Angående bidrag till undervisningsoch upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd
1947-05-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:262, Angående bidrag till undervisningsoch upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
1
Nr 262.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bidrag till undervisnings-
och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd;
given Stockholms slott den 9 maj 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Eije Mossberg.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 maj 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
statsrådet Mossberg fråga om bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
rörande arbetarskydd samt anför.
Under senare år har antalet olycksfall i arbete undergått en avsevärd
stegring. Till belysning härav må anföras följande ur den tillgängliga årliga
olycksfallsstatistiken hämtade siffror rörande det sannolika antalet
under åren 1936—1943 inträffade olycksfall i arbete och de olycksfall som
föranlett invaliditet eller död. (Antalet olycksfall under militärtjänstgöring
har härvid icke medräknats.)
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 262.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
A r
Antal inträffade
olycksfall
i arbete
Antal
invaliditetsfall
Antal
dödsfall
1936 . ..
....... 165 319
3 280
510
1937 ...
....... 193 993
3 308
499
1938 ...
....... 193 848
3 004
558
1939 ...
....... 195 993
3 077
509
1940 ...
....... 183 055
2 952
496
1941 ...
....... 188 786
2 964
476
1942 ...
....... 217 296
3 174
508
1943 ...
....... 241 230
3 226
461
För större arbetsgivare, exkl. staten,
redovisas följande frekvenstal. (Ej
heller i denna
sammanställning äro olycksfall under
militärtjänstgöring
medräknade.)
Å r
Antal olycksfall
i arbete
per 100 års- arbetare
%
Antal invaliditets- och dödsfall
per 1 000
olycksfall
%o
Antal invaliditets- och dödsfall
per 1 000 års- arbetare
%o
1936 ...
......... 10,6
20,1
2,14
1937 . ..
......... 12,0
16,9
2,03
1938 . ..
......... 11,8
15,4
1,81
1939 . ..
......... 11,7
15,7
1,84
1940 . ..
......... 11,3
16,3
1,84
1941 . ..
......... 11,3
15,7
1,77
1942 . ..
......... 12,7
14,6
1,86
1943 ...
......... 13,6
13,3
1,81
Det statistiska materialet beträffande olycksfallsfrekvensen under åren
från och med 1944 har ännu icke slutligt bearbetats. Under hand har emellertid
riksförsäkringsanstalten i fråga om olycksfallen i arbete under år
1946 och härav föranledda invaliditets- och dödsfall lämnat följande uppgifter.
Antalet till anstalten och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen under
1946 anmälda olycksfall utgjorde 280 798. Frånräknas anmälningar om
olycksfall utom arbete samt anmälningar av skador, som vid granskning
befunnits icke vara föranledda av olycksfall, kan antalet under 1946 inträffade
till försäkringsinrättningarna anmälda olycksfall i arbete uppskattas
till i runt tal 272 000. Av omkring 168 000 samma år till riksförsäkringsanstalten
anmälda olycksfall i arbete hava till och med den 31 mars 1947
1 404 fall föranlett tillerkännande av invalidränta. Att för år 1946 räkna
med någon mera betydande ökning av antalet invaliditets- och dödsfall anser
riksförsäkringsanstalten icke påkallat. Anstalten uppskattar invaliditetsfallen
till omkring 3 400 och dödsfallen till cirka 500. Härvid har medräknats
ett icke obetydligt antal sådana invaliditetsfall, där invaliditeten efter
kortare eller längre tid nedgått under 10 procent eller helt bortfallit. Ifråga
Kung!. Maj:ts proposition nr 262.
3
om antalet förlorade arbetsdagar kan icke heller någon slutgiltig uppgift
lämnas för 1946, då beräkningen förutsätter att invaliditelsgraden fastställts,
vilket icke kan äga rum förrän sjukdomstillståndet upphört. Med ledning
av antalet förlorade arbetsdagar per olycksfall i arbete bland större arbetsgivare
år 1943 samt antalet olycksfall i arbete år 1946 uppskattar riksförsäkringsanstalten
hela antalet på grund av olycksfall i arbete förlorade
arbetsdagar för 1946 till omkring 12 millioner.
Den tillsyn över arbetarskyddslagstiftningen, som tillkommer riksförsäkringsanstalten
i egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet, utövar anstalten
främst genom sin arbetarskyddsbyrå. Förutom arbetsuppgifter av
skyddsteknisk och yrkeshygienisk art åligger det byrån att tillhandagå myndigheter,
organisationer och enskilda med upplysningar i frågor på arbetarskyddets
område. På byrån utarbetas och befordras till trycket skyddsföreskrifter,
råd till arbetare m. m., varjämte byråns befattningshavare utöva
upplysningsverksamhet i form av föredrag vid kurser och konferenser. Upplysnings-
och propagandaverksamhet på arbetarskyddets område bedrives
jämväl av enskilda organisationer. Sålunda kunna nämnas föreningen för
arbetarskydd, samarbetskommittén för industriens säkerhetstjänst och den
av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige bildade
arbetarskyddsnämnden. På grund av brist på personal och medel har önskad
effektivitet i denna verksamhet icke kunnat uppnås. 1938 års arbetarskyddskommitté
har i sitt den 13 december 1946 avgivna betänkande med förslag till
organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen m. m. (SOU 1946: 88)
beaktat denna brist samt föreslagit inrättande hos arbetsinspektionens chefsmyndighet
av en byrå för upplysnings- och utbildningsärenden, vars huvudsakliga
uppgift skulle bli att bedriva en fortlöpande upplysnings- och propagandaverksamhet.
I skrivelse den 25 februari 1947 har samarbetskommittén för industriens
säkerhetstjänst framhållit, att olycksfallen i arbete samt industrieldsvådorna
under de senaste åren ökat på ett oroväckande sätt samt medfört svåra
sociala olägenheter och ekonomiska förluster. Det bör — fortsätter kommittén
-— under nuvarande förhållanden med stor brist på arbetskraft uppmärksammas,
att varje dag under år 1946 cirka 50 000 personer på grund
av olycksfallsskador varit förhindrade att fullgöra sitt arbete. Antalet år
1946 brandskadade företag, där skadorna uppgått till mer än 25 000 kronor,
utgjorde minst 175. De utbetalade brandskadeersättningarna kunde beräknas
till omkring 60 millioner kronor, därav 35 å 40 millioner för förstörda
industrivärden. På grund av att industribyggnader och maskiner förstörts
hade industriens produktionsresultat försämrats i eu omfattning, som icke
kunde återgivas i siffror.
Orsakerna till de ökade förlusterna genom olycksfall och eldsvådor angiver
kommittén främst vara dels den omfattande personalökningen inom
industrien samt den härmed sammanhängande ökade användningen av ovan
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
arbetskraft, dels svårigheterna att genomföra nybyggnader och erforderliga
förbättringar å gamla byggnader.
Kommittén upplyser att den tillsatts för att i möjligaste mån samordna
säkerhetstjänstens olika grenar och att Sveriges industriförbund, arbetarskyddsnämnden,
föreningen för arbetarskydd, svenska brandskyddsföreningen,
arbetarnas samaritförbund och arbetarnas bildningsförbund äro representerade
i kommittén. En av kommitténs främsta arbetsuppgifter vore
propaganda och upplysningsarbete. I fråga om sitt aktuella handlingsprogram
anför kommittén följande.
Kommittén har ingående prövat vad som med hänsyn till nu rådande förhållanden
kan göras för att genom effektivisering av säkerhetstjänsten
minska verkningarna av olycksfall och eldsvådor och därmed främja produktionens
resultat. Enligt kommitténs mening kan en starkt ökad propaganda
och undervisningsverksamhet på säkerhetstjänstens område bidraga
till att motverka skadorna, varjämte en betydligt utvidgad utbildning
av skyddsombud skulle ge ökad effektivitet åt den lokala säkerhetstjänsten,
I samband härmed bör samaritvården för industriens anställda ytterligare
effektiviseras. För att tillgodose dessa önskemål har kommittén för avsikt
att genom arbetarnas bildningsförbund och under medverkan av arbetsgivarnas
och arbetstagarnas organisationer samt säkerhetstjänstens olika organ
anordna kursverksamhet i hithörande frågor. Under tiden 1 oktober
1947—1 maj 1948 beräknas 70 kurser om vardera 12—36 timmar kunna hållas.
Kostnaden för varje kurs uppskattas till i medeltal 1 000 kronor, varav
hälften eller 35 000 kronor skola täckas av kursavgifter, som betalas av
respektive arbetsgivare.
Under åberopande av det anförda hemställer samarbetskommittén att
Kungl. Maj:t måtte ställa ett belopp av 35 000 kronor till arbetarnas bildningsförbunds
förfogande för täckande av de med ifrågavarande kursverksamhet
förenade kostnaderna.
I skrivelse den 18 mars 1947 har vidare arbetar sky ddsnämnclen — arbetsgivareföreningens
och landsorganisationens gemensamma organ för arbetarskyddsfrågor
— framfört vissa synpunkter och förslag ifråga om möjligheterna
att minska olycksfallsfrekvensen och öka säkerheten och sundheten
på arbetsplatserna. Nämnden framhåller, att antalet olycksfall enligt
inhämtade preliminära uppgifter ytterligare ökat under år 1947 samt anför
om orsakerna härtill bland annat följande.
Frekvensens stegring torde i viss mån sammanhänga med att under senare
år i större utsträckning än tidigare bagatellartade olycksfall anmälts.
Detta har bl. a. berott på, att man alltmera beaktat riskerna för invalidiserande
infektionssjukdomar. Uppenbarligen är dock förklaringen främst att
söka i att antalet inträffade olycksfall väsentligt ökat, vilket åter huvudsakligen
torde bero på den enorma omsättning av arbetskraft som förekommit
under senare år. Erfarenheterna visa, att nyanställda och ovana arbetare i
större utsträckning än äldre och mera erfarna drabbas av olycksfall. Till
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
5
följd av bristsituationen på arbetsmarknaden har också under senare år i
större skala än tidigare använts överårig och minderårig arbetskraft. Kvinnlig
arbetskraft utnyttjas betydligt mer än lörut till tyngre och riskfyllda
arbeten. Speciellt kan anmärkas, att den ovana arbetskraft, som tillfälligt
hänvisats till skogsarbete, ej oväsentligt tynger statistiken. Visserligen ha
genom rationaliseringsåtgärder en del fysiskt ansträngande och riskfyllda
arbetsuppgifter försvunnit, men i stället har intensiteten och jäktet ökat.
Detta kan medföra viss fysisk och psykisk slitning av människomaterialet,
som i någon mån kan förklara olycksfallsfrekvensens stegring. En undersökning
av olycksfallens allmänna orsaker ger vid handen, att olycksfallen till
cirka 25 % bero på tekniska driftsförhållanden, varöver arbetsgivaren kan
råda, och till cirka 75 % av andra faktorer, som hänföra sig till dels arbetets
planering, dels arbetarnas bristande försiktighet, omtanke etc.
För att minska olycksfallsfrekvensen rekommenderar nämnden en effektivisering
av yrkesinspektionens verksamhet och av det lokala skyddsarbetet
på arbetsplatserna. 1938 års arbetarskyddskommittés förslag till ny arbetarskyddslag
vore ägnat att tillgodose det förstnämnda intresset, medan man
däremot för säkerhetstjänstens del icke kunde lita till lagstiftningen. Säkerhetstjänstens
effektivisering kunde endast åstadkommas genom en målmedveten
och energisk propagandakampanj för ökat arbetarskydd.
Nämnden lämnar härefter en redogörelse för de riktlinjer, efter vilka
en dylik propagandakampanj borde uppläggas. Av redogörelsen inhämtas
i huvudsak följande.
En allmän propaganda bör i första hand avse föreläsningar och föredrag
vid offentliga propagandamöten, som även böra anordnas i arbetslokalerna,
samt vid fackföreningsmöten. Serieföreläsningar om arbetarskydd och säkerhetstjänst
böra hållas i radio och annonser införas i dagspressen. En
plan för annonspropaganda, omfattande en kostnad av omkring 200 000
kronor, har tidigare utarbetats, men skrinlagts på grund av brist på medel.
Några specialnummer av tidskriften Arbetarskyddet, innehållande lämpligt
material, böra spridas i massupplaga på arbetsplatserna, varjämte flygblad
och folders böra komma till användning. — Föreningen för arbetarskydd,
arbetarnas samaritförbund och svenska brandskyddsföreningen, som förfoga
över en s. k. ambulerande arbetarskyddsutställning, böra föreslås upprätta
flera dylika utställningar. 1 anslutning till utställningarna skola föreläsningar
i ärbetarskyddsfrågor hållas. — I syfte att få fram slående och
effektiva skyddsbilder för affischpropaganda bör pristävlan anordnas bland
landets konstnärer och reklammän. Prisbelönta uppslag kunna reproduceras
och spridas i massupplaga. — Enskilda företag böra intresseras för
att inom företagen anordna skyddstävlingar och större företag uppmanas
anordna dylika tävlingar mellan respektive arbetsavdelningar. — I fackpressen
förekommande artiklar böra hållas i en populär form samt innehålla
intressant bildmaterial. För ändamålet böra några erkänt skickliga
journalister tillfälligt anställas och facktidskrifternas och tidningarnas ordinarie
personal stimuleras att ägna större uppmärksamhet åt uppläggningen
och utformningen av artiklarna i arbetarskvddsfrågor.
6
Kungl. Maj:ts proposition m 262.
Enligt nämndens åsikt borde en propagandakampanj av angivet slag anordnas
under 1947—1948 samt uppdraget att genomföra verksamheten anförtros
åt nämnden, som bland sina medlemmar numera även hade representanter
för tjänstemännens centralorganisation. Erforderligt samråd förutsattes
därvid komma till stånd med olika myndigheter och organisationer.
Beträffande kostnaderna framhåller nämnden att en propaganda av den
omfattning, som nämnden föreslagit, förutsatte statsmakternas stöd samt
att någon kostnadskalkyl icke kunde framläggas, förrän ställning tagits till
denna fråga. Emellertid vore ett belopp av 300 000 kronor det lägsta med
vilket en effektiv propaganda kunde genomföras. Vid överläggningar i saken
med arbetsgivareföreningen och landsorganisationen hade ställts i utsikt
bidrag med 50 000 kronor från vardera organisationen under förutsättning,
att av statsmedel kunde erhållas 200 000 kronor. Under hänvisning
till det anförda hemställer arbetarskyddsnämnden, att Kungl. Maj:t
måtte taga under övervägande fråga om statsbidrag till bei-örda propagandaverksamhet.
Efter gemensam remiss av samarbetskommitténs och arbetarskyddsnämndens
framställningar ha yttranden häröver avgivits av statens arbetsmarknadskommission,
riksförsäkringsanstalten och statskontoret, vilka samtliga
finna det angeläget att en upplysningsverksamhet kommer till stånd
i syfte att söka nedbringa antalet olycksfall i arbete.
Beträffande de i framställningarna framförda förslagen må ur yttrandena
återgivas följande.
Arbetsmarknadskommissionen tillstyrker bifall till framställningarna,
därvid kommissionen förutsätter, att de planerade åtgärderna samordnas,
så att upplysningsverksamheten får en så praktisk och effektiv utformning
som möjligt.
Vad angår samarbetskommitténs förslag tillstyrker riksförsäkringsanstalten
livligt, att arbetarnas bildningsförbund erhåller det äskade anslaget samt
föreslår, att blivande kursplaner underställas anstalten för granskning. Även
statskontoret finner den av samarbetskommittén föreslagna kursverksamheten
i den mån den avser utbildning av skyddsombud väl värd understöd.
Rörande arbetarskyddsnämndens förslag finner riksförsäkringsanstalten
det lämpligt att, intill dess en statligt organiserad upplysningsverksamhet
av det slag 1938 års arbetarskyddskommitté förordat kunde träda i funktion,
en sådan propagandaverksamhet, som nämnden föreslagit, understödes
av statsmedel. Enligt anstaltens mening borde emellertid en förutsättning
härför vara att yrkesinspektionens chefsmyndighet erhölle bestämmande
inflytande vid verksamhetens utformning och genomförande. Statskontoret
framhåller, att den i arbetarskyddsnämndens framställning omförmälda
Kungi. Maj:ts proposition nr 262.
7
planen för annonspropaganda förefölle vara allt för kostnadskrävande i förhållande
till de resultat, som härav torde kunna förväntas, samt att samma
synpunkter kunde anföras beträffande den föreslagna affischeringen. Såväl
i fråga om denna som de föreslagna flygbladen, folders m. m. torde för
övrigt återhållsamhet vara påkallad med hänsyn till den rådande pappersbristen.
I fråga om storleken av det av arbetarskyddsnämnden ifrågasatta statsbidraget
förklara sig riksförsäkringsanstalten och statskontoret icke kunna
göra något uttalande, då definitiv plan för verksamheten icke framlagts.
Riksförsäkringsanstalten framhåller emellertid, att det för ernående av bestående
resultat icke vore tillräckligt att ett engångsanslag beviljades för en
tillfällig propagandakampanj, utan att denna måste kunna fortgå i lämplig
omfattning intill dess verksamheten kunde övertagas av yrkesinspektionens
chefsmyndighet.
Beträffande sättet för finansieringen av den föreslagna propagandaverksamheten
ifrågasätter statskontoret, om icke det bidrag, som erfordrades
utöver vad arbetsgivarna och arbetarna kunde komma att tillskjuta, borde
lämnas av riksförsäkringsanstalten och de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen,
vilka hade ett direkt ekonomiskt intresse av att olycksfallsfrekvensen
nedbringades. Det bidragsbelopp, som härvid kunde ankomma
på riksförsäkringsanstalten, borde ställas till anstaltens förfogande i form
av särskilt anslag å riksstaten.
Som framgår av den lämnade redogörelsen har antalet olycksfall i arbete Föredraganunder
de senaste åren ökat avsevärt. En betydande del av olycksfallen torde <i‘n
ha sin grund i bristande uppmärksamhet, vårdslöshet eller medvetet överträdande
av givna säkerhetsföreskrifter. Särskilt torde detta gälla i fråga om
det stora antal ovana arbetare, som under nu rådande brist på arbetskraft
i större utsträckning än tidigare sysselsättes inom industrien.
En viktig förutsättning för ett framgångsrikt bekämpande av yrkesfarorna
torde vara, att arbetsgivare, arbetsledare och arbetare i högre grad
än hittills intresseras för en aktiv medverkan i denna verksamhet. Det torde
för den skull vara nödvändigt att genom en brett upplagd undervisningsoch
upplysningskampanj aktualisera alla de frågor, som sammanhänga med
åstadkommande av ett effektivt arbetarskydd.
Såsom förut berörts har i 19,38 års arbetarskyddskommittés förslag till
organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen m. m. upptagits en
byrå för upplysnings- och utbildningsärenden hos arbetsinspektionens chefsmyndighet.
Byråns huvudsakliga uppgift skulle vara att bedriva en fortlöpande
upplysnings- och propagandaverksamhet på arbetarskyddets område.
Av skäl, för vilka jag redogjort i annat sammanhang, kan proposition
på grundval av kommitténs förslag icke framläggas för innevarande
års riksdag.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
Såväl ur allmänt humanitära synpunkter som med hänsyn till vikten av
att tillgången på arbetskraft icke till följd av olycksfall minskas måste det
emellertid anses synnerligen angeläget att en intensifierad verksamhet av
nämnt slag redan nu kan komma till stånd. De av samarbetskommittén för
industrins säkerhetstjänst och arbetarskyddsnämnden framlagda förslagen
äro enligt min mening väl ägnade att tillgodose dessa önskemål.
I den av samarbetskommittén gemensamt med arbetarnas bildningsförbund
planerade kursverksamheten ingår som en viktig del utbildning av
skyddsombud, vilkas huvudsakliga uppgift är att på arbetsplatsen företräda
arbetarna i frågor rörande arbetets säkerhet och sundhet. Mot storleken
av det föreslagna statsbidraget synes intet vara att erinra och jag tillstyrker
därför, att medel ställas till förfogande för utgivande av detta bidrag
å 35 000 kronor. Vid utformandet av blivande kursplaner torde samråd
med riksförsäkringsanstalten böra äga rum.
Beträffande arbetarskyddsnämndens framställning kan jag i stort sett
godtaga de av nämnden angivna riktlinjerna för den ifrågasatta propagandaverksamheten.
Som statskontoret framhållit påkallar dock den rådande
pappersbristen att nödig återhållsamhet iakttages med användande av flygblad,
folders m. m. Verksamhetens närmare utformning och genomförandet
av densamma torde få ankomma å arbetarskyddsnämnden i samråd med
riksförsäkringsanstalten och för verksamheten intresserade organisationer.
Av de av nämnden beräknade kostnaderna, 300 000 kronor, avses enligt en
mig under hand tillställd, inom nämnden uppgjord preliminär kalkyl,
150 000 kronor för annonsering m. m., 45 000 kronor för framställning och
distribution av flygblad, folders m. m., 40 000 kronor för framställning av
skyddsaffischer, 25 000 kronor för muntlig upplysningsverksamhet in. m.
samt 40 000 kronor för film och oförutsedda utgifter. Mot dessa beräkningar
synes i och för sig någon invändning icke kunna göras. Frånräknas
de bidrag å tillhopa 100 000 kronor, som ställts i utsikt av svenska arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen i Sverige, skulle kostnaderna för
statens del uppgå till 200 000 kronor. Mot beloppets storlek har jag intet att
erinra. Jag delar den av statskontoret anförda uppfattningen, att de ömsesidiga
olycksfallsförsäkringsbolagen borde intresseras för att lämna ekonomiskt
stöd till denna verksamhet. Jag anser emellertid, att eventuella bidrag
från dessa bolag av arbetarskyddsnämnden böra få användas för fullföljandet
av den verksamhet, varom här är fråga. Effekten av en kampanj
som denna är i hög grad beroende av i vilken omfattning den sedermera
kan upprepas.
För berörda ändamål synes böra å rilcsstaten för nästa budgetår upptagas
ett obetecknat anslag av (35 000 + 200 000) 235 000 kronor under rubriken
Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd.
Kungi. Maj:ts proposition nr 262.
9
Det torde få ankomma å Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser
angående användningen av anslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
målte föreslå riksdagen
att under V huvudtiteln till Bidrag till undervisnings- och
upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd för budgetåret
1947/48 anvisa ett anslag av........kronor 235 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Ilans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
M. Silfverstolpe.
I!ihaag till riksdagens protokoll 7,947
I sond.
Nr 262.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:360 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till undervisningsoch upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd. a1 i texten