Angående viss tjänsteförteckningsrevision för försvar sväsendet m. in
1947-04-18 · 87 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 86 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:246, Angående viss tjänsteförteckningsrevision för försvar sväsendet m. in
Dokumentets text
Kungl. May.ts proposition nr 246.
1
Nr 246.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss tjänsteförteckningsrevision
för försvar sväsendet m. in.; given
Stockholms slott den 18 april 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 april 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga angående viss tjänsteförteckningsrevision
för försvarsväsendet in. in. samt anför därvid följande.
Inledning.
I bilaga 2 till årets statsverksproposition har i redogörelsen för det pågående
löneregleringsarbetet anmälts, att försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
i ett den 31 december 1946 avgivet betänkande framlagt förslag rörande
revision i vissa delar av de till militära avlöningsreglementet och militära
icke-ordinariereglementet hörande tjänsteförteckningama m. m. (SOU 1946:
Bihanq till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 246.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
94). Avsikten vore att förslagen efter remissbehandling i erforderlig omfattning
skulle underställas riksdagens prövning. Jag torde nu få anmäla denna
fråga.
Det utredningsarbete, som på sin tid uppdrogs åt 1936 års lönekommitté,
skulle enligt meddelade direktiv omfatta bland annat en allsidig realprövning
av de civila och militära befattningshavarnas löneställning, innefattande
jämväl en inbördes avvägning av lönegradsplaceringama för olika viktigare
befattningshavargrupper. I sistnämnda hänseende avsåg uppdraget sålunda
frågan om revision av vederbörande tjänsteförteckningar. Sedermera
befanns det emellertid lämpligt att endast i begränsad utsträckning överarbeta
avlöningsreglementenas tjänsteförteckningar i omedelbar anslutning
till revisionen av själva reglementena och låta arbetet med tjänsteförteckningsrevisionen
i övrigt utföras av särskilda sakkunniga. Tjänsteförteckningen
till civila avlöningsreglementet har efter reglementets antagande undergått
granskning genom särskilda sakkunnigberedningar, och resultatet av granskningen
har med vissa undantag varit föremål för statsmakternas prövning.
Vad angår tjänsteförteckningama inom försvaret, innefattade 1936 års
lönekommittés förslag till militärt avlöningsreglemente beträffande de militära
personalgrupperna såväl en generell ny reglering av lönenivån som —
med undantag för vissa högre befattningar — en granskning av lönegradsplaceringen.
Vad åter angår civilmilitära och civila befattningar, innebar lönekommitténs
förslag endast en allmän avvägning av lönebeloppen och innefattade
således icke någon realprövning av lönegradsplaceringen för olika
befattningar inbördes. Frågan i vad män ändringar i lönegradsplaceringen
av civilmilitära och civila befattningar inom försvaret skulle komma till
stånd, borde enligt kommitténs uttalande prövas i anslutning till tjänsteförteckningsrevisionen
för befattningshavare vid civilförvaltningen.
Jämlikt Kungl. Maj ds bemyndigande den 15 juni 1944 tillkallades den 20
september samma år särskilda sakkunniga för att inom finansdepartementet
biträda med viss omprövning av lönegradsplacering m. m. för befattningshavare
inom försvarsväsendet. I direktiven för de sakkunniga angåvos uppgifterna
i huvudsak vara dels att verkställa en revision av tjänsteförteckningen
till militära avlöningsreglementet, i vad avsåge civilmilitära och civila
beställningar (löneplan Ca), samt av tjänsteförteckningen till militära
icke-ordinariereglementet (löneplan MEo), dels att verkställa utredning av
frågorna om överförande av icke-ordinarie personal till ordinarie anställning
och om upptagande av nya extra ordinarie befattningar i tjänsteförteckningen
till militära icke-ordinariereglementet jämte därmed sammanhängande
spörsmål, dels att utarbeta förslag till i detta sammanhang erforderliga ändringar
och tillägg i vederbörande tjänsteförteckningar, dels ock att verkställa
en avvägning av antalet befattningar i de olika lönegraderna samt de proportioner,
i vilka ordinarie, extra ordinarie och andra anställningsformer borde
anlitas. I övrigt uppdrogos i direktiven vissa närmare riktlinjer för utredningsarbetets
bedrivande. Enligt sedermera under hand meddelade direktiv
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
3
utsträcktes utredningsuppdraget att omfatta jämväl vissa befattningar vid
försvaret med avlöning enligt löneplan Eo eller Ex.
De sakkunniga — försvarets tjänsteförteckningssakkunniga — ha utgjorts
av generaldirektören S. A. E. ödeen, tillika ordförande, kanslirådet A. Carlsson,
ordföranden i försvarets civila tjänstemannaförbund, ingenjören C. E.
H. Dahl, ordföranden i försvarsverkens civila personals förbund, B. E. Helldén,
statskommissarien R. E. Norberg och krigsrådet E. T. H. Ström.
Med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning funno de sakkunniga vid
planläggningen av sitt arbete detta böra fullföljas i etapper i enlighet med
följande preliminära disposition.
Till en början skulle uppgöras utkast till en samtliga här ifrågavarande
befattningar inom försvaret omfattande förteckning, upptagande de lönegrader
och tjänstebenämningar, som för de olika befattningarna skulle tillämpas
vid i princip definierad art och omfattning av arbetsuppgifter samt däremot
svarande teoretisk och praktisk minimikompetens. I samband härmed
borde upptagas vissa spörsmål av mera principiell innebörd. I fortsättningen
skulle arbetet innefatta en tillämpning av förenämnda förteckning på försvarets
verk och enheter. Vidare skulle arbetet innefatta eu uppskattning av
personalbehovet inom vederbörliga lönegrader vid nämnda verk och enheter
i förening med fastställande av lämpliga proportioner mellan antalet ordinarie,
extra ordinarie och extra befattningar. Härefter skulle uppgöras förslag
till tjänsteförteckningar för ordinarie respektive extra ordinarie befattningar.
Slutligen skulle ställning tagas till frågan om avlöningsförhållandena för
extra personal med arvode eller kontrakt.
Frågan om utredningsuppdragets planenliga fullföljande gjordes sedermera
till föremål för övervägande i samband med den översyn av det statliga kommittéväsendet,
som inom finansdepartementet verkställts av särskild utredningsman
och vars resultat framlagts i en den 2c8 september 1946 dagtecknad
promemoria. Enligt utredningsmannens förslag borde första avsnittet av
tjänsteförteckningssakkunnigas arbete — omfattande frågan om lönegradsplacering,
tjänstebenämning och kompetenskrav för de av utredningsarbetet
berörda befattningshavargrupperna — fullföljas och slutföras. Övriga delar
av utredningsarbetet syntes icke med nödvändighet behöva verkställas genom
tjänsteförteckningssakkunnigas försorg utan med fördel kunna utföras under
enklare former. Det kunde sålunda ifrågasättas, om icke arbetet skulle kunna
verkställas inom försvars- eller finansdepartementet, eventuellt med biträde
av eu eller flera för ändamålet särskilt tillkallade personer.
Sedan tjänsteförteckningssakkunniga avslutat första etappen av sitt utredningsarbete
har Kungl. Maj:t genom beslut den 31 januari 1947 förklarat,
att de sakkunnigas verksamhet skall upphöra. Vidare har Kungl. Maj:t genom
beslut samma dag bemyndigat chefen tor försvarsdepartementet att
tillkalla en utredningsman för att inom departementet biträda med utredning
rörande inplacering i lönegrad in. in. av civil och civilmilitär personal
inom försvaret i enlighet med de grunder, som kunna varda fastställda i
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
anledning av tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande med förslag till
lönegradsplaceringar, tjänstebenämningar in. in.
Tjänsteförteckningssakkunniga ha vid utarbetandet av sitt betänkande
haft överläggningar med representanter för Sveriges läkarförbund, svenska
militärveterinärsällskapet, statsverkens ingenjörsförbund, civilmilitära tjänstemannaförbundet,
försvarets civila tjänstemannaförbund, Sveriges arbetsledareförbund,
försvarsverkens civila personals förbund samt försvarsväsendets
civilmilitära ingenjörers förbund. Härutöver har Sveriges yngre juristers
förening beretts tillfälle deltaga vid överläggningarna. Representanter
för andra personalorganisationer — däribland svenska polisförbundet — och
befattningsliavargrupper ha dessutom, i den mån framställning därom gjorts,
lämnats tillfälle att inför de sakkunniga framlägga sina synpunkter. Därjämte
ha de sakkunniga haft överläggningar med representanter för vederbörande
verk och myndigheter. Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden
dels av herrar Carlsson, Norberg och Ström gemensamt dels ock av
herr Dahl samt särskilda uttalanden av personalrepresentanterna.
Över betänkandet ha yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben,
cheferna för armén, marinen och flygvapnet, armé-, marin- och flygförvaltningarna,
krigsarkivet, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning,
krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, arméns fortifikationsförvaltning,
försvarsväsendets lönenämnd och allmänna lönenämnden,
försvarets socialbyrå, försvarets forskningsanstalt, sjökarteverket, försvarsväsendets
radioanstalt, armémuseum, medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, luftfartsstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,
skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, rikets allmänna
kartverk, landsorganisationen i Sverige, statstjänarkartellen, statstjänstemännens
riksförbund samt tjänstemännens centralorganisation.
Jag övergår härefter till att redogöra för innehållet i det nu föreliggande
betänkandet och för mitt ståndpunktstagande till de olika frågor, som där
beröras. Frågorna behandlas därvid i den ordning, vari de upptagits i betänkandet.
I avd. Allmänna frågor.
1. Huvuddragen i tjänsteförteckningssakkunnigas förslag.
Tjänsteförteckningssakkunniga ha i betänkandets allmänna del behandlat
vissa med tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande spörsmål av mera
principiell innebörd och därefter i en speciell del upptagit frågorna om lönegradsplaceringar
och tjänstebenämningar för de olika av utredningsuppdraget
berörda personalgrupperna vid försvaret. De diskuterade principspörsmålen
utgöra icke specialproblem för försvaret utan taga i större eller mindre
omfattning sikte på förhållandena inom statsförvaltningen i dess helhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
5
I betraktande härav ha de sakkunniga sökt skärskåda de olika frågorna jämväl
ur andra synpunkter än försvarets, varvid, med hänsyn till önskvärdheten
av största möjliga likformighet vid löneavvägningen olika förvaltningsgrenar
emellan, eftersträvats en anknytning till förhållandena inom
den civila statsförvaltningen, så långt detta befunnits vara praktiskt möjligt.
De sakkunniga ha till en början upptagit frågan om lönestäliningarnas avvägning
med hänsyn till kompetenskrav och arbetsupjigifter. Härvid erinras,
hurusom avsaknaden av reglerande föreskrifter rörande kompetensfordringar
för olika befattningar ofta medfört å ena sidan att för inbördes likvärdiga
tjänster kommit att uppställas växlande fordringar, högre eller lägre
alltefter vederbörande verkslednings eller myndighets bestämmande, och å
andra sidan att befattningar, för vilka uppställts samma krav på teoretisk
och praktisk kompetens och med vilka äro förenade ensartade arbetsuppgifter,
hänförds till olika löneställningar. De sakkunniga ha funnit en sådan
ordning otillfredsställande såväl ur personalens synpunkt som även för vederbörande
verk. De påtalade förhållandena ha också givit upphov till en
olämplig konkurrens om arbetskraften olika myndigheter emellan.
Enligt de sakkunnigas mening bör vid avvägningen av löneställningen för
viss befattning såsom främsta bedömningsgrunder tjäna dels arten av förekommande
arbetsuppgifter, dels det teoretiska och praktiska kunskapsmått,
som regelmässigt bör förutsättas hos befattningens innehavare för att göromålen
skola kunna tillfredsställande fullgöras. De sakkunniga ha i detta
sammanhang bestämt understrukit, att avgörande för löneställningen icke
får vara arbetsuppgifternas kvantitet utan deras kvalitet och de krav i fråga
om kompetens och ansvar, som arbetet därför ställer på befattningens innehavare.
Därest framställning om löneförhöjning motiveras huvudsakligen
med att arbetsbelastningen i en viss befattning är särskilt stor, måste detta
enligt de sakkunnigas åsikt tyda på bristfälligheter i organisationen. De sakkunniga
ha emellertid icke bortsett från att en utvidgning av verksamheten
även kan innebära, att arbetsuppgifterna kvalitativt förändras.
Då möjlighet förefinnes att även på annat sätt än genom skolor eller kurser
förvärva för viss befattning föreskriven teoretisk kompetens måste, framhålla
de sakkunniga, i likhet med vad nu är fallet, de uppställda formella
kompetenskraven kunna eftergivas. Ett dylikt eftergivande bör dock regelmässigt
avse endast sättet för den för tjänstens utövande erforderliga kompetensens
förvärvande men icke innefatta någon eftergift beträffande del
allmänna kunskapsmått, som erfordras för att vederbörande skall kunna tillfredsställande
fullgöra de med befattningen förenade arbetsuppgifterna. Att
sökande till viss befattning innehar för befattningen erforderligt kunnande
torde kunna styrkas på skilda sätt, exempelvis genom under tidigare statlig
eller annan tjänstgöring ådagalagd duglighet och lämplighet.
Sedan på förut angivet siitt enhetliga bedömningsgrunder åstadkommits
för avvägande av löneställningen ha de sakkunniga eftersträvat eu lämplig
fördelning på olika lönegrader av högre och lägre befattningar inom de särskilda
arbetsområdena i syfte afl ernå väl avvägda lönegradsserier.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
Vid uppbyggandet av lönegradsserierna lia de sakkunniga sökt tillse, att
befordran till högre tjänst inom ett visst arbetsområde skulle medföra en påtaglig
löneökning. För ernående av detta syfte samt med beaktande av löneplanernas
konstruktion ha de sakkunniga ansett tjänsterna icke böra inplaceras
tätare än i varannan lönegrad inom en och samma lönegradsserie.
De sakkunniga ha vidare sökt åstadkomma parallellitet olika lönegradsserier
emellan, där detta befunnits önskvärt ur rättvisesynpunkt med hänsyn
till motsvarighet i fråga om kompetenski''av och arbetsuppgifter eller
där så betingats av att vissa arbetsuppgifter äro av den natur, att de kunna
fullgöras av befattningshavare, hänförliga till olika lönegradsserier.
Vid uppgörandet av förslag till lönegradsserier ha de sakkunniga uppmärksammat
det från skilda håll framförda kravet på ordnade befordringsmöjligheter
för tjänstemännen. Härmed åsyfta de sakkunniga, att möjlighet
skall förefinnas att befordra eu befattningshavare inom ett visst fackområde
från en med hänsyn till innehavande kompetens skälig begynnelselönegrad
över ett antal befordringslönegrader till en för normala förhållanden
lämpligt avvägd slutlönegrad. De sakkunniga ha sökt skapa underlag
för en sådan befordringsgång genom att vid lönegradsseriernas uppbyggnad
undvika alltför stora intervaller mellan de i serierna utnyttjade lönegraderna.
Jämsides med tillskapandet av lämpligt avvägda lönegradsserier anse de
sakkunniga, att det bör tillses, att förutsättningar skapas för ett rekryteringsunderlag
inom vederbörande myndighets arbetsområde. Härför erfordras,
att uppgifterna på ett visst arbetsområde inom en organisationsenhet
fördelas så, att behov av tjänster i skilda lönegrader uppkommer och vidare
att åtgärder vidtagas, syftande till att jämväl befattningar av mera specialbetonad
karaktär skola kunna rekryteras inom myndigheten. De sakkunniga
erinra i detta sammanhang om att vid flertalet större statliga förvaltningsorgan,
främst inom kommunikationsverken, rekryteringsproblemet lösts
sä, att anställning äger rum i direkt anslutning till genomgång av vederbörlig
utbildningsanstalt, varefter fortsatt fackutbildning erliålles under tjänstgöring
hos myndigheten samt vid inom myndigheten anordnade, för dess
behov särskilt tillrättalagda kurser o. dyl. De sakkunniga förorda, att en
motsvarande ordning kommer till stånd inom försvaret även för andra personalkategorier
än dem. för vilka så hittills varit fallet. Därigenom skulle
vinnas ett dubbelt syftemål, i det att dels personalens möjligheter till befordran
underlättades, dels ock förutsättningar skapades för en tillfredsställande
rekrytering av högre befattningar. Erfarenheterna härvidlag från
de affärsdrivande verken — liksom från större privata industriföretag — ha
synts de sakkunniga bekräfta riktigheten härav.
Inom vissa myndigheter vid försvaret äro arbetsuppgifterna av så begränsad
omfattning, att av de i eu viss lönegradsserie normalt ingående
lönegraderna allenast ett fåtal kommer till användning. Då enhetliga lönesättningsprinciper
med hänsyn till kompetenskrav och arbetsuppgifter utgöra
en förutsättning för att ett gemensamt rekryteringsunderlag kan till
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
7
skapas inom en viss grupp av försvarsmyndigheter eller för försvaret i
dess helhet har det synts de sakkunniga angeläget, att möjlighet till personalcirkulation
olika myndigheter emellan förefinnes. Detta skulle medföra
fördelar först och främst för personalen men även för myndigheterna, i det
att dessa kunna tillgodogöra sig den vidgade erfarenhet, som personalen
genom en alt-roundbetonad tjänstgöring förvärvat.
I fråga om vissa slag av tjänster inom försvaret ha emellertid de sakkunniga
funnit, att en ordnad befordringsgång överhuvud taget icke kan
åvägabringas. Det gäller vissa specialtjänster, som icke låta sig infogas i
viss befattningsserie. Enligt de sakkunnigas mening kan det ifrågasättas,
huruvida icke i dylika fall befordringsmöjligheterna böra underlättas genom
att vederbörande beredes möjlighet att övergå till annat förvaltningsområde.
I olika sammanhang har framkastats tanken, att här avsedda befattningar
borde uppdelas på skilda lönegrader i syfte att bereda befattningarnas
innehavare ökade befordringsmöjligheter. De sakkunniga ha
emellertid icke funnit sig kunna förorda en sådan lösning, dels med hänsyn
till alt densamma icke är förenlig med det av de sakkunniga framförda
kravet på löneställningarnas enhetliga avvägning med hänsyn till kompetenskrav
och arbetsuppgifter, dels ock på grund av de mindre goda erfarenheterna
av vid skilda tillfällen gjorda försök med sådan differentiering
av löneställningarna för viss enhetlig befattningskategori.
1 fråga om anpassningen ao statstjänstemannalönermi till det allmänna
löneläget påpeka de sakkunniga, att inom vissa grenar av försvaret under
de senare åren bär tillämpats ett rörligt system vid lönegradsplaceringen,
i det att för viss tjänst fastställts den högsta lönegrad, i vilken tjänsten må
placeras. »Högst»-lönegradssystemet vann först tillämpning vid försvarets
fabriksverk. Vid systemets utformning torde avlöningsbestämmelserna för
befattningshavare vid statens krisorgan (1941: 215) i viss mån ha tjänat som
förebild. Att löneavvägningen vid försvarets fabriksverk baserades på etl
system med friare lönesättning än enligt eljest inom statsförvaltningen tillämpade
normer finge ses mot bakgrunden av att erfarenheterna från verksamheten
vid tidigare befintliga företag inom fabriksverkets område endast i begränsad
omfattning kunde tjäna till ledning vid inrättandet av befattningar
vid fabriksverket — speciellt sådana av teknisk karaktär — och att därför eu
viss osäkerhet gjorde sig gällande när fråga uppkom om bestämmande av
löneförmånerna för befattningshavare vid det nya verket, särskilt befattningshavare
i ledande ställning. Detta argument — svårigheten att bedöma
lönesättningen vid ett nyinrättat verk av fabriksverkets karaktär — kunde
enligt de sakkunnigas mening icke i och för sig frånkännas fog, då det gällde
ett provisoriskt ordnande av löneförhållandena.
Emellertid har »högst»-lönegradssystemet eller likartade system sedermera
kommit att tillämpas annorstädes inom försvaret samt i olika sammanhang
förordats till införande i än vidare utsträckning. Motiveringarna för tillämpningen
av ell »högst»-lönegradssystem eller därmed likartat system ha där
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
vid varierat avsevärt vid olika tillfällen. Sålunda har från skilda håll framhållits,
att »högst» -lönegradssystemet öppnade möjlighet för myndigheterna
att bereda befattningshavare löneökning i sådana fall där vederbörande
under sin tjänstgöring ådagalagt särskilt hög kompetens eller skicklighet,
att besluta om lönegradsuppflyttning i och för bibehållande i tjänst av befattningshavare,
som annorstädes inom statsförvaltningen eller från privat
håll erbjudits ökade förmåner,
samt att förvärva kvalificerad arbetskraft i konkurrens med allmänna arbetsmarknaden.
Det anförda skälet, att ett »högst»-lönegradssystem skulle öppna möjlighet
för beredande åt en befattningshavare av högre löneställning vid ökad
kompetens efter längre tjänstetid, lämnar enligt de sakkunnigas åsikt rum
lör vägande erinringar. Detta syfte torde ha avsetts att tillgodoses genom
systemet med löneklassuppflyttningar efter vissa tjänstetidsperioder. »Högst» - lönegradssystemets tillämpning synes vidare vara ägnad att leda till införandet
av en konstlad befordringsgång genom en uppdelning på skilda lönegrader
av befattningar med ensartade arbetsuppgifter, något som de sakkunniga
bestämt motsätta sig. Tillämpningen av »högst»-lönegradssystemet
kan också befaras leda till att tjänstinnehavama mera regelmässigt inplaceras
i »högst»-lönegraderna, varigenom den förmenta fördelen av systemet
i detta avseende åtminstone på längre sikt elimineras. Erfarenheterna från
krisförvaltningens med »högst»-lönegradssystemet närbesläktade lönesättningsprincip
med rörliga löner inom vissa latituder peka i sådan riktning.
De båda övriga för införande eller bibehållande av ett rörligt lönegradsplaceringssystem
anförda skälen innebära, att myndigheterna därigenom
skulle erhålla möjlighet att i viss utsträckning anpassa tjänstemannalönerna
efter löneläget på allmänna arbetsmarknaden. De sakkunniga erinra i detta
sammanhang om att även i andra fall, än då ett »högst»-lönegradssystem
tillämpats, en viss anpassning av tjänstemannalönerna till löneläget på allmänna
arbetsmarknaden under de senare åren på en omväg kommit till stånd
inom försvaret, nämligen dels där tjänster med lön enligt löneplan MEx eller
Ex hänförts till högre lönegrader än motsvarande ordinarie och extra ordinarie
befattningar, dels där vid tillämpning av kontrakts-, arvodes- eller
liknande anställningsform lönerna satts i paritet med utgående löner på allmänna
arbetsmarknaden, dels ock där löneställningama för till löneplan C
hänförliga befattningar motiverats med kravet på konkurrenskraftiga löner
i förhållande till allmänna arbetsmarknaden. Det vore enligt de sakkunnigas
mening ägnat att ingiva betänkligheter, att uppgiften att i ett aktuellt konjunkturläge
anpassa statstjänstemännens löner till löneläget på den allmänna
arbetsmarknaden anförtros åt olika verksmyndigheter. Med hänsyn till de
ekonomiska konsekvenser såväl för statsförvaltningen som för arbetsmarknaden
i dess helhet, som en dylik extra-ordinär lönesättningspolitik måste
medföra, finna de sakkunniga det ofrånkomligt, att ställningstagandet härutinnan
förbehålles statsmakterna. De sakkunniga peka även på de komplikationer,
som vid en av levnadskostnadsstegringen betingad allmän höjning
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
9
av statstjänstemannens löner måste uppkomma därigenom, att vissa befattningshavare
redan kommit i åtnjutande av kompensation för levnadskostnadsökningen.
De sakkunniga ifrågasätta, om icke en allmän översyn över
statstjänstemännens löneställning borde äga rum med kortare tidsintervaller
än hittills varit fallet, varigenom kunde vinnas en mera kontinuerlig anpassning
av statstjänstemannalönerna till löneläget på allmänna arbetsmarknaden.
Inom försvaret ha under de senare åren nytillkomna befattningar i regel
kommit att inrättas såsom icke-ordinarie. De sakkunniga ha funnit denna
ordning otillfredsställande och erinra om vad 1945 års lönekommitté anfört
rörande den innebörd begreppet extra ordinarie anställning rätteligen bör
givas. De sakkunniga ha därför utgått från att befattningar, vilka enligt gällande
organisation kunna bedömas såsom permanent erforderliga, böra - på
sätt i princip gäller inom statsförvaltningen i allmänhet — uppföras på ordinarie
stat. Erfarenheten från andra områden av statsförvaltningen synes enligt
de sakkunnigas åsikt också giva vid handen, att ordinarie statsanställning
med därmed förenade förmåner och den i förhållande till icke-ordinarie
anställning större säkerheten i anställningsförhållandet är ägnad att stimulera
rekryteringen av de statliga befattningarna.
Den ofta framförda åsikten, att det statliga lönesystemet skulle vidlådas
av en betydande stelhet, förefaller de sakkunniga i viss mån överdriven. De
sakkunniga erinra om, att i gällande avlöningsreglementen förutsatts en viss
frihet vid lönesättningen, i det att Kungl. Maj:t förbehållits rätt att undantagsvis
och där statens intresse sådant påfordrar för förvärvande av särskilt
kvalificerad person till viss befattning eller för sådan persons bibehållande
vid tjänsten tilldela honom lön enligt högre löneklass inom vederbörlig lönegrad
än den, till vilken han enligt de för löneklassplacering i allmänhet gällande
grunderna skolat hänföras. Denna anordning, som ursprungligen tillkommit
med tanke på affärsverken, synes de sakkunniga vara lika användbar
vid andra myndigheter inom statsförvaltningen. Det har vidare vid statens
affärsdrivande verk visat sig möjligt att med tillämpning av sedvanliga lönevillkor
erhålla kompetent och för sin uppgift väl kvalificerad teknisk och
ekonomisk personal. Visserligen ha under de senare åren inom statsförvaltningen
svårigheter gjort sig märkbara vid rekrytering särskilt av de tekniska
befattningarna. Detta förhållande synes emellertid, även om en för låg allmän
lönenivå inom statsförvaltningen varit en bidragande orsak, huvudsakligen
sammanhänga med den av befolkningsutvecklingen föranledda bristande
tillgången på arbetskraft inom landet, ett förhållande, som i lika hög
grad givit sig tillkänna inom det enskilda näringslivet.
Tjänsteförteckningssakkunniga ha sålunda icke funnit skäl föreligga lör
ett bibehållande och än mindre för en vidgad tillämpning av »högst»-lönegradssystemet
eller därmed likartade lönegradsplaceringssystem.
Vad angår utnyttjandet av den nuvarande C-lönepIancn framhålla de sakkunniga,
att denna för ordinarie tjänstemän, tillsatta medelst förordnande,
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
avsedda löneplan under senare år kommit att inom försvaret användas i ökad
omfattning framför allt för högre ingenjörbefattningar. De sakkunniga, som
haft att taga ställning till frågan om lämpliga löneställningar för olika extra
ordinarie ingenjörbefattningar i högre lönegrader, vilka befattningar i viss
utsträckning kommit att utgöra rekryteringsunderlag för de till C-löneplanen
hänförliga tekniska befattningarna, ha därför vid löneavvägningen för ifrågavarande
extra ordinarie tjänster ansett sig ha anledning upptaga vissa med
C-löneplanens konstruktion och användning sammanhängande spörsmål.
Då 1936 års lönekommitté föreslog, att de nuvarande löneplanerna B, C,
Öb och Cb icke borde dyrortsgraderas, framhöll kommittén endast i fråga
om B- och C-löneplanerna, att tillräckliga skäl icke synts föreligga att för
det ringa antal utom Stockholm stationerade befattningshavare, varom vore
Iråga, tillämpa en dyrortsgradering. Häremot invända tjänsteförteckningssakkunniga,
att de tjänster inom försvaret, som under de gångna krigsåren
hänförts till löneplan C, i åtskilliga fall äro stationerade till annan ort än
Stockholm, exempelvis cheferna för de i försvarets fabriksverk ingående
fabrikerna, vissa högre befattningar vid örlogsvarven o. s. v.
Det har synts de sakkunniga vara obestridligt, att vissa olägenheter äro
förenade med C-löneplanens avsaknad av gradering med hänsyn till dyrorl.
i det att befattningshavare, tillhörande någon av löneplanens olika lönegrader,
vid inträffande omflyttningar mellan skilda dyrorter nödgas med bibehållen
nominallön underkasta .sig växlingar i reallönen. I vissa fall torde
även förekomma, att en befordran, i förening med ökning av nominallönen,
de facto medför reallöneminskning. Då det emellertid icke fallit inom ramen
för de sakkunnigas uppdrag att ingå på spörsmål rörande löneplanemas allmänna
konstruktion, ha de sakkunniga begränsat sig till att förorda, att frågan
om dyrortsgradering eller icke av de nu icke dyrortsgraderade löneplanema
göres till föremål för utredning för statsförvaltningen i dess helhet.
De sakkunniga ha funnit sig kunna särskilja följande tre huvudmotiv för
C-löneplanens användande.
1. Denna löneplan erbjuder större möjligheter att bereda en högre löneställning
än som med utnyttjande av normallöneplanen regelmässigt kan
ifrågakomma.
2. Med tillsättande av viss tjänst såsom förordnandetjänst å C-löneplan
kan man genom att icke förnya förordnandet utan större omgång avlägsna
en tjänsteman, som visat sig mindre lämplig eller olämplig för befattningen
i fråga.
^.. ^en bil manligare pensionsrätt, som följer med förordnande tjänst en,
ar ägnad att underlätta förvärvandet av kompetent person med långvarig
erfarenhet från privat anställning.
Det först angivna syftet kan enligt de sakkunnigas mening lika väl nås genom
utnyttjande av de dyrortsgraderade löneplanerna för ordinarie och extra
ordinarie tjänstemän, eventuellt efter erforderlig utbyggnad av dessa löneplaner.
Rörande det andra skälet framliålles, att i de sällan förekommande
fall, då man önskar avlägsna en olämplig befattningshavare, så kan ske ge
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
11
nom användning av systemen med indragnings- respektive disponibilitetsstater.
Vad slutligen angår den förmånligare pensionsberäkningen för förordnandetjänster
med lön enligt G-plan framhalla de sakkunniga att endast ett
förhållandevis litet antal av dessa tjänster beklädas av personer, som före
Infattningarnas tillträdande icke innehaft annan statsanställning samt att för
övrigt stadgandet i 17 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet öppnar
möjlighet för en tillfredsställande lösning av pensionsfrågan även då tjänsteman,
tillsatt medelst fullmakt eller konstitutorial eller med ställning såsom
extra ordinarie, vid relativt framskriden levnadsålder inträder i statens tjänst.
De sakkunniga ha fördenskull icke funnit några mera bärande skäl föreligga
för en vidgad användning av C-löneplanen. Fastmer syntes ett överförande
av7 vissa av de nuvarande förordnandetjänstema till annan anställningsform
vara motiverat, varvid en utbyggnad av normallöneplanema för
ordinarie och extra ordinarie tjänstemän kunde bliva erforderlig.
Under erinran om att några klara riktlinjer rörande avgränsningen mellan
lö ne plansregler ad tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning icke
förefinnas inom försvaret eller vid statsförvaltningen i övrigt förorda de sakkunniga,
att detta spörsmål göres till föremål för särskild utredning i syfte
att erhålla enhetliga principer för tillämpning av den ena eller andra anställningsformen.
1 betänkandets allmänna del hava de sakkunniga slutligen behandlat vissa
tjänstebenämningsfrågor. De sakkunniga hava därvid uppmärksammat de
utredningar på förevarande område, som framlagts av dels tjänsteförteckningssakkunniga
för affärsverken (SOU 1939:5), dels ock 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
(SOU 1942:46).
I likhet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga förorda försvarets
tjänsteförteckningssakkunniga, att i tjänstebenämningar förekommande klassbeteckningar
ej vidare användas, att den i olika tjänstebenämningar förekommande
beteckningen »andre» borttages samt att dubbelbenämningar, av
typen vaktmästare, tillika eldare, icke komma till användning. Tjänstebenämningar
med gradbeteckningar, t. ex. flygingenjör av 1., 2. och 3. graden, böra
enligt de sakkunnigas åsikt slopas.
Inom försvaret förekomma för närvarande ett antal tjänstebenämningar,
vilka förutom de befattningshavarna åvilande göromålen jämväl angiva vederbörligt
tjänsteställe, exempelvis kassör vid kameralkontoret vid Västkustens
marindistrikt. De sakkunniga anse del vara tillfyllest, att av tjänstebenämningarna
framgår befattningens art och löneställning.
Tjänstebenämningar, som ange vederbörande tjänstemans ställning såsom
chef i förhållande till viss myndighet eller organisationsenhet, exempelvis
byråchef, kontorsföreståndare o. s. v. ha de sakkunniga funnit lämpliga
i fråga om högre chefsbefattningar. Beträffande befattningar i lägre löneställning
synas emellertid sådana benämningar icke vara nödvändiga eller
önskvärda, varför i stället de tjänstebenämningar, som av de sakkunniga i
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
det följande förordas för personal i allmänhet i motsvarande löneställning,
i detta fall böra komma till användning.
Inom vissa fackgrupper av tjänster — särskilt inom tekniska arbetsområden
— tillämpas för närvarande starkt differentierade tjänstebenämningar.
De sakkunniga peka exempelvis på den mångfald olika benämningar, som
användes för försvarets ingenjörpersonal, nämligen ritare, konstruktör, experimentingenjör,
elektroingenjör, motoringenjör o. s. v., vilka benämningar
dessutom i flera fall ej riktigt angiva de med befattningarna förenade göromålen.
Sålunda tjänstgöra ofta konstruktörer som verkstadsingenjörer, ritare
som tidsstudiemän o. s. v.
För ernående av ökad enkelhet och likformighet, liksom även för tillgodoseende
av önskemålet om att tjänstebenämningarna såvitt möjligt böra ange
vederbörande befattningshavares löneställning, ha de sakkunniga för de olika
i det föregående berörda lönegradsseriema uppgjort förslag till motsvarande
tjänstebenämningsserier, vilka för befattning i viss lönegrad inom en fackgrupp
i regel upptaga endast en tjänstebenämning, angivande den allmänna
karaktären av de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna — ingenjör, sekreteraie
samt, där sa befinnes önskvärt eller nödvändigt för vinnande av
erforderlig klarhet, det förvaltnings- eller arbetsområde, inom vilket arbetsuppgifterna
utföras (byråsekreterare, driftförman o. d.).
Vid uppgörandet av tjänstebenämningsserierna har eftersträvats likformig
tillämpning av de i tjänstebenämningarna ingående prefixen (»byrå»- etc.) för tjänster i samma löneställning inom olika parallella lönegradsserier.
Inom allmänna civilförvaltningen och vid de affärsdrivande verken har
under de senare åren en tendens gjort sig märkbar av innebörd, att befattningshavare
i central förvaltningstjänst erhålla viss tjänstebenämning med
tillägg i vissa lönelägen av prefixet »hyra»- (byråingenjör, förste byråsekreteiare
o. s. v.). Denna ordning ha de sakkunniga funnit böra tillämpas jämväl
inom försvaret. För sådan personal, vars verksamhet är förlagd utom
den centrala förvaltningstjänsten, användas tjänstebenämningar av typen
baningenjör, varvssekreterare, verkstadsingenjör o. s. v. För sådana tjänster
ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå tillämpning av ett enhetligt prefix,
motsvarande prefixet »byrå»- och ha därvid stannat för prefixet »drift»-, exempelvis
driftingenjör.
Inom försvaret användas såväl för befattningar hänförda till viss civilmilitär
personalkår som, om än i mindre utsträckning, för en del icke-ordinarie
befattningar vissa prefix, angivande att tjänsterna tillhöra försvaret
(»militär»-, »försvars»-) eller viss försvarsgren (»armé»-, »marin»-, »flyg»-).
Tjänstebenämningar av här avsedd typ ha de sakkunniga funnit böra bibehållas
endast då fråga är om civilmilitär personal. De sakkunniga föreslå, att
för befattningar, hänförda till viss försvarsgren, tillämpas prefixen »armé»-,
»marin»- och »flyg»- samt för befattningar, vilkas verksamhetsområde omspänner
försvaret i dess helhet, prefixet »försvars»-. Sammansättningar med
»militär»- synas ej vidare böra komma till användning. För vissa befatt
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
13
ningar slutligen användes för närvarande prefixet »tyg»-. Detta prefix ha de
sakkunniga funnit ej vidare böra förekomma, åtminstone icke i fastställda
tjänstebenämningar.
I betänkandets speciella del ha de sakkunniga under olika kapitel intagit
generella sammanställningar (»löncgradsserier») upptagande de av utredningsuppdraget
berörda tjänsterna, med angivande av lönegrad enligt nu gällande
löneplan. Däremot innefattar förslaget icke några speciella personalförteckningar
för olika myndigheter utan förutsättes det, att förslag till dylika
förteckningar sedermera skola i annan ordning upprättas på grundval
av de angivna principerna för lönesättningen.
Ledamöterna Carlsson, Norberg och Ström lia i särskilt yttrande understrukit,
att förslaget för åtskilliga befattningshavargrupper innebär icke oväsentliga
löneförbättringar. Då försvaret icke kan behandlas som en isolerad
gren av statsförvaltningen måste ett genomförande av förslaget förutsättas
komma att återverka på jämförbara eller likställda kategorier av befattningshavare
inom den övriga statsförvaltningen.
Ledamoten Dahl har för sin del framhållit, att de framlagda förbättringsförslagen
få ses mot bakgrunden av att den civila tjänstemannapersonalen i
många avseenden kommit att intaga en oförmånligare ställning inom försvaret
än inom statsförvaltningen i övrigt. Det är därför naturligt, att den
nu företagna utredningen måste komma att medföra betydande förskjutningar
i hittills gällande tjänsteförteckningar. Det har vidare synts herr Dahl
välbetänkt, om en kommande tjänsteförteckningsrevision, varav behov i
flera avseenden redan nu syntes föreligga, komme att omfatta en översyn
av samtliga för statsförvaltningen gällande tjänsteförteckningar.
Särskilda uttalanden av representanter för personalsammanslutningar. I
anledning av de sakkunnigas förslag om slopande av »högst»-lönegradssystemet
har statsverkens ingenjörsförbund för sin del funnit att ett flerlönegradssvstem
lämpligen skulle kunna tillämpas för vissa personalkategorier med
specialbetonade arbetsuppgifter, för vilken personal det annars komme att
innebära vissa svårigheter att skapa tillfredsställande befordringsmöjligheter.
Under förutsättning att A-löneplanen, eller motsvarande löneplan, utbyggdes
på sådant sätt, att samtliga nuvarande förordnandetjänster kunde inrymmas
i densamma, kunde förbundet instämma i vad de sakkunniga anfört rörande
förordnandeformens användning. Slutligen hade förbundet ansett att det av
de sakkunniga för tjänstebenämningar av viss typ föreslagna prefixet »drift»- borde utbytas mot prefixet »drifts»-.
Civilmilitära tjänstemannaförbundet har funnit, att de sakkunniga vid avgivande
av förslag om lönegradsplacering för viss civilmilitär personal bort
i större utsträckning än som skett tillmäta med befattningarna förenat tjänsleansvar
betydelse. I fråga om lönegradsseriernas uppbyggnad kunde förbundet
i princip biträda de sakkunnigas uttalande, att tjänsterna inom ett
visst verksamhetsområde icke borde placeras tätare än i varannan lönegrad.
Emellertid syntes denna regel icke undantagslöst kunna tillämpas. Vad angår
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
tjänstebenämningsfrågorna har förbundet funnit de sakkunnigas förslag innebära
alltför långt gående rationaliseringar. De civilmilitära beställningshavarna
borde sålunda även framdeles ha särskilda civilmilitära titlar. Prefixet
tyg»- borde vidare av såväl militärorganisations- som traditionsskäl
i möjligaste mån bevaras.
Försvarets civila tjänstemannaförbund har i huvudsak icke haft anledning
till erinran mot vad de sakkunniga anfört i betänkandets allmänna del.
Sveriges arbetsledareförbund har i anslutning till de sakkunnigas förslag
om »högst»-lönegradssystemets slopande såsom sin mening uttalat, att starka
skäl, åtminstone för arbetsledarnas vidkommande, syntes tala för införande
av ett system med viss rörlighet vid lönegradsplaceringen.
2. Remissutlåtandena.
Allmänna synpunkter.
I allmänhet ha myndigheterna och organisationerna anslutit sig till eller
lämnat utan erinran, de av de sakkunniga under den allmänna delen angivna
principerna. Likaledes har i flertalet fall tillstyrkts eller lämnats utan erinran,
att de av tjänsteförteckningssakkunniga med ledning av nyssnämnda principer
uppgjorda detaljförslagen läggas till grund för en tjänsteförteckningsrevision
inom försvaret. Vissa myndigheter — varibland lönenämnderna,
statskontoret och riksräkenskapsverket — ha emellertid närmare skärskådat
de konsekvenser ett fullständigt genomförande av de sakkunnigas förslag
skulle medföra i avseende å förhållandena vid allmänna civilförvaltningen
och affärsverken. Allmänna lönenåmnden anför härom i huvudsak följande.
Mot bakgrunden av att i de delar, som här äro av intresse, direktiven för
tjänsteförteckningsrevisionen inom försvaret varit av i huvudsak samma
innebörd som direktiven för motsvarande revision inom civilförvaltningen,
framträder starkt det förhållandet, att försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas
utredning till sin allmänna uppläggning väsentligt avviker från de
utredningar, som tidigare framlagts av 1938 års tjänsteförteckningssakkunniga
för de affärsdrivande verken och 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
för den allmänna civilförvaltningen.
Att de sakkunniga funnit behov föreligga av en genomgripande överarbetning
av inom försvaret gällande tjänsteförteckningar finner lönenämnden
emellertid i och för sig naturligt med hänsyn till att av olika anledningar förhållandena
på detta område icke varit tillfredsställande. Enligt lönenämndens
mening hade det likväl varit önskvärt, att de sakkunniga vid denna
överarbetning mera beaktat läget inom statsförvaltningen i övrigt och inskränkt
sig till att för försvarets del eftersträva en anpassning till lönegradssvstemet
inom civilförvaltningen. De sakkunniga ha i stället valt icke
blott att för försvaret föreslå en tjänsteförteckning, uppbyggd efter i vissa
avseenden nya principer, utan även att giva sina förslag en sådan allmän
innebörd, att de skulle erhålla tillämplighet jämväl inom civilförvaltningen
— i några fall dock först efter ytterligare utredning.
Lönenämnden kan icke tillstyrka, att på grundval av föreliggande betänkande
sådana beslut fattas, som måste få konsekvenser även inom civilförvaltningen.
I den mån dylika konsekvenser kunna förutses, böra förslagen
göras till föremål för överarbetning med beaktande av förhållandena inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
15
statsförvaltningen i dess helhet. Behov av sådan överarbetning föreligger såvitt
lönenämnden kunnat finna, i betydligt större utsträckning än de sakkunniga
förutsatt. Erinras må för övrigt, att inom civilförvaltningen ett flertal
utredningar, vilka avse av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga behandlade
befattningshavargrupper, pågå eller torde komma att inom kort igångsättas.
Enligt lönenämndens mening bör av ovan angivna orsaker föreliggande
betänkande nu upptagas till prövning endast i fråga om sådana spörsmål,
som äro speciella för försvaret eller som befinnas allenast innebära den av
lönenämnden ovan efterlysta anpassningen av försvarets tjänsteförteckningar
till vad som gäller inom civilförvaltningen. Lönenämnden vill i anslutning
härtill framhålla, att den lönenivå, som de sakkunniga tillämpat i väsentliga
delar av förslaget, synes ligga högre än lönenivån inom andra delar av
statsförvaltningen.
Försvarsväsendets lönenämnd uttalar såsom sin mening, att tjänsteförteckningssakkunnigas
betänkande mera kommit att bära prägeln av ett principförslag
än av ett konkret förslag till tjänsteförteckningsrevision. Allmänt
sett innebure förslaget på åtskilliga punkter så långtgående förändringar i
nuvarande löneställningar, att ett genomförande av detsamma måste medföra
en omprövning av löneställningen lör såväl försvarets militära personal som
vissa grupper befattningshavare inom den civila statsförvaltningen.
Statskontoret har erinrat, att de sakkunnigas betänkande utgjorde ett principförslag,
varför man i nuvarande läge i allmänhet icke kunde draga några
bestämda slutsatser rörande de förändringar i fråga om löneställningen för
befintliga befattningshavare inom försvarsväsendet, som kunde bliva en följd
av en tillämpning av de lönesättningsprinciper och lönegradsserier, som de
sakkunniga förordat. Redan en jämförelse mellan de föreslagna lönegradsseriema
och de lönegrader, som hittills kommit till användning för till serierna
hänförda befattningshavargrupper gåve emellertid klart vid handen, att
de sakkunnigas förslag måste innebära löneförbättringar för hithörande befattningshavargrupper
i en omfattning, som icke ägt motsvarighet vid de
tidigare i anslutning till 1939 års lönereglering verkställda tjänsteförteckningsrevisionerna.
Statskontoret anför vidare i huvudsak löljande.
I icke obetydlig utsträckning bliva löneförbättringar en följd av den mekaniserade
löneteknik, de sakkunniga rekommendera. Statskontoret delar de
sakkunnigas uppfattning, att varandra intilliggande lönegrader höra undvikas
inom eu och samma karriär eller befordringskedja. Ämbetsverket kan
emellertid icke tillråda, att denna princip tillämpas på det sätt, som skett
i betänkandet, d. v. s. på tämligen godtyckligt sammanställda lönegradsserier
och utan tillbörlig hänsyn till rådande förhållanden inom jämförbara
områden inom statsförvaltningen i övrigt. Lönegradsserierna bestå för övrigt
icke alltid av tjänster inom samma befordringskedja, varjämte i vissa fall
eu normal befordringsgång väl låter sig tänkas mellan befattningar i olika
serier. Äro i sistnämnda fall serierna icke sinsemellan samordnade efter de
sakkunnigas huvudregel (= minst två lönegraders intervall) brister systemet.
Som exempel härpå må nämnas serierna för vaktmästarpersonal och bilpersonal.
Vid eu institution där båda slagen befattningshavare finnas, lärer befordringsgången
normalt kunna bliva: vaktmästare, bilförare, förste vaktmästare,
förste bilförare. Lönegradsserien skulle i sådant fall bliva 5, 6, 7 och
8. Likaså skulle vid eu sammanslagning av serien för administrativ personal
med serien för kameral personal, för vilket starka skäl kunna anföras, den
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
gemensamma serien komma att innehålla bl. a. lönegraderna 17, 18, 20.
21, 22. Men även om man bortser från dylika fall, torde det icke kunna undvikas,
att nya befattningshavaregrupper eller redan befintliga sådana vid specialregleringar
genom kompromisser komma att placeras i mellanliggande
lönegrader i serierna. Enligt statskontorets mening är den logiska konsekvensen
av ett strängt lasthållande vid principen om minst två lönegraders intervall
i befordringsgången, att endast varannan lönegrad i löneplanen kommer
till användning, och den praktiska förutsättningen för att principen
skall kunna upprätthållas, att de obegagnade lönegraderna uteslutas ur löneplanerna.
Då någon dylik reduktion av lönegradernas antal ej skett i de
löneplaner, som fastställts av 1946 års riksdag, lärer frågan härom få ställas
pa framtiden.
Av det sagda torde framga, att statskontoret för sin de! anser det angelägnare,
att vid uppgörandet av tjänsteförteckningarna för försvarsväsendets
personal största möjliga överensstämmelse åstadkommes med de löneställningar,
som givits jämförbara befattningar inom den civila statsförvaltningen,
än att intervallerna i lönegradsserierna bliva minst två lönegrader. Ett mot
satt förfarande skulle säkerligen ifråga om den civila statsförvaltningen medföra
mycket kännbara ekonomiska konsekvenser. Statskontoret föreslår således,
att vid den fortsatta beredningen av föreliggande spörsmål lönegradssenema
bliva föremål för överarbetning i syfte att vinna närmast möjliga
överensstämmelse mellan däri ingående lönegrader och de lönegrader som
mom statsförvaltningen i övrigt tagas i anspråk för jämförbara befattningar.
Statskontoret har i övrigt i allt väsentligt anslutit sig till vad de sakkunniga
uttalat under de olika avsnitten av betänkandets allmänna del.
Riksräkenskapsverket erinrar att några enhetliga bestämmelser rörande Iöneställning,
tjänstebenämningar, kompetenskrav och dylikt hittills icke hava
funnits meddelade för den civila personalen inom försvaret. Såsom en följd
härav hade de olika militära myndigheterna kommit att i nämnda avseenden
tillämpa liögst varierande principer. Även vid en jämförelse mellan, å ena
sidan, försvarsväsendet i dess helhet samt, å andra sidan, statsförvaltningen
i övrigt framträdde vissa skiljaktigheter. Med hänsyn härtill borde det nu
tramlagda förslaget, syftande till att i möjligaste mån få till stånd likformighet
på förenämnda område, hälsas med tillfredsställelse och kunde av verket
i princip tillstyrkas. Riksräkenskapsverket anför vidare följande.
Inledningsvis hava i betänkandet vissa spörsmål av mera allmän natur
upptagits till behandling. De av de sakkunniga i anslutning därtill framförda
synpunkterna finner riksräkenskapsverket vara av stort värde Ifrågavarande
problem äro emellertid icke begränsade enbart till försvaret Såsom
de sakkunniga sjalva framhålla, synes det därför önskvärt att de i betänkandets
allmänna del uppdragna riktlinjerna — under förutsättning att de vinna
statsmakternas godkännande — läggas till grund för en reglering av hithörande
förhallanden inom jämväl övriga grenar av statsförvaltningen Med
hansyn till att vissa inom försvaret förekommande personalkategorier äro
tainkt representerade aven vid de affärsdrivande verken och övriga civila
myndigheter, innebär det överhuvudtaget stora svårigheter att i nu berörda
avseenden göra någon åtskillnad mellan olika förvaltningsområden. I den
man fragan om olika befattningshavargruppers löneställning in m framdeles
kommer att upptagas till omprövning, bör därför enligt riksräkenskapsverkets
mening en dylik översyn omfatta hela statsförvaltningen och
icke, sasom hittills varit fallet, endast enstaka grenar av densamma Det kan
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
17
för övrigt på goda grunder ifrågasättas, huruvida icke redan nu, i anslutning
till den av 1946 års riksdag beslutade löneregleringen, en allmän tjänsteförteckningsrevision
bör verkställas. Målet bör därvid vara att om möjligt
få till stånd en för samtliga statsmyndigheter gemensam tjänsteförteckning.
Luftf artsstyrelsen, skolöverstyrelsen, rikets allmänna kartverk och järnvägsstyrelsen
framhålla, att en tillämpning av de av de sakkunniga framlagda
principerna icke kan genomtöras vid försvaret utan att medföra vissa
återverkningar inom statsförvaltningen i övrigt.
Enligt chefens för försvarsstaben mening kunna de i allmänna delen av
de sakkunnigas betänkande avgivna uttalandena och synpunkterna i huvudsak
lämnas utan erinran. Dock syntes de sakkunniga i alltför stor utsträckning
ha sökt lösningen av försvarets olika problem efter den civila statsförvaltningens
mönster. Denna strävan att på förevarande område åvägabringa
likformighet icke blott inom försvaret utan jämväl inom statsförvaltningen
i dess helhet finge icke drivas för långt och fullständig överensstämmelse
syntes ej heller stå att ernå. Försvarsstabschefen har understrukit, att frågan
om en rättvis avvägning beträffande löneställningarna för å ena sidan den
civila och civilmilitära personalen och å andra sidan de militära befattningshavarna
inom försvaret vore av alltför stor betydelse ur bl. a. rekryteringsoch
allmän trivselsynpunkt för sistnämnda befattningshavare för att kunna
lämnas helt å sido vid bedömande av och ställningstagande till de sakkunnigas
förslag.
Av övriga över betänkandet hörda militära myndigheter har chefen för
armén anslutit sig till ett av ledamoten Dahl gjort uttalande, att en kommande
tjänsteförteckningsrevision borde omfatta en översyn av samtliga
för statsförvaltningen gällande tjänsteförteckningar. Chefen för marinen och
marinförvaltningen (i det följande betecknade marinledningen) ha i gemensamt
yttrande uttalat att det vore av synnerlig vikt, att en stadigvarande
central övervakning av kommande lönegradsplaceringar ägde rum, så att icke
redan efter några års tillämpning av ny tjänsteförteckning avsevärda skiljaktigheter
komme att förefinnas med avseende å inplacering i lönegrad av
direkt jämförbara befattningar. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
(i det följande betecknade flygledningen) ha framhållit, att ett genomförande
av de sakkunnigas förslag syntes påkalla en översyn av löneställningen
inom vissa lönegrader av Oa- och UO-planema.
Tjänstemännens centralorganisation har tillmätt de sakkunnigas förslag
synnerligen stor betydelse med avseende på strävandet att söka eliminera sedan
lång tid föreliggande undervärdering av tjänster inom försvarsväsendet.
Löneställningarnas avvägning med hänsyn till kompetenskrav och arbetsuppgifter.
Huvuddelen erinringar, som framställts mot förevarande del av betänkandet
ha gällt de sakkunnigas uttalanden rörande löneställningarnas avvägning
med hänsyn till kompetenskraven. Allmänna lönenämnden anför härom
bland annat följande.
Hihang till riksdagens protokoll 1947. t samt. Nr 24(1.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Enligt lönenämndens mening bör vid avvägandet av löneställningen för
viss befattning hänsyn i första hand tagas till de å befattningen vilande arbetsuppgifterna.
Bedömande av den kompetens, som erfordras för handhavandet
av dessa arbetsuppgifter, äger däremot främst betydelse, då det gäller
att utvälja lämplig innehavare av befattningen. Att regelmässigt giva de formella
kompetenskraven normgivande betydelse för tjänstemans löneställning
skulle enligt lönenämndens mening vara ägnat att ytterligare öka den
stelhet, som redan nu utmärker det statliga avlönings- och befordringssystemet
i jämförelse med förhållandena vid enskilda företag. Lönenämnden vill
även erinra, att såväl år 1946 som år 1947 i riksdagens andra kammare framlagts
motion (11:299 respektive 11:82) med hemställan, att riksdagen ville
besluta dels att principiellt uttala sig för en modifiering (i begränsande syfte)
av bestämmelserna om formell kompetens för anställning i statens verk, dels
att i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslå en för statsförvaltningen och riksdagens
verk gemensam utredning av frågan.
Av anförda skäl kunde lönenämnden icke tillstyrka, att kompetensföreskriftema
lädes till grund för befattningars lönegradsplacering i den utsträckning,
som de sakkunniga förordat, särskilt som de av de sakkunniga uppställda
kompetenskraven i flera fall synts lönenämnden onödigt detaljerade
och även alltför höga.
Järnvägsstyrelsen har i förevarande fråga anfört följande.
I betänkandets allmänna del ha de sakkunniga förordat, att — om möjligt
— likformighet i fråga om kompetenskrav borde åvägabringas vid löneställningamas
avvägning inom statsförvaltningen i dess helhet, och de ha i samband
därmed angivit vissa kompetenskrav. Styrelsen anser, att särskilda
kompetenskrav alltjämt böra gälla för vissa tjänster, men är dock av den
meningen, att några generella kompetensvillkor icke lämpligen kunna fastställas
utan att de böra avpassas med hänsyn till de vid varje särskilt verk
förekommande arbetsuppgifterna i olika befattningar och liksom hittills angivas
i den för respektive verk gällande instruktionen. Den ifrågasatta likformigheten
torde nämligen kunna medföra, att kompetenskraven för befattningar
vid eu del verk, däribland statens järnvägar, bleve alltför höga i förhållande
till arten av föreliggande speciella arbetsuppgifter.
De sakkunniga ha visserligen framhållit, att de uppställda formella kompetenskraven
borde kunna eftergivas, men skulle dylik dispens regelmässigt
avse endast sättet för kompetensens förvärvande. Med anledning härav vill
styrelsen såsom sin mening framhålla, att dispens i förekommande fall bör
medgivas även den, som ådagalagt särskilt framstående duglighet i tjänsten
och som kan anses komma att på ett förtjänstfullt sätt bestrida tjänsten,
även om han icke besitter sådana teoretiska kunskaper, som motsvara den
för tjänsten föreskrivna kompetensen.
Ett flertal andra myndigheter och organisationer — varibland flygledningen,
försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, telegrafstyrelsen,
luftfartsstyrelsen, statstjänarlcartellen, statstjänstemännens riksförbund och
tjänstemännens centralorganisation — ha framställt erinringar av liknande
innebörd.
Uppbyggnad av lönegradsserier.
Till de sakkunnigas förslag att tjänster inom en och samma lönegradsserie
icke böra inplaceras tätare än i varannan lönegrad har principiell anslutning
lämnats av ett flertal myndigheter, såsom lönenämnderna, medici
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
19
nalstyrelsen, general po s tst yr el se n, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och
statskontoret. Av dessa myndigheter liar emellertid i regel samtidigt framhållits,
att det icke syntes vara välbetänkt att tillämpa principen enbart för
försvarets vidkommande samt att en tillämpning inom statsförvaltningen i
dess helhet skulle medföra relativt vittgående konsekvenser. Ett genomförande
av principen syntes vidare i fråga om vissa serier överhuvud taget icke
lämpligen kunna ske. Vidare syntes befordran endast en lönegrad icke alltid
kunna undvikas vid övergång mellan olika karriärer.
Anpassning av statstjänstcmannalönerna till det allmänna löneläget.
Ett slopande av »högst»-lönegradssystemet har tillstyrkts av försvarets
civilförvaltning, statskontoret, landsorganisationen, statstjänarkartellen och
tjänstemännens centralorganisation. Civilförvaltningen har därvid uttalat, att
»högst»-lönegradssystemet eller därmed likartade anordningar knappast synas
förenliga med det statliga lönesystemet i övrigt sådant detta utformats
i gällande avlöningsförfattningar. Statstjänarkartellen har funnit ett sådant
lönesystem, i den mån det verkligen utnyttjas, leda till en icke önskvärd skillnad
i lönesättningen för tjänstemän i samma befattningar och med samma
arbetsuppgifter.
Försvarsväsendets lönenämnd har anslutit sig till de av de sakkunniga uttalade
betänkligheterna gentemot en vidgad användning av »högst»-lönegradssystemet.
Lönenämnden anser sig emellertid icke kunna biträda tanken på
ett slopande av systemet, i varje fall icke såvitt angår ledande befattningar
med arbetsuppgifter av teknisk natur. Särskilt vid ett verk av så speciell karaktär
som försvarets fabriksverk måste det enligt lönenämndens mening vara
till fördel, att en viss rörlighet vid lönesättningen hålles öppen i fråga
om de högre tekniska befattningarna.
Marinledningen, försvarets fabrilcsstyrelse och försvarets forskningsanstalt
vilja bestämt motsätta sig ett slopande av »högst»-lönegradssystemet, åtminstone
i fråga om vissa typer av befattningar, varjämte arméförvaltningen och
flygledningen funnit ett system med variabla löner i viss utsträckning kunna
vara av värde. Fabriksstyrelsen har i förevarande fråga anfört, att uttalandena
i samband med förarbetena till fabriksverkets tillkomst ingalunda lämnade
stöd för den av de sakkunniga uttryck la meningen, att vid fabriksverkets
tillkomst avsikten varit, att det föreslagna lönesystemet endast skulle
tillämpas under en övergångstid. Tvärtom syntes förarbetena tala för att
verksamheten inom fabriksverket ansåges vara av den natur, att elt fortlöpande
behov av friare lönesättning förelåge. Fabriksstyrelsen har vidare i
huvudsak anfört följande.
Styrelsen är övertygad om att, därest det inom verket tillämpade friare lönesättningssystemet
icke hade funnits, verket skulle beretts sådana svårigheter
i sin verksamhet, att det kan ifrågasättas, huruvida verksamheten hade
kunnat på ett tillfredsställande sätt bedrivas. Styrelsen vill i detta sammanhang
framhålla, att denna verksamhet till större delen helt överensstämmer
med privat industriell verksamhet. Lokalförvaltningarna inom fabriksverket
20
Kunc/I. Maj.ts proposition nr 246.
aro organiserade på motsvarande sätt som de privata industriernas fabriker
och verksamheten bedrives i konkurrens med den privata industrien. Delta
konkurrensmoment har under efterkrigstiden blivit i högre grad än tidigare
markerat genom att inom verket i enlighet med av statsmakterna givna direktiv
civila tillverkningar i betydande utsträckning upptagits. Det må framhållas,
att dessa tillverkningar för närvarande ha en storleksordning av omkring
en tredjedel av hela nytillverkningen inom verket.
För att verksamheten skall kunna pa ett tillfredsställande sätt utövas är
det nödvändigt, att verket disponerar över arbetskraft av samma kvalitet som
den arbetskraft, varöver de privata industrierna disponera. Det ligger i sakens
natur, att om till fabriksverkets anställningshavare utgående löneförmåner
alltför mycket skulle understiga löneläget för motsvarande personal
på den allmänna arbetsmarknaden, verket icke skulle kunna förvärva eller i
tjänst bibehålla de bästa arbetskrafterna.
I sammanhang med fabriksverkets tillkomst ägde verkets rekrytering i viss
utsträckning rum från privat verksamhet. Sedermera ha emellertid i stor utsträckning,
om undantag göres för rekryteringen i botten, befordringarna inom
verket skett bland verkets egen personal.
Ehuru sålunda rekryteringen av kvalificerade befattningar av teknisk natur
i stor utsträckning förbehållits den egna personalen, har därmed icke
»högst»-lönegradssystemets betydelse minskats. Vid rekryteringen i botten,
vilken alltid måste ske utifrån, är det nödvändigt att vid rekryteringstillfället
löneförmånerna stå i paritet med löneförmånerna inom privat motsvarande
verksamhet. Därefter måste, för att verket icke skall förlora de bästa
arbetskrafterna, personalen beredas löneförbättringar efter ungefär samma
grunder som inom privatindustrien. Redan med det friare lönesystem, som
för närvarande tillämpas inom fabriksverket, har det visat sig förenat med
svårigheter att i tjänst bibehålla den tekniska arbetskraft, som ur verkets
synpunkt är den mest önskvärda. Därest »högst»-lönegradssystemet eller något
annat lika smidigt lönesystem icke hade tillämpats inom verket, torde
omsättningen av ifrågavarande personal ha blivit väsentligt större med därav
följande olägenheter för verksamhetens bedrivande.
De av styrelsen angivna synpunkterna skulle kunna tillgodoses, om inom
statsförvaltningen lönerna generellt fortlöpande kunde anpassas efter allmänna
arbetsmarknadens löner. Enligt styrelsens förmenande torde emellertid
en sådan anpassning knappast kunna genomföras, för såvitt icke de mest
konjunkturkänsliga verken lämnas viss rörelsefrihet. Om lönegradsplaceringarna
för olika befattningar skulle bedömas centralt och lika över hela statsförvaltningen,
torde alltid en eftersläpning komma att äga rum, vilken för
ett verk som fabriksverket kunde få allvarliga konsekvenser.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle likartade lönegradsserier förekomma
inom olika befattningshavargrupper. Sålunda ha de sakkunniga förutsatt, att
för ingenjörspersonal lönegradsserien i stort sett skulle motsvara den för administrativ
personal föreslagna. Fabriksstyrelsen hyser den uppfattningen,
att teoretiskt sett det naturligen är riktigt, att befattningshavare med kvalifikationer,
vilka, ehuru liggande inom olika verksamhetsområden, dock äro
ungefär likvärdiga, skola, för såvitt de uppehålla ungefär likvärdiga befattningar,
placeras i samma lönegrad. Ett sådant resonemang torde emellertid
för närvarande uteslutande vara av teoretisk natur. Vid tjänsteförteckningsrevisioner
måste, såsom framgår av det föregående, i första hand hänsyn tagas
till allmänna arbetsmarknadens lönesättningar, i varje fall, då fråga är
om tjänster, vilka förekomma inom privat verksamhet i större utsträckning
än inom statlig verksamhet. Förhållandena kunna gestalta sig så, att inom
en viss grupp löneläget är ett helt annat än inom en annan med hänsyn till
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
21
utbildningsförhållandena likvärdig grupp. Löneläget för den tekniska personalen
ligger för närvarande högre än löneläget för administrativ motsvarande
personal. Enligt styrelsens förmenande kan man icke undgå alt i ställningstagandet
till lönegradsplaceringarna beakta denna synpunkt.
Den omständigheten, att de sakkunniga vid sina ställningstaganden icke
synas ha beaktat allmänna arbetsmarknadens löneutveckling, kan enligt styrelsens
förmenande tyda på svårigheterna att generellt och för en viss icke
alltför kort tidrymd i förväg fastställa lönegrader för befattningshavare med
vissa arbetsuppgifter inom verksamhetsområden, som äro särskilt konjunkturkänsliga.
Om staten med framgång skall kunna bedriva industriell verksamhet
under den hävdvunna statliga verksformen, måste verksledningen,
vilken genom sin nära kontakt med det privata näringslivet har lättare än
statsmakterna att följa lönemarknadslägets utveckling, givas befogenheter att
självständigt inom vissa gränser bedöma lönerna för sin personal. Skulle detta
icke medgivas, kan det befaras bliva nödvändigt att överväga andra och
mera fria verksamhetsformer för den statliga industriverksamheten.
De av styrelsen angivna synpunkterna på »högst»-lönegradssystemets bibehållande
inom försvarets fabriksverk göra sig i främsta rummet gällande
för befattningar av teknisk natur. Fabriksverkets erfarenheter utvisa emellertid,
att även för befattningar med industriekonomiska uppgifter ett motsvarande
behov gör sig gällande. Det må framhållas, att å fabriksverkets
personalförteckning för närvarande finnas uppförda åtta befattningar avsedda
för mera kvalificerade industriekonomiskt utbildade tjänstemän. Sedan
verkets tillkomst har avgången inom denna befattningshavargrupp utgjort
50 procent.
Vad beträffar de befattningar inom fabriksverket, vilka icke äro av teknisk
eller industriekonomisk art, har styrelsen med hänsyn till att konkurrensmomentet
med privat verksamhet icke där är så framträdande, icke något
att erinra mot fasta lönegradsplaceringar.
I de sakkunnigas uttalande rörande tätare översyn över statstjänstemännens
löneställning ha instämmanden gjorts av såväl myndigheter som personalsammanslutningar.
Utnyttjande av den nuvarande C-löneplanen.
Allmänna lönenämnden har i förevarande sammanhang anfört följande.
Såsom de sakkunniga framhållit, synes något mera bärande skäl för en
vidgad användning av C-löneplanen icke föreligga. Berättigade invändningar
kunna även göras mot en tendens, som i vissa fall kommit till synes, alt
utnyttja C-löneplanen främst för att bereda befattningshavare högre löneställning
än som hittills kunnat ske med användande av löneplan A med hänsyn
till att å denna löneplan högre lönegrad än den 30:e icke ansetts böra
tagas i anspråk för befattningar inom den centrala statsförvaltningen. Lönenämnden
vill emellertid framhålla, att enligt dess uppfattning även vid ett
utnyttjande av A-löneplanen i dess helhet — eventuellt efter eu utbyggnad
av densamma — behov kommer alt föreligga av möjlighet att anställa befattningshavare
med förordnande på viss tid eller tills vidare och i övrigt på de
villkor, som nu gälla för befattningar på löneplan C.
Försvar sväsendets lönenämnd finner det uppenbart att ett fortsatt utnyttjande
av C-löneplanen torde vara påkallat för vissa fall. Lönenämnden har
härom anfört följande.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
Såväl för förvärvandet av kompetent arbetskraft från privat verksamhet
som ur synpunkten av den stimulans till effektiv arbetsinsats, som ligger i
eventualiteten att icke erhålla förnyat förordnande, måste användandet av
förordnandeformen ur statens synpunkt te sig som önskvärt och naturligt.
Däremot kan lönenämnden instämma med de sakkunniga däri, att C-löneplanen
icke bör utnyttjas enbart i syfte att bereda en befattningshavare
högre lön än den, som regelmässigt kommer personal i likartad tjänst inom
statsförvaltningen till del.
I likhet med lönenämnderna har i ett flertal remissyttranden, däribland
från marin- och flygledningarna, försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse,
telegraf- och järnvägsstyrelserna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
luftfarts styrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och statstjånstemännens
riksförbund, ansetts att eu anställningsform, motsvarande nuvarande
anställning med lön enligt C-löneplanen jämväl framdeles är erforderlig.
Såsom huvudmotiv för användandet av C-löneplanen har därvid anförts
att förordnandeformen vore väl lämpad med hänsyn till önskemålet att smidigt
kunna entlediga befattningshavare samt att de med C-lönen förenade
pensionsförmånerna ökade rekryteringsmöjligheterna från den allmänna arbetsmarknaden.
Avgränsningen mellan löneplansreglerad tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning.
I huvuddelen av remissyttrandena har det av de sakkunniga under förevarande
rubrik framlagda förslaget om utredning tillstyrkts eller lämnats
utan erinran.
Statstjänarkartellen har med instämmande av landsorganisationen i denna
fråga anfört följande.
Såsom de sakkunniga anfört råder oklarhet i gränsdragningen mellan användandet
av tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning, en oklarhet,
som är särskilt framträdande ifråga om den arbetande personalen. Avgörandet
om vilken anställningsform, som vid varje tillfälle skolat komma
till användning, har i avsaknad av fasta hållpunkter tidigare grundats på en
till synes godtycklig bedömning, varmed följt en icke önskvärd oenhetlighet
i anställningsformernas användande. Inom försvaret framträder detta f. n.
främst ifråga om gruppen förrådsanställda och gruppen reparatörer och
eldare. Sedan 1946 års manskapslöneutredning nu föreslagit, att mekanikerpersonal
vid arméns och flygvapnets förband till ett avsevärt antal skall anställas
såsom civilmilitära tjänstemän, får frågan en än vidare omfattning.
Eftersom det vid såväl arméns som flygvapnets förband nu å kollektivavtal
finnas anställda civila yrkesarbetare, kommer, därest manskapslöneutredningens
förslag genomföres, förhållandet att bliva, att personal med fullt
ensartade arbetsuppgifter och sysselsatta vid samma förband erhålla olika
anställningsformer. Detta förhållande kan icke anses tillfredsställande.
De sakkunniga ha framhållit, att här behandlat spörsmål icke utgör ett
för försvaret speciellt problem utan också äger giltighet på andra håll inom
statsförvaltningen. Detta torde vara riktigt. Även inom andra områden är
avgränsningen oklar mellan de olika anställningsformerna. Än mera framträda
skillnader i detta avseende olika förvaltningsområden emellan. Medan
inom några anställningsformen som tjänsteman är dominerande och kollek
-
Kungi. Maj:ts proposition, nr 246.
23
tivavtal endast användas i ringa utsträckning, är det inom andra helt omvänt.
Till en del torde detta förhållande vara att söka i verksamhetens artskillnad,
men till en del torde det vara beroende av andra orsaker, som icke
i och för sig motivera skilda anställningsformer. Statstjänarkartellen anser,
att det skulle vara önskvärt, om en anställningsform kunde tillämpas å alla
statsanställda, och att en sådan ordning bör eftersträvas. Huruvida möjligheter
föreligga att i nuvarande läge genomföra en sådan ordning, vill statstjänarkartellen
icke uttala sig om. Klart synes dock vara, att det redan nu
är möjligt att ernå större enhetlighet ifråga om anställningsformernas användande
såväl i avseende på olika grupper inom samma förvaltningsområde
som också de olika förvaltningsområdena emellan. Statstjänarkartellen
får därför kraftigt understryka, att den av de sakkunniga föreslagna utredningen,
med uppgift att utreda huruvida mera än en anställningsform verkligen
erfordras och, om så visar sig vara fallet, att uppdraga enhetliga riktlinjer
för de olika anställningsformernas användande, snarast bör komma
till stånd.
Försvarets fabriksstyrelse avstyrker att den förordade utredningen kommer
till stånd, då styrelsen icke funnit behov föreligga att inom detta område
erhålla en fullständig enhetlighet. Tvärtom vore styrelsen icke främmande
för den tanken, att av organisatoriska skäl det kunde vara befogat att inom
ett visst förvaltningsområde hänföra en anställningshavarkategori till den
ena anställningsformen, medan inom ett annat verksamhetsområde övervägande
skäl talade för att för samma kategori den andra anställningsformen
borde utnyttjas. Järnvägsstyrelsen har meddelat, att denna fråga måste anses
sakna aktualitet för statens järnvägars vidkommande, där ifrågavarande
personalgrupper redan vore väl avgränsade.
Chefen för försvarsstaben har ifrågasatt, om det icke borde övervägas att.
där särskilda skäl icke till annat föranledde, generellt fastställa 8 lönegraden
såsom den lägsta för tjänstemannaanställning beträffande förrådspersonal.
maskinistpersonal, hantverkarpersonal, sjukvårdspersonal och liknande personalkategorier.
T jänstebenämnings frågor.
Försvarsstabschefen har ansett att de sakkunniga i sin strävan efter likformighet
i avseende å tjänstebenämningarna för försvarets personal å ena
sidan och motsvarande personal inom statsförvaltningen å andra sidan icke
alltid tagit vederbörlig hänsyn till inom försvaret rådande särskilda förhållanden
och den tradition, som i sådant avseende under tidernas lopp utbildats
och icke utan påtagliga skäl syntes böra brytas. Prefixet »tyg»- borde
således icke slopas. Ett slopande av tjänstebenämningarna med gradbeteckningar
för civilmilitära beställningshavare såsom marin- och flygingenjörer,
marinläkare m. fl. måste vidare av militära skäl bestämt avstyrkas. Försvarsstabschefen
ansåg, att de sakkunnigas förslag till tjänstebenämningar
borde i ett flertal fall göras till föremål för förnyad prövning, varvid det borde
ifrågasättas alt till lösning upptaga frågan om ett enhetligt system för de
civilmilitära tjänstetitlarna, så alt dessa komme att konsekvent angiva befattningshavarnas
tjänsteklass.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Chefen för armén, arméförvaltningen och marinledningen ha funnit prefixet
»tyg»- böra bibehållas.
Arméförvaltningen har funnit prefixet »drift»- böra utbytas mot »drifts»- under det lönenämnderna och krigsmaterielverket ansett ett införande av
prefixet vara mindre lämpligt.
3. Departementschefen.
Genom olika samverkande omständigheter har med revisionen av försvarets
tjänsteförteckningar för civil och civilmilitär personal och prövningen av
vissa därmed sammanhängande avlöningsfrågor måst anstå under längre tid
än motsvarande tjänsteförteckningsrevision för civilförvaltningen. Bland
orsakerna härtill må endast pekas på den snabba utbyggnaden av försvaret
under krigsåren och den rad omfattande utredningar i olika organisationsfrågor,
vilka i samband därmed måst verkställas och som kommit att påverka
anställningsförhållandena för de personalgrupper, varom här är fråga.
Betydelsefulla organisationsutredningar pågå alltjämt, varvid främst må
erinras om 1945 års försvarskommitté och 1946 års militära förvaltningsutredning.
Såsom jag framhållit i direktiven för försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
göra sig emellertid önskemålen om en reglering av hittills
uppskjutna avlöningsfrågor inom försvaret med ökad styrka gällande. Härtill
bidraga icke minst de väsentliga förskjutningar, som under senare år ägt
rum i fråga om personalorganisationen vid försvaret. Sålunda har utvecklingen
av den tekniska tjänsten, förrådsorganisationen och användningen i
ökad omfattning av civil personal för olika förvaltningsuppgifter i många
tall framtvingat provisoriska anordningar i fråga om personalens anställningsoch
avlöningsförhållanden, vilka provisorier icke blott på ett föga tillfredsställande
sätt avvika från eljest inom statsförvaltningen tillämpad ordning
utan även, om de tillåtas bestå, måste befaras komma att avsevärt försvåra
möjligheterna att kvarhålla och vid behov nyrekrytera den för arbetets fullgörande
erforderliga personalen. Även skäligt hänsynstagande till personalens
intressen synes mig kräva att en fastare ordning snarast åvägabringas.
Trots de vanskligheter varmed ett ställningstagande till de nu aktuella lönefrågorna
är förenat i betraktande av det oklara läge, i vilket frågan om den
blivande försvarsorganisationen för närvarande befinner sig, är jag sålunda
beredd tillstyrka att vissa riktlinjer på grundval av tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag nu uppdragas för en omprövning av löneställningen för de
berörda personalgrupperna vid försvarsväsendet. Härvid måste dock förutskickas,
att jag till undvikande av eljest svåröverskådliga konsekvenser för
statsförvaltningen i övrigt i likhet med statskontoret, lönenämnderna och
vissa andra remissmyndigheter icke kan tillstyrka, att tjänsteförteckningsrevisionen
gives en vidare innebörd än att löneställningen inom försvaret i
stort sett anpassas till de löner, som f. n. regelmässigt förekomma för jämförliga
befattningshavarkategorier inom civilförvaltningen i allmänhet. Jag
torde likaledes få erinra, att särskilda löneutredningar igångsatts eller plane
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
25
ras för vissa speciella befattningshavargrupper, vilkas avlöningsförhållanden
böra regleras efter enhetliga linjer för hela statsförvaltningen. Jag återkommer
i det följande till dessa spörsmål. Självfallet måste med det slutliga ställningstagandet
till de berörda personalgruppernas lönefrågor anstå i avvaktan
på resultatet av berörda kompletterande utredningsarbete, vilket dock
icke bör utgöra hinder för genomförande av sådana provisoriska löneförbättringar,
som kunna förutses icke komma att föregripa ett blivande generellt
beslut.
Jag övergår därefter till att något beröra de spörsmål av mera principiell
innebörd, som de sakkunniga funnit böra upptagas till närmare granskning,
innan ställning i detalj tages till frågorna om lönegradsplaceringar och
tjänstebenämningar för av utredningsuppdraget berörda befattningar och
grupper av befattningar vid försvaret. Enär, såsom de sakkunniga själva
framhållit, berörda principspörsmål icke utgöra specialproblem för försvaret
utan i större eller mindre omfattning taga sikte på förhållandena inom statsförvaltningen
i dess helhet, är jag icke beredd att utan närmare undersökning
av konsekvenserna på olika områden av förvaltningen fatta definitiv ståndpunkt
till de sakkunnigas förslag i denna del utan nödgas inskränka mig till
mera allmänt hållna uttalanden och rekommendationer.
Vad då först angår frågan om löneställningnrnas avvägning med hänsyn till
kompetenskrav och arbetsuppgifter är jag ense med de sakkunniga om önskvärdheten
av klart fixerade bedömningsgrunder för avlöningens bestämmande.
Att den främsta bedömningsgrunden därvid måste vara de med tjänsten
förenade arbetsuppgifternas art och kvalitativa beskaffenhet men icke arbetskvantiteten
som sådan finner jag likaledes uppenbart. Som en andra huvudgrund
för bedömandet av löneställningen ha de sakkunniga angivit de minimikrav
i fråga om teoretisk och praktisk kompetens, som regelmässigt böra
förutsättas hos befattningens innehavare för att göromålen skola kunna tillfredsställande
fullgöras. I sist angivna hänseende ha i åtskilliga remissyttranden
yppats betänkligheter mot att generella kompetenskrav för olika
typer av befattningar skulle fastställas, liksom man funnit de av de sakkunniga
angivna kompetenskraven för olika befattningar på ett flertal punkter
vara alltför höga. Enär de framställda erinringarna i denna del delvis torde
bottna i en missuppfattning av de sakkunnigas intentioner, i det att man
trott sig finna en övervärdering av den teoretiska kompetensen på bekostnad
av den praktiska, finner jag angeläget understryka, att fixerandet av
det kunskapsmått, som måste förutsättas för arbetets behöriga fullgörande,
icke bör eller behöver innebära någon skärpning av de fordringar, som erfarenhetsmässigt
funnits böra uppställas för innehav av viss befattning. Icke
heller bör hittills tillämpat dispensförfarande röna inflytande av den angivna
bedömningsgrunden för lönesättningen i vidare mån än att dispens från
de för vissa tjänster fastställda teoretiska kompetenskraven regelmässigt bör
avse endast sättet för den för tjänstens utövande erforderliga kompetensens
förvärvande. Jag delar i princip de sakkunnigas uppfattning, att ett enhetligt
lönesystem för att kunna verka likformigt och rättvist kräver, att man
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
vid bedömandet av löneställningen för befattningshavare med ensartade arbetsuppgifter
utgår från samma kompetensfordringar. Jag vill dock icke fördölja
att det för åtskilliga grupper av befattningshavare kan bliva förenat
med betydande praktiska svårigheter att angiva enhetliga normer för de
kompetenskrav, som lämpligen böra uppställas. Detta bör emellertid icke
hindra, att man i princip kan godtaga de bedömningsgrunder för löneställningarnas
avvägning, som av de sakkunniga angivits.
Vidkommande spörsmålet om lönegradsseriernas uppbyggnad kan jag i
huvudsak ansluta mig till vad de sakkunniga härom anfört. Principen att för
tjänster, tillhörande samma lönegradsserie, bör tillämpas en intervall av
minst två lönegrader, är onekligen ägnad att underlätta en lämpligare löneavvägning
och motverka en onödigt långt driven differentiering av lönerna
för tjänstemän, vilkas arbetsuppgifter utvisa allenast obetydliga kvalitativa
skiljaktigheter. Emellertid skulle ett strikt genomförande av denna princip
medföra vittgående konsekvenser för betydande områden av statsförvaltningen,
där lönesättningen hittills följt delvis andra linjer. Jag vill allenast erinra
om förhållandena vid kommunikationsverken, där stora personalgrupper, tillhörande
samma befordringsgång, vid inplaceringen å löneplanen hänförts
till närliggande lönegrader, t. ex. banvakter och stationskarlar i lönegrad A 5
samt ban- och trafikbiträden i lönegrad A 6. Jag är sålunda icke f. n. beredd
att tillstyrka längre gående åtgärder, än att vid inrättandet av nya befattningar
eller serier av befattningar i samband med genomförandet av omeller
nyorganisationer inom förvaltningen de sakkunnigas synpunkter på
lönegradsseriernas uppbyggnad skänkas vederbörligt beaktande.
Under rubriken anpassning av statstjänstemannalönerna till det allmänna
löneläget ha de sakkunniga till kritisk granskning upptagit frågan om bibehållande
av det inom vissa grenar av försvaret under senare år tillämpade
rörliga system för lönegradsplaceringen, som går under namnet »högst »- lönegradssystemet. De sakkunniga ha på anförda skäl avstyrkt systemets
fortsatta tillämpning och därvid särskilt understrukit det betänkliga i att
uppgiften att i ett aktuellt konjunkturläge anpassa statstjänstemännens löner
till löneläget på den allmänna arbetsmarknaden med detta system komme
att anförtros åt olika verksmyndigheter. Ställningstagandet härutinnan borde
förbehållas statsmakterna. För att ernå en mera kontinuerlig anpassning av
statstjänstemannalönerna till löneläget på allmänna arbetsmarknaden rekommendera
de sakkunniga, att en allmän översyn av statstjänstemännens löneställning
äger rum med kortare tidsintervaller än hittills varit fallet.
Det s. k. högst-lönegradssystemet har hittills prövats under alltför kort
tid och i alltför begränsad omfattning för att jag skulle kunna redan nu tillstyrka,
att detsamma helt övergives och de pågående experimenten med en
dylik friare lönesättning avbrytas. Det sätt varpå systemet tillämpats vid
försvarets fabriksverk synes mig heller icke giva anledning till erinran.
Klart är emellertid, att ett rörligt lönesystem av här avsedd typ icke lämpar
sig för egentliga förvaltningsmyndigheter eller för verk med stor och
rikt differentierad tjänstemannapersonal. Jag kan sålunda icke tillstyrka,
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
27
att liögst-lönegradssystemet kommer till användning annat än i speciella
undantagsfall, där särskilda förhållanden kunna åberopas till stöd för eu
något friare lönesättning än den inom statsförvaltningen sedvanliga.
Vad angår utnyttjandet av den nuvarande C-löneplanen torde den allt talrikare
förekomsten av förordnandetjänster stationerade till annan ort än
Stockholm göra frågan om en dyrortsgradering även av de för dessa tjänster
utgående lönerna förtjänt att upptagas till övervägande. Då emellertid nu
berörda spörsmål torde få prövas i annat och större sammanhang, saknar
jag anledning att nu upptaga dem till närmare dryftande.
Lika med de sakkunniga finner jag frågan om avgränsningen mellan löneplansreglerad
tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning böra vid
lämpligt tillfälle tagas under övervägande.
Vad de sakkunniga anfört rörande förenkling och rationalisering av tjänstebcnämningarna
kan jag i huvudsak godtaga. 1 den mån förslagen beröra
andra förvaltningsområden än försvarets, torde dock med det slutliga ställningstagandet
få bero i avvaktan på en kommande fortsatt revision av gällande
tjänsteförteckningar. Icke heller finner jag mig böra mot de berörda
militära myndigheternas avstyrkande förorda ett slopande av det hävdvunna
prefixet »tyg»- för vissa befattningar, tillhörande tygstaten. Jag har vidare
i nu förevarande sammanhang i regel ansett mig böra lämna tjänstebenämningsfrågorna
i vad avser civilmilitära beställningar öppna. Jag torde få
återkomma härtill vid behandlingen av de olika förslagen i den speciella delen
av de sakkunnigas betänkande.
Innan jag övergår till att närmare behandla de förslag, som framlagts
i den speciella delen av tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande, anser
jag mig först böra klargöra min inställning till frågan om sättet för genomförandet
av den av mig i det föregående förordade tjänsteförteckningsrevisionen
inom försvaret.
Med hänsyn till den knappa tid som stått till förfogande låter det sig icke
göra att för försvarets ordinarie tjänstemän genomföra den aktuella revisionen
av tjänsteförteckningarna tidigare än fr. o. m. budgetåret 1948/49. Beträffande
den icke-ordinarie personalen är att märka, dels att i överensstämmelse
med hittills i fråga om anslag under fjärde huvudtiteln följd praxis
personalförteckningar för sådan icke-ordinarie personal, som avlönas från
försvarsgrenarnas avlöningsanslag, pläga för anslagsberäkningarnas bedömande
överlämnas till riksdagen för kännedom, dels ock att inom försvaret
i osedvanligt stor omfattning förekomma civila extra ordinarie tjänster, vilka
under uppbyggnadsperioden inrättats för stadigvarande arbetsuppgifter av
samma eller likartat slag, som merendels fullgöras av ordinarie tjänstinnehavare.
Vid valet av löneställning för ifrågavarande extra ordinarie tjänster
bär ock anslutning sökts till löneläget för närmast motsvarande ordinarie
befattning. I vissa fall har, såsom jag i annat sammanhang kommer att närmare
beröra, den avsedda lönepariteten skapats genom att den extra ordinarie
tjänsten hänförts lill lönegrad med närmast högre ordningsnummer
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
än det för motsvarande ordinarie tjänst fastställda. Av det sagda framgår,
att frågan om lämplig löneställning för här avsedda extra ordinarie tjänstemän
intimt sammanhänger med löneläget för den ordinarie personalen. Det
kan under sådana förhållanden knappast ifrågakomma att genomföra en
generell tjänsteförteckningsrevision för extra ordinarie personal utan vederbörligt
beaktande av detta samband i lönehänseende med de ordinarie tjänstemännen.
Det sagda utesluter dock icke att för vissa särskilda befattningar eller
grupper av befattningar av icke-ordinarie karaktär en tjänsteförteckningsrevision
bör kunna genomföras utan avvaktan å prövningen av den ordinarie
personalens lönegradsplacering.
En dylik tjänsteförteckningsrevision är särskilt angelägen såvitt angår det
stora antal befattningshavare, som avlönas från sakanslag, i första band
dem, som anställts enligt personliga kontrakt eller mot individuellt bestämda
arvoden. I samband med den allmänna lönereglering, som är avsedd att träda
i kraft den 1 juli 1947, torde fråga uppkomma att överföra huvuddelen
av dessa befattningshavare till löneplansreglerad anställning enligt någon av
de nya huvudanställningsformer, som redan blivit eller på grundval av 1945
års lönekommittés betänkande del II kunna bliva av statsmakterna fastställda.
Det är då uppenbarligen angeläget, att vissa allmänna riktlinjer finnas
angivna i fråga om sättet för dylika tjänsters inplacering i lönegrad. Icke
minst av denna anledning har det synts mig påkallat, att ställning i princip
redan nu tages till vissa av de av tjänsteförteckningssakkunniga framlagda
förslagen.
Bland de sakkunnigas förslag rörande lönegradsplacering in. m. av olika
inom försvaret förekommande civilmilitära och civila tjänster kunna särskiljas,
å ena sidan, sådana förslag, av vilka direkt framgår, vilken löneställning
de sakkunniga funnit lämplig för viss speciell befattning — såsom förslagen
angående läkarpersonal, sjukvårdspersonal, ekonomipersonal in. fl. —
och, å andra sidan, förslag, där särskilda normer måst angivas för de olika
befattningarnas inplacering i de föreslagna lönegraderna med hänsyn till arbetsuppgifter,
ansvar och kompetens — ingenjörpersonal, arbetsledarpersonal
o. s. v. I fråga om sistnämnda befattningskategorier, för vilka de förordade
löneställningarna hava karaktären av typförslag, har jag funnit principerna
för tjänsternas inplacering i lönegrader med hänsyn till arbetsuppgifter,
ansvar och kompetens tarva ytterligare överväganden med hänsyn icke
blott till de ändringsyrkanden, vilka — särskilt i fråga om kompetenskraven
-— framställts i avgivna remissyttranden, utan även till den ändrade lönegradsplacering
jag beträffande vissa tjänster ansett mig böra förorda. Likaledes
är det på nuvarande stadium icke möjligt att överblicka de praktiska
och ekonomiska konsekvenserna av en fullt genomförd tillämpning av de
föreslagna inplaceringsprinciperna.
Av nu anförda skäl har jag — i den mån jag utan ytterligare utredning
funnit mig kunna taga ställning till de olika lönefrågorna — ansett att de
förslag, som nu framläggas för riksdagen, böra begränsas till att i huvudsak
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
29
avse fastställande för olika personalkategorier av lämpliga lönegradsserier
och tjänstebenämningar, medan däremot den individuella lönegradsplaceringen
får bliva beroende på fortsatta överväganden. I anledning härav har
jag ej funnit erforderligt att i det följande närmare redogöra för de sakkunnigas
förslag i hithörande hänseenden. Jag torde härutinnan få hänvisa till
de sakkunnigas betänkande.
Såsom jag nyss uttalat torde ett genomförande av tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag, i den mån det godtages av riksdagen, icke kunna ske förrän
fr. o. m. ingången av budgetåret 1948/49, i vad avser ordinarie personal
samt huvuddelen av den extra ordinarie personal, som avlönas från avlöningsanslag.
Gången för en tjänsteförteckningsrevision för dessa personalkategorier
synes därför böra bliva följande. Vederbörande försvarsmyndigheter
anmodas att vid uppgörande av förslag till medelsäskanden för budgetåret
1948/49 i vad avser avlöningsanslag samt andra anslag, från vilka
avlöningsmedel avses utgå, räkna med den lönegradsplacering av de olika
befattningarna, som blir en följd av de beslut rörande löneställningen för
olika befattningshavarkategorier, som kunna fattas av riksdagen i anledning
av tjänsteförteckningssakkunnigas förslag och —■ i de fall angivna lönegrader
endast avse att utgöra norm för placering av vissa typbefattningar — med
hämtad ledning av tjänsteförteckningssakkunnigas i betänkandet uppdragna
riktlinjer för lönegradsplacering med hänsyn till arbetsuppgifter, ansvar och
kompetens. Sedan medelsäskandena i denna del inkommit till Kungl. Maj:t
synes myndigheternas förslag till lönegradsplacering böra granskas av den
inom försvarsdepartementet tillkallade utredningsmannen med uppgift att
inom departementet biträda med utredning rörande inplacering i lönegrad
m. m. av civil och civilmilitär personal inom försvaret. Det torde härefter
böra ankomma på chefen för försvarsdepartementet att i samråd med chefen
för finansdepartementet föranstalta om att förslag rörande ändringar i vederbörliga
tjänsteförteckningar framlägges för 1948 års riksdag.
I fråga om sådana tjänster, vilka avlönas från sakanslag, samt övriga ickeordinarie
tjänster, vilka i samband med ett genomförande av den av 1946 års
riksdag beslutade löneregleringen böra inplaceras i viss lönegrad, skulle däremot,
såsom jag förut antytt, de nya lönesättningsprinciperna kunna vinna
tillämpning redan under budgetåret 1947/48. Detsamma kan, såsom av det
föregående framgår, i begränsad omfattning bliva förhållandet i fråga om
extra ordinarie personal, som avlönas från avlöningsanslag. Jag förutsätter
härvid, att de olika myndigheternas förslag även i dessa delar underkastas
granskning av nyssnämnda utredningsman samt att nödig försiktighet iakttages
vid lönegradsplaceringen av olika befattningar till undvikande av att
den kommande större tjänsteförteckningsrevisionen på olämpligt sätt föregripes.
1 sådana fall, då löneparitet mellan ordinarie och extra ordinarie tjänster
åstadkommits genom den extra ordinarie tjänstens hänförande till närmast
högre lönegrad, torde vidare, på sätt jag närmare utvecklat i avsnittet om
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
arbetsledarpersonal (s. 51), vissa nedflyttningar av extra ordinarie tjänster
böra äga rum fr. o. m. ingången av budgetåret 1947/48.
Jag vill slutligen understryka, att frågan om överförande till ordinarie stat
av sådana icke-ordinarie tjänster, som befunnits erforderliga för arbetsuppgifter
av bestående art, synes böra i den omfattning så lämpligen kan ske
utan avvaktan på statsmakternas beslut rörande den blivande försvarsorganisationens
storlek och sammansättning upptagas till prövning och avgörande
i samband med tjänsteförteckningsrevisionens genomförande. Därvid
böra de principer följas, som inom statsförvaltningen i övrigt pläga tillämpas
vid personalens fördelning på de olika inom statstjänsten förekommande huvudanställningsformerna.
II avd. Speciella frågor.
1. Viss chefspersonal.
De sakkunniga. Under denna rubrik ha tjänsteförteckningssakkunniga
upptagit frågor rörande lönegradsplacering i huvudsak av inom försvaret
förekommande byrådirektörs-, förste byrådirektörs- och byråchefsbefattningar
samt civila ingenjörtjänster i högre lönegrad än den 27 :e.
Ehuru av befattningar i chefsställning vissa högre sådana — huvudsakligen
de för närvarande på C-löneplanen upptagna — fallit utanför ramen för
tjänsteförteckningssakkunnigas uppdrag ha de sakkunniga likväl av skilda
orsaker funnit det vara ofrånkomligt att till behandling upptaga löneställningsfrågor
berörande jämväl dylika befattningar. Detta sammanhänger delvis
med de sakkunnigas uppfattning, att — i stället för C-löneplanen — annan
löneplan lämpligen borde komma till användning för vissa nu befintliga
chefstjänster vid försvaret. Härtill har kommit, att de sakkunniga funnit sina
överväganden rörande lämpliga löneställningar och tjänstebenämningar för
närmast lägre befattningar i stor utsträckning böra föregås av ett ställningstagande
till motsvarande spörsmål beträffande ifrågavarande chefsbefattningar.
De sakkunniga ha vidare ansett, att parallellitet i lönegradshänseende
borde eftersträvas mellan befattningar vid centralmyndighet och vid lokal
dylik.
I detta sammanhang ha de sakkunniga framhållit angelägenheten av att
frågan om lämpliga organisationsenheter och dessas benämning inom såväl
central- som lokalmyndighet snarast göres till föremål för utredning.
Enhetlighet i detta avseende har synts de sakkunniga vara ägnad att underlätta
en bedömning av de med olika befattningar förenade arbetsuppgifterna
och därav följande lämpliga löneställningar.
De sakkunniga påpeka, att i fråga om byråchefsbefattningarna inom försvaret
i åtskilliga fall 30 lönegraden ej ansetts vara tillfyllest. Högre löneställningar
hade — merendels genom utnyttjande av C-löneplanens lönegrader
— i stor utsträckning kommit till användning. Denna utveckling vore
emellertid icke unik för försvaret utan kunde spåras inom statsförvaltningen
Kungi. Maj:ts proposition nr 246.
31
i dess helhet. Frågan om byråchefs löneställning inom statsförvaltningen i
allmänhet hade också i olika sammanhang varit föremål för övervägande.
Sålunda upptogs frågan av såväl tjänsteförteckningssakkunniga för affärsverken
som 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, varvid även diskuterades
möjligheten och lämpligheten av en differentiering av byråchefstjänsterna.
För egen del ha de sakkunniga —- i likhet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
— ej funnit sig böra förorda en differentiering av byråchefstjänsterna.
De sakkunniga ha emellertid funnit 30 lönegraden vara för låg
för byråchefsbefattning och i stället förordat tillämpning av 32 lönegraden
för byråchefsbefattning ävensom för därmed i avseende å arbetsuppgifter likställd
befattning. Där högre löneställning redan kommit till användning ha
de sakkunniga funnit det tillrådligt, att undersökning verkställes rörande
möjligheterna att uppdela verksamheten på flera byråer av normal storleksordning,
enär i dessa fall den högre löneställningen ofta motiverats med att
med viss byråchefstjänst förenats osedvanligt stor arbetsbörda. Därest emellertid
göromålen ansåges böra sammanhållas i en större organisationsenhet
borde chef för dylik organisationsenhet placeras som avdelningschef i 34
lönegraden. Samma löneställning syntes även regelmässigt böra tillkomma
chef för fabrik eller annan inrättning med motsvarande ställning.
De sakkunniga ha föreslagit följande lönegradsserie och tjänstebenämningar
för här avsedda chefsbefattningar.
Centralmyndighet Lönegrad.
Byrådirektör .................................... 28
Byråchef ....................................... 32
Avdelningschef .................................. 34
Lokalmyndighet
Driftdirektör .................................... 28
Förste driftdirektör .............................. 30
Driftchef ....................................... 32
Verkstadsdirektör ............................... 34
Särskilda yttranden och uttalanden. Ledamöterna Carlsson, Norberg och
Ström ha i särskilt yttrande till de sakkunnigas betänkande berört frågan
om löneläget för byråchefer och med dem jämförliga befattningshavare i
chefsställning och därvid anfört följande.
Normallönegraden för byråchefer — A 30 — har länge fått fungera som
»tak» för den allmänna löneplanen A. Genom sammanpressningen av löneplanen
har trycket på detta tak successivt ökat för att numera ha blivit så
starkt, att förhållandena på åtskilliga punkter framtvingat ett genombrott,
varvid avvikelserna från det normala löneläget för byråchefer i regel camouflerats
genom respektive tjänsters överförande på C-löneplan. Den sålunda
uppkomna situationen måste enligt vår mening i längden bliva ohållbar. Vi
ha emellertid ställt oss tveksamma till de sakkunnigas förslag om en generell
uppflyttning av byråchefstjänsterna inom försvaret till 32 lönegraden,
32
Kungl. Mcij:ts proposition nr 246.
Departementschefen.
enär vi äro väl medvetna om att ett sådant förslag varken faller inom ramen
för de sakkunnigas utredningsuppdrag eller kan genomföras enbart för försvaret.
Remissyttrandena. Förslaget om uppflyttning i lönegrad av byråcheferna
har hälsats med tillfredsställelse av flertalet berörda remissmyndigheter.
Vissa myndigheter, varibland försvarets civilförvaltning, lönenämnderna,
statskontoret och riksräkenskapsverket, ha emellertid i likhet med ledamöterna
Carlsson, Norberg och Ström understrukit, att en lönegradsuppflyttning
av byråcheferna inom försvaret endast kan genomföras i samband med
en omprövning av byråchefstjänsternas löneställning i vad avser statsförvaltningen
i dess helhet.
Vissa av de militära myndigheterna — chefen för försvarsstaben, arméförvaltningen
och flygledningen — ha framhållit, att en uppflyttning av
byråchefsbefattningarna till 32 lönegraden skulle medföra, att den militära
personal, som beklädde sådana befattningar inom försvarsförvaltningen,
skulle komma i en ogynnsammare löneställning än motsvarande civila personal.
Marinledningen har framhållit, att frågan om lönegradsplacering av
chefspersonalen ägde samband med spörsmålet om den civilmilitära personalens
löneställning. Marinledningen förordade därför, att de sakkunnigas
förslag i denna del upptoges till behandling först sedan 1945 års försvarskommitté
och 1946 års militära förvaltningsutredning framlagt sitt arbetsresultat.
Det av de sakkunniga framlagda förslaget om utredning rörande lämpliga
organisationsenheter och dessas benämning inom såväl central- som lokalmyndigheter
har tillstyrkts av ett flertal myndigheter och personalsammanslutningar.
I 1946 års statsverksproposition (Bilaga. Utgifter å driftbudgeten. För flera
huvudtitlar gemensamma frågor) anmälde jag i anslutning till ett av 1939
års tjänsteförteckningssakkunniga avgivet betänkande (SOU 1942:30) frågan
om löneställningen för innehavare av byråchefs- och rådstjänster m. fl.
Den vid budgetarbetet verkställda granskningen av tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag hade därvid givit vid handen, att frågan om en allmän
löneförbättring för befattningshavarna i byråchefsgraden på grund av sin
räckvidd ansetts kunna närmare övervägas endast i viss omedelbar anslutning
till en allmän lönereglering. Beträffande spörsmålet om en allmän differentiering
i lönehänseende av byråchefs- och rådstjänsterna hade med hänsyn
till den av de sakkunniga förebragta utredningen förslag härom ansetts
icke böra framläggas.
Vid sin behandling av förevarande fråga fann riksdagen ej anledning
framställa erinran mot vad jag sålunda anfört.
Då det icke är möjligt att taga slutlig ståndpunkt till ett lönespörsmål av
sådan principiell räckvidd enbart på grundval av utredning rörande förhållandena
inom vissa grenar av försvarsväsendet, finner jag tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag i denna del icke nu böra upptagas till prövning. Tills
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
33
vidare böra således för hithörande personal tillämpas nu gällande löneställningar
och tjänstebenämningar. Tidpunkten för igångsättande av en hela
förvaltningen omspännande utredning av byråchefernas lönefråga torde få
bero på fortsatt övervägande. Motsvarande gäller spörsmålet om utredning
rörande lämpliga organisationsenheter och deras benämning.
2. Administrativ personal.
De sakkunniga. Till förevarande personalkategori ha hänförts inom försvaret
förekommande amanuens- och byråsekreterarbefattningar, vilka i regel
äro avsedda för administrativa arbetsuppgifter av samma art som inom
statsförvaltningen i övrigt. På befattningshavarna ankommer således att leda
och fördela allmänt administrativa och juridiskt administrativa göromål, att
tjänstgöra som sekreterare åt verksledning o. s. v.
Hithörande befattningar finnas inom försvaret som ordinarie och extra
ordinarie inrättade i följande lönegrader (i förekommande fall »högst»-lönegrader)
.
Lönegrad.
Amanuens (Eo, MEo).............................. 15
Amanuens (Eo, MEo).............................. 16
Förste amanuens (Eo)............................. 18
Byråsekreterare (Eo) .............................. 20
Byråsekreterare (A, Eo) ........................... 21
Förste byråsekreterare (A, Eo) ..................... 24
Förste byråsekreterare (A, Eo) ..................... 26
Ifrågavarande administrativa personal är inom allmänna civilförvaltningen
placerad i 21, 24 och 26 lönegraderna. Därutöver tillämpas för extra ordinarie
amanuensbefattningar i allmänhet lönegraderna 15 eller 16 och 18.
I fråga om amanuenspersonalen ha de sakkunniga, i avvaktan på behandlingen
av 1944 års personalutrednings förslag till reglerad befordringsgång för
sådan personal, upptagit lönegraderna 16 och 18.
För de högre befattningarna vid centralmyndighet ha de sakkunniga i
överensstämmelse med den inom statsförvaltningen i övrigt gängse ordningen,
föreslagit byråsekreterare i 21 och förste byråsekreterare i 24 och 26 lönegraderna
samt för sekreterarbefattning vid lokalmyndighet i 21 lönegraden
förordat benämningen driftsekreterare.
Yttrandena. De sakkunnigas förslag rörande lönegradsplacering av hithörande
personal har i fråga om valet av lönegrader av de hörda personalorganisationerna
och remissmyndigheterna icke föranlett annan erinran än
att det ifrågasatts, huruvida icke serien borde utbyggas med befattningar i 28
och eventuellt 30 lönegraderna.
Beträffande tjänstebenämningarna har i vissa fall föreslagits, att prefixet
»förste» — i likhet med vad de sakkunniga i annat sammanhang förordat för
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 246.
3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
Departementschefen.
bl. a. ingenjörpersonal — endast skulle komina till användning för befattningar
i 26 lönegraden.
Jag får till en början erinra, att innevarande års riksdag fattat beslut om
reglerad befordringsgång för amanuenspersonal inom statsförvaltningen, i
huvudsaklig överensstämmelse med 1944 års personalutrednings förslag, varför
sålunda frågan om amanuensernas lönegradsplacering numera lösts.
Med hänsyn till att de av tjänsteförteckningssakkunniga förordade lönegraderna
och tjänstebenämningama för byråsekreterare och förste byråsekreterare
överensstämma med de lönegrader och tjänstebenämningar, som
numera allmänt tillämpas för ifrågavarande befattningar såväl inom försvaret
som statsförvaltningen i övrigt finner jag mig böra biträda de sakkunnigas
förslag. Behov av utbyggnad av förevarande serie med befattningar i
högre lönegrader än den 26 :e torde icke föreligga, då sådana befattningar —
byrådirektör, förste byrådirektör — regelmässigt äro att hänföra till befattningar
av den art de sakkunniga behandlat under avsnittet om viss chefspersonal.
3. Kameral personal.
De sakkunniga. Inom försvaret förekomma befattningar av kameral natur,
i den mån fråga är om personal som berörts av de sakkunnigas utredningsuppdrag,
i följande ordinarie och extra ordinarie lönegrader (i förekommande
fall »högst»-lönegrader).
Lönegrad.
Kassör (MEo) .................................... 11
Kassör (Eo) ...................................... 12
Kassör (MEo) .................................... 15
Bokhållare (Eo) .................................. 17
Bokhållare (Eo); förste bokhållare (Eo); kassör (MEo) 18
Dispositionsbokförare (Eo) ........................ 20
Byråassistent (Eo) ................................ 21
Kamrerare (Eo, MEo)............................. 22
Kamrerare (A, Eo) ................................ 24
Kamrerare (A, Eo) ................................ 26
De egentliga kamrerartjänstema förekomma inom den civila statsförvaltningen
i 20, 22, 24 och 26 lönegraderna. I och för sig hade det enligt de
sakkunnigas uppfattning varit önskvärt, att en lönegradsserie omfattande
21, 24 och 26 lönegraderna, vilken serie i andra sammanhang förordats för
bland annat administrativ personal och civil ingenjörpersonal, kunnat komma
till användning för kamrerartjänstema inom försvaret. Då emellertid
ifrågavarande befattningar icke äro speciella för försvaret utan förekomma
inom hela statsförvaltningen, ha de sakkunniga icke velat föreslå en sådan
ändring.
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
35
Bokliållartjänster förekomma för närvarande i såväl 17 som 18 lönegraden.
Enär intill varandra liggande lönegrader icke borde utnyttjas inom en
och samma lönegradsserie ha de sakkunniga ansett att ifrågavarande befattningar
böra hänföras till en enda lönegrad, varvid de sakkunniga stannat
för 17 lönegraden såsom den för närvarande oftast förekommande.
Såsom normal löneställning för kassör ha de sakkunniga i överensstämmelse
med 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas förslag förordat 11 och
14 lönegraderna.
De sakkunniga ha för den kamerala personalen således föreslagit följande
lönegrads- och tjänstebenämningsserie.
Lönegrad.
Kassör........................................... 11
Kassör........................................... 14
Bokhållare....................................... 17
Kamrerare....................................... 20
Kamrerare....................................... 22
Kamrerare....................................... 24
Kamrerare....................................... 26
Yttrandena. Från vissa håll har föreslagits att hithörande befattningar
skulle hänföras till 11, 15, 18, 21, 24 och 26 lönegraderna, varigenom i tilllämpliga
delar överensstämmelse skulle åstadkommas med den av de sakkunniga
förordade lönegradsserien för kontorspersonal och administrativ
personal. Riksråkenskapsverket har ansett det kunna ifrågasättas, huruvida
icke befattningen såsom bokhållare borde placeras i lönegrad 18. Vidare syntes
det enligt verkets uppfattning innebära en nedvärdering av kamrerartiteln
att använda densamma å befattningshavare i lönegrad 20. Därest behov av
befattningar i nämnda lönegrad ansåges föreligga, syntes innehavare av desamma
böra benämnas förste bokhållare.
Enär den av de sakkunniga förordade lönegradsserien i stort överens- Departementsstämmer
med den för motsvarande personal inom statsförvaltningen i övrigt ° e''en''
utnyttjade serien finner jag mig böra biträda de sakkunnigas förslag. Även
om vissa skäl synas kunna tala för önskvärdheten av att parallellitet åvägabringas
mellan förevarande serie och serierna för kontorspersonal och administrativ
personal är jag således för närvarande icke beredd att föreslå
åtgärder i detta syfte.
4. Civil ingcnjörpcrsonai.
De sakkunniga. För ingenjör tjänst er av det slag, som behandlas under förevarande
rubrik, finnas inom försvaret icke några ordinarie befattningar inrättade.
De extra ordinarie befallningarnas fördelning på lönegrader —- i
förekommande fall »högst»-lönegrader — framgår av efterföljande sammanställning.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Lönegrad.
Biträdande ingenjör (Eo); ingenjörbiträde (Eo) .................. 14
Laborant (MEo); ritare av l:a klass (MEo) ...................... 15
Biträdande ingenjör (Eo) ...................................... 16
Ingenjör (Eo); konstruktör av 3:e klass (Eo, MEo) ................ 18
Biträdande ingenjör (Eo); ingenjör (Eo) ........................ 20
Ingenjör (Eo, MEo); konstruktör av 2:a klass (Eo, MEo); motorin
genjör
(MEo) .............................................. 21
Ingenjör (Eo); planeringsingenjör (MEo) ........................ 22
Elektroingenjör (MEo); experimentingenjör (MEo) ................ 23
Avdelningsingenjör (Eo); byråingenjör (Eo); ingenjör (Eo, MEo);
konstruktör av 1 :a klass (MEo); motoringenjör (MEo); verkstads
chef
(Eo) .................................................. 24
Byråingenjör (Eo); ingenjör (Eo, MEo); ritkontorsföreståndare (MEo);
verkstadschef (Eo); verkstadsföreståndare (MEo); »extra ordinarie
tjänsteman» (MEo) ......................................... 26
Avdelningsingenjör (Eo); förste byråingenjör (Eo); »extra ordinarie
tjänsteman» (MEo) ......................................... 27
I extra befattningar med lön enligt MEx- eller Ex-löneplanen eller med
lön enligt kontrakt eller dylikt förekomma utöver ovannämnda tjänstebenämningar
ett stort antal olika beteckningar.
De omfattande materielanskaffningar för försvarets räkning, som kommit
till stånd i samband med försvarsväsendets utbyggnad under de tilländalupna
krigsåren, i förening med materielens allt mera komplicerade beskaffenhet i
fråga om konstruktion och verkningssätt, ha medfört ett successivt stegrat
behov av ingenjörpersonal. Frågan om sättet för tillgodoseende av detta behov
av ingenjörpersonal inom försvaret har upptagits till behandling i skilda
sammanhang, varvid den såsom nödvändig ansedda utbyggnaden av den
tekniskt betonade personalorganisationen förutsatts skola ske efter två linjer,
nämligen dels genom ökning av antalet civilmilitära ingenjörbeställningar,
dels ock genom vidgat ianspråktagande av civil ingenjörpersonal.
Av försvarets civila ingenjörpersonal är huvuddelen placerad till tjänstgöring
inom den centrala försvarsförvaltningen och vid densamma underställda
anstalter och fabriker. Härvid ha skilda anställningsformer kommit
till användning. Under det att vissa chefstjänster, liksom en del andra högre
tekniska befattningar, hänförts till löneplan C, har personalen i övrigt anställts
enligt civila eller militära icke-ordinariereglementet eller medelst kontrakt.
Den icke-ordinarie ingenjörpersonalen har endast i begränsad omfattning
upptagits i gällande personalförteckningar eller eljest avlönats medelst
anlitande av avlöningsanslag. I sådan ordning har huvudsakligen endast anställts
personal, som under alla förhållanden prövats erforderlig. Till följd
härav har den civila ingenjörpersonalen inom försvaret i betydande omfattning
kommit att anställas med anlitande av medel från omkostnads-, underhålls-
och anskaffningsanslag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
37
Med hänsyn till de under beredskapstiden rådande extraordinära förhållandena
ha försvarets förvaltningsmyndigheter erhållit jämförelsevis vidsträckt
frihet att anpassa personalens anställningsvillkor efter det aktuella
behovet inom vederbörligt förvaltningsområde.
De nu angivna förhållandena i förening med den alltmera framträdande
knappheten på teoretiskt-tekniskt utbildad personal ha enligt de sakkunnigas
mening medfört, att de i ett tidigare sammanhang påtalade olägenheterna
av bristande enhetlighet vid avvägningen av löneställningarna med hänsyn
till kompetenskrav och arbetsuppgifter m. m. måhända främst gjort
sig gällande beträffande den civila ingenjörpersonalen.
Med hänsyn till att ifrågavarande personal med avseende å utbildning och
arbetsuppgifter är direkt jämförlig med stora grupper av ingenjörpersonal
såväl inom de affärsdrivande verken som inom den allmänna civilförvaltningen,
kan det enligt de sakkunnigas mening starkt ifrågasättas, huruvida
icke spörsmålet om löneställningar för ingenjörpersonalen inom statsförvaltningen
lämpligen borde upptagas till behandling i ett sammanhang. Härför
talar även enligt de sakkunnigas mening det förhållandet, att vissa inbördes
avvikelser i fråga om lönesättningsprincipema för ingenjörpersonalen
föreligga mellan affärsverken å ena sidan och allmänna civilförvaltningen
å den andra. Emellertid ha de sakkunniga — i betraktande av det angelägna
uti att enhetlighet på förevarande område snarast åvägabringas — ansett sig
böra framlägga ett positivt förslag till lönegradsplaceringar, tjänstebenämningar
m. m; för försvarets civila ingenjörpersonal. Härvid ha dock förslagen
utformats med tanke på att desamma skola kunna tjäna till ledning vid
en kommande utredning, avseende förhållandena inom statsförvaltningen i
dess helhet.
Inom den civila statsförvaltningen ha följande lönegrader för civil ingenjörpersonal
i här ifrågavarande lönelägen regelmässigt kommit till användning,
nämligen vid affärsverken (utom försvarets fabriksverk) 15, 17, 20, 22,
24, 26 och 27 samt inom allmänna civilförvaltningen 15, 17, 19, 21, 24 och
26 lönegraderna.
Inom försvaret åter ha för lönegradsplacering av civil ingenjörpersonal
lönegraderna 15, 16, 18, 20—24, 26 och 27 kommit till användning. Överensstämmelse
mellan lönegradsserierna för de tre förvaltningsområdena föreligger
således i fråga om lönegraderna 15, 24 och 26, under det att vissa
skiljaktigheter förekomma i fråga om lönegradsintervallen mellan 15 och 24
lönegraderna. Vidare utnyttjas inom affärsverken och vid försvaret, i motsats
till vad fallet är inom allmänna civilförvaltningen, 27 lönegraden mera
allmänt för lönegradsplacering av ingenjörpersonal.
Vid sina överväganden rörande lämpliga lönegrader för den civila ingenjörpersonalen
vid försvaret ha de sakkunniga stannat vid att förorda en
lönegradsserie, omfattande lönegraderna 15, 18, 21, 24 och 26. Vid valet av
lönegrader ha de sakkunniga eftersträvat största möjliga parallellitet mellan
å ena sidan här ifrågavarande lönegradsserie och å andra sidan den inom
statsförvaltningen i allmänhet tillämpade lönegradsserien för administrativ
opaginerad Kontrollera mot PDF
''38
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
personal med juridisk eller motsvarande utbildning -— omfattande 21, 24 och
26 lönegraderna •—- ävensom de inom den civila statsförvaltningen tillämpade
lönegradsseriema för ingenjörpersonal. I fråga om lönegraderna 24 och
26 föreligger överensstämmelse mellan dessa serier. Såsom närmaste lönegrad
under den 24 :e användes för ingenjörpersonal inom affärsverken 22 och
vid allmänna civilförvaltningen 21 lönegraden. Sistnämnda lönegrad utnyttjas,
likaledes närmast under den 24 :e, för lönegradsplacering av administrativ
personal med juridisk eller motsvarande utbildning. De sakkunniga ha
funnit valet av lönegrad böra anknytas till de båda sist berörda serierna och
föreslå därför användandet av 21 lönegraden.
Vid uppbyggandet av en lönegradsserie inom intervallen 15—21 lönegraderna
ha de sakkunniga ansett sig icke böra räkna med utnyttjande av mer
än en mellanliggande lönegrad, detta särskilt med tanke på den av 1945 års
lönekommitté föreslagna sammanpressningen av löneskalan i denna del till
följd av slopandet av nuvarande 19 lönegraden. Enär anslutning sålunda icke
kunnat ske vare sig till de vid affärsverken eller till de inom allmänna civilförvaltningen
utnyttjade lönegraderna — 17 och 20 respektive 17 och 19 —
ha de sakkunniga funnit sig kunna föx-eslå 18 lönegraden, vilken lönegrad
för närvarande användes för lönegradsplacering av civil ingenjörpersonal
inom försvaret.
Vad 27 lönegraden beträffar, infördes genom 1919 års lönereglering befattningar
i motsvarande löneställning (dåvarande 17 lönegraden) vid de
affärsdrivande verken, varvid befattningarnas innehavare placerades som chefer
för större sektioner. Lönegraden kom sedermera jämväl till användning
för inplacering av civilmilitär ingenjörpersonal. Under de senare åren har
emellertid 27 lönegraden kommit att utnyttjas även för civila ingenjörbefattningar
inom försvaret. Lönegraden i fråga synes härvidlag ha fyllt uppgiften
att inom sådana organisationsenheter, där man icke ansett sig kunna tillgodose
kravet på erforderligt antal befattningar i 28 lönegraden, hålla möjlighet
öppen för viss befordran av befattningshavare i 26 lönegraden. Mot
bibehållandet av 27 lönegraden i lönegradsserien tala emellertid enligt de
sakkunnigas uppfattning dels det tidigare framförda önskemålet om minst
två lönegraders intervall mellan befordringslönegradema, dels ock svårigheterna,
åtminstone inom försvaret, att mot varandra klart avgränsa de arbetsuppgifter,
som böra åvila befattningshavare i 26 respektive 27 lönegraden.
De sakkunniga ha därför stannat vid att förorda, att 27 lönegraden utgår
ur lönegradsserien för ingenjörpersonal.
I fråga om tjänstebenämningama erinra de sakkunniga om att tjänstebenämningar
i förening med prefixet »förste» ursprungligen synas ha avsetts
för högt kvalificerade tjänster i lönegrader motsvarande de nuvarande 26
och 27 lönegraderna. De sakkunniga ha för sin del funnit en sådan ordning
i princip riktig. Emellertid utnyttjas för närvarande inom statsförvaltningen
i dess helhet regelmässigt tjänstebenämningen förste byråsekreterare för befattningar
i såväl 24 som 26 lönegraden. I fråga om ingenjörpersonalen tilllämpas
däremot olika principer vid allmänna civilförvaltningen, där benäm
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
39
ningen förste byråingenjör utnyttjas för befattningar i 24 och 26 lönegraderna,
och de affärsdrivande verken, där samma tjänstebenämning förbehållas
befattningshavare i 27 lönegraden. I anledning härav ha de sakkunniga,
ehuru härigenom parallellitet mellan tjänstebenämningsseriema för administrativ
personal och ingenjörpersonal ej åstadkommes, ansett sig böra förorda
att tjänstebenämningen förste byråingenjör (förste driftingenjör) endast
utnyttjas för ingenjörpersonal i 26 lönegraden. De sakkunniga ha således
föreslagit nedan angivna lönegrader och tjänstebenämningar för civil
ingenjörpersonal i central förvaltningstjänst respektive vid fabriker och andra
lokalförvaltningar.
Centralmyndighet Lönegrad.
Biträdande ingenjör.............................. 15
Ingenjör........................................ 18
Byråingenjör.................................... 21
Byråingenjör.................................... 24
Förste byråingenjör.............................. 26
Lokalmyndighet
Biträdande ingenjör.............................. 15
Ingenjör........................................ 18
Driftingenjör.................................... 21
Driftingenjör.................................... 24
Förste driftingenjör.............................. 26
Yttrandena. Av de personalsammanslutningar och myndigheter som avgivit
yttranden rörande förevarande del av de sakkunnigas betänkande ha
ett flertal -— varibland statsverkens ingenjörs förbund, försvarets civila t jämte
manna förbund, chefen för armén, arméförvaltningen och marinledningen
— förordat att de av de sakkunniga föreslagna serierna utbyggas med befattningar
i 28 och/eller 30 lönegraden.
Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund samt telegraf- och
järnvägsstyrelserna anse att 27 lönegraden bör bibehållas i serien, varjämte
lönenåmnderna framhålla att slopande av nuvarande 27 lönegraden för ingenjörpersonal,
med tanke på konsekvenserna för de affärsdrivande verkens del
endast synes kunna ske i samband med en tjänsteförteckningsrevision avseende
hela statsförvaltningen.
Allmänna lönenämndcn har uttryckt vissa betänkligheter mot användandet
av 15, 18, 21 och 24 lönegraderna, eftersom inom de affärsdrivande verken
serien 15, 17, 20, 22 och 24 är den vanliga.
Det av de sakkunniga framlagda förslaget om utredning av frågan om
löneställningen för ingenjörpersonalen inom statsförvaltningen i dess helhet
har lämnats utan erinran av ett flertal myndigheter. Förslaget har tillstyrkts
av flygledningen, allmänna lönenämndcn, överstyrelsen för yrkesutbildning
och rikets allmänna kartverk. Generalpoststyrelsen delar de sakkunnigas
uppfattning, att det allvarligt kan ifrågasättas, huruvida icke spörsmålet om
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
De partementschefen.
ingenjörpersonalens lönegradsplacering inom statsförvaltningen borde behandlas
i ett sammanhang under det telegraf- och järnvägsstyrelserna funnit
den inom respektive förvaltningsområde tillämpade serien omfattande 15,
17, 20, 22, 24, 26 och 27 lönegraderna lämplig, varför någon ändring i densamma
för närvarande icke vore påkallad eller önskvärd. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har erinrat, att de sakkunniga för omorganisation av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen m. m. i sitt betänkande föreslagit, att den rådande
olikheten mellan de affärsdrivande verken samt väg- och vattenbyggnadsverket
i vad avser löneställningen för högre ingenjörbefattningar skulle
avskaffas. Dessa sakkunnigas motivering för förslaget har synts styrelsen
vara mycket övertygande. Försvarets fabriksstyrelse har för sin del för hithörande
personal föreslagit en serie omfattande 14, 16, 18, 21, 24 och 26
lönegraderna.
Vattenfallsstyrelsen och allmänna lönenämnden ha funnit en eventuell utredning
böra ske först sedan resultatet av 1944 års personalutrednings pågående
undersökningar angående befordringsgång för teknisk personal föreligger.
Vattenfallsstyrelsen har framhållit, att det enligt styrelsens mening icke
torde vara möjligt att genomföra en strängt enhetlig lönesättning för ingenjörpersonalen
inom alla statens verk, då dessas verksamhet ingalunda är enhetlig.
Uttalande av enahanda innehåll har gjorts av rikets allmänna kartverk.
I likhet med ett flertal remissmyndigheter finner jag tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag, att frågan om löneställningen för ingenjörpersonalen
borde upptagas till övervägande i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess
helhet värt beaktande. I fråga om tidpunkten för igångsättandet av en sådan
utredning finner jag i likhet med allmänna lönenämnden, att utredningen
bör komma till stånd först sedan statsmakterna prövat de förslag rörande
befordringsgång för teknisk personal, vilka kunna väntas från 1944 års personalutredning.
Emellertid synas förhållandena inom försvaret på förevarande område vara
sådana, att vissa åtgärder redan före ett slutgiltigt ställningstagande till spörsmålet
om ingenjörpersonalens löneställning torde vara av behovet påkallade.
Jag åsyftar härvid i första hand nödvändigheten av att vissa normer för lönegradsplacering
av den relativt stora kategori ingenjörer vid försvaret, som
avlönas enligt löneplan Ex eller MEx eller åtnjuter arvode, fastställas. Jag anser
mig sålunda i förevarande sammanhang böra förorda en provisorisk
lönegradsserie för försvarets civila ingenjörpersonal.
Vid valet av de lönegrader, som böra ingå i serien, har jag funnit mig i
huvudsak kunna lämna min anslutning till tjänsteförleckningssakkunnigas
förslag. Beträffande 15, 24 och 26 lönegraderna föreligger redan såsom de
sakkunniga framhållit full överensstämmelse mellan de olika statliga förvaltningsområdena.
Mot användandet av 18 och 21 lönegraderna ha vissa betänkligheter
anförts med hänsyn till att inom de affärsdrivande verken för
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
41
hithörande personal i närmast jämförliga löneläge 17, 20 och 22 lönegraderna
komma till användning. Enär emellertid vid försvaret inom lönegradsintervallen
mellan 15 och 24 lönegraderna med få undantag endast 18 och
21 lönegraderna utnyttjats för inplacering av civila extra ordinarie ingenjörbefattningar
synas mig dessa lönegrader kunna godtagas.
De sakkunnigas förslag om slopande av 27 lönegraden anser jag mig med
hänsyn till vad därom anförts av remissmyndigheterna icke kunna biträda.
Av samma skäl som jag i det föregående anfört mot en utbyggnad av
lönegradsserien för administrativ personal med befattningar i 28 och högre
lönegrader finner jag förevarande serie ej böra omfatta befattningar i högre
lönegrad än den 27 :e.
I fråga om tjänstebenämningarna finner jag ej anledning till erinran mot
de sakkunnigas förslag. För befattningar i 27 lönegraden synas samma benämningar
som föreslagits för befattningar i 26 lönegraden böra komma till
användning.
5. Viss personal med merkantila och kontrollerande uppgifter.
De sakkunniga. Inom försvaret ha — liksom i viss utsträckning inom statsförvaltningen
i övrigt — under de senare åren vid de centrala förvaltningsmyndigheterna
samt vid dem underställda lokalmyndigheter inrättats befattningar,
med vilka äro förenade inköps-, försäljnings-, kontroll- och inspektionsuppgifter
avseende materiel. Vid lokalmyndighet, varest tillverkning eller
reparation av speciell materiel, exempelvis beklädnadsmateriel, förekommer,
ha vidare tillskapats befattningar för lösande av vissa drifttekniska
arbetsuppgifter, vilka i stor utsträckning äro av teknisk karaktär och delvis
av samma art som de i ingenjörbefattningar förekommande men där för befattningarna
icke erfordras teoretisk-teknisk utbildning i egentlig mening men
däremot vad som skulle kunna kallas teknisk erfarenhet samt materielkännedom.
I flera hithörande fall kunna också befattningar av ifrågavarande
typ tänkas besatta antingen med merkantilt utbildad personal eller med personal
med ingenjörutbildning. Extra ordinarie befattningar för hithörande
personal finnas inom försvaret inrättade sålunda.
Lönegrad.
Assistent (Eo, MEo); inköpsassistent (Eo) ........................ 18
Assistent (Eo) ................................................ 20
Assistent (MEo); byråassistent (Eo) .............................. 21
Förste tillskärare (Eo); merkantil assistent (MEo) ................ 22
Domäntjänsteman (Eo); drivmedelsassistent (Eo); förste assistent
(MEo); motorfordonsassistent (Eo) ............................ 24
Byråintendent (Eo) ............................................ 27
Härjämte förekomma extra ordinarie och extra befattningar, av vilka vissa
sakna särskild tjänstebenämning, under det att andra tillagts benämningen
amanuens, detaljchef, ingenjör, inköpare o. s. v.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
De sakkunniga ha funnit det vara angeläget, att största möjliga överensstämmelse
åvägabringas mellan å ena sidan lönegradsserien för hithörande
personal och å andra sidan den för civil ingenjörpersonal tidigare förordade
lönegradsserien. De sakkunniga föreslå, att 18, 21, 24 och 26 lönegraderna även
här komma till användning. Däremot har 15 lönegraden, som intagits i lönegradsserien
för civil ingenjörpersonal, icke här medtagits. Fullgörandet av
arbetsuppgifter av mindre kvalificerad art än de, som avses skola åvila befattningshavare
i 18 lönegraden, bör enligt de sakkunnigas mening i stället
anförtros åt kontorspersonal i 15 lönegraden. Där arbetsuppgifternas art
anses motivera inrättandet av befattningar i högre löneställning än 26 lönegraden,
synas befattningarna enligt de sakkunnigas uppfattning böra uppföras
som byrådirektörs- respektive driftdirektörsbefattningar.
De sakkunniga ha funnit betydande svårigheter föreligga vid valet av lämpliga
tjänstebenämningar för ifrågavarande art av befattningar. Frågan har
i olika sammanhang ingående diskuterats med representanter för såväl olika
myndigheter som personalorganisationer. De sakkunniga ha efter övervägande
av olika alternativ stannat för att förorda de exempelvis vid krigsmaterielverket
och försvarets fabriksverk tillämpade tjänstebenämningama,
byggda på beteckningen assistent, även om denna benämning icke ur alla
synpunkter kan anses fullt tillfredsställande. De sakkunniga erinra i detta
sammanhang att benämningen assistent, stundom i förening med prefix av
typen »inköps»-, kommit till användning såväl inom allmänna civilförvaltningen
som vid de affärsdrivande verken.
De sakkunniga föreslå således för här ifrågavarande personal följande
lönegrads- och tjänstebenämningsserie.
Centralmyndighet Lönegrad.
Assistent........................................ 18
Byråassistent .................................. 21
Byråassistent .................................. 24
Förste byråassistent ............................ 26
Lokalmyndighet
Assistent........................................ 18
Driftassistent .................................. 21
Driftassistent .................................. 24
Förste driftassistent.............................. 26
Yttrandena. Allmänna lönenämnden har — i anledning av att förevarande
serie av de sakkunniga utformats i anslutning till förslaget i fråga om civil
ingenjörpersonal —- erinrat att nämnden förordat ytterligare utredning beträffande
ingenjörpersonalen. Enligt lönenämndens mening vore det för
övrigt önskvärt, att lönegradsseriema för kamerala befattningar och personal
med merkantila och kontrollerande uppgifter sammanfölle.
De av tjänsteförteckningssakkunniga förordade lönegradsseriema ha i
övrigt lämnats utan erinran. Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit
att serien utbygges med befattning i 28 lönegraden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
43
I fråga om tjänstebenämningama ha vissa erinringar framställts, vilka i
huvudsak innebära, att benämningen assistent vore, åtminstone i de högre
lönegraderna, mindre lämplig. Krigsmaterielverket och statsverkens ingenjörsförbund
ha föreslagit, att tjänstebenämningama byråintendent och förste
byråintendent avses för befattningar i 24 respektive 26 lönegraden.
De av de sakkunniga förordade lönegradsserierna för hithörande personal- Departementskategori
ha av personalsammanslutningar och remissmyndigheter i huvud- chefensak
lämnats utan erinran. I anledning härav och då med huvuddelen befattningar
av denna art torde vara förenade arbetsuppgifter mera jämförliga
med de göromål, som åvila ingenjörpersonal än med de uppgifter som ankomma
på kameral personal finner jag mig kunna biträda de sakkunnigas
förslag. Emellertid synes — i likhet med vad jag förordat under avsnittet
om civil ingenjörpersonal — jämväl denna serie böra tills vidare utbyggas
med 27 lönegraden.
De av tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna tjänstebenämningama anser
jag i likhet med de sakkunniga icke ur alla synpunkter fullt tillfredsställande.
För egen del finner jag lämpligare att för befattningar i 24:e och högre
lönegrader användas tjänstebenämningar, i vilka beteckningen assistent utbytts
mot intendent.
6. Kontorspersonal.
De sakkunniga. Befattningar för kontorspersonal förekomma inom försvaret
i följande ordinarie och extra ordinarie lönegrader (i förekommande fall
»högst» -lönegrader).
Lönegrad.
Skrivbiträde (MEo och Eo); telefonvakt (Eo); telefonvakt av 2:a
klass (MEo) ................................................
Kontorsbiträde (A, MEo och Eo); telefonvakt (Eo); telefonvakt av 1 :a
klass (MEo) ................................................
Kanslibiträde (A, MEo och Eo) ................................
Kontorist (MEo och Eo) ........................................
Förste kontorist (MEo och Eo) ..................................
Kansliskrivare (A, MEo och Eo) ................................
Tygskrivare (Ca) ..............................................
Kontorsskrivare av 2:a klass (MEo och Eo) ......................
Registrator (Eo) ..............................................
Kontorsskrivare av l:a klass (MEo och Eo); kontorsskrivare (Eo) . .
Kontorsföreståndare (MEo); departementsskrivare (Ca) ............
Kontorsföreståndare (MEo) ....................................
De sakkunniga ha funnit att lönegraderna 2, 4, 7, 9, 11 och 15, vilka förekomma
inom såväl allmänna civilförvaltningen som de affärsdrivande verken
för egentliga kontorsbefattningar, synas böra användas jämväl inom försvaret.
2
4
7
8
10
11
12
13
14
15
17
18
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
De sakkunniga ha vidare övervägt, huruvida icke den inom försvaret relativt
ofta förekommande 13 lönegraden borde bibehållas i lönegradsserien. Då
emellertid nämnda lönegrad icke förekommer för här avsedd personal vid
den civila statsförvaltningen, har densamma ej medtagits i lönegradsserien.
Vad beträffar registratorsbefattningen i 14 lönegraden, ha de sakkunniga icke
velat föreslå någon ändring, även om skäl kunna tala för att ersätta densamma
med 15 lönegraden.
Behov av befattningar i högre löneställning än 15 lönegraden i kontorsserien
synes de sakkunniga icke föreligga. Till kontorspersonalen nu hänförda
befattningar såsom kontorsföreståndare i 17 och 18 lönegraderna samt
departementsskrivare i 17 lönegraden synas de sakkunniga — därest de prövas
erforderliga för framtiden —- böra hänföras till andra lönegradsserier,
exempelvis de för kameral personal eller viss personal med merkantila och
kontrollerande uppgifter.
I förevarande sammanhang ha de sakkunniga till behandling upptagit
även befattningar, avsedda för betjänande av telefonväxelanläggning. De sakkunniga
ha för denna personal stannat för 2 och 4 lönegraderna. Där behov
föreligger av högre befattning för telefonistpersonal — t. ex. befattning såsom
föreståndare för telefonväxel, där ett större antal telefonister sysselsättas
— bör enligt de sakkunnigas mening 7 lönegraden kunna komma till användning.
De sakkunniga ha slutligen framhållit såsom ett önskemål, att i större
utsträckning än vad nu är fallet möjlighet till vidarebefordran beredes telefonistpersonalen
inom den egentliga kontorspersonalserien.
För kontorspersonal vid försvaret föreslå de sakkunniga följande löne
-
grads- och tjänstebenämningsserie.
Egentlig kontorspersonal Lönegrad.
Skrivbiträde (rekryteringspersonal) ...................... 2
Kontorsbiträde ........................................ 4
Kanslibiträde ........................................ 7
Kontorist ............................................ 9
Kansliskrivare ........................................ 11
Regis trätor .......................................... 14
Kontorsskrivare ....................................... 15
Telefonistpersonal
Telefonist (rekryteringspersonal) ........................ 2
Telefonist ............................................ 4
Förste telefonist ...................................... 7
Yttrandena. Ett flertal personalsammanslutningar och remissmyndigheter
ha förordat dels att 13 lönegraden upptages i serien, dels ock att registratorsbefattningen
uppflyttas från 14 till 15 lönegraden. Allmänna lönenämnden
har föreslagit, att i serien för kontorspersonal jämväl upptages förste
kontorsskrivarbefattning i 17 lönegraden.
Befattningen för departementsskrivare har ansetts böra placeras sålunda:
av arméns fortifikationsförvaltning i 17 lönegraden, av arméförvaltningen i
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
45
18 och av civilmilitära tjänstemannaförbundet i 21 lönegraden, i sistnämnda
fallet under tjänstebenämningen fortifikationsassistent.
Vissa av remissmyndigheterna ha föreslagit ändringar av de av tjänsteförteckningssakkunniga
förordade tjänstebenämningama. Således har exempelvis
riksräkenskapsverket funnit benämningen kontorist för befattning i 9 lönegraden
icke motsvara de krav, som böra ställas på en tjänstetitel inom
statsförvaltningen, med hänsyn därtill, att termen kontorist enligt gängse
språkbruk utgör ett kollektivuttryck för i kontorstjänst anställd personal.
Vad till en början angår den lägre biträdespersonalen får jag erinra, att Departement*.
beslut om införande av reglerad befordringsgång för biträdespersonal inom ,c e cn''
statsförvaltningen i dess helhet fattats av innevarande års riksdag. Lägsta ordinarie
lönegrad för sådan personal kommer enligt beslutet framdeles att
vara 4 lönegraden.
Vad beträffar den av de sakkunniga i övrigt förordade serien finner jag ej
anledning till erinran. Emellertid synes, med anledning av vad som framkommit
i yttrandena, serien böra åtminstone tills vidare utbyggas med 13 och
17 lönegraderna. Det må i detta sammanhang framhållas, att seriens slutliga
utformning i viss mån torde bliva beroende på resultatet av det utredningsarbete
rörande anställningsförhållandena för viss biträdespersonal i statens
tjänst, vilket nyligen påbörjats genom inom finansdepartementet tillkallad
sakkunnig.
Till frågorna om de av de sakkunniga under förevarande avsnitt upptagna
civilmilitära beställningshavarna (tygskrivare och departementsskrivare) böra
hänföras till kontorspersonalen samt om tjänstebenämningar för ifrågavarande
beställningshavare är jag icke beredd nu taga ställning.
I anledning av att nyssberörda beslut rörande befordringsgång för biträdespersonal
jämväl avsåg de vid olika verk och myndigheter, utom telegrafverket,
anställda telefonisterna synes denna personalkategori kunna direkt
ingå i den för kontorspersonal i allmänhet föreslagna lönegrads- och tjänstebenämningsserien.
I fråga om de av de sakkunniga förordade tjänstebenämningama har jag
med hänsyn till att de regelmässigt användas inom statsförvaltningen i övrigt
icke funnit anledning till erinran. För befattningar i 13 respektive 17
lönegraden synes benämningen kontorsskrivare respektive förste kontorsskrivare
böra avses.
7. Arbetsledarpersonal.
De sakkunniga. De ordinarie och extra ordinarie arbetsledarbefattningarnas
inom försvaret fördelning på lönegrader — i förekommande fall »högst»- lönegrader — och löneplaner framgår av efterföljande sammanställning.
Lönegrad.
Förman av 1 :a klass (MEo); biträdande tvättförestånderska (Eo) .... 7
Arbetsförman av 2:a klass (MEo); tvättförestånderska (Eo) ........ 10
Arbetsförman av 2:a klass vid truppförbands intendenturverkstad
(MEo); förman (Eo) ........................................ 11
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
Lönegrad.
Tyghantverkare av 2. klassen (Ca); mästare av 2. klassen (Ca); arbetsförnian
av l:a klass (MEo); verkstadsförman (Eo); förman (Eo) . . 12
Tygverkmästare av 2. klassen (Ca); tyghantverkare av 1. klassen (Ca);
mästare av 1. klassen (Ca); verkmästare av 2. klassen (Ca); mästare
(MEo) .................................................... 14
Verkstadsförman (Eo); tvättmästare (Eo) ........................ 15
Verkmästare av 2:a klass (MEo); avdelningschef vid intendenturför
råds
bageriavdelning (MEo) .................................. 16
Tygverkmästare av 1. klassen (Ca); verkmästare av 1. klassen (Ca);
, verkmästare (Eo) .......................................... 17
Verkmästare av l:a klass (MEo); verkmästare (Eo) ................ 18
Befattningar för arbetsledande personal inom tryckningsverksamheten ha
de sakkunniga icke upptagit till närmare behandling med hänsyn till att
tryckningsverksamheten inom statsförvaltningen för närvarande är under
utredning. Enligt de sakkunnigas uppfattning borde, i avvaktan på ifrågavarande
utrednings resultat, befattningarna — i likhet med vad fallet är inom
statsförvaltningen i övrigt —- hänföras till 14 lönegraden under benämningen
faktor.
Den arbetsledande personalen är placerad till tjänstgöring vid försvarsgrensförvaltningarna,
vid dessa myndigheter underställda förråd, verkstäder
o. d., vid krigsmaterielverkets lokalförvaltningar, inom försvarets fabriksverk
samt vid truppförband, örlogsvarv, kustartilleriförsvar o. s. v.
De för den arbetsledande personalen inom försvaret tillämpade lönegraderna
och tjänstebenämningarna skilja sig på flera punkter från de vid de
affärsdrivande verken och inom allmänna civilförvaltningen förekommande.
Åtskilliga av befattningarna ha konstruerats såsom extra ordinarie utan motsvarighet
på den ordinarie löneplanen. Detta för försvaret karakteristiska
förhållande har främst i fråga om arbetsledande personal — men även beträffande
vissa andra befattningshavarkategorier vid försvaret — lett till
användandet av lönegrader avvikande från de för den ordinarie personalen
regelmässigt tillämpade i så måtto, att icke-ordinarie befattningar i flera fall
hänförts till högre löneställning än ordinarie tjänster med motsvarande arbetsuppgifter.
Löneställningarna ha härigenom kommit att präglas av en
viss oenhetlighet de olika försvarsgrenarna emellan.
De för den arbetsledande personalen tillämpade löneställningarna framstode
enligt de sakkunnigas mening i flera fall såsom alltför låga såväl vid
jämförelse med löneställningarna för befattningar med likartade arbetsuppgifter
och motsvarande ansvarsställning inom angränsande arbetsområden
som — och måhända främst — i förhållande till underställd, merendels kollektivavtalsavlönad
personal. En revision av löneställningarna för de lägre
befattningarna för arbetsledande personal genom lönegradsuppflyttning syntes
därför ofrånkomlig.
De sakkunniga ha erinrat, att vid affärsverken för närvarande för löne
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
47
gradsplacering av arbetsledande personal utnyttjas 10—12 och 14—17 lönegraderna,
varvid dock 14 lönegraden endast i mindre utsträckning kommit
till användning, De sakkunniga ha funnit sig böra förorda, att såsom lägsta
ordinarie lönegrader för arbetsledande personal — varmed de sakkunniga
avse befattningshavare, vilka ha till uppgift att leda och fördela arbetet mellan
dem direkt underställd, huvudsakligen kollektivavtalsanställd arbetarpersonal
och vilka endast undantagsvis eller i instruktionssyfte själva deltaga
i arbetet -— utnyttjas 10 och 12 lönegraderna.
Såsom närmaste lönegrad över den 12:e användes för arbetsledande personal
inom affärsverken i övervägande antalet fall 15 lönegraden. De sakkunniga
ha i anledning härav funnit sig för försvarets del böra förorda, att
närmast över 12 lönegraden utnyttjas 15 lönegraden. De sakkunniga ha härvid
påpekat, att 14 lönegraden — ehuru denna lönegrad inom försvaret för
närvarande regelmässigt ifrågakommer för lönegradsplacering av hithörande
ordinarie befattningar — i viss utsträckning, då fråga är om icke-ordinarie
personal, kommit till användning för förmanspersonal och icke för verkmästarpersonal.
Med avseende å valet av högre lönegrad än den 15:e har vid statens järnvägar
16 och vid telegrafverket 17 lönegraden samt, i fråga om ordinarie befattningar,
inom försvaret 17 lönegraden kommit till användning. Inom den
mera utpräglade produktiva driften vid försvaret, såsom inom fabriksverket
och vid örlogsvarven, användes emellertid 18 lönegraden för viss extra ordinarie
verkmästarpersonal. De sakkunniga ha av vad som från såväl de berörda
myndigheternas som personalens sida anförts bibragts den uppfattningen,
att 17 lönegraden är otillräcklig för de mest kvalificerade arbetsledama
inom försvaret, och föreslå därför såsom högsta löneställning 18
lönegraden.
Från såväl myndigheternas som personalorganisationernas sida ha i skilda
sammanhang framförts önskemål om att befattningar för arbetsledande personal
i högre lönegrad än den 18 :e tillskapas. Såsom motiv härför har bland
annat anförts, att arbetsuppgifternas art ansetts motivera inrättandet av befattningar
i högre löneställning. I sådana fall har emellertid från vederbörande
myndighets sida förutsatts, att för befattningarna skulle krävas avgångsexamen
från tekniskt gymnasium eller liknande teknisk utbildning.
I dessa fall ansågo de sakkunniga naturligt, att i stället ingenjörbefattningar
inrättades.
De sakkunniga ha föreslagit användandet av nedan angivna lönegradsserie
och tjänstebenämningar för arbetsledarbefattningama. Tjänstebenämningama
tyghantverkare och mästare böra enligt de sakkunnigas mening ej
vidare tillämpas.
Lönegrad
Förman .............................................. 10
Driftförman .......................................... 12
Verkmästare .......................................... 15
Förste verkmästare .................................... 18
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Särskilda yttranden av vissa ledamöter. Ledamöterna Dahl och Helldén
ha ansett 11 och 13 lönegraderna böra komma till användning i stället för
10 och 12 lönegraderna. Ledamoten Dahl har vidare funnit att befattning för
öververkmästare i 21 lönegraden bör ingå i serien. Ledamöterna Carlsson och
Ström ha med hänsyn till att 17 lönegraden är den inom statsförvaltningen
i allmänhet högsta förekommande lönegraden för arbetsledande befattningar
ansett sig icke kunna tillstyrka, att en högre löneställning väljes för de högsta
hithörande befattningarna.
Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter. Civilmilitära tjänstemannaförbundet
har icke ansett den av de sakkunniga föreslagna serien
lämplig för den civilmilitära arbetsledarpersonalen. Förbundet har på i yttrandet
angivna skäl därför föreslagit, att ifrågavarande personal inplaceras
i lönegrad sålunda: mästare i 13, förste mästare i 15, verkmästare i 16, förste
verkmästare i 18 och öververkmästare i 21 lönegraden. Att härigenom skulle
erhållas en från försvarets civila arbetsledarpersonal skild lönegradsserie
har synts förbundet berättigat med hänsyn till den civilmilitära personalens
särställning och specialuppgifter.
Försvarets civila tjänstemannaförbund framhåller bland annat, att ett
bibehållande av så låg löneställning som 12 lönegraden för arbetsledare i
produktiv drift med all sannolikhet kommer att försvåra möjligheten att
erhålla kvalificerad personal till dessa befattningar, vilka som regel rekryteras
från de mera kvalificerade och för befattningarna särskilt lämpliga yrkesarbetama.
Likaledes finner förbundet, att 10 lönegraden innebär en för låg
löneställning för arbetsledande personal inom andra verksamhetsområden.
Förbundet har förordat, att för hithörande personal en lönegradsserie omfattande
11, 13, 15, 18 och 21 lönegraderna tillämpas.
Enligt Sveriges arbetsledareförbunds mening innebär de sakkunnigas förslag
på avgörande punkter försämring i förhållande till gällande lönegradsplaceringar.
Förbundet framhåller bland annat att inom försvarets industrier
förmännen för närvarande praktiskt taget undantagslöst äro placerade antingen
i 12 eller 14 lönegraden. I enstaka fall förekommer det dessutom att
förmän hänförts till 15 lönegraden. Verkmästartjänstema i sin tur äro vid
ifrågavarande industrier regelmässigt inplacerade i 16 och 18 lönegraderna.
Förbundet finner de lägsta förmansbefattningarna böra hänföras till 12 lönegraden
och förmansbefattningar i produktiv drift till 14 lönegraden, varjämte
serien i övrigt bör omfatta 16, 18 och 21 lönegraderna.
Försvarsverkens civila personals förbund anser att de av de sakkunniga
föreslagna lönegradsplaceringarna för förmanspersonal äro för låga och föreslår,
med hänsyn till ifrågavarande förmäns allmänna åligganden och till
den omständigheten, att de löner, vilka enligt de sakkunnigas förslag komma
att utgå, allt för litet överstiga de löner, vilka utgå till de förmännen underställda
arbetarna, att förmännen placeras i 11 och 13 lönegraderna.
Remissyttrandena. En inplacering av förmännen i 11 och 13 lönegraderna
tillstyrkes av chefen för armén, marinledningen, krig smaterielverket,
landsorganisationen och statstjånarkartellen. Enligt flygledningen och tjänste
-
Kung!. Maj:ts proposition nr 246.
49
männens centralorganisation böra för förmännen avses 12 och 14 lönegraderna,
och seiåen i övrigt omfatta 16 och 18 lönegraderna.
Allmänna lönenämnden är av den meningen, att löneställningen för arbetsledarpersonalen
bör göras till föremål för utredning för statsförvaltningen i
dess helhet, varvid en serie omfattande 8, 10, 12, 14, 16 och 18 lönegraderna
även synes böra tagas under övervägande. Nämnden erinrar om att telegrafstyrelsen
föreslagit inrättande av verkmästarbefattningar i 18 lönegraden,
varvid befintliga verkmästarbefattningar i 15 lönegraden skulle indragas.
Vidare skulle i personalförteckningen upptagas verkstadsmästarbefattningar
i A 14. I utlåtande över sagda förslag hade kommunikationsverkens lönenämnd
uttalat, att spörsmålet borde bli föremål för ytterligare utredning i
ett vidare sammanhang.
Försvarsväsendets lönenämnd framhåller såsom sin mening, att en serie
omfattande 10, 12, 14, 16 och 18 lönegraderna vore lämpligare för försvarets
räkning än den av de sakkunniga föreslagna serien. Emellertid syntes frågan
om en revision av lönegradsplaceringama för här ifrågavarande personal
överhuvud taget icke kunna lösas fristående för försvaret.
Försvarets civilförvaltning har anslutit sig till vad ledamöterna Carlsson
och Ström anfört rörande den högsta i serien ingående lönegraden.
Enligt statskontorets mening måste den av de sakkunniga föreslagna serien
utbyggas nedåt för att överensstämmelse i fråga om löneställningen skall
kunna vinnas med statsförvaltningen i övrigt.
Försvarets fabriksstyrelse erinrar om att i de för försvarets fabriksverk
fastställda personalförteckningarna finnas för de arbetsledande uppgifterna
inom verket uppförda extra ordinarie befattningar, dels för förman i högst
12 lönegraden, dels för verkstadsförman i högst 15 lönegraden, dels ock för
verkmästare i högst 18 lönegraden. Fabriksstyrelsen har rörande den aktuella
lönegradsplaceringen av den arbetsledande personalen anmält att fabriksverkets
förmän, d. v. s. förråds- och transportförmän i allmänhet äro placerade
i 12 lönegraden men att även lägre lönegradsplaceringar förekomma.
Verkstadsförmännen äro i allmänhet placerade i 14 lönegraden, men ett
visst antal hänföras till den högsta lönegraden och några äro placerade i 12
lönegraden. Verkmästarna inom fabriksverket äro placerade dels i 18 och
dels i 16 lönegraden. Styrelsen har funnit de för närvarande tillämpade
»högst»-lönegraderna för den arbetsledande personalen i allmänhet vara
lämpligt avvägda. I sammanhang med att löneförmånerna för extra ordinarie
personal efter den nya löneregleringens genomförande komma att motsvara
löneförmånerna för ordinarie befattningshavare, synes det emellertid styrelsen
som om verkstadsförmän borde kunna placeras i högst 14 lönegraden.
Behov av befattning i högre lönegrad än den 18:e har ansetts föreligga av
marinledningen, arméns fortifikationsförvaltning och tjänstemännens centralorganisation.
Vad rör den civilmilitära arbetslcdarpersonalen har arméförvaltningen och
flygledningen i huvudsak lämnat sin anslutning bil den av civilmilitära tjänstemannaförbundet
föreslagna serien.
Bihanq till riksdagens protokoll 1017. 1 samt. kr 210.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Departements
chefen.
Telegrafstyrelsen har erinrat att styrelsen föreslagit införande av vissa nya
befattningar för den arbetsledande personalen vid telegrafverket, varigenom
lönegradsserien för denna personal skulle komma att omfatta lönegraderna
12, 14, 16, 17 och 18. Den av de sakkunniga föreslagna serien bär styrelsen
icke funnit passa förhållandena vid telegrafverket.
Tjänsteförteckningssakkunniga ha funnit att de för den arbetsledande
personalen tillämpade löneställningarna i flera fall framstå såsom alltför låga
såväl i jämförelse med löneläget för befattningar med likartade arbetsuppgifter
och motsvarande ansvarsställning inom angränsande arbetsområden
som — och måhända främst — i förhållande till underställd, merendels kollektivavlönad
personal. Uttalanden från personalhåll och vissa remissmyndigheters
sida peka i samma riktning. Även jag finner behov av löneförbättring
föreligga. Arbetsledarpersonalen utgör emellertid icke någon för försvaret
speciell personalkategori utan är talrikt företrädd jämväl inom andra
förvaltningsområden, främst kommunikationsverken. Denna lönefråga bör
därför upptagas i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet, vilket
dock kräver en särskild utredning till komplettering av den, som nu verkställts
med sikte i första hand på förhållandena inom försvaret. Jag har
också för avsikt att föreslå igångsättandet av en dylik utredning, som samtidigt
torde böra omfatta vissa närstående personalgrupper, till vilka jag
återkommer i det följande.
Redan nu torde emellertid vissa aktuella lönespörsmål rörande arbetsledarpersonalen
vid försvaret böra bringas till en provisorisk lösning. De
sakkunniga ha framhållit, att de för ifrågavarande personal tillämpade lönegraderna
och tjänstebenämningarna på flera punkter skilja sig från de vid
de affärsdrivande verken och inom allmänna civilförvaltningen förekommande.
Åtskilliga av befattningarna ha inrättats såsom extra ordinarie utan direkt
motsvarighet på den ordinarie löneplanen. Detta för försvaret karakteristiska
förhållande har främst i fråga om arbetsledande personal — men
även beträffande andra befattningshavarkategorier — lett till användandet
av lönegrader avvikande från de för den ordinarie personalen tillämpade i så
måtto, att icke-ordinarie befattningar i flera fall hänförts till högre lönegrader
än ordinarie tjänster med motsvarande arbetsuppgifter. Medan exempelvis
ordinarie tygverkmästare och verkmästare av 1. klassen tillhöra lönegrad
Ca 17 ha vissa jämförliga extra ordinarie verkmästare hänförts till
lönegrad MEo 18. Syftet med denna högre placering har närmast varit att
bereda de extra ordinarie verkmästarna samma lön som de ordinarie. Lönen
för en extra ordinarie tjänsteman understiger nämligen enligt nuvarande
löneplanskonstruktion med en löneklass lönen för en ordinarie tjänsteman,
tillhörande lönegrad med samma ordningsnummer. Enligt de fr. o. m. den
1 juli 1947 gällande nya löneplanerna bortfaller emellertid nämnda löneskillnad
mellan ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, varför särskilda
åtgärder påkallas till undvikande av att den eftersträvade pariteten i lönehänseende
mellan de på ovan angivet sätt till olika lönegrader å ordinarie
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
51
och extra ordinarie-skalan hänförda tjänsterna skulle komina att förbytas i
en högre löneställning för den extra ordinarie tjänstinnehavaren. Då detta
vid tjänsternas inrättande icke varit avsett och dessutom måste anses sakligt
obefogat och olämpligt, förutsätter jag, att den önskvärda överensstämmelsen
i lönehänseende åvägabringas genom de berörda extra ordinarie tjänsternas
nedflyttning en lönegrad fr. o. m. den 1 juli 1947, vilket för tjänsternas
innehavare icke innebär någon försämring i löne- eller pensionshänseende
enligt nuvarande ordning. I samband med den kommande utredningen
av arbetsledarpersonalens lönefråga i hela dess vidd får sedermera prövas,
vilken lönegradsplacering som slutligen kan befinnas vara den för skilda
befattningar inom gruppen riktiga.
Jag övergår därefter till frågan om valet av provisorisk lönegradsserie.
Den arbetsledande personalen inom försvaret kan uppdelas i civilmilitär
ordinarie personal å ena sidan och civil icke-ordinarie personal å andra sidan.
De sakkunniga ha för bägge dessa personalkategorier förordat tillämpning
av en och samma lönegradsserie.
Vad först den civila personalen i produktiv drift beträffar är denna personal
för närvarande hänförd till lönegraderna 10, 11, 12, 14, 15, 16, 17 och
18. De sakkunniga ha förordat användandet av 12, 15 och 18 lönegraderna.
I likhet med de sakkunniga har jag funnit, att såsom lägsta lönegrad för
denna personal bör avses 12 lönegraden, i vilken lönegrad verkstadsförmännen
vid kommunikationsverken äro inplacerade. Vad den högsta i serien ingående
lönegraden beträffar är jag, med hänsyn till de konsekvenser detta
skulle medföra inom andra förvaltningsområden, icke nu beredd tillstyrka
att 18 lönegraden kommer till användning. I stället torde 17 lönegraden —
vilken lönegrad är den högsta lönegrad som vid kommunikationsverken användes
för motsvarande befattningar — böra ingå i serien. Av vad jag nyss
anfört följer, att extra ordinarie tjänstemän fr. o. m. den 1 juli 1947 böra
hänföras till samma lönegrad som motsvarande ordinarie tjänstemän. I serien
bör enligt mitt förmenande slutligen ingå befattning i 15 lönegraden,
varvid det torde böra framhållas, att vid bestämmande av löneställningen för
verkmästare av 2:a klass i lönegrad MEo 16 liknande synpunkter torde ha
gjort sig gällande som vid lönegradsplaceringen av verkmästare av 1 :a klass.
I anledning av vad sålunda anförts får jag förorda, att eu provisorisk lönegradsserie
omfattande 12, 15 och 17 lönegraderna tillsvidare tillämpas för
civil arbetsledarpersonal i produktiv drift inom försvaret.
Vad härefter angår den civilmilitära arbetsledarpersonalen synes mig i
princip samma lönegrader som för den civila personalen böra tillämpas. I
anledning av vad som från civilmilitära tjänstemannaförbundet med instämmande
av arméförvaltningen och flygledningen anförts, torde dock serien för
denna personal tills vidare böra omfatta ytterligare en lönegrad, den 14:e,
vilken lönegrad i enlighet med de sakkunnigas förslag även bör tillsvidare
tillämpas för faktor.
För annan arbetsledande personal än den inom produktiv drift sysselsatta
ha tjänsteförteckningssakkunniga förordat 10 lönegraden. I likhet med allmänna
lönenämnden finner jag emellertid, med hänsyn till gällande löne
-
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
gradsplaceringar inom andra förvaltningsområden, såväl 8 som 10 lönegraderna
böra komma till användning för denna personal.
Vad rör tjänstebenämningarna synas mig tillsvidare de inom statsförvaltningen
i övrigt gängse benämningarna böra tillämpas, således för befattning
i 8 och 10 lönegraderna förman, i förekommande fall med tillägg av prefixet
»förråds»- e. dyl., i 12 lönegraden verkstadsförman samt i 15 och 17
lönegraderna verkmästare. Till tjänstebenämningsfrågan för den civilmilitära
personalen är jag icke beredd att nu taga ställning.
8. Förrådspersonal.
De sakkunniga. De ordinarie och extra ordinarie befattningarnas för förrådspersonal
fördelning på lönegrader och löneplaner framgår av efterföljande
sammanställning.
Lönegrad.
Förrådsman (MEo); förrådsman tillika chaufför (MEo) .......... 5
Förrådsman, tillika bilförare (MEo) ............................ 6
Förrådsvaktmästare (Ca, MEo); förman av l:a klass vid förråd m. m.
(MEo) ..................................................... 7
Arbetsförman av 2:a klass (MEo) ................................ 10
Förman (Eo) ................................................ 11
Tygskrivare (Ca); förrådsmästare (MEo) ......................... 12
Tygförvaltare av 2. klassen (Ca); förrådsförvaltare (Eo) .......... 15
Tygförvaltare av 1. klassen (Ca); signalförrådsförvaltare (Ca); ingenjörförrådsförvaltare
(Ca); fortifikationskassör (Ca); förrådsförvaltare
(Eo); materielförvaltare (MEo) ............................ 18
Den till olika löneställningar mellan 5 och 18 lönegraderna hänförda förrådspersonalen
borde enligt de sakkunnigas mening kunna uppdelas på två
skilda kategorier, nämligen å ena sidan befattningshavare sysselsatta med
egentligt förrådsarbete eller direkt ledning av sådant arbete och å andra sidan
befattningshavare, på vilka ankomma mera kvalificerade förvaltningsuppgifter.
Gränsen de båda kategorierna emellan är emellertid flytande och
befordran sker i ett flertal fall från befattning hänförd till den ena kategorien
till befattning i den andra. De sakkunniga ha i anledning härav funnit
sig böra behandla förrådspersonalen i dess helhet i ett sammanhang.
De sakkunniga framhålla, att förrådstjänsten under de senaste decennierna
väsentligt ökat till omfång och numera intager en långt mera framskjuten
ställning inom försvarets förvaltningsorganisation än tidigare. Förrådsverksamhetens
utökning har härvid varit såväl kvantitativ som kvalitativ
genom den ökade anskaffningen av materiel överhuvud taget och genom
tillkomsten av en mångfald nya materielslag. Denna utveckling har enligt
de sakkunnigas mening helt naturligt icke kunnat undgå att sätta sin prägel
på arten av de arbetsuppgifter, som åvila den inom förrådstjänsten sysselsatta
personalen. I betraktande av de stora ekonomiska värden, som den i
försvarets förråd ingående materielen representerar, ha de sakkunniga fun
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
53
nit det vara ställt utom tvivel, att den lägre förrådspersonalen erhållit en
mera ansvarsfull ställning än vad som tidigare varit fallet.
De sakkunniga ha vid övervägande av frågan om lämplig löneställning för
förrådspersonalen vid vissa truppförband utgått från den av statens organisationsnämnd
föreslagna organisationen av infanteriregemente.
Såvitt de sakkunniga funnit, äro de för den lägre förrådspersonalen tilllämpade
löneställningarna för låga. De sakkunniga föreslå, att såsom lägsta
lönegrad för förrådspersonal 6 lönegraden kommer till användning. För i
egentlig mening arbetsledande personal inom förrådsverksamheten föreslå
de sakkunniga i enlighet med vad som i det föregående anförts beträffande
arbetsledarpersonalen användandet av 10 lönegraden. Beträffande övriga nu
för lönegradsplacering av förrådspersonal allmänt utnyttjade lönegrader —
12, 15 och 18 — ha de sakkunniga icke funnit skäl föreslå någon ändring.
För befattningar i 6 och 10 lönegraderna förorda de sakkunniga tjänstebenämningarna
förrådsman och förrådsförman samt för befattning i 12
lönegraden den såväl inom försvaret som inom statsförvaltningen i övrigt
för viss personal i denna löneställning förekommande tjänstebenämningen
förrådsmästare. För befattningar i 15 och 18 lönegraderna förordas tjänstebenämningarna
förrådsförvaltare respektive förste förrådsförvaltare.
De sakkunnigas förslag omfattar således följande lönegradsserie och tjänstebenämningar
för förrådspersonal.
Lönegrad.
Förrådsman .................................... 6
Förrådsförman .................................. 10
Förrådsmästare ................................. 12
Förrådsförvaltare ............................... 15
Förste förrådsförvaltare .......................... 18
Särskilda yttranden av vissa ledamöter. Ledamoten Dahl har förordat att
förrådsmännen placeras i 8 lönegraden samt att för arbetsledande personal
i förråd 11 och 13 lönegraderna avses i stället för de av de sakkunniga föreslagna
10 och 12 lönegraderna. Ledamoten Helidén har åberopat vad försvarsverkens
civila personals förbund anfört i särskilt uttalande.
Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter. Civilmilitära tjänstemannaförbundet
har förordat att den civilmilitära förrådspersonalen hänföres
till 13, 16, 18 och 21 lönegraderna med tjänstebenämningarna tygskrivare,
tygförvaltare, förste tygförvaltare och (förrådskontroll) assistent. Befattningen
i 21 lönegraden borde avses för viss i central förvaltningstjänst
placerad personal, rekryterad bland den civilmilitära förvaltarpersonalen.
Försvarets civila tjänstemannaförbund har i likhet med ledamoten Dahl
ansett att förevarande lönegradsserie borde omfatta 8, 11, 13, 15 och 18 lönegraderna.
Enligt försvarsverkens civila personals förbunds mening böra förrådsmännen
hänföras till 7 lönegraden, förrådsförmännen till 11 och förrådsmästarna
till 13 lönegraden.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Departements
chefen.
Remissyttrandena. I fråga om löneställningen för förrådsmännen har järnvägsstyrelsen
understrukit, att en uppflyttning från 5 till 6 lönegraden otvivelaktigt
komme att medföra vittgående konsekvenser beträffande andra
grupper av befattningshavare, vilkas arbetsuppgifter — efter vad som kan
utläsas av de sakkunnigas uppgifter — äro minst lika krävande som förrådsmännens.
Statskontoret anser det ofrånkomligt att en närmare undersökning
kommer till stånd, huruvida de valda löneställningarna för förrådsmän
och förrådsförmän — och även seriens uppbyggnad i övrigt — kunna vara
försvarliga, om man beaktar, att vid affärsverken förrådsvakt placerats i
lönegrad 5 och förrådsförmän i lönegrad 7. Även lönenåmnderna avstyrka
lönegradsuppflvttning för förrådsmännen. Enligt allmänna lönenämndens
mening bör frågan om den arbetsledande förrådspersonalens lönegradsplacering
ingå i den av lönenämnden i det föregående förordade utredningen angående
arbetsledarpersonalen i allmänhet. Försvarets civilförvaltning har
funnit det motiverat, att förrådsmännen hänföras till 6 lönegraden, och arméförvaltningen
att såväl 6 som 8 lönegraderna höra avses för ifrågavarande befattningshavare.
Landsorganisationen och statstjänarkartellen ha i likhet med försvarsverkens
civila personals förbund funnit förrådsmännen böra hänföras till 7
lönegraden, medan chefen för armén, marin- och flygledningarna samt
tjänstemännens centralorganisation funnit dessa befattningshavare böra inplaceras
i 8 lönegraden.
Statens organisationsnämnd har för sin del understrukit, att förrådsvaktmästarna
— eller förrådsförmännen enligt den föreslagna tjänstebenämningen
— hittills varit och alltjämt böra förbliva arbetande förmän och icke,
såsom de sakkunniga synas ha avsett, förmän, som endast undantagsvis deltaga
i arbetet.
Ett utbyte av de av tjänsteförteckningssakkunniga förordade 10 och 12
lönegraderna mot 11 och 13 lönegraderna har förordats av chefen för armén,
marinledningen, krigsmaterielverket, tjänstemännens centralorganisation,
landsorganisationen och statstjänarkartellen.
Arméförvaltningen förordar för hithörande civilmilitära tjänster 13, 16 och
18 lönegraderna med de tjänstebenämningar som föreslagits av civilmilitära
tjänstemannaförbundet.
De två spörsmål, som särskilt synas mig böra beaktas i förevarande sammanhang
äro frågorna om lönegradsplacering av de nu till 5 och 7 lönegraderna
hänförda befattningarna för förrådspersonal inom försvaret, nämligen
förrådsmännen och förrådsvaktmästarna. Ett antal remissmyndigheter,
varibland lönenämnderna, statskontoret och järnvägsstyrelsen, ha avstyrkt
lönegradsuppflvttning av förrådsmännen. Vidare har allmänna lönenämnden
— som i annat sammanhang förordat utbyggnad nedåt av serien för arbetsledande
personal med 8 lönegraden — funnit att frågan om löneställningen
för den arbetsledande personalen i förrådstjänst bör omprövas vid den ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 246. 55
redning rörande lönestäilningen för arbetsledande personal i allmänhet som
nämnden förordat.
Huvuddelen remissmyndigheter ha emellertid framlagt förslag om att ifrå
gavarande befattningshavarkategorier uppflyttas i högre lönegrader än tjänsteförteckningssakkunniga
ansett sig kunna förorda. Jag får i detta sammanhang
vidare erinra, att 1944 års manskapsutredning bland annat framlagt
förslag om uppflyttning av förrådsvaktmästarna — vilka i stor utsträckning
rekryteras bland det fast anställda underbefälet — från lönegrad Ca 7
till Ca 11.
I betraktande av de motsatta meningar rörande lönegradsplaceringen av
hithörande personal, vilka kommit till synes såväl i samband med tjänsteförteckningssakkunnigas
behandling av frågan om förrådspersonalens löneställning
som vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande i denna
del, är jag nu icke beredd att taga slutlig ställning till dessa spörsmål. Då
ifrågavarande personalkategori i likhet med arbetsledarpersonalen icke är
speciell för försvaret anser jag därför att den av mig i det föregående förebådade
utredningen angående lönestäilningen för arbetsledande personal i
statens tjänst jämväl bör omfatta förrådspersonalen inom statsförvaltningen.
I avvaktan på resultatet av denna utredning anser jag mig med hänsyn
främst till att förrådsvakt vid kommunikationsverken är inplacerad i lönegrad
A 5 icke kunna tillstyrka en generell lönegradsuppflyttning av förrådsmännen.
Vad åter förrådsvaktmästarna beträffar anser jag mig med hänsyn
till att dessa befattningshavare under de senare åren otvivelaktigt erhållit
mera kvalificerade göromål böra förorda en uppflyttning till 8 lönegraden.
I anledning av de framställda yrkandena om uppflyttning av förrådsvaktmästarna
till 10 eller högre lönegrad må bemärkas, att statens organisationsnämnd
understrukit, att sagda befattningshavare icke intaga ställning såsom
förmän i egentlig mening utan såsom arbetande förmän.
Serien i övrigt torde tills vidare böra omfatta de av tjänsteförteckningssakkunniga
föreslagna lönegraderna 10, 12, 15 och 18, vilka i huvudsak överensstämma
med de vid försvaret nu tillämpade lönegraderna. Lönegrad 10
torde därvid böra avses för egentliga förmän inom förrådsverksamheten.
I fråga om de föreslagna tjänstebenämningarna för civil förrådspersonal
har jag ingen erinran. För befattning i 8 lönegraden synes såväl benämningen
förrådsvaktmästare som förrådsförman böra avses. För civilmilitär personal
i 12, 15 och 18 lönegraderna synes tills vidare i likhet med vad arméförvaltningen
och civilmilitära tjänstemannaförbundet föreslagit benämningarna
tygskrivare, tygförvaltare respektive förste tygförvaltare böra komma
till användning.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
9. Teknisk biträdespersonal.
De sakkunniga. Vid sidan av personal, sysselsatt med normala kontorsuppgifter,
har såsom biträden åt ingenjörpersonal ävensom åt annan personal
med likartade tekniska och vetenskapliga uppgifter under de senare åren
inom försvaret och även inom statsförvaltningen i övrigt en helt ny befattningshavargrupp
framvuxit. Denna utveckling har gjort sig märkbar framför
allt inom industriell och därmed sammanhängande teknisk samt administrativ
verksamhet men även inom viss specialbetonad teknisk verksamhet,
såsom exempelvis väderlekstjänst, fotografitjänst m. m. Den här avsedda
personalen har att inom ritkontor, laboratorier, fabrikskontor o. d. handhava
rutinmässiga uppgifter av speciell karaktär, för vilka utöver en viss
förfarenhet i allmänna kontorsgöromål fordras teknisk erfarenhet, kunnande
i tekniskt rutinarbete, materieikännedom och erfarenhet i handhavande
av de tekniska hjälpmedel, som komma till användning. Däremot är hit ej
att hänföra personal, som själv utför produktivt arbete i fabriker, experimentverkstäder
etc. eller som leder sådant arbete, ej heller egentlig ingenjörpersonal,
d. v. s. personal i befattningar, för vilka fordras ingenjörutbildning.
Emellertid torde de högre av de här ifrågavarande befattningarna i viss
mån utgöra rekryteringsunderlag till den lägsta ingenjörgraden.
Hithörande befattningar vid försvaret förekomma för närvarande såsom
extra ordinarie i följande lönegrader (i förekommande fall »högst»-lönegrader)
.
Lönegrad.
Tekniskt biträde (Eo); skrivbiträde, tillika kartritare (MEo) ........ 4
Tekniskt biträde (Eo, MEo); laboratoriebiträde (MEo) ............ 7
Tekniskt biträde (Eo) .......................................... 9
Tekniskt biträde (Eo) .......................................... 10
Ritare av 2:a klass (MEo) ...................................... 11
Ingenjörbiträde (Eo) .......................................... 12
De sakkunniga erinra att inom allmänna civilförvaltningen motsvarande
befattningar återfinnas inom följande lönegrader: 4 (ritbiträde, tekniskt biträde),
5 (fotograf), 6 (laboratoriebiträde), 7 (frökontrollbiträde, kartbiträde,
laboratoriebiträde, ritbiträde, ritare, tekniskt biträde), 9 (laboratoriebiträde),
11 (förste laboratoriebiträde, laboratoriebiträde, förste ritare, ritare),
12 (laboratorieassistent). Inom de affärsdrivande verken förekommer befattning
såsom kopist i 11 lönegraden men i övrigt icke några jämförliga
tjänster. I viss utsträckning torde enligt de sakkunnigas mening därjämte
kontorsbenämningarna ha kommit till användning inom allmänna civilförvaltningen
på samma sätt som inom försvaret för befattningar med tekniska
uppgifter. Gränsen mellan de tekniska biträdesbefattningama och vissa
kontorsbefattningar ha de sakkunniga därför funnit vara flytande. Icke minst
med hänsyn härtill har det synts tjänsteförteckningssakkunniga förefinnas
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
57
goda skäl för att samma lönegrader — 4, 7, 9 och 11 — här komma till användning
som inom kontorsserien.
Ehuru tjänstebenämningar beslående av två ord framstå såsom otympliga,
ha de sakkunniga icke kunnat finna en bättre tjänstebenämning för de
lägre av de här avsedda befattningarna än tekniskt biträde, vilken benämning
i allmänhet torde väl täcka arbetsuppgifterna och dessutom vunnit relativt
stor spridning. För 4 lönegraden kunde enligt de sakkunnigas mening
med hänsyn till den ofta obetydliga skillnaden i arbetsuppgifter benämningen
kontorsbiträde ifrågakomma. Då emellertid denna benämning i vissa fall
synts vara missvisande, ha de sakkunniga stannat för en och samma benämning
för befattning i såväl 4 som 7 lönegraden. För befattningar i 9 och
11 lönegraderna förorda de sakkunniga benämningen tekniker.
De sakkunnigas förslag omfattar således följande lönegradsserie och tjänstebenämningar
för teknisk biträdespersonal.
Lönegrad.
Tekniskt biträde .............................................. 4
Tekniskt biträde .............................................. 7
Tekniker .................................................... 9
Tekniker .................................................... 11
Yttrandena. Den av de sakkunniga förordade lönegradsserien har i regel
icke mött erinran i de yttranden, som avgivits över betänkandet i denna del.
Vissa personalrepresentanter och remissmyndigheter ha emellertid förordat
utbyggnad av serien med 13 lönegraden (statsverkens ingenjörsförbund, marin-
och flygledningarna och tjänstemännens centralorganisation) och med 15
lönegraden (arméförvaltningen och statsverkens ingenjörsförbund).
De av de sakkunniga föreslagna tjänstebenämningarna för befattningar i
högre lönegrad än den 7 :e ha i vissa yttranden föreslagits ändrade. Sålunda
föreslå marinledningen och statsverkens ingenjörsförbund, att befattning i
9 lönegraden erhåller benämningen tekniskt biträde och marinledningen att
för befattning i 11 lönegraden avses benämningen ingenjörbiträde. För befattning
i 13 lönegraden har av marinledningen föreslagits benämningen
ingenjörbiträde, av flygledningen förste tekniker och av statsverkens ingenjörsförbund
tekniker. Ingenjörsförbundet har vidare ansett att befattning i
15 lönegraden bör benämnas ingenjörsbiträde.
Allmänna lönenämnden, medicinalstyrelsen och statskontoret ha i detta
sammanhang erinrat om den av chefen för finansdepartementet tillsatta utredningen
beträffande löneställningen för laboratoriebiträden och därmed
jämförlig personal i statens tjänst. Medicinalstyrelsen och statskontoret ha
ansett resultatet av ifrågavarande utredningsarbete böra avvaktas innan
ställning tages till fråga om lämplig lönegradsserie för den tekniska biträdespersonalen.
Såsom från vissa håll antytts kommer den slutliga utformningen av förevarande
lönegradsserie att bliva beroende av resultatet av den inom finans
-
Departements
chefen.
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
departementet pågående utredningen beträffande löneställningen för laboratoriebiträden
och därmed jämförlig personal i statens tjänst. Jag finner
emellertid detta förhållande icke hindra, att den av de sakkunniga föreslagna
serien tills vidare kommer till användning inom försvaret. I likhet med
vad jag i det föregående föreslagit beträffande serien för kontorspersonal,
finner jag emellertid serien böra omfatta jämväl 13 lönegraden.
I fråga om de av de sakkunniga föreslagna tjänstebenämningama ha vissa
ändringsförslag framlagts. Jag får vidare erinra att Kungl. Maj:t för innevarande
års riksdag framlagt förslag om att vissa inom försvaret till nyinrättande
föreslagna civilmilitära mekanikerbeställningar, med andra arbetsuppgifter
än de som åvila här avsedda befattningshavare, skola benämnas
tekniker. Enär emellertid i sistnämnda fallet benämningen tekniker avses
att förenas med prefix angivande vilken försvarsgren befattningen tillhör,
(armétekniker, flygtekniker), anser jag mig tills vidare kunna godtaga
tjänsteförteckningssakkunnigas förslag. Sedan den ovan omförmälda utredningen
beträffande löneställningen för viss teknisk biträdespersonal i statens
tjänst slutförts, torde till förnyat övervägande få upptagas frågan om lämpliga
tjänstebenämningar, varvid även spörsmålet om de nya armé- och flygteknikernas
benämning torde komma under omprövning. För befattning i
13 lönegraden synes benämningen ingenjörbiträde tills vidare böra avses.
10—11. Maskinistpersonal. Hantverkarpersonal.
De sakkunniga. Under avsnitten om maskinistpersonal och hantverkarpersonal
ha tjänsteförteckningssakkunniga behandlat inom försvaret förekommande
befattningar för eldare, maskinister, montörer, reparatörer, elektriker,
tryckningspersonal, trädgårdsmästare och snickare. För maskinistpersonalen
ha de sakkunnigas majoritet funnit sig böra i huvudsak oförändrad förorda
den lönegradsserie, som föreslagits av statens organisationsnämnd i en den
27 juni 1946 framlagd utredning angående eldnings-, underhålls- och reparationstjänsten
vid försvarsväsendets ång- och värmecentraler. Den av organisationsnämnden
föreslagna serien överensstämmer i sin tur nära med den
för de statliga sinnessjukhusen fastställda lönegradsserien.
För hantverkarpersonalen ha de sakkunniga föreslagit tre olika serier,
nämligen en för egentlig hantverkarpersonal, en för mekanikerpersonal och
en för montörpersonal omfattande respektive 6 och 8, 6, 8 och 10 samt 8, 10
och 12 lönegraderna.
Uttalanden och yttranden. I fråga om löneställningen för maskinistpersonalen
ha ett flertal olika uppfattningar kommit till synes såväl vid de sakkunnigas
behandling av frågan som vid remissbehandlingen av betänkandet i
denna del. De sakkunnigas förslag har därvid tillstyrkts av ett fåtal myndigheter
under det särskilt personalrepresentanterna påyrkat än högre löneställningar
än de av de sakkunniga föreslagna.
Även i fråga om hantverkarpersonalen har från flera håll framställts yrkanden,
som gå utöver vad de sakkunniga ansett sig kunna föreslå.
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande har jag den 12 april 1947 till- Depac£f™nts~
kallat utredningsmän för utredning om anställnings- och avlöningsförhållandena
för maskinister och övrig personal, däri inbegripna även hantverkare,
vid statens värme- och därmed jämförliga anläggningar. I avvaktan på resultatet
av denna utredning är jag icke beredd att nu taga ställning till de
under förevarande avsnitt anmälda löneplaceringsfragorna.
12—13. Sjukvårdspersonal. Ekonomipersonal.
De sakkunniga. Avlöningsförhållandena för här avsedd personal ha nyligen
varit föremål för utredning genom 1944 års lönekommitté avseende sjukvårds-
och ekonomipersonal (SOU 1946: 67). Enär härvid frågan om löneställningen
för den till försvaret hörande sjukvårdspersonalen behandlats i
sammanhang med motsvarande spörsmål för den sjukvårdande personalen
inom statsförvaltningen i övrigt och efter enhetliga linjer, ha försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
icke ansett sig böra ingå i omprövning av hithörande
spörsmål för den personal vid försvaret, till vilken motsvarighet finnes
inom den civila statsförvaltningen, utan ha de sakkunniga i dessa fall
utgått från de löneställningar m. in., som av 1944 års lönekommitté angivits
för ifrågavarande personal. Tjänsteförteckningssakkunniga ha emellertid i
fråga om vissa för sjukvårdspersonal avsedda befattningar, vilka äro speciella
för försvaret, föreslagit jämkningar i lönekommitténs förslag. Likaledes ha
de sakkunniga i fråga om befattningar för ekonomipersonal på vissa punkter
föreslagit andra löneställningar än de, varom lönekommittén framlagt förslag.
I vissa fall slutligen ha tjänsteförteckningssakkunniga funnit, att ytterligare
utredning erfordras innan slutlig ställning kan tagas till de föreliggande
lönegradsplaceringsfrågoma.
Yttrandena. Såväl i de till betänkandet fogade särskilda yttrandena och
uttalandena som i remissyttrandena ha andra löneställningar än de av tjänsteförteckningssakkunniga
förordade föreslagits. I regel har det därvid varit
fråga om ytterligare förbättringar i löneställningarna.
Jag får till en början erinra, att frågan om löneställningen för ordinarie Departement8- statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal m. m. varit underställd innevarande
års riksdag. Jag uttalade därvid bland annat att i det av 1944 års
lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal avgivna betänkandet
framlagts förslag om ändrad lönegradsplacering m. in. för ett stort antal
befattningar, vilka icke hade den karaktären, att frågan om deras placering
i lönegrad borde underställas riksdagen för prövning och fastställelse. I
fråga om dessa befattningar syntes en reglering böra genomföras i huvudsaklig
anslutning till kommitténs förslag. I anledning av vad sålunda uttalats
finner jag mig icke i nu förevarande sammanhang böra till närmare behandling
upptaga frågan om lönegradsplacering in. m. för sjukvårds- och ekonomipersonal
vid försvaret.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
14. Vaktmästarpersonal.
De sakkunniga. Befattningar för vaktmästarpersonal vid försvaret förekomma
såsom ordinarie och extra ordinarie i följande lönegrader (i förekommande
fall »högst»-lönegrader).
Lönegrad.
Expeditionsvakt (A och Eo); portvakt (MEo och Eo); vaktmästare
(MEo); vaktmästare, tillika bilförare (MEo) .................... 5
Expeditionsvakt (MEo); tillsynsman (MEo); vaktmästare (MEo) ____ 6
Institutionsvaktmästare (A); förste expeditionsvakt (A och Eo); förste
vaktmästare (MEo); vaktman (Eo) ............................ 7
Portvakt vid försvarsstaben (MEo) .............................. 9
I fråga om befattningen som portvakt i 9 lönegraden vid försvarsstaben har
föreskrivits, att vid uppkommande ledighet frågan om löneställningen skall
underställas Kungl. Maj:ts prövning.
För närvarande tillämpas således för vaktmästarpersonalen 5, 6, 7 och 9
lönegraderna. Då intill varandra liggande lönegrader enligt de sakkunnigas
mening icke böra förekomma inom en och samma lönegradsserie, ha de sakkunniga
föreslagit, att 6 lönegraden utgår ur serien. Det har vidare synts
de sakkunniga tveksamt, om till 9 lönegraden — vilken lönegrad inom den
civila statsförvaltningen närmast vore avsedd för s. k. institutionsvaktmästare
vid större vetenskapliga och liknande institutioner — hänförliga befattningar
med hänsyn till arbetsuppgifternas kvalificerade karaktär borde hänföras till
gruppen vaktmästare. Åtminstone för försvarets vidkommande syntes de befattningar,
för vilka enligt de sakkunnigas uppfattning denna högre löneställning
kunde ifrågasättas, i stället böra hänföras antingen till gruppen
tekniska biträden eller i förekommande fall till hantverkare, mekaniker, arbetsledare
eller dylikt.
För försvarets vidkommande ha de sakkunniga för annan vaktmästarpersonal
än expeditionsvakter föreslagit benämningarna vaktmästare i 5 lönegraden
och förste vaktmästare i 7 lönegraden. Samma benämningar ha de
sakkunniga föreslagit även för de befattningar vid lokalförvaltningar, som
nu benämnas portvakt, vaktförman och vaktman, medan däremot de befattningar
vid centrala ämbetsverk, som nu benämnas portvakter, i allmänhet
synts böra betecknas expeditionsvakter. Därest vaktmästarbefattning i 9 lönegraden
anses böra bibehållas, har benämningen övervaktmästare synts de
sakkunniga kunna komma till användning. Då emellertid enligt de sakkunnigas
mening åtminstone för närvarande behov av dylik befattning ej
förefunnes inom försvaret, ha de sakkunniga ej upptagit benämningen i sitt
förslag.
I detta sammanhang ha de sakkunniga i överensstämmelse med sin allmänna
inställning till tjänstebenämningsfrågan framhållit, att principiellt
sett samtlig vaktmästarpersonal borde kunna sammanföras under en gemen
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
61
sam benämning, vaktmästare respektive förste vaktmästare. Med hänsyn till
att expeditionsvaktsbenänmingen vore genomförd inom statsförvaltningen i
dess helhet, hade de sakkunniga emellertid ansett sig böra upptaga två skilda
serier.
De sakkunnigas förslag omfattar således följande lönegradsserier och tjänstebenämningar
för vaktmästarpersonalen vid försvaret.
Expeditionsvakter Lönegrad.
Expeditionsvakt .......................... 5
Förste expeditionsvakt........................... 7
Övriga vaktmästare
Vaktmästare .................................... 5
Förste vaktmästare ............................. 7
Särskilda yttranden och uttalanden. Ledamoten Dahl, som i princip funnit
löneställningen för hithörande personal vara för låg, har ansett, att 9 lönegraden
i vissa fall borde kunna användas i fråga om vaktmästarbefattning
vid försvaret, varmed förenats arbetsuppgifter av särskilt kvalificerad art.
Försvarets civila tjänstemannaförbund har ansett förevarande personalkategori
endast böra omfatta expeditions- och portvakter och att de befattningshavare,
som för närvarande benämnas vaktmästare utan att fullgöra
egentliga vaktmästarsysslor, undantagslöst böra överföras till sådana grupper,
vars arbetsuppgifter närmast överensstämma med de, vilka de nu ha
sig anförtrodda. Således borde exempelvis befattningshavare, som vore avsedda
uteslutande för vaktuppgifter och vilka ålagts polismannaansvar,
överflyttas till samma grupp som polispersonalen och upptagas under rubriken
bevakningspersonal.
Förbundet uttrycker i övrigt sin besvikelse över att förevarande lönespörsmål
icke upptagits till en förutsättningslös prövning och framhåller såsom
sin mening att denna personalgrupp i lönehänseende är synnerligen undervärderad.
Förbundet föreslår för egen del två serier, omfattande 7, 9 och 11
lönegraderna, nämligen en för expeditionsvakt, förste expeditionsvakt och
expeditionsövervakt och en för portvakt, förste portvakt och överportvakt.
Remissyttrandena. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har såsom sin mening
uttalat, att tillämpningen av 5 och 7 lönegraderna för expeditionsvakt och
förste expeditionsvakt innebär ett uppenbart undervärderande av expeditionsvakternas
arbete. Uttalanden av motsvarande innebörd ha gjorts av
skolöverstyrelsen och rikets allmänna kartverk. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statens organisationsnämnd ha förordat utredning i ett större sammanhang
av förevarande lönefråga.
Chefen för armén och tjänstemännens centralorganisation ha biträtt vad
försvarets civila tjänstemannaförbund uttalat i förevarande sammanhang.
Marinledningen har likaledes förordat lönegradsserier för vaktmästarpersonalen,
omfattande 7, 9 och 11 lönegraderna, men uttalat delvis avvikande
mening i tjänstebenämningsfrågan.
62
Kungl. Mai.ts proposition nr 246.
Departementschefen.
Flygledningen föreslår att benämningarna vaktmästare och förste vaktmästare
genomgående tillämpas för hithörande befattningar i 5 respektive 7
lönegraden. Försvarets fabriksstyrelse har funnit en tjänstebenämningstyp
vara tillfyllest för vaktmästarpersonalen.
Jag anser mig icke i nu förevarande sammanhang kunna upptaga till behandling
frågan om eventuell förbättring i vaktmästarpersonalens löneställning.
Ej heller finner jag tillräckliga motiv föreligga för en utbyggnad av de
av de sakkunniga föreslagna serierna med befattning i högre lönegrad än
den 7:e. För egen del förordar jag, att för vaktmästarpersonalen inom försvaret
samma lönegrader komma till användning som inom statsförvaltningen
i övrigt tillämpas för denna personal. Serierna böra således omfatta 5, 6
och 7 lönegraderna och inplacering ske enligt de grunder som allmänt tilllämpas
inom allmänna civilförvaltningen och vid affärsverken.
Vad beträffar tjänstebenämningsfrågoma lämnar jag min anslutning till
tjänsteförteckningssakkunnigas förslag. För befattningar i 6 lönegraden synas
benämningarna expeditionsvakt och vaktmästare böra avses.
15. Bilpersonal.
De sakkunniga. Under förevarande rubrik ha de sakkunniga behandlat i
efterföljande sammanställning upptagna, till löneplan MEo hänförda befattningar
vid försvaret.
Lönegrad.
Automobilförare; bilförare........................ 5
Garageförman; automobilförare............. 6
Garageförman .................................. 7
Garageförman .................................. 10
Befattningar av typen förrådsman, tillika bilförare och vaktmästare, tilllika
bilförare, ha av de sakkunniga upptagits till behandling i andra sammanhang
(jfr förrådspersonal och vaktmästarpersonal).
I fråga om bilförarna ha de sakkunniga till en början erinrat att särskilda
befattningar för bilförare finnas inrättade vid allmänna civilförvaltningen
samt att frågan om dessa befattningars lönegradsplacering vid skilda tillfällen
varit föremål för överväganden under de senare åren. Såväl tjänsteförteckningssakkunniga
för de affärsdrivande verken som 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
syntes därvid ha varit av den uppfattningen, att personal,
som huvudsakligen vore sysselsatt med förande av automobil, borde
— i likhet med vad som för det dåvarande gällde chaufförerna vid statens
sinnessjukhus — hänföras till 6 lönegraden.
Emellertid hade 1945 års riksdag i anslutning till därom framställt förslag
av de sakkunniga för översyn av tjänsteförteckningen m. m. för allmänna
civilförvaltningen i vad avsåge statens sinnessjukhus beslutat att befattningar
såsom chaufför skulle ersättas med befattningar ingående i kategorien
Kungl. Mctj.ts proposition nr 246.
63
ekonomibiträden, vilka hänfördes till 2 och 5 lönegraderna. Såsom motiv för
sitt förslag hade sistnämnda sakkunniga bland annat anfört, att förmågan
att föra motorfordon numera vore tämligen allmänt utbredd, något som
medfört att betydligt flera befattningshavare än de som i tjänsteförteckningen
upptagits under beteckningen chaufför regelmässigt loges i anspråk för
bilkörning.
För egen del ha tjänsteförteckningssakkunniga uttalat den uppfattningen,
att enbart förande av bil icke borde berättiga till högre löneställning än enligt
5 lönegraden. I överensstämmelse härmed ha de sakkunniga funnit frågan
om lönegradsplaceringen av exempelvis befattningen vaktmästare, tillika bilförare,
böra bedömas ur de allmänna synpunkter, som tillämpats för lönegradsplacering
av vaktmästarpersonalen. De sakkunniga ha emellertid funnit
att med de i förevarande avsnitt behandlade bilförarbefattningama regelmässigt
följa skötsel och vård av anvisat fordon. Sistnämnda arbetsuppgifter
ha med hänsyn till det specialkunnande, som erfordras för uppgifternas fullgörande,
synts de sakkunniga böra berättiga till inplacering i högre lönegrad
än den 5:e. Såsom lämplig löneställning ha de sakkunniga härvid funnit 6
lönegraden böra komma till användning.
Garageförmännen ha tjänsteförteckningssakkunniga funnit böra hänföras
till 8 och 10 lönegraderna. Där fråga är om arbetsledare i egentlig verkstadstjänst,
borde befattningen hänföras till 12 lönegraden i enlighet med vad son:
anförts vid behandlingen av löneställningen för den arbetsledande personalen.
Såsom lämpliga tjänstebenämningar för här ifrågavarande personal ha de
sakkunniga föreslagit beteckningarna bilförare i 6, förste bilförare i 8 och
garageförman i 10 lönegraden.
De sakkunnigas förslag omfattar sålunda följande lönegrads- och tjänstebenämningsserie.
Lönegrad.
Bilförare ....................................... 6
Förste bilförare ................................. 8
Garageförman .................................. 10
Särskilda yttranden av vissa ledamöter. Ledamöterna Dahl och Helidén
ha såsom under avsnittet rörande arbetsledarpersonal anförts ansett 11 och
13 lönegraderna i stället för 10 och 12 lönegraderna böra komma till användning.
Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter. Försvarets civila
tjänstemannaförbund har ansett att en så låg löneställning som G lönegraden
icke bör komma i fråga för hithörande personal. Förbundet förordar för sin
del att bilförare hänföres till 8 och att garageförmännen under tjänstebenämningen
bilförmån inplaceras i 11 lönegraden.
Remissyttrandena. Chefen för armén har under framhållande av att förevarande
personalkategori i stor utsträckning rekryteras bland furirer och
överfurirer lämnat sin anslutning till vad försvarets civila tjänstemannaförbund
64
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
Departements
chefen.
uttalat. Marinledningen har likaledes biträtt den av personalförbundet föreslagna
serien. Flygledningen har funnit garageförman böra hänföras till
lägst It och i vissa fall till 13 lönegraden. Telegrafstyrelsen har funnit serien
ej lämpad för införande vid telegrafverket.
Tjänstemånnens centralorganisation har biträtt de av ledamoten Dahl och
försvarets civila tjänstemannaförbund gjorda uttalandena. Landsorganisationen
och statstjänarkartellen ha anslutit sig till vad som anförts av ledamoten
Helidén.
Ehuru jag funnit viss tvekan kunna råda i fråga om en placering av bilförarna
i 6 lönegraden, när nyligen de särskilda chaufförstjänsterna vid statens
sinnessjukhus i denna lönegrad slopats och lägre löneställning avsetts
för befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter, har jag, med beaktande
av vad de sakkunniga anfört samt att 6 lönegraden vid affärsverken
torde vara normallönegrad för bilförarbefattningar, funnit mig böra
biträda de sakkunnigas förslag i denna del. Då lönegradsserien i övrigt är
uppbyggd enligt de i det föregående angivna principerna för lönegradsplacering
av arbetsledarpersonal kan jag ansluta mig till de sakkunnigas förslag
härutinnan.
Vad de sakkunniga anfört i fråga om tjänstebenämningarna har ej givit
mig anledning till annan erinran än att tjänstebenämningen garageförman
torde böra upptagas jämväl i 8 lönegraden, vilken löneställning i vissa
fall avsetts komma till användning för sådan befattning.
16. Civilmilitär ingenjörpersonal.
De sakkunniga. Tjänsteförteckningssakkunniga ha i förevarande avsnitt
behandlat lönefrågorna för den civilmilitära ingenjörpersonalen samt motsvarande
frågor även beträffande den enligt beslut av 1946 års riksdag nytillkomna
extra ordinarie arméingenjörpersonalen, vilken — om ock icke
formellt — intager enahanda ställning som övrig här avsedd personal.
Beställningarnas fördelning på lönegrader framgår av efterföljande
tablå.
Lönegrad.
Arméingenjör av 3. graden .................................... 20
Arméingenjör av 3. graden; mariningenjör av 2. graden .......... 22
Tygingenjör av 2. klassen; arméingenjör av 2. graden; mariningenjör
av 1. graden; specialingenjör av 3. graden; flygingenjör av 3. graden 24
Arméingenjör av 1. graden; flygingenjör av 2. graden ............ 26
Tygingenjör av 1. klassen; förste mariningenjör; specialingenjör av
2. graden; flygingenjör av 1. graden .......................... 27
Förste arméingenjör; marindirektör av 2. graden; specialingenjör av
1. graden; flygdirektör av 2. graden .......................... 28
Marindirektör av 1. graden; flygdirektör av 1. graden.............. 30
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
65
De sakkunniga ha framhållit att så länge mariningenjörerna sammanhållas
inom en särskild kår, inom vilken befordran i varje fall inom de
lägre lönegraderna äger rum efter tjänstålder, det är förenat med svårigheter
att mot varandra klart avgränsa arbetsuppgifterna i de olika befattningarna.
Då de nuvarande högre beställningarna inom mariningenjörkåren
— liksom de högre beställningarna för flygingenjörerna — enligt vad de sakkunniga
erfarit regelmässigt torde avses för befattningar med ställning som
avdelningschef, byråchef eller byrådirektör inom respektive förvaltning eller
för därmed jämställda befattningar, ha de sakkunniga såsom sin uppfattning
framhållit att — i konsekvens med vad som tidigare förutsatts beträffande
motsvarande civila befattningar —- löneställningen bör göras beroende av
arbetsuppgifternas art i varje särskilt fall.
De sakkunniga ha i detta sammanhang vidare erinrat, att Kungl. Maj:t
genom beslut den 29 juni 1945 uppdragit åt chefen för marinen att närmare
överväga de jämkningar i fråga om ingenjörorganisationen vid den honom
underställda försvarsgrenen som kunde befinnas påkallade.
Med hänsyn till det anförda ha de sakkunniga beträffande mariningenjörerna
— liksom i fråga om övriga försvarsgrenars civilmilitära ingenjörpersonal
— i princip ansett sig böra utgå från gällande ordning och löneställningar.
Dock ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå sådana jämkningar
som erfordras för åstadkommande av parallellitet mellan lönegradsserierna
för civila ingenjörbefattningar å ena sidan och civilmilitär ingenjörpersonal
å andra sidan, detta särskilt med tanke på att civilmilitära och
civila ingenjörer inom försvarets förvaltningsmyndigheter och fabriker ofta
i lika mån ifrågakomma till erhållande av civila ingenjörbefattningar. Med
utgångspunkt från den för civil ingenjörpersonal föreslagna lönegradsserien
ha de sakkunniga funnit sig böra förorda, att den för lönegradsplacering av
marin- och flygingenjörer för närvarande använda 27 lönegraden slopas,
liksom ock att den för marin- och arméingenjörer nu använda 22 lönegraden
utbytes mot 21 lönegraden.
I sammanhang med 22 lönegradens utbytande mot den 21 ha de sakkunniga
ifrågasatt, om icke, med hänsyn till mariningenjöremas gedigna
och långvariga utbildning, på samma sätt som för flygingenjörerna 24 lönegraden
borde vara den lägsta ordinarie lönegraden.
Vad gäller de lägre arméingenjörbefattningarna, vilka i princip vore avsedda
för motoringenjörer ha de sakkunniga erinrat att vid remissbehandlingen
av frågan om arméingenjörernas löneställning vissa myndigheter
ifrågasatt, huruvida icke 18 lönegraden vore tillfyllest som bottenlönegrad
för motoringenjörerna. De sakkunniga ha för egen del föreslagit, att moloringenjörerna
hänföras till 18 och 21 lönegraderna.
De sakkunniga ha vidare föreslagit att tjänstebenämningarna för här avsedda
befattningar bringas i överensstämmelse med vad som i annat sammanhang
föreslagits för civila ingenjörer, varvid i stället för de för de sistnämnda
befattningarna förordade prefixen »hyra»- och »drift»- prefixen
»armé»-, »marin»-, respektive »flyg»- borde komma till användning. Några
Bihanrj till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 216. 5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
mera genomgripande förändringar konime detta icke att innebära i fråga
om hithörande personal vid marinen och flygvapnet. Med hänsyn till den
sannolika utvecklingen beträffande specialingenjörernas inom marinen anställningsförhållanden
m. in. ha de sakkunniga föreslagit att benämningen
specialingenjör slopas. För de lägre beställningarna inom armén, vilka icke
kunna ifrågakomma för den normala befordringsgången inom en eventuellt
blivande arméingenjörkår, ha de sakkunniga ansett det lämpligast, att en
specialbenämning kommer till användning, och ha de sakkunniga förordat
benämningen motoringenjör.
I anslutning till vad sålunda anförts ha de sakkunniga föreslagit nedanstående
lönegrader och tjänstebenämningar för hithörande personal.
Lönegrad.
Motoringenjör ................................................ 18
Motoringenjör ................................................ 21
Arméingenjör; mariningenjör; flygingenjör ...................... 24
Förste arméingenjör; förste mariningenjör; förste flygingenjör ...... 26
Armédirektör; marindirektör; flygdirektör........................ 28
Förste armédirektör; förste marindirektör; förste flygdirektör...... 30
Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter. Försvarsväsendets civilmilitära
ingenjörers förbund har i väsentliga avseenden velat reservera sig
mot de delar av de sakkunnigas betänkande, som direkt eller indirekt beröra
de civilmilitära ingenjörerna. Förbundet har därvid bland annat framhållit,
att den nuvarande organisationen för mariningenjörkåren tillkom redan 1921
och sedermera i stor utsträckning blivit normerande för organisationen av
övrig civilmilitär ingenjörpersonal. De civilmilitära ingenjörernas löneproblem
hade därefter gång på gång ställts på framtiden. De civilmilitära ingenjörerna
hade, särskilt efter de senaste årens utbyggnad av försvarsväsendet och den
alltmer framträdande tillgången till tekniskt betonade stridsmedel med därav
följande anskaffning av dyrbar och komplicerad materiel, ett mycket stort
tekniskt-ekonomiskt ansvar och en betydelsefull uppgift vid upprätthållandet
av krigsmaktens effektivitet. Det vore därför en för landets försvar livsviktig
fråga, att tillgången på civilmilitära ingenjörer tryggades. Förbundet
har vidare framhållit, att de stora möjligheterna för hithörande personal
att rinna anställning med gynnsamma villkor inom näringslivet medfört
kännbara personalavgångar med därav följande rekryteringssvårigheter. Förbundet
har härefter föreslagit avsevärda löneförbättringar för den civilimilitära
ingenjörpersonalen enligt en serie omfattande 24, 27, 30, 32 och 34
lönegraderna samt härutöver högre löneställningar å Cb- och C-löneplanema.
Statsverkens ingenjörsförbund har lämnat sin anslutning till vad som sålunda
uttalats.
Försvarets civila tjänstemannaförbund har ansett att motoringenjörerna
böra hänföras till 21 och 24 lönegraderna.
Remissyttrandena. Chefen för försvarsstaben har hänvisat till vad överbefälhavaren
i underdånigt yttrande vid insändande av chefens för flygvapnet
skrivelse med viss framställning från försvarsväsendets civilmilitära
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
67
ingenjörers förbund rörande flygingenjörernas löneställning uttalat därom,
att frågan om löneställning m. m. för berörda personal icke skäligen kunde
prövas för sig utan hänsynstagande till det nödvändiga sambandet med den
militära befälspersonalens löneförhållanden.
Arméöveringenjören har funnit att de sakkunniga vid sin behandling av
motoringenjörernas löneställning fäst för stort avseende vid förhållandena
sådana de nu gestalta sig. De nuvarande regements(motor-) ingenjörerna
kunde sägas hava kompetens motsvarande verkmästare eller öververkmästare.
Skulle personal med motsvarande kvalifikationer även framdeles behövas
på en eller annan post, borde den icke inrangeras i arméingenjörkåren utan
uppföras å annan stat. Vid regementena erfordrades emellertid för arbetsuppgifternas
tillfredsställande fullgörande motoringenjörer med högre teknisk
utbildning. I anledning härav borde i tjänsteförteckningen icke uppföras
någon beställning i lägre lönegrad än den 24:e. Arméöveringenjören hai
understrukit, att vad som anförts icke syftade till att de befattningshavare,
som nu inplacerades i lönegraderna 20 och 22, framdeles skulle uppflyttas
till 24 eller högre lönegrad. Mot de föreslagna tjänstebenämningama har arméöveringenjören
icke haft annan erinran, än att benämningen motoringenjör
borde utgå.
Chefen för armén har i princip lämnat sin anslutning till de sålunda av
arméöveringenjören framförda synpunkterna. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande
till frågan om arméingenjörkårens organisation i samband med
tillskapandet av en ny försvarsordning borde dock övergångsvis nu under
tillsättning varande befattningar för arméingenjör av 3. graden hänföras till
den provisoriska arméingenjörkåren och uppföras i 20 och 22 lönegraderna.
Tjänstebenämningen syntes därvid av skäl som de sakkunniga anfört vara
motoringenjör.
Arméförvaltningen har i likhet med arméöveringenjören funnit att tjänsteförteckningssakkunniga
vid behandlingen av frågan om motoringenjöremas
löneställning fäst för stort avseende vid förhållandena sådana de nu gestalta
sig och icke tagit tillbörlig hänsyn till att den arméingenjörorganisation,
som nu vore under uppbyggnad, endast vore avsedd såsom ett provisorium.
Förvaltningen ville för sin del framhålla, att i tjänsteförteckningen för arméingenjörerna
icke borde uppföras någon beställning i lägre lönegrad än
den 21 :a.
Marinledningen har erinrat, att den av de sakkunniga i förevarande sammanhang
berörda åt chefen för marinen uppdragna utredningen numera verkställts
och alt marinchefen avgivit underdånigt förslag i ämnet den 20 december
1946. Med hänsyn till att de sakkunniga i avvaktan på nyssnämnda
utredning icke ansett sig böra till prövning upptaga behovet av högre löneställningar
för mariningenjörema än de nu förekommande har marinledningen
funnit det erforderligt, att de sakkunnigas förslag i vad rör marinen
tillhörig civilmilitär ingenjörpersonal göres till föremål för särskild utredning,
vilken, då frågan om mariningenjörpersonalens löneförhållanden under
längre tid hållits svävande, syntes böra genomföras utan tidsutdräkt.
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
Flygledningen har i huvudsak icke funnit anledning till erinran mot de
sakkunnigas förslag i denna del. Flygledningen har emellertid understrukit
vikten av att lönegradsplaceringen i samband med slopandet av 27 lönegraden
blir sådan, att den motsvarar personalens betydelse för flygvapnets tekniska
tjänst och är tillräcklig för att nu förefintliga vakanser skola fyllas.
Försvarsväsendets lönenämnd har i fråga om slopandet av 27 lönegraden
hänvisat till vad nämnden därom anfört vid behandlingen av den civila
ingenjörpersonalen.
Departements- Jag finner uppenbart, att frågan om löneställningen för den civilmilitära
chefen. ingenjörpersonalen icke kan lösas annat än i samband med behandlingen
av motsvarande spörsmål beträffande den civila ingenjörpersonalen. Jag får
härutinnan erinra, att jag i det föregående, under avsnittet om civil ingenjörpersonal,
förutsatt att frågan om löneställningen för denna personalkategori
kommer att upptagas till behandling för statsförvaltningen i dess helhet.
Frågan om löneställningen för den civilmilitära ingenjörpersonalen torde
vidare i viss mån vara beroende av resultatet av de inom 1945 års försvarskommitté
och 1946 års militära förvaltningsutredning pågående undersökningarna
rörande försvarets organisation. Slutligen synes, vilket bland annat
överbefälhavaren framhållit, frågan om förevarande personalkategoris löneställning
böra ställas i viss relation till det för den militära personalen fastställda
löneläget.
Såsom en provisorisk reglering anser jag den av tjänsteförteckningssakkunniga
föreslagna lönegradsserien kunna i huvudsak godtagas. Serien bör
emellertid, i likhet med serien för civil ingenjörpersonal, även omfatta 27
lönegraden. Jag har vidare, i anledning av vad som anförts av arméöveringenjören,
funnit viss tvekan kunna råda, huruvida i förevarande serie böra
upptagas särskilda befattningar för motoringenjörer. Enär gällande löneställningar
för denna personal —- 20 och 22 lönegraderna — endast äro att betrakta
såsom provisoriska i avvaktan på ett ställningstagande till arméingenjörorganisationens
slutliga utformning, kan ifrågasättas, huruvida tillräckliga
skäl föreligga att för den övergångstid, varom här kan bliva fråga, vidtaga
ändring av sagda löneställningar.
Jag förutsätter, att här berörda frågor komma att närmare övervägas och
att de därefter ånyo anmälas för nästkommande års riksdag. Tjänstebenämningsfrågorna
för den civilmilitära ingenjörpersonalen finner jag mig
i nu förevarande sammanhang böra lämna öppna.
17—19. Läkarpersonal. Tandläkarpersonal. Veterinärpersonal.
De sakkunniga. Under rubrikerna läkarpersonal, tandläkarpersonal och
veterinärpersonal ha de sakkunniga upptagit frågor rörande löneställningen
för de civilmilitära läkarna och veterinärerna samt de extra ordinarie tandläkarna
inom försvaret. I fråga om läkarpersonalen anföra de sakkunniga i
huvudsak följande.
Kiingl. Maj:ts proposition nr 246.
69
Då de sakkunniga haft att ingå på frågan om löneställningarna för den
civilmilitära läkarpersonalen, ha de sakkunniga funnit stora svårigheter möta
att pröva löneställningarna efter de principer, som vunnit tillämpning beträffande
befattnings- eller beställningshavarkategorier i allmänhet inom
försvaret och statsförvaltningen överhuvud taget. Det synes de sakkunniga
att, då det gäller befattningar med avlöning enligt de allmänna löneplanerna,
utgångspunkten vid lönesättningen bör vara, att arbetsuppgifternas omfattning
kräver normal arbetstid av befattningshavaren. För de flesta befattningshavare
är ju också i gällande bestämmelser arbetstiden reglerad
med hänsyn härtill. Militärläkarbeställningarna — särskilt de till truppförbanden
knutna beställningarna — förutsättas emellertid enligt gällande
bestämmelser i regel icke taga mer än en del av vederbörandes arbetstid i anspråk.
Det synes de sakkunniga vid sådant förhållande knappast följdriktigt,
att de hänföras till löneplan, som normalt avses för heltidsbefattningar.
En följd av den nuvarande ordningen blir bland annat, att de löneställningar,
som väljas, med hänsyn till beställningarnas karaktär av närmast
deltidstjänster självfallet måste komma att ligga under dem, som i allmänhet
gälla för befattningar i motsvarande ansvarsställning, vilkas innehav
förutsätta samma mått av kompetens och erfarenhet. Detta förhållande
kan lätt leda till att krav på förhöjd löneställning från dylika befattningshavarkategoriers
sida resas enbart med stöd av schematiska jämförelser
med andra personalgruppers löneställningar. Med hänsyn till att för statsanställd
personal, vars hela arbetstid ej uttages men som ändå ansetts böra
åtnjuta pensionsrätt, särskilda löneplaner tillämpas, såsom fallet är exempelvis
i fråga om provinsialläkarna, vill det synas de sakkunniga, att anställnings-
och löneförhållandena för läkarpersonalen vid försvaret borde regleras
i särskild ordning. Då emellertid denna fråga lärer falla utom ramen
för de sakkunnigas utredningsuppdrag, ha de sakkunniga icke ansett sig
böra framlägga något förslag i detta hänseende. Ett särskilt skäl härtill
är, att frågan om militärläkarorganisationen för närvarande är föremål för
övervägande inom 1*944 års militärsjukvårdskommitté. De sakkunniga ha
därför i princip utgått från nuvarande löneställningar men förutsätta, att
sedan organisationsfrågan klarlagts, löneställningsfrågan underkastas särskild
utredning.
Vad sålunda anförts rörande svårigheterna att ingå i prövning av löneställningarna
för läkarpersonalen gäller enligt de sakkunnigas uppfattning
även med avseende å tandläkar- och veterinärpersonalen. De sakkunniga
förorda därför, att även frågorna om löneställningen för de båda sistnämnda
personalkategorierna göras till föremål för särskild utredning.
I några hänseenden ha de sakkunniga emellertid funnit, att jämkningar i
löneställningarna böra vidtagas i avvaktan på resultatet av de förordade
utredningarna. Sålunda ha de sakkunniga i fråga om läkarpersonalen förordat,
att bataljonsläkare i 22 lönegraden, vilka ensamma svara för sjukvården
vid vissa förband, ävensom med dem jämställda marin- och flygläkare
uppflyttas till 24 lönegraden och vidare att marinläkare av 1. graden
(Ca 22, Ca 24), vilka tjänstgöra såsom stationsläkare, respektive såsom
regementsläkare vid kustartilleriförband, i likhet med regementsläkare vid
armén hänföras till 26 lönegraden. Vad flygöverläkaren anginge, ha de
sakkunniga funnit skäl tala för alt han i lönehänseende ställdes i paritet
med marinöverläkaren.
70
Kangl. Maj.ts proposition nr 246.
Departements
chefen.
Vad veterinärpersonalen beträffar ha de sakkunniga varit av den uppfattningen,
att dessa beställningshavare i jämförelse med läkarna vore alltför
lågt placerade och att en lönegradsserie, motsvarande den för läkarpersonalen
gällande, skulle vara väl motiverad. I avvaktan på resultatet av den
förordade utredningen ha de sakkunniga emellertid icke ansett sig kunna
föreslå andra jämkningar än att de bataljonsveterinärer, vilka ensamma
svara för veterinärvården vid ett truppförband, ävensom bataljonsveterinärer
vid arméinspektionens veterinäravdelning uppflyttas från 20 till 22 lönegraden
samt regementsveterinärerna från 22 till 24 lönegraden.
Särskilt yttrande av viss ledamot. Ledamoten Dahl har anmält, att han
vore beredd att redan nu förorda full likställighet mellan läkarpersonalen
och veterinärpersonalen.
Särkilda uttalanden av vissa personalrepresentanter.
Sveriges läkarförbund och svenska militärveterinärsällskapet ha uttryckt
sin besvikelse över att frågan om löneställningen för läkar- och veterinärpersonalen
ånyo föreslagits att ställas på framtiden. Sammanslutningarna
ha emellertid icke velat motsätta sig en utredning men ha i avvaktan på utredningsresultatet
yrkat på en provisorisk lönereglering för ifrågavarande
personalkategorier. Härvid har genomgående föreslagits högre löneställningar
än de av tjänsteförteckningssakkunniga förordade.
Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag om vidare utredning av hithörande
lönespörsmål har icke föranlett erinran från de remissmyndigheter,
som yttrat sig i frågan. Statskontoret har understrukit vad de sakkunniga
anfört om olämpligheten av att befattningshavare med deltidstjänstgöring
hänföras till löneplan, som normalt avses för heltidstjänster.
Huvuddelen av de myndigheter inom försvaret, vilka, yttrat sig över förevarande
delar av de sakkunnigas betänkande, ha i likhet med de sakkunniga
förordat provisorisk löneförbättring för läkar- och veterinärpersonalen.
I fråga om löneförbättringens storlek har härvid i allmänhet de av Sveriges
läkarförbund och svenska militärveterinärsällskapet framlagda förslagen befunnits
lämpliga.
Statens organisationsnämnd och medicinalstyrelsen ha ansett att vad de
sakkunniga föreslagit i fråga om läkarpersonalens löneställning och tjänstebenämningar
bör upptagas till prövning först i samband med handläggningen
av de förslag rörande sjukvårdsledningens organisation och upprättandet
av en för försvarsväsendet gemensam försvarsläkarkår, vilka förslag nu framlagts
av 1944 års militärsjukvårdskommitté. Statskontoret har avstyrkt provisoriska
löneförbättringar för hithörande personalkategorier.
På den av tjänsteförteckningssakkunniga anförda motiveringen finner
jag det lämpligt, att frågan om anställnings- och avlöningsförhållandena för
försvarets lältar-, tandläkar- och veterinärpersonal göres till föremål för
särskild utredning. Med hänsyn till de tre personalkategoriernas likartade
karaktär synes mig utredningen böra ske i ett sammanhang för ifrågavarande
personalgrupper. Utredningen bör jämväl bedrivas med utgångspunkt
Kungl. Mai.ts proposition nr 246.
71
från den nya militärsjukvårdsorganisation, som kan bliva av statsmakterna
beslutad på grundval av 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande
(SOU 1944:66 och 1947:5).
I frågans nuvarande läge är jag icke beredd att framlägga något förslag
i ärendet.
20. Forskningspersonal.
De sakkunniga. Under förevarande rubrik ha tjänsteförteckningssakkunniga
upptagit till behandling dels vid försvarets forskningsanstalt förekommande
extra ordinarie befattningar för laborant i 15, assistent i 16—20 och
forskningsassistent i 22 och 24 lönegraderna, dels ock de vid anstalten förekommande
befattningarna för avdelningschef i lönegraden högst C 7 och för
laborator i lönegraden högst C 5.
Vad först beträffar befattningarna för assistent och forskningsassistent ha
de sakkunniga i analogi med den för ingenjörpersonal förordade lönegradsserien
föreslagit en tillämpning av lönegraderna 18, 21 och 24. För laborantbefattningen
ha de sakkunniga ansett 15 lönegraden vara lämpligt avvägd.
Vad åter de ledande befattningarna vid forskningsanstalten beträffar kunde
det enligt de sakkunnigas mening starkt ifrågasättas, huruvida icke anställnings-
och avlöningsförhållandena för dessa befattningar borde regleras
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för närmast jämförbara
befattningar vid vissa institutioner inom allmänna civilförvaltningen
med likartad kombination av vetenskapliga och administrativa arbetsuppgifter.
Denna fråga syntes emellertid de sakkunniga vara av natur att böra övervägas
i ett större sammanhang, varför de sakkunniga icke nu velat föreslå
någon ändring. Vidkommande löneställningen för laboratorsbefattningarna
ha de sakkunniga förordat, att dessa inplaceras i den för laborator inom civilförvaltningen
tillämpade högsta lönegraden, nämligen den 27 :e.
De sakkunniga ha för hithörande personal föreslagit tjänstebenämningarna
laborant i 15 lönegraden, assistent i 18, forskningsassistent i 21, förste forskningsassistent
i 24 och laborator i 27 lönegraden.
Särskilda yttranden och uttalanden. Ledamoten Dahl och försvarets civila
tjänstemannaförbund ha föreslagit en lönegrads- och tjänstebenämningsserie
omfattande laborant i 15, assistent i 18, forskningsassistent i 21, forskningsingenjör
i 24, förste forskningsingenjör i 26, laborator i 28 och förste laborator
i 30 lönegraden. Ledamoten Dahl har vidare ansett att de ledande befattningarna
vid anstalten borde jämställas med avdelnings- respektive byråchef
i 34 respektive 32 lönegraden och tjänstemannaförbundet att den av de
sakkunniga förordade utredningen icke borde skjutas på framtiden.
Remissyttrandena. Försvarets forskningsanstalt har på anförda skäl bestämt
motsatt sig genomförandet av de sakkunnigas förslag i vad avser inplacering
i lönegrad av laborator och hemställt att befattningen måtte bibehållas
i samma löneställning som för närvarande gäller. För övrig forskningspersonal
har anstalten, även om förslaget innebär en försämring av löneställningen
för de lägre, till 22 lönegraden hänförda forskningsassistentbefatt
-
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Departements
chefen.
ningarna, med hänsyn till önskvärdheten av parallellitet mellan olika lönegradsserier
för personal med teknisk eller motsvarande utbildning ansett sig
böra godtaga de sakkunnigas förslag. Forskningsanstalten har vidare erinrat,
att Kungl. Maj:t till 1947 års riksdag framlagt förslag om inrättande vid anstalten
av fyra nya befattningar såsom forskningsassistent i lönegrad Eo 26.
Vid riksdagens bifall till detta förslag borde givetvis lönegradsserien utbyggas
med 26 lönegraden.
I fråga om tjänstebenämningama har forskningsanstalten ifrågasatt om icke
benämningen forskningsassistent i 24 och högre lönegrad borde utbytas mot
benämningen forskningsingenjör.
Vad beträffar de till C-löneplanen hänförliga befattningarna finner jag, i
överensstämmelse med vad jag i annat sammanhang uttalat, de sakkunnigas
förslag icke böra föranleda någon åtgärd. Vad åter övrig forskningspersonal
beträffar synes det mig lämpligt att för denna personal i tillämpliga delar
kommer till användning samma lönegradsserie som för civil ingenjörpersonal.
Jag förutsätter härvid att i huvudsak samma normer för lönegradsplacering
av forskningspersonal som för ingenjörpersonal böra tjäna till ledning.
Lämpliga tjänstebenämningar för forskningspersonalen har jag funnit
vara laborant i 15, assistent i 18, forskningsassistent i 21 och forskningsingenjör
i 24 lönegraden. Därest befattningar i 26 lönegraden inrättas vid anstalten
synes mig för dessa böra avses benämningen förste forskningsingenjör.
21—23. Studieledarpcrsonal. Psykologpersonal. Redaktörpersonal.
De sakkunniga. Under rubrikerna studieledarpersonal, psykologpersonal
och redaktörpersonal ha tjänsteförteckningssakkunniga upptagit till behandling
frågor rörande löneställningen för vissa befattningar vid försvarsstaben
och vid försvarsgrensledningama, nämligen befattningarna såsom studierektor
i lönegrad MEo 23 vid marin- och flygstabema, studierektor i MEo 30
vid arméstaben, amanuens i MEo 16 och militärpsykolog i MEo 27 vid centrala
vämpliktsbyrån, stabsredaktör i lönegrad MEo 23 vid försvarsstaben
samt vissa extra befattningar vid marinens personaluttagningsdetalj.
I fråga om studieledarpersonalen, vilken personal bland annat åligger att
biträda vid organisationen av den allmänbildande undervisningen och att inspektera
densamma, att handlägga frågor rörande ifrågavarande undervisning
vid stamskoloma samt att uppgöra kursplaner och utarbeta anvisningar
för undervisningen, ha de sakkunniga icke blivit övertygade om att icke
verksamheten på förevarande område skulle kunna samordnas under ledning
av en för försvaret gemensam förste studieinspektör i 28 lönegraden, vilken
därjämte skulle ha sig underställd ett antal studieinspektörer i 23 lönegraden.
Vad rör psykologpersonalen vid centrala vämpliktsbyrån ha tjänsteförteckningssakkunniga
förordat att befattningen såsom amanuens i MEo 16 ersät
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
73
tes med befattning för psykotekniker i 21 lönegraden samt alt tjänstebenämningen
militärpsykolog utbytes mot benämningen förste psykotekniker. Beträffande
hithörande befattningar vid marinens personaluttagningsdetalj ha
de sakkunniga ifrågasatt, huruvida varaktigt behov av dessa befattningar
förefinnes eller om icke de med ifrågavarande tjänster förenade göromålen
skulle kunna lösas av tillfälligt anställda befattningshavare. De saltkunniga
ha förordat, att ifrågavarande spörsmål underkastas närmare utredning, innan
slutlig ställning tages till frågan om befattningarnas lönegradsplacering.
De sakkunniga, som ifrågasatt om särskilda befattningar för stabsredaktör
vore erforderliga vid försvarsstaben, ha ej funnit sig böra upptaga frågan
om löneställning och tjänstebenämning för denna personal utan fastmera ansett,
att frågan om behovet av journalistpersonal vid försvarsstaben och sättet
för dennas anställande borde underkastas särskild utredning.
Uttalanden och yttranden. De sakkunnigas förslag rörande studieledarpersonalen
har avstyrkts i huvuddelen av de uttalanden och yttranden som
gjorts i denna fråga. Från skilda håll har därvid uttryckts den uppfattningen,
att spörsmålet om löneställningen för denna personalkategori borde upptagas
först sedan klarhet vunnits rörande manskapsundervisningens slutliga
ordnande. I vissa fall har härvid föreslagits, att i avvaktan på resultatet av
en sådan utredning samtliga studierektorer borde hänföras till 30 lönegraden.
Medicinalstyrelsen har funnit den av de sakkunniga föreslagna löneställningen
för psykologpersonalen rimlig. Marinledningen har icke haft anledning
till erinran mot att frågan om löneställningen för psykologpersonalen
vid marinen underkastas närmare utredning. Chefen för centrala värnpliktsbyrån
har med instämmande av chefen för armén bestämt avstyrkt införandet
av benämningen psykotekniker, vilken benämning icke täcker de med
ifrågavarande befattningar förenade göromålen. Benämningarna militärpsykolog
och förste militärpsykolog borde alltjämt tillämpas för befattningarna.
Försvarets civila tjänstemannaförbund har i anslutning till ett tidigare av
försvarets upplysningsutredning avgivet förslag funnit stabsredaktörema böra
hänföras till 22 och 24 lönegraderna under tjänstebenämningama stabsredaktör
respektive förste stabsredaktör. Chefen för försvarsstaben har icke
funnit det erforderligt med utredning rörande behovet av journalistpersonal
vid försvarsstaben. Försvarsstabschefen ansåge sig kunna godtaga att de aktuella
stabsredaktörsbefattningarna uppfördes i 23 respektive 25 lönegraden.
I fråga om löneställningen för psykologpersonalen vid centrala värnpliktsbyrån
tillstyrker jag tjänsteförteckningssaklcunnigas förslag. Vad beträffar
tjänstebenämningama för ifrågavarande personal finner jag de av de sakkunniga
förordade benämningarna psykotekniker och förste psykotekniker ur
skilda synpunkter mindre lämpliga. Då ej heller nuvarande benämningar synas
böra bibehållas, får jag för egen del föreslå benämningarna psykoassistent
och psykolaborator. Med övriga här berörda löneställnings- och tjänstebenämningsfrågor
torde få anstå i avvaktan på viss ytterligare utredning.
Departements
chefen.
74
Kungi. Mcij:ts proposition nr 246.
24. Viss personal vid centrala värnpliktsbyrån.
De sakkunniga ha under förevarande rubrik upptagit till omprövning frågan
om löneställningen för viss personal vid centrala värnpliktsbyrån. De
tjänster som därvid närmast avsetts äro befattningarna för maskintekniker
i lönegrad MEo 15, konsulent i MEo 20 och MEo 22, aktuarie i lönegrad
MEo 22 samt en till nyinrättande föreslagen verkmästarbefattning i lönegrad
MEo 16.
I fråga om maskinteknikerbefaltningen, vilken vore avsedd för tillsyn av
maskinanläggningen samt för uppläggning av metoder och program för dess
användning vid lösande av ifrågavarande statistiska uppgifter, ha de sakkunniga
icke ifrågasatt någon ändring.
Vad rör verkmästarbefattningen ha de sakkunniga varit av den uppfattningen,
att denne befattningshavare vore avsedd för vård och underhåll av
hålkortsmaskinanläggningen. Befattningen vore därför enligt de sakkunnigas
mening knappast någon arbetsledarbefattning utan borde upptagas såsom
förste montör i 12 lönegraden.
Rörande konsulenterna ha de sakkunniga angivit att dessa befattningshavare
hade att biträda chefen för centrala värnpliktsbyrån vid handläggning
av frågor angående vämpliktsregistreringens uppläggning m. m. samt
att övervaka och inspektera vämpliktsregistreringen vid olika förband och
myndigheter. Aktuarien åter vore föreståndare för centrala vämpliktsbyråns
hålkortsdetalj, på vilken ankomme ärenden rörande värnpliktsstatistik samt
den tekniska kontrollen av personalredovisningen. Det ålåge föreståndaren
att organisera och planera de på detaljen ankommande i regel mycket omfattande
utredningsarbetena. För dessa arbetsuppgifter erfordrades kännedom
om utnyttjande av en hålkortsanläggning samt om den militära organisationen.
Såsom teoretiskt kompetenskrav hade för föreståndarbefattningen
uppställts akademisk examen med ämnena statistik och matematik.
För befattningarna som aktuarie och konsulent ha de sakkunniga föreslagit
lönegraderna 24 och 21 med tjänstebenämningarna förste byråsekreterare
och byråassistent, vilka lönegrader och tjänstebenämningar i andra
sammanhang föreslagits komma till användning för administrativ personal
samt personal med vissa merkantila och kontrollerande uppgifter. Beträffande
befattningarnas inplacering i lönegrader med hänsyn till arbetsuppgifter
och kompetenskrav ha de sakkunniga funnit, att de riktlinjer, som i
sådant avseende angivits under avsnitten om administrativ personal och viss
personal med merkantila och kontrollerande uppgifter kunna tjäna till ledning.
Yttrandena. Chefen för centrala värnpliktsbyrån har funnit att de sakkunniga
vid sina överväganden rörande lämplig löneställning för verkmästarbefattningen
utgått från felaktiga uppgifter rörande sagda befattningshavares
arbetsåligganden. Verkmästaren vore för närvarande kontraktsanställd
vid värnpliktsbyrån och hans arbetsuppgifter avsåge icke såsom uppgivits
av de sakkunniga hålkortsmaskinanläggningen vid värnpliktsbyrån
utan de elektriska adresseringsmaskiner m. in., vilka ställts till de olika
Kung!. Maj:ts proposition nr 246.
75
truppregistreringsmyndigheternas förfogande i samband med genomförande
av det nya truppregistreringssystemet. Verkmästaren åvilade bland annat
afl verkställa reparationer och översyn av ifrågavarande maskiner vid de
olika truppregistreringsmyndigheterna, att undervisa personal vid truppregistreringsmyndigheterna
rörande adresseringsmaskinemas tekniska funktioner
och deras användning samt att förestå centrala vämpliktsbyråns
verkstad. Det har i anledning härav synts chefen för centrala värnpliktsbyrån
uppenbart, att verkmästaren med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar
bör hänföras till arbetsledarpersonalen och att hans tjänstebenämning
bör vara verkmästare. Befattningen syntes i enlighet med tidigare framlagda
förslag böra hänföras till lönegrad MEo 16.
I fråga om konsulentbefattningarna har chefen för centrala värnpliktsbrott
icke framställt erinran mot att den lägre av dessa hänföres till 21
lönegraden. Mot en nedflyttning till samma lönegrad av den högre befattningen
kunde däremot resas allvarliga erinringar med hänsyn till de kvalificerade
arbetsuppgifter, som kommit att åvila denne befattningshavare.
Ehuru tjänstebenämningsfrågan vore av mindre betydelse syntes dock konsulent
och förste konsulent vara att föredraga. Mot de sakkunnigas förslag
i övriga delar hade chefen för centrala vämpliktsbyrån ingen erinran. Chefen
för armén har i huvudsak anslutit sig till vad chefen för centrala värnpliktsbyrån
sålunda uttalat.
Från vissa håll har förordats att den av de sakkunniga föreslagna befattningen
som förste montör i 12 lönegraden utbyttes mot befattning som maskintekniker
i 15 lönegraden.
Riksräkenskapsverket har funnit att tjänstebenämningen för föreståndaren
för liålkortsdetaljen bör vara förste aktuarie med hänsyn till såväl arbetsuppgifter
som kompetens.
För egen del bär jag funnit att den av de sakkunniga föreslagna befattningen
som förste montör i 12 lönegraden bör, med hänsyn till de med
tjänsten förenade kvalificerade arbetsuppgifterna, ersättas med befattning
som verkmästare i 15 lönegraden. Tjänstebenämningen för befattningen såsom
föreståndare för hålkortsdetaljen finner jag böra vara förste aktuarie.
Jag anser vidare att konsulentbenämningama böra bibehållas. Därest den
fortsatta omprövningen av frågan om konsulenternas lönegradsplacering
skulle giva vid handen, att någon av befattningarna i fråga bör placeras i
24 lönegraden, torde tjänstebenämningen förste konsulent böra tillämpas. I
övrigt ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag i denna del.
25—27. Meteorologpersona!. Trafikledarpersonal. Badiopcrsonal.
De sakkunniga ha under avsnitten meteorologpersonal, trafikledarpersonal
och radiopersonal behandlat frågan om lönegradsplacering av den inom
den militära väderlekstjänsten och flygsäkerhetstjänsten sysselsatta meteorolog-
och trafikledarpersonalen samt signalistpersonalen vid flygförbanden.
Härutöver behandlas viss radiopersonal i central tjänst.
Departements
chefen.
76
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
Vad rör löneställningen för in e t o o ro log p er s o n alen — för vilken personal
nu finnas inrättade ordinarie beställningar å löneplan Ca i lönegraderna 23,
26 och 30 samt extra ordinarie befattningar å MEo-planen i lönegraderna 13,
15 och 20 — ha de sakkunniga erinrat om, att i propositionen 1946: 240
angående vissa löneställnings- och ersättningsspörsmål vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut in. m. uppdragits riktlinjer beträffande
befordringsgången för civila meteorologer. Begynnelselönen för denna personal
borde sålunda utgå enligt 15 lönegraden. Efter viss tids tjänstgöring i
nämnda lönegrad borde uppflyttning till högre lönegrad äga rum. Ställningstagandet
till frågan om vilken eller vilka lönegrader, som därvid skulle
ifrågakomma borde emellertid anstå i avvaktan på 1944 års personalutrednings
arbetsresultat. Vad sålunda anförts hade av riksdagen lämnats utan
erinran.
I skrivelse 1946: 365 i anledning av proposition 1946: 120 angående vissa
avlönings- in. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel uttalade riksdagen,
att det måste anses rättvist, att löneställningen för den militära meteorologpersonalen
överensstämde med vad som beslutats för motsvarande civila
personal. Det finge ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan träffa avgörande.
Enligt de sakkunnigas mening bör — i enlighet med vad riksdagen uttalat
och på sätt i princip redan gäller — full likställighet i lönehänseende råda
mellan den civila och den militära meteorologpersonalen. De sakkunniga ha
för meteorologpersonalen förordat en lönegradsserie omfattande 15, 18, 20,
23, 26 och 30 lönegraderna och ansett sig kunna utgå från att användandet
av 18 lönegraden icke skulle behöva verka föregripande på ett blivande
ställningstagande beträffande löneställning och befordringsgång för den
lägre civila meteorologpersonalen. Såsom lämpliga tjänstebenämningar ha
de sakkunniga föreslagit meteorolog (15, 18 och 20 lönegraderna), stabsmeteorolog
(23 lönegraden), förste stabsmeteorolog (26 lönegraden) samt
stabsövermeteorolog (30 lönegraden).
I fråga om vissa vid flygvapnet förefintliga tjänster som föreståndare för
observationscentralstation i lönegrad MEo 10 ha de sakkunniga föreslagit,
att dessa befattningshavare under benämningen väderlekstekniker hänföras
till 11 lönegraden.
Trafikledarpersonalen omfattar för närvarande andre trafikledare, förste
trafikledare och stabstrafikledare i lönegraderna MEo 15, 18 och 20 respektive.
Befattningarna för andre och förste trafikledare förefinnas vid de olika
flygflottiljerna och stabstrafikledarna vid den centrala flygsäkerhetsledningen
inom flygstaben. De sakkunniga ha anmält, att chefen för flygvapnet
i sina medelsäskanden för budgetåret 1947/48 föreslagit inplacering av
stabstrafikledarna i lönegrad MEo 22. Vidare hade flygvapenchefen föreslagit
inrättande av ett antal befattningar för distriktstrafikledare i lönegrad
MEo 20, avsedda att vid vissa militära flygsäkerhetsdistrikt samordna och
leda flygsäkerhetstjänsten för inom vederbörligt distrikt belägna militära
flygplatser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
77
För egen del ha tjänsteförteckningssakkunniga funnit befattningarna för
förste och andre trafikledare böra hänföras till en och samma lönegrad —- den 18:e — med hänsyn till att någon åtskillnad i fråga om arbetsuppgifterna
icke syntes kunna påvisas. Befattningarna för distriktstrafikledare
och stabstrafikledare syntes, i överensstämmelse med chefens för flygvapnet
förslag, böra hänföras till 20 respektive 22 lönegraden. Vid sina ställningstaganden
till förevarande lönefråga hade de sakkunniga uppdragit vissa paralleller
med löneställningen för motsvarande personal inom den civila luftfarten.
De sakkunniga ha föreslagit att för de vid flygförbanden nu förekommande
befattningarna såsom andre signalist i lönegrad MEo 10 och förste signalist
i MEo 12 lönegraderna 12 och 14 borde komma till användning alltefter
arbetsuppgifter och kompetens, i vilka hänseenden jämförelse borde ske med
telegrafverkets motsvarande personal. Tjänstebenämningarna borde härvid
bliva radiotelegrafist och förste radiotelegrafist. För den i central tjänst placerade
radiopersonalen föreslås en lönegradsserie, omfattande radiotelegrafist
i 12, förste radiotelegrafist i 14, radioassistent i 16, radiokontrollör i 20
samt förste radiokontrollör i 22 lönegraden.
Yttranden och uttalanden. Vad beträffar meteorologpersonalen har allmänna
lönenämnden funnit, att med ett ställningstagande till de sakkunnigas
förslag beträffande den lägre meteorologpersonalen bör anstå, till dess
frågan om löneställningen för den motsvarande civila meteorologpersonalen
upptages till prövning, vilket avsetts skola ske, när 1944 års personalutrednings
arbetsresultat i fråga om den tekniska personalen föreligger. Statens
meteorologiska och hgdrologiska institut har — med hänsyn till vad 1944
års personalutredning anfört beträffande löneställningen för amanuenspersonal
— uppdragit riktlinjer för en befordringsgång för lägre meteorologpersonal
med akademisk utbildning, omfattande lönegraderna Ex 17, Eo 18 och
Eo 21 samt för sådan personal med lägre utbildning förordat lönegraderna
15, 18 och 20. Marinledningen har funnit de sakkunnigas förslag till tjänstebenämningar
innebära ett avsteg från 1943 års militära väderleksutredning, där
behovet av en särskild ny yrkesgrupp militärmeteorologer framlagts. De hittillsvarande
tjänstebenämningarna har synts marinledningen böra bibehållas.
Ledamoten Dahl har i likhet med försvarets civila tjänstemannaförbund och
flygledningen funnit att 20 och 23 lönegraderna borde utbytas mot 21 och 24
lönegraderna dels för att åvägabringa parallellitet med lönegradsserien för
vissa andra personalgrupper, dels för att efter genomförandet av den beslutade
löneregleringen undvika intilliggande lönegrader.
I fråga om trafikledarpersonalen har luftfartsstyrelsen uttalat den uppfattningen,
att förste trafikledarna vid de civila distriktstrafikledningarna
(för närvarande 3 st.) och stabstrafikledama med hänsyn till kvalifikationer,
arbetsuppgifter och ansvar i stort sett böra jämställas i lönehänseende,
varvid särskilt böra beaktas de stora krav på språkkunskaper, som gälla för
den förra kategorien. Styrelsen har vidare ifrågasatt, om benämningen distriktstrafikledare
vore den mest lämpliga. Vid den civila flygplatsorganisa
-
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
Departementschefen.
tionen funnes förste trafikledare i såväl 20 som 22 lönegraden. På grund
härav och för att erhålla likformighet med den civila organisationen syntes
det styrelsen lämpligt att distriktstrafikledama — som avsåges placerade i
20 lönegraden -— i stället benämndes förste trafikledare. Allmänna lönenämnden
har icke kunnat tillstyrka den förordade lönerevisionen för flygvapnets
trafikledarpersonal. Enligt nämndens mening bör frågan om löneställningen
för trafikledarpersonalen vid den civila luftfarten och flygvapnet upptagas
till prövning i ett sammanhang, varvid borde beaktas löneförmånerna å befattningar
för exempelvis tågledare inom statens järnvägar.
De sakkunnigas förslag rörande lönegradsplacering av radiopersonalen har
icke föranlett erinran från remissmyndighetema. Från visst håll har emellertid
framställts önskemål om att serien utbygges att även omfatta 18 lönegraden.
Med de smärre justeringar, som angivas i det följande, kan jag lämna
min anslutning till de sakkunnigas förslag i förevarande delar. Jag finner
sålunda i likhet med de sakkunniga att full överensstämmelse i lönehänseende
bör råda mellan meteorologpersonalen vid statens meteorologiska och
hydrologiska institut å ena sidan och den militära meteorologpersonalen å
andra sidan. I enlighet med vad 1946 års riksdag uttalat synes det böra ankomma
på Kungl. Maj:t att i fråga om hithörande extra ordinarie personal
åvägabringa sådan likformighet. Mot de sakkunnigas förslag att de nuvarande
befattningarna för föreståndare för observationscentralstation uppflyttas
till 11 lönegraden har jag ingen erinran. Jag ansluter mig även till
de sakkunnigas förslag om lönegradsplacering av trafikledarpersonal och
radiopersonal, dock att lönegradsserien för radiopersonal synes böra utbyggas
med befattning för förste radioassistent i 18 lönegraden. I fråga om de
av de sakkunniga förordade tjänstebenämningama har jag ingen annan
erinran, än att benämningen distriktstrafikledare i enlighet med luftfartsstyrelsens
förslag bör utbytas mot benämningen förste trafikledare.
28. Fotografpersonal.
De sakkunniga. Under förevarande rubrik ha de sakkunniga behandlat de
för närvarande till MEo-löneplanen hänförda befattningarna för fotobiträde
i 4 och fotograf i 8 lönegraden. Enligt de sakkunnigas mening vore nyssnämnda
befattningar vad arbetsuppgifterna beträffar — ledning och utförande
av laboratoriearbete — närmast att jämställa med den av de sakkunniga
under rubriken teknisk biträdespersonal behandlade personalen, för
vilken lönegraderna 4, 7, 9 och 11 föreslagits. Härutöver ha emellertid de
sakkunniga funnit 15 lönegraden kunna komma i fråga vid laboratorieorganisation
av särskilt stor omfattning. De sakkunniga föreslå för befattningar
i 4—11 lönegraden samma benämningar som i annat sammanhang angivits
för den tekniska biträdespersonalen samt för befattning i 15 lönegraden beteckningen
laborant.
Kung!. Maj.ts proposition nr 246.
79
Särskilt yttrande och uttalande. Ledamoten Dahl har i särskilt yttrande till
de sakkunnigas betänkande ingående behandlat frågan om fotografpersonalens
löneställning och därvid framhållit, att ett genomförande av de sakkunnigas
förslag skulle få icke önskvärda återverkningar på fototjänsten vid
flygvapnet. Fotografernas avlöningsförhållanden hade i olika sammanhang
varit föremål för utredning varvid gällande lönegradsplaceringar befunnits
för låga. Framlagda förslag om lönejustering hade emellertid av olika anledningar
aldrig lett till några beslut. Under erinran om fototjänstens centrala
betydelse särskilt vid spaningsflottiljema framhåller herr Dahl vidare att
fotografernas arbetsuppgifter hittills varit starkt undervärderade och att
högre löneställning för denna personal än den nuvarande vore berättigad.
Ingen fotograf borde placeras lägre än i 10 lönegraden. I övrigt borde 12
och 15 lönegraderna komma till användning. I vissa fall kunde det vidare
ifrågasättas om icke behov förelåge av ingenjörbefattning i 18 lönegraden
för hithörande arbetsuppgifter. Vad anginge tjänstebenämningama utgjorde
fotograferna en speciell yrkesgrupp med gedigen fackutbildning, som med
samma skäl som varje annan grupp kunde resa berättigade krav på att få
bibehålla sin yrkesbeteckning. Ledamoten Dahls förslag upptar fotograf i 10,
förste fotograf i 12 och chefsfotograf eller fotografiföreståndare i 15 lönegraden.
1 **i,
Försvarets civila tjänstemannaförbund har funnit en lönegrads- och tjänstebenämningsserie,
omfattande fotografibiträde i 8, fotograf i 10, förste
fotograf i 12 och fotografmästare i 15 lönegraden, lämplig med hänsyn till
de arbetsuppgifter och det ansvar, som åvila ifrågavarande befattningshavare.
Remissyttrandena. Marinledningen har funnit de av de sakkunniga föreslagna
tjänstebenämningama böra kompletteras med prefixet »foto-», således
fototekniskt biträde, fototekniker o. s. v. Flygledningen har anslutit sig till
ledamoten Dahls uttalande. Något behov av fotobiträde (tekniskt biträde) vid
förbanden förefunnes icke, då denna personalkategori förutsatts bliva ersatt
med värnpliktig personal. Även försvarsväsendets lönenämnd har funnit
skäl tala för att de av ledamoten Dahl föreslagna lönegraderna utnyttjas,
bland annat med hänsyn till att kartassistent vid rikets allmänna kartverk
vore hänförd till 12 lönegraden.
Enligt allmänna lönenämndens mening borde före fastställandet av löneställningen
för denna personal vid flygvapnet ingående jämförelser verkställas
med fotografpersonalen vid rikets allmänna kartverk. Kartverket framhåller
emellertid att den för förevarande personalkategori upptagna lönegradsserien
icke är möjlig att tillämpa på kartverkets kartassistenter med
specialutbildning i framställning av fotokartor och stereoarbeten samt flygfotograftjänst
med självständigt utförande av flygfotografering. Kartverket
förordar i stället, att en särskild lönegradsserie införes för specialutbildad
lägre teknisk personal för mätningstekniskt och karttekniskt arbete, varvid
serien borde utformas med tanke särskilt på likartad personal vid lantmäteriet,
kartverket, sjökarteverket, meteorologiska och hydrologiska institutet
samt möjligen även vattenfallsstyrelsen.
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
Departements
chefen.
Medicinalstyrelsen och statskontoret ha hänvisat till den inom finansdepartementet
pågående utredningen rörande löneställningen för laboratoriebiträden
med flera befattningshavare i statens tjänst och ifrågasatt lämpligheten
av att nu fastställa en lönegradsserie för ifrågavarande personalgrupp.
I likhet med medicinalstyrelsen och statskontoret finner jag med ställningstagande
till frågan om lämplig lönegradsserie för fotografpersonalen böra
anstå till dess resultatet av den inom finansdepartementet nyligen igångsatta
utredningen beträffande löneställningen för laboratoriebiträden och därmed
jämförlig teknisk biträdespersonal i statens tjänst föreligger. Vad som upplysts
rörande fotografpersonalens arbetsuppgifter har emellertid övertygat
mig om att löneställningen för denna personal är för låg. Jag finner därför
personalen skäligen böra beredas viss provisorisk löneförbättring i avvaktan
på ett slutgiltigt ställningstagande till lönesättningsfrågan, varvid den av
tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna lönegradsserien för teknisk biträdespersonal,
kompletterad med 13 lönegraden, lämpligen kan tjäna som utgångspunkt.
29. Polispersonal.
De sakkunniga. Under rubriken polispersonal ha tjänsteförteckningssakkunniga
upptagit frågan om löneställningen för polispersonalen vid marinens
poliskår. Denna personal är för närvarande inplacerad i lönegrader sålunda.
Lönegrad.
Poliskonstapel (MEo) .......................................... 9
Poliskonstapel (Ca) ............................................ 10
Polisöverkonstapel (Ca, MEo)................................... 12
Polisöverkonstapel, tillika poliskommissarie (Ca) .................. 14
Med hänsyn till de allmänna arbetsuppgifter, som åvila polispersonalen
vid marinens poliskår, ha de sakkunniga funnit, att för ifrågavarande personal
bör i tillämpliga delar användas samma lönegradsserie, som gäller för
poliskåren i Boden. I enlighet härmed borde 10, 12 och 15 lönegraderna komma
i fråga.
Vid poliskåren i Boden användes för närvarande tjänstebenämningarna
konstapel, inspektionskonstapel och överkonstapel för befattningar i respektive
10, 12 och 15 lönegraderna. Samma benämningar borde användas för
befattningshavare vid marinens poliskår.
Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter. Svenska polisförbundet
har i ett allmänt uttalande rörande polistjänstens ställning inom samhällslivet
samt de psykiska och fysiska krav, som ställas på polispersonalen,
funnit polistjänsten vara långt ifrån rättvist värdesatt. Förbundet kräver med
stöd av denna sin uppfattning väsentligt högre löneställning för polispersonalen,
än den som nu allmänt förekommer inom såväl staten som kommunerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
81
I enlighet med vad som under avsnittet om vaktmästarpersonal anförts finner
försvarets civila tjänstemannaförbund förevarande serie böra kompletteras
med vaktman i 7, förste vaktman i 9 och vaktförman i 11 lönegraden.
Remissyttrandena. Marinledningen har i väsentliga delar motsatt sig de sakkunnigas
förslag i denna del och erinrat att redan 1939 års polisutredning i
olika sammanhang uttalat, att lönenivån för marinens polispersonal låge avsevärt
under lönenivån för jämförbar personal anställd vid statspolisen och
inom de kommunala poliskårerna. Marinledningen erinrar vidare, att personalen
vid marinens poliskår är att hänföra till kategorien civilmilitär personal,
varvid polisöverkonstapel, tillika kommissarie, polisöverkonstapel, poliskonstapel
och extra ordinarie poliskonstapel hänförts till respektive förvaltares,
fanjunkares, sergeants och överfurirs tjänsteklass. Löneställningen
för personalen vid marinens poliskår funne marinledningen böra jämföras
med den, som gäller för militär personal med motsvarande tjänsteställning.
Härvid borde jämförelse ske med vederbörande slutlöneklass. Förslaget att
den lönegradsserie, som gäller vid poliskåren i Boden, även i tillämpliga delar
skulle gälla för marinens poliskår, kunde icke godtagas bland annat med
hänsyn till att lönegradsplaceringen för den förstnämnda personalkategorien
syntes vara så påfallande låg, att en reglering av lönerna för denna personal
tvivelsutan måste företagas när som helst. Marinledningen hade vidare funnit,
att en tillämpning av de av de sakkunniga föreslagna tjänstebenämningama
skulle medföra en avsevärd försämring och åstadkomma missnöje, arbetsolust
och missförstånd. Marinledningen har föreslagit att förevarande personal
hänföres till 11, 13 och 15 lönegraderna med tjänstebenämningarna
poliskonstapel, polisöverkonstapel och poliskommissarie respektive. Tjänstemännens
centralorganisation har icke funnit förslaget till placering av polispersonalen
tillfredsställande och biträder svenska polisförbundets uttalande.
Marinens polispersonal syntes i fråga om arbetsuppgifter och kompetenskrav
vara fullt jämställd med de civila polismännen. Personalen borde vidare i
lönehänseende jämställas med underofficerare.
För egen del är jag för närvarande icke beredd tillstyrka högre lönegrads- Departementeplacering
för polispersonalen vid marinens poliskår än den av de sakkunniga chefen.
förordade. Med hänsyn till att de av tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna
tjänstebenämningarna ansluta sig till de för polispersonal i allmänhet
tillämpade, anser jag de föreslagna benämningarna kunna godtagas.
30. Skogvaktarpersonal.
De sakkunniga. De sakkunniga ha på grundval av eu inom arméns fortifikalionsförvaltning
företagen utredning funnit att huvuddelen av försvarets
skogvaktare — vilka vore hänförda till lönegraderna MEo 8 och 9 —
bör i lönehänseende jämställas med kronojägarna. Sistnämnda befattningshavare
hade genom beslut av 1946 års riksdag hänförts till en och samma
Bihang till riksdagens protokoll 1947. t samt. Nr 246.
6
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Departements
chefen.
lönegrad, den 12 :e. De sakkunniga ha i anledning härav föreslagit, att
12 lönegraden kommer till användning såsom normallönegrad för försvarets
skogvaktare. I vissa fall syntes emellertid en inplacering i 12 lönegraden ej
vara tillräckligt motiverad, nämligen där arbetsuppgifterna vore av mindre
omfattning. För sådana fall syntes en inplacering i 9 lönegraden — i vilken
lönegrad de biträdande kronojägarna vid domänverket vore inplacerade —
höra ifrågakomma.
Beträffande befattningen såsom skogvaktare av l:a klass å Järvafältet,
vilken befattning för närvarande vore hänförd till 9 lönegraden, hade yrkanden
framställts om befattningens uppflyttning till 15 lönegraden. Ehuru
det synts de sakkunniga tveksamt, om inom försvaret behov förelåge av
skogvaktarbefattning i så hög löneställning som 15 lönegraden, ha de sakkunniga
likväl i lönegradsserien intagit nämnda lönegrad, vilken tillämpades
för skogsmästare vid statens skogsforskningsinstitut samt för förste länsskogvaktare
vid skogsvårdsstyrelserna.
De sakkunniga ha för skogvaktarpersonalen föreslagit tjänstebenämningarna
biträdande skogvaktare, skogvaktare och förste skogvaktare för befattning
i 9, 12 respektive 15 lönegraden.
Uttalanden och yttranden. Försvarets civila tjänstemannaförbund har med
instämmande av tjänstemännens centralorganisation funnit 9 lönegraden
böra utgå ur serien, vilken borde omfatta skogvaktare i 12 och skogsmästare
i 15 lönegraden.
Lönenåmnderna och statskontoret ha ifrågasatt behovet av befattning för
skogvaktarpersonal i 15 lönegraden, varför med upptagande av en sådan
befattning i tjänsteförteckningen borde anstå. Allmänna lönenämnden har
vidare framhållit, att befattning för biträdande skogvaktare i 9 lönegraden
synes böra utnyttjas icke blott för biträde till skogvaktare utan även för
skogvaktare, som svarar för mindre skogsområde, exempelvis skogvaktaren i
Tingstäde.
I ett den 26 mars 1947 avgivet betänkande har 1946 års militära domänutredning
framlagt förslag i fråga om tillgodoseende av, bl. a., försvarets
behov av skogvaktarpersonal. Utredningen har beträffande lönegrads- och
tjänstebenämningsserie anslutit sig till tjänsteförteckningssakkunnigas förslag,
dock att utredningen ansåge att för förste skogvaktare en placering i
någon av lönegraderna 13—15 borde övervägas. Utredningen anslöte sig
jämväl till vad tjänsteförteckningssakkunniga uttalat beträffande arbetsuppgifter
och kompetenskrav. Utan att nu taga ställning till detaljerna i den
personalorganisation, som kan komma att fastställas på grundval av domänutredningens
förslag, anser jag i likhet med lönenämnderna och statskontoret
att tills vidare bör anstå med införande av befattning i 15 lönegraden
för skogvaktarpersonalen vid försvaret. De sakkunnigas förslag ha i övrigt
icke givit mig anledning till erinran.
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
83
31. Båtpersonal.
De sakkunniga lia under rubriken båtpersonal upptagit frågor rörande
lönegradsplacering av de vid marinen förefintliga befattningarna för maskinist
av 2:a klass i lönegrad MEo 8 och fartygsbefälhavare i MEo 12. Befattningarna
förekomma vid marindistrikt och kustartilleriförsvar för tjänstgöring
på de smärre fartyg, som användas för transport av militärpersonal,
arbetsstyrkor och redskap mellan olika befästningsanläggningar, förläggningar
o. d.
Vid sina överväganden av hithörande spörsmål hade de sakkunniga funnit
fartygsbefälliavarna lämpligen böra hänföras till två skilda lönegrader
— 12 och 15 lönegraderna — varvid till den högre lönegraden borde hänföras
befattning, för vilken i enlighet med gällande bestämmelser erfordrades
lägst styrmansexamen. Vad maskinisterna beträffade, syntes en inplacering
i 9 lönegraden — vilken i annat sammanhang föreslagits komma till
användning för viss maskinistpersonal — vara skälig. Tjänstebenämningama
borde vara maskinist, båtbefälhavare och fartygsbefälhavare för befattning
i 9, 12 respektive 15 lönegraden.
Särskilda yttranden och uttalanden. Ledamoten Dalil har funnit alt för
här avsedd personal bör tillämpas eu serie omfattande fartygsmaskinist i
13, fartygsbefälhavare i 15 och förste fartygsbefälhavare i 17 lönegraden.
Iförsvarets civila tjänstemaiuiaförbund har förordat samma serie, dock med
den ändringen att för fartygsmaskinisten föreslagits 12 lönegraden.
Sveriges arbetsledareförbund har funnit de maskinister som vore placerade
såsom bogserbåtsmaskinister böra hänföras till 12 lönegraden. Marinledningen
har framhållit, att här ifrågavarande personal är avsedd att ersätta militär
personal och ofta kommer att tjänstgöra parallellt med dylik. Det har
därför synts marinledningen, att avlöningsförhållandena för båtpersonalen
(fartygspersonalen) böra avpassas så, att de så nära som möjligt sammanfalla
med närmast jämförbara militära kategorier. Viss hithörande personal
vore emellertid anställd enligt kollektivavtal, till vilket förhållande även
borde tagas hänsyn. Marinledningen påvisar härefter bland annat, att löneställningen
för den militära personal, som närmast kunde jämföras med de
civila befattningshavare, vilka enligt de sakkunnigas förslag komme att
hänföras till 12 lönegraden, för närvarande motsvarade lönegraderna c, 3,
10 och 12. Till personal anställd enligt avtal, vilken — om den överfördes
till extra ordinarie anställning — skulle beröras av de sakkunnigas förslag,
utginge för närvarande löner motsvarande lönegraderna 3, 5, 8, 14
och 17. För egen del ville marinledningen för 1''artygsbefäl förorda en serie
omfattande 8, It), 13 och 17 lönegraderna och för maskinbefäl en serie omfattande
8, 13 och 16 lönegraderna.
Enligt vad som framkommit i marinledningens yttrande över förevarande iMpariementvdel
av de sakkunnigas betänkande, synes det mig som om den av tjänslc
-
84
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
förteckningssakkunniga föreslagna serien vore väl schematisk och att ytterligare
differentiering av löneställningarna bör övervägas. Valet av lönegrader
torde jämväl komma att i viss utsträckning röna inverkan av det resultat,
vartill den av mig i annat sammanhang föreslagna särskilda löneutredningen
för maskinistpersonal m. fl. kan komina att leda. I anledning
härav är jag icke nu beredd att taga ståndpunkt till frågan om löneställningen
för båtpersonalen.
32. Stallpersonal.
De sakkunniga. De av de sakkunniga under förevarande rubrik behandlade
befattningarna äro för närvarande såsom extra ordinarie placerade i följande
lönegrader av löneplan MEo.
Lönegrad.
Vaktmästare; hovslagare .......................... 5
Fodermarsk; remontryttare ........................ 6
Stallföreståndare ......... 7
Stallföreståndare vid arméstaben................... 16
Rörande de olika befattningshavarnas arbetsuppgifter ha de sakkunniga
angivit, att stallföreståndare närmast vore ansvarig för ordningen i honom
underställda stallbyggnader samt för vården av där befintliga hästar och
materiel. Han hade jämväl att svara för att den honom underställda stallpersonalen
fullgjorde sina åligganden. Stallföreståndaren vid arméstabens
stall, som på grund av detta etablissements belägenhet intoge eu självständigare
ställning än övriga stallföreståndare, vore tillika kasemunderofficer för
etablissementet. Fodermarsken vid arméstabens stall vore stallföreståndarens
ställföreträdare och svarade närmast under denne för furage och furagering.
Hovslagarna vid sistnämnda stall sörjde för hästarnas howård och hovbeslag,
varjämte de biträdde med skötseln av sjuka hästar. Vaktmästarna ryktade
och rastade hästarna, biträdde med furageringen, skötte renhållningen
av stallar och materiel in. m. Samtlig här ifrågavarande personal rekryterades
så gott som utan undantag från det fast anställda manskapet vid beridna
förband.
Remontryttarbefattningama hade under de senare åren inrättats vid vissa
förband i syfte att minska antalet fast anställt manskap. Befattningshavarna,
vilka hade till uppgift att inrida remonter, rekryterades så gott som uteslutande
från det fast anställda manskapet, därvid stora fordringar uppställdes
på ridutbildning och skicklighet såsom ryttare.
I fråga om befattningen som stallföreståndare vid arméstabens stall ha
de sakkuninga ifrågasatt, om icke denna befattning borde bestridas av pensionerad
underofficer. De sakkunniga ha därför icke ansett sig böra upptaga
frågan om befattningens lönegradsplacering till omprövning.
För här ifrågavarande personal anse de sakkunniga, på sätt föreslagits
för Vaktmästarpersonalen vid försvaret, att i första hand 5 och 7 lönegra
-
85
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
derna böra komma till användning. Härvid borde 5 lönegraden avses föi
hästskötare, av vilken icke erfordrades särskild yrkesutbildning i egentlig
mening. 7 lönegraden borde avses för personal med särskilt yrkeskunnande,
d. v. s. hovslagare och fodermarsk. Stallföreståndaren syntes böra inplaceras
i 9 lönegraden. I fråga om löneställningen för remontryttarpersonalen ha de
sakkunniga icke förutsatt någon ändring.
De nuvarande vaktmästarbefattningarna i 5 lönegraden ha synts de sakkunniga
böra benämnas hästskötare. I övrigt ha de sakkunniga icke föreslagit
några ändringar i nuvarande tjänstebenämningar.
Särskilda yttranden av vissa ledamöter. Ledamoten Dahl har ansett, att
lönegradsserien för här ifrågavarande personal borde omfatta 6, 8 och 10
lönegraderna, varvid 6 lönegraden skulle avses för hästskötare, 8 lönegraden
för fodermarsk, hovslagare och remontryttare samt 10 lönegraden för stallföreståndare.
Ledamoten Helidén har ansett, att remontryttama borde uppflyttas
till 7 lönegraden.
Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter. Försvarets civila
tjänstemannaförbund har funnit remontryttare och hovslagare böra hänföras
till 9 lönegraden, fodermarsken under benämningen stallföreståndare
till 9 lönegraden samt stallföreståndama till 9 och 11 lönegraderna under
benämningarna stallföreståndare respektive förste stallföreståndare.
Remissyttrandena. Chefen för armén har med hänsyn bl. a. till principen
att beställningar, som huvudsakligen rekryteras från furirer och överfurirer,
böra placeras i 8 lönegraden, instämt i ledamoten Dahls förslag. Försvarets
socialbyrå har i likhet med de sakkunniga funnit hovslagare böra upptagas
i 7 lönegraden, till vilken lönegrad jämväl remontryttama borde hänföras.
Försvarets civilförvaltning har funnit det kunna ifrågasättas, om icke i fråga
om remontryttama — i betraktande av arten av det arbete, som åligger dessa
befattningshavare, samt den särskilda kunnighet de måste besitta — en inplacering
i 7 lönegraden bättre skulle svara mot arbetsuppgifternas kvalitet.
Landsorganisationen och statstjänarkartellen ha funnit remontryttare
böra placeras i 7 lönegraden. Allmänna lönenämnden har i brist på uppgifter
angående storleken av de stall vid vilka för närvarande stallföreståndare
i MEo 7 vore anställda, icke kunnat taga slutlig ställning till förslaget,
att stallföreståndartjänst endast skulle finnas i 9 lönegraden. Lönenämnden
har vidare erinrat, att hovslagare vid veterinärhögskolan vore placerad i fi
lönegraden, medan en hovslagare vid veterinärinrättningen i Skara vore
placerad i 7 lönegraden. Statens organisationsnämnd har icke haft anledning
till erinran mot de sakkunnigas förslag under det statskontoret haft svårt
att inse, att de föreslagna lönegradsuppflyttningarna kunde vara sakligt motiverade.
I varje fall syntes bärande skäl knappast kunna anföras för att
hovslagarna skulle placeras eu lönegrad högre än hovslagare vid veterinärhögskolan.
För egen de] är jag icke beredd att för hovslagare föreslå uppflyttning Departem*
till högre lönegrad än den b:e, med hänsyn till att befattning för hovslagare c e,en‘
86
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
'' id veterinärhögskolan är liäuförd till denna lönegrad. Då det framgår av de
sakkunnigas förslag, att fodermarsk och hovslagare böra i lönehänseende
jämställas, tinnei jag att ifragavarande bada befattningar böra inplaceras i
6 lönegraden.
I fråga om remontryttarbefattningarna i 6 lönegraden ha de sakkunniga
icke föi-utsatt någon ändring av löneställningen. Med hänsyn till de krav
på kvalificerat yrkeskunnande, som måste ställas på befattningshavarna, har
jag funnit skäligt, att remontryttarna uppflyttas från 6 till 7 lönegraden.
I övrigt biträder jag vad de sakkunniga föreslagit.
Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att godkänna de av mig i det föregående angivna grunderna
för viss tjänsteförteckningsrevision för försvarsväsendet
in. m.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Per Ihrfelt.
Kungl. Maj. ts proposition nr 246.
87
Innehållsförteckning.
Sid.
Inledning.............................................................. 4
I avd. Allmänna frågor..................................... 4
1. Huvuddragen i tjänsteförteckningssakkunnigas förslag ................ 4
2. Remissutlåtandena............................................... 44
3. Departementschefen .............................................. 24
II avd. Speciella frågor............................................... 30
1. Viss chefspersonal................................................ 30
2. Administrativ personal............................................ 33
3. Kameral personal................................................ 34
4. Civil ingenjörpersonal............................................. 35
5. Viss personal med merkantila och kontrollerande uppgifter............ 41
6. Kontorspersonal................................................. 43
7. Arbetsledarpersonal. .............................................. 45
8. Förrådspersonal.................................................. 52
9. Teknisk biträdespersonal.......................................... 56
10—It. Maskinistpersonal. Hantverkarpersonal......................... 58
12—13. Sjukvårdspersonal. Ekonomipersonal.......................... 59
14. Vaktmästarpersonal.............................................. 60
15. Bilpersonal...................................................... 62
16. Civilmilitär ingenjörpersonal....................................... 64
17—19. Läkarpersonai. Tandläkarpersonal. Veterinärpersonal............ 68
20. Forskningspersonal............................................... 71
21—23. Studieledarpersonal. Psykologpersonal. Redaktörpersonal......... 72
24. Viss personal vid centrala värnpliktsbyrån.......................... 74
25—27. Meteorologpersonal. Trafikledarpersonal. Radiopersonal.......... 75
28. Fotografpersonal................................................. 78
29. Polispersonal.................................................... 80
30. Skogvaktarpersonal............................................... 81
31. Båtpersonal..................................................... 83
32. Stallpersonal .................................................... 84
Hemställan
86
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:411 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss tjänsteförteckningsrevision för försvarsväsendet m. m. s. 9 i texten
- SU 1947:212 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss tjänsteförteckningsrevision för försvarsväsendet m. m. s. 1 i texten