Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till undervisningsoch upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd

1947-05-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:262, Angående bidrag till undervisningsoch upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

1

Nr 262.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bidrag till undervisnings-

och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd;

given Stockholms slott den 9 maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

statsrådet Mossberg fråga om bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet

rörande arbetarskydd samt anför.

Under senare år har antalet olycksfall i arbete undergått en avsevärd

stegring. Till belysning härav må anföras följande ur den tillgängliga årliga

olycksfallsstatistiken hämtade siffror rörande det sannolika antalet

under åren 1936—1943 inträffade olycksfall i arbete och de olycksfall som

föranlett invaliditet eller död. (Antalet olycksfall under militärtjänstgöring

har härvid icke medräknats.)

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 262.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

A r

Antal inträffade

olycksfall

i arbete

Antal

invaliditetsfall

Antal

dödsfall

1936 . ..

....... 165 319

3 280

510

1937 ...

....... 193 993

3 308

499

1938 ...

....... 193 848

3 004

558

1939 ...

....... 195 993

3 077

509

1940 ...

....... 183 055

2 952

496

1941 ...

....... 188 786

2 964

476

1942 ...

....... 217 296

3 174

508

1943 ...

....... 241 230

3 226

461

För större arbetsgivare, exkl. staten,

redovisas följande frekvenstal. (Ej

heller i denna

sammanställning äro olycksfall under

militärtjänstgöring

medräknade.)

Å r

Antal olycksfall

i arbete

per 100 års- arbetare

%

Antal invaliditets- och dödsfall

per 1 000

olycksfall

%o

Antal invaliditets- och dödsfall

per 1 000 års- arbetare

%o

1936 ...

......... 10,6

20,1

2,14

1937 . ..

......... 12,0

16,9

2,03

1938 . ..

......... 11,8

15,4

1,81

1939 . ..

......... 11,7

15,7

1,84

1940 . ..

......... 11,3

16,3

1,84

1941 . ..

......... 11,3

15,7

1,77

1942 . ..

......... 12,7

14,6

1,86

1943 ...

......... 13,6

13,3

1,81

Det statistiska materialet beträffande olycksfallsfrekvensen under åren

från och med 1944 har ännu icke slutligt bearbetats. Under hand har emellertid

riksförsäkringsanstalten i fråga om olycksfallen i arbete under år

1946 och härav föranledda invaliditets- och dödsfall lämnat följande uppgifter.

Antalet till anstalten och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen under

1946 anmälda olycksfall utgjorde 280 798. Frånräknas anmälningar om

olycksfall utom arbete samt anmälningar av skador, som vid granskning

befunnits icke vara föranledda av olycksfall, kan antalet under 1946 inträffade

till försäkringsinrättningarna anmälda olycksfall i arbete uppskattas

till i runt tal 272 000. Av omkring 168 000 samma år till riksförsäkringsanstalten

anmälda olycksfall i arbete hava till och med den 31 mars 1947

1 404 fall föranlett tillerkännande av invalidränta. Att för år 1946 räkna

med någon mera betydande ökning av antalet invaliditets- och dödsfall anser

riksförsäkringsanstalten icke påkallat. Anstalten uppskattar invaliditetsfallen

till omkring 3 400 och dödsfallen till cirka 500. Härvid har medräknats

ett icke obetydligt antal sådana invaliditetsfall, där invaliditeten efter

kortare eller längre tid nedgått under 10 procent eller helt bortfallit. Ifråga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 262.

3

om antalet förlorade arbetsdagar kan icke heller någon slutgiltig uppgift

lämnas för 1946, då beräkningen förutsätter att invaliditelsgraden fastställts,

vilket icke kan äga rum förrän sjukdomstillståndet upphört. Med ledning

av antalet förlorade arbetsdagar per olycksfall i arbete bland större arbetsgivare

år 1943 samt antalet olycksfall i arbete år 1946 uppskattar riksförsäkringsanstalten

hela antalet på grund av olycksfall i arbete förlorade

arbetsdagar för 1946 till omkring 12 millioner.

Den tillsyn över arbetarskyddslagstiftningen, som tillkommer riksförsäkringsanstalten

i egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet, utövar anstalten

främst genom sin arbetarskyddsbyrå. Förutom arbetsuppgifter av

skyddsteknisk och yrkeshygienisk art åligger det byrån att tillhandagå myndigheter,

organisationer och enskilda med upplysningar i frågor på arbetarskyddets

område. På byrån utarbetas och befordras till trycket skyddsföreskrifter,

råd till arbetare m. m., varjämte byråns befattningshavare utöva

upplysningsverksamhet i form av föredrag vid kurser och konferenser. Upplysnings-

och propagandaverksamhet på arbetarskyddets område bedrives

jämväl av enskilda organisationer. Sålunda kunna nämnas föreningen för

arbetarskydd, samarbetskommittén för industriens säkerhetstjänst och den

av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige bildade

arbetarskyddsnämnden. På grund av brist på personal och medel har önskad

effektivitet i denna verksamhet icke kunnat uppnås. 1938 års arbetarskyddskommitté

har i sitt den 13 december 1946 avgivna betänkande med förslag till

organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen m. m. (SOU 1946: 88)

beaktat denna brist samt föreslagit inrättande hos arbetsinspektionens chefsmyndighet

av en byrå för upplysnings- och utbildningsärenden, vars huvudsakliga

uppgift skulle bli att bedriva en fortlöpande upplysnings- och propagandaverksamhet.

I skrivelse den 25 februari 1947 har samarbetskommittén för industriens

säkerhetstjänst framhållit, att olycksfallen i arbete samt industrieldsvådorna

under de senaste åren ökat på ett oroväckande sätt samt medfört svåra

sociala olägenheter och ekonomiska förluster. Det bör — fortsätter kommittén

-— under nuvarande förhållanden med stor brist på arbetskraft uppmärksammas,

att varje dag under år 1946 cirka 50 000 personer på grund

av olycksfallsskador varit förhindrade att fullgöra sitt arbete. Antalet år

1946 brandskadade företag, där skadorna uppgått till mer än 25 000 kronor,

utgjorde minst 175. De utbetalade brandskadeersättningarna kunde beräknas

till omkring 60 millioner kronor, därav 35 å 40 millioner för förstörda

industrivärden. På grund av att industribyggnader och maskiner förstörts

hade industriens produktionsresultat försämrats i eu omfattning, som icke

kunde återgivas i siffror.

Orsakerna till de ökade förlusterna genom olycksfall och eldsvådor angiver

kommittén främst vara dels den omfattande personalökningen inom

industrien samt den härmed sammanhängande ökade användningen av ovan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

arbetskraft, dels svårigheterna att genomföra nybyggnader och erforderliga

förbättringar å gamla byggnader.

Kommittén upplyser att den tillsatts för att i möjligaste mån samordna

säkerhetstjänstens olika grenar och att Sveriges industriförbund, arbetarskyddsnämnden,

föreningen för arbetarskydd, svenska brandskyddsföreningen,

arbetarnas samaritförbund och arbetarnas bildningsförbund äro representerade

i kommittén. En av kommitténs främsta arbetsuppgifter vore

propaganda och upplysningsarbete. I fråga om sitt aktuella handlingsprogram

anför kommittén följande.

Kommittén har ingående prövat vad som med hänsyn till nu rådande förhållanden

kan göras för att genom effektivisering av säkerhetstjänsten

minska verkningarna av olycksfall och eldsvådor och därmed främja produktionens

resultat. Enligt kommitténs mening kan en starkt ökad propaganda

och undervisningsverksamhet på säkerhetstjänstens område bidraga

till att motverka skadorna, varjämte en betydligt utvidgad utbildning

av skyddsombud skulle ge ökad effektivitet åt den lokala säkerhetstjänsten,

I samband härmed bör samaritvården för industriens anställda ytterligare

effektiviseras. För att tillgodose dessa önskemål har kommittén för avsikt

att genom arbetarnas bildningsförbund och under medverkan av arbetsgivarnas

och arbetstagarnas organisationer samt säkerhetstjänstens olika organ

anordna kursverksamhet i hithörande frågor. Under tiden 1 oktober

1947—1 maj 1948 beräknas 70 kurser om vardera 12—36 timmar kunna hållas.

Kostnaden för varje kurs uppskattas till i medeltal 1 000 kronor, varav

hälften eller 35 000 kronor skola täckas av kursavgifter, som betalas av

respektive arbetsgivare.

Under åberopande av det anförda hemställer samarbetskommittén att

Kungl. Maj:t måtte ställa ett belopp av 35 000 kronor till arbetarnas bildningsförbunds

förfogande för täckande av de med ifrågavarande kursverksamhet

förenade kostnaderna.

I skrivelse den 18 mars 1947 har vidare arbetar sky ddsnämnclen — arbetsgivareföreningens

och landsorganisationens gemensamma organ för arbetarskyddsfrågor

— framfört vissa synpunkter och förslag ifråga om möjligheterna

att minska olycksfallsfrekvensen och öka säkerheten och sundheten

på arbetsplatserna. Nämnden framhåller, att antalet olycksfall enligt

inhämtade preliminära uppgifter ytterligare ökat under år 1947 samt anför

om orsakerna härtill bland annat följande.

Frekvensens stegring torde i viss mån sammanhänga med att under senare

år i större utsträckning än tidigare bagatellartade olycksfall anmälts.

Detta har bl. a. berott på, att man alltmera beaktat riskerna för invalidiserande

infektionssjukdomar. Uppenbarligen är dock förklaringen främst att

söka i att antalet inträffade olycksfall väsentligt ökat, vilket åter huvudsakligen

torde bero på den enorma omsättning av arbetskraft som förekommit

under senare år. Erfarenheterna visa, att nyanställda och ovana arbetare i

större utsträckning än äldre och mera erfarna drabbas av olycksfall. Till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

5

följd av bristsituationen på arbetsmarknaden har också under senare år i

större skala än tidigare använts överårig och minderårig arbetskraft. Kvinnlig

arbetskraft utnyttjas betydligt mer än lörut till tyngre och riskfyllda

arbeten. Speciellt kan anmärkas, att den ovana arbetskraft, som tillfälligt

hänvisats till skogsarbete, ej oväsentligt tynger statistiken. Visserligen ha

genom rationaliseringsåtgärder en del fysiskt ansträngande och riskfyllda

arbetsuppgifter försvunnit, men i stället har intensiteten och jäktet ökat.

Detta kan medföra viss fysisk och psykisk slitning av människomaterialet,

som i någon mån kan förklara olycksfallsfrekvensens stegring. En undersökning

av olycksfallens allmänna orsaker ger vid handen, att olycksfallen till

cirka 25 % bero på tekniska driftsförhållanden, varöver arbetsgivaren kan

råda, och till cirka 75 % av andra faktorer, som hänföra sig till dels arbetets

planering, dels arbetarnas bristande försiktighet, omtanke etc.

För att minska olycksfallsfrekvensen rekommenderar nämnden en effektivisering

av yrkesinspektionens verksamhet och av det lokala skyddsarbetet

på arbetsplatserna. 1938 års arbetarskyddskommittés förslag till ny arbetarskyddslag

vore ägnat att tillgodose det förstnämnda intresset, medan man

däremot för säkerhetstjänstens del icke kunde lita till lagstiftningen. Säkerhetstjänstens

effektivisering kunde endast åstadkommas genom en målmedveten

och energisk propagandakampanj för ökat arbetarskydd.

Nämnden lämnar härefter en redogörelse för de riktlinjer, efter vilka

en dylik propagandakampanj borde uppläggas. Av redogörelsen inhämtas

i huvudsak följande.

En allmän propaganda bör i första hand avse föreläsningar och föredrag

vid offentliga propagandamöten, som även böra anordnas i arbetslokalerna,

samt vid fackföreningsmöten. Serieföreläsningar om arbetarskydd och säkerhetstjänst

böra hållas i radio och annonser införas i dagspressen. En

plan för annonspropaganda, omfattande en kostnad av omkring 200 000

kronor, har tidigare utarbetats, men skrinlagts på grund av brist på medel.

Några specialnummer av tidskriften Arbetarskyddet, innehållande lämpligt

material, böra spridas i massupplaga på arbetsplatserna, varjämte flygblad

och folders böra komma till användning. — Föreningen för arbetarskydd,

arbetarnas samaritförbund och svenska brandskyddsföreningen, som förfoga

över en s. k. ambulerande arbetarskyddsutställning, böra föreslås upprätta

flera dylika utställningar. 1 anslutning till utställningarna skola föreläsningar

i ärbetarskyddsfrågor hållas. — I syfte att få fram slående och

effektiva skyddsbilder för affischpropaganda bör pristävlan anordnas bland

landets konstnärer och reklammän. Prisbelönta uppslag kunna reproduceras

och spridas i massupplaga. — Enskilda företag böra intresseras för

att inom företagen anordna skyddstävlingar och större företag uppmanas

anordna dylika tävlingar mellan respektive arbetsavdelningar. — I fackpressen

förekommande artiklar böra hållas i en populär form samt innehålla

intressant bildmaterial. För ändamålet böra några erkänt skickliga

journalister tillfälligt anställas och facktidskrifternas och tidningarnas ordinarie

personal stimuleras att ägna större uppmärksamhet åt uppläggningen

och utformningen av artiklarna i arbetarskvddsfrågor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition m 262.

Enligt nämndens åsikt borde en propagandakampanj av angivet slag anordnas

under 1947—1948 samt uppdraget att genomföra verksamheten anförtros

åt nämnden, som bland sina medlemmar numera även hade representanter

för tjänstemännens centralorganisation. Erforderligt samråd förutsattes

därvid komma till stånd med olika myndigheter och organisationer.

Beträffande kostnaderna framhåller nämnden att en propaganda av den

omfattning, som nämnden föreslagit, förutsatte statsmakternas stöd samt

att någon kostnadskalkyl icke kunde framläggas, förrän ställning tagits till

denna fråga. Emellertid vore ett belopp av 300 000 kronor det lägsta med

vilket en effektiv propaganda kunde genomföras. Vid överläggningar i saken

med arbetsgivareföreningen och landsorganisationen hade ställts i utsikt

bidrag med 50 000 kronor från vardera organisationen under förutsättning,

att av statsmedel kunde erhållas 200 000 kronor. Under hänvisning

till det anförda hemställer arbetarskyddsnämnden, att Kungl. Maj:t

måtte taga under övervägande fråga om statsbidrag till bei-örda propagandaverksamhet.

Efter gemensam remiss av samarbetskommitténs och arbetarskyddsnämndens

framställningar ha yttranden häröver avgivits av statens arbetsmarknadskommission,

riksförsäkringsanstalten och statskontoret, vilka samtliga

finna det angeläget att en upplysningsverksamhet kommer till stånd

i syfte att söka nedbringa antalet olycksfall i arbete.

Beträffande de i framställningarna framförda förslagen må ur yttrandena

återgivas följande.

Arbetsmarknadskommissionen tillstyrker bifall till framställningarna,

därvid kommissionen förutsätter, att de planerade åtgärderna samordnas,

så att upplysningsverksamheten får en så praktisk och effektiv utformning

som möjligt.

Vad angår samarbetskommitténs förslag tillstyrker riksförsäkringsanstalten

livligt, att arbetarnas bildningsförbund erhåller det äskade anslaget samt

föreslår, att blivande kursplaner underställas anstalten för granskning. Även

statskontoret finner den av samarbetskommittén föreslagna kursverksamheten

i den mån den avser utbildning av skyddsombud väl värd understöd.

Rörande arbetarskyddsnämndens förslag finner riksförsäkringsanstalten

det lämpligt att, intill dess en statligt organiserad upplysningsverksamhet

av det slag 1938 års arbetarskyddskommitté förordat kunde träda i funktion,

en sådan propagandaverksamhet, som nämnden föreslagit, understödes

av statsmedel. Enligt anstaltens mening borde emellertid en förutsättning

härför vara att yrkesinspektionens chefsmyndighet erhölle bestämmande

inflytande vid verksamhetens utformning och genomförande. Statskontoret

framhåller, att den i arbetarskyddsnämndens framställning omförmälda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 262.

7

planen för annonspropaganda förefölle vara allt för kostnadskrävande i förhållande

till de resultat, som härav torde kunna förväntas, samt att samma

synpunkter kunde anföras beträffande den föreslagna affischeringen. Såväl

i fråga om denna som de föreslagna flygbladen, folders m. m. torde för

övrigt återhållsamhet vara påkallad med hänsyn till den rådande pappersbristen.

I fråga om storleken av det av arbetarskyddsnämnden ifrågasatta statsbidraget

förklara sig riksförsäkringsanstalten och statskontoret icke kunna

göra något uttalande, då definitiv plan för verksamheten icke framlagts.

Riksförsäkringsanstalten framhåller emellertid, att det för ernående av bestående

resultat icke vore tillräckligt att ett engångsanslag beviljades för en

tillfällig propagandakampanj, utan att denna måste kunna fortgå i lämplig

omfattning intill dess verksamheten kunde övertagas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

Beträffande sättet för finansieringen av den föreslagna propagandaverksamheten

ifrågasätter statskontoret, om icke det bidrag, som erfordrades

utöver vad arbetsgivarna och arbetarna kunde komma att tillskjuta, borde

lämnas av riksförsäkringsanstalten och de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen,

vilka hade ett direkt ekonomiskt intresse av att olycksfallsfrekvensen

nedbringades. Det bidragsbelopp, som härvid kunde ankomma

på riksförsäkringsanstalten, borde ställas till anstaltens förfogande i form

av särskilt anslag å riksstaten.

Som framgår av den lämnade redogörelsen har antalet olycksfall i arbete Föredraganunder

de senaste åren ökat avsevärt. En betydande del av olycksfallen torde <i‘n

ha sin grund i bristande uppmärksamhet, vårdslöshet eller medvetet överträdande

av givna säkerhetsföreskrifter. Särskilt torde detta gälla i fråga om

det stora antal ovana arbetare, som under nu rådande brist på arbetskraft

i större utsträckning än tidigare sysselsättes inom industrien.

En viktig förutsättning för ett framgångsrikt bekämpande av yrkesfarorna

torde vara, att arbetsgivare, arbetsledare och arbetare i högre grad

än hittills intresseras för en aktiv medverkan i denna verksamhet. Det torde

för den skull vara nödvändigt att genom en brett upplagd undervisningsoch

upplysningskampanj aktualisera alla de frågor, som sammanhänga med

åstadkommande av ett effektivt arbetarskydd.

Såsom förut berörts har i 19,38 års arbetarskyddskommittés förslag till

organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen m. m. upptagits en

byrå för upplysnings- och utbildningsärenden hos arbetsinspektionens chefsmyndighet.

Byråns huvudsakliga uppgift skulle vara att bedriva en fortlöpande

upplysnings- och propagandaverksamhet på arbetarskyddets område.

Av skäl, för vilka jag redogjort i annat sammanhang, kan proposition

på grundval av kommitténs förslag icke framläggas för innevarande

års riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Såväl ur allmänt humanitära synpunkter som med hänsyn till vikten av

att tillgången på arbetskraft icke till följd av olycksfall minskas måste det

emellertid anses synnerligen angeläget att en intensifierad verksamhet av

nämnt slag redan nu kan komma till stånd. De av samarbetskommittén för

industrins säkerhetstjänst och arbetarskyddsnämnden framlagda förslagen

äro enligt min mening väl ägnade att tillgodose dessa önskemål.

I den av samarbetskommittén gemensamt med arbetarnas bildningsförbund

planerade kursverksamheten ingår som en viktig del utbildning av

skyddsombud, vilkas huvudsakliga uppgift är att på arbetsplatsen företräda

arbetarna i frågor rörande arbetets säkerhet och sundhet. Mot storleken

av det föreslagna statsbidraget synes intet vara att erinra och jag tillstyrker

därför, att medel ställas till förfogande för utgivande av detta bidrag

å 35 000 kronor. Vid utformandet av blivande kursplaner torde samråd

med riksförsäkringsanstalten böra äga rum.

Beträffande arbetarskyddsnämndens framställning kan jag i stort sett

godtaga de av nämnden angivna riktlinjerna för den ifrågasatta propagandaverksamheten.

Som statskontoret framhållit påkallar dock den rådande

pappersbristen att nödig återhållsamhet iakttages med användande av flygblad,

folders m. m. Verksamhetens närmare utformning och genomförandet

av densamma torde få ankomma å arbetarskyddsnämnden i samråd med

riksförsäkringsanstalten och för verksamheten intresserade organisationer.

Av de av nämnden beräknade kostnaderna, 300 000 kronor, avses enligt en

mig under hand tillställd, inom nämnden uppgjord preliminär kalkyl,

150 000 kronor för annonsering m. m., 45 000 kronor för framställning och

distribution av flygblad, folders m. m., 40 000 kronor för framställning av

skyddsaffischer, 25 000 kronor för muntlig upplysningsverksamhet in. m.

samt 40 000 kronor för film och oförutsedda utgifter. Mot dessa beräkningar

synes i och för sig någon invändning icke kunna göras. Frånräknas

de bidrag å tillhopa 100 000 kronor, som ställts i utsikt av svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige, skulle kostnaderna för

statens del uppgå till 200 000 kronor. Mot beloppets storlek har jag intet att

erinra. Jag delar den av statskontoret anförda uppfattningen, att de ömsesidiga

olycksfallsförsäkringsbolagen borde intresseras för att lämna ekonomiskt

stöd till denna verksamhet. Jag anser emellertid, att eventuella bidrag

från dessa bolag av arbetarskyddsnämnden böra få användas för fullföljandet

av den verksamhet, varom här är fråga. Effekten av en kampanj

som denna är i hög grad beroende av i vilken omfattning den sedermera

kan upprepas.

För berörda ändamål synes böra å rilcsstaten för nästa budgetår upptagas

ett obetecknat anslag av (35 000 + 200 000) 235 000 kronor under rubriken

Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 262.

9

Det torde få ankomma å Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser

angående användningen av anslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

målte föreslå riksdagen

att under V huvudtiteln till Bidrag till undervisnings- och

upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd för budgetåret

1947/48 anvisa ett anslag av........kronor 235 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Ilans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

M. Silfverstolpe.

I!ihaag till riksdagens protokoll 7,947

I sond.

Nr 262.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:360 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till undervisningsoch upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd. a1 i texten