Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar m. m

1947-05-09 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:260, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

1

Nr 260.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

m. m.; given Stockholms slott den 9 maj 1947.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar; samt

2) lag om inskränkning av offentligheten vid domstol beträffande allmänna

handlingar.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Hihang till riksdagens protokoll 1017. 1 samt. Nr 260.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 260-

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 10, 16, 20, 26, 35, 36, 38 och 39 §§ lagen den

28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

10

Handlingar rörande polismyndighets,

tullmyndighets eller allmän

åklagares verksamhet till förekommande

eller beivrande av brott må

ej utlämnas, såvida skäligen kan befaras,

att utlämnande skulle motverka

brotts upptäckande eller brottmåls

utredning eller åtgärder till förekommande

av brott eller ock vara

menligt för rikets säkerhet eller för

enskild person; dock må handling ej

i något fall hemlighållas längre tid

än sjuttio år från dess datum, och

vare Konungen obetaget att, där särskilda

omständigheter det påkalla,

medgiva utlämnande utan hinder av

vad ovan stadgas.

16

För statlig eller kommunal statistik

lämnade uppgifter, som avse namn
-

(Föreslagen lydelse:)

§■

Handlingar rörande polismyndighets,

tullmyndighets eller åklagares

verksamhet till förekommande eller

beivrande av brott sd ock handlingar

rörande användning av tvångsmedel i

brottmål må ej utlämnas, såvida skäligen

kan befaras, att utlämnande

skulle motverka brotts upptäckande

eller brottmåls utredning eller åtgärder

till förekommande av brott eller

ock vara menligt för rikets säkerhet

eller för enskild person; dock må

handling ej i något fall hemlighållas

längre tid än sjuttio år från dess datum,

och vare Konungen obetaget att,

där särskilda omständigheter det påkalla,

medgiva utlämnande utan hinder

av vad ovan stadgas.

Vad i första stycket är stadgat om

åklagare skall ej äga tillämpning å

riksdagens ombudsmän.

§•

För statlig eller kommunal statistik

lämnade uppgifter och myndig
-

1 Senaste lydelse av 20 § se SFS 1946:449.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260-

3

(Gällande lydelse:)

givna enskilda personer, bolag eller

andra enskilda samfälligheter, må ej

utlämnas förrän tjugu år från uppgiftens

datum förflutit, därest ej den

som däri avses samtycker till ett tidigare

utlämnande, eller ock, med

hänsyn till uppgiftens natur eller det

ändamål för vilket den åstundas och

omständigheterna i övrigt, trygghet

kan anses vara för handen, att utlämnandet

ej kommer att missbrukas

till hans skada. Vid utlämnande böra

erforderliga förbehåll göras.

(Föreslagen lydelse:)

hets bearbetningar därav må, såframt

de avse namngivna enskilda personer,

bolag eller andra enskilda samfälligheter,

icke utlämnas förrän tjugu år

från uppgiftens datum förflutit, därest

ej den som däri avses samtycker

till ett tidigare utlämnande, eller ock,

med hänsyn till uppgiftens eller bearbetningens

natur eller det ändamål

för vilket den åstundas och omständigheterna

i övrigt, trygghet kan anses

vara för handen, att utlämnandet

ej kommer att missbrukas till hans

skada.

Vad i första stycket sägs skall icke

utgöra hinder för utlämnande, i de

fall och i den ordning Konungen bestämmer,

av lönestatistiska uppgifter

till löntagarna för granskning av uppgifternas

riktighet eller av bearbetningar

av sådana uppgifter till förening

av arbetsgivare eller arbetstagare

för begagnande vid förhandlingar

om löneuppgörelser eller förberedelser

därtill.

Då handling med stöd av första eller

andra stycket utlämnas, böra erforderliga

förbehåll göras.

20 §.

Handling som — — — ej kartellregister.

På framställning---motsvarande tillämpning.

Handling i ärende rörande tillåtelse

för aktiebolag enligt 101 § 2 mom.

lagen om aktiebolag att i balansräkning

redovisa aktier i gemensamma

poster må icke utan bolagets samtycke

utlämnas förrän femtio år förflutit

från handlingens datum.

26 §.

Handlingar som--— därtill samtycker.

Beträffande handlingar —--deras datum.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 260-

(Gällande lydelse:)

35

BB
Handlingar

innefattande domstols

beslut i där anhängiggjort mål eller

ärende samt protokoll och anteckningar,

som förts vid fattande av sådant

beslut, må ej utlämnas förrän beslutet

är i vederbörlig ordning avkunnat eller

expedierat.

36

Har allmän underrätt, polisdomstol

eller krigsrätt handlagt mål inom

stängda dörrar, eller har förhör inom

stängda dörrar hållits inför hovrätt,

må protokoll över sådan handläggning

samt därvid till domstolen ingivna

handlingar icke utan dess tillstånd

utlämnas, innan målet blivit

skilt från domstolens handläggning.

När domstolen skiljer målet från sig,

äger den förordna, att dylika protokoll

och ingivna handlingar ej heller

därefter må utlämnas förrän viss tid,

i intet fall längre än sjuttio år, förflutit

från dagen för förordnandet;

därvid må dock, om det med hänsyn

till målets beskaffenhet finnes lämpligt,

föreskrivas, att utlämnande före

den sålunda bestämda tidpunkten må

ske med enskilda parters samtycke.

Fullföljes till hovrätt mål, i vilket

(Föreslagen lydelse:)

Handlingar rörande någons ansökan

om inträde i advokatsamfundet

eller hans rätt att vara advokat

eller rörande disciplinärt förfarande

mot advokat må, i vad de angå hans

ekonomiska ställning eller innefatta

upplysningar, vilkas offentliggörande

kan lända annan till men, icke utan

samtycke av den handlingen sålunda

angår utlämnas tidigare än sjuttio år

efter handlingens datum.

§•

Dom eller annat beslut av domstol

i där anhängiggjort mål eller ärende

samt protokoll och anteckningar, som

hänföra sig till beslutet, må ej utlämnas

förrän beslutet avkunnats eller

expedierats.

§■

Har förhandling i mål vid domstol

hållits inom stängda dörrar, må protokoll

över sådan förhandling jämte

annan dylik uppteckning samt därvid

företedda handlingar icke utan domstolens

tillstånd utlämnas, innan målet

blivit skilt från dess handläggning.

Domstolen äger ock i avbidan på sådan

förhandling besluta att handlingar,

som inkomma i målet, icke utan

dess tillstånd må utlämnas; har förhandling

hållits inom stängda dörrar,

må sådant beslut meddelas beträffande

handlingar, som därefter inkomma.

Förekommer, då domstolen skiljer

målet från sig, handling som enligt

första stycket ej må utlämnas, äger

domstolen förordna att handling som

nu sagts så ock dom eller beslut, som

avkunnats inom stängda dörrar, ej

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 260-

5

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

underrätt meddelat förordnande som

i första stycket sägs, må till hovrätten

ingivna och där upprättade handlingar

i målet icke utan hovrättens tillstånd

utlämnas, innan målet blivit

skilt från dess handläggning; ankommande

på hovrätten att vid handläggningens

avslutande ej mindre pröva

det av underrätten meddelade förordnandet

än även, om anledning därtill

finnes, meddela motsvarande förordnande

med avseende å hovrättens

handlingar i målet.

Fullföljes hos Konungen mål, .däri

förordnande som ovan sagts gäller,

må till nedre justitierevisionen ingivna

samt dår och hos högsta domstolen

upprättade handlingar i målet

icke utan högsta domstolens tillstånd

utlämnas, innan målet blivit skilt från

dess handläggning; ankommande på

domstolen att vid handläggningens

avslutande ej mindre pröva underrätts

och hovrätts ifrågavarande förordnanden

än även, om anledning

därtill finnes, meddela motsvarande

förordnande med avseende å nedre

justitierevisionens och högsta domstolens

handlingar i målet.

Över förordnande, som av domstol

jämlikt denna paragraf meddelats,

må ej föras särskild klagan.

Protokoll i mål vid domstol, som i

denna paragraf sägs, må ej hemlighållas

på grund av andra stadganden

i denna lag i vidare mån än som

följer av 35 §.

må utan domstolens tillstånd utlämnas,

innan viss tid förflutit, i intet

fall längre än sjuttio dr från dagen

för förordnandet. Är handlingen sådan

att den enligt bestämmelse i 1

■—54 §§ eller föreskrift, som meddelats

med stöd därav, ej må utlämnas

till envar, må domstolens förordnande

innehålla att vad sålunda är stadgat

om handlingens utlämnande skall

äga tillämpning.

Full följes talan i mål, vari förordnande

enligt andra stycket gäller, må

ej heller handlingar, som därefter inkomma

eller hos högre rätt upprättas

1 målet, utan rättens tillstånd utlämnas;

innan förhandling i målet hållits

eller, då förhandling ej äger rum, rätten

skilt målet från sig. På högre rätt

ankommer, då rätten skiljer målet

från sig, ej mindre att pröva förordnande

som lägre rätt meddelat än

även, om anledning därtill finnes, att

med avseende å den högre rättens

handlingar i målet meddela förordnande

enligt andra stycket.

Är på grund av förordnande enligt

2 § 4 mom. tredje stycket tryckfrihetsförordningen

allenast viss myndighet

behörig att pröva fråga om

handlings utlämnande, må domstol

icke utan denna myndighets samtycke

lämna tillstånd till utlämnande.

Protokoll över förhandling jämte

annan dylik uppteckning i mål vid

domstol samt handlingar, som företetts

vid förhandlingen, så ock beslut

och dom i målet må ej hemlighållas i

vidare män än som följer av denna

paragraf eller 35 §.

Vad i denna paragraf är stadgat om

mål skall äga motsvarande tillämpning

beträffande ärende.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds proposition nr 260-

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

38 §.

Där det---handlingars utlämnande.

39

Vad i denna lag stadgas länder ej

i annat fall än i 12 § första stycket

eller 1A § andra stycket sägs till inskränkning

i sökandes, klagandes eller

andra parters rätt att i mål och

ärenden hos domstol eller annan

myndighet utbekomma protokoll och

andra handlingar.

Kan handling, som ej må utlämnas

till envar, antagas vara av betydelse

som bevis i rättegång eller för förundersökning

i brottmål, äger domstol,

där rättegången föres eller fråga

som hör till förundersökningen må

upptagas, förordna att handlingen

skall tillhandahållas domstolen eller

undersökningsledaren. Vad nu sagts

gälle dock ej handlingar, som avses

i 1—5 §§ samt 31 och 33 §§. Är handlingens

innehåll sådant att den som

utfärdat handlingen ej enligt 36 kap.

5 § andra, tredje eller fjärde stycket

rättegångsbalken må höras som vittne

därom, må handlingen ej företes

i rättegången eller vid förundersökningen.

Ej heller må, med mindre

synnerlig anledning förekommer därtill,

handlingen företes i rättegången

eller vid förundersökningen, om därigenom

yrkeshemlighet skulle uppenbaras.

§•

Vad i denna lag stadgas länder ej

till inskränkning i sökandes, klagandes

eller andra parters rätt att i mål

och ärenden hos domstol eller annan

myndighet utbekomma dom, beslut

och andra handlingar.

Finnes av hänsyn till allmänna eller

enskilda intressen vara av synnerlig

vikt att innehållet i annan handling

än dom eller beslut icke uppenbaras,

må dock med stöd av stadgande

i denna lag utlämnande av sådan

handling till parten vägras; vid utlämnande

skola erforderliga förbehåll

göras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 260-

7

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

Har med stöd av 36 § i dess äldre lydelse förordnande meddelats att handling

ej må utlämnas, skall handlingen likväl utlämnas, om domstol, som

först meddelat förordnandet, lämnar tillstånd därtill.

Förslag

till

Lag

om inskränkning av offentligheten vid domstol beträffande allmänna

handlingar.

Härigenom förordnas som följer.

Företes vid förhandling inför domstol allmän handling, som enligt vad

därom är stadgat icke må utlämnas till envar, och finnes det vara av synnerlig

vikt att ej genom handlingens offentliggörande något uppenbaras som

av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen bör hållas hemligt, äge domstolen,

även om föreskrift därom eljest ej är i lag meddelad, förordna att

förhandlingen i vad den angår sådan handling skall hållas inom stängda

dörrar.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 18 april 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

samt t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ändrade bestämmelser

rörande hemlighållande av rättegångshandlingar m. m. samt anför

följande.

Processlagberedningen har i sitt den 17 mars 1944 avgivna betänkande med

förslag till lag om införande av nya RB m. in. (SOU 1944:9, 10) föreslagit

ändringar i vissa delar av lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Till detta ändringsförslag

ansluter sig ett förslag till lag om inskränkningar i vissa fall av offentligheten

vid domstol beträffande allmänna handlingar. Beredningens förslag innefattar

vissa av rättegångsreformen omedelbart föranledda ändringar i 10,

26 och 36 §§ 1937 års lag. Dessutom har beredningen till undersökning upptagit

frågan om befogenhet för domstol att, då det erfordras i bevissyfte, erhålla

tillgång till allmänna handlingar, som icke äro offentliga, samt framlagt

vissa av undersökningen föranledda förslag. Vid genomförande av 1937

års lagstiftning om allmänna handlingars offentlighet blev denna fråga icke

närmare reglerad; det förutsattes dock att frågan borde lösas i samband med

rättegångsreformen.

Ytterligare utredning av de frågor beredningen sålunda behandlat har utförts

inom justitiedepartementet och framlagts i en den 15 mars 1947 dagtecknad

promemoria. Vid promemorian finnas fogade förslag till ändring i

10, 26, 35, 36, 38 och 39 §§ 1937 års lag samt förslag till lag om inskränkning

av offentligheten vid domstol beträffande allmänna handlingar.

över promemorian jämte därvid fogade lagförslag ha efter remiss yttranden

avgivits av rikets hovrätter, arbetsdomstolen, styrelsen för föreningen

Sveriges häradshövdingar, styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare samt

styrelsen för Sveriges advokatsamfund. Yttranden över vissa delar av promemorian

ha avgivits av justitiekanslersämbetet, överståthållarämbetet, läns
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

9

styrelserna i Örebro län och Västmanlands län samt styrelserna för svenska

stadsförbundet och svenska landstingsförbundet.

Fråga har även uppkommit om ändring i 16 § 1937 års lag för att möjliggöra

utlämnande av vissa lönestatistiska undersökningar samt om ett tillägg

till 20 § i anledning av ikraftträdandet av den nya aktiebolagslagen.

Jag anhåller att nu få upptaga dessa lagstiftningsfrågor till behandling och

till en början lämna en översikt över gällande rätt. De av beredningen framlagda

lagförslagen torde såsom bilagor (Bilaga A och B) få fogas vid statsrådsprotokollet.

Gällande rätt.

Enligt 2 § 2 inom. tryckfrihetsförordningen skall varje svensk medborgare

äga fri tillgång till allmänna handlingar, som förvaras hos stats- eller

kommunalmyndighet. Vissa inskränkningar i denna rätt kunna dock enligt

samma moment förekomma, nämligen sådana som påkallas av hänsyn till

rikets säkerhet eller dess förhållande till främmande makt eller för brotts

förekommande eller beivrande eller till behörigt skydd för statens eller menigheters

intresse i deras ekonomiska mellanhavanden med varandra och

med enskilda eller av hänsyn till privatlivets helgd eller enskildas behöriga

ekonomiska intresse. De inskränkningar som gälla framgå av 1937 års lag

och av författningar som utfärdats med stöd därav.

Inskränkningarna innefatta i regel förbud att under viss tid utlämna handlingar.

Förbuden äro emellertid i flera fall icke ovillkorliga. Vissa av de

handlingar, som med hänsyn till allmänna intressen åtnjuta sekretesskydd,

kunna utlämnas efter särskilt tillstånd av myndighet. Då förbud stadgats

av hänsyn till enskilda, kan utlämnande i allmänhet ske med samtycke av

den enskilde och i vissa fall även utan sådant samtycke, då fara för missbruk

icke anses föreligga. Som allmän regel gäller att förbuden skola tillämpas,

hos vilken myndighet handlingarna än finnas.

Framställning att utfå en allmän handling prövas av den myndighet, hos

vilken handlingen finnes; i vissa fall kan prövningen i första hand ankomma

på befattningshavare hos myndigheten. Undantag från regeln att myndighet

som förvarar handlingen skall pröva fråga om utlämnande gäller för

vissa hemligstämplade handlingar. Enligt 2 § 4 mom. tredje stycket tryckfrihetsförordningen

äger nämligen Kungl. Maj:t, där det finnes av särskilda

förhållanden påkallat till beredande av trygghet mot obehörigt utlämnande,

beträffande särskilda slag av hemliga handlingar förordna att handlingarna

i viss ordning skola förses med anteckning om att de äro hemliga. Fråga

huruvida handling, som försetts med sådan anteckning, likväl lagligen bör

utlämnas må prövas allenast av den eller de myndigheter Kungl. Maj:t Instämt,

även om handlingen förvaras hos annan myndighet. Med stöd av detta

stadgande ha förordnanden utfärdats bl. a. beträffande militära och diplomatiska

handlingar.

Mot myndighets beslut, varigenom utlämnande vägrats, kan i regel talan

fullföljas i närmare angiven ordning. Kungl. Maj:t kan även i viss utsträck
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

ning enligt 37 och 38 §§ 1937 års lag besluta om utlämnande av handling,

som eljest är hemlig. 1 37 § avses sådana fall, då handling är hemlig enligt

Kungl. Maj ds förordnande eller enligt beslut av annan statsmyndighet än

sådan som lyder under riksdagen; även beträffande handling, vars hemlighållande

grundar sig omedelbart på stadgande i lagen men som kan utlämnas

med dylik myndighets tillstånd, kan Kungl. Maj:t enligt samma lagrum

tillåta utlämnande. I övrigt gäller enligt 38 § att Kungl. Majd alltid kan förordna

om utlämnande av handling, då det finnes erforderligt för tillvaratagande

av allmän eller enskild rätt. Av 39 § framgår att bestämmelserna om

hemlighållande av allmänna handlingar i regel icke inskränka den rätt sökande,

klagande eller andra parter eljest äga att i mål och ärenden hos domstol

eller annan myndighet utfå protokoll och andra handlingar.

Bestämmelserna i 1937 års lag avse endast allmän handlings utlämnande

till enskilda; i vad mån sådan handling skall tillhandahållas annan myndighet

än den, som förvarar handlingen, besvaras icke i lagen. Föreskrifter därom

finnas meddelade endast för vissa särskilda fall. I övrigt torde av myndigheternas

skyldighet att bistå varandra i allmänhet följa att de, åtminstone

i viss utsträckning, böra tillhandagå varandra med handlingar, även om dessa

äro hemliga. Hänsyn får dock härvid tagas till handlingens beskaffenhet

och omständigheterna i övrigt. I fråga om handlingars tillhandahållande åt

domstol måste beaktas att handlingarnas innehåll därigenom kan bli offentligt.

De regler som gälla om hemlighållande av domstolshandlingar intaga i vissa

hänseenden en särställning. Vid de allmänna underrätterna och vissa andra

domstolar skall förhandlingen, utom i vissa undantagsfall, vara offentlig.

Härav följer att protokollet över den offentliga förhandlingen med de handlingar

som intagits däri icke kan vara hemligt. Sekretessen i fråga om domstolsprotokoll

måste således anknyta till de fall, då handläggning sker inom

stängda dörrar. I 36 § 1937 års lag, vilket stadgande äger tillämpning å allmän

underrätt, polisdomstol och krigsrätt samt högre rätt, skiljes mellan

protokoll å ena sidan och andra hos domstolen förvarade handlingar å andra

sidan. Huvudregeln är alt protokollet må hemlighållas endast i den män det

avser handläggning inom stängda dörrar eller, såvitt angår protokoll vid

högre rätt, då sådan handläggning ägt rum vid lägre rätt. Har handläggningen

i målet däremot varit offentlig, skall protokollet vara offentligt, även om

en däri intagen handling eller protokollets innehåll i övrigt skulle kunnat

föranleda hemlighållande enligt annat stadgande i 1937 års lag. Härvid bortses

från att enligt 35 § den tidpunkt då protokollet blir offentligt framflyttas

för att innehållet i dom eller beslut, som ännu ej avkunnats eller expedierats,

icke skall röjas. Beträffande allmän handling, som ingivits till domstolen men

ej influtit i protokollet, gälla däremot de särskilda sekretessbestämmelserna i

1937 års lag utan inskränkning. Har således en polisrapport eller ett läkarutlåtande

endast delvis intagits i domstolens offentliga protokoll, blir endast

denna del offentlig; återstoden av rapporten eller utlåtandet kan vara sekre
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

11

tesskyddad (jämför NJA 1945:2). Det må emellertid framhållas alt med

det hittills vedertagna muntligt-protokollariska förfarandet allt som är av betydelse

för målets avgörande bör intagas i underrättens protokoll.

Bestämmelserna i 36 § 1937 års lag innehålla i övrigt att, om allmän underrätt,

polisdomstol eller krigsrätt handlagt mål inom stängda dörrar eller om

förhör inom stängda dörrar hållits inför hovrätt, protokoll över sådan handläggning

samt därvid till domstolen ingivna handlingar icke utan dess tillstånd

må utlämnas, innan målet blivit skilt från domstolens handläggning.

När domstolen skiljer målet från sig, äger den förordna att dylika protokoll

och ingivna handlingar ej heller därefter må utlämnas förrän viss tid, i intet

fall längre än sjuttio år, förflutit från dagen för förordnandet; därvid må

dock, om det med hänsyn till målets beskaffenhet finnes lämpligt, föreskrivas

att utlämnande före den sålunda bestämda tidpunkten må ske med

enskilda parters samtycke. I lagrummet meddelas vidare föreskrifter för

högre rätt i mål, vari förordnande som nu sagts gäller. Föreskrifterna innebära

att till högre rätt ingivna och där upprättade handlingar i målet icke

utan den högre rättens tillstånd må utlämnas, innan målet skilts från dess

handläggning, samt att den högre rätten skall pröva förordnande som lägre

rätt meddelat och, om anledning därtill föreligger, meddela motsvarande

förordnande med avseende å de nytillkomna handlingarna i målet.

Såsom framgår av vad nu sagts är förordnande om handläggning inom

stängda dörrar ett villkor för att underdomstols protokoll skall åtnjuta

sekretesskydd. Huruvida handläggningen skall vara offentlig eller må äga

rum inom stängda dörrar, regleras icke i 1937 års lag; härom gälla bestämmelser

i allmän lag. Rättegången vid underdomstolarna har sedan gammalt

varit offentlig. Denna grundsats har uttryckligen fastslagits i förordningen

den 22 april 1881, vari föreskrives att vid allmän underrätt rättegången skall

hållas offentligen. En inskränkning i offentligheten gjordes dock för det

fall, att rätten fann förekommande mål vara för anständigheten och sedligheten

stötande, i vilken händelse åhörarna skulle på ordförandens tillsägelse

avträda.

En ytterligare inskränkning i offentligheten vid underdomstolarna infördes

år 1913 genom ändring i 1881 års förordning. Från offentlighet undanlogos

då även mål, vari på grund av rättegångens offentlighet något kunde

uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet borde hållas hemligt för

främmande makt.

Genom senare lagstiftning har offentlighetsprincipen gjorts tillämplig å

förhör inför hovrätt ävensom vid krigsdomstolama och vissa andra särskilda

domstolar, dock med nu angivna begränsningar. A andra sidan har offentligheten

även genom senare lagstiftning begränsats i vissa mål, huvudsakligen

av hänsyn till enskilda intressen. Handläggning inom stängda dörrar

kan sålunda i vissa fall ske, bl. a., i äktenskapsmål, mål om äktenskaplig

börd, angående vårdnaden om barn i äktenskap, om faderskap till barn utom

äktenskap och underhåll till sådant barn, om omyndighetsförklaring eller

sådan förklarings hävande samt i mål om utpressning, om brott av under
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

årig och om vissa yrkeshemligheter. Ett särskilt undantag från regeln om

rättegångs offentlighet finnes i lagen om krigsdomstolar och rättegången

därstädes. Enligt denna skall offentligheten vara utesluten —- förutom i förut

angivna fall — även där i krig eller, då rikets krigsmakt eller del därav för

annat ändamål än övning ställes eller är ställd på krigsfot, offentlighet anses

vara hinderlig för krigsföretagens framgång eller menlig för krigsmaktens

säkerhet.

Bestämmelserna om handläggning av mål inom stängda dörrar innebära

att allenast den del av målet, under vilken sekretesskyddade omständigheter

beröras, bör handläggas på sådant sätt. En uppdelning av handläggningen bör

således ske och övriga delar av målet handläggas offentligt.

Domstolens beslut att handlägga mål inom stängda dörrar kan enligt

gällande rätt icke särskilt överklagas. Däremot torde överrätt, då talan dit

fullföljes i målet i övrigt, äga taga under omprövning även frågan om offentlighetens

uteslutande vid underrätten. Finner överrätten att offentligheten

uteslutits på otillräckliga skäl, synes den vara befogad att återförvisa målet

till underrätten för ny handläggning. Rättelse kan även komma till stånd

därigenom att överrätten håller offentligt förhör med parterna.

Det må anmärkas att frågan om fullföljd av talan mot domstols beslut

att hålla förhandling inom stängda dörrar är föremål för utredning. I skrivelse

den 17 maj 1944, nr 284, har nämligen riksdagen anhållit, bland annat,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående rätt för part att

föra särskild talan mot beslut, varigenom domstol förordnat om måls handläggning

inom stängda dörrar, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen må föranleda. Skrivelsen har överlämnats till 1943 års

sekretessutredning för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag.

Enligt 36 § 1937 års lag gäller att ej heller domstols förordnande angående

hemlighållande av handlingar får särskilt överklagas. Såsom förut anförts

skall överrätt, då målet eljest fullföljes dit, pröva förordnandet. Fullföljes

ej talan i målet, blir domstols förordnande om hemlighållande av allmän

handling att anse som ett lagakraftvunnet beslut. Någon ny prövning av de

förhållanden som legat till grund för förordnandet kan ej från domstolens

sida äga rum, även om dessa förhållanden väsentligt ändrats. Däremot äger

Kungl. Maj:t enligt 37 § 1937 års lag medgiva utlämnande utan hinder av

domstolens förordnande.

Av processlagberedningens förslag föranledda frågor.

De av processlagberedningen framlagda förslagen hänföra sig till hemlighållande

av handlingar rörande förundersökning i brottmål, av handlingar

rörande tillsynen över advokatväsendet samt av domstolshandlingar. Vidare

behandlas i förslaget frågan om allmänna handlingars tillhandahållande åt

domstol och vad därmed äger samband. Jag övergår nu till att närmare behandla

dessa frågor var för sig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

13

Handlingar rörande förundersökning i brottmål.

I 10 § 1937 års lag stadgas att handlingar rörande polismyndighets, tullmyndighets

eller allmän åklagares verksamhet till förekommande eller beivrande

av brott ej må utlämnas, såvida skäligen kan befaras att utlämnande

skulle motverka brotts upptäckande eller brottmåls utredning eller åtgärder

till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet eller

för enskild person; dock må handling ej i något fall hemlighållas längre än

sjuttio år från dess datum, och vare Konungen obetaget att, där särskilda

omständigheter det påkalla, medgiva utlämnande utan hinder av vad i lagrummet

stadgas.

Processlagberedningens förslag innebär att stadgandet i 10 § skall bliva

tillämpligt även på handlingar rörande användning av tvångsmedel i brottmål.

Beredningen framhåller att befogenhet att vidtaga åtgärder i sådant

hänseende tillkommer även andra än i paragrafen uppräknade myndigheter,

såsom domstol och inom den militära rättsskipningen militär myndighet.

Det vid promemorian fogade lagförslaget överensstämmer i förevarande

del med vad beredningen föreslagit.

I yttrandena bär förslaget till ändring i 10 § i allmänhet lämnats utan

erinran. Göta hovrätt framhåller att det med den föreslagna lydelsen kan

vara tveksamt om sekretesskydd tillkommer handlingar rörande sådan förvarsarrest

som avses i 96 § 1914 års lag om krigsdomstolar och rättegången

därstädes samt att en komplettering av lagrummet borde ske, om det funnes

lämpligt att bereda möjlighet till dylikt sekretesskydd.

Fråga om ytterligare ändring av lagrummet har upptagits i det av justitiekanslersämbetet

avgivna yttrandet. För närvarande är justitiekanslern att

anse som allmän åklagare och stadgandet i 10 § 1937 års lag är således tilllämpligt

å handlingar som röra justitiekanslems verksamhet till förekommande

eller beivrande av brott; även i nya RB betecknas justitiekanslern som

allmän åklagare. Enligt ett av sakkunniga inom justitiedepartementet den

19 december 1946 framlagt förslag till omorganisation av justitiekanslersämbetet

och inrättande av ett riksåklagarämbete (SOU 1946: 92) skulle emellertid

justitiekanslern upphöra att vara allmän åklagare; de uppgifter som

åvila honom i denna egenskap skulle övertagas av riksåklagaren. Justitiekanslem

skulle enligt förslaget dock alltjämt under Kungl. Maj:t vara särskild

åklagare i fråga om ämbetsbrott. Uppdelningen innebär beträffande

sådana brott att behörigheten att föra talan i mål angående ämbetsbrott, som

skall upptagas-omedelbart i högsta domstolen eller hovrätt och som ej angår

åklagare eller riksåklagaren eljest underställd befattningshavare, skulle tillkomma

justitiekanslern; beträffande andra ämbetsbrott skulle även riksåklagaren

äga föra talan.

I sitt yttrande framhåller justitiekanslersämbetet att 10 § 1937 års lag för

närvarande omfattade exempelvis anmälningar till justitiekanslern om ämbetsbrott

av ämbetsman med forum i hovrätt eller högsta domstolen samt

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungi. Maj.ts proposition nr 260.

att detta sekretesskydd efter uppdelningen skulle bortfalla. Ämbetet anför

härom vidare:

Hädanefter skulle det således bliva möjligt för envar a-tt erhålla tillgång

till dessa handlingar, även om det skäligen kunde befaras, att utlämnande

exempelvis skulle motverka brottmåls utredning eller vara menligt för rikets

säkerhet eller för enskild person. Det synes betänkligt, såväl ur allmän som

ur enskild synpunkt, om det i 10 § stadgade sekretesskyddet skulle helt och

hållet saknas i fråga om handlingar rörande ämbetsbrott av förevarande ämbetsmän,

medan ett motsatt förhållande skulle råda beträffande handlingar

rörande ämbetsbrott av andra ämbetsmän. En sådan av förslaget om justiliekanslersämbetets

omorganisation härflytande konsekvens, som icke i och för

sig är påkallad av förslaget, förefaller böra undvikas och bestämmelsen i

10 § sekretesslagen följaktligen undergå ändring. Ur de synpunkter justitiekanslersämbetet

har att företräda torde sådan ändring enklast kunna ske

genom att ordet allmän utginge ur uttrycket allmän åklagare, eventuellt också

genom att justitiekanslem infördes bland de i lagrummet uppräknade

myndigheterna.

Stadgandet i 10 § 1937 års lag bör kompletteras på sätt processlagberedningen

föreslagit. Dessutom synes vad justitiekanslersämbetet anfört motivera

en ändring av stadgandet. Jag ämnar senare under denna riksdag anmäla

förslag om en uppdelning av justitiekanslersämbetets nuvarande arbetsuppgifter

på sätt de sakkunniga föreslagit. Vissa därav påkallade lagändringar

ha redan förelagts riksdagen genom proposition angående ändring i nya

RB m. m. (nr 108). Sedan uppdelningen genomförts, blir justitiekanslem icke

längre att anses som allmän åklagare och således 10 § 1937 års lag enligt sina

ordalag icke tillämplig å handlingar rörande dennes verksamhet till förekommande

eller beivrande av brott. En sådan ändring av sekretessbestämmelsernas

tillämplighet synes böra undvikas. Dessa böra gälla även i fråga om särskild

åklagare; undantag torde dock böra göras för riksdagens ombudsmän.

Lagrummet bör alltså ändras på det sättet att det göres tillämpligt i fråga om

åklagare i allmänhet och att riksdagens ombudsmän särskilt undantagas.

Handlingar rörande tillsynen över advokatväsendet.

Enligt 8 kap. nya RB skall för riket finnas ett allmänt advokatsamfund;

advokat är den som är ledamot av detta samfund. Tillsyn över advokatväsendet

utövas av samfundets styrelse, som har att besluta om inträde i och

uteslutning ur samfundet samt om disciplinära åtgärder mot advokat. Viss

tillsyn över advokatväsendet utövas även av justitiekanslem. Han äger enligt

6 § nämnda kapitel hos styrelsen påkalla åtgärd mot advokat, som

åsidosätter sin plikt eller ej längre är behörig att vara advokat; enligt 8 §

äger han ock hos högsta domstolen föra talan mot styrelsens beslut i fråga

om disciplinärt förfarande mot advokat. Då styrelsen avslagit någons ansökan

om inträde i samfundet eller uteslutit någon därur, må denne hos högsta

domstolen föra talan mot beslutet.

Processlagberedningen återger ett uttalande inom beredningens rådgivande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 260.

15

nämnd att ärenden av här antytt slag ofta kunde angå advokatens ekonomiska

ställning eller andra personers enskilda förhållanden och att, såvitt

anginge dylika intressen, erforderligt skydd borde beredas mot handlingarnas

utlämnande, då dessa befunne sig i myndighets förvar. Beredningen finner

vad sålunda anförts vara förtjänt att beaktas, samt framhåller vidare

att, enär advokatsamfundet icke vore att anse som myndighet, handlingar,

som förvarades hos samfundet, icke vore offentliga. I den mån frågor av hithörande

slag handlades av justitiekanslern eller högsta domstolen, vore däremot

handlingar, som dit inkommit eller där upprättats, att anse som allmänna

handlingar. Enligt beredningens mening borde med avseende å dylika

handlingar skydd mot offentligheten beredas i angiven utsträckning. Beredningen

föreslår därför att till 26 § 1937 års lag skall såsom tredje stycke fogas

ett stadgade till skydd för sådana handlingar.

I det vid promemorian fogade förslaget ha vissa jämkningar i beredningens

förslag vidtagits. Det framhålles i promemorian att det skulle föra för

långt att medgiva undantag från offentlighetsregeln, så snart andras enskilda

förhållanden berördes i de nu avsedda handlingarna. I den mån handlingarna

blivit offentliggjorda genom annan rättegång eller eljest funnes offentligt

tillgängliga, saknades anledning att hemlighålla dem i förevarande ärenden.

I åtskilliga fall skulle även ett utlämnande sakna betydelse för den som

i handlingarna berördes. Enligt det vid promemorian fogade förslaget skola •

därför handlingarna, förutom i det fall då de angå den inträdessökandes

eller advokatens ekonomiska ställning, få hemlighållas i vad de innefatta

upplysningar, vilkas offentliggörande kan lända annan till men. Sekretessen

skall enligt förslaget kunna brytas genom samtycke av den, till vilkens skydd

bestämmelsen är tillkommen.

I yttrandena över promemorian ha i allmänhet anmärkningar i denna del

ej framställts. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund finner de vid promemorian

fogade förslagen vara väl avvägda och tillstyrker att de läggas till

grund för lagstiftning. Göta hovrätt ifrågasätter dock, huruvida handlingar

angående advokats ekonomiska ställning böra åtnjuta sekretesskydd i ärenden

rörande hans rätt att fortfarande vara advokat eller rörande disciplinärt

förfarande mot honom. Allmänhetens anspråk på att advokats ekonomiska

ställning icke undandrages offentligheten i nu angivna fall väga enligt hovrättens

mening tyngre än de skäl, som anförts till stöd för hemlighållande av

handlingarna.

Handlingar i nu avsedda ärenden böra, då de förvaras hos myndighet,Departementsundantagas

från offentligheten i vissa fall. Det synes sålunda nödvändigt att, chefensom

av beredningen och i promemorian föreslagits, göra ett undantag från

offentlighetsregeln för att ej handlingar rörande den inträdessökandes eller

advokatens ekonomiska ställning skola vara allmänt tillgängliga. I de ärenden

som nu avses förekommer nämligen att advokatsamfundet låter verkställa

ingående undersökningar av den inträdessökandes eller advokatens

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 260.

ekonomi genom revision av dennes bokföring eller på annat sätt. Uppenbart

är att ett offentliggörande av dylika undersökningar i åtskilliga fall skulle

kunna vålla honom skada, som ej vore motiverad av ärendets beskaffenhet.

Det synes även stå i överensstämmelse med de sekretessregler som gälla för

taxeringsärenden och andra liknande fall att medgiva hemlighållande av de

nu avsedda undersökningarna. Skillnad kan härvid ej göras mellan å ena

sidan ärenden, som avse inträde i advokatsamfundet, och å andra sidan

ärenden rörande advokats rätt att fortfarande vara advokat eller rörande

disciplinärt förfarande mot advokat. Även för sistnämnda grupper av ärenden

gäller det redan anförda. I varje fall synas skäl föreligga att hemlighålla

handlingarna i dylika ärenden, så länge ärendena handläggas av justitiekanslern.

I vad mån de skola hemlighållas, sedan de inkommit till högsta

domstolen och där företetts vid förhandling, blir beroende på om förhandlingen

hålles offentligt eller inom stängda dörrar. Såsom av det följande

framgår föreslår jag att förhandhng vid domstol skall kunna hållas inom

stängda dörrar för att skydda hemlig handling. Det ligger dock alltid i domstolens

hand att pröva de föreliggande omständigheterna och att, om tillräckliga

skäl att undandraga handlingen från offentligheten ej föreligga,

hålla förhandlingen offentligt. Även när domstolen skiljer målet från sig,

skall den pröva, om handling, som då är hemlig, fortfarande skall hemlighållas.

Det torde alltså ej kunna befaras att den nu föreslagna sekretessregeln

skall leda till ett för vidsträckt hemlighållande av handlingar, som företetts

vid föi-handling i högsta domstolen.

Det ligger i sakens natur att förhållandet mellan advokaten och hans huvudman

måste vara grundat på förtroende. De upplysningar huvudmannen

lämnar advokaten bör denne ej ha rätt att yppa utan huvudmannens samtycke.

Detsamma gäller i viss mån även i fråga om andra personer, med vilka

advokaten i sin verksamhet träder i förbindelse, exempelvis vid förlikningsförhandlingar.

Grundsatsen att advokaten har tystnadsplikt beträffande dylika

förhållanden har kommit till uttryck i nya RB:s bestämmelser om skyldighet

att vittna och att förete skriftliga handlingar. Enligt 36 kap. 5 § må

advokat i regel ej höras som vittne angående något, som på grund av denna

hans ställning förtrotts honom eller han i samband därmed erfarit. Av 38

kap. 2 § följer att advokaten ej heller är skyldig att i rättegång förete skriftlig

handling, om dess innehåll kan antagas vara sådant att han ej må höras

som vittne därom. På grund av vad nu anförts finner jag uppenbart att en

viss begränsning av allmän handlings offentlighet i ärenden angående inträde

i advokatsamfundet eller rätt att vara advokat eller disciplinärt förfarande

mot advokat måste ske till skydd för andras enskilda angelägenheter. Skyddet

i sådant hänseende synes dock böra begränsas på sätt i promemorian

föreslagits. Även i denna del biträder jag alltså det förslag som framställts i

promemorian.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

17

Domstolsliaudlingar.

I fråga om de i 36 § 1937 års lag meddelade bestämmelserna om hemlighållande

av domstolshandlingar innefattar processlagberedningens förslag

vissa ändringar av principiell betydelse. Beredningen anför att den nuvarande

begränsningen till vissa angivna domstolar icke bör bibehållas. Handläggning

inom stängda dörrar kan nämligen förekomma även vid andra

särskilda domstolar än de i lagrummet nu angivna, exempelvis vid vattendomstol

eller i arbetsdomstolen. Till skillnad från vad nu gäller skall ock

förhandling regelmässigt hållas i högre rätt. Beredningen föreslår därför att

stadgandet skall vara tillämpligt på alla mål som handläggas av domstol.

Beredningen framhåller vidare att under det nya rättegångsförfarandet

handlingar som företetts i målet icke såsom hittills skola tagas till protokollet

utan komma att läggas till akten; protokollering av sådana handlingar

torde i regel icke ifrågakomma. Handlingar, som ingivits eller eljest varit för

domstolen tillgängliga vid förhandling, borde på grund av denna omläggning

jämställas med protokoll och detta vare sig handlingarna nu intoges i protokollet

eller icke. Vidare framhåller beredningen att enligt nya RB dom och

i vissa fall beslut skola uppsättas särskilt. Beredningen föreslår därför att den

särställning i fråga om sekretess, som hittills tillkommit domstolens protokoll,

skall avse även beslut och dom samt handlingar, som företetts vid förhandling

i mål vid domstol. Vissa jämkningar av stadgandets lydelse ha av

beredningen företagits för att bereda skydd åt handlingar, som inkomma före

eller efter förhandling inom stängda dörrar, samt för att tydligare utmärka

att sekretessen avser ej blott handlingar, som vid förhandling ingivits av parterna,

utan även handlingar, som förut inkommit till domstolen och sedermera

åberopas vid förhandlingen.

En förutsättning för hemlighållande av domstolshandlingar enligt beredningens

förslag är, liksom i gällande rätt, att förhandling hållits inom stängda

dörrar. Bestämmelser om de fall då offentligheten får uteslutas vid förhandling

finnas upptagna i 5 kap. nya RB. Huvudregeln är liksom nu att förhandling

vid domstol skall vara offentlig. Härifrån kan undantag ske, om det

kan antagas att vid förhandlingen skall förekomma något, som är stötande

för anständighet och sedlighet, eller att till följd av offentligheten något kan

uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande

makt. Förhandling inom stängda dörrar kan även ske för att skydda

yrkeshemlighet samt i ytterligare några närmare angivna fall. I övrigt hänvisas

till vad som eljest finnes föreskrivet om förhandling inom stängda dörrar;

de förut angivna inskränkningarna till skydd för enskilda intressen

komma således i huvudsak att kvarstå. De nya reglerna om offentlighet vid

domstol innebära ej några väsentliga ändringar i jämförelse med vad nu gäller.

Bestämmelserna få dock ökad betydelse genom att förhandling i mål vid

domstol kommer att äga rum i större omfattning. Sålunda kan förhandling

i brottmål äga rum redan under förundersökningen. För delta fall finnes ett

Biliang till riksdagens protokoll 19-17. 1 samt. Nr 200.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

särskilt undantag upptaget i lagen, enligt vilket offentligheten skall uteslutas

om den misstänkte begär det eller rätten finner att offentligheten skulle vara

till men för utredningen. I högre rätt kommer vidare muntligt förfarande att

anlitas i större omfattning än för närvarande.

Det vid promemorian fogade förslaget till ändrad lydelse av 36 § bygger

i huvudsak på vad beredningen föreslagit. Vissa jämkningar och tillägg ha

dock gjorts.

För att protokoll över förhandling i mål vid domstol samt handlingar, som

företetts vid förhandlingen, skola få hemlighållas fordras även enligt det

vid promemorian fogade förslaget att förhandlingen hållits inom stängda

dörrar. Möjlighet skall dock föreligga för domstolen att i avbidan på sådan

förhandling besluta, att handlingar, som inkomma i målet, icke utan dess

tillstånd få utlämnas; då förhandling hållits inom stängda dörrar, skall domstolen

äga meddela sådant beslut beträffande handlingar, som därefter inkomma.

Enligt förslaget skall domstolen, då den skiljer målet från sig, pröva,

huruvida och i vilken omfattning utlämnande av handling, som då är hemlig,

därefter må äga rum; domstolen äger meddela förordnande om fortsatt

hemlighållande av sådan handling samt av dom eller beslut, som avkunnats

inom stängda dörrar. I promemorian framhålles att sådant förordnande enligt

gällande rätt endast kunde innehålla att handlingarna skola hemlighållas

viss tid från förordnandet. Resultatet härav kunde emellertid bli att

skilda sekretesstider och olika förutsättningar för utlämnande komme att

gälla i fråga om handlingar, som förvarades hos domstolen, och de exemplar

av samma handlingar, som funnes hos annan myndighet. För att olägenheterna

härav skola kunna undvikas föreslås i promemorian att domstolen

erhåller möjlighet att i sitt förordnande föreskriva att eljest gällande sekretessbestämmelser

skola tillämpas beträffande viss handling.

I promemorian erinras om att ett av domstol meddelat, lagakraftvunnet

förordnande om hemlighållande av handlingar icke kunde av domstolen omprövas,

även om de förhållanden som legat till grund för förordnandet väsentligt

ändrats. Detta förhållande hade visat sig medföra olägenheter. Under

krigsåren 1939—1945 ha domstolarna i ett stort antal fall handlagt mål

om spioneri, olovlig underrättelseverksamhet och andra därmed jämförliga

brott inom stängda dörrar samt förordnat om hemlighållande av handlingar

i dessa mål. Sedan ändrade förhållanden inträtt och de uppgifter, som föranlett

hemlighållandet, i åtskilliga fall på annat sätt bringats till offentligheten,

hade det ansetts påkallat att sekretessen hävdes i ett stort antal av

dessa mål. Då domstolarna icke ägde befogenhet att pröva dylik fråga

hade någon annan utväg ej stått till buds än att Kungl. Maj:t med tillämpning

av 37 § 1937 års lag förordnat om utlämnande. För detta ändamål

hade särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet biträtt med utredning.

Praktiska skäl syntes emellertid tala för att en sådan prövning borde kunna

företagas av domstol, som handlagt målet. Bestämmelserna borde därför

givas sådan avfattning att domstolen även efter det förordnande om hemlighållande

vunnit laga kraft kunde tillåta utlämnande av handlingar. Denna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

19

regel syntes böra göras tillämplig även i fråga om handlingar, varom förordnande

meddelats enligt äldre lydelse av 36 §. Enligt det vid promemorian

lögade förslaget skall därför det förordnande om hemlighållande av handling

viss tid, som domstolen äger meddela då den skiljer målet från sig, innehålla

att utlämnande icke må ske utan domstolens tillstånd. Genom en övergångsbestämmelse

möjliggöres utlämnande med domstolens tillstånd av

handlingar, som omfattas av äldre förordnanden.

Vidare framhålles i promemorian att Kungl. Maj:t enligt 2 § 4 mom. tredje

stycket tryckfrihetsförordningen ägde förordna att särskilda slag av hemliga

handlingar i viss ordning skulle förses med anteckning om att de vore

hemliga. Fråga om utlämnande av handling, varå sådan anteckning skett,

finge prövas allenast av den eller de myndigheter Kungl. Maj:t bestämt.

Tveksamt vore i vad mån denna behörighetsregel enligt gällande bestämmelser

vore tillämplig i fråga om domstolshandlingar. Inskränkningarna i behörigheten

att pröva fråga om utlämnande torde i varje fall ej gälla handlingar,

som inkommit till domstolen och intagits i dess protokoll. Däremot

syntes det befogat att anse behörighetsregeln för närvarande gälla för handlingar

som eljest förvarades hos domstolen. Med hänsyn till att de särbestämmelser

i fråga om sekretess, som hittills gällt för domstolens protokoll,

skulle utsträckas till att omfatta även andra handlingar i målet, uppkom

frågan, i vad mån en dylik behörighetsregel i fortsättningen borde vara tilllämplig

å domstolshandlingar. Lämpligast syntes vara att ej anse behörighetsregeln

omedelbart tillämplig men föreskriva att domstolen ej finge lämna

tillstånd till utlämnande utan samtycke av den behöriga myndigheten. På

grund av det sålunda anförda upptages i det vid promemorian fogade förslaget

en bestämmelse, enligt vilken domstolen, då på grund av förordnande

enligt 2 § 4 mom. tredje stycket tryckfrihetsförordningen allenast viss myndighet

är behörig att pröva fråga om utlämnande, icke utan denna myndighets

samtycke äger lämna tillstånd till utlämnande.

I promemorian anföres att förhandling vid domstol i vissa fall kunde förekomma

ej endast i mål utan även i ärenden. I 18 § lagen den 4 juni 1913

angående utlämning av förbry tare och 39 § 3 mom. sinnessjuklagen den 19

september 1929 funnes föreskrifter meddelade om förhandling inom stängda

dörrar. Tvekan hade uppstått, huruvida dessa fall kunde betecknas som mål

i den mening som angåves i 36 § 1937 års lag. Detsamma kunde gälla även

andra ärenden, vari förhandling vid domstol kunde hållas inom stängda dörrar,

exempelvis vid upptagande av bevisning till framtida säkerhet enligt 41

kap. nya RB. Tydligt vore emellertid att det icke funnes någon anledning

att göra skillnad mellan olika fall av förhandling vid domstol, beroende på

om enligt gängse terminologi mål eller ärende förelåge. Ärenden borde alltså

i fråga om stadgandets tillämplighet jämställas med mål. Uttrycklig bestämmelse

härom upptages därför i det vid promemorian fogade förslaget.

I yttrandena över promemorian ha några principiella anmärkningar mot

förslaget i förevarande del i allmänhet icke framställts. Styrelsen för föreningen

Sveriges häradshövdingar uttalar dock att, då i andra fall än de i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

Departements
chefen.

lagrummet angivna handling, som ej finge utlämnas till annan, åberopades

vid förhandling inför domstolen, denna borde äga förordna att vad i lagrummet

vore för där avsedda fall stadgat skulle äga tillämpning i fråga om

handlingen. Härom anför styrelsen i huvudsak att handlingar kunde åberopas

vid förhandling på sådant sätt att anledning till förordnande om handläggning

inom stängda dörrar kunde av part åberopas eller eljest av domstolen

beaktas, först sedan handlingen blivit föredragen vid offentlig förhandling.

Domstolen kunde även begå misstag vid sitt bedömande och först

under förhandlingens gång eller därefter, före målets avgörande, vinna klarhet

om att målet, såvitt anginge hemlig handling, bort handläggas inom

stängda dörrar.

Beträffande detaljerna i förslaget ha vissa erinringar gjorts. Hovrätten

över Skåne och Blekinge framhåller att det kan synas tveksamt, huruvida

bland de handlingar som ej må utan domstolens tillstånd utlämnas, enligt

ordalagen inrymmas också memorialanteckningar och utskrift av utsaga, som

upptagits stenografiskt eller på fonetisk väg. Styrelserna för föreningarna

Sveriges häradshövdingar och Sveriges stadsdomare anföra att den föreslagna

bestämmelsen om skyldighet för domstol att, då den skiljer målet från

sig, pröva huruvida och i vilken omfattning utlämnande av handlingar därefter

må äga rum, syntes innebära att domstolen i mål som handlades inom

stängda dörrar alltid skulle meddela beslut i frågan, även då fortsatt hemlighållande

av handlingar icke erfordrades. Enligt styrelsernas mening vore

detta i sistnämnda fall onödigt. Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar

finner önskvärt att uttrycket »företedda handlingar», vilket enligt

hävdvunnen terminologi avsåge handlingar, som företetts vid förhandlingen

men ej ingivits eller ock omedelbart återställts, utbyttes mot »tillgängliga

och i målet åberopade» eller något liknande. Styrelsen ifrågasätter även om

det ej borde i lagen uttryckligen angivas att domstols förordnande om hemlighållande

av handlingar skall bvgga på de i 1—34 §§ 1937 års lag för varje

fall angivna grunderna.

Såväl enligt det nu gällande stadgandet i 36 g 1937 års lag som enligt processlagberedningens

förslag är en förutsättning för hemlighållande av domstolshandlingar

att offentligheten vid förhandling i målet varit utesluten.

Handlingar, som hänföra sig till offentlig förhandling, få således icke hemlighållas.

Visserligen kunde det göras gällande att de skäl som påkalla offentlighetens

uteslutande vid förhandling och hemlighållande av handlingar icke

överensstämma. Förhandling inom stängda dörrar kan sålunda i vissa fall

vara motiverad för annat ändamål än för att skydda hemliga uppgifter, exempelvis

i mål angående brott av underårig. I dylikt fall saknas ofta anledning

att jämväl hemlighålla handlingarna i målet. Erfarenheten torde även visa

att i familjerättsliga mål, som på parts begäran handlagts inom stängda dörrar,

hemlighållande av handlingarna i regel icke påkallats. Å andra sidan föreligga

ej skäl att göra undantag från offentlighetsprincipen i större omfattning,

då det gäller utlämnande av handlingar, än i fråga om förhandlingen i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 260.

21

målet. Det skulle framstå som meningslöst att hemlighålla handlingar, vilkas

innehåll blivit röjt genom den offentliga förhandlingen. Den fria tillgången

till processmaterialet är en väsentlig sida av rättegångens offentlighet. Jag

anser därför att hemlighållande av domstolshandlingar i princip bör anknyta

till hemlig förhandling i målet. Därav kan visserligen, såsom styrelsen för

föreningen Sveriges häradshövdingar framhållit, följa att handling genom

förbiseende eller misstag blir offentlig, ehuru den bort skyddas genom förhandlingens

hållande inom stängda dörrar; sedan förhandlingen hållits kan

rättelse ej ske. Detsamma kan emellertid förekomma beträffande vad som

muntligen anföres vid förhandlingen och återgives i protokollet. Det torde

dock knappast behöva befaras att hemlig uppgift av vikt genom dylikt förbiseende

eller misstag skall röjas. I varje fall möter det betänkligheter att

frångå den angivna principen.

I fråga om stadgandets tillämplighet anser jag, i likhet med processlagberedningen,

att den nuvarande begränsningen till vissa angivna domstolar icke

bör bibehållas. Stadgandet bör bli tillämpligt på mål som handläggas av domstol.

Såsom i promemorian anförts höra ärenden därvid jämställas med mål.

Vad härefter angår de handlingar varå stadgandet bör äga tillämpning följer,

såsom processlagberedningen framhållit, av den ändrade protokollföring

processreformen medför att den särställning i fråga om sekretess som hittills

gällt för domstolens protokoll måste tillkomma även handlingar, som

företetts vid förhandling i målet. Det synes ej vara möjligt att härvid göra

någon skillnad mellan olika i aklen förvarade handlingar; även domstolens

beslut och dom böra följa huvudregeln. Då stadgandet endast avser allmänna

handlingar, vilka förvaras hos myndighet, synes uttrycket »företedda

handlingar» ej föranleda någon tvekan. För att stadgandet skall kunna omfatta

memorialanteckningar och utskrifter av utsaga, som upptagits stenografiskt

eller på fonetisk väg, synes med protokoll böra jämställas »annan

dylik uppteckning».

Vissa brottmål, som upptagas omedelbart av hovrätt eller högsta domstolen,

kunna enligt nya RB avgöras utan förhandling, allenast på grund av ett

skriftligt förfarande. Även i andra fall kunna ansökningsmål och ärenden vid

domstol förekomma, vilka avgöras utan förhandling. De nu gällande bestämmelserna

i 36 § 1937 års lag synas ej omedelbart äga tillämpning i dylika fall.

Det har dock förekommit att de i rättspraxis ansetts kunna analogivis tillämpas

i mål, som upptagits omedelbart i hovrätt och vari förhör ej hållits (NJA

1943: 294). Då förhandling ej hållits, är det ej erforderligt att göra avvikelser

från vad som eljest gäller om allmänna handlingars hemlighållande. Stadgandet

synes alltså böra i princip gälla allenast mål eller ärende, vari förhandling

hållits vid domstol.

Av den nu angivna principen följer alt i alla mål vid domstol, intill dess

förhandling i målet hållits, eljest gällande sekretessbestämmelser kunna tilllämpas.

För att emellertid möjlighet skall föreligga att, innan förhandling

i målet hållits, skydda även andra handlingar än sådana som eljest åtnjuta

skydd enligt 1937 års lag, exempelvis inlagor i familjerättsliga mål, synes, så
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

som beredningen föreslagit, domstolen böra äga befogenhet att i avbidan på

förhandling inom stängda dörrar meddela beslut om hemlighållande av handlingar,

som inkomma i målet. Det ligger i sakens natur att sådant beslut ej

skall meddelas annat än då det är anledning antaga att förhandlingen i målet

skall bli hemlig. Utgör parts begäran en förutsättning för att förhandling

skall få hållas inom stängda dörrar, bör domstolen följaktligen i regel ej meddela

dylikt beslut annat än på yrkande av part. I vissa fall torde även, såsom

beredningen framhållit, skrifter inkomma efter det förhandling hållits. Har

denna varit hemlig, kan det finnas anledning att skydda även dylika skrifter;

beslut därom bör alltså få meddelas. De beslut som nu avses bli endast

provisoriska; företes handlingarna därefter vid offentlig förhandling, få dessa

ej vidare hemlighållas.

Liksom enligt nu gällande bestämmelse bör domstolen, då den skiljer målet

från sig, ha att pröva, om de handlingar som då ej få utlämnas även i fortsättningen

skola hemlighållas, samt meddela erforderligt förordnande därom.

Sådan prövning skall alltid ske, då hemliga handlingar föreligga; uppenbarligen

är det ej nödvändigt att redovisa denna prövning i dom eller slutligt

beslut annat än då förordnande om fortsatt hemlighållande meddelas. För

undvikande av missförstånd synas dock bestämmelserna härom böra något

jämkas. Domstolens beslut om fortsatt hemlighållande skall i regel grunda

sig på de omständigheter, som föranlett offentlighetens uteslutande vid förhandlingen.

Härvid kunna ej blott eljest gällande bestämmelser i 1937 års

lag utan även andra förhållanden beaktas. I förstnämnda fall synes domstolen,

såsom i promemorian föreslagits, böra erhålla möjlighet att i sitt förordnande

om fortsatt hemlighållande av handling föreskriva att bestämmelse i

1—34 §§ eller föreskrift, som meddelats med stöd därav, skall tillämpas i

fråga om handlingen.

Vad i promemorian föreslagits om utlämnande av handling med domstolens

tillstånd, även sedan domstolen skilt målet från sig, och om tillämpligheten

av förordnande enligt 2 § 4 mom. tredje stycket tryckfrihetsförordningen

anser jag böra genomföras. Den i promemorian föreslagna övergångsbestämmelsen

för att möjliggöra utlämnande med domstolens tillstånd av

handlingar som omfattas av äldre förordnanden finner jag vara av praktiska

skäl motiverad.

Med den anordning av sekretessen som sålunda föreslås förfaller behovet

av det nu gällande stadgande, som möjliggör för domstol att föreskriva att

utlämnande av handling före den eljest bestämda tidpunkten må ske med

enskilda parters samtycke. Uppenbart är dock att parts samtycke i vissa

fall bör utgöra en förutsättning för att domstolen skall lämna tillstånd till

utlämnande.

Förordnande av domstol om hemlighållande av handlingar bhr att anse

som ett beslut i rättegång; av 49 och 53 kap. nya RB följer att särskild talan

mot dylikt beslut icke är tillåten. Liksom enligt gällande bestämmelser bör

dock förordnandet av högre rätt omprövas, då målet eljest dit fullföljts. Vid

behandlingen av 3 kap. 6 § nya RB bär lagrådet erinrat att i högsta domsto
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

23

lens befogenhet att avgöra fråga om prövningstillstånd måste anses inrymd

jämväl rätt att behandla frågor, som äga direkt samband därmed. Något

hinder för den avdelning av högsta domstolen, som företager tillståndsprövningen,

att även pröva fråga om sekretess för handlingar i målet torde därför

icke föreligga.

Allmänna handlingars tillhandahållande åt domstol m. in.

Vad processlagberedningen föreslagit om allmänna handlingars tillhandahållande

åt domstol äger samband med de bestämmelser, som i nya RB meddelats

om företeende av handlingar som bevis i rättegång. Enligt 38 kap. 2 §

nya RB är i allmänhet part eller annan skyldig att förete skriftlig handling,

som kan antagas äga betydelse som bevis. Om tillhandahållande av allmän

handling, som förvaras hos stats- eller kommunalmyndighet, skall dock

enligt 8 § i samma kapitel gälla vad därom är stadgat. Såsom tidigare framhållits

finnas ej några allmänna regler meddelade härom; endast för vissa

särskilda fall finnas bestämmelser utfärdade. I övrigt torde av myndigheternas

allmänna skyldighet att bistå varandra följa att de, åtminstone i

viss utsträckning, böra tillhandagå varandra med handlingar. Äro handlingarna

hemliga, torde dock härvid från fall till fall få prövas i vad mån

ett tillhandahållande åt annan myndighet är förenligt med det sekretessskyddade

intresset.

Från den angivna huvudregeln om skyldighet att i rättegång förete skriftlig

handling ha vidare vissa särskilda undantag gjorts. Bland annat gäller

att ämbets- eller tjänsteman eller den som är förordnad eller vald att förrätta

offentligt tjänsteärende eller utöva annan allmän befattning icke må

förete skriftlig handling, om dess innehåll kan antagas vara sådant att han

ej må höras som vittne därom; enligt 36 kap. 5 § må sådan befattningshavare

icke höras som vittne angående något, varom han på grund av denna

sin ställning har att iakttaga tystnad. Då en befattningshavare, som innehar

en allmän handling, vilken ej må utlämnas till envar, i regel torde ha att

iakttaga tystnad beträffande dess innehåll, kan ett föreläggande för honom

att förete handlingen ej meddelas med stöd av 38 kap. 2 § nya RB.

Processlagberedningens förslag innebär att domstol skall äga befogenhet

att, då handling som icke är offentlig kan antagas vara av betydelse som

bevis i rättegång eller för förundersökning i brottmål, förordna om handlingens

tillhandahållande för sådant ändamål åt domstolen eller undersökningsledaren.

Vissa inskränkningar i denna befogenhet föreslås dock av beredningen.

I fråga om vissa slag av hemliga handlingar anser beredningen

det allmännas intresse av sekretessens bibehållande vara så starkt att kravet

på handlingarnas företeende såsom bevis i regel måste vika. Undantag

göres därför för handlingar som avses i 1—5 samt 31 och 33 §§ 1937 års

lag. Härunder falla, bland annat, statsrådsprotokoll, riksdagens protokoll

vid sammanträde inom lyckta dörrar, handlingar angående rikets förhållande

till främmande makt, militära handlingar samt handlingar rörande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl Maj:ts proposition nr 260.

riksbankens valutapolitik och riksgäldskontorets upplåning. 1 fråga om sådan

handling skulle avgörandet om handlingens tillhandahållande alltjämt

ankomma på myndighet, som har sig anförtrott att tillvarataga de

sekretesskyddade intressena. Vidare göres, i överensstämmelse med vad enligt

nya RB gäller om företeende av handlingar såsom bevis i andra fall, undantag

till skydd för den tystnadplikt som enligt 36 kap. 5 g andra, tredje

eller fjärde stycket åligger advokater, läkare m. fl., och såsom regel även till

skydd för yrkeshemlighet; handlingarna skola enligt förslaget ej få företes

som bevis.

För att de intressen sekretessen avser att skydda såvitt möjligt skola kunna

tillvaratagas, även då domstolen förordnat om tillhandahållande av hemlig

handling, föreslår processlagberedningen särskilda anordningar. Vissa begränsningar

skulle sålunda gälla i parts rätt att utfå handlingar. Enligt 39 §

1937 års lag skall vad i lagen stadgas i regel icke lända till inskränkning i

sökandes, klagandes och andra parters rätt att i mål och ärenden hos domstol

eller annan myndighet utbekomma protokoll och andra handlingar. I

vad mån part har sådan rätt besvaras dock icke i 1937 års lag. Av allmänna

regler torde emellertid följa att part äger utfå protokoll samt erhålla del

av andra handlingar, som ligga till grund för domstols avgörande. Dessa

regler torde i viss omfattning äga tillämpning även å förvaltningsförfarandet.

Beredningens förslag innebär att den i 39 § uttalade grundsatsen skall gälla

endast i fråga om protokoll, beslut eller dom. Andra handlingar, som enligt

1937 års lag ej må utlämnas, skall parten kunna utfå, allenast om det prövas

kunna ske utan fara för missbruk; härvid skola erforderliga förbehåll göras.

Vidare föreslår beredningen att i särskild lag skola upptagas bestämmelser,

enligt vilka förhandling i mål vid domstol skall kunna hållas inom stängda

dörrar, i vad förhandlingen angår företedd allmän handling, som är hemlig.

I lagen skulle även stadgas att om sådant förordnande meddelades eller

förhandling i målet ej hölls, handlingen ej finge intagas i protokoll. Den

finge ej heller i protokollet anmärkas eller eljest bringas till parts eller annans

kännedom i vidsträcktare mån än som erfordrades på grund av handlingens

åberopande. Detsamma skulle gälla i fråga om dom samt beslut, som meddelades

skilt från protokollet.

Det vid promemorian fogade förslaget överensstämmer i nu avsedda delar

i huvudsak med vad processlagberedningen föreslagit. Bestämmelser

upptagas sålunda om befogenhet för domstol att förordna om tillhandahållande

av allmän handling, som är hemlig, i den utsträckning beredningen

föreslagit. Vidare föreslås begränsning i parts rätt att utfå andra handlingar

än protokoll, beslut eller dom. I promemorian framhålles att vissa betänkligheter

kunde anföras mot en sådan begränsning. Det kunde synas otillfredsställande

att parten icke i full utsträckning skulle utfå handlingar, varå

avgörandet i mål eller ärende grundats. Även om parten under förhandlingen

fått de! av vad som åberopas till bevis i målet, kunde det för bedömande

av fråga om fullföljd och för förberedande av talan i högre rätt vara

av vikt för parten att äga tillgång till handlingarna. A andra sidan skulle

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

25

dock genom den av beredningen föreslagna möjligheten till utlämnande med

förbehåll partens intresse att utfå handlingen i stor utsträckning kunna

tillgodoses; stundom torde det vara möjligt att på sådant sätt bereda åtminstone

advokat som företrädde parten tillgång till handlingen. I promemorian

framhålles även att en begränsning, i jämförelse med vad processlagberedningen

föreslagit, av de fall då förhandling till skydd för hemlig

handling finge hållas inom stängda dörrar, varom förslag framställes i

promemorian, återverkade även i förevarande avseende; vad som företetts

vid offentlig förhandling hade parten alltid rätt att utfå. Beträffande de

återstående fallen, då partens rätt att utfå handlingar, varå avgörandet i mål

eller ärende grundats, kunde vara begränsad, framhålles i promemorian

att den olägenhet som låge häri finge vägas mot de fördelar som stode att

vinna genom att hemliga handlingar, som eljest ej skulle ha tillhandahållits,

tillfördes rättsskipningen. Den angivna begränsningen finge betydelse ej

blott i de fall då det skulle ankomma på domstol att förordna om tillhandahållande

av hemliga handlingar utan även i fråga om handlingar, som

skulle vara undantagna från domstolens befogenhet, exempelvis militära

och diplomatiska handlingar. På grund av det anförda har beredningens

förslag om begränsning av parts rätt att utfå vissa handlingar i det vid promemorian

fogade förslaget upptagits oförändrat.

I promemorian föreslås vidare en särskild lag om inskränkning av offentligheten

vid domstol beträffande allmänna handlingar. Härvid anföres i promemorian

att utvidgningen av domstolens möjlighet att hålla förhandling

inom stängda dörrar till skydd för hemlig handling, som företeddes vid

förhandlingen, främst borde ses ur den synpunkten att därigenom skapades

möjlighet att tillföra rättsskipningen handlingar, som eljest ej skulle

företes. Däremot borde en dylik utvidgning i allmänhet ej få medföra att

offentligheten vid domstol uteslötes i mål som för närvarande handlades

offentligt. Endast såvitt anginge den hemliga handlingen borde förhandlingen

få hållas inom stängda dörrar; i övrigt borde förhandlingen vara offentlig,

i den mån ej eljest gällande bestämmelser medgåve offentlighetens

uteslutande. Även såvitt anginge den hemliga handlingen syntes offentligheten

ej böra uteslutas annat än då det vore av synnerlig vikt att skydda

hemliga uppgifter, som handlingen innehölle. Sålunda borde exempelvis ej

redan den omständigheten att en självdeklaration företeddes i målet få leda

till att förhandlingen i denna del bleve hemlig. Domstolen borde i varje

särskilt fall ha att överväga om deklarationen innehölle upplysningar, exempelvis

rörande den skattskyldiges affärsförhållanden eller andra personers

ekonomiska förhållanden, vilka upplysningar det kunde anses vara av synnerlig

vikt att skydda.

Det vid promemorian fogade förslaget innehåller sålunda att om allmän

handling, som enligt vad därom är stadgat icke må utlämnas till envar, företes

i mål vid domstol och det finnes vara av synnerlig vikt att ej genom

förhandlingens offentlighet något uppenbaras som av hänsyn till allmänna

eller enskilda intressen bör hållas hemligt, domstolen äger, även om före
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Mcij:ts proposition nr 260-

skrift därom eljest ej är i lag meddelad, förordna att förhandlingen i vad

den angår sådan handling skall hållas inom stängda dörrar. I förslaget

upptagas även såsom ett andra stycke de ytterligare föreskrifter om handlingens

intagande eller anmärkande i protokoll, dom eller beslut och om

dess bringande till parts eller annans kännedom, som processlagberedningen

föreslagit.

I promemorian diskuteras slutligen möjligheten att såsom ett alternativ

till de behandlade förslagen meddela föreskrifter allenast om inskränkning

i offentligheten vid domstol till skydd för hemlig handling som företes vid

förhandling men att ej tillägga domstolen befogenhet att förordna om tillhandahållande

av dylika handlingar.

I yttrandena har någon anmärkning icke framställts mot att domstolen

erhåller befogenhet att förordna om tillhandahållande av hemlig handling.

Göta hovrätt förordar denna lösning framför det i promemorian diskuterade

alternativa förslaget. Styrelsen för svenska stadsförbundet finner förslaget

ur allmänna rättssäkerhetssynpunkter vara befogat och förordar därför den

föreslagna editionsplikten.

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att bland undantagen upptagits

bestämmelse om att vissa handlingar ej finge företes som bevis. Av motiven

framginge icke, huruvida domstolen beträffande dessa handlingar väl

skulle äga rätt att meddela förordnande om tillhandahållande men, om

granskning av handlingen därtill föranledde, sedermera icke tillåta dess åberopande

som bevis. Om så vore avsett, borde detta enligt hovrättens mening

komma till tydligare uttryck än i den föreslagna formuleringen. Styrelsen

för föreningen Sveriges häradshövdingar anser att i dylika fall handling

som vore av betydelse för förundersökning i brottmål alltid först borde utlämnas

till domstolen, på vilken det därefter skulle ankomma att till förhörsledaren

överlämna den, om och i den mån så vid prövning syntes kunna

ske. Det kunde ifrågasättas om det ej även i andra än de nu angivna fallen

vore lämpligt att handling alltid av myndigheten utlämnades direkt till domstolen,

som därefter vid dess vidarebefordran till undersökningsledaren kunde

giva närmare föreskrifter om dess begagnande.

Beträffande de inskränkningar i parts rätt att utfå handlingar, som upptagits

i det vid promemorian fogade förslaget, uttalar hovrätten över Skåne

och Blekinge betänkligheter. Hovrätten anser att vad därom kommit till uttryck

innebär ett betydelsefullt avsteg från den hittills gällande viktiga principen

att part skall äga att i full utsträckning utfå handlingar, varå avgörandet

i mål eller ärende grundats. Även om det vore påkallat att giva domstolen

befogenhet att göra en avvägning mellan offentlighets- och sekretessintresset,

syntes det hovrätten i vart fall angeläget att stadgandet gåves sådan

formulering att däri angåves att beslut om handlings utlämnande skulle

grundas ej allenast på prövning av faran för missbruk utan jämväl på en

avvägning av sekretessintresset mot partens intresse att utfå handlingen. Utlämnande

syntes enligt hovrättens mening böra framstå som det normala.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 260-

I fråga om den särskilda lagen om inskränkning av offentligheten vid

domstol beträffande allmänna handlingar anföra Göta hovrätt och styrelsen

för föreningen Sveriges häradshövdingar att bestämmelserna på grund av

sin natur borde ha sin plats i nya RB. I varje fall borde enligt hovrättens

mening i 6 kap. nya RB införas en hänvisning till de föreslagna bestämmelserna

om protokollföring.

Beträffande innehållet i de föreslagna bestämmelserna framställes i huvudsak

icke någon anmärkning. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund understryker

behovet av eu sådan lag.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att stadgandet i andra stycket i

lagen syntes böra gälla ej endast då förordnande om förhandling inom stängda

dörrar meddelats enligt första stycket i lagen utan även då sådan handläggning

skett enligt stadgande i annan författning. Hovrätten anser även

formuleringen av andra stycket böra förtydligas. Vidare framhåller hovrätten

att någon motsvarande regel icke finnes beträffande muntlig utsaga av

part, sakkunnig eller vittne under förhandling inom stängda dörrar; sådan

utsaga kunde beröra förhållanden, där sekretessintresset vore synnerligen

starkt. Att göra någon ändring härutinnan kunde dock ej komma i fråga.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar framhåller att stadgandet

i lagens första stycke borde avse ej blott mål utan även ärenden, vari

förhandling hölls vid domstol. Vidare anser styrelsen ett tillägg till andra

styckets innehåll böra göras i fråga om förundersökningsprotokoll.

Vad särskilt angår frågan om hemlighållande av självdeklarationer och

andra till ledning vid taxering avlämnade uppgifter ifrågasätter överståthållarämbetet,

om icke i mål om åtal för falsk eller vårdslös deklaration

kunde så förfaras att till rätten ingåves en avskrift av självdeklaration i erforderliga

delar samt att denna avskrift finge stanna i rättens förvar såsom

en offentlig handling. Originaldeklaration, som företeddes för kontroll, borde

återställas till beskattningsmyndigheten. Därest en sådan ordning iakttoges,

förefunnes icke någon anledning att inskränka offentligheten vid domstolarna

i samband med handläggning av ifrågavarande mål. Länsstyrelsen i

Västmanlands län uttalar att domstols rätt att förordna om tillhandahållande

av självdeklarationer och andra handlingar av nu ifrågavarande slag borde

inskränkas till brottmål, där vederbörande deklarant vore ensam enskild

part.

Syftet med de i nya RB upptagna bestämmelserna om editionsplikt hav, Departement.esåsom

processlagberedningen framhåller, varit att alla handlingar, som en- cheenligt

domstolens mening kunna antagas äga betydelse som bevis, skola företes;

endast i vissa snävt avgränsade fall ha inskränkningar i editionsplikten

medgivits. Samma synpunkter göra sig gällande i fråga om allmänna handlingar,

även om dessa äro hemliga. Starka skäl tala därför för att fråga om

företeende av allmän handling, som är hemlig, prövas av domstolen. Å

andra sidan är det emellertid angeläget att hemliga uppgifter icke röjas, särskilt

ej sådana vilkas hemlighållande påkallas av hänsyn till rikets säkerhet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj.ts proposition nr 260-

eller andra viktiga allmänna intressen. Beträffande sådana handlingar kunde

det vara betänkligt, om kontrollen över handlingarna fråntoges den myndighet

som har att tillvarataga de sekretesskyddade intressena. Den av beredningen

anvisade utvägen, vilken innebär en uppdelning av de hemliga handlingarna

med hänsyn till det allmännas intresse av sekretessens bibehållande,

synes tillgodose båda de nu angivna synpunkterna. Jag finner alltså den av

beredningen föreslagna huvudregeln om befogenhet för domstol att förordna

om tillhandahållande av allmän handling, som är hemlig, böra förordas

tramtör det i promemorian diskuterade alternativet, vilket icke innefattar

dylik befogenhet.

I beredningens förslag göres undantag från domstolens befogenhet i fråga

om två grupper av handlingar. Den första gruppen omfattar vissa handlingar,

beträffande vilka det allmännas intresse av sekretessens bibehållande

kan vara särskilt starkt. I fråga om sådan handling får förordnande om tillhandahållande

ej meddelas av domstolen; det ankommer på den myndighet

som har sig anförtrott att tillvarataga de sekretesskyddade intressena att bedöma

om handlingen kan tillhandahållas såsom bevis i rättegång. Den

andra gruppen omfattar handlingar med sådant innehåll att den som utfärdat

handlingen enligt vissa närmare angivna bestämmelser i rättegångsbalken

icke må höras som vittne därom. Ej heller i dessa fall bör domstolen, om

det framgår av omständigheterna att en dylik handling föreligger, meddela

förordnande om dess tillhandahållande. Såsom processlagberedningen framhållit

i sitt betänkande torde det dock stundom framgå först sedan handlingen

infordrats att hinder av nu antydd beskaffenhet möter. I sådant fali

bör handlingen icke få företes i rättegången eller vid förundersökningen.

Såväl sammanhanget som de föreslagna formuleringarna torde med tillräcklig

tydlighet utvisa att det härvid endast är fråga om handling som domstolen

infordrat; i vad mån handling eljest må företes regleras ej i 1937 års lag.

En jämförelse med de i 36 kap. nya RB meddelade bestämmelserna torde giva

vid handen att handling som nu avses stundom kan företes, om part lämnar

sitt medgivande därtill. Att domstolen, då handling infordras för att begagnas

vid förundersökning i brottmål, äger föreskriva att handlingen i första hand

skall tillhandahållas domstolen för att denna skall få tillfälle att granska

handlingen, innan denna utlämnas till undersökningsledaren, framgår av de

föreslagna bestämmelserna.

För att domstolen skall kunna anförtros att i den omfattning som nu angivits

förordna om tillhandahållande av allmänna handlingar torde såsom

beredningen förutsätter vissa särskilda anordningar vara erforderliga. Dylika

anordningar kunna vara påkallade även för andra fall, då hemliga handlingar

företes vid förhandling inför domstol. I främsta rummet kommer härvid

i fråga att utvidga möjligheterna att hålla förhandling inom stängda

dörrar. Behovet av en dylik utvidgning blir mer framträdande om de ändringar

i 36 § 1937 års lag, för vilka tidigare redogjorts, genomföras. För

närvarande föreligger nämligen en möjlighet att tillgodose sekretesskyddet

genom att handlingar, som äro hemliga, ej intagas i protokoll utan läggas till

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

29

handlingarna i målet; eljest gällande sekretessbestämmelser kunna då tilllämpas

(NJA 1945: 2). Såsom förut anförts få visserligen nu gällande rättsregler

i princip anses innebära att allt som är av betydelse för målets avgörande

bör intagas i protokollet. I syfte att skydda hemliga handlingar har

dock denna grundsats i olika sammanhang tolkats sålunda att endast vad

sam oundgängligen erfordras för avgörandet intages i protokollet, under det

att handlingar i övrigt, även om de ej helt sakna betydelse i sådant hänseende,

ansetts kunna läggas till handlingarna i målet. Ett dylikt förfaringssätt

har stundom begagnats för att skydda innehållet i rättspsykiatriska utlåtanden.

Strafflagberedningen har i sitt den 31 december 1942 avgivna betänkande

angående strafflagens tillräknelighetsbestämmelser, sinnesundersökning

in. in. (SOU 1942: 59 s. 208) framhållit att domstolarna med hänsyn till sekretesskyddet

borde i protokollet intaga endast själva sammanfattningen av utlåtandet,

medan journaler och andra till utlåtandet hörande handlingar icke

borde protokollföras. Till den sålunda av strafflagberedningen uttalade meningen

har justitieombudsmannen anslutit sig (JO 1944 s. 92). Beträffande

dylika handlingar har emellertid sedermera skyddet ytterligare tillgodosetts

genom ändring år 1945 i sinnessjuklagen (41 a § och punkt 3 i övergångsbestämmelserna),

varigenom domstolen erhållit möjlighet att förordna om

förhandling inom stängda dörrar, såvitt angår utredning om den misstänktes

sinnesbeskaffenhet.

I andra fall saknas emellertid motsvarande möjlighet att hålla förhandlingen

inom stängda dörrar. Beträffande självdeklarationer och vissa andra

taxeringsuppgifter tillgodoses för närvarande skyddet genom att handlingarna

endast i begränsad omfattning få intagas i protokoll. Enligt 56 § 1 mom.

femte stycket taxeringsförordningen gäller nämligen att självdeklaration, som

åberopas vid domstol, icke utan den skattskyldiges samtycke må offentligen

föredragas eller i protokoll, utslag eller annan expedition intagas eller omnämnas

i vidsträcktare mån än som oundgängligen erfordras. Detta stadgande

är enligt åttonde stycket i samma moment tillämpligt även å vissa andra

taxeringsuppgifter. Ett liknande stadgande finnes även i 48 § 1941 års förordning

om arvsskatt och gåvoskatt. Då i dylikt fall deklarationen eller uppgiften

lägges till handlingarna i målet, kan den, i de delar som sålunda ej

intagits i protokollet, hemlighållas med stöd av eljest gällande sekretessbestämmelser;

sådana finnas meddelade i 17 § 1937 års lag. Denna möjlighet

skulle efter den ifrågasatta ändringen i 36 § ej längre föreligga. På samma

sätt skulle de med tillsynen över advokat väsende t sammanhängande handlingar,

varom tidigare talats, i regel ej kunna hemlighållas, sedan de företetts

vid förhandling i högsta domstolen. Ett behov alt skydda handlingar,

vilket ej kan tillgodoses genom eljest gällande bestämmelser om förhandling

inom stängda dörrar, kan föreligga beträffande åtskilliga andra handlingar,

exempelvis handlingar rörande någons behandling i fångvårdsanstalt. vissa

läkarutlåtanden, handlingar rörande behandling av alkoholister, handlingar

rörande enskildas ekonomiska förhållanden, vilka ingivas till registreringseller

tillsynsmyndighet eller för statistiskt ändamål och hos myndigheten iiro

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

sekretesskyddade, vissa handlingar rörande statlig eller kommunal myndighets

ekonomiska verksamhet, vilka äro sekretesskyddade enligt 34 § 1937

års lag.

En viss utsträckning av möjligheten att hålla förhandling inom stängda

dörrar till skydd för hemlig handling, som företes vid förhandlingen, synes

således vara påkallad. Skäl kunna anföras för att bestämmelser härom, såsom

i vissa yttranden påyrkats, icke böra upptagas i särskild lag utan införas

i nya RB. Mot en sådan anordning talar emellertid att bestämmelserna

i viss mån böra få provisorisk karaktär. För närvarande pågår arbete med

revision av tryckfrihetsförordningen, vid vilket även de grundläggande bestämmelserna

om allmänna handlingars offentlighet behandlas. Sedan detta

arbete slutförts, torde även de därtill anslutande sekretessbestämmelserna

böra underkastas en allmän översyn. Det kan därför icke vara lämpligt att

för närvarande införa hithörande regler i nya RB.

Vad angår förutsättningarna för att förhandling skall få hållas inom

stängda dörrar till skydd för hemlig handling ansluter jag mig till vad i promemorian

anförts; endast då det är av synnerlig vikt att skydda hemliga

uppgifter bör den nu föreslagna bestämmelsen få tillämpas för att utesluta

offentligheten vid förhandling. En viss jämkning av ordalagen i bestämmelsen

synes böra ske för att denna skall bli tillämplig i alla fall då förhandling

hålles vid domstol, således även i ärenden.

Vad därefter angår frågan om de ytterligare anordningar, som äro erforderliga

för att skydda hemliga handlingar, då de företes vid domstol, synas

de av hovrätten över Skåne och Blekinge anförda betänkligheterna mot att

inskränka parts rätt att utfå handlingar i viss män vara berättigade. Det

kan dock ej bortses från att möjligheten att i viss utsträckning begränsa

partens rätt i förevarande hänseende kan utgöra en väsentlig förutsättning

för att hemlig handling skall kunna tillhandahållas rättsskipningen. Det bör

därför ligga i domstols eller annan myndighets hand att göra en avvägning

mellan partens intresse att utfå handlingen och sekretessintresset. Utlämnande

till part bör därvid framstå som det normala. Dom eller beslut bör ej få

undanhållas parten på grund av dess hemliga natur. Då det av hänsyn till

allmänna eller enskilda intressen finnes vara av synnerlig vikt att innehållet

i annan handling icke uppenbaras, bör däremot utlämnande till part få vägras

med stöd av sekretessbestämmelse. Skillnad synes härvid icke böra göras

mellan protokoll och andra handlingar; även i fråga om protokoll kan på

grund av däri återgivna muntliga uttalanden ett starkt sekretessbehov göra

sig gällande. Det må emellertid framhållas att en sådan begränsning av parts

rätt att utfå handlingar icke innebär någon inskränkning i domstolens eller

myndighetens skyldighet att vid förhandling eller annan handläggning låta

parten erhålla kännedom om alla omständigheter som åberopas till bevis.

Tvärtom är det av vikt att denna princip noga iakttages; endast i den mån

så sker kan man bortse från de betänkligheter som kunna anföras mot att

partens rätt att utfå handlingar begränsas.

Såsom processlagberedningen föreslagit böra, då part ej vägras att utfå de

handlingar som nu avses, erforderliga förbehåll likväl göras vid utlämnandet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

31

Möjligheten att utlämna handlingar med förbehåll, vars brytande medför

straff, begränsar behovet att helt vägra utlämnande; såsom i promemorian

framhållits torde utlämnande med förbehåll stundom kunna ske till advokat

som företräder parten.

Det föreslagna undantaget från parts rätt att utfå handlingar torde kunna

tillämpas i de fall som för närvarande finnas angivna i 39 §; dessa undantagsfall

behöva således icke särskilt nämnas i paragrafen.

Skola såsom nu förordats enahanda regler gälla i fråga om utlämnande

till part av protokoll och andra handlingar, bortsett från dom och beslut,

förfalla i huvudsak de skäl, som föranlett särskilda bestämmelser om hemlig

handlings intagande i protokoll med mera. Redan av de i nya RB meddelade

bestämmelserna om domstols protokoll framgår att handlingar, som

företes i rättegång, i allmänhet icke skola intagas i protokoll. Att innehållet

i hemlig handling, som åberopas till bevis, skall bringas till parts kännedom

i den utsträckning som erfordras på grund av dess åberopande har redan

anförts; i övrigt skall i viss utsträckning utlämnande till part kunna vägras.

Det ligger i sakens natur att i viss omfattning innehållet kan få bringas även

till annans kännedom, exempelvis då vittne eller sakkunnig hörs angående

de i handlingen berörda förhållandena. Vad slutligen angår dom och beslut

kan visserligen den nu föreslagna bestämmelsen i 39 § 1937 års lag medföra

att innehållet i hemlig handling, om det redovisas i domen eller beslutet,

blir i skrift tillgängligt för parten, oaktat utlämnande av handlingen anses

böra vägras. Det torde dock i regel vara möjligt att avfatta dom och beslut

på sådant sätt att uppgifter, vars hemlighållande är av synnerlig vikt, icke

onödigtvis röjas. Särskilda bestämmelser härom torde icke vara erforderliga.

På grund av det nu anförda synes andra stycket i det vid promemorian

fogade förslaget till lag om inskränkning av offentligheten vid domstol beträffande

allmänna handlingar kunna utgå.

Vad angår domstols befogenhet att förordna om tillhandahållande av

självdeklarationer och andra till ledning vid taxering avlämnade uppgifter

torde några särbestämmelser knappast vara påkallade. Den av överståthållarämbetet

för skyddande av dylika handlingar anvisade utvägen, att i mål

om falsk eller vårdslös deklaration endast utdrag av självdeklaration skulle

företes, skulle visserligen i fråga om dylika handlingar göra bestämmelse

om uteslutande av offentligheten vid förhandling onödig. Det kan dock knappast

anses att företeende av hela deklarationen i dylikt mål alltid är obehövligt;

att åklagaren till domstolen ingiver hela deklarationen i huvudskrift

eller avskrift, även då endast vissa delar därav åberopas, torde ofta framstå

som en naturlig åtgärd. Så länge deklarationen kvarligger hos domstolen,

gälla därå bestämmelserna i 36 §, varför tillämpning av eljest gällande sekretessbestämmelser

blir utesluten, om förhandlingen hållits offentligt. För

självdeklarationer och andra taxeringsuppgifter samt för deklarationer och

uppgifter, som ligga till grund för beräkning av arvsskatt eller gåvoskatt,

gälla för närvarande vissa särskilda regler, som innebära bland annat att

dessa handlingar, då de åberopas vid domstol, i regel ej få offentligen föredragas

eller i protokoll, utslag eller annan expedition intagas eller omnämnas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

i vidare män än som oundgängligen erfordras. Även om underlåtenhet att intaga

dylik handling i protokoll efter de ändringar i 1937 års lag som nu föreslås

icke medför att eljest gällande sekretessbestämmelser kunna tillämpas,

torde bestämmelserna dock i viss mån kunna fylla en uppgift för att

skydda handlingarnas innehåll, då tillräckliga skäl icke anses föreligga för

förhandling inom stängda dörrar i fråga om dessa. Det torde i varje fall

ej vara nödvändigt att i förevarande sammanhang ändra dessa bestämmelser.

Såsom processlagberedningen framhållit synes frågan om editionsplikt beträffande

allmänna handlingar falla inom sekretesslagstiftningens område.

Däremot torde bestämmelser om offentlighetens uteslutande vid domstol

hänföra sig till det i allmän lag reglerade processuella förfarandet och ej

kunna meddelas annat än i den ordning § 87 mom. 1 regeringsformen föreskriver.

I förevarande sammanhang synes en redaktionell jämkning av 35 § böra

vidtagas. De föreslagna lagändringarna böra träda i kraft den 1 januari 1948,

samtidigt med nya RB.

Övriga lagstiftningsfrågor.

1 ett den 11 december 1946 avgivet betänkande (SOU 1946: 90) ha 1946

års lönestatistiksakkunniga framlagt förslag till utvidgning av den offentliga

lönestatistiken samt uttalat att förslaget borde föranleda ändring i 16 § 1937

års lag.

Enligt 16 § 1937 års lag gäller att för statlig eller kommunal statistik lämnade

uppgifter, som avse namngivna enskilda personer, bolag eller andra enskilda

samfälligheter, ej må utlämnas förrän tjugu år från uppgiftens datum

förflutit, därest ej den som däri avses samtycker till ett tidigare utlämnande

eller ock, med hänsyn till uppgiftens natur eller det ändamål för vilket den

åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen,

att utlämnandet ej kommer att missbrukas till hans skada. Vid utlämnande

böra erforderliga förbehåll göras.

De sakkunniga anföra i betänkandet att den offentliga lönestatistiken bör

kunna praktiskt utnyttjas såsom informationsmaterial dels för förhandlingar

om löneavtal, dels för den allmänna ekonomiska och sociala politiken. Då

den nuvarande, huvudsakligen på frivilligt lämnade uppgifter från arbetsgivare

baserade statistiken är otillräcklig för dessa ändamål, föreslå de sakkunniga

att den hos socialstyrelsen upprättade lönestatistiken skall på närmare

angivet sätt utvidgas och att skyldighet skall stadgas för arbetsgivare

att på anmodan från socialstyrelsen lämna uppgifter rörande enskilda löntagares

arbetstids- och löneförhållanden. De sakkunniga anföra vidare att

inom den ekonomiska och sociala statistiken för närvarande icke offentliggöras

uppgifter beträffande enskilda, namngivna företag. För att det lönestatistiska

materialet skall kunna till fullo utnyttjas i förhandlingsarbetets

intresse bör enligt de sakkunnigas mening socialstyrelsen beredas möjlighet

att efter framställning från partsorganisation, förlikningsman eller myndighet

verkställa lönestatistiska undersökningar beträffande särskilda företag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 260.

33

Då utlämnande av löneslatistiska undersökningar beträffande särskilda företag

emellertid torde strida mot grunderna för 16 § 1937 års lag, anse de sakkunniga

att förslaget bör föranleda ändring i denna lag.

I vissa över betänkandet avgivna yttranden har sekretessfrågan berörts.

Socialstyrelsen har icke något att erinra mot de sakkunnigas förslag att styrelsen

genom ändring i 1937 års lag skulle erhålla möjlighet att efter framställning

från parisorganisation, förlikningsman eller myndighet verkställa

lönestatistiska undersökningar beträffande särskilda företag. I andra yttranden

ha däremot erinringar mot detta förslag gjorts. Riksräkenskapsverlcet avstyrker

de sakkunnigas förslag i denna del under hänvisning till att sådana

undersökningar ligga utanför den egentliga statistikens begrepp. Lantbruksstyrelsen

finner ett sådant tillhandahållande åt partsintresset av individuella

löneuppgifter, som hittills och med rätta åtnjutit sekretesskydd, icke kunna

betecknas såsom något statsintresse samt ifrågasätter, om ej verkställandet

av sådana lönestatistiska undersökningar närmast sammanhänger med det

under särskild utredning varande problemkomplexet om insyn i företagens

ekonomiska förhållanden. Statistiska centralbyrån avstyrker de sakkunnigas

förslag i förevarande del samt framhåller att, om de statistiska uppgifterna

icke vore skyddade, kunde befaras att villigheten att lämna dylika skulle i

hög grad minskas och risken ökas för att ovederhäftiga uppgifter avgåves.

Kommerskollegium anser att frågan borde närmare prövas i samband med

försöksundersökningar.

Ett av 1943 års sekretessutredning avgivet yttrande har begränsats till frågan

hur det av de sakkunniga framlagda förslaget må kunna förverkligas

med hänsyn till gällande sekretesslagstiftning. I särskilt yttrande har dock en

ledamot av utredningen givit uttryck åt den meningen att den ifrågasatta

ändringen av sekretessbestämmelserna vore onödig och i varje fall för närvarande

borde anstå i avbidan på erfarenhet, huruvida något praktiskt behov

därav kunde uppkomma, sedan lönestatistiken utvidgats på föreslaget sätt.

I sekretessutredningens yttrande framhålles i övrigt att 16 § 1937 års lag

omfattade blott de för statistik lämnade uppgifterna; endast det till myndighet

inkomna primärmaterialet vore således sekretesskyddat i den omfattning

stadgandet angåve. Hos myndigheten upprättade bearbetningar vore däremot

alltid offentliga. Uppenbart vore emellertid att skyddet för primärmaterialet

skulle sakna betydelse, om upplysningar rörande namngivna enskilda personer,

bolag eller andra enskilda samfälligheter i stället funnes tillgängliga i

bearbetningar, som upprättats hos myndigheten. På grund av sekretessbestämmelsen

måste därför myndigheten, enligt sekretessutredningens mening,

anses hindrad att upprätta bearbetningar med dylikt innehåll.

Sekretessutredningen framhåller vidare alt utlämnande icke vore ovillkorligt

förbjudet utan i vissa fall kunde ske samt att detta finge motsvarande

tillämpning på upprättande och utlämnande av bearbetningar. Utredningen

anför härom:

I första hand inställer sig därför frågan, huruvida en lagändring är behövlig

för att det lönestatistiska materialet skall kunna utnyttjas för förhandlingar

om löneavtal; del kan ifrågasättas, om ej delta syfte skulle tillgodoses

Tiihnng till riksdagens protokoll 1S)M. t samt. Nr 260. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl Maj:ts proposition nr 260.

redan med lagrummets nuvarande lydelse. Svaret på denna fråga blir beroende

av vad som i detta sammanhang är alt hänföra till sådant missbruk

som avses i lagrummet. Det kan väl göras gällande att ett åberopande av

vissa statistiska sakuppgifter rörande särskilda företag vid avtalsförhandlingar

ur allmän synpunkt icke kan anses som ett missbruk. Å andra sidan

kan det ej bortses från att de nuvarande reglerna om sekretesskydd, liksom

vissa andra därmed jämförliga bestämmelser, torde bygga på uppfattningen

att till skada är att hänföra varje ekonomisk förlust, som kan för näringsidkare

eller annan som avses i uppgifterna uppkomma genom åberopande av

dessa, samt att ett sådant åberopande av uppgifterna är att anse som missbruk.

Uppenbarligen skulle denna tolkning lägga hinder i vägen för uppgifternas

användande på sätt de sakkunniga tillänmat. Enligt sekretessutredningens

mening torde därför till förebyggande av ovisshet rörande lagrummets

innebörd bestämmelser i ämnet böra meddelas.

Beträffande utformningen av den ifrågasatta lagändringen anför sekretessutredningen:
En

tänkbar utväg vore att sekretesskyddet helt upphävdes, såvitt fråga

är om lönestatistiska uppgifter. Det kan göras gällande att det skulle vara

meningslöst att bibehålla ett sekretesskydd för primärmaterialet, om motsvarande

uppgifter ingå i bearbetningar som sakna sådant skydd. Häremot kan

emellertid framhållas att det icke torde vara erforderligt att i bearbetningarna

medtaga allt vad primäruppgifterna innehålla. De sakkunniga förutsätta att

undersökningar icke skola göras så detaljerade att enskilda arbetstagares

löneförhållanden röjas. Dessutom synas de sakkunniga utgå från att lönestatistiska

undersökningar bli erforderliga endast i begränsad omfattning.

Skäl kunna alltså föreligga att bibehålla sekretesskydd för primärmaterialet.

Sekretesskyddet måste emellertid begränsas på sådant sätt att det icke lägger

hinder i vägen för upprättande och utlämnande av de föreslagna lönestatistiska

utredningarna. För detta syfte torde vara tillräckligt att utlämnande av

bearbetningar i de fall och i den ordning Konungen bestämmer medgives till

förening av arbetsgivare eller arbetstagare för begagnande i samband med

avtalsförhandlingar. I detta sammanhang torde dock lagrummets nuvarande

lydelse böra något jämkas, så att av lagrummet klart framgår att det även

avser bearbetningar av primärmaterialet, vilka upprättats hos myndigheten.

Vad i lagrummet är stadgat om förbehåll torde böra göras tillämpligt även

i fråga om utlämnande enligt den nytillkomna bestämmelsen.

De sakkunnigas förslag och de åtgärder som i anledning därav böra vidtagas

har behandlats av chefen för finansdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet

den 11 april 1947 vid anmälan av proposition till riksdagen

angående förbättrad lönestatistik. Chefen för finansdepartementet tillstyrkte

att socialstyrelsen, på sätt de sakkunniga föreslagit, skulle erhålla möjlighet

att upprätta lönestatistiska undersökningar beträffande särskilda företag.

Den därav föranledda frågan om ändring i 1937 års lag skulle dock upptagas

i nu förevarande sammanhang.

I det av chefen för finansdepartementet avgivna yttrandet anföres vidare att

de anställda i visst företag, såsom i betänkandet föreslagits, borde beredas tillfälle

att genom ombud granska lönestatistisk uppgift beträffande förelaget, innan

uppgiften insändes. Om de anställda icke erhållit tillfälle till sådan granskning,

borde socialstyrelsen äga rätt att utlämna uppgifter för granskning, i

den mån det funnes erforderligt och arbetsgivaren ej anfört tillräckliga skäl

däremot. Vid ändringen i 1937 års lag borde jämväl delta önskemål beaktas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 260-

35

Nu gällande bestämmelser i 16 § 1937 års lag få, såsom sekretessutred- Departementtningen

framhållit, anses lägga hinder i vägen för myndighet att upprätta be- chefen"

arbetningar rörande namngivna enskilda personer, bolag eller andra enskilda

samfälligheter för begagnande vid förhandlingar om löneavtal. För att det

lönestatistiska materialet skall kunna utnyttjas för sådant syfte böra därför

sekretessbestämmelserna ändras. Jag anser detta lämpligen böra ske på det

sättet att utlämnande av bearbetningar av lönestatistiska uppgifter i de fall

och i den ordning Konungen bestämmer medgives till förening av arbetsgivare

eller arbetstagare för begagnande vid förhandlingar om löneuppgörelser

eller förberedelser därtill. Vad sekretessutredningen anfört om viss jämkning

av lagrummets nuvarande lydelse och om tillämpligheten av stadgandet om

förbehåll vid utlämnande enligt den nytillkomna bestämmelsen finner jag

även böra iakttagas. Önskemålet om möjlighet för socialstyrelsen att utlämna

lönestatistiska uppgifter till löntagarna för granskning torde även böra föranleda

ett undantag från bestämmelserna i 16 § 1937 års lag. De nu angivna

lagändringarna kunna lämpligen träda i kraft den 1 januari 1948.

På sätt framgår av statsrådsprotokollet för den 28 februari 1947 har jag

vid behandlingen av fråga om vissa ändringar i den speciella bolagslagstiftningen

med anledning av den nya lagen om aktiebolag m. m„ beträffande vilken

fråga proposition till riksdagen (nr 228) denna dag avlåtes, förordat ett tilllågg

till 20 § 1937 års lag till skydd för handlingar i ärende rörande tilllåtelse

för aktiebolag att i balansräkning redovisa aktier i gemensamma poster.

Förslag om ett sådant tillägg synes böra upptagas i förevarande sammanhang.

Beträffande den närmare motiveringen till förslaget må hänvisas

till vad jag sålunda tidigare anfört. Även denna lagändring bör, liksom den

nya aktiebolagslagen, träda i kraft den 1 januari 1948.

I enlighet med de synpunkter som nu anförts ha inom justitiedepartementet

upprättats bilagda1 förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar; samt

2) lag om inskränkning av offentligheten vid domstol beträffande allmänna

handlingar.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över sistnämnda lagförslag

måtte för det i § 87 regeringsformen omfönnälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

1 Bilagorna, som Uro lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, ha här

uteslutits.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Bilaga A.

Processlagberedningens förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 10, 28, 36, 38 och 39 §§ lagen den 28 maj 1937

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

Handlingar rörande polismyndighets, tullmyndighets eller allmän åklagares

verksamhet till förekommande eller beivrande av brott så ock handlingar

rörande användning av tvångsmedel i brottmål må ej utlämnas, såvida skäligen

kan befaras, att utlämnandet skulle motverka brotts upptäckande eller

brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott eller ock vara

menligt för rikets säkerhet eller för enskild person; dock må handling ej

i något fall hemlighållas längre tid än sjuttio år från dess datum, och vare

Konungen obetaget att, där särskilda omständigheter det påkalla, medgiva

utlämnande utan hinder av vad ovan stadgas.

26 §.

Handlingar som —--därtill samtycker.

Beträffande handlingar--— deras datum.

Till myndighet inkomna eller där upprättade handlingar rörande någons

ansökan om inträde i advokatsamfundet eller eljest hans rätt att vara advokat

eller rörande disciplinärt förfarande mot advokat må, i vad de angå hans

ekonomiska ställning eller andras enskilda förhållanden, ej tidigare än sjuttio

år efter handlingens datum utlämnas i vidare mån än handlingens ändamål

kräver eller den handlingen sålunda angår därtill samtycker.

36 §.

Har i mål, som handlägges av domstol, förhandling hållits inom stängda

dörrar, må protokoll över sådan förhandling samt därvid företedda handlingar

icke utan domstolens tillstånd utlämnas, innan målet blivit skilt från

domstolens handläggning. Förekommer anledning, att förhandling i målet

skall äga rum inom stängda dörrar, må domstolen i avbidan på sådan för
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

37

handling besluta, att handlingar, som inkomma i målet, icke må utan dess

tillstånd utlämnas; har förhandling hållits inom stängda dörrar, må ock sådant

beslut meddelas beträffande handlingar, som därefter inkomma. När

domstolen skiljer sig från målet, äger den förordna, att dylika protokoll och

inkomna handlingar samt dess beslut och dom i målet ej heller därefter må

utlämnas förrän viss tid, i intet fall längre än sjuttio år, förflutit från dagen

för förordnandet; därvid må dock, om det med hänsyn till målets beskaffenhet

finnes lämpligt, föreskrivas, att utlämnande före den sålunda bestämda

tidpunkten må ske med enskilda parters samtycke.

Fullföljes mål, i vilket enligt förordnande, som i första stycket sägs, protokoll

och handlingar i lägre rätt ej må utlämnas, må ej heller till högre rätt

inkomna eller där upprättade handlingar i målet utan rättens tillstånd utlämnas;

ankommande på högre rätt att ej mindre pröva förordnande, som av

lägre rätt meddelats, än även, om anledning därtill finnes, med avseende å

rättens handlingar i målet meddela förordnande, som i första stycket sägs.

Över förordnande, som av domstol jämlikt denna paragraf meddelats, må

ej föras särskild klagan.

Protokoll samt beslut och dom så ock handlingar, som företetts vid förhandling

i mål vid domstol, må ej hemlighållas på grund av andra stadgan - den i denna lag i vidare mån än som följer av 35 §.

38 §.

Där det---handlingars utlämnande.

Kan handling, som enligt denna lag ej må utlämnas, antagas vara av betydelse

som bevis i rättegång eller för förundersökning i brottmål, äge domstol,

där rättegången föres eller fråga som hör till förundersökningen må upptagas,

förordna, att handlingen skall för sådant ändamål tillhandahållas domstolen

eller undersökningsledaren. Vad nu sagts gälle dock ej handlingar, som omförmälas

i 1-—5 samt 31 och 33 §§. Är handlingens innehåll sådant, att den

som utfärdat handlingen ej enligt 36 kap. 5 § andra, tredje eller fjärde stycket

rättegångsbalken må höras som vittne därom, må handlingen ej företes

som bevis. Ej heller må, med mindre synnerlig anledning förekommer därtill,

handling företes som bevis, om därigenom yrkeshemlighet skulle uppenbaras.

39 §.

Vad i denna lag stadgas länder ej till inskränkning i sökandes, klagandes och

andra parters rätt att i mål och ärenden hos domstol eller annan myndighet

utbekomma protokoll, beslut eller dom. Andra handlingar, som enligt denna

lag ej må utlämnas, må utbekommas allenast om det prövas kunna ske utan

fara för missbruk; härvid skola erforderliga förbehåll göras.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1947.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

Bilaga B.

Processlagberedningens förslag1

till

Lag

om inskränkning i vissa fall av offentligheten vid domstol beträffande

allmänna handlingar.

Härigenom förordnas som följer.

Företes i mål vid domstol allmän handling, som enligt vad därom är stadgat

ej må till envar utlämnas, äge domstolen förordna, att förhandling i vad

den angår sådan handling skall hållas inom stängda dörrar. Meddelas sådant

förordnande eller hålles ej förhandling i målet, må handlingen ej intagas

i protokoll. Ej heller må den i protokollet anmärkas eller eljest bringas till

parts eller annans kännedom i vidsträcktare mån än som erfordras på grund

av handlingens åberopande. Vad nu sagts om protokoll gälle ock dom samt

beslut, som meddelas skilt från protokollet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1947.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

39

Vtclrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 maj

1947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 6 maj 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet IvronprinsenRegenten

i statsrådet den 18 april 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag om inskränkning av offentligheten vid

domstol beträffande allmänna handlingar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsrådet B. Kjellin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet.

Åke Mossler.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

lagrådets den 8 maj 1947 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 18

april 1947 remitterade förslaget till lag om inskränkning av offentligheten

vid domstol beträffande allmänna handlingar.

Med förmälan, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, hemställer föredraganden,

att det vid statsrådsprotokollet för den 18 april 1947 fogade förslaget

till lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar ävensom det av

lagrådet granskade lagförslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

4710U

Doktrin (4)

  1. Cecilia Ekman, Offentlighetsprincipen och den nya sekretesspraxisen, SvJT 2024 s. 195, på s. 203 · Fritt tillgänglig
  2. Linus Örnulf, Om tillhandahållande av allmänna handlingar i dispositiva tvistemål, SvJT 2020 s. 798, på s. 799, 800, 807 · Fritt tillgänglig
  3. Arne Rundlöf, Sekretessmyndigheter emellan, FT 1976 nr 2 s. 95, på s. 96 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Carl Norström, Om begränsningar i sekretesskyddet, FT 1975 nr 1 s. 20, på s. 29 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:465 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i lagen den 28 maj] 1937 a1 i texten
  2. K1LU 1947:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmän s. 1 i texten

Doktrin (7)

7 kopplingar i 4 dokument.

  1. SvJT 2020 s. 798 Linus Örnulf, Om tillhandahållande av allmänna handlingar i dispositiva tvistemål s. 799 · s. 800 · s. 807 i texten
  2. FT 1976 s. 95 Arne Rundlöf, Sekretessmyndigheter emellan s. 95 · s. 96 i texten
  3. SvJT 2024 s. 195 Cecilia Ekman, Offentlighetsprincipen och den nya sekretesspraxisen s. 203 i texten
  4. FT 1975 s. 20 Carl Norström, Om begränsningar i sekretesskyddet s. 29 i texten