Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till domstolarna m. m

191 sidor, varav 188 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 188 av 191 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:268, Angående vissa anslag till domstolarna m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 268.

1

Nr 268.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

till domstolarna m. m.; given Stockholms slott den 2

maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 26S.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 2 maj 7947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng, Ericsson,

Weijne.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet

Danielson, samt t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Quensel,

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, följande.

Vid tiden för statsverkspropositionens avlåtande kunde, i avvaktan på slutligt

ställningstagande till vissa förslag och utredningar inom rättegångsreformens

område, detaljerade anslagsäskanden icke göras såvitt angår anslag för

nästa budgetår till avlöningar och omkostnader vid justitiekansler sämbetet,

det föreslagna riksåklagarämbetet, högsta domstolen med nedre justitierevisionen,

hovrätterna och häradsrätterna, ej heller såvitt angår anslaget till

ersättning åt domare, vittnen och parter. Vidare ansågs närmare framställning

icke då kunna göras beträffande två anslag vilka äga visst samband med

de förutnämnda, nämligen ett anslag till kostnader för inrättande av riksåklagarämbetet

och ett anslag till kostnader för inrättande av nya hovrätter

m. m. I riksstatsförslaget upptogos därför nämnda av vidare överväganden

beroende anslag med allenast beräknade belopp, nämligen

Justitiekanslersämbetet: Avlöningar, förslagsanslag......kronor 113 500

Justitiekanslersämbetet: Omkostnader, förslagsanslag .... » 7 700

Riksåklagarämbetet: Avlöningar, förslagsanslag......... » 53 600

Riksåklagarämbetet: Omkostnader, förslagsanslag ...... » 5 700

Kostnader för inrättande av riksåklagarämbetet, reservationsanslag

....................................... » 50 000

Högsta domstolen m. m.: Avlöningar, förslagsanslag..... » 1 920 600

Högsta domstolen m. m.: Omkostnader, förslagsanslag ... » 69 600

Hovrätterna: Avlöningar, förslagsanslag............... » 3 200 000

Hovrätterna: Omkostnader, förslagsanslag.............. » 165 000

Kostnader för inrättande av nya hovrätter m. m., reservationsanslag

....................................... » 1 000 000

Häradsrätterna: Avlöningar, förslagsanslag ............ » 9 400 000

Häradsrätterna: Omkostnader, förslagsanslag .......... » 475 000

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag . . » 900 000

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Jag ber nu att få anmäla dessa anslagsfrågor. Samtidigt torde jämväl få

anmälas frågorna om anslag för Tornedalens rättshjälpsanstalt samt för

efterutbildning inom rättegångsväsendet.

Justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet.

Justitiekanslersänibetet.

1. Justitiekanslersämbetet: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget är i gällande

riksstat uppfört med 84 000 kronor.

Personalförteckning för justitiekanslersämbetet har fastställts av Kungl.

Maj:t den 17 maj 1946 (statsliggaren s. 9). Samma dag har Kungl. Maj:t vidare

fastställt följande avlöningsstat för ämbetet, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1946/47.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........ kronor 40 100

2. Avlöningar till ioke-ordinarie personal ................ » 34 900

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ „ 9 999

Summa kronor 84 000.

Såsom ordinarie tjänstemän hos justitiekanslersämbetet äro anställda —

utom justitiekansler! — byråchef, kanslibiträde och expeditionsvakt. Ämbetets

personal i övrigt utgöres av två förste byråsekreterare, den ena placerad

i lönegraden Eo 26 och den andre i Eo 24, samt en extra tjänsteman å

halvtid i lönegraden Ex 18. Därjämte har ämbetet anlitat extra arbetskrafter.

Med hänsyn till den betydande utvidgning av justitiekanslersämbetets uppgifter

såsom åklagarmyndighet, vilken föranledes av nya rättegångsbalken, har

en utbrytning av vissa delar av ämbetets arbetsområde ifrågasatts. I anledning

härav torde en översikt böra lämnas över ämbetets nuvarande uppgifter.

Justitiekanslerns allmänna ämbetsställning och uppgifter framgå redan av

grundlagarna. Enligt § 27 regeringsformen åligger det justitiekanslem såsom

Konungens högste ombudsman att föra eller genom honom underställda

fiskaler låta föra Konungens talan i mål som röra allmän säkerhet och kronans

rätt samt att å Konungens vägnar hava tillsyn över rättvisans handhavande

och i sådan egenskap beivra av domare och ämbetsmän begångna fel.

Regeringsformen tilldelar därjämte i §§ 101 och 102 justitiekanslem vissa befogenheter

med avseende a riksrättsatal mot ledamöter av högsta domstolen

och regeringsrätten.

Justitiekanslerns uppgifter äro närmare preciserade i den för ämbetet gällande

instruktionen den 18 juni 1937 (SFS 1937:528; jfr 1939:491 och 866

samt 1943: 826). De olika göromålen kunna hänföras till väsentligen tre huvudfunktioner,

nämligen uppgiften som högste åklagare jämte chefskapet över

åklagarväsendet, tillsynen över ämbetsmännen samt bevakandet av kronans

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

talan i rättegångar jämte rådgivning åt Kungl. Maj:t i form av juridiska utredningar

och utlåtanden.

Vad den förstnämnda funktionen beträffar utsäges i instruktionen, att justitiekanslern

är Kungl. Maj :ts högste åklagare och i sådan egenskap

har att utöva uppsikt över åklagarväsendet i riket. Såsom åklagare åligger det

honom, bland annat, att utföra eller låta utföra talan i de mål Kungl. Maj :t

överlämnar till honom samt de åtal mot ämbetsmän och enskilda Kungl.

Maj:t uppdrager åt honom. Justitiekanslem har därjämte att på framställning

av underordnad åklagare pröva huruvida fullföljd av ansvarstalan till

högsta domstolen bör ske. Detta är en betydande uppgift, i det genomsnittligt

årligen ungefär 50 mål på detta sätt underställas justitiekansleins piö\- ning; det ligger i sakens natur att sådana mål ofta äro av invecklad eller vidlyftig

beskaffenhet. Till justitiekanslems åklagarverksamhet hör dessutom att

meddela råd och anvisningar till underordnade åklagare beträffande utförandet

av talan, något som kan kräva genomgång av omfattande utredningsmaterial

och tidsödande rättsutredningar. Justitiekanslem har vidare att, till

vinnande av en enhetlig rättstillämpning, särskilt granska landsfogdarnas

handläggning av ärenden angående åtalseftergift ävensom att pröva fiågor

om tillstånd till åtal mot kvinnor, som gjort sig skyldiga till fosterfördrivning.

Med justitiekanslems chefskap för åklagarväsendet följer en mångfald administrativa

göromål. Enligt sin instruktion är justitiekanslem chefsmyndighet

över landsfogdarna i deras egenskap av överåklagare i länen samt övei

stadsfiskalema i Stockholm; han har att utlåta sig rörande tillsättande och

entledigande av dessa åklagare, vidare rörande semester och annan tjänstledighet

för landsfogdarna. Övriga stadsfiskaler tillsättas av justitiekanslem,

som även äger rätt att, där så finnes erforderligt, förordna extra fiskal. Justitiekanslem

har vidare vissa åligganden beträffande åklagarna vid krigsrätterna.

I fråga om landsfiskalerna slutligen åligger det honom bland annat att

avgiva utlåtande till Kungl. Maj:t rörande tillsättningen av landsfiskalstjänster.

De administrativa ärendena beträffande aklagartjänsterna, ungefär 900 om

året, äro var för sig föga arbetskrävande, frånsett löneregleringar för stadsfiskaler

och tjänstetillsättningar; sistnämnda ärenden kräva åtskillig tid även

för justitiekanslem personligen. Emellertid ha särskilda förhållanden gjort

att även sådana rutinärenden som semesterledigheter krävt ett betydande förberedande

arbete, nämligen i fråga om landsfogdarna och stadsfiskalema i

de större städerna.

En betydelsefull och arbetskrävande uppgift som tillkommer justitiekanslern

i hans egenskap av högste åklagare är slutligen att sörja för rekr> teringen

av landsfogde- och andra högre åklagartjänster, ordna aspiranternas

utbildning och tjänstgöring samt såvitt möjligt bilda sig en personlig uppfattning

om de olika aspiranternas kvalifikationer.

I fråga om övervakningen av ämbetsmännen skall justitiekansler!

enligt sin instruktion ha tillsyn däröver, att alla lagar, författningar

och instruktioner bliva iakttagna och efterlevda samt att var och en i sitt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

5

ämbete fullgör sin skyldighet. Därest i avseende å domares och andra ämbetsmäns

tjänsteutövning något kommer till justitiekanslems kännedom, som

synes böra påkalla åtgärd, åligger det honom att skyndsamt föranstalta om

undersökning samt att beivra eller låta beivra begångna fel. Tillsynsverksamheten

utövas av justitiekansler!! på olika sätt. I främsta rummet anknyter

den till allmänhetens rätt att med sina klagomål mot ämbetsmännen vända

sig till justitiekansler!!. Ett ganska stort antal angivelser, anmälningar och

andra klagomål inkomma årligen till justitiekansler!!. Under åren 1943—1946

var antalet sådana ärenden i medeltal 150 om året. I detta sammanhang

må framhållas, att justitiekanslem i motsats till riksdagens justitieombudsman

även har uppsikt över kommunala myndigheter. En annan form för

justitiekanslems tillsynsverksamhet utgöra inspektionerna av domstolar och

andra myndigheter. Till övervakningen av ämbets- och tjänstemännen hör

slutligen den årliga granskningen av arbetsredogörelser från centrala ämbetsverk

och länsstyrelser, hovrätternas rotlar, dagböcker över jorddelningsmål

in. in.

Den tredje av justitiekanslems förut nämnda huvudfunktioner hänför sig

till hans ställning som Kungl. M a j : t s högste ombudsman i trängre

mening (kronjurist). I denna egenskap har han enligt instruktionen bland

annat att föra Kungl. Maj ds talan i mål som röra kronans rätt och att besluta

om fullföljd av talan i sådana mål ävensom att avgiva utlåtanden i mål

och ärenden, i vilka Kungl. Majd finner lämpligt höra honom.

Med avseende å kronans civila rättegångar har den av justitiekansler!! själv

utövade verksamheten varit av begränsad omfattning. Det har endast mera

sällan inträffat, att Kungl. Majd överlämnat civila mål till justitiekanslems

handläggning. De kronomål, vari justitiekansler!! haft att besluta om fullföljd,

ha även inskränkt sig till ett mindre antal. Utförandet av talan i de

civila mål, varmed justitiekanslem haft att taga befattning, har i regel överlämnats

åt särskilt förordnade ombud.

Av betydligt större omfattning med hänsyn till arbetsbördan är justitiekanslerns

verksamhet som remissinstans för Kungl. Majd. Sålunda har antalet

till justitiekanslem överlämnade remisser, frånsett dem som berört

administrativa frågor inom åklagarväsendet, under de senaste åren uppgått

till omkring 200. Dessa ärenden ha huvudsakligen angått frågor om fideikommiss,

ändring av stiftelseändamål (permutation) o. d. Flera författningsförslag

ha därjämte årligen remitterats till justitiekanslem.

Under senare år har Kungl. Majd eller departementschef till justitiekansler!!

överlämnat åtskilliga ärenden, som krävt tidsödande undersökningar

eller eljest varit av omfattande beskaffenhet. Bland dessa må nämnas den

s. k. Unmansaffären, Högbroforssaken, fångvårdsutredningen, undersökningen

rörande de norska kvarstadsbåtarna, utredningarna angående tillkomsten

av Skarpnäcksinstruktionen, ångfartygen Hansas och Venersborgs förolyckande,

B-avdelningen vid beskickningen i Berlin samt insamlingen »Till Bröders

hjälp». Handläggningen av vissa av dessa ärenden har krävt årslångt

arbete och särskilda arbetskrafter ha ställts till ämbetets förfogande härför.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Förutom nu anförda ämbetsgöromål har justitiekanslern enligt instruktionen

att fullgöra vissa åligganden, vilka icke kunna hänföras till någon av

de tre nämnda huvudfunktionerna utan ha en mera fristående karaktär. Det

åligger sålunda justitiekanslern att, på sätt i tryckfrihetsförordningen stadgas,

vaka över tryckfrihetens rätta bruk och åtala dem som förbryta sig

däremot. Vidare har justitiekanslern att pröva, huruvida talan må fullföljas

mot pensionsstyrelsens beslut i ärenden rörande pension eller barnbidrag.

Det åligger vidare justitiekanslern att bestämma angående förfarandet med

s. k. suppliker, d. v. s. de ansökningar och besvärsskrifter, som lämnats Hans

Maj:t Konungen personligen och därefter blivit översända till justitiekanslem.

Härutöver må nämnas, att justitiekanslern fått sig anförtrodda visssa ytterligare

uppgifter i olika lagar och författningar. Med hänsyn till sin ställning

tages han vidare allt som oftast till råds i olika frågor såväl av ämbetsverk

och andra institutioner som av enskilda ämbetsmän.

Den nya processordningen bibehåller åklagarorganisationen i huvudsak

oförändrad i alla instanser.

Högste åklagarens verksamhet kommer huvudsakligen att utövas vid

högsta domstolen, där han skall vara allmän åklagare såväl i mål, som anhängiggöras

eller fullföljas i högsta domstolen av allmän åklagare, som ock i

mål vilka dit fullföljas av enskild part. Därest talan fullföljts allenast av enskild

part må dock åklagartalan i högsta domstolen, efter förordnande av

högste åklagaren, föras av lägre åklagare.

Frågan om en omorganisation av justitiekanslersämbetet i anledning av

processreformen har utretts av särskilda sakkunniga1, som avgivit betänkande

i ämnet den 19 december 1946 (SOU 1946:92). De sakkunniga ha sökt utröna

omfattningen av de arbetsuppgifter, vilka enligt nya RB komma att falla

på justitiekanslern såsom allmän åklagare i högsta domstolen. De sakkunniga

utgå därvid från statistiska uppgifter rörande antalet av högsta domstolen

under senare år avgjorda brottmål och konstatera att högsta domstolen

under åren 1943—1945 i medeltal avgjort 16 mål på besvär av allmän åklagare

och 776 mål på besvär av tilltalad. Härefter fortsätta de sakkunniga:

I fråga om de mål, som fullföljas till högsta domstolen av allmän åklagare,

torde processformen icke, såvitt angår själva prövningen av frågan huruvida

talan skall fullföljas, medföra någon ökning av JK :s nuvarande arbetsuppgifter.

Däremot tillkommer inställelsen vid den muntliga förhandlingen. I samtliga

av tilltalad fullföljda mål kommer skriftligt genmäle att infordras från

högste åklagaren. Visserligen torde i det stora flertalet fall kunna uppdragas åt

den åklagare som fört talan i hovrätten att avgiva detta genmäle, men innan

sådant uppdrag lämnas, kräves dock att handlingarna genomgås hos högste

åklagaren. Sedan förklaring avgivits, kommer högste åklagaren icke att få

taga någon befattning med dessa mål, såvida icke högsta domstolen ger tillstånd

till prövning av den fullföljda talan. Antalet prövningstillstånd beräk
1

De sakkunniga voro f d. generaldirektören E. R. Stridsberg, ordförande, samt justitiekanslern

O. Alsén och f. d. justitierådet N. Gärde.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

7

nades av processlagberedningen till 20 å 30 procent av antalet till högsta domstolen

fullföljda mål. Utgår man från att fullföljdsfrekvensen i brottmål efter

nya RB:s ikraftträdande blir ungefär densamma som nu och att fullföljdstillstånd

kommer att meddelas i 25 procent av de mål, vilka fullföljts av tilltalad,

skulle årligen omkring 200 av dessa mål bliva föremål för huvudförhandling

i högsta domstolen och kräva inställelse där av åklagare. Visserligen

bör möjligheten att förordna lägre åklagare att föra åklagartalan i viss utsträckning

kunna utnyttjas, särskilt då det är fråga om mål från domstolar

i Stockholm eller dess närhet. Kvar torde dock stå ett jämförelsevis stort antal

mål, beträffande vilka övervägande skäl tala för att högste åklagaren eller

hos honom anställd biträdande åklagare för talan vid huvudförhandlingen.

Efter att hava erinrat om att justitiekanslern enligt nya RB jämväl skall

vara allmän åklagare i hovrätt beträffande mål om ämbetsbrott -— hovrätternas

advokatfiskaler skola icke vidare vara utrustade med åtalsrätt — anföra

de sakkunniga vidare:

Då det gäller att bedöma det arbete, som enligt nya RB ankommer på

åklagare i högsta domstolen och i hovrätt, bör särskilt uppmärksammas att

dessa åklagaruppgifter genom det muntliga processförfarandet få en helt

annan innebörd än förut. Utförande av talan vid muntlig huvudförhandling

kommer att kräva ett avsevärt förarbete, vartill motsvarighet nu i stort sett

saknas. Åklagaren måste i detalj behärska processmaterialet, om han skall

kunna lämna en fullständig, tillika koncentrerad sakframställning, vara beredd

att höra vittnen och ställa frågor till de av motparten inkallade vittnena

samt replikera å gjorda invändningar mot hans talan. Jämväl inställelsen

i och för sig blir tidskrävande.

Även oavsett de administrativa ärendena — vilka kunna beräknas avsevärt

öka i antal — kommer ledningen av åklagarväsendet att i hög grad taga

högste åklagarens tid och arbetskraft i anspråk. Sålunda må erinras om att

den nya processordningen i motsats till den nuvarande är utpräglat ackusatorisk

och att såväl förundersökningen som handläggningen inför domstol i

högre grad än vad nu är fallet bygger på åklagarens verksamhet. Det sätt,

på vilket åklagarväsendet förmår fylla de ökade krav som härigenom ställas

på detsamma, är av den allra största betydelse och kräver högste åklagarens

oavlåtliga uppmärksamhet och tillsyn. Även i andra avseenden förutsättes

emellertid för den nya rättegångsordningens genomförande en enhetligt ledd

och i sin verksamhet kontrollerad åklagarorganisation. Till belysande härav

må såsom exempel hänvisas till den befogenhet för åklagare att vid bötesbrott

meddela strafföreläggande varom stadgas i 48 kap. nya RB samt till

den utvidgning av åklagares rätt att eftergiva åtal, som bestämmelserna i

20 kap. 7 § innebära. Åt åklagarna ha här anförtrotts ömtåliga uppgifter.

Risken av bristande enhetlighet i rättstillämpningen framstår som uppenbar,

då man betänker att antalet distriktsåklagare är nära 500. En ständig tillsyn

över hur rätten att meddela strafföreläggande och åtalseftergift begagnas

blir därför oundgänglig, överhuvud taget måste högste åklagaren, för

att kunna verksamt utöva ledningen av åklagarväsendet, genom inspektioner

hos landsfogdar och underåklagare samt genom på eget initiativ företagna

undersökningar noga följa vad som tilldrager sig på åklagarväsendets område.

De sakkunniga erinra vidare om att justitiekanslern enligt 8 kap. nya RB

skall ha viss befattning med advokat väsende t. För riket skall sålunda

finnas ett advokatsamfund med offentligrättslig ställning. Visserligen skall

tillsynen över advokatväsendel i första band ankomma på samfundets sty
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

relse men justitiekanslern skall äga befogenhet att hos styrelsen påkalla åtgärd

mot advokat, som åsidosätter sin plikt eller ej längre är behörig att vara

advokat. Han skall därjämte äga klagorätt till högsta domstolen över styrelsens

beslut i frågor om disciplinära åtgärder mot advokat, vare sig styrelsen

meddelat sitt beslut av egen drift eller på justitiekanslerns eller annans anmälan.

Annan sakägare än justitiekanslern skall icke hava rätt att föra talan

mot styrelsens beslut utan har att vända sig till denne för att få beslutet

överklagat. De sakkunniga uttala, alt det icke är möjligt att i förväg ens ungefärligt

uppskatta det antal ärenden eller den arbetskvantitet, justitiekanslerns

befattning med advokatväsendet kan komma att medföra.

Slutligen framhålla de sakkunniga, att processreformen, om än i mindre

mån, är av betydelse för en annan gren av justitiekanslerns verksamhet, nämligen

för hans befattning med tvistemål, däri kronan är part.

De sakkunniga uttala, att även i civilprocessen med nya RB:s ikraftträdande

ökade krav göra sig gällande såväl beträffande målens förberedande som i

fråga om utförande av talan och att det är av vikt att kronans ombud fylla de

skärpta fordringar, som komma att ställas på dem. Etter att ha berört att

det redan tidigare varit på tal att genom justitiekanslerns försorg åvägabringa

en central kontroll över kronomålen framhålla de sakkunniga att, då med

hänsyn till rättegångsrefor-men en omdömesgill processföring blir än angelägnare

än förut, justitiekanslerns befattning med kronomålen och vad därmed

äger samband synes böra utbyggas.

De sakkunniga ingå härefter på frågan om huvudlinjerna för eu omorganisation

av justitiekanslersämbetet och anföra därvid inledningsvis, att den

arbetsbörda vilken redan med hittillsvarande uppgifter åvilar justitiekanslern

uppenbarligen är alltför stor för att kunna bemästras med ämbetets nuvarande

organisation. De framhålla att justitiekanslern under betydande tidrymder

på grund av arbetsanhopning nödgats begära partiell tjänstledighet

— så att i verkligheten en dubblering av ämbetet ägt rum — ävensom alt

extra arbetskrafter måst anlitas. De anföra ytterligare:

Trots de åtgärder, som vidtagits i arbetsförstärkande syfte, ha vissa arbetsuppgifter

för JK-ämbetet icke kunnat beaktas i erforderlig grad. Som nämnts

har det under senare år på grund av bristande tid icke varit möjligt för JK

att bedriva någon inspektionsverksamhet i egentlig mening. Tillsynen över

ämbetsmännens tjänsteverksamhet har därför i huvudsak kommit att hänföra

sig till allmänhetens klagomål samt de från ämbetsverk och andra myndigheter

insända arbetsredogörelserna m. m. Det hade givetvis även varit önskvärt,

om JK i sin egenskap av kronans högste ombudsman kunnat ägna uppmärksamhet

åt det sätt varpå de olika statsmyndigheterna fyllt sina uppgifter

såsom rättsliga vårdare av kronans intressen. Någon sådan verksamhet har

JK emellertid icke varit i tillfälle att utöva. Överhuvud taget har JK varit alltför

strängt bunden av löpande arbetsuppgifter och i alltför ringa grad kunnat

taga initiativ till självständiga undersökningar. Det har i själva verket icke

ens varit möjligt att handlägga alla till JK-ämbetet inkommande ärenden

med den snabbhet, som ansetts önskvärd.

Nu anförda förhållanden skulle enligt de sakkunnigas mening sannolikt

inom en nära framtid ha framtvingat organisatoriska förändringar av JKämbetet,

även bortsett från de krav processreformen kommer att ställa på

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ämbetet. Såsom i direktiven för de sakkunnigas arbete framhållits, ha vid

flera tillfällen förslag framkommit att söka åstadkomma lättnad i ämbetets

arbetsbörda, men några åtgärder ha icke blivit vidtagna, huvudsakligen av

det skälet att man icke velat föregripa den omorganisation av ämbetet, som

förutsatts bliva erforderlig med anledning av processreformen. Det är mot

bakgrunden av detta latent föreliggande omorganisationsbehov som konsekvenserna

av nya RB:s bestämmelser om JK:s ämbetsaligganden måste

bedömas.

Efter att ha framhållit den väsentliga utvidgning av justitiekanslerns arbetsområde

som nya RB medför söka de sakkunniga utröna möjligheterna att

inom det nuvarande ämbetet bereda utrymme även för de nya uppgifterna.

De erinra härvidlag till en början om att lagrådet i sitt yttrande över förslaget

till nya RB framhållit, att hos ämbetet sammanförts ett flertal uppgifter

av skilda slag och att justitiekanslern ensam hade att besluta i alla ärenden.

Lagrådet hade vidare uttalat att det särskilt för verksamheten som chef

för åklagarna och som övervakande myndighet vore olägligt att justitiekanslems

tid splittrades på många uppgifter och att han tyngdes av ett omfattande

detaljarbete; justitiekanslern måste beredas tillfälle att på ett effektivt sätt

utöva ledningen av åklagarerksamhet och måste kunna anslå erforderlig tid

för undersökningar på eget initiativ och följa lagstiftning, doktrin och praxis.

De sakkunniga fortsätta härefter:

Vid en närmare bedömning av frågan, huru en omorganisation av JIvämbetet

skall genomföras, synes till en början kunna konstateras, att någon

nämnvärd arbetslättnad för JK ej kan vinnas genom förstärkning av arbetskrafterna,

såframt icke samtidigt beslutanderätten i viktiga ärenden delegeras

åt befattningshavare hos ämbetet. Detta skulle emellertid strida mot

den utpräglat personliga karaktär, som ämbetet av ålder haft och som kommit

till uttryck i instruktionens föreskrift att JK ensam äger besluta i de

till ämbetet hörande ärendena. Denna karaktär torde ämbetet även för framtiden

böra äga, något som ock chefen för justitiedepartementet framhållit i

samband med de sakkunnigas tillkallande.

De sakkunniga övergå härefter till att undersöka möjligheterna att från

justitiekanslersämbetet frånskilja och till annat ämbetsverk överflytta vissa

uppgifter. De finna därvid att endast en tämligen obetydlig arbetsuppgift,

nämligen granskningen av fånglistorna, utan vidare kan utmönstras. De sakkunniga

anföra vidare:

En utmönstring från JK-ämbetet av andra ärenden bör å ena sidan icke

beröra essentiella delar av ämbetets uppgifter men måste å andra sidan, om

den skall få någon verklig betydelse för lättande av JK:s arbetsbörda, vara

av väsentlig omfattning. De ärenden, som närmast skulle kunna komma i

fråga, hänföra sig till remissärenden angående fideikommisser, av kommun

underställda försäljningsbeslut samt i viss utsträckning frågor rörande donationer

och stiftelser. Det kan icke sägas att något annat ämbetsverk på grund

av tidigare handhavda arbetsuppgifter är särskilt lämpat att omhänderhava

ärenden av detta slag. Därest desamma skulle överföras till något centralt

ämbetsverk, exempelvis kammarkollegiet, måste detta föranleda personalförstärkning

för ärendenas beredning och föredragning, varjämte verkschetens

tid skulle komma att tagas i anspråk för eu ny grupp uppgifter, främmande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kangl. Maj:ts proposition nr 268.

för verkets arbetsområde i övrigt. De till nämnda grupper hörande ärendena

beröra därjämte ej sällan mycket invecklade spörsmål, vilka närmast äro

av beskaffenhet att böra behandlas av en ämbetsman med sådana juridiska

kvalifikationer som skola finnas hos JK.

Vad angår kronomålen bar i det föregående framhållits behovet av en

starkare tillsyn över det sätt på vilket kronans rättegångar handhavas. Det

är naturligt, att en sådan tillsyn utövas av Konungens högste ombudsman och

något annat organ, lämpat för en dylik uppgift, finnes icke.

De sakkunniga ha för sin del kommit till den bestämda uppfattningen att

en överföring av de sålunda nämnda eller andra ärenden från justitiekanslern

till annat befintligt ämbetsverk icke bör äga rum. De uttala vidare, att den

lindring i arbetsbördan som därigenom skulle vinnas vore alltför obetydlig;

för justitiekanslern personligen skulle den icke tillnärmelsevis vara av den

storleksordning att den medgåve att å justitiekanslern lägga de uppgifter

som med processreformen tillfördes honom.

De sakkunniga finna därför, att det är ofrånkomligt att en uppdelning av

justitiekanslersämbetet kommer till stånd, ävensom att en uppdelning bör

avse att hos en särskilt härför avsedd myndighet samla åklagargöromålen.

De omfattande och maktpåliggande uppgifter, som i den nya rättegångsordningen

tillfalla högste åklagaren, komma enligt de sakkunnigas mening otvivelaktigt

att helt kräva sin man.

Härefter överväga de sakkunniga frågan, huruvida även andra på justitiekanslern

ankommande uppgifter böra utbrytas ur ämbetets nuvarande område,

då främst tillsynen över ämbetsmännen. I detta hänseende anmärkes,

att 1937 års sakkunniga för utredning angående justitiekanslerns, justitieombudsmannens

och militieombudsmannens allmänna ämbetsställning in. m.

ansett en sådan överföring böra ske. Emellertid anföres häremot, att tillsynsverksamheten

företer betydelsefulla skiljaktigheter från den verksamhet

en åklagare utövar. De sakkunniga utveckla denna mening på följande sätt.

Tillsynen över ämbetsmännen tager mindre sikte på det som är en åklagares

huvuduppgift, beivran av begångna brott. Det är nämligen mera sällan

som det ingripande mot ämbetsmän, vilket föranledes av tillsynen, består i

anhängiggörande av åtal mot en felande. I det långt övervägande antalet

fall blir resultatet av ett ingripande, att erinringar framställas eller att vissa

uttalanden göras. En sådan verksamhet, som ofta är förknippad med avgöranden

av ömtålig och grannlaga beskaffenhet, framstår som främmande

för en ren åklagarmyndighet vilken till väsentlig del har att till domstols

prövning överlämna behandlade frågor. Att märka är också, att medan

högste åklagarens verksamhet av naturliga skäl framförallt hänför sig till

den allmänna brottsligheten, kunna de åtgärder från ämbetsmäns sida vilkas

bedömande är i fråga avse vitt skilda områden av förvaltningen, den

statliga såväl som den kommunala. Prövningen av hithörande ärenden förutsätter

på grund härav kännedom om dessa förvaltningsområden, med vilka

högste åklagaren eljest i regel kommer i ringa beröring.

övervakningen av ämbetsmännens tjänstutövning består vidare i granskning

av ämbetsverkens arbetsredogörelser, domstolarnas rotlar, ägodelningsdagböcker

och dylikt, en uppgift som har föga gemensamt med åklagarverksamhet.

Tillsynen kan ock giva anledning till underhandsåtgärder för

att snabbt ställa till rätta vad som kan brista; en dylik verksamhet är mera

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

11

lämpad för ett förvaltningsbetonat organ än för en ren åklagarmyndighet.

Den av ålder bestående skälighetsmässiga prövningen huruvida ett konstaterat

tjänstefel skall föranleda åtal eller icke passar ej heller väl samman

med den åtalsplikt, som även enligt nya RB alltjämt skall upprätthållas i

fråga om det stora flertalet brott.

Vidare anföra de sakkunniga:

Med den ställning högste åklagaren enligt nya RB intager som utövande

åklagare vid olika instanser skulle det vidare vara ägnat att väcka starka

betänkligheter att låta honom handha tillsynen över domare. Det kan ej

heller anses lämpligt, att en ren åklagarmyndighet skulle tilläggas de befogenheter

i fråga om advokatväsendet, som enligt nya RB tillkomma JK och

som anförtrotts honom på grund av hans tillsyn över ämbetsmännen.

En omständighet, som förtjänar särskild uppmärksamhet vid ställningstagandet

till förevarande fråga, avser de konsekvenser beträffande övervakningen

av åklagarverksamheten som den ena eller andra lösningen för med

sig. Lägges tillsynen över ämbetsmännen i högste åklagarens händer, lärer

detta föranleda, att någon kontroll icke komme att finnas beträffande en

stor del av åklagarverksamheten i riket, nämligen den som högste åklagaren

själv utövar eller som bedrives i enlighet med de direktiv han lämnat. Det

är icke blott tillsynen å Konungens vägnar som med nämnda lösning skulle

utebliva. Då riksdagens ombudsmän icke nu äga utöva någon tillsyn över

JK:s verksamhet — lika litet som JK över deras — torde det vara naturligt,

att om högste åklagaren utsåges att vara Konungens tillsynsorgan han jämväl

bleve undantagen från JO:s och MO:s övervakning. Att en icke minst för de

enskilda medborgarna så betydelsefull, mången gång ömtålig och ingripande

verksamhet som den åklagarna utöva i stor utsträckning skulle vara undandragen

kontroll från såväl Konungens som riksdagens sida kan icke

vara lämpligt. En sådan ordning skulle knappast stå i god överensstämmelse

med regeringsformen.

De sakkunniga finna sålunda, att tillsynen över ämbetsmännen icke bör

överflyttas å högste åklagaren utan bör kvarstanna hos justiliekanslern såsom

Konungens ombudsman. Härför tala enligt de sakkunnigas mening även

rent praktiska skäl, i det de båda huvuduppgifter som framdeles skulle

ankomma på ett odelat justitiekanslersämbete — högste åklagarens i den

reformerade rättegångsordningen och tillsynen över ämbetsmännen — var

för sig hade en sådan storleksordning och ställde sådana krav på justitiekanslern

personligen, att de, alldeles oavsett hans övriga ämbetsplikter, icke

kunde av honom samtidigt på ett tillfredsställande sätt utövas.

På dessa skäl föreslå de sakkunniga, att för högste åklagaren och ledningen

av åklagarväsendet i riket inrättas ett särskilt ämbete —- riksåklagarämbetet

— medan justitiekanslern behåller de eljest på honom ankommande

uppgifterna samt erhåller den i nya RB stadgade befattningen med

advokatväsendet; med justitiekanslerns tillsyn över ämbetsmännen bör vara

förenad befogenhet att vara särskild åklagare i fråga om ämbetsbrott.

Den nya organisationen bör enligt de sakkunnigas förslag träda i tillämpning

samtidigt med nya RB, alltså den 1 januari 1948; dock anses justitiekanslerns

åklagaruppgifter beträffande mål, vilka enligt övergångsbestämmelserna

till nya rättegångsbalken fortfarande skola handläggas enligt äldre

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kunql. Maj:ts proposition nr 268.

lag, alltjämt böra bibehållas hos honom. I fråga om justitiekanslerns befattning

med åtal vid krigsdomstolarna och de administrativa bestyren rörande

krigsfiskalerna anses pågående utredning angående krigsdomstolarnas avskaffande

i fredstid m. m. böra föranleda att någon överflyttning till riksåklagarämbetet

ej äger rum.

Vid beräkningen av personalbehovet i justitiekanslersämbetet efter

omorganisationen påpeka de sakkunniga att justitiekanslern kommer att vara

bibehållen vid alla de arbetsuppgifter som tidigare åvilat honom med undantag

för verksamheten som högste åklagare och chef för åklagarväsendet.

Som helt ny uppgift tillkommer hans befattning med advokatväsendet.

I övrigt anföra de sakkunniga:

Att åklagaruppgifterna överflyttas till en riksåklagare innebär icke, att JK

alldeles upphör med sin åklagarverksamhet. I egenskap av särskild åklagare

i fråga om ämbetsbrott kommer han alltjämt att såsom för närvarande kunna

föra talan beträffande dessa brott. Därjämte bibehålies han vid sin

hittillsvarande befattning med tryckfrihetsbrott.

Efter att ha erinrat om justitiekanslerns övriga uppgifter — dessa framgå

av den förut lämnade redogörelsen — ävensom därom, att justitiekanslerns

befattning med kronomålen enligt de sakkunnigas mening borde utbyggas,

fortsätta de sakkunniga:

Även i ett annat hänseende bör JK beredas tillfälle att utöka sin nuvarande

verksamhet. De sakkunniga åsyfta den för JK:s tillsyn över ämbetsmännen

viktiga uppgiften att förrätta inspektioner av domstolar och andra myndigheter.

Betydelsen av att JK står i en viss personlig kontakt med de olika statliga

myndigheterna inom landet betonades av 1937 års sakkunniga, som även

framhöllo att då rådande frekvens å inspektionerna av JK och JO —- innebärande

att domstolar och länsstyrelser med flera myndigheter inspekterades

av JK eller av JO ungefär vart femte år — vore väl avvägd. Denna uppfattning

synes välgrundad och det är därför önskvärt, att JK sättes i stånd att

återupptaga sin inspektionsverksamhet i angiven omfattning.

De sakkunniga framhålla härefter, att det är synnerligen vanskligt att säkert

uppskatta ämbetets personalbehov. Då den ene av de två hos ämbetet

anställda byråsekreterama till större delen ägnat sig åt göromål i samband

med justitiekanslerns uppgift som högste åklagare, bör denne byråsekreterares

tjänst kunna utgå ur lönestaten, medan den kvarstående byråsekreterartjänsten

bör göras till ordinarie i lönegrad A 28 (i stället för som hittills

Eo 26). I övrigt bör enligt de sakkunnigas förslag för justitiekanslern — som

från och med budgetåret 1941/42 i lönehänseende i princip jämställts med

justitieråd (regeringsråd) — upptagas grundlön med 22 000 kronor, byråchefen

bibehållas i lönegrad A 30 samt kanslibiträdestjänsten i lönegrad

A 7 -—- med hänsyn till att dennas innehavare efter omorganisationen bör

övertaga göromålen som redogörare för ämbetet — förändras till en kontoristtjänst

i lönegrad A 9.

Beträffande expeditionsvakttjänsten, som nu är uppförd i lönegrad A 5,

upplysa de sakkunniga att civilförvaltningens personalförbund hos dem hem
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

ställt att denna tjänst måtte ombildas till en förste expeditionsvakttjänst i

lönegrad A 7. De sakkunniga ha emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga

att placera tjänsten i högre lönegrad än A ö men ansett sig böra föreslå,

att den nu tjänstgörande expeditionsvakten med hänsyn till det arbete han

utför i fråga om ämbetets arkiv och bibliotek erhåller ett avlöningstillägg,

motsvarande skillnaden mellan 10 löneklassen, vilken han vid tjänstens uppflyttning

skulle komma att tillhöra, samt 11 löneklassen.

För amanuenspersonal, ersättning till vikarier för justitiekansler!! och vissa

befattningshavare samt till extra arbetskrafter, som alltjämt böra kunna ställas

till justitiekanslerns förfogande, m. in. ha de sakkunniga beräknat ett

belopp av 21 900 kronor. Häri ingå ersättning till sådan vikarie för justitiekanslem,

som icke tillhör ämbetsverket, samt ett belopp av 2 000 kronor för

biträden åt justitiekanslem vid större utredningar.

De sakkunniga beräkna på grund av vad sålunda anförts kostnaderna å

justitiekanslersämbetets avlöningsanslag på följande sätt:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän

a) Avlöning enligt löneplan

Befattning Lönegrad

1 justitiekansler.............. —

1 byråchef.................... A 30

1 förste byråsekreterare...... A 26

1 kontorist.................... A 9

1 expeditionsvakt............ A 6

b) Avlöningstillägg åt expeditionsvakten.................... 186

c) Vikariatsersättningar...................................... 300 49 960

II. Avlöningar till icke-ordinarie personal

a) För extra ordinarie och extra tjänstemän................ 10 000

b) För tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt ar
betsbiträde.

............................................... 11 900 21 900

III. Rörligt tillägg............................................................ 3 000

Summa kronor 79 860.

över de sakkunnigas förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits av

rikets hovrätter, statskontoret, allmänna lönenämnden, föreningen Sveriges

landsfogdar, föreningen Sveriges stadsfiskaler, föreningen Sveriges landsfiskaler

samt styrelsen för Sveriges advokatsamfund. Vidare har justitiekanslersämbetet

— som i skrivelse den 31 augusti 1946 förklarat sig, under förutsättning

av oförändrad organisation, icke böra hemställa om någon ändring i fråga

om avlöningsstaten för nästkommande budgetår — i skrivelse den 12

februari 1947 inkommit med förslag till avlöningsstat för budgetåret, där

vid hänsyn tagits till de sakkunnigas förslag. Härutöver har statskontoret avgivit

infordrat utlåtande.

Grundlön

Pensions-

avdrag

22 000

1 323

12 495

885

10 020

693

4 023

207

4 209

165

52 747

3 273 49 474

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget om uppdelning av

justitiekanslersämbetet i två ämbeten och fördelningen

dem emellan av arbetsuppgifterna har icke mött

gensaga i något yttrande.

Hovrätten för övre Norrland har emellertid fäst uppmärksamheten på att

justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet enligt förslaget skola vara

till sin allmänna ställning jämbördiga ämbeten och att det därför vid utarbetande

av instruktioner för ämbetena bör tillses att anledningar till friktioner

undvikas.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har beträffande kronomålen anfört

att justitiekanslern icke hade möjlighet att i detalj övervaka förandet

av talan i alla sådana mål. Enligt styrelsens uppfattning sköttes icke kronans

talan i rättegång alltid på ett fullgott sätt. En tillfredsställande lösning

av denna fråga kunde icke vinnas på annat sätt än genom att myndigheterna

mera allmänt följde den redan nu i viss utsträckning tillämpade

regeln, att åtminstone i mål av större vikt uppdraga talans förande åt advokat.

I fråga om personalorganisationen för justitiekanslersämbetet

har statskontoret framställt erinran mot de sakkunnigas förslag beträffande

expeditionsvaktens lönegradsplacering och i delta hänseende anfört:

Enligt de principer rörande expeditionsvakters löneställning, vilka utvecklats

såväl av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1941: 17,

s. 34 ff.), som försvarets tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1946: 94, s.

89 ff.) lära arbetsuppgifterna vid nu ifrågavarande verk icke vara av beskaffenhet

att motivera en högre löneställning för expeditionsvakterna än

5 lönegraden. Därest det skulle befinnas skäligt att tillerkänna expeditionsvakten

i justitiekanslersämbetet ett personligt lönetillägg, något som statskontoret

dock knappast kan finna vara ådagalagt av den nu framlagda utredningen,

lärer detta böra ske i enlighet med bestämmelserna i 28 § civila

avlöningsreglementet. För ändamålet erforderligt belopp torde i sådant fall

böra beräknas under avlöningsanslagets post till avlöningar till icke-ordinarie

personal.

Allmänna lönenämnden har däremot godtagit förslaget jämväl i denna del

och därvid förutsatt, att det för cxpeditionsvakten föreslagna lönetillägget

motsvarande skillnaden mellan 10 och 11 löneklasserna komme att omräknas

till att avse skillnaden mellan häremot svarande löneklasser enligt det

nya från och med den 1 juli 1947 ikraftträdande avlöningsreglementet.

I sin förutnämnda skrivelse den 12 februari 1947 tillstyrker justitiekanslersåmbetet

de sakkunnigas förslag beträffande den personal, som enligt

förslaget skall uppföras å ordinarie stat.

I fråga om justitiekanslern framhåller ämbetet sålunda, att dennes avlöning

bör från och med den 1 juli 1947 upptagas lika med avlöningen för

justitieråd, och hänvisar därvid till att justitiekanslern vid 1941 års riksdag

tillerkändes en provisorisk avlöningsförstärkning om 3 500 kronor om år,

varigenom han i lönehänseende blev jämställd med justitieråden. Dessa

voro då icke inordnade under civila avlöningsreglementet. Så skedde genom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

15

beslut av 1946 års riksdag. Att någon reglering av justitiekanslerns löneställning

icke samtidigt ägde rum torde, anför ämbetet, ha haft sin grund

i den nyss igångsatta utredningen om justitiekanslersämbetets organisation.

Vidare anför ämbetet:

Förste by råsek r eterart.jänsten i Eo 26 har av de sakkunniga

föreslagits till ordinarie med placering i A 26. Enligt justitiekanslersämbetets

mening bör denna tjänst bliva ordinarie från och med den 1 juli

1947. Vid skilda tillfällen har ämbetet till Kungl. Maj:t framfört förslag om

tjänstens överförande å ordinarie stat. Föredragande departementschefen

har ock tidigare i anledning av dessa framställningar vitsordat behovet av

tjänsten men av olika skäl förordat uppskov med tjänstens ordinarieblivande.

I statsverkspropositionen till 1946 års riksdag förklarade departementschefen

under hänvisning till utredningen om ämbetets organisation, att med

denna fråga tills vidare borde anstå. Då utredningen nu är avslutad och de

sakkunniga föreslagit tjänstens överförande å ordinarie stat samt anledning

att uppskjuta tjänstens ordinarieblivande till den 1 januari 1948 icke föreligger

— någon ökad statsutgift uppkommer icke härigenom — hemställer

ämbetet, att tjänsten från och med den 1 juli 1947 göres ordinarie. —--

Den av de sakkunniga föreslagna förändringen av kanslibiträdestjänsten

i A 7 till kontorist tjänst i A 9 har motiverats med att efter omorganisationen

göromålen som redogörare för ämbetet, vilka för närvarande

åvila den ene av byråsekreterama, böra överflyttas till innehavaren av

kanslibiträdestjänsten. Ur ämbetets synpunkt vore det fördelaktigt, om en

sådan anordning kunde komma till stånd snarast möjligt, enär därigenom

byråsekreteraren bleve i tillfälle att under den frigjorda arbetstiden i stället

ägna sig åt sina sekreteraruppgifter. Ämbetet hemställer därför, att kanslibiträdestjänsten

från och med den 1 juli 1947 omändras till kontoristtjänst

i A 9. —---

Beträffande expeditionsvakttjänsten ha de sakkunniga föreslagit

dels att tjänsten uppflyttas från lönegraden A 5 till A 6 dels att den

nuvarande innehavaren av tjänsten med hänsyn till det arbete han utför

i fråga om ämbetets arkiv och bibliotek erhåller ett avlöningstillägg motsvarande

skillnaden mellan 10 löneklassen, vilken han vid tjänstens uppflyttning

skulle komma att tillhöra, samt 11 löneklassen. Jämväl i denna del hemställer

ämbetet, att de av de sakkunniga föreslagna förändringarna, som icke

ha något samband med ämbetets omorganisation den 1 januari 1948 utan

enligt ämbetets mening varit motiverade sedan flera år, måtte genomföras

från och med ingången av nästa budgetår.

Beträffande avlöningar till icke-ordinarie personal anför ämbetet:

De sakkunniga ha föreslagit en förste byråsekreterartjänst i A 26 för vartdera

av justitiekansler- och riksåklagarämbetena. Den nuvarande förste

byråsekreterartjänsten i Eo 24 hos ämbetet anses lör närvarande

böra utgå ur lönestaten. Därvid har avsetts att hålla möjlighet öppen för

en av de nuvarande förste byråsekreterarna hos justitiekanslersämbetet att

erhålla tjänst hos riksåklagarämbetet. Enligt de sakkunnigas förslag skall

emellertid sekreterartjänsten hos riksåklagarämbetet icke inrättas förrän den

1 juli 1948. Under sådana förhållanden synes nu ifrågavarande tjänst hos

justitiekanslersämbetet icke böra indragas förrän sistnämnda dag. Justitiekanslersämbetet

hemställer därför, att förste byråsekreterartjänsten i Eo 24

hos ämbetet bibehålies under hela budgetåret 1947/48. Framhållas må emellcrlid,

att även om någon av ämbetets sekreterare icke bör beräknas erhålla

tjänst hos riksåklagarämbetet den 1 januari 1948 den möjligheten dock före
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Departe
ments
chefen.

ligger att hans arbetskraft faktiskt kommer att anlitas av riksåklagaren och

att följaktligen avlöningsmedel å justitiekanslersämbetets stat i motsvarande

mån besparas.---

Under anslagsposten ha medel tidigare beräknats — förutom för de två

förste byråsekreterarna — för huvudsakligen följande ändamål, nämligen

dels till vikarie för justitiekansler!! under dennes semester samt tjänstledighet

för handläggning av särskilda ärenden och fullgörandet av uppdrag såsom

ordförande i nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst,

dels till vikarier för övriga befattningshavare hos justitiekanslersämbetet vid

semester och annan tjänstledighet, dels till en amanuens och dels till nödig

arbetsförs tärkning.

Såvitt avser första budgethalvåret 1 juli—31 december 1947, under vilken

tid justitiekanslersämbetet ännu i full omfattning har kvar sina nuvarande

arbetsuppgifter, torde medel för här avsedda utgifter erfordras i samma utsträckning

som hittills. Företagen beräkning utvisar, att under nämnda budgethalvår

för ändamålet erfordras omkring 18 000 kronor. Därvid har antagits,

att justitiekansler!! med hänsyn till den ämbetet åvilande omfattande

arbetsbördan är i behov av ledighet för handläggning av särskilda ärenden

i ungefär samma utsträckning som under motsvarande tid innevarande budgetår

eller omkring 40 dagar. Som följd härav måste emellertid tillses, att

den tillförordnade justitiekanslern erhåller nödigt arbetsbiträde. Härför kräves,

att ämbetet har till disposition extra arbetskrafter för beredning av

ärenden.

Vid beräknandet av medel som erfordras för bestridande av ifrågavarande

utgifter under andra budgethalvåret torde de sakkunnigas förslag härutinnan

böra följas. Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal har för

helt budgetår av de sakkunniga beräknats till (i runt tal) 21 000 kronor.

Hälften av detta belopp utgör 10 500 kronor. I det föregående har justitiekanslersämbetet

upptagit medel för avlöning av förste byråsekreteraren i Eo

24 även under andra budgethalvåret, under det att de sakkunniga icke räknat

med någon avlöningskostnad för sådan tjänsteman. Med hänsyn härtill

skulle vid ett godkännande av de sakkunnigas anslagsberäkning en minskning

av nyssnämnda belopp vara möjlig. Emellertid är att märka, att justitiekanslern

även efter inrättande av ett riksåklagarämbete under första tiden

efter processreformens genomförande kommer att i viss omfattning hava

kvar uppgifter såsom högste allmän åklagare, framför allt beträffande fullföljd

av talan i mål, som avgjorts i första instans före den 1 januari 1948.

På grund härav torde reduceringen böra stanna vid 2 000 kronor.

En av chefen för finansdepartementet jämlikt Ivungl. Maj ds bemyndigande

tillkallad utredningsman,1 som har att biträda med utredning angående anställningsförhållandena

för viss biträdespersonal i statens tjänst, har i en

den 19 april 1947 avgiven promemoria angående löneställning för viss icke

rättsbildad biträdespersonal vid bl. a. justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet

förklarat sig finna den föreslagna löneställningen som kontorist

i lönegrad A 9 lämplig för biträdet vid det omorganiserade justitiekanslersämbetet.

I direktiven till de sakkunniga anförde jag, att justitiekanslersämbetets

sammanlagda arbetsbörda redan var mycket tyngande och att vid flera tillfällen

förslag framkommit i syfte att åstadkomma lättnad däri. Jag framhöll

1 F. d. kanslirådet A. Carlsson.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kiincjl. Mctj.ts proposition nr 268.

17

tillika, att anledningen till att några åtgärder icke blivit vidtagna huvudsakligen

varit att man ej velat föregripa den omorganisation av ämbetet som

skulle bli erforderlig i samband med processreformen.

De sakkunniga ha icke funnit det möjligt att från justitiekanslersämbetet

utmönstra och till annan nu befintlig myndighet överflytta ämbetet åvilande

göromål i sådan omfattning, att ämbetet skulle kunna fylla jämväl de ytterligare

uppgifter som föranledas av nya RB. De sakkunniga ha därför föreslagit,

att från det hittillsvarande justitiekanslersämbetet skall i samband

med nya RB:s ikraftträdande den 1 januari 1948 utbrytas ett nytt ämbete

för åklagaruppgiftema, benämnt riksåklagarämbetet. Detta förslag, som icke

mött gensaga i remissyttrandena, har jag ansett mig böra biträda. Jag erinrar

i detta sammanhang om att en av Kungl. Maj:t den 11 mars 1947 på

min hemställan avlåten proposition (nr 188) bl. a. avser vissa av förevarande

förslag betingade ändringar i nya RB.

Förutom åklagarmålens överflyttning till det nya ämbetet har det övervägts,

om icke någon eller några av de justitiekanslersämbetet i övrigt åvilande

uppgifterna borde överföras till det nya ämbetet. Härvid måste emellertid

beaktas att de uppgifter, som skola tillkomma högste åklagaren enligt

den nya rättegångsordningen, bli synnerligen omfattande och maktpåliggande.

Han skall sålunda vara åklagare vid högsta domstolen, en uppgift som

med hänsyn till det nya muntliga rättegångsförfarandet blir av särskild betydelse

och kommer att fordra åtskillig tid. Stora krav komma vidare att

ställas på högste åklagaren som chef för åklagarväsendet i riket och därmed

ansvarig för en enhetlig och effektiv ledning av åklagarverksamheten. Han

måste också kunna anslå erforderlig tid för undersökningar på eget initiativ

samt följa lagstiftning, doktrin och praxis. På grund härav är det enligt min

mening lämpligast att riksåklagarens verksamhet begränsas till uppgifterna

som högste åklagare. Justitiekanslersämbetets andra uppgifter äro för övrigt

icke av den natur, att det sakligt sett är påkallat att förena någon av

dem med ett ämbete vars huvudfunktion är åklagarverksamhet.

Justitiekanslers- och riksåklagarämbetena böra i princip vara likställda.

Justitiekanslern skall dock öva tillsyn över riksåklagarens och honom underställda

åklagares verksamhet på samma sätt som över andra ämbets- och

tjänstemän.

I enlighet med den av mig förordade lösningen av förevarande organisationsspörsmål

skulle alltså justitiekanslern i stort sett ha kvar alla sina hittillsvarande

uppgifter med undantag för dem som skola ankomma på riksåklagaren.

Ett nytt arbetsområde tillkommer för justitiekanslern genom den

befattning med advokatväsendet, som enligt 8 kap. nya RB skall ankomma

på ämbetet. I avbidan på lösningen av frågan om krigsdomstolarnas avskaffande

i fredstid bör justitiekanslern tills vidare behålla överinseendet över

åklagarverksamheten vid dessa domstolar. Som övergångsbestämmelse bör

därjämte gälla att justitiekanslern fortfarande skall handha mål, som avgjorts

av allmän underrätt före den 1 januari 1948.

Bi/uing till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 268. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Av det sagda framgår att även den arbetsbörda, som efter omorganisationen

kommer att åvila justitiekanslersämbetet, blir betydande. Visserligen

innebär befrielsen från åklagargöromålen även i deras nuvarande, tämligen

begränsade omfattning en lättnad, men kvar stå en mångfald betydelsefulla

uppgifter. En del av dem ha på grund av den hittillsvarande arbetsbelastningen

måst eftersättas. Tillfälle bör beredas justitiekanslern att intensifiera

sin inspektionsverksamhet samt att ägna mera ingående uppmärksamhet åt

kronomålen och vad därmed äger samband. Med hänsyn även till de nya

uppgifterna med avseende å advokatväsendet torde det icke vara möjligt att

i någon nämnvärd grad reducera ämbetets personal. Jag finner mig därför

vid beräkningen av anslagsbehoven i huvudsak kunna utgå från nuvarande

organisation.

Såsom de sakkunniga anfört bör lön till justitiekanslern bestämmas i likhet

med vad som gäller för justitieråd (regeringsråd). Byråchefen bör bibehållas

på ordinarie stat i lönegrad A 30.

Den från och med budgetåret 1937/38 inrättade sekreterartjänsten, numera

förste byråsekreterartjänst i lönegrad Eo 26, föreslås av de sakkunniga

överförd på ordinarie stat. Framställningar härom ha tidigare gjorts av justitiekanslersämbetet.

Då behovet av tjänsten — icke minst med hänsyn till

inspektionsverksamheten, vilken förutsätter att justitiekanslern äger tillgång

till ett kvalificerat biträde — numera måste betraktas som stadigvarande,

bör tjänsten uppföras på ordinarie stat i lönegraden A 26.

Kanslibiträdestjänsten i A 7 bör, då befattningshavaren efter omorganisationen

skall övertaga göromålen som redogörare för ämbetet, i enlighet med

de sakkunnigas förslag förändras till en kontoristtjänst i lönegrad A 9.

För expeditionsvakten ha de sakkunniga föreslagit uppflyttning från lönegrad

A 5 till lönegrad A 6. Detta förslag har avstyrkts av statskontoret men

godtagits av allmänna lönenämnden. Med hänsyn till de göromål, som ifrågavarande

befattningshavare har beträffande ämbetets arkiv och bibliotek,

synes förslaget böra vinna bifall. Däremot kan jag icke biträda de sakkunnigas

förslag om ett personligt avlöningstillägg till den nu tjänstgörande expeditionsvakten.

De nu föreslagna förändringarna böra, såsom justitiekanslersämbetet anfört,

träda i tillämpning redan från budgetårets början.

Beträffande den icke-ordinarie personalen biträder jag justitiekanslersämbetets

förslag att extra ordinarie förste byråsekreterartjänsten i lönegrad

Eo 24 bibehålies under hela budgetåret och att frågan om tjänstens indragning

sålunda får upptagas vid prövningen av anslagsbehoven för budgetåret

därpå. Med hänsyn till den omfattning, vari ämbetet nödgats anlita utomstående

arbetskrafter, behöver det ej befaras att den ifrågavarande befattningshavaren

skall sakna tillräckliga, kvalificerade arbetsuppgifter.

För nästa budgetår torde de olika anslagen i justitiekanslersämbetets avlöningsstat

böra beräknas på följande sätt.

Anslagsposten till Avlöningar till ordinarie tjänstemän

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268. 19

upptages i enlighet med de sakkunnigas förslag — med den jämkning som

föranledes av att personligt lönetillägg till expeditionsvakten ej ansetts böra

utgå — till 49 800 kronor. Emellertid bör posten med hänsyn till den allmänna

löneregleringen uppräknas med 22 000 kronor. Posten upptages alltså

med (49 800 + 22 000) 71 800 kronor, vilket innebär en ökning med 31 700

kronor.

Under posten till avlöningar till icke-ordinarie personal böra

medel beräknas till extra ordinarie byråsekreteraren med 8 100 kronor. Under

denna post böra vidare upptagas medel för amanuenspersonal, ersättning

till vikarier för justitiekanslern och vissa befattningshavare samt till

extra befattningshavare m. m. Härför torde för förra hälften av budgetåret

böra beräknas hälften av det belopp, som i gällande stat avsetts för detta

ändamål, eller 9 000 kronor samt för senare hälften av budgetåret, på sätt

justitiekanslersämbetet föreslagit, 8 500 kronor eller tillhopa 17 500 kronor.

Härutöver medför den allmänna löneregleringen en uppräkning av posten

med 14 100 kronor. Posten upptages alltså till (8 100 + 17 500 + 14 100)

39 700 eller 4 800 kronor mer än hittills.

Till rörligt tillägg beräknas 6 800 kronor, innebärande en minskning

med 2 200 kronor.

Anslaget i dess helhet uppföres sålunda med (71 800 + 39 700 + 6 800)

118 300 kronor, vilket är 34 300 kronor mer än för innevarande budgetår.

Vid bifall till de nu föreslagna ändringarna skulle å den för justitiekanslersämbetet

gällande personalförteckningen upptagas en justitiekansler

med lön i likhet med justitieråd, en byråchef i lönegrad A 30, en

förste byråsekreterare i lönegrad A 26, en förste byråsekreterare i lönegrad

Eo 24, en kontorist i lönegrad A 9 samt en expeditionsvakt i lönegrad A 6.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning

för justitiekanslersämbetet, upptagande förut angivna

befattningshavare;

dels fastställa följande avlöningsstat för justitiekanslersämbetet

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis ........................... kronor 71 800

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 39 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis............. » 6 800

Summa kronor 118 300;

dels ock till Justitiekanslersämbetet: Avlöningar

för budgetåret 1947/48 anvisa ett

förslagsanslag av ...................... kronor 118 300.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

2. Justitiekanslersämbetet: Omkostnader, förslagsanslag. Detta anslag är

i gällande riksstat uppfört med 7 700 kronor.

De sakkunniga ha beräknat omkostnaderna till enahanda belopp.

Justitiekanslersämbetet har emellertid i sin under nästföregående punkt

omförmälda skrivelse den 12 februari 1947 med hänsyn till att städningskostnaderna

för ämbetet på grund av nytt städningsavtal ökats med drygt

300 kronor för år och med beaktande tillika av den nuvarande medelsåtgången

hemställt, att till omkostnader måtte anvisas 8 300 kronor.

Jag anser mig för närvarande icke kunna förorda höjning av omkostnadsanslaget

i vidare mån än som föran! edes av de ökade kostnaderna för

städning och hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Justitiekanslersämbetet: Omkostnader

för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av ................................ kronor 8 000.

Riksåklagarämbetet.

3. Riksåklagarämbetet: Avlöningar, förslagsanslag. De sakkunniga för utredning

av frågan om omorganisation av justitiekanslersämbetet ha beiäknat

detta anslag till 38 067 kronor för nästa budgetår.

Jag har under punkten 1. förordat, att från justitiekanslersämbetet skall

från och med den 1 januari 1948 eller samtidigt som nya RB träder i kraft

utbrytas ett nytt ämbete för åklagaruppgifterna. Riksåklagarens huvuduppgifter

skola vara att själv fungera som allmän åklagare, att som chef för

åklagarväsendet tillse att detta i skilda avseenden fyller sin uppgift samt att

ombesörja de med chefskapet förenade administrativa ärendena.

De sakkunniga uttala i sitt betänkande att riksåklagaren i princip skall

äga tala å alla brott, som höra under allmänt åtal, såvida ej annat är stadgat.

De sakkunniga fortsätta:

Detta gäller även åtal för ämbetsbrott. De sakkunniga ha förordat, att

den nu å JK ankommande tillsynen över ämbetsmännen icke skall överflyttas

å riksåklagaren utan kvarbliva hos JK. Föranleder tillsynen anställande

av åtal, skall JK enligt förslaget vara särskild åklagare i fråga om

sådan talan. Enligt nu gällande bestämmelser skola domare och andra högre

ämbetsmän för ämbetsbrott tilltalas vid hovrätt och högsta domstolen, och

detta har haft till följd att de allmänna åklagarna vid underrätt icke äro behöriga

att föra talan mot dem. Åtalsrätt tillkommer allenast — forutom

hovrätternas advokatfiskaler — de organ, som utöva tillsyn over ämbetsmännen

dvs. JK, JO och MO. Den ordning som sålunda rader har synts

de sakkunniga böra bibehållas framdeles, oavsett att ett särskdt ämbete inrättas

för högste allmänne åklagaren. Då denne skall vara en ren åklagarmyndighet

och icke ha någon tillsyn över ämbetsmän i allmanhet, toreslas

att JK ensam — vid sidan av JO och MO —- skall äga föra talan i mai om

ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som skall upplagas

omedelbart av högsta domstolen eller hovrätt. Den begränsning i r,lksak f

garens åtalsrätt, som förslaget sålunda innebär, skall emellertid icke galla

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

21

åklagare eller andra riksåklagaren underställda befattningshavare. På grund

av sitt chefskap över dessa har riksåklagaren tillsyn över dem, och det är

då naturligt att han skall äga ställa dem till ansvar för fel och försummelser

i tjänsten. Att riksåklagaren sålunda, med nu angivet undantag, icke skall

äga behörighet åtala ämbetsmän med forum i hovrätt eller högsta domstolen

har den fördelen, att en klar gräns härigenom uppdrages mellan JK:s och

riksåklagarens befogenheter på förevarande område; göras sålunda anmälningar

till riksåklagaren om brott av ämbetsmän som nu nämnts, böra de

av riksåklagaren överlämnas till JK.

Även i fråga om ämbetsbrott som skola åtalas i första instans — beträffande

dessa tillkommer åtalsrätten nu principiellt överåklagarna — hade det

varit av värde, om i instruktionerna en bestämd åtskillnad kunnat göras

mellan JK:s och riksåklagarens uppgifter. Tydligt är emellertid, att någon

ändring i överåklagarnas åtalsrätt beträffande nämnda brott icke lämpligen

kan genomföras. På grund härav blir även riksåklagaren behörig att åtala

brotten. Detta bör emellertid icke hindra, att eventuella anmälningar om

fel och försummelser som inkomma till riksåklagaren skola kunna av riksåklagaren

efter samråd med JK överlämnas till dennes handläggning. En sådan

åtgärd framstår som naturlig, särskilt när omständigheterna giva vid

handen, att något åtal tydligen icke åsyftas eller skäligen ej bör komma

till stånd utan fråga är om vinnande av rättelse. I den praktiska tillämpningen

bör för visso en tillfredsställande gräns mellan JK:s och riksåklagarens

i varandra ingripande tjänsteområden på denna punkt kunna ernås även

beträffande nu berörda brott.

De sakkunniga erinra vidare om att riksåklagarens verksamhet som utövande

åklagare väsentligen kommer att vara knuten till högsta domstolen

och tillägga därvid, att riksåklagaren bör vara skyldig att lämna justitiekanslern,

justitieombudsmannen och militieombudsmannen biträde för anställande

och utförande av de åtal som de beslutat.

De sakkunniga uttala, att det med hänsyn till de betydande rättsvårdande

uppgifter som tillkomma högste allmänne åklagaren är av vikt att riksåklagaren

beredes en oberoende och självständig ställning; han bör därför tillsättas

genom fullmakt.

Vidare anföra de sakkunniga, att hos riksåklagaren måste finnas ett antal

biträdande åklagare med främsta uppgift att tillhandagå honom med avseende

å talans utförande i högsta domstolen. De yttra vidare i denna del:

På dessa biträdande åklagare skall det ankomma att bereda och för riksåklagaren

föredraga ärenden angående frågor om fullföljd av åtal i högsta

domstolen. Beslutar riksåklagaren, att målet skall fullföljas, och är målet ej

sådant att riksåklagaren själv bör utföra talan, skall han äga att sätta biträdande

åklagare i sitt ställe. Vidare skola de biträdande åklagarna granska de

revisionsinlagor och besvärsinlagor, vilka av högsta domstolen för skriftligt

genmäle eller förklaring delgivas riksåklagaren. Då det är uteslutet att riksåklagaren

kan medhinna att personligen taga del av flertalet av dessa inlagor

eller fatta beslut angående desamma, bör han kunna överlämna åt biträdande

åklagare att på eget ansvar avgöra, huruvida genmäle eller förklaring skall

avgivas av åklagare som tidigare fört talan i målet eller av biträdande åklagaren

själv. Därest nu ifrågavarande mål bliva föremål för muntlig handlägg
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ning i högsta domstolen och således kräva inställelse där av åklagare, kan

riksåklagaren som förut nämnts förordna åklagare, som i föregående instanser

fört talan i målet, att föra talan även i högsta domstolen. Särskilt torde

detta kunna antagas bliva fallet då det är fråga om mål från domstolar i

Stockholm eller dess närhet. Då emellertid möjligheten att för inställelse i

högsta domstolen anlita distriktsåklagare under de första åren efter nya rättegångsbalkens

ikraftträdande sannolikt av olika skäl kommer att vara ganska

begränsad, kan det ofta även beträffande enklare mål visa sig mest praktiskt,

att hos riksåklagaren anställd biträdande åklagare får ombesörja åklagartalans

utförande vid den muntliga handläggningen i högsta domstolen.

Även om de biträdande åklagarnas huvudsakliga uppgift kommer att avse

åklagartalans förande i högsta domstolen, skall det åligga dem att, i den mån

riksåklagaren så finner lämpligt, jämväl i övrigt tillhandagå honom i ämbetet

exempelvis med utförande av talan i visst mål i underrätt eller i hovrätt

eller vid handläggning av visst ärende rörande anmärkning mot åklagare.

Att beräkna huru stort antal biträdande åklagare, som kommer att erfordras

hos riksåklagaren, möter vissa svårigheter. Med utgångspunkt från den

tidigare angivna fullföljdsfrekvensen beträffande brottmål i högsta domstolen

samt den uppskattning i övrigt av biträdande åklagarnas arbetsuppgifter,

som varit möjlig, ha de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att det erforderliga

antalet biträdande åklagare, sedan processreformen blivit till fullo

genomförd, icke kommer alt understiga tre eller det antal, som förutsatts i

1942 års proposition med förslag till rättegångsbalk.

I fråga om tjänstebenämningen å de biträdande åklagarna ha de sakkunniga

övervägt olika förslag, såsom advokatfiskal, riksfiskal, överfiskal och revisionsfiskal.

Av dessa synes advokatfiskal vara att föredraga.

Beträffande formen för tillsättningen av de biträdande åklagarna anföra

de sakkunniga, att befattningarna böra tillsättas på förordnande på vissa år

eller utan angiven tidsbegränsning. Som skäl härför åberopas önskvärdheten

att viss cirkulation kan äga rum i fråga om innehavarna av dessa befattningar.

Vid handläggningen av de administrativa ärendena bör riksåklagaren enligt

de sakkunniga biträdas av en medelst fullmakt tillsatt byråchef, som

skall vara chef för ämbetsverkets kansli och bör besitta särskilt god kännedom

om befattningshavare och aspiranter inom åklagarväsendet.

I övrigt torde behovet av stadigvarande personal, såvitt de sakkunniga anse

sig kunna bedöma, kunna inskränkas till en förste byråsekreterare, två

amanuenser, en registrator tillika kassör, två kontorsbiträden och en expeditionsvakt.

Beträffande löneställningen för de olika befattningshavarna uttala de sakkunniga

att riksåklagaren med hänsyn till sin ställning som högste allmänne

åklagare och chef för åklagarväsendet bör jämställas med justitieråd (regeringsråd)

. Byråchefen bör placeras i lönegrad A 30 och de tre advokatfiskalema

böra placeras i C 6. Den å ämbetets kanslibyrå erforderliga förste byråsekreteraren

bör placeras i A 26 samt registratom och kassören tills vidare

inordnas i A It (kansliskrivare). Kontorsbiträdena beräknas placerade i A 4

och expeditionsvakten i A 6. I fråga om icke-ordinarie personal räkna de sakkunniga

med en amanuens i 18 och en i 16 lönegraden samt upptaga i övrigt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

23

ett belopp om 11 000 kronor, avseende arvode till tillfälliga befattningshavare,

vikariatsersättningar in. m.

Emellertid anmärka de sakkunniga därjämte, att riksåklagarämbetet icke

skall upprättas förrän den 1 januari 1948, samt att justitiekanslern skall vara

bibehållen vid sin uppgift som allmän åklagare i de mål som enligt övergångsbestämmelserna

till nya rättegångsbalken skola handläggas enligt äldre

bestämmelser. I detta sammanhang anföra de sakkunniga vidare, att viss tid

måste förflyta, innan något mera betydande antal av underrätt efter den 1

januari 1948 avgjorda mål passerat hovrätterna och att det därför sannolikt

kommer att dröja minst ett halvt år, innan riksåklagarämbetet i fråga om

åklagarverksamheten är i full funktion; beträffande ledningen av åklagarväsendet

och befattningen med de administrativa ärendena kommer ämbetet

dock redan från början i full utsträckning att övertaga sina arbetsuppgifter.

Med ledning härav anse de sakkunniga, att följande befattningar icke

komma att bliva erforderliga under första halvåret 1948, nämligen två advokatfiskaler,

förste byråsekreteraren, amanuensen i Eo 16 och ett kontorsbiträde.

I de avgivna yttrandena över de sakkunnigas betänkande har, som

redan under punkten 1. angivits, någon erinran icke riktats mot de sakkunnigas

förslag om uppdelning av justitiekanslersämbetet i två ämbeten och

fördelningen dem emellan av arbetsuppgifterna.

I fråga om riksåklagarens åtalsrätt gentemot honom underställda

befattningshavare anmärker emellertid hovrätten

över Skåne och Blekinge, att riksåklagaren i likhet med justitiekanslern bör

tilläggas befogenhet att i fråga om ringare fel av ämbetsman låta bero vid

vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad eljest förekommit.

Åt liknande synpunkter såvitt avser överåklagares befogenhet

att åtala tjänstefel ger föreningen Sveriges landsfogdar uttryck och

anför därvid:

Enligt förslaget skulle riksåklagaren efter föregånget samråd till justitiekanslersämbetets

handläggning kunna överlämna sådana anmälningar om

fel eller försummelse av ämbetsmän, där anmälan icke åsyftat att få ett

åtal till stånd eller ett åtal ej finnes ur allmän synpunkt påkallat. Ej sällan

inträffar det emellertid, att anmälningar av detta slag inkomma till överåklagarna.

Visar utredningen att vederbörande tjänsteman förfarit felaktigt, torde

överåklagarna i regel känna sig så bundna av sin åtalsplikt att de icke anse

sig kunna underlåta ett åtal, oaktat fallet kan vara av mera oskyldig beskaffenhet

och det icke kan uteslutas att justitiekanslersämbetet skolat låta det

stanna vid en admonition, därest anmälan ingivits direkt till ämbetet. Till

förebyggande av en sådan olikhet i rättstillämpningen synes den regeln böra

uppställas, att överåklagare i fall varom nu är fråga skulle äga möjlighet

att underställa ärendet riksåklagarens prövning, därest överåklagaren finner

det tveksamt huruvida åtal bör anställas. Anser riksåklagaren att åtal ej

är påkallat, skulle han i den ordning förut sagts kunna överlämna ärendets

handläggning till justitiekanslersämbetet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

24 Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

I fråga om riksåklagarens ämbetsställning anmärker Svea

hovrätt, att riksåklagaren med hänsyn till sina ämbetsåligganden icke bör

placeras i samma höga ämbetsställning som den mot ledamotskap i högsta

domstolen svarande, vilken riksdagens ombudsmän nu intaga och vilken enligt

förslaget skall tillkomma också justitiekansler!!.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler anför beträffande rekryteringen av

de biträdande åklagarna hos riksåklagaren, att det synes

angeläget att denna rekrytering sker jämväl från åklagarkåren och icke blott

bland domstolsjurister. Det torde nämligen enligt föreningens mening vara

av betydelse att riksåklagarämbetet äger tillgång till arbetskraft från överåklagare-

och distriktsåklagarbefattningarna med den i dessa tjänster förvärvade

erfarenheten såsom åklagare och polischefer.

Beträffande personalorganisationen i allmänhet erinrar statskontoret,

att då erfarenhet saknas rörande riksåklagarämbetets arbetsbörda

åtminstone en av advokatfiskalstjänsterna och förste byråsekreterartjänsten

torde till en början placeras å extra ordinarie stat. Bärande skäl ha enligt

statskontorets mening icke anförts för en placering av advokatfiskalema som

förordnandetjänstemän å C-planen. I den mån de böra bli ordinarie tjänstemän

förordar statskontoret därför att de tillsättas med fullmakt. Advokatfiskalemas

löneställning bör enligt statskontoret vara densamma som för

revisionssekreterare. Liksom beträffande justitiekanslersämbetet kan statskontoret

icke förorda högre löneställning för expeditionsvakten hos riksåklagaren

än 5 lönegraden.

Allmänna lönenämnden finner däremot förslaget i nu förevarande del

icke föranleda erinran.

I promemorian angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal

anföres att det icke funnes anledning till erinran mot de sakkunnigas

förslag att för registrators- och redogörargöromålen å det nya ämbetsverkets

stat uppföra en kansliskrivarbefattning i lönegraden A 11. Sedan

riksdagen numera godkänt i 1947 års statsverksproposition framlagt förslag

till reglering av anställningsförhållanden för biträdespersonal med skriv- och

kontorsgöromål inom statsförvaltningen (Utgifterna å driftbudgeten. För flera

huvudtitlar gemensamma frågor, s. 10 ff., samt riksd. skr. nr 56) kunde

det ifrågasättas, om ej de tvenne kontorsbiträdena, vilka sannolikt måste nyanställas,

vid anslagsberäkningen lämpligen borde tillsvidare betraktas såsom

icke-ordinarie, för vilka den för biträden i allmänhet beslutade allmänna befordringsgången

via lönegraderna Ex 2, Eo 2 och Eo 4 borde bli gällande.

Såsom jag under punkten 1. anfört biträder jag de sakkunnigas förslag

om utbrytning från och med den 1 januari 1948 från justitiekanslersämbetet

av ett nytt ämbete, riksåklagarämbetet. Riksåklagaren bör fungera som

allmän åklagare vid högsta domstolen såväl i mål, som anhängiggöras eller

fullföljas av allmän åklagare, som i mål vilka fullföljas dit av enskild part.

Rätten att fullfölja åklagartalan i högsta domstolen bör vara förbehållen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

25

riksåklagaren. Justitiekansler!! bör bibehållas vid sin uppgift att utöva tillsyn

över ämbetsmännen och därmed även vid rätten att föra talan om ansvar

och enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott. Såsom de sakkunniga

föreslagit i syfte att erhålla en klar gränsdragning mellan justitiekanslerns

och riksåklagarens befogenheter skall justitiekanslern ensam — vid sidan av

justitieombudsmannen och militieombudsmannen — äga föra sådan talan

beträffande ämbetsbrott, som skall upptagas omedelbart av högsta domstolen

eller hovrätt. Praktiska skäl synas mig motivera det av de sakkunniga

från denna princip föreslagna undantaget, som avser att riksåklagaren skall

äga rätt att ställa honom underställda åklagare och andra befattningshavare

till ansvar vid dessa domstolar för fel och försummelser i tjänsten. Riksåklagaren

bör ha enahanda befogenhet som justitiekanslern att i fråga om ringare

fel av ämbets- och tjänstemän låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven

förklaring eller vad eljest förekommit. För ernående av erforderlig enhetlighet

i tillämpningen av denna grundsats är det önskvärt att samråd äger rum

mellan riksåklagaren och justitiekanslern. Befogenhet att vid underrätt

väcka åtal för tjänstefel bör tillkomma de allmänna åklagarna på sätt nu

gäller. Jag finner icke tillräcklig anledning föreligga att, på sätt antytts i ett

remissyttrande, uppställa särskilda regler hur det bör förfaras i fall då överåklagare

med avseende å begånget tjänstefel finner åtal böra underlåtas.

I förhållande till justitiekanslern bör riksåklagaren intaga en fullt fristående

ställning. Härmed torde icke vara oförenligt att riksåklagaren skall

vara skyldig att såsom andra allmänna åklagare biträda justitiekanslern liksom

riksdagens ombudsmän med talans utförande i de mål, som dessa överlämna

till riksåklagaren.

Riksåklagaren bör vidare utöva ledningen av åklagarverksamheten i riket

och ha tillsyn över åklagarna. Med chefskapet för åklagarväsendet följa även

de administrativa göromål som avse tjänstetillsättningar, ledigheter in. m.

Såsom jag tidigare anfört bör dock justitiekanslern tills vidare vara bibehållen

vid sin befattning med åklagarna vid krigsdomstolama.

Förslag till vissa ändringar i nya rättegångsbalken och annan lagstiftning,

som föranledas av det nya ämbetets inrättande, har av Kungl. Maj:t redan

förelagts riksdagen i en den 11 mars 1947 avlåten proposition (nr 188).

Andra frågor böra regleras i vederbörande instruktioner. Härvidlag bör, såsom

jag likaledes tidigare förordat, den övergångsbestämmelsen gälla, att

justitiekanslern även efter den nya organisationens genomförande skall taga

befattning med mål, vilka avgjorts av allmän underrätt före den 1 januari

1948.

Såsom framgår av den under punkten 1. lämnade redogörelsen kommer

befattningen som riksåklagare att bli synnerligen maktpåliggande. Redan

verksamheten som åklagare vid högsta domstolen blir med hänsyn till

den nya rättegångsordningens ökade krav på målens förberedande och talans

utförande mycket tidskrävande och fordrar stor omsorg. Ledningen av åklagarväsendet

och tillsynen över åklagarna blir även en uppgift av utomordentlig

betydelse. Tillämpningen av nya RB:s bestämmelser om strafföreläg
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

gande och åtalseftergift fordrar sålunda en oavlåtlig uppmärksamhet från

riksåklagarens sida. Även vissa å riksåklagaren ankommande administrativa

ärenden, såsom dennes medverkan vid tillsättning av åklagarbefattningar,

äro av särskild vikt för det allmänna.

Med hänsyn till riksåklagarämbetets betydelse och de höga kvalifikationer,

som måste ägas av dess innehavare, bör denne i lönehänseende jämställas

med justitieråd (regeringsråd).

Även om det icke är möjligt att med någon större grad av säkerhet uppskatta

hur omfattande riksåklagarens egentliga åklagarverksamhet blir, kan

det betraktas som uteslutet att han skulle kunna själv helt ombesörja denna.

Härvidlag bör han alltså till sitt förfogande få biträdande åklagare. I fråga

om rekryteringen av dessa vill jag understryka önskvärdheten av att riksåklagaren

erhåller biträde av väl kvalificerade personer ur åklagarkåren.

Härigenom skulle riksåklagarämbetet kunna tillföras värdefull praktisk erfarenhet.

Då å andra sidan riksåklagaren i sin verksamhet ofta kommer att

få pröva juridiska frågor av invecklad natur, torde han även böra erhålla

biträde av exempelvis en hovrättsdomare eller revisionssekreterare. Sedan

ämbetet trätt i full verksamhet, kan antalet erforderliga biträdande åklagare,

såsom de sakkunniga antagit, beräknas uppgå till tre. Det skulle då vara fördelaktigt

om två av tjänsterna kunde besättas med allmänna åklagare och

den tredje med en domstolsjurist. Därvid synes det lämpligt, att de förstnämnda

tjänsterna, såsom statskontoret förordat, bli fullmaktstjänster i lönegraden

A 30, medan den tredje tillsättes genom förordnande. För sistnämnda

tjänst bör med hänsyn till vikten av en fullgod rekrytering lägre lönegrad

än C 6 icke ifrågakomma. Såsom de sakkunniga anfört torde emellertid

under första tiden av ämbetets verksamhet erfoidras endast en biträdande

åklagare. Denne bör tillsättas medelst fullmakt och placeras i lönegrad

A 30. Frågan om inrättande av ytterligare biträdande åklagare kan anstå

till prövningen av anslagsbehovet för budgetåret 1948/49. Beträffande tjänstebenämningen

för de biträdande åklagarna är enligt min mening titeln överfiskal

att föredraga framför advokatfiskal, vilken benämning utgjort och

utgör tjänstetiteln för befattningshavare med väsentligen andra uppgifter

än en allmän åklagares.

Vid handläggningen av de administrativa ärendena bör riksåklagaren närmast

biträdas av en byråchef, som skall vara chef för ämbetsverkets kansli.

Denne synes böra tillsättas med fullmakt och placeras i lönegrad A 30. I övrigt

torde, såsom de sakkunniga anfört, under första halvåret 1948 erfordras

en kansliskrivare, en expeditionsvakt och ett kontorsbiträde. Därest mitt förslag

om att förste byråsekreterartjänsten i lönegrad Eo 24 hos justitiekanslersämbetet

skall bibehållas under hela budgetåret bifalles, förutsätter

jag att denne befattningshavare i mån av behov skall kunna biträda riksåklagarämbetet;

i olikhet med de sakkunniga finner jag därför icke någon

amanuensbefattning hos sistnämnda ämbete vara erforderlig under första

halvåret 1948. Tjänsterna som kansliskrivare och expeditionsvakt synas böra

uppföras å ordinarie stat, därvid kansliskrivaren bör placeras i lönegrad

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

27

All; befattningen som expeditionsvakt bör, i betraktande av att riksåklagarämbetet

blir ett större verk än justitiekanslersämbetet, icke sättas i lägre

lönegrad än expeditionsvaktstjänsten hos sistnämnda ämbete, nämligen lönegrad

A 6. Kontorsbiträdet bör upptagas som icke-ordinarie befattningshavare

och alltså få följa den för lägre biträden angivna allmänna befordringsgången.

Ej heller beträffande kanslipersonalen synes anledning förefinnas

att redan nu ingå på en prövning av personalbehovet för tiden efter

budgetårets utgång.

Anslaget torde böra beräknas på följande sätt.

Under anslagsposten avlöningar till ordinarie tjänstemän

beräknas medel för avlöning till riksåklagaren, en överfiskal, en byråchef,

en kansliskrivare och en expeditionsvakt, för helt budgetår uppgående till

(20 700+ 11 200 + 11 200 + 4 200 + 3 300) 50 600 kronor och sålunda för

senare hälften av budgetåret till 25 300 kronor. Till vikariatsersättningar under

sistnämnda tid beräknas 400 kronor. Den allmänna löneregleringen föranleder

härutöver uppräkning av posten med 12 000 kronor. Posten upptages

alltså till (25 300 + 400 + 12 000) 37 700 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

beräknas allenast medel för det icke-ordinarie biträdet samt till

tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde med (2 000 +

1 000) 3 000 kronor.

Till rörligt tillägg beräknas 2 400 kronor.

Anslaget i dess helhet uppföres alltså med (37 700 + 3 000 + 2 400) 43 100

kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning

för riksåklagarämbetet att gälla från och med den 1

januari 1948, upptagande en riksåklagare med lön såsom

justitieråd, en överfiskal i lönegrad A 30, en byråchef i lönegrad

A 30, en kansliskrivare i lönegrad All samt en expeditionsvakt

i lönegrad A 6;

dels fastställa följande avlöningsstat för riksåklagarämbetet

att tillämpas under senare hälften av budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

............................ kronor 37 700

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
slagsvis

........................... » 3 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 2 400

Summa kronor 43 100;

dels ock till Riksåklagarämbetet: Avlö
ningar

för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av .......................... kronor 43 100.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

4. Riksåklagarämbetet: Omkostnader, förslagsanslag. Omkostnaderna ha

av de sakkunniga beräknats till 5 700 kronor för senare hälften av budgetåret

1947/48, därav för sjukvård m. m. 200 kronor, för reseersättningar 2 500

kronor samt för expenser 3 000 kronor.

Mot denna beräkning har jag icke något att erinra och hemställer därför,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Riksåklagarämbetet: Omkostnader för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av kronor 5 700.

5. Kostnader för inrättande av riksåklagarämbetet, reservationsanslag.

Dessa kostnader ha av de sakkunniga beräknats till 50 000 kronor, därav

för möbler, gardiner o. d. 35 000 kronor, för skrivmaskiner jämte andra kontorsinventarier

5 000 kronor samt för böcker och tidskrifter 10 000 kronor.

Med godtagande av denna beräkning hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Kostnader för inrättande av riksåklagarämbetet

för budgetåret 1947/48 anvisa

ett reservationsanslag av.................. kronor 50 000.

Domstolarna.

Högsta domstolen in. m.

6. Högsta domstolen m. m.: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget, som avser

avlöningar till såväl högsta domstolens ledamöter som befattningshavare

vid nedre justitierevisionen, är i gällande riksstat uppfört med

1 350 800 kronor.

Gällande personalförteckning för högsta domstolen och nedre justitierevisionen

är av följande lydelse:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

24 justitieråd, lön enligt särskilda bestämmelser .................. —

27 revisionssekreterare ........................................ A 30

1 förste protokollssekreterare .................................. A 24

3 protokollssekreterare ....................................... A 22

2 registratorer .............................................. A 22

1 kanslist .................................................. A 21

1 kontorist .................................................. A 9

2 förste expeditionsvakter..................................... A 7

1 kanslibiträde ............................................. A 7

7 expeditionsvakter .......................................... A 5

14 kontorsbiträden ........................................... A 4

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Kungl. Maj:t har den 17 maj 1946 fastställt följande avlöningsstat för

högsta domstolen och nedre justitierevisionen, att tillämpas under budgetåret

1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 969 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis .............................. * ? 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 233 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ......................» 140 200

Summa kronor 1 350 800.

Kungl. Maj:t förordnar en av revisionssekreterarna att tills vidare för en tid

av högst fem år vara nedre revisionens ordförande. Ordföranden, vilken fyller

funktionen såsom nedre revisionens chef, är för Kungl. Maj:t ansvarig

för arbetets jämna gång, beslutar ensam i vissa personal- och ekonomiärenden,

indelar revisionssekreterarna till tjänstgöring på de särskilda rotlama,

uppgör ordning för revisionssekreterarnas föredragningsskyldighet i högsta

domstolen, meddelar bestämmelser om fördelning av mål mellan rollarna

m. m. På grund av berörda arbetsuppgifter har han endast begränsad föredragningsskyldighet,

och även från denna begränsade föredragningsskyldighet

äger han sedan 1943 vinna befrielse mot deltagande i ett visst antal av

nedre revisionens betänkanden. Till ordföranden, vilken uppbär avlöning såsom

revisionssekreterare enligt lönegrad A 30, utgår från anslaget till arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, ett årligt arvode

av 1 500 kronor.

Från anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal, vilken post

icke må överskridas utan medgivande av Kungl. Maj :t, skall bland annat utgå

avlöning till extra revisionssekreterare, d. v. s. -befattningshavare som,

utan att tjänstgöra som vikarierande revisionssekreterare, förordnats att fullgöra

på revisionssekreterare ankommande göromål. Såsom posten beräknats

lämnar den nedre revisionen möjlighet att anställa tolv extra revisionssekreterare

under hela året och ytterligare en extra revisionssekreterare under

halva året, vilket möjliggjort en utökning av antalet extra revisionssekreterare

i förhållande till näst föregående budgetår med sju extx-a revisionssekreterare

under hela året. Såsom framgår av 1946 års statsverksproposition (II

ht s. 21) har anslagsökningen föranletts av att den nya ordning för fullföljden

till den högsta instansen, som genomfördes genom lagstiftning år

1945, och strävandena att nedbringa arbetsbalansen därstädes medfört behov

av personalförstärkning.

7943 års domarutredning har i sitt den 30 juli 1946 avgivna betänkande

(SOU 1946: 57) upptagit vissa frågor rörande organisations-, utbildnings- och

tjänstgöringsförhållanden på domarbanan och därvid beträffande r e v isionssekreterarbef

attningarna föreslagit, att samtliga dessa

skulle göras till extra ordinarie (betänkandet s. 185 ff.). Detta förslag sam
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

manhänger med vissa omläggningar, som i övrigt av domarutredningen förordats

beträffande tjänstgöringen i nedre revisionen, särskilt en föreslagen

begränsning av tiden för tjänstgöring som revisionssekreterare till, i regel,

tre år. Enligt domarutredningen böra revisionssekreterarbefattningarna placeras

i lönegraden Eo 30. Beträffande antalet befattningar omnämnes i betänkandet

en under förarbetena för rättegångsreformen verkställd beräkning

(prop. 5/1942 s. 481) enligt vilken efter rättegångsreformens genomförande

endast 18 befattningar skulle erfordras. Domarutredningen håller emellertid

för sannolikt, att behovet skall bli större. Antalet revisionssekreterarbefattningar

bör enligt domarutredningens mening så bestämmas att, utöver

det antal revisionssekreterare som i och för sig är erforderligt för fullgörande

av revisionssekreterargöromålen, ytterligare så många befattningar upptagas,

som motsvarar erforderliga vikarier för revisionssekreterare med stadigvarande

uppdrag utanför domstolsväsendet. Härigenom skulle det rådande

vikariatsystemet i nedre revisionen kunna begränsas på samma sätt som

för hovrätternas del gäller i fråga om assessorerna.

över domarutredningens betänkande ha yttranden efter remiss avgivits av

hovrätterna, nedre justitierevisionen, statskontoret, allmänna lönenämnden,

kanslern för rikets universitet och medicinalstyrelsen samt styrelserna för

svenska stadsförbundet, föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen

Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges hovrättsdomare, revisionssekreterareföreningen,

föreningen Sveriges landsfogdar, Sveriges advokatsamfund,

Sveriges yngre juristers förening och Sveriges förenade studentkårer.

Vad angår revisionssekreterarnas ställning har Svea hovrätt framhållit, att

det komme att föreligga ett permanent behov av ett antal revisionssekreterare

med uppgifter, om också något mindre krävande än nu, dock alltjämt

mycket betydelsefulla för rättsvården. Vad domarutredningen anfört finner

hovrätten väl böra föranleda till att ordinarie revisionssekreterartjänster

icke bibehållas. Hovrätten anser emellertid en lämplig utväg vara att skyldighet

till tjänstgöring såsom revisionssekreterare förknippades med ordinarie

assessorstjänst och att utöver de för hovrätternas verksamhet behövliga

assessorstjänstema inrättades ytterligare så stort antal sådana tjänster,

som motsvarade behovet av revisionssekreterare.

Statskontoret synes intet ha att invända mot revisionssekreterartjänsternas

förvandling till extra ordinarie men ifrågasätter deras sänkning till samma

lönegrad som assessorernas (lönegrad 29).

Övriga remissinstanser, som yttrat sig i frågan, motsätta sig bestämt revisionssekreterartjänstemas

förvandling till extra ordinarie.

De tre andra hovrätterna åberopa i huvudsak att revisionssekreterararbetets

natur kräver den självständighet, som markeras av att ämbetet är ordinarie,

samt att vid nuvarande svåra befordringsläge å domarbanan ordinarie

tjänster icke böra avskaffas utan starka skäl.

Nedre justitierevisionen erinrar, att revisionen för närvarande är organiserad

som ett kollegialt ämbetsverk med lika många ledamöter som antalet

tjänstgörande revisionssekreterare. Nedre revisionen finner den av domarutredningen

antydda organisationsformen — ett ämbetsverk vars samtliga

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 268. 31

ledamöter vore extra ordinarie — oformlig. Nedre revisionen anför ytterligare:
Men

även om organisationsformen blir en annan, måste det ur allmänna

synpunkter av annan art än organisationstekniska framstå såsom mindre

lämpligt att samtliga föredragandena i högsta domstolen skola vara extra

ordinarie. Revisionssekreterarna deltaga visserligen icke i avgörandet av målen,

men under hela den tid vårt nuvarande regeringsskick varit rådande har

det alltid ansetts självklart, att man på revisionssekreterarna måste ställa

samma krav på självständighet och oberoende som på domare i allmänhet.

Att så varit förhållandet är naturligt, ty på revisionssekreterarna vilar ansvaret

för att de rättssökande få sin sak fullständigt och opartiskt framlagd

inför den högsta dömande instansen, till vars förhandlingar parter och allmänhet

icke äga tillträde. I detta hänseende kommer den nya rättegångsordningen

icke att medföra någon större förändring. I det stora flertalet mål

kommer att fordras prövningstillstånd och frågan, huruvida sådant tillstånd

skall beviljas eller ej, kommer att avgöras på revisionssekreterares föredragning

i ungefär samma ordning som för närvarande. Även vid huvudförhandlingar

komma revisionssekreterarna att i första hand bliva ansvariga för att

i ett stort antal mål icke klagande parts argumentering och bevisning framläggas

för domstolen. Fortfarande fostras visserligen de blivande domarna under

hela sin utbildning i en sådan anda, att det icke finnes anledning till antagande

att revisionssekreterarna — även om de icke äro ordinarie — skulle

låta obehöriga hänsynstaganden påverka sin ämbetsutövning, men man bör

icke bortse ifrån att förslagets genomförande skulle hos parter och allmänhet

skapa vissa förutsättningar för en misstänksamhet, som kan rubba den nödvändiga

tilliten till rättsskipningens oväld.

Spörsmålet om revisionssekreteramas tjänste- och löneställning har tagits

upp till behandling även av särskilda inom justitiedepartementet tillkallade

sakkunniga, vilka haft att inför rättegångsreformen utreda frågan om nedre

revisionens blivande organisation och arbetsförhållanden. I ett den 28 februari

1947 avgivet betänkande med förslag till arbetsordning för nedre justitierevisionen

uttala de sakkunniga, att det med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter

som tillkomma revisionssekreterarna alltjämt måste krävas, oavsett

tjänstgöringstidens längd, att dessa uppgifter i regel anförtros åt befattningshavare

med ställning som ordinarie domare.

Beträffande nedre revisionens organisation efter processreformen finna de

sakkunniga, att den nuvarande organisationen i sina huvuddrag kan bibehållas.

Vad angår revisionssekreterarna antages, att efter balansens nedbringande

dessas antal kan bestämmas till, utom ordföranden, 24 ordinarie och 2

extra befattningshavare. I fråga om biträdena föreslås 11 biträden i kanslibiträdes

och högre ställning samt ett 15-tal andra biträden. Med hänsyn till

att arbetet med balansens nedbringande kommer att fortgå under en stor del

av 1948, kan emellertid enligt de sakkunnigas mening någon indragning av

personal icke ifrågakomma för budgetåret 1947/48.

Vad särskilt angår ordföranden i nedre justitierevisionen

har vid ett flertal tillfällen under senare år fråga väckts om en förändring i

hans tjänsteställning, varigenom han även formellt erhöllc ställning som revisionens

chef, och i samband därmed om eu förbättring i hans löneförmåner.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Nedre revisionen har sålunda i olika sammanhang framfört förslag om att

revisionens ordförande måtte erhålla ställning såsom chef för ämbetsverket

samt i lönehänseende likställas med chef för andra verk av motsvarande betydelse

och storlek. Rörande frågans tidigare behandling torde få hänvisas

till den redogörelse i ämnet som lämnats i 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas

den 18 juni 1942 dagtecknade betänkande (SOU 1942: 30 s. 80 ff.).

Då förslaget år 1938 senast framfördes till statsmakterna, föranledde detsamma

ej annan åtgärd än uttalande från föredragande departementschefens sida

att frågan borde upptagas i samband med tjänsteförteckningsrevisionen.

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga föreslå, att nedre revisionens ordförande

inplaceras i lönegraden C 7. Såsom motivering härför anföra de sakkunniga

:

För närvarande har ordföranden i nedre justitierevisionen att jämte göromål

av verkschefsnatur fullgöra viss föredragning i högsta domstolen. Arten

och omfattningen av verkschefsgöromålen synes de sakkunniga icke vara sådan,

att för deras handhavande bör inrättas en särskild befattning med karaktär

av sluttjänst. Ordföranden i nedre justitierevisionen torde, om man vill

avveckla det nu utgående ordförandearvodet, böra inordnas i löneplanen på

sådant sätt, att övergång till annan befattning inom domstolsväsendet kan

ifrågakomma. Ur dessa synpunkter synes det de sakkunniga lämpligt, att för

ordföranden inrättas en befattning å C-planen, tillsatt medelst förordnande

tills vidare. Såsom lämpligt löneläge vilja de sakkunniga föreslå lönegraden

C 7.

yid denna placering skulle avlöningsförmånerna, enligt vad de sakkunniga

tillägga, med hänsyn till nu utgående tilläggsarvode komma att motsvara vad

som enligt gällande bestämmelser tillkommer ordförande i nedre justitierevisionen,

vilken uppnått slutlön såsom hovrättsråd eller revisionssekreterare. I

I enlighet med vad chefen för finansdepartementet anförde i 1946 års

statsverkspropositionen (För flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 15) har

emellertid frågan om tjänsteställningen för nedre revisionens ordförande i

avbidan på genomförandet av processreformen hittills icke upptagits till

prövning av statsmakterna.

I betänkandet med förslag till arbetsordning för nedre revisionen ha de

sakkunniga berört även frågan om ändrad ställning för revisonens ordförande.

Enligt de sakkunnigas uppfattning måste ledningen av nedre revisionens

verksamhet och de administrativa uppgifter, som i övrigt ankomma på

ordföranden, numera anses så krävande, att det icke är rimligt att vid sidan

därav ålägga honom föredragning. Liksom för närvarande bör enligt de sakkunnigas

mening ordföranden tillsättas genom förordnande. För samarbetet

med högsta domstolen och bevarandet av kontinuitet i nedre revisionens arbete

betecknas det som önskligt, att lämplig innehavare på denna post kunde

förmås att kvarstå under längre tid än hittills varit vanligt. De sakkunniga

ha funnit möjlighet böra beredas, att, om anledning därtill föreligger, utse

även annan än revisionssekreterare till ordförande, förutsatt att han har erforderliga

domarmeriter.

Rörande speciellt löneställningen yttra de sakkunniga vidare:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

33

Enligt de sakkunnigas förslag skall till ordförande kunna utses även annan

än revisionssekreterare; till skillnad mot nu bör därför ordföranden i avlöningsstaten

upptagas som en särskild befattningshavare. Redan detta ger anledning

att taga ordförandens löneställning under övervägande. Härför tala

även andra skäl. Med hänsyn till det närmare samarbete, som under den

nya rättegångsordningen förutsättes skola äga rum mellan högsta domstolen

och nedre revisionen, är av vikt att ombyte på ordförandeposten i nedre revisionen

ej alltför ofta skall behöva ifrågakomma. Detta är önskvärt även

för att bevara kontinuiteten i nedre revisionens arbete. En förbättring av

ordförandens löneställning skulle innebära ökade möjligheter att få dessa

önskemål förverkligade. Om i visst fall ordföranden skall utses utom nedre

revisionen, föreligga tydligen med en högre löneställning även större möjligheter

att förvärva lämplig innehavare av befattningen.

Eu löneförhöjning är enligt de sakkunnigas mening också fullt motiverad

med hänsyn till ordförandens arbetsbörda och vikten av de honom åvilande

uppgifterna. Till huvudsaklig del är nedre revisionens arbete att anse som

ett led i handläggningen i högsta instans. Det ankommer ytterst på ordföranden

att svara för att denna del av handläggningen utan friktion och

omgång anslutes till den handläggning, som omedelbart skall äga rum i högsta

domstolen. Ansvaret härför — som redan nu föranleder ständig tillsyn och,

förutom allmänna direktiv, ofta förfoganden från fall till fall — torde under

den nya rättegångsordningen bli än mera krävande och påfrestande.

Med hänsyn till det anförda har det synts de sakkunniga skäligt, att ordföranden

i revisionen äger åtnjuta samma löneförmåner, som nu tillkomma

expeditionschef i statsdepartement (lönegrad C 8).

Beträffande nedre revisionens kanslipersonal bör här omnämnas

en av föreningen Kvinnor i statens tjänst den 18 oktober 1945 ingiven framställning

om förändring av vissa biträdestjänster i revisionen in. m. I framställningen

yrkades på däri angivna grunder att kontoristtjänsten i lönegrad

A 9 måtte uppföras i Eo 14 samt att av biträdena i lönegrad A 4 ett biträde

måtte uppföras i Eo 9 samt 2 biträden i Eo 7.

I infordrat yttrande den 14 december 1945 tillstyrkte nedre revisionen på

angivna skäl vad föreningen hemställt; dock att vad anginge innehavaren av

kontoristbefattningen revisionen ifrågasatte om icke fastmera lönegraden Eo

12 borde vinna tillämpning.

Allmänna lönenämnden som den 7 februari 1946 avgav infordrat yttrande

över föreningens hemställan ansåg för sin del, att kontoristtjänsten med hänsyn

till de å befattningshavaren ankommande göromålen lämpligen borde

hänföras till 11 lönegraden med bibehållen placering å ordinarie stat. I övrigt

ansåg sig lönenämnden icke kunna tillstyrka annan förändring beträffande

biträdesorganisationen än att eu av kontorsbiträdestjänsterna i A 4

utbyttes mot en kanslibiträdesbefattning i Eo 7. Lönenämnden framhöll vidare.

att nämnden icke kunnat undgå att finna avvägningen mellan antalet

ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i motsvarande tjänsteställning

inom nedre revisionen mindre tillfredsställande; dock syntes frågan om

inrättande av ytterligare pensionsberättigande befattningar böra upptagas till

prövning i ett större sammanhang.

liihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 26S. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

I skrivelser den 31 augusti 1946 och den 29 januari 1947 har nedre justitierevisionen

gjort framställning om medelsanvisning för

nästa budgetår.

Till belysning av det nuvarande läget i fråga om högsta domstolens arbetsbörda

har nedre revisionen vidare överlämnat följande tablå (siffrorna inom

parentes ange minskning resp. ökning i förhållande till näst föregående år).

Inkomna mål under tiden 1h—31 Is.

Revisions-

Besvärs- och an-

mål

sökningsmål

1941 ...

............... 108

381

1942 ...

............... 140 ( + 32)

446 (+ 65)

1943...

............... 138 (- 2)

522 (+ 76)

1944...

............... 157 ( + 19)

738 ( + 216)

1945 ...

............... 144 (-13)

658 (- 80)

1946 ...

............... 140 (- 4)

583 (- 75)

1947 ...

............... 91 (-49)

564 (- 19)

Avgjorda mål under tiden lh—

1941...

............... 73

437

1942...

............... 63 (-10)

490 (+ 53)

1943...

............... 75 (+12)

514 (+ 24)

1944...

............... 71 (- 4)

625 ( + 111)

1945...

............... 79 (+ 8)

652 (+ 27)

1946...

............... 77 (- 2)

698 (+ 46)

1947 ...

............... 87 ( + 10)

586 (-112)

Högsta domstolens arbetsbalans den SI/s

(ej veckomål).

Revisions- Besvärs- och an

mål sökningsmål

Summa

1941...

..... 225 226

481

1942 ...

..... 282 (+ 27) 206 (-20)

488 (+ 7)

1943...

..... 288 (+ 6) 187 (-19)

475 (- 13)

1944...

..... 328 (+ 40) 233 ( + 46)

561 (+ 86)

1945...

..... 439 ( + 111) 326 ( + 93)

765 ( + 204)

1946 ...

..... 550 ( + 111) 298 (-28)

848 (+ 83)

1947 ...

..... 370 (-180) 222 (-76)

592 (-256)

Arbetsbalansen den S1/s enbart i fråga om vidlyftiga mål

(ej veckomål).

1941 .................... 37

1942 .................... 44

1943 .................... 34

1944 .................... 57

1945 .................... 63

1946 .................... 58

1947 .................... 62

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

35

I anslutning till tablån anföres:

Tillströmningen av mål hittills i år har således varit mindre än under

motsvarande tid förra aret. I fråga om revisionsmålen utgjorde minskningen

33,6 % och i fråga om besvärs- och ansökningsmålen 3,3 °/o.

V ad angår antalet avgjorda mål utvisar siffran avgjorda revisionsmål en

ökning med 12,9 °/o men antalet avgjorda besvärs- och ansökningsmål en

minskning med 16 %.

Arbetsbalansen har minskats med 30,2 %

Nedre revisionen framhåller, att den numeriska nedgång i antalet balanserade

mål, som åvägabragts genom den nya fullföljdsordningen, till övervägande

delen ägt rum genom att nyinkomna mål (besvärsmål) avgjorts i

större antal än tidigare. På grund av det av den nya fullföljdsordningen förorsakade

stora antalet föredragningsturer, under vilka skola föredragas i

första hand dispensansökningar och sådana veckomål som skola avgöras

utan föregående dispens, sakna revisionssekreterarna, enligt vad nedre revisionen

vidare anför, i erforderlig omfattning tillfälle till förberedande och

föredragning inför fullsutten avdelning av äldre balanserade mål. Då det

emellertid vore oeftergivligt, att jämväl dessa äldre mål inom rimlig tid

bragtes inför högsta domstolens prövning, har nedre revisionen funnit sig

böra begära, att möjlighet bereddes revisionen att anställa ytterligare 2 extra

revisionssekreterare, till vilka sådana mål skulle överlämnas. Härigenom

kunde också enligt vad nedre revisionen framhåller, någon lindring

vinnas beträffande revisionssekreterarnas arbetsbörda; denna hade av skilda

orsaker sammanhängande med den nya fullföljdsordningen ökats i en omfattning

som icke kunnat förutses och som näppeligen torde kunna upprätthållas.

Kostnaden för 2 extra revisionssekreterare beräknas till 22 422 kronor.

Nedre revisionen föreslår vidare, att det till revisionens ordförand

e utgående årliga arvodet höjes med 2 500 kronor till 4 000 kronor. Till

motivering härför anföres:

De arbetsuppgifter, som för närvarande påvila innehavaren av ordförandebefattningen,

innebära en synnerligen stor utvidgning i relation till förhållandena

för allenast några år sedan. Den starka ansvällning i numerären av

såväl revisionssekreterare som kanslipersonal i skilda grader, vilken föranletts

av fullföljdsreformen, och de förändringar i arbetssättet som denna reform

medfört ha verkat, att ordförandens ständiga övervakande av arbetet

i alla dess förgreningar och härav föranledda ingripanden påkallas. Den

med befattningen förenade arbetsbördan lärer i realiteten motsvara en expeditionschefs.

Det synes därför icke rimligt, att det särskilda arvodet alltjämt

skall utgå med allenast 1 500 kronor.

Vad sedan angår b iträ despersonalen hemställer nedre revisionen

om löneförhöjning för vissa angivna biträden i enlighet med vad revisionen

tillstyrkt i förutberörda yttrande den 14 december 1945. Kostnaderna för

de föreslagna lönegradsuppflyttningarna beräknas medföra en uppräkning

av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal med 16 002 kronor

samt en minskning av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

med 15 135 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

För att säkerställa nyrekryteringen av biträdespersonalen, vilket visat sig

förenat med stora svårigheter, hemställer nedre revisionen vidare, att medel

måtte beviljas i sådan utsträckning att av de nu befintliga icke-ordinarie biträdena

(18 under hela året och ytterligare ett under halva året), av vilka

8 äro placerade i Eo 4 samt återstoden i Ex 4 eller Ex 2, 14 måtte kunna

avlönas enligt Eo 4 och blott 4V2 enligt Ex 4 resp. Ex 2. Den sistnämnda

lönegraden vore därvid avsedd att tillämpas under de tre första månaderna

efter anställningens början. Kostnaden för denna anordning beräknas till

2 190 kronor.

I skrivelse den 13 november 1946 har nedre revisionen angivit de ändringar

av lönegradsplaceringen för biträdes- och amanuenspersonalen, som betingas

av den reglerade befordringsgången för ifrågavarande personalgrupper. Beträffande

biträdespersonalen finner revisionen, att ändringarna medföra en

uppräkning av ordinarieanslaget med 8 865 kronor och en minskning av

icke-ordinarieanslaget med 7 854 kronor. Ändringarna för amanuenspersonalen

medföra en ökning av icke-ordinarieanslaget med 1 322 kronor.

I enlighet med det anförda har nedre revisionen beräknat medelsbehovet

på följande sätt.

Anslagsposten till ordinarie tjänstemän beräknas till (969 700

15 135 + 8 865) 963 430 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, uppräknas med 2 500 kronor till 9 700

kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

beräknas till (233 700 + 22 422 + 16 002 + 2 190 — 7 854 + 1 322) 267 782

kronor.

Yad slutligen angår anslagsposten till rörligt tillägg har med hänsyn

till personalförstärkningen och lönegradsuppflyttningama uppräkning

skett med i runt tal 4 450 kronor till 144 650 kronor.

För hela budgetåret beräknas alltså (963 430 + 9 700 + 267 782 + 144 650)

1 385 562 kronor eller i runt tal 34 800 kronor mer än för närvarande.

Statskontoret har i infordrat utlåtande över nedre revisionens anslagsäskanden

erinrat om ett uttalande i statsverkspropositionen till 1946 års riksdag

(För flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 15) att ett av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

framfört förslag om ändrad lönegradsplacering för

nedre revisionens ordförande (SOU 1942:30 s. 113) ansetts i avbidan på genomförande

av processreformen icke böra då upptagas till prövning. Vid sådant

förhållande finner statskontoret frågan om uppräkning av arvodet till

ordföranden i revisionen icke heller nu böra bli föremål för övervägande.

Statskontoret vill däremot icke motsätta sig att möjlighet beredes revisionen

att i större utsträckning än hittills förordna kontorsbiträden i lönegrad Eo 4.

Ämbetsverket framhåller emellertid, att anställning i lönegrad Ex 2 i regel

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 268. 37

borde kunna utsträckas till att omfatta längre tid än tre månader, förslagsvis

till ett år.

Allmänna lönenämnden som jämväl yttrat sig över nedre revisionens anslagsäskanden

anser en höjning av arvodet till revisionens ordförande befogad.

Lönenämnden kan emellertid icke tillstyrka, att arvodet bestämmes

till högre belopp än 2 500 kronor eller således samma belopp som för närvarande

utgår i arvode till divisionsordförande i hovrätt. Vad angår den föreslagna

förbättringen av vissa biträdens löneställning har lönenämnden åberopat

sitt förenämnda remissyttrande den 7 februari 1946. Mot revisionens

förslag att extra kontors- och skrivbiträden i viss omfattning skulle beredas

extra-ordinarie anställning, har lönenämnden icke funnit anledning till erinran.

Spörsmålet om förbättrad löneställning för vissa av nedre revisionens biträden

har behandlats även av den utredningsman, som enligt vad förut

anförts (s. 16) har att inom finansdepartementet biträda med utredning

angående anslällningsförhållandena för viss biträdespersonal i statens tjänst.

1 förut berörda promemoria angående löneställning för viss icke rättsbildad

biträdespersonal har utredningsmannen inledningsvis uttalat, att han

ansett sig icke böra i förevarande sammanhang ingå på något bedömande

av löneställningen för nedre revisionens samtliga icke rättsbildade biträden

efter den omorganisation av ämbetsverket, som föreslagits av särskilda

sakkunniga (jfr ovan s. 31). Med hänsyn till att omorganisationen ansetts

icke skola genomföras i samband med rättegångsreformens ikraftträdande

den 1 januari 1948 och till att nedre revisionen i sina förenämnda petitaskrivelser

föreslagit förbättring av vissa biträdens löneställning redan från den

1 juli 1947, har utredningsmannen emellertid ansett sig ha anledning undersöka,

huruvida icke ifrågavarande biträdens arbetsuppgifter redan för närvarande

-— och bortsett från de förändringar i tjänsteåligganden som kunde

betingas av rättegångsreformen -— vore av den kvalificerade art, att en uppflyttning

i lönegrad omedelbart borde komma till stånd. I detta hänseende

har utredningsmannen anfört följande:

Den hos nedre revisionen tjänstgörande kontoristen har till uppgift att registrera

inkommande remisser samt sjuk- och tjänstledighetsansökningar

m. m., att föra tjänstematrikel för samtliga tjänstemän i nedre justitierevisionen

och högsta domstolen, att uppsätta förslag till tjänstgöringsbetyg, att

upprätta förslag till protokoll angående löneklassplaceringar, löneklassuppflyttningar,

resekostnads- och traktamentsersättningar samt ersättningar för

specialistvård och annan läkarvård, att uppgöra viss statistik, att uppgöra

förslag till revisionssekreterarnas indelning till föredragning i högsta domstolen

samt att i övrigt tjänstgöra såsom icke rättsbildat biträde åt nedre justitierevisionens

ordförande vid handläggning av administrativa ärenden.

Det å centrala kansliet tjänstgörande kontorsbiträdet har bland annat att

närmast under förste protokollssekreteraren biträda med uppsättning av

protokoll i nådeärenden och expediering av dylika ärenden samt att uppgöra

förslag till ärendens kommunicering, göra nödiga anteckningar angående fri

rättegång m. m.

Vidare har ett av nedre justitierevisionens kontorsbiträden till åliggande

alt öva den närmaste tillsynen över skrivarbetet inom ämbetsverket samt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Departe
ments
chefen.

att därvid vid behov fördela skrivarbetet, att upprätta förslag till semesterlistor

för biträdespersonalen, att hava vård om inköpt skrivmateriel m. m.

Slutligen har ett hos högsta domstolen tjänstgörande kontorsbiträde att

utskriva högsta domstolens protokoll med däri intagna vota, att biträda protokollssekreterarna

med uppsättning och utskrift av klämmar i högsta domstolens

utslag m. m.

Med hänsyn till den kvalificerade arten av de arbetsuppgifter, som på sätt

nu angivits äro förenade med ifrågavarande fyra biträdesbefattningar, vill

utredningsmannen — i avvaktan på den blivande prövningen av de sakkunnigas

förslag i dess helhet — såsom ett provisorium förorda att från och

med den 1 juli 1947 för kontoristen inrättas en kansliskrivarbefattning i lönegrad

Eo 11, samt att för de tre omförmälda kontorsbiträdena inrättas tre

kanslibiträdesbefattningar i lönegraden Eo 7. Det förutsättes härvid, att ingen

av de ordinarie befattningarna under tiden upprätthålles.

Högsta domstolens och nedre justitierevisionens arbetsförhållanden komma,

till skillnad från vad fallet torde bliva för hovrätternas och häradsrätternas

del, icke under nästkommande budgetår att i nämnvärd utsträckning påverkas

av nya RB:s ikraftträdande. På grund härav kan anslagsbehovet för

hela budgetåret i huvudsak bedömas från samma förutsättningar som tidigare.

Endast på vissa punkter blir det erforderligt att nu taga ställning till

de förslag av organisatorisk art, som innefattas i 1943 års domarutrednings

betänkande och i betänkandet med förslag till arbetsordning för nedre justitierevisionen.

Den av domarutredningen föreslagna förvandlingen av revisionssekreterartjänsterna

till extra ordinarie befattningar har rönt stark kritik i flertalet

av remissyttrandena liksom i arbetsordningsbetänkandet. Därvid har särskilt

understrukits, att revisionssekreterararbetets betydelse och natur kräver en

självständighet, som markeras av ämbetets placering såsom ordinarie tjänst.

Jag finner dessa och andra invändningar äga den tyngd att i varje fall för

närvarande något utbyte av de ordinarie revisionssekreterarbefattningama

mot extra ordinarie tjänster ej bör ifrågakomma.

I sin redogörelse för arbetsläget inom högsta domstolen och nedre revisionen

har nedre revisionen framhållit, att genom den nya fullföljdsordningen väl

vunnits en minskning i antalet balanserade mål men att denna minskning till

övervägande del ernåtts genom att nyinkomna besvärsmål avgjorts i större

antal än tidigare. Revisionssekreterarna ha däremot saknat tillfälle att i erforderlig

omfattning inläsa och föredraga äldre balanserade mål. Arbetsbalansen

i fråga om vidlyftiga mål (andra än veckomål), som den 31 mars

1941 utgjorde allenast 37, uppgick den 31 mars i år till 62. I likhet med

nedre revisionen finner jag det oeftergivligt att jämväl dessa äldre mål inom

rimlig tid bringas under högsta domstolens prövning och att den alltjämt betydande

arbetsbalansen också i denna del snarast nedbringas. För att möjliggöra

detta och för att balansen av äldre mål överhuvud skall kunna bli

avarbetad till den tid under budgetåret 1948/49 då mål enligt den nya ordningen

i större utsträckning kunna väntas inkomma, vill jag tillstyrka att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 268.

39

nedre revisionen beredes* möjlighet anställa — utöver nuvarande 12 extra

revisionssekreterare under hela året och en under halva året — ytterligare

2 extra revisionssekreterare under hela året.

Jag torde i fortsättningen få tillfälle utveckla att övergången till nya rättegångsordningen

nödvändiggör beslut redan under denna riksdag om ej obetydliga

förstärkningar av hovrättsorganisationen, detta i fråga om såväl högre

som lägre befattningshavare. Som jag förut antytt, torde man däremot i stort

sett kunna låta anstå med prövningen av nedre revisionens organisation under

den nya ordningen till framläggandet av statsverkspropositionen för budgetåret

1948/49. I några fall, där organisationsförändringar och löneförbättringar

beträffande hovrätterna vilka redan nu anses böra genomföras ha

nära motsvarighet i fråga om nedre revisionen, finner jag det emellertid påkallat

att förstärkningarna inom nedre revisionens område samtidigt beslutas.

Jag ämnar i det följande föreslå att ordförandebefattningarna å hovrätternas

divisioner, vilka nu beklädas av hovrättsråd med särskilt tilläggsarvode,

förvandlas till självständiga tjänster, placerade i chefslöneskalan. Under senare

år har vid ett flertal tillfällen föreslagits ändrad ställning för ordföranden

i nedre revisionen. Denne utövar en chefsfunktion liksom hovrätternas

divisionsordförande —- ehuru med tyngdpunkten på den administrativa ledningen

— och har i likhet med divisionsordförandena hittills åtnjutit avlöning

enligt lönegrad A 30 jämte årligt tilläggsarvode. Ehuru tilläggsarvodet

varit något lägre för nedre revisionens ordförande (1 500 kronor i stället för

2 500 kronor) kan dennes tjänst i fråga om ansvar och vikt anses fullt jämförbar

med divisionsordförandebefattning i hovrätt. Betydelsen av tjänsten

kommer icke att minska under den nya ordningen, då nedre revisionens arbete

delvis måste omläggas med hänsyn till införandet av muntlighet i högsta

domstolen.

Den förstärkta ställning, som vid flera tillfällen förklarats vara önskvärd

för nedre revisionens ordförande, har i skilda förslag utformats på olika

sätt. Medan nedre revisionen vid åtskilliga tillfällen hemställt att dess ordförande

måtte erhålla ställning såsom chef för ämbetsverket samt i lönehänseende

likställas med chefer för andra verk av motsvarande betydelse

och storlek, ha 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga och de sakkunniga,

vilka avgivit betänkande med förslag till arbetsordning för nedre revisionen,

upptagit dennas ordförande som förordnandetjänst enligt lönegrad i C-planen

(C 7 resp. C 8). Nedre revisionen har i sina anslagsäskanden för året, vilka

avgåvos innan sistnämnda betänkande avlämnats och alltså befattningens

framtida karaktär kunde bedömas, föreslagit en höjning av det utgående

tilläggsarvodet från 1 500 kronor till 4 000 kronor.

Med hänsyn till arten av de uppgifter, som för närvarande tillkomma och

under den nya ordningen skola tillkomma ordföranden i nedre revisionen, finner

jag det påkallat att befattningen nu förlänas karaktär av en självständig

chefstjänst. Jag erinrar i detta sammanhang om att enligt betänkandet

med förslag till arbetsordning ordförandens hittillsvarande begränsade

föredragningsskyldighet, som under de senare åren utbytts mot fullgörande

av vissa särskilda uppgifter, förutsättes helt avskaffad.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

I syfte bl. a. att främja övergång till annan befattning inom domstolsväsendet

har det föreslagits, att den nya chefstjänsten skulle sättas i C-planen.

Å andra sidan har emellertid betonats, att ombyte å befattningen ej alltför

ofta borde ifrågakomma. Ur sistnämnda synpunkt, som jag icke kan undgå

att tillmäta vikt, synes det emellertid ligga närmast till hands att befattningen

blir en fullmaktstjänst av samma art som chefstjänsterna i nuvarande Inplanen.

För en dylik lösning talar även, att de högre befattningshavarna inom

domstolsväsendet hittills undantagslöst ansetts böra äga den självständiga

ställning som följer av utnämning med fullmakt. Lämpligen bör befattningen

sättas i samma lönegrad som de nya ordförandetjänsterna i hovrätten, nämligen

B 2. Tjänstebenämningen bör vara överdirektör.

Med avseende å biträdespersonalens ställning vill jag förutskicka att jag, i

anslutning till förslag i promemorian angående löneställning för viss icke

rättsbildad biträdespersonal, redan nu ämnar föreslå en förstärkning av hovrätternas

biträdesorganisation, innefattande höjning av åtskilliga tjänster

samt inrättande av några nya befattningar. Ett ställningstagande till nedre

revisionens biträdesbehov under den nya rättegångsordningen är icke för

närvarande påkallat. I den nyssnämnda promemorian har emellertid utredningsmannen

förklarat sig finna att redan med hänsyn till nuvarande arbetsuppgifter

— och alltså bortsett från de förändringar i tjänsteåligganden som

kunde betingas av rättegångsreformen — några biträden hade så kvalificerade

arbetsuppgifter att befattningar i högre grad borde inrättas. Utredningsmannen

har vad angår dessa biträden föreslagit att nya tjänster i högre grad

men med extra ordinarie ställning måtte inrättas, medan vederbörandes ordinarie

befattningar tills vidare lämnades obesatta. För den nuvarande kontoristen

i lönegrad A 9 — med uppgift att i olika hänseenden biträda nedre revisionens

ordförande -— skulle inrättas en kansliskrivarbefattning i Eo 11 och

för tre kontorsbiträden i A 4 —- med uppgift respektive att biträda å centrala

kansliet med protokoll i nådeärenden, kommunicering m. m., att öva tillsyn

över skrivarbetet i verket m. m. samt att fullgöra vissa uppgifter med avseende

å högsta domstolens protokoll m. m. — skulle inrättas tre kanslibiträdestjänster

i Eo 7.

Den sålunda föreslagna provisoriska förbättringen av vissa biträdens ställning

förefaller mig välbefogad och förordas alltså till genomförande.

Med hänsyn till den betydande förbättring i de icke ordinarie biträdenas

avlöningsförhållanden som den reglerade befordringsgången innebär kan jag

icke tillstyrka den av nedre revisionen begärda ökade medelsanvisning som

avser att möjliggöra att av nedre revisionens icke-ordinarie biträden 14 måtte

kunna avlönas enligt lönegrad Eo 4 och blott återstoden enligt lönegrad Ex 4

respektive Ex 2.

Vid bifall till förslaget om placering av nedre revisionens ordförande i lönegrad

B 2 bör anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän uppräknas med 2 353 kronor. Anslagsposten bör å andra

sidan minskas med 15 135 kronor, motsvarande lönekostnaden för den kontorist

och de 3 kontorsbiträden, vilka föreslås skola tills vidare erhålla avlöning

av icke-ordinarie anslaget. Begleringen av befordringsgången för biträ
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

41

despersonalen — varigenom 3 ordinarie kontorsbiträdestjänster i lönegrad

A 4 skulle tillkomma — medför en uppräkning av posten med 8 865 kronor.

Vidare medför den allmänna löneregleringen en ökning av posten med 425 000

kronor. Posten torde alltså böra upptagas till i runt tal (969 700 H- 2 353

15 135 + 8 865 + 425 000) 1 390 800 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj: t, nedsättes med det nu till nedre justitierevisionens

ordförande utgående arvodet å 1 500 kronor. Posten beräknas

alltså till (7 200 — 1 500) 5 700 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie person

a 1 uppräknas med 22 422 kronor utgörande lönekostnad för 2 extra revisionssekreterare

samt med 16 047 kronor utgörande lönekostnad för fyra nyinrättade

biträdestjänster, nämligen en kansliskrivartjänst i lönegrad Eo 11

samt 3 kanslibiträdestjänster i lönegrad Eo 7. Regleringen av befordringsgången

för biträdes- och amanuenspersonalen medför en nettominskning av

anslagsposten med (7 854 — 1 322) 6 532 kronor. Vidare medför den allmänna

löneregleringen en ökning av anslagsposten med 146 100 kronor. Posten

beräknas alltså till i runt tal (233 700 + 22 422 + 16 047 — 6 532 + 146 100)

411 800 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra upptagas med 108 200

kronor.

Anslaget i dess helhet uppföres alltså med (1 390 800 + 5 700 + 411 800

+ 108 200) 1 916 500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga följande ändringar

i den för högsta domstolen och nedre justitierevisionen gällande

personalförteckningen, nämligen utbyta en revisionssekreterare

mot en överdirektör i lönegrad B 2 och upptaga 3

ytterligare befattningar såsom kontorsbiträden i lönegrad

A 4;

dels godkänna följande aviöningsstat för högsta domstolen

och nedre justitierevisionen, att tillämpas tills vidare från

och med budgetår 1947/48:

Aviöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 1 390 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 5 700

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ....................... » 411 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 108 200

Summa kronor 1 916 500;

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Departe
ments
chefen.

dels ock till Högsta domstolen m. m.:

Avlöningar för budgetåret 1947/48 anvisa

ett förslagsanslag av .................. kronor 1 916 500.

7. Högsta domstolen m. in.: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget är i

gällande riksstat uppfört med 56 800 kronor.

Enligt av Kungl. Maj:t den 17 maj 1946 fastställd omkostnadsstat för

högsta domstolen och nedre justitierevisionen ha anvisats, till sjukvård m. m.

förslagsvis 5 000 kronor, till reseersättningar förslagsvis 3 500 kronor och

till expenser förslagsvis 48 300 kronor. Beträffande sistnämnda post har

Kungl. Maj :t föreskrivit, att förslagsvis 8 500 kronor må tagas i anspråk för

bränsle, lyse och vatten samt högst 39 800 kronor för övriga expenser.

I sin under nästföregående punkt omförmälda skrivelse den 31 augusti 1946

har nedre justitierevisionen å ena sidan föreslagit sänkning av anslagsposten

till sjukvård m. m. med 1 000 kronor till 4 000 och å andra sidan begärt ökad

medelsanvisning till reseersättningar, bränsle, lyse och vatten samt övriga

expenser. Såsom skäl för sänkningen av anslagsposten till sjukvård m. m.

har anförts, att kostnaderna härför under nästföregående budgetår uppgingo

till 3 800 kronor.

Vad angår anslagsposten till reseersättningar upplyser nedre revisionen,

att såsom en följd av den stora ökningen av antalet revisionssekreterare

och den starka omsättningen bland dessa belastningen å posten under

nästföregående budgetår utgjorde 6 050 kronor. Då anledning ej förelåge till

antagande att medelsåtgången skulle minskas, föreslår nedre revisionen, att

anslagsposten uppräknas med 2 500 kronor till 6 000 kronor.

Beträffande den i anslagsposten till expenser ingående delposten bränsle,

lyse och vatten föreslår nedre revisionen en uppräkning med 3 500

kronor till 12 000 kronor. Såsom skäl anföres att förstärkningen av revisionens

arbetskrafter föranlett lokalutvidgning, vilket medfört ökade kostnader.

Belastningen å posten under nästföregående budgetår utgjorde sålunda 11 700

kronor.

Vad slutligen angår delposten till övriga expenser beräknas medelsbehovet

till 46 700 kronor eller 6 900 kronor mer än i gällande stat. Nedre

revisionen framhåller, att fullföljdsreformen medfört ökning jämväl av de

utgifter, som skulle bestridas från denna anslagspost.

Anslaget i dess helhet skulle enligt vad sålunda anförts höjas med (2 500 +

3 500 + 6 900 — 1 000 =) 11 900 kronor till 68 700 kronor.

Statskontoret har i infordrat yttrande uttalat, att delposten till övriga expenser

syntes kunna begränsas till 45 000 kronor men i övrigt lämnat nedre

revisionens framställning utan erinran.

Anslagsposten till sjukvård m. m. höjdes för innevarande budgetår

med hänsyn till belastningen under de närmast föregående åren med 2 000

kronor till 5 000 kronor. Ytterligare erfarenhet torde böra avvaktas, innan

ändring av posten ifrågasättes.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

43

I överensstämmelse med nedre justitierevisionens förslag tillstyrker jag

med hänsyn till belastningen att anslagsposten till reseersättningar

höjes med 2 500 kronor till 6 000 kronor samt att delposten till bränsle,

lyse och vatten höjes med 3 500 kronor till 12 000 kronor.

Vad angår medelsanvisningen till övriga expenser finner jag en

höjning motiverad. På sätt statskontoret funnit torde ökningen kunna begränsas

till 5 200 kronor.

På grund av det anförda förordar jag, att förevarande anslag höjes med

(2 500 + 3 500 + 5 200 =) 11 200 kronor till 68 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Högsta domstolen m. m.: Omkostnader

för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av .......................... kronor 68 000.

Hovrätterna.

8. Hovrätterna: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget är för innevarande

budgetår uppfört med 2 189 600 kronor.

Gällande personalförteckning för hovrätterna är av följande lydelse.

Personalförteckning.

Svea hovrätt.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Lönegrad.

1 president...................................................... B 3

40 hovrättsråd................................................... A 30

1 krigshovrättsråd............................................... A 30

1 hovrättssekreterare............................................. A 27

1 advokatfiskal.................................................. A 24

1 överkrigsfiskal................................................. A 24

1 aktuarie...................................................... A 22

1 arkivarie...................................................... A 22

1 kamrerare..................................................... A 22

3 hovrättsnotarier............................................... A 22

1 kontorist...................................................... A 9

1 förste expeditionsvakt.......................................... A 7

6 kanslibiträden................................................. A 7

6 expeditionsvakter.............................................. A 5

6 kontorsbiträden................................................ A 4

4 skrivbiträden.................................................. A 2

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Extra ordinarie tjänstemän i högre

lönegrad än 20:

Lönegrad.

18 assessorer..................................................... Eo 29

20 fiskaler....................................................... Eo 22

Göta hovrätt.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Lönegrad.

1 president...................................................... B 3

20 hovrättsråd................................................... A 30

1 hovrättssekreterare............................................. A 27

1 advokatfiskal.................................................. A 24

1 aktuarie...................................................... A 22

2 hovrättsnotarier............................................... A 22

1 förste expeditionsvakt.......................................... A 7

3 kanslibiträden................................................. A 7

3 expeditionsvakter.............................................. A 5

3 kontorsbiträden................................................ A 4

3 skrivbiträden.................................................. A 2

Extra ordinarie tjänstemän i högre

lönegrad än 20:

Lönegrad.

10 assessorer.................................................... Eo 29

10 fiskaler ...................................................... Eo 22

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Lönegrad.

1 president..................................................... B 3

11 hovrättsråd................................................... A 30

1 hovrättssekreterare............................................. A 26

1 aktuarie...................................................... A 22

1 förste expeditionsvakt.......................................... A 7

2 kanslibiträden................................................. A 7

1 expeditionsvakt................................................ A 5

2 kontorsbiträden................................................ A 4

1 skrivbiträde................................................... A 2

Extra ordinarie tjänstemän i högre

lönegrad än 20:

Lönegrad.

6 assessorer ..................................................... Eo 29

6 fiskaler ....................................................... Eo 22

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Hovrätten för Övre Norrland.

Tjänstemän å ordinarie stat:

1 president.............................................

5 hovrättsråd..........................................

1 hovrättssekreterare....................................

1 kanslibiträde.........................................

1 expeditionsvakt.......................................

1 kontorsbiträde........................................

Extra ordinarie tjänstemän i högre

lönegrad än 20:

2 assessorer ................................................

3 fiskaler..................................................

Anm. I den mån så erfordras på grund av att hovrätternas befattningshavare tagas i

anspråk för uppdrag utom hovrätterna må förordnas högst 45 assessorer utöver de i personalförteckningen

angivna.

Anm. 2. För beredande av extra ordinarie anställning åt befattningshavare, som under

minst tre år innehaft förordnande såsom sekreterare i domsaga eller tingssekreterare eller

såsom vikarie för häradshövding eller tingsdomare, må hovrätt i den mån så erfordras,

efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, förordna extra ordinarie fiskaler

utöver vad som angivits i personalförteckningen, dock högst intill det antal som motsvarar

antalet extra ordinarie fiskaler vilka innehava stadigvarande adjunktion för ledamöter

med stadigvarande uppdrag utanför hovrätten.

Kungl. Maj :t har den 7 juni 1946 fastställt följande avlöningsstat för hovrätterna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47.

Avlöningsstat.

Svea hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 480 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis ................................ * 30 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 512 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... »__ 132 800

Summa kronor 1 155 700

Göta hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis......kronor 227 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t.......................................... * 14 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 248 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 62 800

Lönegrad.

Eo 29

Eo 22.

Lönegrad.

. B 3

. A 30

. A 26

. A 7

. A 5

. A 4

Summa kronor 552 800

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 141 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj: t.......................................... » 7 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 127 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 36 100

Summa kronor 312 200

Hovrätten för Övre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 72 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t.......................................... » 2 900

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 76 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 16 900

Summa kronor 168 900.

Avlöningsstaten upptager för samtliga hovrätter medel till extra ledamöter,

nämligen till 6 dylika ledamöter i Svea hovrätt, 4 i Göta hovrätt, 2 i hovrätten

över Skåne och Rlekinge samt en under åtta månader i hovrätten för övre

Norrland. Dessa medel må emellertid delvis disponeras allenast i den utsträckning,

som erfordras på grund av ökning i arbetsbördan, som föranledes av vidgad

användning i hovrätterna av muntligt förhandlingssätt. Denna förutsättning

gäller beträffande 7 av de beräknade extra ledamöterna, därav 4 i Svea

hovrätt, 2 i Göta hovrätt samt en i hovrätten över Skåne och Blekinge. De för

dessa ledamöter anvisade medlen ställas till förfogande efter särskilt medgivande

av Kungl. Maj:t (jfr II ht 1945 s. 37). Under förra halvåret 1947 har

sådant medgivande lämnats avseende 2 ledamöter i envar av Svea och Göta

hovrätter samt en i skånska hovrätten.

Krigshovrätten, som är en särskild avdelning av Svea hovrätt, består av

ordföranden och ytterligare en ledamot å Svea hovrätts sjunde division, krigshovrättsrådet

samt två militära ledamöter. Den under kriget inträffade starka

ökningen av krigshovrättens arbetsbörda har föranlett, att krigshovrättens

arbetskrafter behövt förstärkas i betydande omfattning. En närmare redogörelse

för de åtgärder, som vidtagits i detta hänseende, lämnades i 1945 års

statsverksproposition (II ht s. 18 f.). Efter krigets avslutande har förstärkningen

till större delen kunnat avvecklas. Medel för förstärkning av krigshovrättens

arbetskrafter ha icke anvisats särskilt, utan vederbörande anslagsposter

ha fått överskridas med för ändamålet erforderliga belopp.

Rörande antalet extra fiskaler och antalet fiskalsaspiranter ha bestämmelser

meddelats i samband med avlöningsstatens fastställande. Enligt dessa bestämmelser

äga hovrätterna för fullgörande av fiskalsgöromål tills vidare eller

för viss tid anställa extra fiskaler i lönegraden Ex 20 till högst så stort antal,

att sammanlagda antalet i hovrätterna såsom fiskaler tjänstgörande extra

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

47

ordinarie och extra fiskaler utgör, i Svea hovrätt 26, i Göta hovrätt 13, i

hovrätten över Skåne och Blekinge 8 samt i hovrätten för övre Norrland 4;

dock må flera extra fiskaler icke anställas än som vid varje tidpunkt erfordras

för göromålens behöriga bestridande. Vidare äga hovrätterna anställa

fiskalsaspiranter till följande antal, nämligen Svea hovrätt 12, Göta hovrätt

6, hovrätten över Skåne och Blekinge 3 samt hovrätten för övre Norrland 2.

I den mån sammanlagda antalet i hovrätt såsom fiskaler tjänstgörande extra

ordinarie och extra fiskaler överstiger det i personalförteckningen för hovrätten

angivna antalet extra ordinarie fiskalsbefattningar, skall dock antalet

fiskalsaspiranter i motsvarande mån begränsas.1

Biträdespersonalen utgöres

i Svea hovrätt av en kontorist i A 9, 6 kanslibiträden i A 7, 11 kontorsbiträden,

därav 6 i A 4 och 5 i Eo 4, samt 12 skrivbiträden, därav 4 i A 2, 5

i Eo 2 och 3 i Ex 2;

i Göta hovrätt av 1 kansliskrivare i Eo 11, 3 kanslibiträden i A 7, 4 kontorsbiträden,

därav 2 i A 4 och 2 i Eo 4 och 3 skrivbiträden i A 2;

i hovrätten över Skåne och Blekinge av 2 kanslibiträden i A 7, 4 kontorsbiträden,

därav 2 i A 4, ett i Eo 4 och ett i Ex 4, och ett skrivbiträde i A 2;

samt

i hovrätten för Övre Norrland av en kontorist i Eo 9, ett kanslibiträde i

A 7, 2 kontorsbiträden, därav ett i A 4 och ett i Ex 4, och ett skrivbiträde i

Ex 2.

Hovrättsorganisationen kommer att undergå betydande förändringar i och

med att rättegångsbalken den 18 juli 1942 med ingången av år 1948 träder

i kraft. Medan hovrätten över Skåne och Blekinge samt hovrätten för övre

Norrland bibehålla sina nuvarande domkretsar komma domkretsarna för

Svea hovrätt och Göta hovrätt att delas. Ur Svea hovrätt utbrytes hovrätten

för Nedre Norrland, vars domkrets skall omfatta Västernorrlands och Jämtlands

län, och av Göta hovrätt frånskiljes en hovrätt för Västra Sverige, omfattande

Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Rörande hovrätterna

stadgas i 2 kap. 3 § nya RB i dess genom proposition nr 188 till

årets riksdag föreslagna nya lydelse bl. a. att i hovrätt skola finnas president,

en eller flera lagmän samt hovrättsråd och assessorer; hovrätt skall vara

delad i två eller flera avdelningar och en avdelning skall bestå av presidenten

eller en lagman som ordförande, minst två hovrättsråd, av dem en

vice ordförande, samt en eller flera assessorer.

1943 drs domarutredning har i sitt betänkande upptagit vissa grundläggande

spörsmål angående hovrätternas organisation efter rättegångsreformens

genomförande. De avsedda frågorna angå främst behovet av ledamöter

i hovrätterna ävensom av andra befattningshavare därstädes för handliavande

av uppgifter i samband med rättsskipningen.

1 t norrländska hovrätten må enligt särskilt medgivande av Kungl. Maj:t den 24 januari

1947 under återstoden av innevarande budgetår anställas en fiskalsaspirant utöver det antal

fiskalsaspiranter, som enligt angivna föreskrifter må finnas i hovrätten.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Vad angår behovet av ledamöter i hovrätterna under den

nya ordningen har domarutredningen erinrat, att det nya rättegångsförfarandets

inverkan härpå varit föremål för särskild utredning inom justitiedepartementet

vilken framlagts genom en den 27 maj 1944 dagtecknad promemoria

angående hovrätternas arbetsuppgifter och personalbehov under den

nya rättegångsordningen.

I promemorian påpekades, att enligt vad allmänt antagits det helt förändrade

rättegångssättet i hovrätterna måste kräva en förstärkning av hovrätternas

arbetskrafter. Med utgångspunkt från en av processlagberedningen

verkställd beräkning av det efter rättegångsreformen erforderliga antalet ledamöter

i hovrätterna räknades i promemorian preliminärt med hovrättsrådsbefattningar

till ungefär samma antal (75) som för närvarande samt

därutöver 20 nya ledamotsbefattningar. Sistnämnda befattningar föreslogos

skola besättas med ordinarie assessorer, vartill möjlighet beretts enligt nya

R.B. (4 kap. 3 §). I promemorian uttalades vidare, att liksom nu assessorer

med extra ordinarie anställning eller andra adjungerade ledamöter kunde erfordras

såsom vikarier för hovrättsråd eller med dem jämställda ledamöter.

Över promemorian infordrades yttranden av hovrätterna, vilka samtliga

påyrkade att antalet ledamöter skulle ökas utöver vad som enligt förslaget

avsetts.

Domarutredningen har för egen del vid beräknande av ledamotsbehovet ansett

sig kunna utgå från att målen i hovrätterna efter processreformens genomförande

komme att sammanlagt uppgå till minst samma antal som för

närvarande. Den muntliga förhandling, som enligt den nya rättegångsordningen

förutsattes i avsevärt större utsträckning än hittills, måste i det

stora flertalet fall bliva mera tidsödande än det rent skriftliga förfarande i

förening med föredragning av handlingarna genom ledamot eller tjänsteman

vid domstolen, som ännu i de flesta mål tillämpades i överrätterna. Rörande

den omfattning, vari muntlig förhandling under den nya ordningen komme

att äga rum, kunde med ledning av vissa i Svea och Göta hovrätter verkställda

undersökningar antagas, att minst 2/3 av målen i hovrätt efter rättegångsreformens

genomförande komme att kräva huvudförhandling. Arbetsökningen

för målen med huvudförhandling kunde beräknas uppgå till minst

50 °/o av det arbete, som dessa mål handlagda enligt nu gällande ordning

krävde.

Domarutredningen har med utgångspunkt från dessa beräkningar funnit,

att ledamotsantalet i samtliga hovrätter efter rättegångsreformen borde ökas

med omkring 30.

Domarutredningen har vidare föreslagit, att från och med ingången av

budgetåret 1947/48 å personalförteckningarna för hovrätterna måtte upptagas

ett med 4 ökat antal assessorer. Dessa skulle så fördelas att i fortsättningen

Svea hovrätt erhåller 21 (nu 18), Göta hovrätt 11 (nu 10) samt hovrätterna

över Skåne och Blekinge resp. för övre Norrland 6 och 2 (samma

som nu).

Till motivering har utredningen hänvisat till att Kungl. Maj:t på grund av

ökningen av arbetsbördan i hovrätterna beviljat anslag till ett antal extra

ledamotsbefattningar, nämligen, oberäknat krigshovrätten, 12 eller, under

vissa delar av året, 13 befattningar. Med anledning härav har från och med

budgetåret 1946/47 antalet assessorer, upptagna å hovrätternas personalför
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

49

teckning, ökats från 31 till 36, men i övrigt tillgodoses det ökade ledamotsbehovet

därigenom, att ett motsvarande antal fiskaler anlitas som adjungerade

ledamöter. Med hänsyn till fiskalernas mindre självständiga ställning

fann domaruIredningen det emellertid icke önskvärt att många ledamotsplatser

uppehållas av fiskaler.

Domarutredningen har slutligen såvitt angår assessorstjänstgöringen föreslagit,

att fiskaler, som förordnats att stadigvarande tjänstgöra som adjungerade

ledamöter och i denna egenskap f. n. äga uppbära en på visst sätt bestämd

vikariatsersättning, i stället skola äga uppbära vikariatslön, vilket

skulle medföra rätt för vederbörande att också vid sjukdom uppbära den

med adjunktionen förenade högre gottgörelsen.

Rörande antalet f i s k a 1 e r bär domarutredningen föreslagit att detta för

tiden efter rättegångsreformens genomförande skulle bestämmas efter samma

grund som för närvarande och beräknas till 2 1U per hovrättsavdelning. Då

antalet avdelningar förutsättes ökas till omkring 20, innebär detta en ökning

av fiskalernas antal med drygt ett tiotal.

Vad angår aspiranterna har domarutredningen föreslagit, att dessa

efter rättegångsreformen skola erhålla i viss mån utvidgade uppgifter och

överhuvud beredas heltidsarbete. De böra —- bortsett från rena prövningsuppgifter

— biträda ledamöter vid beredande av mål, tjänstgöra som protokollsförare

vid rättegångsförhandlingar samt i viss omfattning fullgöra föredragning

i fiskals eller ledamots ställe.

Domarutredningen har utförligt behandlat frågan om antalet aspiranter

och dessas fördelning mellan hovrätterna. Utredningen yttrar i denna del.

En fråga, som domarutredningen haft anledning att särskilt uppmärksamma,

är den ojämna tillströmningen av aspiranter till de olika hovrätterna.

Sålunda söka sig ett mycket stort antal aspiranter till Svea hovrätt, beroende

framför allt på den omständigheten att, om de icke lyckas bliva antagna

till fiskaler i Svea hovrätt, de i Stockholm hava de största möjligheterna

att få anställning inom andra delar av statsförvaltningen eller andra verksamhetsområden.

Det har blivit vanligt, att icke blott ämbetsverkens chefer

utan även enskilda arbetsgivare vända sig till Svea hovrätt med begäran om

förslag på lämpliga personer till lediga tjänster, och de aspiranter, som efter

slutförda prov i denna hovrätt lämna domarbanan, kunna i regel utan svårighet

erhålla lämplig anställning utanför domarkarriären. Samtidigt kan

det för mindre centralt belägna hovrätter någon gång vara svårt att erhålla

en fullt tillfredsställande rekrytering.--—

Genom den stora tillströmningen av aspiranter till Svea hovrätt har denna

hovrätt tillfälle att inom en större krets träffa sitt urval. Den omständigheten

att aspiranterna i så stor utsträckning söka sig till Svea hovrätt kan innebära

en fara för att urvalet vid övriga hovrätter icke alltid kan göras efter

så stränga grunder, som önskvärt är. Till följd av den tillämnade uppdelningen

av Göta hovrätt och inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland kan

faran härför komma att ytterligare ökas. Det kan sålunda antagas, att efter

inrättande av sistnämnda hovrätt vissa bland dem som på grund av tidigare

anknytning till Norrland eljest skulle önskat inträda i hovrätten för övre

Norrland i stället söka sig till den nybildade sydligare hovrätten. Måhända

kan också utbrytandet ur Göta hovrätt av en till Göteborg förlagd hovrätt

för Västra Sverige medföra ökade svårigheter för rekryteringen av den i Jönköping

kvarvarande hovrätten.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. A''r SOS. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Domarutredningen dryftar därefter olika utvägar att vinna en jämnare

fördelning av aspiranterna mellan hovrätterna och avvisar därvidlag på anförda

skäl såväl tanken på ett centralt ordnat prövningsförfarande som lösningen

att, allt under det prövningen bibehålies hos de olika hovrätterna,

aspiranterna ej längre skulle få själva välja hovrätt utan i stället av ett

centralt organ hänvisas till den hovrätt där behovet av arbetskraft är störst.

I stället föreslår utredningen att antalet aspirantarvoden så bestämmes att

alla för hovrätternas verksamhet erforderliga aspiranter bliva avlönade samt

att endast avlönade aspiranter få tjänstgöra. Härigenom har utredningen

velat främja att en del av aspirantöverskottet i Svea hovrätt ledes över till

i sådant hänseende missgynnade hovrätter. Utredningen framhåller att en

dylik ordning redan finnes införd på jämförliga områden inom statsförvaltningen

och hänvisar i detta sammanhang till — förutom domsagorna —

statsdepartementen och länsstyrelserna. Utredningen anför vidare.

Införande av principen att endast avlönade aspiranter få tjänstgöra i hovrätt

förutsätter, att antalet aspirantarvoden bestämmes med fullt tillgodoseende

av behovet av aspiranter för de arbetsuppgifter, som vid tillämpning

av den nya rättegångsordningen skola ankomma på aspirant.--— Dessa

arbetsuppgifter äro mer omfattande än för närvarande. En särskild anledning

att ej begränsa antalet arvoden alltför snävt ligger dessutom däri, att

aspiranterna för sin utbildning böra få tillfälle att under tjänstgöringen

grundligt sätta sig in i arbetsuppgifterna och med särskild noggrannhet fullgöra

dem. Vid bestämmandet av antalet aspirantarvoden bör även tillses,

att detta blir tillräckligt stort för att bereda hovrätterna tillfälle att göra tillbörligt

urval.

Domarutredningen föreslår att antalet aspiranter beräknas till 2 för varje

hovrättsavdelning. Dessutom böra till hovrätternas förfogande ställas belopp

motsvarande minst V2 aspirantarvode per hovrättsavdelning, vilka belopp

hovrätterna skola äga fritt disponera för avlöning av aspiranter utöver fastställt

antal. Till stöd för den höjning av antalet aspirantarvoden som detta

förslag innebär åberopar utredningen hl. a. att den omständigheten att flera

aspiranter bliva avlönade redan från inträdet i hovrätt uppenbarligen måste

bidraga till att dugande och lämpliga jurister icke av ekonomiska skäl avhållas

från att söka sig till hovrätterna.

Domarutredningen framhåller slutligen att om domaru tred ningens^ förslag

genomföres en förberedande prövning av sökande till hovrätterna måste äga

rum, särskilt då de sökande äro flera än antalet lediga aspirantplatser. Denna

förprövning torde, enligt samma grunder som nu tillämpas vid antagande

av tingsnotarieaspiranter, i första hand böra utföras med ledning av examensbetyg

och intyg från tidigare tjänstgöring. Vid prövningen av sökande

till hovrätt måste därvid stort avseende fästas vid intyg av vederbörande häradshövding

angående sökandens tingstjänstgöring eller motsvarande intyg

från rådhusrätt.---Förprövningen torde enligt sakens natur i allmän
het

komma att handhavas av presidenten i vederbörande hovrätt, men

denne borde i tveksamma fall kunna hänskjuta frågan till hovrätten, respektive

prövningsavdelning om sådan finnes, liksom det borde stå en sökande

fritt att få frågan prövad i denna ordning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

51

Domarutredningens förslag i dessa delar ha föranlett utförliga yttranden

i flertalet remissvar.

Vad angår behovet av ledamöter i hovrätterna efter rättegångsreformen

ha Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge uttalat

tvivel om tillräckligheten av den av domarutredningen föreslagna ökningen

av antalet ledamöter, 30. Göta hovrätt anför i denna del, att hovrätten

främst genom de i betydande omfattning anställda muntliga parisförhören

kommit till visshet om att, därest ej minst 50 procents ökning av ledamotsantalet

skedde, det icke skulle bli möjligt att på ens någorlunda tillfredsställande

sätt tillämpa den nya rättegångsordningens tidskrävande förfarande. I

regel hade hittills de muntliga förhörens förberedande, handläggning och

efterarbete dragit en tid, som utan minsta tvivel föranlett att behandlingen

av målen krävt betydligt mer än dubbelt så många arbetstimmar, som skulle

åtgått utan förhör. Och de muntliga förhandlingarna enligt rättegångsreformen

måste enligt sakens natur bliva än mer tidskrävande. Ledamotsantalet i hovrätterna

vid rättegångsreformens genomförande borde ökas med minst 50

procent. Hovrätten över Skåne och Blekinge har gentemot domarutredningen

anmärkt att huvudförhandling troligen komme att äga rum i betydligt mer än

73 av samtliga mål. Enligt hovrättens erfarenhet torde muntlig handläggning

i genomsnitt kräva betydligt mer än dubbelt så lång tid som den sedvanliga

föredragningen av akten i målet.

I några yttranden har särskilt berörts frågan av vilken kategori — hovrättsråd

eller assessorer — de nytillkommande ledamotsbefattningama

böra vara. Göta hovrätt — med undantag av två ledamöter — har

därvid förklarat sig finna det helt omotiverat att vid processreformens genomförande

ordinarie assessorstjänster inrättades i hovrätterna. Innehavarna av

de ordinarie assessorstjänsterna skulle komma att utföra ett arbete, som ej

på något sätt skilde sig från hovrättsrådens, och kunde med säkerhet beräknas

hava vid utnämningen till ordinarie assessorer samlat högst betydande domarmeriter

samt nått en ålder, ej understigande den som tidigare varit vanlig

vid utnämning till hovrättsråd. Samtliga ordinarie ledamotsbefattningar i hovrätterna

borde inrättas som hovrättsrådsbefattningar. Hovrätten över Skåne

och Blekinge har ifrågasatt huruvida icke de nytillkommande ordinarie befattningarna

till någon del borde bli hovrättsrådsämbeten, och revisionssekreterareföreningen

har -— under hänvisning bl. a. till nödvändigheten att råda

bot för den inträdda betänkliga förseningen av utnämningen till ordinarie

slutpost på domarbanan — bestämt yrkat, att åtminstone 20 av de nytillkommande

ledamotstjänsterna skulle bliva hovrättsrådsämbeten.

Vad angår de nuvarande assessorerna har föreningen Sveriges häradshövdingar

betecknat det som orimligt att den som tjänstgjort så länge vid

domstol som dessa domare icke anställdes i ordinarie tjänst och därför hemställt,

alt ordinarie fullmaktstjänster måtte inrättas för de nuvarande assessorerna.

Domarutredningens förslag all fiskaler med stadigvarande tjänstgöring

som assessorer skulle erhålla vikariatslön i stället för vikariatsersättning

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

bär av allmänna lönenämnden avstyrkts på den grund att den föreslagna avlöningsformen

icke läte sig inordna under gällande bestämmelser om vikariatslön.

Nämnden har emellertid velat ifrågasätta huruvida icke fiskal med stadigvarande

adjunktion — i viss anslutning till tidigare gällande ordning — tills

vidare borde, med bibehållen placering i lönegrad Eo 22, erhålla avlöning

enligt 26 löneklassen. Statskontoret har likaledes ställt sig avvisande till beredningens

förslag.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har hemställt, att inom hovrätterna

måtte inrättas ordinarie fiskalsbefatlningar till det antal som erfordrades för

att i allmänhet de fiskaler, som innehade stadigvarande adjunktion, kunde erhålla

ordinarie anställning.

Domarutredningens förslag beträffande hovrätternas aspirantarvoden

ha vållat meningsbrytningar bland remissinstanserna såvitt angår tanken

att begränsa aspiranttillströmningen till Svea hovrätt genom en bestämmelse

att endast avlönade aspiranter skulle få tjänstgöra i hovrätt.

Begränsningsprincipen har tillstyrkts av de tre landsortshovrätterna. Göta

hovrätt har funnit domarutredningens förslag i denna del synnerligen väl

grundade och ägnade att på ett mycket tillfredsställande sätt reglera tillströmningen

av aspiranter till de särskilda hovrätterna. Hovrätten över Skåne och

Blekinge har erinrat att under senare år endast avlönade aspiranter förekommit

i denna hovrätt samt att hovrätten haft den allra bästa erfarenhet

därav. Hovrätten för Övre Norrland har betecknat förslaget såsom naturligt

och välmotiverat; i vad mån det vore effektivt finge framtiden utvisa, men en

viss effekt — åtminstone för sydliga hovrätters del — torde dock alltid kunna

påräknas. Då behovet av fiskalsaspiranter sannolikt kunde visa sig ganska

fluktuerande och komma att tidvis hastigt öka, borde enligt hovrättens meningett

reservanslag finnas hos Kungl. Maj:t för avlönande, vid behov, av ett

mindre antal extra aspiranter. Också styrelsen för Sveriges förenade studentkårer

har anslutit sig till principen att endast avlönade aspiranter skulle förekomma.

Svea hovrätt har däremot ställt sig tveksam gentemot reformen. Hovrätten

har till en början framhållit, att hovrättens överskott av aspiranter till väsentlig

del utgjordes av personer, vilka av skilda orsaker icke kunde tagas

med i beräkningen vid urvalet för hovrättens rekrytering (aspiranter som frivilligt

sluta efter kort tid samt aspiranter från Stockholms rådhusrält som från

början avse att efter vunnen fiskalskompetens återgå till rådhusrätten) och

på grund av samma förhållanden icke, om de vägrades att tjänstgöra i hovrätten,

kunde antagas bliva något tillskott av värde för de andra hovrätternas

rekrytering. Ej heller de, som utgjorde återstoden av aspirantgruppen, kunde

beräknas i nämnvärd utsträckning komma att söka sig till annan hovrätt,

därest möjligheten till prövning i Svea hovrätt begränsades. Den faktiska

tillströmningen av aspiranter till Svea hovrätt under den senaste tiden hade

för övrigt varit avsevärt mindre än tidigare. Alltsedan våren 1945 hade det

endast undantagsvis förekommit att tillgängliga medel ej räckt till att bereda

samtliga aspiranter arvode, och det hade härvid endast gällt så korta tidsperioder

som en eller annan vecka. Hovrätten yttrar vidare.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

53

Anledning finnes därför till antagande att den av domarutredningen eftersträvade

effekten av att begränsa hovrätternas möjlighet att antaga aspiranter

till att omfatta endast sådana som kunna erhålla aspirantarvode, nämligen en

större tillströmning till vissa hovrätter, med all sannolikhet icke skulle uppnås;

---Begränsningen torde i själva verket komma att få praktisk

betydelse allenast för Svea hovrätt och effekten bliva endast den att Svea

hovrätt finge göra sitt rekryteringsval ur en mindre krets. Saken kan även

uttryckas så, att den personal ur vilken hela landets behov av domaraspiranter

rekryteras komme att minskas i samma mån som Svea hovrätts möjlighet

att mottaga aspiranter inskränktes.

Med hänsyn icke minst till vikten av alt landet äger en dugande domarkår

möta starka betänkligheter mot varje begränsning av tillströmningen till hovrätterna.

Å andra sidan är det särskilt ur sociala synpunkter naturligtvis

önskvärt att icke någon av ekonomiska skäl utestänges från möjligheten att

undergå hovrättsprövning. På grund härav vill hovrätten icke motsätta sig

förslaget att endast avlönade aspiranter tjänstgöra i hovrätterna. En oeftergivlig

förutsättning härför är dock att antalet aspirantarvoden bestämmes på

sådant sätt att den personkrets ur vilken rekryteringen kan göras icke avsevärt

begränsas. Detta mål skulle i huvudsak uppnås, därest antalet aspirar.tarvoden

åtminstone vid Svea hovrätt, som har att i så stor utsträckning pröva

även aspiranter tillhörande rådhusrättskarriären, bestämmes till tre för

varje hovrättsdivision.

Hovrätten har vidare framhållit att de rekryteringssvårigheter, som vid vissa

hovrätter gjort sig gällande, lämpligast torde kunna avhjälpas på den av

domarutredningen föreslagna vägen att aspirant som anställts vid en hovrätt

skall vara skyldig att tjänstgöra vid annan hovrätt. Om bestämmelse meddelades

att endast avlönade aspiranter skulle finnas i hovrätt, vore det likväl

lämpligt att möjlighet till praktikanttjänstgöring vid hovrätt hölles öppen.

Det kunde nämligen särskilt efter processreformens genomförande tänkas föreligga

ett berättigat önskemål hos personer utanför domarbanan, i främsta

rummet sådana som utbildade sig till åklagare eller advokater, att under

någon tid få inblick i och erfarenhet av hovrättsarbetet.

Sveriges advokatsamfund har avstyrkt den föreslagna nya ordningen och

yttrat.

Beträffande antagande av aspiranter i hovrätterna vill styrelsen ifrågasätta,

huruvida tillräcklig anledning föreligger att frångå det nu i Svea hovrätt

praktiserade systemet, enligt vilket varje formellt kompetent sökande såsom

regel erhåller tillfälle att få sin lämplighet för domarbanan prövad. Det är

nämligen enligt styrelsens mening mera tilltalande, att alla unga jurister som

så önska få möjlighet att ådagalägga sin lämplighet för domarbanan genom

en tids aspiranttjänstgöring i hovrätt än att ett betydande antal skall berövas

denna möjlighet genom en förprövning, som måste baseras uteslutande på examensbetyg

och betyg från i regel endast en häradshövding.

Sveriges gngre juristers förening har åberopat liknande synpunkter och

därvid bl. a. uttalat att aspiranter till Svea hovrätt icke genom de av domarutredningen

föreslagna åtgärderna torde i någon nämnvärd utsträckning kunna

ledas över till hovrätter med mindre eftersökt förläggningsort. För att nå

detta syfte måste andra utvägar sökas.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Framställningar med förslag till an slagsäskanden

för budgetåret 1947/48 ha avgivits av hovrätterna dels, såvitt avser första

hälften av budgetåret, i särskilda skrivelser den 26 och den 30 augusti samt

den 6 september 1946 och den 2 april 1947 och dels, såvitt avser senare hälften

av budgetåret, i särskilda skrivelser den 29 och den 31 januari samt den

10 februari 1947.

Till en början torde få anmälas vissa för hovrätterna gemensamma löneregleringsfrågor.

I fråga om hovrätternas presidenter ha samtliga hovrätter upprepat

sina i 1944 och 1945 års anslagsskrivelser gjorda framställningar om

sådan lönereglering för dessa befattningshavare att de erhålla samma löneställning

som justitieråd (jfr II ht 1945 s. 20; 1946 s. 31).

Vidare ha hovrätterna ånyo upptagit frågan om förändring till ordinarie

tjänster av befattningarna såsom ordförande

å division i hovrätt.

För närvarande åtnjuta ordförande och vice ordförande å hovrättsdivision

särskilda arvoden, utöver lön enligt lönegraden A 30, med 2 500 kronor resp.

1 000 kronor. Arvodet till den divisionsordförande i Svea hovrätt, som tilllika

är ordförande i krigshovrätten, utgår med 3 000 kronor. I sitt den 18

juni 1942 avlämnade betänkande angående revision av tjänsteförteckningen

i vad avser allmänna civilforvaiiningen, andra delen, avseende byråchefsoch

rådstjänster in. m. (SOU 1942: 30 s. 139) föreslogo 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga,

att ordförandebefattningama å hovrätternas divisioner

skulle förändras till ordinarie tjänster i lönegraden A 34. Genom denna

lönegradsuppflyttning skulle arvodena å 2 500 kronor anses evalverade och

följaktligen bortfalla, varemot till den divisionsordförande i Svea hovrätt,

som tillika är ordförande i krigshovrätten och för närvarande åtnjuter arvode

å 3 000 kronor, skulle utgå särskilt arvode å 500 kronor. Enär skillnaden

i lönebeloppen mellan 30 lönegradens löneklasser och motsvarande löneklasser

i 34 lönegraden utgör i runt 1al 2 000 kronor, skulle detta medföra en

sänkning av det samlade lönebeloppet. De sakkunniga ansågo, att en sådan

sänkning finge anses uppvägd därav, att en tilläggsförmån, som ej vore befattningshavaren

garanterad, överfördes till fast lön, varmed följde rätt till

förbättrade pensionsförmåner. Genom övergångsbestämmelser skulle emellertid

sörjas för att den, som redan vore ordförande, icke behövde vidkännas

annan avlöningsminskning än den som följde av höjda pensionsavdrag. Vad

angår vice ordförandena funne de sakkunniga icke tillrådligt att, innan dessas

uppgifter i den nya rättegångsordningen blivit fastställda, tillskapa högre

pensionsberättigande tjänst än de innehade.

Över de sakkunnigas förslag inhämtades yttranden av rikets hovrätter

samt statskontoret och allmänna lönenämnden.

Hovrätterna förklarade sig icke kunna tillstyrka den föreslagna försämringen

av divisionsordförandenas löneställning. Svea och Göta hovrätter samt

hovrätten över Skåne och Blekinge föreslogo därvid såsom lägsta löneställning

för dessa befattningshavare lönegraden B 2. Skulle emellertid lönefrå
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

55

gan för divisionsordförande icke då kunna vinna sin lösning på della sätt,

hemställde dessa hovrätter, att ordförandena i avbidan på slutlig lönereglei-ing

inplacerades i lönegraden A 34 med tilläggsarvode eller avlöningsförstärkning

av sådan storlek, att de sammanlagda löneförmånerna komme att

motsvara de nuvarande (Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge)

eller dem, som en placering i lönegraden B 2 skulle medföra (Göta

hovrätt). Till krigshovrättens ordförande borde i båda fallen utgå ett extra

arvode av 500 kronor. Svea och Göta hovrätter förordade jämväl alt vice

ordförandebefattningama samtidigt med ordförandebefatlningarna erhölle

naturen av ordinarie tjänster och inplacerades åtminstone i lönegraden A 32.

Hovrätten för Övre Norrland ansåg i anslutning till ett yttrande i ämnet av

hovrättens president, som återgivits i de sakkunnigas betänkande (s. 15 f.),

att löneförmånerna för divisionsordförande borde bestämmas till omkring

19 000 kronor.

Statskontoret, som fann det varken ur principiella eller praktiska synpunkter

lämpligt att giva nu ifrågavarande ordförandeuppdrag karaktären av ordinarie

tjänster, ansåg, att den nuvarande anordningen med särskilda arvoden

åt divisionsordförande och vice ordförande i hovrätt borde bibehållas

oförändrad i avvaktan på en blivande omprövning av hovrättsrådens löner

efter del processreformen hunnit genomföras och verkningarna av den år

1942 beslutade löneregleringen för häradshövdingarna hunnit överblickas.

Allmänna lönenämnden åter ansiöt sig till de sakkunnigas förslag såväl i

fråga om ordförandebefattningarna som vice ordförandebefattningarna.

I propositionen nr 198 till 1943 års riksdag uttalade föredragande departementschefen

(s. 15), att otvivelaktigt starka skäl talade för en förändring till

ordinarie tjänster av hovrätternas ordförandebefattningar, men med hänsyn

till vad chefen för finansdepartementet i samma års statsverksproposition anfört

rörande lönespörsmålens behandling i rådande ekonomiska läge fann

han sig likväl icke då kunna förorda framläggande av något förslag i ämnet

för riksdagen.

1943 års riksdag delade den av departementschefen uttalade uppfattningen

rörande angelägenheten av ordförandebefattningarnas förändring till ordinarie

tjänster (riksd. skr. nr 290; sammansatta stats- och första lagutskotts

uti. nr 2 s. 37). Enligt riksdagen vore det uppenbart av största vikt att sörja

för en fullt tillfredsställande rekrytering av divisionsordförandeposterna redan

då. Riksdagen fann en sådan rekrytering förutsätta, att divisionsordförandena

erhölle en högre tjänsteställning och en däremot svarande avlöning. Av

vikt vore, att en dylik förändring av ordförandebefatlningarna icke genomfördes

på sådant sätt att resultatet allenast bleve en förbättrad löneställning

för de äldsta hovrättsråden i tur efter anciennitet, utan syftet borde vara att

tillföra hovrätterna en kvalitativ förstärkning. Riksdagen förordade, att en

omorganisation av ordförandebefatlningarna efter antydda principer måtte

genomföras så snart ske kunde.

I enlighet med vad chefen för finansdepartementet förordade i 1944, 1945

och 1946 års statsverkspropositioner har emellertid frågans behandling hittills

uppskjutils (jfr II ht 1944 s. 29 f.; 1945 s. 30; 1946 s. 45).

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

I sina skrivelser med anslagsäskanden för budgetåret 1947/48 ha hovrätterna

som nämnts ånyo uptagit frågan om divisionsordförandenas löneställning

och under åberopande av skäl som anförts i tidigare anslagsskrivelser uttalat

sig för att ordförandebefattningama förändras till fasta tjänster med benämningen

lagman och hänföras till chefslöneplanen i civila avlöningsreglementet.

Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge ha därvid ansett,

att lagmännen borde hänföras till lönegrad B 3 eller, om de komme att

hänföras till lönegrad B 2, erhålla ett tilläggsarvode. Svea hovrätt och hovrätten

för Övre Norrland ha upptagit divisionsordförandena i lönegrad B 2,

sistnämnda hovrätt dock under framhållande av att den i princip vidhölle

sin tidigare uppfattning att befattningen borde sättas i lönegrad B 3.

Svea hovrätt och hovrätten för övre Norrland ha, utan att framställa

formligt yrkande om högre lönegradsplacering, framhållit vikten av att

också de hovrättsråd, som ej äro ordförande, erhålla förbättrad löneställning.

Svea hovrätt har påyrkat en omprövning också av assessorernas löneställning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har hemställt, att hovrättsråden

sättas i lönegrad A 34. Hovrätten anför:

Hovrätten anser sig böra understryka att det skulle vara synnerligen beklagligt

om icke en höjning av hovrättsdomarnas löner kommer till stånd.

Det är obestridligt att de långa utsikterna till befordran till sluttjänst och

hovrättsrådens nuvarande ekonomiska ställning göra hovrättskarriären mindre

lockande. Detta förhållande har redan skapat allvarliga svårigheter genom

brist på fiskalsutbildad personal. Det må nämnas att sedan den 1 oktober

1946 fyra av de mest dugande fiskalerna tagit anställning i enskild tjänst på

grund av de avsevärt bättre ekonomiska villkor som erbjudits dem.

Föreningen Sveriges hovrättsdomcire har slutligen i en den 6 november

1946 dagtecknad framställning hemställt om förbättringar i olika hänseenden

av hovrättsrådens löneställning, bland annat i så måtto att vice ordförande

å division placeras i högre lönegrad än övriga hovrättsråd eller, om betänkligheter

häremot skulle möta, erhåller ett till åtminstone 1 500 kronor

förhöjt arvode. Föreningen har ytterligare anhållit att beträffande dylikt

arvode meddelas bestämmelser om avdrag vid tjänstledighet i överensstämmelse

med de stadganden som gälla i fråga om avlöningsförstärkningen till

vattenrättsdomare m. fl. befattningshavare, ävensom att bestämmelser meddelas

om alt vikariatsersättning, motsvarande arvodet, skall utgå till den som

vid ledighet ersätter arvodestagaren.

Hovrätternas framställningar i övrigt torde lämpligen behandlas var för sig.

Svea hovrätt har i sin framställning för första hälften av

budgetåret påyrkat borttagande av den nu gällande begränsningen i

hovrätternas rätt att förordna e. o. fiskaler utöver det i personalförteckningen

upptagna antalet, enligt vilken e. o. fiskaler över 20 må förordnas högst

intill det antal som motsvarar antalet extra ordinarie fiskaler vilka innehava

stadigvarande adjunktion för ledamöter med stadigvarande uppdrag utanför

hovrätten. Hovrätten anför:

Sistnämnda begränsning av antalet har visat sig medföra betydande svårigheter.

Det har vid flera tillfällen förekommit att åt fiskaler, som avslutat

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

57

sin tjänstgöring såsom tingssekreterare och följaktligen från trätt en extra

ordinarie tjänst, ej kunnat beredas ställning såsom extra ordinarie fiskal.

Förklaringen härtill ligger däruti att extra ordinarie fiskaler i mycket

betydande utsträckning anlitas för andra uppgifter än fiskalsgöromål

utan att omständigheterna äro sådana att enligt nyss anförda regel rätt

att öka antalet extra ordinarie fiskaler föreligger. Sålunda äro ständigt

ett antal fiskaler anlitade för tjänstgöring vid underrätt eller vattendomstol

eller för lagstiftningsuppgifter eller andra uppdrag utanför domstolsväsendet,

och under flera år har advokatfiskalstjänsten vid hovrätten

upprätthållits av extra ordinarie fiskal. Om förordnande såsorn extra ordinarie

fiskal ej kan beredas tingssekreterare som är i tur att återinträda

i hovrätten, kan visserligen ett avbrott i den extra ordinarie anställningen

förebyggas därigenom att befattningshavaren får kvarstanna såsom tingssekreterare

utöver den beräknade liden, men då med hänsyn till radande

bostadsbrist ombyte av sekreterare i domsagorna måste planeras långt i förväg,

möta ofta stora svårigheter att anlita denna utväg. Uppenbarligen är

det också önskvärt att tidpunkten för här avsedda förflyttningar får bestämmas

med hänsyn till hovrättens behov av mera erfarna arbetskrafter och till

fiskalernas utbildning och icke av den utav tillfälliga omständigheter beroende

tillgången på lediga extra ordinarie fiskalstjänster. Det nuvarande systemet

lider av bristande smidighet och bör bättre anpassas efter det verkliga

läget. Detta synes lämpligen kunna ske i den formen att det anförtros åt

Kungl. Maj:t att efter fri prövning i varje särskilt fall medgiva anställande

av extra ordinarie fiskaler till ett antal som överstiger tjugu. Vid utövandet

av denna prövningsrätt bör tillses att medgivandet ej kan förväntas medföra

att flera extra ordinarie fiskaler än tjugu komme att samtidigt syssla med

fiskalsgöromål.

För att kunna tillgodose önskemålet att så många tjänstgörande aspiranter

som möjligt skola vara avlönade har hovrätten, i avvaktan på slutlig prövning

av domarutredningens förslag i denna del, begärt ökning av antalet

aspirantarvoden med 4. Hovrätten har vidare med hänsyn till de ökade arbetsuppgifterna

på advokatfiskalskontoret — särskilt vad angår ärenden om

återfående av stämpelavgift och om gåvodeklarationer — hemställt att få

anställa ytterligare en amanuens för tjänstgöring hos advokatfiskalen med

arvode motsvarande aspirantarvode.

Vad angår biträdena har hovrätten upprepat sitt föregående år framlagda

förslag om utbyte av 5 kanslibiträdestjänster mot (extra ordinarie) befattningar

i högre grad (jfr II ht 1946 s. 36) och påyrkar därjämte högre placering

för den kontorist, vilken biträder hovrättssekreteraren med vissa kvalificerade

göromål. I anledning av behovet av stenografer vid muntliga förhör

har hovrätten anhållit att få anställa ett nytt biträde med placering lägst i

lönegrad Eo 4 samt att för tid, då befattningshavare tjänstgör som stenograf,

få utbetala ett lönetillägg, beräknat efter 75 kronor per månad. Hovrätten

har vidare, för att kunna bereda bättre löneställning åt ett förtjänt kvinnligt

biträde med mycket långvarig tidigare domstolstjänstgöring, anhållit om

föreskrift att i hovrätten få vara anställda ett skrivbiträde i lönegrad Ex 4

och 3 skrivbiträden i lönegrad Ex 2 i stället för som hittills 4 biträden i

sistnämnda lönegrad.

Hovrätten har hemställt, att ersättningen till en nattvakt, som hittills varit

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

anställd och avlönats av hovrätten och kammarkollegiet gemensamt men från

och med det nya budgetåret borde helt erhålla sin gottgörelse från hovrättens

anslag, måtte höjas från 200 kronor till 300 kronor per månad.

Hovrätten har vidare, under hänvisning till svårigheter att förvärva och

vid hovrätten binda kompetent biträdespersonal samt vikten av större smidighet

och snabbhet vid dessa ärendens behandling, hemställt att hovrätten

måtte erhålla befogenhet att inom ramen av beviljade anslag själv bestämma

lönegradsplaceringen för sina icke-ordinarie biträden.

Vid beräkningen för nästa budgetår av anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän har hovrätten utgått från att förutom

presidenten 24 ordinarie hovrättsdomare skola uppehålla sina ämbeten under

budgetåret 1946/47. Lönen till presidenten har därvid beräknats till 22 000

kronor och de åtta divisionsordförandena ha förutsatts erhålla ställning såsom

lagmän i lönegraden B 2. Med hänsynstagande till dessa förändringar

samt hovrättens förslag om förbättrad löneställning för vissa biträden, delvis

innebärande avlöningskostnademas överförande till icke-ordinarieanslaget,

har postens belopp för budgethalvåret blivit 245 100 kronor, vilket innebär

en ökning med 4 800 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, har av hovrätten minskats med ett belopp

2 500

motsvarande ordförandearvoden till 8 hovrättsråd (8 X ) = 10 000

kronor. 1 övrigt har anslaget lämnats oförändrat, därvid emellertid hovrätten

erinrat att en förstärkning av den här ingående ersättningen till krigshovrättens

militära ledamöter kan bliva erforderlig. Anslagsposten upptages

för budgethalvåret efter den angivna minskningen till 5 100 kronor.

Vad angår anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal,

har hovrätten utgått från att den för innevarande budgetår medgivna

förstärkningen med två extra ledamöter och möjligheten att med

Kungl. Maj:ts medgivande öka antalet ledamöter med ytterligare högst fyra

kan väntas bliva välbehövlig även under nästa budgethalvår, samt att, då

förutom lagmännen 16 hovrättsråd antagas upprätthålla sina ämbeten, från

förevarande anslagspost skall täckas avlöning åt (16 + 6) 22 adjungerade

ledamöter. Av dessa böra 18 antagas vara assessorer och 4 fiskaler. Med

hänsyn härtill och vad som tidigare återgivits rörande hovrättens yrkanden

under denna anslagspost har postens slutsumma för budgethalvåret beräknats

till 283 600 kronor, innebärande en ökning i förhållande till innevarande

år av 27 550 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg har för budgethalvåret upptagits till

hälften av nuvarande belopp eller med 66 400 kronor.

I sin framställning rörande andra hälften av budgetåret (Vi—

s% 1948) har hovrätten erinrat om att hovrätten i utlåtande över 1944 års

promemoria angående hovrätternas arbetsuppgifter och personalbehov under

den nya rättegångsordningen beräknat att i hovrätten utom krigshovrätten

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. j\laj:ts proposition nr 268.

59

komme att efter inrättandet av en hovrätt för Nedre Norrland erfordras 44

ledamöter. I enlighet härmed antages Svea hovrätt med krigshovrätten komma

att från och med den 1 januari 1948 bestå av, förutom presidenten, 41

ordinarie ledamöter — därav 8 lagmän, 24 hovrättsråd, 8 ordinarie assessorer

och 1 krigshovrättsråd — samt 4 icke-ordinarie ledamöter, vilka antagas

vara extra ordinarie assessorer. Antalet å hovrättens personalförteckning upptagna

assessorer förutsättes ökat med 4 och följaktligen bestämt till 22. Hovrätten

beräknas vara fördelad på 8 avdelningar.

Hovrätten har i åtskilliga hänseenden funnit övergången till den nya rättegångsordningen

med de större krav, som denna kan antagas ställa å befattningshavarna,

böra föranleda högre lönegradsplacering.

Hovrätten har sålunda hemställt om uppflyttning av hovrättssekreteraren

från lönegrad A 27 till lönegrad A 30. Hovrätten anför till motivering för

sin hemställan bl. a.:

Befattningen är synnerligen arbetstyngd och ställer stora krav på innehavarens

arbetsförmåga, insikter och omdöme. Detta torde i än högre grad

bliva fallet under den nya rättegångsordningen. Anledningen härtill är främst

följande. Det är att vänta att presidenten i betydligt större utsträckning än

för närvarande kommer att deltaga i rättsskipningsarbetet. Att så sker är

icke blott önskvärt ur synpunkten av att åstadkomma och vidmakthålla enhetlighet

i det nya muntliga förhandlingssättet. Det har ock stor betydelse

att presidenten såsom ordförande leder förhandlingarna och deltager i avgörandet

av viktiga och uppmärksammade mål. Förutsättningen för att presidenten

skall på dylikt sätt kunna taga del i den dömande verksamheten är

dock att hans tid och krafter icke behöva tagas i anspråk för administrativa

göromål i samma omfattning som för närvarande. I den mån emellertid

presidentens befattning med administrativa ärenden inskränkes, ökas ansvaret

för den befattningshavare som har att biträda presidenten i dessa

ärenden, nämligen hovrättssekreteraren. Det torde för övrigt kunna ifrågasättas,

om icke i samband med utarbetande av ny arbetsordning för hovrätten

förtjänar övervägas att, för vinnande av erforderlig lättnad i presidentens arbetsbörda,

öppna möjlighet att på nämnde befattningshavare överflytta beslutanderätten

i vissa ärenden, som avses i 14 § arbetsordningen för hovrätten.

Utöver vad ovan anförts må ytterligare en betydelsefull synpunkt framhållas.

Av befattningens innehavare bör krävas stor erfarenhet om arbetsförhållandena

i hovrätten och underlydande domstolar samt vidsträckt personkännedom,

något som är av största vikt bl. a. vid handläggningen av svårbedömda

och grannlaga personalfrågor. Det är därför till stor fördel för

hovrätten om befattningen beklädes av en och samma person under så lång

tid som möjligt. Sådana avlöningsförmåner böra med hänsyn härtill förbindas

med befattningen att för verksamheten ogynnsamma ombyten av innehavare

undvikas. 1 fråga om arbetsuppgifternas art och ansvarsfullhet torde

tjänsten väl kunna jämföras med befattningarna som byråchefer på kanslieller

administrativa byråer inom de centrala verken.

Rörande den kontorist, som biträder hovrättssekreteraren, bestämmer hovrätten

sin redan i framställningen för förra budgethalvåret gjorda hemställan

om högre löneställning att avse tjänstens utbytande mot en befattning som

kontorsskrivare i lönegrad A 15. Hovrätten erinrar om de höga krav, som

måste ställas på tjänstens innehavare, och framhåller att det ökade ansvar

och den ökade arbetsbörda, som med rättegångsreformen komma att åvila

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

hovrättssekreteraren, måste stegra kraven på den befattningshavare, som är

sekreterarens närmaste medhjälpare.

Vad angår de kanslibiträdestjänster, för vilkas del hovrätten redan i sina

anslagsäskanden till 1946 års riksdag hemställt om förbättrad löneställning,

föreslår hovrätten nu under hänvisning till väntade nya och krävande arbetsuppgifter,

att i detta hänseende — i stället för nuvarande 6 kanslibiträdesbefaltningar

— må beräknas 8 befattningar i lönegrad A 11. Hovrätten

yttrar i denna del bl. a.

Bland nytillkomna uppgifter må nämnas de synnerligen viktiga göromål

som äro förbundna med de av nya rättegångsbalken föreskrivna kallelse- och

delgivningsförfarandena. Ett förbiseende eller försummelse vid handhavandet

av dessa göromål kan leda till att en till viss dag utsatt förhandling måste

inställas, varigenom tidsspillan och extra kostnader för dem som inställt

sig och även för det allmänna uppkomma. För dylika göromål torde de nuvarande

kanslibiträdena komma att anlitas. I domsagorna hava dessa arbetsuppgifter

ansetts vara av sådan vikt att de befattningshavare, åt vilka dessa

uppgifter skola anförtros, böra placeras i lönegrad A 15 i större domsagor och

i lönegrad A 11 i de övriga. Ehuru starka skäl tala för att även i hovrätten

dessa befattningshavare placeras i lönegrad A 15, anser sig hovrätten i avvaktan

på närmare erfarenhet rörande det nya rättegångsförfarandet böra

tills vidare stanna vid att föreslå befattningarnas upptagande i A 11. Beträffande

antalet sådana befattningshavare finner hovrätten sig däremot

böra livligt tillstyrka, att antalet sättes till 8, d. v. s. en per hovrättsavdelning,

därvid hovrätten med hänsyn till det svävande läget i fråga om krigshovrättens

tillvaro för närvarande bortser från dess särskilda behov.

Hovrätten hemställer vidare om uppflyttning av två biträden som tjänstgöra

hos hovrättens kamrerare.

Den ena befattningshavaren, vilken är kontorsbiträde enligt lönegrad A 4,

förestår hovrättens kassa och har i denna egenskap att föra i författningar

angående fri rättegång omförmäld bok om fri rättegång och kassajournal

samt förvalta och verkställa utbetalningar av fria rättegångsmedlen, att anslå

domar och föra expeditionslistor, att uträkna stämpelbelopp å utgående

expeditioner, att stämpelbelägga och till allmänheten utlämna dylika expeditioner,

att föranstalta om att outlösta stämpelbelagda expeditioner bliva utsända

till vederbörande förrättningsman för indrivning ävensom att biträda

kamreraren med upprättande av avlöningslistor, förande av avlöningskort och

övriga k kamrerarkontoret förekommande göromål. Hovrätten hemställer

att ifrågavarande befattning i A 4 utbytes mot en befattning som kontorist

i A 9.

Den andra av nämnda två befattningshavare å kamrerarkontoret för diarier

över in- och utgående skrivelser samt över expensmedelsredovisningen

från domsagorna och vattendomstolarna, förhandsgranskar nämnda redovisningar,

för hovrättens kassabok, uppsätter specifikation över hovrättens expensanslag,

upprättar månatliga kassarapporter till riksräkenskapsverket.

uppgör föredragningslistor över ärenden som skola av kamreraren föredragas

eller anmälas för presidenten, upprättar sammanställningar över belopp som

skola anordnas, uppgör vissa avlöningslistor samt biträder i övrigt med utredningar

i kamerala frågor och andra förekommande göromål. Ifrågavarande

befattningshavare har för närvarande ställning som kontorsbiträde enligt

lönegrad Eo 4 men bör enligt hovrättens mening placeras i lönegrad A 7

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 26S.

61

Hovrätten har ytterligare föreslagit, att ett biträde, tjänstgörande å advokatfiskalskontoret,

hittills i lönegrad A 2, måtte utbytas mot en befattning

som kanslibiträde i lönegrad A 7.

Denna befattningshavare har i huvudsak följande arbetsuppgifter, nämligen

att mottaga och diarieföra till hovrätten inkomna renoverade exemplar

av underrätternas, såväl häradsrätternas som rådhusrätternas, protokoll och

domböcker, av akter i vattenmål och av vattenböcker samt gåvodeklai-ationer

från länsstyrelserna, att kontrollräkna stämplar till renovationer och gåvodeklarationer

samt utfärda kvitton å mottagna renovationer med bevis om

stämpelkontrollen, att kvartalsvis upprätta register över inkommande gåvodeklarationer

med angivande av givaren, mottagaren, gåvans värde m. m.,

varvid må anmärkas att antalet gåvodeklarationer under senare tid oavbrutet

ökats, att uppsätta skrivelser till underrätterna om eventuell komplettering

av renovationerna, att i enlighet med inkomna anmälningar upprätta förteckning

å terminer för tingssammanträden i de under hovrätten lydande domsagorna,

att utskriva och till riksräkenskapsverket avsända hovrättens saköreslängd,

att ordna protokoll och domböcker för inbindning samt att i övrigt

biträda advokatfiskalen med förekommande göromål. Av denna befattningshavare

måste enligt hovrättens mening fordras osviklig noggrannhet

och uppmärksamhet samt författningskännedom.

Hovrätten har likaledes föreslagit uppflyttning till kanslibiträde i lönegrad

A 7 av ett för närvarande i lönegrad A 4 placerat biträde, som är närmaste

medhjälpare åt arkivarien och föreståndare för dennes expedition.

Denna befattningshavare genomgår och inför inkommande rättegångsskrifter

i diarierna, registrerar målen dels efter parternas namn och dels efter den

underrätt som dömt i målet, antecknar på akterna inkomna skrifter och

vidtagna åtgärder, färdigställer målen för lottning mellan ledamöterna, inför

efter lottningen målen i vederbörande ledamots rotel, »rensar» akterna i

alla av hovrätten avgjorda mål, över 3 000 om året — varmed förstås att

akterna granskas och de handlingar avskiljas, vilka icke skola kvarligga i

hovrätten utan skola överlämnas till myndigheter eller återställas till inlämnaren

— mottager och registrerar inkomna beställningar rörande hovrättens

protokoll, domar eller utslag, utlämnar till behörig person till hovrätten ingivna

underrättsprotokoll och andra handlingar, besvarar förfrågningar från

allmänheten rörande mål och ärenden samt biträder i övrigt arkivarien med

de honom enligt 51 § arbetsordningen åliggande göromålen. De arbetsuppgifter,

som åvila biträdet, kräva enligt hovrättens framställning stor noggrannhet,

tankereda och omdöme samt kännedom om hovrättens arbetssätt

och om författningsbestämmelser som reglera det processuella förfarandet.

Slutligen har hovrätten yrkat, all ett biträde i lönegrad A 4, som förestår

hovrättens bibliotek, måtte uppflyttas i A 7, och till stöd för denna hemställan

åberopat bl. a. att biblioteksgöromålen sannolikt komma att öka under

den nya rättegångsordningen, då ledamöterna erhålla tjänsterum i hovrätten

och följaktligen komma att anlita hovrättens bibliotek betydligt mera

än för närvarande, då deras arbete utföres i bostaden.

Med hänsyn till behovet av väl utbildade stenografer för protokollföringen

under den nya rättegångsordningen har hovrätten hemställt att under

första halvåret 11)48 för ifrågavarande ändamål inrättas 4 befattningar som

kanslibiträden enligt lönegrad A 7. Hovrätten har emellertid anmärkt att se
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

dan det nya förfarandet blivit fullt genomfört detta antal med ganska störsäkerhet

kommer att visa sig vara för knappt.

Rörande expeditionsvaktpersonaien har hovrätten hemställt att på hovrättens

ordinarie stat uppföres dels en ny befattning såsom materialförvaltare

enligt lönegrad A 10 och dels — med bibehållande av nuvarande befattning

som förste expeditionsvakt enligt lönegrad A 7 och 6 befattningar som

expeditionsvakt enligt lönegrad A 5 — 6 nya befattningar som expeditionsvakt

enligt lönegrad A 5. Till stöd för sin framställning i denna del yttrar

hovrätten följande.

Förhållandena under den nya rättegångsordningen kräva betydande förstärkning

av expeditionsvaktpersonaien. Antalet rum kommer att öka från

omkring 40 till omkring 125. Det muntliga förfarandet vid målen, både vid

förberedande handläggning och vid huvudförhandling, medför en i hög grad

ökad tillströmning av allmänhet till hovrätten. För närvarande finnas 7 expeditionsvakter,

därav en förste expeditionsvakt; samtliga äro ordinarie befattningshavare.

De göromål som nu åvila förste expeditionsvakten komma att avsevärt öka

i vikt och antal. Hovrätten har ovan omnämnt utvidgningen av lokalerna.

Hovrätten, som förut med kammarkollegiet delat utrymmena i fastigheten

Birger Jarls torg 16, det s. k. Kungshuset, kommer att under den nya rättegångsordningen

disponera hela huset. På en befattningshavare bör ligga bestyret

med den dagliga tillsynen över fastighetens inre och yttre skick, över

inredning och andra inventarier, att hava vården av blanketter, papper och

dylikt, att anmäla behov av reparationer, upphandling av skrivmaterialier

och bränsle samt andra inköp och arbeten, som erfordras för hovrättens

räkning, att biträda kamreraren med inköp av dylika förnödenheter och ombesörjande

av reparationer och andra arbeten ävensom att närmast under

hovrättssekreteraren hava tillsynen över expeditionsvaktspersonalen. Med

hänsyn till det ansvar och den arbetsbörda som kommer att vila på denne

befattningshavare anser hovrätten att befattningshavaren bör erhålla ställning

som materialförvaltare och placeras i lönegrad A 10.

Vid bedömandet av det antal expeditionsvakter som erfordras bör beaktas

att tjänstelokalerna bliva förlagda i fyra våningar samt att lokalerna med

hänsyn till byggnadsplanen ligga utspridda på ett vidsträckt område. Hovrätten

har vidare här ovan berört den starkt stegrade tillströmningen av allmänhet

vid handläggningen av målen, vilket medför ökat behov av biträde

av expeditionsvakt vid hovrättsavdelningarnas sessioner och förberedande

handläggning inför ledamot. Hovrätten har beräknat att sammanlagt 17 expeditionsvakter

erfordras. Av dem bör en hava ställning som förste expeditionsvakt

med uppgift att utöva det närmaste förmansskapet över expeditionsvakterna

samt att i övrigt fullgöra på expeditionsvakt ankommande

göromål, vilket innebär att även efter inrättande av den ovan föreslagna befattningen

enligt lönegrad A 10 den nuvarande befattningen som förste expeditionsvakt

enligt lönegrad A 7 bibehålies. Av de övriga 16 expeditionsvakterna

torde 12 böra vara ordinarie tjänstemän och 4 icke-ordinarie befattningshavare.

Möjligen kommer erfarenheten att visa att detta antal är för

knappt och hovrätten får i händelse härav göra den framställning av arbetskrafternas

förstärkning vartill omständigheterna giva anledning.

Vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän såvitt angår senare hälften av budgetåret har hovrätten ut
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

63

gått ifrån att, förutom presidenten, 24 ordinarie ledamöter, därav 8 lagmän

och 16 hovrättsråd, komma att tjänstgöra i hovrätten. Någon ordinarie assessor

anses icke vara att påräkna för tjänstgöring under denna tid. Hovrätten

har sålunda räknat med en presidentlön om 22 000 kronor samt löner åt

8 lagmän enligt lönegrad B 2 och 16 hovrättsråd enligt lönegrad A 30, vartill

kommer ett krigshovrättsråd enligt sistnämnda lönegrad. Hovrätten har räknat

med att advokatfiskalstjänsten och två notariebefattningar tills vidare

icke skola återbesättas och följaktligen ej under denna anslagspost upptagit

medel för dessa tjänster. Även beträffande överkrigsfiskalsbefattningen, vars

innehavare inträder i pensionsåldern med ingången av augusti 1947, har

hovrätten förutsatt, att densamma tills vidare skall uppehållas på förordnande,

och därför ej i detta sammanhang beräknat avlöning för densamma.

I övrigt bar hovrätten vid anslagspostens beräkning företagit den uppräkning

som betingas av föreslagna höjningar i lönegrad och nya befattningars

inrättande samt beträffande den lägre biträdespersonalen beaktat grundsatserna

i förslaget rörande reglerad befordringsgång. Rörande postens beräkning

må därutöver hänvisas till en vid hovrättens framställning fogad specifikation.

Postens slutsumma är 281 000 kronor, vilket innebär en ökning av

40 700 kronor (281 000 —

" 480 600

2

240 300). Sammanlagt med slutsum
-

man för första halvåret, 245 100 kronor, uppgår anslagsposten för hela året

till 526 100 kronor, vilket innebär en ökning med 45 500 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av K u n g 1. M a j : t, har för senare budgethalvåret upptagits till

samma belopp som för förra halvåret, 5 100 kronor. Hovrätten har emellertid

anmärkt att en höjning av de i denna post ingående vice-ordförandearvodena

kan bliva erforderlig.

Det ökade arbete som det nya rättegångsförfarandet utan tvivel medför

för ordförandena torde komma att leda till en uppdelning av dessa göromål

på ordförandena och vice ordförandena. Med hänsyn till den ökade arbetsbörda

och det större ansvar som härigenom lägges på vice ordförandena

böra viceordförandearvodena höjas.---Det är angeläget att möjlighet

hålles öppen att höja dessa arvoden redan från och med den 1 januari 1948,

antingen på det sätt att medgivande lämnas till överskridande av förevarande

anslagspost eller, därest till Kungl. Maj:ts förfogande komma att

ställas medel såsom eu reserv för bestridande av utgifter under tiden närmast

efter processreformens genomförande, att denna reserv beräknas med

beaktande av att även dylik utgiftsökning kan täckas. Vidare må erinras att

vice ordförande, då han inträder som vikarie för ordföranden, äger uppbära

det högre belopp som nu tillkommer denne. Då vid bifall till hovrättens förslag

om inrättande av lagmansbefattningar ordförandearvodena komma att

försvinna, bör i annan form, t. ex. genom särskilt bestämd vikariatsersättning,

sörjas för skälig ersättning åt vice ordförandena, då de i full utsträckning

inträda som ordförande. Därjämte anser hovrätten rimligt alt sådana

åtgärder vidtagas att vice ordförandena icke, såsom nu är fallet, nödgas avstå

från arvodet under tjänstledighet på grund av sjukdom eller annan ledighet

med bibehållen — hel eller nedsatt — lön.

Sammanlagda anslagsposten för hela budgetåret uppgår till 10 200 kronor,

innebärande eu minskning med 20 000 kronor.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Under anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie person

a 1 har hovrätten beräknat anslag till 20 adjungerade ledamöter, av vilka

18 antagas vara extra ordinarie assessorer och 2 fiskaler, samt till 4 fiskaler

som vikarier under tillfälliga ledigheter. Vid bifall till hovrättens förslag

rörande omreglering av kanslibiträdesbefattningama m. m. anses medel icke

behöva beräknas för vikariat å de båda vakanta hovrättsnotarietjänstema.

Beträffande antalet fiskalsaspiranter har hovrätten i överensstämmelse med

sitt yttrande över domarutredningens betänkande funnit 24 aspiranler erforderliga.

Vid anslagsberäkningen ha emellertid 6 av dessa aspiranter antagits

komma att utbytas mot samma antal extra fiskaler.

Rörande medelsbehovet för biträdespersonalen har hovrätten i samband

med denna anslagspost anfört:

Hovrättens biträdespersonal är redan nu för fåtalig, vilket vållat stora

svårigheter bl. a. vid anhopning av arbete och fall av sjukdom eller ledighet

av annan anledning. Med hänsyn till den omfattning i vilken extra biträdeshjälp

stadigvarande måst anlitas kräves redan under nuvarande förhållanden

en förstärkning med 4 biträden. Från och med den 1 januari

1948 uppskattar hovrätten behovet av skrivkrafter till IV2 biträde på varje

avdelning eller sålunda 12 biträden, vartill kommer dels en telefonist för

betjänande av den telefonväxel, som skall inrättas i hovrätten, dels, liksom

för närvarande, 4 biträden å sekreterar- och andra expeditioner, sammanlagt

17 biträden, och dels ovanberörda förstärkning med 4 biträden, sammanlagt

sålunda 21 biträden. Hovrättens nuvarande biträdespersonal uppgår

— frånsett de ovan under titeln Avlöningar till ordinarie tjänstemän omförmälda,

för särskilda arbetsuppgifter avsedda biträdena — till 15 biträden.

Hovrättens förslag innebär alltså en ökning med 6 biträden, vilka antagas

vara icke-ordinarie befattningshavare. Vid beräkningen av förevarande

anslagspost bör beaktas att hovrätten ovan under titeln Avlöningar till

ordinarie personal antagit att 7 av de nuvarande 15 biträdena från och med

den 1 januari 1948 komma att vara ordinarie befattningshavare, medan övriga

8 biträden beräknas vara icke-ordinarie.

Vad beträffar de icke-ordinarie biträdenas löne- och anställningsförhållanden

torde 1944 års personalutrednings förslag böra följas. Med hänsyn till

svårigheten att nu bedöma den löneställning som skall tillkomma den nyanställda

personalen har hovrätten emellertid vid beräkningen av förevarande

anslagspost såvitt avser samtliga i näst föregående stycke avhandlade

14 (6 + 8) icke-ordinarie biträden utgått från antagandet att dessa biträden

skola åtnjuta avlöning enligt lönegrad Eo 4.

Beträffande postens beräkning i övrigt hänvisas till en hovrättens skrivelse

bilagd specifikation. Slutsumman för budgethalvåret har av hovrätten

bestämts till 321 100 kronor. Då slutsumman för första budgethalvåret var

283 600 kronor, uppgår anslagsposten för hela året till 604 700 kronor eller

92 600 kronor mer än innevarande år.

Anslagsposten till rörligt tillägg har med hänsyn till de framförda

förslagen om högre löneställning för vissa befattningshavare och ökat antal

tjänster ansetts böra uppräknas förslagsvis till 77 500 kronor. För hela budgetåret

kommer posten att uppgå till (66 400 + 77 500) 143 900 kronor,

innebärande en ökning av 11 100 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

65

Vad angår hovrätterr för Nedre Norrland, vars verksamhet

börjar med ingången av år 1948, har Svea hovrätt utgått från att hovrätten

skall bestå av, förutom president, 8 ordinarie ledamöter, därav 1 lagman, 5

hovrättsråd och 2 assessorer, samt en icke-ordinarie ledamot, vilken beräknas

vara extra ordinarie assessor. Vidare antages att i hovrätten skola finnas

en hovrättssekreterare, tillika advokatfiskal, och en aktuarie, tillika arkivarie.

Den sistnämnde skall handhava även de kamerala göromålen. Hovrätten beräknas

vara fördelad på två avdelningar; såsom ordförande antagas tjänstgöra

presidenten på den ena och lagmannen på den andra avdelningen.

Vid beräkningen av anslaget till avlöningar till ordinarie

tjänstemän har för presidenten beräknats en lön av 20 000 kronor och

för de ordinarie ledamöterna i övrigt, av vilka lagmannen, 3 hovrättsråd och

1 assessor antagas komma att tjänstgöra, enligt samma grunder som beträffande

Svea hovrätt. Hovrältssekreteraren har beräknats vara i lönegrad A 26

och aktuarien i lönegrad A 22. Beträffande biträdena ha anslag beräknats för

7 ordinarie biträden: 2 kansliskrivare enligt lönegrad All (1 å varje hovrättsavdelning)

för expeditionella göromål å avdelningarna, 1 kontorist enligt lönegrad

A 9 som biträde åt aktuarien rörande särskilt kamerala göromål, 1

kanslibiträde enligt lönegrad A 7 som biträde åt hovrättssekreteraren, 1 kanslibiträde

enligt lönegrad A 7, stenograf, samt 2 konlorsbiträden enligt lönegrad

A 4 för skrivgöromål m. m. På ordinarie stat ha vidare ansetts böra

uppföras 1 förste expeditionsvakt enligt lönegrad A 7 och 2 expeditionsvakter

enligt lönegrad A 5.

Anslagspostens slutsumma blir enligt dessa grunder 68 300 kronor.

Under posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, har anslag beräknats allenast för två

vice ordförandearvoden, för halvt år 1 000 kronor. I fråga om ersältningen

till vice ordförandena hänvisas till vad i denna del anförts såvitt angår Svea

hovrätt.

Vad angår avlöningar till icke-ordinarie personal har

Svea hovrätt hemställt att å den nya hovrättens personalförteckning måtte

uppföras 5 assessorsbefattningar enligt lönegrad Eo 29 samt 5 extra ordinarie

fiskaler enligt lönegrad Eo 22. Under anslagsposten har beräknats avlöning

för alla fiskalerna samt för 4 av assessorerna, vidare adjunktionsersättning

åt en fiskal såsom vikarie för ledamöter under tillfälliga ledigheter.

Svea hovrätt har vidare framhållit att möjlighet bör finnas att förordna

extra fiskaler i motsvarande utsträckning som är medgiven för hovrätterna i

övrigt, förslagsvis beträffande denna hovrätt sammanlagt 7 tjänstgörande

fiskaler, därvid dock antalet fiskalsaspiranter anses i motsvarande mån böra

begränsas. Fiskalsaspiranter böra få anställas till ett antal av 21/-, för varje

avdelning eller sålunda sammanlagt 5. Avlöning liar beräknats till en expeditionsvakt

enligt lönegrad Eo 5 och 2 kontorsbiträden enligt lönegrad

Eo 4.

Postens slutsumma blir enligt dessa grunder 67 400 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg har beräknats till 17 000 kronor.

Iliharuj till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 26S. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Mai:ts proposition nr 268.

Göta hovrätt har i sin framställning rörande första hälften

av budgetåret i anslutning till domarutredningens yrkande om ökning

med 4 av antalet assessorer å hovrätternas personalförteckningar (av vilka en

skulle komma å Göta hovrätt) hemställt om ökning av de å hovrättens personalförteckning

upptagna assessorerna från 10 till 11.

Hovrätten har vidare hemställt om sådan förbättring i fiskalernas ställning,

att extra fiskal, som uppfyller de för förordnande till e. o. fiskal stadgade

kompetensvillkoren, må, om han stadigvarande tjänstgör som fiskal i

adjungerad extra ordinarie fiskals ställe, förordnas till extra ordinarie fiskal

i lönegrad Eo 22 och eljest erhålla ställning som tjänsteman i lönegrad Ex 22.

Beträffande den befattningshavare, som uppehåller den vakanta notariebefattningen

i hovrätten, har hovrätten begärt att t. f- notarien måtte erhålla

minst samma löneställning som amanuens i hovrätten.

Hovrätten har slutligen anhållit om vissa förstärkningar och löneförbättringar

i fråga om biträdespersonalen.

Hovrätten har därvidlag upprepat sin förut (jfr II ht 1945 s. 26; 1946

s. 38) gjorda hemställan att ett hos hovrättssekreteraren tjänstgörande ordinarie

kanslibiträde måtte erhålla ställning som e. o. kansliskrivare i lönegrad

11 samt ett hos aktuarien tjänstgörande ordinarie kontorsbiträde ställning

som e. o. kanslibiträde i lönegrad 7.

För att bereda advokatfiskalen en lättnad i hans arbete med kamerala

ärenden, som kunde möjliggöra för honom att ägna mer tid åt stämpelärenden,

har hovrätten hemställt om förstärkning av den nu å advokatfiskalsexpeditionen

tjänstgörande biträdespersonalen. Tillsynen över hovrättsarkivet

i de mera avlägsna lokaler, vari detsamma under 1946 överflyttats, har

vidare ansetts kräva extra arbetskraft. Den sålunda erforderliga arbetsförstärkningen

har av hovrätten beräknats motsvara ett biträde med ständig

tjänstgöring samt tidvis tillfällig arbetskraft. Med hänsyn till den förestående

omorganisationen har biträdet ansetts endast böra erhålla anställning

som tjänsteman i lönegrad Ex 2.

Rörande den närmare anslagsberäkningen må följande nämnas.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

har å ena sidan ökats med de ytterligare belopp, som föranledas av de föreslagna

förändringarna av presidentens och divisionsordförandenas löneställning,

för halvt år 11 904 kronor, och å andra sidan minskats med avlöningskostnaderna

för de två biträden som enligt hovrättens förslag skulle erhålla

högre icke-ordinarie tjänster, tillhopa för halvt år 3 455 kronor. Posten har

alltså höjts med (11 904—3 455) 8 449 kronor och förslagsvis upptagits till

122 300 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, har sänkts med beloppet för fyra divisionsordförandearvoden

eller 5 000 kronor och följaktligen för halvåret upptagits

till 2 000 kronor.

Vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

personal har hovrätten utgått från att under första hälften av

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

67

nästa budgetår 8 hovrättsrådsämbe ten komma att upprätthållas av adjungerade

ledamöter, samt att därutöver liksom för närvarande anslag erfordras

till 4 extra ledamöter. Dessa 12 ledamotsbefattningar beräknas komma att

uppehållas, 10 av assessorer och 2 av adjungerade fiskaler. I anslaget för

innevarande budgetår ingå löner Sill 8 assessorer och 4 adjungerade fiskaler.

Anslagsbehovet för assessorer och övriga adjungerade ledamöter för första

hälften av nästkommande budgetår har från denna utgångspunkt ansetts

uppgå till hälften av anslaget för innevarande budgetår, ökat med skillnaden

i lön till 2 assessorer och till 2 adjungerade fiskaleT för halvt år eller med

830 kronor. En ökning av anslagsposten har vidare ansetts böra ske i så

måtto, att i posten inräknats arvode motsvarande provisoriskt lönetillägg åt

tjänstgörande fiskalsaspiranter, vilkas antal beräknas till 3, samt t. f. hovrättsnotarien

och amanuensen tillhopa 1 650 kronor. Ytterligare har anslaget

för extra biträdeshjälp, för närvarande i anslagsposten beräknat till 1 000

kronor om året, höjts till det dubbla eller således för ifrågavarande halvår

från 500 kronor till 1 000 kronor. Då härutöver anslagsposten ökats dels med

hälften av den föreslagna ökningen av arvodet till t. f. hovrättsnotarien eller

med 315 kronor, dels med halva lönen till en e. o. kansliskrivare och ett

e. o. kanslibiträde eller med 3 760 kronor och dels med halva lönen till det

föreslagna biträdet i lönegrad Ex 2 eller med 1 047 kronor, har anslagsposten

för halvåret upptagits till förslagsvis 132 300 kronor. Detta innebär för budgethalvåret

en ökning av 8 150 kronor.

Anslagsposten för rörligt tillägg har med hänsyn till föreslagna

förstärkningar av organisationen m. m. ansetts böra för första hälften av

budgetåret ökas med 200 kronor och upptagits till 31 600 kronor.

I sin framställning rörande andra hälften av budgetåret har

hovrätten hänvisat till att hovrätten i utlåtande över 1944 års promemoria

angående hovrätternas arbetsuppgifter och personalbehov betecknat en organisation

med president och 15 ordinarie ledamöter samt två extra ledamöter

som erforderlig efter hovrättens delning. I överensstämmelse med denna

ståndpunkt och med tidigare uttalanden rörande presidentens och ledamöternas

löneställning har hovrätten nu utgått från att den i fortsättningen

skall bestå av president med lön som justitieråd och tre avdelningar, varje

avdelning med ett hovrättsråd och ordförande i lönegrad B 3, ett hovrättsråd

och vice ordförande i lönegrad A 30 jämte vice-ordförandearvode å 1 000

kronor, två hovrättsråd i lönegrad A 30 och en ordinarie assessor i lönegrad

A 29. Vid anslagsberäkningen har hovrätten antagit alt i stället för 4 ordinarie

ledamöter tjänstgöra 4 adjungerade ledamöter med ställning som assessorer

i lönegrad Eo 29. Därutöver har anslag beräknats för två extra ledamöter

med löneförmåner (fiskalslön i lönegrad Eo 22 jämte vikariatsersättning)

motsvarande avlöning i 26 löneklassen. I fråga om antalet fiskaler och

fiskalsaspiranter följer hovrätten vad 1943 års domarutredning föreslagit och

beräknar således anslag till 7 fiskaler och 7 fiskalsaspiranter samt ytterligare

*/2 fiskalslön och 1j2 fiskalsaspirantarvode.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Vad angår hovrättens kansli har hovrätten beräknat att i hovrätten skall

finnas en hovrättssekreterare, tillika advokatfiskal, i lönegrad A 27, en aktuarie

i lönegrad A 22 samt en kamrer i lönegrad A 15. Rörande behovet av

sistnämnda tjänst anför hovrätten;

De kamerala göromålen äro numera av sådan omfattning, att de böra

handläggas av en särskild kamrer i likhet med vad fallet är i Svea hovrätt.

Till ökning av arbetsbördan har införandet av källskatten i hög grad bidragit.

Sammanslagningen av hovrättssekreterare- och advokatfiskalstjänstema

till en befattning kommer med hänsyn till den olika karaktären av

arbetsuppgifterna samt den splittring i arbetet, som detta måste medföra,

att innebära en ökad arbetsbelastning för befattningshavaren. För att hovrättssekreteraren

skall kunna vederbörligen fullgöra de för närvarande pa

advokatfiskalen ankommande uppgifterna beträffande stämpelgranskningen,

särskilt kontrollen av ans- och gåvobeskattningens tillämpning, vilken kontroll

numera är och även för framtiden måste beräknas bliva av stor omfattning

och krävande natur, är det nödvändigt, att hovrättssekreteraren erhåller

någon lättnad i andra avseenden. Den lämpligaste utvägen torde vara

att inrätta en kamrerstjänst. Kamrern skulle på eget ansvar kunna handlägga

löne- och räkenskapsärenden.

Med hänsyn till det omfattande arbetet med stämpelgranskning och administrativa

göromål har hovrätten beräknat anslag till en amanuens.

Vad angår anslaget till biträden har hovrätten förklarat sig utgå från att

alla de expeditionsuppgifter av olika slag, som sammanhänga med den dömande

verksamheten, skola utföras av biträden i kanslists eller kansliskrivares

ställning. Därest i alla större domsagor inrättas kanslistbefattningar,

böra även ifrågavarande biträdesbefattningar i hovrätterna få denna karaktär,

dels emedan arbetsuppgifterna till art och omfattning torde vara fullt

jämställda, dels emedan eljest risk föreligger för att hovrätterna icke få fullt

kvalificerade arbetskrafter. Med hänsyn till att ifrågavarande biträden skola

övertaga en stor del av de uppgifter, som för närvarande utföras av notarier

eller efter nya rättegångsordningens genomförande närmast skulle ankomma

på dem, finner hovrätten behovet av dylika biträden icke kunna beräknas

lägre än ett biträde per avdelning eller således till 3. Utöver ifrågavarande

kanslisttjänster hemställer hovrätten att en kanslisttjänst inrättas

för ett biträde, f. n. kanslibiträde i lönegrad A 7, som skulle hava till uppgift

att dels utföra göromål, som sammanhänga med det under hovrättens vård

stående gamla hovrättsarkivet, dels även fullgöra andra uppgifter av kvalificerad

natur.

Hovrätten anhåller vidare med hänvisning till behovet av stenografikunniga

biträden att i hovrätten skola finnas två sådana biträden, vilka böra

placeras i lönegrad A 7. Det erforderliga antalet kontorsbiträden beräknas

titl 5.

I hovrätten anses vidare böra finnas en förste expeditionsvakt i lönegrad

A 7 och två expeditionsvakter i lönegrad A 5. Därutöver begäres med hänsyn

till lokalernas uppdelning på två byggnader anslag för anlitande av en springpojke,

avsedd för enklare budskickning.

Vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 268.

69

tjänstemän har hovrätten såvitt angår ledamöterna antagit att — förutom

presidenten och 3 avdelningsordförande — 7 hovrättsråd och 1 ordinarie

assessor skola tjänstgöra under det ifrågavarande budgeihalvåret. Utom

avlöning till övriga förut nämnda ordinarie befattningshavare har hovrätten

upptagit ett belopp om 300 kronor för vikariatsersättningar. Anslagspostens

sammanlagda belopp har bestämts till 118 800 kronor. Då hovrätten för

första halvåret upptagit anslagsposten till 122 300 kronor, uppgår anslagsposten

för hela budgetåret till 241 100 kronor vilket innebär eu ökning i

förhållande till innevarande budgetår med 13 400 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, har, då hovrätten efter 1 januari 1948 tänkes

bestå av endast tre avdelningar och följaktligen endast tre viceordförandearvoden

erfordras (i stället för fyra), i förhållande till första budgethalvåret

minskats med 500 kronor och upptagits till 1 500 kronor. För hela budgetåret

kommer anslagsposten alltså att uppgå till 3 500 kronor eller 10 500

kronor mindre än innevarande år.

Vad angår anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal

har hovrätten beräknat kostnaderna för icke-ordinarie ledamöter i

överensstämmelse med vad som förut anmärkts i samband med frågan om

hovrättens allmänna organisationsram. Anslag ha sedan beräknats för fiskaler

och fiskalsaspiranter samt amanuens, för en springpojke med 750 kronor

samt för vikariatsersättningar (1 500 kronor), extra skrivhjälp (samma belopp)

och eldningsersättning (750 kronor). Med tillämpning av dessa grunder

har anslagsposten för halvåret upptagits till 84 800 kronor. Sammanlagt

med beloppet för första halvåret 132 300 kronor uppgår anslagsposten för

hela budgetåret alltså till 217 100 kronor, innebärande en minskning med

31 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg upptages för senare budgethalvåret

till 24 000 kronor. Tillsammans med det för första halvåret upptagna

beloppet kronor 31 600 uppgår detta anslag för hela budgetåret till kronor

55 600. I förhållande till anslaget för innevarande budgetår uppkommer för

hela året på detta anslag en minskning med 7 200 kronor.

Beträffande hovrätten för Västra Sverige ha anslagsäskanden

framlagts i Göta hovrätts anslagsframställning för senare hälften av budgetåret.

Denna hovrätt har i likhet med Göta hovrätt ansetts böra organiseras

på tre avdelningar och dess föreslagna personalorganisation överensstämmer

väsentligen med organisationen för Göta hovrätt. Emellertid har någon amanuens

icke beräknats för den nya hovrätten. Vidare ha endast 3 kanslister

(i stället för 4) föreslagits, däremot 3 kanslibiträden (i stället för 2).

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

har för halvåret upptagits till 122 200 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, har för samma tid upptagits till samma

belopp som för Göta hovrätt, 1 500 kronor.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

har beräknats till 82 900 kronor och rörligt tillägg till 24 700

kronor.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har vad angår första

hälften av budgetåret föreslagit att möjlighet måtte beredas Kungl.

Maj:t att från den 1 juli 1947 eller höstsessionens början, om behov härav

befinnes föreligga på grund av fortsatt anpassning efter den nya rättegångsordningen,

förordna om en organisation av hovrätten på tre divisioner (jfr II

ht 1946 s. 40). Hovrätten har vidare, under framhållande att hovrättens båda

extra ledamöter motsvara ett stadigvarande behov, hemställt att en extra ledamotsbefattning

utbytes mot en ordinarie hovrättsrådstjänst. Med hänvisning

till det ökade antalet muntliga förhör har hovrätten därjämte anhållit att,

trots att den ene av hovrättens 2 extra ledamöter förutsatts bliva ersatt med

ett hovrättsråd, avlöning alltjämt måtte beräknas för 2 extra ledamöter (jfr

II ht 1946 s. 35).

Hovrätten har upprepat sina tidigare framställda förslag om lönegradsuppflyttning

av hovrättssekreteraren från A 26 till A 27 samt om sådan utökning

av fiskalspersonalen att antalet e. o. fiskaler utan nedsättning av

aspirantantalet höjes från 6 till 7 (jfr II ht 1945 s. 28 f., 1946 s. 40). För

dessa förslag åberopas i huvudsak samma skäl som förut. Vidare hemställer

hovrätten om förbättrad löneställning för kanslibiträdet å hovrättens

sekreterarexpedition, vilket handhar det dagliga arbetet med hovrättens kassarörelse,

samt förnyar sitt förslag om överförande på ordinarie stat av ett

e. o. kontorsbiträde (jfr II ht 1945 s. 29, 1946 s. 40).

Anslagsberäkningen har skett på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

har, under antagande bland annat att 7 hovrättsråd, inräknat divisionsordförandena,

skola komma att tjänstgöra samt för övrigt i överensstämmelse

med en i hovrättens skrivelse intagen specifikation, upptagits till, för halvt år

räknat, 75 500 kronor, innebärande en höjning med 4 700 kronor.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj: t, har hovrätten beräknat medel till

tre ordförandearvoden om 2 500 kronor, varav ett allenast för tiden från höstsessionens

början, och tre vice ordförandearvoden om 1 000 kronor, summa,

för halvt år, i avrundat tal 5 000 kronor, vilket för halvåret innebär en ökning

med 1 500 kronor.

Anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal

har omräknats under hänsynstagande till förut nämnda personalförändringar,

varjämte på grund av det starka behovet av extra skrivhjälp medel

beräknats till en ny kontorsbiträdesbefattning i lönegrad Eo 4. För ersättning

till tillfälliga vikarier har vidare begärts 3 000 kronor mer än innevarande

år. Posten slutar enligt en specifikation i hovrättens skrivelse på, för

halvår räknat, 75 200 kronor, innebärande en ökning med 11 450 kronor.

Till rörligt tillägg har beräknats, för halvt år, 19000 kronor eller

950 kronor mer än förut.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

71

Hovrätten har såvitt angår andra hälften av budgetåret förklarat

sig finna uppenbart att hovrätten vid nya RB:s ikraftträdande borde

organiseras på tre divisioner. Man syntes i början icke böra räkna med mera

än 18 ledamöter. Därest presidenten bleve ordförande å division, behövdes,

utom presidenten och 17 andra ledamöter, därjämte en extra ledamot under

hälften av året för att bereda presidenten befrielse från ordförandeskapet

i sådan utsträckning, att han erhölle tid att ägna sig åt sina administrativa

uppgifter. De 6 nya ledamöterna (utöver hittillsvarande 11 hovrättsråd) som

erfordrades vid den nya organisationens genomförande, borde bliva ordinarie

assessorer (lönegrad A 30).

Det erforderliga antalet e. o. fiskaler och fiskalsaspiranter har av hovrätten

uppskattats till 8 av vardera gruppen. Beträffande e. o. fiskalernas och

de med dem jämställda tingssekreterarnas löneställning har hovrätten erinrat,

att dessa befattningshavare på grund av den avsevärt försämrade befordringsgången

kommit att kvarstå i sina befattningar betydligt längre tid

än som vid befattningarnas tillkomst varit avsett. Med hänsyn därtill syntes

det rimligt att de efter viss tid, förslagsvis fyra år, uppflyttades i högre lönegrad.

Hovrätten förordar för dessa äldre e. o. fiskaler och e. o. tingssekreterare

en uppflyttning i 24 lönegraden.

Vad angår biträdesorganisationen har hovrätten betecknat det som nödvändigt

att efter nya RB:s ikraftträdande utöka densamma. Hovrätten har

därvid hänvisat till det ökade arbete, som föranledes av kallelser för muntliga

förhör och andra med den muntliga rättegången sammanhängande förberedande

åtgärder, liksom till ökningen av protokollsutskrifter i anledning

av de muntliga förhören. För skötseln av kallelser m. m. och andra expeditionella

uppgifter å notarieexpeditionen bär hovrätten beräknat två väl kvalificerade

arbetskrafter vilka borde placeras åtminstone som kansliskrivare

i lönegrad All; den ena av dessa befattningar kunde lämpligen besättas med

ett av de nuvarande kanslibiträdena. Det å sekreterareexpeditionen sysselsatta

kanslibiträdet, om vars uppflyttning i lönegrad hovrätten tidigare hemställt,

har likaledes upptagits som kansliskrivare i lönegrad A 11. Med hänvisning

till behovet av stenografer har hovrätten upptagit två nya befattningar

som kanslibiträden i lönegrad Eo 7.

Enär den ene expeditionsvakten antages i stor utsträckning bliva upptagen

av tillsyn och uppassning vid huvudförhandlingarna, har hovrätten

upptagit en extra vaktmästare eller springpojke för uträttande av budskickning,

hämtande av handlingar m. m.

Anslagsberäkningen bär skett på följande sätt.

Under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

har hovrätten utgått från att av de ordinarie ledamöterna 2 avdelningsordförande

och 7 hovrättsråd skola vara i tjänstgöring. Avlöningar till ledamöterna

ha beräknats med hänsyn till att, såsom förut omnämnts, presidenten

tänkes erhålla lön som juslitieråd, avdelningsordförandena enligt lönegrad

B 3 och hovrättsråden enligt lönegrad A 34. Rörande anslagsposten i

övrigt hänvisas till en vid hovrättens framställning fogad specifikation. Anslagsposten

slutar för halvåret på, i avrundat tal, 96 900 kronor. Sammanlagt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

med det begärda anslaget för första halvåret 75 500 kronor uppgår anslagsposten

för hela budgetåret till 172 400 kronor, vilket innebär en ökning med

30 800 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, innefattar 3 vice-ordförandearvoden efter

1 500 kronor per år (i stället för hittills 1 000 kronor), för halvt år följaktligen

2 250 kronor. Jämte det för första budgethalvåret begärda beloppet,

5 000 kronor, slutar anslagsposten för hela budgetåret på 7 250 kronor, innebärande

en ökning av 250 kronor.

Under anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal

har hovrätten beräknat avlöningar till 6 e. o. assessorer och 21/2 adjungerade

fiskaler. Till den förutnämnde extra vaktmästaren har upptagits 1 500

kronor. Även rörande denna anslagspost må i övrigt hänvisas till en i hovrättens

skrivelse intagen specifikation. Postens slutsumma för halvåret är, i

avrundat tal, 97 500 kronor. Tillsammans med delposten för första budgethalvåret,

75 200 kronor, utgör anslagsposten för hela året 172 700 kronor

eller 45 200 kronor mer än innevarande år.

Posten för rörligt tillägg, för första budgethalvåret 19 000 kronor,

har för senare halvåret med hänsyn till organisationsförstärkningen upptagits

till 28 750 kronor. För hela budgetåret blir anslagsposten sålunda 47 750

kronor eller 11 650 kronor mer än för närvarande.

Hovrätten för övre Norrland har i framställning för första

hälften av budgetåret hemställt att belopp för adjungerande av

extra ledamot måtte beräknas för sex månader (i stället för hittills fyra).

Hovrätten har vidare föreslagit delning av sekreterarbefattningen i hovrätten

på det sätt, att sekreteraren i fortsättningen skulle omhänderha endast de

egentliga sekreterargöromålen jämte vad som ankommer på en aktuarie och

arkivarie, medan å en nyinrättad advokatfiskalstjänst i lönegrad A 24 skulle

läggas fiskaliska och kamerala arbetsuppgifter. Hovrätten anför:

Den nuvarande tillförordnade sekreteraren, som måste anses numera ha

full vana och rutin för sekreterargöromålen, har en arbetstid av i genomsnitt

12 timmar varje vardag och 6 timmar varje söndag. Trots denna arbetstid

kunna göromålen ej medhinnas. Advokatfiskalsgöromålen ha så gott som

helt måst överflyttas på andra befattningshavare. Stämpelgranskningen utföres

helt med biträde av fiskalsaspiranter. Sekreterarens åliggande att såsom

advokatfiskal föra talan i vissa mål fullgöres så gott som uteslutande av särskilt

förordnade fiskaler. Aspiranterna och fiskalerna bli härigenom ytterligare

betungade, och åtminstone aspiranternas utbildning blir lidande. Beträffande

de kamerala göromålen anmärkes, att den nyligen genomförda uppbördsreformen

kommer att medföra en ytterligare, ej obetydlig ökning av

sekreterarens arbetsbörda.

I anslutning till den höjning från 300 till 900 kronor som hovrätten i annat

sammanhang föreslagit av det särskilda årliga tilläggsarvodet till tingsnotarier

och tingsnotarieaspiranter i domsagor i övre Norrland, hemställes om

motsvarande höjning av tilläggsarvodet åt hovrättens fiskalsaspiranter.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

73

Hovrätten har vidare anhållit om förstärkning i olika avseenden av biträdespersonalen.

Hovrätten har sålunda upprepat sitt förut (jfr II ht 1945 s. 31,

1946 s. 41) framförda yrkande att hovrättens kanslibiträdestjänst, som huvudsakligen

omfattade nolariegöromål, måtte uppflyttas till kansliskrivaretjänst

i lönegrad A 11. Ett biträde i lönegrad Eo 4, som på ett mycket förtjänstfullt

sätt fyllde huvudsakligen kamerala uppgifter, har vidare ansetts

böra uppflyttas i lönegrad Eo 9 och ett biträde i lönegrad Ex 2 med tjänstgöring

å sekreterarexpeditionen i lönegrad Eo 4. Slutligen har hovrätten

hemställt, att ett biträde i lönegrad Ex 2, som vore skicklig stenograf och

till väsentlig del sysselsattes med stenograferingsarbete, måtte upptagas i

hovrättens personalstat och sättas i lönegrad Ex 7.

Vad angår anslagsberäkningen innehåller hovrättens skrivelse specificerade

beräkningar av de olika posterna i avlöningsstaten.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

har, under antagande bland annat att kanslibiträdestjänstens föreslagna uppflyttning

förverkligas, beräknats till, för halvt år, i avrundat tal 36 800 kronor,

innebärande en ökning av 700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, har upptagits till oförändrat belopp, för

halvt år 1 450 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

har upptagits till, för halvt år, 44 620 kronor. Ökningen är 6 170 kronor.

Under anslagsposten rörligt tillägg har hovrätten för halvt år yrkat

10 100 kronor eller 1 650 kronor mer än tidigare.

Vad angår andra hälften av budgetåret har hovrätten utgått

ifrån att hovrätten efter nya RB:s ikraftträdande skulle vara uppdelad på

2 avdelningar och bestå av president, tillika ordförande å ena avdelningen, en

lagman, ordförande på den andra avdelningen, 5 hovrättsråd, varav 2 skola

vara vice ordförande å var sin avdelning, en ordinarie assessor och en extra

ledamot (den sistnämnde för de avsevärda perioder då presidenten är förhindrad

att utöva sitt uppdrag som avdelningsordförande).

Ur hovrättsisekreterartjänsten förutsättes, i överensstämmelse med vad

förut angivits, den nya befattningen som advokatfiskal utbruten. Hovrätten

räknar vidare med 7 e. o. fiskaler och 5 fiskalsaspiranter.

Vad angår den icke rättsbildade personalen föreslås inrättande av eu tjänst

som kanslist i lönegrad A 15. Denna befattningshavare är avsedd för expediering

av hovrättens domar m. m. Den övriga icke rättsbildade personalen

förutsättes bestå av en kontorist i lönegrad A 9 (biträde för kamerala göromål

hos advokatfiskalen-kamreraren), 4 stenografer med ställning som kanslibiträden

i lönegrad Eo 7, 5 konlorsbiträden — varav 4 i lönegrad A 4 och

en i lönegrad Eo 4 — en förste expeditionsvakt i lönegrad A 7 och eu expeditionsvakt

i lönegrad A 5.

Beträffande stenograferna, vilken kategori för närvarande icke särskilt

upptagits i staten, anmärker hovrätten att erfarenheterna från nuvarande

muntliga förhandlingar med styrka tala för att 2 stenografer erfordras för

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

varje division att alternerande anlitas. Dessa stenografer måste ha tillräcklig

tid att på förhand sätta sig in i målen och att renskriva stenogrammen. Deras

tjänstgöring under huvudförhandlingar är så intensiv, att man måste

räkna med att tid även erfordras för återhämtning. Av kontorsbiträdena beräknas

ett som biträde åt sekreteraren, 2 (= ett per division) för sysslande

med förelägganden, kallelser, meddelanden till parter och vittnen samt 2 för

utskrift av domar och av diverse avskrifter.

Rörande anslagsposternas beräkning må följande anföras.

Under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

har hovrätten utgått från att, utöver presidenten och lagmannen, alla

5 hovrättsråden och den ordinarie assessorn skola vara i tjänstgöring under

förra hälften av år 1948. Beträffande postens beräkning i övrigt hänvisas

till en i hovrättens skrivelse intagen specifikation, enligt vilken posten för

halvt år uppgår till, i avrundat tal, 76 700 kronor. För hela budgetåret uppgår

anslagsposten till (36 800 + 76 700) 113 500 kronor eller 41 300 kronor mer

än innevarande år.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, har för halvåret upptagits till, i avrundat

tal, 2 000 kronor och innefattar tilläggsarvode åt vice ordföranden för den

tid, då denne i presidentens frånvaro tjänstgör som avdelningsordförande,

samt vice-ordförandearvode till hovrättsråd som under sådan tid tjänstgör

som vice ordförande. För hela året uppgår posten till (1450 + 2 000) 3 450

kronor eller 550 kronor mer än för närvarande.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal,

rörande vilken jämväl må hänvisas till en i hovrättens skrivelse intagen specifikation,

slutar för budgethalvåret på, i avrundat tal, 60 200 kronor. Anslagsposten

uppgår för hela budgetåret till (44 620 + 60 200) 104 820 kronor,

vilket innebär en ökning av 27 920 kronor.

Till rörligt tillägg har för budgelhalvåret beräknats 16 500 kronor.

För hela budgetåret utgör posten (10 100 + 16 500) 26 600 kronor, innebärande

en ökning av 9 700 kronor.

över hovrätternas anslagsäskanden ha utlåtanden, efter remiss, avgivits av

statskontoret och allmänna lönenämnden.

Vad angår hovrätternas hemställan om lönereglering för divisionsordförandena

har statskontoret uttalat att, därest frågan om löneställningen för

dessa befattningshavare skulle avgöras vid innevarande års riksdag, löneplanen

B därvid icke borde komma i fråga utan divisionsordförandena borde,

på sätt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit, inplaceras i lönegraden

A 34. Beträffande Svea hovrätts förslag om särskilda åtgärder för att

möjliggöra en höjning redan från och med den 1 januari 1948 av arvodena

till vice ordförande å division har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke en

reglering av dessa arvoden skulle kunna anstå till budgetåret 1948/49, då någon

erfarenhet vunnits angående arbetsuppgifternas art och omfattning. Rörande

de av Svea och Göta hovrätter framförda önskemålen om utökade

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

75

möjligheter för hovrätternas fiskaler att erhålla befattningar i 22 lönegraden

har statskontoret förordat en lösning av frågan i enlighet med vad Svea hovrätt

föreslagit. Vad angår den av hovrätten för övre Norrland föreslagna

höjningen av det särskilda årliga tilläggsarvodet till -— iörutom tingsnotarier

och tingsnotarieaspiranter i domsagor i Övre Norrland —- hovrättens fiskalsaspiranter

har statskontoret erinrat, att vid behandlingen av 1946 års arvodesreglering

för nämnda personalgrupper en då ifrågasatt ökning av de extra

arvodena ansågs böra anstå (II ht 1946 s. 73). Det förefölle statskontoret

som om nödig erfarenhet för bedömande av detta spörsmål ännu icke kunde

hava vunnits.

Svea hovrätts hemställan att hovrätten måtte erhålla befogenhet att inom

ramen av beviljade anslag själv bestämma lönegradsplaceringen för sina

icke-ordinarie biträden har tillstyrkts av statskontoret, som därjämte förordat,

att enahanda befogenhet tillerkändes de övriga hovrätterna. Vad i övrigt

angår hovrätternas biträdesorganisation har statskontoret med hänsyn

till att anställningsförhållandena för biträdespersonalen vore föremål för

utredning av särskild av Kungl. Maj:t förordnad utredningsman icke för närvarande

funnit anledning till uttalande angående hovrätternas förslag om

viss utökning av organisationen och förändring av lönegradsplaceringar.

Dock har statskontoret, i anledning av Svea hovrätts hemställan att för tid

då biträde tjänstgjorde som stenograf få utbetala ett lönetillägg beräknat

efter 75 kronor per månad, anfört att särskilt arvode för stenograftjänstgöring

icke syntes motiverat; en sådan anordning stode icke heller i överensstämmelse

med gällande avlöningsprinciper för statstjänstemän.

Vad därefter angår förslag rörande enstaka tjänster har statskontoret beträffande

Svea hovrätts begäran om lönegradsuppflyttning för sekreteraren

i hovrätten uttalat, att den av hovrätten angivna utökningen av sekreterarens

åligganden kunde motivera högre lönesättning endast i den mån mera kvalificerade

göromål — exempelvis skyldighet att på eget ansvar handlägga

vissa ärenden — tillfördes tjänsten. Däremot torde en enbart kvantitativ

ökning av arbetsuppgifterna icke kunna föranleda en uppflyttning av tjänsten

i högre lönegrad utan allenast att erforderlig biträdeshjälp ställdes till

sekreterarens förfogande. I vilken utsträckning hovrätten avsett att överflytta

administrativa ärenden till sekreteraren för självständig handläggning

hade icke angivits. Även om så skulle ske i förhållandevis stor omfattning

torde dock högre placering än i 28 lönegraden icke böra ifrågakomma. Om

tjänsten hänfördes till denna lönegrad borde tjänstebenämningen ändras till

byrådirektör.

Enligt statskontorets mening föreligga icke heller tillräckliga skäl för den

av skånska hovrätten föreslagna lönegradsuppflyttningen av sekreteraretjänsten

i denna hovrätt från A 26 till A 27. Ämbetsverket åberopar i detta

hänseende, att en framställning härom avvisats i 1945 års statsverksproposition

(II ht s. 38). Jfr även II ht 1946 s. 47.

Vad angår hovrättens för övre Norrland förslag om delning av sekreterarbefattningen

i hovrätten finner statskontoret det vara lämpligare att, i likhet

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

med vad som föreslagits vid Göta hovrätt och den nya hovrätten för Västra

Sverige, inrätta en särskild befattning (bokhållare i lönegraden A 15) för de

kamerala göromålen och bibehålla sekreterartjänsten odelad. Genom en

lämplig fördelning av göromålen mellan sekreteraren och bokhållaren torde

erforderlig avlastning av sekreterarens arbetsbörda kunna ernås.

Statskontoret har slutligen motsatt sig förslag av Göta hovrätt om ändrad

löneställning för den befattningshavare, som uppehåller den vakanta notariebefattningen

i hovrätten, samt förslag av Svea hovrätt dels om ett från

200 kronor till 300 kronor per månad förhöjt arvode till en nattvakt och dels

om inrättande av en befattning som materialförvaltare i lönegraden A 10.

I fråga om sistnämnda förslag yttrar hovrätten närmare:

Såsom motivering har anförts bl. a. att denne befattningshavare skulle utöva

den dagliga tillsynen över fastighetens inre och yttre skick m. m. ävensom

handhava vården av blanketter, papper och dylikt. Statskontoret har

för sin del icke blivit övertygat om behovet av en befattningshavare i 10 lönegraden

för de av hovrätten åberopade göromålen. Tillsynen över ämbetslokaler

anförtros i regel åt expeditionsvakt, vilken härför tillerkännes särskilt

arvode i enlighet med bestämmelserna i 7 § kungörelsen med tilläggsbestämmelser

till civila avlöningsreglementet. Ej heller synes hovrättens förråd

av blanketter och dylikt vara av sådan omfattning, att behov av denna

anledning kan förefinnas att inrätta en befattning som materialförvaltare i

lönegraden A 10. Därest ifrågavarande befattning överhuvud taget bör erhålla

högre löneställning än den för förste expeditionsvakt gällande, kan

statskontoret för sin del icke förorda högre lönegrad än A 9.

Allmänna lönenämnden har beträffande de av Svea och Göta hovrätter

framförda önskemålen om förbättrade löneförhållanden för hovrättsfiskalerna

uttalat, att ifrågavarande spörsmål borde upptagas till prövning i ett

vidare sammanhang. I fråga om förslaget att med 600 kronor för år höja

arvodet till fiskalsaspirant vid hovi ätten för Övre Norrland anför lönenämnden

i anslutning till vad nämnden förordar beträffande tingsnotariernas lönetillägg,

att en uppräkning av sådant arvode bör begränsas till 300 kronor. Lönenämnden

har icke funnit något att erinra emot Svea hovrätts hemställan

om bemyndigande att inom ramen för anvisade anslagsmedel få bestämma lönegradsplaceringen

för icke-ordinarie biträden. Lönenämnden, som föreslår

att sådant bemyndigande utsträckes till att omfatta även övriga hovrätter,

erinrar i detta sammanhang om de i kungörelsen SFS 1944:471 meddelade

föreskrifterna angående placering i lönegrad av vissa extra ordinarie tjänstemän.

Beträffande Svea hovrätts begäran att den vid hovrätten befintliga befattningen

såsom sekreterare uppflyttas från lönegraden A 27 till lönegraden

A 30 finner lönenämnden skäl tala för uppflytlning till högre lönegrad. Enligt

lönenämndens mening är befattningen i fråga närmast att likställa med

byrådirektörsbefattning vid centralt ämbetsverk. I betraktande av de ur arbetssynpunkt

speciella förhållanden, som äro rådande vid Svea hovrätt, vill

lönenämnden emellertid icke motsätta sig att tjänsten hänföres till 29 lönegraden

eller alltså till den lönegrad, i vilken bland annat assessorstjänsterna

vid hovrätterna äro uppförda.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

77

I fråga om sekreter artjänsterna vid övriga hovrätter och därmed sammanhängande

organisationsfrågor anför lönenämnden följande:

I personalförteckningen för hovrätten för Nedre Norrland, som skulle vara

fördelad på två avdelningar och omfatta 10 domsagor, har bland annat upptagits

befattningar som hovrättssekreterare och aktuarie i A 26 respektive

A 22. De förordade tjänsterna, som upptagits i samma lönegrader som motsvarande

befattningar vid den för närvarande på två divisioner organiserade

hovrätten över Skåne och Blekinge, föranleda icke någon erinran från lönenämndens

sida.

Beträffande Göta hovrätt och den tillämnade hovrätten för Västra Sverige,

vilka hovrätter vardera skulle omfatta tre avdelningar, har av Göta hovrätt

föreslagits att vid respektive hovrätter skulle inrättas sekreterarbefattning

i A 27, aktuariebefattning i A 22 ävensom katmrerartjänst i A 15. Lönenämnden

har icke funnit något att invända mot de båda förstnämnda befattningarna.

Vad den sistnämnda tjänsten angår vill lönenämnden erinra, att tjänstebenämningen

kamrerare icke plägar användas för befattningar i lägre lönegrad

än den 20 :e. Därest en tjänst för avsedda ändamål finnes höra inrättas

i 15 lönegraden, torde benämningen kontorsskrivare höra komma till

användning. Lönenämnden vill emellertid ifrågasätta, om icke jämväl lönegradsplaceringen

av ifrågavarande befattning bör komma under bedömande

i samband med den allmänna utredning om den högre biträdespersonalen,

som utföres genom särskild sakkunnig.

Enligt vad som framgår av den vid framställningen från hovrätten över

Skåne och Blekinge fogade personalförteckningen har hovrätten upptagit

den nu i A 26 placerade sekreterarbefattningen i A 27. Då hovrätten från

och med den 1 januari 1948 skulle komma att organiseras på tre avdelningar

och beträffande antalet till hovrätten hörande domsagor bliva nära jämförlig

med hovrätten för Västra Sverige, synes icke något vara att erinra

häremot.

Hovrätten för Övre Norrland har föreslagit inrättande från och med den

1 juli 1947 av en befattning som advokatfiskal i A 24 (eventuellt Eo 24), vilken

jämväl skulle tjänstgöra som kamrerare. Vid hovrätten finnes för närvarande

en sekreterarbefattning i A 26. Då hovrätten från och med den 1

januari 1948 skulle komma att i likhet med hovrätten för Nedre Norrland

vara fördelad på två avdelningar och då vidare antalet till hovrätten hörande

domsagor uppgår till 10 eller till samma antal, som skulle ingå under

nyssnämnda hovrätt, anser lönenämnden, att personalorganisationen i förevarande

hänseende bör bringas i överensstämmelse med vad som föreslagits

för hovrätten för Nedre Norrland. Den förordade advokatfiskalsbefattningen

torde därför böra ersättas med en aktuariebefattning i A 22. Huruvida

behovet av personalförstärkning är så trängande, att aktuarietjänsten bör inrättas

före den 1 januari 1948, undandrager sig lönenämndens bedömande.

Det av Göta hovrätt framförda förslaget om höjning av arvodet till den

tillförordnade notarien vid hovrätten avstyrkes av lönenämnden.

Vad angår det av Svea hovrätt framlagda förslaget om inrättande vid hovrätten

av en befattning som materialförvaltare i lönegrad A 10 finner lönenämnden

det icke omotiverat, att en särskild befattningshavare avses för de

av hovrätten angivna göromålen. Lönenämnden har ej heller funnit anledning

till erinran mot att tjänsten hänföres till 10 lönegraden men håller

före, att den förordade tjänstebenämningen är mindre lämplig.

Lönenämnden har slutligen i Iråga om hovrätternas förslag om förstärk
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ning av expeditionsvaktpersonalen uttalat, att nämnden fumiit antalet dylika

befattningshavare väl ojämnt fördelat å de olika hovrätterna.

I den förut berörda promemorian angående löneställning för viss icke

rättsbildad biträdespersonal har utredningsmannen beträffande hovrätternas

biträdespersonal inledningsvis uttalat, att han vid sin granskning av denna

personalgrupp uteslutande tagit sikte på förhållandena sådana de beräknas

gestalta sig efter rättegångsreformens genomförande den 1 januari 1948. Beträffande

de av samtliga hovrätter framförda förslagen om inrättande av

nya befattningar — ordinarie eller extra ordinarie — i 7 lönegraden, speciellt

avsedda för stenografer, har utredningsmannen erinrat att, sedan numera en

reglerad befordringsgång för biträden med skriv- och kontorsgöromål inom

statsförvaltningen blivit beslutad, nyanställda biträden såsom regel skulle

komma att till en början placeras i den lägsta i befordringsserien ingående

lönegraden (Ex 2). Med hänsyn härtill finner utredningsmannen det kunna

ifrågasättas, huruvida en placering av ett nyanställt biträde i 7 lönegraden

allenast på den grund att vederbörande innehade färdighet i stenografi kunde

anses motiverad eller eljest lämplig. Ehuru en placering i 7 lönegraden av

en befattningshavare med rutinerad färdighet i stenografering enligt utredningsmannens

mening i och för sig kunde anses skälig, har utredningsmannen

förordat att med inrättandet av nybefattningar i 7 lönegraden för stenografer

finge tillsvidare anstå där ej sådant ansåges erforderligt för att bereda

redan i tjänst varande stenografikunniga biträden en skälig löneställning.

Härigenom undvekes den ojämnhet i befordringsgången olika biträden emellan

med därav följande missnöje som kunde befaras uppstå om nyinrättade

befattningar i 7 lönegraden för stenografer besattes med nyanställda biträden.

Emellertid skulle det — enligt vad utredningsmannen vidare anför — med

de löner, som för närvarande erbjudas rutinerade stenografer på den öppna

arbetsmarknaden, måhända uppstå vissa svårigheter att omedelbart tillförsäkra

domstolarna stenografikunniga biträden i den utsträckning, som

krävdes på grund av nya RB:s ikraftträdande. Utredningsmannen har därför

förordat, att hovrätterna skulle övergångsvis erhålla befogenhet alt till stenografikunniga

biträden i 4 eller lägre lönegrad, vilka anlitades för stenografering

vid rättegångsförhandlingar, utbetala särskilda stenografarvoden vid

sidan av den fasta lönen. Några betänkligheter med avseende å andra förvaltningsområden

syntes icke behöva hysas mot en sådan anordning dels med

hänsyn till att det här vore fråga om en provisorisk anordning, dels ock att

det särskilda arvodet skulle utgöra ersättning för ett hög rutin krävande arbete.

Storleken av stenografarvodet borde få allt efter omständigheterna beslutas

av vederbörande hovrätt intill ett av Kungl. Maj:t fastställt maximibelopp,

vilket maximibelopp syntes kunna bestämmas till 50 kronor för månad

eller 600 kronor för år. Dylikt arvode borde framdeles upphöra att utgå

till vederbörande, i den mån för ändamålet inrättades tjänst i 7 lönegraden

eller eljest befordran vunnes till sådan befattning eller befattning i högre

lönegrad.

Vad i övrigt angår hovrätternas biträdesorganisation efter den

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

79

1 januari 1948 har utredningsmannen med utgångspunkt från vad hovrätterna

i sådant hänseende föreslagit i sina petitaskrivelser avseende senare

hälften av nästa budgetår anfört i huvudsak följande:

Svea hovrätt. Den å hovrättssekreterarexpeditionen tjänstgörande kontoristen

har till åliggande, bland annat, att föra diarium över till hovrätten

inkommande skrivelser i administrativa ärenden (ansökningar om förordnanden,

ledigheter, entledigande o. dyl.), att föra kortregister över samtliga

befattningshavare vid hovrätten och de under hovrätten lydande vattendomstolarna

och domsagorna, att upprätta protokoll och skrivelser i personalärenden,

att verkställa meritberäkningar för erhållande av förordnande,

befordringar, löneklassuppflyttningar, att utföra erforderligt utredningsarbete

m. m. samt att i övrigt biträda hovrättssekreteraren i dennes tjänsteåligganden.

Med hänsyn till den kvalificerade arten av dessa göromål, vilka

i avsevärd mån beröra det under hovrätten lydande stora domsområdet,

synes eu uppflyttning väl motiverad. Ur allmänna lönebestämningssynpunkter

synes någon erinran ej heller vara att göra mot att denna biträdesbefattning

hänföres till lönegrad A 15. Tjänsten torde dock efter den förändrade

lönegradsplaceringen böra benämnas kanslist.

De å divisionerna för närvarande tjänstgörande kanslibiträdena skola efter

den nya rättegångsordningens införande utföra alla de expeditionsuppgifter

av olika slag, som sammanhänga med den dömande verksamheten,

och härvid fullgöra en stor del av de uppgifter, som tidigare utförts av befattningshavare

med juridisk utbildning. I likhet med hovrätten anser utredningsmannen,

att dessa uppgifter motivera befattningar i högre löneställning

än kanslibiträdes. En placering av dem i lönegrad All torde för

närvarande få anses lämplig och skälig. Såsom fallet i allmänhet är med

biträden i nämnda lönegrad inom civilförvaltningen i övrigt torde befattningarna

efter uppflyttningen i lönegrad böra benämnas kansliskrivare.

Därest någon av de nuvarande hovrättsnotariebefattningarna även i fortsättningen

bibehålies, höra expedieringsgöromålen å två av hovrättens divisioner

anförtros sådan tjänsteman med biträde av ett för ändamålet anställt kanslibiträde.

Härigenom kan antalet kansliskrivartjänster begränsas till 6.

Av skäl som i det föregående anförts anser vidare utredningsmannen, att

särskilda befattningar i lönegrad A 7, avsedda för stenografer, icke böra inrättas,

utan stenografikunniga biträden i lägre lönegrad böra för ändamålet

anlitas mot särskild ersättning i form av stenografarvode.

Då utredningsmannen i övrigt icke funnit anledning till erinran mot de

uppflyttningar av befattningar till högre lönegrad, som av hovrätten föreslagits,

beräknar utredningsmannen behovet av biträdesbefattningar vid Svea

hovrätt från och med den 1 januari 1948 till 1 kanslist i lönegrad A 15, 6

kansliskrivare i lönegrad All, 1 kontorist i lönegrad A 9, 7 kanslibiträden

i lönegrad A 7, 5 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 17 icke-ordinarie biträden

i lönegraderna Ex 2—Eo 4. För hovrätten torde därjämte böra beräknas

4 stenografarvoden, att tilldelas stenografikunniga biträden i lönegrad

A 4 eller i lägre lönegrad.

Hovrätten för Nedre Norrland. För utförande av expedieringsgöromål å

divisionerna synas åtminstone tillsvidare en kansliskrivare i lönegrad All

och ett kanslibiträde i lönegrad A 7 kunna vara tillfyllest. För stenografering

bör räknas med biträde i lägre lönegrad än A 7. Sammanlagda antalet

icke rältsbildade biträden vid den nya hovrätten synes kunna begränsas

till 8.

I enlighet härmed föreslår utredningsmannen, att vid hovrätten för Nedre

Norrland placeras 1 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kontorist i lönegrad

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

A 9, 2 kanslibiträden i lönegrad A 7 samt 4 icke-ordinarie biträden i lönegraderna

Ex 2—Eo 4. För hovrätten torde böra beräknas 2 stenografarvoden.

Göta hovrätt. Med hänsyn till arten och omfattningen av de kamerala

göromålen vid Göta hovrätt synes det utredningsmannen intet vara att

erinra mot att det biträde, som svarar för dessa göromål, uppflyttas till lönegrad

A 15. Erinras må, att för motsvarande göromål vid Svea hovrätt finnes

inrättad en befattning såsom kamrerare i lönegraden A 22. Då emellertid

tjänstebeteckningen kamrer hittills regelmässigt använts endast för kamerala

tjänster i avsevärt högre tjänstesällning än A 15, föreslår uredningsmannen,

att befattningen efter lönegradsuppflvttningen benämnes kanslist.

1 betraktande av det stora arkiv (4 600 hyllmeter), som ligger under hovrättens

vård, vill utredningsmannen jämväl tillstyrka, att den för arkivvården

närmast ansvarige tjänstemannen erhåller ställning såsom kanslist i lönegrad

A 15. I likhet med vad ovan i motsvarande hänseende tilltstyrkts för

Svea hovrätts vidkommande förordar ock utredningsmannen, att de för expedieringen

å divisionerna avsedda tre befattningarna placeras i lönegrad

All under benämningen kansliskrivare.

Vad åter angår de föreslagna kanslibiträdena i lönegrad A 7, avsedda för

stenografer, åberopar utredningsmannen vad i sådant hänseende i det föregående

anförts, nämligen att för stenografering böra anlitas biträden i lönegrad

A 4 eller i lägre lönegrad, vilka tilldelas särskilda stenografarvoden.

Två kanslibiträdesbefattningar bliva emellertid behövliga för andra ändamål.

Dels synes det utredningsmannen, att till hovrättssekreterarens förfogande

bör ställas en befattningshavare i kanslibiträdes grad såsom närmaste

hjälp vid handläggning av administrativa och liknande ärenden, dels

anser utredningsmannen, om ock med någon tvekan, att det kontorsbiträde,

som är placerat å biblioteket, bör erhålla kanslibiträdes ställning.

Utredningsmannen, som håller före att biträdesuppsättningen vid Göta

hovrätt bör kunna begränsas till 11 befattningshavare, beräknar i enlighet

med det anförda hela antalet befattningar för icke rättsbildade biträden vid

hovrätten till 2 kanslister i lönegrad A 15, 3 kansliskrivare i lönegrad All,

2 kanslibiträden i lönegrad A 7, 1 kontorsbiträde i lönegrad A 4 samt 3 ickeordinarie

biträden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. Hovrätten bör äga rätt förfoga

över medel till 2 stenografarvoden, att tilldelas stenografikunniga biträden

i lönegrad A 4 eller lägre lönegrad.

Hovrätten för Västra Sverige. Det i jämförelse med Göta hovrätts domsområde

betydligt mindre domsområdet under den nya hovrätten för Västra

Sverige föranleder utredningsmannen till den erinran, att en befattning såsom

kansliskrivare i lönegrad A 11 bör vara tillfyllest för det biträde, som

avses skola ombesörja de kamerala göromålen vid hovrätten. Därjämte anses

— på sätt utredningsmannen i motsvarande hänseende förordat för såväl

Svea som Göta hovrätts vidkommande — för expedieringen å divisionerna

böra avses kansliskrivare i lönegrad A 11. Såsom närmaste biträde åt

liovrättssekreteraren i administrativa göromål bör finnas ett kanslibiträde i

lönegrad A 7, varemot för stenografering böra anlitas befattningshavare i

lägre löneställning, mot särskild ersättning i form av stenografarvode.

Då i övrigt antalet icke rättsbildade biträden vid den nya hovrätten synes,

åtminstone tillsvidare, kunna begränsas till 10, beräknar utredningsmannen

antalet erforderliga bi trä desbefattningar till 4 kansliskrivare i lönegrad All,

1 kanslibiträde i lönegrad A 7 samt 5 icke-ordinarie biträden i lönegraderna

Ex 2—Eo 4. Härtill böra komma 2 stenografarvoden, avsedda för stenografikunniga

biträden i sistnämnda lönegrader.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

81

Hovrätten över Skåne och Blekinge. Mot den av skånska hovrätten föreslagna

biträdesuppsättningen har utredningsmannen ingen annan erinran

att framställa än att, i likhet med vad som i det föregående förordats för

Göta hovrätts och hovrättens för Västra Sverige vidkommande, för expedieringen

å hovrättens tre divisioner böra avses tre kansliskrivare i lönegrad

A 11, en befattning för varje division, att såsom närmaste biträde åt hovrättssekreteraren

vid handläggning av administrativa och andra göromål bör

beräknas ett kanslibiträde i lönegrad A 7 — detta likaledes i överensstämmelse

med vad som ansetts bliva behövligt vid nyssnämnda hovrätter —

samt att för stenografering böra användas biträden i lönegrad A 4 eller i

lägre lönegrad, mot särskild ersättning i form av stenografarvoden.

Utredningsmannen föreslår därför, att det erforderliga antalet icke rättsbildade

biträden vid förevarande hovrätt fördelas på lönegrader på följande

sätt, nämligen 4 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kanslibiträde i lönegrad

A 7, 2 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 3 icke-ordinarie biträden i lönegrad

Ex 2—Eo 4. Till hovrättens disposition böra ställas medel för utbetalande

av 2 stenografarvoden till stenografikunniga biträden i lönegrad A 4

eller lägre lönegrad.

Hovrätten för Övre Norrland. Hovrätten har i sin petitaframställning hemställt,

att vid hovrätten måtte nyinrättas en befattning såsom advokatfiskal,

tillika kamrerare. Vid bifall härtill torde annan förändring i anställningsoch

löneförhållanden för den med kassa- och övriga kamerala göromål sysselsatta

kontoristen icke böra ifrågakomma än att kontoristbefattningen uppföres

å ordinarie stat.

Skulle däremot hovrätten icke komma att förstärkas med ytterligare en

jurist utan hovrättssekreteraren i fortsättningen liksom hittills även fungera

såsom hovrättens kamrerare, synes det skäligt och rimligt att det för de

kamerala göromålen svarande biträdet erhåller en högre löneställning än för

närvarande. Enligt vad som erfarits har nämligen ifrågavarande biträde till

följd av den arbetsbörda, som åvilar hovrättssekreteraren, kommit att tämligen

självständigt fullgöra de kamerala arbetsuppgifterna, ett förhållande

som då kan beräknas komma att fortfara. Under angivna förutsättning anser

sig därför utredningsmanen böra föreslå, alt för här ifrågavarande arbetsuppgifter

inrättas en kanslistbefattning i lönegrad A 15 i stället för den

nuvarande icke-ordinarie kontoristtjänsten.

För expeditionsgöromålens utförande å divisionerna torde, i likhet med

vad som i motsvarande hänseende förordats för hovrätten för Nedre Norrland,

böra avses en kansliskrivar- och en kanslibiträdesbefattning. En kansliskrivartjänst

i lönegrad All bör fördenskull nyinrättas vid hovrätten. Därjämte

bör en befattningshavare i kanslibiträdes grad ställas till hovrättssekreterarens

förfogande såsom närmaste biträde.

Å andra sidan förutsätter utredningsmannen, att stenografgöromålen här

liksom vid de övriga hovrätterna anförtros åt stenografikunniga biträden i

lönegrad A 4 eller i lägre lönegrad, mot ersättning i form av särskilt slenografarvode.

I enlighet härmed och då antalet biträden vid hovrätten torde kunna begränsas

till 9, beräknar utredningsmannen biträdesuppsättningen vid hovrätten

på följande sätt: 1 kanslist i lönegrad A 15, 1 kansliskrivare i lönegrad

A 11, 2 kanslibiträden i lönegrad A 7, 1 kontorsbiträde i lönegrad A 4

samt 4 icke-ordinarie biträden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. Två stenografarvoden

torde böra ställas till hovrättens förfogande.

I eu särskild skrivelse den 9 april 1947 har Sveriges Jurist förbund framfört

vissa synpunkter angående domarpersonalens Iöne- och anställningsförhål
Bihang

till riksdagens protokoll 1(JM. 1 sand. Nr 26S.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Departe
ments
chefen.

landen. Beträffande lönesättningen för olika domargrupper ger förbundet

uttryck åt uppfattningen, att presidenterna böra åtnjuta samma inkomst som

justitieråd, att lagmännen böra ha en inkomst som överstiger häradshövdingarnas

i de största domsagorna, alt vice ordförandena på hovrätternas

divisioner böra erhålla lönekompensation för det extra ansvar, som deras

ställning medför, överstigande vad hovrätterna i sina petitaskrivelser föreslagit

och så konstruerat att befattningshavarna icke helt förlora det under

sjukdom eller annan ledighet från tjänsten, ävensom att hovrättsrådens och

krigshovrättsrådets löner snarast böra undergå väsentlig förhöjning. Vad angår

assessorerna framhåller förbundet — under erinran om sin i annat sammanhang

framlagda åsikt att assessorer, vilka tjänstgöra såsom ordinarie ledamöter,

böra utnämnas till hovättsråd — särskilt angelägenheten av att dessa

befattningshavare tillerkännas ställning såsom ordinarie tjänstemän. Beträffande

fiskalerna finner förbundet dessa befattningshavares förhållanden

synnerligen otillfredsställande i fråga om arbetsbörda, avancemang till extra

ordinarie befattning och lönesättning. I sistnämnda hänseende betonar förbundet

starkt vikten av snara radikala förbättringar.

Rörande hovrätternas arbetsbörda under de senaste åren må hänvisas till

en tabell över hovrätternas arbetsbelastning under åren 1943—46 (s. 83).

Med hänsyn till att nya RB träder i kraft den 1 januari 1948 ställer sig

hovrätternas anslagsbehov väsentligt olika för den förra och den senare hälften

av budgetåret 1947/48. Den utbyggnad av organisationen, som påkallas

av den nya rättegångsordningen, erfordras i huvudsak först från och med

ingången av år 1948. I vissa avseenden torde dock till främjande av en smidig

övergång personalförstärkning böra komma till stånd redan från och med

den 1 juli 1947.

Av betydelse för samtliga hovrätters vidkommande äro vissa löneregleringsspörsmål,

som icke enbart äga samband med övergången till en ny rättegångsordning.

Härvidlag kräva i första rummet de i flera tidigare statsverkspropositioner

berörda frågorna om förbättrad löneställning för hovrätternas

divisionsordförande och övriga ledamöter uppmärksamhet. I detta

sammanhang vill jag även erinra att frågan om presidenternas löneställning

redan erhållit sin lösning genom beslut vid årets riksdag. Beslutet

innebär att presidenten i Svea hovrätt i lönehänseende skall jämställas

med justitie- och regeringsråd samt att övriga presidenter skola erhålla en

löneställning som motsvarar förordnandetjänster i nuvarande lönegrad C 12.

{Utgifter å driftbudgeten. För flera huvudtitlar gemensamma frågor s. 73 ff.,

riksdagens skrivelse nr 56.)

Vad angår de hovrättsråd, som äro förordnade till ordförande å division

och som i denna egenskap åtnjuta, utöver lön enligt lönegrad A 30,

arvode med 2 500 kronor, ha sedan länge önskemål förelegat att deras befattningar

måtte förvandlas till ordinarie tjänster i högre lönegrad. I proposition

till 1943 års riksdag (nr 198 s. 15) uttalade föredragande departe
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

Hovrätternas arbetsbelastning under åren 1943—46.

(= summan av »från föregående år uppskjutna» och »under året inkomna» mål enl.

domstolsstatistiken tabell 14 samt från hovrätterna infordrade uppgifter)

Svea

N. Norrland

Ö. Norrland

Göta V. Sverige

Skåne

1943

Vademål............

1 262

137

666

345

Ägo d. mål...........

125

23

63

13

Civ. besvär..........

756

102

511

222

Krim. besvär........

1 888

286

1 126

572

Andra mål..........

6

1

5

0

Summa

4 037

549

2 371

1 152

Därutöver

Vattenmål........

92

Krigsrättsmål......

1 444

1944

Vademål............

1 297

161

639

335

Ägod.mål ..........

119

30

49

14

Civ. besvär..........

826

124

510

231

Krim. besvär........

2 041

286

1 226

566

Andra mål..........

3

0

6

0

Summa

4 286

601

2 430

1 146

Därutöver

Vattenmål........

74

Krigsrättsmål......

1 399

1945

Vademål............

1 127

151

157

286

357

306

Ägod.mål ..........

73

56

24

24

21

16

Civ. besvär..........

1 033

115

130

317

307

245

Krim. besvär........

1 761

242

297

559

527

494

Andra mål..........

3

0

1

2

1

0

Summa

3 997

564

609

1 188

1 213

1 061

4 561

2 401

Därutöver

Vattenmål........

85

Krigsrättsmål......

1 387

1946

Vademål............

931

135

146

291

278

287

Ägod.mål ..........

56

51

26

25

20

26

Civ. besvär..........

1 141

122

137

295

321

247

Krim. besvär........

1 852

263

326

569

599

533

Andra mål..........

2

0

0

5

4

1

Summa

3 982

571

635

1 185

1 222

1 094

4 553 2 407

Därutöver

Vattenmål........ 123

Krigsrättsmål...... 766 *

* Härav inkomna under år 1946 417 st.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

mentschefen att otvivelaktigt starka skäl talade för en förändring till ordinarie

tjänster av dessa befattningar, men med hänsyn till vad chefen för

finansdepartementet i samma års statsverksproposition anfört rörande lönespörsmålens

behandling i då rådande ekonomiska läge fann han sig likväl

förhindrad att framlägga något förslag i ämnet. Riksdagen underströk angelägenheten

av att ordförandebefattningama förändrades till ordinarie tjänster

och förordade, att en omorganisation av dessa befattningar måtte genomföras

så snart ske kunde. I enlighet med de allmänna synpunkter, som anförts

av chefen för finansdepartementet i 1944, 1945 och 1946 års statsverkspropositioner,

har emellertid frågans behandling hittills uppskjutits.

Uppdraget som divisionsordförande i hovrätt har under senare år erhållit

ökad betydelse på grund av den vidgade användningen av muntligt förfarande

och de särskilda krav som förhandlingsledningen under sådana förhållanden

ställer på den som för ordet i rätten. Erfarenheten har emellertid

visat att, med den ställning divisionsordförandena hittills intagit, svårigheter

kunna möta att till dessa befattningar förvärva de lämpligaste krafterna.

På grund härav böra, såsom 1943 års riksdag framhållit, divisionsordförandena

erhålla en högre tjänsteställning och en däremot svarande avlöning.

I enlighet med hovrätternas yrkanden böra ordförandebefattningama hänföras

till chefslöneplanen i gällande avlöningsreglemente. Vid jämförelse

med andra statliga chefsämbeten kan jag emellertid icke tillstyrka, att de

härvid sättas i högre lönegrad än B 2. Ej heller synas tillräckliga skäl föreligga

att, såsom av tvenne hovrätter ifrågasatts, med de nya tjänsterna förena

särskilda tilläggsarvoden. Emellertid bör liksom hittills den divisionsordförande

i Svea hovrätt, som tillika är ordförande å krigshovrätten, i anledning

härav äga uppbära ett arvode, vilket skäligen kan bestämmas till 500 kronor.

Som tjänstebenämning på de nyinrättade befattningarna synes den traditionsrika

domartiteln lagman vara lämplig. Trots påtagliga organisatoriska

olikheter äro de föreslagna befattningarna väl jämförbara både med de svenska

lagmansämbeten, vilka avskaffades år 1849, och med de motsvarande

norska lagmanstjänsterna.

Vid tillsättande av lagmansbefattningar bör, i enlighet med vad 1943 års

riksdag förutskickat, icke i första rummet avseende fästas vid anciennitetssynpunkter

utan till dessa tjänster böra utses sådana domare — från hovrätter

eller underrätter — vilka kunna antagas i särskild grad skickade att

uppfylla de höga krav som måste ställas på hovrätternas avdelningschefer.

Det bör också kunna ifrågakomma, att någon framstående advokat eller

rättsvetenskapsman utses till lagman.

För första hälften av budgetåret erfordras samma antal lagmän som det

för närvarande finnes divisionsordförande, alltså 8 i Svea hovrätt, 4 i Göta

hovrätt, 2 i hovrätten över Skåne och Blekinge och en i hovrätten för övre

Norrland. För tiden efter nya RB:s ikraftträdande kommer, som jag sedermera

torde få tillfälle närmare utveckla, att erfordras en viss utbyggnad av

hovrättsorganisationen och därmed ett större antal avdelningar än för närvarande.

Medan antalet avdelningar i Svea hovrätt tänkes vara oförändrat,

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

85

skulle hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för övre Norrland

ökas med vardera en avdelning och alltså omfatta tre, respektive två avdelningar.

För Göta hovrätt beräknas tre avdelningar bliva erforderliga, alltså

en mindre än för närvarande, och samma antal bör beräknas för den nya

hovrätten för Västra Sverige; hovrätten för Nedre Norrland åter bör organiseras

på två avdelningar. Med hänsyn till vikten av att hovrätternas presidenter

under den nya ordningen fortlöpande deltaga i domstolens dömande

verksamhet förutsätter jag att presidenten skall fungera som ordförande på

en av hovrättens avdelningar i alla hovrätterna utom Svea hovrätt; i sistnämnda

hovrätt torde presidentens administrativa uppgifter och övriga åligganden

icke medgiva att detta regelbundet sker. För den avdelning, där presidenten

skall var ordförande, erfordras alltså ej någon lagman. Från dessa

utgångspunkter torde för första hälften av budgetåret böra upptagas 15 lagmansbefattningar

och för senare hälften 16.

Omfattningen av de särskilda uppgifter, som i fortsättningen skola ankomma

på hovrättsavdelningarnas vice ordförande, kan

icke med större säkerhet bedömas, innan någon erfarenhet vunnits av hovrättsarbetet

under den nya rättegångsordningen. Det är därför enligt min

mening icke möjligt alt för närvarande taga ställning till förslaget om förbättrad

löneställning för dessa hovrättsledamöter. Beträffande några av

dem, nämligen vice ordförandena å de avdelningar där hovrättens president

är ordförande, framstår det visserligen redan nu som sannolikt, att de komma

att erhalla ett betydligt ökat ansvar, då de i större utsträckning än de

övriga vice ordförandena komma att tjänstgöra som ordförande. Ehuru jag

icke innan den nya ordningen trätt i kraft anser mig kunna föreslå höjt arvode

för dessa vice ordförande, vill jag beteckna det som angeläget att denna

arvodesfråga blir föremål för särskilt övervägande.

Vad angar det av Svea hovrätt och föreningen Sveriges hovrättsdomare

framförda önskemålet om ändrade regler beträffande rätten för vice ordförande

att uppbära tilläggsarvodet under tjänstledighet samt föreningens

hemställan om vikariatsersättning, motsvarande arvodet, till den som vid

ledighet ersätter arvodestagaren, vill jag här endast erinra om att dessa spörsmål

behandlats av 1945 års lönekommitté i dess den 11 mars 1947 avgivna

betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m.

Frågorna torde böra närmare övervägas i samband med den slutliga utformningen

av det nya avlöningsreglementet och tillämpningsbestämmelserna

till detta.

Ehuru starka skäl tala för att bereda även de hovrättsråd, som icke

äro ordförande eller vice ordförande, en förbättrad löneställning,

torde frågan om en lönereglering för dessa befattningshavare icke vara

av den beskaffenhet alt den bör upptagas till prövning utan sammanhang

med motsvarande lönespörsmål för vissa andra befattningshavare i rådsställning.

Det synes ej föreligga anledning att — i vidare mån än som följer av

inrättandet av ordinarie assessorstjänster — förorda en ändring av löneställningen

för assessorerna.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

I likhet med bland andra hovrätten över Skåne och Blekinge samt Sveriges

Juristförbund finner jag däremot, att en höjning av fiskaler nas löneställning

bör komma till stånd. Huruvida detta bör ske i samband med fastställande

av viss tidsbestämd befordringsgång för hovrätternas domaraspiranter,

i likhet med vad som vid årets riksdag beslutats för amanuenser inom

statsförvaltningen, kan vara föremål för tvekan. Innan detta och därmed

sammanhängande spörsmål närmare utretts är jag icke beredd att upptaga

frågan om en allmän omreglering av fiskalemas — och därmed tingssekreterarnas

— löneställning. Då emellertid de extra fiskalernas löneställning i jämförelse

med den lönegradsplacering, som beslutats för de yngre amanuenserna

inom statsförvaltningen, framstår såsom särskilt ogynnsam, finner jag det

synnerligen önskvärt att utan tidsutdräkt avägabringa en förbättring för

dessa befattningshavare. Jag finner en lämplig avvägning kunna ernås genom

att de extra fiskalerna uppflyttas från nuvarande lönegrad Ex 20 till lönegrad

Ex 22.

Svea hovrätt har påtalat vissa olägenheter med den nu rådande begränsningen

av rätten att förordna extra ordinarie fiskaler utöver det i personalförteckningen

upptagna antalet. Enligt gällande bestämmelser må extra

ordinarie fiskaler över visst angivet tal förordnas högst intill det antal som

motsvarar antalet extra ordinarie fiskaler vilka inneha stadigvarande adjunktion

för ledamöter med stadigvarande uppdrag utanför hovrätten. På grund

av denna begränsning har det stundom uppstått svårigheter att åt fiskaler, som

efter tjänstgöring som tingssekreterare återkallas till hovrätten, omedelbart

bereda fortsatt extra ordinarie anställning. I likhet med statskontoret finner

jag dessa olägenheter böra avhjälpas på det sätt som hovrätten föreslagit.

Kungl. Maj:t torde sålunda böra erhålla rätt att efter prövning i varje särskilt

fall medgiva anställande av extra ordinarie fiskaler utöver det i hovrätternas

personalförteckningar angivna antalet, därvid Kungl. Maj:t bör

tillse att medgivandet ej kan väntas medföra att flera extra ordinarie fiskaler

än det för varje hovrätt fastställda antalet komma att samtidigt syssla med

fiskalsgöromål.

Det av domarutredningen upptagna spörsmålet om ändrade regler för vikariatsersättning

åt fiskaler med adjunktionsförordnande torde lämpligen höra

upptagas i samband med utformningen av det nya avlöningsreglementet och

dess följdbestämmelser.

Efter införandet fr. o. m. den V7 1947 av den reglerade befordringsgången

för amanuenser m. fl. skulle fiskalsaspirantarvodena komma att

ligga under lönen för tingsmeriterade amanuensaspiranter, medan hittills

motsatt förhållande rått. Till undvikande av en stark relativ försämring av

fiskalsaspiranternas löneförhållanden —- en dylik försämring maste i nuvarande

läge antagas ytterst ogynnsamt påverka rekryteringen till domarbanan

— föreslår jag att fiskalsaspiranternas arvoden provisoriskt höjas

från nuvarande belopp, motsvarande lönegrad Ex 15, till belopp, motsvarande

Ex 17. Till aspirantema vid hovrätten för Övre Norrland bör liksom

hittills utgå ett tilläggsarvode. Detta arvode synes mig — i likhet med vad

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

87

jag i fortsättningen ämnar föreslå beträffande tilläggsarvodet till tingsnotarier

inom denna hovrätts område — böra höjas från nuvarande 300 kronor

till 600 kronor. Den slutliga inplaceringen av hovrättsaspirantema i löneskalan

torde böra närmare övervägas i samband med den utredning rörande

fiskalemas löneställning som jag nyss berörde.

Höjningen av aspirantarvodena bör föranleda en höjning jämväl av arvodena

till de amanuenser och vikarier för notarier i hovrätterna, vilkas

avlöningsförhållanden ställts i visst förhållande till fiskalsaspirantemas (jfr

II ht 1946 s. 46). Arvodena till en var av amanuensen hos besvärsaktuarien

i Svea hovrätt och amanuensen i Göta hovrätt böra bestämmas till belopp

motsvarande lönegrad Ex 18: 15, I-ort. Arvodena till amanuensen hos advokatfiskalen

vid Svea hovrätt och till vikarier för notarier böra bestämmas

till samma belopp som aspirantarvodena.

Innan jag övergår till behandlingen av de olika hovrätternas anslagsäskanden,

vill jag något närmare uppehålla mig vid vissa spörsmål rörande personalbehov

och organisation under den nya rättegångsordningen, vilka äga

betydelse för samtliga hovrätter.

Behovet av ledamöter i hovrätterna efter nya RB:s ikraftträdande

har på senare år behandlats dels i en den 27 maj 1944 dagtecknad

promemoria angående hovrätternas arbetsuppgifter in. m. och dels i 1943

års domarutrednings år 1946 avgivna betänkande. I såväl promemorian som

i betänkandet har antagits att det helt förändrade rättegångssättet i hovrätterna

måste kräva en förstärkning av hovrätternas arbetskrafter. Med utgångspunkt

från en av processlagberedningen verkställd beräkning av det

efter rättegångsreformen erforderliga antalet ledamöter räknades i promemorian

preliminärt med hovrättsrådsbefattningar till ungefär samma antal

(75) som för närvarande samt därutöver med 20 nya ledamotsbefattningar,

vilka sistnämnda föreslogos skola bliva ordinarie assessorer. Domarutredningen

har med utgångspunkt från gjorda beräkningar funnit att ledamotsantalet

i samtliga hovrätter efter rättegångsreformen borde ökas med omkring

30.

Uppenbarligen möter det stora svårigheter att på förhand bilda sig en säker

uppfattning om ledamotsbehovet i hovrätterna under den nya rättegångsordningen.

Att det muntliga förhandlingssättet kräver en icke obetydlig förstärkning

av antalet ledamöter torde emellertid vara obestridligt. I avbidan

på närmare erfarenheter av arbetsförhållandena under den nya ordningen

finner jag mig icke kunna förorda en ökning av ledamotsbefattningama i

vidare mån än som föreslagits i 1944 års promemoria. Jag har därvid särskilt

tagit i betraktande att, även om de muntliga förhandlingarna i allmänhet

måste bli åtskilligt mera tidskrävande än målens behandling enligt hittillsvarande

ordning, en ej ringa tidsvinst för hovrättsledamöterna kan beräknas

genom att utarbetandet av föredragningspromemorior bortfaller och arbetet

med kontrolläsning av målen endast delvis kvarstår.

Med utgångspunkt från alt i hovrätterna skola finnas, förutom 6 presidenter,

omkring 95 ordinarie ledamöter och under förutsättning att hovrätts
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

avdelningarna liksom hittills regelmässigt skola bestå av 4—6 ledamöter,

torde man böra räkna med tjugoen avdelningar för hela riket. Vid proportionell

fördelning mellan de olika hovrätterna komma därvid, såsom jag

tidigare antytt, på Svea hovrätt liksom hittills åtta avdelningar, på envar av

Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige och hovrätten över Skåne och

Blekinge tre avdelningar och på vardera av de båda norrländska hovrätterna

två avdelningar. Jag vill anmärka att det med hänsyn till Svea hovrätts arbetsbörda

och ledamotsantal kunnat ifrågasättas att hovrätten bort organiseras

på nio avdelningar, i vilken händelse sammanlagda antalet hovrättsavdelningar

bort höjas till tjugotvå. I avbidan på närmare erfarenheter av arbetsförhållandena

under den nya ordningen har det dock befunnits lämpligt

att för närvarande stanna vid åtta avdelningar.

Såsom jag likaledes förut nämnt bör i samtliga hovrätter utom Svea hovrätt

presidenten vara ordförande på en avdelning, medan för ordförandeskapet

på de övriga avdelningarna inrättas särskilda lagmanstjänster. Med hänsyn till

lydelsen av 2 kap. 3 § nya RB torde åtminstone en av ledamöterna på hovrättsavdelning

böra upptagas som ordinarie assessor. Proportionen mellan

antalet hovrättsråd och ordinarie assessorer bör med utgångspunkt härifrån

bestämmas så, att av de omkring 80 ledamöter, som ej äro lagmän, 21 —

alltså en för varje hovrättsavdelning — bli ordinarie assessorer.

Antalet f i s k a 1 e r torde i överensstämmelse med domarutredningens förslag

böra beräknas efter samma grund som för närvarande, alltså till 2’/!

per hovrättsavdelning.

Rörande hovrätternas aspiranter har domarutredningen föreslagit att

dessa efter rättegångsreformen skulle beredas vidgade arbetsuppgifter och

i mera utpräglad mån än hittills fullgöra heltidstjänst. Domarutredningén

har vidare konstaterat att aspiranttillströmningen till andra hovrätter än

Svea hovrätt tidvis varit otillfredsställande, medan däremot Svea hovrätt

ofta haft ett jämförelsevis betydande aspiran tö verskott. I syfte att tillgodose

behovet av aspiranter överhuvud taget och särskilt för att leda en del av

aspirantöverskottet i Svea hovrätt över till andra hovrätter har domarutredningen

dels förordat en ökning av det sammanlagda antalet aspirantarvoden

och dels föreslagit införande av en regel att endast så många aspiranter

skulle få mottagas som kunde beredas arvode.

Uppenbarligen är det av utomordentlig vikt, ej minst inför rättegångsreformen,

att de unga juristerna föranledas att söka sig till domarbanan i sådant

antal att hovrätterna vid prövningen av aspiranterna äro i stånd att

göra ett tillfredsställande urval. Under de senaste åren har, bl. a. till följd

av konkurrensen från andra arbetsområden, tillströmningen till hovrätterna

avsevärt minskats. Det är vid sådant förhållande angeläget att hovrätterna

icke förhindras att draga till sig aspiranter av den omständigheten att de

icke disponera över ett tillräckligt antal aspirantarvoden. Jag vill därför i

huvudsak biträda domarutredningens förslag om ökning av antalet sådana

arvoden. Det nuvarande antalet är 24. Jag föreslår att antalet ökas på så

sätt att hovrätterna berättigas anställa 2 aspiranter för varje avdelning samt

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

89

därutöver ytterligare en aspirant för varje hovrätt. Det sammanlagda antalet

arvoden skulle därigenom bli 48.

Den omständigheten att tillströmningen av aspiranter varit relativt god

till den i huvudstaden belägna hovrätten samtidigt som de övriga hovrätterna

tidvis haft att dragas med svårigheter i detta hänseende har föranlett

domarutredningens förslag att endast avlönade aspiranter skulle få tjänstgöra

i hovrätterna. Förslaget har emellertid mött åtskillig kritik. Svea hovrätt

och Sveriges yngre juristers förening ha framhållit att det vore osannolikt

att de unga jurister, som till följd av den ifrågasatta bestämmelsen

komme att utan prövning avvisas från Svea hovrätt, verkligen skulle söka

sig till någon av de hovrätter vilkas förläggningsorter visat sig mindre eftersökta.

Det huvudsakliga resultatet av spärregeln i fråga kunde följaktligen

antagas bli att Svea hovrätt finge göra sitt urval bland en snävare krets aspiranter

än för närvarande men däremot ej att andra hovrätters rekrytering

förbättrades. Enligt min mening kunna dessa farhågor ej betraktas som

ogrundade. Därjämte vill jag särskilt understryka att det av flertalet hovrätter

hittills tillämpade systemet, enligt vilken envar jurist som uppfyller de

formella examens- och meritkraven för fiskalsförordnande i hovrätt har tillfälle

att utan särskilt ansökningsförfarande i fri konkurrens få sin förmåga

prövad, ter sig mera ändamålsenligt och tilltalande än en ordning under

vilken åtskilliga aspiranter berövas denna möjlighet vid en förprövning,

grundad väsentligen blott på examensbetyg och betyg från i regel endast en

häradshövding. Genom den föreslagna höjningen av aspirantarvodenas antal

torde förutsättningar ha skapats för att som regel den som önskar göra aspiranttjänstgöring

i hovrätt under liden för denna tjänstgöring erhåller avlöning.

Det synes mig emellertid av anförda skäl icke tillrådligt att, på sätt

domarutredningens förslag innebär, betaga speciellt den största och därigenom

ur rekryteringssynpunkt viktigaste hovrätten möjligheten att för prövning

mottaga hugade aspiranter som icke för tillfället kunna beredas aspirantarvode

men som icke desto mindre önska bli underkastade bedömning.

Att den av domarutredningen föreslagna grundsatsen i viss mån godtagits

såvitt angår aspiranttjänstgöring i statsdepartementen och länsstyrelserna

kan med hänsyn till de vitt skilda förutsättningarna icke med fördel åberopas

till stöd för spärregelns införande i hovrätterna.

Det är självfallet angeläget att i möjligaste mån främja en bredare rekryteringsbas

även för de hovrätter som varit mindre eftersökta av aspiranterna.

I delta syfte bör enligt min mening undersökas huruvida icke i hovrätter

med livligare tillströmning eu del aspiranter, sedan de prövats och godkänts,

kunde beredas tillfälle att utan särskild ytterligare prövning övergå till annan

hovrätt, där vid tillfället brist på kvalificerade aspiranter råder.

Vad angår hovrätternas icke rätts b ild a de biträden ämnar

jag i anledning av Svea hovrätts därom gjorda, av statskontoret och allmänna

lönenämnden tillstyrkta hemställan, föreslå att hovrätterna erhålla befogenhet

att inom ramen av beviljade anslag själva bestämma lönegradsplaceringcn

för sina icke ordinarie biträden.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

Jag övergår härefter till att behandla de olika hovrätternas framställningar

var för sig.

Svea hovrätt har hemställt att antalet aspirantarvoden redan från och

med första hälften av budgetåret måtte ökas med 4. Jag anser

detta yrkande böra i så måtto bifallas att hovrätten berättigas att från budgetårets

ingång anställa ytterligare 2 fiskalsaspiranter, alltså sammanlagt

14 i stället för hittills 12.

I anledning av hovrättens begäran att få anställa ytterligare en amanuens

för granskning av stämpelbeläggning m. m. finner jag det böra undersökas

huruvida icke ifrågavarande uppgifter i större utsträckning än hittills skulle

kunna uppdragas åt icke rättsbildade befattningshavare. Jag anser mig därför

ej för närvarande kunna förorda bifall till hovrättens begäran.

Vad angår hovrättens yrkanden om viss utbyggnad av biträdesorganisationen

och förbättring av några biträdens löneställning redan från och med

det nya budgetårets början finner jag icke tillräckliga skäl att föregripa den

omreglering av biträdesförhållandena som, efter vad jag senare torde få utveckla,

måste bli nödvändig vid nya RB:s ikraftträdande den 1 januari 1948.

Dock torde redan för förra hälften av budgetåret medel böra beräknas

för att hovrätten skall kunna anställa ett biträde i lönegrad Eo 4, avsett för

stenografarbete. Till detta biträde bör med hänsyn till vederbörandes speciella

kompetens kunna få utbetalas ett tilläggsarvode om högst 50 kronor

i månaden.

Hovrättens hemställan om löneförhöjning åt en nattvakt kan icke av mig

förordas.

Anslagsberäkningen för första hälften av budgetåret torde

i enlighet med det anförda böra ske på följande sätt.

Den beslutade löneregleringen för presidenten samt omvandlingen av 8

divisionsordförandetjänster till lagmansbefattningar i lönegrad B 2 medför

en uppräkning av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän med i runt tal 11 300 kronor. Vidare medför regleringen av

befordringsgången för biträdespersonalen — varigenom 6 ordinarie kontorsbiträdestjänster

i lönegrad A 4 tillkomma och 4 skrivbiträdestjänster i lönegrad

A 2 utgå — en uppräkning av posten med 3 900 kronor. Den allmänna

löneregleringen föranleder härjämte en ökning av posten med i runt tal

112 500 kronor. Anslagsposten torde alltså böra upptagas med i runt tal

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, bör såsom hovrätten föreslagit minskas

med 10 000 kronor, motsvarande ordförandearvoden till 8 hovrättsråd. Pos
-

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie person

a 1 bör uppräknas med medel för avlöning av 2 fiskalsaspiranter och ett

kontorsbiträde i lönegrad Eo 4 med stenograftillägg om 50 kronor i måna
-

480 600

+ 11 300 + 3 900 + 112 500) 368 000 kronor.

ten uppföres alltså med I “ — 10 000) 5 100 kronor.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

91

den, tillsammans i runt tal 8 600 kronor. Vidare bör posten uppräknas med

600 kronor, motsvarande den del av arvodet till nattvakten, som tidigare belastat

kammarkollegiets anslag. Löneregleringen för de extra fiskalerna samt

arvodesregleringen för fiskalsaspiranter, amanuenser m. fl. föranleda en uppräkning

av posten med i runt tal 7 900 kronor. Vidare medför regleringen

av befordringsgången för biträdespersonalen en minskning med 4 200 kronor

och den allmänna löneregleringen en ökning av posten med i runt tal 148 000

kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppräknas med sammanlagt (8 600 +

600 + 7 900 — 4 200 + 148 000) 160 900 kronor till i runt tal I---— +

160 900) 417 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med 47 000 kronor.

Vad angår andra hälften av budgetåret har en undersökning

rörande den relativa arbetsbördan i de olika hovrätterna givit vid handen,

att den av Svea hovrätt beräknade organisationsplanen, upptagande, förutom

presidenten, 8 lagmän, 24 hovrättsråd, 1 krigshovrättsråd och 8 ordinarie

assessorer (jämte 4 extra ledamöter), i sin helhet kan godtagas. Den ifragasatta

höjningen av antalet å personalförteckningen upptagna extra ordinarie

assessorer synes emellertid för närvarande böra komma till stånd endast i så

måtto att antalet höjes till 20.

I anledning av hovrättens yrkande om uppflyttning i lönegrad av hoviättssekreterartjänsten

finner jag, på de skäl som hovrätten anfört och särskilt

med hänsyn till att en självständig beslutanderätt i åtskilliga administrativa

frågor torde böra anförtros innehavaren av denna befattning, att en förbättring

i hans löneställning bör ske från tiden för nya RB:s ikraftträdande.

Lämpligen synes befattningen därvid böra placeras i lönegrad A 28. Tjänstebenämningen

torde böra bibehållas oförändrad.

På personalförteckningen böra upptagas 20 extra ordinarie fiskaler (Eo

22). Antalet aspirantarvoden bör vara 17.

De olika hovrätternas behov av biträdespersonal efter rättegångsreformens

genomförande har ur enhetliga synpunkter undersökts av den utredningsman

som utarbetat den förut omnämnda promemorian angående löneställning

för viss icke rättsbildad biträdespersonal. I promemorian har den av

Svea hovrätt begärda personalförstärkningen i det hela tillstyrkts. Enligt

promemorian skulle den nu till sekreterarexpeditionen knutna kontoristtjänsten

i lönegrad A 9 ersättas med en kanslistbefattning i lönegrad A 15. För

tjänstgöring å envar av sex hovrättsavdelningar skulle —- i stället för nuvarande

kanslibiträdestjänster i lönegrad A 7 — inrättas 6 kansliskrivarbefattningar

i lönegrad All. För de återstående två avdelningarna, där en hovrättsnotarie

antages komma att svara för expeditionsgöromålen, borde ett

kanslibiträde i lönegrad A 7 upptagas såsom notariens biträde vid arbetet

å båda avdelningarna. Särskilda befattningar i lönegrad A 7, avsedda för

stenografer, ha ansetts icke böra inrättas, utan för stenograferingsarbetet

skulle i stället anlitas stenografikunniga biträden i lägre lönegrad med sär
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

skilt tilläggsarvode. Då utredningsmannen i övrigt icke funnit anledning till

erinran mot de uppflyttningar av befattningar till högre lönegrad, som av

hovrätten föreslagits, har behovet av biträdesbefattningar vid Svea hovrätt

från och med den 1 januari 1948 beräknats till 1 kanslist i lönegrad A 15,

6 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kontorist i lönegrad A 9, 7 kanslibiträden

i lönegrad A 7, 5 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 17 icke-ordinarie biträden

i lönegraderna Ex 2—Eo 4. För hovrätten ha därjämte upptagits 4

stenografarvoden att tilldelas stenografikunniga biträden i lönegrad A 4 eller

lägre lönegrad.

Jag anser mig i huvudsak böra biträda vad utredningsmannen föreslagit.

Dock finner jag ytterligare en kontoristbefattning i lönegrad A 9 böra inrättas

och i stället det föreslagna antalet kanslibiträdesbefattningar i lönegrad

A 7 böra minskas från 7 till 6. Med denna förändring avser jag att bereda

placering som kontorist i lönegrad A 9 för ett å arkivarieexpeditionen sysselsatt

biträde, vars arbetsuppgifter torde vara åtskilligt mera krävande än vad

som i allmänhet ankommer på ett kanslibiträde.

Vad angår expeditionsvaktspersonalen synes med hänsyn till det starkt

ökade lokalutrymmet i hovrätten någon förstärkning påkallad. Under beaktande

bl. a. av vad som ansetts erforderligt i övriga hovrätter kan jag emellertid

icke i vidare mån tillstyrka hovrättens yrkanden i denna del än att

på ordinarie stat uppföras — med bibehållande av nuvarande befattning som

förste expeditionsvakt enligt lönegrad A 7 och 6 befattningar som expeditionsvakt

enligt lönegrad A 5 — 3 nya befattningar som expeditionsvakt i

lönegrad A 5. Därutöver böra upptagas 4 expeditionsvakter i lönegrad Eo 5.

Hovrättens förslag om inrättande av en tjänst som materialförvaltare i lönegrad

A 10 torde lämpligen böra upptagas till bedömande i samband med den

utredning om expeditionsvaktspersonalens förhållanden, som skall komma

till stånd.

I enlighet med vad sålunda anförts är följande att iakttaga vid anslagsberäkningen

:

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän bör

med hänsyn till de förordade jämkningarna i hovrättens förslag minskas med

i runt tal 21 400 kronor i förhållande till det av hovrätten beräknade beloppet,

281 000 kronor. Den allmänna löneregleringen föranleder en ökning av

anslagsposten med i runt tal 114 200 kronor. Posten torde böra uppföras med

(281 000 — 21 400 + 114 200) 373 800 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, bör uppföras med det av hovrätten beräknade

beloppet 5 100 kronor.

Vid bifall till mina i det föregående förordade jämkningar i hovrättens förslag

bör vidare anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

personal i förhållande till det av hovrätten beräknade beloppet, 321 100

kronor, å ena sidan minskas med medel för avlöning av 7 fiskalsaspiranter

och en amanuens, tillhopa 24 700 kronor, ävensom med 600 kronor motsvarande

den av hovrätten föreslagna löneförbättringen för nattvakten, samt

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

93

å andra sidan ökas med dels medel för avlöning av 3 extra ordinarie kontorsbiträden,

4 800 kronor, och dels 1 200 kronor för 4 stenograftillägg om

högst 600 kronor för år. Vidare föranleder löneregleringen för extra fiskaler,

arvodesregleringen för fiskalsaspiranter och amanuenser samt den allmänna

löneregleringen en uppräkning av posten med i runt tal (5 600 + 4 000 +

174 400) 184 000 kronor. I enlighet härmed torde anslagsposten böra uppföras

med (321 100 — 24 700 — 600 + 4 800 + 1 200 + 184 000) 485 800

kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med 51 600 kronor.

Ledamotsantalet i hovrätten för Nedre Norrland, som träder i verksamhet

först i och med senare hälften av budgetåret, torde — inom

den för samtliga hovrätter föreslagna ramen av, utom presidenterna, omkring

95 ordinarie ledamöter — böra bestämmas till en lagman, 4 hovrättsråd och

2 ordinarie assessorer. Med hänsyn bl. a. till att presidenten endast hälften av

veckans sessionsdagar kan beräknas tjänstgöra som ordförande å sin hovrättsavdelning

böra vidare medel för en adjungerad ledamot beräknas för

budgethalvåret. På hovrättens personalförteckning torde därjämte böra upptagas

4 extra ordinarie assessorer (Eo 29) samt 5 extra ordinarie fiskaler

(Eo 22). Antalet aspirantarvoden bör vara 5.

Beträffande hovrättens kansli har föreslagits att i hovrätten skola finnas

en hovrättssekreterare, tillika advokatfiskal, i lönegrad A 26 samt en aktuarie,

tillika arkivarie, i lönegrad A 22. För närvarande kan jag emellertid endast

förorda inrättande av en befattning med rättsbildad innehavare, vilken

bör benämnas hovrättssekreterare och placeras i lönegrad A 26. Denne bör

emellertid som sin medhjälpare för bl. a. kamerala göromål erhålla en bokhållare

i lönegrad A 15.

Vad angår biträdespersonalen i övrigt anser jag, i överensstämmelse med

förslag i promemorian angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal,

att i hovrätten böra finnas 1 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1

kontorist i lönegrad A 9, 2 kanslibiträden i lönegrad A 7 samt 4 icke-ordinarie

biträden i lönegrad Ex 2—Eo 4. För hovrätten böra vidare beräknas 2

stenografarvoden. Expeditionsvaktspersonalen torde böra omfatta en förste

expeditionsvakt i lönegrad A 7, en expeditionsvakt i lönegrad A 5 samt en

sådan i lönegrad Eo 5.

Anslagsberäkningen torde böra ske på följande sätt.

De av mig förordade jämkningarna i Svea hovrätts förslag till personalorganisation

medföra i förhållande till hovrättens beräkning en minskning

av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän med

8 200 kronor. Den allmänna löneregleringen föranleder en ökning av posten

med i runt tal 34 300 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med

(68 300 — 8 200 + 34 300) 94 400 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, bör upptagas med det av hovrätten beräknade

beloppet eller med 1 000 kronor.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Anslagsposten till avlöningar till icke -ordinarie personal

bör å ena sidan, med hänsyn till de av mig förordade jämkningarna i den

föreslagna personalorganisationen, minskas med 4 800 kronor och å andra

sidan med hänsyn till löneregleringen för extra fiskaler, arvodesregleringen

för fiskalsaspiranter och den allmänna löneregleringen ökas med i runt

tal (400 + 1 200 + 45 000) 46 600 kronor. Posten torde alltså böra uppföras

med (67 400 — 4 800 + 46 600) 109 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med 12 300 kronor.

Vad angår Göta hovrätts anslag under första hälften av budgetåret

finner jag ej skäl förorda hovrättens begäran om ökning av antalet

extra ordinarie assessorer å hovrättens personalförteckning. Ett av hovrätten

framställt önskemål om viss förbättring i de extra fiskalernas ställning

torde i praktiken åtminstone delvis bli tillgodosett genom den av mig föreslagna

utvidgningen av möjligheterna att förordna extra ordinarie fiskaler.

Hovrättens hemställan att t. f. notarien i hovrätten måtte i löneställning

jämställas med amanuens i hovrätten kan jag icke tillstyrka.

Antalet aspirantarvoden torde redan från och med budgetårets början böra

ökas med ett.

Hovrättens förslag såvitt angår biträdespersonalen finner jag icke böra

tillmötesgås i annan mån än att medel beräknas för anställande av ett begärt

ytterligare biträde i lönegrad Ex 2.

Rörande anslagsberäkningen må följande anföras:

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän bör

med hänsyn till löneregleringen för presidenten samt omvandlingen av 4

ordförandetjänster till lagmansbefattningar i lönegrad B 2 uppräknas med i

runt tal 7 500 kronor. Regleringen av befordringsgången för biträdespersonalen

— varigenom 2 kontorsbiträdestjänster i lönegrad A 4 skulle tillkomma

samt 2 skrivbiträdestjänster i lönegrad A 2 utgå — medför en uppräkning

av posten med i runt tal 200 kronor. Vidare föranleder den allmänna

löneregleringen en ökning av posten med i runt tal 69 400 kronor. Anslags
/227

700

posten torde alltså böra uppföras med i runt tal I——— + 7 500 + 200 +

69 400) 191 000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, bör såsom hovrätten föreslagit minskas

med beloppet för fyra divisionsordförandearvoden eller 5 000 kronor samt

upptagas till 2 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

bör uppräknas med medel för avlöning av en fiskalsaspirant och ett skrivbiträde

i lönegrad Ex 2, tillsammans i runt tal 4 400 kronor. Löneregleringen

för de extra fiskalerna samt arvodesregleringen för fiskalsaspiranter och

amanuenser m. fl. föranleder en uppräkning av posten med i runt tal 1 850

kronor. Vidare föranleder den allmänna löneregleringen en ökning av posten

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Mcij.ts proposition nr 268.

med i runt tal 91 300 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med

Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med 24 700 kronor.

Vad angår andra hälften av budgetåret, då hovrätten skall

omfatta endast tre avdelningar, torde antalet ordinarie ledamöter böra bestämmas

till, jämte presidenten och 2 lagmän, av hovrätten föreslagna 9

hovrättsråd och 3 ordinarie assessorer. Jag kan icke förorda hovrättens hemställan

att därutöver medel måtte beräknas för 2 extra ledamöter. På hovrättens

personalförteckning torde böra upptagas 6 extra ordinarie assessorer

(Eo 29) och 7 extra ordinarie fiskaler (Eo 22). Antal fiskalsaspiranter bör

vara 7.

Beträffande de erforderliga rättsbildade befattningshavarna å hovrättens

kansli, hovrättssekreterare, aktuarie och amanuens, kan jag biträda hovrättens

förslag utom i fråga om lönegradsplaceringen av hovrättssekreterartjänsten.

Denna torde nämligen efter hovrättens delning böra upptagas i lönegrad

A 26. Då tjänsten för närvarande är placerad i lönegrad A 27, bör emellertid

under den nuvarande innehavarens tjänstetid på övergångsstat upptagas

en tjänst som hovrättssekreterare i lönegrad A 27.

I vad angår biträdespersonalen förordar jag, i huvudsaklig anslutning till

förslag i promemorian angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal,

att i hovrätten skola finnas en bokhållare och en kanslist,

båda i A 15, 3 kansliskrivare i lönegrad A 11, 2 kanslibiträden i lönegrad

A 7, 1 lcontorsbiträde i lönegrad A 4 samt 3 icke-ordinarie biträden i lönegraderna

Ex 2—Eo 4. Hovrätten bör äga förfoga över 2 stenografarvoden.

Expeditionsvaktspersonalen torde, såsom hovrätten begärt, böra bestå av

en förste expeditionsvakt i lönegrad A 7 och 2 expeditionsvakter i lönegrad

A 5 jämte en springpojke.

Anslagsberäkningen bör ske på följande sätt:

De av mig förordade jämkningarna av hovrättens förslag till personalorganisation,

löneställning för presidenten och lönegradsplacering av lagmännen

föranleder en minskning av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän med 19 000 kronor i förhållande till det av hovrätten

beräknade beloppet, 118 800 kronor. Den allmänna löneregleringen

medför å andra sidan en ökning av posten med i runt tal 54 900 kronor.

Anslagsposten torde alltså böra uppföras med (118 800 —19 000 +

54 900) 154 700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. M a j : t, bör uppföras med det av hovrätten beräknade

beloppet 1 500 kronor.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

personal medföra de av mig förordade jämkningarna i den föreslagna

personalorganisationen en ökning av posten med i runt tal 700 kronor. Vi
-

''248 300

+ 4 400 + 1 850 + 91 300) 221 700

kronor.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

dare föranleder arvodesregleringen för fiskalsaspiranter och amanuenser en

ökning av posten med i runt tal 2 400 kronor. Härtill kommer den allmänna

löneregleringen som medför en uppräkning av posten med i runt tal 61 600

kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med (84 800 + 700 + 2 400

+ 61 600) 149 500 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 18 300 kronor.

Hovrätten för Västra Sverige, vilken träder i verksamhet först från och

med senare hälften av budgetåret, torde böra erhålla en ordinarie

ledamotsuppsättning, motsvarande den för Göta hovrätt beräknade. På

personalförteckningen böra vidare upptagas 6 extra ordinarie assessorer

(Eo 29) och 7 extra ordinarie fiskaler (Eo 22). Antalet fiskalsaspiranter bör

vara 7. Å hovrättens kansli torde liksom i Göta hovrätt böra finnas i hovrättssekreterare

i lönegrad A 26 och en aktuarie i lönegrad A 22, varemot

någon amanuens ej erfordras. De arbetsuppgifter, som ankomma på den för

Göta hovrätt upptagne bokhållaren, torde i hovrätten för Västra Sverige kunna

fyllas av en kansliskrivare i lönegrad A 11. Någon kanslist erfordras ej.

Biträdesorganisationen torde vid nu angivna förhållanden böra bestå av 4

kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kanslibiträde i lönegrad A 7 samt 5 ickeordinarie

biträden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. Till hovrättens disposition

böra ställas 2 stenografarvoden. Slutligen böra upptagas en förste expeditionsvakt

i lönegrad A 7 och 2 expeditionsvakter i lönegrad A 5.

Rörande anslagsberäkningen är följande att iakttaga:

I enlighet med det anförda torde anslagsposten till avlöningar till

ordinarie tjänstemän böra minskas med i runt tal 25 600 kronor i

förhållande till det av Göta hovrätt beräknade beloppet 122 200 kronor. Den

allmänna löneregleringen föranleder en ökning av posten med i runt tal

55 100 kronor. Posten torde alltså böra uppföras med (122 200 — 25 600 +

55 100) 151 700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, bör på sätt hovrätten beräknat upptagas

med 1 500 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke- ordinarie personal

torde med hänsyn till de av mig förordade jämkningarna i hovrättens förslag

till personalorganisation ökas med i runt tal 5 000 kronor. Vidare föranleder

arvodesregleringen för fiskalsaspiranter samt den allmänna löneregleringen

en ökning av posten med i runt tal (2 200 + 63 100) 65 300 kronor.

Anslagsposten torde alltså böra uppföras med (82 900 + 5 000 + 65 300)

153 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 18 300 kronor.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har hemställt att möjlighet måtte öppnas

att redan under första hälften av budgetåret organisera

hovrätten på tre avdelningar ävensom att hovrätten måtte erhålla ytterligare

en ledamot och i samband därmed en av de nuvarande extra ledamotsbefattningama

utbytas mot en hovrättsrådstjänst. Då emellertid de senaste upp
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

97

gifterna om hovrättens arbetsbelastning icke klart styrka behovet av en sådan

omedelbar utbyggnad av organisationen, kan jag icke förorda bifall till

hovrättens hemställan. Enligt samma grund som för de övriga hovrätterna

torde medel böra beräknas för ytterligare en fiskalsaspirant (utöver nuvarande

3). Hovrättens förslag rörande förbättrad leneställning m. m. för hovrättssekreteraren

och vissa biträden samt rörande ökning av fiskalspersonalen

synas mig böra slutligt prövas först i samband med den nyorganisation

som erfordras i anledning av nya RB:s ikraftträdande. Såsom hovrätten begärt

böra emellertid redan nu medel beräknas till en ny kontorsbiträdesbefattning

i lönegrad Eo 4. Den av hovrätten yrkade höjningen av beloppet för

ersättning till tillfälliga vikarier torde kunna begränsas till 2 000 kronor.

Beträffande anslagsberäkningen är följande att iakttaga:

Den beslutade löneregleringen för presidenten samt omvandlingen av 2

divisionsordförandetjänster till lagmansbefattningar i lönegrad B 2 medför

en uppräkning av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän med i runt tal 3 900 kronor. Vidare medför regleringen av

befordringsgången för biträdespersonalen — varigenom en ordinarie kontorsbiträdestjänst

i lönegrad A 4 skulle tillkomma och en skrivbiträdestjänst

i lönegrad A 2 utgå — en uppräkning av posten med 200 kronor. Den allmänna

löneregleringen föranleder härjämte en ökning av posten med i runt

tal 42 700 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med

3 900 + 200 + 42 700) 117 600 kronor.

141 600

~2

+

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj: t, bör minskas med 2 500 kronor, mot
-

svarande ordförandearvoden till 2 hovrättsråd. Posten uppföres med I—

— 2 500) 1 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie person

a 1 bör uppräknas med medel för avlöning till en fiskalsaspirant och ett

kontorsbiträde i lönegrad Eo 4, tillsammans i runt tal 4 600 kronor, ävensom

med 2 000 kronor för ersättning till tillfälliga vikarier. Löneregleringen

för extra fiskaler, arvodesregleringen för fiskalsaspiranter samt den allmänna

löneregleringen föranleder en uppräkning av posten med i runt tal

(800 + 600 + 50 200) 51 600 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras

med i runt tal |127^500 + 4 600 + 2 000 + 51 600) 122 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 14 400 kronor.

För andra hälften av budgetåret torde hovrätten, som förut

nämnts, böra organiseras på tre avdelningar. Räknat efter samma grunder

som tillämpats för de övriga hovrätterna bör hovrätten bestå av, utom president

och 2 lagmän, 8 hovrättsråd och 3 ordinarie assessorer. På personalförteckningen

böra därutöver upptagas 6 extra ordinarie assessorer (Eo 29)

samt 7 extra ordinarie fiskaler (Eo 22). Vidare torde, med hänsyn bl. a. till

Biliang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 268.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

att presidenten kan antagas tjänstgöra som ordförande endast hälften av veckans

sessionsdagar, i hovrätten böra finnas en extra ledamot. Antalet fiskalsaspirantarvoden

bör vara 7. Hovrättssekreterartjänsten synes alltjämt

böra vara placerad i lönegrad A 26.

Beträffande biträdespersonalen ansluter jag mig till förslaget i promemorian

angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal, enligt

vilken i hovrätten skola finnas 4 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kanslibiträde

i lönegrad A 7, 2 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 3 icke-ordinarie

biträden i lönegrad Ex 2—Eo 4. Till hovrättens disposition böra ställas 2

stenografarvoden.

Slutligen torde böra upptagas eu förste expeditionsvakt i lönegrad A 7, en

expeditionsvakt i lönegrad A 5 och en expeditionsvakt i lönegrad Eo 5.

Anslagsberäkningen kommer att te sig på följande sätt:

De av mig förordade jämkningarna i hovrättens förslag till personalorganisation,

löneställning för presidenten samt lönegradsplacering för lagmännen

föranleda en minskning av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän med i runt tal 5 000 kronor i förhållande till

det av hovrätten beräknade beloppet, 96 900 kronor. Den allmänna löneregleringen

medför en ökning av posten med 52 400 kronor. Anslagsposten torde

alltså böra uppföras med (96 900 -— 5 000 + 52 400) 144 300 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Ma j : t, bör beräknas till 1 500 kronor, motsvarande

3 viceordförandearvoden å 1 000 kronor för helt år räknat.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

bör med hänsyn till de av mig förordade jämkningarna i den föreslagna

personalorganisationen minskas med i runt tal 7 600 kronor i förhållande

till det av hovrätten beräknade beloppet 97 500 kronor. Löneregleringen för

extra fiskaler, arvodesregleringen för fiskalsaspiranter samt den allmänna

löneregleringen medför en uppräkning av posten med (400 + 1 900 + 64 600)

66 900 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med (97 500 — 7 600

+ 66 900) 156 800 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 18 100 kronor.

Vad angår hovrätten för övre Norrland under första hälften av

budgetåret, finner jag icke tillräckliga skäl föreligga att, såsom hovrätten

önskat, beräkna medel för extra ledamot för mer än fyra månader avhalvåret.

Hovrätten har hemställt om inrättande av en särskild advokatfiskalstjänst

för fiskaliska och kamerala arbetsuppgifter. Av hovrättens redogörelse framgår,

att en arbetslättnad för hovrättssekreteraren, som för närvarande svarar

också för advokatfiskalsbestyren, är påkallad. Enligt min mening torde

emellertid den önskade avlastningen lämpligast vinnas genom inrättande av

en kvalificerad biträdestjänst för kamerala göromål med tjänstebenämningen

bokhållare och placering i lönegrad A 15.

Fiskalsaspiranternas antal bör även för denna hovrätt ökas med en (från

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

99

2 till 3). Det särskilda årliga tilläggsarvodet till fiskalsaspiran terna i denna

hovrätt torde, i likhet med motsvarande tilläggsarvode till tingsnotarier m. fl.

under hovrätten, böra höjas från 300 kronor till 600 kronor.

Vad angår hovrättens yrkanden om förbättring i olika hänseenden av biträdenas

ställning torde det icke finnas anledning föregripa den omreglering

av biträdesorganisationen som erfordras med ingången av år 1948.

Rörande anslagsberäkningen är följande att iakttaga:

Den beslutade löneregleringen för presidenten, omvandlingen av divisionsordförandetjänsten

till lagmansbefattning i lönegrad B 2 samt inrättandet

av en bokhållaretjänst i lönegrad A 15 medföra eu uppräkning av anslagsposten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän med i runt tal

5 100 kronor. Vidare medför regleringen av befordringsgången för biträdespersonalen

-— varigenom en ordinarie kontorsbiträdestjänst i lönegrad A 4

skulle tillkomma — en höjning av posten med i runt tal 1 400 kronor. Den

allmänna löneregleringen föranleder härjämte en ökning av posten med i

runt tal 24 300 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med

(72 200

—~ + 5 100 + 1 400 + 24 300) 66 900 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskild, a ersättningar, bestämda

av Kungl. M a j : t, bör minskas med ett ordförandearvode samt

/2 900

alltså uppföras med I—-— — 1 250) 200 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

bör uppräknas med medel för avlöning av en fiskalsaspirant ävensom med

kostnaden för höjda tilläggsarvoden till aspiranterna, tillsammans i runt tal

4 400 kronor. Den reglerade befordringsgången för biträdespersonalen medför

en nettominskning av i runt tal 900 kronor. Löneregleringen för extra

fiskaler, arvodesregleringen för fiskalsaspiranter samt den allmänna löneregleringen

föranleda en uppräkning av posten med i runt tal (400 + 1 000 +

30 300) 31 700 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med i runt

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 8 500 kronor.

För andra hälften av budgetåret, då hovrätten skall vara

organiserad på två avdelningar, torde för densamma böra upptagas, utom

eu president och en lagman, 5 hovrättsråd och 2 ordinarie assessorer. Denna

ledamotsuppsättning är så avvägd att särskild vikarie på vanlig ledamotsplats

icke tänkes erforderlig under de tider, beräknade till hälften av sessionsdagarna,

då presidenten på grund av sina administrativa uppgifter ej

utövar ordförandefunktionen å hovrättens ena avdelning. På personalförteckningen

böra upptagas 4 extra ordinarie assessorer (Eo 29) samt 5 extra

ordinarie fiskaler (Eo 22). Fiskalsaspiranternas antal bör vara 5.

Hovrättssekreterartjänsten synes alltjämt böra vara placerad i lönegrad

tal

76 900

+ 4 400 — 900 + 31 700) 73 700 kronor.

Z

A 26.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Biträdesorganisationen torde böra omfatta, utom en bokhållare i lönegrad

A 15, en kansliskrivare i lönegrad All, en kontorist i lönegrad A 9, 2 kanslibiträden

i lönegrad A 7, 1 kontorsbiträde i lönegrad A 4 samt 4 icke-ordinarie

biträden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. I förhållande till förslaget i promemorian

angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal innebär

detta en utökning med en kontorist i lönegrad A 9. Två stenografarvoden

torde böra ställas till hovrättens förfogande. Vidare böra i hovrätten

finnas en förste expeditionsvakt i lönegrad A 7 och en expeditionsvakt i lönegrad

A 5, varjämte arvode beräknas för en eldare.

Anslagsberäkningen torde böra ske på följande sätt:

De av mig förordade jämkningarna i hovrättens förslag till personalorganisation

föranleda en nettominskning av anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän med i runt tal 16 400 kronor i förhållande

till det av hovrätten beräknade beloppet 76 700 kronor. Den allmänna

löneregleringen medför å andra sidan en uppräkning av posten med

i runt tal 34 400 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med

(76 700 — 16 400 + 34 400) 94 700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bebestämda

av Kungl. Maj: t, bör beräknas till 1 000 kronor, motsvarande

2 vice-ordförandearvoden å 1 000 kronor för helt år räknat.

Vid bifall till mina i det föregående förordade jämkningar i hovrättens förslag

bör vidare anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

personal i förhållande till det av hovrätten beräknade beloppet

60 200 kronor minskas med i runt tal 2 600 kronor. Arvodesregleringen för

fiskalsaspiranter samt den allmänna löneregleringen föranleda en uppräkning

av anslagsposten med i runt tal (1 600 + 41 500) 43 100 kronor. Posten

torde böra uppföras med (60 200—-2 600 + 43 100) 100 700 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 11800 kronor.

Liksom hittills böra, i den mån så erfordras på grund av att hovrätternas

befattningshavare tagas i anspråk för uppdrag utom hovrätten, högst 45

assessorer kunna förordnas utöver de i personalförteckningen upptagna extra

ordinarie assessorerna.

Rörande hovrätternas rätt att anställa extra fiskaler torde det böra ankomma

på Kungl. Maj:t att vid avlöningsstatens fastställande meddela bestämmelser

av huvudsakligen samma innebörd som hittills.

Besluten rörande ändrad löneställning för hovrätternas presidenter samt

bifall till förslagen om utbyte av 15 hovrättsrådsbefattningar mot lagmansbefattningar

och om inrättande av en befattning såsom bokhållare i lönegrad

A 15 vid hovrätten för Övre Norrland böra liksom de förut anmärkta av den

reglerade befordringsgången för biträdespersonalen föranledda förändringarna

— tillkomsten av 10 befattningar såsom kontorsbiträde i lönegrad A 4

samt bortfallandet av 7 befattningar såsom skrivbiträde i lönegrad A 2 —

föranleda ändringar i hovrätternas personalförteckning för första hälften av

budgetåret 1947/48. Vad angår tiden efter den 1 januari 1948 skulle, vid

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

bifall till vad som förordats beträffande hovrätternas personalorganisation,

personalförteckningen med nu gällande avlöningsbestämmelser få det utseende,

som framgår av följande uppställning:

Befattning

Löne-

grad

Svea

hovrätt

Göta

hovrätt

Hov-

rätten

över

Skåne

och

Blekinge

Hov-

rätten

för

Västra

Sverige

Hov-

rätten

för

Nedre

Norr-

land

Hov-

rätten

för

övre

Norr-

land

Tjänstemän å ordinarie

stat

President...................

1

1

1

1

1

I 1

1

Lagman ....................

B 2

8

2

2

2

1

1

Hovrättsråd................

A 30

24

9

8

9

4

5

Krigshovrättsråd............

A 30

1

—

—

—

[ Assessor....................

A 29

8

3

3

3

2

2 i

Hovrättssekreterare..........

A 262

1

—

1

1

1

1 |

Advokatfiskal...............

A 24

1

—

__

_

-

_

överkrigsfiskal..............

A 24

1

—

_

_

Aktuarie ...................

A 22

1

1

1

1

_

Arkivarie...................

A 22

1

—

_

_

_

I

Kamrerare..................

A 22

1

—

_

_

_

_ j

Hovrättsnotarie.............

A 22

3

—

_

_

_

_

Bokhållare..................

A 15

—

1

—

_

1

1

Kanslist....................

A 15

1

1

—

_

_

—

Kansliskrivare..............

A 11

6

3

4

4

1

1 !

Kontorist...................

A 9

2

—

—

—

1

1

Förste expedition svakt.......

A 7

1

1

1

1

1

1

Kanslibiträde...............

A 7

6

2

1

1

2

2

Expeditionsvakt ............

A 5

9

2

1

2

1

1

Kontorsbiträde..............

A 4

5

1

2

—

1

Tjänsteman å övergångsstat

Hovrättssekreterare..........

A 27 |

—

1 1

—

—

—

—

Extra-

ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20

Assessor....................

29

20

6 i

6

6

4

4

Fiskal.....................

22

20

7

7

7

5

5

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t alt i hovrätternas personalförteckning

vidtaga i det föregående angivna ändringar;

dels fastställa följande avlöningsstat för hovrätterna, att

tillämpas under första hälften av budgetåret 1947/48:

Presidenten i Svea hovrätt är i lönehänseende jämställd med justitie- och regeringsrådÖvriga

presidenter ha samtna löneställning som för förordnandetjänster i lönegrad C 12.

2 Hovrättssekreteraren vid Svea hovrätt är placerad i lönegrad A 28.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Avlönings stat.

Svea hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 368 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 5 100

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 417 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 47 000

Summa kronor 837 100

Göta hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 191 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis . . » 2 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 221 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............. » 24 700

Summa kronor 439 400

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 117 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis . . » 1 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 122 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. » 14 400

Summa kronor 255 000

Hovrätten för Övre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 66 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 73 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 8 500

Summa kronor 149 300

dels fastställa följande avlöningsstat för hovrätterna, att

tillämpas under senare hälften av budgetåret 1947148:

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

103

Avlöningsstat.

Svea hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis .......................... kronor 373 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 5 100

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 485 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 51 600

Summa kronor 916 300

Göta hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis .......................... kronor 154 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 500

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 149 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 18 300

Summa kronor 324 000

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 144 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 500

3. Avlöningar till. icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 156 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 18 100

Summa kronor 320 700

Hovrätten för Västra Sverige.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 151 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 500

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ....................... » 153 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 18 300

Summa kronor 324 700

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Hovrätten för Nedre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 94 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 109 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 12 300

Summa kronor 216 900

Hovrätten för Övre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 94 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 100 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 11 800

Summa kronor 208 200

dels ock till Hovrätterna: Avlöningar för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av .............................. kronor 3 991 600.

9. Hovrätterna: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget är i gällande riksstat

uppfört med 130 800 kronor. Belastningen å anslaget var under sistförflutna

budgetår 145 600 kronor.

Kungl. Maj:t har den 7 juni 1946 fastställt omkostnadsstat för hovrätterna,

enligt vilken stat anslaget fördelats på följande sätt, nämligen

å Svea hovrätt 59 1 00 kronor, därav 6 000 kronor till sjukvård m. m.,

6 600 kronor till reseersättningar och 46 500 kronor till expenser,

å Göta hovrätt 32 000 kronor, därav 2 000 kronor till sjukvård m. m.,

4 200 kronor till reseersättningar och 25 800 kronor till expenser,

å hovrätten över Skåne och Blekinge 21 800 kronor, därav 600 kronor till

sjukvård m. m., 1 700 kronor till reseersättningar och 19 500 kronor till expenser

samt

å hovrätten för övre Norrland 17 900 kronor, därav 400 kronor till sjukvård

m. m., 3 000 kronor till reseersättningar och 14 500 kronor till expenser.

Beträffande de till expenser anvisade beloppen har bestämts följande fördelning

å medel för bränsle, lyse och vatten samt medel för övriga expenser.

Svea hovrätt.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .................... kronor 10 000

Övriga expenser, högst................................. » 36 500

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

Göta hovrätt.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis...................... kronor 7 500

Övriga expenser, högst ................................ » 18 300

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .................... kronor 7 700

Övriga expenser, högst ................................ » 11800

Hovrätten för övre Norrland.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .................... kronor 5 500

Övriga expenser, högst................................. » 9 000

1 sina förut omnämnda skrivelser med anslagsäskanden för

nästa budgetår ha hovrätterna framlagt förslag jämväl rörande medelsbehovet

till omkostnader. Svea och Göta hovrätter ha därjämte framlagt dylika

förslag beträffande hovrätten för Nedre Norrland resp. hovrätten för Västra

Sverige.

Svea hovrätt föreslår för första hälften av budgetåret höjning

av delposten till bränsle, lyse och vatten. Hovrätten åberopar

såsom skäl härför att hovrätten efter kammarkollegiets ombyte av ämbetslokaler

kommer att taga i anspråk i det närmaste hela Kungshuset. Det syntes

hovrätten lämpligt, att kostnaderna för bränsle, lyse och vatten i dess

helhet belastade hovrättens anslag. Efter samråd med kammarkollegiet har

posten för helt år räknat ansetts böra höjas från 10 000 kronor till 18 000

kronor, motsvarande summan av de på hovrättens och kollegiets stater för

närvarande upptagna beloppen. För budgethalvåret skulle höjningen alltså

utgöra 4 000 kronor.

För senare hälften av budgetåret föreslår hovrätten ökning av

anslagsposten till sjukvård m. m. med 2 000 kronor samt av delposterna

till bränsle, lyse och vatten och till övriga expenser med

5 000 kronor resp. 10 150 kronor.

Beträffande anslagsposten till sjukvård m. m. motiveras höjningen med

den föreslagna ökningen av hovrättens personal ävensom med att belastningen

å posten under budgetåren 1942/43—1945/46 utgjort resp. 6 323 kronor,

6 122 kronor, 7 765 kronor och 10 249 kronor.

Höjningen av posten till bränsle, lyse och vatten med 1 000 kronor utöver

vad som föreslås för första budgethalvåret motiveras med de ökade kostnader,

som föranledas av att vindsvåningen i Kungshuset under pågående ombyggnadsarbeten

inredes till tjänstelokaler.

Beträffande höjningen av posten till övriga expenser anför hovrätten:

Det ökade lokalutrymmet och tillkomsten av nytt kollektivavtal för städningspersonal

medför en betydande stegring av utgifterna för städning och

renhållning, från för närvarande omkring 11 000 kronor till ett beräknat belopp

av 18 000 kronor för helt år eller sålunda till 9 000 kronor för ett halvt

år. Kostnaderna för skrivmaterialier, papper m. m. hava oavbrutet ökat från

omkring 6 500 kronor under budgetåret 1942/43 till i det närmaste 10 000

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

kronor under budgetåret 1945/46 och väntas stiga ytterligare. Med hänsyn

härtill hava dessa kostnader beräknats till 6 000 kronor under det halvår

varom nu är fråga. Utgifterna för telefon,, telegram och annonsering, under

de senaste åren i genomsnitt omkring 7 500 kronor för år, komma att öka

avsevärt, främst på grund av höjda abonnemangsavgifter. I hovrätten kommer

nämligen att anordnas en automatisk telefonväxel med anknytningar

till de flesta rummen. Kostnaderna för telefon m. m. beräknas till 6 700

kronor under första halvåret 1948. Kostnader för inköp och underhåll avmöbler,

samt för bokinköp, bindning av böcker torde tills vidare kunna beräknas

till i huvudsak motsvarande belopp, vartill utgifterna uppgingo under

budgetåret 1945/46, i avrundade belopp 2 400 och 11 000 kronor eller

sålunda för halvt år till 1 200 och 5 500 kronor. Delposten övriga expenser

har i enlighet härmed upptagits till (9 000 + 6 000 + 6 700 + 1 200 + 5 500

=) 28 400 kronor.

Den föreslagna anslagsökningen utgör alliså för hela budgetåret (4 000 +

2 000 + 5 000 + 10 150) 21 150 kronor.

Vad angår hovrätten för Nedre Norrland föreslår Svea hovrätt följande

omkostnadsstat för halvåret Vi—3% 1948:

1. Sjukvård in. in., förslagsanslag........................ kronor 600

2. Reseersättningar, förslagsanslag....................... » 3 000

3. Expenser

a) bränsle, lyse och vatten, förslagsanslag

...........................kronor 3 000

b) övriga expenser, högst ............ » 10 400 » 13 400

Summa kronor 17 000.

Göta hovrätt bar för första hälften av budgetåret icke föreslagit

någon avvikelse från vad för närvarande gäller.

För senare hälften av budgetåret föreslår hovrätten sänkning

av anslagsposterna till sjukvård m. m. och till reseersättningar

med 250 kronor resp. 300 kronor. Beträffande anslagsposten till

e xpenser föreslås ökning av delposten till bränsle, lyse och

vatten med 250 kronor samt sänkning av delposten till övriga expenser

med 50 kronor. Härom anföres:

Delposten: Bränsle, Igse och vatten.

Omändringen av den nuvarande arkivbyggnaden till ämbetsbyggnad medför,

att byggnaden under hela eldningssäsongen måste hållas helt uppvärmd.

För närvarande uppvärmes byggnaden endast i viss mindre utsträckning till

föreskriven rumstemperatur. I de stora delar av byggnaden, som användas

till förvaring av arkivalierna, hålles en förhållandevis låg temperatur. Lyseoch

vattenåtgången torde efter omändringen bliva avsevärt större än förut.

Den ökning i kostnaderna, som härav skulle bliva en följd, motverkas till

en del därav att den faktiska belastningen av delposten under budgetåret

1946/1947 varit avsevärt mindre än anvisat anslag och ej heller under innevarande

budgetår visat anmärkningsvärt stigande tendens. Hovrätten föreslår

fördenskull, att anslaget för den tid, varom nu är i fråga, bestämmes till

4 000 kronor.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

107

Delposten: Övriga Expenser.

Behovet av medel för underhåll och reparationer av möbler väntas bliva

betydligt mindre än tidigare och beräknas av hovrätten för ifrågavarande

halvår till 200 kronor. Kostnaderna för städning, tvätt och rengöring komma

med hänsyn till att de lokaler, som kräva städning, bliva väsentligt ökade

samt att avlöningen till städpersonal enligt nyligen träffat avtal blivit höjd,

att för framtiden bli väsentligt högre än för närvarande. För nu ifrågavarande

halvår beräknas dessa kostnader till 3 000 kronor. De fasta telefonkostnaderna

komma på grund av den i följd av lokalutvidgningarna nödvändiga

ökningen av telefonabonnemangen att stiga, men i och med minskningen av

domsområdet väntas samtalsavgifterna nedgå. Kostnaderna för telefon beräknas

av hovrätten till 2 100 kronor. Med hänsyn till förhållandena efter

uppdelningen beräknar hovrätten, att en viss sänkning av kostnaderna för

skrivmateriel kommer att uppstå, och upptager kostnaderna härför för halvåret

till 1 300 kronor. Kostnaderna för bokinköp och bindning beräknas

för halvåret till 2 500 kronor. Sammanlagda beloppet av de under delposten

övriga expenser redovisade posterna utgör för halvåret 9 100 kronor.

För denna hovrätts del föreslås alltså anslagsbeloppet sänkt med sammanlagt

(250 + 300 — 250 + 50) 350 kronor.

För hovrätten för Västra Sverige föreslår Göta hovrätt följande omkostnadsstat

för halvåret Vi—3% 1948:

1. Sjukvård in. m., förslagsanslag ...................... kronor 750

2. Reseersättningar, förslagsanslag ...................... » 1200

3. Expenser

a) bränsle, lyse och vatten, förslags
-

Beträffande anslagsbeloppet till övriga expenser har hovrätten anfört särskild

motivering. Sålunda anföres:

Kostnader för skrivmateriel beräknar hovrätten till kronor 1 750. Posten är

högre än motsvarande post för Göta hovrätt. Hovrätten anser detta erforderligt

för tid, varom nu är fråga, med hänsyn till att hovrätten för Västra

Sverige icke vid början av sin verksamhet har dylik materiel i förråd. Kostnader

för telefon samt underhåll och reparationer av möbler beräknas uppgå

till samma belopp som motsvarande poster för Göta hovrätts del eller 2 100

kronor och 200 kronor. Kostnaden för städning, tvätt och rengöring upptages

med hänsyn till de större lokalutrymmena och högre lönetariff för halvåret

till 4 000 kronor. Då hovrätten utgår från att särskilt anslag beviljas till anskaffande

av ett bibliotek för hovrätten för Västra Sverige, och då kostnader

för bindning av renovationer in. in. för denna hovrätt torde bli relativt obetydliga

under det halvår, varom nu är fråga, beräknar hovrätten, att 1 550

kronor räcka för dessa ändamål under ifrågavarande budgethalvår. Sammanlagda

beloppet av under delposten övriga expenser redovisade poster

utgör kronor 9 (500.

Hovrätten över Skåne och Blekinge föreslår, under hänvisning till utgifterna

under senare år, höjning av samtliga omkostnadsposter. Hovrätten upplyser,

att belastningen å detta anslag under budgetåren 1942/43—1945/4(5 utgjort

kronor:

anslag .............

b) övriga expenser, högst

kronor 5 000

» 9 600

14 600

Summa kronor 16 550.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

1942/43

1943/44

1944/45

1945/46

Sjukvård

Rese-

ersättning

Bränsle

Övriga

expenser

573

648

5 953

10 044

657

1 600

8 370

12 565

. 1771

3 470

10 501

12 683

. 1731

1 024

9 336

15 702

Med hänsyn till den faktiska belastningen under de senare åren föreslår

hovrätten, att vad angår första hälften av budgetåret de olika

anslagsposterna höjas med resp. 200 kronor till sjukvård m. m., 150

kronor till reseersättningar samt 1 000 kronor till expenser,

därav 650 kronor till bränsle, lyse och vatten samt 350 kronor

till övriga expenser. Anslaget skulle alltså för budgethalvåret höjas

med sammanlagt 1 350 kronor.

För senare hälften av budgetåret föreslår hovrätten höjning

av anslagsposten till reseersättningar samt delposten till bränsle,

lyse och vatten med enahanda belopp som föreslagits för det första

budgethalvåret eller 150 kronor resp. 650 kronor. Vad angår anslagsposten

till sjukvård m. m. och delposten till övriga expenser hemställer

hovrätten om höjning med — utöver vad som begäres för första budgethalvåret

— ytterligare 250 kronor resp. 3 250 kronor. Beträffande posten

till sjukvård m. in. hänvisar hovrätten till det från 1948 års ingång ökade

personalbeståndet. Höjningen av anslagsposten till expenser motiveras sålunda:
Beträffande

expenser måste man räkna med en kraftig höjning av förbrukningen

av papper bl. a. för anskaffande av nya rotlar, uppsättande och utskrift

av protokoll vid muntliga förhör o. dyl. Likaså behöves åtminstone två

nya skrivmaskiner så att varje biträde — frånräknat stenografema — kan

disponera en egen maskin. Kostnaden för telefon beräknas stiga med cirka

500 kronor per år.

Den sammanlagda anslagsökningen beräknas alltså för senare hälften av

budgetåret till (150 + 650 + 450 + 3 600) 4 850 kronor samt för budgetåret

i dess helhet till (1 350 + 4 850) 6 200 kronor.

Hovrätten för övre Norrland har vad angår första hälften av budgetåret

föreslagit ändring endast av posten till övriga expenser,

vilken post hovrätten anser böra med hänsyn till ökade städningsarvoden

m. m. höjas med 900 kronor.

För senare hälften av budgethalvåret föreslår hovrätten

höjning av samtliga omkostnadsposter. Posten till sjukvård föreslås uppräknad

med 150 kronor med hänsyn till ökat antal befattningshavare. Av

samma skäl och med hänsyn till blivande hovrättsting, vilka beräknas till ett

antal av 1 ting per månad med en kostnad av cirka 1 200 kronor per ting,

föreslår hovrätten höjning av posten till reseersättningar med 8 500

kronor. Beträffande posten till expenser föreslår hovrätten höjning av

delposten till bränsle, lyse och vatten med 1 250 kronor samt

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

109

av delposten till övriga expenser med 25 500 kronor. Av sistnämnda

belopp beräknas 5 500 kronor belöpa å ökning av löpande kostnader samt

20 000 kronor å engångsutgifter. Sistnämnda utgifter avse skrivmaskiner

(4 000 kronor), räknemaskiner (800 kronor), stencilapparat (600 kronor), utökning

av rikslelefoner (600 kronor) och av lokaltelefoner (1 500 kronor),

möbler (6 500 kronor), armatur (1 000 kronor) samt övriga inventarier (5 000

kronor).

Höjningen av anslaget för denna hovrätts del skulle alltså för hela budgetåret

räknat utgöra (900 + 150 + 8 500 + 1 250 + 5 500 + 20 000) 36 300

kronor.

Statskontoret har i sitt yttrande över hovrätternas anslagsframställningar

icke funnit dessa föranleda något uttalande från statskontorets sida.

Jag har ingen erinran mot hovrätternas beräkningar utom i fråga om de

på senare hälften av budgetåret belöpande omkostnaderna för hovrätten för

övre Norrland där jag finner ökningen av anslagsposten till reseersättningar

kunna begränsas till 6 000 kronor samt ökningen av delposten till

övriga expenser till 11 800 kronor. Beskärningen i vad avser sistnämnda

post sammanhänger bl. a. med att av det äskade beloppet tillhopa

14 600 kronor avse engångsutgifter för anskaffning av möbler, armatur och

andra inventarier, ytterligare telefonförbindelser samt utökning av lokaltelefonanläggning.

Dessa behov torde emellertid böra tillgodoses i samband med

framläggande av förslag om särskilt anslag för inrättande av nya hovrätter

m. m., till vilken fråga jag senare vill återkomma.

I enlighet med det anförda skulle, vad samtliga hovrätter beträffar, anslagsposterna

till sjukvård m. m. höjas med (2 000 + 600 — 250 + 750 +

200 + 450 + 150) 3 900 kronor, anslagsposterna till reseersättningar

med (3 000 — 300 + 1 200 +150 + 150 + 6 000) 10 200 kronor, delposten

till bränsle, lyse och vatten med (4 000 + 5 000 + 3 000 + 250

+ 5 000 + 650 + 650 + 1 250) 19 800 kronor samt delposten till övriga

expenser med (10 150 + 10 400 — 50 + 9 600 + 350 + 3 600 + 900 +

10 900) 45 850 kronor. Anslaget skulle alltså höjas med sammanlagt (3 900 +

10 200 + 19 800 + 45 850) 79 750 kronor till 210 550 kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Hovrätterna: Omkostnader för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av.. kronor 210 550.

10. Kostnader för inrättande av nya hovrätter m. m., reservationsanslag.

Förslag till möblering m. in. av de beslutade hovrättsbyggnaderna i Göteborg

och Sundsvall samt av högsta domstolens nya lokaler i Stockholms

gamla rådhus ävensom till komplettering av möbleringen m. m. av Svea och

Göta hovrätts utvidgade lokaler ha efter anmodan uppgjorts av de arkitekter,

åt vilka uppdragits att uppgöra ritningarna för ifrågavarande ny- och

Departe
ments
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Iiungl. Maj:ts proposition nr 268.

ombyggnader. Förslagen ha upprättats i samråd med justitiedepartementets

processreformbyrå. Därefter har byggnadsstyrelsen granskat och bearbetat

de inkomna förslagen. Med skrivelse den 19 februari 1947 har styrelsen överlämnat

en tablå över de beräknade kostnaderna för anskaffning av möbler

— beträffande Svea och Göta hovrätter även för renovering av hovrätternas

befintliga, delvis ganska bristfälliga möbelbestånd — elektrisk armatur, mattor,

gardiner, skyltar och ringledningar m. m., skriv- och räknemaskiner samt

viss annan kontorsutrustning ävensom för vissa inredningsarbeten, arvoden

och oförutsedda utgifter m. in. De av styrelsen beräknade kostnaderna uppgå

till sammanlagt 1 635 000 kronor enligt följande fördelning.

Högsta domstolen .................................... kronor 440 000

Svea hovrätt ........................................ » 305 000

Göta » » 150 000

hovrätten för Västra Sverige .......................... » 440 000

» » Nedre Norrland ........................ » 300 000

Om kostnadsberäkningen har byggnadsstyrelsen i nyssnämnda skrivelse

meddelat, bland annat, att kostnader för markiser icke medtagits, emedan

anskaffningen därav borde kunna anstå till dess erfarenheter om behovet

av markiser vunnits.

I skrivelse den 19 november 1946 med anslagsäskanden för nästa budgetår

har hovrätten för Övre Norrland upptagit för anskaffning till hovrätten av

möbler 6 500 kronor, av armatur 1 000 kronor samt av övriga inventarier

5 000 kronor.

I de av byggnadsstyrelsen överlämnade kostnadsberäkningarna ingå icke

kostnaderna för erforderliga telefoninstallationer. För envar av

de nyinrättade hovrätterna i Göteborg och Sundsvall ävensom för Göta hovrätt

har beräknats en automatisk telefonväxel. Telefonapparaterna i högsta

domstolens nya lokaler i Gamla rådhuset ha beräknats kunna anknytas till

en därstädes redan befintlig växel. Engångskostnaderna ha av justitiedepartementets

processreformbyrå i samråd med telegrafverkets vederbörande lokalförvaltningar

beräknats för en var av nämnda hovrätter till It 000 kronor

samt för högsta domstolen till 2 500 kronor eller tillhopa 35 500 kronor.

Svea hovrätt har i skrivelse den 2 maj 1947 anmält att i samband med

ombyggnaden och utvidgningen av hovrättens lokaler ett behov förelåge att

ersätta hovrättens nuvarande bristfälliga och förslitna lokaltelefonanläggning

med en automatisk växel, varigenom man även skulle kunna väsentligt

minska antalet direkta huvud abonnemang. Inträdeskostnaderna för en

telefonväxel av lämplig storlek hade av hovrätten, på grundval av anbud

från telegrafverket, beräknats till 17 300 kronor.

Hovrätten för Övre Norrland har i sin nyssnämnda skrivelse upptagit för

ytterligare telefonförbindelser 600 kronor samt för utökning av hovrättens

lokaltelefonanläggning 1 500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

in

För anskaffande av bibliotek åt de nyinrättade hovrätterna ha kostnaderna

av justitiedepartementets processreformbyrå beräknats för vardera

hovrätten till 20 000 kronor eller tillhopa 40 000 kronor. Därvid har anförts

att, när hovrätten i Umeå för övre Norrland inrättades, för anskaffande

av bibliotek åt hovrätten beräknades 10 000 kronor (se prop. 1/1936

II ht. p. 19). Med hänsyn till penningvärdets fall och behovet av att inköpa

jämväl åtskillig litteratur som utkommit under de år som därefter förflutit

kunde kostnaden för anskaffande av ett hovrättsbibliotek av lämplig storlek

numera beräknas till dubbla beloppet.

Slutligen ha av processreformbyrån kostnaderna för flyttning se rsättningar

i samband med de nya hovrätternas inrättande beräknats till

70 000 kronor samt för transporter i anledning av högsta

domstolens flyttning till nya lokaler till 3 000 kronor.

I samband med att de nyinrättade hovrätterna i Göteborg och Sundsvall

taga de för dem nyuppförda byggnaderna i bruk, vilket avses skola ske från

och med den 1 januari 1948, uppkomma vissa kostnader för möblering nr. m.

av byggnaderna samt för telefoninstallationer däri ävensom för anskaffande

av erforderlig litteratur för hovrätternas bibliotek. Betydande belopp bliva

jämväl erfox-derliga under nästa budgetår för möblering av högsta domstolens

nya lokaler i Gamla rådhuset samt för anskaffande och renovering av

möbler åt Svea och Göta hovrätter i samband med att de erhålla väsentligt

utvidgade lokaler. Även för hovrätten för Övre Norrland erfordras viss

komplettering av möbleringen m. in., bland annat i anledning av att hovrätten

återtagit dispositionsrätten till tre rum som under en följd av år varit

uthyrda till en annan statlig institution. För högsta domstolen samt Svea och

Göta hovrätter erfordras nya telefoninstallationer samt för hovrätten för

Övre Norrland bl. a. en viss utvidgning av den befintliga lokaltelefonanläggningen.

Slutligen uppkomma vissa kostnader för flyttningsersättningar i samband

med de nya hovrätternas inrättande samt för transporter i anledning av

högsta domstolens flyttning till sina nya lokaler.

De nu nämnda kostnaderna synas mig böra upptagas i överensstämmelse

med de beräkningar som, enligt vad av det anförda framgår, vei-kställts av

byggnadsstyi-elsen och justitiedepartementets processreformbyrå samt av Svea

hovrätt och hovrätten för övre Norrland. I enlighet härmed skulle de sammanlagda

kostnaderna utgöra följande

för möblering m. in................................. kronor 1 647 500

» telefoninstallationer ............................ » 54 900

» anskaffande av bibliotek ........................ » 40 000

» flyttningsersättningar och transportkostnader ...... » 73 000

Summa kronor 1 815 400.

Departe
ments
chefen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Beloppet torde böra avrundas uppåt till 1 820 000 kronor. Jag hemställer,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Kostnader för inrättande av nya

hovrätter m. m. för budgetåret 1947/48 anvisa

ett reservationsanslag av.......... kronor 1 820 000.

11. Häradsrätterna: Avlöningar, förslagsanslag. I samband med genomförandet

från och med budgetåret 1943/44 av domsagoreformen uppfördes

detta anslag med 5 070 000 kronor. I gällande stat är anslaget upptaget med

5 627 000 kronor.

Personalförteckning för häradsrätterna bär fastställts av Kungl. Maj:t den

2 juni 1944 och är av följande lydelse.

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

115 häradshövdingar .......................................... B 2

4 tingsdomare .............................................. A 29

3 särskilda inskrivningsdomare ............................... A 29

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0.

7 tingsdomare ............................................. Eo 29

46 tingssekreterare .......................................... Eo 22

Den 6 juni 1946 har Kungl. Maj:t vidare fastställt följande avlöningsstat för

häradsrätterna, att tillämpas under budgetåret 1948/47.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 2 112 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis............................... » 4 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 3 119 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 391 100

Summa kronor 5 627 000

Enligt särskilda av Kungl. Maj:t samtidigt med avlöningsstaten fastställda

specialstater har anslaget fördelats på domsagorna under de olika hovrätterna

enligt följande tablå.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

113

Svea

hovrätt

Göta

hovrätt

Hovrätten

över Skåne

och Blekinge

Hovrätten

för Övre

Norrland

Summa

Avlöningar till ordinarie tjänste- män, förslagsvis..............

905 400

733 300

292 300

181300

2 112 300

Arvoden och särskilda ersätt- ningar, bestämda av Kungl.

Maj-.t, förslagsvis..............

4 000

4 000

Avlöningar till icke-ordinarie per- sonal, förslagsvis..............

1 348 400

1 002 600

437 700

298 700

3 087 400

Rörligt tillägg, förslagsvis ......

165 000

131 700

57 200

37 200

391100

Summa

2 418 800

1 867 600

787 200

521200

5 594800

I avlöningss tätens anslagspost till avlöningar till ordinarie tjänstemän ingår,

förutom lön till de i personalförteckningen uppförda ordinarie tjänstemännen,

260 000 kronor till avlöningsförstärkningar och 55 039 kronor till

övergångsersättningar, allt till häradshövdingarna. Beträffande det till avlöningsförstärkningar

beräknade beloppet erinras, att rikets domsagor jämlikt

49 § 3 mom. 2. civila avlöningsreglementet indelas i fem lönegrupper, betecknade

I—V, samt att häradshövding i domsaga, tillhörande någon av lönegrupperna

II—V, äger uppbära avlöningsförstärkning med resp. 1 250 kronor,

2 500 kronor, 3 750 kronor och 5 000 kronor. Bestämmelser angående

domsagornas fördelning å de olika lönegrupperna ha meddelats av Kungl.

Maj:t den 30 juni 1943, den 30 december 1944, den 7 december 1945 och den

24 januari 1947 (statsliggaren s. 18 ff.). Övergångsersättning utgår endast till

vissa häradshövdingar (statsliggaren s. 21 f.). Ersättningar skola avskrivas

successivt under loppet av tio år och bortfalla helt i den mån de nuvarande

innehavarna av ifrågavarande häradshövdingbefattningar dessförinnan avgå

ur tjänst.

Av det i avlöningsstaten till icke-ordinarie personal anvisade beloppet å

3 119 600 kronor har ett belopp av 3 087 400 kronor fördelats i samband med

specialstaternas fastställande. Skillnaden eller 32 200 kronor utgör en till

Kungl. Maj:ts förfogande stående reserv, avsedd att vid behov tagas i anspråk

för anställande av högst 5 tingsnotarier utöver det antal dylika befattningshavare,

som må anställas enligt bestämmelser som meddelats i samband med

staternas fastställande (jfr det följande). Beträffande de i specialstaterna

uppförda anslagsposterna till avlöningar till icke-ordinarie personal har föreskrivits,

att de icke må överskridas utan medgivande av Kungl. Maj:t; dock

må dessa poster överskridas med belopp som kan erfordras i anledning av

att i därifrån utgående arvoden till tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter

skall ingå ersättning motsvarande provisoriskt lönetillägg.

I samband med staternas fastställande ha föreskrifter meddelats rörande

antalet ordinarie och extra ordinarie befattningshavare samt tingsnotarier i

de olika domsagorna (statsliggaren s. 18 ff.). Enligt dessa bestämmelser skola

tingsdomare vara anställda i It domsagor och lingssekreterare i 46 domsagor.

tlihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 sand. Nr 268. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Antalet tingsnotarier skall enligt sagda föreskrifter utgöra 263. Vissa möjligheter

föreligga emellertid att utöka detta antal. I stället för tingsnotarie

må sålunda, enligt vad domsagostadgan därom innehåller, vara anställd tingsnotarieaspirant

och härigenom uppkommande besparing må av hovrätten

disponeras för anställande av tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter utöver

nyss angivna antal. Vidare disponerar Kungl. Maj:t sammanlagt 36 notariearvoden

i reserv. Av dessa ha 31 ställts till hovrätternas förfogande i samband

med regleringsbrevets utfärdande. Av återstående 5 (jfr det föregående)

ha hittills 2 tagits i anspråk. Medgivandena att anställa reservnotarier ha

varje gång lämnats för begränsad tid, i regel halvår.

Den fullt utbyggda biträdesorganisationen skall enligt det av riksdagen preliminärt

godkända förslaget bestå av 277 biträden, därav 43 i A 11, 53 i A 9,

53 i A 7, 54 i A 4, 6 i A 2, 38 i Eo 2 och 30 i Ex 2. Utbyggandet av denna organisation,

som skall ske successivt under en övergångstid av fem år, har

ännu ej fullbordats. Av de inrättade tjänsterna ha icke några uppförts å ordinarie

stat. Den nuvarande biträdesorganisationen i domsagorna utgöres —

förutom av extra biträdespersonal som må enligt särskilda föreskrifter anställas

i den mån tillgängliga medel förslå — av 258 extra ordinarie biträden,

varav 31 i Eo 11, 47 i Eo 9, 56 i Eo 7, 86 i Eo 4 och 38 i Eo 2. Härtill kommer

ett mindre antal äldre biträden i arvodesbefatiningar (statsliggaren s.

21) samt i var och en av de fyra största domsagorna i riket ett stenografikunnigt

biträde.

Vad angår domsagoorganisationen kommer den nya rättegångsordningen

icke att medföra lika genomgripande yttre förändringar som i fråga om hovrätterna.

I visst samband med nya RB:s ikraftträdande stå emellertid vissa

redan beslutade eller under utredning varande omregleringar av domsagors

områden, vilka förändringar dock icke torde komma att genomföras förrän

under budgetåret 1948/49. Vidare komma från och med ingången av 1948

vissa städer att i judiciellt avseende förenas med domsagor med påföljd att

vederbörande häradsrätters arbetsbörda undergår ökning. I det följande komma

dessa landsrättsförläggningar och konsekvenserna härav att närmare

beröras.

1943 års domarutredning har i sill betänkande utförligt dryftat frågan

om arbetsbördan i domsagorna efter nya RB:s ikraftträdande och därvid

funnit det — med hänsyn till förhandenvaron av ett flertal ovissa faktorer

—- icke kunna bestämt avgöras huruvida domsagoarbetet sett som helhet

komme att ökas vid full tillämpning av den nya rättegångsordningen. De

med den dömande verksamheten sammanhängande rutinmässiga göromålen

komme dock att få ökad omfattning. Den nya rättegångsordningen komme

därjämte otvivelaktigt att ställa ökade krav i kvalitativt hänseende på domaren

och den honom underställda personalen. De ökade kraven på domaren

sammanhängde därmed, att det enligt den nya ordningen i högre grad

än tidigare ankomme på honom att ordna handläggningen så, att materialet

kunde med minsta omgång av parterna framläggas i ett sammanhang och i

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

115

överskådligt skick, samt framför allt därmed, att domaren måste vara beredd

att såvitt möjligt besluta och avkunna dom omedelbart efter avslutad

huvudförhandling. Med hänsyn till vad sålunda anförts kunde det bliva erforderligt

att förstärka domsagornas personalorganisation så att erforderligt

antal arbetskrafter med tillräckliga kvalifikationer stode till förfogande. Så

länge praktisk erfarenhet saknades om rättegångsreformens verkningar i

olika hänseenden, borde organisationen göras sådan, att den snabbt kunde

jämkas efter det verkliga behovet. Att detta bleve möjligt vore särskilt betydelsefullt

för att den nya rättegångsordningen redan från början skulle

kunna fungera tillfredsställande och icke på grund av brist i personalorganisationen

råka i misskredit. Därför borde under övergångsåren anslagen

till personalorganisationen beviljas med en viss marginal med rätt för Kungl.

Maj :t att disponera över vissa reservanslag. Det borde också ligga i Kungl.

Maj:ts hand att i mån av förändrade förhållanden vidtaga jämkningar i

personalorganisationen genom överflyttande av befattningshavare från eu

domsaga till annan.

Domarutredningen har föreslagit att — förutom de nuvarande elva

tingsdo marna — skulle inrättas tingsdomarbefattningar i stället för

tingssekreterartjänster i nio domsagor. Till motivering för sitt förslag har

domarutredningen åberopat att den dömande verksamheten i många domsagor

vore av sådan omfattning, att häradshövdingen icke ensam kunde fullgöra

sina uppgifter. De andra befattningshavare än häradshövdingen, som

i större utsträckning skulle fullgöra domaruppgifter, måste vara väl kvalificerade

för detta uppdrag och sålunda besitta tillräcklig erfarenhet och

mognad för att kunna med omdöme och auktoritet leda rättens förhandlingar.

Med hänsyn härtill syntes det kravet böra uppställas, att den som i större

omfattning omhänderhade egentliga domaruppgifter i häradsrätt i regel

skulle — i likhet med de nuvarande tingsdomarna — ha förvärvat den erfarenhet

och skicklighet, som krävdes av assessor i hovrätt. Med ledning avuppgifter

som infordrats från hovrätterna och företagna statistiska beräkningar

hade domarutredningen funnit, att följande nio domsagor kunde med

avseende å kvalificerade domaruppgifter i stort sett jämställas med domsagor

där tingsdomare redan nu funnes, nämligen Nora, Norra Hälsinglands,

Västra Hälsinglands, Medelpads västra, Ångermanlands södra, Tveta, Vista

och Mo, Vadsbo, Västra Göinge samt Luleå domsagor. Enär behovet av

tingsdomare måste anses stadigvarande, borde befattningarna principiellt

inrättas som ordinarie. Tingsdomares löneförmåner borde bestämmas med

hänsyn till hans betydelsefulla dömande uppgifter och till det omfattande

ansvar som därav följer. De ekonomiska villkoren för tingsdomarna måste

vidare göias t i 111 äckligt lockande sa att de inest lampade assessorerna sökte

sig till befattningarna och kvarstannade i dem eu ej alltför kort tid. Man

måste även räkna med att tingsdomare i en del fall kunde komma att slutligt

stanna å sina befattningar. På grund av dessa förhållanden borde tingsdomarbefattningarna

uppflyttas från 29 till .10 lönegraden.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Rörande tingssekreterarna har domarutredningen uttalat, att i

domsagor, där häradshövdingen vanligen själv kunde fullgöra största delen

av de egentliga domargöromålen men dessa dock i någon utsträckning måste

fullgöras av annan, tingssekreterare borde finnas. Antalet tingssekreterartjänster

borde icke undergå några större förändringar, bortsett från den

minskning som följde av att vissa dylika tjänster utbyttes mot tingsdomarbefattningar.

Frågor om inrättande av nya tingssekreterartjänster eller om

indragning av redan befintliga sådana tjänster borde liksom hittills prövas

från fall till fall men återhållsamhet borde iakttagas i fråga om inrättande

av nya sådana tjänster. Om oavvisligt behov av fiskalsutbildad arbetskraft

i en domsaga förelåge men det vore tveksamt, huruvida behovet vore stadigvarande,

borde den erforderliga arbetskraften tillfälligt ställas till förfogande

från hovrätten. Med hänsyn till ovissheten rörande behovet av fiskalskompetent

arbetskraft i samband med rättegångsreformens genomförande

borde anslaget till icke ordinarie befattningshavare vid häradsrätterna

för tiden närmast efter nya RB:s ikraftträdande beräknas med sådan marginal,

att till Kungl. Maj:ts förfogande ställdes medel för att användas där

oundgängligt behov av sådan natur visades föreligga. Fiskal, som i nämnd

ordning fullgjorde arbetsuppgifter motsvarande i huvudsak en tingssekrelerares

åligganden, borde, under förutsättning att han uppfyllde de formella

villkoren för att kunna förordnas till tingssekreterare, åtnjuta lön jämte

därå utgående tillägg enligt samma löneklass som för nytillträdande tingssekreterare,

således enligt 21 löneklassen.

Domarutredningen har funnit tings notarier böra bibehållas i huvudsakligen

samma omfattning som för närvarande. Om utvecklingen framdeles

skulle gå därhän, att tillräckligt antal tingsnotarier icke skulle stå till

förfogande, borde emellertid frågan om personalorganisationen i domsagorna

tagas under förnyat övervägande. Antalet efter rättegångsreformens genomförande

behövliga tingsnotariebefattningar måste beräknas till minst

samma antal som nu. Nuvarande anslag till tingsnotariearvoden i reserv

Ixrrde icke minskas utan med hänsyn till de ovissa förhållandena efter rättegångsreformens

genomförande borde en viss ytterligare reserv ställas till förfogande.

I fråga om domsagobiträdena har domarutredningen funnit det

vara av vikt att den överflyttning av arbetsuppgifter på dessa biträden, som

avsågs vid 1943 års domsagoreform, blir genomförd. Från tiden för rättegångsreformens

genomförande borde därjämte de expeditionella uppgifter,

.som enligt den nya rättegångsordningen komma att åvila domsagokanslierna,

så t. ex. uppsättande och delgivning av stämningar, kallelser, förelägganden

och andra beslut, i stor utsträckning utföras av icke rättsbildade biIräden.

Till en början torde man dock få räkna med att detta arbete i allmänhet

skulle överses och kontrolleras av jurist (tingssekreterare eller tingsnotarie).

I den mån särskilt dugande biträden kunde erhållas i domsagorna,

borde emellertid sådant biträde kunna under ledning av jurist på eget ansvar

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

117

helt eller delvis handhava det med den dömande verksamheten förenade

expeditionsarhetet. För domsagobiträden, åt vilka i större utsträckning anförtroddes

att på eget ansvar handhava ifrågavarande expeditionella bestyr,

borde inrättas kanslistbefatlningar i lönegraden A 15, med början förslagsvis

i ett 10-tal domsagor. För samma ändamål borde även antalet biträdesbefattningar

i lönegraden All ökas, till en början förslagsvis med ett 10-tal.

Det förutsattes, att i den mån kanslistbefattningar eller ytterligare biträdesbefattningar

i lönegraden All inrättas, motsvarande minskning gjordes i

fråga om biträdesbefattningar av lägre grad eller tingsnotariebefattningar,

där icke med hänsyn till arbetsbördan i domsagan detta vore uteslutet. Frågan

om biträdes befordran till kanslistbefattning eller annan högre biträdesbefattning

borde helt bero av biträdets duglighet och lämplighet i övrigt

för den tjänst, varom vore fråga; det vore sålunda av vikt, att den ordningen

icke vunne insteg, att biträden i lägre lönegrad skulle äga något anspråk på

eller företrädesrätt till att i mån av ledighet avancera till högre biträdesbefattning.

Nöjaktig färdighet i stenografi borde i allmänhet krävas av biträde,

som anställdes i domsaga. I samband med rättegångsreformens ikraftträdande

borde beviljas ett reservanslag för att i den mån så visade sig erforderligt

förstärka biträdespersonalen.

Av remissinstanserna har föreningen Sveriges häradshövdingar framfört

yrkande om ytterligare utredning angående personalbehovet i domsagorna.

Föreningen anför:

Med hänsyn till personalorganisationens vid häradsrätterna utomordentliga

betydelse för dessa domstolars möjlighet att fullgöra sin uppgift enligt

nya rättegångsbalken hade föreningen väntat, att de sakkunniga skulle, med

ledning av tillgänglig statistik över antalet mål och ärenden av olika slag,

vidtagit en förutsättningslös utredning rörande de arbetsuppgifter som efter

nya rättegångsbalkens ikraftträdande skulle ankomma på domstolarna. Enclast

efter en sådan utredning hade den uppdelning av dessa arbetsuppgifter

efter kvalitet kunnat göras, på grund av vilken ett bedömande kunnat

ske om vilka olika slag av befattningshavare (kompetensgrader) dessa arbetsuppgifter

skulle kräva; och endast med ledning av antalet uppgifter inom

varje kvalitetsgrupp hade kunnat bedömas det antal befattningshavare av

varje slag, som skulle erfordrats.

Föreningen anser det uppenbart, att personalorganisationen vid häradsrätterna,

därest domarutredningens förslag följes, vid nya RB:s ikraftträdande

den 1 januari 1948 icke kan fungera tillfredsställande, och hemställer

därför att en undersökning rörande personalbehovet för olika slag av domsagor

skyndsamt verkställes.

Under åberopande av uppgifter i domarutredningens l>elänkande framhåller

föreningen vidare att gällande organisation icke kan anses tillräcklig

för det nuvarande arbetet. Föreningen anser, att man i stort sett endast bör

räkna den ökning i arbetsuppgifterna som den nya rättegångsordningen

medför och endast i ringa mån kan räkna med någon arbelsbesparing genom

det nya förfarandet. Efter en detaljerad redogörelse för de olika arbetsupp
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

gifter som tillkomma genom det nya förfarandet kritiserar föreningen den

av domarutredningen intagna ståndpunkten att det icke skulle vara möjligt

att bestämt uttala, huruvida domsagoarbetet sett som helhet komme att ökas

vid full tillämpning av den nya rättegångsordningen. Enligt föreningens mening

hade någon svårighet icke bort föreligga för ett konstaterande av att

arbetstillskottet som helhet betraktat vore mycket betydande.

Vad angår tingsdo marna ha i remissyttrandena särskild uppmärksamhet

ägnats frågan huruvida tjänsterna borde vara slutposter eller ej.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i denna del yttrat:

Domarutredningens ställning till befattningen som tingsdomare är ej fullt

klar. Domarutredningen synes dock räkna med att den skulle kunna bli eu

verklig sluttjänst. Med den av de sakkunniga föreslagna lönen är dock att

befara att den som sluttjänst komme att bli föga eftersträvad och endast kunna

besättas med domare, som ej ansetts skickade att gå fram den vanliga

hovrättskarriären. En sådan klyvning av domarekåren — påminnande om

förhållandena i äldre tider — skulle enligt hovrättens mening vara synnerligen

olycklig. Hovrätten anser att det måste förekommas att tingsdomarbefattningarna

få någon air av deklassering. En förutsättning för att så

ej skall ske synes vara alt de bli tillfredsställande avlönade och inordnas

i befordringsgången. Det bör sålunda stå en tingsdomare öppet att på jämställd

fot konkurrera med andra om häradshövding- och hovrättsrådsäm

beten.

Göta hovrätt, som i och för sig föredrar uppdelning av större domsagor

framför inrättande av tingsdomartjänster, anför att det för vinnande avbästa

möjliga rekrytering till dessa tjänster vore av betydelse att tjänsterna

huvudsakligen hade karaktären av passagetjänster. Svea hovrätt och hovrätten

för övre Norrland synas i det hela vara av samma uppfattning.

Revisionssekreterarföreningen, som i och för sig med tillfredsställelse hälsar

utredningens förslag i denna del, anför i frågan om sluttjänst eller icke sluttjänst:
Tingsdomartjänster

av den natur som nu föreslås kunna väl vänlas bli

besatta så länge yngre domstolsjurister oberoende av eget samtycke kunna

förordnas eller ett verkligt nödläge för dem upprätthålles i befordringsavseende,

men man har tydligen att räkna med att innehavarna av dessa

tjänster ständigt komma att sträva efter att komma från tjänsterna. Här

föreligger otvivelaktigt ett allvarligt problem och en av de största svagheterna

i den nu rådande ordningen. Därest tingsdomartjänsterna, genom ök

ning av lönen eller genom andra förändringar, kunde göras minst lika lockande

som hovrättsrådsämbetena, skulle ett stort steg ha tagits till undanröjande

av de rådande missförhållandena. Genom jämkning av proportionen

mellan tingsdomartjänster och lägre befattningar skulle man då relativt

lätt kunna vinna en rimlig och rättvis befordringsgång. Så som läget nu är

anser sig föreningen icke kunna förorda en långtgående omvandling av tingssekreterartjänster

till tingsdomarbefattningar, enär dessa senare i stort sett

alltjämt måste betraktas såsom genomgångsposter.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har ansett det uppenbart att flera

tingsdomarbefattningar måste inrättas än domarutredningen föreslagit.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

119

Sveriges yngre juristers förening påyrkar, att i damsaga, där mer än eu

domare sysselsättes med kvalificerade domaruppgifter och oöverstigliga hin

der möta mot en uppdelning av domsagan, frågan om den biträdande domaren

löses på det sättet, att tingsdomaren erhåller samma lön och ställning i

övrigt som häradshövdingar.

Statskontoret har icke någon invändning mot de nya tingsdomama eller

mot att tingsdomama skola sättas på ordinarie stat men ställer sig tvek

samt mot tjänsternas placering i 30 lönegraden. Statskontoret hade icke av

utredningen kunnat finna, att sådana omständigheter inträffat, som kunde

motivera en högre lönegradsplacering än för närvarande. Enbart önskemålet

om förbättrade befordringsmöjligheter på domarbanan kunde i och för

sig icke åberopas som motiv för lönegradsuppflyttning.

Allmänna lönenåmnclen har däremot uttalat att den icke funnit anledning

motsätta sig en inplacering av tingsdomarbefattningama i A 30.

I fråga om tingssekreterarna har föreningen Sveriges häradshövdingar

förklarat sig finna det uppenbart att i åtskilliga av de 59 domsagor,

där varken tingsdomare eller tingssekreterare nu fumies, tingssekreterare

måste anställas för att med häradshövdingen dela domararbetet.

Beträffande behovet av tingssekreterare för göromål i övrigt har föreningen

anfört, att en utökning av tingssekreterarnas antal även vore påkallat av

behovet av biträde åt häradshövdingen resp. tingsdomaren med avseende å

rubrikskrivning och domsmotivering samt avfattningen av protokoll i invecklade

mål. Det kunde ifrågasättas om det icke vore nödvändigt med tingssekreterare

i samtliga domsagor.

Föreningen uttalar vidare, alt de tingssekreterare som regelmässigt utöva

domartjänst böra vara ordinarie, och föreslår med anledning härav, att ordinarie

tingssekreterarbefattningar inrättas till det antal som erfordras för att i

allmänhet vid häradsrätt förordnad tingssekreterare, som tjänstgjort vid

domstol i sammanlagt sex år, kan beräknas hava erhållit ordinarie anställ

ning.

Några remissinstanser ha dryftat lönebestämmelsema för de i domsaga

tillfälligt utsända fiskalema med tingssekreterares åligganden.

Statskontoret har ställt sig tveksamt till den föreslagna lönebestämmelsen

för »de tillfälliga tingssekreterarna» och framhållit, att särbestämmelser i

möjligaste mån böra undvikas, medan allmänna löncnämnden tillstyrkt för

slaget.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har funnit starka skäl föreligga, att

den för särskilt utsända fiskaler ifrågasatta löneförhöjningen även skulle

komma dem till del, vilka i händelse av ordinarie tingssekreterares ledighet,

sjukdom eller dylikt förordnas alt vikariera för denne.

Beträffande no larieorganisa t i o n e n har Svea hovrätt erinrat om svå

righeten att rekrytera notarieposterna i vissa avlägset belägna domsagor och

i avvaktan på en .slutlig lösning av hithörande problem funnit en tillfällig

förhöjning av aspirant- och notariearvodena för dessa domsagor förtjäna att

övervägas.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Hovrätten för Övre Norrland har betonat de allmänna svårigheterna att

skaffa notarier till domsagorna inom området och yttrat:

Hovrätten är böjd att anse att man, med hänsyn till svårigheterna att nöjaktigt

rekrytera tingsnotarier och till undvikande av risker vid tillämpning

av den nya rättegångsordningen, i princip bör bygga personalorganisationen

i Övre Norrlands domsagor på — förutom häradshövding och tingsdomare

— tingssekreterare och icke rättsbiidade biträden. Understundom kan vid

sådant förhållande jämte tingssekreterare erfordras ännu en befattningshavare

med fiskalskompetens (biträdande tingssekreterare); och av icke rättsbildad

personal erfordras tydligen ofta, då tingsnotarie ej finnes, mycket kvalificerade

befattningshavare (A 15, All) vid sidan av mindre kvalificerade*.

Emellertid synes det även i domsagorna i Övre Norrland böra finnas möjlighet

att i viss omfattning anställa tingsnotarier. Om sålunda lämplig person

finnes att tillgå, bör tingsnotarie kunna ersätta annan befattningshavare

i domsagan, särskilt den biträdande tingssekreteraren eller, vid vakans å högre

icke rättsbildad befattning, sådan befattningshavare. Man kan även tänka

sig att lingsnotariebefattningar bibehållas i vissa domsagor med kansli å

mera central ort, såsom exempelvis Umeå.

Vad angår biträdesorganisationen har föreningen Sveriges häradshövdingar

föreslagit att i samtliga domsagor inrättas kanslistbefattning i

lönegrad A 15. Såsom motivering härför anföres bl. a. att det med det nya

rättegångsförfarandet förenade expeditionsarbetet (förelägganden, kallelser,

delgivningar etc.) icke kunde anförtros åt de ständigt växlande notarierna och

att ej heller tingssekreterarnas arbetskraft kunde tagas i anspråk för detta.

För arbetets utförande måste därför finnas anställt särskilt kvalificerat biträde

som ej behövde ha juridisk utbildning. På kanslisten skulle ankomma

att på eget ansvar förestå domsagans expedition, att föra allmänna diarier

och rotlar, att expediera samtliga förelägganden, meddelanden och kallelser

som enligt nya RB:s bestämmelser skola delgivas genom rättens försorg, att

granska inkommande delgivningsbevis, att upprätta förslag till rutinmässigt

förekommande beslut och förelägganden, att för rättens ordförande föredraga

resp. anmäla inkommande handlingar och ansvara för att målen föreligga

i det skick, av rätten givna beslut förutsätta, samt alt med biträde av

kommissionären vara medelsförvaltare samt svara för domsagans materialinköp.

Föreningen har vidare föreslagit att i domsaga av den storleksordning att

domaruppgiften måste delas mellan häradshövdingen och tingsdomare eller

tingssekreterare skulle vara anställd en kommissionär i lönegrad A 9. Kommissionären

skulle tjänstgöra å domsagans expedition samt utföra alla å eu

kommissionär nu ankommande uppgifter. Därjämte skulle kommissionären

under kanslistens inseende föra domsagans räkenskaper samt biträda denne

i hans egenskap av medelsförvaltare. Erfarenheten gåve enligt föreningens

åsikt vid handen att dessa arbetsuppgifter i flertalet domsagor komme afl

taga kommissionärens hela arbetskraft i anspråk.

Föreningen har vidare hemställt att i varje domsaga skulle finnas anställd

stenograf i lägst lönegrad A 9 samt erforderligt antal skrivbiträden med be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

12L

gynnelselön i lägst lönegrad Ko 4. Antalet skrivbiträden beräknas i en tingssekreterardomsaga

i allmänhet till tre.

Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge ha ansett, att de nya

kanslist- och kanslibiträdesbefattningarna redan från början borde inrättas

till betydligt större antal än domarutredningen föreslagit. Statskontoret har

uttalat tvivel därom, huruvida de föreslagna kanslistbefattningama verkligen

skulle bliva fullt självständiga befattningar av sådan art att deras placering

i lönegrad A 15 vore motiverad. Bortsett från dessa synpunkter vore frågan

om sådana befattningars inrättande av natur att böra tagas under övervägande

vid den allmänna översyn av gällande organisationsplan för domsagornas

biträdespersonal, vilken rekommenderats av domarutredningen. Allmänna

lönenämnden har uttalat samma uppfattning.

Rörande personalorganisationen i allmänhet har föreningen Sveriges häradshövdingar

yrkat, att bestämmelserna om den nya personalorganisationen

skulle träda i kraft före den nya ordningens ikraftträdande den 1 januari

1948, såvitt angår den icke rättsbildade personalen den 1 juli 1947 och såvitt

angår den rättsbildade den 1 oktober samma år.

I sina skrivelser med an sia g säskanden för nästa budgetår ha

hovrätterna avgivit förslag jämväl rörande de under dem lydande domsagornas

medelsbehov. Enligt förslagen skola respektive anslag minskas med

belopp, motsvarande den automatiska nedsättningen av övergångsersättningar

till vissa häradshövdingar. I övrigt föreslås ökning av anslagen med hänsyn

till beräknad uppflyttning av domsagor i högre lönegrupp samt — särskilt

i vad avser senare hälften av budgetåret — utökning av personalorganisationen.

S v e a hovrätt har vad angår första hälften a v budgetåret

beräknat nyssnämnda anslagsminskning till 2 132 kronor. Med hänsyn till

att Livgedingets domsaga förutsatts komma att uppflyttas från lönegrupp II

till lönegrupp III har anslagsökning begärts med 625 kronor. Hovrätten framför

vidare önskemål om utvidgning i olika avseenden av personalorganisationen.

Beträffande tings notarierna anföres sålunda:

I staten för innevarande budgetår har för domsagorna under Svea hovrätt

upptagits tillhopa 114 tingsnotarier. Av de notariearvoden, som av Kungl.

Maj:t innehållits som en för samtliga domsagor gemensam reserv, ha för

första hälften av innevarande budgetår 17 ställts till hovrättens förfogande.

Trots överflyttning på icke rättsbildade biträden av arbetsuppgifter som icke

kräva juridisk kompetens kan antalet juridiskt utbildade befattningshavare

icke nedbringas. Verkan av dylik omfördelning av göromålen uppväges nämligen

av den oavbrutet växande arbetsbördan, framför allt den stora ökningen

av inskrivningsärenden, och arbetet på rättegångsreformens förberedande

ökar behovet även av juridiskt utbildad arbetskraft. Stora svårigheter möta

på vissa håll att med tillgängliga arbetskrafter på fullt tillfredsställande sätl

upprätthålla verksamheten. Förstärkning av antalet notarier kan därför bliva

nödvändig. Framställningar om ökat antal notarier föreligga från flera häradshövdingar.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

1 anslutning härtill har hovrätten — som ansett sig ej höra i detta sammanhang

föreslå ökning av antalet notarier i vissa domsagor — uttalat såsom angeläget,

att den till Kungl. Maj:ts törfogande ställda reserven av notariearvoden

ökas med, såvitt angår Svea hovrätts domkrets, åtminstone sex notariearvoden.

Med avseende å biträdespersonalen föreslår hovrätten efter ingående

motivering dels uppflyttning av fem domsagobiträden i högre lönegrad

(2 biträden från Eo 2 till Eo 4, 2 biträden från Eo 4 till Eo 7 samt ett biträde

från Eo 7 till Eo9), och dels att fem nya extra ordinarie befattningar inrättas.

De nya befattningarna skulle avse, i var och en av Västmanlands västra.

Västerbergslags, Nås och Malungs samt Nedansiljans domsagor, en befattning

i Eo 2 samt i Södra Roslags domsaga en befattning i Eo 4. Hovrätten, som

konstaterar att nämnda ändringar i biträdesorganisationen medföra ökade

lönekostnader, anser sig dock med hänsyn till depariementschefens uttalande

i 1946 års statsverksproposition angående allmän förestående omprövning av

anslagsbehovet till biträdespersonalen i domsagorna (II ht s. 74) icke böra på

grund av nu angivna omständigheter föreslå uppräkning av anslaget.

För förstärkning av antalet stenografikunniga biträden i domsagorna begär

hovrätten emellertid en anslagsökning med 19 800 kronor. Rörande behovet

av dylik arbetskraft anföres:

Under det löpande budgetåret ha medel anvisats för anställande av stenografikunniga

biträden i tre domsagor under Svea hovrätt. Därvid har räknats

med en avlöning ej överstigande 400 kronor i månaden. Syftet är att främja

strävandena att inom ramen av gällande lagstiftning såvitt möjligt förverkliga

den nya rättegångsbalkens ledande principer. Det är önskvärt att ytterligare

medel ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att hålla möjlighet öppen

att tillmötesgå framställningar i samma syfte. Såvitt angår domsagor under

Svea hovrätt bör man under halvåret den 1 juli—den 31 december 1947

räkna med behov av minst tio stenografikunniga biträden, vilket innebär en

ökning med minst sju biträden. Med hänsyn till läget på den allmänna lönemarknaden

lärer emellertid ersättningen till dessa biträden böra beräknas till

något högre belopp än för närvarande, förslagsvis högst 450 kronor i månaden.

För domsagorna under Svea hovrätt uppgår alltså kostnaderna för ett

halvt år till 27 000 kronor. För löpande budgetår har till stenografikunniga

biträden anvisats ett belopp av 14 400 kronor, motsvarande för ett halvt år

7 200 kronor. För den nu avsedda perioden utgör alltså kostnadsökningen

19 800 kronor.

I enlighet med det anförda beräknar hovrätten anslagsposten till avi ö
-

451 193 eller i avrundat tal 451 200 kronor samt anslagsposten till avlö
-

ningar till icke-ordinarie personal till---^ + 19 800)

694 000 kronor. Anslagsposten til! rörligt tillägg upptages för budgethalvåret

till hälften av nuvarande belopp eller med 82 500 kronor. Medelsbehovet

för budgethalvåret skulle alltså utgöra (451 200 + 694 000 + 82 500)

1 227 700 kronor, vilket innebär eu ökning med 18 300 kronor.

ning ar till ordinarie tjänstemän till

/905 400

- 2 132 + 625)

1 348 400

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kunpl. Maj.ts proposition nr 26S.

123

Vid beräkning av anslagsbehovet för domsagor under Svea hovrätt under

senare hälften av budgetåret har hovrätten utgått från gällande

domsagoindelning samt från det förhållandet att antalet domsagor under

hovrätten från 1948 års ingång minskas från 48 till 38. Hovrätten framhåller

inledningsvis, att det torde vara ofrånkomligt att det nya rättegångsförfarandet

kommer att i skilda hänseenden medföra ökat behov av såväl juridiskt

utbildade som icke rättsbildade arbetskrafter i domsagorna. Hovrätten

understryker vidare den utomordentliga vikten av att domstolarna stå väl

rustade för alt möta påfrestningarna då det nya rättegångsförfarandet skall

börja tillämpas.

För beräkning av personalbehovet undersöker hovrätten till eu början vilka

arbetsuppgifter, som lämpligen böra ankomma på skilda befattningshavare.

Hovrätten anför härom:

Häradshövdingen bör, såsom processlagberedningen framhållit, i

första hand ägna sig åt de egentliga domaruppgiftema och därför befrias

från expeditionsgöromål och, i största möjliga utsträckning, även från bestyret

med inskrivningsärendena. Denna tankegång borde leda till att i flertalet

domsagor häradshövdingen får en kvalificerad jurist vid sin sida. I domsagor,

där den dömande verksamheten är av sådan omfattning, att en betydande

del därav måste anförtros åt annan befattningshavare än häradshövdingen,

bör denne befattningshavare i regel vara tingsdomare. —- —- —

l sådana domsagor åter, där häradshövdingen själv kan fullgöra störsla delen

av de egentliga domaruppgifterna men där dessa dock i någon utsträckning

måste fullgöras av annan, bör principiellt ting ssekreterare finnas

anställd. Utom för självständiga domaruppgifter bör tingssekreteraren

kunna anlitas för andra göromål, bl. a. att förestå inskrivningsväsendet ävensom

att i mån av tid utöva ledningen av kansliarbetet. Det torde bli oundgängligen

nödvändigt att anställa fiskalskompetenta medhjälpare åt häradshövdingarna

i betydligt flera domsagor än för närvarande. Huruvida detta

lämpligen bör ske i den formen alt nya tingssekreterarbefatlningar inrättas

eller att fiskal förordnas att fullgöra arbetsuppgifter av i huvudsak samma

slag som tingssekreterare kan det måhända råda delade meningar om. Såsom

1943 års domarutredning framhållit, innebär — med oförändrat antal slutposter

— en ökning av antalet tingssekreterarbefattningar naturligen ytterligare

försening av den redan nu otillfredsställande befordringsgången på domarbanan.

Men då annan utväg tills vidare icke torde stå till buds än atl

såväl för tingssekreterarförordnanden som för den andra typen av förordnanden

anlita hovrättsliskaler, vilka tillhöra rekryteringspersonalen på domarbanan,

torde olägenheterna ur befordringssynpunkt bliva enahanda vare sig

behovet av dylika arbetskrafter i domsagorna täckes på det ena eller andra

sättet.

De rättsbildade biträdena notarier och as piran t er — böra

principiellt anlitas endast för arbetsuppgifter av juridisk karaktär. De böra

biträda med protokollföringen, uppsätta förslag till domsrubriker, verk

ställa prejudikat-, litteratur- och andra utredningar i målen, självständigi

handhava enklare domaruppgifter, biträda med handläggning av inskrivningsärenden

i den omfattning att de förvärva sådan förtrogenhet med dessa

göromål att de kunna mottaga förordnande som inskrivningsdomare, och

andra dylika uppgifter. Med det egentliga expeditionsarbetet och göromål i

övrigt av beskaffenhet att kunna omhänderliavas av biträden utan juridisk

utbildning böra notarierna i regel icke syssla i vidare män än som erfordras

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungt. Maj:ts proposition nr 268.

för att de skola erhålla eu allsidig inblick i domsagoarbetet. Därest notarierna

anlitas endast för arbetsuppgifter av nu antydda slag, torde trots det ökade

kansliarbetet under den nya rättegångsordningen antalet erforderliga notariebefattningar

komina att bliva i huvudsak detsamma som för närvarande.

— -—- —

Förutsättningen för att den ovan antydda fördelningen mellan rättsbildad

och icke rättsbildad personal skall kunna genomföras är att ett tillräckligt

antal d omsagobiträden med erforderliga kvalifikationer anställes

i domsagorna. Den från och med år 1943 genomförda domsagoorganisationen

syftade till eu dylik arbetsfördelning. Enligt organisationsplanen

skola för de kvalificerade göromål, som böra handhavas av domsagobiträdena,

finnas anställda 50 biträden i högre lönegrader i de domsagor, som

från och med den 1 januari 1948 komma att böra under Svea hovrätt. Enär

denna organisation emellertid visat sig vara för snävt tilltagen, har överförande

på icke rättsbildade biträden av kvalificerade arbetsuppgifter icke

överallt kunnat ske i önskvärd utsträckning eller ock hava för dessa göromål

måst anlitas biträden, vilka icke kunnat erhålla en mot arbetsuppgifterna

svarande löneställning. Redan på grund härav torde det vara nödvändigt

att öka biträdespersonalen. Tillkomsten av nya arbetsuppgifter under den

nya rättegångsordningen gör en sådan ökning än mer nödvändig.

Av domarutredningens utredning ävensom av vad hovrätten anfört om

domsagoarbetets omfattning efter processreformens genomförande framgår

t. ex. att beslut skola meddelas och åtgärder vidtagas i skilda hänseenden i

varje mål. Anteckning om dylika beslut och åtgärder skall ske i den dagbok

som enligt nya rättegångsbalken skall vid rätten föras över alla mål. Närmare

föreskrifter om dagbokens förande hava ännu icke meddelats, men av

(> kap. 11 § nya rättegångsbalken och processlagberedningens motiv framgår

att anteckningarna skola vara så fullständiga att de lämna en översikt av målets

behandling. De böra alltså upptaga tiden, då målet inkommit, de åtgärder

som rätten vidtagit och liden för målets avgörande. Parternas inlagor

skola diarieföras. Innehållet av rättens beslut skall i korthet angivas. Anteckning

skall ske om expediering av besluten, t. ex. förelägganden och kallelser.

Denna diarieföring bör lämpligen handhavas av ett kvalificerat domsagobiträde,

som även bör ombesörja den delgivning av stämningar, kallelser,

förelägganden och andra beslut, som kommer att åvila domsagokanslierna.

Dessa arbetsuppgifter äro ytterst betydelsefulla. Det må t. ex. framhållas

att om ett av rätten meddelat beslut att kalla part, vittne eller annan till

huvudförhandling icke blir rätteligen delgivet vederbörande och denne icke

kommer tillstädes, det kan bliva nödvändigt att inställa huvudförhandlingen

och utsätta den till annan dag. Härigenom vållas extra kostnad för den som

infunnit sig och besvär med nytt kallelseförfarande. Det betydande ansvar

som vilar på diarieföraren och de stora krav på noggrannhet, uppmärksamhet,

omdöme och, i viss mån även författningskännedom, som måste ställas

på denna befattningshavare, motiverar en förhållandevis hög lönegradsplacering.

----

Även i ett annat hänseende tillkomma nya arbetsuppgifter för biträdespersonal.

Hovrätten syftar på behovet av stenografikunniga biträden. Principiellt

bör i varje domsaga finnas åtminstone en skicklig stenograf, i de största

domsagorna flera dylika biträden. I överensstämmelse med vad hovrätten

föreslagit beträffande stenografikunniga biträden i hovrätten bör dylika biträden

i domsagorna placeras i lönegrad A 7. I de minsta domsagorna, där

medverkan av stenograf måhända kommer att krävas i mindre utsträckning

än vad som antagdts vara den regelmässiga, torde dock i avvaktan på närmare

erfarenheter behovet tills vidare kunna tillgodoses genom anlitande av

biträde i lägre lönegrad.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 268.

125

Med utgångspunkt från vad hovrätten sålunda anfört har hovrätten för att

kunna bättre bedöma personalbehovet indelat domsagorna under hovrätten

i grupper efter storlek, arbetsbörda m. in. Grupperna I och II omfatta domsagor,

i vilka tingsdomare eller tingssekreterare för närvarande icke är anställd,

grupp I de mindre av dessa domsagor. Grupp III omfattar flertalet

av de nuvarande sekreterardomsagoma och grupp IV nuvarande tingsdomardomsagor

— med undantag för de tre största domsagorna, Sollentuna och

Färentuna, Södra Roslags och Södertörns domsagor — och sådana sekreterardomsagor,

i vilka enligt domarutredningens förslag tingssekreterarbefattningama

skola utbytas mot tingsdomarbefattningar. Av de tre största domsagorna,

vilka hovrätten finner kräva eu särskild organisation, har Sollentuna och

Färentuna domsaga ensam fått bilda grupp V medan de båda övriga sammanförts

till grupp VI.

Inom varje grupp för sig har hovrätten därefter från angivna utgångspunkter

beräknat personalbehovet. Beträffande tingsdom ar tjänsterna

hemställer hovrätten — i överensstämmelse med domarutredningens förslag

— att tingssekreterarbefattningarna i Nora, Norra Hälsinglands och Västra

Hälsinglands domsagor utbytas mot tingsdomarbefattningar enligt lönegrad

A 30. Tillsammans med de redan inrättade tingsdomarbefattningarna i Sollentuna

och Färentuna, Södra Roslags och Södertörns domsagor skulle alltså

antalet tingsdomare inom hovrättens domkrets utgöra sammanlagt 6.

Rörande behovet i vissa domsagor av tingssekreterare och annan

fiskalskompetent arbetskraft erinrar hovrätten att efter förändring

av tingssekreterarbefattningarna i Nora, Norra Hälsinglands och Västra

Hälsinglands domsagor till ordinarie tingsdomarbefattningar återstå 13 tingssekreterarbefattningar

i domsagorna under Svea hovrätt. Enligt hovrättens

mening kommer stadigvarande behov av fiskalskompetent arbetskraft att

föreligga i — förutom ifrågavarande 13 domsagor -—- ytterligare 5 domsagor,

nämligen Gotlands, Jösse, Fryksdals, Västmanlands mellersta och Västerbergslags

domsagor. Hovrätten hemställer, att tingssekreterarbefattningar i

Ko 22 inrättas i nämnda 5 domsagor. I Södra Roslags och i Sollentuna och

Färentuna domsagor, där för närvarande tingssekreterarbefattningar finnas

inrättade, finner hovrätten ytterligare behov av fiskalskompetent arbetskraft

föreligga. Sådan arbetskraft kommer enligt hovrättens bedömande att erfordras

även i Södertöms, Mellansysslets, Älvdals och Nyeds, Nyköpings, östersy.

sslets och Bollnäs domsagor. Hovrätten, som på anförda skäl anser att nya

tingssekreterarbefattningar icke böra för närvarande inrättas i nämnda 8

domsagor, hemställer att medel anslås till avlöning åt eu fiskalskompetent

arbetskraft i var och en av dessa domsagor samt därutöver till avlöning åt

ytterligare 2 dylika befattningshavare.

Behovet av notariepersonal bedömes av hovrätten sålunda:

Av de 114 tingsnotarier, som upptagits i staten för innevarande budgetår,

belöpa 92 på domsagor inom Svea hovrätts blivande domkrets. Härtill komma

på dessa domsagor 15 av de notariearvoden, som Kungl. Maj:t ställt till

hovrättens förfogande av den för samtliga domsagor gemensamma reserven.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Jämväl för den tid varom nu är fråga är berörda antal, tillhopa 107 tingsnotarier,

oundgängligen erforderligt. Därutöver torde medel böra beräknas i

reserv för anställande av ytterligare notarier eller aspiranter.

Med avseende å biträdesper son alen föreslår hovrätten — under

åberopande av eu uppställning vari för varje grupp av domsagor behovet av

biträden med skilda arbetsuppgifter angivits — för fullgörande av arbetsuppgifter

av kvalificerad karaktär sammanlagt 120 biträdesbefattningar enligt

lönegrad A 7 och högre lönegrad, nämligen 8 enligt lönegrad A 15, 44 enligt

lönegrad A 11, 18 enligt lönegrad A 9 samt 50 enligt lönegrad A 7. För

skrivgöromål och liknande uppgifter föreslås 55 biträdesbefattningar i lönegrad

A 4 eller lägre lönegrader.

Enligt uppställningen bör i var och en av de 5 domsagor, som hänföras till

grupp I, finnas ett biträde i lönegrad All för dagbokens förande och därmed

sammanhängande göromål, kassa- och redogörargöromål, införing i fastighetsbok,

uppsättande av inskrivningsärenden och kommissionärsgöromål

samt ett biträde i lönegrad A 4 för skrivgöromål. I de tre största av ifrågavarande

domsagor bör därjämte finnas ett stenografikunnigt biträde i lönegrad

A 7.

Till grupp II hänföras 16 domsagor. I var och en av dessa domsagor bör

finnas 3 eller — i de domsagor som icke tilldelas sekreterare eller annan

fiskal — 4 biträden. Av biträdena i varje domsaga erfordras ett biträde i lönegrad

All för liknande uppgifter som motsvarande biträde i domsaga under

grupp I samt ett stenografikunnigt biträde i lönegrad A 7. I övrigt erfordras

i domsagorna under grupp II sammanlagt 4 biträden i lönegrad A 9 samt för

skrivgöromål 17 biträden i lönegrad A 4.

Grupp III omfattar 11 domsagor. I var och en av dessa domsagor bör finnas

ett biträde i lönegrad All för dagbokens förande och därmed sammanhängande

expeditionella göromål, ett biträde i lönegrad A 9 för införing i

fastighetsbok, uppsättande av inskrivningsärenden och gravationsbevis samt

kassa- och kommissionärsgöromål, ett stenografikunnigt biträde i lönegrad

A 7 samt ett eller — i de tre största av ifrågavarande domsagor — 2 biträden

i lönegrad A 4 för skrivgöromål.

I var och en av de 3 domsagor, som hänföras till grupp IV, nämligen

Nora, Norra Hälsinglands och Västra Hälsinglands domsagor, bör finnas ett

biträde i lönegrad A 15 för dagbokens förande och därmed sammanhängande

expeditionella göromål, ett biträde i lönegrad All för införing i fastighetsbok

samt upprättande av inskrivningsärenden och gravationsbevis, ett

biträde i lönegrad A 9 för kassa- och kommissionärsgöromål, ett stenografikunnigt

biträde i lönegrad A 7 samt ett eller två biträden i lönegrad A 4 för

skrivgöromål.

I Sollentuna och Färentuna domsaga, som ensam bildar grupp V, erfordras

sammanlagt 10 biträden, nämligen a) d expeditionen: ett biträde i lönegrad

A 15 för att förestå expeditionen samt ombesörja dagbokens förande

och därmed sammanhängande göromål, ett biträde i lönegrad All såsom

medelsförvaltare och stämpelförsäljare samt ett biträde i lönegrad A 7 för

vissa kvalificerade arbetsuppgifter, såsom preliminär granskning av handlingar,

stämpelbeläggning och kommissionärsgöromål; b) d domaravdelningen:

ett biträde i lönegrad All för att leda arbetet å avdelningen, vaka över

att expeditionstider iakttagas in. m., vilket biträde bör vara kompetent att

självständigt upprätta protokoll i enkla mål m. m. samt förutsättes vara

skicklig stenograf, ett biträde i lönegrad A 7. stenograf, samt för skrivgöro
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26S.

127

mål ett stenografikunnigt biträde i lönegrad A 4; och c) å inskrivningsavdelningen:

ett biträde i lönegrad A 11 för införing i fastighetsbok, ett biträde

1 lönegrad A 7 för uppsättande av inskrivningsärenden och bevis in. m. samt

2 biträden i lönegrad A 4 för uppsättande av bevis, förande av dagböcker

1 inskrivningsärenden och för skrivgöromål i övrigt.

Slutligen bör i vardera av de båda domsagorna under grupp VI, Södra

Roslags och Södertörns domsagor, finnas följande biträden, nämligen a)

d expeditionen: ett biträde i lönegrad A 15 för liknande göromål som motsvarande

biträde i Sollentuna och Färentuna domsaga, eif biträde i lönegrad

A 15 såsom medelsförvaltare och stämpelförsäljare samt 3 biträden i lönegrad

A 7, varav 2 biträden avses dels såsom medhjälpare till de båda biträdena

i lönegrad A 15 och dels till vissa självständiga kvalificerade arbetsuppgifter

samt ett biträde avses till kommissionär; b) d domaravdelningen: ett

biträde i lönegrad All för liknande göromål som motsvarande biträde i Sollentuna

och Färentuna domsaga, 2 biträden i lönegrad A 7, stenografer, samt

2 biträden i lönegrad A 4 för skrivgöromål; samt c) ä inskrivning savdelningen:

2 biträden i lönegrad All för införing i fastighetsbok, 2 biträden i lönegrad

A 7 för upprättande av inskrivningsärenden, gravationsbevis m. m.

samt 4 biträden i lönegrad A 4 för skrivgöromål (uppsättande av bevis, biträde

vid stämpelbeläggning m. m.).

Beträffande biträdesorganisationen anför hovrätten sammanfattningsvis,

att dess förslag sålunda avser en biträdesorganisation med (120 + 55 =) 175

biträden mot (50 + 35 —) 85 enligt nuvarande organisation eller en ökning

med 90 biträden. I verkligheten vore ökningen emeliertid icke så stor. Då gällande

organisationsplan visat sig för snävt tilltagen, hade hovrätten varit

nödsakad att i betydande utsträckning medgiva anställande av extra biträden

i domsagorna. Antalet dylika biträden utgjorde under det löpande budgetåret

omkring 40. Detta antal borde därför rätteligen frånräknas och ökningen

stannade då vid siffran 50.

Hovrätten har på anförda skäl verkställt beräkning av medelsbehovet

med utgångspunkt från att två tredjedelar av det totalantal biträden inom

varje lönegrad, som det uppgivna behovet omfattar, upptagas såsom ordinarie

och en tredjedel såsom extra ordinarie.

Med tillämpning av det sagda har hovrätten beräknat anslagsbehovet för

senare hälften av budgetåret på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

beräknas till 582 039 kronor eller i avrundat tal 582 100 kronor. Posten avser

avlöning dels till 38 häradshövdingar (därvid hänsyn tagits till den automatiska

nedsättningen av övergångsersättningar, 4 445 kronor, och till beräknad

uppflyttning av Livgedingets domsaga i lönegrupp III), dels till

6 tingsdomare i lönegrad A 30, dels till 2 inskrivningsdomare och dels till

116 domsagobiträden, därav 5 i lönegrad A 15, 30 i lönegrad A 11, 12 i lönegrad

A 9, 33 i lönegrad A 7 och 36 i lönegrad A 4.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie p e r s on

a 1, utgörande 18 tingssekreterare i lönegrad Eo 22, 10 fiskaler med tingssekreterargöromål

i löneklass 21, 107 tingsnotarier och 4 reservnotarier samt

59 extra ordinarie biträden, därav 3 i lönegrad Eo 15, 14 i lönegrad Eo 11,

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

6 i lönegrad Eo 9, 17 i lönegrad Eo 7 och 19 i lönegrad Eo 4, beräknas till

sammanlagt 545 381 kronor eller i avrundat tal 545 400 kronor. I beloppet

ingår en post å 11 000 kronor för löner till särskilda fastighetsbokuppläggare

samt en post å 9 000 kronor för löner till vikarier.

Anslagsposten till rörligt tillägg upptages till 85 000 kronor.

Vid anslagsberäkningen har hovrätten förutsatt att utöver de av hovrätten

föreslagna anslagsbeloppen anvisas medel i reserv till förstärkning av biträdespersonalen,

enligt domarutredningens förslag motsvarande tio procent av

anslaget till biträdesorganisationen eller för ifrågavarande domsagors del

30 000 kronor.

I enlighet med det sagda har Svea hovrätt för senare halvåret av budgetåret

beräknat medelsbehovet för domsagor under hovrätten till (582 100 +

545 400 + 85 000) 1 212 500 kronor.

Anslagsbeloppet för budgetåret i dess helhet föreslås följaktligen till

(1 227 700 + 1 212 500) 2 440 200 kronor, vilket innebär en ökning med

21 400 kronor.

Beträffande domsagor, som efter inrättandet av hovrätten för Nedre

Norrland komma att lyda under denna hovrätt, ha anslagsäskanden

framlagts i Svea hovrätts framställning för senare hälften av b u dgetåret.

Först må erinras att personalorganisationen i ifrågavarande domsagor enligt

gällande plan (jfr statsliggaren s. 18) omfattar — förutom 10 häradshövdingar

— en tingsdomare i vardera av Medelpads östra och Ångermanlands

norra domsagor, en tingssekreterare i var och en av Medelpads västra,

Ångermanlands södra och Ångermanlands mellersta domsagor, 22 tingsnotarier,

vartill komma 2 notariearvoden av den till Kungl. Maj ds förfogande

ställda reserven, samt 23 domsagobiträden. Utöver nämnda antal biträden

har därjämte på grund av arbetsbelastningen måst anställas extra biträden

till ett antal av 10.

Hovrätten hemställer nu på skäl, som åberopats vid anslagsäskandena för

domsagor under Svea hovrätt, om utvidgning av personalorganisationen.

Sålunda föreslås •— i överensstämmelse med domarutredningens förslag —

att tingsdomartjänstema i Medelpads östra och Ångermanlands norra domsagor

omvandlas till ordinarie tjänster i lönegrad A 30, samt att tingssekreterartjänsterna

i Medelpads västra och Ångermanlands södra domsagor utbytas

mot tingsdomartjänster i nyssnämnda lönegrad.

Beträffande antalet tingssekreterare och arbetskrafter med fiskalskompetens

föreslås utökning. Härom anföres närmare:

Tingssekreterare finnas för närvarande anställda i — förutom Medelpads

västra och Ångermanlands södra domsagor — Ångermanlands mellersta

domsaga. Tingssekreterarbefattningen i sistnämnda domsaga bör bibehållas.

Därutöver bör en dylik befattning inrättas i Jämtlands norra domsaga, där

intill den 1 juli 1946 tingssekreterare var anställd. I den mån göromålen i

nämnda domsaga tillåta, torde denne befattningshavare tills vidare kunna

anlitas även i de övriga i Östersund förlagda domsagorna.

I Ångermanlands norra domsaga har hovrätten med stöd av bemyndigan
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 2G8.

de av Kungl. Maj:t lörordnat fiskal att fullgöra tingssekreterargöromål i viss

omfattning. Dylik förstärkning av arbetskraften beräknas bliva erforderlig

i nämnda domsaga även under den tid varom nu är fråga. Därutöver torde

behov komma att föreligga av eu fiskalskompetent arbetskraft även i Ångermanlands

västra och Härjedalens domsagor.

Beträffande notariepersonalen finner hovrätten behov föreligga av minst

samma antal tingsnotarier som för närvarande eller således (22 + 2) 24

tingsnotarier. Därutöver bör enligt hovrättens mening anslås medel till ytterligare

minst 2 notariearvoden i reserv.

Med avseende å biträdespersonalen finner hovrätten — efter en beräkning

enligt de grunder hovrätten tillämpat för Svea hovrätts del — att sammanlagt

erfordras 45 biträden, därav 4 i lönegrad A 15 (ett biträde i var och en

av Medelpads västra, Medelpads östra, Ångermanlands södra och Ångermanlands

norra domsagor), 10 i lönegrad A 11, 7 i lönegrad A 9, 11 i lönegrad

A 7 och 13 i lönegrad A 4. Vid anslagsberäkningen har hovrätten emellertid

utgått från att allenast 27 biträden placeras i ordinarie ställning, medan återstoden

eller 18 biträden placeras såsom extra ordinarie.

I enlighet med det sagda beräknar hovrätten anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän — 10 häradshövdingar, 4 tingsdomare

enligt lönegrad A 30 och 27 domsagobiträden, därav 2 i lönegrad

A 15, 6 i lönegrad A 11, 4 i lönegrad A 9, 7 i lönegrad A 7 samt 8 i lönegrad

å 4 — till 161 603 kronor 50 öre eller i avrundat tal 161 600 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie perso11

a 1 2 tingssekreterare i lönegrad Eo 22, 3 fiskaler med tingssekreterar
göromål

i löneklass 21, 24 tingsnotarier samt 18 biträden, därav 2 i lönegrad

Eo 15, 4 i lönegrad Eo 11, 3 i lönegrad Eo 9, 4 i lönegrad Eo 7 samt 5 i lönegrad

Eo 4 — beräknas till 131 642 kronor eller i avrundat tal 131 700 kronor.

I posten har inräknats 6 000 kronor till 2 notariearvoden i reserv, 3 000

kronor till särskild fastighetsbokuppläggare samt 2 000 kronor till vikarier.

I anslutning till domarutredningens förslag har hovrätten uttalat, att medel

böra anvisas för möjligen erforderlig förstärkning av biträdespersonalen,

vad angår ifrågavarande domsagor 8 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknas till 26 000 kronor.

Anslagsbeloppet till domsagor under hovrätten för Nedre Norrland upptages

alltså till sammanlagt (161 600 + 131 700 + 26 000) 319 300 kronor.

Göta hovrätt har, såvitt angår första hälften av budg

el året, beräknat den minskning av anslagsbehovet, som uppkommer genom

nedsättningen av övergångsersättningen till vissa häradshövdingar, till

2 064 kronor eller avrundat till 2 050 kronor.

Med uppgift att den i Hallands mellersta domsaga tjänstgörande arvodisten

(jfr statsliggaren s. 21) avgår med utgången av innevarande budgetår

hemställer hovrätten, att i domsagan inrättas eu biträdestjänst i lönegrad

Eo 7 i stället för arvodestjänsten. Anordningen skulle för budgethalvåret

innebära eu minskning å förevarande anslagstitel med 468 kronor. Hovrätten

har vidare begärt anslagshöjning för förstärkning av biträdespersonalen

Bilumg till riksdagens protokoll 19i7. I samt. Nr 268. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

i domsagorna med 20 nya biträden i lönegrad Eo 2. Till motivering härför

framhåller hovrätten, att personalen i vissa domsagor under hovrätten på

grund av organisationens otillräcklighet maste arbeta på övertid, vidare att

ersättning till personal som arbetar mot timpenning samt övertidsersättning

under det gångna budgetåret utgått i sådan utsträckning, att sammanlagda

beloppet därav kunde anses motsvara avlöning till tio domsagobiträden i

heltidstjänst. Hovrätten anför ytterligare:

För nästkommande budgetår räknar hovrätten med att på grund av stegring

av arbetsbördan å domsagokanslierna en viss ökning av domsagornas

personalorganisation kommer att visa sig nödvändig. Domarutred
ningen

har i sitt betänkande uttalat, att biträdesorganisationen, oberoende

av de nya arbetsuppgifter som föranledas av rättegångsreformen, för åtskilliga

domsagor visat sig för snäv. Hovrätten kan vitsorda riktigheten av detta

förhållande. Vid genomgång av biträdesorganisationen i domsagorna under

hovrätten har befunnits, att stadigvarande behov av 20 biträdesbefattningar

utöver de i staten upptagna 80 befattningarna i e. o.-,ställning föreligger. Därjämte

erfordras medel för anställande av tillfälliga arbetsbitraden. Hovrätten

hemställer, att medel redan från och med ingången av nästa budgetar beviljas

för täckande av det anslagsbehov, som föranledes av den föreslagna förstärkningen

av biträdesorganisationen, varvid hovrätten räknar med att dessa

biträden placeras i lönegrad Eo 2 i stället för lönegrad Ex 2.

Erforderlig anslagsförstärkning för avlöning till de föreslagna nya biträdena

beräknar hovrätten med utnyttjande av förefintlig marginal i gallande

avlöningsstat till 5 125 kronor.

Slutligen har hovrätten begärt anslagsökning med 4 500 kronor för tillfällig

skrivhjälp. Hovrätten åberopar som skäl härtill att kostnaden för extra

skrivhjälp och övertidsersättningar under det gångna budgetåret utgjort omkring

30 000 kronor. Därest den föreslagna förstärkningen av antalet biträden

kommer till stånd kan enligt hovrättens mening denna kostnad reduceras

till 12 000 kronor för helt budgetår (i gällande stat är kostnaden beräknad

till 4 000 kronor för helt år).

Vid anslagsberäkningen har hovrätten dels inräknat avlöning till ett stenografikunnigt

biträde i Askims, Hisings och Sävedals domsaga med 2 400

kronor (jfr statsliggaren s. 20) och dels i kostnaden för löner till notariepersonalen

inräknat ersättning motsvarande provisoriskt lönetillägg med 18 675

kronor.

Enligt angivna grunder beräknar hovrätten anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän till (—- — 2 050) 364 600 kronor

samt anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie perso

n a L tiU 002 (HM _ 468 + 5 125 + 4 500 + 2 400 + 18 675) 531 532 kronor

eller i runt tal 531 550 kronor. Anslagsposten till r ö r H g t^ tillägg

upptages till 66 700 kronor, vilket innebär en ökning med | 2 66 700)

850 kronor. För budgethalvåret beräknas alltså medelsbehovet till (364 600 +

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 26S. 131

531 600 + 66 700) 962 850 kronor, vilket innebär en ökning med 29 050

kronor.

För senare hälften av budgetåret har hovrätten verkställt

anslagsberäkningen med utgångspunkt från gällande domsagoindelning samt

från det förhållandet, att hovrättens domkrets från 1948 års ingång skall

omfatta 26 domsagor i stället för tidigare 41 domsagor.

Beträffande personalorganisationen i allmänhet anför hovrätten:

Hovrätten följer vid anslagsberäkningen den utökning och omorganisation

av tingsdomarbefattningarna, som domarutredningen föreslagit.

För närvarande må i domsagorna under Göta hovrätt, utöver det i personalstaten

angivna antalet av 88 tingsnotarier, på grund av bemyndigande i

kungl. brev den 7 juni och den 30 december 1946 anställas ytterligare 12

tingsnotarier (reservnotarier). Efter hovrättens uippdelning falla av sistnämnda

notariebefattningar 8 på domsagor under Göta hovrätt och 4 på

domsagor under hovrätten för Västra Sverige. Hovrätten förutsätter, att tingsnotarier

även i fortsättningen må anställas till samma antal som för närvarande.

Likaledes utgår hovrätten från att hovrätterna såsom hittills erhålla

rätt att använda besparing, som uppkommer genom att tingsnotarieaspirant

är anställd i stället för tingsnotarie, för anställande av tingsnotarier och

tingsnotarieaspiranter utöver i personalstaterna upptagna antalet tingsnotarier.

För att med anledning av rättegångsreformens genomförande i mån av

behov i domsagorna kunna anställa tillfällig fiskalskompetent arbetskraft

eller ökat antal tingsnotarier föreslår hovrätten, att i enlighet med domarutredningens

förslag erforderligt belopp ställes till Kungl. Maj ds förfogande

att efter framställning från hovrätterna disponeras för angivet ändamål.

Såsom domarutredningen framhållit har biträ desorganisationen för åtskilliga

domsagor visat sig för snäv. Efter rättegångsreformens införande

tillkomma ett flertal nya arbetsuppgifter, för vilka biträdespersonal kan

anlitas. Hovrätten har därför företagit en allmän omprövning av behovet av

icke rättsbildad personal i domsagorna efter rättegångsreformens genomförande.

I den mån biträden på eget ansvar få utföra de betydelsefulla uppgifterna

med kallelser och delgivningar höra biträdena, särskilt i sådana domsagor

där dylika uppgifter kunna beräknas förekomma i mycket stor omfattning,

erhålla en däremot svarande högre löneställning. Hovrätten föreslår därför,

att i de domsagor, där delta är fallet, inrättas kanslistbefattningar i

lönegrad A 15. Enligt en inom hovrätten verkställd gradering av arbetsbördan

inom domsagorna, därvid hänsyn tagits till folkmängd samt antalet mål

och ärenden av olika slag, böra 6 kanslisttjänster inrättas, därav 3 i domsagor

under Göta hovrätt och 3 i domsagor under hovrätten för Västra

Sverige.

För att avsedd överflyttning av arbetsuppgifter till icke rättsbildad personal

skall kunna jämväl i övrigt i full utsträckning äga rum eller rättegångsref

ormenis genomförande, bör antalet biträdestjänster i lönegraderna 7, 9 och

11 ökas. Därvid höra biträden, vilka huvudsakligen sysselsättas med nyss

angivna uppgifter beträffande kallelser och delgivningar, diarieföring, kassa-

och redogörargöromål, införing i fastighetsböcker, uppsättande av inskrivningsärenden

och gravationsbevis, kommissionärsgöromål samt stenografering

och andra kvalificerade göromål, placeras i någon av lönegraderna 7, 9

eller 11, allt efter den beräknade omfattningen av dylika göromål.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kunffl. Maj:ts proposition nr 268.

Behovet av övrig biträdespersonal i domsagorna bör enligt hovrättens mening

tillgodoses med biträden, vilka efter reglerad befordringsgång i enlighet

med 1944 års personalutrednings förslag slutligen placeras i lönegrad

A 4.

Vid nu förevarande anslagsberäkningar utgår hovrätten från att i domsaga,

med undantag för de minsta domsagorna, skola finnas tre eller flera

icke rättsbildade biträden, allt efter domsagans behov av sådan arbetskraft,

samt beräknar anslagsbehovet med utgångspunkt från att samtliga biträden

erhålla ordinarie ställning. Lönegraderna upptagas således enligt A-planen.

Med tillämpning av angivna grunder föreslår hovrätten en personalorganisation

av följande omfattning. I vardera av Östbo och Yästbo samt Vadsbo

domsagor inrättas i enlighet med domarulredningens förslag en tingsdomartjänst

i lönegrad A 30. För Tveta, Vista och Mo domsaga, vilken kan

komma att minskas genom omreglering av denna och angränsande domsagor,

föreslås en tingsdomartjänst av e. o. natur, lönegrad Ko 30. Beträffande

antalet tingssekreterare Och notarier föreslås ingen annan ändring i

gällande plan än den som föranledes av att tingssekreterartjänsterna i Tveta,

Vista och Mo samt Vadsbo domsagor ersättas med tingsdomartjänster.

Sammanlagda antalet tingssekreterare föreslås alltså till 7 samt sammanlagda

antalet tingsnotarier till 61. Beträffande biträdespersonalen föreslås

dels en kanslistbefattning i lönegrad A 15 i var och en av Tveta, Vista och

Mo, Östbo och Västbo samt Vadsbo domsagor, dels i övrigt 13 befattningar

i lönegrad A 11, 12 befattningar i lönegrad A 9, 23 befattningar i lönegrad

A 7 samt 37 befattningar i lönegrad A 4.

Enligt angivna grunder beräknar hovrätten anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän till 386 500 kronor. Av beloppet

belöper 221 000 kronor å löner m. m. till 26 häradshövdingar, 10 640

kronor å löner till 2 tingsdomare samt 154 860 kronor å löner till 88 domsagobiträden.

Anslagsposten till avlöningar till i cke-ordinarie personal

beräknas till 238 200 kronor. Posten avser avlöningar till en tingsdomare, 7

tingssekreterare och 61 tingsnotarier. I posten ingår vidare 11 065 kronor, utgörande

kostnaden för att extra tingsnotarieaspiranter skola kunna förordnas

i samma utstäckning som tidigare, 5 000 kronor för avlöning till särskilda

fastighetsboksuppläggare, 5 700 kronor till vikarier samt 3 800 kronor

till tillfällig skrivhjälp. Anslagsposten till rörligt tillägg upptages till

51 600 kronor. För det senare budgethalvåret beräknas alltså ett medelsbehov

av sammanlagt (386 500 + 238 200 + 51 600) 676 300 kronor samt för

budgetåret i dess helhet tillhopa (962 850 + 676 300) 1 639 150 kronor, vilket

i förhållande till anslagsbeloppet för innevarande budgetår innebär en minskning

med (1 867 600— 1 639 150) 228 450 kronor.

Vad härefter angår medelsbehovet för de 15 domsagor, som från 1948 års

ingång komma att lyda under hovrätten för Västra Sverige, ha

anslagsäskanden framställts av Göta hovrätt. Personalorganisationen i nämnda

domsagor omfattar för närvarande — förutom häradshövdingarna samt

en särskild inskrivningsdomare (jfr statsliggaren s. 19) -—- 2 tingsdomare,

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

133

varav eu i lönegrad A 29 (Askims, Hisings och Sävedals domsaga) samt en i

lönegrad Eo 29 (Vättle, Ale och Kullings domsaga), 5 tingssekreterare i lönegrad

Eo 22, 39 tingsnotarier, därav 4 reservnotarier, samt 34 domsagobiträden,

varav 2 arvodister. Med avseende å denna personalorganisation föreslår Göta

hovrätt vissa utvidgningar.

Sålunda föreslås i enlighet med domarutredningens förslag att ordinarie

tingsdomartjänst i lönegrad A 30 inrättas i Vättle, Ale och Kullings domsaga

samt att tingsdomartjänsten i Askims, Hisings och Sävedals domsaga uppflyttas

från lönegrad A 29 till lönegrad A 30.

Behovet av tingssekreterare och tingsnotarier bedömes såsom oförändrat

i förhållande till nu gällande organisation.

Beträffande biträdespersonalen föreslår hovrätten, under åberopande av

vad som anförts i fråga om biträdesbefattningarna i domsagor under Göta

hovrätt, att biträdesbefattningar inrättas till ett antal av 54 nämligen 3 i

lönegrad A 15 (2 i Askims, Hisings och Sävedals domsaga samt en i Vättle,

Ale och Kullings domsaga), 11 i lönegrad A 11, 4 i lönegrad A 9, 14 i lönegrad

A 7 samt 22 i lönegrad A 4.

I enlighet med det anförda beräknar hovrätten anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän till 247 900 kronor samt anslagsposten

till avlöningar till icke-ordinarie personal till

152 900 kronor. I sistnämnda belopp har inräknats dels 6 639 kronor, motsvarande

kostnaden för att extra tingsnotarieaspiranter skola kunna förordnas i

samma utsträckning som tidigare, dels avlöning till ett av ovannämnda båda

domsagobiträden i personlig arvodestjänst (den andra arvodisten kommer att

avgå med pension med utgången av juni 1947), dels löner till biträden vid uppläggande

av nya fastighetsböcker med 2 000 kronor, dels kostnad för vikarier

med 3 300 kronor och dels kostnad för tillfällig skrivhjälp med 2 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknas till 32 900 kronor.

Anslagsbeloppet för domsagor under hovrätten för Västra Sverige beräknas

alltså till sammanlagt (247 900 + 152 900 + 32 900) 433 700 kronor.

Härtill kommer det belopp, som i anslutning till domarutredningens förslag

förutsatts bliva anvisat för beredande av erforderlig ytterligare hjälp i

domsagorna.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har för först a h ä 1 ften

av nästa budgetår begärt anslagshöjning för förstärkning av

personalen i de under hovrätten lydande domsagorna dels med en tingssekreterare

i Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga och dels med ytterligare

biträdespersonal i vissa angivna domsagor. Rörande behovet av tingssekreterare

i Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga framhåller hovrätten,

att denna domsaga är särdeles arbetstyngd, varför hovrätten nödgats

att där stadigvarande förordna extra tingsnotarie. Vidare erinrar hovrätten,

att biträdande domare eller sekreterare var anställd i domsagan under tiden

1 oktober 1931—31 mars 1941. Behovet av förstärkt hiträdeshjälp uppskattar

hovrätten till 5 nya befattningar i lönegraden Eo 4. Härom anföres:

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 2GS.

Sedan Ronneby stad införlivats med Östra och Medelsta domsaga har arbetsbördan

i denna domsaga ökats i sådan utsträckning att enligt anmälan

av häradshövdingen ett nytt domsagobiträde i Eo 4 behöver anställas. Om

lägre lönegrad än Eo 4 erb.judes, räknar häradshövdingen icke på att kunna

förvärva någon kompetent person. För den händelse denna biträdesbefattning

tills vidare anses böra vara extra anhåller hovrätten om tillstånd att

placera densamma i Ex 4. Likaledes synes, i enlighet med från häradshövdingarna

inkomna framställningar, nya e. o. befattningar böra inrättas i

Östra Göinge, Norra Åsbo samt Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsagor

alla i Eo 4, därav 2 i sistnämnda domsaga, allt i ersättning för nuvarande

extra skrivhjälp. Hovrätten torde dock böra förbehållas rätt att, om lämplig

sökande för e. o. anställning icke anmäler sig, istället få anställa biträden

i Ex 4.

Kostnaderna för nämnda personalökningar beräknas till (3 362 + 6 833)

10 195 kronor.

För uppflytlning till lönegrad Eo 4 av samtliga nuvarande domsagobiträden

i lönegrad Eo 2, tillhopa fyra biträden, begär hovrätten ökning av anslagsbeloppet

med 594 kronor. Såsom skäl för uppflyttningen framhåller hovrätten,

att så låg lönegradsplacering som Eo 2 icke bör förekomma inom

domstolsväsendet.

Vidare begär hovrätten anslagsökningar för särskilda fastighetsbokuppläggare

i domsagorna, vikarier därstädes samt extra skrivhjälp med resp.

2 000 kronor, 5 250 kronor och 2 500 kronor. Såsom skäl anföres, att medan

för ifrågavarande ändamål beräknats resp. 8 000 kronor, 7 000 kronor och

4 000 kronor om året, utgifterna för samma ändamål under sistförflutna tre

budgetår utgjort kronor:

fastighets-

bokuppläggare

vikarier

extra

skrivhjälp

budgetåret 1943/44 .......

........ 5 287

17 048

5 180

» 1944/45 .......

........ 13 004

18 559

9 330

» 1945/46 ......

........ 14 770

16 632

11 253

Slutligen har hovrätten räknat upp anslaget med 320 kronor för viss löneklassuppflyttning,

med 12 540 kronor för arvodestillägg motsvarande provisoriskt

lönetillägg till tingsnotarierna, med 765 kronor för överförande av

tio domstolsbiträden från lönegrad Eo 4 till lönegrad A 4 med hänsyn till

den reglerade befordringsgången (ordinarieposten ökas med 14 430 kronor,

icke-ordinarieposten minskas med 13 665 kronQr) samt med 1 400 kronor till

rörligt tillägg.

I enlighet med det anförda samt med hänsyn till att den automatiska reduktionen

av vissa häradshövdingars övergångsersättningar utgör 116 kronor beräknar

hovrätten anslagsposten till avlöningar till ordinarie

/292 300

tjänstemän till I--— + 14 430 — 116) 160 464 kronor samt anslags
posten

till avlöningar till icke-ordinarie personal till

|437700 + 1() 1Q5 _j_ 594 + 2 ooo -f 5 250 + 2 500 + 320 + 12 540 — 13 665)

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts vroposition nr 268.

135

/57 200

238 584 kronor. Anslagsposten till rörligt tillägg upptages till I -j
1400)

30 000 kronor. Anslagsbeloppet för budgethalvåret beräknas alltså

till (160 464 + 238 584 + 30 000) 429 048 kronor, vilket innebär en ökning

med 35 448 kronor.

För senare hälften av nästa budgetår föreslår hovrätten ytterligare

förstärkning och utökning av domsagornas personalorganisation.

I enlighet med domarutredningens förslag hemställer hovrätten, att tingssekreterartjänsten

i Västra Göinge domsaga utbytes mot en tingsdomarbefattning.

För denna befattning liksom även för den redan inrättade

tingsdomarbefattningen i Östra och Medelsta domsaga föreslås placering i

lönegrad A 32.

Vad angår tingssekreterart j änsterna förutsätter hovrätten att

redan inrättade sådana tjänster — utom ovan berörda tjänst i Västra Göinge

domsaga — bibehållas. Härutöver finner hovrätten behov föreligga av ytterligare

3 tingssekreterartjänster, nämligen en i envar av Vemmenhögs, Ljunits

och Herrestads, Norra Åsbo samt Södra Åsbo och Bjäre domsagor, i de

båda förstnämnda domsagorna i varje fall så länge fastighetsboksarbetet pågår.

Efter Ängelholms stads införlivande med Södra Åsbo och Bjäre domsaga

finner hovrätten att tingssekreterarbefattning i denna domsaga oundgängligen

erfordras.

Behovet av tingsnotarier bedömes som oförändrat i förhållande till

nuvarande organisation.

Med avseende å biträ despersonalen föreslår hovrätten en väsentlig

utökning av nu gällande organisation. Rörande behovet av biträden och

arten av deras arbetsuppgifter under den nya rättegångsordningen anför hovrätten

följande allmänna synpunkter:

Redan nuvarande organisation av domsagobiträdena är enligt vad erfarenheten

visat alltför snäv. Extra biträden ha måst anställas i många domsagor

och därjämte har tillfällig skrivhjälp, som arbetar å räkning, måst anlitas

i mycket stor utsträckning. Genom den nya rättegångsbalken tillkomma

nya arbetsuppgifter. Dessa kompenseras ej av den minskning i vissa hänseenden

av arbetsbördan som föranledes av nya rättegångsbalken utan i det

stora hela kommer denna enligt hovrättens mening att medföra en ej ringa

ökning av arbetsbelastningen. Det är vidare att märka att de arbetsuppgifter

som bortfalla i huvudsak icke torde vara av kvalificerad beskaffenhet (till

största delen protokollsutskrift) under det att de tillkommande arbetsuppgifterna,

såsom nedan närmare skall beröras, väsentligen äro av kvalificerad

art.

Jämväl enligt nuvarande ordning förekomma arbetsuppgifter av sådan beskaffenhet

att höga krav måste ställas på de domsagobiträden som omhänderha

desamma. Hovrätten avser därvid särskilt befattningen med skötseln

av inskrivningsväsendet. Vikten av att där ha tillgång till skickliga och rutinerade

biträden har under senare år alltmer ökats, sedan övergång skett till

aktsystem och notarier med begränsad erfarenhet i stor utsträckning tjänstgöra

som inskrivningsdomare. Det är en angelägenhet av stor betydelse att

införingen i fastighetsböckerna i huvudsak skötes av ett rutinerat biträde.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Av ett domsagobiträde, avsett att i full utsträckning biträda vid skötseln av

inskrivningsväsendet, måste krävas höga kvalifikationer. Av övrigt kvalificerat

arbete, som redan nu omhänderhaves av domsagobiträden, må vidare

framhållas försäljningen av stämpelmedel, som kan förenas med andra redogöraresysslor,

och uppgift att mottaga och förberedande granska handlingar.

Genom nya rättegångsbalken tillkomma som ovan berörts nya kvalificerade

uppgifter. Främst kommer därvid omhänderhavande av kallelser och

andra expeditionella uppgifter i den muntliga processen. För dessa sysslor

kräves ett mycket högt kvalificerat biträde. Därjämte har varje domsaga behov

av en skicklig stenograf. Det är näppeligen att förvänta att kompetent

stenograf i konkurrens med de privata företagarna skall kunna förvärvas för

samma lön som ett vanligt skrivbiträde.

För beräkning av erforderligt antal biträden har hovrätten med stöd av

rättsstatistiken och hovrättens allmänna erfarenhet angående arbetsbördan

i domsagorna under hovrätten samt efter samråd med häradshövdingarna indelat

domsagorna i fyra huvudgrupper allt efter behovet av biträden. Grupperna

omfatta: I) mindre domsagor utan sekreterare; II) »större» domsagor

utan sekreterare och mindre sekreterardomsagor; III) större sekreterardomsagor;

och IV) domsagor med tingsdomare. Angående de »större» domsagorna

utan sekreterare framhåller hovrätten att behovet av kvalificerade biträden

i dessa torde på grund av frånvaron av sekreterare vara lika stort som

i de mindre sekreterardomsagoma.

Enligt en av hovrätten framlagd uppställning bör i var och en av domsagorna

i grupp I, sammanlagt fyra domsagor, finnas ett biträde i lönegrad

Eo 11 för inskrivningsväsendet, expeditionella rättegångsuppgifter samt redogörargöromål,

ett biträde i lönegrad Eo 7, stenograf och kvalificerad att

i viss utsträckning hjälpa förutnämnda biträde — i den minsta av ifrågavarande

fyra domsagor anses dock detta biträde kunna utgå — samt ett biträde

i lönegrad Eo 4.

Grupp II omfattar tre domsagor. I var och en av dessa erfordras ett biträde

i lönegrad Eo 11 för expeditionella rättegångsuppgifter, ett biträde i

lönegrad Eo 9 för inskrivningsväsendet, ett biträde i lönegrad Eo 7 för redogörar-

och kommissionärsgöromål samt ett biträde i lönegrad Eo 4. Biträdet

i lönegrad Eo 11 bör vara stenografikunnigt.

I var och en av de sex domsagor, som hänföras till grupp III, bör finnas

ett biträde i lönegrad Eo 11 eller helst Eo 15 för expeditionella rättegångsuppgifter,

ett biträde i lönegrad Eo 9 för inskrivningsväsendet, 2 biträden i

lönegrad Eo 7, varav det ena redogörare och kommissionär samt det andra

stenograf, samt ett biträde i lönegrad Eo 4.

I var och en av domsagorna i grupp IV slutligen, dit hovrätten hänför icke

blott de båda tingsdomardomsagoma, Östra och Medelsta samt Västra Göinge

domsagor, utan även den största sekreterardomsagan, Bräkne och Listers

domsaga, bör enligt hovrättens mening finnas ett biträde i lönegrad

Eo 15 för expeditionella rättegångsuppgifter, ett biträde i lönegrad Eo 11

för inskrivningsväsendet, ett biträde i lönegrad Eo 9 för redogörar- och kommissionäxsgöromål,

ett biträde i lönegrad Eo 7, stenograf, samt 2 biträden i

lönegrad Eo 4.

I enlighet med det anförda föreslår hovrätten — som räknar med att biträdena

tillsvidare skola ha anställning av e. o. natur i den mån annat icke

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

137

föranledes av den reglerade befordringsgången — en biträdesorganisation

av följande omfattning, nämligen 9 biträden i lönegrad Eo 15, 10 biträden i

lönegrad Ko 11, 12 biträden i lönegrad Eo 9, 21 biträden i lönegrad Eo 7

samt 19 biträden i lönegrad 4, varav 10 biträden förutsättas erhålla ordinarie

anställning och återstoden äro extra ordinarie.

Beträffande den sålunda föreslagna biträdesorganisationen framhåller hovrätten

emellertid, att det enligt hovrättens mening är svårt att redan nu

bestämt bedöma behovet av icke rättsbildad arbetskraft i domsagorna efter

nya rättegångsbalkens genomförande. Någon definitiv organisation torde enligt

hovrättens mening därför ej kunna fastställas innan närmare erfarenhet

vunnits. Hovrätten säger sig även hysa en viss tvekan huruvida man

redan från början bör anställa högre kvalificerade biträden i den omfattning

som ovan angivits. Därest någon reduktion skall göras, anser hovrätten

närmast till hands att ett biträde i lönegrad Eo 7 uteslutes från vardera av

grupperna II—IV. De arbetsuppgifter, som enligt planen avsetts för dessa

biträden, torde då i stället få fördelas och övertagas av andra biträden, varjämte

uppkommande behov av ytterligare arbetskraft kunde tillsvidare tillgodoses

genom extra skrivhjälp.

Medelsbehovet för senare hälften av budgetåret har i enlighet med vad

sålunda anförts beräknats på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän-—

16 häradshövdingar, 2 tingsdomare i lönegrad A 32 samt 10 biträden i lönegrad

A 4 —- beräknas till 167 881 kronor. Vid bestämmandet av kostnaden

för löner till häradshövdingarna har dels hänsyn tagits till den automatiska

nedsättningen av vissa övergångsersättningar, dels förutsatts att Södra Åsbo

och Bjäre domsaga på grund av Angelholms stads förening med domsagan

uppflyttas från lönegrupp II till lönegrupp IV.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

— 10 tingssekreterare i lönegrad Eo 22, 38 tingsnotarier, 61 domsagobiträden

samt 3 arvodister (rörande de sistnämnda se statsliggaren s. 21) —

beräknas till 294 259 kronor. I posten har inräknats löner till särskilda fastighetsbokuppläggare

och vikarier med enahanda belopp som beräknats för det

första halvåret av budgetåret, varjämte till extra skrivhjälp beräknats 7 500

kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg upptages till 47 500 kronor.

För det senare halvåret av budgetåret beräknas alltså ett anslagsbelopp av

(167 881 -j- 294 259 + 47 500) 509 640 kronor samt för budgetåret i dess

helhet ett belopp av i runt tal (429 048 + 509 640) 938 700 kronor, innebärande

en ökning av 151 500 kronor.

Hovrätten för Övre Norrland har vad angår första

hälften av budgetåret begärt anslagshöjning dels för förstärkning

av personalen i domsagorna med en tingssekreterare i Torneå domsaga, en

fiskalskompetent arbetskraft i Gällivare domsaga samt ell domsagobiträde i

lönegrad Eo 4, dels ock för uppflytlning av ett domsagobiträde från lönegrad

Eo 2 till lönegrad Eo 4.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Under hänvisning till den svårartade bristen på tingsnotarier inom domkretsen

föreslår hovrätten att det till tingsnotarie i domsaga under hovrätten

utgående tilläggsarvodet, för närvarande 300 kronor för år, höjes till 900

kronor för år. Häradshövdingarna i domsagorna i Norrbottens län hava i

skrivelse i oktober 1946 instämt i detta förslag.

Kostnaderna för dessa personal- och löneförstärkningar beräknas av hovrätten

för helt år till (6 753 + 6 972 ~r 2 892 300 + 13 800) 30 717 kro
nor.

I övrigt föreslås ingen annan ändring beträffande medelsanvisningen till

domsagorna än att ordinarieposten minskas med 150 kronor på grund av den

automatiska reduktionen av övergångsersätlning till vissa häradshövdingar

samt anslagsposten till rörligt tillägg uppräknas med 1 400 kronor.

I enlighet med det anförda beräknas alltså anslagsposten till avlöning
181

300

ar till ordinarie tjänstemän till (— -— — 150) 90500 kronor,

anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, b e
4

000

stämda av Kungl. Maj: t, till oförändrat belopp (—-—) 2 000 kronor,

anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie perso298

700 , 30 717

na 1 till i runt tal (—-— -f- —-—) 164 7o0 kronor samt anslagsposten till

z z

37 200 ,

rörligt tillägg till (—-— + 1 400) 20 000 kronor. Medelsbehovet för

Z

budgethalvåret skulle således utgöra (90 500 + 2 000 + 164 750 + 20 000)

277 250 kronor, vilket innebär en ökning med 16 650 kronor.

I sin framställning för senare hälften av budgetåret har

hovrätten verkställt anslagsberäkningen med hänsyn till eu väsentligt utökad

p ersonalorganis ation.

Personalorganisationen inom domsagorna föreslås sålunda omfatta — förutom

10 häradshövdingar — 6 ordinarie tingsdomare i lönegrad A 30

(i Västerbottens västra, Piteå, Luleå, Kalix, Torneå och Gällivare domsagor),

en extra ordinarie tingsdomare i lönegrad Eo 30 (i Torneå domsaga), 9 tingssekreterare

i lönegrad Eo 22 (i Umeå, Västerbottens södra, Västerbottens

västra, Västerbottens norra, Piteå, Luleå, Kalix, Torneå och Gällivare domsagor),

7 biträdande tingssekreterare, likaledes i lönegrad Eo 22 (i sist

nämnda sju domsagor), 6 tingsnotarier samt 58 domsagobiträden, därav 10

i vardera av lönegraderna Eo 15 och Eo 11 samt 19 i vardera av lönegraderna

Eo 7 och Eo 4.

Beträffande den föreslagna personalorganisationen och den därå grundade

anslagsberäkningen anför hovrätten följande allmänna synpunkter:

Det är möjligt, att de anslagsbehov hovrätten angivit för domsagorna skola

synas oväntat stora, kanske överdrivna. Hovrätten vill då framhålla, att hovrätten

fattat sin uppgift vara att angiva kostnaden för en organisation, som

kan antagas bliva i stånd att fullt effektivt uppbära den nya rättegångsord
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

139

ningen, även om kostnaden visar sig överstiga det belopp man i allmänhet

tänkt sig skola bliva erforderligt. Denna hovrätts uppgift bar härvid måhända

varit mer komplicerad än övriga hovrätters. Det har för hovrätten gällt

icke blott att jämföra kostnaden för det nya rättegångsskicket med kostnaden

för det äldre. Det har tillika varit angeläget att äntligen bringa ur världen

den underorganisation, som för närvarande måste sägas vara lör handen

i åtskilliga av övre Norrlands domsagor och som kanske huvudsakligen kommit

till uttryck i ett högst betydande övertidsarbete och ett mycket jäktat

arbetstempo. Men slutligen har för hovrätten legat eu särskild komplikation

däri, att notariesystemet till stor del upphört att fungera i Övre Norrland

och nu till väsentlig del synes böra ersättas med andra anordningar — en

utveckling som måste mycket beklagas.

Då hovrätten, såsom antytts, vid sina beräkningar måste främst ha i sikte

behovet av arbetskrafter över huvud och av de särskilda slagen av arbetskraft,

har detta lett till att hovrätten såsom behövliga upptagit bland annat

ett stort antal tingssekreterare (eventuellt biträdande tingssekreterare). Detta

är att beklaga ur befordringsgångens synpunkt, i det att härigenom i viss mån

skärpas svårigheterna att vinna befordran för den stora kategorien tingssekreterare

och 1’iskaler. Men hovrätten har ej funnit möjligt att förfara på

annat sätt.---

Då hovrätten sökt uppskatta arbetsbördan och personalbehovet i de särskilda

domsagorna, har hovrätten trott sig finna eu viss någorlunda tillförlitlig

utgångspunkt i beskaffenheten av de tingsordningar, som ansetts erforderliga

i domsagorna. De blivande tingsterminerna för de allmänna tingen

torde måhända få en längd av omkring 36 veckor årligen, uppdelade på en

vår- och en hösttermin, och hovrätten har funnit antagligt att en och samma

ordförande i häradsrätt under huvudförhandlingar å allmän tingsdag icke

skall mäkta hålla mer än högst en hel allmän tingsdag per vecka under terminerna.

Om således antalet erforderliga allmänna tingsdagar uppskattats

till omkring 72, skulle härav följa att, jämte häradshövdingen, en tingsdomare

erfordras i domsagan.

Behovet av tingssekreterare i domsagorna har hovrätten ansett hänföra sig

framför allt till två huvuduppgifter i domsagorna, nämligen dels ett tillhandagående

åt häradsrättens ordförande med verkliga sekrelerargöromål, t. ex.

biträde med den för framtiden mer än hittills maktpåliggande och tidsödande

uppgiften att författa häradsrättens domar (recit, utförlig motivering), dels

utförande av den del av notarieuppgifterna, där notarie ej finnes, som kräver

egentliga juridiska insikter. Med hänsyn till att hovrätten räknar med

ett väsentligen minskat antal notarier i hovrättsområdet uppstår pa detta

sätt, beklagligtvis, ett ökat behov av tingssekreterare.

Emellertid måste framhållas att meningen naturligtvis icke vore att överlåta

samtliga notarieuppgifter på sekreterare. Detta vore att använda överkvalilicerad

arbetskraft. I stället bar hovrätten tänkt sig att de notariegöromål,

som icke kräva egentliga juridiska insikter, skulle övertagas av befattningshavare

i lönegraden 15. Även domarutredningen har tänkt sig ett

antal befattningshavare i denna lönegrad för de talrika viktiga kansligöromål,

som enligt nya rättegångsordningen tillkomma å domarkansliet, dock

att utredningen avsett dessa befattningar endast för de största domsagorna.

För Övre Norrlands del synes det i åtskilliga fall skola lämpa sig väl att

å icke rättsbildade befattningshavare i lönegraden 15 lägga dels nyssberörda

viktiga kansligöromål dels ock de notariegöromål, som ej kräva juridiska

insikter.

Emellertid bar hovrätten förutsatt, alt där eu befattning i lönegrad 15 inrättats

att ersätta notarier, samma befattning skulle kunna utbytas mot

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kunc/l. Mcij.ts proposition nr 268.

notariebefattning i den män tillgång på notarier finnes och så eljest anses

lämpligt. Härmed skulle skapas en smidig anordning för utökning av notariebeståndet,

då så är möjligt och lämpligt. — — -—-

Vad i övrigt angår behovet av icke rättsbildad arbetskraft har hovrätten

utgått från att en befattningshavare bör finnas med huvuduppgift att under

rättsbildad persons överinseende handhava inskrivningsväsendet. Denna befattningshavare

har hovrätten ansett böra placeras i lönegrad 11.

Vidare erfordras i betydande omfattning stenografer. Dessa ha upptagits

i lönegrad 7.

Slutligen behövas befattningshavare för egentliga skrivgöromål, av hovrätten

placerade i lönegrad 4.

Räkenskaps- och kommissionärsgöromål har hovrätten trott kunna fördelas

på övriga befattningshavare. Det är dock möjligt att i en och annan

domsaga särskild befattningshavare erfordras för dessa göromål.

Samtliga icke rättsbildade befattningshavare har hovrätten trott böra placeras

i Eo-grad till dess närmare erfarenheter vunnits.

I enlighet med det sagda har hovrätten beräknat anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän till 124 953 kronor eller i avrundat

belopp 125 000 kronor. Vid beräkningen har hänsyn tagits till den

automatiska nedsättningen av övergångsersättning till vissa häradshövdingar.

Med hänsyn till utökat antal tingsdagar och den därav föranledda stegringen

av kostnaden för allmänna tingstolkar har anslagsposten till arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj : t, uppräknats med 700 kronor: till 2 700 kronor.

För avlöningar till icke-ordinarie personal beräknas ett

medelsbehov av 204 161 kronor 50 öre eller i avrundat belopp 204 200 kronor.

I denna anslagspost har inräknats löner till vikarier och tillfälliga arbetskrafter

med 7 500 kronor. Vidare ha lönekostnaderna för tingsnotariema

beräknats med utgångspunkt från att dessa erhålla ett årligt lönetillägg av

900 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg uppräknas med 21 400 kronor till

40 000 kronor.

Hovrätten beräknar följaktligen anslagsbeloppet för det senare halvåret

av budgetåret till (125 000 ''+ 2 700 + 204 200 + 40 000) 371 900 kronor

samt för budgetåret i dess helhet till (277 250 + 371 900) 649 150 kronor,

vilket innebär en ökning med 127 950 kronor.

Statskontoret och allmänna lönenämnden, vilka yttrat sig över hovrätternas

framställningar, ha därvid uttalat sig närmare allenast rörande norrländska

hovrättens förslag om höjning av tilläggsarvodet till tingsnotarier

och tingsnotarieaspiranter i domsaga under hovrätten. Statskontoret anser

sig av liknande skäl, som ämbetsverket anfört mot höjningen av tilläggsarvodet

till fiskalsaspiranter i norrländska hovrätten (se ovan s. 75), icke

kunna tillstyrka förslaget. Lönenämnden, som med hänsyn till hovrättens

motivering finner en viss höjning av tilläggsarvodena påkallad, ifrågasätter

om icke arvodeshöjningen vad angår domsagorna inom Västerbottens län bör

begränsas till 300 kronor.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26S.

141

I den förutnämnda promemorian angående lönestållning för viss icke

rättsbildad personal har utredningsmannen vad angår biträdespersonalen i

domsagorna till en början erinrat om svårigheterna att i dagens läge bedöma,

huruvida arbetsbördan å domsagokansliema efter rättegångsreformens genomförande

kunde påkalla en utvidgning av biträdesorganisationen i den omfattning

som hovrätterna föreslagit i sina petitaframställningar avseende anslagsbehoven

för första halvåret 1948. En särskild faktor av betydelse vid bedömandet

av det anmälda personalbehovet har utredningsmannen emellertid

funnit i det förhållande att för närvarande inemot hälften domsagor

saknade tillgång på stenografikunniga biträden. Om häradsrätterna skulle

kunna utnyttja den i nya RB yppade möjligheten att ersätta protokollföringen

vid rättsförhandlingama med stenografisk upptagning måste tydligen,

framhåller utredningsmannen, enbart av denna anledning en viss nyrekrytering

av stenografikunniga biträden äga rum. Enligt utredningsmannens

mening borde vidare särskilt beaktas att från hovrätternas sida med all

tydhghet framhållits att den förefintliga biträdesorganisationen i domsagorna

redan under nuvarande förhållanden vore alltför snäv för att domsagoarbetet

skulle kunna löpa på ett fullt tillfredsställande sätt. Den betydande

omfattning, i vilken extra biträden måst anställas utöver 1943 års plan för

biträdesuppsättningen, har ock synts utredningsmannen tyda på att nämnda

plan ej torde ha kunnat följas i fortsättningen utan att förhållandena förr

eller senare — bortsett från rättegångsreformen — skulle ha nödvändiggjort

en revidering.

Utredningsmannen har å andra sidan funnit det angeläget att vid den

utbyggnad av biträdesorganisationen, som nu utan tvivel bleve nödvändig,

framgå med en viss försiktighet och därvid tillse, att icke åtgärder i personalorganisatoriskt

hänseende vidloges som kunde leda till överorganisation.

Särskilt förefölle det utredningsmannen befogat alt iakttaga en viss återhållsamhet

när fråga vore om nyinrättande av biträdesbefattningar i de

högre lönelägena.

Mot domarutredningens förslag om inrättande i de större domsagorna av

kanslistbefattningar i 15 lönegraden har utredningsmannen icke funnit anledning

till någon principiell erinran. Utredningsmannen har emellertid

förordat att tills vidare, innan någon erfarenhet hunnit vinnas rörande det

nya rättegångsförfarande t och dess inverkan på biträdesarbetet å domsagokanslierna,

tilldelandet av dylika högre hiträdestjänster borde begränsas till

de allra största domsagorna. Undantag härifrån kunde dock av särskilda skäl

göras beträffande vissa domsagor i övre Norrland. 1 övriga större domsagor

borde för de nya arbetsuppgifterna avses tjänster i 11 lönegraden medan i

de mindre och minsta domsagorna det finge anses tillfyllest med befattningar

i 9 lönegraden.

Vad angår inrättandet av särskilda stenograf be fattningar föreslår utredningsmannen,

att dylika tjänster i 7 lönegraden inrättas i sådana domsagor

diir för närvarande tillgång funnes på stenografikunnig bitriidespersonal. I

den mån nyrekrytering av stenografer måste företagas borde däremot enligt

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

utredningsmannens mening anställning ske enligt reglerna för den för biträdespersonal

med skriv- och kontorsgöromål beslutade allmänna befordringsgången

varjämte hovrätterna borde tillerkännas befogenhet att där sådant

för underlättande av rekryteringen befunnes oundgängligen nödvändigt besluta

om utbetalande av särskilt stenograf arvode. Sådant arvode borde kunna

tillerkännnas stenografikunnigt biträde i lönegrad A 4 eller lägre lönegrad.

I fråga om tjänstebenämningar för domsagornas icke rättsbildade personal

har utredningsmannen icke funnit anledning föreligga att tillämpa andra

tjänstebeteckningar än som allmänt förekomma inom statsförvaltningen i övrigt.

Sålunda borde biträdesbefattning i 11 lönegraden benämnas kansliskrivare,

i 9 lönegraden kontorist, i 7 lönegraden kanslibiträde och i 4 lönegraden

kontorsbiträde. Beträffande den nya tjänsten i 15 lönegraden syntes den

av domarutredningen föreslagna benämningen kanslist lämplig. De i den reglerade

befordringsgången ingående befattningarna i lönegrad Ko 2 och Ex 2

borde benämnas extra ordinarie respektive extra skrivbiträde.

Vad angår spörsmålet huruvida biträdesbefattningama i domsagorna borde

upptagas å ordinarie eller extra ordinarie stat har utredningsmannen — med

erinran att på grund av den beslutade reglerade befordringsgången ordinarie

tjänster i 4 lönegraden måste inrättas för biträden som genomgått de i befordringsserien

ingående olika anställningsstadierna — förordat att de för

icke rättsbildade biträden i 7 och högre lönegrad avsedda befattningarna regelmässigt

inrättades såsom ordinarie, där ej särskilda skäl föranledde till

undantag därutinnan.

Vid den närmare granskningen av de av hovrätterna avgivna förslagen rörande

domsagornas biträdesorganisation från och med den 1 januari 1948

har utredningsmannen ansett sig icke kunna göra några bestämda uttalanden

angående det antal tjänster i olika lönelägen, som borde finnas i varje

särskild domsaga, utan inskränkt sig till att uttala sig rörande det totala antalet

befattningar i olika lönegrader, som synts erforderligt vid det under

varje hovrätt lydande domsområdet. Utredningsmannen har härom anfört

i huvudsak följande:

Domsagor under Svea hovrätt. Med hänsyn till att Södra Roslags och Södertörns

domsagor (jämte Askims, Hisings och Sävedals domsaga) i avseende

å arbetsbördans storlek intaga en särställning bland rikets domsagor förordar

utredningsmannen Svea hovrätts förslag, att i en var av dessa domsagor

inrättas två kanslistbefattningar, därav en med placering å inskrivningsavdelning.

Även i Sollentuna och Färentuna domsaga torde en befattning

i kanslists ställning vara motiverad. I stället för kanslibiträdestjänster,

avsedda för stenografer, torde för vissa domsagor böra beräknas allenast

tjänster i kontorsbiträdes- eller lägre grad, därvid förutsättes, att stenografarvoden

skola kunna tilldelas stenografikunniga innehavare av sistnämnda

befattningar.

I enlighet härmed och i anslutning till de i det föregående angivna allmänna

principerna för biträdestjänstemas differentiering å lönegrader beräknar

utredningsmannen behovet av biträdestjänster i domsagorna under

Svea hovrätt till 5 kanslister i lönegrad A 15, 31 kansliskrivare i lönegrad

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

143

A 11, 25 kontorister i lönegrad A 9, 32 kanslibiträden i lönegrad A 7, 18 kontorsbiträden

i lönegrad A 4 samt 55 icke-ordinarie biträdesbefattningar i

lönegraderna Ex 2—Eo 4.

Medel torde böra beräknas för beredande av högst 25 stenografarvoden åt

biträden i högst lönegrad A 4 i domsagorna under hovrätten.

Domsagor under hovrätten för Nedre Norrland. Av de föreslagna 4 befattningarna

i 15 lönegraden anser sig utredningsmannen tillsvidare böra förorda

allenast den för Ångermanlands norra domsaga avsedda. Med smärre

jämkningar i förslaget i övrigt föreslås, att i domsagor under hovrätten för

Nedre Norrland beräknas 1 kanslist i lönegrad A 15, 11 kansliskrivare i lönegrad

A 11, 4 kontorister i lönegrad A 9, 9 kanslibiträden i lönegrad A 7, 3

kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 13 icke-ordinarie biträden i lönegraderna

Ex 2—Eo 4 eller sålunda tillhopa 41 befattningar.

Högst 5 stenografarvoden torde bliva erforderliga i domsagorna under

hovrätten.

Domsagor under Göta hovrätt. Med hänsyn till att frågan om Tveta, Vista

och Mo domsagas uppdelning på två domsagor är under övervägande, har

utredningsmannen ansett det tveksamt, om där nu bör placeras en kanslistbefattning.

Möjligen skulle en extra ordinarie sådan befattning där vara tänkbar.

I det följande upptager utredningsmannen allenast 2 befattningar i 15

lönegraden, avsedda för Östbo och Västbo samt Vadsbo domsagor.

I betraktande härav och med iakttagande att i vissa domsagor, där biträden

med färdighet i stenografi för närvarande ej finnas anställda, upplagas

— i stället för kanslibiträdestjänster — allenast befattningar i 4 eller lägre

lönegrad, beräknar utredningsmannen behovet av biträdestjänster i domsagor

under Göta hovrätt till 2 kanslister i lönegrad A 15, 13 kansliskrivare i

lönegrad A 11, 18 kontorister i lönegrad A 9, 6 kanslibiträden i lönegrad

A 7, 20 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 28 icke-ordinarie biträden i

lönegraderna Ex 2—Eo 4.

Göta hovrätt torde böra äga befogenhet utanordna stenografarvoden till

högst 20 stenografikunniga domsagobiträden i högst lönegrad A 4 inom hovrättens

domsområde.

Domsagor under hovrätten för Västra Sverige. Med inrättande av en ordinarie

kanslistbefattning i Vättle, Ale och Kullings domsaga torde tillsvidare

kunna anstå och där i stället placeras en ordinarie befattning i 11 lönegragraden.

Med de jämkningar i övrigt i förslaget, som betingas av den motsedda

nyanställningen av stenografikunniga biträden i vissa domsagor m. m.,

beräknar utredningsmannen behovet av biträdestjänster i domsagor under

hovrätten för Västra Sverige till 2 kanslister i lönegrad A 15, 12 kansliskrivare

i lönegrad A 11, 8 kontorister i lönegrad A 9, 5 kanslibiträden i lönegrad

A 7, 11 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 17 icke-ordinarie biträden

i lönegraderna Ex 2—Eo 4 eller tillhopa 55 tjänster.

Högst 12 stenografarvoden synas böra beräknas för domsagorna under

hovrätten för Västra Sverige.

Domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge. Av de begärda befattningarna

i 15 lönegraden torde allenast de två för östra och Medelsta

samt Västra Göinge domsagor avsedda nu böra inrättas. 1 övrigt torde behovet

av dylika tjänster inom förevarande domsområde få avvaktas. Med de

ändringar i övrigt i förslaget, som ansetts böra ske, beräknar utredningsmannen

behovet av biträdestjänster i domsagor under hovrätten över Skåne

och Blekinge till 2 kanslister i lönegrad A 15, II kansliskrivare i lönegrad

All, 12 kontorister i lönegrad AD. 14 kanslibiträden i lönegrad A 7, 8 kontorsbiträden

i lönegrad A 4 samt 17 icke-ordinarie biträden i lönegraderna

Ex 2—Eo 4.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Medel för högst 10 stenografarvoden böra ställas till hovrättens förfogande.

Domsagor under hovrätten för Övre Norrland. Med hänsyn till den konstaterade

svårigheten att rekrytera den rättsbildade personalen i domsagorna

i Övre Norrland torde det få anses nödvändigt att åtminstone i vissa av dem

förstärka den icke rättsbildade personalen i proportionsvis högre grad än i

övriga domsagor i riket, om ock ej till fullo i den omfattning, varom hovrätten

hemställt. Utredningsmannen föreslår, att 5 kanslistbefattningar inrättas

för placering i domsagor, där behovet härav är särskilt stort. Med tillämpning

i övrigt av förut angivna principer för biträdestjänsternas differentiering

å lönegrader beräknar utredningsmannen biträdesbehovet i domsagorna

under förevarande hovrätt till 5 kanslister i lönegrad A 15, 10 kansliskrivare

i lönegrad A 11, 2 kontorister i lönegrad A 9, 10 kanslibiträden i lönegrad A 7,

7 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 17 icke-ordinarie biträden i lönegraderna

Ex 2—Eo 4.

Hovrätten bör äga förfoga över medel till högst 8 stenografarvoden.

Sammanfattningsvis anför utredningsmannen, att antalet biträdesbefattningar

i samtliga domsagor enligt utredningsmannens beräkningar skulle utgöra

464, fördelade på olika lönegrader enligt följande sammanställning:

Befattning Lönegrad Befattning Lönegrad

17 kanslister .............. A 15 76 kanslibiträden .......... A 7

88 kansliskrivare .......... A 11 67 kontorsbiträden ........ A 4

69 kontorister ............. A 9 147 skriv- och kontorsbiträden

........... Ex 2—Eo 4.

Härtill skulle enligt utredningsmannens förslag komma stenografarvoden

till högst 80 biträden i lönegrad A 4 eller lägre lönegrad.

Avslutningsvis har utredningsmannen sagt sig förutsätta att jämkningar

av antalet befattningar i olika lönegrader framdeles, sedan erfarenhet hunnit

vinnas om den nya rättegångsordningens inverkan på arbetet å de olika domsagokansliema,

kunde visa sig erforderliga. Därvid åsyftade utredningsmannen

särskilt utbyte av kansliskrivarbefattningar mot kanslisttjänster i vissa

av de större och mera arbetstyngda domsagorna.

Sveriges Juristförbund har i skrivelse den 9 april 1947 anfört, att förbundet

icke hade något att erinra mot att tingssekreterarna i vissa domsagor i

enlighet med domarutredningens förslag ersattes med tingsdomare. Däremot

har förbundet avstyrkt hovrätternas förslag att inrätta tingssekreterarbefattningar

i ytterligare ett betydande antal domsagor. Härom anföres närmare:

Förbundet kan väl förstå de av häradshövdingarna framställda önskemålen

om biträde av kvalificerad jurist. Fördelarna av att häradshövdingarnas

intressen härav tillgodoses stå emellertid enligt förbundets mening icke i någon

som helst proportion till nackdelarna. En utökning av tingssekreterarbefattningarna

kommer att medföra en ytterligare ansvällning av domarkårens

bas och kommer därigenom på ett katastrofalt sätt att skärpa den kris,

som uppstått genom disproportionen mellan antalet lägre befattningar och

antalet slutposter på banan. Bortsett härifrån anser förbundet, att man i nuvarande

läge, då arbetsbördan i häradsrätterna blott kan gissningsvis uppskattas,

icke har anledning att utöka antalet tingssekreterarbefattningar. Man

har enligt förbundets mening att räkna med en avsevärd minskning i den

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268. 145

rättsbildade personalens arbetsbörda, därest den av förbundet i annat sammanhang

äskade upprustningen av domsagornas kanslier blivit genomförd.

Det synes då rimligt, att man inriktar krafterna på att få ut största möjliga

resultat härav. Först när resultat av en genomförd rationalisering kan bedömas,

bör man övergå till att dryfta en ändrad sammansättning av kadern

av rättsbildade befattningshavare. Förbundet vill i detta sammanhang ytterligare

särskilt trycka på två av förbundet förut framförda synpunkter. Den

ena är att inskrivningsväsendet bör frigöras från domsagorna. Den andra är

att man icke bör gå så långt i frikoppling av häradshövdingarna från andra

än rent dömande uppgifter, att man degraderar tingssekreterama till tingsnotarier.

I så fall komma rekryteringssvårighetema att med ytterlig skärpa

göra sig gällande även på detta stadium.

Förbundet har slutligen med utgångspunkt från vissa önskemål angående

rationalisering av domstolsarbetet förklarat sig instämma i förslagen om anställning

av kanslister i lönegrad A 15 vid vissa domsagor och om anställning

av andra kvalificerade icke rättsbildade biträden, varjämte förbundet uttalar

sig för en allmän upprustning av häradsrätternas kanslier i rent kontorstekniskt

hänseende.

Övergången till den nya rättegångsordningen kommer också för häradsrätternas

del att påkalla en förstärkning av organisationen. Förändringen i

rättegångssättet får även här väsentligt inflytande på anslagsberäkningen endast

för senare hälften av budgetåret.

En uppskattning av arbetsbördan i domsagorna efter nya RB:s ikraftträdande

har verkställts av 1943 års domarutredning. Det muntliga förfarandet

måste enligt utredningens mening ställa skärpta krav i kvalitativt hänseende

både på domarna och den underställda personalen. De mera rutinmässiga

göromålen torde vidare erhålla ökad omfattning. Domarutredningen framhåller

att, när organisationen i olika avseenden skall förstärkas för att kunna

möta de större anspråken, detta i avbidan på praktiska erfarenheter bör ske

på sådant sätt att organisationen snabbt kan jämkas efter den faktiska utvecklingen.

Från dessa utgångspunkter har domarutredningen påkallat utökning av

personalorganisationen speciellt i två avseenden, nämligen såvitt angår tingsdomarna

och de icke rättsbildade biträdena. Däremot har utredningen icke

ifrågasatt större förändringar vad beträffar tingssekreterama utan manat till

återhållsamhet i fråga om inrättande av nya befattningar av detta slag.

Jämväl tingsnotarieorganisationen har ansetts böra bibehållas i ungefär samma

omfattning som för närvarande.

Vad angår tingsdomarna har domarutredningen anfört, att den dömande

verksamheten i många domsagor är av sådan omfattning, att den icke i sin

helhet kan handhavas av häradshövdingen, samt att de befattningshavare

som jämte häradshövdingen i större utsträckning skola fullgöra domaruppgifter

måste vara väl kvalificerade för delta uppdrag och sålunda besitta

tillräcklig erfarenhet och mognad. Med hänsyn härtill har domarutredningen

velat uppställa det kravet, alt den som i större omfattning omhänderliar

liilinnt/ till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 268. 10

Departe
ments
chefen.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

egentliga domaruppgifter i häradsrätt i regel skall — i likhet med de nuvarande

tingsdomarna — i fråga om erfarenhet och skicklighet vara att jämställa

med assessor i hovrätt. Domarutredningen har funnit, att nio domsagor

kunna med avseende å kvalificerade domaruppgifter i stort sett jämställas

med domsagor där tingsdomare redan nu finnas, och följaktligen

föreslagit inrättande av tingsdomarbefattningar i dessa domsagor, nämligen

Nora, Norra Hälsinglands, Västra Hälsinglands, Medelpads västra, Ångermanlands

södra, Tveta, Vista och Mo, Vadsbo, Västra Göinge samt Luleå

domsagor. Domarutredningen har funnit samtliga tingsdomarbefattningar

böra vara ordinarie tjänster. Befattningarna ha med hänsyn till arbetsuppgifternas

natur och vikten av en fullgod rekrytering ansetts böra uppflyttas

från 29 till 30 lönegraden.

I fråga om domsagobiträdena har domarutredningen betonat vikten av att

den överflyttning av arbetsuppgifter på dessa biträden, som avsågs vid 1943

års domsagoreform, blir genomförd. För domsagobiträden, åt vilka i större

utsträckning skall anförtros att på eget ansvar handha de kvalificerade expeditionella

bestyr som enligt den nya rättegångsordningen komma att åvila

domsagokansliema, har domarutredningen föreslagit inrättande av kanslistbefattningar

i lönegraden A 15, med början förslagsvis i ett 10-tal domsagor.

För samma ändamål har även antalet biträdesbefattningar i 11 lönegraden

ansetts böra ökas, till en början förslagsvis med ett 10-tal. Det förutsättes att,

i den mån kanslistbefattningar eller ytterligare biträdesbefattningar i 11 lönegraden

inrättas, motsvarande minskning göres i fråga om biträdesbefattningar

av lägre grad eller tingsnotariebefattningar, där icke med hänsyn till

arbetsbördan i domsagan detta är uteslutet.

Rörande biträdesorganisationen har, efter avlämnandet av hovrätternas

anslagsframställningar för nästkommande budgetår, ytterligare utredning

verkställts, vilken finnes innefattad i den förut omnämnda promemorian angående

löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal. Utredningsmannen

har efter genomgång av biträdesbehovet i de olika domsagorna —

med hänvisning bl. a. till nödvändigheten av nyrekrytering av stenografikunniga

biträden — kommit till det resultat att övergången till den nya

rättegångsordningen kräver en ej ringa utvidgning av biträdesorganisationen.

I promemorian anmärkes emellertid att den betydande omfattning, i

vilken extra biträden måst anställas utöver 1943 års plan för biträdesuppsättningen,

tyder på att denna plan ej kunnat följas i fortsättningen utan att

förhållandena förr eller senare, även bortsett från rättegångsreformen, skulle

ha nödvändiggjort en revidering. Vad angår de särskilda befattningarna har

utredningsmannen för varje hovrättsområde föreslagit det antal tjänster i

olika lönegrader som han funnit erforderligt. Då behovet av stenografhjälp

i stort sett ansetts böra tillgodoses på det sätt att åt stenografikunniga biträden

i lönegraderna Ex 2—A 4 utgå särskilda tilläggsarvoden, har tillika

för varje hovrättsområde föreslagits ett visst antal sådana arvoden. Enligt

förslaget skulle sammanlagda antalet biträdesbefattningar i domsagorna utgöra

464, nämligen 17 kanslister i lönegrad A 15, 88 kansliskrivare i löne
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts proposition nr 268.

147

grad A 11, 69 kontorister i lönegrad A 9, 76 kanslibiträden i lönegrad A 7 och

67 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 147 skriv- och kontorsbiträden i lönegraderna

Ex 2—Eo 4.

De sålunda av domarutredningen och i promemorian angående biträdespersonalen

framlagda förslagen till personalorganisationens utbyggnad synas

mig, så långt man kan nu döma, i det hela välbetänkta och ändamålsenliga.

Någon ovisshet måste av lätt insedda skäl råda beträffande det faktiska arbetskraftsbehovet

under den nya rättegångsordningen, men det förefaller mig

icke sannolikt att man på förhand skulle kunna komma till större klarhet

än som vunnits genom de redan verkställda undersökningarna.

Beträffande häradshövding ämbetena har man för nästa budgetår

att räkna med samma antal som förut. I anledning av att Strängnäs införlivats

med Livgedingets domsaga har Kungl. Maj:t i enlighet med riksdagens

för sådant fall generellt givna bemyndigande (jfr prop. 198/1943 s. 39 o.

49 § 3 mom. 2 p. civila avlöningsreglementet) den 24 januari 1947 beslutat

att domsagan skall uppflyttas till lönegrupp IV. Då vidare Ängelholm och

Åmål från och med den 1 januari 1948 torde komma att införlivas med

respektive Södra Åsbo och Bjäre domsaga samt Tössbo och Vedbo domsaga,

torde enligt vanliga beräkningsgrunder dessa domsagor böra uppflyttas,

den förstnämnda från lönegrupp II till lönegrupp IV och den sistnämnda

från lönegrupp I till lönegrupp III.

Rörande tingsdomarna vin jag i anslutning till uttalanden i några

remissyttranden framhålla att, även om domarutredningens understrykande

av vikten av tillräckligt erfarna och mogna biträdande domarkrafter i större

domsagor i och för sig är riktigt, den omständigheten att domargöromålens

omfattning kräver biträdande domare med assessors kompetens i första hand

bör giva anledning till undersökning, om icke förhållandena böra föranleda

delning av domsaga. På grund av dylika överväganden har, som jag

tidigare i förbigående berört, utredning påbörjats om omreglering av några

domsagor av nu ifrågavarande kategori, bl. a. Nora domsaga samt Tveta,

Vista och Mo domsaga. Med hänsyn till de sålunda pågående utredningarna

synes det mig icke lämpligt att nu skrida till inrättande av tingsdomartjänster

i dessa två domsagor. I övrigt vill jag biträda domarutredningens förslag

i denna del och tillstyrker alltså att med ingången av år 1948 de nuvarande

4 tingsdomartjänsterna i lönegrad A 29 och 7 tingsdomartjänstema i lönegrad

Eo 29 samtliga placeras i lönegrad A 30 ävensom att nya tingsdomarfjänster

i sistnämnda lönegrad inrättas i Norra Hälsinglands, Västra Hälsinglands,

Medelpads västra, Ångermanlands södra, Vadsbo, Västra Göinge samt

Luleå domsagor. Med hänsyn till de svåra arbetsförhållandena i domsagorna

i Norrbottens län böra vidare, såsom hovrätten för övre Norrland föreslagit,

tingsdomarbefattningar inrättas i Piteå, Kalix och Gällivare domsagor.

Antalet tingsdomartjänster skulle alltså med senare delen av nästkommande

budgetår ökas från 11 till 21.

I åtskilliga remissyttranden har uppmärksamhet ägnats frågan huruvida

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Rungl. Maj:ts proposition nr 268.

tingsdomartjänsterna böra vara slutposter eller ej. Flertalet av de remissinstanser,

som upptagit spörsmålet, ha velat göra gällande att befattningarna

huvudsakligen borde ha karaktär av passagetjänster och att befattningshavarna

regelmässigt borde kunna räkna på befordran till häradshövdingämbete.

Farhågor ha uttalats att, därest tjänsterna bleve slutposter, de icke

skulle bliva tillräckligt eftersträvade.

I anledning av dessa överväganden vill jag erinra att tingsdomartjänsterna

nu föreslås placerade i samma lönegrad som hovrättsråd. I betraktande härav

och med hänsyn till arbetsuppgifternas kvalificerade natur förefaller det

knappast rimligt att befattningarna icke skulle locka sökande från den personalgrupp,

som avsetts vara deras rekryteringsbas, nämligen hovrätternas

assessorer. Frågan huruvida tjänsterna skola vara slutposter eller ej låter

sig enligt min mening icke generellt besvara. Jag vill emellertid framhålla

att det med hänsyn till den betydande ansvällningen av de vngre årsgrupperna

av hovrättsjurister icke kan bli möjligt att upprätthålla någon mer

eller mindre automatisk befordringsgång till häradshövdingämbeten lika litet

som till hovrättsråds- eller lagmansämbeten. En tingsdomare som på ett

förtjänstfullt sätt förvaltat sitt ämbete bör enligt min mening på samma

sätt som ett hovrättsråd eller en revisionssekreterare kunna ifrågakomma

till häradshövdingämbete eller annan högre tjänst, men han bör, lika litet

som hovrättsråd eller revisionssekreterare kunna utan vidare räkna med att

efter anciennitet vinna befordran till sådan tjänst. Jag vill tillägga att det ur

flera synpunkter förefaller rimligt att transport från en tingsdomartjänst till

en annan medgives i större utsträckning och efter betydligt kortare tjänstgöringstid

än som är fallet med avseende å häradshövdingämbeten.

Vad beträffar tingssekreterarna böra de nuvarande befattningarna

regelmässigt indragas i de domsagor där, efter vad jag förut anfört, tingsdomartjänster

tillkomma den 1 januari 1948. Härigenom minskas tingssekreterarnas

antal med 10. I likhet med domarutredningen finner jag nödvändigt

att iakttaga stor återhållsamhet vid tillskapande av nya tingssekreterartjänster

och därmed jämförliga befattningar. Endast i mycket begränsad

omfattning kan jag därför förorda de önskemål, vilka i detta hänseende

framställts från hovrätternas sida. Svea hovrätt har föreslagit att nya tingssekreterarbefattningar

inrättas i fem domsagor, däribland Västmanlands

mellersta domsaga, samt att medel beräknas för fiskalskompetent biträde i

tio domsagor. Fiskalskompetent biträde skulle sålunda vara anställt i,

bland andra, Sollentuna och Färentuna samt Södra Roslags domsagor. Hovrätten

har vidare, för hovrättens för Nedre Norrland domsområde, hemställt

om en ny tingssekreterartjänst ävensom medel för fiskalskompetent biträde

i tre domsagor, däribland Ångermanlands norra domsaga. Under erinran

att medel för fiskalskompetent arbetskraft redan i gällande riksstat beräknats

för de fyra särskilt nämnda domsagorna vill jag tillstyrka att medelsanvisning

för nämnda ändamål sker även för hela nästkommande budgetår.

Därutöver synas för senare hälften av budgetåret medel böra beräknas för

fiskalsbiträde i ytterligare tvenne domsagor inom vartdera av domsområdena

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

149

för Svea hovrätt och hovrätten för Nedre Norrland. Det torde få ankomma

på Kungl Maj:t att bestämma vilka fyra domsagor som skola erhålla ifrågavarande

biträdeshjälp. Vad angår domsagorna under hovrätten över Skåne

och Blekinge synes för hela budgetåret en ny tingssekreterartjänst böra

upptagas för den arbetstyngda Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga

och för senare hälften av budgetåret — i anledning av Ängelholms införlivande

och därigenom ökad arbetsbörda — en sådan tjänst i Södra

Åsbo och Bjäre domsaga. Beträffande hovrättens för övre Norrland domsområde

tillstyrker jag, att från och med den 1 juli 1947 en ny tingssekreterartjänst

inrättas i Torneå domsaga, vars arbetsförhållanden bl. a. på

grund av befolkningens tvåspråkighet äro särskilt krävande, samt medel

beräknas för ett fiskalskompetent biträde i domsaga efter Kungl. Maj:ts bestämmande.

Sistnämnda medelsanvisning har i så måtto motsvarighet innevarande

budgetår som i statsverkspropositionen medel beräknades för, utom

en tingssekreterare, också ett fiskalskompetent biträde i Gällivare domsaga.

Antalet tingssekreterare skulle enligt vad jag förordat bliva, under

förra hälften av budgetåret (46 + 2) 48 och under senare hälflen (46 —10 +

3) 39. Härtill skulle komma (5) 5 särskilt utsända fiskalsbiträden under första

hälften av budgetåret och (5 + 4) 9 sådana under senare hälften.

Såsom domarutredningen föreslagit bör fiskalskompetent biträde i domsaga,

vilken i enlighet med det sagda utsänts att biträda med uppgifter,

motsvarande en tingssekreterares, åtnjuta samma löneförmåner som ny tillträdande

tingssekreterare, såframt han uppfyller de formella villkoren för

att förordnas till sådan tjänst. Däremot kan jag icke tillstyrka hovrättens

över Skåne och Blekinge förslag om särskilda, gynnsamma ersättningsregler

för den som vid ordinarie tingssekreterares ledighet, t. ex. för sjukdom,

förordnas att vikariera å tjänsten.

Vad angår tingsnotarierna finner jag icke skäl föreslå annan ändring

i organisations- och anslagsramen än som föranledes av att notarieantalet

för domsagorna under hovrätten för Övre Norrland nedsättes från 23

till 18. Jag vill i samband härmed omnämna att tillgängliga uppgifter utvisa

någon förbättring av möjligheten att erhålla aspiranter till domsagorna

i Övre Norrland. Såsom jag tidigare antytt torde det vara lämpligt att från

300 kronor till 600 kronor om året öka arvodestillägget till notarier i Övre

Norrlands och Härjedalens domsagor.

De också annorstädes än i Övre Norrland konstaterade svårigheterna alt

rekrytera notarietjänsterna i domsagorna äro ägnade att inskärpa vikten av

att, såsom tidigare vid flera tillfällen framhållits, tingsnotarierna väsentligen

tå syssla med arbetsuppgifter av juridisk natur och frigöras från

mindre kvalificerade göromål. Den utvidgning av biträdesorganisationen, som

föreslagits i promemorian angående löneställning för viss icke rättshildad biträdespersonal

och som jag vill anbefalla till genomförande, torde underlätta

den vidare utvecklingen mot en rationell arbetsfördelning å domsagokanslierna.

Jag vill i detta sammanhang nämna alt i en till mig från Sveriges Juristförbund

ingiven, den 15 januari 1947 dagtecknad promemoria föreslagits att

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

arbetet å bl. a. domsagokanslierna måtte i olika avseenden rationaliseras. Med

utgångspunkt från denna framställning, som innehåller värdefulla uppslag,

ämnar jag genom statens organisationsnämnd låta utreda möjligheterna till

rationalisering av arbetsförhållandena och arbetsmetoderna å domarkanslierna,

särskilt i vad angår behandlingen av inskrivningsärenden. Sistnämnda arbetsområde

synes mig med fördel kunna omedelbart undersökas, då ju göromålen

i fråga endast indirekt beröras av den förestående övergången till en

ny rättegångsordning.

Med avseende å biträdesorganisationen innebär det i promemorian

angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal upptagna

förslaget på åtskilliga punkter en beskärning av vad hovrätterna i sina

framställningar betecknat som oundgängligen nödvändigt. Då det emellertid

icke är möjligt att med säkerhet beräkna arbetsbelastningen under den nya

ordningen och förslaget i promemorian grundas på en jämförande undersökning

av personalbehovet för domsagorna under samtliga hovrätter anser jag

mig åtminstone för närvarande icke kunna förorda en större organisationsökning

än i promemorian avsetts. Det bör för övrigt framhållas att även promemorieförslaget

innefattar en i vissa delar, särskilt såvitt angår domsagorna

i övre Norrland, ganska betydande utbyggnad av organisationen.

Med den förordade förstärkningen av domsagornas biträdespersonal avses

dels att möta de stegrade krav, som den nya rättegångsordningen kan väntas

ställa på häradsrätternas kanslier, och dels att främja det förut berörda önskemålet

att från juristpersonalen avlasta icke juridiska göromål. För att dessa

syften skola uppnås är det av största vikt att rekryteringen av de nya

befattningarna — särskilt de i lönegraderna 9—15 placerade — sker så

att verkligt kvalificerad arbetskraft tillföres domsagorna. De hittillsvarande

biträdena böra sålunda icke på grund av ålder och tjänstgöringstid

i och för sig äga någon företrädesrätt till de nya befattningarna. För vinnande

av bästa möjliga rekrytering framstår det som önskvärt att kvalificerade

kontorsanställda från andra områden än domsagoförvaltningen oftare än nu

förvärvas liksom att för biträdena en befordringsgång mellan olika domstolar

kommer till stånd.

I betraktande av den reglering av personalorganisationen, som sålunda

förordas av mig för tiden från och med nya RB:s ikraftträdande, synes det

i allmänhet icke vara anledning att tillmötesgå de önskemål om partiella

förbättringar och förstärkningar redan från och med budgetårets början,

som påkallats av vissa hovrätter. Dock synas redan för första hälften av

budgetåret medel böra beräknas för ytterligare 2 stenografikunniga biträden

för Svea hovrätts domsområde samt för ett kanslibiträde i lönegrad Eo 7,

avsett att ersätta en avgången arvodist i Hallands mellersta domsaga. I viss

anslutning till ett förslag av föreningen Sveriges häradshövdingar om tidigare

ikraftträdande av den nya organisationen torde vidare, för att underlätta

en successiv nyanställning av biträden redan under de sista månaderna

av år 1947, ett för samtliga hovrättsområden gemensamt reservbelopp om

75 000 kronor böra ställas till Kungl. Maj ds förfogande.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

151

Den av Göta hovrätt begärda anslagsökningen för extra skrivhjälp och de

av hovrätten över Skåne och Blekinge påkallade anslagsökningarna för

fastighetsbokuppläggare, vikarier och extra skrivhjälp, allt avseende första

hälften av budgetåret, synas icke böra föranleda erinran.

Domarutredningen har hemställt, att med hänsyn till rådande ovisshet

beträffande de nya arbetsförhållandena ett reservbelopp skulle ställas till

Kungl. Maj :ts förfogande att vid oundgängligt behov användas för att bereda

ytterligare biträdeshjälp m. m. i domsagorna under senare hälften av budgetåret.

Då emellertid anslaget till icke ordinarie personal är förslagsanslag

och det sålunda står Kungl. Maj:t öppet att medgiva dess överskridande,

finner jag icke erforderligt att föreslå något sådant reservbelopp.

I enlighet med vad jag sålunda förordat bör anslagsberäkningen ske på

följande sätt.

Första hälften av budgetåret.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

minskas med den automatiska nedsättningen av övergångsersättningama till

vissa häradshövdingar eller enligt hovrätternas förslag med i runt tal (2 132

+ 2 064 + 116 + 150) 4 450 kronor. Å andra sidan ökas posten med 1 250

kronor för uppflyttning av Livgedingets domsaga i högre lönegrupp. Regleringen

av befordringsgången för biträdespersonalen — varigenom 36 ordinarie

kontorsbiträdestjänster i lönegrad A 4 skulle tillkomma, nämligen 15 i

domsagor under Svea hovrätt, 9 i domsagor under Göta hovrätt, 10 i domsagor

under hovrätten över Skåne och Blekinge och 2 i domsagor under hovrätten

för övre Norrland — medför att posten uppräknas med (24 250 +

13 000 + 16 500 + 2 900) 56 650 kronor. Vidare föranleder den allmänna

löneregleringen en ökning av posten med i runt tal (271 300 + 215 200 +

92 700 + 53 200) 632 400 kronor. För budgethalvåret bör alltså anslags
-

1 742 000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be
-

stämda av Kungl. M a j : t, bör uppföras med oförändrat belopp,

2 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

bör höjas med 30 200 kronor, varav 3 000 kronor avse domsagor under

Svea hovrätt (löner till 2 stenografikunniga biträden samt höjda tilläggsarvoden

till tingsnotarier i Härjedalens domsaga), 4 000 kronor domsagor under

Göta hovrätt (lön till ett biträde i Hallands mellersta domsaga i lönegrad Eo 7

i stället för en avgången arvodist, höjt anslag till extra skrivhjälp), 13 100

kronor domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge (lön till en tingssekreterare

i Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga samt ökat anslag

till fastighetsbokuppläggare, extra skrivhjälp och vikariatsersättningar)

ävensom 10 100 kronor domsagor under hovrätten för övre Norrland (lön

till en tingssekreterare i Torneå domsaga samt höjda tilläggsarvoden till

posten uppföras med

2 112 300

2

— 4 450 + 1 250 + 56 650 + 632 400)

''4 000''

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

tingsnotarierna). Den reglerade befordringsgången medför minskning av

icke-ordinarieposten med i runt tal (18 200 + 10 000 + 14 500 + 1 200)

43 900 kronor medan den allmänna löneregleringen medför en ökning

av de å hovrättsområdena fördelade icke-ordinarieposterna med i runt

tal (461 400 + 346 800 + 152 200 + 110 800) 1 071 200 kronor. Den till

Kungl. Maj ds förfogande stående reserven å 32 200 kronor (jfr ovan

s. 113) bör med hänsyn till den allmänna löneregleringen höjas med

uppräknas med 75 000 kronor, motsvarande ett till Kungl. Maj ds förfogande

30 200 — 43 900 + 1 071 200 + 27 400 + 75 000) 2 703 600 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med (112 000 +

86 000 + 36 400 + 25 000) 259 400 kronor.

Anslagets slutsumma för budgethalvåret skulle följaktligen bliva (1 742 000

+ 2 000 + 2 703 600 + 259 400) 4 707 000 kronor.

Senare hälften av budgetåret.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat rörande vissa domsagors

uppflyttning i högre lönegrupp, domsagornas personalorganisation, löneställningen

för tingsdomarna samt biträdespersonalens placering å ordinarie

stat bör anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

i förhållande till det av hovrätterna beräknade beloppet, i runt tal

(582 100 + 161 600 + 386 500 + 247 900 + 167 881 + 125 000) 1 671 000

kronor, minskas med 6 700 kronor för domsagor under Svea hovrätt, ökas

med 6 100 kronor för domsagor under hovrätten för Nedre Norrland, minskas

med 45 600 kronor för domsagor under Göta hovrätt, minskas med 24 600

kronor för domsagor under hovrätten för Västra Sverige, ökas med 68 300

kronor för domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge samt ökas

med 62 800 kronor för domsagor under hovrätten för Övre Norrland. Nettoökningen

utgör alltså 60 300 kronor. Härjämte föranleder den allmänna

löneregleringen en ökning av anslagsposten med i runt tal (328 000 + 95 600

+ 194 400 + 127 300 + 134 700 + 107 000) 987 000 kronor. Anslagsposten

bör alltså uppföras med (1 671 000 + 60 300 + 987 000) 2 718 300 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t, bör upptagas med det av hovrätten för

Övre Norrland föreslagna beloppet, 2 700 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

bör ■— med hänsyn till vad jag förordat rörande domsagornas personalorganisation,

anslagen till särskilda fastighetsbokuppläggare, vikarier och extra

skrivhjälp samt övriga frågor av anslagsnatur — i förhållande till det av

hovrätterna beräknade beloppet, i runt tal (545 400 + 131 700 + 238 200 +

152 900 + 294 259 + 204 200) 1 566 700 kronor minskas för domsagor under

Svea hovrätt och under hovrätten för Nedre Norrland med 54 200 kronor

resp. 20 300 kronor, ökas för domsagor under Göta hovrätt och under hov
-

11 300 kronor

+ 11 300)

27 400 kronor. Slutligen bör posten

ställt reservbelopp. Anslagsposten bör alltså uppföras

3 087 400

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

153

rätten för Västra Sverige med 31 000 kronor resp. 20200 kronor samt minskas

för domsagorna under hovrätten över Skåne och Blekinge och under

hovrätten för Övre Norrland med 83 700 kronor resp. 94 300 kronor. Nettominskningen

utgör alltså 201 300 kronor. Den allmänna löneregleringen medför

en höjning av anslagsposten med i runt tal (343 900 + 78 000 + 188 400

+ 121 200 + 147 400 + 76 900) 955 500 kronor. Anslagsposten bör alltså uppföras

med (1 566 700 — 201 300 + 955 500) 2 321 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med (104 300 +

27 100 + 59 500 + 38 700 + 43 800 + 28 900) 302 300 kronor.

Anslagets slutsumma för senare budgethalvåret skulle följaktligen utgöra

(2 718 300 + 2 700 + 2 321 200 + 302 300) 5 344 500 kronor.

För hela budgetåret 1947/48 skulle slutsumman bliva (4 707 000 +

5 344 500) 10 051 500 kronor.

Vid bifall till de nu föreslagna ändringarna skulle å den för häradsrätterna

gällande personalförteckningen för första hälften av budgetåret

1947/48 tillkomma 2 befattningar såsom tingssekreterare i lönegrad

Eo 22, varjämte såsom en följd av den reglerade befordringsgången för biträdespersonalen

skulle uppföras 36 ordinarie kontorsbiträdesbefattningar i

lönegrad A 4. Vad angår tiden efter den 1 januari 1948 skulle vid bifall till

vad i det föregående förordats beträffande personalorganisationen personalförteckningen

vid nu gällande avlöningsbestämmelser få följande utseende:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

115 häradshövdingar .......................................... B 2

21 tingsdomare .............................................. A 30

3 särskilda inskrivningsdomare .............................. A 29

17 kanslister ................................................ A 15

88 kansliskrivare ............................................ A 11

69 kontorister .............................................. A 9

76 kanslibiträden ............................................ A 7

67 kontorsbiträden .......................................... A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0.

39 tingssekreterare .......................................... Eo 22

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i häradsrätternas personalförteckning

vidtaga i det föregående angivna ändringar;

dels fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna att

tillämpas under budgetåret 1947/48:

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 4 460 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis

............................ » 4 700

3. Avlöningar till icke-ordinarie perso
nal,

förslagsvis .................. » 5 024 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 561 700

Summa kronor 10 051 500

dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar

för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av .......................... kronor 10 051 500.

12. Häradsrätterna: Omkostnader, förslagsvis. För innevarande budgetår

har till omkostnader vid häradsrätterna anvisats ett förslagsanslag å 425 000

kronor.

För anslagets disponerande gäller följande av Kungl. Maj :t den 7 juni 1946

fastställda omkostnadsstat.

Omkostnadsstat.

Domsagor under Svea hovrätt.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 11 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 45 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. » 119 000

Summa kronor 175 000

Domsagor under Göta hovrätt.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 9 000

2 Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 30 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. » 96 000

Summa kronor 135 000

Domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 3 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 15 000

3 Expenser, förslagsvis .............................. » 42 000

Summa kronor 60 000

Domsagor under hovrätten för Övre Norrland.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 2 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 25 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. » 28 000

Summa kronor 55 000

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

155

I samband med omkostnadsstatens fastställande har Kungl. Maj:t föreskrivit,

att anslagsposterna till reseersättningar och expenser icke må utan

Kungl. Maj ds medgivande överskridas.

I sina förut omförmälda skrivelser med anslagsäskanden

ha hovrätterna framlagt förslag rörande anslagsbehovet för omkostnader under

nästa budgetår för de under hovrätterna lydande domsagorna, varjämte

— såvitt angår senare hälften av budgetåret — Svea hovrätt och Göta hovrätt

framlagt förslag jämväl rörande medelsbehovet för omkostnader för

domsagor under hovrätten för Nedre Norrland resp. hovrätten för Västra

Sverige.

Svea hovrätt har för första hälften av budgetåret icke föreslagit

någon avvikelse från vad för närvarande gäller.

För senare hälften av budgetåret har hovrätten med hänsyn

till det då minskade antalet domsagor under hovrätten föreslagit nedräkning

av samtliga anslagsposter, posten till sjukvård med 1 200 kronor, posten

till reseersättningar med 3 000 kronor samt posten till expenser

med 14 000 kronor. För samma budgethalvår har hovrätten vidare föreslagit

att för de domsagor, som komma att lyda under hovrätten för Nedre

Norrland, anslagsposterna beräknas till resp. 1 200 kronor, 5 500 kronor och

14 000 kronor. Hovrätten har framhållit att medelsbehovet för domsagorna

under de båda hovrätterna beräknats efter nu gällande grunder; dock att

posterna till reseersättningar något höjts med hänsyn till de ändrade bestämmelserna

om traktamentsersättning.

Göta hovrätt har för första hälften av budgetåret ej före

slagit annan ändring av anslagsbeloppet än att posten till reseersätt

ningar med hänsyn till belastningen uppräknats med 1 000 kronor.

För det senare budgethalvåret har hovrätten för de domsa

gor, som då lyda under hovrätten, föreslagit sänkning av samtliga anslagsposter,

nämligen med 1 700 kronor å posten till sjukvård, med 4 000

kronor å posten till reseersättningar samt med 19 000 kronor å

posten till expenser. För samma tid har hovrätten föreslagit att för

domsagorna under hovrätten för Västra Sverige beräknas 1 700 kronor till

sjukvård, 9 000 kronor till reseersättningar samt 19 000 kronor

till expenser. Hovrätten har framhållit att det sammanlagda anslc.gsbeloppet

för domsagorna under de båda hovrätterna vore oförändrat i förhållande

till de för första hälften av budgetåret föreslagna beloppen utom

såvitt anginge reseersättningar, där med hänsyn till ökat antal tingsresor en

höjning vore ofrånkomlig.

Svea och Göta hovrätter ha vidare hemställt — Göta hovrätt i särskild

skrivelse den 24 april 1947 — att därest medel komma att ställas till Kungl.

Maj ds förfogande för täckande av vissa utgifter i samband med rättegångsreformens

genomförande hänsyn måtte tagas till det ökade behov av skrivmaskiner

i domsagorna, som följer av den föreslagna utvidgningen av biträdesorganisationen.

Kostnaderna för nyanskaffning av skrivmaskiner uppskattas

till 20 000 kronor för domsagorna under Svea hovrätt, 5 000 kronor

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Departe
ments
chefen.

för domsagorna under hovrätten för Nedre Norrland, 15 000 kronor för domsagorna

under Göta hovrätt samt 5 000 kronor för domsagorna under hovrätten

för Västra Sverige.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har för första hälften av budgetåret

föreslagit ökning av anslagsposterna till reseersättningar

och till expenser med resp. 4 000 kronor och 1 500 kronor. För senare

hälften av budgetåret har hovrätten begärt ökning i förhållande till

nu gällande stat av posten till sjukvård med 1 000 kronor, av posten

till reseersättningar med 5 000 kronor samt av posten till expenser

med 9 000 kronor, varav 5 000 kronor avsåge beräknad kostnad för inköp

av kontorsmaskiner. Såsom skäl för höjning av posten till sjukvård har

hovrätten åberopat det ökade antalet befattningshavare i domsagorna. Beträffande

posten till reseersättningar har hovrätten särskilt framhållit att belastningen

under de tre senast förflutna budgetåren utgjort resp. 19 762

kronor, 22 964 kronor och 22 935 kronor.

Hovrätten för övre Norrland har för första hälften av budgetåret

föreslagit uppräkning av anslagsposterna till reseersättningar

och till expenser med resp. 2 500 kronor och 1 000 kronor. Beträffande

förstnämnda post har hovrätten såsom skäl för ökning åberopat att utgifterna

under intet av de senaste tre budgetåren kunnat begränsas till det anvisade

beloppet 25 000 kronor; för budgetåret 1945/46 hade utgifterna överstigit

30 000 kronor. Höjning av anslaget till expenser har motiverats med att belastningen

å posten under budgetåret 1945/46 utgjort omkring 32 000 kronor,

varjämte hovrätten erinrat om den pågående allmänna prisfördyringen. För

det senare budgethalvåret har hovrätten under åberopande av

en tablå, i vilken det beräknade medelsbehovet angivits för varje domsaga

särskilt, hemställt om höjning av anslagsposten till sjukvård med 350

kronor, av posten till reseersättningar med 12 200 kronor samt av

posten till expenser med 27 000 kronor. Av sistnämnda belopp avse

7 000 kronor löpande utgifter samt 20 000 kronor engångsutgifter, särskilt för

inköp av kontorsmaskiner.

Statskontoret har i infordrat utlåtande ej framställt erinran mot hovrätternas

äskanden.

I överensstämmelse med hovrätternas förslag tillstyrker jag att för första

hälften av budgetåret anslagsposten till reseersättningar höjes

med (1 000 + 4 000 + 2 500) 7 500 kronor samt anslagsposten till expenser

med (1 500 + 1 000) 2 500 kronor.

Vad angår senare hälften av budgetåret vill jag i huvudsaklig

överensstämmelse med förslagen tillstyrka höjning av anslagsposten till sjukvård

m. m. med (— 1 200 + 1 200 — 1 700 + 1 700 + 1 000 + 300)

1 300 kronor samt av anslagsposten till reseersättningar med (— 3 000

+ 5 500 — 4 000 + 9 000 + 5 000 + 12 200) 24 700 kronor. Även beträffande

anslagsposten till expenser finner jag en höjning motiverad. Denna post

torde böra så bestämmas att medel finnas tillgängliga till inköp av erforder
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Ku ngt. Maj.ts proposition nr 268.

157

ligt antal kontorsmaskiner. I sistnämnda hänseende torde böra beräknas

20 000 kronor för domsagor under Svea hovrätt, 5 000 kronor för domsagor

under hovrätten för Nedre Norrland, 10 000 kronor för domsagor under Göta

hovrätt, 5 000 kronor för domsagor under hovrätten för Västra Sverige, 5 000

kronor för domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge samt 8 000

kronor för domsagor under hovrätten för övre Norrland eller alltså sammanlagt

53 000 kronor. I enlighet härmed och i övrigt i överensstämmelse

med hovrätternas förslag förordar jag att anslagsposten till expenser uppräknas

med (53 000 — 14 000 + 14 000 — 19 000 + 19 000 + 4 000 + 7 000)

64 000 kronor. Den sammanlagda anslagshöjningen skulle alltså utgöra för

första budgethalvåret (7 500 + 2 500) 10 000 kronor, för det senare budgethalvåret

(1 300 + 24 700 + 64 000) 90 000 kronor och för hela budgetåret

(10 000 + 90 000) 100 000 kronor. Omkostnadsanslaget torde på grund härav

upptagas till (425 000 + 100 000) 525 000 kronor.

Jag hemställer sålunda att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Häradsrätterna: Omkostnader för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av ................................ kronor 525 000.

Rättegångsväsendet i allmänhet.

13. Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag. I riksstaten

för innevarande budgetår är till ersättning åt domare, vittnen och parter upptaget

ett förslagsanslag å 700 000 kronor. Rörande de kostnader som bestridas

från anslaget må hänvisas till statsliggaren s. 35 f.

Belastningen å anslaget under budgetåren 1943/44—1945/46 har enligt riksräkenskapsverkets

budgetredovisningar utgjort resp. 811 500 kronor, 789 900

kronor och 793 100 kronor.

Anslagsbehovet för budgetåret 1947/48 röner inflytande av att nya rättegångsbalken

träder i kraft den 1 januari 1948. Medelsbehovet påverkas särskilt

i fyra hänseenden, nämligen i fråga om ersättning till vittnen i brottmål

m. fl. mål, ersättning till offentliga försvarare, ersättning till frikända

tilltalade samt ersättning till personer som höras under förundersökning i

brottmål.

Rörande ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål finnas

för närvarande stadganden i lag därom den 4 juni 1886. Dessa ha genom

bestämmelser i skilda lagar fått tillämpning även i ett stort antal andra mål

såsom äktenskapsmål och mål om fastställande av faderskap och underhållsskyldighet

beträffande barn utom äktenskap. De komma att från och

med nya RB:s ikraftträdande ersättas av bestämmelser i 36 kap. 24 § nya

RB samt i särskild lag angående ersättning av allmänna medel till vittnen

in. fl. (prop. nr 8/1947, riksdagens skrivelse nr 46/1947).

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kiingl. Maj:ts proposition nr 268.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår ersättning för resekostnad ävensom

för kostnad för uppehälle med högst fem eller — där domstolen i särskilt

fall med hänsyn till föreliggande omständigheter så prövar skäligt —

med högst tolv kronor för varje dag som erfordras för resan och vistelsen vid

domstolen. Ersättningsrätten blir genom de nya bestämmelserna något utvidgad

varjämte maximibeloppen höjas. Förutom resekostnadsersättning och

ersättning för kostnad till uppehälle må vittnet, om anledning förekommer

att vittnet går miste om inkomst eller eljest lider ekonomisk förlust, tillerkännas

ersättning för tidsspillan. Sådan ersättning må utgå med högst tjugu

kronor om dagen. Ersättning för kostnad till uppehälle må utgå allenast i

den mån vittnet kan antagas få vidkännas sådan kostnad och må för varje

dag beräknas till högst åtta kronor eller, om utgift för nattlogi åsamkas vittnet

eller domstolen eljest i särskilt fall med hänsyn till omständigheterna så

prövar skäligt, till högst femton kronor. Har vittne för att kunna inställa

sig nödgats anlita bistånd av vårdare eller annan, må ersättning efter enahanda

grunder beräknas även för dennes inställelse.

Offentlig försvarare skall i brottmål av rätten förordnas för misstänkt,

om denne ej själv utsett försvarare eller av honom utsedd försvarare

avvisas samt hans rätt finnes på grund av sakens beskaffenhet eller eljest

icke kunna tillvaratagas utan biträde. Är den misstänkte anhållen eller häktad,

skall även eljest förordnas offentlig försvarare för honom, om han begär

det (21 kap. 3 § nya RB). Offentlig försvarare äger av allmänna medel åtnjuta

arvode ävensom ersättning för kostnad och tidsspillan efter vad rätten

prövar skäligt (21 kap. 10 §).

Vad av allmänna medel utgått till vittne eller försvarare skall i allmänhet

återgäldas till statsverket av den tilltalade, om han dömes för brottet.

Om ersättning av allmänna medel till frikänd tilltalad givas vissa

stadganden i 31 kap. 2 § nya RB. Har åklagare väckt åtal utan sannolika skäl

eller förekommer eljest, då den tilltalade frikännes, på grund av omständigheterna

i målet synnerlig anledning därtill, äger rätten tillerkänna den tilltalade

ersättning för hans kostnad för försvarare, för bevisningen samt för

delgivning och för utskrift av protokoll, dom eller annat dylikt, såvitt kostnaden

skäligen varit påkallad för tillvaratagande av hans rätt, så ock för

hans inställelse vid rätten. Avvisas eller avskrives åtal, äger den tilltalade,

om skäl äro därtill, erhålla ersättning för kostnad som nu sagts. Dessa stadganden

skola enligt 31 kap. 8 §, när förundersökning nedlagts eller åtal eljest

ej följt å förundersökningen, äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad

under förundersökningen; skyldighet att ersätta sådan kostnad må dock

ej åläggas statsverket, med mindre förundersökningen inletts utan skäl eller

eljest synnerlig anledning förekommer därtill. Åklagare kan under vissa förhållanden

förpliktas återgälda ersättning som nu sagts till statsverket.

Frågan om ersättning till personer som höras under förundersökning

i brottmå 1 har som omnämnts i årets statsverksproposition

(andra huvudtiteln, D. 1) varit föremål för särskild utredning. Sedan

denna utredning numera slutförts anhåller jag att här få upptaga frågan.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 268.

159

Såsom nyss nämnts, äger den som i brottmål, däri allmän åklagare å tjänstens

vägnar för talan, av åklagaren åberopas som vittne och inställer sig vid

domstol erhålla ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle. Rätt

till ersättning tillkommer också den som i sådant mål av åklagaren åberopats

för att höras upplysningsvis. Angående storleken av ersättningen må

hänvisas till vad jag anfört i det föregående.

Den som sålunda höres vid domstol har i regel blivit hörd av åklagaren

eller polisen under förundersökning som ägt rum före målets anhängiggörande.

Förundersökningsförfarandet är för närvarande väsentligen oreglerat.

Däremot innehåller nya RB (23 kap.) ingående bestämmelser i ämnet, bl. a.

om förhör under förundersökning. Enligt dessa må under förundersökning

förhör hållas med envar som antages kunna lämna upplysning av betydelse

för utredningen. Den som utan giltig orsak underlåter alt hörsamma kallelse

till förhör kan under vissa omständigheter hämtas till förhöret; i vissa fall

kan hämtning ske även utan föregående kallelse. Den som är tillstädes å plats

där brott förövas är på tillsägelse av polisman skyldig att medfölja till förhör,

som hålles omedelbart därefter. Vägrar han utan giltig orsak, må han av

polismannen medtagas till förhöret. Den som ej är häktad eller anhållen är

skyldig att kvarstanna för förhör högst sex timmar eller i vissa fall, om

han kan misstänkas för brottet, högst tolv timmar.

Någon rätt för den som höres under förundersökning i brottmål till ersättning

för kostnader eller utgifter i anledning av förhöret föreligger för

närvarande ej. I viss mindre utsträckning förekommer likväl att ersättning

gives, därvid kostnaderna bestridas från anslag som för skilda ändamål stå

till vederbörande polismyndighets förfogande.

Ett utkast till lag angående ersättning av allmänna medel till den som

infunnit sig till förhör under polisundersökning i brottmål framlades 1919 av

sakkunniga, vilka inom justitiedepartementet haft att utreda frågan om ny

lagstiftning rörande förundersökning och häktning i brottmål. Förslaget blev

ej förelagt riksdagen.

Processkommissionen föreslog i sitt betänkande angående rättegångsväsendets

ombildning, andra delen (SOU 1926: 32), att den som på kallelse inställt

sig vid förhör inför statsåklagare eller polismyndighet och som till

saken intoge samma ställning som ett vittne skulle erhålla ersättning för

inställelsen av allmänna medel enligt närmare bestämmelser.

Frågan upptogs av processlagberedningen i dess betänkande med förslag

till rättegångsbalk. Beredningen yttrade (SOU 1938:44 s. 288), att det icke

ansetts lämpligt att meddela någon allmän regel om rätt till ersättning för

den som hördes under förundersökning. I vissa fall syntes beredningen den

hörde skäligen böra erhålla sådan ersättning, särskilt då han för inställelsen

fått vidkännas direkta utgifter. För sådant fall borde det tillkomma undersökningsledaren

att av medel, som ställts till förfogande för polisverksamheten,

tillerkänna honom ersättning.

Första särskilda utskottet vid 1942 års riksdag anförde i sitt utlåtande i

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

anledning av propositionen med förslag till rättegångsbalk (nr 2 s. 112), efter

en redogörelse för processlagberedningens uttalande.

Att i lag stadga någon allmän rätt till ersättning i nu ifrågavarande fall

är ej heller enligt utskottets mening lämpligt. Å andra sidan synes det mindre

välbetänkt att helt och hållet överlämna ersättningsfrågan till polis- och

åklagarmyndigheternas bedömande utan några vägledande bestämmelser. Ersättning

bör givetvis icke utgå till den som skäligen kan misstänkas för brottet

eller delaktighet däri, ej heller om den hörde bor helt nära förhörsplatsen

och hans inställelse icke medför större olägenheter för honom. I vilka

fall ersättning bör utgå kan icke angivas utan närmare undersökning.

Utskottet sade sig förutsätta, att en sådan undersökning komme till stånd

i samband med utarbetandet av de närmare föreskrifter om förundersökningsledares

verksamhet, som enligt 23 kap. 24 § nya RB skulle meddelas.

Utskottets utlåtande godkändes i denna del av riksdagen.

I juli 1946 utarbetades inom departementet en promemoria angående ersättning

av allmänna medel till personer som höras under föimndersökning

i brottmål, över promemorian ha, efter remiss, avgivits yttranden av hovrätterna,

justitiekanslersämbetet, statskontoret, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,

styrelserna för föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges landsfiskaler och

Sveriges stadsfiskaler, styrelsen för Svenska polisförbundet samt styrelsen

för Sveriges advokatsamfund. Överståthållarämbetet har bifogat yttranden

av polismästaren i Stockholm, statspolisintendenten och förste stadsfiskalen

i Stockholm, länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden av landsfogden i länet,

poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, stadsfiskalen i Trelleborg och länets

landsfiskalsförening samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden

av landsfogden i länet och poliskammaren i Göteborg.

I promemorian erinras att i 23 kap. nya RB meddelats åtskilliga föreskrifter

för att i görlig mån förebygga att förundersökningen i brottmål -—•

utan att den förlorar nödig effektivitet — alltför mycket inkräktar på de

personers frihet, vilka på ena eller andra sättet dragas in i förundersökningen,

eller eljest vållar dessa personer kostnad eller olägenhet. Samtidigt

framhålles att resultatet härutinnan i praktiken måste bli väsentligen beroende

av sådana faktorer som tillgången på personal för förundersökningar,

polisens utrustning med transportmedel o. s. v. Hänsynen till förundersökningens

skyndsamma bedrivande kunde vidare leda till att förhör stundom

måste hållas på tid eller plats som för den hörde innebure olägenheter. Då

dessa kunde vara betydande — förlust av arbetsförtjänst, kostnader för resa

och uppehälle — syntes det vara obilligt, att de helt skulle drabba den hörde.

I fråga om ersättningsrättens förutsättningar och omfattning uttalas i promemorian

att en stark begränsning av ersättningsrätten vore nödvändig för

att det allmännas utgifter för ifrågavarande ändamål ej skulle bli alltför betydande.

Ersättning borde därför givas i huvudsak allenast när det i förundersökningens

intresse eller med hänsyn till organisatoriska förhållanden

vore nödvändigt att den hörde finge vidkännas kostnader för förhöret, i fråga

om vilka det skulle vara obilligt att förvägra honom ersättning.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Ersättningen skulle avse de särskilda kostnader den hörde i anledning av

lörhöret fått vidkännas för resa eller uppehälle. Därjämte borde ersättning

kunna givas för förlorad arbetsförtjänst. Ersättning skulle kunna tillerkännas

den hörde om och i den mån det funnes obilligt att han själv finge

vidkännas kostnaden eller förlusten.

Resekostnadsersättning skulle enligt uttalande i promemorian begränsas

till det strängt nödvändiga. Att bestämma den genom en hänvisning till viss

reseklass enligt allmänna resereglementet syntes olämpligt bl. a. av den anledningen

att ersättning i vissa fall borde kunna utgå för annat färdsätt än

som i samma situation kunnat ifrågakomma enligt reglementet (exempelvis

för bilresa i vissa fall då billigare färdsätt kunnat anlitas) eller med endast

någon del av de verkliga kostnaderna.

Ersättning för kostnader för uppehälle beräknades i promemorian kunna

ifrågakomma endast i undantagsfall. Sådan ersättning borde ej fastställas

till något visst belopp. Ej heller borde något maximibelopp utsättas. Med

hänsyn till att kostnaderna för uppehälle — då sådana över huvud uppstode

— vanligen bleve jämförelsevis obetydliga, kunde införandet av fixerade ersättningsbelopp

eller fastställandet av maximibelopp lätt medföra att ersättningen

genomsnittligen bleve för hög och att ersättning komme att givas i

flera fall än som vore strängt nödvändigt.

Av samma skäl som anförts beträffande ersättningen för kostnad för uppehälle

borde det ej heller i fråga om ersättningen för förlorad arbetsförtjänst

fastställas nagot bestämt ersättningsbelopp eller maximibelopp.

Rätt till ersättning skulle ej föreligga, om den hörde sökt undandraga sig

förundersökningen eller försvåra utredningen eller om han genom att falskeligen

anmäla sig själv eller eljest uppsåtligen föranlett att han utan att skälig

anledning därtill förelegat blivit underkastad förhör. Ej heller borde någon

ersättningsrätt föreligga, om anledning till misstanke förelåge att den hörde

vore skyldig till det brott som föranlett ingripandet eller till delaktighet däri.

Ersättning borde likaledes vara utesluten, om eljest med hänsyn till omständigheterna

ej vore skäligt att ersättning gåves.

Beslutanderätten huruvida ersättning skulle utgå skulle tillkomma undersökningsledaren.

Begäran om ersättning skulle framställas senast inom en

vecka från den dag da förhöret ägde rum. I händelse av missnöje med undersökningsledarens

beslut skulle klagan föras hos länsstyrelsen.

Förekommande ersättningar borde utgå av statsmedel.

Anledning syntes ej föreligga alt ifrågasätta skyldighet för den som slutligen

dömdes för det brott förundersökningen avsett att till statsverket återgälda

vad i ersättning utgått till under förundersökningen hörda personer.

Enligt vad erfarenheten beträffande vittnes- och biträdesersätlningar givit vid

handen, skulle kostnaderna för indrivningsförsöken vida överstiga vad som

kunde inflyta från de förpliktade.

I enlighet med vad nu anförts hade upprättats ett vid promemorian fogat

utkast till kungörelse om ersättning av allmänna medel till personer som

höras under förundersökning i brottmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. t samt. Xr 268. 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Statsverkets sammanlagda årliga utgifter för ifrågavarande ersättningar

beräknades i promemorian vid en lämpligt restriktiv tillämpning av föreslagna

föreskrifter ej komma att överstiga 100 000 kronor om året.

Promemorians förslag har i samtliga yttranden antingen lämnats helt utan

erinran eller tillstyrkts i huvudsak. Rörande utformningen av ersättningsbestämmelserna

ha i två yttranden — av styrelsen för Sveriges advokatsamfund

och av landsfogden i Malmöhus län -—- framställts erinringar av mera principiell

innebörd.

Behovet av bestämmelser om rätt till ersättning i

förevarande fall har understrukits i ett flertal yttranden. Sålunda har styrelsen

för Sveriges advokatsamfund anfört att det vore en påtaglig brist att

dylika bestämmelser nu saknades. Eu kungörelse av det innehåll det vid

promemorian fogade utkastet utvisade vore ägnad att undanröja åtskilliga

av de olägenheter, vilka föranletts av avsaknaden av bestämmelser i ämnet.

I fråga om ersättningsrättens omfattning har hovrätten för

övre Norrland uttalat att om tillämpningen av de i kungörelseutkastet upptagna

bestämmelserna, enligt vilka ersättningen ej fixerats till vissa belopp

eller maximerats, sloge väl ut, kunde därav föranledas en omarbetning av

bestämmelserna om ersättning till vittnen i brottmål, vilka bestämmelser enligt

hovrättens mening stundom visade sig stela i tillämpningen och ledde till

mindre tillfredsställande resultat.

Sveriges advokatsamfund har framställt erinringar mot det sätt varpå ersättningsrätten

principiellt utformats i förslaget. Styrelsen har därvid yttrat

följande.

Med den formulering utkastet erhållit kan man knappast tala om någon

rätt för den hörde att få ersättning; snarare är det fråga om en rätt för undersökningsledaren

att efter en av alla direktiv obunden billighetsprövning tillerkänna

honom viss ersättning. En dylik ordning är icke tillfredsställande.

Väl kan det sägas, att den allmänna medborgerliga plikten att ställa sig till

förfogande för samhällsorganens verksamhet för utredande av brott bör innefatta

skyldighet att utan särskild ersättning tåla smärre obehag och olägenheter;

därav följer dock icke, att den enskilde även skulle vara pliktig att

underkasta sig ekonomiska uppoffringar i form av kostnader för resa och

uppehälle eller mistad arbetsförtjänst. Den ifrågavarande medborgerliga plikten

innefattar även skyldighet att för avgivande av vittnesmål inställa sig

inför domstol; därvidlag har man emellertid ansett det rimligt, att det allmänna

ersätter nyssnämnda kostnader och förlust. Något principiellt skäl

att lösa ersättningsfrågan på annat sätt, när det gäller inställelse vid förhör

under förundersökning, synes icke föreligga.

I huvudsak enahanda synpunkter ha anförts av landsfogden i Malmöhus

län.

I vissa yttranden hav däremot föreslagits en starkare begränsning av ersättningsrätten

än det remitterade utkastet anger. Sålunda har justitiekanslersämbetet

velat ifrågasätta att bestämmelserna kompletterades med ett stadgande

av innebörd att ersättning, om ej särskilda skäl till annat föranledde,

ej finge utgå för kostnad eller förlust, sammanlagt understigande ett visst

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

163

belopp, förslagsvis två-lre kronor. Ur olika synpunkter förefölle det angeläget

att undvika den uppfattningen hos allmänheten, att inkallandet till polismyndigheten

för meddelande av upplysningar regelmässigt medförde rätt

till ersättning och detta även för mindre kostnader. Begränsades ersättningen

såsom antytts, skulle en icke oväsentlig lättnad i redovisningsförfarandet också

vinnas.

Förste stadsfiskalen i Stockholm har, med instämmande från överståtliållaråmbetet,

framhållit som önskvärt att åtminstone i fråga om ersättning för

mistad arbetsförtjänst ett visst maximibelopp fastställdes. Förste stadsfiskalen

har därvid anfört bland annat följande.

Enligt vad erfarenheterna från prövning av frågor rörande ersättning till

vittnen visa, uppgår den förlust av arbetsinkomst, vittnen lida på grund av

inställelsen inför rätten, ofta till belopp, 59m väsentligt överstiga det i lagen

fastställda maximum för sådan ersättning. Även om vittnesförhöret kan hållas

å utsatt tid och endast tager i anspråk en kortare tidrymd, inträffar nämligen

ofta, att vittnet dock går förlustig en hel dagsinkomst, vilken enligt

nuvarande arbetslöner och lönesättning ofta överstiger tjugu kronor och ej

sällan uppgår till långt högre belopp. Att i sådana fall ersättningen skulle

bestämmas till allenast viss del av den verkliga förlusten, kommer säkerligen

för den ersättningsberättigade att framstå såsom ett utslag av godtycke eller

kitslighet och en sådan praxis från myndigheters sida är i varje fall ägnad

att väcka förtret lios allmänheten. Myndigheterna torde därför i dylika fall

vara hänvisade till eller åtminstone benägna för att tillerkänna den ersättningssökande

den gottgörelse, han själv begär, såvida ej denna framstår

såsom uppenbarligen för hög, och härigenom kunna kostnaderna för det allmänna

förväntas bliva väsentligt större, än om en maximigräns fastställts.

Göta hovrätt, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt landsfogden i

Malmöhus län ha föreslagit att ersättningen skulle begränsas så att den ej

utginge med högre belopp än som enligt gällande bestämmelser kunde tillerkännas

vittne i brottmål.

I anledning av den föreslagna bestämmelsen, att ersättning ej skulle utgå om

anledning till misstanke förelåge att den hörde vore skyldig till brottet eller

delaktighet däri eller om eljest med hänsyn till omständigheterna ej vore

skäligt att ersättning gåves, ha önskemål om förtydliganden framförts i två

yttranden. Hovrätten över Skåne och Blekinge har sålunda anfört att det

syntes önskvärt att det utsädes att endast befogad anledning till misstanke

betoge den hörde rätt till ersättning. Vidare har hovrätten för Övre Norrland

föreslagit att — för vinnande av närmare anslutning till motiveringen i

promemorian — orden »med hänsyn till omständigheterna» måtte utbytas

mot »med hänsyn till den hördes förhållande till saken».

Sveriges advokatsamfund har yrkat att föreskriften att ersättning ej skulle

givas, om det med hänsyn till omständigheterna ej vore skäligt, borde utgå.

I några yttranden har hävdats alt icke misstanke för brott utan endast åtal

borde utesluta ersätlningsrätt. Förste stadsfiskalen i Stockholm har i sitt av

överståthållarämbetet åberopade yttrande anfört följande.

Om den föreliggande bevisningen ej anses räcka till åtal, synes det nämligen

innebära en otillbörlig prickning av den hörde, att en begäran om ersättning

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

från hans sida skulle avslås på den grund, att han fortfarande är att anse

såsom misstänkt. En dylik prövning torde i varje fall ej böra ankomma på

undersökningsledare, d. v. s. polis- eller åklagarmyndighet. Det synes mig

nämligen både principiellt oriktigt och dessutom ur många synpunkter olämpligt,

att en dylik myndighet skulle på angivet sätt tvingas att uttala sin uppfattning

om. huruvida en person, som ej åtalas, är att anse såsom fortfarande

misstänkt eller ej. Ett dylikt avgörande kan nämligen ofta ej^blott vara synnerligen

vanskligt för den myndighet, som skall besluta i frågan, utan även

kunna högst menligt påverka den hördes självkänsla eller rent av hans sociala

anseende, om myndighetens beslut blir allmänt känt, och det torde icke

kunna undgås, att om polis- eller åklagarmyndigheter åläggas en dylik uppgift,

dennas fullgörande kommer att bli en källa till ständiga misshälligheter

mellan dem och den allmänhet, varom här är fråga. Uppenbart torde även

vara att en prövning på ifrågakomna grunder lätt kan leda till bristande

enhetlighet i tillämpningen.

Med åtal borde, har det anförts i yttrandet, i förevarande hänseende jämställas

strafföreläggande och eftergift av åtal.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ansett praktiska skål tala för att även

en för brott misstänkt person skulle kunna tillerkännas ersättning för resa

och uppehälle men däremot icke för rnistad arbetsförtjänst. Länsstyrelsen

har till stöd härför anfört att det icke sällan förekomme, att person, mot

vilken misstanke om gärningsmannaskap till eller delaktighet i brott förelåge,

kallades eller hämtades till förhör samt att han saknade medel till

återresa. I dylikt fall hade polismyndigheten nödgats bereda honom nödig

hjälp genom anlitande av medel som ej avselts för sådant ändamål; särskilt

i fråga om statspolisen hade vidare förekommit att, till undvikande av särskilda

kostnader, den hörde forslats i polisbil betydande vågsträckor till sitt

hem eller sin arbetsplats, vilket givetvis icke kunde anses tillfredsställande.

Liknande synpunkter ha anförts av poliskammaren i Hälsingborg. Enligt poliskammarens

mening borde de föreslagna bestämmelserna lörses med det

tillägget att ersättning finge utbetalas till misstänkt som försättes på fri fot,

om skälig anledning därtill funnes med hänsyn till hans ekonomiska ställning

samt sedvanliga bostads- eller anställningsort.

Svea hovrätt har anfört att det icke med erforderlig tydlighet framginge

huruvida de föreslagna bestämmelserna vore avsedda att äga tillämpning

också i det fall, att en till förhör inkallad person på grund av misstanke om

brottslighet bleve anhållen men anhållandet icke varade så lång tid som ett

dygn, i vilken händelse han icke ägde rätt till gottgörelse enligt lagen den

13 april 1945 om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda

in. fl. Om författningen — såsom hovrätten ansåge rimligt — skulle äga

tillämpning också i nämnda fall, s>ntes en viss motsättning föreligga mellan

författningsutkastet och omförmälda lag. Bestämmelserna i det remitterade

utkastet syntes förutsätta, att undersökningsledaren — efter det begäran om

ersättning senast inom en vecka från förhöret framställts omedelbart

skulle besluta i ersättningsfrågan och att han därvid på grundval av den då

föreliggande utredningen skulle ha tagit ställning till fragan huruvida anledning

förelåge till misstanke mot ersättningssökanden eller icke. När det gäll
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 268.

165

de en oskyldigi misstänkt person, skulle denne således enligt de föreslagna

bestämmelserna icke kunna erhålla någon ersättning, därest icke misstankarna

mot honom hunne bortfalla, innan undersökningsledaren eller — i fall

av klagan — högre myndighet meddelade beslut i ersättningsfrågan. Detta

komme alltså att gälla även för en oskyldigt misstänkt, som varit anhållen

under mindre än ett dygn. Hade han däremot suttit anhållen mer än ett

dygn, ägde han enligt 1945 års lag möjlighet att begära ersättning inom viss

tid efter det frågan om hans skuld blivit avgjord. Det torde enligt hovrättens

mening finnas anledning att taga i övervägande, huruvida icke denna olikhet

i möjligheterna för oskyldigt misstänkta personer att utfå ersättning på ett

eller annat sätt skulle kunna utjämnas.

I anslutning härtill må nämnas att Göta hovrätt och Sveriges advokatsamfund

föreslagit att tiden för framställande av begäran om ersättning skulle

utsträckas till två veckor från den dag då förhöret ägde rum.

Promemorians förslag att kostnaderna för ersättningar av nu ifrågavarande

slag skola utgå av statsmedel har ej biträtts av justitiekanslersämbetet.

Enligt ämbetets mening borde dessa kostnader bestridas på samma

sätt som vanliga utgifter för polisverksamheten, med vilka de snarast vore

att likställa. Ämbetet har därom anfört.

Gottgörelse till hörda personer synes ej vara av annat slag än den kostnad

för utredning i ett mål som eljest uppstår, exempelvis för brottsplatsundersökningar,

fotografering av föremål som äro av betydelse för brottsutredning,

hörande av bokföringsexperter m. m. Om en polisman inställer sig hos någon

som höres, skall självfallet kostnaden härför bäras av den som eljest bestrider

utgifterna för polisverksamheten, och enahanda synes förhållandet

böra vara, om den hörde i stället inställer sig hos polisen och för sådant ändamål

har någon utgift. Med en dylik ordning undvikes jämväl — utom annat

som är ägnat att tynga förfarandet — en besvärande förskottsredovisning

från befattningshavare, vilka nu icke inneha några statliga förskottsmedel.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört att förslaget på denna punkt

innebure ett avsteg från den hittills tillämpade principen i fråga om bestridande

av utgifter för polisverksamheten. Länsstyrelsen har velat ifrågasätta

om bärande skäl härför förelåge. Man kunde enligt länsstyrelsens åsikt ej

helt bortse från den möjlighet som förslaget lämnade städerna och köpingarna

att på statsverket övervältra en del av sina utgifter för polisväsendet genom

att till förhör kalla personer, vilka eljest på kommunal bekostnad hade

uppsökts på sina vistelseorter.

Riksräkenskapsverket, som i övrigt icke haft något att erinra mot förslaget,

har anfört, att anslaget till domare, vittnen och parter borde uppdelas

på flera riksstatsanslag, och har velat förorda, att för det nu ifrågavarande

ändamålet anvisades ett särskilt förslagsanslag under andra huvudtiteln.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har riksdagen i samband

med antagandet av nya RB givit uttryck åt den uppfattningen att den som

höres under förundersökning i brottmål bör kunna erhålla ersättning för

Departe
ments
chefen.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

kostnader som förhöret orsakat honom. I fråga om ersättningsrättens omfattning

har vederbörande utskott i sitt av riksdagen i denna del godkända

utlåtande uttalat sig för att rätten borde begränsas bl. a. såtillvida att ersättning

ej borde givas om den hörde bodde helt nära förhörsplatsen och hans

inställelse icke medförde större olägenheter för honom. 1 den i ämnet upprättade

promemorian har i anslutning härtill föreslagits att ersättning borde

givas endast om och i den mån det funnes obilligt att den hörde själv finge

vidkännas för honom i anledning av förhöret uppkommen kostnad. I några

remissyttranden över promemorian ha ytterligare begränsningar i ersättningsrätten

föreslagits. Sålunda har justitiekanslersämbetet ifrågasatt en uttrycklig

bestämmelse om att ersättning, därest ej särskilda skäl till annat

föranledde, icke finge utgå för smärre kostnader. Å andra sidan har — särskilt

i det av Sveriges advokatsamfund avgivna yttrandet — framställts den

principiella invändningen mot promemorians förslag att detta knappast tillerkände

den hörde någon rätt till ersättning; snarare vore fråga om en rätt

för undersökningsledaren att efter en billighetsprövning tillerkänna honom

viss ersättning. Något principiellt skäl att lösa ersättningsfrågan på annat

sätt när det gällde inställelse till förhör under förundersökning än när det

gällde inställelse för avgivande av vittnesmål inför domstol förelåge enligt

styrelsens mening ej. Det har erinrats att i sistnämnda fall en verklig rätt att

erhålla ersättning tillerkänts den hörde.

Den anmärkning som sålunda framställts av advokatsamfundet synes mig

vägande. Det är svårt att anföra några avgörande skäl varför ersättningsrätten,

när fråga är om inställelse på förundersökningsstadiet, bör vara i

princip annorlunda utformad än när det gäller inställelse inför domstolen.

Som i promemorian erinrats måste man visserligen bygga på förefintligheten

av en allmän medborgerlig plikt att ställa sig till förfogande för samhällsorganens

verksamhet för utredande av brott. Därav kan dock — sasom

samfundet framhållit — icke anses följa att den enskilde skulle vara skyldig

att vidkännas all ekonomisk förlust som kan uppstå genom fullgörande

av denna plikt.

Den olikheten föreligger väl att inställelsekostnaderna genomsnittligen

kunna beräknas bli väsentligen lägre vid förhör under förundersökningen,

eftersom vittne som skall höras i rättegång i regel har att inställa sig vid

domstolen å dennas ordinarie sammanträdesort, medan polisförhör ofta kan

verkställas på den plats där den som skall höras befinner sig. Sistnämnda

förhållande synes emellertid ej böra inverka på lösningen av förevarande

spörsmål i vidare mån än att det bör övervägas om man icke bör begränsa

ersättningsrätten till att avse endast mera betydande kostnader. Härvid synes

man böra göra skillnad mellan å ena sidan resekostnader, som äro omedelbart

föranledda av förhöret, samt å andra sidan övriga kostnader. För

nödiga kostnader för resa i anledning av förhör torde ersättning alltid böra

utgå, oavsett beloppet. I den mån redan nu föreligga möjligheter att utbetala

ersättning torde det också ha visat sig vara av praktiskt värde att kunna

giva ersättning även för smärre resekostnader, såsom för buss- och spår
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

167

vagnsavgifter. Vad angår övriga kostnader synes det däremot väl kunna försvaras

att ersättning skall utgå endast när kostnaderna icke äro alltför obetydliga.

En dylik begränsning medför dessutom vissa praktiska fördelar.

Sålunda kommer redovisningsförfarandet att väsentligen förenklas. Att bestämma

den gräns under vilken ersättning ej skall givas till ett fixt belopp,

såsom föreslagits i justitiekanslersämbetets yttrande, torde emellertid svårligen

låta sig göra. Man lärer nämligen icke kunna underlåta att taga hänsyn

såväl till beloppets storlek som till betydelsen i det särskilda fallet för

den hörde av att erhålla ersättning. Regeln synes därför lämpligen böra givas

det innehållet, att ersättning skall utgå, där den hörde ej med hänsyn

till att beloppet för honom är ringa skäligen bör själv vidkännas kostnaden

eller förlusten.

Ersättningsrätten torde med den nu angivna begränsningen böra så nära

som möjligt ansluta sig till vad som skall gälla beträffande vittne vid domstol.

Sålunda bör bl. a. stadgas ett maximibelopp å tjugu kronor om dagen

i fråga om ersättning för förlorad arbetsförtjänst och annan tidsspillan som

inneburit ekonomisk förlust.

I vissa fall torde den hördes förhållande till den sak, som är föremål för

förundersökningen, eller hans uppträdande under förundersökningen böra

utesluta rätt till ersättning.

Vad det remitterade utkastet, efter förebild av stadganden i 1945 års lag

om ersättning åt oskyldigt häktade m. fl., innehåller härom synes i huvudsak

kunna godtagas. Med anledning av stadgandet i utkastet att ersättningsrätt

ej skall föreligga, om anledning till misstanke föreligger att den hörde

är skyldig till brottet eller till delaktighet däri eller om eljest med hänsyn till

omständigheterna ej är skäligt att ersättning gives, har i några yttranden

anförts att ersättningsrätt borde uteslutas endast om misstanken varit så

stark att den lett till åtal. För en sådan begränsning föreligga givetvis skäl.

Emellertid skulle en sådan utvidgning av ersättningsrätten vara mindre väl

förenlig med vad som enligt nya RB gäller om rätt till ersättning för tilltalad,

som frikänts, eller för misstänkt, när mot honom inledd förundersökning

nedlagts; i sådana fall må enligt nya RB 31 kap. 2 och 8 §§ ersättning

utgå endast då synnerlig anledning därtill förekommer. Fall kunna visserligen

föreligga, då det blir nödvändigt att det allmänna bestrider kostnaderna

exempelvis för resa till hemorten för medellös person, som under förundersökning

hörts som misstänkt. I sådana fall bör ersättning emellertid

ej utgå i nu förevarande ordning. Jag anser således det remitterade förslaget

kunna i denna punkt godtagas. I anledning av vad som anförts i vissa remissyttranden

torde dock det förtydligandet böra göras att rätten till ersättning

skall vara utesluten om skälig anledning föreligger till misstanke varom

nu är fråga samt vidare om det med hänsyn till den hördes förhållande

till saken ej är skäligt att ersättning gives.

Svea hovrätt har påtalat en bristande överensstämmelse mellan de föreslagna

bestämmelserna och lagen om ersättning åt oskyldigt häktade m. fl.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

I anledning av vad hovrätten anfört vill jag erinra att i det av processlagberedningen

framlagda utkast, vilket ligger till grund för nämnda lag, ej

upptagits några bestämmelser om rätt till ersättning för den som varit anhållen.

I ett över nyssnämnda utkast avgivet yttrande förordades emellertid att

utkastet borde fullständigas på denna punkt. I propositionen nr 10/1945

anslöt sig föredragande departementschefen härtill men uttalade samtidigt

att vid helt kortvariga anhållanden ersättning ej borde utgå. Avvägningen

skedde så att rätt till ersättning medgavs om anhållandet varat mer än ett

dygn. Detta förslag vann riksdagens bifall. Någon anledning att nu jämka

på denna avvägning synes ej föreligga. Formellt hinder torde ej förefinnas

att tillämpa de nu föreslagna bestämmelserna även på det fallet att den hörde

varit anhållen under högst ett dygn. Har vederbörande frigivits efter så

kort tid, torde det i regel ha berott på att misstanken mot honom bortfallit.

Under sådana förhållanden medför det ej några olägenheter att fristen för

framställande av begäran om ersättning göres helt kort. Oavsett vad nu anförts

synes emellertid — i anslutning till yrkande därom i två remissyttranden

-r- sagda frist lämpligen kunna förlängas till två veckor.

över länsstyrelsens beslut i ersättningsfrågor torde klagan ej böra få föras.

I övrigt synes vad i promemorian föreslagits böra godtagas.

Kostnaderna för ersättningarna synas mig sålunda böra utgå av statsmedel.

Visserligen kunna dessa ersättningar betraktas som utgifter för polisverksamheten

men de stå dock så nära ersättningarna åt vittnen i brottmål

att skäl ej synas föreligga att de bestridas av andra medel än dessa ersättningar.

Tills vidare torde kostnaderna, såsom i statsverkspropositionen förutsatts,

böra bestridas från anslaget till ersättning åt domare, vittnen och

parter.

Kostnaderna lia i promemorian beräknats till omkring 100 000 kronor för

år. De nu föreslagna jämkningarna i ersättningsbestämmelserna leda till att

ersättning kommer att utgå i väsentligt flera fall samt vidare möjligen till

en viss höjning av ersättningsbeloppen. Att närmare angiva kostnadsökningen

synes icke vara görligt utan erfarenhet av hur de föreslagna bestämmelserna

komma att verka. Sannolikt bör man räkna med en fördubbling av kostnaderna,

d. v. s. att dessa för år komma att uppgå till omkring 200 000 kronor.

Ej heller de förändringar i anslagsbehovet, som bliva en följd av de i det

föregående återgivna nya bestämmelserna om ersättning av allmänna medel

till vittnen i brottmål, offentlig försvarare samt tilltalad som frikännes m. fl.,

kunna på förhand närmare angivas. Förslagsvis torde den därav föranledda

ökningen kunna för ett år beräknas till 200 000 kronor.

Den sammanlagda ökningen av anslagsbehovet skulle alltså bliva (200 000

+ 200 000) 400 000 kronor. Med hänsyn till att de nya bestämmelserna skola

träda i kraft den 1 januari 1948, erfordras för nästkommande budgetår ett

/ 400 000\

anslag av 1700 000 + -—) 900 000 kronor.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268. 169

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Ersättning åt domare, vittnen och

parter för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av ........................ kronor 900 000.

14. Tornedalens rätlshjälpsanstult, förslagsanslag. Vid behandlingen i årets

statsverksproposition av frågan om anslag för nästa budgetår till utomprocessuell

rättshjälp anmälde jag (II ht s. 43), att utredning påbörjats angående

inrättande av en offentlig rättshjälpsanstalt i Haparanda, avsedd för

Tomeå och Kalix domsagor. Utredningen har nu verkställts genom en särskilt

tillkallad utredningsman, hovrättsrådet K. H. Henkow, vilken den 5

februari 1947 avlämnat promemoria med förslag i ämnet. Vid fullgörandet

av sitt uppdrag har utredningsmannen i enlighet med sina direktiv haft överläggningar

med sakkunniga representanter från orten.

De hittills tillkomna rättshjälpsanstaltema hava alla inrättats av städer

eller landsting, vilka åtnjutit statsbidrag motsvarande en mindre del av kostnaderna

för anstalternas drift. Statsbidraget bestrides från det å riksstaten

uppförda anslaget till understöd för utomprocessuell rättshjälp, vilket för

innevarande budgetår är upptaget med 150 000 kronor och för nästa budgetår

höjts till 160 000 kronor (jfr II ht 1947 s. 42 f.; rd. skr. nr 2/1947

p. 20:o). Från anslaget bestrides även understöd för rättshjälp, som enligt

avtal med landsting meddelas av enskilda advokater.

Bestämmelser angående understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter äro

meddelade i kungörelsen den 12 september 1919 (nr 639). Enligt 1 § må understöd

av statsmedel tilldelas anstalt, som av landsting eller kommun anordnats

för meddelande av fri rättshjälp, under förutsättning att anstalten

står under ledning av en styrelse, bestående av ordförande jämte suppleant

för honom, förordnade av länsstyrelse för fyra år i sänder, och minst två

ledamöter jämte suppleanter för dem, utsedda av landsting eller stadsfullmäktige,

kommunalfullmäktige eller kommunalstämma; att anstaltens verksamhet

utövas enligt av Konungen utfärdat reglemente; samt att statistiska

uppgifter rörande verksamheten avgivas till statistiska centralbyrån. Enligt

§ 2 mom. 1 kan offentlig rättshjälpsanstalt erhålla understöd dels till bestridande

av samtliga för dess verksamhet nödvändiga utgifter för postporto,

telefon och telegram och dels till resekostnadsersättning enligt vissa grunder

för resor å statens järnvägar. Enligt § 2 mom. 2 kan ersättning beredas för

intill hälften av det belopp, som återstår sedan från anstaltens sammanlagda

årsutgifter till avlöningar, skrivmaterialier och tryckningskostnader dragits

ersättningsbelopp, som kommit anstalten till godo på grund av domstolsbeslut

eller eljest för lämnat biträde i rättegång. Slutligen kan enligt mom. 3

samma paragraf ersättning med högst 3 000 kronor tillerkännas anstalt för

bestridande av engångsutgifter vid dess upprättande.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Antalet statsunderstödda rättshjälpsanstalter utgör för närvarande tio. Av

dessa äro fem inrättade för städer, nämligen för Stockholm, Göteborg,

Malmö, Norrköping och Hälsingborg. De fem återstående anstalterna ha inrättats

av landstingen i Stockholms, Älvsborgs (två anstalter — i Borås och

Vänersborg), Örebro och Västmanlands län. En allmän utbyggnad av anstaltsorganisationen

har föreslagits i ett av särskilt tillkallad sakkunnig år

1940 framlagt betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter

(SOU 1940: 11), som varit föremål för övervägande vid olika tillfällen

(jfr II ht 1942 s. 47, 1943 s. 30 o. 1944 s. 64; rd. skr. nr 2/1944 s. 9). Frågan

om en dylik utbyggnad har på grund av tidsförhållandena ännu icke kunnat

upptagas till slutlig prövning.

Understöd för rättshjälp genom privatpraktiserande advokater meddelas

jämlikt kungörelsen den 20 september 1946 (nr 619). Enligt dessa bestämmelser

utgår understöd till landsting som slutit avtal med Sveriges advokatsamfund

eller avdelning av samfundet om att alla eller flertalet av samfundets

i länet (landstingsområdet) verksamma ledamöter skola meddela

fri utomprocessuell rättshjälp, under förutsättning att den bedrivna rättshjälps

verksamheten står under betryggande tillsyn. Understöd utgår med

högst en tredjedel av den årliga kostnad, som landstinget jämlikt avtalet

vidkänts för verksamheten. Detta system för meddelande av rättshjälp har

tillämpats endast under kort tid, nämligen i Jämtlands län från och med år

1945 samt i vissa andra län, bl. a. Norrbottens län, från och med år 1946.

Den ifrågasatta rättshjälpsanstalten i Haparanda skulle enligt direktiven

för den nu verkställda utredningen inrättas av statsverket och tills vidare

helt bekostas av statsmedel. Dess verksamhetsområde borde vara Tomeå

domsaga samt Kalix domsaga, eventuellt med uteslutande av de delar av

Kalix domsaga, vilkas rättshjälpsbehov kunde anses tillgodosett av de i

Luleå och Boden bosatta advokaterna. Såsom skäl för att i de berörda delarna

av Norrbotten inrätta en helt statlig rättshjälpsanstalt anfördes i direktiven

särskilt att bristen på advokater, de långa avstånden och tvåspråkigheten

här orsakade speciella svårigheter som icke hade någon egentlig

motsvarighet i andra delar av riket, för rådfrågning i rättsliga angelägenheter

och för handläggningen inför domstolarna. Med hänsyn härtill och till

den nya processordningens snara ikraftträdande syntes man icke för dessa

trakters del kunna nöja sig med de i och för sig välkomna insatser till de

mindre bemedlades rättshjälp som kunde bliva en följd av den mellan Norrbottens

läns landsting och advokaterna i länet träffade överenskommelsen

om utomprocessuell rättshjälp åt mindre bemedlade.

I den av utredningsmannen avlämnade promemorian lämnas inledningsvis

en redogörelse för gällande bestämmelser angående rättshjälpsanstalter samt

vissa uppgifter angående de redan verksamma anstalterna. Beträffande Torneå

och Kalix domsagor innehåller promemorian, bland annat, följande

folkmängdsuppgifter.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

171

Folkmängden i Torneå domsaga med en ytvidd av 11 153,6 kvkm utgjorde

den 31 dec. 1945 sammanlagt 35 232

sig sålunda:

Torneå tingslag

Haparanda stad].................... 3043

Nedertorneå kommun .............. 4562

Karl Gustavs > 3 556

Hietaniemi > 2 639

Övertorneå > 6 850

Summa 20 650

På de olika kommunerna fördelar den

Pajala och Korpilombolo tingslag

Korpilombolo kommun ............ 3 690

Tärendö > ............ 2 229

Pajala > ............ 6 816

Junosuando > ............ 1847

Summa 14 582

Folkmängden i Kalix domsaga med en ytvidd av 6 518,6 kvkm utgjorde

den 31 dec. 1945 sammanlagt 38 093 enligt följande.

Råneå tingslag

Råneå kommun.................... 8 983

Överkalix tingslag

Överkalix kommun ................ 9180

Nederkalix tingslag

Töre kommun...................... 5 213

Nederkalix kommun................ 14 807

Summa 20 020

Utredningsmannen har till en början upptagit spörsmålet om den ifrågasatta

anstaltens verksamhetsområde samt därvid uttalat att det mest ömmande

behovet av rättshjälp förelåge i Tornedalen. Bristen på advokater gjorde

sig där starkt gällande, och den omständigheten, att en stor del av befolkningen

hade finska språket som sitt egentliga modersmål, försvårade kontakten

med såväl myndigheter som advokater från andra orter. I stort sett

låge hela Torneå domsaga öster om språkgränsen. Det torde därför icke kunna

ifrågasättas att utesluta någon del av domsagan ur den tilltänkta rättshjälpsanstaltens

verksamhetsområde.

Under erinran att frågan huruvida Kalix domsaga skall ingå i anstaltens

verksamhetsområde i direktiven i viss mån lämnats öppen, anför utredningsmannen

härom:

Den sammanlagda folkmängden i Torneå och Kalix domsagor uppgår icke

ens till hälften av innevånarantalet i de län eller delar därav, för vilka rättshjälpsanstalter

redan inrättats, och detta kunde tyda på att båda domsagorna

borde medtagas. Särskilda omständigheter tala emellertid i motsatt riktning.

Till ytvidden är Torneå domsaga betydligt större än verksamhetsområdena

för nämnda anstalter, vilka ungefär motsvara Kalix domsaga. Denna

vidsträckthet jämte vad därmed sammanhänger måste givetvis i hög grad

tynga rättshjälpsarbetet inom Tornedomsagan. Såsom ovan framhållits är

dessutom behovet av rättshjälp särskilt stort i denna domsaga, och det är

därför angeläget att den blivande anstaltens verksamhetsområde icke utsträckes

alltför mycket utom densamma. Anstaltens verksamhet kan nämligen

eljest lätteligen bliva snedvriden på sådant sätt att huvudsyftet med

anstalten icke tillfredsställande uppfylles.

Bedömandet av verksamhetsområdets avgränsning vore, enligt vad utredningsmannen

vidare anför, uppenbarligen beroende av vilken personal, som

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kanyl. Mcij:ts proposition nr 268.

komme att stå till anstaltens disposition. Om flera jurister anställdes, bortfölle

till stor del hindren för ett större område. Av olika skäl torde emellertid

icke kunna ifrågasättas att anstalten från början organiserades med mer

än en jurist. Eftersom denne kunde beräknas bliva i det närmaste fullt sysselsatt

med arbetet inom Tornedomsagan, förelåge sålunda ytterligare en

anledning afl icke mer än nödvändigt utvidga verksamhetsområdet.

Med angivna utgångspunkter kommer utredningsmannen till det resultatet

att Kalix domsaga endast delvis bör ingå i den nya anstaltens distrikt:

Av de nuvarande tingslagen i Kalix domsaga synes Råneå utan vidare kunna

uteslutas. Detta tingslag ligger på förhållandevis kort avstånd från Boden

och Luleå, där ett flertal advokater finnas. De båda övriga tingslagen äro

däremot i stort sett belägna närmare Haparanda än de nyssnämnda städerna.

Överkalix tingslag, som endast består av Överkalix kommun, är med avseende

å befolkningskaraktären, i motsats till Nederkalix tingslag, ganska likartat

med vissa delar av Tomeå domsaga. Det förefaller därför vara berättigat

hävda att rättshjälpsbehovet inom Kalix domsaga är relativt störst i

Överkalix tingslag. Om sålunda skäl finnas att låta detta tingslag ingå i verksamhetsområdet,

synes det knappast vara lämpligt att ställa Nederkalix

tingslag utanför. Av dess två kommuner, Töre och Nederkalix, är den sistnämnda

i viss mån belägen mellan Överkalix och Haparanda. Bland annat

med hänsyn till att Töre har sina naturliga förbindelser med huvudorten i

Nederkalix, torde man icke böra skilja på de båda kommunerna i förevarande

hänseende. Med hela Nederkalix tingslag inrymt i verksamhetsområdet

får visserligen anstaltens arbetsbörda antagas märkbart öka, men till motverkande

härav torde viss inskränkning av verksamheten i detta tingslag

kunna vidtagas, åtminstone tills vidare. Härtill blir det anledning återkomma

i det följande.

Anstaltens verksamhetsområde föreslås alltså skola omfatta Torneå domsaga

samt Överkalix, Nederkalix och Töre kommuner av Kalix domsaga. Med

hänsyn till den dominerande betydelse för anstalten, som Tomedalen skulle

få, borde anstalten lämpligen benämnas Tornedalens rcittslijälpsanstalt.

I enlighet med vad som förutsatts i direktiven föreslår utredningsmannen

att den nya anstaltens kontor förlägges till Haparanda. Sådana mottagningar,

som anstalten i likhet med andra rättshjälpsanstalter bör anordna för att

giva rättshjälpsbehövande tillfälle att besöka anstaltens jurist, föreslås skola

äga rum, förutom i nämnda stad, även på andra platser inom verksamhetsområdet.

De orter som enligt utredningsmannens mening härvid närmast

syntes kunna komma i fråga vore Övertomeå, Pajala, Tärendö, Korpilombolo

och Bränna. I och för sig vore det önskvärt att mottagningar kunde anordnas

jämväl i Kalix och möjligen också i Töre. Härigenom skulle dock anstaltens

arbete bliva mer omfattande än som rimligen kunde ombesörjas av

den personal, varmed anstalten från början borde utrustas. Man finge emellertid

räkna med att, sedan anstaltens verksamhet på allvar kommit igång,

personalen kunde behöva utökas, och möjlighet att anordna mottagningar

även på dessa orter torde då erbjuda sig. I betraktande av Nederkalix tingslags

närbelägenhet i förhållande till Haparanda borde anstalten redan dessförinnan

kunna bliva till god nytta för befolkningen i tingslaget.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

173

Beträffande mottagningarnas anordnande anföres i promemorian:

Med hittills gällande rättegångsordning skulle det vara naturligt att anordna

dessa mottagningar i direkt anslutning till tingssanunanträdena. Efter

processreformens genomförande komma emellertid de allmänna tingen icke

att få samma karaktär som för närvarande, främst genom det fåtal mål som

kan beräknas förekomma varje rättegångsdag. Det synes därför icke finnas

anledning att planera mottagningarna med lika stor bundenhet till tingstidema

som eljest skulle varit fallet.

En resa från Haparanda till Övertorneå, Pajala, Tärendö, Korpilombolo

och Bränna med uppehåll för mottagningar torde taga minst fem dagar i

anspråk. Dessutom kan givetvis anstaltens jurist behöva företaga andra

tjänsteresor. Med hänsyn härtill kunna regelbundna mottagningar utanför

Haparanda icke hållas oftare än ungefär en gång i månaden. Såväl i Pajala

som i Bränna komma emellertid allmänna ting att äga rum en gång var

fjortonde dag med undantag för tiden för häradsrätternas ferier. Om mottagningarna

förläggas i anslutning till tingen sammanträffa de således med

vartannat ting.

Med utgångspunkt härifrån synas ifrågavarande mottagningar efter den

l januari 1948 kunna anordnas i Övertorneå, Pajala, Tärendö och Korpilombolo

i samband med vartannat ting i Pajala samt i Bränna i samband med

vartannat ting därstädes. Då resan till Bränna lämpligen företages över Övertomeå,

kan på sistnämnda ort hållas ytterligare en mottagning varje fyraveckorsperiod.

För att största möjliga fördel skall ernås härav, böra resorna

till Pajala och Bränna ske med lämpligt mellanrum. De dubbla mottagningarna

i Övertorneå motiveras av att denna kommun är en av de största

inom verksamhetsområdet. Samma storleksklass tillhöra emellertid också

Pajala och Överkalix. Eftersom båda dessa kommuner äro tingsställen, torde

de komma att besökas en och annan gång vid sidan av de regelbundna mottagningsresoma.

I samband därmed böra då extra mottagningar hållas. Dessutom

bör på samtliga ifrågavarande orter någon mottagning hållas under

häradsrätternas ferier.

På nu angivna sätt synes behovet av mottagningar utanför Haparanda

bliva skäligen tillgodosett. Varje sådan mottagning bör pågå minst en timme

och vara förlagd till tid på dagen som passar ortsbefolkningen. Med hänsyn

till angelägenheten att undvika onödig tidsspillan för anstaltens jurist måste

dock givetvis jämkningar kunna göras.

Såsom orlsombud för anstalten skulle enligt utredningsmannens förslag

anlitas den lokala polispersonalen. Då ett ortsombuds uppdrag endast borde

innebära att han skulle giva hjälpbehövande upplysning var och när anstaltens

jurist kan träffas och eventuellt biträda honom med att genom brev

eller per telefon anmäla hans ärende hos anstalten, syntes uppgiften vara

varken något för en polisman helt främmande eller nämnvärt betungande.

Eftersom anstalten avsåges skola bekostas helt av statsmedel, torde betänksamhet

icke heller kunna hysas mot att polispersonalen finge fullgöra uppdraget

i tjänsten.

Beträffande själva verksamheten framhålles nödvändigheten av att anstalten

samverkar med advokater som i en eller annan form praktisera inom

verksamhetsområdet:

Det bör visserligen åligga anstaltens jurist att såvitt möjligt söka åvägabringa

förlikning i de tvister, med vilka han erhåller befattning, men då

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Ku.ngl. Maj.ts proposition nr 268.

detta icke alltid låter sig göra, kominer han att vid sidan av den utomprocessuella

rättshjälpen även få lämna biträde i rättegång. Är då också motparten

i behov av hjälp, hör han hänvisas till lämplig advokat. Jämväl förande

av rättshjälpssökandes talan bör kunna överlåtas på advokat, då anstaltens

jurist av andra tjänstegöromål är förhindrad därtill. Och naturligtvis bör

sådan hänvisning ske då någon som sökt anstaltens hjälp icke finnes berättigad

att erhålla sådan. I fråga om anstaltens huvuduppgift, att lämna utomprocessuell

rättshjälp, föreligger särskild anledning till samverkan i det avtal

om fri sådan rättshjälp, som Norrbottens läns landsting träffat med

advokater inom länet. Då anstalten för rättshjälpssökandes räkning behöver

ha ärende uträttat på ort inom länet men utom verksamhetsområdet bör

sålunda företrädesvis anlitas advokat, som omfattas av avtalet. På motsvarande

sätt bör anstalten inom verksamhetsområdet kunna utföra uppdrag

åt sådan advokat, när denne företräder någon i enlighet med avtalet. I båda

fallen synas utförda tjänster böra ersättas enligt på förhand träffad överenskommelse.

överhuvud är det i rättsvårdens intresse angeläget att anstalten

söker upprätthålla ett förtroendefullt samarbete med de privatpraktiserande

advokaterna.

Anstaltens personal föreslås skola bestå av en föreståndare och en kontorist.

Såsom kompetenskrav för föreståndaren borde uppställas, förutom juris

kandidatexamen och nödig praktisk erfarenhet, färdighet i finska språket.

Ehuru det framhålles såsom synnerligen önskvärt att sistnämnda kompetenskrav

upprätthålles, borde detta krav dock icke få äventyra igångsättandet

av anstaltens verksamhet, och kravet i fråga föreslås med anledning därav

icke vara oeftergivligt:

Enligt vad av det föregående framgår användes finska språket i mycket

stor utsträckning inom den huvuddel av anstaltsområdet, som Tornedalen

förutsatts skola utgöra. Det synes därför ej vara oberättigat om det göres

gällande att anstalten till väsentlig del skulle förfela sin uppgift, därest den

som främst har att svara för verksamheten icke kan förstå och göra sig förstådd

på finska.

Ett känt faktum torde emellertid vara att tillgången på svenska jurister

med kunnighet i finska är mycket begränsad. Det är därför icke opåkallat

att något närmare beröra den eventualiteten att det icke står till buds någon

föreståndare, som uppfyller ifrågavarande kompetenskrav. I sådant hänseende

måste först ånyo understrykas det stora behovet av en rättshjälpsanstalt

i dessa trakter. Även en föreståndare, som icke kan finska, skulle

med hänsyn därtill kunna utföra en gagnande verksamhet. Men dessutom

kan man räkna med att en sådan person med intresse för saken på ganska

kort tid skulle kunna lära sig så mycket finska att han hjälpligt kan meddela

sig med finsktalande hjälpsökande. Särskilt under den första tiden lärer verksamheten

icke få större omfattning än att tillfälle därtill gives. En ytterligare

fördel med att låta anstalten träda i funktion, även om finskspråkig föreståndare

icke kan anställas, synes vara möjligheten att någon juris studerande

med tanke på framtida anställning vid anstalten kompletterar sin

utbildning med studier i finska. Slutligen må också påpekas att, om biträdande

jurist framdeles behöver anställas, det därigenom kan bliva möjligt

att tillgodose anstaltens behov av språkkunnig jurist. Tänkbart är att lämplig

finländsk jurist kan komma i fråga i detta hänseende.

Beträffande kontoristen, som helst borde vara manlig, framhålles att han

med hänsyn till föreståndarens resor komme att i stor utsträckning få själv
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 268.

175

ständigt sköta kontoret. Hans kvalifikationer borde därför ej sättas för lågt.

Liksom föreståndaren borde kontoristen behärska finska språket. Om i enlighet

med det nyss sagda föreståndaren icke fullt uppfyllde detta villkor,

finge detsamma för kontoristens del icke eftergivas. Kontoristen borde dessutom

vara stenograf.

Ytterligare personal med stadigvarande tjänstgöring skulle icke erfordras,

i allt fall icke under den första verksamhetstiden.

Med hänsyn till anstaltens i viss mån försöksmässiga karaktär föreslås, att

såväl föreståndaren som kontoristen anställas genom kontrakt med viss tids

ömsesidig uppsägningsrätt. Lönen föreslås skola utgå med 18 000 kronor för

år till föreståndaren och med 6 500 kronor för år till kontoristen. Beträffande

avvägningen av dessa belopp m. in. anföres:

Vad särskilt angår lönebeloppet för föreståndaren må framhållas vikten

av att en lämplig kraft kan förvärvas. Av föreståndarens duglighet kommer

nämligen anstaltens effektivitet att vara så gott som helt avhängig. Dessutom

måste vid lönesättningen tagas hänsyn till övre Norrlands allmänna

rekryteringssvårigheter i fråga om jurister. Att Haparanda bland annat i

skattehänseende är en mindre önskvärd bostadsort, bör även uppmärksammas.

Föreståndarna vid ---— rättshjälpsanstalterna åtnjuta genomsnittligt

omkring 14 500 kr. i årslön. Härtill kommer pensionsrätt, vilken torde kunna

uppskattas till ett årligt värde av ungefär 1 500 kr.

Det anförda synes leda till den slutsatsen, att begynnelselönen för föreståndaren

vid ifrågavarande anstalt icke hör sättas under 18 000 kr. per år.

Pensionsrätt förutsättes därvid icke skola föreligga, så länge anstalten befinner

sig på försöksstadiet. Under resor i tjänsten bör föreståndaren vara berättigad

att, utöver lönen, åtnjuta traktamente. Detta synes skäligen kunna

bestämmas till 13 kr. för dag och 7 kr. för natt.

Beträffande lönen för den föreslagna kontoristbefattningen må nämnas

att kassörskor vid de till jämförelse tagna anstalterna uppbära genomsnittligt

5 500 kr. per år. De ha dessutom pensionsrätt. Med hänsyn härtill och

under åberopande av vad ovan anförts angående kontoristens kvalifikationer,

bör hans årslön fastställas till minst 6 500 kr.; pensionsrätt förutsättes

ej heller i detta fall skola föreligga tills vidare.

Anstaltens styrelse skall enligt utredningsmannens förslag bestå av ordförande

och två ledamöter jämte suppleanter. Styrelsen liksom två revisorer

och suppleanter för dem skola tillsättas av länsstyrelsen. Styrelsen skall,

bland annat, ha att antaga föreståndare, varvid samråd skall äga rum med

presidenten i hovrätten för Övre Norrland. Anstaltens verksamhet skall utövas

enligt ett av Kungl. Maj:t fastställt reglemente, vilket så nära som

möjligt hör ansluta sig till nu gällande normalreglemente för rättshjälpsanslalter.

1 övrigt skall för verksamheten gälla en av anstaltens styrelse fastställd

arbetsordning. Anstaltens räkenskaper skola föras för kalenderår men

förslag till inkomst- och utgiftsstat skall avse budgetår. Årsredogörelse för

anstaltens verksamhet, revisionsberättelse och statförslag skola tillställas

länsstyrelsen, som med ledning av statförslaget skall begära anslag för anstaltens

verksamhet.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Anstaltens utgifter och inkomster beräknas för första verksamhetsåret

på följande sätt.

Utgifter.

Avlöningar m. m............................................. 25 300

Traktaments- och reseersättningar ............................ 3 100

Lokalhyra m. m.............................................. 1 800

Inventarier, litteratur m. m.................................... 3 500

Skrivmateriel, annonser m. m................................. 1 300

Postporto, telefon m. m....................................... 1 200

Diverse...................................................... 1 000

Kr. 37 200

Inkomster.

Rättegångskostnader m. in..................................... 1 000

Statsmedel................................................... 36 200

Kr. 37 200

Rörande den närmare beräkningen av de olika posterna anföres:

Avlöningar m. m., 25 300.

Föreståndarens och kontoristens löner ha i enlighet med det föregående

upptagits till sammanlagt 24 500 kr. I posten ingår därjämte ett belopp av

800 kr., avsett för semestervikarier och annan extra arbetskraft.

Traktaments- och reseersättningar, 3 100.

Varje mottagningsresa till Övertorneå, Pajala, Tärendö och Korpilombolo

beräknas taga fem dygn i anspråk. Motsvarande resa till Bränna och övertomeå

antages kräva två dagar och en natt. I den mån järnväg anlitas bör

biljettkostnaden beräknas efter II klass. Då sammanlagda resekostnaden för

båda resorna, med tåg och buss, utgör ungefär 55 kr. och traktamentsersättningen

133 kr., betinga de ordinarie mottagningarna utanför Haparanda

under ett år minst 1 800 kr. I tidsbesparande syfte bör i viss utsträckning bil

kunna användas, vilket kan anses föranleda en kostnadsökning av ungefär

300 kr. För ytterligare tjänsteresor av föreståndaren beräknas 700 kr.

Ordföranden och ledamöterna i styrelsen torde, liksom i allmänhet vid

andra anstalter, böra erhålla traktaments- och reseersättning för deltagande

i sammanträden. Även revisorerna synas böra äga rätt till sådan ersättning.

Ersättningen bör utgå efter samma huvudgrunder som tillämpats för föreståndaren.

Det i förevarande hänseende erforderliga beloppet anslås till

300 kr.

Lokalhyra m. m., 1 800.

Hyra med värme för två kontorsrum i Haparanda beräknas uppgå till

1 200 kr. Kostnaden för städning, belysning o. dyl. uppskattas till 600 kr.

Mottagningarna på orter utanför Haparanda förutsättas icke kräva särskilda

utgifter för lokaler.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

177

Inventarier, litteratur m. m., 3 500.

För möblering av kontoret samt inköp av skrivmaskin, kassaskåp m. m.

torde erfordras cirka 3 000 kr.

Anskaffandet av en lämplig uppsättning litteratur torde icke helt böra belasta

första verksamhetsåret. Inköpen därunder torde kunna begränsas till

500 kr.

Skrivmateriel, annonser m. m., 1 300.

Inköp av skrivmateriel m. m., bland annat blanketter och räkenskapsböcker,

torde betinga cirka 1 000 kr.

Särskilt under den första verksamhetstiden lärer anstalten behöva bekantgöras

i annonser och på annat dylikt sätt. Föreståndarens mottagningstider

å orter utanför Haparanda tillkännagivas måhända i vissa fall lämpligast

genom anslag på de olika platserna men tidningsannonser torde dock ej kunna

undvaras. Detta gäller i synnerhet extra mottagningar som anordnas i

samband med tjänsteresor. Sammanlagda kostnaden i detta hänseende anslås

till 300 kr.

Postporto, telefon m. m., 1 200.

Med hänsyn till de stora avstånden kan kostnaden för telefon antagas bliva

ganska stor. För första verksamhetsåret måste dessutom uppmärksammas

den särskilda kostnaden för indragande av telefon. För ifrågavarande ändamål

beräknas därför 1 200 kr.

Diverse, 1 000.

För diverse utgifter bör reserveras 800 kr. Under denna post synes lämpligen

också böra upptagas ett belopp av förslagsvis 200 kr. för att anstalten i

särskilt ömmande fall skall kunna bekosta rättshjälpssökandes resa till eller

från mottagning o. dyl.

Beträffande inkomsterna anföres:

Rättegångskostnader m. m., 1 000.

Anstalten är i första hand berättigad till ersättning, som av allmänna medel

beviljas för rättegångsbiträde åt sökande. Dessutom har anstalten rätt att

i vissa fall få ersättning av sökande. För första verksamhetsåret torde vad i

sådant hänseende kan komma att inflyta till anstalten icke böra uppskattas

till mer än sammanlagt 1 000 kr.

Statsmedel, 36 200.

Om summan av utgiftsposterna, 37 200 kr., minskas med inkomsterna i

form av rättegångskostnader m. m., 1 000 kr. uppkommer alltså en brist på

36 200 kr. att täckas av statsmedel.

Utredningsmannen framhåller till slut såsom önskvärt, att anstalten börjar

sin verksamhet redan under innevarande kalenderår. Med utgångspunkt från

att detta skall kunna ske den 1 oktober 1947 beräknas anslagsbehovet för

budgetåret 1947/48 till 30 800 kronor. Föreståndaren förulsättes därvid skola

vara anställd någon tid före verksamhetens början.

Biliang till riksdagens protokoll 19i7. 1 saml. Nr 268.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Över utredningsmannens promemoria lia, efter remiss, yttranden avgivits

av hovrätten för Övre Norrland, statskontoret, riksräkenskapsverket, länsstyrelsen

i Norrbottens län, domhavandena i Torneå och Kalix domsagor samt

norra avdelningen av Sveriges advokatsamfund. Länsstyrelsen har vid sitt

utlåtande fogat yttranden i ärendet av Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott

samt landsfogden i länet. Utredningsmannens förslag har i allt

väsentligt godtagits av samtliga hörda myndigheter. Däremot har norra avdelningen

av advokatsamfundet avstyrkt den föreslagna anstalten.

Hovrätten för Övre Norrland har i sitt yttrande uttalat, att vad i promemorian

föreslagits i fråga om den nya rättshjälpsanstaltens verksamhetsområde

och verksamhet i allmänhet icke föranledde någon vägande erinran från

hovrättens sida. De föreslagna avlöningsförmånerna för anstaltens personal

finner hovrätten kunna godtagas i fråga om föreståndaren men icke i fråga

om kontoristen:

Vad angår de för personalen föreslagna avlöningsförmånerna får hovrätten

framhålla, att en avlöning till anstaltens föreståndare av 18 000 kronor

för år — utan att därjämte pensionsrätt föreligger — är den lägsta avlöning

som torde kunna ifrågakomma, om utsikt skall finnas att förvärva en god

kraft för befattningen. Hovrätten vill icke föreslå högre avlöning, men måste

allvarligen understryka att en nedsättning av den föreslagna lönen under

18 000 kronor säkerligen icke kan ske utan allvarlig risk för anstaltens lyckliga

utveckling. Resetraktamente åt föreståndaren har föreslagits till 13 kronor

för dag och 7 kronor för natt. Dessa belopp synas vara något för låga.

Därest föreståndaren, såsom skäligt torde vara, anses jämförlig med befattningshavare,

som hänföres till åtminstone rese- och traktamentsklass II B

enligt allmänna resereglementet, bliva traktamentena (S.F.S. nr 802/1946) 14

kronor för dag och 9 kronor för natt, vilka belopp synas mera skäliga än de

föreslagna.

För kontoristen vid anstalten bär föreslagits en avlöning av 6 500 kronor,

utan pensionsrätt. Denna befattningshavare synes böra äga ställning ungefär

lika med kontorist enligt det statliga civila avlöningsreglementet. Dylik

kontorist, anställd i Haparanda, torde få beräknas ha en avlöning (ortsgrupp

4; kallort) av sammanlagt 6 432 kronor. Härtill kommer emellertid värdet

av pensionsrätt, måhända omkring 1 000 kronor årligen. I betraktande även

av stationeringsorten Haparandas avsides belägenhet synes skäligt att avlöning

åt kontoristen bestämmes till 7 500 kronor för år. Därest kontoristen

stundom behöver företaga tjänsteresa, vilket alls icke synes otänkbart, bör

han åtnjuta traktamente med 12 kronor för dag och 8 kronor för natt.

I övrigt har hovrätten, frånsett vissa detaljerinringar, uttalat att anstaltens

styrelse borde tillsättas efter samråd med judiciell myndighet, att det beräknade

anslagsbeloppet för anskaffande av kontorsinventarier m. m. syntes något

för knappt tilltaget samt att anstaltens räkenskaper borde avslutas för

budgetår i stället för kalenderår.

Statskontoret har — under erinran om att landsfogden i Norrbottens län

inplacerats i 29 lönegraden — förklarat sig icke kunna tillstyrka högre arvode

för rättshjälpsanstaltens föreståndare än vad befattningshavare i 26 löneklassen

civila avlöningsreglementet komme att uppbära i avlöning efter den

1 juli 1947. För kontoristen syntes arvodet böra bestämmas till ett belopp,

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26S.

179

högst motsvarande avlöningen vid nämnda tidpunkt till tjänsteman i 9 löneklassen

i samma reglemente. Med avseende å de av utredningsmannen företagna

kostnadsberäkningarna ifrågasätter ämbetsverket om icke kostnaderna

kunde reduceras med det belopp, som beräknats till diverse eller 1 000

kronor. Ej heller syntes medel böra anvisas för lokalhyra, då allmänna fastighetsfonden

torde böra anlitas för sådant ändamål. Vad anstaltens ekonomiska

angelägenheter i övrigt angår, har ämbetsverket framhållit, att revision

av anstaltens räkenskaper borde verkställas av riksräkenskapsverket

och ej genom särskilt förordnade revisorer, att anstaltens räkenskaper borde

föras för budgetår och ej för kalenderår samt att erforderliga medel för verksamheten

på vanligt sätt borde anvisas att utgå från dels ett avlöningsanslag,

dels ett omkostnadsanslag. Statskontoret har slutligen ifrågasatt, om ej åtminstone

ordföranden i anstaltens styrelse borde utses av Kungl. Maj :t.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter för sin del, om det inte vore lämpligare

att en sådan anstalt som den nu föreslagna, i likhet med övriga rättshjälpsanstalter,

omliänderhades av landstinget i länet, trots att kostnaderna för

anstalten av särskilda skäl ansåges böra i sin helhet åvila statsverket. Anstalten

skulle i så fall skilja sig från andra rättshjälpsanstalter allenast så

till vida, att statsbidraget skulle utgå med 100 procent av kostnaderna efter

avdrag för vissa uppbördsmedel. Om det emellertid av särskilda skäl ansåges

nödvändigt att ansvaret för anstaltens administration tills vidare skulle åvila

statsverket, ville riksräkenskapsverket — med hänsyn till att en sådan anstalt

icke lämpligen borde helt inlemmas i den statliga administrationen —

icke avstyrka den föreslagna organisationsformen med särskild av länsstyrelsen

utsedd styrelse. De medel, som erfordrades för anstaltens finansiering,

komme vid sådant förhållande att utbetalas efter i viss mån andra grunder

än dem som tillämpades med avseende å övriga rättshjälpsanstalter. Det kunde

i så fall ifrågasättas, huruvida icke kostnaderna för Haparandaanstalten borde

redovisas under särskilt anslag.

Beträffande revisionen av anstaltens räkenskaper anföres i riksräkenskapsverkets

yttrande:

Frågan om revision av anstaltens räkenskaper bör bedömas med hänsyn

till isättet för redovisning av anstaltens kostnader. Om anstaltens styrelse

skall rekvirera avsedda statsmedel från länsstyrelsen och själv redovisa utgifterna,

måste anstalten också täcka kostnaderna för redogörare och kassaförvaltning.

I så fall bör anstaltens räkenskaper antingen granskas av särskilda

revisorer eller insändas till riksräkenskapsverket för granskning. Redovisning

bör ske enligt för statliga myndigheter gällande regler. Det kan

emellertid ifrågasättas, om det icke vore enklast att länsstyrelsen direkt bestrede

kostnaderna för anstaltens verksamhet, varvid anstalten allenast skulle

behöva ett mindre förskott för täckande av smärre löpande utgifter. Om så

sker blir frågan om särskild revision icke aktuell.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har ej gjort annan erinran än all länsstyrelsen

ifrågasätter, huruvida icke granskningen av revisionsberättelsen rörande

anstaltens verksamhet och prövningen av anstaltens medelsbehov hör ankomma

på hovrätten i stället för länsstyrelsen.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj ds proposition nr 268.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker helt utredningsmannens

förslag samt anför bland annat följande beträffande frågan om anstaltens

verksamhetsområde.

Utgångspunkten för bedömandet av denna fråga torde vara, att den nya

rättshjälpsanstalten främst bör omspänna de delar av länet, som i huvudsak

äro finskspråkiga. Förslaget går emellertid längre och inlemmar i verksamheten

även delar av länet med i huvudsak svenskspråkig befolkning. Med

hänsyn till nämnda bygders bristande tillgång till advokater, som äro bosatta

inom respektive områden, samt äveu av andra skäl, anser förvaltningsutskottet

den föreslagna omfattningen av verksamheten fullt försvarbar. Utskottet

anser även — och detta synes även vara utredningsmannens uppfattning

— att de rättssökande, som äro bosatta inom området för den nya

rättshjälpsanstaltens verksamhet alltjämt skulle bibehållas vid rätten och

fördelen att efter fritt val själv kunna avgöra, till vilken advokat vederbörande

rättssökande vill hänvända sig. Denna rätt finnes nämligen nu och gäller

för den offentliga rättshjälpsverksamhet, som redan nu finnes inom länet och

som organiseras och drives av landstinget. Det är således utskottets mening,

att det genom instruktioner och på annat sätt bör ordnas så, att en samverkan

åstadkommes mellan de båda slagen av rättshjälpsverksamhet, som

kommer att finnas inom länet. Det kan visserligen invändas att, därest rättshjälpsarbetet

anordnas på detta sätt, rättssökande, vilka äro bosatta inom

det område, där den nya rättshjälpsanstalten skall ha sin verksamhet, komma

att få en fördel i förhållande till de rättssökande i övriga delar av länet.

Men denna fördel torde icke vara av den storleksordning, att den motiverar

en annan och för de rättssökande mera restriktiv anordning än den här skisserade.

I övrigt torde man väl kunna utgå ifrån, att de rättssökande inom de

båda här ifrågavarande domsagorna komma att i huvudsak anlita sig av den

i Haparanda placerade anstalten. Att denna bör förläggas till nämnda stad

finner utskottet naturligt.

Vidkommande den föreslagna avlöningen till den advokat, som skall leda

och handhava den planerade verksamheten, understryker förvaltningsutskottet

starkt utredningsmannens uppfattning, att lönen bör sättas så högt, att

en verklig'' kvalificerad kraft kan erhållas för uppdraget.

Landsfogden i Norrbottens län har ej gjort annan anmärkning än att enligt

hans åsikt polisorganisationens personal icke lämpligen bör anlitas för

uppdrag såsom ortsombud för rättshjälpsanstalten.

Domhavandena i Torneå och Kalix domsagor tillstyrka båda utredningsmannens

förslag, varvid dock sistnämnde domhavande uttalar sig för att

mottagningar för rättssökande anordnas även i Nederkalix tingslag. Härom

anföres:

Töre och Nederkalix kommuner ha — möjligen med undantag för de sydöstligaste

delarna av Nederkalix tingslag — icke sina naturliga förbindelser

med Haparanda. Det måste därför starkt ifrågasättas om icke anstalten för

den ojämförligt största delen av befolkningen i tingslaget kommer att bliva

en organisation på papperet, innan mottagningar ordnas åtminstone i Kalix,

en uppfattning som helt delas av tingslagets häradsnämnd. Tingslagets behovav

rättshjälp är stort. I den mån detta tillgodoses sker det huvudsakligen av

de i Boden och Luleå bosatta advokaterna. Dessa torde efter processreformens

genomförande den 1 januari 1948 icke i tillräcklig omfattning hinna med

att lämna processuell rättshjälp i Kalix. Med hänsyn till angivna förhål
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

181

landen synes det icke försvarligt att vid planerandet av anstaltens verksamhet

från början lämna tingslaget praktiskt taget ur räkningen. Mottagningar

böra därför ordnas — förutom å de i förslaget angivna orterna — åtminstone

i Kalix redan från begynnelsen av anstaltens verksamhet. Kan detta krav

icke tillgodoses genom att anstalten redan från början organiseras med tillräcklig

personal synes en eller två av de av utredningsmannen föreslagna mottagningsort

eraa lämpligen böra avstå från någon mottagning till förmån för

Kalix.

Norra avdelningen av Sveriges advokatsamfund har, som redan nämnts,

avstyrkt den föreslagna anstalten. Avdelningen har därvid åberopat avstyrkande

yttranden, som tidigare avgivits av såväl avdelningen som Sveriges

advokatsamfund över de framställningar i ämnet från norrländska hovrätten

och domhavanden i Torneå domsaga vilka föranlett utredningen. Härutöver

anför avdelningen:

Utredningen vilar på förutsättningen att det föreligger ett mycket stort behov

av fri rättshjälp i Torneå domsaga och större delen av Kalix domsaga,

vilket behov icke kan fullt tillgodoses på annat sätt än genom inrättande av en

statlig rättshjälpsanstalt.

Av intresse skulle ha varit att känna närmare till i vad mån rättshjälpsbehovet

anses gälla ärenden utom rätta och i vad mån det anses gälla domstolssaker.

I utredningen lämnas emellertid icke någon upplysning om på vilketdera

området det största behovet anses vara för handen.

Vad angår det utomprocessuella området har tillämpningen av de i olika

norrlandslän (Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands)

med landsting träffade avtalen om fri rättshjälp givit vid handen att tidigare

föreställningar om behovets storlek varit mycket överdrivna. Genom

avtalen har öppnats en förvisso nödig och nyttig möjlighet för mindre

bemedlade att få sakkunnig hjälp vid ordnandet av rättsliga frågor. Att

hjälp dock endast sökes i betydligt mindre omfattning än som förutsetts

måste bero på att behovet överskattats.

Inom den föreslagna anstaltens verksamhetsområde lämnas fri utomprocessuell

rättshjälp enligt avtalet av en advokat (finsktalande) i Haparanda, av

tre advokater i Luleå (en biträdande jurist finsktalande) vilka i regel besöka

tingen i Haparanda och ha mottagningar där, av två advokater i Gellivare

och Malmberget samt en luleåadvokats biträdande jurist (finsktalande), vilka

i regel besöka tingen i Pajala och ha mottagningar där, samt av advokater i

Luleå, Boden och Kalix, vilka i regel besöka tingen i Kalix och Överkalix.

Tinget i Överkalix besökes i regel även av advokaten i Malmberget. Enligt

avtalet med landstinget äro advokaterna skyldiga att å tingsställe där advokatkontor

icke finnes anordna mottagning för mindre bemedlade i samband

med tingssammanträdena. Utom de nämnda advokaterna finnes sedan början

av detta år en yngre jurist (finsktalande) i Luleå, vilken öppnat advokatrörelse

och besöker tingen på de ovan angivna orterna. Enligt uppgift bar

denne nära 3 års advokatpraktik och möjlighet att i slutet av denna vår

vinna inträde i advokatsamfundet, då han alltså kan ansluta sig till avtalet.

Av det sagda framgår att genom avtalet om fri rättshjälp väsentligt förbättrade

möjligheter inträtt för den mindre bemedlade befolkningen i ifrågavarande

område att uppsöka advokat, därvid även finnes frihet att välja

mellan olika advokater. Uppenbarligen kan icke just nu, sedan avtalet kommit

i tillämpning, behovet av fri utomprocessuell rättshjälp plötsligt ha

blivit så trängande alt för dess skull eu rättshjälpsanstalt oförtövat måste

inrättas.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Departe
ments
chefen.

Kunffl. Mctj:ts proposition nr 268.

När förekomsten av ett starkt behov av rättshjälp och angelägenheten av

dess skyndsamma tillgodoseende anföras såsom skäl för omedelbart inrättande

av en statlig rättshjälpsanstalt synes det därför få antagas att det

huvudsakligen är fråga om behovet av rättegångsombud och att det ar

processreformen som anses aktualisera behovet. Det ligger här nära ti

hands att undra om man inför processreformen kan betrakta behovet av

biträden i fri rättegång såsom ett problem för sig. Processreformens framgångsrika

genomförande är, såsom allmänt torde erkännas, i hög grad

beroende av att det finnes tillräckligt med lämpliga rättegångsombud. År detta

fallet behöver man icke befara att de mindre bemedlade skola sakna bitraden

i sina rättegångar. De flesta advokater åtaga sig numera förekommande

uppdrag såsom biträde i fri rättegång. Vad Norrbottens län beträffar radei

ingen tvekan om att alla advokater där stå till förfogande i fi ia rättegångar,

eftersom alla förbundit sig att lämna fri utoniprocessuell rättshjälp.

Härmed är det klart att vad frågan gäller icke väsentligen ar tillgodoseende

av mindre bemedlades behov av lättshjälp utan fyllande av behovet

av rättegångsombud med hänsyn till de krav processreformen väntas stalla.

Huruvida behovet med hänsyn till processreformen är så stort som i utredningen

förutsatts anser avdelningen osäkert. Ovan lämnade redogörelse för

antalet av de advokater som verka inom det föreslagna området talar dock

för att det icke råder någon uppenbar brist. Om det likväl föreligger ett

behov som bör fyllas kan enligt avdelningens uppfattning i varje fall icke en

statlig rättshjälpsanstalt utgöra en lycklig lösning. Anstalten skulle motverka

den fria advokatverksamhetens tillväxt och försvåra för unga jurister

att inom området öppna ny verksamhet, vilket måste framstå såsom olyckligt

för rättsvården. Dessutom blir anstalten synnerligen dyr för statsverket.

De anslag som lämnas för rättsvården torde utan tvivel kunna användas

bättre än till upprätthållande av den föreslagna rättshjälpsanstalten. Andra

utvägar till fyllande av behovet av advokater borde därför prövas.

Vad angår de föreslagna närmare bestämmelserna rörande anstalten föreslår

avdelningen, bland annat, att eu av styrelsens ledamöter jämte personlig

suppleant för denne skall utses bland privatpraktiserande advokater, samt

att en icke alltför kort advokatpraktik skall utgöra ovillkorligt kompetenskrav

för föreståndarbefattningen. Vidare finner avdelningen principiellt

olämpligt att styrelsen för rättshjälpsanstalten, innan föreståndare tillsättes,

skall samråda med presidenten i hovrätten för Övre Norrland. Då föreståndaren

skulle verka såsom advokat, borde han redan från böljan vara klart

medveten om sin oberoende ställning i förhållande till domstolarna. För övrigt

kunde presidentens personkännedom icke i detta fall ha den betydelse

utredningsmannen tänkt sig, då det ju kunde komma sökande även från

andra delar av landet än övre Norrland.

Behovet av offentlig rättshjälp i nu ifrågavarande delar av Norrbottens

län har gjort sig gällande sedan lång tid tillbaka och föranlett upprepade

hänvändelser till statsmakterna. Den nu verkställda utredningen har bestyrkt

min i direktiven uttalade uppfattning att de speciella förhållandena inom

denna landsända — .särskilt tvåspråkighet! — motivera att åtgärder vidtagas

för meddelande av fri rättshjälp även på annat sätt än genom det av

landstinget understödda systemet samt att kostnaderna härför bestridas av

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

183

statsmedel. Särskilt inför ikraftträdandet av den nya rättegångsordningen

finner jag synnerligen angeläget, att frågan ej uppskjutes utan att medel nu

ställas till förfogande för inrättande av en tills vidare helt statlig rättshjälpsanstalt

i Haparanda. De betänkligheter mot inrättande av en sådan anstalt,

som anförts av advokatsamfundets norra avdelning, synas mig ej vägande.

Enligt utredningsmannens förslag skall den nya anstaltens verksamhetsområde

omfatta Torneå domsaga samt Kalix domsaga med undantag av

Råneå tingslag. Mottagningar för rättssökande skola äga rum, förutom i Haparanda,

på ett flertal platser, huvudsakligen inom Torneå domsaga. Polisorganisationens

personal skall anlitas såsom ortsombud för anstalten och anstalten

skall nära samverka med de privatpraktiserande advokaterna.

Vad sålunda föreslagits finner jag mig kunna helt tillstyrka. Anstalten bör,

såsom utredningsmannen understrukit, i första hand vara avsedd för Tornedalen,

där behovet med hänsyn till de särpräglade befolkningsförhållandena

är störst. Om så kan ske utan att rättshjälpsbehovet i Tornedalen eftersättes,

böra mottagningar för rättssökande anordnas även inom anstaltens distrikt

i övrigt. Med den föreslagna personalorganisationen torde dessa mottagningar

dock till en början böra begränsas på sätt utredningsmannen föreslagit. Närmare

bestämmelser rörande mottagningarna böra meddelas i arbetsordningen

för anstalten. Några betänkligheter mot att anförtro den lokala polispersonalen

det föga betungande uppdraget såsom ortsombud för anstalten anser

jag ej behöva hysas.

Anstaltens personal föreslås skola under den första verksamhetstiden begränsas

till en föreståndare och en kontorist. En jämförelse med nu verksamma,

närmast jämförliga rättshjälpsanstalter ger visserligen vid handen,

att denna personalorganisation är snävt tilltagen. Vid nämnda anstalter finnas

sålunda minst två jurister och två icke rättsbildade biträden. Under det

första verksamhetsåret, då anstalten ännu ej hunnit bliva inarbetad, synes

emellertid organisationen icke böra göras vidlyftigare än som föreslagits. Medel

för anstaltens verksamhet böra emellertid beräknas med erforderlig marginal

för vikarier, extra skrivhjälp o. dyl. Vad utredningsmannen anfört om

angelägenheten av att personalen vid anstalten behärskar finska språket finner

jag mig böra starkt understryka. Föreståndaren bör, såsom utredningsmannen

föreslagit, tillsättas efter samråd med presidenten i norrländska hovrätten.

Riksräkenskapsverket har ifrågasatt, att den nya rättshjälpsans tälten, liksom

de nu verksamma anstalterna, skulle omhänderhavas av landstinget. Då

kostnaderna för anstaltens verksamhet helt skola åvila statsverket, finner jag

emellertid riktigast att statsverket åtminstone tills vidare även bär ansvaret

för anstaltens administration. Anstalten bör, såsom föreslagits, stå under ledning

av en styrelse, utsedd av länsstyrelsen; att, såsom i några yttranden

ifrågasatts, bereda Kungl. Maj:t eller judiciell myndighet inflytande vid tillsättandet

av styrelsens medlemmar anser jag ej erforderligt.

Med hänsyn till anstaltens försöksmässiga karaktär och de särskilda förhållanden,

som föranlett dess inrättande, böra anstaltens befattningshavare,

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

i enlighet med vad utredningsmannen tänkt sig, anställas mot kontrakt och

lönebeloppen för dem böra därvid fritt avvägas och alltså icke ställas i relation

till den statliga löneskalan. Med hänsyn härtill synes föreståndararvodel

icke böra understiga 16 000 kronor om året. Ett arvode av denna storlek

torde vara oundgängligen erforderligt om såsom föreståndare för anstalten

skall kunna förvärvas person med sådana kvalifikationer att anstalten

kan väl fylla sin uppgift. I fråga om arvodet till kontoristen må nämnas

att, enligt vad jag inhämtat, motsvarande befattningshavare vid de nuvarande

rättshjälpsanstaltema efter det utredningsmannens förslag avgivits

genomgående blivit tillerkända väsentligt bättre löneförmåner. Bland annat

med hänsyn härtill synes kontoristens arvode böra bestämmas till 7 500 kronor,

vilket motsvarar vad norrländska hovrätten föreslagit. Personalens anställningsvillkor

i övrigt, avseende bland annat frågan om befattningshavarnas

rätt till reseersättning, torde få bestämmas av Kungl. Maj:t. Ledamöterna

i anstaltens styrelse torde vid deltagande i sammanträden böra berättigas

att åtnjuta rese- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass

1 B.

Förvaltningen av anstaltens anslagsmedel torde av praktiska skäl böra

omhänderhavas av länsstyrelsen. Särskild revision blir då ej erforderlig. Räkenskaperna

böra föras för budgetår i stället för kalenderår.

Vad angår beräkningen av anstaltens utgifter torde avlöningskostnaderna

med hänsyn till vad förut anförts angående behovet av viss marginal för

extra skrivhjälp m. m. böra upptagas till åtminstone 26 000 kronor. De av

utredningsmannen beräknade utgifterna för omkostnader böra, på skäl som

anförts av statskontoret, minskas med det för lokalhyra upptagna beloppet,

1 200 kronor, till 10 700 kronor. Sistnämnda belopp avses delvis för engångskostnader.

För avlöningar och omkostnader torde till en början böra

uppföras ett gemensamt anslag. Inkomsterna av anstaltens verksamhet böra

i vanlig ordning redovisas under inkomsttitel å riksstaten.

Anstaltens anslagsbehov för första verksamhetsåret skulle enligt vad nyss

sagts bliva (26 000 + 10 700) 36 700 kronor. För budgetåret 1947/48, då anstalten

kommer att vara i verksamhet endast under en del av året, bör detta

belopp emellertid nedsättas med 5 700 kronor till 31 000 kronor, varav högst

21 000 kronor bör avses för avlöningar och förslagsvis 10 000 kronor för

omkostnader.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj: t måtte föreslå riksdagen

att till Tornedalens rcittshjälpsanstalt för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av ................................ kronor 31 000.

15. Efterutbildning inom rättegångsväsendet, reservationsanslag. 19i3 års

domarutredning har (betänkandet s. 253 f.) upptagit till behandling jämväl

frågan om anordnande av efterutbildning för domare m. fl. samt föreslagit,

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

185

att anslag skulle beviljas för ändamålet. Utredningen har, efter omnämnande

av den efterutbildning som med allmänna medel anordnats eller planerats för

vissa andra intellektuella yrkesgrupper, härom anfört bland annat.

Det är huvudsakligen med hänsyn till två omständigheter, som det kan

ifrågasättas att anordna en speciellt för domare och jurister med likartad

yrkesverksamhet avsedd utbildning efter avslutandet av de vanliga högskolestudierna.

Det ena skälet är att domare liksom andra vid domstolarna verksamma

jurister behöva särskilda kunskaper inom vissa speciella ämnesområden,

vilka icke lämpligen kunna infogas i fordringarna för juris kandidatexamen,

och det andra skälet sammanhänger med nödvändigheten av att

domarna och de jurister i övrigt, som här äro i fråga, väl följa med den fortgående

utvecklingen inom olika delar av rättssystemet och därigenom bliva

förtrogna med nyheter inom lagstiftningen och rättstillämpningen.

Utredningen har erinrat om att juris kandidatexamen icke avser endast att

förbereda för domarbanan, varför denna examen måste ha en i viss mån

allmän karaktär. Beträffande några för en domare viktiga ämnesområden

gäller, enligt vad utredningen framhållit, att de nödvändiga kunskaperna

lämpligare inhämtas efter någon tids praktisk erfarenhet än på högskolestadiet.

Vad angår frågan huru domarna skola kunna följa med ny lagstiftning

samt rättspraxis och vetenskapens bidrag har utredningen anfört.

Att beträffande alla delar av rättsområdet, där förändringar äga rum, vidtaga

åtgärder för att underlätta för domarna att följa med utvecklingen kan

knappast komma i fråga. Inom straffrättsområdet ha emellertid reformsträvandena

under senare år medfört ej endast förändringar rörande avgränsningen

av de särskilda brotten och straffbarheten utan även en vittgående

nydaning av hela reaktionssystemet genom tillkomsten av nya straff- och

vårdformer, utveckling av den villkorliga domen m. in. Det är givet, att så

omfattande förändringar inom en betydande del av rätten måste ställa stora

krav på de praktiskt verksamma jurister, som på grund av att de dessförinnan

avslutat sina studier icke därvid haft tillfälle att systematiskt sätta

sig in i den efter nämnda ändringar gällande ordningen. Vad nu sagts gäller

i hög grad även den nya rättegångsordning, som inom kort skall träda i

tillämpning.

Även om det måste i första hand ankomma på vederbörande själv att

uppehålla kontakten med och vidga sina insikter i frågor, som röra hans

verksamhetsområde, ligger det emellertid enligt utredningens mening i det

allmännas intresse att understödja domstolsjuristema i deras strävan att utvidga

och förnya sina kunskaper, så att de bli fullt skickade att fullgöra sin

uppgift. Utredningen har anvisat två vägar för det allmännas medverkan

härtill. I första hand vore det angeläget, att systematiskt uppställda och överskådliga

kommentarer till lagar av större betydelse för den dömande verksamheten

funnes tillgängliga; också annan litteratur, såsom de tryckta förarbetena

till ny lagstiftning, borde ställas till domstolarnas rådighet. Särskilt

beträffande straffrätten och därmed sammanhängande kunskapsgrenar erfordrades

emellertid ytterligare åtgärder med hänsyn såväl till den omfattande

nydaningen på detta område som därtill att i vissa dithörande ämnen

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

endast begränsade kunskaper inginge i juris kandidatexamen. Svårigheterna

för juristerna att tillbörligt orientera sig rörande frågor om val av lämplig

straff- eller vårdform för tilltalad ur psykologiska, sociala och andra synpunkter,

om tilltalad» sinnesbeskaffenhet för prövning av hans straffbarhet

m. m. vore stora. Även om den föreliggande bristen på handböcker inom

området kunde avhjälpas, kvarstode ett behov för domare att under sakkunnig

ledning erhålla fördjupad insikt angående ifrågavarande spörsmål

genom föreläsningar och demonstrationer. Utredningen har på grund av det

anförda föreslagit att särskilda kurser anordnas i syfte att bereda domstolsjurister

vidgade insikter rörande olika straff- och vårdformer, psykologiska

och psykiatriska spörsmål ävensom andra i samband därmed stående frågor.

Ifrågavarande kurser borde enligt utredningens mening till en början anordnas

försöksvis och i begränsad omfattning. Till kurserna borde domare

och domaraspiranter kostnadsfritt äga tillträde och det borde jämväl stå

öppet för advokater och andra intresserade att deltaga. Kostnaderna ha av

utredningen beräknats till 15 000 kronor för år, varav 10 000 kronor för resebidrag.

I de yttranden över domarulredningens betänkande, där förevarande spörsmål

berörts, ha utredningens förslag tillstyrkts. Sveriges yngre juristers förening

har därjämte anfört, att tillfälle till fortbildning inom yrkesområdet

borde beredas, förutom genom allmänna uppdrag, också genom studieresor

och vetenskapligt arbete, som under viss tid — förslagsvis ett år — borde

kunna utövas utan förlust av löneförmåner. Föreningen Sveriges landsfogdar

bär framhållit, att de kunskaper, som vore avsedda att inhämtas i form av

efterutbildning, lika väl om icke grundligare skulle förvärvas, därest domaraspiranterna

— som föreningen i annat sammanhang föreslagit — genomginge

polischefskurs. Föreningen har understrukit angelägenheten av att

efterutbildningen för domare omfattade jämväl någon undervisning i kriminalteknik.

I skrivelse den 31 januari 1947 har processnämnden (ang. dess sammansättning

och uppgifter må hänvisas till riksdagsberättelsen 1947 I Ju: 34)

hemställt om bemyndigande att under år 1947 anordna kurser för domare,

åklagare och advokater, avseende den nya rättegångsordningen. Rörande den

närmare planläggningen av kurserna har nämnden åberopat en vid skrivelsen

fogad promemoria, av vilken framgår i huvudsak följande.

Kurserna borde vara gemensamma för alla berörda personalkategorier.

Inom de olika kategorierna avsåges i första hand följande deltagare:

1. Domare: hovrättsledamöter, hovrättsfiskaler och fiskalsaspiranter, stads - domare, häradshövdingar, tingsdomare, tingssekreterare, tingsnotarier och

notarieaspiranter.

2. Åklagare: landsfogdar och landsfogdeaspiranler, stadsfiskaler, landsfiskaler

och landsfiskalsaspiranter.

3. Advokater: ledamöter av Sveriges advokatsamfund och hos dem anställda

jurister.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition nr 268.

187

Andra av kurserna intresserade kategorier, såsom länsstyrelsetjänstemän,

polisbefäl, ombudsmän i statliga verk och sakförare, borde ej förmenas att

deltaga.

Kurser skulle anordnas i hovrättsstäderna och pa ett tlertal andra platser

i landet, valda med beaktande av att deltagarantalet om möjligt ej borde

överstiga 60. Med hänsyn till deltagarnas arbetsförhållanden borde kurserna

icke givas längre varaktighet än tre dagar. Därvid skulle programmet utformas

så, att första dagen ägnades åt nya RB:s grundprinciper samt vissa

för tvistemål och brottmål gemensamma frågor, såsom bevisningen och protokolleringen,

andra dagen åt straffprocessen och tredje dagen åt civilprocessen.

Man kunde utgå ifrån att deltagarna ägde en viss kunskap om nya

RB, så att undervisningen från början kunde inriktas direkt på den praktiska

tillämpningen av de nya reglerna.

Antalet lärare för varje kurs borde i allmänhet sättas till tre. Kursernas

antal nödvändiggjorde emellertid ett flertal lärargrupper. Gruppernas sammansättning

finge lämpas efter omständigheterna, dock borde alltid en representant

för processnämnden vara kursledare. Övriga lärare borde om möjligt

utväljas bland deltagarna i kurserna, varvid helst borde tillses att lärargrupperna

komme att sammansättas av en domare, eu åklagare och en

advokat.

Kostnaderna för kursverksamheten hade beräknats utifrån förutsättningen

att reseersättning och traklamentsersättning skulle utga till statsanställda

domare och åklagare. De kommunalavlönade domarna och åklagarna hade

ansetts kunna påräkna ersättning från respektive städer. För kursled a ma och

lärama komme kostnaderna att utgöras av reseersättning, traktamentsersättning

samt i förekommande fall dagarvode och ersättning för mistade

löneförmåner. Utöver nämnda kostnader borde man räkna med nagot belopp

för oförutsedda utgifter. De sammanlagda kostnaderna beräknades till 77 345

kronor, varav för resekostnads- och traktamentsersättning åt deltagare omkring

49 000 kronor.

Statskontoret har i infordrat utlåtande över processnämndens förslag erinrat

att 1946 års riksdag (skrivelse nr 2, punkt 32) medgivit, att häradshövdingar

och hovrättsdomare berättigades att i tjänsten, med ersättning enligt

resereglementet, företaga resor för deltagande i uppvisningar av den nya

processordningens tillämpning, under förutsättning att uppvisningarna ägde

rum på sådana orter och tider, att resekostnaderna kunde hållas inom en

skälig ram. I anslutning härtill syntes enligt statskontorets åsikt ersättning

till de statliga befattningshavare, vilka avsåges i förevarande ärende, kunna

utgå från vederbörligt reseanslag enligt allmänna resereglementet. Vid angivna

förhållande erfordrades särskilt anslag av riksdagen allenast för de

av nämnden angivna kostnaderna för kursledare och lärare samt för oförutsedda

utgifter, tillhopa i runt tal 28 500 kronor.

Domarutredningen har i sitt betänkande (s. 73 t.) berört fragan om viss

efterutbildning jämväl av den icke rättsbildadc personalen i domsagorna. Un
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition rtr 268.

Departe
ments
chefen.

der hänvisning till stadgandet i 6 kap. 9 § nya RB att rätten äger förordna,

att utsaga av part, målsägande, vittne eller sakkunnig skall, i stället för att

antecknas i protokollet, upptagas genom stenografi eller på fonetisk väg har

utredningen framhållit betydelsen av att biträdespersonalen ägde kunnighet

i stenografi. Det borde enligt utredningens mening därför i allmänhet krävas,

att biträden som anställdes i domsaga skulle besitta — förutom kunnighet i

maskinskrivning — nöjaktig färdighet i stenografi. I fråga om de nuvarande

domsagobiträdena måste det, anför utredningen, i första hand ankomma på

dem själva att sörja för att de förvärvade färdighet i ämnet eller förkovrade

sin färdighet däri. Med hänsyn till vikten av att stenografikunniga biträden

stode till förfogande borde emellertid åtgärder vidtagas från det allmännas

sida för att undeidätta för biträdena att inhämta respektive förkovra

ifrågavarande färdighet. Detta har synts utredningen enklast kunna

ske genom att ett tillräckligt antal biträden erhölle tillfälle att på statens

bekostnad genomgå lämplig kurs i ämnet. För detta ändamål borde ställas

till förfogande ett engångsanslag å 10 000 kronor.

Statskontoret har i sitt yttrande över utredningens förslag på denna

punkt tillstyrkt förslaget men förordat viss begränsning av rätten till statsbidrag.

Enär det enligt ämbetsverkets mening kunde förutsättas, att man

vid anställande efter 1943 års domsagoreform av biträden i domsagorna

krävt färdighet i stenografi, borde endast dessförinnan anställda biträden

kunna ifrågakomma till erhållande av bidrag.

Som domarutredningen påpekat ha betydande delar av rättsområdet under

senare år varit föremål för ett nyskapande reformarbete av djupgående natur.

Detta gäller särskilt i fråga om straff- och processrätten. Vad processrätten

angår har reformarbetet väsentligen blivit avslutat genom att den

nya rättegångsordningen nu står inför sitt förverkligande. Däremot återstår

ännu mycket innan reformarbetet inom straffrätten kan betraktas som

slutfört. Behovet av att domstolsjuristema genom efterutbildning tillägna

sig den nya lagstiftningen gör sig gällande med allt större styrka. Självfallet

måste det, som domarutredningen påpekat, i första hand anses åligga vederbörande

befattningshavare själva att genom fortlöpande studier fylla detta

behov. Det är emellertid ett samhälleligt intresse att lämna ett verksamt

stöd härför. Domarutredningens förslag att anordna efterutbildning i form

av särskilda kurser svnes därför väl motiverat.

Jag vill erinra om att riksdagen, på förslag av Kungl. Maj:t, alltsedan

budgetåret 1945/46 anvisat anslag för ett liknande ändamål, nämligen för

fortsättnings- och repetitionskurser för läkare (jämför statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag, VIII ht. p. 129). De för domstolsjuristema

avsedda kurserna torde lämpligen böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer som domarutredningen uppdragit.

Under den närmaste tiden kommer den nya rättegångsordningens genomförande

att ställa mycket stora krav på de vid domstolarna verksamma juristerna,

detta vare sig de äro domare, åklagare eller advokater. För att de

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

189

skola erhålla den utvidgade och fördjupade kännedom om nya RB, som är

erforderlig för att från början en enhetlig och lämplig praxis skall säkerställas,

erfordras tydligen en systematisk och grundlig upplysnings- och ins

trak t i ons verk sam het. Efterutbildningsverksamheten torde därför under

nästkommande budgetår böra uteslutande inriktas på den nya rättegångsordningen

och den övriga kursverksamheten enligt de av domarutredningen

föreslagna riktlinjerna alltså taga sin början först under budgetåret 1948/49.

För en kursverksamhet rörande den nya rättegångsordningen synes mig den

av processnämnden framlagda planen väl avpassad. Kostnaderna för densamma

torde böra beräknas enligt de av statskontoret angivna grunderna.

Anslaget synes dock, med hänsyn särskilt till att kostnadsberäkningarna beträffande

kursledare och lärare äro osäkra, böra avrundas till 30 000 kronor.

Enligt processnämndens plan skulle vissa kurser hållas redan under senare

delen av nu löpande budgetår. Kostnaderna för dessa kurser torde i mån av

behov få förskotteras från departementets anslag för extra utgifter för att

sedermera påföras det särskilda anslaget för kursverksamheten.

Domarutredningens förslag att medel skola ställas till förfogande för bestridande

av kostnader för efterutbildning i stenografi av viss biträdespersonal

i domsagorna finner jag mig jämväl böra biträda. Vad angår den av

statskontoret — som ej haft något att erinra mot att medel ställas till förfogande

för ändamålet — föreslagna begränsningen av rätten att erhålla bidrag

för dylik utbildning vill jag erinra, att förhållandena på arbetsmarknaden

de senaste åren varit sådana, att det icke alltid varit möjligt att, med

de löneförmåner som kunnat erbjudas, till biträdestjänsterna erhålla sökande

med kunnighet i stenografi. Med hänsyn härtill anser jag en begränsning

av den föreslagna innebörden icke böra uppställas, helst som man därigenom

sannolikt skulle förhindra att de yngsta och för efterutbildning bäst lämpade

biträdena erhölle sådan. Utbildningen kan tydligen bedrivas på skilda

sätt, exempelvis medelst kurser eller i form av enskild undervisning för ett

begränsat antal biträden. Det torde böra få ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela närmare föreskrifter om utbildningens bedrivande och medlens fördelning.

Det sammanlagda medelsbehovet under denna punkt utgör således (30 000

+ 10 000) 40 000 kronor.

I enlighet med det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Efterutbildning inom rättegångsväsendet

för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av ...................... kronor 40 000.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

191

Innehållsförteckning.

Sid.

1. Justitiekanslersämbetet: Avlöningar.................................. 3

Departementschefen sid. 16.

2. Justitiekanslersämbetet: Omkostnader................................ 20

3. Riksåklagarämbetet: Avlöningar .................................... 20

Departementschefen sid. 24.

4. Riksåklagarämbetet: Omkostnader .................................. 28

5. Kostnader för inrättande av riksåklagarämbetet.................. 28

6. Högsta domstolen m. m.: Avlöningar................................ 28

Departementschefen sid. 38.

7. Högsta domstolen m. m.: Omkostnader.............................. 42

Departementschefen sid. 42.

8. Hovrätterna: Avlöningar .......................................... 43

Departementschefen sid. 82.

9. Hovrätterna: Omkostnader......................................... 104

Departementschefen sid. 109.

10. Kostnader för inrättande av nya hovrätter m. m..................... 109

Departementschefen sid. 111.

11. Häradsrätterna: Avlöningar......................................... 112

Departementschefen sid. 145.

12. Häradsrätterna: Omkostnader....................................... 154

Departementschefen sid. 156.

13. Ersättning åt domare, vittnen och parter............................ 157

Departementschefen sid. 165.

14. Tomedalens rättshjälpsanstalt ...................................... 169

Departementschefen sid. 182.

15. Efterutbildning inom rättegångsväsendet............................. 184

Departementschefen sid. 188.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:449 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till domstolarna m. m. a1 i texten