik. Det har

därför synts marinledningen, att avlöningsförhållandena för båtpersonalen

(fartygspersonalen) böra avpassas så, att de så nära som möjligt sammanfalla

med närmast jämförbara militära kategorier. Viss hithörande personal

vore emellertid anställd enligt kollektivavtal, till vilket förhållande även

borde tagas hänsyn. Marinledningen påvisar härefter bland annat, att löneställningen

för den militära personal, som närmast kunde jämföras med de

civila befattningshavare, vilka enligt de sakkunnigas förslag komme att

hänföras till 12 lönegraden, för närvarande motsvarade lönegraderna c, 3,

10 och 12. Till personal anställd enligt avtal, vilken — om den överfördes

till extra ordinarie anställning — skulle beröras av de sakkunnigas förslag,

utginge för närvarande löner motsvarande lönegraderna 3, 5, 8, 14

och 17. För egen del ville marinledningen för 1''artygsbefäl förorda en serie

omfattande 8, It), 13 och 17 lönegraderna och för maskinbefäl en serie omfattande

8, 13 och 16 lönegraderna.

Enligt vad som framkommit i marinledningens yttrande över förevarande iMpariementvdel

av de sakkunnigas betänkande, synes det mig som om den av tjänslc
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

förteckningssakkunniga föreslagna serien vore väl schematisk och att ytterligare

differentiering av löneställningarna bör övervägas. Valet av lönegrader

torde jämväl komma att i viss utsträckning röna inverkan av det resultat,

vartill den av mig i annat sammanhang föreslagna särskilda löneutredningen

för maskinistpersonal m. fl. kan komina att leda. I anledning

härav är jag icke nu beredd att taga ståndpunkt till frågan om löneställningen

för båtpersonalen.

32. Stallpersonal.

De sakkunniga. De av de sakkunniga under förevarande rubrik behandlade

befattningarna äro för närvarande såsom extra ordinarie placerade i följande

lönegrader av löneplan MEo.

Lönegrad.

Vaktmästare; hovslagare .......................... 5

Fodermarsk; remontryttare ........................ 6

Stallföreståndare ......... 7

Stallföreståndare vid arméstaben................... 16

Rörande de olika befattningshavarnas arbetsuppgifter ha de sakkunniga

angivit, att stallföreståndare närmast vore ansvarig för ordningen i honom

underställda stallbyggnader samt för vården av där befintliga hästar och

materiel. Han hade jämväl att svara för att den honom underställda stallpersonalen

fullgjorde sina åligganden. Stallföreståndaren vid arméstabens

stall, som på grund av detta etablissements belägenhet intoge eu självständigare

ställning än övriga stallföreståndare, vore tillika kasemunderofficer för

etablissementet. Fodermarsken vid arméstabens stall vore stallföreståndarens

ställföreträdare och svarade närmast under denne för furage och furagering.

Hovslagarna vid sistnämnda stall sörjde för hästarnas howård och hovbeslag,

varjämte de biträdde med skötseln av sjuka hästar. Vaktmästarna ryktade

och rastade hästarna, biträdde med furageringen, skötte renhållningen

av stallar och materiel in. m. Samtlig här ifrågavarande personal rekryterades

så gott som utan undantag från det fast anställda manskapet vid beridna

förband.

Remontryttarbefattningama hade under de senare åren inrättats vid vissa

förband i syfte att minska antalet fast anställt manskap. Befattningshavarna,

vilka hade till uppgift att inrida remonter, rekryterades så gott som uteslutande

från det fast anställda manskapet, därvid stora fordringar uppställdes

på ridutbildning och skicklighet såsom ryttare.

I fråga om befattningen som stallföreståndare vid arméstabens stall ha

de sakkuninga ifrågasatt, om icke denna befattning borde bestridas av pensionerad

underofficer. De sakkunniga ha därför icke ansett sig böra upptaga

frågan om befattningens lönegradsplacering till omprövning.

För här ifrågavarande personal anse de sakkunniga, på sätt föreslagits

för Vaktmästarpersonalen vid försvaret, att i första hand 5 och 7 lönegra
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

derna böra komma till användning. Härvid borde 5 lönegraden avses föi

hästskötare, av vilken icke erfordrades särskild yrkesutbildning i egentlig

mening. 7 lönegraden borde avses för personal med särskilt yrkeskunnande,

d. v. s. hovslagare och fodermarsk. Stallföreståndaren syntes böra inplaceras

i 9 lönegraden. I fråga om löneställningen för remontryttarpersonalen ha de

sakkunniga icke förutsatt någon ändring.

De nuvarande vaktmästarbefattningarna i 5 lönegraden ha synts de sakkunniga

böra benämnas hästskötare. I övrigt ha de sakkunniga icke föreslagit

några ändringar i nuvarande tjänstebenämningar.

Särskilda yttranden av vissa ledamöter. Ledamoten Dahl har ansett, att

lönegradsserien för här ifrågavarande personal borde omfatta 6, 8 och 10

lönegraderna, varvid 6 lönegraden skulle avses för hästskötare, 8 lönegraden

för fodermarsk, hovslagare och remontryttare samt 10 lönegraden för stallföreståndare.

Ledamoten Helidén har ansett, att remontryttama borde uppflyttas

till 7 lönegraden.

Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter. Försvarets civila

tjänstemannaförbund har funnit remontryttare och hovslagare böra hänföras

till 9 lönegraden, fodermarsken under benämningen stallföreståndare

till 9 lönegraden samt stallföreståndama till 9 och 11 lönegraderna under

benämningarna stallföreståndare respektive förste stallföreståndare.

Remissyttrandena. Chefen för armén har med hänsyn bl. a. till principen

att beställningar, som huvudsakligen rekryteras från furirer och överfurirer,

böra placeras i 8 lönegraden, instämt i ledamoten Dahls förslag. Försvarets

socialbyrå har i likhet med de sakkunniga funnit hovslagare böra upptagas

i 7 lönegraden, till vilken lönegrad jämväl remontryttama borde hänföras.

Försvarets civilförvaltning har funnit det kunna ifrågasättas, om icke i fråga

om remontryttama — i betraktande av arten av det arbete, som åligger dessa

befattningshavare, samt den särskilda kunnighet de måste besitta — en inplacering

i 7 lönegraden bättre skulle svara mot arbetsuppgifternas kvalitet.

Landsorganisationen och statstjänarkartellen ha funnit remontryttare

böra placeras i 7 lönegraden. Allmänna lönenämnden har i brist på uppgifter

angående storleken av de stall vid vilka för närvarande stallföreståndare

i MEo 7 vore anställda, icke kunnat taga slutlig ställning till förslaget,

att stallföreståndartjänst endast skulle finnas i 9 lönegraden. Lönenämnden

har vidare erinrat, att hovslagare vid veterinärhögskolan vore placerad i fi

lönegraden, medan en hovslagare vid veterinärinrättningen i Skara vore

placerad i 7 lönegraden. Statens organisationsnämnd har icke haft anledning

till erinran mot de sakkunnigas förslag under det statskontoret haft svårt

att inse, att de föreslagna lönegradsuppflyttningarna kunde vara sakligt motiverade.

I varje fall syntes bärande skäl knappast kunna anföras för att

hovslagarna skulle placeras eu lönegrad högre än hovslagare vid veterinärhögskolan.

För egen de] är jag icke beredd att för hovslagare föreslå uppflyttning Departem*

till högre lönegrad än den b:e, med hänsyn till att befattning för hovslagare c e,en‘

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

'' id veterinärhögskolan är liäuförd till denna lönegrad. Då det framgår av de

sakkunnigas förslag, att fodermarsk och hovslagare böra i lönehänseende

jämställas, tinnei jag att ifragavarande bada befattningar böra inplaceras i

6 lönegraden.

I fråga om remontryttarbefattningarna i 6 lönegraden ha de sakkunniga

icke föi-utsatt någon ändring av löneställningen. Med hänsyn till de krav

på kvalificerat yrkeskunnande, som måste ställas på befattningshavarna, har

jag funnit skäligt, att remontryttarna uppflyttas från 6 till 7 lönegraden.

I övrigt biträder jag vad de sakkunniga föreslagit.

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig i det föregående angivna grunderna

för viss tjänsteförteckningsrevision för försvarsväsendet

in. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Per Ihrfelt.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 246.

87

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning.............................................................. 4

I avd. Allmänna frågor..................................... 4

1. Huvuddragen i tjänsteförteckningssakkunnigas förslag ................ 4

2. Remissutlåtandena............................................... 44

3. Departementschefen .............................................. 24

II avd. Speciella frågor............................................... 30

1. Viss chefspersonal................................................ 30

2. Administrativ personal............................................ 33

3. Kameral personal................................................ 34

4. Civil ingenjörpersonal............................................. 35

5. Viss personal med merkantila och kontrollerande uppgifter............ 41

6. Kontorspersonal................................................. 43

7. Arbetsledarpersonal. .............................................. 45

8. Förrådspersonal.................................................. 52

9. Teknisk biträdespersonal.......................................... 56

10—It. Maskinistpersonal. Hantverkarpersonal......................... 58

12—13. Sjukvårdspersonal. Ekonomipersonal.......................... 59

14. Vaktmästarpersonal.............................................. 60

15. Bilpersonal...................................................... 62

16. Civilmilitär ingenjörpersonal....................................... 64

17—19. Läkarpersonai. Tandläkarpersonal. Veterinärpersonal............ 68

20. Forskningspersonal............................................... 71

21—23. Studieledarpersonal. Psykologpersonal. Redaktörpersonal......... 72

24. Viss personal vid centrala värnpliktsbyrån.......................... 74

25—27. Meteorologpersonal. Trafikledarpersonal. Radiopersonal.......... 75

28. Fotografpersonal................................................. 78

29. Polispersonal.................................................... 80

30. Skogvaktarpersonal............................................... 81

31. Båtpersonal..................................................... 83

32. Stallpersonal .................................................... 84

Hemställan

86

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:411 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss tjänsteförteckningsrevision för försvarsväsendet m. m. s. 9 i texten
  2. SU 1947:212 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss tjänsteförteckningsrevision för försvarsväsendet m. m. s. 1 i texten