Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. to

1947-05-02 · 484 sidor, varav 477 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 477 av 484 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:272, Angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. to

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

1

Nr 272.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

till universiteten och den medicinska undervisningen

m. to.; given Stockholms slott den 2 maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Josef Weijne.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 2 maj 1947.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Sträng, Ericsson, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.

Maj:t under punkterna 72, 76, 79, 81, 85, 94, 97, 99, 101, 104, 110 och

309 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret

1947/48 beräkna

dels till Uppsala universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 5 700 000

kronor;

dels till Uppsala universitet: Omkostnader ett förslagsanslag av 400 000

kronor;

dels till Uppsala universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av

1 300 000 kronor;

I — Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 272.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kumjl. Maj:ts proposition nr 272.

dels till Lunds universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 5 000 000

kronor;

dels till Lunds universitet: Omkostnader ett förslagsanslag av 250 000

kronor;

dels till Lunds universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av

1 000 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 2 500 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader ett förslagsanslag

av 150 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. m. ett

reservationsanslag av 650 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrustning

av institutets nybyggnader ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Engångsanslag för vissa

institutioner ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Bidrag till utrustning av öronkliniken vid

akademiska sjukhuset i Uppsala ett reservationsanslag av 500 000 kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar

ett förslagsanslag av 30 000 kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för främjande av

högre juridiska studier vid universiteten i Uppsala och Lund ett anslag

av 10 000 kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för docenter

vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska

institutet ett anslag av 114 800 kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för främjande av

högre medicinska studier vid universiteten m. fl. läroanstalter ett reservationsanslag

av 75 000 kronor;

dels till Stockholms högskola: Bidrag till undervisning i folkrätt ett anslag

av 6 500 kronor;

dels till Atomenergiforskning ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor;

dels ock till Understöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker

ett reservationsanslag av 200 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (bilagan 29, Kapitalbudgeten,

punkterna 3 och 5) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition, beräkna

dels till Nybyggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet i

Lund ett investeringsanslag av 350 000 kronor;

dels ock till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet ett

investeringsanslag av 1 700 000 kronor.

Jag torde nu ånyo för Kungl. Maj:t få anmäla dessa ärenden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

3

I. Inledning.

I det följande ämnar jag hemställa om, att för riksdagen framläggas förslag

om avsevärda höjningar av anslagen till universiteten och karolinska

institutet. De åtgärder, jag tillstyrker, ingå som led i den planmässiga

upprustning och utbyggnad av vårt lands högskoleorganisation, som inleddes

i fjol beträffande universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner

och som nu torde böra fortsättas beträffande andra ämnesområden.

De förslag, som i det följande upptagas till behandling, grunda sig på ett

flertal av sakkunnigkommittéer avgivna betänkande^ nämligen

1945 års universitetsberednings betänkande, del II, angående akademiska

lärarbefattningar samt anslag till den vetenskapliga utbildningen m. in.

(stat. off. utr. 1946: 81), dagtecknat den 31 oktober 1946;

socialvetenskapliga forskningskommitténs betänkande angående socialvetenskapernas

ställning vid universitet och högskolor m. m. (stat. off. utr.

1946: 74), dagtecknat den 31 oktober 1946;

naturvetenskapliga jorskningskommitténs betänkande, del II, med förslag

till reformer rörande doktorsavhandlingar och annan publiceringsverksamhet

inom naturvetenskaperna in. m. (stat. off. utr. 1946: 77), dagtecknat

den 15 november 1946;

de medicinska högskolornas organisationskommittés betänkande, del I,

angående organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning

(stat. off. utr. 1946: 76), dagtecknat den 14 november 1946; samt

prästutbildning ssakkunnig as betänkande angående reformering av prästutbildningen

(stat. off. utr. 1944: 67), dagtecknat den 1 december 1944.

Det bör redan nu framhållas, att behovet av åtgärder med syfte att få

till stånd gynnsammare arbetsförhållanden för våra högskolor och andra

vetenskapliga institutioner icke får anses helt tillgodosett, om de förslag

bifallas, som jag har för avsikt att nu tillstyrka. Åtskilliga frågor av stor

betydelse komma alltjämt att kvarstå på dagordningen. Några av de viktigaste

må här antydas.

Till en början vill jag påpeka, att det av olika skäl icke befunnits möjligt

att nu till slutlig prövning upptaga frågorna om statliga åtgärder

för en utbyggnad av Stockholms och Göteborgs högskolor. Ehuru universitetsberedningen,

socialvetenskapliga och naturvetenskapliga forskningskommittéerna

samt i viss mån även medicinska högskolornas organisationskommitté

vid sin prövning av erforderliga åtgärder ingått även på

förhållandena vid nämnda högskolor, nödgas jag därför — med vissa undantag

— ställa alla förslag rörande dessa på framtiden. Det är emellertid

min avsikt att inom den närmaste framtiden föranstalta om utredningar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

med syfte, bland annat, att klarlägga statens framtida förhållande till

ifrågavarande högskolor.

Ett aktuellt spörsmål, som väntar på en snar lösning, är även en reformering

av läkarutbildningen. I detta avseende föreligga av särskilda sakkunniga

utarbetade förslag, vilka emellertid synas kräva ytterligare överarbetning,

innan de bli föremål för slutligt ställningstagande. I avbidan

härpå har jag sett mig nödsakad till viss återhållsamhet vid min prövning

av det av medicinska högskolornas organisationskommitté framlagda betänkandet.

I de förutnämnda betänkandena upptagas till behandling frågor rörande

professorernas undervisning sskyldighet, ledighet för forskning ra. ra., vilka

sammanhänga med det större spörsmålet om en blivande lönereglering för

universitetsprofessorer ra. fl. och som därför icke nu böra bli föremål för

prövning. Av samma skäl ingår jag icke närmare på föreliggande förslag

om beredande av pensionsrätt åt docent- och forskarstipendiater samt om

påbyggnad på forskarstipendierna.

Jag erinrar vidare om att förslag föreligger om statens övertagande av

det ekonomiska ansvaret för oceanografiska institutet från och med den 1

oktober 1948. Såsom framgår av uttalanden i propositionen 1946:273

(s. 435) samt riksdagens skrivelse med anledning av nämnda proposition,

har det i princip fastslagits, att staten skall ikläda sig ekonomiskt ansvar

för detta institut; då emellertid icke ifrågasatts anslag för ändamålet för

budgetåret 1947/48, torde slutligt förslag i ämnet böra underställas 1948

års riksdag.

Tillsvidare har jag uppskjutit ett ställningstagande även till frågan om

den marinbiologiska forskningens ordnande, som upptagits av naturvetenskapliga

forskningskommittén i dess förutnämnda betänkande del II samt

till ett nyligen framlagt förslag rörande upprättande av ett geofysiskt

observatorium i Kiruna m. m.

Slutligen må erinras om att 1945 års universitetsberedning och medicinska

högskolornas organisationskommitté alltjämt fortsätta sitt arbete. De

förslag, dessa sakkunnigkommittéer hittills framlagt, avse nämligen endast

delfrågor i de större problemkomplex, som befinna sig under utredning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

5

II. Stipendier för främjande av högre

vetenskapliga studier.

Nuvarande förhållanden.

Sedan år 1939 har å riksstaten under rubriken Gemensamma universitetsändamål

upptagits ett belopp av 10 000 kronor till stipendier för främjande

av högre juridiska studier vid universiteten i Uppsala och Lund

samt sedan 1945 ytterligare ett belopp av 75 000 kronor till stipendier för

främjande av högre medicinska studier vid universiteten med flera läroanstalter.

Vidare har sedan 1942 under rubriken Gemensamma ändamål

vid de tekniska högskolorna upptagits olika belopp till stipendier för främjande

av högre tekniska studier. För innevarande budgetår är detta anslag

uppfört med 50 000 kronor. Samtliga stipendier, till vilka anslag sålunda

beviljats ha utgått med ett årligt belopp av 2 500 kronor.

Antalet stipendier är för närvarande följande:

2 för vardera av de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund

6 för vardera av de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund

10 för karolinska institutet

3 för veterinärhögskolan

4 för tandläkarinstitutet i Stockholm

1 för farmaceutiska institutet

14 för tekniska högskolan i Stockholm

6 för Chalmers tekniska högskola.

Erforderliga bestämmelser ha utfärdats av Kungl. Maj:t i fråga om

dessa stipendier. Stipendierna få i princip innehavas sammanlagt tre år och

beviljas av respektive fakultet eller högskolestyrelse efter ansökan för ett

år åt gången. Stipendium får icke utdelas till eller behållas av den, som

på grund av befattning, uppdrag eller annan verksamhet är »i avsevärd

grad» (för juriststipendierna »i nämnvärd grad») hindrad att bedriva de

med stipendiet avsedda studierna.

De sakkunniga.

Universitetsberedningen, socialvetenskapliga forskning skommittén och de

medicinska högskolornas organisationskommitté ha samtliga behandlat

frågan om stipendier för högre vetenskapliga studier. Universitetsberedningen

har därvid framlagt förslag med avseende på de teologiska, juridiska

och filosofiska fakulteterna med undantag för de samhällsvetenskapliga

ämnenas särskilda behov av stipendier, som utretts av socialvetenskapliga

forskningskommittén. För de medicinska fakulteternas del har de medicinska

högskolornas organisationskommitté framlagt förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsberedningens förslag innebär sammanfattningsvis följande:

L ä g r

e stipend

i e r

H ö g r

e s t i p e n d i

i e r

Uppsala

T i Stock- Lund , ,

holra

Göte-

borg

Uppsala

Lund

Stock-

holm

Göte-

borg

Teologiska......

. 8

8 —

—

8

8

—

—

Juridiska .......

. 5

5 5

—

5

5

5

—

Humanistiska ....

. 20

20

20

10

20

20

20

10

Naturvetenskapliga

. 10

10

10

—

10

10

10

—

43 43 35 10 43 43 35 10

131 131

De lägre stipendierna föreslås utgå med ett belopp av 2 500 kronor och

de högre stipendierna med ett belopp av 5 000 kronor. De till beloppet

lägre stipendierna (s. k. licentiandstipendier) äro avsedda att utdelas till

studerande, som efter att ha avlagt lägre akademisk examen fortsätta sina

studier för licentiatexamen. De till beloppet högre stipendierna (s. k. doktorandstipendier)

äro avsedda att utdelas till studerande, som äro sysselsatta

med utarbetande av doktorsavhandlingar. Totalkostnaden för samtliga

av beredningen föreslagna stipendier uppgår till 972 500 kronor.

Såsom allmän motivering för sitt förslag till stipendier för högre

vetenskapliga studier anför universitetsberedningen bland annat följande.

Beredningen finner det vara för forskningens främjande liksom för säkerställandet

av rekryteringen till de högre befattningarna vid universitet,

högskolor och andra läroanstalter oundgängligt, att statsmakterna gå vidare

på den väg, som under senare tid beträtts genom inrättandet av stipendier

för högre juridiska, medicinska och tekniska studier. Om än beredningen

finner det naturligt, att tidigare särskilt stöd lämnats åt unga vetenskapsidkare

på områden, där rekryteringen till universitetens lärartjänster medfört

särskilda svårigheter, bör nu ett sådant stöd icke längre begränsas till

vissa fakulteter eller vetenskapsgrenar.

Emellertid vill beredningen tillika understryka, att stipendierna till antal

och storlek måste vara sådana, att teoretiskt begåvade unga studerande

verkligen erhålla erforderlig ekonomisk trygghet, om de för att ägna sig åt

de vetenskapliga studierna avstå från den säkrare utkomst, som snabbare

kan vinnas på levnadsbanor, där högre akademisk examen icke erfordras.

Det måste även ihågkommas, att de därmed göra samhället en tjänst av

bestående värde, och det synes icke rimligt, att de i samband därmed skola

ådraga sig betungande studieskulder eller eljest underkasta sig personliga

ekonomiska uppoffringar. Den långa och krävande utbildningen av forskare,

som är en följd av vetenskapernas fortgående specialisering och de vetenskapliga

metodernas utveckling mot större fulländning, ställer allt högre

krav på de studerandes ekonomiska resurser, om de skola kunna fullfölja

högre vetenskapliga studier. Statsmakterna måste därför ingripa för att

giva mindre bemedlade forskarbegåvningar ett effektivt stöd i form av

stipendier. Även om stipendiebeloppen icke kunna göras av sådan storlek,

att de ligga helt i nivå med den lön, som en sökande skulle kunna erhålla,

om han i stället för fortsatta studier valde en anställning i den öppna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

marknaden — en norm som ansågs böra användas av utredningen rörande

den tekniskt-vetenskapliga forskningen—synas de dock böra sättas avsevärt

högre än för närvarande är fallet. Beredningen vill framhålla, att de^ hittillsvarande

stipendierna för högre vetenskapliga studier tillkommit såsom

provisoriska lösningar och att statsmakterna därvid bundit sig vid det

lägsta belopp, som av någon instans föreslagits, nämligen av konsistoriet i

Lund i dess framställning rörande stipendier för högre juridiska studier.

Sedan nu erfarenhet vunnits, å ena sidan av sådana stipendiers behövlighet

även inom andra fakulteter än där de nu förekomma, å andra sidan av

deras otillräcklighet, när det gäller att erbjuda kvalificerade studerande

ekonomisk trygghet och att därmed undanröja den tvekan dessa personer

hysa att offra flera år åt fortsatta studier, är enligt beredningens mening

tiden inne att inrätta ett större antal stipendier och att fastställa deras

storlek på ett sådant sätt, att de verkligen fylla sin betydelsefulla funktion.

Beredningen framhåller vidare, att behovet av understöd och uppmuntran

ofta vore minst lika trängande för sådana studerande, som efter att ha

avlagt grundläggande examina stå inför valet mellan förvärvsarbete och

fortsatta högre studier, som för dem, som inom den närmaste framtiden

beräknas disputera. Därför anser beredningen, att åtgärder, som avse att

stödja rekryteringen av forskarbegåvningar vid våra universitet och högskolor,

måste sättas in redan vid det stadium i den unga akademikerns

karriär, då lockelsen att övergå till en levnadsbana, som ger tidigare och

kanske högre inkomster än den akademiska, först gör sig gällande.

De högre studierna äro av skiftande karaktär

inom de fyra fakulteterna. Stipendievillkoren borde därför

utformas med hänsyn till studieförhållandena inom de skilda fakulteterna

Härom anföres i betänkandet följande.

Inom de teologiska och filosofiska fakulteterna innebära dessa studier

dels inträngande i och självständigt bearbetande av vetenskapliga problem

och problemkomplex, dels inhämtande av lärokurserna för licentiatexamen.

Tidpunkten för denna examens avläggande infaller i dessa fakulteter i

regel ungefär lika långt från de grundläggande examina som från doktorsdisputationen,

varför man här klart kan skilja mellan licentiander och

doktorander. För att den förra kategorien skall kunna göra sig gällande i

den säkerligen hårda konkurrensen om stipendierna, har beredningen funnit

det nödvändigt att fördela dessa på två grupper av stipendier, den ena i

huvudsak avsedd för licentiander, den andra för doktorander. Emedan de

förra stipendierna skola innehavas av mindre avancerade studerande, böra

de till beloppet sättas lägre än de senare.

Inom den juridiska fakulteten följer doktorsdisputationen enligt rådande

praxis omedelbart efter licentiatexamen, vilken således här icke kan användas

för en kategoriklyvning av de studerande. Det synes emellertid

lämpligt, att även inom denna fakultet tillmäta ett lägre stipendiebelopp

i it nybörjare än åt längre komna studerande.

Medicine licentiatexamen utgör till skillnad från licentiatexamen i de

Övriga fakulteterna eu avslutande grundläggande examen, som icke förutsätter

självständig vetenskaplig forskning. Med hänsyn härtill synes för

medicinska fakultetens vidkommande i regel endast det högre stipendie
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr %72.

beloppet böra ifrågakomma. Beredningen finner det emellertid önskvärt, att

detta belopp skall kunna tilldelas även medicine kandidater, som med uppskjutande

av licentiatexamen ägna sig åt avhandlingsarbete inom de teoretiska

medicinska ämnena, vilket ej sällan förekommer.

De sakkunniga understryka särskilt, att stipendierna icke vore avsedda

att förenas med någon tjänstgöringsskyldighet utan skulle utgöra skattefria

understöd för bedrivande av högre studier och forskning. Stipendierna

linge därmed en helt annan karaktär än amanuens- och assistentbefattningarna,

vilka motiveras av behovet av biträde vid undervisning och forskning

och vilkas arvode utgör ersättning för viss stipulerad tjänstgöringsskyldighet.

Beträffande stipendiernas tillsättande framhåller beredningen,

att vid universiteten och Stockholms högskola borde stipendierna

utdelas av fakultet (sektion), vid karolinska institutet av dess lärarkollegium

och vid Göteborgs högskola av dess lärarråd. Doktorandstipendierna

borde utdelas för ett år med möjlighet till prolongation under ytterligare

högst två år i likhet med vad som nu gällde för doktorandstipendierna vid

de medicinska fakulteterna och karolinska institutet samt för stipendierna

för främjande av högre juridiska studier. Licentiandstipendiema borde likaledes

utdelas för ett år och med möjlighet till prolongation under ytterligare

ett år. Samma studerande borde enligt beredningen icke komma i åtnjutande

av licentiand- och doktorandstipendier under sammanlagt längre tid än

fyra år. Vidare borde stipendiat åläggas att vid slutet av varje termin till

den utdelande myndigheten inkomma med kortfattad skriftlig redogörelse

för under terminen bedrivna studier och vunna studieresultat. Befunnes en

sådan redogörelse vara otillfredsställande, borde stipendiat kunna avstängas

från vidare understöd.

Beträffande stipendiernas belopp anser sig universitetsberedningen

icke böra föreslå högre än 5 000 kronor för doktorandstipendium och

2 500 kronor för licentiandstipendium. Beredningen har därvid anfört

bland annat följande.

Beredningen anser det nödvändigt att ställa dessa stipendier i relation

till och beräkna dem något lägre än arvodena för assistenter och amanuenser.

Efter den år 1946 genomförda regleringen utgöra dessa 7 680 kronor

för förste assistent och 3 930 kronor för förste amanuens, och för dessa

befattningar torde kompetenskravet motsvara vad som ovan förutsatts för

doktorand- respektive licentiandstipendiat. Vid tillsättande av stipendieinnehavare

bör särskilt meritvärde tillmätas tidigare assistent- eller amanuenstjänstgöring.

Inom de ämnen, där sådan är möjlig, bör sålunda

sökande, som under minst ett år på ett tillfredsställande sätt fullgjort

tjänstgöring som amanuens eller assistent, erhålla företräde till licentiandeller

doktorandstipendium. Inom dessa ämnen skulle det härigenom falla

sig naturligt för en begåvad student att genom tjänstgöring som amanuens

eller assistent kvalificera sig för innehav av licentiand- eller doktorand
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

stipendium. En fullgod rekrytering av assistent- och amanuensbefattningarna

skulle på detta sätt sannolikt avsevärt underlättas.

Enligt beredningens mening bör innehav av licentiand- eller doktorandstipendium

icke kunna kombineras med en amanuens- eller assistentbefattning.

Med anledning av att stipendierna knappast komma att täcka alla

kostnader för stipendiatens uppehälle — i all synnerhet om han, såsom ofta

är fallet, är familjeförsörjare — anser emellertid beredningen, att innehav

av biinkomster icke bör helt uteslutas. Det bör dock åligga den utdelande

myndigheten att från fall till fall tillse, att dylika inkomsters förvärvande

icke menligt inkräktar på de studier och forskningar, vilkas bedrivande

stipendiet avser att möjliggöra.

Antalet föreslagna stipendier är, som inledningsvis framhållits,

131 lägre stipendier och 131 högre, vartill komma de stipendier, som

föreslagits av socialvetenskapliga forskningskommittén och de medicinska

högskolornas organisationskommitté. Beredningen säger sig emellertid icke

förfoga över tillräckligt erfarenhetsmaterial för att kunna framlägga definitiva

förslag beträffande stipendiernas antal. Beredningens förslag är uppgjort

med hänsyn till antalet studerande, till antalet licentiatexamina och

doktorsavhandlingar samt till rekryteringsbehovet för befattningar med

doktorskompetens. I antalet ingå de redan nu existerande stipendierna för

främjande av högre juridiska studier. Enligt beredningen skulle stipendierna,

om de inrättades till föreskrivet antal komma att innehavas av en

elit bland de studerande.

Socialvetenskapliga jorskningskommittens förslag beträffande licentiandoch

doktorandstipendier äro helt överensstämmande med motsvarande

förslag från universitetsberedningen. Kommittén understryker särskilt betydelsen

av att erhålla ett ökat antal samhällsvetenskapliga forskare. Även

inom den offentliga förvaltningen och näringslivet funnes ett stort behov

av personer med en fördjupad samhällsvetenskaplig utbildning. Stipendier

för högre samhällsvetenskapliga studier vore därför ägnade att i någon mån

förbättra läget och därmed även åstadkomma ett rationellare urval vid

de högre studierna.

Kommittén föreslår samma stipendiebelopp som universitetsberedningen

och anser vidare, att samma regler som för de andra licentiand- och doktorandstipendierna

torde böra tillämpas för de samhällsvetenskapliga stipendierna,

Garantier borde dock skapas för att stipendierna verkligen skulle

komma samhällsvetenskaperna till godo. Särskilda stipendier borde därför

reserveras för de samhällsvetenskapliga ämnena. Dessutom borde de av

kommittén föreslagna samhällsvetenskapliga ämnesgrupperna vid universitet

och högskolor svara för stipendieutdelningen.

Kommitténs beräkning av behovet av stipendier bygger

på nedanstående uppgifter om antalet effektivt studerande licentiander och

doktorander inom de samhällsvetenskapliga ämnena.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Antalet licentiander och doktorander inom de samhällsvetenskapliga

ämnena under läsåret 194-5—Sfi}

Licentiander

Doktorander

Uppsala universitet

Geografi...........

........ 10

8

Praktisk filosofi.......

........ 3

3

Nationalekonomi......

........ 5

4

Statistik..........

........ 4

2

Statskunskap........

........ 8

4

Summa 30

21

Lunds universitet

Geografi...........

........ 12

8

Praktisk filosofi.......

........ 4

1

Nationalekonomi......

........ 8

Statistik...........

........ 3

1

Statskunskap........

........ 1

1

Summa 28

17

Stockholms högskola

Geografi........

Praktisk filosofi ....

Nationalekonomi . . .

Statistik........

Statskunskap.....

Göteborgs högskola

Geografi........

Praktisk filosofi . . . .

Nationalekonomi . . .

Statskunskap.....

8

6

7

0

5-8

2—3

1

Summa

32

17-21

7

o

1

i

3

2

10

4-5

Summa

21

9—10

Bland licentianderna och doktoranderna i geografi ingår även ett mindre antal naturgeografer.

Kommitténs förslag innebär inrättande av 9 licentiand- och 9 doktorandstipendier

vid vartdera Uppsala och Lunds universitet samt Stockholms

högskola samt 5 licentiand- och 5 doktorandstipendier vid Göteborgs högskola.

Förslaget innebär sålunda inrättande av 32 lägre och 32 högre stipendier.

Omkring var tredje licentiand och omkring varannan doktorand skulle

alltså kunna ha möjlighet att erhålla stipendier. Kostnaden för av socialvetenskapliga

forskningskommittén föreslagna stipendier uppgår till 240 000

kronor.

De medicinska högskolornas organisationskommitté understryker, att en

avsevärd höjning av stipendiebeloppen syntes oundgängligen nödvändig,

om stipendierna skulle fylla det avsedda ändamålet att utgöra effektiva

understöd för högre medicinska studier. Kommittén erinrar i detta sammanhang

om att såväl de sakkunniga för den medicinska forskningens

främjande som de medicinska lärosätena och universitetskanslern tidigare

uttalat att stipendiebeloppet borde sättas till 5 000 kronor per år. Något

preciserat förslag beträffande stipendiebeloppets storlek framlägger emellertid

icke kommittén. Liksom universitetsberedningen räknar kommittén endast

med s. k. doktorandstipendier för de medicinska fakulteternas del.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272. 11

Beträffande antalet stipendier anför och föreslår kommittén

följande.

Det hittills gällande antalet doktorandstipendier har för de medicinska

fakulteternas och karolinska institutets vidkommande visat sig vara otillräckligt.

Sålunda har under det gångna året ett betydande antal välmeriterade

sökande ej kunnat tilldelas stipendium. Vid karolinska institutet

avvisades t. ex. vid början av vårterminen 1946 av de 55 sökande icke

mindre än 35 från tillträde till stipendium (institutet utdelade läsåret

1945—46 20 halvårsstipendier i stället för 10 helårsstipendier), medan

höstterminen 1946 av 39 ansökningar 29 maste avslas. En avsevärd utbyggnad

av det medicinska doktorandstipendiesystemet synes alltså vara

motiverad. Med hänsyn till att systemet först nyligen införts, vill kommittén

dock inskränka sig till att föreslå, att från och med budgetaret

1947—48 till de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund knytas sammanlagt

vardera 9 och till karolinska institutet sammanlagt 15 doktorandstipendier.

Detta antal har beräknats under visst hänsynstagande till antalet

studerande och till rekryteringsbehovet för befattningar med medicine

doktorskompetens. Förslaget torde böra betraktas som ett provisorium, avsett

att täcka minimibehovet under de närmast kommande åren.

Kostnaden för av kommittén föreslagna stipendier uppgår till 165 000

kronor vid ett beräknat stipendiebelopp på 5 000 kronor.

Remissyttranden.

Behovet av stipendier för främjande av högre vetenskapliga

studier har vitsordats av samtliga de myndigheter och sammanslutningar,

vilka i sina yttranden berört de olika kommittéernas förslag i denna del.

Beträffande stipendiernas antal ha Sveriges förenade studentkårer

och Sveriges universitets- och högskoleamanuensers förbund anfört,

att frågan om en utökning av antalet stipendier inom en snar framtid borde

upptagas till behandling och att en successiv ökning borde komma till

stånd. Naturvetenskapliga sektionen i Uppsala har ansett, att antalet föreslagna

stipendier inom den naturvetenskapliga sektionen vore för lågt, och

ifrågasatt en höjning till det dubbla. Samma synpunkter ha framförts av

Sveriges yngre naturvetares förening, som har ansett, att universitetsberedningens

beräkningar av antalet stipendier inom de matematisk-naturvetenskapliga

ämnena icke vore bärande. Föreningens centralstyrelse har därför

föreslagit ett antal av minst 30 stipendier per kårort.

Mot de föreslagna stipendiebeloppen ha en del invändningar

gjorts. Universitetskanslern har sålunda förordat ett enhetligt stipendiebclopp

av 5 000 kronor för de juridiska fakulteterna liksom för de medicinska

samt ansett en höjning av beloppet för licentiandstipendierna inom

Övriga fakulteter till 3 000 kronor vara i hög grad önskvärd. Juridiska

fakulteten i Lund har föreslagit, att licentiandstipendierna för jurister borde

höjas till 4 000 kronor. Amanuensförbundet har vidare ansett en höjning av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 2T2.

beloppen till 3 000 kronor respektive 6 000 kronor val motiverad. Förbundet

instämmer i beredningens förslag, att innehav av licentiand- och doktorandstipendium

ej borde kunna kombineras med en amanuens- eller

assistentbefattning. Innehav av andra biinkomster borde dock tillåtas.

Beträffande assistent- och amanuenstjänstgöringens

meritvärde vid tillsättandet av stipendieinnehavare instämmer amanuensförbundet

i beredningens förslag, medan däremot Sveriges yngre

naturvetares förening bestämt har avstyrkt förslaget, att förutvarande amanuenser

och assistenter skulle givas företräde vid stipendietillsättningen.

Endast studieresultat och vetenskapliga kvalifikationer borde tillmätas

meritvärde.

Av yttrandena må i övrigt återgivas följande.

Humanistiska sektionen i Uppsala har yttrat:

I fråga om beredningens förordande av stipendier för högre studier vill

sektionen särskilt understryka vikten av att sådana stipendier uteslutande

tilldelas studerande som ådagalagt utpräglad fallenhet för vetenskaplig

forskning, alltså efter grunder liknande dem som tillämpas vid utdelandet

av docentstipendier. Det av beredningen för humanistiska sektionens vidkommande

föreslagna antalet stipendier inom vardera gruppen (lägre och

högre) understiger antalet inom sektionen företrädda ämnen och professurer.

Redan denna omständighet talar för att antalet är för lågt. Sektionen

anser att till beräkningsgrund för fördelningen av de för riket föreslagna

140 humanistiska stipendierna bör läggas statistiken över de humanistiska

doktorsdisputationerna vid de olika lärosätena. För treårsperioden

1943/44—1945/46 visar denna statistik att cirka 5/t av samtliga disputationer

i humaniora ägt rum vid de två statsuniversiteten. På grund härav

skulle sektionen finna det skäligt, om 5/7 av de föreslagna stipendierna

tilldelades dessa att lika fördelas mellan humanistiska sektionerna i Uppsala

och Lund. Med denna utgångspunkt bleve fördelningen av de 140 föreslagna

stipendierna:

Uppsala Lund Stockholm Göteborg

25 + 25 25 + 25 20 + 20

Beredningens förslag angående stipendiats skyldighet att avge redogörelse

för sitt arbete bör enligt sektionens mening ändras så att dylik

redogörelse lämnas ej terminligen utan en gång för varje läsår, i vilket

fall stipendiaten dessutom borde åläggas skyldighet att avlämna närvarointyg

varje termin.

Sveriges förenade studentkårer har anfört bland annat följande.

Styrelsen vill, med hänvisning till beredningens uttalande, att förslagen

beträffande stipendiernas antal ej äro definitiva utan endast avsedda att

täcka behovet under de närmaste åren, uttala en förhoppning om att frågan

om en utökning av antalet stipendier inom en snar framtid kommer att

upptagas till behandling. Redan nu bör emellertid en höjning av det föreslagna

antalet stipendier inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen

komma till stånd. Som motivering för det relativt låga antalet stipendier

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr ‘272.

inom sektionen anför beredningen på sidan 178 i betänkandet »att de studerande

här äga möjlighet att i större utsträckning än inom andra fakulteter

och humanistiska sektionen erhålla assistent- och amanuensbefattningar».

Denna motivering synes icke bärande och står i klar motsats till

de principer, som beredningen uttalat beträffande dessa stipendier såsom

ett verkligt stöd åt studierna i motsats till amanuens- och assistentbefattningarna,

vilka äro att betrakta såsom rena tjänster. I detta sammanhang

anför beredningen bland annat att »amanuens- och assistenttjänsternas

sålunda definierade karaktär innebär, att de icke utgöra ett direkt stöd. för

högre studier.» Styrelsen vill med hänsyn härtill förorda, att matematisknaturvetenskapliga

sektionen tilldelas ett antal stipendier, 15 stycken, beräknat

efter samma grunder som för humanistiska sektionen och de övriga

fakulteterna.

I likhet med beredningen anser styrelsen, att stipendierna icke böra förenas

med undervisningsskyldighet.

Beredningen föreslår, att stipendierna vid universiteten och Stockholms

högskola utdelas av fakultet (sektion), vid karolinska institutet av dess

lärarkollegium och vid Göteborgs högskola av dess lärarrad. Styrelsen

ifrågasätter emellertid om icke särskilda organ böra skapas för utdelning

av dessa stipendier. Det synes icke rimligt, att fakulteterna (motsvarande)

utöver sin nuvarande, ej obetydliga arbetsbörda betungas även med denna

stipendieutdelning. Det torde bli svårt för medlemmarna av fakulteterna

att tillfredsställande sätta sig in i de ofta svårbedömda stipendiefrågorna.

Under sådan förhållanden torde en viss risk föreligga, att den professor,

inom vars ämne stipendiet skall utdelas, i icke önskvärd utsträckning kan

komma att påverka besluten. Styrelsen föreslår, att för utdelning av dessa

stipendier skapas särskilda stipendienämnder; i dessa böra ingå studentrepresentanter

i likhet med vad som är fallet ifråga om statsstipendienämnderna.

Såvitt detta styrelsens förslag icke vinner bifall och stipendieutdelningen

alltså kommer att handhavas av de av beredningen föreslagna

instanserna, böra likväl de av styrelsen föreslagna stipendienämnderna

komma till stånd såsom förberedande och förslagsställande organ.

Det är av största vikt, att klara och enhetliga principer utformas beträffande

de grunder efter vilka stipendierna skola fördelas. Enligt beredningens

mening bör »särskilt meritvärde tillmätas tidigare assistent- eller

amanuenstjänstgöring», och beredningen uttalar att »sökande, som under

minst ett år på ett tillfredsställande sätt fullgjort tjänstgöring som amanuens

eller assistent, erhålla företräde till licentiand- eller doktorandstipendium.

» Styrelsen kan icke ansluta sig till denna beredningens uppfattning,

som synes föga välmotiverad. Givetvis böra forskningsmeriter väga

tyngre än meriter av nämnda tjänstgöring, vilken emellertid bör ha ett

visst meritvärde så avpassat att amanuenser och assistenter icke bliva

missgynnade i förhållande till dem som helt kunnat ägna sig åt forskning

och studier. Styrelsen får därför föreslå, att vid i övrigt lika meriter särskilt

meritvärde bör tillmätas tidigare assistent- eller amanuenstjänstgöring.

Licentiand- och doktorandstipendierna böra, i likhet med vad som gäller

i fråga om docentstipendierna, uppdelas på olika ämnesgrupper inom

fakulteterna (sektionerna), varvid eventuellt visst ämne bör ha företrädesrätt.

Dock bör tillses att ämnen, som ha ett litet antal studerande men

som ur forskningssynpunkt äro väsentliga, icke missgynnas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27''2.

Jag delar sakkunnigkommittéernas och remissinstansernas uppfattning

om behovet av ett ökat antal stipendier för högre vetenskapliga studier.

Genom inrättandet av de nuvarande stipendierna för högre juridiska,

medicinska och tekniska studier ha statsmakterna velat stödja unga forskare

framför allt på områden, där rekryteringen till universitetens lärartjänster

medfört särskilda svårigheter. Även inom andra fakulteter synes

emellertid föreligga ett uppenbart behov av sådana stipendier, icke blott

för att säkerställa rekryteringen till de högre befattningarna vid universitet,

högskolor och andra läroanstalter utan även för att främja forskningen

över huvud taget. Utan att äga stora ekonomiska resurser eller

ådraga sig betydande studieskulder torde en person icke kunna bedriva

högre vetenskapliga studier. Det synes mig därför vara ett betydande samhällsintresse

att giva även mindre bemedlade forskarbegåvningar ett effektivt

ekonomiskt stöd.

Beträffande stipendiebeloppen kan jag i stort sett ansluta mig till vad

universitetsberedningen föreslagit. Jag finner sålunda de föreslagna beloppen,

2 500 kronor för s. k. licentiandstipendier och 5 000 kronor för s. k.

doktorandstipendier, väl avvägda med hänsyn bland annat till de arvoden,

som utgå till assistenter och amanuenser. I likhet med de medicinska högskolornas

organisationskommitté förordar jag, att inom de medicinska fakulteterna

endast doktorandstipendier med ett enhetligt belopp på 5 000 kronor

skola utgå, eftersom medicine licentiatexamen över huvud taget icke

lörutsätter någon självständig forskning. Även för högre juridiska studier

anser jag i likhet med kanslern, att endast det högre stipendiebeloppet

bör utgå. Inom den juridiska fakulteten kan nämligen licentiatexamen

icke användas för en kategoriklyvning av de studerande i licentiander

och doktorander.

Jag delar beredningens uppfattning, att stipendierna böra utdelas vid

universiteten och Stockholms högskola av fakultet (sektion), vid karolinska

institutet av dess lärarkollegium och vid Göteborgs högskola av dess lärarråd.

Några särskilda organ för utdelning av dessa stipendier synas icke

vara erforderliga. Jag är i avvaktan på universitetsberedningens utredning

angående universitetens organisatoriska förhållanden icke heller beredd att

nu förorda socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag, att de av

kommittén föreslagna samhällsvetenskapliga ämnesgrupperna vid universitet

och högskolor skulle svara för stipendieutdelningen för de samhällsvetenskapliga

ämnena. Dock förutsätter jag, att de av mig i det följande

förordade stipendierna för högre samhällsvetenskapliga studier i första hand

förbehållas den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen, ehuru de skola utdelas

av den humanistiska sektionen. I fråga om övriga stipendier ifrågasätter

jag icke för närvarande någon anknytning till vissa ämnen eller

ämnesgrupper.

Mot universitetsberedningens förslag beträffande tiden för innehav av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition nr 278.

stipendier har jag ingen erinran. Jag ansluter mig vidare till beredningens

uppfattning, att innehav av stipendium icke bör kunna kombineras med

avlönad amanuens- eller assistentbefattning. I varje fall bör detta gälla

som regel. Annat förvärvsarbete av bisysslekaraktär torde däremot ej böra

uteslutas med hänsyn till att stipendierna icke torde täcka alla stipendiatens

omkostnader för uppehälle etc. De stipendieutdelande myndigheterna

böra dock tillse, att sådana biinkomsters förvärvande ej menligt

inverkar på stipendiatens studier. Jag kan däremot ej ansluta mig till beredningens

uppfattning beträffande det meritvärde, som bör tillmätas tidigare

assistent- eller amanuenstjänstgöring. Det synes mig nämligen, som om

vetenskaplig begåvning och forskningsmeriter i första hand böra vara avgörande

vid stipendieutdelningen. Endast vid i övrigt lika meriter bör

särskilt meritvärde tillmätas tidigare assistent- eller amanuenstjänstgöring.

Vid i övrigt lika meriter bör dessutom en mindre bemedlad äga företräde

framför en ekonomiskt bättre situerad. I övrigt bör någon ekonomisk

behovsprövning icke ifrågakomma. Närmare bestämmelser angående dessa

stipendier torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Beträffande antalet stipendier föreslår universitetsberedningen sammanlagt

131 lägre och 131 högre stipendier. Inom vardera gruppen avses 16

för teologer, 15 för jurister, 70 för humanister samt 30 för naturvetare.

Vidare har socialvetenskapliga forskningskommittén framlagt förslag om

inrättande av 32 lägre och 32 högre stipendier för studerande inom de

samhällsvetenskapliga ämnena, varjämte de medicinska högskolornas organisationskommitté

föreslår, att sammanlagt 33 högre stipendier skola inrättas

för de medicinska fakulteterna. Vid en jämförelse mellan det antal

stipendier, som föreslagits för de olika ämnesgrenarna, synes antalet stipendier

för de teologiska fakulteterna vara väl högt, och jag är för min del

endast beredd att förorda 5 lägre och 5 högre teologiska stipendier vid

vartdera universitetet. Å andra sidan förefaller det som om de matematisknaturvetenskapliga

sektionerna möjligen skulle bli otillräckligt tillgodosedda.

För närvarande anser jag mig dock icke böra förorda fler stipendier

än universitetsberedningen föreslagit. Med hänsyn till det nuvarande låga

antalet studerande för juridisk doktorsgrad och under hänvisning till vad

jag förut anfört beträffande stipendiebeloppen inom de juridiska fakulteterna,

förordar jag för nästa budgetår endast de av beredningen föreslagna

15 högre juriststipendierna. Mot det föreslagna antalet stipendier

har jag för övrigt ingen erinran. Liksom under innevarande budgetår torde

oclcså under nästa budgetår 3 stipendier vid veterinärhögskolan, 4 vid tandläkarinstitutet

i Stockholm och 1 vid farmaceutiska institutet böra utgå

med det lägre stipcndiebeloppet. Det torde närmast böra ankomma pa

dessa fackhögskolors ledning att taga ställning till frågan om en ändring

beträffande storlek och antal av dessa stipendier och göra de framställningar

i ämnet, som må befinnas påkallade.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

De nuvarande anslagen till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier

för främjande av högre juridiska studier vid universiteten i Uppsala

och Lund samt Stipendier för främjande av högre medicinska studier vid

universiteten m. fl. läroanstalter, vilka nu äro uppförda med sammanlagt

85 000 kronor, böra vid bifall till de av mig förordade förslagen om

inrättande av licentiand- och doktorandstipendier upphöra att utgå. I stället

bör anvisas ett enda anslag under rubriken »Stipendier för främjande

av högre vetenskapliga studier», vilket anslag för nästa budgetår bör

uppföras med 1 325 000 kronor. Anslaget torde böra få karaktär av reservationsanslag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

17

///. Doktorsavhandlingar.

1. Inledning.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har i sitt betänkande del II ingående

behandlat frågan om formerna för doktorsarbetets publicering. De

medicinska högskolornas organisationskommitté har i allt väsentligt anslutit

sig till de synpunkter, som forskningskommittén därvid framfört i

denna fråga, samt hänvisat beträffande detaljerna till dess framställning.

Även universitetsberedningen har i sitt betänkande del II yttrat sig över

naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag angående formerna för

doktorsavhandlingarnas publicering. Universitetsberedningen har emellertid

framför allt behandlat frågan om tryckningsbidrag till doktorsavhandlingar.

Beredningen har dock härvid icke tagit hänsyn till anslagsbehoven

inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen, eftersom den naturvetenskapliga

forskningskommittén, såsom nyss framhållits, framlagt förslag om

en ny typ av avhandlingar vid sidan av den hittills gängse och i samband

därmed förordat, att anslaget till naturvetenskapliga doktorsavhandlingar

inkluderas i ett större anslag till bidrag till naturvetenskaplig publiceringsverksamhet.

Beträffande frågan om bidrag till medicinska avhandlingar har

beredningen hänvisat till de medicinska högskolornas organisationskommitté,

som dock ännu ej tagit ställning till spörsmålet om statligt ekonomiskt

understöd åt publicering av doktorsarbeten.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har vidare med instämmande

av de medicinska högskolornas organisationskommitté framlagt förslag beträffande

doktorsarbetets bedömning. I denna fråga har dessutom 1945 års

universitetsberedning redan i första delen av sitt betänkande (stat. off. utr.

1946: 9) framlagt förslag i samband med sin behandling av docentinstitutionen.

Under förevarande avsnitt begränsar jag mig till att anmäla frågan om

formerna för doktorsarbetets publicering samt om tryckningsbidrag till

doktorsavhandlingar inom de teologiska, juridiska, medicinska och humanistiska

fakulteterna (sektionerna). Frågan om tryckningsbidrag till naturvetenskapliga

doktorsavhandlingar ämnar jag upptaga i samband med förslag

till åtgärder för stödjande av publiceringsverksamheten inom naturvetenskaperna.

De sakkunnigas förslag beträffande doktorsarbetets bedömning är däremot

icke av beskaffenhet att böra underställas riksdagen.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 273.

Departe
mentschefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

2. Formerna för doktorsavhandlingarnas

publicering.

Nuvarande förhållanden.

Naturvetenskapliga forskning skommittén har lämnat följande skildring

av de nuvarande formerna för doktorsarbetets publicering:

En vanlig form för en svensk doktorsavhandling är som bekant ett större,

ganska brett upplagt arbete på något hundratal trycksidor eller mer, mestadels

tryckt på egen bekostnad, ofta utgivet på eget förlag med tryckeriet

som distributör. De flesta naturvetenskapliga doktorsavhandlingar, som ej

behandla problem av utpräglat lokalt intresse, tryckas numera på något av

världsspråken, även om man fortfarande kan få se omfattande doktorsavhandlingar

i t. ex. kemi tryckta på svenska. De undersökningar, som

ligga till grund för avhandlingen, torde mestadels ta 3—4* år i anspråk efter

avlagd licentiatexamen. Det betyg vederbörande erhåller avser enbart doktorsavhandlingen.

Kommittén vill redan här framhålla, att den anser denna form för publicering

som regel olämplig i ett flertal naturvetenskapliga ämnen, särskilt

fysik, kemi, matematik, mekanik, meteorologi, fysiologi, experimentell biologi,

stora områden av geologien etc. I dessa ämnen publiceras numera de

viktigaste resultaten i form av kortare avhandlingar (storleksordningen

5—20 trycksidor) i tidskrifter med internationell spridning. En följd härav

är, att arbeten publicerade på annat sätt och i all synnerhet sådana, som

utgivas av författaren på eget förlag, riskera att förbises av den internationella

vetenskapliga läsekretsen. Det har också blivit allt vanligare, att författaren

till en doktorsavhandling av gängse typ anser det nödvändigt att

publicera ett koncentrat därav i någon av de internationella facktidskrifterna.

I själva verket är han då inne på vägar, som prövats vid vissa amerikanska

universitet, där doktorsarbetet i sin utförliga form maskinskrives

och reproduceras i ett rätt begränsat antal exemplar, medan en kort sammanfattning

publiceras i någon tidskrift.

Ovan ha några av de vetenskapsgrenar omnämnts, inom vilka publiceringen

av vetenskapliga primärresultat till övervägande grad sker i form av

kortare uppsatser i tidskrifter. Inom andra viktiga områden av naturvetenskapen

dominerar alltjämt den bredare, mera utrymmeskrävande framställningen,

och publiceringen sker i mera oregelbundet utkommande serier,

ofta tämligen lokalt betonade, i vissa fall till och med förbehållna arbeten

från en enda institution. Detta gäller i synnerhet de rent beskrivande grenarna

av zoologi, botanik och geologi. Även här kan man dock skönja en

tendens till att i möjligaste mån närma sig ovan antydda publiceringsform.

Vad här anförts beträffande de naturvetenskapliga doktorsavhandlingarna

gäller i stort sett även de medicinska avhandlingarna. Inom de teologiska,

juridiska och humanistiska vetenskaperna publiceras däremot det

övervägande antalet avhandlingar såsom fristående sammanhängande

arbeten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

De sålunda beskrivna formerna för doktorsavhandlingarnas publicering

ha vid flera tillfällen varit utsatta för kritik, liksom disputationsväsendet

över huvud taget. Forskningskommittén har i sitt betänkande (stat. off.

utr. 1946: 77, s. 8 ff) lämnat en redogörelse för dessa tidigare utredningar

och förslag. Även universitetsberedningen har redovisat kritiken mot doktorsavhandlingarna

samt givit en utförlig historik över själva disputationsväsendet

(stat. off. utr. 1946:81, s. 180 ff).

De sakkunniga.

Naturvetenskapliga forskning skommittén har inledningsvis anfört

bland annat följande.

Det råder intet tvivel om, att de nuvarande formerna för förvärvande

av doktorsgrad vid våra universitet och högskolor lida av påtagliga brister

och att reformer äro av behovet pakallade för att förbättra och förbilliga

forskarutbildningen, i vilken utförandet av ett doktorsarbete och publicerandet

av dess resultat oftast ingår som en viktig beståndsdel, och för att

effektivisera distributionen av den mycket viktiga del av vårt lands vetenskapliga

produktion, som doktorandernas arbeten utgöra. Samtidigt bör

beaktas, att doktorsgraden som avslutning på de akademiska studierna är

av betydelse för ett flertal andra levnadsbanor än forskarens, och att från

flera håll — bland annat från läroverkens representanter — kritik riktats

mot att förvärvandet av denna grad är alltför tidskrävande och dyrbart.

Den opinion, som på vissa håll väckts för avskaffande av doktorsgraden som

kompetenskrav för lektorat vid de allmänna läroverken, har kunnat finna

argument just i dessa missförhållanden. Från universitetens sida måste

dylika tendenser givetvis uppmärksammas. Det föreligger en allvarlig fara

för att universiteten isoleras från det övriga samhället, om den utbildning,

som där gives, och de krav, som där ställas, ej motsvara samhällets fordringar

för vissa levnadsbanor. Å andra sidan måste universiteten anse det

som en plikt och i överensstämmelse med den roll de böra spela i vårt

kulturella liv att bevara eller höja den standard i vår högre utbildning,

som vi med rätta äro stolta över.

Det bör med eftertryck framhållas, att snabba åtgärder äro av nöden för

att råda bot på de brister, som vidlåda det svenska systemet för vinnande

av doktorsgrad, varvid den svåra ekonomiska belastning, som tryckningskostnaderna

utgöra för doktoranden, samt den ofta orimligt långa tid, som

erfordras för fullbordandet av doktorsarbetet, böra nämnas i första rummet.

Dessa svårigheter torde mången gång avskräcka personer, som eljest

visa håg och fallenhet för forskning, från denna levnadsbana, och medföra

risk för en alltför ensidig rekrytering av densamma från de bättre situerade

befolkningsskikten. Den påfallande brist på forskare med akademisk utbildning,

som faktiskt nu föreligger inom viktiga områden av naturvetenskapen

i vårt land, torde till ej ringa del ha sin orsak i här påtalade

svårigheter.

Kommittén understryker vidare, att formerna för framläggande av doktorsarbetets

resultat borde vara desamma som för andra arbeten inom

samma vetenskapsgren. Enligt kommittén borde därför denna princip inom

flertalet naturvetenskapliga och medicinska discipliner leda till att mono
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majrts ''proposition nr 272.

grafiformen för doktorsavhandlingar övergavs. Kommittén har vidare härom

anfört i huvudsak följande.

Att den successiva publiceringen av vetenskapliga resultat i korta tidskriftsuppsatser

alltmera kommit att dominera, speciellt inom vissa vetenskaper,

beror på flera faktorer. En väsentlig roll spelar det faktum, att det

blivit alltmera angeläget, att ett säkerställt vetenskapligt resultat utan

dröjsmål bringas till allmän kännedom, även om detta resultat endast skulle

utgöra ett led i en större pågående undersökning. Den moderna naturvetenskapen

når mestadels sina resultat genom samverkan mellan många

olika institutioner och forskare, vilka arbeta inom något avgränsat problemkomplex.

Här duger det ej, att säkerställda resultat hemlighållas eller sparas

för att efter ett eller flera år publiceras i ett större sammanhang. Förutom

att detta strider mot forskningens förnuftiga organisation, löper vederbörande

författare en stor risk att bli förekommen och berövad prioriteten

till sina resultat.

Man måste med eftertryck framhålla, att speciellt ur denna synpunkt

den typ av doktorsavhandling, där doktoranden under flera år »lagrat»

resultaten av sitt arbete, ej motsvarar de krav, som nu måste ställas på

effektiv publicering. Då en sådan avhandling är alltför omfattande för att

i ett sammanhang accepteras av de mera spridda tidskrifterna måste den

publiceras antingen på eget förlag eller i lokalt betonade periodiska publikationer,

vanligen till ganska dryga kostnader för författaren. Publicering

i större tidskrifter med internationell spridning av vanliga vetenskapliga

uppsatser kan däremot numera oftast ske utan annan kostnad för författaren

än vad som kräves för särtryck. Oftast erhållas även dessa gratis upp

till ett begränsat antal om 50—100 st. Dylika tidskrifter finansieras nämligen

helt eller till övervägande del genom prenumerationsavgifter eller

genom understöd från staten, från akademier, lärda sällskap etc., som

begagna tidskrifterna som bytesobjekt för att förse vissa institutioner och

bibliotek med andra liknande publikationer. I varje fall är det sålunda

»konsumenten» och ej »producenten», som i en eller annan form står för

den väsentliga delen av publiceringskostnaderna.

Kommitténs uppfattning beträffande formerna för doktorsarbetets publicering

sammanfattas i följande förslag. Då en doktorand i uppsatser

i välkända vetenskapliga tidskrifter med tillräcklig

spridning framlagt resultat av vetenskapliga

undersökningar, vilkas värde är sådant, att de

ur vetenskaplig synpunkt motivera, att han tilldelas

doktorsvärdighet, bör han ha rättighet att disputera

pa dessa uppsatser utan att behöva sammanställa

dessa till en särskild doktorsavhandling.

Kommittén framhåller vidare, att vissa krav på omfångets begränsning

och koncentration i framställningen måste ställas på ett vetenskapligt arbete,

som skall publiceras i en tidskrift eller periodisk publikation med ej enbart

lokal spridning. Detta vore ur flera synpunkter en fördel och skulle bland

annat motverka en tendens till alltför brett upplagda doktorsavhandlingar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

För att de av kommittén förordade formerna för doktorsarbetets publicering

skulle få någon praktisk betydelse, torde det enligt kommittén vara

nödvändigt med nya bestämmelser beträffande skyldigheten att till vederbörande

universitetsbibliotek överlämna ett antal s. k. pliktexemplar. Med

stöd av universitetsstatuterna § 118, mom. 2 (ändrad lydelse sv. författn.

saml. 1934: 216) är för närvarande fastställt, att varje doktorand vid avhandlingens

offentliggörande utan ersättning skall överlämna 330 exemplar.

Under sådana förhållanden skulle en ung forskare bliva nödsakad att beställa

400—500 särtryck av varje arbete han publicerade fram till doktorsgraden

bara för att hålla möjligheten öppen att kunna begagna sig därav.

Därtill komme att det i många fall torde ställa sig svårt att erhålla erforderligt

antal särtryck.

Med hänvisning till nyss refererade synpunkter föreslår kommittén, att

en möjlighet öppnas för befrielse från den skyldighet att avlämna pliktexemplar

till ett offentligt bibliotek, varom är stadgat i § 118 i universitetsstatuterna,

och att sådan befrielse skall kunna beviljas, om arbetet eller

arbetena i fråga publicerats i tidskrifter eller liknande serier med sådan

spridning, att nödig offentlighet därigenom kan anses ha vunnits. Vidare

anför kommittén:

Mest praktiskt vore det givetvis, om en förteckning kunde utarbetas

över de tidskrifter och publikationsserier, som ur denna synpunkt kunna

godkännas. Detta synes vara en uppgift, för vilken den föreslagna naturvetenskapliga

publiceringsnämnden är väl lämpad. I avvaktan på att praxis

får utbildas, torde nämnden till en början få träffa avgörande i varje särskilt

fall. En doktorand bör sålunda i god tid inhämta nämndens godkännande

av den eller de tidskrifter eller publikationsserier, i vilka han avser

publicera resultaten av sitt arbete. Givetvis bör författaren åläggas att till

fakulteten inlämna särtryck av samtliga de arbeten, han vill framlägga, i

ett antal tillräckligt för granskningsproceduren, förslagsvis 25 stycken.

Kommittén har vänt sig till cheferna för de större vetenskapliga biblioteken

i landet för att efterhöra deras synpunkter rörande den inverkan, en

reform i antydd riktning kunde tänkas få för bibliotekens bytesförbindelser.

Härom anföres i betänkandet följande.

Av svaren har framgått, att en dylik reform icke påverkar vetenskapsakademiens

biblioteks bytesverksamhet, icke heller kungl. bibliotekets eller

karolinska institutets biblioteks. Från kungl. bibliotekets sida framhålles

emellertid, att detta bibliotek i egenskap av svenskt nationalbibliotek skall

samla, förvara och för begagnande tillhandahålla den svenska litteraturen

i största möjliga fullständighet. Härmed avses även den vetenskapliga litteraturen.

Avhandlingar, tryckta i utländska tidskrifter, komma icke biblioteket

tillhanda, om icke universitet och högskolor överlämna dem. Till detta

uttalande bör ju emellertid tilläggas, att då den stora grupp svenska vetenskapliga

avhandlingar, som under alla förhållanden publiceras i utländska

facktidskrifter, icke kommer biblioteket tillhanda, så blir bibliotekets samling

av svenska vetenskapliga arbeten ändå så ofullständig, att bortfallet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

av ett antal doktorsavhandlingar för denna sida av problemet icke kan tillmätas

större betydelse.

Från Uppsala universitets bibliotek har framhållits bland annat:

Det är föga tilltalande, att disputander inom vissa ämnen skola draga

fördel av de ekonomiska uppoffringar för gemensam sak, vilka göras av

dem, som trycka avhandlingar i andra ämnen. Fara föreligger naturligtvis

dessutom, att även i dessa senare ämnen disputanderna snart nog söka

slå in på den nya i flera avseenden lättare vägen. Om så skulle bli fallet,

kunna verkningarna på bibliotekens bytesrörelse bli genomgripande, ja

katastrofala. Redan genom den förändring, som nu är på tal, skulle följderna

bli mycket avsevärda för härvarande universitetsbibliotek. Under

tidsperioden 1935/36—1944/45 disputerades i Uppsala på 316 avhandlingar,

därav inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen på 83 och

inom medicinska fakulteten på 63. Av de matematisk-naturvetenskapliga

falla minst ett 50-tal inom den ämnessfär, där lättnader skulle beredas. Tillsammans

med de medicinska torde antalet kunna beräknas till omkring 115.

Redan i första hand kunde vårt bibliotek sålunda komma att gå miste om

cirka 36 procent av sitt bytesmaterial av avhandlingar, detta under förutsättning

att alla disputander inom ifrågavarande ämnessfär valde den nu

förordade formen för förvärvande av doktorsgrad.

Bestämt avstyrkes »varje åtgärd, som är ägnad att minska bibliotekens

möjlighet att för bytesändamål disponera över den akademiska avhandlingslitteraturen».

Vederbörande vid Lunds universitets samt tekniska högskolans i Stockholm

bibliotek framhålla, att de med hänsyn till den stora betydelse, som

en reform av doktorsavhandlingarna i antydd riktning måste få, anse, att

biblioteken icke kunna ställa sig avvisande, men att de måste kräva en viss

höjning av bibliotekens årsanslag såsom kompensation.

Det framgår av de refererade uttalandena, att med ett undantag biblioteken

ställt sig förstående till den förordade reformen. Om den nya formen

för disputation blir en mera vanlig företeelse, bör hänsyn till de ekonomiska

verkningarna för biblioteken givetvis tagas vid fastställande av deras

årsanslag. Någon beräkning av dessa ökade anslagsbehov torde för närvarande

vara omöjlig att göra. I detta sammanhang vill kommittén emellertid

starkt understryka sin uppfattning, att bibliotekens litteraturanskaffning

icke till någon del bör bekostas genom ekonomisk belastning av doktorander

eller andra vetenskapliga författare och att kommitténs förslag

även i detta avseende innebär ett framsteg jämfört med nuvarande förhållanden.

Kommittén har emellertid räknat med att doktorsavhandlingar av nu

gängse typ fortfarande måste förekomma i åtskilliga ämnen, särskilt inom

ämnesområden där lämpliga tidskrifter eller publikationsserier saknas. I

sådana fall borde givetvis skyldigheten att avlämna pliktexemplar bibehållas

oförändrad. Detta vore även i författarens eget intresse, då genom

bibliotekets bytesverksamhet hans arbete kunde få en spridning, som eljest

vore svår att ernå.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Remissyttranden.

Naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag beträffande formerna

för doktorsarbetets publicering ha i princip tillstyrkts av de flesta myndigheter

och sammanslutningar, vilka i sina yttranden berört kommitténs förslag

i denna del. Flera remissinstanser ha emellertid förordat kommitténs

förslag under förutsättning, att 1945 års universitetsberednings uttalande

i denna fråga vunne beaktande. Universitetsberedningen har nämligen yttrat

följande.

Universitetsberedningen behj ärtar de synpunkter, som framförts av den

naturvetenskapliga forskningskommittén och av medicinska högskolornas

organisationskommitté beträffande formerna för doktorsavhandlingarnas

publicering, men vill samtidigt framhålla, att detta alternativ icke sa, ofta

torde kunna tillämpas inom de humanistiska vetenskaperna. Beredningen

vill därjämte understryka, att doktorsavhandlingen alltid måste utgöra provet

på förmågan att behandla ett sammanhängande och betydelsefullt

vetenskapligt problemkomplex. Detta krav maste ställas även pa den nya

typen av doktorsspecimina. Utöver de skrifter, i vilka disputanden tidigare

publicerat sina forskningsresultat, bör enligt beredningens mening krävas

en kort sammanfattning bland annat innehållande en fixering av problemställningen

i dess helhet jämte redogörelse för de vunna resultaten. Fnligt

universitetsberedningens åsikt bör den sammanfattande skriften anses utföra

avhandlingen i formell mening, av vilken stadgat antal pliktexemplar

skall avlämnas. Dock böra även de undersökningar, -som tidigare publicerats

och som utgöra premisser till de i gradualavhandlingen framförda slutledningarna,

framläggas till offentlig granskning tillsammans med sjalva avhandlingen.

I de av universitetsberedningen anförda synpunkterna ha sålunda bland

andra instämt styrelsen jör tekniska högskolan i Stockholm, lärarkollegiet

vid Chalmers tekniska högskola samt matematisk-naturvetenskapliga sektionerna

i Uppsala och Lund. Sektionen i Lund har dock anslutit sig till

kommitténs förslag, att möjlighet för befrielse från skyldighet att avlämna

pliktexemplar skulle kunna beviljas, om arbetet eller arbetena i fråga publicerats

i tidskrifter eller liknande serier med sådan spridning, att nödig

offentlighet därigenom kan anses ha vunnits.

Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga jakidtet har däremot

helt anslutit sig till forskningskommitténs förslag och yttrat bland

annat följande.

Fakulteten delar helt kommitténs uppfattning, att det nuvarande systemet

för publicering av doktorsavhandlingar för många naturvetenskapliga

ämnen är otidsenligt. Till de skäl, som kommittén anfört för denna uppfattning,

vill fakulteten ytterligare påpeka ett, nämligen att fristående

doktorsavhandlingar, åtminstone inom vissa ämnen, t. ex. kemi, icke refereras

i de stora referattidskrifterna, varför avhandlingar i sådana ämnen

riskera att förbliva okiinda för världens vetenskapsmän Det hjälper därvid

icke om dessa avhandlingar genom bibliotekens bytesverksamhet hnnas till
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts -proposition nr 272.

gängliga på många bibliotek, då deras existens därstädes icke blir bekant.

Fakulteten vill understryka kommitténs mening, att bibliotekens bytesverksamhet

icke till någon del bör bekostas genom ekonomisk belastning

av doktorander eller andra vetenskapliga författare. Då emellertid institutsoch

samlingsbibliotekens utveckling hittills varit starkt beroende av bytesverksamheten,

är det angeläget att biblioteksanslagen i gengäld ökas.

Fakulteten ansluter sig sålunda till kommitténs förslag, att en doktorand

visserligen skall ha rätt att använda det gamla sättet för publicering av

doktorsarbete, men att han även skall kunna disputera på ett antal smärre,

i kända vetenskapliga tidskrifter publicerade uppsatser utan att behöva

sammanställa dessa till en särskild doktorsavhandling. Universitetsberedningens

förslag, att doktorand, när hans arbete publicerats i en rad smärre

tidskriftsuppsatser, skulle vara skyldig att för dessas framläggande vid disputation

utarbeta en särskild sammanfattning av hela arbetet, finner fakulteten

vara en kompromiss, som icke skulle innebära några fördelar.

Det föreslagna antalet av 25 pliktexemplar anser fakulteten vara tillräckligt

för arbetets bedömande.

Ingeniörsvetenskapsakademien har framhållit bland annat följande.

Akademien vill ifrågasätta, om det inte ur rent praktisk synpunkt vore

lämpligt att doktoranden ålades att i samband med disputationen framlägga

en kort sammanfattning av de resultat han redovisat i de tidigare

publicerade uppsatser han önskar disputera på om dessa äro flera än en

och framför allt om de icke bilda en fortlöpande följd av redovisade resultat

inom ett begränsat specialområde utan omfatta skilda eller mera löst

sammanhängande ämnesområden, vilket enligt kommitténs uppfattning

icke skulle utgöra något hinder för att kunna disputera på dem.

Sveriges yngre naturvetares förening har beträffande avhandlingarnas

publiceringsform anslutit sig till forskningskommittén. Däremot har humanistiska

sektionen i Uppsala förkastat både forskningskonnnitténs och universitetsberedningens

förslag och yttrat bland annat följande.

Sektionen kan sålunda icke ansluta sig till det av naturvetenskapliga

forskningskommittén framställda önskemålet om rättighet att disputera på

en samling tidigare publicerade »uppsatser utan att behöva sammanställa

dessa till en särskild doktorsavhandling». Icke heller anser sektionen det

möjligt att godtaga universitetsberedningens modifierade förslag innebärande

att till uppsatserna fogas en kort sammanfattning »bland annat

innehållande en fixering av problemställningen i dess helhet jämte redogörelse

för de vunna resultaten». Då sektionen för sin del icke fäster något

avseende vid en avhandlings omfång utan blott ser till dess resultat och

framställningen därav finner sektionen det knappast föreligga något hinder

för att någon disputerar på den sista av de uppsatser i vilka han publicerat

en rad fortlöpande vetenskapliga rön; den nuvarande disputationsordningen

lägger i så fall icke något hinder för att formerna för framläggandet av

doktorsarbetets resultat bli desamma som för andra arbeten inom samma

vetenskapsgren, vilket synes vara naturvetenskapliga forskningskommitténs

egentliga syfte med förslaget. Enligt sektionens mening är sålunda

ingen reform påkallad för att uppnå det åsyftade.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts ''proposition nr 27%.

Humanistiska fakulteten i Stockholm anser likaledes, att förslaget väcker

vissa betänkligheter och kan ej finna, att den föreslagna utvägen skulle

vara nödvändig för att nå det avsedda målet. Fakulteten anser vidare, att

den sammanfattande avhandlingen borde ha ett självständigt värde också

utan tillgång till tidigare uppsatser.

Universitetskanslern har anslutit sig till vad universitetsberedningen anfört

i här berörda fråga men samtidigt förordat, att de föreslagna formerna

för doktorsavhandlingarnas publicering till en början endast borde försöksvis

prövas, innan reformen slutligt genomfördes.

I princip delar jag naturvetenskapliga forskningskommitténs uppfattning,

att formerna för framläggandet av doktorsarbetets resultat böra vara

desamma som för andra arbeten inom samma vetenskapsgren. Jag ansluter

mig likaledes till kommitténs mening, att en doktorand bör ha rättighet

att disputera på ett antal smärre, i kända vetenskapliga tidskrifter publicerade

uppsatser utan att behöva sammanställa dessa till en särskild

doktorsavhandling. Det är nämligen uppenbart, att en dylik reform skulle

innebära stora fördelar, framför allt på grund av att de vetenskapliga resultaten

av forskningsarbetet därigenom utan dröjsmål kunna framläggas.

Universitetsberedningen har, liksom även kanslern, ansett, att disputation

efter den av naturvetenskapliga forskningskommmittén föreslagna

ordningen endast bör beviljas under förutsättning, att en kort sammanfattning

innehållande en fixering av problemställningen i dess helhet jämte

redogörelse för de vunna resultaten framlägges till disputationen utöver

de tidigare publicerade skrifter, vilka disputanden önskar åberopa. Härigenom

skulle vinnas en garanti för att en doktorsavhandling alltid utgör

ett prov på förmågan att behandla ett sammanhängande och betydelsefullt

vetenskapligt problemkomplex. Man skulle även uppnå den fördelen, att

frågan om pliktexemplaren kunde lösas på så sätt, att den sammanfattande

skriften skulle anses utgöra avhandlingen i formell mening, av vilken

sålunda det stadgade antalet pliktexemplar borde avlämnas. De undersökningar,

som doktoranden tidigare publicerat och önskar åberopa, skulle

för sådant fall givetvis även finnas tillgängliga för offentlig granskning. Ett

antal av minst 25, högst 50 exemplar av dessa tidigare uppsatser torde

vara tillräckligt för doktorsarbetets bedömning.

En reform i den sålunda angivna riktningen synes böra försöksvis prövas.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela i ämnet erforderliga

bestämmelser.

Departe
mentschefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘272.

3. Tryckningsbidrag till doktorsavhandlingar.

Nuvarande förhållanden.

Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse 1945:552 skall full ersättning utgå för

de 330 s. k. pliktexemplar av en doktorsavhandling, som varje doktorand är

skyldig att avlämna till vederbörande bibliotek. För innevarande budgetår

är till detta ändamål anvisat ett förslagsanslag å 30 000 kronor under rubriken

Gemensamma universitetsändamål: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar

samt ett förslagsanslag å 3 000 kronor under rubriken Gemensamma

ändamål vid de tekniska högskolorna: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar.

19.f5 års universitetsberedning har emellertid framhållit,

att endast om denna fulla ersättning beräknas efter normala förlagsmässiga

grunder blir den en realitet. För närvarande är emellertid enligt beredningen

talet om full ersättning en fiktion. Härom har beredningen yttrat bland

annat följande.

Det nuvarande systemet med pliktexemplar i stort antal av akademiska

avhandlingar (i regel det dubbla antalet av författarens egen upplaga) medför,

att författarens egen upplaga ur försäljningssynpunkt har ytterst ringa

värde. Det ekonomiska utbytet av upplagan tillfaller biblioteken. Om t. ex.

för de under kalenderåret 1945 i Uppsala ventilerade avhandlingarna s. k.

full ersättning enligt nu gällande bestämmelser skulle ha utgått, hade

ersättningsbeloppet uppgått till 12 200 kronor, medan de verkliga tryckningskostnaderna

för de nämnda avhandlingarna uppgingo till 161 517 kronor

3 öre. Motsvarande siffror för Lund äro 9 960 kronor respektive 91 077

kronor 50 öre. Detta innebär i själva verket, att den s. k. fulla ersättningen

endast utgjorde 7 respektive 11 procent av författarens kostnader och att

biblioteken för detta belopp erhöllo en avhandlingsupplaga, som var större

än den författarna betalade med 93 respektive 89 procent av kostnadsbeloppet.

Hela systemet innebär, att förvärvande av universitetens högsta

lärdomsgrad för den enskilde förenats med en extra utgift till det allmänna.

Principen om i möjligaste mån fri utbildning vid våra högre läroanstalter

är i här berörda avseenden alls icke genomförd.

För att närmare kunna ange de grunder, efter vilka det statliga bidraget

till tryckning av akademiska avhandlingar borde utgå, har universitetsberedningen

i en tabell givit en överblick av dessa avhandlingars antal och

storlek under tiden 1906—1946 vid alla högskolor utom fackhögskolor.

Universitetsberedningen anför såsom kommentar till nämnda tabell följande.

Någon verkan av 1919 års bestämmelser om understöd för doktorsavhandlingar,

som avsågo att få fram avhandlingar ej överstigande tio ark,

kan ej spåras. I allmänhet har under de senaste fyrtio åren en ökning av

avhandlingarnas längd ägt rum. Inom vissa naturvetenskaper är denna

ökning mindre framträdande och inom medicin obefintlig. Den största

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts ''proposition nr 272.

ökningen i omfånget ägde rum i slutet av första tioårsperioden, varefter

stegringen varit mindre påfallande. Orsaken till stegringen under nämnda

period är i första hand att söka i 1908 års universitetsstatuter, genom vilka

kraven på licentiatexamens kvalitet avsevärt skärptes, och licentiatavhandlingen

sattes mera i centrum än tidigare, då examen omfattade flera ämnen.

Den här framlagda statistiken visar icke spridningens storlek. I vissa ämnen

äro avhandlingarna i huvudsak av samma storlek (exakta naturvetenskaperna,

filologi, historia), i andra variera de mycket kraftigt. En avhandling

i exempelvis systematisk botanik eller växtbiologi — en monografi över ett

släkte — blir oftast mycket omfångsrik, medan däremot en avhandling i

växtfysiologi eller ärftlighetslära som regel har blygsammare omfång. Avhandlingarnas

normallängd kan således ej fastställas för ett visst ämne, om

man ej tar i betraktande vilket område inom detta ämne som i avhandlingen

behandlas.

Avhandlingarnas antal har inom alla fakulteter och sektioner utom den

juridiska fakulteten ständigt ökats under de senaste 40 åren. Ökningen har

varit mest påfallande inom de teologiska och medicinska fakult^erna.

De sakkunniga.

Beträffande doktorsavhandlingarnas betydelse har universitetsberedningen

inledningsvis anfört följande.

Förefintligheten av ett till offentlig granskning framlagt lärdomsprov,

bestående av en från trycket utgiven självständig vetenskaplig avhandling

rörande ett mera omfattande problem eller problemkomplex, synes motsvara

flera viktiga behov. Detta gäller i första hand universiteten själva.

Hittills har dessas ordinarie lärarkår huvudsakligen rekryterats bland dem,

som avlagt disputationsprov och därvid erhållit de högsta vitsorden och till

följd därav förordnats till docenter. För ett jämnt och planmässigt uppehållande

av den akademiska verksamheten i dess olika former är det nödvändigt

att äga stadigvarande tillgång till en dylik omfattande kader av

vetenskapligt högt kvalificerade forskare och lärare. Vid ett genomförande

av den allmänna vetenskapliga upprustning, som för närvarande är nödvändig,

blir detta behov än starkare. Erfarenheterna från länder, där doktorsgrad

ej alls eller endast sällan förekommer, visa, att det dar ofta är

svårt att tillfredsställande besätt a lärostolarna även i mycket viktiga ämnen.

Det bör härvid även framhållas, att en kvantitativt mycket stor och även

kvalitativt ofta högtstående del av den vetenskapliga produktionen i Sverige

utgöres just av gradualavhandlingarna. Om dessa skulle helt bortfalla

eller starkt minska i antal, skulle det innebära en allvarlig och även utåt

mycket märkbar nedgång i det vetenskapliga arbetet i vart land.

I)et är även en för svensk vetenskap glädjande företeelse, att antalet

akademiska avhandlingar i allmänhet stigit, oavsett om kravet på disputation

utgör fastställt villkor för kompetens till statlig tjänst eller icke. Hittills

har detta villkor endast varit stadgat för kompetens till lektorat.

Allmänt erkännes, att den vetenskapliga skickligheten bör kvarstå som

väsentlig befordringsgrund. Då denna skicklighet måste pa ett tillfredsställande

sätt dokumenteras, förblir det naturligt, att detta — såsom hittills

— sker genom framläggande av en vetenskaplig avhandling (doktorsavhandling)

för offentlig granskning med åtföljande bedömning av fakultet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

eller sektion. Skulle mot beredningens bestämda mening kravet på doktorsdisputation

som kompetensvillkor för erhållande av lektorat formellt tagas

bort, kommer konkurrensen om tjänsterna, i varje fall om de mera eftersträvansvärda

bland dessa, att framtvinga disputationer i stor utsträckning

liksom fallet varit inom medicinska och teologiska fakulteterna, oaktat

medicine eller teologie doktorsgrad icke är kompetensvillkor för någon

tjänst.

Erfarenheten har vidare visat, att det även inom det praktiska livet,

exempelvis inom olika industrier, föreligger ett starkt behov av personer

med klart ådagalagd förmåga till självständig vetenskaplig forskning. För

att tillmötesgå detta synbarligen mycket aktuella behov ha också de flesta

fackhögskolorna på senare tid infört eller begärt att få införa licentiatexamen

och doktorsdisputation.

Allt talar sålunda för att doktorsdisputationen även för framtiden kommer

att tillmätas största betydelse. Det gäller därför att finna utvägar att

underlätta dess finansierande, så att doktoranderna komma att representera

ett urval bjpnd de bästa begåvningarna. Beredningen ansluter sig helt till

en tidigare tankegång, som återgives av kanslern i 1944 års universitetspetita.

»Därest från statens sida inga åtgärder vidtoges i angivna hänseende,

kunde^ man befara, att den högre vetenskapliga utbildningen, i stället för

att stå öppen för alla, lätt nog kunde bliva ett privilegium för de ekonomiskt

mer välsituerade.» Själv framhåller kanslern att det i och för sig vore

rimligt, om tryckning av doktorsavhandlingar finge helt ske på allmän

bekostnad under förutsättning att avhandlingen godkännes.

Kommittén anser, att det nuvarande systemet med särskilda

anslag till ersättning för levererade pliktexemplar

borde upphöra. Dessa ersättningar vore av övervägande

fiktiv natur, men förekomsten av anslag för ändamålet under åttonde

huvudtiteln kunna lätt bidraga till att hos allmänheten skapa den föreställningen,

att en tillfredsställande ersättning verkligen utginge för pliktexemplaren.

Beredningen har därför förordat ett enda anslag till bidrag för akademiska

avhandlingar över huvud taget, pliktexemplaren inräknade.

Tryckningsbidragets storlek. Beredningen föreslår, att tryckningsbidraget

i princip sättes till 75 procent av författarens egna tryckningskostnader.

Härom anföres i betänkandet följande.

Beredningen behjärtar till fullo de önskemål, som framförts under den

tidigare behandlingen av detta ärende, nämligen att de statliga stödåtgärderna

erhålla en sådan utformning, att tendenserna till onödigt omfattande

och dyrbara avhandlingar motverkas. Det system, som redan tidigare funnits

och som nu från olika håll föreslagits ytterligare utformat, nämligen

att över hela linjen begränsa statsbidragen till ett visst, relativt lågt antal

ark (8—12), är emellertid enligt beredningens mening icke ändamålsenligt,

då det helt bortser från de olika krav i fråga om framställningssätt, som

ställas i skilda ämnen. Det är tydligt, att exempelvis matematik, fysik och

kemi liksom vissa medicinska discipliner och även de klassiska språken

medge avhandlingens begränsning till ett ganska ringa omfång, ända ned till

5 å G ark. Men det är lika klart, att i andra ämnen, särskilt de historiska

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr *272.

men även vissa filologiska liksom de naturvetenskaper, där utförligare beskrivningar

äro nödvändiga, själva uppgifternas art kräver en vida mera

omfattande framställningstyp, där ett arkantal åtskilligt över de föreslagna

8 till 12 kan vara sakligt berättigat eller till och med oundgängligt. Beredningen

anser emellertid en normering nödvändig för att motverka en opåkallad

bredd i framställningen och har övervägt olika möjligheter att

uppnå denna normering. Den har härvid funnit, att varken arkbegränsning

eller visst fixerat maximibelopp för tryckningsbidraget skulle medföra rättvisa.

Beredningen anser därför, att avgörandet om tryckningsbidragets

storlek bör läggas hos en central nämnd, vilken skall utdela anslag motsvarande

75 procent av författarens tyckningskostnader, dock under tillseende,

att avhandlingen varken i fråga om korrektur, typografisk utstyrsel, illustrering

eller i annat hänseende dragit oskälig kostnad eller att dess omfång

blivit uppenbart större än vad ämnets natur krävt.

Liksom vid tidigare beräkningar av statsbidrag för tryckning av avhandlingar

har beredningen utgått från att en doktorsavhandlings normala upplaga

är 500 exemplar. Av dessa gå 330 till pliktexemplar. De överskjutande

exemplaren ha i regel mycket ringa ekonomiskt värde för författaren, då

pliktexemplaren vanligtvis äro tillräckliga för att motsvara de intresserade

kretsarnas, i första hand bibliotekens behov. Det synes därför beredningen

vara orimligt, att dessa exemplar betraktas som mertryck och att de egentliga

sättnings- och tryckningskostnaderna icke åvila pliktexemplaren. Med

denna utgångspunkt blir det, som skäligt är, författaren och icke staten

som äger rätt att erhålla visst antal exemplar för den kostnad som papper,

tryckning och häftning av dessa uppgår till. Det allmännas kostnader för

pliktexemplaren skulle i så fall komma att ligga nära totalkostnaden. Med

hänsyn till avhandlingens värde för författaren ur meriteringssynpunkt,

finner beredningen det emellertid rimligt, att viss del av tryckningskostnaderna

bäres av denne. Beredningen förordar därför, att tryckningsbidraget

i princip sättes till 75 procent av författarens egna tryckningskostnader.

Statsanslag. Universitetsberedningen framhåller, att kostnaderna

för avhandlingstryck variera kraftigt beroende på de krav på stilsorter, tabeller,

grafiska framställningar och andra illustrationer, som de olika ämnena

ställa. Enligt av beredningen gjorda undersökningar torde tryckningskostnaderna

vid en upplaga på 500 exemplar uppgå till lägst cirka 10 kronor

per sida, högst cirka 30 kronor per sida. När avhandlingarna tryckas

i kvarto, är sidpriset givetvis högre än för avhandlingar i oktav. Av de

under tioårsperioden 1936/37—1945/46 godkända 898 avhandlingarna voro

emellertid endast 79 i kvarto. Såsom medelpris per avhandlingss

i d a har det synts beredningen skäligt att räkna med 20 kronor för det

tekniska utförandet.

För att kunna beräkna det för tryckningsbidrag erforderliga

statsanslaget har beredningen undersökt avhandlingarnas

mediana och verkliga omfång under tioårsperioden 1936/37—1945/46. Resultatet

framgår av följande tabell.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Tioårsperioden

1936/37—1945/46

Läsåren 1944/45—1945/46

Antal

Mediana

Totala

Antal

Totala

av-

sid-

mediana

avhandlingar

verkliga sidantal

lingar

antal

sidantal

1944/45|l945/46

1944/45|1945/46

Teologi...............

74

319

23 606

8

9

2 428

2 468

Juridik................

15

288

4 320

1

3

443

877

Engelska..............

17

303

5151

1

2

311

548

Finsk-ugriska språk........

2

290

580

—

—

—

—

Klassiska språk...........

26

171

4 446

1

1

117

249

Nordiska språk...........

29

258

7 482

3

2

849

877

Komanska språk..........

26

237

6162

3

2

1039

528

Semitiska språk m. m........

4

181

724

—

—

—

—

Slaviska språk...........

5

141

705

—

—

—

—

Tyska................

16

259

4144

5

—

1265

—

Historia...............

51

382

19 482

5

9

2 029

4 534

Statskunskap............

20

388

7 760

—

4

—

1509

Konsthistoria............

26

332

8 632

1

1

383

464

Litteraturhistoria..........

39

333

12 987

4

4

1 168

1131

Lärdomshistoria...........

3

413

1239

—

—

—

—

Musikhistoria............

1

478

478

—

—

—

—

Nordisk fornkunskap........

13

250

3 250

2

1

530

—

Klassisk fornkunskap.......

12

210

2 520

—

—

—

—

Nationalekonomi..........

10

344

3 440

—

2

—

1140

Statistik...............

7

222

1 554

2

—

621

—

Filosofi................

13

268

3 484

4

—

1343

—

Pedagogik och psykologi.....

8

285

2 280

1

2

1319

518

Astronomi..............

14

163

2 282

1

1

190

166

Fysik................

29

86

2 494

2

1

170

79

Kemi ................

41

120

4 920

6

5

1038

584

Matematik.............

15

108

1620

4

—

448

—

Mekanik och teoretisk fysik . . .

4

100

400

1

1

186

—

Meteorologi.............

1

122

122

1

—

122

—

Botanik...............

42

156

6 552

3

5

517

775

Geografi...............

20

221

4 420

4

—

1005

—

Geologi...............

11

205

2 255

1

1

264

160

Zoologi...............

43

190

8170

5

4

1 054

642

Medicin...............

261

159

41 499

32

40

4 613

6126

Summa

898

—

199 253

101

100

23 102

23 631

Sammanfattning:

Teologi juridik + humaniora . . .

417

—

124 518

41

42

13 689

14 999

Naturvetenskap ..........

220

—

33 235

28

18

4 894

2 506

Medicin...............

261

—

41 499

32

40

4 519

6 126

Summa

898

—

199 253

101

100

23 102

23 631

Av tabellen framgår, att det totala mediana sidantalet för tioårsperioden

1936/37—1945/46 utgjorde för avhandlingar inom teologi, juridik och

humaniora 124 518 eller i årligt medeltal cirka 12 400 sidor; det verkliga

sidantalet för de två sista åren var 13 689 respektive 14 999, vilket vill säga

1 237 respektive 2 547 sidor över årliga medianvärdet för tioårsperioden.

Till grund för beräkningen av tryckningsanslag torde lämpligast läggas

medianvärdena. Efter ett sidpris av 20 kronor bli kostnaderna för ett års

avhandlingsproduktion inom teologi, juridik och humaniora 20 X 12 400

eller 248 000 kronor. Från denna summa torde böra avdragas bidrag till

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tryckningskostnaderna som i enstaka fall tillkomma avhandlingsförfattare

från förlag eller institutioner. Storleken av dylika bidrag är svår att fixera

men torde icke överskrida 20 000 kronor per år. Det återstående beräknade

beloppet kronor 228 000 synes beredningen böra ligga till grund för dess

äskande om ett förslagsanslag för statsbidrag till tryckning av doktorsavhandlingar.

Begränsas tryckningsbidraget till 75 procent av författarens

totalkostnader för en avhandling av skälig storlek och normalt utförande,

blir det härför behövliga statsbidraget för närvarande 171 000 kronor per år.

Utöver detta anslag på 171 000 kronor förordar beredningen ett förslagsanslag

på 9 000 kronor till tryckning av av handlings resuméer

på något av de stora v ä r 1 d s s p r åken. Dessa resuméers

tryckningskostnader borde enligt beredningen helt bekostas av det allmänna

upp till ett omfång av högst 16 sidor. Beredningen föreslår sålunda

ett förslagsanslag på sammanlagt 180 000 kronor för

tryckningsbidrag till akademiska avhandlingar inom teologi, juridik och

humaniora. Beredningen anför vidare.

Årsmedeltalet avhandlingar inom gruppen teologi, juridik och humaniora

har under senaste tioårsperiod varit 42. Av varje avhandling måste avlämnas

330 pliktexemplar. Beredningen förutsätter nämligen, att Göteborgs

högskola likställes med övriga lärosäten i detta hänseende. Det allmänna

kommer då årligen att mottaga cirka 13 800 exemplar avhandlingar, vilkas

bokhandelsprisvärde uppgår till cirka 150 000 kronor och vilka biblioteken

använda för sin bytesverksamhet. Skulle pliktexemplaren icke finnas att

tillgå för dessa, bleve det nödvändigt att väsentligt höja bibliotekens bokinköpsanslag.

Mot ett årligt anslag å 180 000 kronor kan således ställas

ett realvärde i avhandlingar utgörande 83 procent av detta anslag. Statens

nettoutgift för nu berörda avhandlingar blir således blott en mindre del

av anslagsbeloppet, eftersom betydande värden återföras till det allmänna

i form av de för bibliotekens bokförsörjning viktiga pliktexemplaren.

Beträffande själva utdelningen av tryckningsbidragen

föreslår beredningen en gemensam instans, en central nämnd, för de teologiska

och juridiska fakulteterna samt de humanistiska sektionerna. Beredningen

förordar följande sammansättning av nämnden.

De båda teologiska fakulteterna föreslå vardera en representant, de tre

juridiska likaledes vardera en. De fyra humanistiska sektionerna föreslå

vardera en representant för den filosofisk-historiska ämnesgruppen och en

för den filologiska. Bland de sålunda föreslagna tretton förordnar Kungl.

Maj:t fem till ledamöter av nämnden, varvid iakttages, att en skall vara

teolog, en jurist och de övriga tre representera skilda humanistiska discipliner

och företräda olika lärosäten. Därjämte förordnar Kungl. Maj:t en

sjätte ledamot, med särskild sakkunskap i bok- och bibliotekstekniska

frågor. Kungl. Maj:t förordnar en av nämndens ledamöter till ordförande.

Nämnden utser själv sin sekreterare.

Nämnden sammanträder cn gång om året för att fördela anslaget till de

under föregående läsår ventilerade avhandlingarna. Ansökan om bidrag ingives

till fakultet respektive sektion som jämte eget yttrande före den

1 oktober avger förslag till nämnden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Även naturvetenskapliga forskningskommittén har för naturvetenskapernas

vidkommande föreslagit en central instans i dylika anslagsfrågor, nämligen

en till det naturvetenskapliga forskningsområdet knuten publiceringsnämnd.

Jag återkommer härtill i det följande.

Remissyttranden.

De av universitetsberedningen förordade bidragsformerna för tryckning

av doktorsavhandlingar ha i stort sett tillstyrkts av de myndigheter och

organisationer, som yttrat sig i denna fråga. Beträffande den av beredningen

föreslagna centrala nämnden ha dock olika meningar gjort

sig gällande. Större akademiska konsistoriet i Uppsala anser, att det nuvarande

systemet för tryckningsbidragens fördelning visat sig fullt tillfredsställande

och att någon ändring av nuvarande bestämmelser icke vore

erforderlig eller önskvärd. Teologiska fakulteten i Uppsala anser, att den

föreslagna centrala nämnden komme att bli alltför tungrodd och att kanslern

liksom nu borde fördela anslagen. I fråga om nämndens sammansättning

har humanistiska sektionen i Uppsala framhållit, att antalet

humanistiska medlemmar i nämnden borde bli minst 4, av vilka två

borde representera den filosofisk-historiska ämnesgruppen, och två den

filologiska, för att skilda humanistiska discipliner och olika lärosäten samtidigt

skulle kunna bli företrädda i nämnden. Nämnden borde därför utvidgas

till att omfatta 7 ledamöter, varav 4 humanistiska. Lärarrådet vid

Göteborgs högskola framhåller särskilt betydelsen av att samtliga lärosäten

bliva representerade i nämnden och föreslår följande ändrade bestämmelser:

»Bland de sålunda föreslagna tretton förordnar Kungl. Maj:t för tre år

fem till ledamöter av nämnden, varvid iakttages att en skall vara teolog,

en jurist och de övriga tre representera skilda humanistiska discipliner, dock

så att samtliga lärosäten därvid bliva representerade. Sålunda utsedd ledamots

förordnande må omedelbart kunna förnyas endast två gånger.»

Rektorsämbetet och humanistiska fakulteten vid Stockholms högskola

anse däremot, att frågan om doktorsavhandlingarna borde bli föremål för

en särskild utredning. Fakulteten vitsordar anslagsbehovet men framhåller,

att frågan om anslag till doktorsavhandlingar ej kunde anses löst genom

universitetsberedningens förslag. Fakulteten har framhållit bland annat

följande.

Huvudfrågan i detta sammanhang är obestridligen bedömningen av avhandlingarnas

omfång. Fn efter uppgifternas art lämpad begränsning har

stor vikt i och för sig men blir givetvis särskilt angelägen när anslag beviljas.

Det är ej nog med att överflödigt stort omfång drar för stora kostnader,

det medför också positiva olägenheter med konsekvenser för det

vetenskapliga arbetet. Alltför stora avhandlingar äventyra resultatens överskådlighet

och klarhet, varav följden blir onödiga svårigheter för avhandlingarnas

användning vid fortsatt vetenskapligt arbete. Ännu viktigare är,

att det frestar till att låta kvantitet ersätta kvalitet och ej uppfordrar de

unga forskarna till att skilja huvudsak och bisak.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

En kontroll av avhandlingarnas längd kan tänkas ordnad på olika sätt,

men det är ej lätt att finna en ur alla synpunkter tillfredsställande ordning.

Universitetsberedningens förslag att anförtro uppgiften i detta hänseende

— liksom i fråga om avhandlingarnas typografiska utstyrsel — åt en

central nämnd kan befaras ej leda till målet, ty det är uteslutet, att en

sådan nämnd skulle äga tillräcklig sakkunskap i fråga om de ytterst mångskiftande

ämnen som gradualavhandlingarna omfatta, för att kunna bedöma

deras lämpliga längd. Enda möjligheten synes vara att lägga uppgiften

i vederbörande akademiska myndigheters händer. En lösning vore

då att ställa fixerade belopp, fastställda exempelvis för en femårsperiod men

sedan reviderade efter omständigheterna, till de särskilda vetenskapliga

ämnenas förfogande. Det skall dock ej döljas, att också en sådan lösning

skulle stöta på vissa svårigheter, och en prövning därav borde ske genom

den nya utredning, varom nu hemställes.

Dessutom borde varje fakultet (sektion) utse en kompetent person för

att ge doktoranderna råd i fråga om avhandlingarnas typografiska behandling

och yttre beskaffenhet i övrigt. Det borde vara en obligatorisk förutsättning

för statsbidrag till en avhandling, att författaren har rådfrågat

denne sakkunnige och beaktat hans anvisningar. Därmed skulle tillgodoses

också det andra av de önskemål som dikterat universitetsberedningens förslag,

nämligen att motverka den kostnadsstegring som följer av författarnas

obekantskap med tryckeritekniska förhållanden.

Av yttrandena må i övrigt återgivas följande.

Universitetskanslern har anfört.

Till vad universitetsberedningen anfört och föreslagit beträffande tryckningsbidrag

till doktorsavhandlingar vill jag livligt ansluta mig. Vinner förslaget

om statsbidrag, motsvarande 75 procent av tryckningskostnaderna,

statsmakternas gillande, föreslår jag, att detta bidrag måtte få utgå till

alla, som disputerat under kalenderåret 1947. Om de nya bidragsbestämmelserna

däremot komma att gälla endast för avhandlingar, som framläggas

till offentlig granskning efter den 1 juli 1947, skulle ett sådant beslut

med största sannolikhet komma att innebära, att många doktorander av

rent ekonomiska skäl uppsköte sina disputationer till höstterminen 1947

för att med säkerhet kunna tillgodogöra sig de nya bidragen. Jag får dessutom

erinra därom, att även de nuvarande statliga bidragen till tryckning

av doktorsavhandlingar utdelas för varje kalenderår och att sålunda bidrag

till avhandlingar under år 1947 utdelas först år 1948.

I likhet med universitetsberedningen finner jag det lämpligt och ändamålsenligt,

att en särskild gemensam instans, en central nämnd, för de

teologiska och juridiska fakulteterna samt de humanistiska sektionerna

handhaver själva utdelningen av tryckningsbidragen. För de naturvetenskapliga

sektionerna torde — såsom jag i annat sammanhang framhållit —

den av naturvetenskapliga forskningskommittén föreslagna, till det naturvetenskapliga

forskningsrådet knutna publiceringsnämnden vara en lämplig

instans. Vad angår de medicinska fakulteterna har medicinska högskolornas

organisationskommitté ännu icke tagit ställning till motsvarande

spörsmål.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 saml. Nr 272.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 87%.

Statskontoret har yttrat.

I fråga om statsbidrag till doktorsavhandlingar vill statskontoret allenast

uttala önskvärdheten av en sådan utformning av bidragsvillkoren, att en

automatisk minskning av bidragsandelen inträder beträffande avhandlingar

av större omfattning. Ämbetsverket är doek icke berett att framlägga förslag

i detta syfte. Skulle villkoren icke kunna givas sådan utformning, bör

särskilt understrykas, att på den nämnd, som skall ha att utdela tryckningsbidragen,

skall ankomma att vidtaga vederbörlig reduktion, om avhandlingens

omfång blivit större än ämnets natur krävt.

Universitetsberedningens förslag om bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar

grundar sig i allt väsentligt på en av kanslern år 1944 gjord

framställning, som emellertid hittills icke föranlett någon Kungl. Maj:ts

åtgärd. Jag delar kanslerns och universitetsberedningens uppfattning, att

statsmakterna i en helt annan omfattning än hittills böra lämna bidrag till

tryckning av dylika avhandlingar. Doktorsavhandlingarna ha och komma

med all sannolikhet även för framtiden att få den största betydelse för

svensk vetenskap. Skola de högre vetenskapliga befattningarna verkligen

rekryteras bland ett urval av de bästa forskarbegåvningarna, är det emellertid

nödvändigt, att doktorsgradens förvärvande icke göres beroende av

privatekonomiska förutsättningar. Ett statligt ekonomiskt stöd till tryckning

av doktorsavhandlingar ligger dessutom helt i linje med de av mig

förordade stipendierna för högre vetenskapliga studier.

Jag biträder beredningens förslag, att det nuvarande systemet med särskilda

anslag till ersättning för levererade pliktexemplar bör upphöra och

att i stället ett enda anslag till tryckning av doktorsavhandlingar beviljas.

Jag vill även förorda förslaget, att tryckningsbidraget i princip sättes till

75 procent av författarens egna kostnader. Dock anser jag det vara en

svaghet i förslaget, att bidragsvillkoren icke fått en sådan utformning att

en automatisk minskning av bidragsandelen inträder beträffande avhandlingar

av större omfattning. Samtidigt inser jag emellertid svårigheten att

finna en tillfredsställande ordning för kontroll av avhandlingarnas längd.

Beredningen har ju också efter anförda skäl avvisat tanken på såväl arkbegränsning

som ett visst fixerat maximibelopp för tryckningsbidraget.

Under sådana förhållanden vill jag understryka vikten av att den centrala

nämnd, som skall handhava utdelningen av tryckningsbidragen, har uppmärksamheten

riktad på denna fråga. Nämnden bör tillse, att författare

av sådana avhandlingar, som dragit en oskälig kostnad eller vilkas omfång

blivit större än ämnets natur krävt, få vidkännas vederbörlig reduktion

av tryckningsbidraget. Skulle emellertid denna form för kontroll av avhandlingskostnaderna

icke visa sig tillfredsställande, är jag beredd att hänvisa

detta speciella spörsmål till förnyad prövning.

I likhet med kanslern finner jag det lämpligt, att en särskild gemensam

instans — den av beredningen föreslagna centrala nämnden — handhaver

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

själva utdelningen av tryckningsbidragen för de teologiska och juridiska

fakulteterna samt de humanistiska sektionerna. Jag har icke heller någon

erinran mot den föreslagna sammansättningen av nämnden.

Mot vad beredningen anfört beträffande grunderna för beräkning av det

erforderliga statsbidraget har jag ingen anmärkning. Jag uppskattar alltså

anslagsbehovet för nästa budgetår till bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar

inom teologi, juridik och humaniora till 180 000 kronor. Jag

förutsätter härvid liksom beredningen, att kostnaderna för tryckning av

avhandlingsresuméer på något av de stora världsspråken skola helt bestridas

från ifrågavarande anslag.

Ehuru de medicinska högskolornas organisationskommitté ännu icke

framlagt något förslag om bidrag till tryckning av medicinska doktorsavhandlingar

eller om statligt stöd åt publicering av medicinska arbeten

över huvud taget, anser jag mig likväl, för att icke ställa de medicinska

doktoranderna i ett sämre läge än övriga, böra såsom ett provisorium

förorda, att samma grunder tillämpas för bidrag till dylika doktorsavhandlingar,

som de jag nyss förordat för humanistiska. Kostnaderna härför torde

kunna uppskattas till i runt tal 50 000 kronor. Utdelningen av tryckningsbidragen

torde tills vidare böra handhavas av det medicinska forskningsrådet.

Tryckningsbidragen böra liksom nu utdelas för varje kalenderår och ej

efter läsår såsom föreslagits av universitetsberedningen. Bidrag till avhandlingar

under år 1947 böra sålunda utdelas först 1948. Jag anser mig därför

böra biträda kanslerns förslag, att de förordade tryckningsbidragen måtte

få utgå till alla, som disputerat under innevarande kalenderår, och ej endast

till dem, som disputera efter den 1 juli 1947.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat bör förslagsanslaget till

Gemensamma universitetsändamål: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar,

nu 30 000 kronor, för nästa budgetår uppföras med (180 000 +

-j- 50 000 =) 230 000 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

IV. Naturvetenskaplig publiceringsverksamhet.

Nät urvetenskapliga forskning sk om mitten.

Naturvetenskapliga forskningskommittén erinrar, att statens understödjande

av den vetenskapliga publiceringsverksamheten för närvarande i

huvudsak inskränker sig till anvisande av medel till »Understöd för utgivande

av tidskrifter, lärda verk och läroböcker», vilket reservationsanslag

— vanligen benämnt »lärdaverksanslaget» — för innevarande budgetår

är uppfört med 200 000 kronor.

Lärdaverksanslaget avser emellertid, påpekar kommittén, alla vetenskapsgrenar,

och naturvetenskapens andel däri uppginge innevarande budgetår

till blott 36 300 kronor. Kommittén tillägger:

Ej ens detta belopp utgör det verkliga understödet på grund av den leveransplikt,

som är förknippad med understöd ur anslaget. Utom de direkta

kostnaderna för de levererade exemplaren medför leveransplikten i allmänhet

en direkt inkomstminskning för utgivaren, i det att de sålunda levererade

exemplaren till stor del överlämnas till bibliotek, vilka annars skulle

varit köpare, prenumeranter eller föreningsmedlemmar. De rena institutionspublikationerna

erhålla visserligen en viss kompensation genom de

pliktexemplar av andra statsunderstödda publikationer, som de kunna få

mottaga, men för pliktexemplar som överlämnas till skolbibliotek och liknande

kan aldrig någon kompensation erhållas. Lärdaverksanslaget är sålunda

blott till en del ett verkligt publiceringsanslag; i övrigt är det ett

biblioteksanslag.

I övrigt bygger, framhåller kommittén vidare, den svenska vetenskapliga

publiceringsverksamheten i stor utsträckning på anslag från fonder och

stiftelser. De anslag, som kunde erhållas från dessa, vore dock numera på

intet sätt tillräckliga.

Fonderna ha ej ökat i samma takt, som penningvärdet fallit och räntefoten

sjunkit, varför det antal sidor, som årligen kunna tryckas för dylika

medel, är vida mindre nu än för 10 eller 20 år sedan. På grund av den

vetenskapliga publikationsverksamhetens ständiga stegring har fondernas

procentuella andel i finansieringen avtagit i än snabbare tempo. Fonderna

ha också tvingats att behandla inkommande ansökningar allt mer restriktivt,

vilket särskilt gått ut över ansökningar avseende bidrag till doktorsavhandlingar.

Många synnerligen välmotiverade ansökningar ha måst upprepas

flera år i följd, och de sökta beloppen måste numera i regel vidkännas

betydande nedprutningar. Viktiga vetenskapliga arbeten ha härigenom

hindrats att utkomma, eller ock ha de publicerats med stor tidsutdräkt

och i starkt beskuret skick, därest författaren ej velat och kunnat göra stora

egna ekonomiska uppoffringar.

De vetenskapliga resultaten kunna, framhåller kommittén vidare, offentliggöras

i tidskrifter och seriepublikationer (actaserier eller monografiserier)

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

eller i form av fristående arbeten. I syfte att få en belysning av det publicerade

materialets fördelning på olika publikationsformer har kommittén

infordrat uppgifter från de naturvetenskapliga universitetsinstitutionerna,

avseende tioårsperioden 1/7 1929—80/6 1939. Svar ha — mer eller mindre

fullständiga — ingått från flertalet av dessa. En sammanställning av uppgifterna

visar följande:

Publicerat i

Sammanlagt sidantal und

perioden */7 192 9—s%

er t i o å r s-

1939

Svenska

Tyska

Engelska

Andra

språk

Summa

Sv. period, publ.-er.....

24 499

39 511

19 271

2 457

85 738

Nordiska d:o.........

422

1413

160

70

2 065

Övr. uti. d:o.........

146

18 448

7 010

841

26 443 114 246

Enstaka verk, utgivna

i Sverige..........

7 018

5 793

4173

289

17 273 ''

i utlandet.........

62

5 502

684

246

6 494 23 767

S:a

32 147

70 665

31298

3 903

138 013 138 013

Av hela sidantalet utgjordes 25 655 av doktorsavhandlingar. Härav hade

den övervägande delen, 17 739 sidor, publicerats i periodiska publikationer,

så gott som uteslutande svenska. Endast 3 186 sidor hade publicerats på

svenska språket.

Kommittén framhåller med eftertryck, att siffrorna äro approximativa

och helt säkert alldeles för låga.

Kommittén betonar vidare, att vid bifall till dess förslag om doktorsavhandlingarnas

publicering bleve för framtiden fristående doktorsavhandlingar

i naturvetenskapliga ämnen ännu sällsyntare än nu. Frågan om sättet

för finansiering av doktorsavhandlingarnas publicering bleve därför ej ett

isolerat problem utan blott en del av det frågekomplex, som rörde naturvetenskaplig

publicering i allmänhet.

Under tiden 1933/34—1942/43 ha i medeltal 19 matematisk-naturvetenskapliga

avhandlingar årligen ventilerats. Dessas totala sidantal utgjorde i

medeltal omkring 3 200 per år. Kostnaderna per trycksida beräknas av kommittén

numera uppgå till i medeltal drygt 30 kronor. Tryckningskostnaderna

för ett års naturvetenskapliga avhandlingar beräknar kommittén därför

till omkring 100 000 kronor. Allt som allt uppskattar kommittén den

naturvetenskapliga produktionen i vårt land till omkring 25 000 sidor per

år, motsvarande en tryckningskostnad av cirka 750 000 kronor.

Kommittén föreslår, att för nästa budgetår anvisas ett anslag av 300 000

kronor såsom bidrag till naturvetenskaplig publiceringsverlcsamhet. Från

detta anslag skulle bestridas även bidragen till tryckning av naturvetenskapliga

doktorsavhandlingar, i den mån särskilda sådana förekomme, samt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

även kostnaderna för tryckning av naturhistoriska riksmuseets vetenskapliga

avhandlingar. Sistnämnda kostnader beräknas till omkring 65 000 kronor

för år.

Såsom närmare motivering härför anföres i huvudsak följande.

Det är givet, att ej hela den naturvetenskapliga årsproduktionen kan,

eller ens bör, tryckas inom landet. Det är ett uppenbart svenskt intresse,

att våra prestationer på det vetenskapliga området bli publicerade i det

organ, som är bäst ägnat att ge dem möjligast vida spridning bland den

krets av fackmän, som respektive arbete vänder sig till. Men det är ett lika

uppenbart nationellt intresse, att våra vetenskapliga insatser framträda i

samlad form i högklassiga inhemska (eller skandinaviska) publikationsserier

med internationell spridning.

Tidigare ha otvivelaktigt en större del av den svenska naturvetenskapliga

produktionen än vad som varit lämpligt tryckts utom landet (och utom

Skandinavien). Orsaken härtill har främst varit otillräckliga publiceringsmöjligheter

inom landet. I vissa fall ha lämpliga serier helt saknats, i andra

fall ha de existerande serierna av brist på medel ej haft tillräcklig kapacitet.

Förhållandena äro synnerligen bekymmersamma i vissa av de ämnen, där

en mera betydande del av produktionen tidigare tryckts i utlandet. De

tyska serierna ha upphört för en oviss framtid, de engelska och amerikanska

serierna äro överhopade med inländska bidrag och dessa länder lida liksom

nästan alla länder av svår pappersbrist. Detta bidrager till att de anglosaxiska

serierna för närvarande äro mindre hågade än eljest att mottaga

bidrag från Sverige.

I Schweiz och Nederländerna ha under det senaste året vissa internationella

tidskrifter startats med uppgift att fylla luckorna efter de tyska tidskrifterna.

Det är önskvärt, att även vårt land gör insatser i detta avseende

och därigenom hävdar vår kulturella standard.

Vissa ledande internationella tidskrifter äro rena förlagsartiklar, för vilka

alla kostnader täckas av prenumerationsavgifter. Att emellertid rena förlagspublikationer

ej alltid äro de ur vetenskapens synpunkt förmånligaste

framgår tydligt av utvecklingen i Tyskland under de senaste decennierna.

Till följd av att en rad vetenskapliga serier måste bära sig rent affärsmässigt,

måste ett så högt pris åsättas dem, att de flesta privatpersoner och

många bibliotek tvungos upphöra abonnera å dem. Det sjunkande abonnentantalet

medförde ytterligare stegring, och till slut hade priserna nått

en sådan höjd, att många bibliotek tvingades avstå från abonnemang. En

sådan utveckling är givetvis ur vetenskapernas synpunkt mycket beklaglig,

ty även om arbetet sålunda teoretiskt finnes tillgängligt för varje forskare,

vållar alltid rekvisition från bibliotek å annan ort tidsspillan. Risken

ökas också, att publikationen kan vara utlånad till annan forskare. Det är

sålunda av stor vikt att de vetenskapliga publikationernas pris kan sättas

så lågt, att intresserade institutioner och bibliotek kunna hålla dem. Ett

understöd till en vetenskaplig publikationsserie innebär alltså samtidigt ett

indirekt stöd åt landets institutioner och bibliotek. Det är å andra sidan

att eftersträva, att tidskrifterna småningom i möjligaste mån komma att

bära sina egna kostnader. Även från spridningens synpunkt är ett stort

abonnentantal att eftersträva. Statsbidraget bör sålunda i fråga om prenumerationstidskrifterna

successivt kunna nedbringas. Man kan dock knappast

hoppas, att rent vetenskapliga tidskrifter annat än undantagsvis

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj ds proposition nr 272.

kunna bli helt självförsörjande. Under de första åren måste en nystartad

tidskrift alltid vidkännas betydande utgifter för provtryck, provhäften och

liknande, varigenom tidskriften skall göras känd i den vetenskapliga

världen.

På ett publikationsområde har svensk naturvetenskap och svensk vetenskap

överhuvud alltid intagit en mera tillbakask juten plats än vad som

motsvarar vår vetenskapliga standard, nämligen i fråga om läro- och handbokslitteraturen.

Svenska vetenskapsmän ha sällan velat ägna sin tid och

sina krafter åt sådant författarskap, och om de gjort det, har produkten

oftast utgivits blott i kompendieform eller influtit som del i utländska (särskilt

tyska) handböcker. Att publikationssvårigheterna inom landet varit en

av huvudorsakerna härtill torde ej kunna betvivlas. Att åstadkomma en

förändring härutinnan är likaledes ej blott ett vetenskapligt utan också ett

allmänt nationellt intresse.

Då kommittén efter ingående överväganden stannar vid att förorda ett

statsanslag å 300 000 kronor för naturvetenskaplig publiceringsverksamhet,

har den bland annat vägletts av följande tankegång. Tryckningskostnaderna

efter nuvarande prisläge för de senaste förkrigsårens svenska naturvetenskapliga

produktion kan efter grov uppskattning beräknas till 750 000

kronor per år. Om % av produktionen antages böra publiceras inom landet

eller ingå i skandinaviska serier — och detta torde få anses lågt räknat —

skulle tryckningskostnaderna härför nppgå till bortemot 600 000 kronor.

Hälften härav anses kunna finansieras genom försäljning (prenumeration,

medlemsavgifter eller dylikt), under det att den andra hälften måste täckas

genom understöd i ena''eller andra formen. Hur mycket, som bör och kan

erhållas från donationsfonder och dylikt, är omöjligt att med någon grad av

säkerhet uppskatta, De senaste åren ha fonder, för vilka understöd av

publicering är blott en bland flera uppgifter, i större omfång än som varit

förenligt med fondernas övriga syften måst lämna tryckningshjälp. Även

om den vetenskapliga produktiviteten under krigsåren av olika anledningar

visat en nedgående tendens, torde den innevarande år ha ej endast uppnått

utan även överstigit förkrigsnivån. En ökad produktivitet på läro- och

handbokslitteraturens område bör också eftersträvas.

De ovan anförda tryckningskostnaderna utgöra ej heller samtliga publiceringskostnader,

som åvila ett svenskt naturvetenskapligt arbete, utan

därtill kommer i regel kostnader för översättning (respektive språkgranskning)

och ofta kostnader för illustrationsmaterialets färdigställande. Kommittén

anser det självklart, att dessa kostnader ej skola behöva betunga

författaren, och förutsätter, att dessa kostnader som regel skola kunna bestridas

av den institution, där arbetet utförts. För omfångsrikare arbeten

kunna dessa kostnader emellertid stiga till sådana belopp, att institutionerna

ej mäkta betala dem av sina ordinarie anslag. Fn viss del av produktionen

härstammar också — särskilt inom de biologiska ämnena — från

vetenskapsmän, som ej äro knutna till någon institution, förfogande över

medel för dylikt ändamål. T viss utsträckning komma naturligtvis i framtiden

liksom hittills översättnings- och illustrationskostnader att täckas

genom bidrag från donationsfonder och liknande, men det synes kommittén

skäligt, att det föreslagna publiceringsanslaget i mån av behov skall få användas

iivcn för dylikt ändamål.

Det må vidare erinras om att man till en början måste räkna med ansökningar

till avsevärda belopp enbart för att bestrida kostnaderna för

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 272.

tryckning av de talrika och stora arbeten, som måst lagras i brist på medel

för publicering. Som exempel härpå kan nämnas, att geografiska institutionen

i Uppsala anmält behov av anslag för tryckning under åren 1946 och

1947 på sammanlagt cirka 51 000 kronor; motsvarande belopp för växtbiologiska

institutionen i Uppsala är 110 000 kronor. Det är dock knappast

troligt, att behovet senare kommer att minska, eftersom den ökade vetenskapliga

produktion, som blir följden av 1946 års riksdags beslut, varigenom

de naturvetenskapliga institutionernas sammanlagda materielanslag fördubblades

och antalet vetenskapliga befattningar nära nog fördubblades,

inom få år kommer att skapa ytterligare ökat behov av tryekningsunderstöd.

För kommittén står det därför klart, att även om ett anslag av här

förordad storlek beviljas, donationsfonder och dylikt alltjämt komma att i

största utsträckning behöva anlitas för understödjande av publiceringsverksamheten.

Som ett viktigt önskemål att i framtiden beaktas vid utdelningen av

publiceringsunderstöd måste framhållas en reglering av leveranspliktens

omfång. För närvarande äro vissa utgivare förpliktade att avgiftsfritt avlämna

några få (ned till två) exemplar, i andra fall kan leveransplikten

uppgå till 100 och ända till 250 exemplar. Då leveransplikten är stor, kan

det lätteligen inträffa, att statsbidraget knappast täcker kostnaden för

framställning av merupplagan. Om man ytterligare tar i beräkning den

inkomstminskning, som uppstår därigenom att vissa mottagare av gratisexemplar

annars skulle ha varit abonnenter, kan statsbidraget i realiteten

förvandlas till en ekonomisk börda. Kommittén anser, att leveransplikten

principiellt bör inskränkas till ett fåtal exemplar, avsedda för närmast berörda

myndigheter och möjligen även för vissa inhemska institutioners och

biblioteks eget bruk, detta även därför att tillräcklig garanti icke finnes

för att de exemplar leveransplikten innefattar fördelas till institutioner,

som ha största nyttan av dem. Det rör sig alltså här om en olämplig och

opraktisk form för distribution av vetenskaplig litteratur. Under alla förhållanden

bör den leveranspliktige vara berättigad att erhålla full ersättning

för alla sådana kostnader, som han kan styrka sig ha haft. Kommittén

anser, att dessa kostnader böra bestridas av det mottagande bibliotekets

inköpsanslag. Då det emellertid för bibliotekens byte är av största vikt,

att det ej sker något avbrott i leveransen av de serier, som för närvarande

ha en sådan leveransskyldighet, vill kommittén icke ställa sig helt avvisande

mot möjligheten att tills vidare låta ersättningen till dessas utgivare

för levererade bytesexemplar utgå ur publiceringsanslaget. Kommittén förutsätter,

att den anslagsfördelande myndigheten kommer att ha sin uppmärksamhet

riktad på dessa förhållanden och att den, så snart de blivit

tillräckligt utredda, till statsmakterna inkommer med preciserat förslag

till en rationell lösning, varigenom understöden till bibliotekens bytesverksamhet

bli helt frikopplade från det egentliga publiceringsanslaget.

En annan synpunkt, som ävenledes måste noga beaktas, är, att anslaget

hädanefter icke — såsom hittills varit fallet — får helt eller nästan helt

disponeras för årligen med samma belopp återkommande bidrag till vissa

seriepublikationer. Hänsyn bör bland annat tagas vid medlens fördelning

till växlingar i seriepublikationernas omfång, vilka exempelvis kunna bero

på växlande tillströmning av doktorsarbeten. Vidare måste tillses, att anslaget

i tillämpningen blir tillgängligt för bidrag även till läro- och handböcker.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Beträffande utdelningen av bidrag från anslaget förordar kommittén, att

denna skall omliänderhavas av naturvetenskapliga forskningsrådet. Anslagsfördelningen

borde förberedas av en nämnd, naturvetenskapliga publiceringsnämnden.

Kommittén anför till stöd härför i huvudsak följande.

Fördelningen av det nuvarande s. k. lärdaverksanslaget företages nu av

Kungl. Maj:t. I fråga om naturvetenskapliga skrifter inhämtas yttranden

från universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner och från

vetenskapsakademien. Någon avvägning mellan de olika kraven sker däremot

ej av sakkunnig myndighet. Att rättvist avväga naturvetenskapernas

krav gentemot de teologiska, juridiska, medicinska och humanistiska

vetenskapernas är givetvis ogörligt, men ej ens inom de olika ämnena och

ämnesgrupperna sker en sakkunnig prövning. Det synes därför kommittén

högeligen önskvärt, att det nuvarande allmänna lärdaverksanslaget uppdelas

i ett antal skilda anslag, varje anslag avsett för en grupp av någorlunda

samhöriga vetenskaper. Ett fullständigt genomförande av denna

princip fordrar givetvis en utredning av samtliga ämnens behov. Utan att

avvakta resultaten av en sådan utredning synes det dock kommittén möjligt

att utbryta anslaget till den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten.

Att frågan för naturvetenskapernas del löses oberoende av övriga

vetenskaper synes kommittén nödvändigt på grund av de naturvetenskapliga

publiceringsfrågornas särart och bortfallet av de tyska tidskrifterna.

Eljest riskeras också, att resultaten av den upprustning av de naturvetenskapliga

institutionerna, som möjliggjorts genom beslut av 1946 års riksdag,

ej kommer att bära frukt i den utsträckning, som avsetts.

Genom tillkomsten av forskningsråd för vissa ämnesgrupper, nu senast

genom beslutet om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd, har

den principen börjat bryta igenom i svensk förvaltning, att grupper av

samhöriga ämnen fått gemensamma anslag att disponeras av en sakkunnig

central instans. Så långt systemet hunnit prövas, synes det ha utfallit väh

Kommittén har därför funnit riktigt förorda att statsmakterna fortsätta på

den inslagna vägen och beträffande fördelningen av publiceringsanslagen

vidtaga motsvarande åtgärder.

Det synes kommittén som om följande väg försöksvis borde prövas. Beslut

om fördelningen av naturvetenskapernas publiceringsanslag fattas av

forskningsrådet. Liksom i fråga om forskningsanslag kan en viss maximigräns

fastställas, ovan vilken besluten skola underställas Kungl. Maj:ts

prövning. Med hänsyn till anslagets totala belopp och storleken av de normala

anslagskraven synes gränsen för rådets egen beslutanderätt böra sättas

vid 15 000 kronor. Någon åtskillnad på engångsanslag och periodiskt återkommande

anslag synes däremot ej erforderlig i detta fall, då alla anslag

få förutsättas beslutas för ett år åt gången. Då emellertid rådet icke förfogar

över biblioteks- och tryckeriteknisk sakkunskap och då åtskilliga

ämnen icke äro representerade i rådet synes anslagsfördelningen böra förberedas

av en nämnd, naturvetenskapliga publiceringsnämnden, bestående

av förutom rådets ordförande, 1—3 av dess ledamöter, en av rådet utsedd

biblioteksman, statskontorets tryckerikonsulent och ytterligare så, många

av rådet utsedda naturvetenskapsmän, företrädande i nämnden eljest orepresenterade

ämnesgrupper eller ämnen, att totala medlemsantalet blir 7.

Som sekreterare bör rådets sekreterare fungera. Normalt torde denna

nämnd behöva sammanträda blott en gång årligen vid uppgörande av för
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

slaget till årsanslag för publikationsserierna. För tillstyrkande av speciella

anslag vid andra tider på året, exempelvis till fristående publikationer,

torde i regel beslut kunna fattas genom överläggningar i annan ordning

mellan medlemmarna.

Vissa principer böra enligt kommitténs mening vara vägledande för

nämndens verksamhet i följd av den utredning och de synpunkter, som

ovan framlagts. Nämnden bör sålunda söka främja rationella publiceringsformer,

uppställa krav på en koncentrerad framställning och motverka en

onödigt dyrbar utstyrsel. Stor vikt bör läggas vid att främst stödja sådana

publikationer, som söka hålla en internationell standard och som ha en

internationell spridning. Härvid får givetvis icke förbises, att vissa områden

av naturvetenskapen ha ett mera utpräglat lokalt intresse, även om det

beträffande dessa — liksom beträffande övriga vetenskapsgrenar — bör

tillses, att skrifter, avsedda för en relativt liten läsekrets, ej få taga en

oproportionerligt stor del av publiceringsanslaget i anspråk. Lämpliga former

för arkivering av särskilt omfattande primärmaterial böra noga övervägas

som ett alternativ i vissa fall till tryckning. Lokala publikationer

förbehållna vissa institutioner böra stödjas endast i den män övertygande

skäl kunna presteras för deras berättigande, varvid publikationernas effektiva

spridning och ekonomi i jämförelse med gemensamma publikationsserier

bör vara avgörande. Vad prenumerationstidskrifter beträffar bör möjligheten

till samgående med övriga nordiska länder prövas, såsom en väg

att underlätta spridningen speciellt utomlands.

Anslagshöjningar till biblioteken böra snarast företagas för att sätta dem

i stånd att inlösa de hittillsvarande pliktexemplaren av diverse seriepublikationer.

Ett anslag bör slutligen beviljas för att bestrida kostnaderna för den ovan

föreslagna publiceringsnämndens sammanträden. Traktamenten, reseersättningar

och arvoden för särskilda uppdrag böra utgå till nämndens ledamöter

enligt samma grunder som gälla för naturvetenskapliga forskningsrådet.

Härför torde böra beräknas ett anslag på 3 000 kronor per år.

Kommittén har icke ingått i en uttömmande detaljgranskning av de olika

naturvetenskapliga ämnenas behov av publiceringsserier. I vissa fall har

kommittén dock rekommenderat åtgärder för startande av nya tidskrifter

nämligen dels för ämnen, där antingen sådana tidigare saknats hos oss eller

där tryckning tidigare huvudsakligen skett i tyska serier, dels ock för

ämnesgrenar, som ansetts behöva speciella publikationsserier. Sålunda tillstyrkes

startandet av skandinaviska tidskrifter för cellfysiologi, ekologi,

kemi, paleontologi och växtfysiologi. Vidare rekommenderas en reorganisering

av den nuvarande »Acta Zoologica». Nu nämnda tidskrifter syntes

böra komma i åtnjutande av ett sammanlagt årligt statsbidrag å 66 000

kronor. Kostnaderna härför vore inräknat i det förutnämnda, av kommittén

förordade anslaget. Beträffande nämnda ämnestidskrifter anför kommittén

bland annat följande.

I samtliga ovan nämnda fack ha önskemål framlagts om grundande av

skandinaviska tidskrifter, d. v. s. tidskrifter, utgivna och redigerade av en

redaktionskommitté, bestående av medlemmar från de olika skandinaviska

länderna och med företräde till publicering för skandinaviska eller i Skan
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

dinavien verksamma forskare men i övrigt av fullt internationell läggning.

Tidskrifter av denna typ ha tidigare blott i mycket ringa utsträckning förekommit

inom naturvetenskaperna men äro inom medicinen välbekanta och

ha där visat sig på ett utomordentligt sätt fylla viktiga uppgifter. Kommittén

är också förvissad om att de skola visa sig lämpliga för de ämnen,

där sådana tidskrifter nu föreslagits. Tidskrifterna äro tänkta att i främsta

rummet finansieras genom prenumerationsavgifter, men äro dock, särskilt

vid starten, i behov av statsbidrag. I flera fall torde sådant ej heller senare

kunna helt undvaras. Principiellt är kommittén av den uppfattningen, att

bidrag böra utgå från samtliga i tidskriftens redaktion företrädda länder

och att bidragen till storleken böra vara någorlunda proportionella mot

respektive länders andel i tidskriftens totala sidantal. När det gäller vissa

tidskrifter, såsom i cellfysiologi och zoologi, är det ännu svårt att överblicka

hur stor del av dessa, som komma att tagas i anspråk av grannländerna.

Det förefaller därför lämpligt, att i avvaktan på vidare erfarenheter och

fortsatta förhandlingar tidskrifterna startas med uteslutande svenskt bidrag.

Kommittén rekommenderar i vissa fall en rationalisering av de nuvarande

formerna för publicering och anför i detta hänseende bland annat:

Det synes i allmänhet eftersträvansvärt att söka koncentrera arbetena

inom ett visst ämne eller ett ämnesområde till huvudsakligen en central

tidskrift, vilken tidskrift bör ha utsikt — därest den är väl redigerad — att

ernå en betydande spridning genom prenumeration och att ge svensk (respektive

skandinavisk) vetenskap bättre möjligheter än hittills att hävda

sin internationella ställning.

I fråga om publikationsserier, som väsentligen bygga på spridning genom

byte, kunna sammanslagningar medföra olägenheter genom att försvara

bibliotekens och institutionernas bytesförvärv av främmande publikationer.

Vidare kan en sammanslagning till större tidskrifter ibland medföra ökade

redigeringskostnader, då mindre tidskrifters redaktörer ofta ha intet eller

ett mycket anspråkslöst arvode, under det att en större tidskrift däremot

givetvis måste lämna redaktören en verklig ersättning för hans arbete. De

ökade redigeringskostnaderna kunna emellertid motverkas genom att en

större tidskrift kan ernå större spridning och därigenom få ökade inkomster.

I vad mån fördelar och nackdelar överväga torde behöva noggrant prövas

i varje enskilt fall.

Publikationsserier från enstaka institutioner synas endast bora lorekomma,

då särskilda skäl därtill föreligga. Om det i framtiden blir bättre

sörjt för den vetenskapliga publiceringen, torde behovet av sådana serier

bli i hög grad minskat. Det synes självklart, att dylika institutionssencr

böra vara av monografiseriekaraktär och salunda endast upptaga arbeten,

som på grund av ämnets natur maste bli omfångsrika. Övriga arbeten böra

sålunda ingå i tidskrifter.

Kommittén framhåller vidare, att den föreslagna centrala naturvetenskapliga

publiceringsnämnden borde komma att erhålla en god överblick

över de naturvetenskapliga publiceringsproblemen, och det syntes böra ankomma

på denna att, där den sa funne påkallat, taga initiativ till detaljutredningar

av dylika frågor och att framlägga de förslag, vartill dessa

kunde ge anledning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Remissyttranden.

Lppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga sektion tillstyrker

livligt kommitténs förslag. Sektionen föreslår, att översättningskostnaderna

mera regelbundet måtte få bestridas från publiceringsanslaget och att detta

med hänsyn härtill måtte från början sättas högre än som föreslagits. Sektionen

skulle finna det föga rationellt, om de publikationsserier, som vissa

institutioner i Uppsala sedan gammalt utgåve, skulle nedläggas.

Lunds universitets matematisk-naturvetenskapliga sektion instämmer

helt i kommittéförslaget. Detsamma gör matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen vid Stockholms högskola, dock under framhållande, att kostnader

för översättning och illustrationsmateriel i regel ej kunde bestridas

av vederbörande institutioner själva.

Kanslern, som i huvudsak ansluter sig till kommitténs förslag, anför

bland annat följande.

, anser mig i allt väsentligt kunna giva min anslutning till kommitténs

ifrågavarande förslag och vill understryka, att det av kommittén föreslagna

anslaget icke synes mig vara för högt utmätt. I anslutning till vad

matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Uppsala därom

anfört finner även jag skäl tala för att jämväl kostnaderna för översättningar

mera regelbundet komma att bestridas från publiceringsanslaget.

Någon höjning på grund härav av anslaget anser jag mig likväl icke för

närvarande böra ifrågasätta. Erfarenheten torde få utvisa huruvida anslaget

med ett belopp av 300 000 kronor för budgetår befinnes lämpligt

avvägt eller om höjning framdeles kan anses befogad.

Forskningskommittén har ansett, att fördelningen av ifrågavarande

publiceringsanslag borde försöksvis anförtros åt det naturvetenskapliga

forskningsrådet. Ärendena borde emellertid förberedas av en särskild nämnd

— naturvetenskapliga publiceringsnämnden — bestående av förutom rådets

ordförande, en till tre av rådets ledamöter, en av rådet utsedd biblioteksman,

statskontorets tryckerikonsulent och ytterligare så många av rådet

utsedda naturvetenskapsmän, företrädande i nämnden eljest orepresenterade

ämnesgrupper eller ämnen, att totala medlemsantalet bleve sju.

Rådets sekreterare skulle tillika fungera som nämndens sekreterare.

. Gränsen för rådets egen beslutanderätt beträffande storleken av publiceringsbidrag

skulle sättas vid 15 000 kronor. Beviljande av högre belopp

skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Jag har för min del icke funnit anledning till erinran mot kommitténs

ifrågavarande förslag. I detta sammanhang anser jag mig böra erinra, att

Kungl. Maj:t föreslagit innevarande års riksdag (sjunde huvudtiteln) att

i stället för befattningen som tryckerikonsulent hos statskontoret skulle hos

ämbetsverket inrättas en befattning som tryckeriintendent. Därest detta

förslag vinner riksdagens bifall torde alltså innehavaren av sistnämnda befattning

böra tillhöra publiceringsnämnden.

Vetenskapsakademien finner kommitténs förslag synnerligen välbetänkt.

Det föreslagna beloppet borde betraktas som ett minimibelopp. Nu rådande

publikationssvårigheter gjorde det synnerligen angeläget, att det föreslagna

anslaget ställdes till förfogande snarast möjligt. Inom den föreslagna kost
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

nadsramen borde naturvetenskapliga forskningsrådet sedermera få träffa

erforderliga avgöranden angående publikationsformerna under medverkan

av den föreslagna publikationsnämnden, vars inrättande akademien livligt

tillstyrkte. Beträffande riksmuseets skrifter ville akademien betona vikten

av att medel snarast beviljades men att formen för publiceringen icke fastställdes

förrän samråd ägt rum mellan akademien och forskningsrådet om

förhållandet till akademiens nuvarande publikationsserier. Under tiden

borde det erforderliga beloppet av 65 000 kronor tills vidare få användas

för publikation i de nuvarande serierna.

Statskontoret anför i huvudsak följande.

Vad angår frågan om åtgärder för stödjande av vetenskaplig publiceringsverksamhet,

vill statskontoret framhålla, att detta spörsmål icke bör

lösas isolerat för naturvetenskapernas del. 1945 års universitetsberedning

har inskränkt sig till att behandla frågan om statsbidrag till tryckning av

doktorsavhandlingar. En utredning med förslag om statsanslag till andra

publikationer inom de av beredningen närmast företrädda vetenskaperna

torde dock vara att förvänta. De medicinska högskolornas organisationskommitté

har förklarat sig vilja avvakta naturvetenskapliga forskningskommitténs

nu framlagda och universitetsberedningens kommande utredningar,

innan förslag om publiceringsverksamhetens ordnande vid de medicinska

lärosätena utarbetas. Med hänsyn till vikten av att förevarande

spörsmål avgöres i ett sammanhang för samtliga berörda ämnesområden,

synes det önskvärt, att universitetsberedningens och organisationskommitténs

ifrågavarande undersökningar avslutas snarast möjligt.

Rätten att besluta om fördelningen av det föreslagna naturvetenskapernas

publiceringsanslag skulle enligt kommitténs mening tillkomma naturvetenskapliga

forskningsrådet; beslut om beviljande av anslag å mer än

15 000 kronor skulle dock underställas Kungl. Maj:t. Med anledning härav

vill statskontoret — liksom tidigare vid olika tillfällen, då liknande förslag

framkommit — framhålla, att beslutanderätten i fråga om anslagsdispositionen

under alla omständigheter bör förbehållas Kungl. Maj:t.

Statskontoret framhåller vidare, att frågan om statsbidrag till naturhistoriska

riksmuseet för publicering av dess vetenskapliga produktion i

vetenskapsakademiens skriftserier, vilka huvudsakligen finansierades genom

inkomsterna av almanacksprivilegiet, icke borde upptagas till prövning

förrän akademiens egna ekonomiska resurser klarlagts genom särskild

utredning.

1945 års universitetsberedning, som tillstyrker det föreslagna anslaget å

300 000 kronor, påpekar, att naturvetenskapliga forskningskommittén —

liksom beredningen — ej ingått på frågan om bidrag till tryckning av naturvetenskapliga

doktorsavhandlingar av nu gängse typ, i den mån dylika

alltjämt komme att publiceras, vilket säkerligen bleve fallet inom vissa

ämnen, såsom biologi och geografi. Härom anför beredningen bland annat:

Beredningen vill erinra om att den för de teologiska, juridiska och humanistiska

avhandlingarna föreslagit ett statligt tryckningsbidrag motsva
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

rande 75 procent av författarens tryckningskostnader, varvid det nuvarande

systemet med särskilda anslag till ersättning för pliktexemplar skulle

upphöra. Samma normer böra enligt beredningens mening gälla för avhandlingar

i naturvetenskapliga och medicinska ämnen, och för avhandlingar av

nu gängse typ torde dessa normer även inom dessa områden kunna tilllämpas

utan större svårighet. Någon utredning rörande storleken av det

anslag som skulle erfordras härför föreligger emellertid icke och torde för

de naturvetenskapliga avhandlingarnas vidkommande ej heller erfordras,

emedan forskningskommittén i den utredning över de naturvetenskapliga

publiceringsförhållandena, som ligger till grund för kommitténs förslag angående

ett gemensamt statsanslag för den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten,

inkluderat gradualavhandlingarna. Enär man kan utgå ifrån,

att det stora flertalet naturvetenskapliga avhandlingar av nu gängse typ

kommer att publiceras i de förefintliga publikationsserierna, synes statsbidraget

till dessa avhandlingar i överensstämmelse med forskningskommitténs

principiella ståndpunkt lämpligen böra utgå i form av ett effektivt

stöd åt publikationsserierna. Enligt beredningens uppfattning böra publikationsserierna

med statsmedel svara för 75 procent av de totala tryckningskostnaderna

för de i dem ingående gradualavhandlingarna, varvid

även pliktexemplaren inräknats i upplagan. I de säkerligen fåtaliga fall, då

en naturvetenskaplig gradualavhandling icke har kunnat publiceras i en

statsunderstödd tidskrift eller publikationsserie, synes bidraget böra utanordnas

direkt till författaren efter prövning av den naturvetenskapliga

publiceringsnämnden.

Om statsbidraget till doktorsavhandlingar av nuvarande typ i enlighet

med beredningens förslag fastställes utgöra 75 procent av tryckningskostnaderna,

måste gradualavhandlingar som publicerats successivt i detta

hänseende intaga en särställning. Det torde nämligen vara omöjligt att för

sådana tidskriftsuppsatser, som senare komma att tillsammans utgöra en

doktorsavhandling, tillämpa andra principer än för vetenskapliga tidskriftspublikationer

överhuvud, i synnerhet som en doktorand icke alltid kan

förutse, vilka arbeten han senare skall framlägga vid sin disputation. Beredningen

vill därför biträda forskningskommitténs förslag att dessa arbeten

publiceras utan särskilda kostnader för författaren. Å andra sidan har

beredningen i annat sammanhang föreslagit, att utöver de tidigare publicerade

uppsatserna vid disputationen skulle krävas en kort sammanfattning

bland annat innehållande en fixering av problemställningen i dess helhet

jämte redogörelse för de vunna resultaten. Enligt universitetsberedningens

åsikt borde den sammanfattande skriften anses utgöra avhandlingen i formell

mening, av vilken stadgat antal pliktexemplar skulle avlämnas.

Enär författare till gradualavhandlingar av nu gängse typ enligt det

ovan framförda förslaget generellt böra erlägga 25 procent av tryckningskostnaderna

för hela upplagan inklusive pliktexemplaren, synes det synnerligen

skäligt att doktorand, som utan egna kostnader disputerar på

etappvis framlagda resultat, i gengäld får helt bekosta tryckningen av sammanfattningen

för pliktexemplaren. Trots detta torde den senare bli ekonomiskt

gynnad i jämförelse med dem som disputera på en avhandling av

nuvarande typ. Inom områden, i vilka det successiva publiceringssättet

överhuvud är möjligt, synes emellertid denna uppmuntran vara enbart

av godo.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘2,12.

Även styrelsen för Sveriges förenade studentkårer förutsätter, att doktorsavhandlingar

av hittills gängse typ i naturvetenskapliga ämnen komma

i åtnjutande av de förmåner, som universitetsberedningen förordat för

doktorsavhandlingar i humanistiska ämnen. Styrelsen anser önskvärt, att

en av styrelsen utsedd representant för doktoranderna skall ingå i den föreslagna

publiceringsnämnden.

Tillstyrkande remissyttranden ha vidare inkommit från styrelserna för

de tekniska högskolorna, ingeniörsvetenskapsakademien, Sveriges docentförbund

med flera sammanslutningar. Geologiska föreningen har framhållit

behovet av väsentligt ökade bidrag av allmänna medel för uppehållande av

föreningens »förhandlingar» som ledande geologisk tidskrift.

De genomgripande åtgärder för främjande av vetenskaplig forskning

inom landet, som inletts, måste givetvis även innefatta åtgärder för forskningsresultatens

publicering. I detta avseende föreligger utredning och förslag

för närvarande — om man bortser från den specialfråga som doktorsavhandlingarna

utgöra — endast beträffande det naturvetenskapliga området.

Såsom statskontoret framhållit, hade det givetvis varit fördelaktigt,

om ställning i ett sammanhang kunnat tagas till spörsmålet om den vetenskapliga

publiceringsverksamheten i hela dess vidd. Med hänsyn till det

brydsamma läge, som för närvarande råder, icke minst till följd av de

starkt ökade tryckningskostnaderna och det totala bortfallet av publiceringsmöjligheterna

i tyska tidskrifter och seriepublikationer, anser jag mig

dock icke kunna underlåta att redan nu till prövning upptaga naturvetenskapliga

forskningskommitténs ifrågavarande förslag. Jag vill också i detta

sammanhang erinra om, att upprustningen för de naturvetenskapliga universitetsinstitutionernas

del inletts tidigare än för de övriga.

Behovet av ett kraftigt ökat understöd från statens sida till främjande

av den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten har icke från något

håll bestritts i samband med remissbehandlingen av kommittéförslaget.

Tvärtom understrykes allmänt den trängande angelägenheten av genomgripande

åtgärder och betonas, att det föreslagna anslagsbeloppet, 300 000

kronor, snarare vore för lågt än för högt beräknat. Jag har för egen del

icke ansett mig kunna rikta någon erinran mot beloppets storlek utan tillstyrker,

att för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 300 000

kronor för ifrågavarande ändamål.

Jag förutsätter härvid, att särskilda medel utöver nämnda anslag icke anvisas

såsom bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar i naturvetenskapliga

ämnen. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat med avseende

på formerna för doktorsavhandlingars publicering torde det komma att bli

vanligt, att naturvetenskapliga doktorsavhandlingar i monografiform av

hittills gängse typ ersättas med ett större eller mindre antal smärre avhandlingar,

som inflyta i tidskrifter och andra periodiska publikationer utan

Departe
mentschefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

särskilda tryckningskostnader för författaren. Jag förutsätter, att den sammanfattning

av tidigare publicerade arbeten, som i sådant fall kan komma

att krävas såsom »doktorsavhandling», icke kommer att draga mera betydande

tryckningskostnader. Jag är ense med universitetsberedningen

därom, att dessa kostnader böra avila doktoranden; detta lärer i varje

fall böra bli regel. Hinder bör dock ej föreligga för att undantagsvis

bidrag till tryckningskostnaderna lämnas i dessa fall, om särskilda

skäl därtill föreligga. Bidraget bör i så fall maximeras till högst 75 procent

av kostnaderna. I vissa fall — kanske icke så få — torde doktorsavhandlingar

av nu vanlig typ emellertid alltjämt komma att publiceras i naturvetenskapliga

ämnen. Liksom universitetsberedningen förordar jag, att

tryckningsbidrag i dylika fall lämnas efter samma grunder som jag i det

föregående förordat i fråga om avhandlingar i humanistiska med flera

ämnen, både när avhandlingen inflyter i en tidskrift eller annan seriepublikation

och när den tryckes fristående.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till de av kommittén angivna allmänna

riktlinjerna för statens understöd åt naturvetenskaplig publiceringsverksamhet.

Det synes sålunda rationellt, att en koncentration till centrala facktidskrifter

eftersträvas i syfte att söka ernå en så stabil ekonomisk grundval

som möjligt för publikationen i fråga och samtidigt vinna en erkänd

internationell ställning åt vederbörande publikation. Ett interskandinaviskt

samarbete synes även i hög grad eftersträvansvärt. Även i fråga om önskvärdheten

av en reglering av leveransplikten ansluter jag mig till vad kommittén

anfört och förutsätter sålunda, att den anslagsfördelande myndigheten

har sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål.

Kostnaderna för tryckning av vetenskapliga avhandlingar åtföljas ofta

av dryga kostnader för översättning eller språkgranskning samt för illustrationsmaterial

in. in. Jag räknar liksom kommittén med, att vederbörande

institutioner i allmänhet skola kunna svara för dessa kostnader, vilket

emellertid icke bör utesluta, att bidrag till kostnader även av denna typ

kunna få lämnas från det av mig förordade anslaget, om skäl därtill visas

föreligga. . yj

Kommittén har räknat med, att en relativt betydande del — omkring

65 000 kronor — av det förordade anslaget skulle erfordras för publicering

av arbeten från naturhistoriska riksmuseet. Kommittén har härvid utgått

från, att nämnda belopp skulle avse bidrag till utgivande av vetenskapsakademiens

publikationsserier, vari omkring % av riksmuseets vetenskapliga

produktion ansetts böra redovisas. Statskontoret har invänt, att statsbidrag

till vetenskapsakademien icke borde lämnas med mindre det genom

särskild utredning visades, att akademiens egna ekonomiska resurser vore

otillräckliga. Invändningen har givetvis fog för sig. Å andra sidan är riksmuseet

en statlig forskningsanstalt och det synes böra ankomma på statsmakterna

att tillse, att museet förfogar över tillräckliga publikationsmöjlig
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

heter. Med hänsyn härtill anser jag, att akademien icke bör uteslutas från

möjligheten att erhålla bidrag från ifrågavarande anslag. Dock bör den

anslagsbeviljande myndigheten kräva en noggrann utredning rörande akademiens

egna ekonomiska resurser, innan bidrag beviljas.

Kommittén har föreslagit, att det ifrågasatta anslaget skulle fördelas av

naturvetenskapliga forskningsrådet, varvid dock beslut om bidrag på över

15 000 kronor skulle underställas Kungl. Maj:t. Anslagsfrågorna skulle

beredas av en särskild naturvetenskaplig publiceringsnämnd, bestående av

representanter för rådet och i rådet orepresenterade ämnen eller ämnesgrupper

jämte tryckeriteknisk sakkunskap. Ifrågavarande förslag, som vunnit

allmän anslutning, anser jag mig böra biträda. Med anledning av vad

statskontoret anfört förordar jag dock, att gränsen för forskningsrådets

beslutanderätt sättes vid 10 000 kronor.

Det centrala organet för naturvetenskapliga publiceringsfrågor torde kunna

få en avsevärd betydelse för främjande av en rationalisering av publiceringsverksamheten.

Centralorganet bör kunna tjäna som rådgivande och

initiativtagande instans och bör icke blott se som sin uppgift att fördela

ifrågavarande anslagsmedel. Icke minst bör det kunna främja en välbehövlig

ökning av det svenska läroboks- och handboksbeståndet.

Kostnaderna för den ökade verksamhet, som vid bifall till vad jag sålunda

förordat kommer att falla på naturvetenskapliga forskningsrådet och

den till rådet anknutna naturvetenskapliga publiceringsnämnden, torde få

bestridas från förslagsanslaget till Statens naturvetenskapliga forskningsråd:

Förvaltningskostnader i enlighet med grunder, som fastställas av

Kungl. Maj:t på förslag av rådet.

Det av mig tillstyrkta anslaget å 300 000 kronor torde böra anvisas såsom

reservationsanslag under rubriken »Statens naturvetenskapliga forskningsråd:

Naturvetenskaplig publiceringsverksamhet». Jag förutsätter, att

anslaget till tidskrifter, lärda verk och läroböcker icke hädanefter belastas

med utgifter för understöd åt naturvetenskapliga publikationer av den typ,

för vilket det ifrågasatta nya anslaget är avsett. Jag återkommer härtill i

det följande.

4 — Dihang till riksdagens ■protokoll lDIfl.

1 samt. Nr 272.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Departe
mentschefen.

V. Biträdande lärare.

Inledning.

Såväl universitetsberedningen som socialvetenskapliga forskningskommittén

och de medicinska högskolornas organisationskommitté ha behandlat

frågan om biträdande lärare. Socialvetenskapliga forskningskommittén

har emellertid icke funnit anledning att mer i detalj ingå på frågan om

de regler, som borde gälla för dessa lärares anställningsförhållanden, löneförmåner

etc., utan har hänvisat till universitetsberedningens förslag beträffande

dessa spörsmål. De av forskningskommittén föreslagna biträdande

lärartjänsterna avse samtliga samma befattningskategori, som av universitetsberedningen

benämnts »preceptorer». De biträdande lärarna inom de

medicinska fakulteterna äro däremot på ett mycket växlande sätt inordnade

i högskoleorganisationen. Redan nu finnes ett stort antal sådana

lärare med växlande arvoden alltefter undervisningens omfattning.

I detta sammanhang ämnar jag anmäla universitetsberedningens förslag

beträffande olika typer av biträdande lärarbefattningar. Däremot torde de

av medicinska högskolornas organisationskommitté föreslagna biträdande

lärartjänsterna, vilka icke motsvara de av universitetsberedningen föreslagna

preceptoraten, böra upptagas till behandling i samband med organisationskommitténs

övriga förslag till befattningar inom de medicinska

fakulteterna. Jag återkommer härtill i ett följande avsnitt.

Nuvarande förhållanden.

Lärarstaben vid universiteten är för närvarande sammansatt av huvudsakligen

följande befattningstyper:

professorer,

laboratorer (i vissa fall benämnda prosektorer, observatörer etc.),

docenter (docentstipendiater),

biträdande lärare,

universitetslektorer i främmande språk,

assistenter och

amanuenser.

Därjämte äro under avlöningsanslagens arvodesposter uppförda åtskilliga

arvoden för ledande av kurser av skiftande slag. Befattningar av speciell

typ äro vidare universitetslektoraten i svenska språket (»pedagogiska

lektorat»).

Professurerna samt befattningarna som amanuenser behöva i detta sammanhang

icke närmare beröras. Till docenterna återkommer jag senare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Laboraturerna (prosekturerna etc.) äro ordinarie befattningar. De äro förenade

med tjänste- och familjepension och tillsättas efter i stort sett samma

grunder som professurer. Lönen är 6 000 kronor, vartill komma 3 000

kronor i tjänstgöringspenningar. Två ålderstillägg finnas å vartdera 500

kronor, vilka utgå efter 5 respektive 10 år. Härtill komma dyrtidstillägg,

kristillägg, provisorisk avlöningsförstärkning och — för innevarande budgetår

— provisoriskt lönetillägg. Begynnelselönen utgör med nämnda tilllägg,

beräknade efter indexläget under första kvartalet 1947, 13 454 kronor

eller, om pensionsavdragen (693 kronor) frånräknas, 12 761 kronor.

Slutlönen utgör ett 1 000 kronor högre belopp.

Befattningar av laboratorstyp finnas för närvarande

endast i medicinska och naturvetenskapliga

ämnen.

Biträdande lärartjänster finnas av två typer: sådana som ha karaktär av

huvudsyssla och sådana som avsetts utgöra en b i s y s s 1 a. De senare

skola här icke närmare beröras; de äro jämförbara med förutnämnda kursarvoden

och förekomma särskilt inom medicinska fakulteterna. Huvudtypen

av tjänsterna som biträdande lärare bildas av dem, som ha karaktär

av huvudsyssla. Dylika befattningar förekomma inom alla fakulteter. Till

de medicinska fakulteterna återkommer jag i det följande. Vid övriga

fakulteter finnas för närvarande följande befattningar av ifrågavarande

slag:

T7 7 Arvode

Uppsala. kronor

Biträdande lärare i religionshistoria...................... 8 600

» » i nationalekonomi..................... 8 600

» »i geografi............................ 8 600

» »i matematik.......................... 8 600

» »i botanik, särskilt fysiologi och anatomi .... 8 600

» »i fysik ............................. 8 600

» » i mekanik och matematisk fysik.......... 8 600

» »i zoologi, särskilt jämförande anatomi och

histologi........................... 8 600

Lund.

Biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt.......... 10 900

» » i geografi............................ 8 600

» »i matematik.......................... 8 600

» » i botanik, särskilt fysiologi och anatomi .... 8 600

» »i fysik............................... 8 600

» » i allmän genetik...................... 8 600

» » i fysikalisk kemi...................... 8 600

» » i analytisk kemi...................... 8 600

» » i mekanik och matematisk fysik.......... 8 600

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Samtliga nu uppräknade biträdande lärare, av vilka flertalet tillkommit

genom beslut av 1946 års riksdag, åtnjuta för innevarande budgetår ett

provisoriskt lönetillägg av 660 kronor, varför arvodet uppgår till 9 260

kronor (i ett fall 11 560 kronor). Före den i fjol beslutade höjningen av

docentstipendierna voro de biträdande lärarna (utom i vissa undantagsfall)

i lönehänseende jämställda med docentstipendiaterna.

De biträdande lärarna förordnas av kanslern för högst 3 år (för närvarande

1 år) i sänder på förslag av vederbörande sektion eller fakultet.

Kanslern meddelar även bestämmelser rörande deras tjänstgöringsskyldighet,

som för närvarande uppgår till 6 veckotimmar. Undervisningen är

huvudsakligen av propedeutisk art.

Vid framläggandet i propositionen 1946: 273 av förslag om inrättande av

ett antal biträdande lärarbefattningar i naturvetenskapliga ämnen uttalade

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet som sin uppfattning, att

biträdande lärare borde anställas i de fall då behov förelåge av att från en

professor avlasta en del av den rent elementära undervisningen. Däremot

uppsköt departementschefen sitt ställningstagande till frågan om eventuell

ändring av de biträdande lärarnas anställningsvillkor och undervisningsskyldighet

samt förfarandet vid tillsättning av dessa befattningar i avvaktan

på utredning och förslag av universitetsberedningen.

En speciell grupp av typen biträdande lärare, fattad i mera vidsträckt

bemärkelse, utgöres av universitetslektorerna i främmande språk. Dylika

lektorat finnas i tyska, engelska och franska språken, vid universitetet i

Uppsala därjämte i danska och ryska språken. Deras arvoden uppgå till

9 500 kronor, vartill kommer provisoriskt arvodestillägg med 660 kronor.

Universitetslektorerna i svenska språket åtnjuta i arvode 9 500 kronor

samt, därest de äro lärare vid andra läroanstalter (vilket för närvarande är

fallet) arvodesfyllnad med så stort belopp som svarar mot vad de avstå

vid sistnämnda befattningar. Beträffande dessa befattningar yttrar universitetsberedningen:
Lektorerna

i svenska språket ha till uppgift att bestrida den del av undervisningen

i ämnet nordiska språk, som har till föremål den muntliga och

skriftliga behandlingen av modersmålet. De skola under lästerminerna

undervisa 12 timmar i veckan, varvid dock humanistiska sektionen på

framställning av vederbörande ämnesprofessorer, därest ur undervisningens

synpunkt dubblering av de av lektorn hållna kurserna ej är erforderlig eller

av annan anledning undervisning i denna utsträckning icke kräves, kan

medgiva nedsättning i undervisningsskyldigheten intill 6 timmar i veckan.

Dylik nedsättning är för närvarande i full utsträckning medgiven de båda

lektorerna i Uppsala och Lund. För behörighet till befattningen fordras att

ha avlagt disputationsprov inom området för nordiska språk, att äga erkänt

framstående undervisningsskicklighet som modersmålslärare vid gymnasium

eller seminarium samt att äga utmärkt förmåga att behandla svenska

språket i tal och skrift. Lektorn förordnas av kanslern för en tid av högst

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

3 år i sänder på förslag av humanistiska sektionen, som äger att dessförinnan

kungöra befattningen ledig till ansökan, men blott om den finner

skäl därtill föreligga. Sedan dessa befattningar inrättades 1935, har ingen

av dem bytt innehavare.

Assistenter åtnjuta, om de äro förste assistenter, arvoden å 7 200 kronor

jämte provisoriskt arvodestillägg å 480 kronor. Andre assistenternas arvode

uppgår till 6 000 kronor jämte 480 kronor i provisoriskt arvodestillägg.

Tjänstgöringsskyldigheten utgör i medeltal 5 timmar om dagen under

arbetsåret.

Tidigare förslag.

Naturvetenskapliga forskning skommittén föreslog i sitt första betänkande

(stat, off. utr. 1945: 48) en ökning av antalet biträdande lärare under hänvisning

till nödvändigheten att skapa befattningar, som kunde avlasta de

högst kvalificerade forskarna från en del av den elementära undervisningen.

Enligt forskningskommittén borde vid tillsättningen av dessa lärarbefattningar

undervisningsskickligheten som befordringsgrund jämställas med de

vetenskapliga meriterna. All universitetsundervisning måste vara förknippad

med aktiv forskning, varför de biträdande lärarnas ej borde överstiga

4 föreläsningstimmar i veckan. Befattningarna borde enligt kommitténs

mening konstrueras så, att de ej bytte innehavare för ofta, och de borde

vara förenade med tjänste- och familjepension. I sina kostnadsberäkningar

utgick kommittén från de år 1945 gällande arvodena (8 600 kronor), men

ansåg, att man måste giva de biträdande lärarna en avsevärt bättre ställning

än hittills.

Till universitetsberedningen ha vidare från lärare och studenter vid universitet

och högskolor framförts flera förslag om upprättande av biträdande

lärarbefattningar. De biträdande lärare, som härvid åsyftats, ha

emellertid varit av ganska olika typ. En sådan typ kunde närmast hänföras

till assistentklassen vad beträffar undervisning och kompetensgrad. En

annan typ motsvarade närmast de nuvarande biträdande lärarna i snävare

mening. I allmänhet har man krävt relativt kvalificerad undervisning av

de föreslagna befattningshavarna och lön motsvarande storleken av ett

docentstipendium efter den av 1946 års riksdag företagna provisoriska förhöjningen

av docentstipendierna. Man har i allmänhet förutsatt förordnande

på viss tid. I några enstaka fall har man dock tänkt sig fast anställda

biträdande lärare av laboratorstyp inom den humanistiska sektionen.

Dessa tjänster voro då tänkta såsom ersättning för professurer. Några

ämnesrepresentanter ha även uttryckt önskemål om lektorer för viss grundläggande

del av undervisningen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Sakkunnig förslag et.

Universitetsberedningen liar funnit behovet av akademiska lärare av

olika kompetensgrader och med olika arbetsuppgifter vid sidan av professorerna

vara betydande inom de av beredningen behandlade fakulteterna.

Även socialvetenskapliga forskning skommittén har understrukit det starka

behovet av biträdande lärare inom de socialvetenskapliga ämnena. Enligt

beredningen behövas dylika hjälpkrafter dels för att ombesörja en del av

den undervisning och examination, som nu åligger professorerna, dels även

för att bestrida rent elementär undervisning. Utom det gagn dessa befattningar

avses att medföra för undervisningen, skola de även främja den

vetenskapliga forskningen, ej minst genom att giva yngre vetenskapsmän

möjlighet att uppehålla sig vid universitet och högskolor, även då de icke

äro stipendiater.

Utöver laboratorsgruppen har beredningen ansett sig kunna urskilja tre

önskvärda typer av lägre akademiska lärare, nämligen biträdande lärare

(»preceptorer») på ett något mera kvalificerat plan än de nuvarande,

assistenter och lektorer, de senare avsedda för pedagogisk utbildning på ett

elementärt vetenskapligt plan.

Biträdande lärare eller preceptorer. Universitetsberedningen

föreslår, att de nuvarande biträdande lärarbefattningarna med en

avlöning av 9 260 kronor för år ombildas till befattningar av en typ, som

hittills icke finnes företrädd. Innehavarna av dessa befattningar föreslås

erhålla titeln »preceptor». Befattningarna kunde även betecknas såsom biträdande

lärarbefattningar och innehavarna, när de hava docentkompetens,

tituleras docenter. Beredningen uppställer icke några formellt angivna

kompetensfordringar. Önskvärt anses dock vara, att till preceptorer förvärvas

personer, som ådagalagt både framstående vetenskaplig skicklighet

och framstående undervisningsskicklighet. Som allmän norm angives god

docentkompetens.

Preceptoraten föreslås bli arvodesbefattningar, som skulle tillsättas för

3 år av kanslern efter yttrande av vederbörande fakultet eller sektion, och

med en lön, som inklusive dyrtidstillägg och kristillägg skulle överstiga

docentstipendium för nytillträdande stipendiat med 1 800 kronor för år.

Beredningen förutsätter emellertid, att utredning kommer till stånd rörande

befattningarnas förenande med tjänste- och familjepension. Beträffande preceptorerna

har beredningen vidare anfört i huvudsak följande.

De nuvarande biträdande lärarbefattningarna äro enligt beredningens

uppfattning ej av den karaktär, att de kunna fylla den viktiga uppgiften

att övertaga en avsevärd del av professorernas undervisningsbörda. De äro

nästan helt inriktade på propedeutisk undervisning, 6 timmar i veckan.

Detta och den därmed sammanhängande blygsamma avlöningen gör ifrågavarande

lärarbefattningar mindre tilldragande för kvalificerade vetenskapsmän

än som är önskvärt ur universitetsundervisningens synpunkt. Härtill

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. May.ts proposition nr 272.

har även bidragit, att undervisningen varit relativt krävande utan att detta

kompenserats av motsvarande förmåner i de biträdande lärarnas tjänsteställning.

Man kan konstatera en viss utvecklingstendens i riktning mot ett

sänkande av de biträdande lärarnas kompetens, då såväl docentstipendier

som läroverkslektorat måste te sig avsevärt mera lockande än dessa befattningar.

Under de senaste åren har det i flertalet fall icke visat sig möjligt

att besätta biträdande lärarposterna med personer, som avlagt disputationsprov.

För att kunna fylla de uppgifter, som äro tilltänkta preceptorerna, måste

dessa äga ganska höga kvalifikationer. Då de skola övertaga en del av professorernas

nuvarande undervisning, måste de vara aktiva vetenskapsmän,

som i likhet med docentstipendiater och professorer kunna låta undervisning

och forskning växelvis stimulera varandra. Härav följer, att deras

undervisningsbörda ej får vara alltför betungande. Slutligen måste det även

åligga preceptorerna att utöver föreläsningar och kurser förrätta examination

i erforderlig omfattning. Med hänsyn till dessa omständigheter har beredningen

tvekat, om icke den av naturvetenskapliga forskningskommittén

föreslagna undervisningen av 4 föreläsningstimmar i veckan vore väl dryg.

Då emellertid samma antal föreläsningstimmar åligger professorerna, vilkas

undervisning och examination delvis måste vara mera krävande än preceptorernas,

anser sig beredningen kunna stanna för förslaget, att preceptorerna

böra åläggas en undervisning motsvarande 4 föreläsningstimmar i

veckan samt skyldighet att förrätta examination inom sitt ämne i den utsträckning

vederbörande fakultet eller sektion bestämmer. I enlighet med

de bestämmelser, som nu gälla för biträdande lärare i nationalekonomi och

geografi, skall en propedeutisk undervisning av 6 timmar i veckan anses

motsvara de 4 timmarna vetenskaplig undervisning. I undantagsfall, om den

propedeutiska undervisningen har en särskilt rutinmässig karaktär och upprepas

år från år, skall 8 timmars dylik undervisning anses motsvara 4 föreläsningstimmar.

Beredningen vill uttala sin förhoppning, att preceptorernas

undervisning under inga förhållanden skall läggas så att den blir alltför

tidsödande, utan att den skall ge utrymme till vetenskaplig verksamhet.

Beträffande kompetenskraven för preceptorerna har tidigare framhållits,

att beredningen ansett god docentkompetens önskvärd. Beredningen anför i

detta hänseende vidare följande.

Beredningen anser, att vad som i universitetsstatuternas § 72 mom. 2

stadgas om förordnande till docentur även bör äga tillämpning för förordnande

till preceptorat, dock med den skillnaden, att sistnämnda förordnande

bör prövas nyttigt både för den vetenskapliga forskningen och för

undervisningen, ej blott för endera.

Beredningen anser, att de föreslagna preceptoraten icke skola utgöra

fullmaktstjänster, men har å andra sidan ej velat föreslå förbud mot förnyande

av förordnande som preceptor efter ett visst antal år. Härom anföres

i betänkandet.

Beredningen har allvarligt övervägt möjligheten att göra preceptoraten

till tjänster på livstid. För denna anordning skulle tala den trygghet, som

därmed bereddes preceptorerna, liksom lättheten att rekrytera dessa befattningar

vid vakanser. Mot den talar återigen vanskligheten att definitivt

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

utse personer till universitetsmän på detta relativt tidiga stadium i deras

vetenskapliga utveckling. Man kunde hos sådana preeeptorer, som icke

vore särskilt framstående vetenskapsmän, riskera en tilltagande liknöjdhet

gentemot vetenskaplig forskning, vilket ej i samma grad som hos professorerna

kunde motvägas av forskningsundervisning, som tvingar till vetenskaplig

aktivitet. Detta skulle leda till en sänkning av kvaliteten i preceptorernas

undervisning. Vidare skulle, såsom erfarenheterna av en äldre tids

universitetsadjunkter visa, vanskligheter uppstå, då äldre män skulle komma

i underordnad ställning till professorer, som kanske vore yngre och

rentav tidigare konkurrenter till preceptorerna. I en verksamhet, där det

personliga förtroendet och den personliga kontakten är av så stor betydelse

som inom universitetsundervisningen, utgöra dessa vanskligheter en realitet

att räkna med. Beredningen har funnit de faktorer, som tala mot inrättandet

av livstidstjänster, mera vägande än dem, som tala för detsamma.

Beredningen har även övervägt möjligheten att föreslå förbud mot förnyande

av förordnande som preceptor efter exempelvis 6 års tjänstgöring.

Detta skulle definitivt avlägsna varje risk att mindre lämpliga befattningshavare

finge kvarstå mer eller mindre permanent av personliga hänsyn från

fakultetens eller sektionens sida. A andra sidan skulle detta medföra en

sådan osäkerhet för verkligt kvalificerade preeeptorer, att rekryteringen till

befattningarna säkerligen komme att menligt påverkas därav. Då tidigare

docentstipendiater utgöra de önskvärdaste preceptorerna både med hänsyn

till vetenskapliga kvalifikationer och undervisningserfarenhet, skulle en

tidsmaximering av ovan angiven art innebära, att personer med upp till

13 års universitetstjänstgöring ovillkorligen och vid en tidpunkt, som ej

kunde rubbas av praktiska hänsyn, dreves över till annan verksamhet, då

de normalt uppnått en ålder, vid vilken denna övergång bleve ytterst

vansklig. Universiteten skulle därvid icke äga möjlighet att ytterligare tillgodogöra

sig deras tjänster. Enligt beredningens mening måste kanslern,

som i sista hand avgör förnyandet av förordnandena, utöva nödig kontroll

över fakulteters och sektioners behandling av preceptoraten. Den anser alltför

bundna bestämmelser rörande dessa befattningar av ondo, då det är

önskvärt, att universiteten i största möjliga utsträckning bevara lämpliga

förmågor, samtidigt som de mindre lämpliga i tid hänvisas till annan verksamhet.

Förhållandet att denna typ av befattningar är ny och oprövad

motiverar även, att de så litet som möjligt bindas av ovillkorliga bestämmelser

rörande anställningstiden.

Beträffande tillsättningen av preceptorstjänster anför beredningen:

Då preceptorsbefattning blivit ledigförklarad, skall den enligt beredningens

uppfattning besättas efter ansökan. Till ansökningarna skola fogas de

sökandes vetenskapliga skrifter och övriga merithandlingar, och dessa skola

underkastas en sakkunniggranskning av samma omfattning som den, vilken

förekommer vid tillsättning av forskarstipendier. Minst två sakkunniga

skola utses, av vilka en icke skall vara knuten till det universitet eller den

högskola, där preceptoratet skall tillsättas. De sakkunniga böra erhålla visst

arvode efter grunder, som beredningen framdeles ämnar upptaga till behandling

i samband med andra sakkunniguppdrag. De sakkunniga skola

avgiva ett kortfattat utlåtande, vari de yttra sig över de sökandes kompetens

och gradera dem inbördes med avseende å vetenskaplig skicklighet.

Betygsnämnden inom vederbörande fakultet eller ämnesgrupp skall därefter

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

till fakulteten eller sektionen avgiva yttrande över de sökande, varvid den

graderar dem med hänsyn dels till ådagalagd vetenskaplig skicklighet, dels

till ådagalagd undervisningsskicklighet. För att utröna den sistnämnda böra

obligatoriska lärarprov anställas, vilka erhalla den form fakulteten eller

sektionen besluter. ,

Efter utgånget treårsförordnande har preceptorn att till vederbörande

fakultet eller sektion anmäla, om han önskar förnyat förordnande. Fakulteten

eller sektionen bör därefter till kanslern avgiva motiverat förslag, om

förordnandet bör förnyas eller befattningen förklaras till ansökan ledig.

T. f. preceptorer. Beredningen säger sig förutse, att preceptorsbefattningarna

tidvis komme att upprätthållas genom tillförordnade innehavare

och att dessa förordnanden komme att kräva särskilda bestämmelser.

I vissa ämnen, särskilt samhällsvetenskaperna och vissa naturvetenskapliga

discipliner, rådde stark avgång från den akademiska banan på

grund av konkurrens från andra yrken. Inom dessa ämnen torde tillgängen

på kompetenta sökande till preceptorat tidvis bli knapp. Enligt beiedningens

mening vore det därvid önskvärt, att befattningarna pa tillfälligt

förordnande upprätthölles av yngre vetenskapsmän, som kunde väntas

inom en nära framtid förvärva kompetens att förordnas till ordinarie preceptorer.

Det vore uppenbart, att dylika provisorier icke vore önskvärda,

men annan rimlig utväg syntes ej stå att finna. De t. f. preceptorernas

undervisning komme att vara av mera kvalificerad karaktär än förste

assistenternas.

Tillfälligt förordnande som preceptor borde givas för varje läsår, och

ersättningen för förordnandet utgå med ett belopp, som understege de

ordinarie preceptorernas arvode med 2 400 kronor för ar.

Assistenter. Dessa befattningar ha nyligen reglerats genom kungl.

brev den 29 juni 1945. Beredningen anser sig därför icke behöva föreslå

ändringar i nu rådande avlöningsförhållanden, tjänstgöringsskyldighet och

kompetensfordringar för befattningarna som förste eller andre assistent.

Beredningen framhåller vidare, att assistenterna som undervisare blott böra

anlitas i sådana ämnen, där elementära kurser eller föreläsningar av propedeutisk

natur äro påkallade. De kunna således icke ersätta de av beredningen

föreslagna preceptorerna.

Universitetslektorer. Beredningen föreslår, att särskilda pedagogiska

lektorat inrättas framför allt inom sådana ämnen, som utbilda

läroverkslärare. Befattningarna skulle inrättas helt efter mönster av de nuvarande

lektoraten i svenska språket vad beträffar anställnings- och avlöningsförhållanden.

De föreslagna lektorerna skulle i sin undervisning

speciellt tillgodose lärarutbildningen.

I betänkandet anföres vidare bland annat följande.

Den undervisning, som härvid asyftas, är av väsentligen samma art som

den av universitetslektorerna i svenska språket bedrivna. Innehavarna av

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj ds proposition nr 272.

dessa befattningar böra äga docentkompetens. I främsta rummet böra dessa

pedagogiska lektorsbefattningar besättas med skickliga och erfarna undervisare.

Med hänsyn till dessa lärares uppgift att anknyta det vid universiteten

meddelade kunskapsstoffet till skolundervisningens krav torde universitetslektora

ten böra rekryteras ur läroverks- och seminarielärarnas led.

För den händelse det skulle visa sig möjligt att i en universitets- eller

högskolestad finna flera läroverkslärare, som äro kompetenta till en dylik

befattning, kan det vara lämpligt att denna halveras mellan två innehavare

med hänsyn till möjligheten för de studerande att auskultera på lektorns

skoltimmar och därvid inhämta praktisk erfarenhet jämsides med lektorns

akademiska undervisning. Önskemål i denna riktning ha framförts i skrivelse

till beredningen av styrelsen för läraraspiranternas förening i Uppsala.

Dylik uppdelning av lektorat bör beslutas av kanslern för högst 3 år i

sänder efter ansökan av vederbörande sektion.

Med hänsyn till önskvärdheten av att de heltidsanställda lektorerna bevara

en levande kontakt med skolarbetet kan det vara önskvärt, att samme

man icke får sitt förordnande förnyat under en alltför lång följd av år

utan i sinom tid avlöses av en ny kraft. Beredningen hänvisar i detta sammanhang

till den möjlighet till förnyelse, som gällande bestämmelser medföra

och som enligt dess mening böra effektivt utnyttjas för den händelse

icke universitet et eller högskolan lyckats knyta vid sig en lektor av alldeles

speciell duglighet, vars kapacitet det gäller att utnyttja så länge som möjligt.

Beredningen vill vidare framhålla önskvärdheten av att de i nu gällande

föreskrifter rörande lektorerna i svenska språket givna möjligheterna

att inhämta yttrande av skolöverstyrelsen och att kungöra befattningarna

lediga till ansökan, vid nytillsättning av tjänster av denna typ komma till

användning i största möjliga utsträckning.

Universitetslektorer i främmande språk. Beträffande

universitetslektoraten i moderna språk, vilka äro avsedda att innehavas av

utländska lärarkrafter, förutsätter beredningen, att de nya befattningar

som den förordat i likhet med hittillsvarande lektorat av detta slag helt

bekostas av svenska staten.

Remissyttrande n.

De av universitetsberedningen föreslagna nya biträdande lärarbefattningarna,

de s. k. preceptoraten, tillstyrkas i stort sett i de av universiteten

och högskolorna avgivna yttrandena. Allmänt har framhållits behovet

av relativt högt kvalificerade biträdande lärarkrafter. Kravet på docentkompetens

har sålunda understrukits från flera håll. Beträffande lämpligheten

av den föreslagna benämningen »preceptor» har tvekan uttalats av

medicinska fakulteten i Lund samt Stockholms högskolas lärarråd, som

föreslår benämningen »biträdande lärare, docent». En delvis avvikande

åsikt beträffande preceptorernas anställningsförhållanden har dock framförts

av Göteborgs högskolas lärarråd, som anfört följande:

Lärarrådet har med intresse tagit del av beredningens förslag om inrättande

av vissa nya biträdande lärarbefattningar, vilkas innehavare förslags
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

vis benämnts preceptorer. Beträffande dessas anställningsförhållanden har

lärarrådet dock en från beredningen delvis avvikande åsikt. Beredningens

förslag att preceptor efter utgånget treårsförordnande har att till fakultet

eller sektion anmäla, om han önskar förnyat förordnande, synes lärarrådet

kunna öppna viss möjlighet för mindre lämpliga befattningsinnehavare att

kvarstå längre än önskvärt och även i övrigt leda till mindre önskvärda konsekvenser,

bland annat genom långvariga vakanser uppkomna genom den

invecklade och tidskrävande tillsättningsproceduren och eventuella klagomål.

Lärarrådet vill för sin del föreslå, att preceptorsbefattningen i vanlig

ordning ledigförklaras minst ett halvt år, innan tjänsten skall tillträdas,

varvid föregående innehavare i eventuell konkurrens med andra sökande

har att söka befattningen på nytt. Vidare vill lärarrådet, som fäster stort

avseende vid de betänkligheter beredningen framfört beträffande långvariga

preceptorsförordnanden, som sin bestämda mening framhålla, att

preceptorsförordnande endast en gång måtte förnyas, och att sex år sålunda

måtte utgöra maximitiden för en preceptors anställning. Lärarrådet räknar

liksom beredningen med att preceptorsbefattningarna på »tillfälligt

förordnande upprätthållas av yngre vetenskapsmän, som kunna väntas

inom en nära framtid förvärva kompetens att förordnas till ordinarie preceptorer».

Dock anser lärarrådet böra stadgas att dessa yngre vetenskapsmän

skola ha avlagt filosofie licentiatexamen i ämnet.

Universitetskanslern har däremot funnit sig icke kunna tillstyrka beredningens

förslag beträffande preceptorernas anställningsförhållanden utan har

i stället föreslagit inrättande av ett visst antal ordinarie preceptorat med

samma löne- och tjänsteställning som de nuvarande laboratorsbefattningarna.

Den nuvarande typen av biträdande lärare borde alltjämt bibehållas

men i löneavseende givas en förmånligare ställning, än vad nu vore fallet, så

att även yngre, ostipendierade docenter kunde förvärvas till befattningarna.

Kanslern anför:

Det synes uppenbart, att beredningen tänkt sig högt kvalificerade personer

såsom innehavare av de ifrågavarande nya befattningarna. Beredningen

har likväl icke velat göra preceptoraten till ordinarie tjänster utan i

stället föreslagit tidsbegränsade arvodesbefattningar, tillsatta för tre år i

sänder av kanslern efter yttrande av vederbörande fakultet eller sektion.

Med de kompetenskrav å tjänsterna, som beredningen uppställt, torde förslaget

innebära, att vederbörande vid ett första erhållande av ett preceptorsförordnande

ofta komme att ha uppnått en ålder av 38 till 40 år. Efter

två perioder som preceptor skulle i många fall vederbörande ha uppnått

45 år, vid vilken ålder det svårligen skulle låta sig göra att, för den händelse

innehavaren av preceptorsbefattningen icke erhöjle annan tjänst, skilja

honom från universiteten. Beredningen har också avvisat tanken pa en tidsmaximering

och framhållit, att en dylik begränsning skulle innebära »att

personer med upp till 13 års universitetstjänstgöring ovillkorligen och vid

en tidpunkt, som ej kunde rubbas av praktiska hänsyn, dreves över till

annan verksamhet, då de normalt uppnått en ålder, vid vilken denna övergång

bleve ytterst vansklig». Svårigheter måste då ofta kunna inställa sig.

Blir preceptorn hänvisad till att kvarstanna i denna arvodesbefattning,

får han i längden en ganska otillfredsställande ställning. Helt naturligt kom
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

mer da att väckas önskemålet, att han far söka någon av de extra professurer,

som föreslås inrättade som påbyggnad på forskarstipendierna. Men

därmed skulle åter dessa tjänster förryckas.

Md den prövning jag ägnat förevarande spörsmål har jag kommit till

den uppfattningen, att universitetsberedningens förslag på denna punkt

giver rum för sådana invändningar, att jag icke funnit mig kunna tillstyrka

detsamma. Så vitt jag funnit, låter det sig icke, såsom beredningen tänkt

sig, lämpligen förenas, att av preceptoratens innehavare fordra betydande

vetenskapliga kvalifikationer samtidigt som befattningarna —■ åtminstone

formellt — givas en tillfällig karaktär. Då det synes uppenbart och även

torde ha framstått så för beredningen, att rörligheten å de föreslagna befattningarna

i realiteten blir en chimär, anser jag det riktigare, att för sådana

fall, då en lärarbefattning av högre vetenskaplig kvalitet befinnes erforderlig,

för ändamålet inrätta en ordinarie tjänst. Så synes mig vara förhållandet

beträffande relativt självständiga ämnesområden inom en av

professor företrädd disciplin samt i fråga om ämnen, där professur av en

eller annan anledning icke finnes. Preceptorerna torde enligt min mening

böra erhålla samma ställning som de nuvarande laboratorerna (prosektorerna).

Benämningen preceptor bör lämpligen förbehållas de teologiska

och juridiska fakulteterna samt humanistiska sektionerna, medan benämningen

laborator bör tillkomma medicinska fakulteterna och matematisknaturvetenskapliga

sektionerna.

Med hänsyn till dels den väntade bristen på kompetenta sökande i många

ämnen till de av mig ovan angivna ordinarie preceptorsbefattningarna, dels

ock önskvärdheten av ett successivt inrättande av dessa befattningar anser

jag, att för närvarande endast ett mindre antal dylika tjänster bör komma

till stånd.

I propositionen 1946:273 framlades förslag om inrättandet av ett antal

biträdande lärartjänster för de matematisk-naturvetenskapliga sektionernas

vidkommande med arvoden av 8 600 kronor (med provisoriskt lönetillägg

9 260 kronor), vilket förslag av riksdagen bifölls. Vid sin anmälan av denna

fråga framhöll föredragande departementschefen att han icke för det dåvarande

vore beredd att ingå på frågorna om en eventuell ändring av anställningvillkoren,

tillsättningsförfarandet etc.; med dryftandet av dessa

spörsmål syntes enligt departementschefen böra anstå^till dess 1945 års

universitetsberedning framlagt resultatet av sin utredning rörande dessa

förhållanden.

Beredningen har för sådana fall, då de av den föreslagna preceptorsbefattningarna

icke på grund av brist på kompetenta sökande kunde tillsättas,

förordat, att tjänsterna skulle på tillfälligt förordnande upprätthållas av

yngre vetenskapsmän, som kunde väntas inom en nära framtid förvärva

erforderlig kompetens till ett preceptorat. Den tillförordnade preceptorn

skulle enligt beredningens förslag erhålla en avlöning för år av i runt tal

10 400 kronor. Några biträdande lärare i nuvarande bemärkelse skulle icke

vidare förefinnas vid universiteten, frånsett de medicinska fakulteterna.

Av den ståndpunkt jag i det föregående intagit beträffande preceptoraten

följer, att typen biträdande lärare enligt min mening alltjämt bör bibehållas.

Jag finner emellertid övervägande skäl tala för att åt denna kategori

av akademiska lärare tillförsäkras en sådan löneställning, att utsikt förefinnes

att till befattningarna förvärva yngre, ostipendierade docenter. Med

hänsyn härtill anser jag mig böra förorda, att arvodet till de biträ
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

dande lärarna fastställes till det av beredningen för t. f. preceptorerna föreslagna

beloppet av 10 400 kronor för år. Härå torde några extra lönetillägg

icke böra utgå. När större erfarenhet vunnits beträffande de biträdande

lärarna, torde det kunna övervägas, huruvida icke arvodet för sådana, som

innehava docentkompetens, bör höjas närmast till samma belopp som utgår

till docentstipendiater.

De biträdande lärarna torde liksom hittills framför allt böra svara för den

mer elementära undervisningen och de propedeutiska kurserna och härtill

svarande examination. De böra i första hand övertaga den kursundervisning,

som docentstipendiater nu ofta upprätthålla, varigenom dessa i sin

tur kunna frigöras för övertagande av en del av professorernas mera kvalificerade

undervisning. I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla,

att beredningen enligt mitt förmenande alltför litet beaktat docentstipendiaternas

medverkan i den akademiska undervisningen.

Mot vad beredningen anfört och föreslagit beträffande preceptorernas

och de biträdande lärarnas (= beredningens t. f. preceptorers) undervisningsskyldighet

har jag icke funnit anledning till erinran.

Vad jag här ovan anfört angående universitetsberedningens förslag i

fråga om preceptorerna gäller i det väsentliga även om socialvetenskapliga

forskningskommitténs förslag beträffande biträdande lärare, vilka lärartjänster

avse samma befattningskategori som de av universitetsberedningen

föreslagna preceptoraten.

Även docentjörbundet anser, att preceptoraten borde göras till ordinarie

befattningar, eftersom de fylla ett permanent ordinarie behov. Preceptorernas

ställning borde närmast jämställas med laboratorernas. Sveriges yngre

naturvetares jörening anser däremot, att preceptorerna borde förordnas för

5 år men med obligatoriskt ledigförklarande av befattningarna vid periodens

slut. Styrelsen för Sveriges jörenade studentkårer understryker likaledes,

att preceptoraten alltid borde ledigförklaras efter utgånget förordnande.

Styrelsen har vidare framhållit, att undervisningsskickligheten som

befordringsgrund borde jämställas med de vetenskapliga meriterna. Docentkompetenta

läroverkslärare borde enligt styrelsen kunna beredas möjlighet

att innehava preceptorat med bibehållande av sina lärarbefattningar

enligt samma grunder, som för närvarande gälla i fråga om universitetslektoraten

i svenska språket. Tjänstgöring som preceptor borde dessutom

ha samma meritvärde vid sökande av läroverkslärarbefattningar som lektorst

jänstgöring vid läroverken.

Statskontoret anför:

Statskontoret vill framhålla det betänkliga i den utvidgning av systemet

med biträdande lärare, som beredningens förslag i fråga om preceptorer

innebär. De skäl mot att göra preceptoraten till tjänster på livstid som

beredningen anfört har ämbetsverket funnit bärande. Förslaget, att de

skola tillsättas på förordnande för tre år bör emellertid av samma skäl

kompletteras med en bestämmelse, varigenom antalet sådana förordnandeperioder

för en och samma person maximeras. Statskontoret vill ifrågasätta,

huruvida icke innehav av preceptorat bör i fråga om tidsbegränsning helt

likställas med innehav av docentstipendium.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Det förefaller statskontoret knappast motiverat att inrätta preceptorat,

särskilt avsedda för undervisning, därest icke större undervisningsskyldighet

än vad som motsvarar 4 föreläsningar i veckan ålägges deras innehavare.

Ehuru preceptoraten föreslagits såsom arvodesbefattningar, föreslås att

de skola förenas med rätt till tjänste- och familjepension. Såsom chefen för

ecklesiastikdepartementet anfört i propositionen 1946: 273, sid. 159, böra

dock icke utan tvingande skäl tillskapas nya, med pensionsrätt förenade

anställningsformer, varför preceptorerna böra inordnas på löneplan. Vilken

av de av 1945 års lönekommitté föreslagna anställningsformer, som därvid

bör ifrågakomma, torde böra bedömas i samband med den blivande regleringen

av docent- och forskarstipendiaternas avlönings- och pensionsförhållanden.

Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra mot vad beredningen

föreslagit beträffande löneställningen för preceptor och tillförordnad

preceptor.

Beträffande de av beredningen föreslagna s. k. pedagogiska lektoraten

ifrågasätter statskontoret, huruvida icke befattningshavarnas

undervisningsskyldighet torde böra omprövas. Humanistiska sektionen i

Lund anser sig böra avvisa tanken, att universiteten skulle meddela någon

sådan lärarutbildning, som hittills skett under provåret. Sektionen framhåller

vidare betydelsen av att de biträdande lärarna även i språkliga

ämnen beredas tillfälle till självständig vetenskaplig verksamhet. Göteborgs

högskolas lärarråd anser i motsats mot beredningen, att de pedagogiska

lektoraten icke borde vara heltidstjänster och icke innehavas någon längre

följd av år. Den »pedagogiske» lektorn borde dessutom under sin tjänstgöring

behålla kontakten med det praktiska skolarbetet. Önskvärt vore

därför, att lämpliga läroverkslärare med docentkompetens anställdes som

»pedagogiska» universitetslektorer med bibehållen högst halv tjänstgöring

vid läroverk och med bibehållna löneförmåner som läroverkslärare, jämte

visst tillägg. Enligt lärarrådet skulle därigenom sambandet mellan högskolor

och läroverk stärkas. Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer anser, att

inrättandet av de pedagogiska lektoraten torde kunna betraktas som ett

led i reformeringen av läroverkslärarutbildningen. Styrelsen tillstyrker inrättandet

av de föreslagna befattningarna samt föreslår även ett universitetslektorat

i ämnet litteraturhistoria. Frågan om inrättande av ytterligare

pedagogiska lektorat borde däremot upptagas till prövning i samband med

pågående utredningar om lärarutbildningen.

Skolöverstyrelsen, som yttrat sig angående de av beredningen föreslagna

pedagogiska lektoraten i engelska, franska och tyska språken samt i klassiska

språk, har bland annat anfört följande.

I romanska språk, engelska språket och tyska språket föreslår beredningen

omedelbart inrättande av s. k. pedagogiska lektorat vid de båda

statsuniversiteten och förordar därjämte inrättande av lektorat i engelska

språket vid högskolorna i Stockholm och Göteborg. Överstyrelsen finner

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

beredningens strävan att på detta sätt tillgodose lärarutbildningssynpunkterna

mycket tacknämlig. Tills vidare föreligger emellertid icke någon utredning

om de ifrågasatta lektorernas arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden.

Överstyrelsen håller för sannolikt, att det kommer att visa sig

behov av heltidstjänster, men utan en fullständig utredning om lektorernas

arbetsuppgifter framstår det icke fullt klart, om icke även en halvtidstjänst

kunde i vissa fall anses tillfredsställande. Överstyrelsen är vidare

tveksam, huruvida samtliga föreslagna sex lektorat omedelbart böra inrättas.

Överstyrelsen föreslår fördenskull, att tills vidare under en försökstid

fyra lektorsbefattningar, därav minst två heltidsbefattningar, inrättas,

nämligen två i engelska, en i franska och en i tyska, och att medel för detta

ändamål sålunda beviljas för budgetåret 1947/48. På grundval av vunna

erfarenheter och gjorda utredningar bör sedan frågan om ett mer definitivt

inrättande av pedagogiska lärarbefattningar upptagas till avgörande, så

snart omständigheterna det medgiva.

I fråga om universitetslektoraten i främmande moderna

språk ha såväl lektorernas förening som Sveriges yngre akademikers

centralorganisation hänvisat till ett utlåtande i ämnet av lektor

Axel Wijk, som bland annat framhållit betydelsen av praktiska språkövningar

och som föreslagit, att ett antal assisterande konversationslärare

utan akademisk grad borde anställas vid sidan av de ordinarie lektorerna.

Om lektorernas undervisning finge utgöras endast av vanliga språklektioner,

borde det icke vålla några betänkligheter att utsträcka deras tjänstgöringsskyldighet

till cirka 15 timmar per vecka jämte skyldighet att rätta

förslagsvis intill 50 skrivningar per vecka eller alternativt 20 timmar undervisning

plus 25 skrivningar.

Professurerna ha alltid varit och bilda alltjämt grundvalen för universitetens

och högskolornas verksamhet i den högre undervisningens och forskningens

tjänst. Det synes angeläget att i dagens situation, då statsmakterna

äro i färd med att systematiskt rusta upp vårt lands akademiska organisation

icke minst i personellt avseende, understryka, att någon ändring av

denna fundamentala princip icke nu kan eller bör ifrågasättas. I skilda sammanhang

ha också de sakkunnigkommittéer, som sysslat med de aktuella

universitetsreformerna, betonat vikten av att professurer finnas i tillräckligt

antal såsom företrädare för forskningens och den akademiska undervisningens

viktigare ämnen och ämnesgrenar. Jag delar för egen del denna

uppfattning och har vid ställningstagandet till de aktuella universitetsfrågorna

sökt följa denna princip. Det är å andra sidan klart, att de

senaste decenniernas snabba utveckling i riktning mot en allt starkare

uppsplittring av de vetenskapliga disciplinerna i specialvetenskaper och mot

ett väsentligt ökat elevantal nödvändiggör, att forsknings- och undervisningstjänster

av lägre grad än professurer inrättas i allt större omfattning.

Frågan om genomgripande åtgärder i detta hänseende är i själva verket i

Departe
mentschefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 27%.

nuvarande läge ett av universitetens mest brännande problem, som kräver

en omedelbar lösning.

När det gäller att finna lösningen på nyssnämnda problem måste

vissa huvudsynpunkter hållas i sikte. Till en början bör vid valet

av befattningstyper även för de lägre akademiska tjänsterna beaktas, att

med hänsyn till arbetsuppgifternas art kraven på innehavarnas kompetens

måste ställas högt. I fråga om undervisningsuppgifterna bör i detta sammanhang

betonas, att de för olika fall kunna variera inom en relativt vid

ram från högt kvalificerade till mera elementära eller propedeutiska. En

annan huvudsynpunkt är mera socialt betonad: det måste tillses, att innehavarna

av ifrågavarande befattningar kan beredas rimlig trygghet beträffande

anställningsvillkor och framtidsutsikter; befattningarna böra med

andra ord såvitt möjligt vara förenade med tjänste- och familjepensionsrätt

och — därest anställningstiden begränsas — på ett så smidigt sätt som

möjligt inordnas i ett system för befordringsgång på den akademiska banan

eller inom andra yrken.

När statsmakterna i fjol hade att taga ställning till frågan om de naturvetenskapliga

sektionernas personalorganisation med hänsyn till forskningens

behov, intog dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet och även

riksdagen den ståndpunkten, att de akademiska lärar- och forskarbefattningarna

av lägre grad än professurer inom dessa sektioner borde utgöras

huvudsakligen av ordinarie laboratorer, biträdande lärare och assistenter.

(Jag bortser i detta sammanhang från docenter och amanuenser.) De förstnämnda

befattningarna borde förekomma i fråga om särskilda ämnesgrenar

av sådan vikt, att de rimligen borde få fast anställda företrädare utan att

likväl professurer för närvarande kunde anses motiverade. Det betonades

i detta sammanhang såsom i hög grad angeläget, att antalet fasta forskarbefattningar

ökades. Biträdande lärare borde anställas i de fall, då behov

förelåge att från en professor avlasta en del av den rent elementära undervisningen.

Assistenterna slutligen avsågos skola biträda professorerna vid

forskning och den mindre kvalificerade undervisningen på lågstadiet.

Universitetsberedningen har i sitt nu föreliggande betänkande till prövning

upptagit icke blott behovet av nya lärar- och forskarbefattningar

särskilt inom de teologiska och juridiska fakulteterna samt de filosofiska

fakulteternas humanistiska sektioner utan även frågan om de biträdande

lärarnas ställning i fråga om anställningsvillkor, undervisningsskyldighet,

tillsättning m. m., till vilken fråga statsmakterna i fjol icke togo slutlig

ställning. Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgått,

har universitetsberedningen tänkt sig en ombildning av de biträdande

lärarbefattningar, med vilka äro förenade »huvudsysslearvoden»

(8 600 kronor), till en hittills icke företrädd typ av lärartjänster, som borde

benämnas preceptorat. Preceptoraten skulle enligt beredningens förslag vara

såväl undervisningsbefattningar som forskarbefattningar. Innehavarna av

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

dessa befattningar skulle sålunda dels svara för den rent elementära undervisningen,

ofta av propedeutisk karaktär, dels kunna övertaga en del av

professorernas mera kvalificerade undervisning på lågstadiet, dels ock förrätta

examination i erforderlig utsträckning. Till preceptorer borde därför

— anser beredningen — förvärvas personer, som ådagalagt både framstående

vetenskaplig skicklighet och framstående undervisningsskicklighet.

Som allmän norm syntes böra uppställas god docentkompetens och såsom

lämpligaste kandidater till preceptoraten angiver beredningen tidigare

docentstipendiater. Preceptorerna borde få bättre ekonomiska villkor än

dessa.

Universitetsberedningens förslag synes ur de synpunkter man enligt min

nyss angivna uppfattning bör anlägga icke i allo tillfredsställande. Kanslern

har i sitt yttrande på ett enligt min mening övertygande sätt påvisat

de svagheter, som vidlåda förslaget. Det synes mig sålunda vara svårt att

av preceptorerna fordra betydande vetenskapliga kvalifikationer — beredningen

har själv angivit tidigare docentstipendiater såsom lämpligaste kandidater

— samtidigt som befattningarna överlag skulle givas en tillfällig

karaktär. I realiteten skulle nog också, såsom kanslern framhållit, rörligheten

hos de föreslagna befattningarna i praktiken icke kunna upprätthållas.

Beredningen har tydligen själv varit medveten härom, då den avvisat

tanken på en maximering av anställningstiden med hänvisning till det orimliga

i »att personer med upp till 13 års universitetstjänstgöring ovillkorligen

och vid en tidpunkt, som ej kunde rubbas av praktiska hänsyn, skulle

drivas över till annan verksamhet, då de normalt uppnått en ålder, vid

vilken denna övergång bleve ytterst vansklig».

Grunden till, att universitetsberedningens förslag sålunda icke ur alla

synpunkter framstår såsom tillfredsställande, synes vara att söka i den

omständigheten, att beredningen sökt få till stånd en enhetlig tjänstetyp

för arbetsuppgifter, vilka med större fördel borde kunna fördelas på två

kategorier av befattningshavare. Principiellt sett synas sålunda mera kvalificerade

uppgifter i undervisningens och forskningens tjänst, i den mån

professurer icke inrättas för ändamålet, böra anförtros åt innehavare av

fasta befattningar, medan för mindre kvalificerade uppgifter mera rörliga

befattningar inrättas. Kanslerns förslag i detta hänseende förefaller mig

utgöra en lämplig lösning av problemet och ansluter sig nära till det förslag,

som i fjol accepterades för de naturvetenskapliga disciplinernas vidkommande.

Jag anser mig således böra förorda, att befattningar i laborators

löne- och tjänsteställning inrättas även för andra än naturvetenskapliga och

medicinska discipliner. Dessa nya tjänster synas lämpligen såsom kanslern

föreslagit böra benämnas preceptorat.

Ordinarie preceptorat synas för närvarande böra inrättas endast i begränsad

omfattning med hänsyn till den väntade bristen på fullt kompe
5

-— Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 samt. Nr 272.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tenta sökande i många ämnen. Ett successivt inrättande av dessa befattningar

torde även öka möjligheterna för en god rekrytering. Preceptorsbefattningar

torde böra i första hand komma i fråga för att representera

ett relativt självständigt ämnesområde inom en av professor företrädd

disciplin eller ersätta professor i sådana ämnen, där professur av en eller

annan anledning icke finnes.

Av vad jag i det föregående anfört torde framgå, att jag i likhet med

kanslern anser, att den nuvarande typen av biträdande lärare alltjämt bör

bibehållas. Enligt min mening böra dock även dessa lärare — till skillnad

från assistenterna, vilka som regel torde vara licentiater — såvitt möjligt

ha docentkompetens, ehuru sådan kompetens i nuvarande rekryteringsläge

icke torde kunna föreskrivas såsom undantagslöst villkor. Med hänsyn

härtill torde man tills vidare böra räkna med två kategorier av biträdande

lärare — docentkompetenta och icke docentkompetenta. Den sistnämnda

kategorien, som närmast motsvarar de nuvarande biträdande lärarna och

de av beredningen föreslagna t. f. preceptorerna, torde böra erhålla ett

arvode av 9 660 kronor, motsvarande det arvodesbelopp, som med hänsyn

till den i årets statsverksproposition förordade arvodesregleringen borde

tillkomma de nuvarande biträdande lärarna med ett grundarvode av 8 600

kronor. Till docentkompetenta biträdande lärare torde dessutom böra utgå

ett tilläggsarvode av sådan storlek, att det totala arvodet för denna kategori

av befattningshavare kommer att motsvara de löneförmåner, som tillkomma

en docentstipendiat.

Frågan om tjänste- och familjepension för de biträdande lärarnas vidkommande

synes mig böra upptagas först i samband med en kommande

reglering av docent- och forskarstipendiaternas avlönings- och pensionsförhållanden.

Beträffande tillsättningen av arvodesavlönade biträdande lärare samt

deras tjänstgöringsskyldighet torde i stort sett nuvarande bestämmelser

alltjämt böra gälla. Liksom nu bör det emellertid ankomma på kanslern

att meddela de ytterligare föreskrifter, som i detta avseende kunna bli

erforderliga.

Frågan om inrättande av särskilda s. k. pedagogiska lektorat anser jag

icke för närvarande böra upptagas till prövning. Detta torde böra ske först

i samband med pågående utredningar angående lärarutbildningen.

Jag återkommer i det följande till frågan om inrättande av nya lektorat

i främmande språk samt nya assistent- och amanuenstjänster.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

67

VI. Teologiska fakulteterna.

Under denna rubrik behandlar jag universitetsberedningens förslag med

avseende på lärarkrafterna inom de teologiska fakulteterna vid universiteten

i Uppsala och Lund.

Universitetsberedningen har icke ingått på frågan om den praktiska utbildning

för blivande präster, som meddelas inom de teologiska fakulteterna.

Med avseende på denna utbildning föreligga förslag av särskilda sakkunniga.

Till sistnämnda förslag återkommer jag under nästfoljande

avsnitt.

De teoretiska ämnena inom de teologiska fakulteterna äro för närvarande

— bortsett från docenter — representerade på sätt som framgår av följande

sammanställning:

Uppsala Lund

Professurer: 2 i exegetik

1 i dogmatik med symbolik

1 i teologisk etik med religionsfilosofi
1

i religionshistoria med religionspsykologi

1 i kyrkohistoria

1 i praktisk teologi

2 i exegetisk teologi

1 i systematisk teologi med undervisnings-

och examinationsskyldighet

i dogmatik

1 i systematisk teologi med undervisnings-

och examinationsskyldighet

i teologisk etik

1 i teologisk encyklopedi och

teologiska prenotioner1

1 i kyrkohistoria och symbolik

1 i praktisk teologi med kyrkorätt
-

1 i missionshistoria och ost- —

asiatisk religionshistoria,

personlig för K. B. Westman
Bitr.

lärare: 1 i religionshistoria (gemen- —

sam med filosofiska fakultetens

humanistiska sektion)
-

Vid Stockholms högskola finnes en till dess humanistiska avdelning knuten

professur i religionshistoria.

Religionshistoria, religionsfilosofi och religionspsykologi.

Religionshistoria.

Professorerna i religionshistoria vid de teologiska fakulteterna äro examinationsskyldiga

i ämnet religionshistoria även inom de filosofiska fakulteterna.

Den befattning som biträdande lärare i religionshistoria, vilken är gemensam

för teologiska fakulteten i Uppsala och humanistiska sektionen där
-

1 Ämnesområdet är, trots den olika benämningen, detsamma som i Uppsala.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

städes, tillkom genom beslut av 1946 års riksdag. Teologiska fakulteten i

Uppsala har hos universitetsberedningen framställt önskemål om att denna

befattning förvandlas till en professur i religionshistoria inom filosofiska

fakulteten. Till stöd härför åberopas ett av professorn i religionshistoria

med religionspsykologi G. Widengren avgivet yttrande, vari anföres:

Ämnet religionshistoria står i nära förbindelse med ett stort antal historiska,

filosofiska, filologiska och etnologiska ämnen, vilka behöva religionshistoria

som hjälpdisciplin. Samtidigt har religionshistorien behov av dessa

discipliner som sina hjälpvetenskaper. Ur ren forskningssynpunkt borde

religionshistorien snarast ha en ännu starkare ställning i filosofiska fakulteten

än i den teologiska, såsom varande ett gammalt humanistiskt ämne.

1933 års universitetsberedning påpekar också, att i grannländerna religionshistorien

är företrädd inom de filosofiska men däremot icke inom de teologiska

fakulteterna. I den teologiska fakulteten måste religionshistorien snarast,

vetenskapligt sett, ansluta sig till de båda exegeserna och kyrkohistorien.

Detta vållar, att tyngdpunkten i professorns forskningar måste komma

att ligga på andra områden än som i allmänhet kan bli fallet i filosofiska

fakulteten. Enär religionshistorien är ett oerhört omfattande ämne med

anknytning särskilt till ett otal filologiska discipliner och till den allmänna

etnografien, är en dylik arbetsfördelning enbart av godo ur ämnets egen

synpunkt. Olika områden ha därigenom större utsikt att bli företrädda i

vårt land. Representanter för filologiska och arkeologiska vetenskaper ha

hittills i stor utsträckning med lysande framgång bedrivit även religionshistorisk

forskning och härigenom i någon mån undanröjt olägenheterna

med att religionshistorien icke varit representerad bland de humanistiska

ämnena. De tilltagande kraven på specialisering torde emellertid snart försvåra

eller rent av omöjliggöra sådana forskningar, och en avgjord nedgång

i antalet på detta sätt i vårt land producerade religionshistoriska arbeten

har också på senare år kunnat konstateras. Detta är i och för sig så mycket

mera beklagligt, som svensk religionshistorisk forskning genom sina stora

företrädare åtnjutit ett grundmurat anseende utomlands och torde kunna

betecknas som en av de humanistiska vetenskaper, genom vilka det svenska

namnet gjorts mest känt utom landet.

Framlidne professorn i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner

vid Lunds universitet E. Briem har ansett det viktigare, att religionspsykologien,

vilket ämne representerades av samma professur, bereddes en

självständig ställning. Professor Briem anförde i en skrivelse till universitetsberedningen

bland annat:

Såsom det absolut viktigaste önskemålet beträffande mitt ämne skulle

jag med styrka vilja framhålla inrättandet av en lärarbejattning i religionspsykologi

inom teologiska fakulteten. Från flera håll har framförts önskemål

om inrättandet av en ny professur i religionshistoria inom filosofiska

fakulteten. Enligt min uppfattning komme därmed icke mycket att vinnas

för avlastandet av arbetsbördan för professuren i religionshistoria med

religionspsykologi i teologiska fakulteten. För det första är antalet av de

studenter, som bedriva religionshistoriska studier inom filosofiska fakulteten,

inte så stort. För forskningen själv är naturligtvis inrättandet av

varje ny professur i ett ämne till fördel, då forskningsarbetet därigenom

utvidgas. Detta gäller i synnerhet ett så oerhört omspännande ämne som

religionshistoria, som i sig innesluter utforskningen av religioner på de mest

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

skilda språkområden, som en enda man omöjligt kan behärska. Äro innehavarna

av de båda professurerna specialister på skilda religionsområden,

bleve detta givetvis en vinst vid handledningen av studierna på licentiatområdet.

Ha de däremot specialiserat sig inom samma religionsområde,

bortfaller denna fördel, och man kan omöjligen uppställa några fordringar

på olika forskningsområden för de olika professurerna.

För närvarande finnas i vårt land tre professurer i religionshistoria, och

skulle ytterligare två professurer i de filosofiska fakulteterna i Uppsala och

Lund inrättas, skulle antalet lärostolar bliva fem, vilket måste anses vara

synnerligen väl tilltaget för ett ämne med icke större elevantal. Men alltfort

komme dock religionshistorien att bli själva huvudämnet även inom de

teologiska fakulteterna. Detta ämne är så stort, att det tar en mans hela

arbetsförmåga i anspråk. Detta gör att professorn i religionshistoria omöjligen

kan få tid att ägna det intresse han bör åt religionspsykologien. Detta

ämne har under de gångna decennierna trätt allt mer och mer i förgrunden,

och dess uppgift är synnerligen betydelsefull. Det är också intressant att se,

vilket intresse det väcker hos de studerande och hur gärna många vilja

fortsätta sina studier på detta område för högre examina. ITär behöves ovillkorligen

en särskild liirarkraft, som dels kan hålla regelbundna föreläsningar

i religionspsykologi, dels omhänderhava examinationen och handleda studierna

på mera framskridet stadium. Detta skulle betyda en verklig avlastning,

ytterligt välbehövlig, för innehavaren av professuren i religionshistoria

och religionspsykologi, betydligt mera än vad inrättandet av en

ny professur i religionshistoria inom filosofiska fakulteten skulle innebära.

Professorn i religionshistoria vid Stockholms högskola E. Arbman har

framhållit följande.

Ämnet religionshistoria kan enligt min erfarenhet från undervisnings- och

examinationssynpunkt hjälpligt behärskas av en person. Man kan till och

med gå längre och säga: det bör på grund av den enhetlighet, som trots

den enorma rikedomen och mångfalden kännetecknar de religiösa företeelserna

överallt och i alla skeden av mänsklig utveckling, liksom också med

hänsyn till den vikt, som i all religionsvetenskaplig forskning tillkommer

den jämförande synpunkten, som helhet företrädas av en person eller, vid

en eventuell uppdelning, ifråga om allmän orientering av var och en av

representanterna för de olika särskilda religionsområdena.

Universitet sberedningen uttalar, att den haft en vansklig uppgift, när det

gällt att taga ställning till ämnesrepresentanternas sinsemellan avvikande

uppfattning beträffande dubblering eller differentiering av professurerna

i religionshistoria med religionspsykologi. Beredningen har emellertid ansett,

att den icke vore bunden av 1946 års beslut att inrätta en biträdande lärarbefattning,

gemensam för teologiska och filosofiska fakulteterna i Uppsala.

Denna lösning vore enligt beredningens mening icke lycklig med hänsyn

till olikheten i kursfordringar vid de båda fakulteterna. Beredningen föreslår

för sin del, att ifrågavarande befattning förändras till en professur i

religionshistoria inom den filosofiska fakultetens humanistiska sektion.

Vid Lunds universitet föreslås tills vidare endast ett preceptorat i religionshistoria,

gemensamt för teologiska och filosofiska fakulteterna.

Teologiska fakulteten och humanistiska sektionen i Uppsala tillstyrka

beredningens förslag. Teologiska fakulteten i Lund betecknar förslaget som

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ett provisorium och ifrågasätter, om icke en professur i religionshistoria

redan nu borde inrättas även vid Lunds universitet. Humanistiska sektionen

i Lund, som även ansluter sig till fakultetens uppfattning, uttalar att

antalet studerande i religionshistoria snarast är större i Lund än i Uppsala.

Kanslern tillstyrker beredningens förslag.

Religionsfilosofi och religionspsykologi.

Universitetsheredningen föreslår, att en professur i religionsfilosofi

inrättas vid Lunds universitet, där viktiga insatser gjorts inom denna

vetenskap. Beredningen anför:

Ämnet religionspsykologi är för närvarande inrymt inom professurens

i religionshistoria med religionspsykologi ämnesområde. Då detta

icke synes vara någon lycklig anordning och kraftigt bidrager till den rådande

svårigheten att få lärarkrafterna i religionshistoria att räcka till för

hela ämnesområdet, ha både teologiska fakulteten i Uppsala och professorn

i religionshistoria med religionspsykologi i Lund begärt en särskild lärarbefattning

i ämnet. Teologiska fakulteten i Uppsala tänker sig denne lärare

företrädande både religionspsykologi och religionsfilosofi, medan professor

Briem icke valt denna möjlighet.

Enligt universitetsberedningens uppfattning är religionspsykologi en

vetenskapsgren, som kan väntas få en alltmera central betydelse både ur

forskningssynpunkt och för prästutbildningen. Detta gör det önskvärt att

lösgöra religionspsykologien från beroendet av religionshistorien, som måste

arbeta med huvudsakligen historiska och filologiska metoder, och giva den

en mera självständig ställning. Beredningen vill därför förorda, att ett preeeptorat

i religionspsykologi inrättas vid Uppsala universitet inom dess teologiska

fakultet. Inrättandet av denna befattning bör dock enligt beredningens

mening ställas på framtiden.

Religionsfilosofien sorterar för närvarande under professurerna

i teologisk etik med religionsfilosofi. Även beträffande religionsfilosofien

gäller, att denna vetenskap skulle vara betjänt av en mera framskjuten

och självständig ställning, än vad den nuvarande anordningen gör möjligt.

Professorerna i teologisk etik med religionsfilosofi i Uppsala och Lund,

S. von Engeström och A. Nygren, samt professorn i dogmatik med symbolik

i Uppsala Hj. Lindroth ha alla förordat upprättande av en särskild professur

i religionsfilosofi.

Teologiska fakulteten i Uppsala tillstyrker förslaget men framhåller tilllika,

att fakulteten gärna skulle ha sett att denna professur förlagts till

Uppsala universitet.

Teologiska fakulteten i Lund anför bland annat:

Religionsfilosofien har hittills icke erhållit den ställning inom fakulteten,

som motsvarar dess betydelse. Det är av allra största betydelse för den

teologiska forskningen, att religionens problem i hela dess vidd blir upptaget

till undersökning och icke begränsas till kristendomens aspekt på religionen.

En dylik allmän och omfattande behandling av religionsproblemet kräver,

såsom beredningen framhållit, en självständig professur i religionsfilosofi

inom teologiska fakulteten.

Kanslern tillstyrker beredningens förslag.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts •proposition nr 272.

Det synes erforderligt, att ämnena religionshistoria, religionspsykologi

och religionsfilosofi erhålla en förstärkt ställning vid universiteten. Bland

ämnesrepresentanterna råder oenighet om vilka vägar, som böra beträdas

vid utbyggandet av lärarkrafterna i dessa ämnen. Beredningen framhåller

också svårigheten att förutse religionspsykologiens och religionsfilosofiens

framtida utveckling. Beredningen har därför icke för närvarande velat föreslå

uppbyggandet av en större lärarorganisation med särskild hänsyn till

dessa ämnen.

För egen del anser jag varken ämnets omfattning eller antalet studerande

för närvarande nödvändiggöra en dubblering av professurerna i religionshistoria.

Jag kan därför icke biträda beredningens förslag om inrättande

av en professur i detta ämne vid Uppsala universitet. I stället vill jag förorda,

att den befintliga befattningen som biträdande lärare i religionshistoria,

gemensam för teologiska och filosofiska fakulteterna, omvandlas

till ett ordinarie preceptorat i religionshistoria likaledes gemensamt för

bägge fakulteterna.

För tillgodoseende av föreliggande behov av en lärartjänst i religionshistoria

vid Lunds universitet synes det mig för närvarande vara tillfyllest

med en befattning som biträdande lärare i religionshistoria, gemensam för

teologiska och filosofiska fakulteterna. Jag förordar därför inrättande av en

dylik befattning därstädes.

Vad åter angår beredningens förslag om inrättande av en professur i

religionsfilosofi vid Lunds universitet, vilket tillstyrkts av universitetsmyndigheterna,

så finner jag mig böra biträda detsamma. Det synes nämligen

vara av stor vikt, att utforskandet av de religiösa företeelserna erhåller

det stöd, som en självständig lärostol i religionsfilosofi skulle innebära.

Benämningen på den nuvarande professuren i religionshistoria vid Lunds

universitet — »teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner» — torde

i enlighet med en av större akademiska konsistoriet gjord särskild framställning

böra ändras till att avse »religionshistoria med religionspsykologi».

Beträffande professurens tillsättning torde böra gälla enahanda bestämmelser

som för motsvarande professur i Uppsala.

Samtliga av mig här förordade åtgärder torde böra vidtagas från och med

nästa budgetår.

Exegetik.

Från båda de teologiska fakulteterna ha framställts önskemål om utökad

undervisning i exegetik vid vartdera universitetet. Behovet härav har framhållits

jämväl i de sakkunnigutredningar, som framlagt förslag rörande

ändring av gällande bestämmelser rörande prästutbildningen, på sätt framgå

av den av mig för dessa förslag i det följande liimnade redogörelsen.

Departe
mentschefen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsberedningen finner det styrkt, att ytterligare lärarkrafter

äro erforderliga för bestridande av undervisningen, som dock icke synes

beredningen vara av den art att för dess meddelande torde böra krävas

docentkompetens.

Beredningen föreslår därför inrättandet av en förste assistentbefattning

i exegetik vid vardera av de teologiska fakulteterna.

Förslaget tillstyrkes av båda de teologiska falmlteterna och av kanslern.

I likhet med kanslern tillstyrker jag universitetsberedningens förslag om

inrättande av en befattning som förste assistent i exegetik vid vartdera

universitetet. Innehavaren av befattningen synes böra meddela undervisning

och leda övningar av rent filologisk art med huvudsaklig inriktning

på nya testamentets exegetik.

Kyrkohistoria med missionshistoria.

Önskemål om upprättande av nya professurer i kyrkohistoria ha framförts

såväl av professorerna i kyrkohistoria i Uppsala och Lund som av

teologiska fakulteten i Uppsala. Samma fakultet har även framfört önskemål

om en professur i missionshistoria. Professorn i kyrkohistoria vid Lunds

universitet har föreslagit, att nämnda professur skulle uppdelas, varvid den

ena professuren skulle inrättas i kyrkohistoria med symbolik och den andra

skulle taga särskild hänsyn till missionshistorien.

Ämnet missionshistoria finnes för närvarande endast företrätt vid Uppsala

universitet genom den för professorn K. B. Westman inrättade personliga

professuren i missionshistoria och ostasiatisk religionshistoria, vilken

helt bekostas av svenska kyrkans missionsstyrelse. I Lund har undervisning

och examination i missionshistoria bestritts genom medel, som ställts till

förfogande av svenska kyrkans missionsstyrelse. På privat väg ha medel insamlats

för en professur i missionshistoria i Uppsala till ett belopp av

285 000 kronor och i Lund till ett belopp av 320 000 kronor.

Universitetsberedningen anför:

Enligt gällande examensstadga är ämnet missionshistoria i Uppsala förenat

med praktisk teologi, i Lund med kyrkohistoria. Till sin allmänna

vetenskapliga struktur hör missionshistorien närmast till kyrkohistorien

och kan som teologisk disciplin karakteriseras som vetenskapen om kristendomens

expansion bland icke-kristna folk. Den har alltså till uppgift att

ge en framställning av den kristna kyrkans mission under olika tider och

av de framväxande missionskyrkornas historia med särskilt aktgivande dels

på de religionspsykologiska problem, som brytningen mellan kristendomen

och de främmande religionerna innebär, dels på dessa kyrkors sociologiska

struktur, kult och fromhetsliv.

Missionshistorien måste emellertid även ägna en ingående uppmärksamhet

åt studiet av de religioner, som missionären möter i sin verksamhet.

Härigenom träder missionshistorien i nära kontakt med religionshistorien.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272. 73

Samarbetet mellan dessa båda discipliner har också visat sig vara till ömsesidigt

gagn. . .....

På många håll har ämnet missionshistoria banat sig väg in i den teologiska

undervisningen och forskningen. Före den nationalsocialistiska regimen

funnos sålunda professurer i detta ämne vid universiteten i Ilalle, Berlin,

Tiibingen, Marburg och Hamburg-Kiel. I Amerikas förenta stater är

missionsvetenskapen representerad vid de flesta större universitet och teologiska

högskolor. I England upprättades på 1930-talet en missionsprofessur

vid Selly Oak Colleges, Birmingham, och i den engelska kyrkans prästutbildning

har missionshistorien nyligen fått plats som huvudlinjen i den

nyaste kyrkohistorien. Vid universitetet i Köpenhamn finns sedan någja år

tillbaka en ordinarie professur i missionshistoria, och i Norge är man på god

väg att säkerställa missionsvetenskapens vidare utveckling.

Universitetsberedningen anser det ådagalagt, att missionshistonens ställning

behöver tryggas. Då emellertid missionshistorien i Sverige är en ganska

ung disciplin, bör den enligt beredningens mening tills vidare knytas till

ämnet kyrkohistoria.

Beredningen föreslår därför att professor Westmans personliga professur

vid Uppsala universitet vid dennes avgång år 1948 förändras till en ordinarie

professur i kyrkohistoria med missionshistoria. Om donationsfonderna

inom överskådlig tid kunna bära särskilda professurer i missionshistoria

borde den nu föreslagna professuren ändras till en professur i enbart kyrkohistoria.

För undervisningen i missionshistoria i Lund föreslås ett särskilt

kursanslag.

Teologiska fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten hade med hänsyn till kyrkohistoriens centrala ställning bland

de teologiska disciplinerna och betydelse även för vissa humanistiska studier

samt till omöjligheten för en enda professor att från forsknings- och

undervisningssynpunkt helt behärska detta stora ämne, som för modern tid

— vartill också den nyare missionshistorien hör —har antagit en hart när

oöverskådlig omfattning och differentiering, begärt en ny professur i »kyrkohistoria

med symbolik» och därjämte även en professur i missionshistoria,

ett nyare ämne, vars upptagande bland fakultetens ordinarie ämnen fakulteten

på grund av dess stora och stigande betydelse i forskning och undervisning

funnit högeligen av behovet pakallat. Beredningen har i sa matto

tillgodosett dessa önskemål, att den föreslagit inrättande av en ny professur

i »kyrkohistoria med missionshistoria», varjämte symboliken skall tillgodoses

genom kursanslag. Beredningen har härmed visat sig uppskatta

nödvändigheten av att missionshistorien får en fast ställning vid universitetet.

Fakulteten vill uttala sin stora tillfredsställelse över det steg framåt

som härigenom tagits och sin varma förhoppning, att den av beredningen

förordade professuren måtte komma till stånd.

Teologiska fakulteten i Lund uttalar sin tillfredsställelse över beredningens

ifrågavarande förslag samt anför därvid bland annat:

Ävenledes finner fakulteten förslaget, att missionshistorien tills vidare

knytes till ämnet kyrkohistoria vara väl övervägt, då missionshistorien i

vårt land ännu är en ganska ung disciplin och i själva verket utgör eu del

av den nyaste tidens kyrkohistoria. Den starka tonvikt, som beredningen

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

i sin motivering (sid. 39 f.) med rätta lagt på behovet av ökad forskning och

undervisning just i missionshistoria, föranleder fakulteten att ifrågasätta

om icke den föreslagna professurens namn rätteligen borde vara »kyrkohistoria,

särskilt missionshistoria» i stället för det nu föreslagna »kyrkohistoria

med missionshistoria».

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer framhåller likaledes såsom

mest önskvärt, att professuren benämnes »professur i kyrkohistoria, särskilt

missionshistoria».

Kanslern tillstyrker förslaget men ifrågasätter likaledes, huruvida icke

professuren borde benämnas »professur i kyrkohistoria, särskilt missionshistoria»

med hänsyn till den ställning man önskar bereda just missionshistorien.

Departe
mentschefen.

id vara akademiska lärosäten finnes för närvarande endast en professur,

i vilken ämnet missionshistoria ingår, nämligen den förut omförmälda personliga

professuren för professorn K. B. Westman i missionshistoria och ostasiatisk

religionshistoria vid teologiska fakulteten i Uppsala. Denne torde

komma att avgå från sin professur senast med utgången av juni månad 1948.

Av den i ärendet förebragta utredningen har jag blivit övertygad om

angelägenheten av att ämnet missionshistoria vid Westmans avgång beredes

en fastare ställning som forsknings- och undervisningsämne vid universitetet

genom inrättande av en ordinarie professur i ämnet. Med hänsyn

till det nära sambandet mellan detta ämne och ämnet kyrkohistoria torde

en dylik professur böra omfatta bada dessa ämnen. Lämpligheten härav

har öcksa allmänt vitsordats. Däremot ha delade meningar framträtt rörande

professurens avvägning mellan dessa båda ämnesområden. För egen

del ansluter jag mig till universitetsberedningens förslag, att professuren

bör benämnas »kyrkohistoria med missionshistoria», varvid sålunda det

bör ankomma pa professurens innehavare att meddela undervisning och

förrätta examination jämväl i sistnämnda ämne. Vid mitt här angivna ställningstagande

har jag beaktat det förhållandet, att — enligt vad jag under

hand inhämtat — vissa garantier numera lära ha ställts för att genom den

av beredningen omförmälda insamlingen en professur i enbart missionshistoria

i en framtid skall kunna komma till stånd.

Den av mig sålunda förordade professuren torde — såsom av det anförda

framgår — böra inrättas först från och med budgetåret 1948/49. Med hänsyn

till den tidsutdräkt, varmed tillsättningar av professorsbefattningar ofta

är förenad, har jag emellertid ansett frågan härom redan nu böra underställas

riksdagen.

Kyrklig folklivsforskning.

Hos beredningen har professorn vid Lunds universitet II. Pleijel föreslagit

inrättandet av en befattning som förste och en befattning som tredje

amanuens vid universitetets institution för kyrklig folklivsforskning.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 27"2.

Beredningens förslag synes avse inrättandet av en befattning som förste

amanuens vid nämnda institution, vilket förordats av kanslern.

I likhet med kanslern förordar jag inrättandet av en befattning som

förste amanuens vid omförmälda institution från och med nästa budgetar.

Viss kursverksamhet.

Beredningen har till vissa kurser vid de teologiska fakulteterna med

reservation för eventuellt erforderlig medelsanvisning även till undervisning

i paleografi å 1 000 kronor vid vardera fakulteten föreslagit ett anslag

av 7 550 kronor till fakulteten i Lund och 5 750 kronor till fakulteten i

Uppsala. Till stöd härför har beredningen anfört:

Även sedan docentstipendiernas antal ökats inom teologiska fakulteten

och även om de av beredningen föreslagna nya befattningarna inrättas,

kommer behov av kursanslag inom fakulteten att föreligga. De kurser, som

nu kunna beräknas såsom behövliga, äro:

i symbolik, 1 timme i veckan under läsåret.............. kronor 1 500

i kyrklig konst, 15 timmar per läsår...........;........ » 750

i biblioteks- och arkivkunskap, 10 timmar per läsår...... » 500

Om den undervisning i paleografi, som ges i humanistiska sektionen, icke

skulle kunna utnyttjas av de teologie studerandena, kräves för denna undervisning

ett årligt kursanslag på 1 000 kronor till vardera teologiska fakulteten.

. . . , .

Vid Lunds universitet tillkommer en kurs i missionshistona med 1 timme

i veckan under läsåret samt examination, för vilken kurs far beräknas en

kostnad av 1 800 kronor för år. Kurser hållas även regelbundet i religionshistoria,

exegetik, kyrkohistoria och dogmatik, stundom även i etik och

praktisk teologi. Dessa ombesörjas normalt av docenter, stipendierade eller

ostipendierade, och i den mån de icke kunna bestridas med docentstipendier,

behövas särskilda medel för deras bekostande. Då kurserna variera

mellan ämnena, är ett gemensamt anslag av 3 000 kronor, fördelat varje

år efter kanslerns medgivande, det mest ändamålsenliga.

De teologiska jakulteterna i Uppsala och Lund tillstyrka beredningens

förslag, därvid den förra fakulteten framhållit, att det redan nu visat sig,

att de teologie studerandena icke finge rum inom de av humanistiska

sektionen givna kurserna i paleografi, varför för universitetets del bland

de fasta anslagen även borde uppföras ett belopp på 1 000 kronor för anordnande

av en årlig kurs i paleografi och arkivkännedom inom ämnet

kyrkohistoria.

Jämväl kanslern har tillstyrkt beredningens förslag och därvid — i likhet

med fakulteten i Uppsala — förordat en medelsanvisning av 1 000 kronor

även till en kurs i paleografi vid vardera fakulteten.

Det synes mig principiellt riktigt, att den nödvändiga undervisning vid

ifrågavarande fakulteter, som bedrives utanför ramen för den undervisning

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

som ankommer på professorer, docenter och andra för ändamålet särskilt

anställda lärarkrafter, bestrides med statsmedel. Till en del brukar denna

kursverksamhet, såsom beredningen framhållit, utan särskild kostnad bestridas

av docentstipendiater. Med hänsyn härtill kan jag icke tillstyrka,

att särskilda medel anvisas för uppehållande av hela den kursverksamhet,

som ansetts böra ifrågakomma, Därtill kommer, att universiteten äga tillgång

till medel för undervisningens behov även i annan ordning. Jag erinrar

sålunda om att besparade docentstipendiemedel i viss utsträckning kunna

anlitas för ifrågavarande ändamål. De kursanslag, som synas erforderliga

för de teologiska fakulteternas behov torde sålunda kunna fastställas till

lägre belopp än som ifrågasatts och jag tillstyrker för egen del en medelsanvisning

av 4 000 kronor för fakulteten i Uppsala och 5 000 kronor för

fakulteten i Lund. Kursanslagen torde böra fördelas av kanslern.

Teologiska seminariet i Uppsala.

Till bibliotekarie vid teologiska fakultetens i Uppsala seminariebibliotek

utgår för närvarande av statsmedel ett årligt arvode av 500 kronor.

I anslagsäskandena för nästa budgetår har teologiska fakulteten i Uppsala

hemställt om inrättande av en befattning som förste amanuens vid

seminariet.

Kanslern har för sin del förordat inrättandet av en andre amanuenstjänst.

Jag biträder kanslerns förslag om inrättande från och med nästa budgetår

av en befattning som andre amanuens vid ifrågavarande seminarium. Vid

bifall härtill bortfaller alltså det för närvarande till en bibliotekarie utgående

årsarvodet av 500 kronor.

Sammanfattning.

Ett bifall till vad jag här förordat innebär för de teologiska fakulteternas

del, att följande frågor böra underställas riksdagen:

1. Teologiska fakulteten i Uppsala.

Förändring från och med nästa budgetår av en befattning som biträdande

lärare i religionshistoria, gemensam för de teologiska och filosofiska

fakulteterna, med ett grundarvode av 8 600 kronor till en ordinarie preceptorstjänst

i ämnet;

inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som förste

assistent i exegetik;

inrättande från och med budgetaret 1948/49 av en professur i kyrkohistoria

med missionshistoria;

inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som andre

amanuens vid det teologiska seminariet, därvid ett nu utgående årligt

bibliotekariearvode å 500 kronor bortfaller; samt

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

en ökad medelsanvisning från och med nästa budgetår under vederbörande

anslagspost i avlöningsstaten med 4 000 kronor för bestridande av

kostnader för viss kursverksamhet.

2. Teologiska fakulteten i Lund.

Inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som biträdande

lärare i religionshistoria, gemensam för teologiska och filosofiska fakulteterna;
inrättande

från och med nästa budgetår av en professur i religionsfilosofi;
omändring

av professuren i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner

till en professur i religionshistoria med religionspsykologi;

inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som förste

assistent i exegetik;

inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som förste

amanuens vid institutionen för kyrklig folklivsforskning; samt

en ökad medelsanvisning från och med nästa budgetår under vederbörande

anslagspost i avlöningsstaten med 5 000 kronor för bestridande av kostnader

för viss kursverksamhet.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majrts proposition nr 272.

VII. Förbättring av den praktiska utbildningen

för blivande präster.

Utbildningen av svenska kyrkans präster är förlagd till universiteten

och består av dels en teoretisk och dels en praktisk utbildning. Den teoretiska

utbildningen, gemensam för blivande präster och kristendomslärare vid

allmänna läroverk och därmed jämförliga skolformer, synes i medeltal taga

i anspråk minst 10 å 12 terminer, d. v. s. 5 å 6 år. Den praktiska prästutbildningen

är koncentrerad till en akademisk termin. Utbildningen, såväl

den teoretiska som den praktiska, regleras, såvitt angår den del av utbildningen

som sker inom teologiska fakulteten, genom bestämmelserna i Kungl.

Majrts stadga den 30 mars 1935 (nr 85) angående teologiska examina.

1938 års kyrkomöte anhöll i sin skrivelse den 25 november 1938 (nr 21),

att Kungl. Majrt måtte låta verkställa en allsidig utredning angående de

teologie studerandenas praktisk-teologiska utbildning, varvid även den teoretiska

utbildningen borde upptagas till prövning.

Genom beslut den 7 juni 1940 uppdrog Kungl. Majrt åt biskopen i Växjö

stift Yngve Brilioth att verkställa utredning rörande ändring av gällande

bestämmelser i fråga om prästutbildningen. Med skrivelse den 14 juli 1942

överlämnade Brilioth betänkande i ämnet (stat. off. utr. 1942: 33).

Sedan nämnda betänkande varit föremål för remissbehandling, tillkallades

jämlikt Kungl. Majrts den 11 februari 1944 givna bemyndigande sex

sakkunniga — de s. k. prästutbildning ssakkunniga — för att inom ecklesiastikdepartementet

verkställa fortsatt beredning och avgiva förslag angående

prästutbildningens reformering. De sakkunniga (biskopen Yngve Brilioth,

ordförande, professorn vid universitetet i Uppsala Sigfrid von Engeström,

professorn vid universitetet i Lund Anders Nygren, direktorn hos svenska

kyrkans diakonistyrelse Sam. Palm, direktorn vid Fjellstedtska skolan Yngve

Rudberg och professorn vid universitetet i Uppsala Knut B. Westman) avgå

vo den 1 december 1944 betänkande i ämnet (stat. off. utr. 1944:67).

Sistnämnda betänkande har därefter varit föremål för remissbehandling.

Nuvarande förhållanden.

Utbildningen av präster inom svenska kyrkan sker för närvarande i följande

ordning.

1. Efter studentexamen avlägges en förberedande examen inom filosofiska

fakultetens humanistiska sektion, teologisk-filosofisk examen, eller

också filosofisk ämbetsexamen, filosofie kandidatexamen eller filosofie licentiatexamen.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272. 79

2. Därefter sker inskrivning i teologisk fakultet; där avlägges teologie

kandidatexamen.

3. Inom den teologiska fakulteten sker därefter genomgång av en praktisk

övningskurs, omspännande en termin och avseende de studerandes fostran

till prästämbete inom svenska kyrkan; den praktiska övningskursen avslutas

med de s. k. praktiska proven.

4. Slutligen avlägges prästexamen inför vederbörande biskop och domkapitel.

Teologisk-filosofisk examen avlägges i minst tre av ämnena grekiska,

hebreiska (dessa två ämnen äro obligatoriska), teoretisk filosofi och latin.

Studietiden för denna examen är beräknad till 2 terminer men synes i

medeltal utgöra omkring 3 ä 4 terminer. I ganska stor utsträckning avlägges

i stället filosofie kandidatexamen.

Teologie kandidatexamen omfattar följande sju examensämnen:

1. religionshistoria med religionspsykologi,

2. gamla testamentets exegetik,1

3. nya testamentets exegetik,

4. kyrkohistoria,

5. dogmatik med symbolik,

6. teologisk etik med religionsfilosofi samt

7. praktisk teologi med kyrkorätt.

Studietiden för teologie kandidatexamen angives i medeltal vara cirka

7 å 8 terminer.

Den praktiska övningskursen omspänner, som redan nämnts, en termin.

Den innefattar kateketiska,1 2 liturgiska, homiletiska3 och kyrkorättsliga övningar.

De liturgiska övningarna skola avse såväl tal som sång, dock skola

de kursdeltagare, som befunnits sakna anlag för sångkonst, vara befriade

från deltagande i sångövningarna. Professorn i praktisk teologi eller annan

ledamot av teologiska fakulteten, som kanslern för rikets universitet på

fakultetens förslag förordnar, handhar såsom föreståndare uppsikten över

de praktiska övningarna. Dessa ledas av de på fakultetens praktiska linje

tjänstgörande lärarna enligt av kanslern meddelade bestämmelserna. De avslutande

praktiska proven utgöras av skriftligt homiletiskt prov, prov

ådagaläggande den studerandes kateketiska, liturgiska och homiletiska färdighet

samt kyrkorättsliga prov.

Statens nuvarande kostnader för undervisningen i den praktisk-teologiska

övningskursen uppgå till följande belopp (jfr statsliggaren sid. 507 och 526):

1 Exeges = utläggande, d. v. s. förklaring, tolkning.

2 Kalcketik = läran om den kyrkliga undervisningen (t. ex. konfirmationsundervisning).

8 Ilomilctik = teorien för den kristna predikan, predikokonst.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Kostnadsfri undervisning och examination i

kyrkosång ..............................

kronor

Uppsala

2 900

Lund

2 4Ö01

Arvode till direktor (undervisningsskyldighet 6

veckotimmar jämte examination) ..........

»

4800

4 800

Arvode till assistent (undervisningsskyldighet

4 å 5 timmar i veckan jämte examination) . .

»

3 600

3 000

Ledare av de kyrkorättsliga övningarna (under- visningsskyldighet 2 veckotimmar jämte exa- mination) ...............................

»

1 000

1 200

Undervisning i liturgisk läsning, talteknik samt

psykologi och psykiatri....................

»

_

1 600

Summa kronor 12 300 13 000.

I Uppsala leder direktorn de homiletiska övningarna under tillhopa

6 veckotimmar varje termin. Assistenten leder kateketiska övningar 4 veckotimmar.

En särskild lärare svarar för de kyrkorättsliga övningarna. Vissa

kurser utöver den obligatoriska undervisningen ha vidare anordnats på enskild

väg. I Lund svarar direktorn likaledes för den homiletiska undervisningen

under sammanlagt 6 veckotimmar. Dessutom leder han de kyrkorättsliga

övningarna. De kateketiska övningarna äro uppdelade mellan professorn

i praktisk teologi (2 veckotimmar) och assistenten (3 veckotimmar).

Assistenten leder dessutom under två veckotimmar homiletiska och liturgiska

övningar.

Föreliggande förslag.

De föreliggande sakkunnigbetänkandena rörande ändring av gällande

bestämmelser i fråga om prästutbildningen avse såväl den teoretiska som

den praktiska utbildningen. De förslag till ändringar beträffande den teoretiska

utbildningen, som därvid framförts, kunna — i den mån de ej tillgodoses

genom inrättande av den i det föregående förordade förste assistentbefattningen

i exegetik vid vardera av de teologiska fakulteterna i Uppsala

och Lund — genomföras utan att riksdagens samtycke inhämtas. Däremot

erfordras riksdagens medverkan för ett genomförande av det väsentligaste

av sakkunnigförslagen, i vad de avse åtgärder till förbättrande av

den praktiska prästutbildningen. Med hänsyn härtill inskränker jag mig

till att i det följande lämna en redogörelse för huvuddragen av sakkunnigförslagen

beträffande den sistnämnda frågan.

I det av biskopen Y. Brilioth avgivna betänkandet anföres beträffande

den kritik av nuvarande förhållanden, som framkommit, och beträffande

resta reformkrav bland annat följande.

En mycket allvarlig anmärkning, som från flera håll med stort eftertryck

riktats mot den svenska prästutbildningen, är frånvaron av vidare social

orientering. Prästen saknar, menar man, då han börjar sin verksamhet, ofta

den exakta kunskap om samhällets struktur, som är behövlig för hans gärning.

Detta påstående torde icke kunna avvisas. Inom de praktiska övning
-

1 Dessutom 500 kronor från docentstipendiefonden.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘272.

arnas ram meddelas väl en viss författningskunskap genom den undervisning

i kyrkorätt, som där förekommer. Men denna är dock begränsad till

sådant, som behöves för att kunna sköta en pastorsexpedition. Kanske därjämte

det väsentliga av folkskolestadgan och barnavårdslags tiftningen kan

medhinnas — dock knappast utan att extra undervisning anordnas. Däremot

saknas helt möjlighet att införa den blivande prästen i den borgerliga

kommunens funktioner i övrigt. Ej heller får han genom den akademiska

undervisningen någon kännedom om det nutida samhällets ekonomiska och

sociala struktur. I regel vinner väl prästen med åren den sociala orientering,

som han från början saknat, men han — och församlingarna — få betala

dryga lärpenningar. Effektiviteten i hans prästerliga gärning måste bli

lidande härpå. Det är icke rimligt, att prästutbildningen ignorerar den

ofantliga omvälvning, som under de sista mansåldrarna gått fram över världen

och över det svenska folket.

Om sålunda behovet av en vidare social orientering för den blivande prästen

står fast, är det dock icke alldeles lätt att säga, vad en sådan orientering

närmast bör omfatta, och huru den bör meddelas. En verkligt grundlig

social skolning, sådan som nu meddelas exempelvis av socialpolitiska institutet,

skulle kräva en så avsevärd förlängning av studietiden, att den redan

av detta skäl icke kan ifrågasättas. Det återstår då knappast annat än att

tänka på en kurs av rimlig omfattning, som skulle ge en nödtorftig kännedom

om de viktigaste hithörande problemen. »Rimlig omfattning» måste

innebära en begränsning till ett tjugotal timmar. Detta medför nödvändigheten

av en ganska stark gallring bland de materier, som här kunna kräva

uppmärksamhet. De områden, som i varje fall synas böra, om än i korthet,

beröras, äro: allmän kommunalkunskap; social hjälpverksamhet samt fattigvårdslagstiftning;

det nutida samhällets ekonomiska och sociala struktur,

med särskild hänsyn till facklig organisation, kooperation och föreningsverksamhet;

samhällets åtgärder för ungdomsvård samt undervisningsväsendets

organisation. Då det även med stark beskärning icke kan bli möjligt att

inom den tid, som kan stå till förfogande, meddela en ingående framställning

av dessa ämnen, borde undervisningen särskilt inriktas på att stimulera

intresset och möjliggöra fortsatta självstudier. För detta ändamål vore

det önskvärt, att de föreläsningar och demonstrationer, som kunna komma

i fråga, så långt som möjligt anförtroddes icke i första hand åt akademiska

lärare, utan åt personer med praktisk erfarenhet på de olika områden, som

skola behandlas. Där så lämpligen kan ske, borde även några exkursioner

anordnas inom kursens ram. Erfarenheten visar, att det är av särskild vikt,

att prästkandidaterna redan under sina studier vinna kontakt med det praktiska

livets förhållanden, och att den undervisning, som förmedlar sådan

kontakt, omfattas med stort intresse och är ägnad att på ett välgörande

sätt motverka den isolering från det levande livet, som hör till den rent

akademiska utbildningens avigsidor.

Den kurs i socialkunskap, som sålunda skisserats, kan svårligen direkt

inordnas i det teoretiskt teologiska studiet. Det återstår därför endast att

låta den ingå som en del i den praktiska kursen eller bli en förutsättning

för dennas genomgående. Den måste givetvis medföra vissa kostnader, antingen

för det allmänna eller för studenterna själva. Man torde kunna räkna

med att ett belopp av 1 000 kronor kunde vara tillräckligt. Önskvärt vore

givetvis, att kursen kunde bli avgiftsfri. Det borde bli fakulteternas sak att

på förslag av professorn i praktisk teologi fastställa planen för denna kurs.

6 — Bihang till riksdagens protokoll lOJfi. 1 sand. Nr 272.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

Ett annat område, där man ganska allmänt krävt en grundligare utbildning,

är det psykologiska, framför allt med avseende på själavårdens psykologiska

förutsättningar. Detta krav har fått ökad tyngd genom de senaste

årtiondenas livliga forskningsverksamhet på det psykologiska området. Den

rent psykiatriskt betonade skolning, som man stundom velat underkasta de

blivande prästerna, kan icke inpressas inom en rimlig utbildningstid utan

våldsamma inskränkningar på den rent teologiska fackutbildningens område.

Det kan icke heller vara önskvärt att ge prästerna anledning att ingripa

på ett område, som måste vara läkaren förbehållet. Det är däremot

förvisso värdefullt, om prästen äger tillräcklig sakkunskap för att klart se

gränsen mellan den prästerliga själavårdens och den medicinska behandlingens

områden. Att ett verkligt behov här föreligger, framgår av en skrivelse,

som Sällskapet för psykologi och psykoterapi avlåtit till chefen för ecklesiastikdepartementet.

Här påyrkas, »att vid omdaningen av den praktisk-teologiska

utbildningen måtte införas obligatorisk undervisning i psykologi som

grundval för ett bättre tillgodoseende av allmänhetens krav på allsidig och

tidsenlig själavård och som väg till ett befruktande och för folkhälsan betydelsefullt

samarbete mellan präst och läkare». Det skulle väl kunna diskuteras,

vad som i detta sammanhang avses med »allsidig och tidsenlig själavård».

Prästen är kallad att vara själsläkare i en annan mening än psykiatrikern.

Men att det är önskvärt, att prästens själavård kan bidra till den psykiska

folkhälsans förbättring, skall också från teologiskt håll oreserverat erkännas.

Det är emellertid ingalunda lätt att här finna en tillfredsställande lösning.

Det är emellertid ofrånkomligt, att varken den egentliga själa vårdsläran

eller dess psykologiska förutsättningar äro på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda

inom den nuvarande utbildningens ram. Det gäller här två olika

uppgifter, inbördes sammanhängande, men dock så olikartade, att de icke

lämpligen kunna anförtros åt samme lärare. Den egentliga undervisningen

i själavård hör utan tvivel hemma i den rent praktisk-teologiska utbildningen

och borde där tillgodoses bättre än hittills. Men det är knappast

möjligt att i direkt sammanhang härmed de rent psykologiska, frågorna

kunna i tillfredsställande grad uppmärksammas. Det är sålunda svårt att

här komma ifrån ett mellanled, bestående i en kurs i psykologi, meddelad av

fackman. Även om det icke närmast är en undervisning i psykiatri, som

avses, bör dock här särskild uppmärksamhet ägnas just gränsområdet mellan

det friska och det sjuka själslivet. Den blivande prästen behöver framför

allt ha möjlighet att igenkänna de begynnande sjukliga förändringarna på

själslivets område. Han bör känna botemedlen för de lindrigare fallen, men

han bör framför allt förstå, i vilka fall läkare bör anlitas. Den kunskap,

som härför är av nöden, skall förvisso bli honom till stort gagn också i hans

egentliga själavård, liksom det bör stimulera hans intresse för det mänskliga

själslivets funktioner och problem överhuvudtaget. Den undervisning,

som härför är av nöden, bör snarast meddelas av en läkare med specialutbildning

på psykiatriens område. Någon svårighet att finna en sådan bland

lärarna vid de medicinska fakulteterna torde icke föreligga. Då det icke kan

bli fråga om annat än bibringande av den nödvändigaste orienteringen, kan

tiden för en sådan kurs icke bli alltför rikligt tillmätt; mer än exempelvis

tolv föreläsningstimmar — med någon utökning för det fall att demonstrationer

ingå — torde knappast kunna anslås härtill. Kostnaden torde då

kunna beräknas till omkring 600 kronor.

Medan de nu behandlade områdena, det sociologiska och det psykolo
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. May.ts proposition nr 272.

giska, ha en fristående ställning till den egentliga praktiska utbildningen, och

den undervisning, som inom dessa områden är behövlig, kan tänkas meddelad

antingen i samband med den praktiska kursen eller före densamma,

berör den kritik, som riktats mot den praktiska utbildningen i övrigt, mer

interna områden. Detta gäller visserligen endast i viss utsträckning den

musikaliska utbildningen, undervisningen i kyrkosång, och den härmed sammanhängande

utbildningen i talteknik och liturgisk diktion, helt däremot

undervisningen och övningarna i homiletik, kateketik och tillämpad kyrkorätt

samt själavård. På intet av dessa områden kan den nuvarande utbildningen

anses motsvara berättigade anspråk. Minst har kanske den homiletiska

utbildningen drabbats av kritiken. Dock saknar man här den tillämpning

av exegetikens resultat på predikan, som skulle kunna ges genom ett

exegetiskt-homiletiskt seminarium. Det behövs en brygga mellan det exegetiska

studiet och den homiletiska utbildningen.

Man saknar också tillräcklig övning i det egentliga talets, icke minst det

fria föredragets konst. Den kateketiska utbildningen är för närvarande alltför

svagt tillgodosedd. Framför allt äro övningstillfällena fullkomligt otillräckliga.

Om man bortser från de mycket sporadiska tillfällen till övning,

som beretts i samband med den nu alltför inskränkta auskulteringen i folkskolor,

har man endast haft tillgång till en liten grupp av elever, som särskilt

vidtalats och erhållit någon liten gottgörelse. Såväl i Uppsala som i

Lund har man sålunda haft grupper på cirka fem elever från folkskolorna.

Varje student har under övningsterminen fått hålla två ä tre, stundom

(i Uppsala) endast en övningslektion med denna lilla grupp före den avslutande

provlektionen. Det är uppenbart, att någon egentlig övningsundervisning

sålunda knappast kan sägas ha förekommit, och den, som ägt rum,

har haft en ganska artificiell prägel. Fn jämförelse med den utbildning,

som lämnas blivande lärare, ger vid handen, att en förbättring på denna

punkt är ofrånkomligen nödvändig, om de utgående prästerna skola bli

något så när förberedda för sin viktiga uppgift som lärare i konfirmationsskolan.

Den kateketiska utbildningens svaghet är måhända den allra påtagligaste

bristen i den nuvarande ordningen.

Om undervisningen i själavård har förut talats. De speciella problem, som

här framträda för den teologiska likaväl som för den psykologiska undervisningen,

kunna icke i detta sammanhang beröras. Här gäller det endast

att fastställa, att en brist föreligger. Den musikaliska och taltekniska utbildningen

har också alltför kort tid till sitt förfogande. Särskilt menligt inverkar

det här, att undervisningen måste sammanpressas inom den korta perioden

av en universitetstermin; den övning, som här behöves, vinner givetvis

i effektivitet, om den kan fortgå under en längre tid.

Utom de nu påtalade bristerna i de ämnen, som dock ingå i den nuvarande

utbildningen, finnas områden, som icke äro omnämnda i gällande föreskrifter,

men där ledarna av de praktiska kurserna dock försökt tillgodose påtagliga

behov. Det gäller för det nutida kyrkolivet så viktiga områden som

barn- och ungdomsvård, ej minst söndagsskolan. Det gäller sådana för hela

kyrkan gemensamma områden som diakoni och mission. I den mån som det

varit möjligt att i dessa ämnen anordna föredrag av präster och andra,

som ha personlig erfarenhet inom de behandlade områdena, har detta visat

sig vara synnerligen nyttigt.

Den sakkunnige föreslår, alt den praktiska utbildningen för blivande präster

omliigges på så sätt, alt den delvis påbörjas före avläggandet av teologie

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 2.

kandidatexamen och alltså till en del fortgår parallellt med den teoretiska

undervisningen, varefter återstoden av den praktiska utbildningen skulle

koncentreras till en termin efter avslutandet av de teoretiska studierna.

De moment i den praktiska utbildningen, som skulle kunna helt eller delvis

förläggas före den avslutande praktiska terminen anser den sakkunnige

vara följande.

1. En kurs i samhällslära (socialkunskap),

2. en kurs i psykologi (och psykiatri),

3. auskultering, eventuellt övningsundervisning i skolor,

4. ett exegetiskt-homiletiskt seminarium,

5. undervisning i talteknik och liturgisk sång.

Dessutom skulle enligt förslaget till tiden före den avslutande praktiska

terminen förläggas en obligatorisk praktisk tjänstgöring.

Beträffande kurserna i samhällslära och psykologi hänvisas till det föregående.

I fråga om de under 3.—5. omnämnda utbildningsmomenten har

den sakkunnige anfört i huvudsak följande.

Ordnandet av auskultering och övningsundervisning ställer sig icke lätt.

I viss utsträckning ingår auskultering i den nuvarande ordningen. I Uppsala

är det regel, att skilda folkskollärare ur olika folkskolor mottaga 1—5

praktare, vilka i regel avlyssna fem lektioner och därefter själva hålla fem

lektioner. Intet samarbete med seminariets övningsskolor förekommer. I

Lund har tidigare förekommit en auskulteringskurs om 24 timmar vid seminariets

övningsskola, men denna kurs har sedermera dels väsentligen inskränkts,

dels överflyttats från seminariet till stadens folkskolor.

Den avsedda auskulteringskursen skulle tjäna flera ändamål. Den skulle

ge prästkandidaterna en uppfattning av folkskolans kristendomsundervisning

i de olika klasserna. Detta är av största värde för den blivande konfirmandläraren,

som bör veta vilka kunskaper han rimligen kan förutsätta

hos den ungdom, som genomgått folkskolan. Men det är även av värde, att

den blivande prästen får en viss förtrogenhet med folkskolans arbete och

organisation överhuvud. En sådan förtrogenhet är en stor tillgång för den

blivande församlingsprästen, vare sig han kommer att fungera som ordförande

i skolråd (skolstyrelse) eller ej. Från dessa synpunkter är det icke

önskvärt, att auskulteringen begränsas till kristendomsundervisningen. Det

skulle också vara betydelsefullt, om i samband med auskulteringskursen en

orientering kunde givas om folkskolans arbetsvillkor, särskilt med avseende

på hithörande författningar. Framför allt skulle kursen dock avse att ge

deltagarna en viss pedagogisk erfarenhet och att öppna deras ögon för undervisningens

konst. Här kräves det dels åhörande av lektioner av skickliga

lärare — varvid just urvalet av lärare är av stor betydelse — dels icke alltför

knappt tillmätta övningstillfällen. Den kännbaraste bristen i nuvarande

utbildning är just frånvaron av sådana tillfällen, då prästkandidaten på egen

hand kunde få pröva sina krafter på en vanlig skolklass, så vitt möjligt på

elever i det åldersstadium, som han kommer att få att göra med vid konfirmationsundervisningen.

Först sedan han blivit prästvigd får han nu möjlighet

att vinna den »katedervana», som är en av de viktigaste förutsättningarna

för en effektiv undervisning. Så långt som möjligt borde övningsundervisningen

förläggas till folkskolans högsta klasser, helst till sjunde

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372. 85

klassen, där eleverna stå på i huvudsak samma åldersstadium som i kyrkans

undervisning.

Det lägsta timantal, som kan ifrågakomma för auskultering och övningsundervisning

tillsammans, är 40 timmar, varav i regel omkring 10 timmar

borde anslås till övningsundervisning. Härtill borde komma några föreläsningar

om folkskolans organisation och undervisningens allmänna metodik.

Fem timmar måste anses som ett absolut minimum för denna undervisning.

Den skulle kunna tänkas meddelad antingen av akademisk lärare (professor

eller docent) i pedagogik eller av lärare vid folkskoleseminarium.

För auskultering och övningsundervisning borde i första hand folkskoleseminarierna

i Uppsala och Lund anlitas och i andra hand såsom komplettering

andra skolor.

De kostnader, som en sålunda anordnad kurs skulle komma att medföra,

behövde icke bli stora. Vissa arvoden måste väl förekomma, särskilt för de

av seminariets lärare, som skulle komma att tagas i anspråk, eventuellt

också för lärare i andra skolor. Ett årligt anslag om 600 kronor, alltså för

två terminskurser, torde i regel vara tillräckligt.

Behovet av ett exegetiskt-homiletiskt seminarium som ett led i prästutbildningen

har redan tidigare framhållits. Det är en mycket påtaglig erfarenhet,

att det exegetiska studiet icke för närvarande blir så fruktbärande

för det homiletiska arbetet, som det borde. Detta beror på den isolering, som

exegetiken och bibelstudiet kommit att intaga som studiefack bland andra.

Viktigt för den direkt homiletiska utbildningen vore, att de studerande,

innan det rena predikoskrivandet och övningspredikandet tar sin början,

kunde få en vetenskapligt underbyggd och systematiskt bedriven övning

i textanalys. Denna borde lämpligen meddelas i form av seminarieundervisning.

Det skulle härvid möjligen kunna anmärkas, att det av professorn

i regel ledda seminariet i praktisk teologi skulle kunna tjäna denna uppgift.

Det är icke uteslutet, att detta stundom kunde ske. Också den homiletiska

textbehandlingen från mer teoretisk synpunkt bör kunna falla inom ramen

för hans för kandidatstadiet avsedda undervisning. Men detta seminarium

måste dock ha en vidare uppgift. Möjlighet måste beredas att här upptaga

ämnen från samtliga områden av den praktiska teologiens vida fält. Detta

är nödvändigt för att uppehålla undervisningens vetenskapliga standard

och för att väcka intresse för självständigt arbete. Erfarenheten visar, att

återväxten av vetenskapsidkare inom ett ämne till väsentlig del beror på

seminariernas insats. Ej heller skulle ett vanligt universitetsseminarium, som

knappast kan förutsättas omfatta mera än en dubbeltimme varannan vecka,

svara emot behovet av exegetiskt-homiletisk textbehandling. För att bli

effektiv borde en sådan övningsundervisning fortgå med åtminstone en dubbeltimme

varje vecka under en termin. Den kan därför icke heller i regel

bestridas av professorn i praktisk teologi. Den kan tänkas komma att tillfälligt

åvila en docent, icke nödvändigtvis i praktisk teologi, den kan också

tillfälligt komma att ledas av en professor i annat teologiskt ämne, som kan

ha intresse och förutsättningar för denna säregna undervisning. Men för att

kunna regelbundet upprätthållas och konsekvent drivas, måste man kunna

räkna på en lärare, som hade denna undervisning som en av sina huvuduppgifter.

Båda de krav på ökad bibelundervisning, som här framställts

i fråga om föreläsningar och seminarieövningar, peka mot inrättandet av

en ny lärartjänst, ett lektorat i exegetik. Vad det senast omniimnda exegctiskt

homiletiska seminariet angår, borde detta kunna få en central be

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tydelse som den viktigaste bryggan från de teoretiska studierna, till den praktiska

förberedelsen för kallet. Ett av seminariets främsta syften skulle vara

att motverka den mekaniska predikofabrikation, som är det förnämsta hindret

för en verklig predikans renässans inom vår kyrka, och som den nuvarande

utbildningen kanske snarare främjar än förebygger.

Om den avslutande praktiska kursen skulle komma att fortfarande omfatta

endast en termin, borde givetvis detta seminarium föregå denna kurs.

Det borde i varje fall komma efter tentamen i de exegetiska ämnena, men

det kunde lämpligen genomgås under tiden för studiet av de systematiska

ämnena. Inom de nu angivna gränserna borde tiden för dess genomgång

kunna fritt väljas. Under tider av normal tillströmning till den teologiska

banan torde det bli nödvändigt att hålla ett sådant seminarium varje termin,

då det skulle passeras av samtliga blivande präster, och själva seminarieformen

är oförenlig med ett alltför högt deltagarantal.

Den sakkunnige föreslår på anförda skäl inrättande av en lektorstjänst i

exegetik med ett arvode av 9 000 kronor.

Beträffande den föreslagna undervisningen i talteknik och liturgisk sång föreslår

den sakkunnige, att läraren i kyrkosång ålägges meddela frivillig undervisning

i kyrkosång för teologie studerande under tiden för deras kandidatstudier,

samt ifrågasätter anordnande i början av de teologiska studierna av en kurs i

skriftlig och muntlig framställning. Den sakkunnige beräknar icke särskilda

medel för sistnämnda kurs utan synes förutsätta, att densamma skall kunna

anordnas utan särskild kostnad, exempelvis genom lektorn i svenska. Genomgång

av denna kurs förutsättes bli obligatorisk för avläggande av tentamen

för teologie kandidatexamen.

Prästutbildningssakkunniga framhålla i sitt år 1944 avgivna betänkande,

att den skildring, som i den av biskopen Brilioth verkställda utredningen (av

de sakkunniga benämnd »Betänkandet 1942») givits av den nuvarande praktiska

utbildningens brister, helt syntes motsvara verkligheten. De inkomna

remissyttrandena hade understrukit, hur föga den nuvarande utbildningen på

denna punkt motsvarade de krav, man med skäl kunde ställa på densamma.

Prästutbildningssakkunniga föreslå, att den praktiska prästutbildningen utsträckes

från en till två terminer, vilka dock icke med nödvändighet skulle

behöva förläggas omedelbart efter varandra. För tillträde till den andra

terminens övningar skulle emellertid fordras avlagd teologie kandidatexamen

ävensom viss tids praktisk tjänstgöring. Till nämnda båda terminer

skulle hela den praktiska utbildningen koncentreras, dock att en talteknisk

kurs på 10 timmar skulle obligatoriskt genomgås redan i begynnelsen av

de teologiska studierna, varjämte frivillig undervisning i kyrkosång skulle

äga rum under tiden före de praktiska terminerna. Beträffande utbildningens

innehåll innebär de sakkunnigas förslag i sammandrag följande.

Första terminen:

1. Kurs i praktisk bibelkunskap (seminarium) med 4 veckotimmar eller tillsammans

omkring 48 timmar;

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

2. Pedagogisk auskidterings- och övningskurs med 40 timmar, av vilka

högst 5 timmar anslås till föreläsningar och minst 8 timmar för varje deltagare

till övningsundervisning samt de övriga timmarna användas till auskultering

vid därtill anvisad läroanstalt eller konfirmandavdelning;

3. Undervisning i kyrkomusik och liturgisk sång med 4 veckotimmar eller

tillsammans omkring 48 timmar. Härtill böra föreläsningar i lämplig omfattning

anknyta;

4. Kurs i samhällslära med 25 timmar;

5. Kurs i psykologi och psykiatri med 20 timmar;

6. Orienterande föreläsningar beträffande den kyrkliga verksamhetens olika

grenar. Föreläsningarna hållas av genom fakulteten tillkallade sakkunniga på

skilda områden.

Andra terminen:

1. Homiletiska övningar 6 veckotimmar, tillsammans omkring 72 timmar;

2. Kateketiska övningar 5 veckotimmar, tillsammans omkring 60 timmar;

3. Undervisning i själavård 1 veckotimme, tillsammans omkring 12 timmar;

4. Liturgiska övningar 6 veckotimmar, tillsammans omkring 72 timmar;

5. Kurs i kyrkorätt 2 veckotimmar, tillsammans omkring 24 timmar.

De sakkunniga ha förutsatt, att varje akademisk termin skulle anordnas

undervisning, avseende den praktiska utbildningens såväl första som andra

termin.

Till stöd för sitt förslag ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Kurs i praktisk bibelkunskap. Betänkandet 1942 konstaterar, att man i den

homiletiska utbildningen saknar »den tillämpning av exegetikens resultat på

predikan, som skulle kunna ges genom ett exegetiskt-homiletiskt seminarium».

Betänkandet skisserar, hur en dylik kurs i praktisk bibelkunskap tänkes vara

organiserad och arbeta. Den bör »få en central betydelse som den viktigaste

bryggan från de teoretiska studierna till den praktiska förberedelsen för kallet».

Som ledare föreslås den nya lärarkraft, lektorn i exegetik, vilken även

skulle omhänderha den utökade elementära undervisningen i Nya testamentets

exegetik.

Enligt de inkomna yttrandena har ovanstående förslag väckt livligt intresse.

Teologiska fakulteten i Uppsala betecknar kursen i praktisk bibelkunskap »såsom

särdeles viktig för de blivande prästernas gärning». Fakulteten betonar,

»att det är ett stort behov av en biträdande lärarkraft i exegetik». Teologiska

fakulteten i Lund understryker behovet av praktisk bibelkunskap och önskar

en utförlig kurs häri under de två terminer, som den anser, att den praktiska

utbildningen bör omfatta. Att inrätta en särskild tjänst synes däremot fakulteten

varken nödvändigt eller önskvärt. Undervisningen bör efter fakultetens

förslag av kanslern uppdragas »åt en person, som genom på en gång grundlig

teologisk insikt och erfarenhet av det kyrkliga livets behov är skickad att meddela

denna säregna form av undervisning».

De sakkunniga konstatera, att en mer effektiv undervisning i praktisk bibelkunskap

är ett allmänt och djupt känt önskemål. Lämpligen synes en kurs i

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

praktisk bibelkunskap böra inläggas i den praktiska utbildningen och där omfatta

en termin med 4 veckotimmar eller sammanlagt omkring 48 timmar.

Ledningen av kursen bör anförtros åt en assistent i exegetik.

De sakkunniga förorda, att en ny lärartjänst, benämnd »assistent i exegetik»,

inrättas med uppdrag att, utöver ledningen av nyssnämnda praktiska

kurs, svara för en utökad elementär undervisning i Nya testamentets exegetik

inom ramen för studierna i detta ämne för teologie kandidatexamen. De sakkunniga

fastslå, att det föreligger ett starkt behov av utökad sådan undervisning.

Pedagogisk auskulterings- och övningskurs. Den nuvarande kateketiska utbildningen

är otillfredsställande. Övningarna behöva väsentligt utökas. Prästen

måste ha kännedom om folkskolans kristendomsundervisning, på vilken hans

egen under konfirmationstiden skall bygga. Betänkandet 1942 föreslår en pedagogisk

auskulterings- och övningskurs före den egentliga kateketiska utbildningen.

De sakkunniga ansluta sig till detta förslag. En dylik kurs bör omfatta

40 timmar, varav högst 5 timmar böra anslås till föreläsningar och minst 8

timmar för varje deltagare till övningsundervisning. De övriga timmarna användas

till auskultering. Betänkandet 1942 ifrågasätter, att kursen förlägges

till de till folkskoleseminarierna i Uppsala och Lund knutna övningsskolorna.

Då emellertid både elevantalet vid folkskoleseminarierna, det av nya skolformer

föranledda kravet på auskultering och efterprövningarna för höjda betyg

synas komma att ökas, kunna knappast dessa skolor tänkas ombesörja den

föreslagna kursen. Däremot torde auskultering kunna ske där i ganska stor

utsträckning, varjämte även de inledande föreläsningarna torde kunna förläggas

dit. Härigenom skulle.även en viss önskvärd kontakt med folkskollärarutbildningen

kunna ernås. Direkt övningsundervisning bör lämpligen förläggas till

folkskolorna i eller omedelbart utanför universitetsstäderna. Då auskultering

hittills förekommit, har den i regel skett vid folkskola. I Lund har dock under

senare tid auskultering skett vid konfirmandavdelning 3 timmar under terminen.

Den kan även tänkas vara förlagd till allmänt läroverk. Önskvärt är att

den förbindes med någon kommentar från lektionsgivarens sida. Viss ersättning

måste i så fall utgå. För den händelse möjlighet kan beredas deltagare i

den praktiska utbildningen att följa någon församlingsprästs konfirmandundervisning,

bör detta hälsas med tillfredsställelse.

Undervisning i kyrkomusik och liturgisk sång. Beträffande den nuvarande

musikaliska och taltekniska utbildningen har med skäl anmärkts, att den för

närvarande är sammanpressad inom en alltför kort tidrymd. De sakkunniga

föreslå, att möjlighet till frivillig undervisning i kyrkosång bör förekomma före

den praktisk-teologiska kursen. Dylik undervisning bör ingå i lärarens undervisningsskyldighet.

Denne har även att tillse, att undervisning i orgelspelning,

som torde få bekostas av deltagarna själva, kan erhållas. Ehuru någon direkt

föreskrift givetvis ej kan göras härom, är ett — om möjligt — aktivt deltagande

i domkyrkornas rikt utvecklade gudstjänst- och musikliv synnerligen

önskvärt. Den kyrkom u sikal iska utbildningen bör givetvis ske under båda de

praktiska terminerna.

Kurs i samhällslära. Beträffande frånvaron av vidare social orientering betonar

socialstyrelsen, att om man i fortsättningen liksom hittills obligatoriskt

skall ha prästerna med i socialvårdsarbetet (fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd,

enligt socialvårdskommitténs förslag i december i942 socialnämnd),

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

är det »en nödvändig sak, att prästutbildningen inbegriper en fostran till en

positiv inställning till socialvården», en inställning som styrelsen säger sig understundom

förgäves efterlysa.

De sakkunniga vilja understryka, att det är ofrånkomligt nödvändigt, att

den nvutkomne prästen äger en god inblick i samhällets och de moderna folkrörelsernas

struktur samt i socialvårdsarbetets uppbyggnad och mål. Utan att

äga en dylik inblick kan han ej nöjaktigt fylla sin uppgift som präst Men

frågan har också en principiell innebörd. Tjänandet av andra hör oupplösligt

samman med den kristna tron och dess utövning i livet. Prästutbildningen

måste syfta till att även i detta avseende göra de blivande prästerna så väl

förberedda för sin kommande gärning som möjligt. _

Redan inom den trånga ramen för den nuvarande praktiska utbildningen ha

aktningsvärda försök gjorts till en vidare social orientering. Ehuru ej omnämnda

i föreläsningskatalogen ha sålunda i Uppsala föreläsningar i socialvård hållits

sex timmar per termin av diakonistyrelsens socialsekreterare. Även i Lund

ha liknande föreläsningar förekommit. Vidare ha från Uppsala studiebesök

avlagts vid bland annat landsorganisationen i Sverige^ en fackföreningsexpedition,

svenska sjukkasseförbundet, centralfängelset. å Långholmen, nykterhetsnämnden

i Uppsala samt en rad sociala institutioner av kyrklig art

såsom diakonanstalten å Stora Sköndal, diakonissanstalten å Ersta, Samariterhemmet,

Stockholms stadsmission etc. Under normala tider ha från

Lund besök avlagts vid Diakonissestiftelsen i Köpenhamn.

Det är emellertid nödvändigt, att den sociala utbildningen får en fast och

föreskriven plats på schemat. De sakkunniga upptaga förslaget i Betänkandet

1942 om en särskild kurs i samhallslära. Den bör förslagsvis omfatta 25 timmar

och bland annat rymma en framställning av samhällets sociala struktur

och lagstiftning, den sociala utvecklingen, hjälpverksamheten och folkrörelserna.

Den undervisning i social lagstiftning, som hittills förekommit under de

kyrkorättsliga övningarna, bör nu i stället förläggas hit. Hänvisning till lämplig

litteratur bör ske. Det är av största vikt, att sakkunniga föreläsare anlitas.

Kurs i psykologi och psykiatri. En vägande anmärkning mot den nuvarande

prästutbildningen gäller den obetydliga plats, som i denna tilldelas det psykologiska

studiet, framför allt med avseende pa själavårdens psykologiska förutsättningar.

Det är förenat med stora svårigheter för en nyutkommen och

oerfaren präst att meddela själavård och andlig hjälp, om han är i avsaknad

av primära psykologiska kunskaper. Det maste visserligen betonas, att man

ej kan lära sig själavård såsom vilken annan disciplin som helst. Det gäller

här i högsta grad en erfarenhetssak. Synnerligen lyckligt är, o in den unge

prästen under sin första tjänstgöringstid får som chef en i dessa ting erfaren

man. Men detta motsäger icke nödvändigheten av att prästen redan från

början iir underkunnig om skillnaden, mellan friskt och sjukt själsliv samt

om de olika åldrarnas, ej minst ungdomens speciella psykologiska problem.

Socialstyrelsen vitsordar i sitt yttrande, »att det är synnerligen värdefullt,

att det framför allt i barnavårdsnämnderna finnes tillgång till en person,

som åtminstone icke står främmande för de viktiga problemen om ungdomens

psykologiska utveckling och dennas fysiologiska förutsätlningai

och även känner till den psykiska efterblivenhetens betydelse som förklaring

till många inslag av asocialitet hos barn och ungdom».

Liksom i fråga om den sociala orienteringen har man även beträffande den

psykologiska under den nuvarande praktiska utbildningen sökt komplettera

det ordinarie schemat. Det gäller närmast undervisningen i psykiatri eller —

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

som ämnet i Lund kommit att benämnas — pastoralpsykiatri. En kurs häri

har vid bägge universiteten letts av medicinsk fackman samt i Lund omfattat

minst 10 timmar och i Uppsala fem sammankomster på vardera 2 timmar

och 20 minuter per termin. Föreläsningarna ha hållits parallellt med demonstration

av patienter. I Uppsala kompletterades denna undervisning vårterminen

1944 med tre föreläsningar av läkare, behandlande psykologi i allmänhet och

barnpsykologi i synnerhet.

De sakkunniga föreslå, att inom den praktiska utbildningens ram plats

beredes för en kurs i psykologi och psykiatri på förslagsvis 20 timmar. Omkring

hälften härav bör lämpligen anslås till psykiatri i stil med vad som hittills

förekommit utom schemat. Olika lärare böra kunna anlitas vid denna

undervisning och vid den övriga delen av kursen, som främst bör behandla

ungdomspsykologien.

Orienterande föreläsningar. De sakkunniga önska starkt framhålla behovet

av en vidare orientering i kyrkans liv och verksamhet. För dem som ej vuxit

upp i kyrklig miljö är detta behov påtagligt. Redan nu förekomma under

den praktiska utbildningen utanför det ordinarie schemat ett antal föreläsningar

om hithörande ämnen. Även studiebesök vid kyrkliga institutioner ha

företagits. Det vore av betydelse, att denna välbehövliga komplettering till

den praktiska utbildningen finge en direkt föreskriven plats på schemat. Här

bör även utrymme beredas för en orientering i kyrklig konst och kyrkovård

samt i arkivvård. Behovet av en dylik orientering har från olika håll betonats,

bland annat av humanistiska sektionen i Uppsala. Riksarkivet skulle

helst vilja se en särskild till landsarkiven i respektive universitetsstäder förlagd

kurs i arkivkunskap. För att fylla dessa olika brister i den nuvarande

prästutbildningen föreslå de sakkunniga, att orienterande föreläsningar i här

berörda ämnen i tillräcklig utsträckning hållas av genom teologiska fakulteten

tillkallade fackmän.

Beträffande den andra terminens övningar anföra de sakkunniga:

Homiletiska övningar (6 veckotimmar). De ledas av direktorn. En timme

per vecka bör anslås till föreläsningar. I övrigt avse övningarna att i anslutning

till den tidigare genomgångna kursen i praktisk bibelkunskap lära deltagarna

textanalys samt vidare att utarbeta predikningar och kasualtal samt

utkast till dylika. Det är av vikt att övningar även förekomma i fritt framförande

utan manuskript. Såsom Betänkandet 1942 riktigt framhåller, brister

det alltför ofta i den akademiska ungdomens förmåga att tala fritt. Denna

brist är särskilt kännbar, när det gäller de blivande prästernas utbildning.

Såsom redan nämnts är det önskvärt att några föreläsningar ägnas åt stilistik.

Det har också nämnts, att man från ämnet praktisk teologi i teologie

kandidatexamen lämpligen till den praktiska utbildningen bör överflytta den

principiella delen av homiletiken. Den kan i så fall lämpligen få sin plats i

de här föreslagna föreläsningarna. Framställningen kompletteras med någon

lämplig handbok.

I Lund har hittills varje deltagare fått hålla en predikan vid offentlig gudstjänst

i någon kyrka. I viss utsträckning har detta även tillämpats i Uppsala.

Anordningen har slagit väl ut och synes böra föreskrivas som allmän

regel.

Katéketiska övningar (5 veckotimmar). En timme per vecka bör anslås

till föreläsningar. Utbildningen ledes av assistenten för de praktiska övningarna,

vilken till skillnad från assistenten i exegetik föreslås böra benämnas

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. May.ts ''proposition nr 272.

assistent i kateketik. Övningarna ske i form av med skolbarn eller konfirmander

hållna katekisationer, varvid bör tillses, att avdelningarna ej bliva

alltför små. Deltagarna ha att bygga på sina under den pedagogiska kursen

tidigare vunna erfarenheter. Efter lektionerna underkastas dessai kritisk

granskning. Assistenten i kateketik har också att i anslutning till övning

arna meddela undervisning i ungdomsvård och söndagsskoleverksamhet. Inom

ramen för undervisningen ges även en framställning av kateketikens

teori. . .

Undervisning i själavård (1 veckotimme). Undervisningen, som ges av särskilt

förordnad lärare, förutsättes givetvis bygga på den tidigare genomgångna

psykologiska kursen. Hänsyn bör tagas ej minst till den sekulariserade

människans behov och problem. Prästens uppgift som medlare vid

äktenskapstvister bör beaktas. Av naturliga skäl kunna här mga övningar

förekomma. Det är dock lämpligt, att möjlighet beredes de studerande att

genom besök hos sjuka och gamla förvärva en viss vana att på ett naturligt

sätt vinna kontakt med människor av denna kategori. . .

Liturgiska övningar (6 veckotimmar). De avse att ge utbildning i liturgisk

läsning, sång och aktion. Den musikaliska delen av undervisningen, omlatt

ande 4 veckotimmar, meddelas av läraren i kyrkosång. Härifrån böra givetvis

i likhet med under första terminen de musikaliskt obildbara vara befriade.

Det ligger närmast till hands, att direktorn uppehåller lararbeiattningen

i liturgisk aktion men möjlighet bör dock finnas att förordna annan

därtill speciellt lämpad kraft. Han bör vara liturgiskt kunnig och har att

vid sin undervisning meddela deltagarna en riktig, uppfattning om ett korrekt

och värdigt utförande av ritualen vid gudstjänster och förrättningar.

Kurs i kyrkorätt (2 veckotimmar). Kursen ledes av läraren i kyrkorätt

(befattningen kan tänkas uppehållas av direktorn). Den avser både att ge

handledning för pastorsexpeditionens skötande och att införa vederbörande

i de övriga göromål av legal natur, vilka åligga präst i svenska kyrkan. Utbildning

i sammanträdesteknik bör förekomma. Den tidigare genomgångna

sociala kursen bör avsevärt underlätta ett rationellt utnyttjande av den tor

kursen anslagna tiden.

Kostnaderna för vart och ett av universiteten beräkna de sakkunniga

sålunda:

Kursen i talteknik ...................................

Assistenten i exegetik .................................

Pedagogiska auskulteringskursen........................

Kursen i samhällslära .........................•.•••••■

» » psykologi och psykiatri (f. n. 800 kronor i Lund)

Arvode åt direktorn (nu 4 800 kronor)...................

Tilläggsarvode åt direktorn i vissa fall...............

Arvode åt assistenten i kateketik (f. n. 3 600 kronor i Uppsala

och 3 000 kronor i Lund) ....................

Arvode åt läraren i kyrkosång (f. n. 2 900 kronor i Uppsala,

2 400 + 500 kronor i Lund) .........................

Arvode åt lärare i liturgisk aktion (f. n. 800 kronor i Lund)

Arvode åt lärare i kyrkorätt (f. n. 1 000 kronor i Uppsala,

1 200 kronor i Lund) ..............................

Arvode åt lärare i själavård ...........................

Diverse föreläsningar m. m............................

kronor

»

»

»

»

»

»

»

400

9 000

1 000

2 000

1 600

6 000

2 500

4 000

3 500

1 000

1 200

600

2 000

Summa kronor 34 800.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

I jämförelse med nuvarande förhållanden innebär de sakkunnigas förslag

en kostnadsökning med (34 800 — 12 300 =) 22 500 kronor vid universitetet

i Uppsala och med (34 800 — 13 000 =) 21 800 kronor vid universitetet i

Lund.

Beträffande kostnadsberäkningarna inhämtas av de sakkunnigas förslag

vidare bland annat.

Kompetensfordringarna för den nya lärartjänsten i exegetik anse de sakkunniga

böra bestämmas till »grundliga teologiska insikter jämte praktisk

erfarenhet av prästerlig tjänst». Höjningen av arvodet för direktorn från

4 800 kronor till 6 000 kronor motiveras med den väsentligt ökade arbetsbördan.

Tilläggsarvode å 2 500 kronor föreslås skola utgå för den händelse

direktorn skulle vara bosatt å avlägsen ort eller icke innehava annan tjänst.1

Arvodeshöjningama för assistenter i kateketik och läraren i kyrkosång motiveras

med den ökade arbetsbördan. Posten »diverse föreläsningar m. m.»,

av de sakkunniga benämnd »expenser», har avsetts för bekostande av orienterande

föreläsningar, exkursioner, vaktmästare m. m.

Remissyttranden m. m.

Prästutbildmngssakkunnigas förslag rörande den praktiska prästutbildningens

anordnande har i de avgivna remissyttrandena i allt väsentligt tillstyrkts,

dock med vissa detaljerinringar. Sålunda synes en allmän åsikt vara,

bland annat, att den praktiska utbildningen i dess helhet bör förläggas till

tiden efter avläggandet av teologie kandidatexamen.

Teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala tillstyrker i det väsentliga

prästutbildmngssakkunnigas förslag med vissa detaljerinringar.

Fakulteten avstyrker, att genomgång av en kurs i talteknik skulle uppställas

som villkor för tentamen, i teologie kandidatexamen. En obligatorisk

kurs i talteknik borde däremot ingå i den praktiska kursen. Ett trängande

behov av en assistent i exegetik säges föreligga. Likaså erfordras för den

praktiska utbildningen en kurs i praktisk bibelkunskap. Däremot anser fakulteten

icke, att assistenten obligatoriskt skulle leda sistnämnda kurs. Assistentens

arvode borde bestämmas till 6 000 kronor. För anordnande av kursen

i praktisk bibelkunskap borde anvisas ett särskilt belopp av 3 000 kronor.

Teologiska fakulteten vid universitetet i Lund har likaledes i det väsentliga

tillstyrkt prästutbildmngssakkunnigas förslag med avseende på den

praktiska utbildningens anordnande. Fakulteten motsätter sig doek — i

likhet med fakulteten i Uppsala — den av de sakkunniga förordade sammankopplingen

av assistentbefattningen i exegetik med undervisningen i

praktisk bibelkunskap och föreslår att särskilda medel anvisas för nämnda

undervisning.

Kanslern för nkets universitet har lämnat prästutbildmngssakkunnigas

förslag med avseende på den praktiska utbildningen utan erinran.

1 Nuvarande innehavare av direktorsbefattningarna äro båda innehavare av kyrkoherdetjänster.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Domkapitlet i Uppsala hävdar med bestämdhet, att de båda praktiska

terminerna sammanhållas och finner en sammankoppling av den föreslagna

nya lärartjänsten i exegetik med den praktiska kursen mindre välbetänkt.

Domkapitlet i Linköping anmärker allenast, att den inom ramen för auskulteringskursen

anslagna tiden, 5 timmar, för föreläsningar i allmän pedagogik,

synes för kort och borde utsträckas till minst 12 timmar..

Domkapitlet i Skara riktar icke någon erinran mot innehållet i den praktiska

övningskursen, sådan denna av de sakkunniga utformats.

Domkapitlet i Strängnäs har ansett de föreslagna arvodena åt direktor och

särskilt läraren i kyrkosång för låga.

Domkapitlet i Västerås beklagar, att de sakkunniga icke förordat upprättandet

av ett särskilt institut för den praktiska utbildningen men förordar

likväl i huvudsak de sakkunnigas förslag.

Domkapitlet i Växjö förordar utredning rörande omläggning av prästexamen

inför stiftsstyrelserna till att avse en för den praktiska utbildningen

sammanfattande examen.

Domkapitlet i Lund varnar för den ifrågasatta sammankopplingen av en

ny lärartjänst i exegetik med kursen i praktisk bibelkunskap..

Domkapitlet i Göteborg förordar, att även kursen i talteknik förlägges till

den praktiska kursen. Kursen i själavård syntes böra få större timantal till

sitt förfogande. .

Domkapitlet i Karlstad hävdar, att undervisningen i praktisk bibelkunskap

icke bör bindas vid en särskild tjänst.

Domkapitlet i Härnösand förordar en överarbetning av prästutbildningssakkunnigas

förslag i syfte att garantier må vinnas för att en utökning av den

praktiska kursen till två terminer kommer att kompenseras genom nedsättning

av fordringarna för de teoretiska studierna.

Domkapitlet i Luleå finner timantalet för den föreslagna undervisningen i

själavård för knappt tillmätt.

Domkapitlet i Visby anser önskvärt, att timantalet för kursen i psykologi

och psykiatri avsevärt ökas, förslagsvis med 12 timmar.

Domkapitlet i Stockholm har funnit önskvärt, att timantalet för undervisningen

i själavård ökas. Domkapitlet finner tanken på ett särskilt institut

för den praktiska prästutbildningen vara värd en allvarlig prövning.

Socialstyrelsen anser, att kursen i socialkunskap (samhällslära) bör utsträckas

till 30 timmar samt att planen för de sociala kurserna och övningarna

bör utformas i samråd med socialpolitiska institutet i Stockholm.

Skolöverstyrelsen anför i fråga om den föreslagna auskulteringskursen i

huvudsak följande.

Överstyrelsen har inhämtat yttrande av rektorerna vid folkskoleseminariema

i Uppsala och Lund rörande denna punkt i det föreliggande förslaget.

Båda avstyrka, att auskulteringen huvudsakligen förlägges till seminarierna.

Att föreläsningarna, i den mån seminariernas lärare vore villiga att bestrida

dem, förläggas där och eventuellt förbindas med viss begränsad auskultering

vilja de emellertid icke motsätta sig. Därest man måste räkna med ersättning

för särskilda föreläsningar för prästkandidaterna, torde det föreslagna

anslaget å 1 000 kronor ej förslå till detta ändamål jämte utgifterna för ledningen

av undervisningen vid vissa folkskolor. Vad ledningen angar, föreslår

rektorn vid folkskoleseminariet i Lund, att den anförtros åt rektorn vid vederbörande

folkskoleseminarium, även om kursen endast delvis förlägges dit.

Överstyrelsen ansluter sig till de båda rektorernas synpunkter och finner,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

att någon utökning i folkskoleseminariernas organisation med hänsyn till

annat ändamål än deras eget, för närvarande knappast är tänkbar. Överstyrelsen

avstyrker sålunda, att auskulteringen huvudsakligen förlägges till seminarierna

och tillstyrker, att den liksom undervisningsövningarna anordnas

vid folkskolor i universitetsstädernas närhet. Mot föreläsningarnas förläggning

till folkskoleseminarierna i Uppsala och Lund, eventuellt i samband

med viss, begränsad auskultation och under de förutsättningar de båda rektorerna

angivit i sina yttranden — har överstyrelsen intet att erinra. Därest

varken auskulteringens huvuddel eller undervisningsövningarna anknytas

till folkskoleseminarierna, finner överstyrelsen knappast tillräckliga skäl för

att lägga den pedagogiska kursens ledning i seminarierektorernas händer.

Föreläsningarna och med dem förbunden auskultation torde kunna organiseras

genom samverkan mellan den praktiska teologutbildningens föreståndare

och vederbörande seminariums ledning.

Musikaliska akademien framhåller, att undervisningen i talteknik med välläsning

borde omfatta minst 30 timmar. Av dem skulle 2 användas till föreläsningar

och demonstrationer, 4 till individuella prov och 24 till övningar av olika

slag. Övningarna borde omfatta profant tal, bibelläsning, liturgisk läsning

och predikan samt även någon versläsning. Akademien tillstyrker förslaget,

i vad det avser undervisning i kyrkomusik och liturgisk sång.

Statskontoret har riktat erinran mot vissa av de föreslagna arvodesbeloppen.

Ämbetsverket har i sådant hänseende anfört:

I 1942 års betänkande beräknades kostnaderna för en kurs i samhällslära,

omfattande ett 20-tal timmar, till 1 000 kronor, under det desamma i nu

föreliggande förslag ha för en kurs å 25 timmar upptagits till det dubbla

beloppet eller 2 000 kronor. Föreläsningsarvodet skulle med denna beräkningsgrund

uppgå till 80 kronor per timme.1 Då ett timarvode av 40 kronor

måste anses tillfyllest, torde kostnaderna för denna kurs böra beräknas allenast

till det tidigare föreslagna beloppet eller 1 000 kronor.

Med hänsyn till den då föreslagna utsträckta tjänstgöringstiden har arvodet

till direktor, nu utgående med 4 800 kronor, i 1942 års betänkande

uppräknats till 5 000 kronor. Det förutsattes därvid, att direktor skulle svara

för undervisning i själavårdslära. Enligt det nu föreliggande förslaget skulle

däremot denna undervisning meddelas av särskilt förordnad lärare. Kostnaderna

härför ha beräknats till 600 kronor för kurs. Det oaktat har arvodet

till direktor beräknats till ett till 6 000 kronor förhöjt belopp, vartill

kommer, att ett särskilt tilläggsarvode å 2 500 kronor ansetts böra utgå i de

fall, då direktor är bosatt å avlägsen ort eller icke innehar annan tjänst.

Därest direktor finnes böra tillerkännas ett till 6 000 kronor förhöjt årsarvode,

torde särskild ersättning för meddelande av undervisning i själavård

icke böra ifrågakomma. Vidare måste ämbetsverket bestämt avstyrka det

föreslagna tilläggsarvode, som skulle tillkomma direktor under vissa ovan

angivna betingelser. Därest i något fall skäl skulle anses föreligga för en avlöningsförstärkning,

torde i stället framställning härom böra göras till Kungl.

Maj :t.

1 Statskontoret har utgått från att endast en kurs av ifrågavarande slag skulle hållas årligen.

De sakkunnigas förslag innebär emellertid, att den undervisning, som hänförts till den praktiska

utbildningens »första termin» respektive dess »andra termin», skall anordnas under såväl höstsom

vårterminen vid universiteten.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Mai ds proposition nr ''272.

Statskontoret, som icke anser sig i vidare mån kunna ingå på en granskning

av de föreslagna ersättningsbeloppen, får för sin del förorda, att Kungl.

Maj:t, sedan planer för ifrågavarande kurser fastställts och kostnaderna

med ledning härav kunna med större säkerhet beräknas, i samband med

meddelande av föreskrifter angående den närmare dispositionen av de olika

anslagsposterna fastställer storleken av ifrågakonnnande timarvoden.

Sakkunniga för utredning angående den andliga värden a sjukvårdsinrättningar

ha framhållit såsom ett bestämt önskemal, att den blivande sjukhusprästen

kvalificeras för sin uppgift genom en vid universitetet meddelad

kurs, omfattande dels elementära medicinska översikter, dels alhnän psykologi

och dels patientpsykologi. Ivursen borde omfatta 14 timmars undervisning

i elementärmedicinska ämnen (anatomi, fysiologi med kemi och inre

sekretion, patologi, medicin, kirurgi, obstetrik med gynekologi samt tuberkulos)

samt 8 timmars undervisning i patientpsykologi. Kursen skulle för ändamålet

behöva utökas med (14 + 8 =) 22 veckotimmar. Den borde göras

obligatorisk för alla deltagare i den praktiska prästutbildningen.

Diakonistyrelsens konstutskott har framhållit angelägenheten av att både

teoretisk och praktisk undervisning i kyrklig konst och om vården av denna

inrymmes i den praktiska prästutbildningen.

Centralstyrelsen jör allmänna svenska prästföreningen påpekar likaledes

önskvärdheten av att den praktiska utbildningen kommer att inrymma en

relativt fyllig undervisning i kyrklig konst och kyrkovård. Vidare erinrar

centralstyrelsen om att kursen i psykologi och psykiatri även bör omfatta

en orientering i de kroppsligt sjukas själsliga reaktioner inför sitt läge.

Önskvärt vore även att mera utrymme kunde ägnas åt undervisning i själavård

samt åt undervisningen i liturgik och kyrkomusik.

Centralstyrelsen för Sveriges yngre prästers förbund anmärker att timantalet

för undervisning i själavård blivit för knappt tillmätt i förslaget.

Yttranden i ämnet ha även avgivits av Sveriges förenade studentkårer,

centralkommittén för sällskapet kyrkosångens vänner samt hovpredikanten

H. Evander med flera prästmän.

Frågans behandling vid 1946 års kyrkomöte.

I skrivelse den 1 november 1946 (nr 5) inhämtade Kungl. Maj:t kyrkomötets

yttrande över förutnämnda av Brilioth den 14 juli 1942 och av

prästutbildningssakkunniga den 1 december 1944 avgivna förslag.

Till svar härå har kyrkomötet i skrivelse den 6 december 1946 (nr 39)

meddelat de synpunkter, som framförts i dess andra särskilda utskotts i

ämnet avgivna betänkande (nr 9) jämte den därvid fogade reservationen

ävensom i den inom kyrkomötet i ärendet hållna överläggningen.

Andra särskilda utskottet har med avseende å den praktiska utbildningen

i stort sett anslutit sig till prästutbildningssakkunnigas i det föregående

återgivna förslag. Utskottet, som delar de sakkunnigas uppfattning att

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

denna utbildning bör utsträckas till att omfatta två terminer, anser likväl

1 motsats till de sakkunniga att dessa terminer i regel böra följa på varandra.

Undervisningen i kyrkorätt, som de sakkunniga avsett skola omfatta

2 veckotimmar under den andra terminen, sammanlagt omkring 24 timmar,

bör vidare enligt utskottet utökas till det dubbla eller 4 veckotimmar,

varför kostnaden för denna undervisning bör beräknas till 2 400 kronor

vid vardera fakulteten i stället för av de sakkunniga föreslagna 1 200

kronor. För att bereda fakulteterna möjlighet att kunna dubblera övningskurserna

i den praktiskt-teologiska utbildningen bör även till vardera

fakultetens förfogande ställas ett särskilt anslag, förslagsvis beräknat till

3 000 kronor. För den av de sakkunniga föreslagna assistentbefattningen i

exegetik har utskottet föreslagit ett arvode motsvarande docentstipendiats.

Den till utskottsbetänkandet fogade reservationen innefattar inga avvikande

meningsyttranden såvitt gäller den praktiska utbildningen.

Vid den inom kyrkomötet i ärendet hållna överläggningen har behovet

av en förbättring av den praktiska prästutbildningen allmänt vitsordats.

Till övervägande delen innefatta de därvid gjorda uttalandena liksom utskottets

betänkande ett förordande av åtgärder i sådant syfte i huvudsaklig

överensstämmelse med de sakkunnigas förslag.

Departe
mentschefen.

De här berörda sakkunnigutredningarna rörande ändring av gällande

bestämmelser i fråga om prästutbildningen avse — såsom förut nämnts —

såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. De ändringsförslag,

som därvid framförts med avseende å den teoretiska utbildningen äro emellertid

— frånsett den befattning som förste assistent i exegetik, vars inrättande

från och med nästa budgetår jag i det föregående förordat vid vartdera

universitetet — icke av sådan beskaffenhet, att riksdagens medverkan

erfordras för deras genomförande. Med hänsyn härtill har jag ej ansett mig

här böra ingå på innehållet av dessa förslag, vilka för övrigt icke äro av

mera genomgripande natur. Vad åter den praktiska utbildningen beträffar,

så kräves för ett genomförande av det väsentligaste av vad de sakkunniga

därutinnan föreslagit riksdagens samtycke till följd av det ökade anslagsbehov,

som därvid uppkommer. Ehuru jag icke för närvarande är beredd

att taga slutlig ställning till de föreliggande förslagen till reformering av

prästutbildningen, har jag funnit frågan om den praktiska utbildningens

anordnande nu böra i princip underställas riksdagen.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen torde framgå, att den

praktiska prästutbildningen för närvarande lider av vissa betänkliga brister.

Prästutbildningen fram till teologie kandidatexamen är helt teoretiskt

inriktad. Den är brett upplagd och utmärker sig för stor grundlighet. Den

beräknas för närvarande draga en tid av i genomsnitt 10—12 terminer.

Den praktiska övningskursen däremot, vilken är inskränkt till en akademisk

termin, d. v. s. 12 å 14 veckor, ger icke för närvarande utrymme

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

för en så allsidig och grundlig utbildning, som måste anses önskvärd.

Stadgeenligt avser den praktiska övningskursen att fostra de studerande

till förvaltande av prästämbeten inom svenska kyrkan. I utbildningen ingår

emellertid icke obligatoriskt någon egentlig undervisning i för en församlingspräst

så viktiga ämnen som samhällslära och psykologi med

psykiatri. Även utbildningen i homiletik, kateketik, liturgik och vad därmed

sammanhänger framstår såsom otillräcklig.

De sakkunniga samt de i ämnet hörda myndigheterna synas i stort sett

vara eniga om behovet av en förbättring av den praktiska prästutbildningen

ävensom därom, att en önskvärd förbättring icke kan vinnas med mindre

de praktiska övningarna utsträckas till att omfatta två terminer i stället

för — såsom för närvarande är fallet — endast en. Jag ansluter mig för

egen del till denna ståndpunkt. Härvid bör emellertid enligt min mening

eftersträvas att få till stånd en dylik förlängning av den praktiska utbildningen

utan någon utsträckning av den nuvarande sammanlagda studietiden.

De sakkunnigas förslag rörande ändringar i fråga om den teoretiska

utbildningen syfta även till en motsvarande begränsning av tiden för denna

utbildning. Med avseende å dessa förslag ha emellertid vid remissbehandlingen

starka meningsmotsättningar gjort sig gällande, därvid särskilt frågan

om hebreiskans ställning som obligatoriskt ämne i den teologisk-filosofiska

examen trätt i förgrunden. Det torde därför böra ankomma på

Kungl. Maj:t att framdeles närmare överväga, vilka åtgärder som kunna

befinnas möjliga och lämpliga att vidtaga ifråga om en avkortning av

studietiden för de teoretiska ämnena med beaktande av de olika synpunkter,

som härutinnan blivit framförda. Med hänsyn härtill och till behovet

av en viss övergångstid för genomförandet av ifrågakommande ändringar

av gällande examensstadgar in. m. utgår jag ifrån, att en ny studieordning

för prästutbildningen icke bör vinna tillämpning förrän från och med budgetåret

1948/49.

Vid en utökning av den praktiska övningskursen till två terminer skulle

kostnaderna för densamma enligt prästutbildningssakkunnigas förslag komma

att uppgå till ett belopp av 34 800 kronor vid vartdera universitetet. De

sakkunnigas kostnadsberäkningar torde i huvudsak kunna läggas till grund

för en uppskattning av det för ändamålet erforderliga medelsbehovet. Med

hänsyn till vad vid remissbehandlingen anförts,torde dock vissa jämkningar

härutinnan böra ifrågakomma. Mitt ställningstagande i det föregående med

avseende å förste assistentbefattningarna i exegetik innebär till en början,

att jag i anslutning till de teologiska fakulteternas förslag anser mig böra

räkna med anvisande av ett särskilt arvodesbelopp för en lärare i praktisk

bibelkunskap. Detta belopp synes — såsom fakulteten i Uppsala förordat

_lämpligen kunna beräknas till 3 000 kronor. Härigenom minskas anslagsbehovet

för den praktiska kursens vidkommande med 0 000 kronor. I detta

sammanhang erinrar jag, att jag i det föregående jämväl förordat anvisandet

av ett belopp av 750 kronor till vartdera universitetet till bestri
7

— Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 sand. Nr 272.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

dande av en kurs i kyrklig konst. Det lärer kunna antagas, att inom denna

kurs jämväl skall kunna inrymmas den undervisning, avseende allmän

orientering i kyrklig konst och kyrkovård, som de sakkunniga förordat.

Detta bör vara ägnat att minska de av de sakkunniga till 2 000 kronor

beräknade kostnaderna för diverse föreläsningar in. in. Vidare torde på av

statskontoret anförda skäl det av de sakkunniga föreslagna tilläggsarvodet

i vissa fall åt direktorn för den praktiska övningskursen å 2 500 kronor ej

böra ifrågakomma. Å andra sidan torde man i en del hänseenden få räkna

med en viss ökning av de av de sakkunniga beräknade kostnaderna. Jag

erinrar härvid om kyrkomötets andra särskilda utskotts förslag om en utökning

av undervisningen i kyrkorätt från av de sakkunniga föreslagna

24 till 48 timmar. Därest en dylik utökning av undervisningen i detta

ämne vid frågans fortsatta beredning finnes böra komma till stånd, torde

sålunda kostnaderna härför böra beräknas till 2 400 kronor i stället för

1 200 kronor enligt de sakkunnigas förslag. Vidare har utskottet funnit erforderligt,

att — för att bereda möjlighet till en dubblering av övningskurserna

i viss utsträckning — ett belopp av förslagsvis 3 000 kronor ställes till vardera

fakultetens förfogande. Jämväl i övrigt torde man med hänsyn till

vid remissbehandlingen framförda synpunkter få räkna med möjligheten

av mindre kostnadsökningar i förhållande till sakkunnigförslaget i vissa fall.

I den mån här ifrågasatta jämkningar i de av de sakkunniga uppskattade

kostnaderna för den praktiska utbildningen nu kunna närmare angivas,

skulle de föranleda en minskning av nämnda kostnader med sammanlagt

(6 000 -f- 2 500 — 1 200 — 3 000 =) 4 300 kronor. Detta skulle innebära

en årlig kostnad av (34 800 — 4 300 =) 30 500 kronor för den praktiska

prästutbildningen vid vardera fakulteten. Såsom förut nämnts uppgå de

nuvarande kostnaderna för denna utbildning till 12 300 kronor för Uppsala

universitet och 13 000 kronor för Lunds universitet. En förbättring av den

praktiska prästutbildningen enligt här angivna riktlinjer kan sålunda antagas

komma att medföra en höjning av statsverkets årliga utgifter för denna

utbildning med (30 500 — 12 300 =) 18 200 kronor för det förra och

(30 500 — 13 000 —) 17 500 kronor för det senare universitetets vidkommande.

Den sammanlagda ökningen av anslagsbehovet skulle sålunda

approximativt kunna uppskattas till omkring 36 000 kronor.

Med stöd av vad sålunda anförts förordar jag, att Kungl. Maj:t måtte

inhämta riksdagens medgivande att — med tillämpning tidigast från och

med budgetåret 1948/49 — vidtaga erforderliga åtgärder för en utsträckning

av den praktiska prästutbildningen i huvudsaklig enlighet med vad

jag i det föregående angivit. Som nämnts förutsätter jag härvid, att en

förbättring av denna utbildning såvitt möjligt bör genomföras utan förlängning

av den nuvarande sammanlagda tiden för de teoretiska och de

praktiska studierna.

Slutligt förslag beträffande merkostnaderna för den ifrågasatta reformen

torde få underställas 1948 års riksdag.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

99

VIII. Juridiska fakulteterna.

Lärarkrafterna vid de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund äro för

närvarande — bortsett från docenter — följande:

Uppsala

Professurer: 1 i rättshistoria

1 i nationalekonomi med

finansrätt

1 i förvaltningsrätt och statsrätt

med folkrätt

1 i civilrätt

1 i civilrätt med romersk rätt

1 i civilrätt med internationell

privaträtt

1 i straffrätt och juridisk encyklopedi
1

i processrätt

Bitr. lärare: 1 i nationalekonomi (gemensam

med filosofiska fakulteten)
Kursanslag:

4 900 kronor

Lund.

1 i romersk rätt och rättshistoria
1

i nationalekonomi med

finansrätt

1 i förvaltningsrätt och statsrätt

med folkrätt

2 i civilrätt

1 i civilrätt med internationell

privaträtt

1 i straffrätt och juridisk encyklopedi
1

i processrätt

1 i nationalekonomi och finansrätt

(gemensam med

filosofiska fakulteten)

4 900 kronor.

Enligt beslut av 1938 års riksdag skall dessutom vid tidpunkt, som

Kungl. Maj:t bestämmer, inrättas en professur i internationell rätt vid

universitetet i Uppsala.

De biträdande lärarna åtnjuta i arvode i Uppsala 8 600 kronor och i

Lund 10 900 kronor, vartill komma provisoriska arvodestillägg å 660 kronor.

Såsom bidrag till avlöningen tagas för närvarande vid vartdera universitetet

ett av juridiska fakultetens docentstipendier i anspråk.

Antalet studerande vid de juridiska fakulteterna utgjorde enligt senast

publicerade uppgifter i Uppsala 502 och i Lund 469.

Universitetsberedningen framhåller inledningsvis, att en väsentlig utökning

av lärarpersonalen vore påkallad. Beredningen anför:

Antalet studerande är i proportion till antalet lärare synnerligen stort.

Detta föranleder betydande olägenheter i flera avseenden. Först och främst

är det uppenbart, att tentamensbördan för flertalet professorer måste bil

särdeles tyngande. Vissa av universitetens professorer, vilka svara för två

examensämnen, ha att förrätta omkring 200 tentamina om året, medan

professorer med sådana ämneskombinationer vid Stockholms högskola

kunna ha att förrätta ända till 400 tentamina om året. För professorer, som

endast svara för ett ämne, är tentamensbördan visserligen mindre men

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

uppgår dock för somliga av dem till omkring 100, respektive i Stockholm

omkring 200 tentamina om året. Att professorerna genom en så omfattande

tentamensskyldighet hindras i sin vetenskapliga verksamhet är ofrånkomligt.

Härtill komma de olägenheter, som framträda vid undervisningens

anordnande. Dessa äro av mindre betydelse i den del av undervisningen,

som meddelas genom katederföreläsningar, men göra sig i avsevärd mån

gällande redan i den undervisning, som har formen av kursmässig genomgång

av lärostoffet. Alldeles särskilt visar sig emellertid bristen på lärarkrafter

hinderlig, då det gäller att anordna seminarieövningar. Det är

uppenbart att seminarieövningar med auditorier på ända till 100 personer

eller flera, svårligen kunna givas den form, som dessa övningar kräva för

att bliva verkligt effektiva. Såväl från ett stort antal professorer som icke

minst från studenternas representanter har också framförts önskemålet,

att deltagarna i seminarieövningarna skola kunna fördelas på ett flertal

smärre grupper, varvid man nämnt maximisiffror, varierande från 10 till

30 personer.

Aled hänsyn till vad ovan anförts torde det vara tydligt, att en väsentlig

utökning av de juridiska fakulteternas lärarpersonal är starkt påkallad.

Det kunde, framhåller beredningen vidare, i första hand synas motiverat

att ifrågasätta en uppdelning av alla de nuvarande dubbelprofessurerna

eller åtminstone ett flertal av dessa. Denna utväg stode dock icke öppen.

Alan syntes under lång tid ha att räkna med svårigheter att besätta de

juridiska lärostolarna, särskilt vid universiteten, på grund av att fakulteterna

icke kunde erbjuda tillräckliga ekonomiska förmåner åt rättsvetenskap!^

verksamhet.

Beredningens förslag är för de juridiska fakulteternas del icke avsett att

vara slutgiltigt. Beredningen framhåller sålunda, att frågan om de juridiska

examina enligt dess mening bör bli föremål för utredning, varvid

samtidigt en översyn över de juridiska studiernas närmare utformning och

därmed undervisningens anordnande samt fakulteternas verksamhet i

Övrigt synes böra företagas. Efter en sådan översyn kunna enligt vad beredningen

anför ytterligare förstärkningar av de juridiska fakulteternas

personal av forskare och lärare komma att visa sig erforderlig.

Universitetsberedningen har vid utarbetandet av sina förslag med avseende

å de juridiska fakulteterna utgått från den nuvarande examensordningen.

I likhet med beredningen är jag av den uppfattningen, att en

särskild utredning rörande de juridiska studiernas utformning och undervisningens

anordnande är motiverad. De av beredningen framlagda förslagen

äro emellertid i allt väsentligt av sådan natur, att ett genomförande av

desamma synes påkallat, vilken gestaltning de juridiska studierna framdeles

än kan komma att erhålla. Aled hänsyn härtill har jag i det följande

funnit mig böra i huvudsak förorda beredningens förslag med avseende på

ifrågavarande fakulteter.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Finansrätt med finansvetenskap.

De juridiska fakulteterna tillhörande professurerna i nationalekonomi

med finansrätt äro gemensamma för dessa fakulteter och de filosofiska

fakulteternas humanistiska sektioner i det att professurernas innehavare

även svara för undervisning och examination i ämnet nationalekonomi inom

nämnda sektioner.

Universitetsberedningen föreslår,

att från och med nästa budgetår vid Lunds universitet inrättas

en professur i finansrätt med finansvetenskap och att den nuvarande professuren

i nationalekonomi med finansrätt i samband därmed förändras till

en professur i enbart nationalekonomi,

samt att principbeslut fattas om motsvarande åtgärd framdeles vid

Uppsala universitet.

Socialvetenskapliga jorskningskommittén har för sin del förordat,

att de av universitetsberedningen föreslagna nya professurerna benämnas

finansrätt »och» finansvetenskap,

att nuvarande professur vid Lunds universitet i samband med

den nya professurens tillkomst överföres till filosofiska fakulteten och ändras

till att avse enbart nationalekonomi,

samt att för Uppsala universitets vidkommande en professur

i nationalekonomi omedelbart inrättas vid filosofiska fakulteten.

Socialvetenskapliga forskningskommittén har även berört de nuvarande

befattningarna som biträdande lärare.

Till stöd för sitt förslag anför universitetsberedningen:

Hos beredningen har juridiska fakulteten i Lund framställt begäran om

en professur i nationalekonomi och finansrätt.

Finansrätten är för närvarande sammankopplad i Uppsala och Lund med

nationalekonomi och i Stockholm med speciell privaträtt. I dessa ämneskombinationer

torde finansrätten av gammalt hava betraktats som ett biämne.

Vad universitetsfakulteternas professurer beträffar har detta förhållande

från och med år 1942 särskilt starkt markerats, i det, i uttryckligen

angivet syfte att förstärka nationalekonomiens ställning inom professurernas

läroområde och tilldela finansrätten en mera undanskjuten plats, dessa

professurer, vilka dittills benämnts professurer i nationalekonomi och

finansrätt, nämnda år erhöllo benämningen professurer i nationalekonomi

med finansrätt.

Det är naturligt, att innehavarna av ifrågavarande professurer i allmänhet

kommit att inrikta sin forskning framför allt på professurens huvudämne,

medan åter biämnet, finansrätten, i regel endast i mindre utsträckning

blivit föremål för vetenskaplig bearbetning. Finansrätten har härigenom

kommit att intaga en i det stora hela undanskymd ställning. Den

har utgjort ett relativt litet examcnsämne i juris kandidatexamen och i

statsvetenskaplig-juridisk examen, och den har mycket sällan lockat någon

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj ds proposition nr 272.

studerande till högre studier. Detta förhållande måste med hänsyn till den

stora och ständigt ökande betydelse skattelagstiftningen har i nutiden anses

beklagligt. Ju större betydelse skattelagstiftningen fått för de enskilda medborgarna,

för näringslivet och för samhället i dess helhet, desto mer har

behovet av skolade skatte jurister gjort sig gällande. Icke minst framträder

behovet av finansrättsexperter vid skattelagstiftningens utformning. Det

har från flera håll gjorts gällande, att denna lagstiftning är synnerligen

svåröverskådlig och att åtskilliga delar av densamma lida av tekniska bristfälligheter.

Om så är fallet, torde det sammanhänga med, bland annat, att

de finansrättsligt skolade krafterna i vårt land varit för få.

Även det ämne, som utgör huvudämne i de nuvarande professurerna,

måste för övrigt bli lidande på att professurens innehavare samtidigt skall

bedriva undervisning och forskning i finansrätt. Särskilt gäller detta professurerna

i nationalekonomi med finansrätt, där det rör sig om skilda vetenskaper

med helt skilda frågeställningar och metoder.

Slutsatsen av det nu anförda måste bliva den, att åtgärder böra vidtagas

för att uppmuntra icke blott till högre studier på finansrättens område utan

även och framför allt till mer djupgående finansrättslig forskning. Båda

dessa önskemål peka i riktning mot upprättandet av särskilda lärostolar i

finansrätt. Blott genom att sålunda säkerställa forskning och undervisning

i detta ämne kan man skapa den stab av teoretiskt skolade skattejurister,

som samhället behöver. Vad särskilt angår önskemålet att åstadkomma en

vetenskaplig bearbetning av finansrätten måste man räkna med att knappast

någon jurist med förutsättningar för rättsvetenskapligt författarskap

skall vilja offra kapital och möda på forskning inom finansrättens område,

om han icke kan påräkna, att det kommer att finnas professurer i detta

ämne, som han kan söka utan att riskera att bliva utslagen av den, som

speciminerat inom ett helt annat ämne, såsom nationalekonomi eller

civilrätt.

Är det sålunda önskvärt, att det inrättas särskilda lärostolar i finansrätt,

avsedda att innehavas av jurister, innebär detta emellertid icke, att sambandet

mellan finansrätten och nationalekonomien borde helt avklippas.

Kombinationen av dessa båda ämnen i universitetens ifrågavarande professurer

har, ehuru mindre lycklig ur ovan angivna synpunkter, haft en

saklig motivering i ett inre sammanhang mellan å ena sidan de nationalekonomiska

och å andra sidan de finansrättsliga synpunkter, ur vilka

skattelagstiftningen vetenskapligt bör betraktas. En rättsvetenskap!^ bearbetning

av skattelagstiftningen förutsätter utan tvivel för att bliva verkligt

fruktbar en icke alltför ringa insikt i de nationalekonomiska sammanhang,

som hava betydelse för beskattningens utformande. Vad som härvid

kräves är emellertid knappast mer än en vetenskaplig orientering inom en

mindre del av nationalekonomien, finansvetenskapen, och icke ens i denna

del torde erfordras en så kvalificerad vetenskaplig utbildning, att den fyller

de krav, som bruka uppställas, då det är fråga om professorskompetens.

Finansvetenskapen har i förhållande till finansrätten karaktären avenhjälpvetenskap,

och de krav på kompetens man på grund därav har att uppställa

böra avpassas med hänsyn till detta förhållande. Detta synes, därest särskilda

professurer i finansrätt inrättas, lämpligen kunna ske genom att dessa

professurer få omfatta finansvetenskapen såsom ett biämne och sålunda

benämnas professurer i finansrätt med finansvetenskap. Ginge man härutöver

och angåve professurernas ämnesområde som finansrätt och finans
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

vetenskap, vilket innebure, att professorskompetens skulle krävas icke blott

i finansrätt utan även i finansvetenskap, skulle följden otvivelaktigt bliva,

att det komme att möta mycket stora svårigheter att besätta professurerna

med fullt kompetenta innehavare.

Socialvetenskapliga jorsimning skommittén anför:

Om finansrätten synes böra erhålla en mer framskjuten plats bland de

juridiska disciplinerna, skulle det enligt vår mening vara mycket olyckligt,

om sambandet mellan nationalekonomien och finansrätten helt avbrötes.

Vissa delar av nationalekonomien är otvivelaktigt ur finansrättens synpunkt

av jämförelsevis litet intresse, medan en del därav, finansvetenskapen, är

av desto större betydelse. Under de överläggningar rörande dessa frågor,

som kommittén haft med representanter för vetenskap och förvaltning,

har det starkt framhållits, att finansrätten icke får isoleras från finansvetenskapen

utan att både vid undervisningen och forskningen i finansrätt

de härmed sammanhängande nationalekonomiska problemställningarna

ständigt måste hållas aktuella. Upprätthållandet av förbindelsen med

finansvetenskapen synes vara en förutsättning för att finansrätten skall

kunna få den självständiga och betydelsefulla ställning, som man önskat.

Härigenom vinnes också den bästa utgångspunkten för en på utländska förhållanden

inriktad komparativ forskning inom detta område.

Forskningskommittén förordar därför, att man inom juridiska fakulteterna

borde söka få till stånd professurer i finansrätt och finansvetenskap,

vars innehavare skulle äga såväl en god juridisk-finansrättslig kompetens

som dokumenterade insikter i finansvetenskap. Kommittén föreslår vidare,

att så snart en professur i finansrätt och finansvetenskap inrättats vid

någon juridisk fakultet, den nuvarande professuren i nationalekonomi med

finansrätt vid denna fakultet överföres till den filosofiska fakulteten och

omändras till eu professur i enbart nationalekonomi. Enligt kommittén bör

befattningen som biträdande lärare i nationalekonomi i Uppsala bibehållas

samt befattningen som biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt

i Lund omvandlas till att avse endast nationalekonomi. Befattningarna

förutsättas alltjämt skola vara gemensamma för de juridiska och filosofiska

fakulteterna. För vardera befattningen föreslås ett arvode av 9 000

kronor.

Juridiska jakulteten i Uppsala tillstyrker beredningens förslag under

framhållande av att medtagandet av ett icke juridiskt ämne i professurens

beteckning icke i något hänseende linge bortskymma lärostolens karaktär

av rent juridisk, uteslutande avsedd att rekryteras med rättsvetenskapsmän.

Juridiska jakulteten i Imnd vidhåller gentemot beredningens förslag

sitt önskemål om cn professur i nationalekonomi och finansrätt.

Kanslem anför:

För egen del förordar jag, att i enlighet med socialvetenskapliga forskningskommitténs

förslag den i Uppsala befintliga för juridiska och filosofiska

fakulteterna gemensamma professuren i nationalekonomi med finans
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

rätt tills vidare bibehålies samt att en professur i nationalekonomi nyinrättas

inom den filosofiska fakulteten. Beträffande Lunds universitet vill jag

däremot ansluta mig till universitetsberedningens förslag, att en professur

inom den juridiska fakulteten i finansrätt med finansvetenskap omedelbart

inrättas. Den nuvarande professuren i nationalekonomi med finansrätt bör

omändras till en professur i enbart nationalekonomi samt överföras till den

filosofiska fakulteten.

Departe
mentschefen.

För egen del har jag blivit övertygad om angelägenheten av åtgärder för

att stimulera till högre studier på finansrättens område och till mer djupgående

finansrättslig forskning. För ändamålet har universitetsberedningen

föreslagit inrättande av professurer i finansrätt »med» finansvetenskap vid

båda universitetens fakulteter. Vid en dylik bestämning av de ifrågasatta

professurernas ämnesområden skulle den rent juridiska karaktären hos

dessa lärostolar fasthallas samtidigt som det betydelsefulla sambandet mellan

finansrätt och finansvetenskap i erforderlig mån bleve tillgodosett.

I enlighet med universitetsberedningens förslag förordar jag, att professuren

i nationalekonomi med finansrätt vid Uppsala universitet vid

den nuvarande innehavarens avgång omvandlas till en professur i finansrätt

med finansvetenskap. Likaledes biträder jag förslaget att en motsvarande

professur redan från och med nästa budgetår inrättas vid universitetet i

Lund. Med hänsyn till de bestämda önskemål, som därom framförts från

fakulteten i Lund, och då det synes ändamålsenligt att en något starkare

ställning beredes åt finansvetenskapen vid ett av universiteten, tillstyrker

jag, att professuren i Lund får omfatta »finansrätt och finansvetenskap».

Vid bifall till vad jag nu förordat bör den nuvarande professuren i nationalekonomi

med finansrätt vid juridiska fakulteten i Lund från och med

nästa budgetår förändras till att avse en professur i enbart nationalekonomi

och i samband därmed överföras till den filosofiska fakulteten. I annat

sammanhang förordar jag inrättande av en dylik professur i nationalekonomi

även i Uppsala.

Socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag med avseende å de

förut omförmälda befattningarna som biträdande lärare kan jag ävenledes

tillstyrka. Härvid bör alltså den för de juridiska och filosofiska fakulteterna

i Uppsala gemensamma befattningen som biträdande lärare i nationalekonomi

från och med nästa budgetår erhålla ett särskilt arvode, vilket —

jämlikt av mig i det föregående förordade grunder för bestämmande av

dylika arvoden — bör utgå med ett grundbelopp av 9 660 kronor för år

räknat. I enlighet härmed bör vidare från och med nästa budgetår befattningen

som biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt i Lund

omvandlas till en dylik befattning i enbart nationalekonomi, gemensam

för ifragavarande fakulteter. Arvodet för denna befattning bör ävenledes

utgå med ett grundbelopp av 9 660 kronor för år. Härvid förutsätter jag,

att ifrågavarande arvoden framdeles icke — såsom nu — till en del skola

bestridas av till vederbörande fakultet anslaget docentstipendium.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Socialrätt.

Universitetsberedningen, hos vilken juridiska fakulteten i Lund gjort

framställning om en professur i socialrätt, har av särskilda skäl icke ansett

sig kunna utan ytterligare utredning förorda att en dylik professur inrättas.

I sitt remissyttrande hemställer emellertid juridiska jakulteten i Lund,

att principbeslut måtte fattas om inrättande av en professur i socialrätt

eller att, om så icke sker, frågan snarast göres till föremål för utredning.

Åtgärder för att främja forskningen på socialrättens område synas mig i

hög grad önskvärda. Denna fråga kräver emellertid även enligt min mening

ytterligare utredning, varför jag sålunda icke för närvarande är beredd att

förorda inrättande av den i ämnet ifrågasatta professuren.

Allmän rättslära med rättsfilosofi.

Den allmänna rättsläran är en disciplin, som i främsta rummet studerar

rättsvetenskapens grundläggande begrepp och principer och analyserar de

juridiska metodernas innebörd och räckvidd. Under de senaste årtiondena

har både i Sverige och utlandet ett växande intresse för dessa frågor gjort

sig gällande. Allmän rättslära studeras för närvarande inom examensämnet

juridisk encyklopedi, som är förenat med ämnet straffrätt i en professur.

Rättsfilosofien är icke examensämne inom juridiska fakulteten utan ingår

i examensämnet praktisk filosofi.

Universitetsberedningen föreslår, att principbeslut nu fattas om inrättande

av professurer i förevarande ämne. Beredningen framhåller, att framställning

härom hos beredningen gjorts av de juridiska fakulteterna i Uppsala

och Lund.

Professorn vid Uppsala universitet V. Lundstedt har i skrivelse till beredningen

anfört bland annat följande.

Ämnet juridisk encyklopedi, som omfattar den allmänna rättsläran, är

som ett biämne av tämligen underordnad natur förenat med straffrätten.

Helt naturligt lägger professorn i straffrätt regelmässigt den största vikten

vid sitt huvudämne. Det beror väsentligen på hans personliga läggning, om

han kommer att ägna sig mer än sina kolleger åt vetenskaplig forskning

inom den allmänna rättslärans område. Situationen blir realiter densamma

för honom som för dessa, nämligen att dylika forskningar måste bedrivas

vid sidan av den krävande uppgiften att representera en omfattande juridisk

specialdisciplin.

Den nuvarande fakultetsorganisationen bereder diirför icke den allmänna

rättsläran det utrymme, som bör tillkomma den i dess egenskap av vetenskaplig

forskningsgren. Man kan heller icke säga, att bristen på denna

punkt fylles genom existensen av den gamla professuren i praktisk filosofi.

Flera omständigheter medverka härtill. Denna professur omfattar vida mer

än rättsfilosofien, och det finns ingen garanti för att dess innehavare bedrivit

något eget forskningsarbete inom denna del av filosofien. Sedan

Departe
mentschefen.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

namnet praktisk filosofi försvunnit och professuren blivit en professur i

filosofi rätt och slätt, finns det risk för att rättsfilosofiens relativa betydelse

kommer att minskas. Framför allt märkes emellertid, att ett för juridiken

fruktbärande forskningsarbete rörande de grundläggande problemen inom

rättsvetenskapen endast kan bedrivas av den, som själv är fullt förtrogen

med det juridiska materialet. Det är en tillfällighet, om den ena professuren

i filosofi någon gäng får en innehavare med en sådan utrustning. För övrigt

märkes, att den praktiska filosofien här i Sverige — man må gilla eller

ogilla denna utveckling — faktiskt tenderar att övergå till sociologi.

Slutsatsen blir därför, att den allmänna rättsläran icke kan tänkas bli

varaktigt tillgodosedd så som den med hänsyn till sin betydelse förtjänar,

med mindre en professur i allmän rättslära upprättas inom de juridiska

fakulteterna eller någon av dem.

Universitetsberedningen anför för egen del följande.

Universitetsberedningen ansluter sig i väsentliga delar till professor

Lundstedts synpunkter. Det synes synnerligen önskvärt, att den betydelsefulla

forskningen rörande rättsvetenskapens begrepp och allmänna principer

erhåller stödet av en på sådan forskning speciellt inriktad professur. Detta

skulle bliva till största gagn för den rättsvetenskapliga forskningen överhuvud.

Icke minst betydelsefullt skulle en sådan professur kunna bliva

genom att de viktiga delar av den allmänna rättsläran, vilka röra rättskällorna

och principerna för lagtolkningen, skulle komma att bliva föremål

för ingående uppmärksamhet. Därigenom skulle forskningen rörande rättens

grundbegrepp även kunna bliva av direkt praktisk betydelse, i det dess

resultat pa nyss nämnda område skulle kunna omedelbart utnyttjas av

domstolar och andra rättstillämpande myndigheter.

Det nu anförda ger vid handen, att det enligt beredningens mening är

synnerligen önskvärt, att vid de juridiska fakulteterna inrättas professurer

i allmän rättslära. Dessa böra i främsta rummet vara forskningsprofessurer.

Behovet av dylika professurer inom fakulteterna måste — ej minst med

tanke på vad ovan sagts om tentamensbördan för fakulteternas professorer

—- anses vara mycket stort. En viss undervisnings- och examinationsskyldighet

bör emellertid åligga dessa professurers innehavare. Först och främst

synes det naturligt, att de omhänderhava undervisning och examination i

juridisk encvklopedi. Detta ämne bör därför utbrytas från professurerna i

straffrätt och juridisk encyklopedi. Då så sker bör ock övervägas, om icke

ämnet borde få större utrymme inom studieplanen för juris kandidatexamen

och eventuellt förläggas till senare stadium av studierna, såsom är fallet

flerstädes utomlands. Denna fråga torde beredningen komma att taga upp

i annat sammanhang. Fn annan särskild undervisningsuppgift, som bör

kunna omhänderhavas av nu ifrågavarande professurers innehavare, avser

seminarier eller annan undervisning av inledande och metodologisk karaktär

för dem som bedriva studier för juris licentiatexamen. Det är för licentianderna

betydelsefullt, att de vid påbörjandet av sina vetenskapliga studier

erhålla orientering och handledning i avseende å vetenskaplig juridisk

metod och rättsvetenskapens allmänna problemställningar. För att giva en

sådan orientering och handledning skulle en professor i allmän rättslära

vara särskilt skickad.

Den forskning, som skall bedrivas inom en professur i allmän rättslära

förutsätter, att dennas innehavare genom utbildning och vetenskaplig verk
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. May.ts proposition nr 87%.

samhet på juridikens område visat full förtrogenhet med olika delar av det

rättsvetenskapliga material, som skall bemästras och undersökas ur begreppsanalytiska,

systematiska och komparativa synpunkter. En sadan

lärostols innehavare bör därför hava styrkt full vetenskaplig juridisk kompetens.

Till viss del kommer emellertid professurens ämnesområde att motsvara

det gebit av praktisk filosofi, som rättsfilosofien utgör, och förutsätta

förtrogenhet med moderna rättsfilosofiska problemställningar och metoder.

Med hänsyn härtill bör genom professurens benämning markeras, att

rättsfilosofien ingår i och har en betydelsefull plats inom dess ämnesområde.

Beredningen föreslår, som nämnts, att principbeslut fattas om inrättande

av en professur i allmän rättslära med rättsfilosofi vid var och en av de

juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund. Beredningen framhåller vidare,

att det borde ankomma på fakulteterna att framdeles göra framställning

om inrättande av varje särskild professur, sa snart kompetenta krafter

kunde antagas stå till förfogande och tillsättningen kunde ske utan att möjligheten

att upprätthålla undervisning och examination i de positivrättsliga

ämnena äventyrades.

Juridiska fakulteten i Uppsala tillstyrker beredningens förslag under

framhållande av att medtagandet av ett icke juridiskt ämne i professurens

beteckning icke finge i något hänseende bortskymma lärostolens karaktär

av rent juridisk, avsedd att rekryteras uteslutande med rättsvetenskapsmän.

Juiidiska fakulteten i Lund anför:

Fakulteten tillstyrker livligt beredningens förslag om inrättande av en

professur i »allmän rättslära med rättsfilosofi» vid var och en av de juridiska

fakulteterna. Fakulteten instämmer i beredningens uttalande, att en

sådan lärostols innehavare bör ha full vetenskaplig juridisk kompetens.

Enligt fakultetens mening bör man emellertid beträffande Lunds universitet

icke stanna vid ett principbeslut om en dylik professur utan omedelbart

inrätta densamma (från och med budgetaret 1947/48). Det torde icke föreligga

svårighet att besätta densamma, och tillsättningen kan ske utan

äventyrande av undervisning och examination i andra ämnen.

Kanslern tillstyrker beredningens förslag.

Den allmänna rättslärans underordnade ställning inom de juridiska

fakulteterna har utan tvivel varit en kännbar brist och jag delar universitetsberedningens

uppfattning om önskvärdheten av att den betydelsefulla

forskningen rörande rättsvetenskapens begrepp och allmänna principer

beredes stödet av på ifrågavarande område särskilt inriktade professurer.

Såsom beredningen framhållit synas innehavarna av dessa lärostolar

jämväl böra besitta förtrogenhet med rättsfilosofiska problemställningar och

metoder. Jag biträder därför beredningens förslag, att principbeslut nu fattas

om inrättande av en professur i allmän rättslära med rättsfilosofi vid

vardera av de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund. Detta ställnings
-

Departe
mentachefen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tagande innebär sålunda, att jag icke nu är beredd att förorda ett inrättande

av den för universitetet i Lund avsedda professuren redan från och

med nästa budgetår.

Internationell rätt.

Såsom förut erinrats skall vid Uppsala universitet vid tidpunkt, som av

Kungl. Maj:t framdeles bestämmes, inrättas en professur i internationell

rätt. Professuren, varom principbeslut fattades redan år 1938, har hittills

icke kommit till stånd. För Stockholms högskolas vidkommande är inrättandet

av en professur i samma ämne genom Stockholms stads försorg

aktuell.

Universitetsberedningen anför:

Någon möjlighet att för närvarande besätta en professur i internationell

rätt vid Lunds universitet synes icke föreligga. Då i framtiden såväl Uppsala

universitet som Stockholms högskola måhända komma att förfoga över

var sin professur i detta ämne, synes det emellertid beredningen rimligt, att

även de från Lunds universitet framförda önskemålen om inrättandet av en

dylik professur tillgodoses. Såväl folkrätten som den internationella privaträtten

äro betydelsefulla ämnen, och deras vikt torde i framtiden alltmera

ökas. Om en lärostol i internationell rätt vid Lunds universitet i framtiden

inrättas och blir besatt, kommer det även att innebära en avlastning i

arbetsbörda dels för professorn i förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt,

dels även för den av civilrättsprofessorerna, med vars professur den internationella

privaträtten nu är förenad.

Beredningen föreslår, under åberopande av vad sålunda anförts, att principbeslut

nu fattas om inrättande av en professur i internationell rätt vid

Lunds universitet.

Beredningens förslag tillstyrkes av de juridiska fakulteterna i Uppsala

och Lund.

Kanslern framhåller, att det synes honom lämpligt, att professuren i Uppsala

nu uppföres pa stat och besättes med ordinarie innehavare. Kanslern

erinrar vidare om att en professur i ämnet torde — med bidrag av statsmedel

komma att upprättas vid Stockholms högskola och framhåller

beträffande beredningens förslag:

Med hänsyn till förutsedda svårigheter att för närvarande med kompetenta

krafter rekrytera tre lärostolar i internationell rätt finner jag försiktigheten

bjuda att ännu någon tid ställa frågan om professuren i Lund

på framtiden. Med ett principbeslut härom torde alltså enligt min mening

tills vidare böra anstå. I

Departe
mentschefen.

I likhet med universitetskanslern finner jag tiden ännu icke vara inne

att fatta principbeslut om ytterligare en professur i internationell rätt, avsedd

för Lunds universitet, och kan alltså ej tillstyrka det av universitetsberedningen

härom framförda förslaget.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

I det följande ämnar jag förorda, att statsbidrag för nästa budgetår anvisas

till upprättande av förutnämnda professur i internationell rätt vid

Stockholms högskola. Med hänsyn härtill framstår det enligt min mening

såsom mindre lämpligt, att ungefär samtidigt härmed å Uppsala universitets

stat uppföra den professur i internationell rätt, om vars inrättande

principbeslut fattades vid 1938 års riksdag. Jag är därför icke beredd att

nu biträda kanslerns förslag härom.

Omreglering av vissa professurer vid juridiska fakulteten

i Uppsala.

I skrivelse den 25 juli 1946 har universitetskanslern — med överlämnande

av från vederbörande universitetsmyndigheter i ämnet gjorda framställningar

— hemställt om en omreglering av vissa professurer vid juridiska

fakulteten i Uppsala, därvid kanslern i huvudsak anfört:

De professorsbefattningar inom juridiska fakulteten vid universitetet i

Uppsala, vilka beröras av de gjorda framställningarna, äro:

professuren i rättshistoria, innehavare professorn H. Munktell;

professuren i civilrätt med romersk rätt, innehavare professorn V. Lundstedt;
professuren

i civilrätt med internationell privaträtt, innehavare professorn

P. Hult.

Jag vill erinra om att professorn Lundstedt uppnår pensionsåldern den

11 september 1947, samt att professorn Munktell enligt bestämmelse i sin

fullmakt är skyldig att, därest Kungl. Maj:t meddelar föreskrift därom,

övertaga jämväl undervisning och examination i ämnet romersk rätt.

Såväl inom juridiska fakulteten som inom det större konsistoriet har

enighet rått därom, att rättshistorien och den romerska rätten böra sammanföras

under en lärostol. Däremot ha meningarna varit delade rörande

benämningen på den sålunda bildade professuren. Vissa ledamöter ha ansett,

att benämningen borde vara professur i rättshistoria och romersk rätt,

andra ha förordat benämningen professur i rättshistoria med romersk rätt.

I likhet med universitetsmyndigheterna håller jag före, att här ifrågavarande

två ämnen lämpligen kunna sammanföras till en professur.

Med hänsyn till att den romerska rätten icke ingår som obligatoriskt

ämne i någon juridisk examen och över huvud taget från examenssynpunkt

måste tillmätas en jämförelsevis underordnad betydelse, samt att det endast

i siillsynta fall torde kunna påräknas en sökande med full och ostridig professorskompetens

inom båda ämnesområdena, anser jag övervägande skäl

tala för benämningen professur i rättshistoria med romersk rätt.

Mot fakultetens förslag, att den efter professorn Lundstedt ledigblivande

lärostolen skall ledigförklaras som professur i civilrätt med internationell

privaträtt samt att den av professorn Hult innehavda professuren skall omfatta

allenast civilrätt, har jag ingen erinran att göra.

Den romerska rättens överförande till professuren i rättshistoria torde

böra äga rum vid ingången av budgetåret 1947/48. Från samma tidpunkt

torde de av professorerna Lundstedt och Hult innehavda lärostolarna böra

s. 110 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

110 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

erhålla ändrade benämningar: professur i civilrätt med internationell privaträtt,

respektive professur i civilrätt.

Såvitt gäller den nuvarande professuren i rättshistoria har det större akademiska

konsistoriet — i likhet med kanslern — föreslagit dess ombildning

till en professur i rättshistoria »med» romersk rätt, under det att den juridiska

jakulteten för sin del förordat en förändring av ifrågavarande professur

till att omfatta rättshistoria »och» romersk rätt. Såväl inom konsistoriet

som fakulteten ha emellertid skilda meningar rörande den sålunda

omvandlade professurens benämning gjort sig gällande.

För egen del är jag i likhet med universitetsmyndigheterna av den uppfattningen,

att ämnet romersk rätt från och med nästa budgetår bör inordnas

under professuren i rättshistoria. Denna professur synes i överensstämmelse

med universitetskanslerns och det större akademiska konsistoriets

åsikt böra erhålla benämningen »rättshistoria med romersk rätt». Jag erinrar

härvid, att förbehåll om en dylik utvidgning av professuren i rättshistoria

intagits i den för dess nuvarande innehavare utfärdade fullmakten.

Ett bifall till vad jag här förordat innebär ett utbrytande av den romerska

rätten ur den nuvarande professuren i civilrätt med romersk rätt. I samband

därmed torde från och med nästa budgetår nu ifrågavarande professur

i enlighet med universitetsmyndigheternas förslag böra ändras till en

professur i civilrätt med internationell privaträtt, därvid den vid fakulteten

redan förefintliga professuren i civilrätt med internationell privaträtt bör

omvandlas till en professur i enbart civilrätt.

Innehavaren av den nuvarande professuren i civilrätt med romersk rätt

uppnår pensionsåldern under nästkommande september månad. Jag förutsätter,

att intill dennes avgång — utan hinder av den omreglering av förenämnda

professurers ämnesområden, som jag i det föregående förordat

— de av omregleringen berörda professorerna skola svara för den undervisning

och examination som tillkommer dem vid nuvarande ämnesfördelning.

Det bör ankomma å Kungl. Maj:t att meddela de särskilda föreskrifter,

som erfordras vid bifall till vad jag sålunda förordat.

Kompletterande undervisning i examensämnena.

Sedan lång tid tillbaka har utöver den ordinarie undervisningen inom de

juridiska fakulteterna meddelats så kallad enskild undervisning. Universitetsstatuterna

ålägga professorerna att mot särskild ersättning meddela

undervisning i sitt ämne utöver den ordinarie undervisningsskyldigheten.

Under senare tid har emellertid från olika håll framförts stark kritik mot

denna avgiftsbelagda undervisning.

Universitetsberedningen utgår ifrån, att all avgiftsbelagd undervisning

bör försvinna. Den föreslår därför, att medel ställas till förfogande för an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

ordnande av sådan kursundervisning inom de juridiska fakulteterna, som

erfordras utöver den, som meddelas å offentliga föreläsningar. Beredningen

förutser, att sådan undervisning huvudsakligen kommer att meddelas av

fakulteternas professorer och docenter. Såsom skälig ersättning härför räknar

beredningen med ett belopp av 100 kronor per timme åt professor och

75 kronor per timme åt docent. På grundval härav föreslår beredningen ett

förslagsanslag på 20 000 kronor för vardera av de juridiska fakulteterna.

Beredningens förslag tillstyrkes av de juridiska fakulteterna i Uppsala

och Lund.

Kanslern anför:

Då jag hyser den principiella uppfattningen, att all undervisning vid

universiteten bör vara kostnadsfri för de studerande, tillstyrker jag, att

ifrågavarande avgifter avskaffas och att kursgivarna i stället erhålla ersättning

av statsmedel. Emot de föreslagna ersättningsbeloppen har jag

icke funnit anledning till erinran. I detta sammanhang vill jag emellertid

framhålla, att, därest en anordning av nu ifrågavarande slag genomföres,

detta synes böra beaktas vid en blivande utredning angående lönereglering

för de högre akademiska lärarna.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer avstyrker beredningens förslag

och hemställer, att anslagen å tillhopa 40 000 kronor för denna kursundervisning

i stället användas för avlönande av undervisningsassistenter

med skyldighet att meddela erforderlig elementär kursundervisning.

Statskontoret framhåller, att — om ersättning finnes böra utgå till professor

— den i varje fall ej bör utgå med högre belopp än till docent, att

förslaget ej söker tillgodose önskemålet, att lönetillägget ej bör bindas

vid vissa ganska tungrodda undervisningsformer, samt att detsamma i icke

mindre grad än det nuvarande systemet kan befaras mera motverka än

gynna tillkomsten av läroböcker av lämplig omfattning eller eljest vidtagande

av anordningar, genom vilka kursundervisningen kunde helt eller

delvis undvaras.

Allmänna lönenämnden finner sig — vid det förhållandet, att i betänkandet

ej förebragts närmare utredning rörande kursledarnas nuvarande inkomster

av denna undervisning — icke kunna bedöma skäligheten av de

sålunda angivna ersättningsbeloppen. I

I likhet med kanslern ansluter jag mig till universitetsberedningens principiella

uppfattning, att all undervisning vid universiteten bör vara avgiftsfri.

Såvitt gäller den enskilda undervisningen inom de juridiska fakulteterna

har beredningen nu till vinnande av detta syfte föreslagit att kostnaderna

för kompletterande undervisning i examensämnen skulle bestridas

av statsmedel. Ett genomförande av detta förslag skulle i realiteten komma

att innebära ett lönetillägg för professorerna inom ifrågavarande fakul
-

Departe
mentschefen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

teter mot skyldighet för dem att även framdeles åtaga sig en omfattande

och för deras vetenskapliga forskning menlig undervisningsbörda. Jag finner

denna fråga böra göras till föremål för en närmare prövning i annat

sammanhang.

Av här anförda skäl har jag ansett mig icke för närvarande kunna tillstyrka

universitetsberedningens förevarande förslag.

Viss kursverksamhet.

Liksom inom de teologiska fakulteterna föreligger även inom de juridiska

behov av viss undervisning utöver den som meddelas i examensämnena

av vederbörande professorer respektive biträdande lärare och docenter.

I fråga om de sistnämnda är att märka, att endast ett av den juridiska

fakultetens docentstipendier vid varje universitet för närvarande

tages i anspråk till följd av bristen på docenter i juridiska ämnen.

Såsom förut erinrats förfoga var och en av ifrågavarande fakulteter över

kursanslag å tillhopa 4 900 kronor. Härav utgå vid vardera fakulteten 2 100

kronor till en praktisk kurs och 2 800 kronor till en propedeutisk kurs.

Universitetsberedningen föreslår anvisande av kursanslag till de juridiska

fakulteterna med 33 100 kronor vid Uppsala universitet och 29 100 kronor

vid Lunds universitet.

Beträffande ifrågavarande förslag inhämtas av universitetsberedningens

betänkande följande.

Kurs i finansrätt i Uppsala. I Uppsala finnes för närvarande

en särskild lärare i finansrätt med ett årligt arvode av 1 600 kronor, som

utgår ur reservfonden. Beredningen har med hänsyn till behovet av ökad

undervisning och till examinationsbördan funnit det nuvarande anslaget

för lågt och föreslår ett årligt anslag på 4 000 kronor per år för bestridande

av ifrågavarande kursundervisning.

Kurs i privaträtt. Examinator i privaträtt vid Uppsala universitet

har framhållit önskvärdheten av att en biträdande lärare i privaträtt

kunde anställas för undervisning och examination i detta ämne, som

ingår i stats vetenskaplig-juridisk examen. Samma önskemål har framförts

av juridiska fakulteten i Lund.

Beredningen framhåller:

Enligt gällande examensstadga avser ämnet privaträtt i statsvetenskapligjuridisk

examen huvudgrunderna av civilrätt och speciell privaträtt. Ämnet

omfattar således olika delar av tre särskilda i juris kandidatexamen ingående

examensämnen, obligationsrätt, familje- och sakrätt samt speciell privaträtt.

Vilka särskilda delar av dessa examensämnen som skola anses ingå i

ämnet privaträtt är emellertid ganska oklart. Då sålunda detta icke blott

saknar särskild företrädare inom juridiska fakulteten utan även är till sitt

innehåll mycket vagt bestämt och för de studerande synnerligen svåröverskådligt,

måste det anses särskilt angeläget att ställa till fakultetens förfogande

en särskild lärare, som kan meddela den behövliga undervisningen

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

och handledningen i ämnet samt examinera däri. Emellertid föreligger för

närvarande ett förslag till ändrade bestämmelser angående statsvetenskaplig

examen, vilket i hög grad berör även ämnet privaträtt. Det är på grund

härav icke möjligt att nu beräkna det behov av undervisning i detta ämne,

som framdeles kan komma att föreligga. Vid sådant förhållande synes det

icke heller böra komma i fråga att nu inrätta särskilda lärarbefattningar

för att tillgodose ifrågavarande undervisningsbehov. I stället böra kursanslag

anvisas.

Beredningen föreslår därför, att ett anslag på 7 500 kronor ställes till

vardera av de juridiska fakulteternas förfogande för anordnande av undervisning

och examination i detta ämne. Undervisningen beräknas komma att

omfatta 75 timmar för år, därav 50 timmars föreläsningar och 25 timmar

seminarieövningar.

Propedeutiska kursen. Professorn vid Uppsala universitet

H. Munktell har gjort framställning om tre biträdande lärare av assistenttyp

för bestridande av denna kurs. Från fakulteten i Lund har även framförts

önskemål om en biträdande lärarbefattning för samma kurs. Syftet

med båda dessa framställningar har varit, att kursen skulle kunna uppdelas

på flera smärre avdelningar.

Universitetsberedningen anför för egen del:

Beredningen delar helt uppfattningen, att den propedeutiska kursen behöver

uppdelas på smärre grupper. Den undervisning, som meddelas å den

propedeutiska kursen, måste mera påminna om skolans undervisningsformer

än om universitetets och utformas som en övergång mellan dessa undervisningsformer.

Fn dylik undervisning kan aldrig bli effektiv, om den skall

meddelas i grupper på etthundra eller än flera deltagare. Beredningen vill

för sin del förorda en uppdelning av deltagarna på kurser med omkring ett

trettiotal deltagare i varje avdelning. Om så skulle befinnas lämpligt, kunde

en av kurserna förläggas till vårterminen.

Beredningen tar däremot avstånd från tanken att tillskapa fasta tjänster

för bestridande av denna undervisning. Då det här rör sig om en undervisning,

som enligt gällande examensstadga är obligatorisk och årligen återkommande,

och som kommer att krävas även i en fullt utbyggd juridisk

fakultet, vore fasta tjänster i och för sig behövliga. Men det torde vara

mindre lyckligt att inrätta en preceptorstjänst eller annan lägre befattning

för denna undervisning. Ingen person med tillräcklig kompetens torde reflektera

på en dylik befattning, som skulle binda honom vid en mycket

betungande elementär undervisning.

För närvarande bekostas den propedeutiska kursen såväl i Uppsala som

i Lund genom ett anslag på 2 800 kronor. Beredningen förordar, att denna

undervisning, som icke torde kunna inordnas i professorernas ordinarie

undervisning och endast i undantagsfall torde kunna bestridas av stipendierad

docent, även i fortsättningen bekostas genom särskilda kursanslag.

Dessa anslag böra bestämmas till så stort belopp, att en uppdelning av

kursdeltagarna på tre avdelningar möjliggöres. Beredningen, som utgår

från att det nu till statsfakulteterna utgående anslaget är väl avvägt, finner

sålunda ett anslag å 3 X 2 800 = 8 400 kronor för varje fakultet erforderligt.

För denna undervisning bör kunna tagas i anspråk ej blott professorer

eller docenter utan även mera framskridna licentiander eller personer, verksamma

i det praktiska rättslivet.

8 — Bihang till riksdagens ''protokoll 19%7. 1 sand. Nr 272.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Beredningen föreslår därför, att de båda fakulteterna i Uppsala och Lund

erhålla ett anslag på 8 400 kronor per år för anordnandet av den propedeutiska

kursen. För att fakulteterna skola få förbruka anslaget i dess helhet

torde enligt beredningen böra krävas, att tredelning av den nuvarande kursen

verkligen kommer till stånd. Om detta skulle visa sig omöjligt att

genomföra borde det ankomma på kanslern att bestämma till vilket belopp

anslaget finge tagas i anspråk.

Praktiska kursen. Enligt gällande examensstadga ha de studerande,

vilka avse att avlägga juris-kandidatexamen, att genomgå en av

fakulteten ordnad praktisk kurs om minst 60 timmar. Kursen gives varje

läsår i såväl Uppsala som Lund. Ändamålet med kursen är att göra de

studerande förtrogna med olika slag av juridiska handlingar och i övrigt

tillhandahålla dem för studierna erforderligt studiematerial. Till uppehållande

av den praktiska kursen har för innevarande budgetår av statsmedel

anvisats ett belopp av 2 100 kronor till vardera fakulteten.

1943 års domarutredning framhöll såsom önskvärt att det åskådningsmateriel

som tillhandahålles å den praktiska kursen framlades i direkt anslutning

till de rättsregler, som det skulle åskådliggöra. Den nu å praktiska

kursen meddelade handledningen borde därför i den mån detta är möjligt

sammanföras med undervisningen i övrigt i examensämnena. Domarutredningen

hänvisar i detta sammanhang till möjligheten att anställa praktiskt

verksamma jurister med uppgifter att undervisa i vissa delar av å praktiska

kursen berörda ämnen.

Universitetsberedningen anför för egen del:

Såsom en av de väsentligaste bristerna i den nuvarande praktiska kursen

har anmärkts, att denna är koncentrerad till två terminer och att den därför

endast i begränsad utsträckning sammanfaller med studiet av de särskilda

examensämnen, vilka undervisningen på kursen berör. Även domarutredningen

framhåller särskilt denna brist och förordar med hänsyn därtill, att

den praktiska kursen snarast möjligt uppdelas i olika delar, motsvarande

i första hand de civilrättsliga ämnena vart för sig och processrätten. En

sådan uppdelning förutsätter emellertid, såsom domarutredningen också

framhåller, att varje del av kursen upprepas åtminstone en gång varje termin

i stället för, såsom den nuvarande kursen, en gång varje år.

En annan brist i den praktiska kursen föranledes av att antalet deltagare

i varje kurs är alltför stort. Även med hänsyn härtill har domar utredningen

funnit en uppdelning av kursen på nyss nämnt sätt behövlig och har

även ifrågasatt, om icke kursen behöver ytterligare dubbleras för att antalet

deltagare skall kunna bringas ned till önskvärd nivå. Därvid har domarutredningen

även framhållit att sannolikt flera kursledare komma att behövas

för en sålunda uppdelad och dubblerad kurs.

Vad domarutredningen anfört om möjligheten att begränsa den praktiska

kursens omfattning genom att låta den praktiska handledningen av de studerande

sammanföras med undervisningen i övrigt i de särskilda ämnena

finner universitetsberedningen värt allt beaktande. Frågan om möjligheten

att åstadkomma en dylik kombination av praktisk och teoretisk undervisning

sammanhänger emellertid på det närmaste med det vidsträcktare

spörsmålet om behovet av reformer i det juridiska examensväsendet. Beredningen

finner det därför för närvarande icke möjligt att närmare ingå på

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition: nr 878. 115

nämnda fråga. I de förslag, som nu framläggas, måste beredningen, såsom

ovan redan angivits, utgå från den nuvarande examensorganisationen.

Beredningen föreslår, att medel ställas till fakulteternas förfogande för

anordnande av den praktiska kursen i syfte att möjliggöra kursens uppdelning

på två avdelningar. Beredningen föreslår, att arvodet till ledaren

av den praktiska kursen beräknas till 2 400 kronor för vardera gruppen

och att var och en av de juridiska fakulteterna för ändamålet erhåller ett

anslag å 4 800 kronor.

Specialkurser. Utöver undervisningen i examensämnena samt de

propedeutiska och praktiska kurserna anordnas för närvarande mer eller

mindre regelbundet kurser dels i ett flertal ämnen, vilka kunna betraktas

som hjälpvetenskaper till juridiken, t. ex. rättspsykiatri och vittnespsykologi,

dels ock i ämnen med mera omedelbart praktiskt syfte, såsom

kriminalteknik och bokföring.

1943 års domarutredning anför beträffande undervisning i rättspsykiatri:

Domarutredningen vill förorda, att kurser i rättspsykiatri av det slag,

som redan i viss utsträckning anordnats för juris studerande, alltjämt skola

äga rum. Sådana kurser böra liksom hittills stå under ledning av fackutbildad

rättspsykiater. Med hänsyn till vikten av att juris studerandena verkligen

förvärva de kunskaper, som här avses, föreslår domarutredningen

vidare, att insikter i rättspsykiatri motsvarande vad som inhämtas på kursen

skola utgöra fordran för betyg i straffrätt.

Domarutredningen föreslår vidare att de juris studerande ej blott skola

bibringas en viss kännedom om de sjukliga företeelserna inom själslivet

utan även att de dessutom skola bibringas insikter i de allmänna lagarna

om psykiska funktioner överhuvud. Domarutredningen förordar på grund

härav en kurs i psykologi för juris studerande och anför i detta sammanhang:
Då

syftet med en kurs i ämnet i huvudsak är att giva juris studerandena

en allmän orientering däri jämte anvisningar för ett frivilligt fortsatt studium

av hithörande frågor, synes mindre lämpligt att uppställa de vid

denna kurs meddelade kunskaperna såsom tentamens- eller examensfordran.

I stället bör genomgång av kursen göras obligatorisk i överensstämmelse

med vad gäller i fråga om de för juris studerandena anordnade propedeutiska

och praktiska kurserna. Dock bör möjlighet till dispens finnas, där

vederbörande visar, att han på annat sätt inhämtat kunskaper, motsvarande

de vid kursen meddelade.

Den föreslagna undervisningen i psykologi och rättspsykiatri bör vara

avgiftsfri för de studerande. I den män anslag fordras för bestridande av

kostnaderna för denna undervisning, bör sådant anslag av statsmakterna

bestridas.

Beträffande undervisningen i bokföring har 1943 års domarutredning

anfört:

I syfte att underlätta för de studerande att i erforderlig grad göra sig förtrogna

med de allmänna principerna inom bokföringen böra liksom hittills

vid de juridiska fakulteterna anordnas kurser i bokföring under ledning av

däri sakkunnig person. Hur dessa kurser närmare böra anordnas, synes

bliva beroende av vad som ur pedagogisk och praktisk synpunkt bclinnes

lämpligt, varvid bland annat tillgången på goda lärare blir avgörande. Härvid

bör jämväl övervägas, om undervisningen i viss utsträckning lämpligen

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Majds ''proposition nr 272.

kan givas genom förmedling av korrespondensinstitut och i vilken omfattning

de studerande på egen hand kunna vinna insikt i bokföring genom

studium av lämplig litteratur. I detta sammanhang må anmärkas, att det

givetvis bör stå de studerande fritt att i annan ordning än genom ifrågavarande

kurs inhämta de erforderliga kunskaperna i bokföring. Prövningen

av de studerandes insikter i detta ämne bör lämpligen såsom nu sker vid

universitetet i Uppsala anknytas till det examensämne, vartill bokföringslagen

hänföres. Domarutredningen förutsätter, att kurser i bokföring av

ovan angiven beskaffenhet meddelas utan avgift för de studerande och att,

i den mån medel ej finnas tillgängliga, anslag ställas till förfogande.

Universitetsberedningen anför:

Beredningen ansluter sig i nu berörda hänseenden helt till 1943 års

domarutredning. Insikter i rättspsykiatri, motsvarande vad som inhämtas

på ifrågavarande kurs, bör även enligt beredningens mening utgöra fordran

för betyg i straffrätt. Det synes också betydelsefullt, att insikter i allmän

psykologi bibringas de juris studerande. Särskilt torde det vara av vikt,

att undervisning meddelas i vittnespsykologi och förhörsteknik. Kunskap i

bokföring synes också böra fordras såväl för juris kandidatexamen som för

statsvetenskaplig-juridisk examen, och detta krav synes beredningen böra

tillgodoses på det sätt domarutredningen föreslagit. Därvid bör dock iakttagas,

att undervisningen i berörda ämne för juris kandidatexamen blott

bör avse huvudgrunderna, så att de studerande icke betungas med en mera

omfattande obligatorisk kursundervisning.

En kurs i rättsfilosofi ges för närvarande vid Uppsala universitet under

första studieterminen. Beredningen föreslår, att kursanslag ställas till förfogande

för att en sådan kurs skall kunna ges vid båda fakulteterna.

Därutöver föreslår beredningen kurser i arkivkunskap och kriminalteknik.

Enligt beredningens förslag skulle alltså anslagsbehovet för den här avsedda

kursverksamheten bliva följande:

a) Uppsala universitets juridiska fakultet:

Propedeutiska kursen........................... kronor 8 406

Praktiska kursen ............................... » 4 800

Privaträtt ..................................... » 7 500

Finansrätt ..................................... » 4 000

Specialkurser:

Rättspsykiatri ................................. » 1 500

Vittnespsykologi och förhörsteknik................ » 750

Rättsfilosofi ................................... » 900

Kriminalteknik ................................. » 750

Bokföring (för kurs på 3 avdelningar 3 arvoden, ettvart

å 1 000 kronor) .......................... » 3 000

Arkivkunskap (för kurs på 3 avdelningar 3 arvoden,

ettvart å 500 kronor).................. » 1 500

Summa kronor 33 100.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272. 117

b) Lunds universitets juridiska fakultet:

Propedeutiska kursen............................ kronor 8 400

Praktiska kursen................................ » 4 800

Privaträtt..................................... * 7 500

Specialkurser:

Rättspsykiatri .................................. » 1 500

Vittnespsykologi och förhörsteknik................ » 750

Rättsfilosofi ................................... » 900

Kriminalteknik ................................. » 750

Bokföring (för kurs på 3 avdelningar 3 arvoden, ettvart

å 1 000 kronor) .......................... » 3 000

Arkivkunskap (för kurs på 3 avdelningar 3 arvoden,

ettvart å 500 kronor).......................... » 1 500

Summa kronor 29 100.

Beredningens förslag tillstyrkes av juridiska fakidteten i Uppsala.

Juridiska fakulteten i Lund anför.

Vad angår specialkurser synes det fakulteten lämpligast, att härför beräknas

ett förslagsanslag å 12 000 kronor, vars fördelning på särskilda kurser

m. m. icke är på förhand fixerad. Anslaget bör kunna tillgodose uppkommande

behov även av annan specialundervisning än de av beredningen

nämnda kurserna. Så kan det t. ex. ibland vara lämpligt att anlita biträde

av praktiska jurister vid undervisningen i examensämnena.

I övrigt tillstyrker fakulteten beredningens förslag.

Kanslern tillstyrker likaledes beredningens förslag.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, bestridas kostnaderna för

här avsedd kursverksamhet för närvarande blott i begränsad omfattning av

statsmedel. För innevarande budgetår har sålunda till vartdera universitetet

anvisats ett belopp av 2 800 kronor till uppehållande av fakultetens

propedeutiska kurs och 2 100 kronor till ledaren av fakultetens praktiska

kurs. I övrigt bestridas kostnaderna för här ifrågavarande kursverksamhet, i

den mån den redan nu förekommer, antingen av donationsmedel eller av

studenterna själva. En kursverksamhet av den omfattning, beredningen

föreslagit, är enligt min mening erforderlig för att juristerna skola erhålla

en tillfredsställande och tillräckligt allsidig utbildning. Det synes vid sådant

förhållande rimligt, att staten helt bestrider de därmed förenade kostnaderna,

vilka av beredningen uppskattats till 33 100 kronor vid fakulteten

i Uppsala och 29 100 kronor vid fakulteten i Lund. Kostnaderna torde

emellertid kunna variera från tid till annan med hänsyn bland annat till

antalet docenter och tillgången till erforderliga lärare i övrigt, varjämte

även andra medel i viss utsträckning stå till förfogande. Med hänsyn här
-

Departe
mentschefen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

till förordar jag, att ifrågavarande kursanslag för nästa budgetår bestämmas

till 24 000 kronor vid universitetet i Uppsala och 20 000 kronor vid universitetet

i Lund. Anslagsmedlens fördelning torde böra fastställas av kanslern.

Ett bifall härtill föranleder en ökning av den i universitetens avlöningsstater

under avdelning I. Professorer och lärare m. fl. uppförda anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

med för Uppsala universitets vidkommande (24 000 — 4 900 =) 19 100

kronor och för Lunds universitets vidkommande (20 000 — 4 900 =) 15 100

kronor.

De juridiska seminarierna.

Beredningen föreslår inrättandet av en befattning som förste amanuens

vid vartdera av de juridiska seminarierna i Uppsala och Lund.

Förslaget tillstyrkes av de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund,

därvid dock fakulteten i Uppsala ifrågasätter möjligheten av att — om så

skulle finnas lämpligt — för ändamålet erforderliga anslagsmedel skola få

disponeras på annat sätt.

Kanslern tillstyrker beredningens förslag.

Jag biträder beredningens förslag om inrättandet från och med nästa

budgetår av en befattning som förste amanuens vid vartdera universitetet

för de juridiska seminarierna. Härvid bortfaller det arvode å 500 kronor

för år, som för närvarande utgår till bibliotekarie vid juridiska seminariet

i Uppsala. För ändamålet erforderliga medel böra alltså disponeras i enlighet

härmed.

Sammanfattning.

Vid bifall till vad jag sålunda i det föregående förordat för de juridiska

fakulteternas del böra följande frågor i detta sammanhang underställas

riksdagen:

1. Juridiska fakulteten i Uppsala.

Principbeslut om förändring av professuren i nationalekonomi med finansrätt

till en professur i finansrätt med finansvetenskap;

beslut om att för bestridande av grundarvodet för den med filosofiska

fakulteten gemensamma befattningen som biträdande lärare i nationalekonomi

icke längre skall tagas i anspråk ett av fakultetens docentstipendier;

principbeslut om inrättande av en professur i allmän rättslära med rättsfilosofi;
förändring

från och med nästa budgetår av professuren i rättshistoria

till en professur i rättshistoria med romersk rätt;

förändring från och med nästa budgetår av professuren i civilrätt med

romersk rätt till en professur i civilrätt med internationell privaträtt;

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

förändring från och med nästa budgetår av professuren i civilrätt med

internationell privaträtt till en professur i enbart civilrätt;

inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som förste

amanuens, därvid ett nu utgående årligt bibliotekariearvode å 500 kronor

bortfaller; samt

ökning från och med nästa budgetår av vederbörande anslagspost i avlöningsstaten

med 19 100 kronor för bestridande av kostnader för viss

kursverksamhet.

2. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet.

Inrättande från och med nästa budgetår av en professur i finansrätt och

finansvetenskap;

förändring från och med nästa budgetår av den nuvarande professuren i

nationalekonomi med finansrätt till en professur i enbart nationalekonomi,

därvid professuren överföres till den filosofiska fakulteten;

förändring från och med nästa budgetår av den nuvarande befattningen

som biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt, till en dylik befattning

i enbart nationalekonomi, därvid grundarvodet, nu 10 900 kronor,

minskas till det för biträdande lärare normala, varjämte förutsättes, att nuvarande

anordning, varigenom ett av fakultetens docentstipendier tages i

anspråk såsom bidrag till bestridande av arvodet, slopas;

principbeslut om inrättande av en professur i allmän rättslära med rättsfilosofi;
inrättande

från och med nästa budgetår av en befattning som förste

amanuens; samt

ökning från och med nästa budgetår av vederbörande anslagspost i avlöningsstaten

med 15 100 kronor för bestridande av kostnader för viss kursverksamhet.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

IX. Filosofiska fakulteterna.

De filosofiska fakulteterna vid universiteten äro sammansatta av två

sektioner, den humanistiska och den matematisk-naturvetenskapliga, vilka

var för sig i verkligheten fungera såsom självständiga fakulteter. Det är

sålunda föga mera än examina, som i vår tid är gemensamt för de båda

sektionerna inom denna fakultet.

De filosofiska examina syfta i första hand till utbildning av läroverkslärare.

Även om en avsevärd del av de studerande inom filosofiska fakulteten

gå till andra levnadsbanor, utgöra de blivande lärarna det stora flertalet

av fakultetens studenter. Universitetsberedningen har också framhållit,

att man vid en översyn av denna fakultets arbetsförhållanden icke kan

lämna åsido den akademiska undervisningens ändamålsenlighet med hänsyn

till lärarutbildningen. I anslutning härtill har beredningen vidare anfört:

Vid skilda tillfällen har kritik riktats mot universitetens arbetsformer

med hänsyn till denna deras uppgift. Man har anfört, att universitetens

kurser taga för lång tid, att undervisningen är alltför litet rationell och i

alltför hög grad bunden av vederbörande akademiska lärares vetenskapliga

specialiteter. Man har även kritiserat, att skolans myndigheter icke haft

tillräckliga möjligheter att påverka kurserna till filosofisk ämbetsexamen,

så att dessa i högre grad kunde avpassas efter lärarutbildningens behov.

t ni y e rs i t et sbere d n i nge n har, då den övervägt möjligheterna att förbättra

forskningens och undervisningens villkor inom den filosofiska fakultetens

sektioner, även tagit hänsyn till de speciella problem, som äro förknippade

med lärarutbildningen. Den har vid utformningen av den akademiska lärarorganisationen

utgått från att antalet blivande läroverkslärare vid universitet

och högskolor skulle förbli någorlunda detsamma inom den närmaste

framtiden. Skulle genom organisatoriska åtgärder från statsmakternas sida

lärjungeantalet inom dessa fakulteter komma att ökas, kräves här liksom i

motsvarande fall inom andra fakulteter en utökning av antalet akademiska

lärare. Beredningen har även betraktat det som oomtvistligt, att de fria

universitetsstudierna äro den utbildningsform, som är bäst ägnad att skapa

självständiga, kringsynta och kulturellt givande lärare på den högre skolans

olika stadier. Den har emellertid uppmärksammat, att lärarutbildningen

vid universitet och högskolor för närvarande ej kan anses vara i allo tillfredsställande.

Bristen på akademiska lärarkrafter har ställt alltför stora

krav på de enskilda studerandes självverksamhet och förlängt studietiderna.

Lärokurserna ha icke i nödig utsträckning tagit hänsyn till skolans krav;

särskilt gäller detta vissa ämnen såsom moderna språk. Beredningen anser

det därför ofrånkomligt, att skolöverstyrelsen beredes ett visst inflytande

vid utformandet av universitetskurserna för filosofisk ämbetsexamen. Slutligen

har i flertalet ämnen ansvällning av lärostoffet i kurserna för filosofiska

examina på ett oproportionerligt sätt förlängt studierna för blivande

läroverkslärare. Beredningen har för avsikt att taga upp dessa frågor till

närmare granskning i samband med examina vid universitet och högskolor

men vill redan i detta betänkande betona önskvärdheten av att den normala

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

studietiden för varje särskilt ämne bringas att sammanfalla med den, som

förutsättes i examensstadgan. Rationell universitetsundervisning, författande

av lämpliga handböcker och utgallring av föråldrat och likgiltigt lärostoff

kan samfällt bidraga till önskvärt resultat i detta avseende.

En primär förutsättning är emellertid, att lärarkrafterna vid universitet

och högskolor räcka till för sina uppgifter.

Jämväl såvitt gäller de filosofiska fakulteterna har jag funnit de av universitetsberedningen

framlagda förslagen i huvudsak ägnade att tillgodose

en förstärkning av lärarpersonalen, som kan anses motiverad ur undervisnings-

och forskningssynpunkt, oavsett vilken utformning de filosofiska examina

framdeles kunna komma att erhålla. Ett ställningstagande till dessa

förslag innefattar sålunda enligt min mening icke heller för ifrågavarande

fakulteters vidkommande något föregripande av den översyn av det akademiska

examensväsendet, som beredningen enligt direktiven har att verkställa,

därvid — såsom beredningen framhållit — särskilt frågan om läroverkslärarutbildningen

synes böra uppmärksammas.

I detta sammanhang vill jag i likhet med universitetsberedningen betona,

att den förstärkning av lärarorganisationen vid de filosofiska fakulteterna,

som nu ifrågasättes, grundats på den nuvarande examinationskapaciteten.

Skulle dennas omfång mera avsevärt behöva höjas, får därför frågan om

en ytterligare utbyggnad av lärarkåren tagas under omprövning.

1. De humanistiska sektionerna.

Under detta avsnitt upptages till behandling de särskilda ämnena vart

för sig. De s. k. socialvetenskapliga ämnena lämnas dock i

detta sammanhang å sido. Jag återkommer till dessa i det följande vid

behandlingen av socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag.

Universitetsundervisning i humanistiska ämnen bedrives, förutom vid

de båda statsuniversiteten, även vid Stockholms och Göteborgs högskolor.

Såsom redan inledningsvis framhållits, måste dessa för närvarande i huvudsak

lämnas utanför de åtgärder, som nu ansetts böra bli föremål för slutligt

ställningstagande.

Universitetsberedningen erinrar inledningsvis, att de humanistiska vetenskaperna

till metod och allmän inriktning äro synnerligen heterogena.

Denna omständighet i förening med skillnaden i tillströmning av studerande

till de olika ämnena hade lett till att behovet av lärare tedde sig

mycket olika från ämne till ämne.

Filosofi.

Det filosofiska ämnesområdet är för närvarande uppdelat på två examensämnen:

teoretisk filosofi och praktisk filosofi. Det förstnämnda ämnet

omfattar huvudsakligen logik, kunskapsteori och filosofiens historia, det

sistnämnda etik, religionsfilosofi, rättsfilosofi och sociologi.

Departe
mentschefen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Uppsala universitet har två professurer i filosofi, av vilka den ena är

förbunden med undervisnings- och examinationsskyldighet i teoretisk filosofi,

den andra med undervisnings- och examinationsskyldighet i praktisk

filosofi.

Vid Lunds universitet finnes en professur i teoretisk filosofi och en professur

i praktisk filosofi.

Universitetsberedningen ifrågasätter icke någon förändring beträffande

antalet professurer i filosofi. Däremot uttalar sig beredningen för att ämnet

sociologi utbrytes ur ämnet praktisk filosofi såsom självständigt examensämne

med egna lärare och institutioner. Frågan härom har närmare behandlats

av socialvetenskapliga forskningskommittén, åt vars förslag i det

följande ägnas ett särskilt avsnitt. I fråga om ämnesgrenen teoretisk filosofi

har universitetsberedningen funnit behov föreligga av en särskild kurs för

studerande, som ämna avlägga teologisk-filosofisk examen. Beredningen har

nämligen funnit det vara av vikt, att professorer och docenter i ämnet frigjordes

från denna elementära undervisning. För anordnande av en dylik

kurs har beredningen föreslagit, att ett belopp av 3 000 kronor ställes till

vartdera universitetets förfogande.

Humanistiska sektionen i Uppsala har tillstyrkt beredningens förslag.

Humanistiska sektionen i Lund och kanslern ha funnit motsvarande anordning

böra vidtagas även beträffande de i den teologisk-filosofiska examen

ingående ämnena hebreiska och grekiska, under framhållande likväl,

att ifrågavarande undervisning enligt deras mening krävde en så omfattande

akademisk undervisningserfarenhet, att vederbörande professorer och

docenter icke lämpligen, såsom beredningen avsett, borde frigöras från

densamma.

Den förebragta utredningen har icke gjort mig helt övertygad om lämpligheten

av att ifrågavarande undervisning för teologisk-filosofisk examen

bör överlåtas å mindre kvalificerade lärarkrafter. Vid sådant förhållande

anser jag mig icke för närvarande böra tillstyrka, att särskilda kursanslag

ställas till förfogande för ändamålet.

I det följande ämnar jag redogöra för min ståndpunkt till socialvetenskapliga

forskningskommitténs förslag om utbrytning av ämnet sociologi

ur ämnesområdet för professurerna i praktisk filosofi.

Psykologi och pedagogik.

Ämnena psykologi och pedagogik äro företrädda av en professur i pedagogik

vid Uppsala universitet och en professur i psykologi och pedagogik

vid Lunds universitet. Härutöver är ämnesområdet företrätt av en professur

vid såväl Stockholms högskola som Göteborgs högskola.

Framställningar ha gjorts dels hos Kungl. Maj:t, dels hos universitets
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

beredningen om åtgärder syftande till en förstärkning av universitetens

lärarkrafter på förevarande område.

I gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 november 1945, vilken

överlämnats till universitetsberedningen för beaktande vid fullgörandet av

dess uppdrag, ha sålunda styrelserna jör Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges

jolkskollärarinneförbund och Sveriges småskollärarmneförbund gjort

framställning om bland annat en utökning av antalet professurer inom

ifrågavarande område och därvid funnit särskilt barnpsykologiens och den

praktiska pedagogikens behov böra tillgodoses.

Hos beredningen ha vidare ämnesprofessorerna i Uppsala, Lund, Stockholm

och Göteborg gjort framställningar om en utökning av antalet professurer

på området. Därvid har professorn vid Uppsala universitet R.

Anderberg föreslagit en klyvning av de nuvarande professurerna i pedagogik

(psykologi och pedagogik) i två, den ena benämnd professur i psykologi

och psykologisk pedagogik, den andra benämnd professur i pedagogik,

särskilt pedagogikens historia.

F. d. professorn vid Lunds universitet J. Landquist har likaledes föreslagit

två professurer, men med annan benämning. Den ena skulle benämnas

professur i pedagogik och psykologi, företrädesvis allmän psykologi,

den andra professur i pedagogik och psykologi, företrädesvis barn- och ungdomspsykologi

samt industriell psykologi; dock skulle — trots uppdelningen

i två professurer — psykologien och pedagogiken bibehållas såsom ett examensämne.

Professorn vid Göteborgs högskola J. Elmgren har förordat en enkel uppdelning

i dels psykologi, dels pedagogik med delning av examensäinnet.

Professorn vid Stockholms högskola D. Katz har inför beredningen betecknat

detta senare förslag som en möjlig lösning.

Universitetsberedningen anför:

Universitetsberedningen bär för sin del funnit starka skäl tala för en

dubblering av de nu förefintliga professurerna i pedagogik respektive psykologi

och pedagogik. Härför talar den utomordentligt stora undervisningsbörda,

som för närvarande åvilar innehavarna av dessa lärostolar, det disparata

ämnesområdet, det ökande antalet studerande och den allt större

praktiska tillämpningen av både psykologien och pedagogiken. Vid dubbleringen

av professurerna bör uppenbarligen också en klyvning av ämnesområdet

äga rum.

När det gäller att genomföra en ändamålsenlig differentiering, måste man

överväga åtskilliga alternativ. Man kunde givetvis tänka sig två professurer

i psykologi, varvid den ena huvudsakligen representerade den psykologiska

grundforskningen, medan den andra svarade för den i våra dagar

högt utvecklade psykologiska målforskningen, till vilken hör dels den pedagogiskt

orienterade psykologien, dels de områden av tillämpad psykologi,

som stå i omedelbar kontakt med näringsliv och socialvård. Å andra sidan

måste man överväga den alternativa lösningen, att psykologien i hela dess

omfattning, såväl grundforskningen som målforskningen, hänvisades till

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

den ena professuren, medan den andra begränsades till pedagogikens teori

och historia och sålunda bleve en disciplin av övervägande humanistisk

karaktär.

Mot det första alternativet kan enligt beredningens mening anföras, att

det icke vore önskvärt, att den pedagogiska psykologien med dess grundläggande

betydelse för den praktiska pedagogiken skulle sammanföras med

andra grenar av den tillämpade psykologien och därigenom riskera att

förlora sin självständiga ställning.

Mot det andra alternativet kan med skäl invändas, att en från psykologisk

forskning isolerad pedagogik lätt nog skulle hemfalla åt kvasifilosofisk

dilettantism eller bliva en huvudsakligen lärdomshistorisk disciplin,

som komme att sakna kontakt med de moderna pedagogiska problemen.

Med hänsyn härtill har beredningen stannat för förslaget att vid dubblering

av nuvarande professurer i ämnet inrätta en professur i psykologi och

en i pedagogik och pedagogisk psykologi. Detta torde med hänsyn till

ämnesområdets karaktär innebära den rationellaste lösningen. Därmed

skulle man vinna å ena sidan, att kontakten mellan psykologi och pedagogik

bevarades, å andra sidan att jämväl pedagogikens rent humanistiska moment

såsom studiet av olika bildningsidéer och deras praktiska utformning,

av sambandet mella_n uppfostringssystemen och skilda samhälls- och kulturformer

etc., bleve tillgodosedda vid undervisningen.

Såväl ur forskningens som ur undervisningens synpunkt är det synnerligen

önskvärt, att redan av de nya professurernas namn klart framgår, att

deras blivande innehavare skola ha styrkt sin kompetens inom professurens

båda grenar. Pedagogik och pedagogisk psykologi höra samman så intimt,

att full förtrogenhet med båda ämnena är nödvändig för framgångsrik

verksamhet inom ettdera.

Angående klyvningen av examensämnet pedagogik anför beredningen:

Allt större praktiska arbetsuppgifter vänta vetenskapligt utbildade psykologer

och pedagoger. Med hänsyn till dessa arbetsuppgifters skiftande

karaktär synas universiteten böra möjliggöra specialisering på antingen

psykologi eller pedagogik. Denna specialisering får dock ej drivas till ett

avklippande av pedagogikens nära samband med psykologien. Ämnet pedagogik

får därför icke förvandlas till en renodlat humanistisk disciplin.

Pedagogik torde aldrig kunna bedrivas utan fast förankring såväl inom den

experimentella psykologien som inom pedagogikens teori och historia.

Beredningen förordar därför att det nuvarande examensämnet pedagogik

klyves i två ämnen, det ena benämnt psykologi och det andra pedagogik.

Med avseende å tidpunkten för genomförandet av förslaget har beredningen

anfört:

Uppdelningen av professurerna bör äga rum så snart kompetenta sökande

kunna påräknas. Klyvningen av examensämnet synes icke böra

genomföras förrän uppdelningen av professurerna ägt rum vid något lärosäte.

Tentamensbetygens riksgiltighet torde ej innebära något hinder för

att denna klyvning av ämnet sker vid olika tidpunkter vid de olika lärosätena.

Beredningen föreslår sålunda, att principbeslut fattas om en uppdelning

av professuren i pedagogik vid Uppsala universitet och professuren i psy
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

kologi och pedagogik vid Lunds universitet i vardera en professur i psykologi

och en professur i pedagogik och pedagogisk psykologi,

därvid innehavaren av nuvarande professur enligt beredningen

bör tillerkännas rätt att avgöra, till vilkendera av de genom klyvningen

uppkomna nya professurerna vid vederbörande universitet han önskar

övergå.

Härutöver föreslår beredningen — med hänsyn till därom framförda

önskemål — inrättande av en befattning som förste assistent i psykologi

vid vartdera universitetet från och med nästa budgetår, vilken befattningshavare

avses skola svara för erforderlig, mera elementär undervisning.

I sina remissyttranden ha de humanistiska sektionerna i Uppsala och

Lund ävensom kanslern tillstyrkt beredningens förslag.

Den psykologiska och pedagogiska forskningen befinner sig för närvarande

i snabb utveckling och antalet studerande inom ifrågavarande ämnesområde

har under senare år ständigt vuxit. Redan med hänsyn härtill föreligger

ett starkt behov av en utbyggnad av forsknings- och undervisningsorganisationen

på detta område vid universiteten. Därtill kommer, att det

även ur skolans synpunkt är i hög grad angeläget att främja utvecklingen

inom förevarande ämnesområde. Jag tillstyrker därför att en uppdelning

sker av såväl professuren i pedadogik i Uppsala som professuren i psykologi

och pedagogik i Lund, vilka för närvarande utgöra de enda universitetsprofessurerna

på förevarande område, i två professurer vid vartdera

universitetet.

I fråga om den lämpliga avgränsningen av professurernas ämnesområden

ha olika meningar yppats. För egen del ansluter jag mig i likhet med umversitetsmyndigheterna

till universitetsberedningens förslag om en uppdelning

av de nuvarande lärostolarna i en professur i psykologi samt en i

pedagogik och pedagogisk psykologi vid vartdera universitetet. Llärom

torde i enlighet med föreliggande förslag nu endast principbeslut böra

fattas. Jag förutsätter, att vid den kommande uppdelningen innehavaren

av nu befintlig professur själv skall äga välja, till vilkendera av de nya

professurerna vid vederbörande universitet han önskar övergå.

Jag har vidare funnit mig böra tillstyrka beredningens förslag om inrättande

från och med nästa budgetår vid vartdera av universiteten av en

befattning som förste assistent i psykologi.

Historia och ekonomisk historia.

Examensämnet historia företrädes vid vartdera universitetet samt vid

Stockholms högskola av två professurer. Några föreskrifter rörande uppdelning

av undervisningen mellan de båda ämneslärarna ha icke meddelats.

Examinationen är däremot uppdelad mellan dem efter vissa regler, något

olika vid de tre lärosätena. I Göteborg finnes endast en professor i ämnet.

Departe
mentschefen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Ämnet ekonomisk historia är för närvarande icke företrätt av ordinarie

professur vid något av våra akademiska lärosäten.

Beträffande de från universitetens sida framkomna önskemålen i fråga

om ämnet historia anför universitetsberedning en följande.

Professorerna i historia vid Uppsala universitet E. Hjärne och E. Lönnroth

framhålla båda behovet av ökad undervisning i ämnet. Bägge förklara

att proseminariet behöver delas samt framhålla behovet av periodiskt återkommande

föreläsningsserier utöver dem, som nu givas: professor Hjärne

föreslår undervisning i historiska hjälpvetenskaper och ekonomisk historia,

professor Lönnroth i Sveriges medeltida historia, Sveriges historia efter 1809

samt undervisning på högre och lägre stadier i ekonomisk historia. Professor

Hjärne föreslår en ny professur i nyaste tidens historia, professor Lönnroth

en i samtidshistoria, varmed i sistnämnda fallet avses en specialprofessur

utanför examensämnet historia. Professor Hjärne föreslår även en professur

i ekonomisk historia och professor Lönnroth en biträdande lärarbefattning i

historia, särskilt ekonomisk historia. Professor Hjärne avvisar tanken på

biträdande lärare med docentkompetens. Båda önska två amanuenser eller

assistenter i ämnet såsom biträden vid seminarieövningarna.

Professorn vid Lunds universitet Gottfrid Carlsson föreslår inrättandet

av en tredje professur i historia vid universitetet. Särskilda kursanslag böra

förekomma för undervisning i nationalekonomi och ekonomisk historia. Professor

S. Bolin önskar en biträdande lärare med docentkompetens i ekonomisk

historia samt regelbunden undervisning i modern historia.

Universitetsberedningen föreslår för egen del

att vid vartdera universitetet inrättas en tredje professur i historia,

att vid vartdera universitetet inrättas ett preceptorat i historia, särskilt

ekonomisk historia,

samt att en befintlig befattning som amanuens vid historiska seminariebiblioteket

i Uppsala uppflyttas från tredje till förste amanuens.

Till stöd härför anför beredningen:

Starka skäl tala emot en uppdelning av ämnet historia. Dess forskningsmetod

är en och densamma för äldre och nyare tider, och den metodiska

diskussionen rörande en tidsepok har ofta visat sig befruktande för forskningen

rörande en helt annan period. Vid en uppdelning skulle man löpa

faran, att de stora och principiella linjerna i ämnet bleve bortglömda för en

alltmer specialiserad detaljforskning. Ur pedagogisk synpunkt skulle en

uppdelning av ämnet även ha en olycklig effekt, då universitetsundervisningen

i historia måste ha till främsta uppgift att bibringa de studerande

en kritisk uppfattning av historiska källor och opinioner från alla tidsskeden

och just inskärpa parallellerna i lärdomar från skilda perioder. Naturligtvis

kräves, att vederbörande myndigheter tillse, att undervisningen rörande

betydelsefulla skeden av historien ej försummas, men detta torde vara lätt

att åstadkomma. Det förutsättes som självklart, att professorerna sinsemellan

fördela undervisningen så, att denna får en så allsidig prägel som möjligt.

En annan sak är, att man på många håll från samhällsvetenskapliga

utgångspunkter torde önska speciell forskning och undervisning i modern

historia, företrädd av specialprofessurer. Denna fråga har prövats av socialvetenskap]

iga forskningskommittén.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Majds proposition nr 272.

Den ekonomiska historien behöver tillgodoses beträffande såväl undervisning

som forskning. Det gäller härvid att å ena sidan främja den speciella

skolning, som kräves för ekonomiska historiker, och att å andra sidan

icke utsöndra denna speciella aspekt på historien från det odifferentierade

ämnet historia. Skulle den sistnämnda eventualiteten inträffa, innebure

det, att några av de för närvarande löftesrikaste utvecklingstendenserna

inom Sveriges historiska vetenskap skulle stäckas.

I Stockholm intager ämnet ekonomisk historia en särställning tack vare

professor E. Heckschers verksamhet, och det är skäl, att den av honom

grundlagda ämnestraditionen fullföljes vid Stockholms högskola. Ekonomisk

historia är här ett från examensämnet historia särskilt specialämne, vilken

ordning enligt beredningens mening bör bibehållas, då specialisering av

detta slag vid ett lärosäte måste anses berika såväl forskning som undervisning.

Vad universiteten och Göteborgs högskola beträffar, är emellertid den

allmänna uppfattningen bland historikerna, att forskningen och undervisningen

i ekonomisk historia bör bedrivas inom ramen för ämnet historia.

De ekonomiska historikerna böra här placeras på befattningar i historia,

särskilt ekonomisk historia. Detta motiveras framför allt av att den ekonomisk-historiska

forskningen måste arbeta med historiens vetenskapliga

metod och av att den politiska aspekten lika litet kan avskärmas från den

ekonomiska historiens problemställningar som den ekonomiska aspekten

från de politiska problemen. Beredningen förutsätter, att specialisterna på

ekonomisk historia liksom alla historiker ägna de sociala aspekterna på

historien tillbörlig uppmärksamhet. Det bör i detta sammanhang nämnas,

att i Danmark och Norge den ekonomiska historien arbetar inom ramen

för ämnet historia och har åstadkommit mycket goda resultat.

Särskild undervisning i ekonomisk historia kräves vid båda universiteten

och båda högskolorna och anses av beredningen speciellt angelägen. Vid

Stockholms högskola, där ekonomisk historia är särskilt examensämne, bör

snarast en professur inrättas i detta ämne. Vid Uppsala och Lunds universitet

samt vid Göteborgs högskola böra preceptorat i historia, särskilt

ekonomisk historia, inrättas. Efter sex ä nio år böra de förändras till professurer.

Även sedan den ekonomiska historien blivit tillgodosedd med lärarkrafter,

måste emellertid uppsättningen av akademiska lärare i ämnet historia betraktas

som otillräcklig. Ämnets stora omfattning gör det önskvärt, att det

företrädes av ett flertal forskare med goda kvalifikationer. Medelantalet

studerande i ämnet har åren 1941—1945 varit i Uppsala 75, i Lund 57, i

Stockholm 46 och i Göteborg 48. Även om dessa siffror ej få betraktas som

exceptionellt höga — de överträffas vid samtliga lärosäten av siffrorna för

engelska språket, överallt utom i Göteborg i väsentlig grad — äro de likväl

talande. Därtill kommer, att antalet licentiander, doktorander och disputationer

i historia är ovanligt stort, betydligt större än t. ex. i engelska.

De stora skarorna studerande i ämnet historia och särskilt det stora antalet

av dem, som behöva åtnjuta forskningsundervisning, försvårar i hög grad

den individuella handledning, som i ett ämne av denna typ i många lall

är en grundläggande förutsättning för att de studerande skola få ett riktigt

grepp på ämnet. Examination och undervisning, särskilt forskningsundervisning,

hindrar professorerna avsevärt i deras forskningsarbete. Konsekvensen

härav är, att dessa måste erhålla effektiv hjälp genom utökande av

lärarkrafterna. De studerande behöva därtill utökad undervisning utöver

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

den nu förefintliga i form av kontinuerliga föreläsningsserier samt kursundervisning

i hjälpvetenskaperna paleografi och diplomatik.

Beredningen har funnit, att en ny professur i historia är av behovet påkallad

i Uppsala, Lund och Göteborg. Detta behov betingas framför allt av

önskemålet om mera undervisning av högt kvalificerade vetenskapsmän.

Socialvetenskapliga forskning skommittén har även ingått på ämnesgrenen

ekonomisk historia och för sin del föreslagit, att från och med nästa

budgetår inrättas en biträdande lärarbefattning, i Uppsala i »ekonomisk

och social historia» samt i Lund i »ekonomisk historia». Kommittén anför:

Den ekonomisk-historiska forskningens betydelse torde numera vara

allmänt erkänd. Det har sedan lång tid tillbaka framhållits, att bristen på

undersökningar rörande den ekonomiska samhällsutvecklingen medfört en

allvarlig begränsning i det historiska vetandet. Med tanke på den viktiga

plats i den medborgerliga allmänbildningen, som den historiska kunskapen

intar, måste denna brist framstå såsom i hög grad olycklig. Strävandena

att utvidga den historiska undervisningen vid olika läroanstalter utöver den

rent politiska historiens synfält ha alltid stött på en grundläggande svårighet

i det förhållandet, att dessa andra sidor av den historiska utvecklingen,

och särskilt den ekonomiska, utgjort ett mer eller mindre okänt område.

Behovet av att tillskapa forskarbefattningar i ekonomisk historia är därför

trängande.

Vid inrättandet av dylika befattningar möta emellertid vissa problem.

Till en början är inom den ekonomiska historien tillgången på kvalificerade

forskare begränsad. En annan fråga gäller den ekonomiska historiens

förhållande till andra vetenskaper. Den ekonomiska historien intar

uppenbarligen en mellanställning mellan de båda disciplinerna historia

och nationalekonomi. Beträffande den ekonomiska historiens framtida plats

inom universitetsorganisationen kan man därför tänka sig olika lösningar:

antingen kan ämnet anknytas till historien eller till nationalekonomien

eller kan slutligen åt ämnet givas en självständig ställning. Till förmån för

det förstnämnda alternativet, en anknytning till historien, kan anföras, att

den allmänna historiska metodiken måste bli av väsentlig betydelse även

för den ekonomisk-historiska forskningen. Med hänsyn till utbildningen av

historielärare för läroverken skulle det vidare kunna sägas, att undervisningen

i ekonomisk historia härigenom på ett enkelt sätt skulle infogas

som ett led i den allmänna historiska utbildningen. Slutligen har det också

framhållits att, om den ekonomiska historien avskildes från den allmänna

historien, kunde fara uppstå för att forskningen inom det sistnämnda området

komme att, liksom tidigare ofta varit fallet, på ett olyckligt sätt avskärmas

från de ekonomiska problemställningarna. Till förmån för det

andra alternativet, en anknytning till nationalekonomien, kan till en början

framhållas, att för denna vetenskap, som i Sverige kommit att starkt

inriktas på de rent aktuella frågorna, en närmare kontakt med samhällsekonomiens

historiska utveckling skulle vara av värde. Det kan vidare

ifrågasättas, om icke för den ekonomiske historikern den nationalekonomiska

utbildningen, såsom varande mer specialiserad än den historiska,

bör särskilt uppmärksammas. Utan nationalekonomiska insikter kan den

ekonomisk-historiske forskaren icke få ett riktigt perspektiv på de samhällsekonomiska

problemen. Med hänsyn till den allsidiga utbildning, som

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. May.ts proposition nr 272.

här fordras, måste det tredje alternativet, att göra den ekonomiska historien

till ett självständigt ämne, ur forskningssynpunkt anses äga många

fördelar. Å andra sidan medför denna lösning, att åtminstone med nuvarande

examensbestämmelser ämnet endast i jämförelsevis liten omfattning

kommer att studeras och medtagas i examina.

Enligt vår mening bör ett definitivt avgörande, i fråga om den ställning

den ekonomiska historien skall intaga inom universitetsorganisationen, uppskjutas.

Tills vidare torde man böra pröva sig fram efter olika vägar. Detta

ställer sig så mycket lättare som för närvarande endast biträdande lärarbefattningar

torde kunna ifrågakomma.

I detta sammanhang erinrar jag, att 1943 års riksdag i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställde om utredning beträffande en förstärkning av akademisk

forskning och undervisning rörande samtida svenska samhällsförhållanden,

i synnerhet de svenska folkrörelserna. I främsta rummet syntes därvid,

framhöll riksdagen, akademiska lärostolar i sociologi böra komma i åtanke.

Socialvetenskapliga forskning skommittén, som verkställt utredning rörande

den samhällsvetenskapliga forskningen, har i anslutning till sitt förslag rörande

det sociologiska ämnesområdet även berört ämnet modern historia.

Kommittén erinrar därvid om nyssnämnda riksdagsskrivelse samt anför

vidare i huvudsak följande.

Vi vilja till en början starkt vitsorda behovet av en utvidgad akademisk

forskning och undervisning i den riktning, som förordats i ovannämnda

riksdagsskrivelse. Vad särskilt folkrörelserna beträffar, äro de otvivelaktigt

av utomordentlig betydelse i det moderna samhället, i Sverige kanske av

större betydelse än i något annat land. Å andra sidan är det, såsom de

akademiska myndigheterna framhållit, knappast lämpligt att företaga en

utbyggnad av den akademiska organisationen, som enbart toge sikte på

folkrörelserna, utan dessa böra uppmärksammas i ett vidare sammanhang.

Behovet av forskning och undervisning på ifrågavarande område har i viss

mån redan hittills kunnat tillgodoses inom sådana ämnen som historia,

nationalekonomi och statskunskap. Kommer en förstärkning av de personella

och materiella resurserna inom dessa ämnen till stånd, kan man

räkna med att det moderna samhället i allmänhet blir föremål för ett mera

ingående studium. Även om lärarbefattningar i sociologi kommer till stånd

i enlighet med forskningskommitténs förslag, kan man dock enligt vår uppfattning

icke utgå ifrån att det i riksdagsskrivelsen påtalade behovet härigenom

helt kommer att tillfredsställas. Det synes sålunda tvivelaktigt om

man av den sociologiska forskningen kan förvänta framställningar rörande

folkrörelserna i deras helhet, avsedda att skildra deras utveckling och ställning

i samhället överhuvud.

Vad som enligt vår mening bäst skulle tillgodose riksdagsskrivelsens syften

vore, att en eller flera professurer inrättades i modern historia, kanske

närmare bestämt professurer i »modern social och politisk historia». Otvivelaktigt

skulle dylika professurer ur många synpunkter vara önskvärda.

Det iir ett känt förhållande, att inom den historiska forskningen förekommit

en koncentration på äldre tiders historia, som gjort den moderna historien

till ett i viktiga avseenden obearbetat fält. Särskilt för vissa kategorier av

studerande, exempelvis de som avse att erhålla statsvetenskaplig examen,

9 — Bihang till riksdagens ''protokoll 191+7. 1 sand. Nr 272.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

journalister med flera, skulle en undervisning i modern historia vara av

stort värde. I en samhällsvetenskaplig fakultet vore också dylika professurer

behövliga. Samtidigt uppresa sig likväl också många svårigheter, då det

gäller att infoga professurer i modern historia i den nuvarande universitetsorganisationen.

Den härskande uppfattningen bland historikerna torde vara,

att ämnet historia bör sammanhållas som en helhet och icke uppdelas; när

professurer i modern historia från detta håll föreslagits, torde avsikten i

allmänhet ha varit att den moderna historien skulle utgöra ett särskilt och

från den övriga historien avskilt ämne. Att i gällande examensordningar få

utrymme för ett dylikt ämne torde emellertid vara förenat med många

komplikationer. I fråga om de statsvetenskapliga examina, där den moderna

historien kanske närmast skulle höra hemma, medför ovissheten om denna

examensforms framtida gestaltning ett svåröverkomligt osäkerhetsmoment.

Vi ha med hänsyn till dessa olika omständigheter funnit oss böra avstå

från att framlägga något förslag om inrättandet av professurer i modern

social och politisk historia.

I remissyttranden i anledning av de förenämnda sakkunnigförslagen ha

de humanistiska sektionerna i Uppsala och Lund tillstyrkt universitetsberedningens

förslag och sålunda icke anslutit sig till socialvetenskapliga forskningskommitténs.

Jämväl styrelsen för Sveriges förenade studentkårer har

anslutit sig till beredningens förslag.

Kanslern ansluter sig till universitetsberedningens förslag i fråga om särskilda

lärarbefattningar vid statsuniversiteten i ekonomisk historia. För

detta ändamål förordar kanslern att ordinarie preceptorsbefattningar inrättas

i Uppsala och Lund. Beträffande frågan om ytterligare professurer anför

kanslern:

För min del har jag vid den prövning, jag ägnat spörsmålet angående

inrättandet av ytterligare professurer i historia, kommit till den uppfattningen

att — med hänsyn till det relativt stora antal professurer, som i

berörda ämne redan finnes vid våra universitet och högskolor — en differentiering

av de nya professurerna synes påkallad. Då behovet av akademisk

forskning och undervisning i modem historia synes mig dokumenterat,

vill jag förorda, att en tredje professur i historia inrättas såväl i Uppsala

som i Lund, men att denna professur får karaktären av en specialprofessur

i nyaste tidens historia.

Sveriges docentförbund anför följande.

Beträffande de föreslagna biträdande lärarbefattningarna i ekonomisk historia

synes det docentförbundet principiellt oriktigt att på förhand binda

eller begränsa rekryteringen av befattningsinnehavare och inriktningen av

dessas forskning och undervisning genom att, såsom föreslås i betänkandet,

ensidigt anknyta befattningarna till respektive professurer i nationalekonomi

(i Lund) och professurerna i historia (Göteborg och Uppsala). Därest

det av praktiska skäl anses lämpligt att dessa befattningar icke bli helt

fristående utan i en eller annan form anknytas till professuren i annat

examensämne, bör denna anknytning ske så att icke någotdera av de ovannämnda

ämnena ges företräde framför det andra. Det måste nämligen anses

vara ett angeläget krav, att den ekonomiska historien redan från början

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

får en sådan ställning att lika möjligheter till kontakt med båda de nämnda

gränsvetenskaperna förefinnas. Något behov att härvidlag företaga experiment

med ensidig anknytning synes icke föreligga.

I en till ecklesiastikdepartementet ingiven framställning har nationalekonomiska

klubben i Stockholm såsom sin mening uttalat, att den enda

verkligt tillfredsställande ordningen i fråga om ämnet ekonomisk historia

vore, att detta ämne tilldelades en fullt fristående ställning vid samtliga

akademiska lärosäten, vare sig ämnet bleve företrätt av professorer eller

biträdande lärare.

Liknande synpunkter ha anförts i en från nationalekonomiska föreningen

i Uppsala ingången framställning.

Såsom torde ha framgått av den lämnade redogörelsen, föreligga i fråga

om ämnet historia starkt motiverade önskemål främst i två avseenden:

dels anses angeläget, att den moderna sociala och politiska historien blir

företrädd vid våra högskolor på ett mera verksamt sätt än för närvarande,

och dels understrykes samstämmigt behovet av ökad undervisning och

forskning i ekonomisk historia. Därjämte framhåller universitetsberedningen

önskvärdheten av en ökning av antalet lärostolar i det odifferentierade

huvudämnet. Samtliga dessa önskemål kunna knappast för närvarande tillgodoses

i full utsträckning. För egen del har jag i likhet med kanslern funnit

en differentiering av ifrågavarande ämne vara det i dagens läge angelägnaste

kravet samt att därvid såväl den moderna historien som den ekonomiska

historien tillgodoses. Visserligen har en viss tveksamhet kommit till

synes rörande lämpligheten av en dylik differentiering, åtminstone såvitt

angår modern historia. Jag har dock funnit mig kunna i princip

ansluta mig till kanslerns förslag, att en specialprofessur i sistnämnda

ämnesgren inrättas vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund.

Ämnesområdena för de nya professurerna synas lämpligen böra bestämmas

till att avse »modern politisk och social historia» och deras innehavare åläggas

att förrätta undervisning och examination inom denna del av examensämnet

historia. På grund av önskvärdheten av att tillgången till kompetenta

sökande till dessa professurer säkerställes, anser jag, att de icke böra

inrättas omedelbart men att principbeslut nu bör fattas om deras upprättande

vid tidpunkt som framdeles bestämmes.

Vidare anser jag mig böra förorda, att en förstärkt ställning gives åt den

ekonomiska historien vid statsuniversiteten. Tills vidare torde ämnet därstädes

lämpligen böra företrädas av preceptorat, vilka torde böra benämnas

preceptorat i ekonomisk historia. En dylik tjänst synes böra omedelbart

inrättas vid vartdera av universiteten. Jag förutsätter härvid, att innehavarna

av dessa befattningar skola äga nödiga insikter, förutom i historia,

jämväl i nationalekonomi samt att kurserna i examensämnet historia såtillvida

differentieras, att alternativa kurser med särskilt betonande av

Departe
mentschefen.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ekonomisk historia böra fastställas för samtliga betygsgrader i de filosofiska

examina. Preceptorerna böra åläggas att examinera i historia efter dessa

alternativa kursplaner.

Universitetsberedningens förslag om ersättande av befattningen som

tredje amanuens vid historiska seminariebiblioteket i Uppsala med en befattning

som förste amanuens har icke givit mig anledning till erinran.

Geografi.

Professuren i geografi vid universitetet i Uppsala tillhör matematisknaturvetenskapliga

sektionen. Vid universitetet i Lund däremot tillhör professuren

i samma ämne humanistiska sektionen. I en vid avlöningsstaten

för professorer m. fl. fogad anmärkning angives, att vid utnämning av

professor i geografi eller omedelbart därefter skall Kungl. Maj:t bestämma,

på framställning av kanslern, vilkendera av filosofiska fakultetens båda sektioner

professorn skall tillhöra. Anledningen till denna bestämmelse är givetvis

att söka i det faktum, att läroämnet geografi omfattar en naturvetenskaplig

del, fysisk geografi, och en humanistisk, kulturgeografi.

Professurens anslutning till den ena eller andra sektionen måste

därför bestämmas efter dess innehavares speciella inriktning på en av

ämnesområdets två huvudgrenar.

Förutom professorn finnes vid vartdera universitetet

1 biträdande lärare (grundarvode 8 600 kronor),

1 förste assistent,

2 » amanuenser samt

2 tredje »

Universitetsberedningen har föreslagit

att professurerna från och med nästa budgetår vid vartdera universitetet

uppdelas i en professur i geografi, särskilt kulturgeografi, och en professur

i geografi, särskilt fysisk geografi,

samt att en förste assistentbefattning i kulturgeografi omedelbart inrättas

vid vartdera universitetet.

Till stöd härför anför beredningen i huvudsak följande.

Universitetens ämnesrepresentanter ha båda hos beredningen kraftigt

understrukit behovet av en delning av professuren efter dess två huvudgrenar.

De framhålla även, att professorn i vardera ämnet behöver en biträdande

lärare, en assistent och två amanuenser.

Beredningen finner, att fullt övertygande skäl ha framlagts för en klyvning

av de nuvarande geografiprofessurerna. Ämnet geografi omfattar en

naturvetenskaplig del, fysisk geografi, och en humanistisk, kulturgeografi.

Den senare har en historisk-politisk, en nationalekonomisk-statistisk samt

en etnografisk avdelning. I vissa fall gripa dessa in i varandra, liksom de

skilda vetenskaperna som de anknyta till ha sina beröringspunkter, i andra

fall äro arbetsuppgifterna inom de olika avdelningarna helt oberoende av

varandra. Den fysiska geografien, sådan den allmänt uppfattas, omsluter

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

en oorganisk och en organisk del. Den förra är anknuten till allmän geologi,

petrografi, kvartärgeologi, geofysik (oceanografi, meteorologi etc.), geodesi

och annat, den senare anknyter på samma sätt till botanik, zoologi och

antropologi. Det är uppenbart, att geografien med denna omfattning ej kan

vara på ett tillfredsställande sätt företrädd med endast en professur. Kulturgeografiens

anknytningar till en hel rad humanistiska vetenskaper liksom

den fysiska geografiens relationer till de naturvetenskapliga ämnena äro ofta

mera betydelsefulla och djupgående än de band, som finnas mellan dessa

båda områden av läroämnet självt. En uppdelning av de nuvarande geografiprofessurerna

bör därför ske på så sätt att kulturgeografien och den fysiska

geografien erhålla var sin representant.

Universitetsberedningen förordar, att professurerna i geografi.vid universiteten

uppdelas på två, den ena benämnd geografi, särskilt fysisk geografi,

den andra benämnd geografi, särskilt kulturgeografi och att denna uppdelning

för universitetens vidkommande kommer till stånd redan den 1 juli 1947.

Med hänsyn främst till att det geografiska lärostoffet i skolundervisningen

sammanföres i ett ämne vill beredningen däremot icke uppdela det hittillsvarande

ämnet geografi i två skilda examensämnen, ehuru annars goda skäl

kunde anföras för en sådan anordning. Enligt beredningens mening bör det

åligga var och en av de båda geografiprofessorerna vid varje lärosäte att

förrätta examination för filosofie kandidat- och filosofisk ämbetsexamen

samt för statsvetenskaplig examen inom hela ämnet geografi i likhet med

vad som för närvarande gäller för t. ex. professorerna i fysiologisk respektive

systematisk botanik vid examination för lägre examina i ämnet botanik.

Undervisningens och examinationens tyngdpunkt må dock kunna förläggas

till den del av geografien, som motsvarar den studerandes studieriktning.

Universitetsberedningen förordar vidare, att inrättandet av en förste

assistentbefattning för kulturgeografien icke uppskjutes tills de nya professurerna

besatts med ordinarie innehavare utan att dessa befattningar

komma till stånd redan från och med budgetåret 1947/48. Behovet av flera

lärarkrafter än de nuvarande är icke minst för serninarieundervisningens

förbättrande och kulturgeografiens tillgodoseende så trängande, att denna

utökning icke kan ställas på framtiden. Däremot anser beredningen, att

frågan om inrättande av en preceptorsbefattning för kulturgeografiens del

bör anstå tills professurerna för detta ämnesområde ha blivit besatta.

Även socialvetenskapliga forskning skommittén har behandlat ämnet geografi

i dess kulturgeografiska gestaltning och framhållit denna ämnesgrens

stora betydelse som samhällsvetenskap. Däri inginge t. ex. ekonomisk geografi

samt socialgeografi (befolknings- och bebyggelsegeografi). Geografien

studerade näringslivets och samhällsföreteelsernas lokalisering, utbredning

och regionala karaktär och sammanknöte de ekonomiska och sociala företeelserna

med geografiska områdens skiftande karaktär. Den geografiska

forskningen hade alltmer inriktat sig på ekonomisk-geografiska och socialgeografiska

företeelser och geografer hade särskilt i utlandet men under

senare år även i Sverige anlitats för olika planeringsuppgifter. Med hänsyn

till ämnets omfång vore det nödvändigt med en uppdelning av ämnet på

två professurer, en med huvudsakligen naturgeografisk och en med huvudsakligen

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Forskningskommittén anför vidare bland annat följande.

Om sålunda en klyvning av ämnet måste anses ofrånkomlig, bör å andra

sidan den karakteristiska förening av naturvetenskap och humaniora, som

främst ger geografien dess prägel, och som även gör den till ett värdefullt

komplement till övriga samhällsvetenskaper, kvarstå. Ämnet bör därför

bibehållas som enhet och uppdelas i två professurer, båda benämnda professurer

i geografi, men tillhörande respektive den humanistiska och den

naturvetenskapliga sektionen, den förra geograji med undervisning sskyldighet

företrädesvis i kulturgeografi med ekonomisk geografi, den senare

geografi med undervisning sskyldighet företrädesvis i naturgeografi. Regionalgeografien,

omfattande geografiens båda sidor, bör kunna behandlas

inom båda professurerna.

Det ställer visserligen stora krav på en geograf att bedriva forskning

inom ämnets både natur- och kulturgeografiska område med de högt ställda

vetenskapliga krav, som nu finnas. En genom vetenskapliga undersökningar

uppnådd kännedom om ämnets båda sidor är dock så viktig för undervisningen

och ämnets vetenskapliga inriktning, att denna dubbla meritering

bör bibehållas även vid en klyvning av professurerna. Givetvis bör full

professorskompetens fordras blott i den del av ämnet, som skall utgöra det

huvudsakliga forsknings- och undervisningsområdet.

Även efter professurernas uppdelning bör geografien utgöra ett enhetligt

examensämne. Beträffande examination för lägre examina torde denna i

sin helhet böra övertagas av den ene professorn under en viss period,

exempelvis ett år, och av den andre professorn under en följande period.

Licentiatexamina böra däremot alltid förrättas av den professor, inom vilkens

särskilda ämnesområde vederbörande licentiatavhandling faller.

Kommittén föreslår, att ämnet geografi vid vartdera universitetet blir

företrätt på följande sätt (här bortses från docentstipendier):

Professorer ....................................2 (+ 1)

Biträdande lärare ..............................2 (-f- 1)

Förste assistenter ..............................2 (+ 1)

» amanuenser.............................2 (= nu)

Andre » .............................3 (+ 3)

Tredje » .............................— (—2).

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala tillstyrker beredningens

förslag rörande klyvning av den befintliga professuren i geografi,

varvid sektionen dock föreslår, att de sålunda uppkomna nya professurerna

skola benämnas professur i geografi, särskilt naturgeografi, respektive geografi,

särskilt kulturgeografi. Sektionen framhåller vidare, att den nuvarande

innehavaren bör få välja, till vilken av de genom klyvningen bildade

professurerna han önskar övergå.

Humanistiska sektionen i Lund förordar beredningens förslag.

Kanslern, som ävenledes förordat en uppdelning av de nuvarande geografiprofessurerna,

har förklarat, att han i likhet med matematisk-naturvetenskapliga

sektionen i Uppsala funnit övervägande skäl tala för att de

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

föreslagna professurerna i fysisk geografi benämnas »professur i geografi,

särskilt naturgeografi». Med inrättande av biträdande lärarbefattningar i

kulturgeografi bör enligt kanslerns mening anstå, tills dess professurerna

för dessa ämnesområden blivit besatta. I övrigt ansluter sig kanslern till

socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag.

De skäl, som från både universitetsberedningens och socialvetenskapliga

forskningskommitténs sida anförts till stöd för en omedelbar uppdelning av

professuren i geografi vid vartdera statsuniversitetet i en med kulturgeografisk

och en med naturgeografisk inriktning, synas mig vara synnerligen

välgrundade, och jag ansluter mig till förslagen om en dylik uppdelning.

Professurernas benämning torde i anslutning till forskningskommitténs och

kanslerns förslag böra bestämmas till »geografi, särskilt kulturgeografi med

ekonomisk geografi» respektive »geografi, särskilt naturgeografi». Den

förra torde böra hänföras till den humanistiska, den senare till den matematisk-naturvetenskapliga

sektionen. Innehavarna av de nuvarande professurerna

torde böra få välja den av de två professurerna, till vilken de önska

övergå. Examensämnet torde även efter en uppdelning av professurerna

böra bibehållas såsom enhetligt. Beträffande examinationsskyldighetens fördelning

ansluter jag mig till vad socialvetenskapliga forskningskommittén

anfört.

Frågan om inrättande av ytterligare befattningar som biträdande lärare

torde, på sätt universitetsberedningen föreslagit, böra anstå till dess de nya

professurerna besatts med ordinarie innehavare. Däremot tillstyrker jag i

likhet med kanslern, att ytterligare en befattning som förste assistent, avsedd

för kulturgeografien, omedelbart inrättas vid vartdera universitetet.

Jag har icke heller funnit anledning till erinran mot förslaget att såväl i

Uppsala som i Lund utbyta de två arvodena till tredje amanuenser mot tre

arvoden som andre amanuenser.

Litteraturhistoria med poetik.

Examensämnet litteraturhistoria med poetik företrädes av en professur

vid vart och ett av universiteten och de två fria högskolorna.

Universitetsberedningen konstaterar, att antalet lärare är uppenbart otillräckligt

med hänsyn till det stora antalet studerande. Beredningen föreslår,

att ytterligare en professur i ämnet omedelbart inrättas vid vartdera universitetet,

samt att en befattning som andre amanuens inrättas vid litteraturhistoriska

seminariet i Uppsala.

Beredningen anför i huvudsak följande.

F. d. professorn vid Uppsala universitet A. Blanck framhåller, att en

dubblering av professuren är ofrånkomlig. Undervisningen i ämnet är enligt

hans mening så krävande att professurens innehavare under terminerna icke

Departe
mentschefen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

hade något tillfälle att ägna sig åt eget forskningsarbete. Mellanterminerna

åtginge för den vidlyftiga examinationen, som icke medhunnes under examensperioderna,

och förberedelser till föreläsningar. Tiden räckte ej heller

till för att följa den vetenskapliga utvecklingen i facket. Ämnet befunne sig

med ett ord i ett rent nödläge.

Samma synpunkter ha framförts av professorn vid Lunds universitet

O. Holmberg.

Varken professor Blanck eller professor Holmberg har yrkat på en differentiering

av ämnet mellan den befintliga och den föreslagna professuren.

Professorn Henry Olsson anser det däremot önskvärt med en professur i

»jämförande och europeisk litteraturhistoria».

Professorn vid Göteborgs högskola S. Ek framhåller, att litteraturprofessurer

i de moderna språken skulle kunna bli av stor betydelse för undervisningen

i litteraturhistoria.

Lnligt universitetsberedningens mening är den begärda dubbleringen av

professurerna i litteraturhistoria i Uppsala och Lund ofrånkomlig. På grund

av det mycket stora antalet studerande i ämnet bör den erforderliga undervisningen

icke bestridas av en professor. Dennes vetenskapliga verksamhet

löper fara att stäckas, om han med nuvarande undervisningsbörda försöker

verkligen räcka till för sina elever. Det torde icke heller vara tillräckligt att

i detta ämne tillgodose lärarbehovet med biträdande lärare, då dels ämnets

omfattning, dels det stora antalet licentiander och doktorander medför behov

av flera lärare med en professors kvalifikationer. Man kan även räkna

med att tillströmningen till ämnet litteraturhistoria icke kommer att plötsligt

minskas utan fortsättningsvis vara lika stark som nu eller starkare.

En begränsning av den ena professurens område till främmande länders

litteratur torde vara mindre önskvärd, särskilt som studiet av de olika

nationallitteraturerna synes kunna tillgodoses genom inrättande av filologiskt

inriktade professurer i moderna språk, vilket beredningen i annat sammanhang

förordar. De komparativa aspekterna på litteraturhistorien böra

kunna tillgodoses inom ramen för professurer av nuvarande typ. Beredningen

vill därför icke förorda särskilda professurer i allmän och europeisk

litteraturhistoria.

Beredningens förslag tillstyrkes av de humanistiska sektionerna i Uppsala

och Lund, av Sveriges docentförbund och styrelsen för Sveriges förenade

studentkårer.

Kanslern tillstyrker likaledes beredningens förslag.

Att få till stånd ytterligare en professur i litteraturhistoria vid vart och

ett av universiteten synes vara ett av dessas mest framträdande önskemål,

som torde böra tillgodoses med hänsyn både till ämnets omfattning och till

det stora antalet studerande. Det är givetvis önskvärt, att forskningen i

främmande länders litteratur stimuleras. Jag delar emellertid universitetsberedningens

uppfattning, att detta syfte på ett mera tilltalande sätt kan

nås vid bifall till beredningens, av mig i det följande tillstyrkta förslag om

en uppdelning av vissa professurer i moderna språk på två, varav en med

litteraturhistorisk och en med lingvistisk inriktning. Jag är därför icke

benägen att förorda, att de nya professurer i litteraturhistoria, som

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

synas böra inrättas, skulle få karaktär av professurer i allmän litteraturhistoria.

På anförda skäl tillstyrker jag, att i enlighet med universitetsberedningens

förslag från och med nästa budgetar vid ettvart av universiteten i Uppsala

och Lund inrättas en andra professur i litteraturhistoria med poetik. Jag

biträder även förslaget om inrättande av en befattning som andre amanuens

vid litteraturhistoriska seminariet i Uppsala. En motsvarande befattning

i Lund lärer till följd av lokalbrist icke för närvarande kunna inrättas.

Konsthistoria med konstteori.

Detta ämne är företrätt av en professur i Uppsala, Lund och Göteborg

samt av två i Stockholm.

Universitetsberedningen framhåller, att önskemal framförts om en professur

i utomeuropeisk konsthistoria. Beredningen anser emellertid, att behovet

av forskning och undervisning i detta ämne borde kunna tillgodoses

av de nuvarande professurernas innehavare. Däremot förordar beredningen

att tre förste assistentbefattningar inrättas, en i Uppsala och två i Lund.

En av de sistnämnda skulle avses för arkivet för dekorativ konst. Beredningen

anför:

För de konsthistoriska institutionerna vid universiteten i Uppsala och

Lund ha framställts önskemål om vardera en förste assistentbefattnmg,

vars innehavare skall tagas i anspråk främst för demonstrationer, kurser i

museiteknik och dylikt. . „

I Lund finnes förutom den konsthistoriska institutionen det ar 1934

grundlagda Arkivet för dekorativ konst. Arkivet, som åstadkommits genom

statsanslag samt genom vissa institutioners och enskilda donatorers ekonomiska

medverkan, har från en ringa begynnelse vuxit ut till ansenliga

mått och blivit av stor betydelse. Dess samling av skisser, kartonger, modeller

och förberedande utkast etc. till den monumentala konsten i Norden

ökas ständigt och räknar för närvarande inemot 6 000 nummer. Samlingarna

erbjuda redan ett rikt material för forskning därigenom att man här

kan följa konstverkens tillblivningsprocess inom såväl måleri som skulptur

av dekorativ karaktär. .

Det synes beredningen vara av mycket stor vikt, att Arkivet för dekorativ

konst effektivt kan användas i undervisningens tjänst, vilket torde

erfordra en assistentbefattning.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag med. den ändringen, att för

Arkivet för dekorativ konst i Lund en befattning som andre assistent syntes

vara tillfyllest.

Jag tillstyrker i anslutning till kanslerns förslag, att vid konsthistoriska

institutionen i Uppsala inrättas en befattning som förste assistent samt

att vid motsvarande institutioner i Lund inrättas en befattning som förste

och en som andre assistent. Vilken av de två sistnämnda, som bör avses

för Arkivet för dekorativ konst, torde få avgöras av vederbörande universitetsmyndighet.

Departe
mentschefen.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Nordisk och jämförande fornkunskap.

Detta ämne företrädes av en professur vid vartdera universitetet. I Uppsala

benämnes professuren »nordisk och jämförande fornkunskap»; till

professuren är knutet ett museum för nordiska fornsaker. I Lund benämnes

professuren »förhistorisk och medeltidsarkeologi» och professurens innehavare

är tillika föreståndare för historiska museet samt mynt- och medaljkabinettet.

Vid Stockholms högskola bestrides för närvarande undervisningen

i detta ämne genom en tillförordnad lärare. Denne har erhållit

professors namn, och examinationsrätt i nordisk och jämförande fornkunskap

har i full utsträckning medgivits högskolan. Denna rätt är emellertid

knuten till den tillförordnade läraren personligen och är därför icke säkerställd

för framtiden.

Vederbörande institutioner i Uppsala och Lund förfoga för närvarande

över följande assistent- och amanuenspersonal:

TJppsala Lund

Förste assistent................................. — 1

» amanuens ............................... 1 2

Universitetsberedningen föreslår inrättande från och med nästa budgetår

av

dels en förste assistentbefattning i nordisk och jämförande fornkunskap

vid Uppsala universitet,

dels en förste assistentbefattning i motsvarande ämne vid Lunds universitet,

främst för undervisningen i medeltidsarkeologi,

dels ock en förste amanuensbefattning vid museet för nordiska fornsaker

i Uppsala.

Till stöd härför har beredningen i huvudsak anfört:

Behovet av ytterligare en lärarbefattning i nordisk och jämförande fornkunskap

vid Uppsala universitet, som framhållits av professorn i ämnet,

har beredningen funnit väl styrkt. För tillgodoseende därav synes en befattning

som förste assistent mest ändamålsenlig.

I Lund omfattar professuren i nordisk arkeologi även medeltidsarkeologi.

Då ämnesområdet är synnerligen vidsträckt och då samlingar i medeltidsarkeologi

även ingå i därvarande museum, anser beredningen, att i Lund bör

inrättas en förste assistentbefattning i nordisk arkeologi, vars innehavare i

främsta rummet bör omhänderha dessa samlingar och åt vilken kan anförtros

undervisning i medeltidsarkeologi.

Önskemål ha framförts om ytterligare en förste amanuensbefattning vid

museet för nordiska fornsaker i Uppsala. Beredningen, som finner detta

önskemål väl motiverat med hänsyn till samlingarnas omfattning och betydelse

för undervisningen, förordar därför att en förste amanuensbefattning

knytes till nämnda museum.

Förslaget tillstyrkes av de humanistiska sektionerna i Uppsala och Lund.

Kanslern bär funnit inrättande av den ifrågasatta förste amanuensbefattningen

tills vidare böra anstå, men i övrigt tillstyrkt beredningens

förslag.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

Jag biträder kanslerns förslag och förordar alltså inrättande av en befattning

som förste assistent i nämnda ämne vid vartdera universitetet

från och med nästa budgetår.

Klassisk fornkunskap och antikens historia.

Detta ämne är företrätt av en professur vid vartdera universitetet.

Beredningen föreslår, att ett anslag å 4 000 kronor ställes till vartdera

universitetets förfogande för anordnande av särskilda kurser inom ämnesområdet.

Till stöd härför har beredningen — med förmälan att professorerna i

ämnet hos beredningen föreslagit inrättande av befattningar som biträdande

lärare — i huvudsak anfört:

Kravet på biträdande lärare i detta ämne motiveras av de omfattande

kurser, som ingå i undervisningen, bland annat en översikt över antikens

kulturella och historiska utveckling, vilken är avsedd att dels vara en inledning

till vidare studium av ämnet, dels att meddela de för skolundervisningen

i klassiska språk och historia erforderliga insikterna i antikens

historia och kulturhistoria och en översikt av antikens konsthistoria med

särskild hänsyn till dem, som studera ämnet konsthistoria.

Dessa kurser krävas för en effektiv undervisning i klassisk fornkunskap

och antikens historia och äro dessutom av den största betydelse för undervisningen

i ämnena historia och konsthistoria.

Ifrågavarande undervisning är av den art, att det synts beredningen mest

ändamålsenligt, att den bestrides genom kursanslag. Beredningen vill därför

förorda, att ett årligt anslag av 4 000 kronor ställes till förfogande för

anordnandet av denna undervisning. Till ledare av dessa kurser bör om

möjligt utses person med docentkompetens.

Humanistiska sektionen i Uppsala har förordat inrättande av ett preceptorat

i ämnet samt därvid i huvudsak anfört:

Sektionen vill framhålla att ifrågavarande undervisning är så krävande

och betydelsefull — detta omdöme gäller såväl kursundervisningen i själva

ämnet klassisk fornkunskap och antikens historia som de kurser, föreläsningar

och övningar i antikens historia och i antikens konsthistoria, som

äro avsedda för studerande av ämnena historia och konsthistoria — att

god docentkompetens och god undervisningsförmåga måste krävas av den

person, som omhänderhar nämnda undervisning. Det skall vidare framhållas,

att kursen i antikens historia, inräknat förhör, omfattar cirka 60 timmar

och att kursen i antikens konsthistoria bör ha samma omfattning,

ehuru detta hittills ej varit möjligt att genomföra. 30—50 studenter bruka

deltaga i dessa kurser.

Det är att förutse, att person med docentkompetens endast undantagsvis

kommer att finnas tillgänglig för tilldelande av det av beredningen förordade

kursanslaget. För att ifrågavarande undervisning skall kunna hållas

på en sådan nivå, att dess kvalitet och värde ej katastrofalt sänkas, är det

därför enligt sektionens mening nödvändigt, att en biträdande lärare anställes.

Kanslern har anslutit sig till universitetsberedningens förslag.

Departe
mentschefen.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Det synes angeläget, att professorerna i ämnet klassisk fornkunskap och

antikens historia vid statsuniversiteten befrias från den omfattande kursundervisning

i antikens kulturella och historiska utveckling ävensom i

antikens historia, som nu tillkommer dem. Jag är emellertid icke för närvarande

beredd att — på sätt vid remissbehandlingen ifrågasatts — föreslå

inrättandet av mera fasta lärartjänster för omhänderhavandet av den här

avsedda undervisningen. I likhet med kanslern finner jag det lämpligt att

tills vidare beräkna en särskild medelsanvisning härför i enlighet med beredningens

förslag. Jag förordar alltså, att för nästa budgetår anvisas ett

anslag av 4 000 kronor till vartdera universitetet för ifrågavarande ändamål.

Vid bifall härtill böra vederbörande anslagsposter till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, i universitetens avlöningsstater

uppräknas med motsvarande belopp.

Egyptologi.

Ämnet egyptologi finnes icke företrätt av professur vid något av vårt

lands akademiska lärosäten.

Beredningen föreslår inrättandet av en professur i ämnet vid Uppsala

universitet från och med nästa budgetår.

Till stöd härför har beredningen — under erinran om att humanistiska

sektionen vid Uppsala universitet till beredningen framfört önskemål om

en professur i ämnet — i huvudsak anfört:

Ämnet egyptologi har åren 1893—1904 varit företrätt av en personlig

professur vid Uppsala universitet, där senare även docenter i ämnet undervisat.

För närvarande representeras detta av en stipendierad docent. Vid

universitetet finnas de i Viktoriamuseet hopbragta samlingarna, vilka möjliggöra

tillfredsställande undervisning i egyptologi. Ämnet har icke varit

företrätt vid något annat svenskt lärosäte.

Det är uppenbart, att svensk forskning skulle vara synnerligen betjänt

av att egyptologien bleve fast företrädd vid ett av universiteten. Denna

omfattande vetenskap, som kräver en grundlig och speciell utbildning av

både historisk-arkeologisk och språklig art, kan icke företrädas av någon

representant för något angränsande ämne utan blott av en egyptolog av

facket. Finnes ingen dylik att tillgå i Sverige, är detta en kännbar brist för

alla, som arbeta med forntida språk- och kulturhistoria, på grund av det

gamla Egyptens stora betydelse för både det orientaliska och det västerländska

kulturarvet. Om Sveriges akademiska lärosäten, såsom beredningens

direktiv förutsätta, skola beredas »möjligheter att göra en insats på den

högre utbildningens och den vetenskapliga forskningens områden, som är

helt i nivå med vad som fordras och presteras inom de främsta kulturnationerna»,

hör en fast lärostol i egyptologi vid ett svenskt universitet med i

utrustningen.

Beredningen, som har sig bekant, att sökande med god kompetens skulle

anmäla sig till en professur i egyptologi, förordar därför inrättandet av en

dylik professur. Ämnets traditionella anknytning till Uppsala universitet

och därvarande egyptiska samlingar tala för att professuren förlägges till

detta universitet.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Humanistiska sektionen i Uppsala tillstyrker beredningens förslag.

Kanslern har icke biträtt ifrågavarande förslag utan i stället ifrågasatt,

att en personlig professur i ämnet inrättas.

Utan att vilja underskatta egyptologiens betydelse ur den humanistiska

forskningens synpunkt hyser jag likväl en viss betänksamhet inför

förslaget att inrätta en ordinarie lärostol i detta ämne. Med hänsyn till

ämnets särart synes det vara tveksamt, huruvida kompetenta sökande till

en sådan professur alltid skulle kunna påräknas. Det torde också kunna

ifrågasättas, huruvida icke egyptologien med sin starkt museala inriktning

skulle kunna erhålla en fullgod representation inom svensk humanistisk

forskning och svenskt kulturliv även genom en mera direkt anknytning till

ett centralt arkeologiskt museum. Jag erinrar i detta sammanhang om pågående

utredning rörande frågan om upprättande av ett dylikt museum

för medelshavsländerna och främre Orienten. Jag anser mig salunda icke

för närvarande böra biträda universitetsberedningens förslag om inrättande

av en ordinarie professur i förevarande ämne.

Nordisk och jämförande folklivsforskning.

Detta ämnesområde är för närvarande endast företrätt av en professur

vid Lunds universitet i »nordisk och jämförande folklivsforskning, särskilt

etnologisk». Vid därvarande institution i folklivsforskning finnas vidare två

befattningar som förste amanuens.

Universitetsberedningen föreslår

att från och med nästa budgetår inrättas en professur i nordisk och jämförande

folkminnesforskning vid Uppsala universitet,

att i samband därmed benämningen å den förenämnda professuren vid

Lunds universitet ändras till professur i »nordisk och jämförande etnologi»,

samt

att en förste assistentbefattning inrättas vid institutionen för folklivsforskning

i Lund.

Till stöd för inrättandet av en professur i nordisk och jämförande folklivsforskning

i Uppsala har beredningen bland annat åberopat ett av humanistiska

sektionen i Uppsala i anslagsäskanden för nästa budgetår framfört

förslag om en personlig professur i ämnet, därvid sektionen i huvudsak

anfört:

I och med inrättandet år 1944 av en professur i »nordisk och jämförande

folklivsforskning, särskilt etnologisk» har Lunds universitet fått sina mycket

berättigade intressen med avseende på akademisk undervisning i etnologi

tillgodosedda. Det vetenskapliga studiet av den materiella folkkulturen

och av allmogens arbets- och samhällsliv har sålunda med denna professur

blivit representerat jämväl vid ett statsuniversitet.

Folkminnesforskningen, den vetenskapsgren som avser utforskandet av

folkens och företrädesvis de nordiska folkens sagor, sägner, visor, ordspråk

Departe
mentschefen.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

och gåtor samt deras religiösa traditioner och föreställningsvärld, har numera

ingen ordinarie lärostol vid våra universitet eller högskolor. Då denna

vetenskapsgren kräver en helt annan metod än den forskning, som sysslar

med allmogens byggnadsskick, redskap, artefakter m. in. kan den ej heller

på ett vetenskapligt tillfredsställande sätt sammanföras med etnologien,

något som sektionen också tidigare understrukit. Folkminnesforskningen

har, sådan den bedrivits och bedrives i våra nordiska grannländer, en arbetsmetod

som närmast ansluter sig till de filologiska, religionshistoriska

och litteraturhistoriska disciplinerna och i såväl Norge som Finland har

man ansett sig ha råd att sida vid sida ha både etnologiska och folkloristiska

professurer.

I fråga om studier och undervisningen inom nordisk folkminnesforskning

har Uppsala ett synnerligen gynnsamt utgångsläge i det att ett både kvalitativt

och kvantitativt betydande material redan föreligger i landsmåls- och

folkminnesarkivets rika och mångsidiga uppteckningar av svensk folklore.

Hittills har endast en ringa del av detta material kunnat bearbetas och utgivas

i Uppsala, men skulle den folkloristiska forskningen bli företrädd

genom professur vid universitetet, skulle självfallet detta också på ett mycket

påtagligt sätt iiterverka på samlingarnas vetenskapliga bearbetning och

utnyttjande här på platsen. Dessutom skulle med en lärostol i folkminnesforskning

även följa att studenter, som läste ämnet, kunde ägna sig åt

kompletterande uppteckningar av i vissa bygder ännu kvarlevande traditioner

och på så sätt tillföra forskningen nytt material.

En professur i nordisk folkminnesforskning vid Uppsala universitet skulle

icke åsamka statsverket någon större utgift, om den väg följdes, som tidigare

av sektionen anvisats, nämligen att föreståndaren för landsmåls- och

folkminnesarkivet docenten Dag Strömbäck gjordes till innehavare av den

nya professuren. Sektionen har nämligen välgrundad anledning anta, att

docenten Strömbäcks inom nordisk folktro och folkdiktning utgivna och

till utgivning förberedda skrifter vid prövning av sakkunniga skulle skänka

honom fullgod kompetens i nordisk folkminnesforskning. Då docenten

Strömbäck för närvarande åtnjuter lön enligt lönegrad Eo 30 löneklass 31

skulle skillnaden mellan hans nuvarande lön och begynnelselön för professor

icke komma att överstiga 550 kronor per år. Med den uppflyttning i löneklass

32 som docent Strömbäck kan påräkna från 1 juli 1947 torde i själva

verket löneskillnaden ej uppgå till högre belopp än cirka 150 kronor. Ekonomiska

skäl borde sålunda icke utgöra hinder mot inrättande av här berörda

professur, vars betydelse för undervisningen och forskningen redan

tidigare motiverats och här ytterligare må betonas.

En professur i nordisk folkminnesforskning för den nuvarande föreståndaren

för Landsmåls- och folkminnesarkivet skulle också på ett ur undervisningens

synpunkt mycket lyckligt sätt ansluta till ämnena nordiska

språk och nordisk ortnamnsforskning och överhuvudtaget bidraga till att

stärka och fördjupa forskningen inom vår egen kulturkrets.

I här och även i tidigare framlagda förslag har sektionen kallat den nya

professuren »nordisk folkminnesforskning», varigenom markerats att ämnets

tyngdpunkt bör ligga inom våra nordiska folks traditioner. »Jämförande»

blir till sin karaktär varje djupare undersökning i nordisk folklore,

varför detta epitet ej ansetts nödigt. Skulle en större överensstämmelse med

den avsevärt längre titeln på den nyinrättade professuren i Lund: »Nordisk

och jämförande folklivsforskning, särskilt etnologisk» anses önskvärd, så

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

torde — förutsatt att »folklivsforskning» uppfattades i vedertagen, vid bemärkelse

— den här föreslagna professuren kunna benämnas »nordisk och

jämförande folklivsforskning, särskilt folkloristisk».

I anslutning härtill har universitetsberedningen anfört:

Beredningen finner, att synnerligen starka skäl blivit anförda för inrättande

av en professur i folkminnesforskning vid Uppsala universitet. Ifrågavarande

professur bör få en annan karaktär än den lärostol, som redan finnes

vid Lunds universitet. Denna är främst inriktad på etnologi. De rika

folkminnessamlingarna i Uppsala göra de yttre förutsättningarna ytterst

lämpliga för inrättande av en professur i folkminnesforskning vid Uppsala

universitet.

Vetenskaplig bearbetning av de nordiska folkens sagor, sägner, ordspråk,

visor, religiösa traditioner och föreställningsvärld kräver en helt annan

metod än etnologiens. Folkminnesforskningen ställer dessutom på sina utövare

väsentligt strängare krav på filologisk kompetens än etnologien. Folkminnesforskningen

synes därför vara så skild från den sistnämnda vetenskapen,

att den torde böra utgöra ett särskilt examensämne benämnt nordisk

och jämförande folkminnesforskning. Om den föreslagna professuren

vid Uppsala universitet skulle komma till stånd, bör enligt beredningens

mening innehavare av denna professur undervisa och examinera i detta

ämne, medan den befintliga professuren i Lund bör komma att omfatta

examensämnet nordisk och jämförande etnologi. Den nya lärostolen vid

Uppsala universitet bör därför benämnas professur i nordisk och jämförande

folkminnesforskning. I samband med inrättande av sistnämnda lärostol

bör den befintliga professuren i Lund få ändrad benämning. Då den skall

företräda nordisk och jämförande etnologi, bör benämningen ändras till

professur i nordisk och jämförande etnologi. Beredningen anser, att behovet

av forskning och undervisning i folklivsforskningens båda grenar på detta

sätt väl skulle tillgodoses.

Beredningen vill därför i princip ansluta sig till de synpunkter, som

senast framförts av humanistiska sektionen vid Uppsala universitet i petita

till 1947 års riksdag.

Av principiella skäl kan beredningen dock icke förorda sektionens förslag

om inrättande av en personlig professur i folkminnesforskning för föreståndaren

för Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala, docenten Dag

Strömbäck. Det synes beredningen visserligen önskvärt, att ifrågavarande

lärostol förbindes med detta arkiv, om möjligt på liknande sätt som professuren

i nordisk ortnamnsforskning med Svenska ortnamnsarkivet, men en

personlig professur torde icke bereda folkminnesforskningen den tryggade

ställning för framtiden, som ämnets betydelse kräver. En professur, vars

bestånd på längre sikt icke är säkrad, stimulerar icke yngre vetenskapsmän

till fortsatt forskning på samma sätt som en ordinarie lärostol. Den ökade

trygghet för ämnet en dylik lärostol skulle medföra och den större betydelse

för folkminnesforskningen den skulle få, motiverar enligt beredningens

mening de ökade kostnader den skulle medföra för statsverket.

Med avseende å den föreslagna förste assistentbefattningen vid institutionen

för folklivsforskning i Lund har beredningen vidare framhållit att

densamma vore erforderlig för tillgodoseende av behovet av undervisning

på ifrågavarande område.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

144 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

I avgivna remissyttranden har humanistiska sektionerna i Uppsala och

Lund anslutit sig till beredningens förslag, dock har sistnämnda sektion

motsatt sig en ändring av benämningen å professuren i »nordisk och jämförande

folklivsforskning, särskilt etnologi», i Lund.

Kanslern anför:

I enlighet med beredningens förslag förordar jag upprättandet av en professur

i nordisk och jämförande folkminnesforskning vid Uppsala universitet.

Däremot finner jag icke anledning föreligga att såsom beredningen

avsett giva den i Lund befintliga och så sent som år 1944 inrättade professuren

i nordisk och jämförande folklivsforskning, särskilt etnologisk,

ändrad benämning. Snarare synes det mig, som om den föreslagna professuren

i Uppsala borde benämnas »nordisk och jämförande folklivsforskning,

särskilt folkloristisk». Humanistiska sektionen i Uppsala har även

accepterat denna benämning, dock under förutsättning att »folklivsforskning»

uppfattas i vedertagen, vid bemärkelse.

I likhet med humanistiska sektionen i Uppsala anser jag, att ifrågavarande

professur i Uppsala bör erhålla samma ställning till landsmåls- och folkminnesarkivet,

som den vilken nu tillkommer professorn J. Sahlgren i

förhållande till ortnamnsarkivet. Skulle den nuvarande chefen för landsmålsarkivet

erhålla den nya professuren i nordisk och jämförande folklivsforskning

bör han bliva prefekt för sistnämnda arkiv och hans undervisningsskyldighet

bestämmas med hänsyn härtill.

Förslaget om inrättandet av en förste assistentbefattning vid folkminnesarkivet

i Lund har jag icke funnit tillräckligt motiverat, varför jag icke

ansett mig böra biträda detsamma.

Frågan om inrättande av en professur i folkminnesforskning vid Uppsala

universitet har tidigare vid olika tillfällen och i skilda sammanhang

varit föremål för övervägande, senast i samband med inrättandet genom

beslut vid 1944 års riksdag av den nuvarande ordinarie professuren i »nordisk

och jämförande folklivsforskning, särskilt etnologisk», vid Lunds universitet.

Vid anmälan av denna fråga uttalade föredragande departementschefen

en förhoppning, att i sinom tid en professur i folklivsforskning med

ämnesområdets tyngdpunkt lagd på folkminnesforskning skulle komma att

inrättas även i Uppsala varigenom i ärendet framförda önskemål om bearbetning

och komplettering av de rika folkminnessamlingarna därstädes

skulle kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Detta uttalande från

departementschefens sida underströks av statsutskottet i dess i ärendet avgivna

utlåtande.

Jämväl enligt min uppfattning föreligga starka skäl för inrättande av

den här avsedda professuren och tiden synes mig nu vara inne att förelägga

riksdagen förslag härom. Önskvärdheten av att den nya lärostolen —

till skillnad från motsvarande professur vid Lunds universitet — främst

inriktas på folkminnesforskningens område har allmänt vitsordats och för

egen del finner jag i likhet med universitetskanslern att densamma lämpligen

bör benämnas professur i »nordisk och jämförande folklivsforskning,

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

särskilt folkloristisk». Det synes mig lämpligt, att denna lärostol, vilken

torde böra erhålla karaktären av ordinarie professur, förenas med chefskapet

för landsmåls-och folkminnesarkivet i Uppsala. Professurens innehavare bör

alltså bli prefekt för detta arkiv och hans undervisningsskyldighet bestämmas

med hänsyn härtill. Jag erinrar i detta sammanhang, att en motsvarande

ordning för närvarande gäller med avseende å den personliga professuren

för professorn J. Sahlgren i nordisk ortnamnsforskning och föreståndarskapet

för svenska ortnamnsarkivet i Uppsala. Vid detta ställningstagande

har jag förutsatt, att till förste innehavare av ifrågavarande professur

utses den nuvarande chefen för landsmåls- och folkminnesarkivet,

docenten vid Uppsala universitet, filosofie doktorn Dag Strömbäck, vilken

enligt vad humanistiska sektionen i Uppsala i ärendet anfört synes besitta

speciella kvalifikationer härför. Hinder torde sålunda ej böra möta mot

att denne utnämnes till innehavare av professuren utan att befattningen

dessförinnan i vanlig ordning ledigförklaras. Främst med hänsyn till att

årets riksdag redan tagit ställning till personalorganisationen vid landsmåls-

och folkminnesarkivet för nästa budgetår, torde den av mig här förordade

professuren böra inrättas först från och med budgetåret 1948/49.

I likhet med humanistiska sektionen i Lund och universitetskanslern har

jag ansett mig icke böra tillstyrka beredningens förslag om ändrad benämning

å den nuvarande lärostolen vid Lunds universitet i »nordisk och jämförande

folklivsforskning, särskilt etnologisk». Jag har icke heller funnit

tillräckliga skäl förebragta för inrättandet av en befattning som förste

assistent vid institutionen för folklivsforskning i Lund.

Nordiska språk.

Ämnet nordiska språk är företrätt vid vartdera universitetet av två ordinarie

professurer, den ena i »nordiska språk», den andra i »svenska språket».

Vidare finnes vid Uppsala universitet en personlig professur i nordisk

ortnamnsforskning, vars innehavare professorn J. Sahlgren tillika är föreståndare

för Svenska ortnamnsarkivet och sekreterare i ortnamnskommissionen.

Därutöver finnes vid vartdera universitetet en universitetslektor i

svenska språket, vilken — därest han är lärare vid allmänt läroverk eller

annan under skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt — äger uppbära

ersättning för vad han i sådan egenskap nödgas avstå av sina avlöningsförmåner

och eljest grundarvode av 9 500 kronor för år räknat. Vid Uppsala

universitet finnes även ett lektorat i danska språket och litteraturen,

avsedd för dansk lärare, med ett grundarvode av 9 500 kronor. Undervisningen

i norska bestrides däremot vid sistnämnda universitet av tillfälligt

anställda lärare med anlitande av för ändamålet tillgängliga medel. Vid

Lunds universitet bestrides undervisningen i såväl danska som norska av

föreningen Nordens lektorer.

10 — Bihang till riksdagens ''protokoll 10If7. 1 saml. Nr 272.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kangl. Maj:ts proposition nr 272.

Slutligen må anmärkas att vid seminariet för nordisk ortnamnsforskning

i Uppsala finnes en befattning som tredje amanuens.

Universitetsberedningen föreslår,

att den nuvarande personliga professuren i nordisk ortnamnsforskning

vid Uppsala universitet för professorn J. Sahlgren från och med budgetåret

1949/50 ersättes med en ordinarie professur i ämnet nordiska språk, särskilt

ortnamnsforskning,

att principbeslut fattas om inrättande av en professur i nordiska språk,

särskilt landsmålsforskning, vid Lunds universitet,

att ytterligare ett lektorat i svenska språket samt ett lektorat i norska

språket och litteraturen från och med nästa budgetår inrättas vid vartdera

universitetet,

att ett lektorat i danska språket och litteraturen från och med nästa

budgetår inrättas vid Lunds universitet, samt

att en förste assistentbefattning och en tredje amanuensbefattning från

och med nästa budgetår inrättas vid institutionen för nordiska språk vid

Uppsala universitet.

Till stöd härför har beredningen i huvudsak anfört följande.

Under de överläggningar, som universitetsberedningen haft med ämnesområdets

representanter, har humanistiska sektionen i Uppsala förordat,

att den personliga professuren i nordisk ortnamnsforskning skulle vid den

nuvarande innehavarens avgång förvandlas till en ordinarie professur i

samma ämne. Under överläggningen framförde professor J. Sahlgren den

tanken, att en ny ordinarie professur lämpligen borde omfatta ämnesområdet

»nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning». Därigenom skulle bland

annat vinnas att de nuvarande professorerna i nordiska språk erhölle en

lättnad i sin betydande undervisnings- och examinationsbörda.

Beredningen tillstyrker detta förslag. Härvid förutsättes, att innehavaren

av denna professur även förestår Svenska ortnamnsarkivet såsom prefekt.

Den ökade undervisnings- och examinationsskyldighet, som komme att åvila

honom, bör emellertid medföra, att han inom arkivet får tillgång till behövliga

hjälpkrafter.

En särskild professur i svensk dialektforskning är ett gammalt önskemål,

vilket nu framförts av professor Sahlgren under beredningens förhandlingar

med de akademiska lärarna och studentrepresentanterna i Uppsala. Det

synes beredningen ändamålsenligt, att vid upprättandet av en i och för sig

av behovet påkallad ny ordinarie lärostol i nordiska språk vid det sydsvenska

universitetet särskilt utrymme beredes för denna gren av svensk

språkforskning, vilken hittills i alltför ringa grad tillgodosetts i den akademiska

undervisningen och vars material alltmera hotar att försvinna.

Därför bör vid universitetet i Lund en professur i »nordiska språk, särskilt

landsmålsforskning» inrättas. Det synes vara lämpligt, att innehavet av

denna professur förenas med prefektskapet för landsmålsarkivet i Lund,

liksom det ovan föreslagits att innehavaren av den nya professuren i Uppsala

tillika förestår därvarande ortnamnsarkiv.

Utöver docentstipendiater ha för Uppsalas vidkommande professorerna

N. Lindquist och E. Noreen ansett behov föreligga av en biträdande lärare

»med god docentkompetens» för deltagande i seminariernas övningar,

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

genomgående av uppsatser, eventuellt ledning av proseminarier m. m. I den

mån detta krav icke kan anses tillgodosett genom docentstipendiater, torde

det kunna tillmötesgås genom den dubblering av lektoraten i svenska, varom

önskemål uttalats av studentrepresentanterna. Vikten av att för blivande

lärare ämnet genomgås med särskild hänsyn till vad skolundervisningen

kräver, vill beredningen för sin del kraftigt understryka. Den anser

det också önskvärt, att dessa »pedagogiska lektorer» äga förtrogenhet med

olika stadier av läroverkens undervisning. Universitetsberedningen anser

alltså, att vid vartdera universitetet bör inrättas ytterligare ett lektorat i

svenska.

Vid universitetet i Uppsala finnes för närvarande en dansk lektor i danska

språket och litteraturen. Undervisningen i norska språket och litteraturen

bedrives däremot av tillfälligt anställda lärare med anlitande av tillfälliga

kursanslag. Båda professorerna i nordiska språk i Uppsala ha framhållit, att

denna anordning medfört stora olägenheter, då de tillfälliga lärarna haft

annan huvudsaklig verksamhet, varför kurserna varit svåra att planera

och måst förläggas till olika tidpunkter under skilda läsår. Såväl ur dessa

synpunkter som med hänsyn till undervisningens omfattning och önskade

effektivitet påyrka nämnda professorer inrättande av ett lektorat i norska

språket och litteraturen av samma art som det redan befintliga danska

lektoratet. Vid universitetet i Lund uppehälles undervisningen i danska

och norska av föreningen Nordens lektorer, vilka emellertid ha att betjäna

ett stort antal skolor och därför endast kunna avdela en begränsad tid

varje termin för undervisningen. Professor Ljunggren har föreslagit inrättande

av lektorat i såväl danska som norska efter mönster av det danska

lektoratet i Uppsala och framhåller i detta sammanhang vilken fördel det

vore för de studerande att varje termin ha tillgång till sådan undervisning.

Han anser vidare, att tillskapandet av lektorat i danska och norska skulle

kunna innebära en välbehövlig utökning av de fasta lärarkrafterna i ämnet

litteraturhistoria; han förutsätter nämligen, att dessa lektorer skulle äga

kompetens att undervisa i respektive länders litteratur.

Ökad och fördjupad kännedom om de danska och norska språken och

litteraturerna är enligt beredningens mening ett viktigt önskemål, ej minst

med hänsyn till det nordiska samarbetets främjande. Beredningen ansluter

sig till de ovan angivna synpunkterna, och tillstyrker inrättande av dels ett

lektorat i norska vid universitetet i Uppsala, dels ett lektorat i danska samt

ett i norska vid universitetet i Lund. Innehavarna av dessa befattningar

böra äga så omfattande kunskaper i den danska, respektive norska litteraturen,

att de kunna meddela undervisning häri. Det förutsättes givetvis,

att dessa lektorer skola ha sin verksamhet helt förlagd till universiteten

och icke tagas i anspråk för skolundervisning.

Till de ämnen, som avses att i Uppsala inom en snar framtid erhålla institutionsmässiga

lokaler, hör även nordiska språk. Angelägenheten av att

detta ämne även i Lund utrustas med en egen institution har framhållits av

studentrepresentanterna vid Lunds universitet. Universitetsberedningen ansluter

sig till denna tanke. För skötseln av dessa institutioner erfordras viss

personal. I enlighet med vad från Uppsala universitet begärts i årets petita

förordar beredningen inriittande av en förste assistent- och en tredje amanuensbefattning

vid institutionen för nordiska språk i Uppsala. Behov torde

uppstå av motsvarande befattningar även i Lund, så snart institutionsfragan

där vunnit sin lösning.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''272.

I avgivna remissyttranden ha de humanistiska sektionerna i Uppsala och

Lund tillstyrkt beredningens förslag.

Universitetskanslern har funnit sig icke på den i ämnet förebragta utredningen

för närvarande kunna biträda beredningens förslag om en professur

i nordiska språk, särskilt landsmålsforskning, vid Lunds universitet

liksom icke heller förslaget om inrättande av befattningarna som förste

assistent, respektive tredje amanuens vid institutionen för nordiska språk

i Uppsala. I stället för de båda sistnämnda befattningarna har kanslern förordat

inrättandet av en förste amanuensbefattning vid nämnda institution.

Styrelsen jör Sveriges förenade studentkårer har framfört önskemål om

inrättande av — utöver vad beredningen föreslagit — ett preceptorat i

nordiska språk vid vartdera universitetet.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig icke kunna tillstyrka en dubblering av

universitetslektoraten i svenska språket. Frågan därom krävde nämligen

enligt överstyrelsens mening en närmare utredning, varvid även behovet

av handledning i litteraturbehandlingens metodik på skolstadiet borde beaktas.

De av beredningen föreslagna lektoraten i danska och norska språken

har ämbetsverket tillstyrkt men samtidigt ifrågasatt, att innehavarna av

befattningarna skola tagas i anspråk även för undervisning vid allmänna

läroverk och seminarier. Överstyrelsen anför i sistnämnda avseende följande.

Vad angår lektoraten i danska och norska anser sig överstyrelsen ur de

synpunkter, som överstyrelsen närmast har att företräda, böra tillstyrka

inrättande av sådana lektorat i den omfattning, som av beredningen föreslås.

Beredningen förutsätter emellertid, att ifrågavarande lektorer skola

ha sin verksamhet helt förlagd till universiteten och icke tagas i anspråk

för skolundervisningen. Enligt överstyrelsens mening borde det icke vara

omöjligt att låta lektorerna fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet

vid allmänna läroverk och seminarier åtminstone å universitetsorten. Lektorerna

torde nämligen icke behöva tagas i anspråk av universiteten under

hela läsåret. Just i ämnet nordiska språk anordnas, till följd av ämnets

mångskiftande natur, kurser och övningar i särskilt stor omfattning, och

en ytterligare utvidgning i detta avseende synes ganska äventyrlig med

hänsyn till önskemålet att förkorta eller åtminstone icke förlänga studietiden.

I själva verket torde det bliva nödvändigt att rationalisera studierna

genom en planmässig koncentration av de olika kurserna till vissa delar av

läsåret. Under sådana omständigheter synes det icke uteslutet, att lektorerna

i danska och norska vissa tider kunna vara disponibla för assistentverksamhet

vid andra läroanstalter. I regel torde det icke möta hinder för

dessa läroanstalter att ordna lektorernas undervisning vid de tider, då kurser

i vederbörande ämne ej pågå vid universiteten. Överstyrelsen vill därför

ifrågasätta, om icke med universitetslektoraten i danska och norska kunde

förenas undervisningsskyldighet i viss omfattning vid allmänna läroverk och

seminarier.

Departe- I likhet med kanslern anser jag goda skäl tala för att den nordiska ortmentscliefen.

namnsf0rskningen beredes en tryggad plats vid universitetet i Uppsala, där

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

densamma sedan lång tid tillbaka varit företrädd av den för professorn

J. Sahlgren personliga professuren i ämnet. Jag tillstyrker därför, att beslut

nu fattas om inrättande av en ordinarie professur i »nordiska språk, särskilt

ortnamnsforskning», från och med budgetåret 1949/50, då Sahlgren frånträder

nyssnämnda personliga professur. Däremot är jag icke beredd att

på grundval av den föreliggande utredningen förorda inrättande av en professur

vid Lunds universitet i »nordiska språk, särskilt landsmålsforskning».

Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört anser jag mig icke heller böra

för närvarande ifrågasätta en dubblering av universitetslektoraten i svenska

språket.

I övrigt ansluter jag mig till kanslerns förslag och tillstyrker alltså, att

från och med nästa budgetår inrättas

ett lektorat i danska språket och litteraturen vid universitetet i Lund,

ett lektorat i norska språket och litteraturen vid vartdera universitetet

samt

en förste amanuensbefattning vid seminariet för nordiska språk i Uppsala.

Vad skolöverstyrelsen anfört rörande önskvärdheten av att lektorerna i

danska och norska utnyttjas även för viss undervisning vid allmänna

läroverk och seminarier synes förtjäna att närmare övervägas. Jag förutsätter,

att överstyrelsen efter samråd med vederbörande universitetsmyndigheter

till Kungl. Maj:t inkommer med utredning i nämnda avseende.

Romanska språk. Engelska språket.

Den romanska språkgruppen omfattar franska, italienska, spanska, portugisiska

och rumänska språken. Spanska och portugisiska språken bruka

sammanfattas under den gemensamma benämningen »ibero-romanska»

språk.

Romanska och engelska språken företrädas vid vartdera universitetet av

en professur i romanska språk och en i engelska språket. Vartdera universitetet

förfogar dessutom över en universitetslektor i franska språket och en

i engelska språket.

TJniversitetsberedningen föreslår

a) beträffande ämnet romanska språk:

att principbeslut fattas om inrättande framdeles av en ny professur i

»franska språket och litteraturen» vid vartdera universitetet,

att universitetslektorat (för utländska lärare) omedelbart inrättas vid

vartdera universitetet i

franska språket och litteraturen,

italienska språket och litteraturen samt

spanska språket och litteraturen,

att ett »pedagogiskt» lektorat (för svenskfödd lärare) i franska omedelbart

inrättas vid båda universiteten

samt att en befattning som förste amanuens omedelbart inrättas vid

seminariet för romanska språk i Uppsala;

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

b) beträffande ämnet engelska språket:

att principbeslut fattas om inrättande framdeles av en ny professur i

»engelska språket och engelskspråkig litteratur» vid vartdera universitetet,

att ytterligare ett universitetslektorat (för utländsk lärare) i engelska

språket omedelbart inrättas vid vartdera universitetet,

att ett »pedagogiskt» lektorat (för svenskfödd lärare) i engelska omedelbart

inrättas vid båda universiteten

samt att vid universitetet i Uppsala omedelbart inrättas en tjänst som

förste amanuens vid engelska seminariet.

Till stöd för sina förslag har beredningen anfört i huvudsak följande.

R o manska språk. Samtliga professorer i ämnet ha framfört önskemål

om dubblering och samtidig differentiering av professurerna i romanska

språk. Dubbleringen har motiverats med det stora elevantalet och differentieringen

med ämnets betydande omfattning och svårigheten för en enda

person att överblicka och följa forskningens utveckling inom tre stora

språk- och kulturområden.

De förslag, som framställts till beredningen beträffande sättet för en uppdelning

av professurerna i romanska språk, följa tvenne huvudlinjer. Enligt

den ena ifrågasättes en klyvning av ämnet efter språkområden, medan den

andra betonar vikten av att — ej minst med hänsyn till läroverkslärarutbildningen

— den ena av professurerna erhåller en delvis filologisk karaktär

och får sin tyngdpunkt förlagd till franska språket och litteraturen.

Denna uppfattning delas i huvudsak även av professorn vid Lunds universitet

A. Lombard.

Beredningen anser behovet av en dubblering av professurerna i romanska

språk vara klart ådagalagt. Med hänsyn dels till vikten av att blivande

lärare i franska erhålla en förbättrad filologisk och litteraturhistorisk orientering

i det ämne vari de skola undervisa, dels till den betydelse en fördjupad

forskning och en utökad undervisning i fransk litteratur måste komma

att få för universitetsstudiet av allmän litteraturhistoria, vill beredningen

förorda, att särskilda professurer i franska språket och litteraturen inrättas

vid samtliga lärosäten. Såväl litteraturhistorisk som språklig kompetens bör

fordras av de förordade lärostolarnas innehavare.

Beredningen anser, att behovet av särskild undervisning i spanska och

italienska bör tillgodoses genom att vid samtliga lärosäten inrättas ett universitetslektorat

i spanska och ett i italienska. Dessa lektorat böra helt bekostas

av svenska staten. Innehavarna av nämnda befattningar böra äga

tillräcklig såväl språklig som litteraturhistorisk kompetens, detta senare ej

minst med hänsyn till behovet av undervisning i respektive länders litteratur

och kulturella förhållanden.

Från studenthåll har framställts önskemål om ytterligare en universitetslektor

i franska vid vartdera universitetet. Särskilt med tanke på att detta

skulle möjliggöra de nuvarande stora studiegruppernas uppdelning på

smärre grupper, varigenom det aktuella kravet på ökad praktisk språkskicklighet

hos de studerande skulle kunna tillgodoses, vill beredningen förorda

en dubblering av universitetslektoraten i franska.

I samband med färdigställandet av nya seminarielokaler i Uppsala för

flertalet av de språkliga ämnena, däribland romanska språk, blir en amanuensbefattning

vid romanska seminariet behövlig. Universitetsberedningen

vill därför förorda, att till detta seminarium knytes en förste amanuens
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj ds proposition nr 272.

befattning. En sådan befattning bör enligt beredningens mening även inrättas

vid Lunds universitet, så snart de romanska språken erhållit de nya

semiarielokaler, som ställts i utsikt.

Engelska språket. Det nuvarande stora antalet studerande i

ämnet, vilket med hänsyn till engelskans växande betydelse och dess förstärkta

ställning på skolschemat torde komma att ytterligare ökas, kan

anföras som skäl för en dubblering av universitetspjofessurerna i engelska.

De synpunkter i fråga om tillgodoseende av ett språkligt ämnes filologiska

och litterära sidor, som anlagts vid beredningens behandling av frågan om

professurerna i romanska språk, kunna även anföras till stöd för en differentiering

av professurerna i engelska. Med hänsyn till att benämningen

»professur i engelska språket och litteraturen» icke skulle komma att täcka

de stora engelskspråkiga kulturområdena i utomeuropeiska länder, synes

det emellertid vara ändamålsenligt att i benämningen använda uttrycket

»engelskspråkig litteratur».

Av samma skäl, som andragits beträffande franska språket, förordar beredningen

en dubblering av de engelska lektoraten vid samtliga lärosäten.

Huruvida det ena av dessa bör besättas med en amerikansk innehavare,

torde böra överlämnas till vederbörande fakultets eller sektions avgörande

i varje särskilt fall.

Behovet av en amanuens vid vart och ett av de engelska seminarierna,

vilken skall biträda seminarieledarna med seminariearbetets organisering,

seminariernas administration och vården om biblioteket, synes beredningen

vara väl styrkt. Beredningen förordar därför inrättandet av en förste amanuensbefattning

vid Uppsala universitet, där den nya institutionen inom

kort står färdig, samt en liknande befattning vid Lunds universitet så snart

dess lokalfråga för engelska seminariet blivit löst.

Humanistiska sektionen vid Uppsala universitet tillstyrker beredningens

förslag, dock under framhållande, att en uppdelning av professurerna efter

språkområden jämväl vore tänkbar, särskilt med tanke på det ökade intresset

för spanska. Sektionen yttrar bland annat:

1 Uppsala var höstterminen 1946 antalet anmälda deltagare i det spanska

proseminariet 29, varav 18 regelbundet besökte sammanträdena. Bland

licentianderna ha två valt avhandlingsämnen, som falla inom respektive

spanskt och italienskt språkområde. Då sålunda jämväl förslaget om en

uppdelning efter språkområden förtjänar beaktande, föreslår sektionen för

sin del, att vid något av lärosätena inrättas en professur i romanska språk,

särskilt franska och provensalska och vid sidan därav en andra professur i

romanska språk, särskilt spanska och italienska.

Sektionen hemställer vidare om inrättande av ett preceptorat i engelska

språket och litteraturen.

Humanistiska sektionen i Lund har anmält att den hyser vissa betänkligheter

gentemot omfattningen av de av beredningen angivna kompetensvillkoren

men förutsätter, att härmed icke avses full professorskompetens inom

både det språkliga och det litteraturhistoriska området utan endast inom

ettdcra av dessa. Med denna förutsättning tillstyrkes livligt beredningens

förslag. Sektionen framställer vidare krav på ett preceptorat i engelska

språket.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Departe
mentschefen.

Kungl. Majrts proposition nr 272.

Sveriges docentförbund framhåller, att under åratal i pressen och från

industriellt håll påpekats nödvändigheten av en förbättrad ställning för

spanska språket vid våra universitet och högskolor, främst med tanke på

Sveriges livliga förbindelser med det spansktalande Sydamerika. Docentförbundet

hemställer därför, att åtminstone vid ett svenskt lärosäte måtte

inrättas en professur i romanska språk, särskilt spanska och italienska, med

examinationsrätt i första hand i spanska.

Även styrelsen för Sveriges förenade studentkårer framhåller vikten av

att det ibero-romanska språkområdet tillgodoses bättre än enligt beredningens

förslag. En differentiering efter språkområden skulle här vara

ändamålsenlig, men en dylik förutsätter enligt styrelsens mening inrättande

av professurer i allmän litteraturhistoria. Motsvarande synpunkter framföras

även beträffande engelska språket.

Kanslern ansluter sig beträffande universiteten till beredningens mening,

att en klyvning av professurerna bör ske på det sättet, att den ena professuren

får en starkare inriktning på det filologiska och litterära området,

den andra på det lingvistiska. Kanslern tillstyrker därför beredningens förslag

rörande professurerna i romanska språk och engelska språket. Däremot

avstyrker kanslern det föreslagna nya lektoratet i franska språket och litteraturen.

Kanslern förordar vidare, att en biträdande lärartjänst i engelska

språket inrättas vid vartdera universitetet. I övrigt ansluter sig kanslern

till beredningens förslag.

För ett litet land som vårt är det helt naturligt, att studiet av de stora

världsspråken måste intaga en framträdande plats vid såväl lägre som

högre skolundervisning. Grundvalarna för denna undervisning måste läggas

vid de läroanstalter, där lärare i de främmande språken utbildas, i första

hand de akademiska lärosätena. Dessa läroanstalter lida för närvarande en

påtaglig brist på lärarkrafter i främmande levande språk, varför en relativt

betydande ökning av lärarantalet förefaller befogad.

Beträffande de romanska och engelska språken synes råda stor samstämmighet

i fråga om behovet av en dubblering av de befintliga universitetsprofessurerna.

Beträffande sättet härför gå meningarna delvis isär. Enligt

en uppfattning, vilken enhälligt biträtts av universitetsberedningen, borde

dubbleringen förbindas med en differentiering i en mera språklig och en

mera litteratur- och kulturhistorisk inriktning. Enligt en annan uppfattning

borde — såvitt gäller språkgruppen romanska språk — ske en differentiering

efter språkområden, varvid särskilt åsyftas en mera självständig ställning

för de ibero-romanska språken.

För egen del har jag ansett mig böra i likhet med kanslern i huvudsak

ansluta mig till universitetsberedningens förslag. Jag förordar således i princip,

att vid vartdera universitetet inrättas ytterligare en professur i »franska

språket och litteraturen» respektive »engelska språket och engelskspråkig

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

litteratur». Med hänsyn till vikten av att säkra en fullgod rekrytering till

de nya lärostolarna, torde nu endast principbeslut böra fattas rörande den

ifrågasatta uppdelningen av professurerna i romanska språk samt den ena

av professurerna i engelska språket, lämpligen den i Lund. Den nuvarande

innehavaren av professuren i engelska språket vid universitetet i Uppsala

har gjort sig känd för sitt starka intresse just för den litteratur- och kulturhistoriska

sidan av ämnesområdet. Med hänsyn härtill synes den nya professur

i ämnet, som torde böra omedelbart inrättas vid detta universitet,

icke böra erhålla den av mig förordade nya benämningen utan avse »engelska

språket», medan i stället den hittillsvarande professuren vid dess nuvarande

innehavares avgång bör ändras till en professur i »engelska språket

och engelskspråkig litteratur». För Lunds universitets vidkommande synes

från och med nästa budgetår böra inrättas en befattning som biträdande

lärare i engelska.

Beträffande de ifrågasatta nya lektoraten i främmande språk har jag

redan i det föregående förklarat mig icke för närvarande kunna tillstyrka

inrättande av nya s. k. »pedagogiska» lektorat. Däremot ansluter jag mig

till beredningens, av kanslern tillstyrkta förslag med avseende på universitetslektorat,

avsedda för utländska lärare, i engelska, spanska och italienska

språken. Beredningens förslag om att inrätta ytterligare ett lektorat

även i franska kan jag dock i likhet med kanslern icke för närvarande

biträda. I detta sammanhang erinrar jag om att universitetsberedningen

föreslagit anvisande av ett belopp av 5 000 kronor för vartdera universitetet

i syfte att möjliggöra en uppdelning på studiegrupper vid den

av lektorerna i franska, engelska och tyska bedrivna undervisningen. Häremot

har jag icke funnit anledning till erinran. Likaså tillstyrker jag att

arvoden anvisas för anställande av en förste amanuens vid vartdera av seminarierna

för romanska språk och engelska språket vid universitetet i

Uppsala.

Vid mitt ställningstagande till beredningens förslag beträffande romanska

språk har jag icke förbisett de från flera håll framkomna, starkt betonade

önskemålen om en eller flera fasta lärostolar inom vår högskoleorganisation

för de ibero-romanska språken. Dessa önskemål synas i främsta rummet ha

det mera praktiska syftet att främja våra kommersiella och kulturella förbindelser

med länder inom de spanska och portugisiska språkområdena,

icke minst Sydamerika. Dessa strävanden synas böra beaktas vid en utbyggnad

framdeles av högskolorna i Stockholm och Göteborg.

Tyska språket.

Examensämnet »tyska språket», som omfattar icke blott tyskan utan

även övriga kontinentala germanska språk: holländska, flamländska och

frisiska, företrädes vid vartdera universitet av en professur och ett universitetslektorat.

Vid var och en av Stockholms och Göteborgs högskolor finnes

en professur i ämnet.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsberedningen föreslår,

att ett lektorat i holländska språket och litteraturen för infödd holländsk

lärare samt ett s. k. »pedagogiskt» lektorat i tyska språket för svenskfödd

lärare omedelbart inrättas vid vartdera universitetet

samt att en befattning som förste amanuens inrättas vid ettvart av seminarierna

i tyska i Uppsala och Lund.

Beredningen anför i huvudsak följande.

Med hänsyn till den markerade nedgång i antalet studerande i tyska språket,

som under de senare åren kunnat iakttagas vid universiteten och högskolorna,

kan en med elevantalet motiverad dubblering av professurerna i

ämnet icke anses aktuell. Beredningen finner sig under nu rådande förhållanden

icke heller böra förorda en differentiering av dessa lärostolar i en lingvistiskt

och en filologiskt betonad, på sätt beredningen gjort i fråga om

romanska språk och engelska.

Universitetsberedningen finner icke en dubblering av universitetslektoraten

i tyska för närvarande motiverad men anser däremot att holländska språket

och litteraturen bör erhålla en förstärkt ställning vid universiteten och

högskolorna och förordar, att ett universitetslektorat i holländska inrättas

vid vart och ett av de fyra lärosätena.

Vid seminariet, respektive institutionen bör enligt beredningens mening

finnas en amanuens för seminarieledarnas behov av assistens vid seminariearbetets

organisering, för seminariernas administration och för den närmaste

vården om biblioteket. Beredningen förordar därför inrättandet av en förste

amanuensbefattning vid seminariet i tyska för vart och ett av statsuniversiteten.

För Uppsala universitets vidkommande motiveras befattningens omedelbara

inrättande av tillkomsten av en ny seminarieinstitution och för Lunds

universitet främst av den omfattning, som studierna i tyska där för närvarande

ha.

Beredningens förslag tillstyrkes av humanistiska sektionen vid Uppsala

universitet.

Humanistiska sektionen i Lund anför:

Det för tillfället rådande läget bör icke läggas till grund för bedömningen

av ämnets behov på längre sikt. De förhållanden, som motivera beredningens

ställningstagande, kunna ganska snabbt förändras. När gränserna till de

tysktalande länderna åter öppnas, torde man kunna räkna med en väsentlig

stegring av antalet studerande och behovet av lärare i tyska språket vid

våra läroverk torde väl i framtiden också komma att hålla sig i stort sett

konstant. Sektionen vill vidare erinra om beredningens yttrande, att studiet

av de olika nationallitteraturerna synes kunna tillgodoses genom inrättande

av filologiskt inriktade professurer i moderna språk, något som dock enligt

det föreliggande förslaget icke kan komma att bli fallet beträffande tyska litteraturen

i samma mån som beträffande litteraturen på franska och engelska

språken. Det må i detta sammanhang även påpekas, att för närvarande i

Lund 11 och på annan ort 3 personer förbereda sina licentiat- respektive

doktorsavhandlingar i ämnet. Av dessa deltaga 9 aktivt i det högre seminariets

övningar medan de övriga stå i ständig förbindelse med handledaren.

Sektionen vill därför hemställa, att beslut fattas enligt de av beredningen

för motsvarande professurer i franska och engelska förordade riktlinjerna om

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 272.

inrättandet vid tidpunkt, som av Kungl. Maj:t framdeles på förslag av

kanslern för rikets universitet bestämmes, av en professur i tyska språket och

litteraturen vid universitetet i Lund. Sektionen vill dessutom ifrågasätta,

huruvida icke antalet tyskstuderande på lågstadiet, som för närvarande uppgår

till åtminstone omkring 30, motiverar en dubblering även av lektoratet

i tyska, som då lämpligen kunde uppdelas på en företrädare för det rikstyska

och en för det österrikiska eller schweiziska kulturområdet. Däremot synes

beredningens förslag att inrätta ett lektorat i holländska vid vartdera av våra

universitet och högskolor icke motsvara behovet. För detta ändamål vore

två lektorat i holländska, fördelade, det ena på Lund och Göteborg, det andra

på Uppsala och Stockholm, fullt tillräckliga och skulle skänka holländska

språket och litteraturen den förstärkta ställning, som beredningen med full

rätt förordar.

Sveriges docentförbund finner en dubblering av universitetslektoraten i

tyska vara ett angelägnare önskemål än inrättandet av fyra lektorat i holländska.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer framhåller, att en dubblering

av universitetslektoraten i tyska är önskvärd men att samtidigt fyra lektorat

böra inrättas i holländska.

Kanslern finner två lektorat i holländska för samtliga lärosäten vara tillfyllest,

men tillstyrker i övrigt beredningens förslag.

Även om det nu rådande läget givetvis icke får på längre sikt vara avgörande

för omfånget av universitetsstudierna i tyska språket och kulturen

torde dock för närvarande icke erfordras någon dubblering av professurerna

i tyska. Jag kan därför icke förorda humanistiska sektionens i Lund förslag.

Jag har ansett mig böra tillstyrka, att ett universitetslektorat i holländska

språket inrättas vid universiteten i Uppsala och Lund men förutsätter samtidigt,

att innehavarna av dessa befattningar skola vara skyldiga att i enlighet

med kanslerns bestämmande åtaga sig undervisning jämväl vid Stockholms

respektive Göteborgs högskola, varvid rese- och traktamentskostnaderna

torde böra bestridas av sistnämnda högskolor.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot förslaget om anvisande av

medel till arvode åt en förste amanuens vid vartdera universitetet.

Slaviska språk.

Universiteten i Uppsala och Lund samt Stockholms högskola ha för närvarande

var sin professur i slaviska språk. Vidare finnes vid Uppsala universitet

ett lektorat i ryska språket, vilket hittills icke blivit besatt, varjämte

vid Lunds universitet finnes en befattning som biträdande lärare i ryska

språket med ett årligt arvode av (5 000 kronor jämte därå utgående tillägg.

Professuren vid Stockholms högskola bekostas av Stockholms stad och inrättades

1945. Den har ännu icke fått ordinarie innehavare. Undervisningen

Departe
mentschefen.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

uppehälles provisoriskt på förordnande av professorn i slaviska språk i

Uppsala. Vid Göteborgs högskola finnes ingen professur, men undervisning i

ämnet gives av en lärare med licentiatkompetens med biträde av en svensk

och en rysk assistent.

Universitetsberedningen anför:

Det vetenskapliga studiet av de slaviska språken har först under detta

århundrade fått någon egentlig omfattning i Sverige. Genom utgången av det

första och det andra världskriget vunno dessa studier ökad aktualitet och vikt

för vårt land, något som tagit sig uttryck i ett stadigt växande antal studerande.

Genom Polens, Tjeckoslovakiens och Balkanländernas frigörelse efter

det första världskriget kommo dessa länders språk och kultur mera i brännpunkten

för de slaviska studierna än förut, och det ryska språkets ökade betydelse

efter det andra världskriget har givit impulser, vilka lett till en högst

betydande ansvällning av antalet studenter, som vilja ägna sig åt studiet av

speciellt ryska språket och den ryska kulturen. Sålunda har vid Uppsala universitet

antalet nybörjare under de senaste åren uppgått till i medeltal cirka

50 och totala antalet av samtliga studerande där hållit sig mellan 70 och 80.

Vid Lunds universitet har ökningen varit likartad och Stockholms och Göteborgs

högskolor ha haft omkring 50 studerande årligen vardera. Huruvida

intresset är att anse som bestående är svårt att nu avgöra. Ur svensk synpunkt

bör det dock vara av vikt, att vart lands mycket stora brist på kännare av

språk och kultur i de slaviska länderna häves, varför det nuvarande intresset

avgjort bör stödjas.

Ehuru de till buds stående lärarkrafterna med den nu nämnda elevtillströmnmgen

ha en avsevärd undervisningsbörda och dragas med stora svårigheter

att göra undervisningen effektiv, torde dock icke antalet studerande i och

för sig vara tillräckligt skäl för en dubblering av professurerna vid de bägge

sta tsum versi teten. Tar man däremot i betraktande de mycket stora kulturoch

språkområden, som ämnet slaviska språk omspänner, inses lätt, att professorn

i ämnet icke rimligtvis kan tänkas handleda de studerande till fördjupade

insikter på alla områden. I

I anslutning härtill anför beredningen att — ehuru en uppdelning av de

nuvarande professurerna i slaviska språk vid universiteten i och för sig vore

motiverad — beredningen likväl ej funnit den lämpliga tidpunkten härför

ännu vara inne. Däremot har beredningen föreslagit inrättande från och med

nästa budgetår av följande nya lärarbefattningar nämligen

ett lektorat i ryska språket och litteraturen vid Lunds universitet,

ett lektorat i polska språket och litteraturen vid vartdera universitetet,

ett lektorat i tjeckiska språket och litteraturen vid vartdera universitetet,

två förste assistentbefattningar vid vartdera universitetet, samt

en förste amanuensbefattning vid seminariet för slaviska språk vid Uppsala

universitet.

Härjämte har beredningen föreslagit anvisande av ett anslag å 3 000 kronor

till vartdera universitetet för anordnande av kursundervisning i vissa

slaviska språk.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Såsom motivering härför har beredningen bland annat anfört:

Sedan 1945 finnes vid Uppsala universitet ett ordinarie ryskt lektorat. På

grund av tidsläget har detta lektorat dock ännu icke kunnat besättas, varför

undervisningen på denna punkt för närvarande är ofullständig. Vid Lunds

universitet har önskemål uttalats om ett ryskt lektorat, och beredningen finner

sig böra förorda inrättandet av ett sådant.

Beredningen anser vidare, att av de studerande framförda önskemal om

mera ingående undervisning i skilda slaviska länders språk, litteratur samt

andra kulturella och sociala förhållanden redan nu i väsentlig grad bör kunna

tillfredsställas genom inrättandet av lektorat i såväl polska som tjeckiska

vid vartdera universitetet. Beredningen förutsätter härvid, att på lektoratsinnehavarna

ställes kravet på såväl lingvistik som litteraturhistorisk kompetens.

För undervisning i de »mindre språken» serbiska, bulgariska etc; böra

kursanslag stå till förfogande. Beredningen förordar för detta ändamål ett

kursanslag å 3 000 kronor vid vartdera universitetet.

Studentrepresentanterna vid samtliga lärosäten ha med skärpa framhållit

vikten av väsentlig utökning av lärarkrafterna för den elementära undervisningen.

Detta motiveras av ifrågavarande språks svårighetsgrad och av det

förhållandet, att de studerande i regel äro helt utan förkunskaper i ämnet

vid studiernas påbörjande. Vid sidan av den offentliga universitetsundervisningen

har därför ett system med enskild individuell eller gruppundervisning

visat sig nödvändigt. Brist på anslag har emellertid hindrat denna kompletterande

undervisning att bli effektiv i önskvärd utsträckning och studenterna

ha varit hänvisade till dyrbar privatundervisning och det icke alltid

av lämpliga krafter.

Professorerna Gunnarsson, Uppsala, och Falk, Lund, ha båda påyrkat

införandet av assistentbefattningar i slaviska språk. Assistentens uppgift

skulle framför allt vara att efter professorns direktiv handleda de^ studerande

individuellt eller i grupper i de mera elementära delarna av språkundervisningen.

Innehavarna av dylika assistentbefattningar böra enligt ämnesrepresentanten

i Uppsala äga licentiatkompetens i ryska. Den nuvarande stora tillströmningen

av studerande i ämnet kräver ett betydande mått av elementär

undervisning för att frånvaron av i andra ämnen vanliga studentkunskaper

skall kunna kompenseras. Under senaste året har vid Uppsala universitet

en infödd ryska mot tillfälliga anslag meddelat enskild gruppundervisning i

ryska med lägst 32 timmar per vecka. Trots detta stora timantal har endast

en mindre del av de studerande kunnat beredas tillfälle att åtnjuta denna

undervisning. Behovet av undervisning av denna art är icke mindre vid

Lunds universitet. På grund av dessa omständigheter finner beredningen det

av behovet påkallat, att vid vartdera universitetet inrättas minst två förste

assistentbefattningar.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har föreslagit en förste amanuensbefattning

för slaviska seminariet vid detta universitet. Beredningen förordar

inrättandet härav och förutser, att även för Lunds universitet en motsvarande

befattning framdeles kommer att bli behövlig.

Universitetsberedningens förslag tillstyrkes av de humanistiska sektionerna

i Uppsala och Lund ävensom av Sveriges docentförbund och styrelsen för

Sveriges förenade studentkårer.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

158 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Kanslern tillstyrker förslaget utom beträffande amanuenstjänsten vid seminariet

för slaviska språk i Uppsala, vilken enligt kanslerns mening bör utbytas

mot en andre amanuenstjänst med hänsyn till att för seminarier av motsvarande

storlek avsetts en tjänst av sistnämnda slag.

Intresset för slaviska språk vid våra universitet har under senare år varit i

ständigt stigande och medfört, att tillströmningen av studenter, som vilja

ägna sig åt dessa ämnen, numera nått en betydande omfattning. Särskilt har

studiet av ryska språket härvid tilldragit sig starkt intresse. Trots denna

utveckling ha — frånsett inrättandet i sistnämnda ämne av ett lektorat vid

Uppsala universitet och en befattning som biträdande lärare vid Lunds universitet

— lärarbefattningarna i de slaviska språken icke nämnvärt utökats.

Detta har medfört en betydande arbetsbörda för de begränsade lärarkrafter,

som för närvarande stå till buds. Det framstår därför enligt min mening som

angeläget att åtgärder nu vidtagas för en förstärkning av universitetens resurser

i detta hänseende.

De av universitetsberedningen härutinnan framförda förslagen kan jag i

huvudsak biträda. Jag förordar sålunda inrättande av ett lektorat i ryska

språket och litteraturen jämväl vid Lunds universitet i stället för den förenämnda

befattningen som biträdande lärare, varvid sålunda det med sistnämnda

befattning förenade arvodet å 6 000 kronor bortfaller. Vidare ansluter

jag mig till förslaget om inrättande av två lektorat, varav ett i polska

och ett i tjeckiska språket och litteraturen, vid vartdera, universitetet. Likaså

tillstyrker jag inrättandet av två befattningar som förste assistent i slaviska

språk vid vartdera universitetet. I likhet med kanslern anser jag däremot

storleken av seminariet i slaviska språk i Uppsala, för vilket beredningen

föreslagit en förste amanuensbefattning, icke motivera högre tjänst än en

befattning som andre amanuens. Jag tillstyrker alltså inrättandet av en befattning

av sistnämnda slag. Samtliga av mig här förordade nya befattningar

torde böra inrättas från och med nästa budgetår.

Undervisning i serbiska, bulgariska och andra slaviska språk, för vilka

sålunda icke lektorat avses, torde böra ombesörjas av särskilda lärare med

ersättning i form av arvode. Till bestridande av kostnaderna härför förordar

jag i enlighet med beredningens förslag, att ett belopp av 3 000 kronor för

nästa budgetår ställes till vartdera universitetets förfogande. För ändamålet

erforderliga medel torde böra anvisas under den i vederbörande avlöningsstat

under avdelning I. Professorer och lärare m. fl. uppförda anslagsposten till

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Klassiska språk.

De klassiska språken företrädas för närvarande — trots lärostolarnas något

skiftande benämning — av två ordinarie professurer vid vartdera universitetet.

Ifrågavarande professurer äro vid Uppsala universitet benämnda profes
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sur i »latinska språket och litteraturen» samt professur i »grekiska språket

och litteraturen», vid Lunds universitet benämnas de professur i »romersk

vältalighet och poesi» samt professur i »grekiska språket och litteraturen».

En professur i medeltidslatin har påyrkats av professorn vid Uppsala universitet

J. Svennung och professorn vid Lunds universitet B. Axelson ävensom

av studentrepresentanterna i Uppsala.

Beredningen framhåller, att området för en professur i medeltidslatin skulle

utgöra ett väldigt språk- och litteraturområde, sträckande sig över en tidrymd

av nära ettusen år (cirka 600 e. Kr. till cirka 1500), som vore mycket

otillräckligt känt och vars utforskande vore av den största betydelse även

för ämnen som historia, kyrkohistoria, litteratur- och lärdomshistoria samt

romanska språk. Synnerligen viktiga insatser på området hade redan gjorts

av unga svenska forskare. Ytterligare forskningar påginge och över huvud

taget vore intresset för medeltidslatinet tydligt i stigande såväl i Sverige

som i andra länder.

Beredningen föreslår därför, att en professur i medeltidslatin inrättas vid

något av universiteten, förslagsvis i Uppsala.

Vidare föreslår beredningen, att en andre amanuensbefattning inrättas vid

vartdera av de klassiska seminariebiblioteken i Uppsala och Lund.

I avgivna remissyttranden tillstyrka de humanistiska sektionerna i Uppsala

och Lund beredningens förslag.

Kanslern anför:

Det hade synts mig tveksamt huruvida de skäl, som anförts för beredningens

förslag om inrättande av en professur i medeltidslatin, förslagsvis vid

Uppsala universitet, kunna anses fullt bärande. Då detta ämne emellertid

utgör en värdefull hjälpvetenskap till ämnet historia har jag icke vekt motsätta

mig beredningens och ämnesrepresentanternas uttalade önskemål i denna

fråga.

Visserligen torde den medeltidslatinska filologien utgöra ett viktigt forskningsområde

och en betydelsefull hjälpvetenskap för ett flertal därtill

angränsande discipliner, men i likhet med kanslern ställer jag mig tveksam

till förslaget om inrättande av en ordinarie professur inom ifrågavarande

ämnesområde. Jag är därför icke beredd att förorda det av beredningen härom

framlagda förslaget. Det må emellertid framhållas, att därest en särskilt

framstående forskare skulle komma att stå till buds för en professur i detta

ämne, fråga givetvis kan uppkomma om inrättande av en personlig professur

i ämnet.

Beredningens förslag om inrättande av en befattning som andre amanuens

vid vartdera av de klassiska seminariebiblioteken i Uppsala och Lund har

jag funnit mig böra tillstyrka.

Departe
mentachefen.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 272.

Semitiska språk.

De semitiska språken företrädas för närvarande av en professur vid vartdera

universitetet, i Uppsala benämnd professur i semitiska språk och i Lund

benämnd professur i österländska språk.

Beredningen har föreslagit dels anvisande av ett anslag å 3 000 kronor till

vartdera universitetet för anordnande av undervisning i hebreiska, särskilt

avsedd för teologisk-filosofisk examen, dels inrättande av en befattning som

andre amanuens vid seminariet för semitiska språk i Uppsala. Till stöd för

det förstnämnda förslaget har beredningen i huvudsak anfört, att den elementära

undervisningen i hebreiska för teologisk-filosofisk examen över hövan

belastade professorerna i de fall, då docent i ämnet icke funnes att tillgå härför

såsom fallet för närvarande var i Uppsala och Lund. Det sistnämnda förslaget

åter har beredningen motiverat med att seminariet i semitiska språk

i Uppsala nu skulle komma att erhålla nya lokaler, varigenom behovet av en

amanuensbefattning för skötseln av seminariets bibliotek m. m. aktualiserats.

Hittills hade här avsedda göromål kunnat i viss utsträckning fullgöras av en

studerande mot särskild ersättning, men en dylik anordning vore i fortsättningen

icke tillfyllest.

Humanistiska sektionen i Uppsala tillstyrker beredningens förslag.

Tillstyrkande yttranden ha jämväl avgivits av humanistiska sektionen i

Lund och kanslern, vilka dock beträffande den särskilda undervisningen i

hebreiska uttalat, att denna syntes kräva en så omfattande akademisk erfarenhet,

att vederbörande professorer och docenter icke lämpligen borde frigöras

från densamma. I

I enlighet med mitt ställningstagande i det föregående med avseende å ett

motsvarande förslag beträffande undervisning i teoretisk filosofi har jag icke

heller ansett mig böra tillstyrka beredningens här förevarande förslag om

särskild medelsanvisning för anordnande av undervisning i hebreiska, speciellt

avsedd för den teologisk-filosofiska examen.

Däremot förordar jag beredningens förslag om inrättande från och med

nästa budgetår av en befattning som andre amanuens vid seminariet för semitiska

språk vid Uppsala universitet.

Sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning.

Vid vartdera universitetet finnes en professur i sanskrit med jämförande

indoeuropeisk språkforskning, vilka båda för närvarande äro vakanta. Dessutom

finnes vid Göteborgs högskola en lärostol, benämnd Oscar II:s professur

i jämförande språkforskning med sanskrit.

Hos universitetsberedningen ha krav på en uppdelning av dessa professurer

framförts av de humanistiska sektionerna i Uppsala och Lund.

Beredningen föreslår

att den vakanta professuren i sanskrit med jämförande indo-europeisk

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

språkforskning vid Lunds universitet ledigförklaras såsom en professur i

jämförande språkforskning, särskilt indo-europeisk, samt

att principbeslut fattas om uppdelning av den nuvarande professuren i sanskrit

med jämförande indo-europeisk språkforskning vid Uppsala universitet

i en professur i jämförande språkforskning, särskilt indo-europeisk,

och en professur i indologi.

Beredningen anför bland annat:

De nuvarande lärostolarna i Uppsala och Lund inrättades såsom e. o. professurer

år 1893 för att efter sekelskiftet överföras på ordinarie stat. Redan

tidigare hade man i Uppsala haft en professur i jämförande språkforskning,

vars innehavare vid upprättandet av den nya e. o. professuren i sanskrit med

jämförande indoeuropeisk språkforskning övertog professuren i semitiska

språk. Lund ägde sedan 1872 en adjunktur i jämförande språkvetenskap. År

1877 beslöt man att upprätta en e. o. professur i jämförande språkforskning.

Innan denna hann besättas, ändrades emellertid år 1893 dess namn till »sanskrit

med jämförande indoeuropeisk språkforskning». År 1898 erhöll denna

professur sin förste innehavare.

Båda de nuvarande professurerna i sanskrit med jämförande indoeuropeisk

språkforskning ha således framgått ur tidigare lärarbefattningar i jämförande

språkforskning (respektive jämförande språkvetenskap). Professurernas nya

benämning står i samband med den uppfattning man förr hyste om sanskrits

ställning inom den indoeuropeiska språkfamiljen. Detta betraktades om icke

såsom moder till alla andra indoeuropeiska språk så dock som den avgjort

viktigaste och ålderdomligaste medlemmen av denna språkfamilj.

Det har emellertid visat sig, att sanskrit icke kan göra anspråk på någon

särställning inom nämnda språkgrupp. Sanskrit måste betraktas som en filologisk

disciplin, sidoordnad med de övriga filologiska disciplinerna. Redan

år 1897, alltså för snart 50 år sedan, framhöll en av dåtidens ledande komparatister,

professor Karl Brugmann, Leipzig, att det icke längre är möjligt för

en vetenskapsman att samtidigt behärska båda dessa omfattande ämnen.

Konsekvensen av denna utveckling har också dragits på de flesta håll, icke

minst i våra närmaste grannländer. Så äger Köpenhamns universitet en professur

i jämförande språkvetenskap, en i indisk-österländsk filologi och dessutom

en i iransk filologi. Oslo universitet har en lärostol i allmän språkvetenskap,

en i indiska språk och litteratur samt dessutom också eu i keltiska

språk.

Denna jämförelse torde göra klart, att den nuvarande ordningen på detta

område i vårt land blivit föråldrad och otillfredsställande.

För undervisningens vidkommande är utan tvivel den jämförande språkvetenskapen

det viktigaste av de nu under ifrågavarande professurer fallande

båda ämnena. Vad professurernas namn beträffar, har beredningen övervägt

olika förslag. Vissa skäl kunna anföras till förmån för benämningen »jämförande

och allmän språkvetenskap». Utforskandet av de indoeuropeiska

språkens historia har å ena sidan lett till en vidgad insikt om^ dessa språks

samband med andra språkgrupper, å andra sidan fört till nya frågeställningar

och teorier om språkens allmänna struktur. Da emellertid all jämförande

språkforskning måste söka kontakt med den allmänna språkvetenskapen och

dess resultat, synes det beredningen överflödigt att i vederbörande professurs

namn inflika en påminnelse därom. Ett betonande av den allmänna språkvetenskapen

såsom en väsentlig eller rent av huvudsaklig del därav kan för

11 — Bihang till riksdagens protokoll 19li7. 1 sand. Nr 272.

s. 162 Kontrollera mot PDF

Departeraei.

Ischef en.

162 Kungl. Maj:ts proposition nr ‘272.

övrigt lätt leda till ett försummande av den även för den allmänna språkvetenskapen

oumbärliga förutsättning, som ett grundligt historiskt och jämförande

språkstudium utgör. Det synes därför icke nödvändigt att ändra den

hävdvunna beteckningen »jämförande indoeuropeisk språkforskning». Med

hänsyn till önskvärdheten, att indogermanisten efter förmåga även uppmärksammar

de allmänna forskningsresultaten inom andra språkområden, har

emellertid beredningen inga invändningar att göra mot den benämning som

föreslagits av humanistiska sektionen i Lund, nämligen »jämförande språkforskning,

särskilt indoeuropeisk».

Vid sidan av den jämförande språkforskningen behöver, som redan antytts,

det filologiska studiet av Indiens språk och litteratur en egen företrädare.

Ur allmänt historisk, religionsvetenskaplig, språklig och kulturell synpunkt

är studiet av dessa frågor, som omspänna en tidrymd av omkring 3 000 år,

av största vikt och aktualitet. Det synes därför önskvärt att i vart fall Uppsala

universitet i likhet med systerinstitutionerna i Köpenhamn och Oslo

erhåller en professur i indologi. Som redan påpekats, ha Danmark och Norge

dessutom egna lärostolar i iranska, respektive keltiska språk. Ehuru väl medveten

om dessa discipliners betydelse har beredningen likväl icke ansett sig

böra förorda fasta lärostolar i dessa ämnen. Om särskilda professurer i jämförande

språkforskning inrättas, möter det nämligen intet hinder för innehavare

av dessa att, om de så önska, koncentrera sin forskning till något av

dessa eller andra delområden av det stora indoeuropeiska arbetsfältet, förutsatt

att de tillägnat sig den allmänna överblick och lingvistiska skolning, som

är ett oeftergivligt villkor för varje komparatist.

En allvarlig svårighet för genomförandet av de här föreslagna åtgärderna

utgöres av den för tillfället otillfredsställande tillgången på kompetenta

krafter. Anledningen härtill är att söka dels i den förtidiga bortgången av

icke mindre än tre förtjänta komparatister under de två senaste decennierna,

dels svårigheten för forskare på dessa områden att vid utebliven akademisk

befordran finna sin utkomst på andra banor. Till icke ringa del ligger den

även i de hittillsvarande professurernas dubbla karaktär, vilken verkat så

mycket mera avskräckande, som enighet inte alltid rått om tolkningen av

professurernas egentliga innehåll.

Humanistiska sektionen i Uppsala tillstyrker beredningens förslag, varvid

sektionen förordar, att den ifrågasatta professuren i indologi benämnes professur

i indo-ariska språk och litteraturer, då termen indologi enligt sektionens

mening vore alltför vid.

Humanistiska sektionen i Lund uttalar, att motsvarande uppdelning av

professuren i sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning vore

önskvärd även vid Lunds universitet.

Kanslern tillstyrker beredningens förslag och erinrar därvid om, att den

nuvarande professuren i Uppsala med oförändrad benämning anslagits till

ansökan ledig, varför i den nye innehavarens fullmakt syntes böra intagas

förbehåll om ändrad ämnesomfattning för att möjliggöra en uppdelning framdeles

av professuren i enlighet med beredningens förslag.

Av den förebragta utredningen har jag blivit övertygad om lämpligheten

av att den för närvarande vakanta professuren i sanskrit med jämförande

indoeuropeisk språkforskning vid Lunds universitet ändras till professur i

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

jämförande språkforskning, särskilt indoeuropeisk. Jag tillstyrker alltså beredningens

förslag i denna del.

Däremot är jag icke nu beredd att förorda förslaget om ett principbeslut

rörande uppdelning av professuren i sanskrit med jämförande indoeuropeisk

språkforskning vid Uppsala universitet. Nämnda professur torde sålunda

tills vidare böra bibehållas oförändrad.

Finsk-ugriska språk.

Detta ämnesområde är för närvarande företrätt endast vid Uppsala universitet,

där en professur finnes i finsk-ugriska språk, särskilt lapska och

finska.

Beredningen föreslår

dels inrättande av ett lektorat i finska språket och litteraturen vid vartdera

universitetet ävensom en förste amanuensbefattning vid seminariet för

finsk-ugriska språk vid Uppsala universitet,

dels anvisande av ett anslag å 3 000 kronor till vartdera universitetet för

undervisning i ungerska.

Till stöd härför har beredningen i huvudsak anfört:

Beredningen, som räknar med att framdeles en professur i ämnet kommer

att inrättas jämväl vid Lunds universitet, anser, att för detta universitet

i första hand bör inrättas ett lektorat i finska med huvuduppgift att sörja

för en mera praktiskt inriktad språkundervisning. Denna undervisning bör

även kunna tjäna till grund för de studerande som till äventyrs vilja för professorn

i Uppsala fullfölja sina studier med akademiskt betyg som mål.

Vidare synes det beredningen naturligt, att finskan i likhet med övriga främmande

språk vid Uppsala universitet erhåller ett lektorat. Beredningen förutsätter,

att dessa lektorer skola äga god vetenskaplig kompetens, närmast motsvarande

svensk docentkompetens samt vara även litteraturhistoriskt orienterade.

I enlighet med av professorn i ämnet därom framfört önskemål vill beredningen

vidare förorda inrättandet av en förste amanuensbefattning vid seminariet

i Uppsala för finsk-ugriska språk.

För tillgodoseende av undervisningsbehovet i ungerska synes för närvarande

icke någon särskild lärarbefattning böra inrättas. Däremot torde i enlighet

med ämnesrepresentantens önskan ett kursanslag för detta ändamål

böra ställas till förfogande.

Humanistiska sektionen i Uppsala tillstyrker beredningens förslag.

Humanistiska sektionen i Lund har föreslagit inrättande av ett preceptorat

vid universitetet i finsk-ugriska språk med självständig examensrätt.

Professorn i slaviska språk vid Lunds universitet K.-O. Falk har i ett till

sektionens utlåtande fogat särskilt yttrande förordat principbeslut om inrättande

av en professur i finsk-ugriska språk vid Lunds universitet.

Kanslern tillstyrker inrättande av de båda lektoraten i ämnet men förordar

inrättande av en andre amanuenstjänst vid ifrågavarande seminarium

i stället för den av beredningen föreslagna förste amanuenstjänsten.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

För egen del ansluter jag mig till beredningens förslag om inrättande av

ett lektorat i finska språket vid vartdera universitetet. Jag finner mig vidare

böra förorda inrättande av en amanuensbefattning vid seminariet för finskugriska

språk i Uppsala, därvid jag dock — i likhet med kanslern — anser

en befattning som andre amanuens vara tillfyllest. De av mig sålunda förordade

nya befattningarna torde böra inrättas från och med nästa budgetår.

Vad slutligen angår beredningens förslag om ett anslag å 3 000 kronor till

vartdera universitetet till bestridande av kostnader för undervisning i ungerska

språket, så finner jag det visserligen i och för sig önskvärt, att undervisning

meddelas även i detta till förevarande språkområde hörande ämne. Tills

vidare torde emellertid — i avvaktan på närmare erfarenheter rörande de studerandes

intresse härför — i ämnet ifrågakommande undervisning få bestridas

med anlitande av reservfonder eller andra medel, som av vederbörande

universitet finnas kunna disponeras för ändamålet. Jag är alltså icke för närvarande

beredd förorda någon särskild statlig medelsanvisning för här avsedd

undervisning.

Fonetik samt röst- och talvård.

Vid Uppsala universitet är sedan ett antal år tillbaka undervisning i fonetik

anordnad i form av årligen återkommande kurser under ledning av universitetslektorn

i svenska språket. Sålunda meddelas varje höst en kurs på

omkring 26 timmar för dem, som studera språk, särskilt moderna språk (antalet

deltagare 90—100). Dessutom gives en kurs i språkljudsanalys under

höstterminen (2 timmar i veckan) och en kurs i instrumentell fonetik under

vårterminen (minst 4 timmar i veckan) speciellt för dem som önska avlägga

examen i ämnet fonetik. I de senare kurserna bruka varje termin deltaga

omkring 10 studerande.

Vid Lunds universitet saknas regelbunden undervisning i ämnet. Vid Stockholms

högskola åter förekommer regelbunden undervisning däri. Korta kurser

i fonetik ha även givits vid Göteborgs högskola.

I den undervisningsskyldighet, som åligger lektorn i svenska språket vid

Uppsala universitet, ingår vidare att hålla kurs i röst- och talvård.

En kortare dylik kurs förekommer även vid Lunds universitet.

Beredningen föreslår

att principbeslut fattas om inrättandet av en professur i fonetik vid vartdera

universitetet,

att en förste assistentbefattning i fonetik inrättas vid Uppsala universitet

från och med nästa budgetår,

att ett kursanslag å 4 000 kronor ställes till vartdera universitetets förfogande

för anordnande av undervisning i fonetik, samt

att ett anslag — likaledes å 4 000 kronor — ställes till vartdera universitetets

förfogande för anordnande av undervisning i röst- och talvård.

Till stöd härför har beredningen i huvudsak anfört:

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Möjligheterna till forskning och undervisning i f o n e t i k vid de svenska

lärosätena äro för närvarande ytterligt begränsade. Det otillfredsställande i

att detta för all undervisning i moderna främmande språk, i svenska och i

språkhistoria grundläggande moment på grund av brist på lärarkrafter och

apparatur icke bättre tillgodoses har med skärpa framhållits under beredningens

överläggningar med representanter för språkvetenskapen.

Fonetiken är som särskild vetenskapsgren relativt ung men stadd i snabb

utveckling. I de stora kulturländerna finnas redan på många håll professurer

i ämnet, och i Finland, Danmark och Norge är dess ställning avsevärt mycket

bättre än i Sverige. Danmark t. ex. har två fonetiska laboratorier, och av

dem erhöll det ena under förra delen av det sista kriget omkring 80 000 kronor

för inköp av apparater. Också i Finland finns det två fonetiska institut,

det ena i Jyväskylä, det andra i Helsingfors. Helsingfors universitet har också

en professur i ämnet. Även i Norge äro fonetikens behov bättre tillgodosedda

än i vårt land.

I den tjänstgöring som åligger universitetslektorn i svenska vid Uppsala

universitet (docenten O. Gjerdman) ingår förutom undervisning i svensk

fonetik, uttalsriktighet och välläsning även röst- och tal vård. Enligt

Gjerdmans uppfattning, grundad på elva års erfarenhet, är det oundgängligt,

att momentet om välläsning med röst- och talvård brytes ut ur universitetslektorernas

tjänstgöring och anförtros åt en särskild lärare. Det är inte nog

med att studenterna erhålla vissa kunskaper i röst- och talvårdsfrågor, utan

det gäller framför allt, att — så länge inte lärjungarna i våra folkskolor och

läroverk få kostnadsfri hjälp med fel och brister i rösten och talet — alla

blivande lärare, och framför allt naturligtvis de blivande lärarna i modersmålet,

erhålla kostnadsfri hjälp med bortarbetandet av eventuella uttalsfel.

Vid Uppsala universitet ha enligt docenten Gjerdmans mening ungefär 20 procent

av deltagarna i universitetslektorns kurser sådana uttalsfel, som icke

böra få förekomma hos en lärare, såsom läspning, bristfällig andningsteknik

in. m. Gjerdman har utöver sin ordinarie undervisning ägnat en betydande

tid åt att bistå kursdeltagarna vid borttagandet av dylika uttalsfel. Då man

å ena sidan omöjligen kan räkna med vare sig att kommande universitetslektorer

i svenska äga sådan utbildning, att de förmå hjälpa de studerande

på nämnt sätt, eller att de ha lust att utan vederlag åtaga sig detta extra

arbete, medan man å andra sidan måste anse det synnerligen olämpligt både

att lärare äro behäftade med påfallande uttalsfel och att studerande, som

kanske skulle kunnat bliva utmärkta lärare, hindras därifrån av den anledningen,

att möjlighet att genom universitetens eller högskolornas försorg få

sakkunnig hjälp med bortarbetandet av uttalsfel saknas, så blir behovet av

en lärar befattning i röst- och tal vård uppenbart. Alldenstund röst- och talvården

har många beröringspunkter med fonetiken och de apparater, som den

förra kan behöva taga i bruk, delvis äro desamma som den instrumentella

fonetikens, bör naturligtvis nära kontakt finnas mellan läraren i röst- och talvård,

universitetslektorn i svenska och läraren i fonetik. Behandlingen av

uttalsfel bör vidare icke ske utan samråd med en foniatriskt utbildad halsspecialist.

Av det nu anförda framgår, att såväl forskningen som undervisningen i

fonetik vid de svenska lärosätena befinner sig i ett nödläge, liksom det viktiga

moment i eu lärares utbildning som röst- och talvärden utgör, blivit

föga uppmärksammat. Beredningen anser dessa brister vara synnerligen allvarliga

och finner det diirför vara av vikt, att snabba och effektiva åtgärder

vidtagas till förbättring av förhållandena.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

166 Kungl. Maj:ts proposition nr £72.

Beredningen vill principiellt förorda inrättandet av professurer i fonetik

vid de bägge statsuniversiteten och därvid i första hand i Uppsala, där den

fonetiska forskningen och traditionen varit starkast. Professurerna böra inrättas

så snart kompetenta innehavare kunna påräknas. Vidare bör en förste

assistentbefattning i ämnet inrättas vid Uppsala universitet.

För tillgodoseende av undervisningen i fonetik bör i första hand ett kursanslag

på förslagsvis 4 000 kronor ställas till vartdera universitetets förfogande.

Det synes även beredningen angeläget att tidsenliga fonetiska laboratorier

inrättas vid de bägge statsuniversiteten. Emellertid saknar beredningen för

närvarande möjlighet att närmare taga ställning till dessa laboratoriers utformning,

då primärmaterial om utländska laboratorier icke kunnat införskaffas.

Beredningen hyser förhoppning om att i samband med behandlingen

av de vetenskapliga institutionerna kunna återkomma till frågan.

För tillgodoseendet av kravet på ordnad röst- och talvård för akademiker,

särskilt modersmålslärare, finner beredningen det önskvärt, att röst- och talpedagoger

knytas till universitetsundervisningen. Då för närvarande erfarenhet

saknas om i vilken utsträckning dylik handledning skulle komma att

utnyttjas, anser beredningen det icke påkallat, att särskilda tjänster för ändamålet

inrättas utan vill förorda kurs- eller lektionsanslag för anlitande av fackutbildade

röst- och talpedagoger. Beredningen anser det vidare lämpligt, att

denna nya undervisning blir av försöksnatur och därför tills vidare begränsas

till sin omfattning. I enlighet härmed vill beredningen förorda att till vartdera

statsuniversitetet försöksvis ställes ett anslag för röst- och talvård å

4 000 kronor att utnyttjas efter kanslerns bestämmande.

Humanistiska sektionerna i Uppsala och Lund ävensom kanslern tillstyrka

beredningens förslag.

Skolöverstyrelsen understryker beredningens krav på att undervisning i

röst- och talvård anordnas genom särskilda lärare, speciellt för blivande

modersmålslärare.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är fonetiken eller läran om

språkljuden en tämligen ung vetenskapsgren, som emellertid nu är stadd i

snabb utveckling. Ämnet är också numera företrätt av professurer vid akademiska

lärosäten i ett flertal av de större kulturländerna. Även i våra nordiska

grannländer har behovet av forskning och undervisning på förevarande

område beaktats i väsentligt större utsträckning än i vårt land, där undervisning

i ämnet hittills endast förekommit i mycket begränsad omfattning.

Jag delar beredningens uppfattning, att åtgärder nu böra vidtagas för att

bereda detta ämne en mot dess ökade betydelse svarande ställning vid våra

statsuniversitet. Vad beredningen härutinnan föreslagit har jag därför i huvudsak

ansett mig böra biträda. Jag förordar alltså, att principbeslut fattas om

inrättande av en professur i fonetik vid vartdera universitetet, ävensom att

en befattning som förste assistent i ämnet inrättas vid Uppsala universitet

från och med nästa budgetår. Då det synes böra ankomma å denne befattningshavare

att biträda den nuvarande lektorn i svenska språket med ifrågavarande

undervisning, torde något särskilt kursanslag för ändamålet icke för

nästa budgetår erfordras för sistnämnda universitets vidkommande. Bered
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ningens förslag härom kan jag därför icke tillstyrka. Däremot förordar jag,

att för Lunds universitets del för nästa budgetår till undervisning i fonetik

beräknas en särskild medelsanvisning av 4 000 kronor i enlighet med beredningens

förslag.

Vad härefter angår förslaget om en särskild medelsanvisning för undervisning

vid universiteten i röst- och talvård, så har jag av vad i ärendet anförts

blivit övertygad om angelägenheten av en utökning av den undervisning,

som för närvarande förekommer på detta område. Såsom skolöverstyrelsen

framhållit, är dylik undervisning av stor vikt för blivande lärare, särskilt

modersmålslärare. Tidigare har i annat sammanhang även berörts de blivande

prästernas behov av undervisning i förevarande avseende. I vilken utsträckning

en undervisning av här avsedd art kan komma att utnyttjas av

universitetens studerande kan för närvarande — i avvaktan på närmare erfarenheter

härutinnan — icke med större grad av säkerhet bedömas. Jag tillstyrker

dock beredningens förslag om anvisande av ett belopp av 4 000 kronor

till vartdera universitetet för nästa budgetår för försöksvis anordnade

kurser. Det torde få ankomma å kanslern att meddela närmare bestämmelser

rörande dispositionen av ifrågavarande medel. Härför erforderligt belopp

torde böra anvisas under den i vederbörande avlöningsstat under avdelning

I. Professorer och lärare m. fl. uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Sammanfattning

Vad jag under rubriken »de humanistiska sektionerna» tillstyrkt innebär

sammanfattningsvis följande:

Uppsala universitet.

Nya professurer fr. o. m. den 1 jidi 1947:

1 i geografi genom uppdelning av den nuvarande i en professur i geografi,

särskilt kulturgeografi med ekonomisk geografi samt en i geografi, särskilt

naturgeografi,

1 i litteraturhistoria med poetik,

1 i engelska språket.

Principbeslut om nya professurer framdeles:

1 genom uppdelning av den nuvarande i pedagogik i en professur i psykologi

och en i pedagogik och pedagogisk psykologi,

1 i modem politisk och social historia,

1 i nordisk och jämförande folklivsforskning, särskilt folkloristisk,

1 i nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning i stället för nuvarande personliga

professur i nordisk ortnamnsforskning,

1 i franska språket och litteraturen,

1 i fonetik samt

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

förändring av den nuvarande professuren i engelska språket vid nästa inträffande

ledighet till en professur i engelska språket och engelskspråkig

litteratur.

Övriga förändringar:

1 ordinarie befattning som preceptor i ekonomisk historia,

8 nya universitetslektorer i främmande språk (engelska, spanska, italienska,

holländska, polska, tjeckiska, finska, norska),

7 förste assistenter,

5 förste amanuenser,

8 andre amanuenser,

indragning av tre tredje-amanuensarvoden samt

anvisande av kursanslag å tillhopa 16 000 kronor.

Lunds universitet.

Nya professurer fr. o. m. den 1 juli 1947:

1 i geografi genom uppdelning av den nuvarande i en professur i geografi,

särskilt kulturgeografi med ekonomisk geografi, samt en i geografi, särskilt

naturgeografi,

1 i litteraturhistoria med poetik.

Ändrad benämning på professur fr. o. m. den 1 juli 1947:

professuren i sanskrit med jämförande indo-europeisk språkforskning ändras

till professsur i jämförande språkforskning, särskilt indo-europeisk.

Principbeslut om nya professurer framdeles:

1 genom uppdelning av den nuvarande professuren i pedagogik och psykologi

i en professur i psykologi och en i pedagogik och pedagogisk psykologi,

1 i modern politisk och social historia,

1 i franska språket och litteraturen,

1 i engelska språket och engelskspråkig litteratur,

1 i fonetik.

Övriga förändringar:

1 ordinarie befattning som preceptor i ekonomisk historia,

1 biträdande lärare i engelska,

10 nya universitetslektorer i främmande språk (engelska, spanska, italienska,

holländska, ryska, polska, tjeckiska, finska, danska, norska); indragning

av nuvarande arvode (6 000 kronor) som biträdande lärare i ryska,

6 förste assistenter,

1 andre assistent,

1 förste amanuens,

4 andre amanuenser,

indragning av två arvoden till tredje amanuenser samt

anvisande av kursanslag å tillhopa 20 000 kronor.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £72.

169

2. De matematisk-naturvetenskapliga sektionerna.

Genom beslut av 1946 års riksdag genomfördes avsevärda förbättringar

för de naturvetenskapliga ämnenas vidkommande icke minst genom inrättande

av nya befattningar.

Beredningen framhåller emellertid, att till grund för detta beslut legat

en utredning huvudsakligen rörande forskningens behov. Beredningen

framhåller vidare bland annat:

När universitetsberedningen nu ånyo granskar de naturvetenskapliga

ämnenas personalbehov, har däremot undervisningens krav skjutits

i förgrunden. I många hänseenden, t. ex. beträffande docenter, assistenter

och amanuenser samt i viss mån även beträffande biträdande lärare, innebar

visserligen 1946 års riksdagsbeslut en avsevärd förbättring även för undervisningens

vidkommande. Beredningen har emellertid, sedan den genom

enquétesvar, särskilda framställningar och muntliga överläggningar tagit

del av såväl de akademiska lärarnas som de studerandes synpunkter och

önskemål i dessa frågor, funnit det nödvändigt att för åtskilliga ämnens

del föreslå en ytterligare utökning av personalen för att undervisningen

skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt.

Den följande framställningen utgår från den personaluppsättning, som

förefinnes, när de av 1946 års riksdag beslutade nya tjänsterna och befattningarna

blivit besatta. De olika ämnena behandlas endast i den mån som

en rationell undervisning oundgängligen kräver en förstärkning av den

nuvarande personalstaten.

I det följande upptagas de matematisk-naturvetenskapliga ämnena endast

i den mån förändringar i personalstaten ifrågasättes från och med

nästa budgetår.

Botanik med växtbiologi.

Detta ämne representeras i Uppsala av tre, i Lund av två professurer.

Professuren i växtbiologi i Uppsala har nämligen ingen motsvarighet i

Lund.

Institutionen i Uppsala för fysiologisk botanik.

Förutom professorn finnas en biträdande lärare, en förste assistent, två

förste amanuenser och en tredje amanuens.

Universitetsberedningen föreslår, att ytterligare en befattning som förste

amanuens inrättas. Till stöd härför åberopas behovet av en effektivisering

av kursundervisningen i botanik för lägre examina i syfte att för de studerande

möjliggöra att kunna avlägga tentamina på de behandlade kurserna

omedelbart efter genomgången kurs; härför erfordrades synnerligen

omfattande instruktions- och kontrollarbeten från de vid kurserna biträdande

krafternas sida. Sektionen och kanslern biträda ifrågavarande förslag.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Kungl. Maj ds proposition nr 272.

Institutionen i Uppsala för systematisk botanik.

Förutom professorn i ämnet samt assistent- och amanuenspersonal äro

vid ifrågavarande institution inrättade dels en befattning som museiassistent

i lönegraden A 23, dels ock en för filosofie hedersdoktorn S. Lundell

personlig befattning som museiassistent i lönegraden A 17. Den förra uppflyttades

genom beslut av 1946 års riksdag från A 21 till A 23. Den senare

kom till stånd genom beslut av 1943 års riksdag.

Universitetsberedningen föreslår,

att befattningen i A 23 som museiassistent — liksom motsvarande befattningar

vid institutionen för systematisk botanik i Lund samt vid de zoologiska

institutionerna i Uppsala och Lund — uppflyttas till A 26 under

benämningen förste museiintendent,

att den för S. Lundell personliga befattningen som museiassistent i A 17

uPpflyftas till A 23 under benämningen museiintendent,

samt att en personlig ordinarie laboratorsbefattning inrättas för f. d.

professorn vid universitetet i Riga H. L. Skuja.

Museiassistenterna i A 23. Naturvetenskapliga forskningskommittén

hade i det betänkande, som var föremål för behandling vid

1946 års riksdag, förordat, att ifrågavarande tjänster, som då voro placerade

i A 21, skulle förändras till ordinarie laboratorsbefattningar. Dåvarande

departementschefen och riksdagen anslöto sig emellertid till kanslerns

förslag, att tjänsterna i stället skulle uppflyttas till A 23, vilket ansetts

vara en konsekvens av den från och med budgetåret 1945/46 genomförda,

motsvarande höjning av museiassistenterna vid naturhistoriska riksmuseet.

Prefekterna för de fyra universitetsinstitutioner, vid vilka museiassistenterna

äro anställda, ha i en gemensam skrivelse till universitetsberedningen

hemställt, att beredningen måtte föreslå en sådan reglering av de nuvarande

museiassistenttjänsterna, att deras innehavare under förändring av

tjänstebeteckningen till »museiintendent» bli jämställda med universitetens

laboratorer och observatörer. Härtill anföres bland annat följande.

Universitetens museiassistenter ha en annan och vida mer självständig

karaktär än de lika benämnda tjänstemännen vid naturhistoriska riksmuseet.

Där äro dessa tjänsters innehavare assistenter till en »professor

och avdelningsföreståndare», som har att helt ägna sig åt chefskapet för sin

avdelning av museet. De här ifrågavarande universitetsmuseerna stå däremot

under chefskap av prefekter, vilka som universitetsprofessorer givetvis

i främsta rummet ha att ägna sig åt och svara för vetenskaplig undervisning

och forskning i sitt ämne. Genom det stigande studentantalet och

vetenskapens framåtskridande ha dessa uppgifter kommit att ta allt större

del av professorernas tid i anspråk. Museiassistenten vid ett universitetsmuseum

kommer härigenom att få ett mycket självständigt arbete och en

vida självständigare och mera ansvarsfylld ställning än som kan inläggas i

begreppet assistent. Om en prefekt för ett naturvetenskapligt universitetsmuseum

skall få någon tid över till egen vetenskaplig forskning, blir det

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:is proposition nr 272.

därför ett oeftergivligt krav, att omsorgen om de omfattande och dyrbara

samlingarna, deras förkovran och vetenskapliga bearbetning, helt kan överlåtas

på »museiintendenten». Så synes också vara regel vid utländska universitetsmuseer

av motsvarande storlek.

Den ovan som nödvändig framhållna och till stor del redan genomförda

organisationen av universitetsmuseerna innebär ock att »museiintendenten»

kommer att utöva det närmaste chefskapet över den lägre museipersonalen,

såsom amanuenser, tekniska biträden (»laboratoriebiträden»), vaktmästare

m. fl.

En ofrånkomlig följd av denna »museiintendenternas» självständiga ställning

är att en mycket hög vetenskaplig kompetens måste fordras av dem.

Även om docentkompetens ej hittills varit uttryckligt stadgad, ha dock

museiassistenterna (respektive konservatorerna) sedan gammalt plägat vara

docenter och oftast varit professorskompetenta. Befordran till professur

har också förekommit i åtskilliga fall. Att det sålunda hittills lyckats att

för museerna förvärva högkvalificerade vetenskapsmän som museiassistenter,

kan ej motivera tjänsternas kvarblivande i en löneställning, som på

intet sätt svarar mot innehavarnas kompetens, arbetsuppgifter och ansvar.

Ur den vetenskapliga forskningens och undervisningens synpunkt är det

vidare högeligen önskvärt, att forskare med museiassistenternas höga och

speciella kvalifikationer utnyttjas för akademisk undervisning i större utsträckning

än hittills. Efter frivilligt åtagande — och i några fall mot särskild

ersättning — ha museiassistenter i viss utsträckning meddelat undervisning

i museiteknik. Viss examination, exempelvis i nordisk floristik, har

också i vissa fall överlåtits på museiassistenter. De ha också, ehuru mera

undantagsvis, utnyttjats som ledare av exkursioner och dylikt.

Universitetsberedningen har för egen del anfört:

Beredningen finner mycket starka skäl tala för den föreslagna ombildningen

av de fyra museiassistenttjänsterna vid universiteten. Utöver den

krävande uppgiften att vårda, utöka och vetenskapligt bearbeta de stora

samlingar som universitetsmuseerna förfoga över bör en visserligen ringa

men högt kvalificerad undervisning åläggas dessa befattningshavare. Beredningen

förordar därför, att för tillträde till dessa tjänster fordras docentkompetens.

Beredningen förordar vidare, att befattningshavarna benämnas

förste museiintendenter i likhet med t. ex. förste intendenter vid statens

museer och förste bibliotekarier och liksom dessa placeras i 26 lönegraden.

Den av museiintendenterna meddelade undervisningen torde i första

hand omfatta museiteknik samt floristik respektive faunistik. Denna undervisning,

som i regel icke kan kräva större förarbeten av de med dessa

områden väl förtrogna museiintendenterna, torde i allmänhet icke uppgå

till mer än högst 25 timmar per termin. Den bör anses utgöra en del av

deras tjänstgöringsskyldighet vid institutionen, varför en motsvarande formell

minskning av deras tjänstgöringstid vid museet icke behöver fastställas.

Vederbörande universitetsmyndigheter, kanslern och allmänna lönenämnden

ha biträtt ifrågavarande förslag.

Den personliga befattningen för S. Lundell. Universitetsberedningen

anser ifrågavarande befattning jämlörlig med förutnämnda

museiassistenttjänster i A 23, varför en uppflyttning av befatt
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ningen till A 23 borde vidtagas samtidigt med en uppflyttning av nyssnämnda

tjänster till A 26. I ärendet har framhållits Lundells utomordentliga

kvalifikationer som vetenskapsman samt att han tillhörde världseliten

inom sitt fack, mykologien. Universitetsmyndigheterna och allmänna lönenämnden

ha anslutit sig till förslaget.

Personlig befattning för f. d. professorn H. L.

Sk u j a. Universitetet i Uppsala har i sina petita till 1947 års riksdag

gjort framställning om inrättande av en personlig laboratorsbefattning för

f. d. professorn i botanik vid letthindska universitetet i Riga Heinrichs

Leonards Skuja. Härvid framhålles bland annat:

Sedan oktober 1944 befinner sig Skuja i Sverige och sedan den 28 februari

1945 har han varit verksam vid institutionen för systematisk botanik.

Professor Skuia> som ar född i Majori (Lettland) den 8 september 1892,

är i närvarande stund en av världens främste algologer. Hans vetenskapliga

produktion, som omfattar 34 skrifter och vari bland annat över 200 arter,

17 släkten och flera familjer nybeskrivas, rör sig främst om sötvattensalger.

Flertalet skrifter behandla Lettlands och Estlands algflora. Några arbeten

innehålla mera monografiska bearbetningar av sötvattensrhodofyceer. Hans

kunskaper ha också tagits i anspråk för bearbetning av expeditionsmaterial

från resor i exotiska länder. I manuskript föreligger också en bearbetning

av mikrofloran i lettländska svavelkällor. Av professor Pascher hade Skuja

förvärvats som medarbetare i samlingsverket »Siisswasserflora Mitteleuropas»

med uppgift att bearbeta gruppen Euglenophyta. På grund av

världshändelserna har detta arbete ej kommit till utförande, men Skuja

har hopbragt ett rikt material för bearbetningen.

Vid sin ankomst till Uppsala fick Skuja som arbetsuppgift att ur systematisk

(taxonomisk) synpunkt bearbeta ett omfattande material av konserverade

växtplanktonprov från ett tiotal uppländska sjöar av olika typer,

vilka sjöar äro föremål för ingående fysikalisk-kemiska och ekologiska undersökningar.

Skujas energiska och utomordentligt sakkunniga arbete gav

redan efter ett par månader ytterst värdefulla resultat, och i ännu högre

grad kunde han under tiden april-november 1945 genom studier å levande

material vidga kännedomen om dessa sjöars planktonflora, som nu torde

vara den bäst kända i världen. Utöver det taxonomiska värdet ha hans

resultat stor betydelse för de vid sagda institution pågående undersökningarna

över växtplanktons ekologi och fysiologi och våra sjöars produktionsbiologi

överhuvud.

Det kan utan tvekan betecknas som ett riksintresse, att Skuja här får

fortsätta sina banbrytande undersökningar. Med hans eminenta sakkunskap

och enastående mångsidighet är han i stånd att beskriva algfloran i

svenska sötvatten och bearbeta det rikhaltiga materialet i svenska samlingar

på ett sätt, som utan tvivel komme att väcka största uppmärksamhet

utomlands.

Det är emellertid icke endast på grund av sitt vetenskapliga författarskap

som Skuja skulle vara en ytterst värdefull tillgång för svensk forskning.

De områden, som han behärskar, erbjuda i regel de största svårigheter

för unga forskare, i synnerhet som vi i vårt land för närvarande sakna

en motsvarande expertis inom sötvattensalgologien. Under den tid Skuja

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

vistats i Uppsala, har han redan på ett mycket värdefullt sätt kunnat

biträda andra forskare vid bestämmandet av olika alger. Om han kunde

knytas till universitetet, skulle han i ökad omfattning och på längre sikt

genom handledning av unga forskare i hög grad kunna bidraga till utbildningen

av kvalificerade forskare inom algologiens skilda grenar.

Beredningen finner uppenbart, att det skulle vara av mycket stort värde

för svensk vetenskap om professor Skuja kunde knytas till universitetet

genom inrättande av en personlig laboratorsbefattning.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag, som ej heller föranlett någon

erinran från allmänna lönenämnden.

Institutionen i Lund för sy s tematisk botanik.

Universitetsberedningen föreslår omedelbart inrättande av ett preceptorat

och en befattning som förste assistent vid botaniska trädgården. Som

redan nämnts föreslås därjämte, att museiassistenten i A 23 uppflyttas

till A 26 som förste museiintendent. Till stöd för de nya befattningarnas

inrättande anföres:

I skrivelse till beredningen har institutionsföreståndaren, professorn N.

Heribert Nilsson kraftigt understrukit nödvändigheten av att inrätta en

befattning som biträdande lärare vid botaniska institutionens systematiska

avdelning. Vid denna föreligger följande undervisningskrav:

övningar i organografi........(omkring 70 timmar årligen)

kurs i kryptogami...........( » 90 » » )

» i embryologi...........( » 50 » » )

> i växtpatologi..........(kan f. n. ej hållas på grund

av brist på lärarkrafter).

Dessutom är undervisning nödvändig i växtgeografi, vilket ämnesområde

i Lund ingår i den systematiska botanikprofessurens undervisningsskyldighet

men som hittills endast har kunnat behandlas i form av fältstudier

och exkursioner under en vecka av högsommaren.

Det synes beredningen klart ådagalagt, att den omfattande undervisning,

som redan nu meddelas vid den botaniska institutionens systematiska avdelning,

knappast kan tillfredsställande uppehållas av dess nuvarande lärarkrafter,

bestående av en professor, en docent, en biträdande lärare samt en

förste assistent. Den biträdande lärare i botanik, som tillkommit genom

beslut av 1946 års riksdag, är redan helt bunden för undervisningen i växtfysiologi

och växtanatomi. Medan växtbiologien i Uppsala är företrädd av

en särskild professur och där disponerar en egen institution, saknar

den i Lund en fast representation. Den utökade undervisning i växtbiologi

och växtpatologi, varom även studentrepresentanterna framfört önskemål

till beredningen, kan icke komma till stånd utan en kraftig förstärkning av

lärarkrafterna. Beredningen förordar därför inrättandet av ytterligare en

preceptorsbefattning i botanik, avsedd för undervisningen inom de ämnesområden,

som omfattas av professuren i systematisk botanik vid Lunds

universitet.

Professor Heribert Nilsson har i sin skrivelse till beredningen även framhållit

det stora behovet av en förste assistent för botaniska trädgården.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Han framhåller behovet av både vetenskaplig forskningshjälp och undervisning

i samband med botaniska trädgårdens skötsel, lieredningen finner

de framförda önskemålen synnerligen väl motiverade. Härigenom kan den

nyligen för denna inrättade förste amanuensbefattningen frigöras och i stället

tagas i anspråk för andra uppgifter vid den systematiska avdelningen,

där särskilt det omfattande biblioteket och det nyinrättade laboratoriet

för jord- och vattenanalyser äro i stort behov av arbetskraft.

Kanslern tillstyrker beredningens förslag, varvid dock förutsättes, att den

föreslagna preceptorsbefattningen göres till ordinarie laboratorsbefattning

i växtbiologi.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot att vid institutionen i Uppsala

för fysiologisk botanik inrättas ytterligare en befattning som förste

amanuens.

Den prövning, som i fjol ägnades befattningarna som museiassistenter

vid universitetsmuseerna i botanik och zoologi och som resulterade i en

uppflyttning från A 21 till A 23, avsåg icke frågan om befattningarnas definitiva

inordnande i den akademiska lärar- och forskarorganisationen. Utredning

i detta hänseende har nu framlagts av universitetsberedningen,

vilken föreslagit att befattningarna skola betecknas såsom förste museiintendenter

och placeras i A 26. Ifrågavarande förslag, vilket biträtts av

kanslern och allmänna lönenämnden, anser jag mig kunna tillstyrka. En

konsekvens härav synes böra bli, att den för S. Lundell personliga befattningen

som museiassistent betecknas såsom museiintendent; förslaget om

tjänstens uppflyttning till A 23 anser jag mig kunna godtaga.

F. d. professorn vid universitetet i Riga H. L. Skuja synes vara en synnerligen

högt kvalificerad vetenskapsman, vars fastare anknytning till universitetet

i Uppsala framstår såsom angelägen. Jag biträder därför förslaget,

att för honom inrättas en personlig laboratorsbefattning i botanik.

Befattningens innehavare torde böra i avlönings- och pensionshänseende

likställas med motsvarande ordinarie befattningshavare.

Medan växtbiologien i Uppsala är företrädd av en särskild professur och

förfogar över en egen institution, saknar denna ämnesgren fast representation

i Lund. Ämnet ingår därstädes till största delen i ämnet systematisk

botanik. Ämnets betydelse ur forsknings- och undervisningssynpunkt motiverar

enligt min mening till fullo, att en laboratorsbefattning i växtbiologi

inrättas vid Lunds universitet. Befattningen bör avse särskilt de växtbiologiska

ämnesområden, som nu omfattas av professuren i systematisk

botanik.

Slutligen tillstyrker jag inrättande av en förste assistenttjänst, särskilt

avsedd för botaniska trädgården i Lund.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 272.

175

Fysik.

Genom beslut av 1946 års riksdag inrättades en andra professur i fysik

vid vartdera universitetet. Naturvetenskapliga forskningskommittén, som

framlagt förslag härom, hade samtidigt förordat, att en förste assistentoch

en förste amanuensbefattning skulle knytas till de nya professurerna. I

propositionen 1946: 273 framhöll dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,

att den personal, som erfordrades för biträde åt de blivande professorerna,

icke syntes behöva tillsättas förrän från och med budgetåret

1947/48.

Universitetsberedningen har nu föreslagit, att nämnda assistent- och

amanuensbefattningar måtte inrättas från och med nästa budgetår. Kanslern

tillstyrker detta förslag.

Jag tillstyrker, att i enlighet med universitetsberedningens förslag från

och med nästa budgetår vid vartdera universitetet inrättas ytterligare en

förste assistent- och en förste amanuensbefattning.

Geografi.

I fråga om detta ämne hänvisas till det avsnitt i det föregående, vari de

humanistiska sektionerna behandlats.

Geologi.

Universitetsberedningen föreslår, att en andre assistentbefattning vid

paleontologiska institutionen i Uppsala inrättas från och med nästa budgetår.

Vid nämnda institution finnas för närvarande en befattning som förste

assistent, en som förste amanuens och en som tredje amanuens. Den förstnämnda

är nyinrättad från och med innevarande budgetår. Naturvetenskapliga

forskningskommittén hade förordat inrättande av två befattningar

som förste assistent, men kanslern hade tillstyrkt allenast den ena. I propositionen

1946: 273 förklarade sig departementschefen anse, att tills vidare

endast en förste assistentbefattning borde inrättas å institutionen.

Universitetsberedningen har förklarat sig finna behovet av ytterligare en

assistentbefattning väl styrkt. Sektionen tillstyrker förslaget och föreslår

dessutom inrättande av en laboratur i historisk geologi och paleontologi.

Kanslern ansluter sig till beredningens förslag. I

I likhet med universitetsberedningen och kanslern tillstyrker jag, att från

och med nästa budgetår till paleontologiska institutionen i Uppsala knytes

en befattning som andre assistent.

Departe
mentschefer.

.

Departe
mentschefen.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Kemi.

Ämnet kemi företrädes vid vartdera universitetet av två professurer. I

Uppsala finnas därjämte en professur i fysikalisk kemi och en i biokemi.

Kemiska institutionen i Uppsala.

Förutom professurerna finnas följande vetenskapliga befattningar:

1 laborator i analytisk kemi,

2 förste assistenter,

2 andre assistenter,

5 förste amanuenser,

2 tredje amanuenser.

Universitetsberedningen föreslår, att ett preceptorat i oorganisk och ett

i organisk kemi inrättas omedelbart. Till stöd härför anföres:

Från professorerna A. Fredga, G. Hägg och A. Tiselius samt även från

studentrepresentanterna i Uppsala ha till beredningen framförts starka

önskemål om inrättande av två befattningar som biträdande lärare, en vid

den oorganiska och en vid den organiska avdelningen av kemiska institutionen

i Uppsala. Dessa befattningar skulle möjliggöra en avsevärd intensifiering

och rationalisering av undervisningen i enlighet med de riktlinjer,

som framkommit vid en ämneskonferens mellan kemiprofessorerna (med

närvaro av studentrepresentanter) i Stockholm den 2—4 maj 1946.

Enligt vad beredningen vid särskild överläggning med professorerna

Fredga och Hägg inhämtat, mottager den kemiska institutionen till de

elementära kurserna för närvarande 32 deltagare per läsår. Dessa laboranters

sammanlagda arbetstid vid avdelningarna för oorganisk och organisk

kemi uppgår till omkring 40 000 timmar årligen. För deras handledning

stå vid den oorganiska avdelningen 1 förste assistent och 4 förste amanuenser,

vid den organiska avdelningen 1 förste assistent och 1 förste

amanuens till förfogande. Emedan denna personal icke är tillräcklig, måste

i viss utsträckning även de nyligen tillkomna båda andre assistenterna,

vilka av forskningskommittén avsågos biträda vardera sin professor vid

forskningsarbetet, tagas i anspråk för undervisningen. Professorerna Fredga

och Hägg måste själva ägna omkring 3 timmar per dag alla vardagar utom

lördagar åt kursundervisningen. Denna inkräktar således under nuvarande

förhållanden avsevärt på professors möjligheter att bedriva forskning.

Beredningen finner det klart ådagalagt, att undervisningens behov av

lärarkrafter i kemi vid Uppsala universitet icke blivit tillgodosett genom

1946 års riksdagsbeslut, som innebar nyinrättandet av en andre assistentbefattning

vid den oorganiska avdelningen samt en andre assistent- och

en förste amanuensbefattning vid den organiska avdelningen. För att möjliggöra

den av såväl lärare som studerande önskade effektiviseringen av

kursundervisningen och samtidigt något minska professorernas arbetsbörda

i samband med kurserna, förordar beredningen, att i Uppsala den kemiska

institutionens avdelning för oorganisk kemi samt samma institutions avdelning

för organisk kemi erhålla vardera en preceptor från och med budgetår

1947/48.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen tillstyrker beredningens förslag.

Kanslern förordar, att de föreslagna preceptoraten i oorganisk och

organisk kemi utbytas mot biträdande lärarbefattningar.

Kemiska institutionen i Lund.

Förutom de två professurerna i kemi finnas följande vetenskapliga befattningar:
1

biträdande lärare i fysikalisk kemi,

1 biträdande lärare i analytisk kemi,

2 förste assistenter,

2 andre assistenter,

6 förste amanuenser,

2 tredje amanuenser.

Universitetsberedningen föreslår,

att befattningarna som biträdande lärare förändras till ordinarie laboratorstjänster

i samma ämnen,

samt att två nya befattningar som förste amanuens inrättas, en för vardera

laboratorn.

Till stöd härför anföres:

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet föreslog

i sin skrivelse till naturvetenskapliga forskningskommittén inrättandet av

en professur i fysikalisk kemi vid universitetet. Kommittén ansåg emellertid,

att »ifrågavarande behov tills vidare bör kunna fyllas genom inrättande

av en laboratorstjänst. I en framtid bör dock professur i ämnet inrättas

även vid Lunds universitet.» Dessutom föreslog kommittén inrättande av

en laboratorsbefattning i analytisk kemi, varjämte till vardera laboratorstjänsten

skulle knytas en förste amanuens och ett laboratoriebiträde.

Kanslern förordade emellertid, att i stället för de föreslagna laboratorsbefattningarna

inrättades två befattningar som biträdande lärare, vilket efter

departementschefens anslutning även blev riksdagens beslut.

Professorn i kemi S. Bodforss har med anledning härav framhållit, att

de biträdande lärarbefattningarna i längden bli svåra att besätta. Han

yttrar: »I den stora konkurrensen med läroverkens lektorat kunna vi icke

göra oss gällande; befattningshavarna komma att liksom våra senaste kemidocenter

fortast möjligt söka de varmt eftertraktade lektoraten».

Beredningen finner det sannolikt, att de svårigheter som kunna uppstå

vid besättandet av de hittillsvarande befattningarna som biträdande lärare

i kemi icke skola visa sig föreligga för de av beredningen för Uppsalas

vidkommande föreslagna preeeptorerna. Det föreligger emellertid för Lunds

universitets del andra skäl att omvandla de nyligen inrättade biträdande

lärartjänsterna till laboratorstjänster, vilket i skrivelser till beredningen

framhållits av docentföreningen och amanuensföreningen samt Sveriges

yngre naturvetares förening i Lund. Dessa sammanslutningar betona den

stora disproportionaliteten inom ämnet kemi mellan Uppsala och Lund,

emedan Uppsala universitet för närvarande har fyra professorer och två

laboratorer under det att vid Lunds universitet endast finnas två professorer

och två biträdande lärare i detta ämne. Då behovet av undervisning

och forskning i kemi vid universitetet i Lund är lika stort som vid univer
12

— Bihang till riksdagens protokoll 10^7. 1 sand. Nr 272.

s. 178 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

178 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

sitetet i Uppsala (antalet studerande, som årligen genomgå de elementära

kurserna, är i Lund i genomsnitt 37 mot 32 i Uppsala) och då de alltmer

betydelsefulla ämnesområdena analytisk och fysikalisk kemi böra bli tillfredsställande

representerade även i Lund, förordar beredningen, att vid

sistnämnda universitet de båda nuvarande biträdande lärarbefattningarna

omvandlas till laboratorstjänster i analytisk respektive fysikalisk kemi samt

att till vardera tjänsten knytes en nyinrättad förste amanuensbefattning.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund understryker livligt

beredningens förslag men framhåller därutöver bland annat:

Uppsala har fyra professorer och två laboratorer, medan Lund har endast

två professorer och två biträdande lärare, trots att antalet laboranter i

Lund är väl så högt som i Uppsala. Nu föreslår visserligen beredningen en

förstärkning av lärarkrafterna för Lund på så sätt, att befattningarna

som biträdande lärare omändras till laboratorsbefattningar. Samtidigt föreslås

emellertid för Uppsala två nya preceptorsbefattningar, en i organisk

och en i oorganisk kemi. Sektionen finner det under sådana omständigheter

i hög grad motiverat, att dylika preceptorsbefattningar inrättas även i

Lund, varigenom både forskningen och undervisningen i kemi skulle bli

bättre tillgodosedda och förutsättningarna bli likartade med dem i Uppsala.

Sveriges docentförbund och styrelsen för Sveriges jörenade studentkårer

anse likaledes dylika preceptorsbefattningar erforderliga.

I särskild framställning har professorn i organisk kemi i Lund L. Smith

hemställt, att ämnesområdet för lärarbefattningen i analytisk kemi måtte

ändras till att avse »organisk med analytisk kemi». Framställningen har avstyrkts

av vederbörande universitetsmyndigheter i Lund, som därvid tillika

framhållit behovet av en biträdande lärarbefattning jämväl i organisk kemi,

samt av kanslern.

Centralstyrelsen för Sveriges yngre naturvetares förening framhåller, att

den organiska analytiska kemien för närvarande vore mycket försummad

i vårt land. Behovet av ytterligare biträdande lärarkrafter vore större i

Lund än i Uppsala, där i medeltal 32 studerande de sista 10 åren genomgått

kemikurserna. I Lund vore motsvarande antal 37. År 1947 hade antalet

intagna ökats till 47, vilket vore avsett att bibehållas.

Kanslern tillstyrker bifall till universitetsberedningens förslag.

Det vill synas som om behovet av en ökning av antalet lärarkrafter i

ämnet kemi vore avsevärt i såväl Uppsala som Lund. Vad universitetet i

Upjjsala beträffar, anser jag mig böra ansluta mig till universitetsberedningens

förslag, sådant detsamma närmare preciserats av kanslern, och tillstyrker

följaktligen, att medel anvisas för anställande av en biträdande

lärare i oorganisk och en i organisk kemi. Vad Lunds universitet angår,

kan jag ansluta mig till förslaget om förändring av de i fjol inrättade biträdande

lärarbefattningarna i analytisk respektive fysikalisk kemi till

ordinarie laboratorsbefattningar i samma ämnen samt att antalet förste

amanuenser i samband därmed ökas med två. I remissyttrandena har därutöver

med styrka betonats, att behovet av lärarkrafter därmed icke vore

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tillgodosett. Med beaktande av vad i dessa yttranden anförts förordar jag,

att även för Lunds vidkommande inrättas två biträdande lärartjänster, en

för oorganisk och en för organisk kemi.

Limnologi.

Uppsala.

Ämnet limnologi finnes icke för närvarande representerat vid Uppsala

universitet. Genom donationsmedel har dock ett limnologiskt laboratorium

vid sjön Erken i Roslagen kunnat tagas i bruk.

Professorn i botanik, särskilt fysiologi och anatomi vid Uppsala universitet

E. Melin har i egenskap av inspektor för den donation (Malménska

studiefonden), på grund av vilken Erkenlaboratoriet kommit till stånd,

framhållit bland annat.

Erkenlaboratoriet måste redan i sin nuvarande blygsamma utformning

betraktas som en värdefull tillgång för den limnologiska forskningen. Dess

utvecklingsmöjligheter äro däremot f. n. ytterst begränsade, då under det

närmaste tiotal åren Malménska studiefondens avkastning på grund av

omfattande ombyggnadsarbeten vid Norr Malma gård kommer att vara

reducerad till en obetydlighet. Det är ej heller lyckligt, att ens en liten

station som Erkenlaboratoriet helt saknar föreståndare eller annan befattningshavare,

som direkt ansvarar för dess skötsel och arbetets planläggning.

F. n. handhaves detta av den Malménska stipendiaten efter frivilligt

åtagande.

Även för undervisningen skulle Erkenlaboratoriet redan nu kunna utnyttjas,

om en lärarbefattning i limnologi funnes. I framtiden torde det

bli ännu svårare än hittills för studerande från Uppsala att få deltaga i den

ständigt fulltecknade sommarkurs i limnologi, som ges vid Lunds universitets

laboratorium i Aneboda. Därför är en lärarbefattning i limnologi

vid Uppsala universitet, kombinerad med föreståndarskapet för laboratoriet

vid Erken, ett mycket aktuellt och berättigat önskemål. Sett på något

längre sikt måste man utan tvekan tänka sig en särskild limnologisk

institution i Uppsala, i synnerhet som Erkenlaboratoriet knappast kan

fungera som bas för forskningsarbetet annat än under sommarmånaderna

och ej ens då i större utsträckning kan användas för experimentella arbeten.

Dessutom bör en limnologisk institution i Uppsala av naturliga skäl

vara centrum för undersökningar av även andra sjöar och vattendrag i

mellersta och icke minst i norra Sverige, som i detta hänseende närmast är

att beteckna som outforskat. Inrättandet av en professur i limnologi och

införandet av limnologi som examinationsämne måste förr eller senare bli

ett oavvisligt krav för Uppsala universitet.

Det angelägnaste behovet av undervisning i limnologi torde emellertid

redan under nuvarande förhållanden kunna tillgodoses genom en biträdande

lärare i ämnet. Emedan detta icke är representerat av en professur

och även av andra anledningar skulle visserligen en laboratorsbefattning

vara att föredraga, men i så fall måste frågan om lokaler i Uppsala och

biträdande personal samtidigt lösas. Enär det ännu icke torde vara möjligt

att på en gång realisera ett sådant program, förefaller det lämpligast att

till en början inrätta en befattning för biträdande lärare, som samtidigt

bör fungera som föreståndare för Erkenlaboratoriet. Befattningshavaren

bör åläggas att årligen under terminerna ge en föreläsningsserie över lim
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

180 Kungl. Maj:ts proposition nr %72.

nologiens grunddrag och att i anslutning därtill under sommarferierna leda

en kurs vid Erkenlaboratoriet, främst avsedd att genom praktiska övningar

i limnologiska fält- och analysmetoder ge deltagarna en direkt inblick i

sambandet mellan miljö och organismer i en svensk eutrof insjö.

Den här föreslagna biträdande lärarens behov av assistens torde tills

vidare kunna tillgodoses genom att en av de rörliga tredje amanuensbefattningarna

ställes till hans förfogande. Inrättandet av ordinarie amanuensbefattningar

i limnologi kan därmed ställas på framtiden.

För att tillgodose det omedelbara behovet av undervisning i detta ämne

föreslår beredningen inrättandet av ett preceptorat i limnologi vid Uppsala

universitet.

Kanslern framhåller, att den av beredningen föreslagna preceptorsbefattningen

— med hänsyn till att ämnet limnologi vid Uppsala universitet

icke vore liksom i Lund företrätt av en professur — borde erhålla karaktär

av en ordinarie befattning som laborator.

Lund.

Sedan år 1945 finnes vid universitetet i Lund en ordinarie professur i

limnologi. Två laboratorier stå till förfogande: ett i Lund, inrymt i gamla

kemiska institutionen och i verksamhet året runt, samt ett i Aneboda,

Kronobergs län, vilket är i verksamhet under sommarmånaderna. Förutom

professuren finnes en tjänst som förste assistent, tillkommen 1946, och en

som förste amanuens.

Universitetsberedningen föreslår, att därutöver anvisas medel till en

andre assistent, avsedd främst för laboratoriet i Aneboda. Beredningen

funne det nämligen uppenbart, att den omfattande undervisning, som

under sommarmånaderna bedreves vid laboratoriet i Aneboda, icke kunde

tillfredsställande skötas med tillgång till endast den nuvarande assistenten

och amanuensen, vilkas tjänstgöring i huvudsak måste tagas i anspråk

under terminerna vid institutionen i Lund.

Vederbörande universitetsmyndigheter biträda ifrågavarande förslag.

Ämnet limnologi, d. v. s. studiet av sötvattnets fysikaliska, kemiska och

biologiska förhållanden, har en avsevärd praktisk betydelse, icke minst

med avseende på fiskerinäringen. Jag delar med hänsyn härtill uppfattningen,

att ämnet förtjänar att bli företrätt även vid universitetet i Uppsala.

I likhet med kanslern anser jag mig böra förorda, att en ordinarie

laboratorsbefattning från och med nästa budgetår inrättas vid nämnda

universitet. Jag biträder även förslaget om inrättande vid universitetet i

Lund av en andre assistentbefattning.

Matematik.

Detta ämne är vid vartdera universitetet företrätt av två professorer och

en biträdande lärare. Varje universitet förfogar därjämte över två assistenter

(i Uppsala två förste assistenter, i Lund en förste och en andre assistent),

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

en förste amanuens samt två (i Lund en) tredje amanuens. Universitetsberedningen

föreslår, att vartdera universitetet erhåller ytterligare en biträdande

lärare och en förste amanuens. Beträffande Lund föreslås dessutom

att befattningen som andre assistent ändras till befattning som förste

assistent, varigenom de båda universiteten i detta avseende skulle bli jämställda.

Beredningen framhåller, att önskemål om en biträdande lärarbefattning

utöver den befintliga framförts av samtliga professorer i matematik vid

universiteten. Den begärde befattningshavaren vore främst avsedd för

mera propedeutisk undervisning i bland annat matematisk analys, analytisk

geometri och differentialgeometri. Sålunda hade professorerna vid

Lunds universitet M. Riesz och N. Zeilon anfört bland annat följande.

Vid bedömningen av det behövliga antalet av dessa lärare måste hänsyn

tagas till att under de senare åren elevantalet på den propedeutiska kursen i

matematisk analys stigit därhän att en uppdelning på två parallellavdelningar

måste allvarligt övervägas. (Deltagarantalet är i år över 160. Med

det lägre seminariet inbegripet har den nuvarande biträdande läraren mer

än 180 elever.) Under dessa omständigheter måste det betecknas som nödvändigt

att ytterligare en befattning som biträdande lärare inrättas. — Man

måste vidare räkna med att för framtiden övningarna i det lägre matematiska

seminariet måste uppdelas på minst tre, sannolikt flera, parallellavdelningar.

För att undervisningen skall bli effektiv bör deltagarantalet i varje

seminarieavdelning ej gärna överstiga 30. För detta ändamål och för de

nyssnämnda kurserna anse vi minst 3 undervisningsassistenter och 1 förste

amanuens vara behövliga.

Vidare ha önskemål framförts om ytterligare en amanuensbefattning,

vars innehavare skall ha att svara för kurser i tillämpad matematik (för

biologer, medicinare, nationalekonomer m. fl.).

Beredningen har funnit den påtalade bristen på lärarkrafter i matematik

så uppenbar och allvarlig, att inrättandet av nya lärarbefattningar enligt

dess mening icke kunde uppskjutas. Oavsett den nuvarande starka tillströmningen

av studerande vore en utökning av lärarpersonalen i matematik

nödvändig för att ämnets olika områden i någon mån skulle kunna

tillgodoses vid undervisningen.

Kanslern tillstyrker bifall till ifrågavarande förslag, dock att de nya

— liksom de hittillsvarande — tjänsterna som biträdande lärare icke borde

få karaktär av preceptorat utan av arvodesbefattningar.

Jag ansluter mig till kanslerns förslag och förordar alltså, att vartdera

universitetet erhåller ytterligare en biträdande lärare och en förste amanuens

samt att befattningen som andre assistent i Lund ändras till befattning

som förste assistent.

Departe
mentschefen.

Zoologi.

För ifrågavarande ämne finnas vid universiteten i Uppsala och Lund

för närvarande följande lärarkrafter:

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Uppsala.

Lund.

2 professorer (båda i zoologi),1

3 professorer (en i zoologi, en i

zoologi, särskilt jämförande anatomi

och histologi, en i zoofysiologi),

1 biträdande lärare i zoologi, särskilt

jämförande anatomi och

histologi,

1 (ordinarie) föreståndare för zoologiska

institutionens entomologiska

avdelning,1

1 museiassistent (A 23),

2 förste assistenter,

2 förste amanuenser,

1 museiassistent (A 23)

3 förste assistenter,

3 förste amanuenser,

2 andre amanuser,

4 tredje amanuenser.

2 tredje amanuenser.

Universitetsberedningen föreslår,

att för den år 1946 nyinrättade professuren i zoofysiologi i Uppsala

inrättas en befattning som förste assistent och en som förste amanuens

samt att i Lund inrättas en laboratorstjänst i zoofysiologi jämte en

förste amanuensbefattning.

Beträffande förslaget om uppflyttning av museiassistenterna till förste

museiintendenter i A 26 hänvisas till det föregående.

I fråga om laboratorsbefattningen i zoofysiologi

vid Lunds universitet och den därtill knutna amanuensbefattningen

erinrar beredningen om, att frågan om dessa befattningar varit

föremål för prövning av naturvetenskapliga forskningskommittén, vilken

föreslagit deras inrättande från och med innevarande budgetår. Vid anmälan

i propositionen 1946: 273 av nämnda förslag anförde dåvarande

departementschefen att, då han förordat inrättande av en professur i

ämnet vid Uppsala universitet, syntes det kunna anstå någon tid med förverkligandet

av ifrågavarande förslag, vilket departementschefen i och för

sig funnit förtjänt av allvarligt övervägande.

Hos beredningen ha framställningar gjorts om att beredningen måtte

föreslå förverkligandet av ifrågavarande förslag. Vederbörande professorer

i Lund ha sålunda anfört:

Särskilt vad fysiologien beträffar uppstå stora problem, då denna snabbt

utväxande gren av zoologien kräver, att en specialist helt ägnar sig åt

densamma. Dessutom fordras för förståelsen och handhavandet av fysiologisk

apparatur en fast anställd kraft. Stora svårigheter uppstå nu ofta, då

ideligen nya amanuenskrafter skola uppläras, varvid kontinuiteten kan

äventyras och den professor i zoologi, som bland annat har att sköta denna

del av ämnet, många gånger får sätta till en oproportionerligt stor tid för

underordnade problem. Egentligen krävdes här en ny professur och en till

densamma knuten assistentbefattning. En biträdande lärare i denna viktiga

gren av zoologien är ett conditio sine qua non.

1 Enligt beslut av 1946 års riksdag skall vid tidpunkt, som framdeles bestämmes, inrättas

en professur i entomologi vid Lunds universitet.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsberedningen säger sig ha blivit övertygad om att undervisningen

i zoologi i Lund icke kunde tillfredsställande bedrivas utan ifrågavarande

befattningar. Däremot har beredningen icke upptagit ett förslag

om en biträdande lärare för ämnena jämförande anatomi och histologi.

Kanslern ansluter sig till beredningens förslag.

Beredningen har diskuterat frågan om inrättande av en särskild 1 ä r a rbefattning

i entomologi i Uppsala men icke framlagt

förslag härom. Beredningen anför i detta hänseende:

Universitetsberedningen finner det väl styrkt, att inom zoologien vid

Uppsala universitet särskilt behovet av undervisning i entomologi måste

tillgodoses. Undervisningen inom detta ämnesområde, som utan tvivel är

av största praktiska betydelse, kan emellertid vid Uppsala universitet enligt

vad beredningen inhämtat för närvarande på ett tillfredsställande sätt

meddelas av en entomologiskt inriktad docentstipendiat i zoologi. Beredningen

vill därför för sin del förorda, att frågan om en särskild lärarbefattning

i entomologi vid detta universitet ställes på framtiden.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala hemställer däremot

om inrättande av en preceptorstjänst i entomologi. Sektionen yttrar:

Universitetsberedningen förklarar sig till fullo inse behovet av en särskild

lärarbefattning i entomologi vid Uppsala universitet. Sektionen måste bestämt

vända sig mot beredningens motivering för att ställa denna fråga

på framtiden. Beredningens förslag skola väl avse förbättrade undervisnings-

och forskningsmöjligheter på lång sikt och därför anpassas efter undervisningens

och forskningens behov och ej efter läget för dagen beträffande

tillgängliga krafter. Vad den åsyftade docenten beträffar, har han

genomgått provår och har på grund av sitt mycket höga provårsbetyg

och mycket höga avhandlingsbetyg möjlighet att snart erhålla lektorat,

varför han ej med säkerhet kan påräknas som docentstipendiat under

längre tid. Skulle han lämna universitetet, kan för närvarande ej någon

lämplig ersättare påräknas. Det är av denna orsak angeläget, att en preceptorstjänst

i entomologi omedelbart inrättas.

Kanslern, som i övrigt tillstyrker beredningens förslag, anför:

På av matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Uppsala

framförda skäl finner jag det önskvärt, att en ordinarie laboratorsbefattning

i entomologi omedelbart inrättas därstädes. Ämnet är företrätt

av professur i Lund, men saknar en särskild lärarbefattning i Uppsala.

Centralstyrelsen för Sveriges yngre naturvetares förening föreslår, att

vid zoologiska institutionen i Lund inrättas ett antal befattningar utöver

vad beredningen föreslagit.

I samband med inrättandet i fjol av professuren i zoofysiologi vid Uppsala

universitet förutsattes, att till professuren, sedan den tillsatts, skulle

knytas en befattning som förste assistent och en som förste amanuens. I

enlighet med universitetsberedningens förslag torde sagda befattningar nu

böra komma till stånd.

I likhet med beredningen och kanslern anser jag goda skäl föreligga för

att ämnet zoofysiologi får en fast representation även vid Lunds universitet

Departe
mentschefen.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

och tillstyrker således förslaget om att därstädes från och med nästa budgetår

skall inrättas en laboratorsbefattning i ämnet samt att till befattningen

knytes en tjänst såsom förste amanuens.

Ämnet entomologi har en icke ringa praktisk betydelse och utgör ur

rent vetenskaplig synpunkt ett väl avgränsat forsknings- och undervisningsområde

av stort omfång. Starka skäl tala därför enligt min mening

för att ämnet blir representerat även vid universitetet i Uppsala. Jag anser

mig därför böra ansluta mig till kanslerns förslag om inrättande av en laboratur

i ämnet vid detta universitet.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört tillstyrker jag att befattningarna

som museiassistenter i A 23 vid de zoologiska institutionerna i Uppsala

och Lund förändras till befattningar som förste museiintendenter i A 26.

Sammanfattning.

Vad jag i detta sammanhang förordat i fråga om de matematisk-naturvetenskapliga

sektionerna innebär sammanfattningsvis följande:

Uppsala.

Nya befattningar:

1 laborator i botanik, personlig för H. L. Skuja,

1 laborator i limnologi,

1 laborator i entomologi,

3 biträdande lärare,

2 förste assistenter,

1 andre assistent,

4 förste amanuenser.

Andra förändringar:

2 tjänster som museiassistent i A 23 uppflyttas till A 26 under beteckningen

förste museiintendent,

1 för S. Lundell personlig befattning som museiassistent uppflyttas till

A 23 under beteckningen museiintendent.

Lund.

Nya befattningar:

1 laborator i växtbiologi,

1 laborator i analytisk kemi,

1 laborator i fysikalisk kemi,

1 laborator i zoofysiologi,

1 biträdande lärare,

3 förste assistenter,

5 förste amanuenser.

Andra förändringar:

2 tjänster som museiassistent i A 23 uppflyttas till A 26 under beteckningen

förste museiintendent.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

185

X. Åtgärder för den socialvetenskapliga torskningens

och undervisningens främjande.

Socialvetenskapliga forskningskommittén, vars förut omnämnda betänkande

angående socialvetenskapemas ställning vid universitet och högskolor m. m.

(stat. off. utr. 1946: 74) ligger till grund för den efterföljande framställningen,

har haft följande sammansättning: ledamoten av riksdagens I kammare,

landshövdingen Thorwald Bergquist, ordförande, ledamoten av statens handelskommission,

fil. lic. Mauritz Bonow, rektorn vid socialinstitutet i Stockholm,

docenten vid Stockholms högskola Gunnar Heckscher, professorn vid

universitetet i Lund Helge Nelson, ledamoten av riksdagens II kammare,

professorn vid handelshögskolan i Stockholm Bertil Ohlin, professorn vid universitetet

i Uppsala Torgny Segerstedt, dåvarande docenten vid handelshögskolan

i Stockholm, numera professorn Ingvar Svennilsson, professorn vid

universitetet i Uppsala Herman Wold samt professorn vid Göteborgs högskola

Gustaf Åkerman.

1. Samhällsvetenskapernas ställning

och behov.

Till samhällsvetenskaperna (även benämnda socialvetenskaperna) i vidsträckt

bemärkelse kunna räknas alla de vetenskaper, som helt eller delvis

ha samhället i dess nuvarande eller historiska form till föremål. Till samhällsvetenskaperna

i mer begränsad mening torde man däremot i första hand

räkna endast nationalekonomien och statskunskapen samt statistiken, såsom

traditionellt inriktad främst på sociala massiakttagelser. Även den hittills i

Sverige till den praktiska filosofien anknutna sociologien bör givetvis hänföras

till samhällsvetenskaperna. Nära dessa vetenskaper stå vidare kulturgeografien

samt inom det historiska ämnesområdet särskilt den ekonomiska

historien och den moderna politiska och sociala historien.

Nuläget beträffande antalet professurer i de samhällsvetenskapliga

ämnena är följande.

Vid vartdera statsuniversitetet finnas, om man bortser från geografiprofessurerna,

som ju till stor del täcka ett naturvetenskapligt område, endast

tre samhällsvetenskapliga professurer, nämligen en i nationalekonomi, en i

statistik och en i statskunskap. Av de tre professurerna omfattar den förstnämnda

även ämnet finansrätt. I relation till dessa siffror kan ställas, att

den filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet (i januari 1946) bestod

av fyrtiotre och dess humanistiska sektion av tjugofyra professurer, medan

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungi. Maj:ts proposition nr 272.

Lunds universitets filosofiska fakultet bestod av trettiosju och dess humanistiska

sektion av tjugotre professurer.

Mot de sex förutnämnda samhällsvetenskapliga professurerna vid universiteten

svara åtta professurer vid högskolorna, nämligen vid Stockholms

högskola fyra i nationalekonomi, en i statistik och en i statskunskap, vid

Göteborgs högskola en i nationalekonomi och en i statskunskap. Vid de båda

handelshögskolorna finnas däremot elva samhällsvetenskapliga professurer

eller nästan lika många som vid universiteten och de allmänna högskolorna

tillsammans.

Socialvetenskapliga forskning skommittén anser sig kunna konstatera, att

socialvetenskaperna intaga en alltför undanskymd plats i de akademiska

läroanstalternas organisation. Forsknmgskommittén erinrar emellertid samtidigt

om att samhällsvetenskaplig forskning icke enbart bedrives vid universitet

och högskolor. Omfattande undersökningar på detta område ha verkställts

inom det offentliga utredningsväsendet. Även statliga institutioner leverera

viktigt material för socialvetenskapliga undersökningar och utföra själva

dylika undersökningar. Kommittén nämner härvid särskilt konjunkturinstitutet,

kommerskollegium, socialstyrelsen och statistiska centralbyrån. Av

privata utredningsinstitut, som verkställa undersökningar inom det samhällsvetenskapliga

området, nämner kommittén affärsekonomiska forskningsinstitutet,

bankernas statistiska byrå, detaljhandelns utredningsinstitut, grossistförbundets

utredningsinstitut, industriens utredningsinstitut, kooperativa förbundets

utredningsinstitut, landsorganisationens utredningsavdelning samt

lantbruksförbundets utredningsavdelning.

Efter att ha understrukit socialvetenskapernas starka ställning i åtskilliga

främmande länder framhåller kommittén beträffande socialvetenskapernas

aktuella behov i vårt land bland annat följande.

I fråga om naturvetenskaperna har man brukat skilja mellan grundforskning

och tillämpningsforskning eller målforskning. Även beträffande socialvetenskaperna

kan en liknande skillnad göras, ehuru det också här gäller, att

gränsen mellan de båda olika slagen av forskning ofta är flytande. När man

säger, att den svenska samhällsforskningen hittills varit vanlottad, avses härmed

framför allt den samhällsvetenskapliga grundforskningen, som huvudsakligen

bedrives vid universitet och högskolor. Den samhällsvetenskapliga

målforskningen har däremot i betydande utsträckning kunnat tillgodoses

genom det arbete som utförts inom det offentliga utredningsväsendet, ämbetsverken

och privata utredningsorgan. Den utomordentligt starka expansion,

som under de senaste årtiondena ägt rum inom målforskningens område, har

icke haft någon motsvarighet inom grundforskningens. Denna expansion är

naturlig med hänsyn till att behovet av tillämpningsforskning i det enskilda

fallet alltid kommer att framstå såsom mest aktuellt och trängande. Men

det är också uppenbart, att ett dylikt förhållande på längre sikt är otillfredsställande

och att med det intima samband som råder mellan grundforskning

och målforskning även den sistnämnda forskningen blir lidande härav.

Det har ofta och med rätta framhållits, att kravet på en förstärkning av

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

den socialvetenskapliga forskningen liksom av den socialvetenskapliga undervisningen

och utbildningen är något karakteristiskt för nutiden. En väsentlig

förklaring till detta krav ligger nämligen i själva den samhälleliga utvecklingen.

Området för statens och kommunernas verksamhet har sedan

länge och särskilt under de senaste decennierna befunnit sig i snabb tillväxt.

Det allmänna liar pålagts en rad uppgifter som tidigare varit okända. Samtidigt

ha de privata organisationerna kommit att erhålla en allt större betydelse.

De många frivilliga sammanslutningarna med ekonomiska och ideella

syften utgöra numer ett utomordentligt viktigt led i samhällsbyggnaden.

Tydligt är emellertid, att dessa förändringar icke enbart äro ett resultat av

att nya uppfattningar trängt igenom på det politiska och ideologiska planet.

En grundläggande betingelse har även legat i det materiella framåtskridandet.

De industriella produktionsformernas utbredning, kommunikationsmedlens

förbättring, med ett ord de tekniska framstegen ha gjort människorna mer

beroende av varandra och bringat dem närmare samman. Hela denna utveckling,

som lett till en utvidgning av den samhälleliga sfären och en intensifiering

av de samhälleliga relationerna, utgör det mest påtagliga motiv för ett

ökat samhällsvetenskapligt intresse. Med tanke på den roll som den tekniskt

naturvetenskapliga forskningen härvid spelat, skulle det kunna sägas, att

just naturvetenskapernas kraftiga expansion kommit att aktualisera kraven

på en förstärkt samhällsvetenskaplig forskning.

Det moderna samhället har sålunda ett uppenbart behov av socialvetenskaplig

forskning. Den komplicerade strukturen hos detta samhälle medför,

att de åtgärder av ekonomisk och social innebörd som vidtagas såväl av staten

och kommunen som av enskilda företag och organisationer böra bygga

på ingående undersökningar. Stora anspråk på en socialvetenskaplig specialutbildning

måste ställas på de i allmän och privat tjänst anställda, vilka ha

att handlägga dylika frågor.

Framhållas bör slutligen det nära sambandet mellan det demokratiska styrelsesättet

och samhällsvetenskapen. Det är icke någon tillfällighet, att denna

vetenskap nått sin rikaste utveckling i två av de äldsta demokratiska och

konstitutionella länderna, England och Förenta staterna. Å ena sidan är ett

dylikt styrelseskick en nödvändig förutsättning för en fri samhällsvetenskaplig

forskning. Inom intet annat vetenskapsområde bli konsekvenserna av den

politiska diktaturen lika förödande som här. Å andra sidan utgör samhällskunskapen

en viktig integrerande del i själva den demokratiska samhällsordningen.

För att den fria debatten skall bli av värde, fordras att de deltagande

besitta en dylik kunskap. Utbredandet av samhällskunskapen ingår som ett

led i förverkligandet av folkstyrelsens principer.

Remissyttrande n.

Samtliga akademiska remissinstanser ansluta sig till forskningskommitténs

allmänna motiveringar för en upprustning av social vetenskaperna. Även i

Övriga remissyttranden har behovet av en utbyggnad av samhällsvetenskaperna

vid våra universitet och högskolor understrukits. Den socialvetenskapliga

forskningens betydelse med hänsyn till det praktiska samhällsarbetets

behov har likaledes omvittnats. Socialstyrelsen framhåller sålunda, att den

socialvetenskapliga forskningen är ägnad att öppna perspektiv och giva riktlinjer

åt det praktiska arbetet från vilket forskningen också i stor utsträck
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

ning hämtar sitt undersökningsmaterial. Liknande synpunkter ha framförts

av statistiska centralbyrån och kommerskollegium. Statens arbetsmarknadskommission

understryker särskilt behovet av samarbete mellan förvaltningen

och den vetenskapliga forskningen och framhåller, att åtskilliga av de ärenden

kommissionen har att handlägga — såsom frågor om industriens lokalisering,

prognoser beträffande tillgången på arbetskraft, socialpolitiska frågor,

investeringsfrågor och frågor i samband med utarbetande av yrkesbeskrivningar

— stå i ett nära samband med vetenskapliga frågeställningar inom

statistik, kulturgeografi, nationalekonomi och sociologi.

Industriförbundet, tjänstemännens centralorganisation och landsorganisationen

ansluta sig till kommitténs uppfattning beträffande betydelsen av

en vidgad socialvetenskaplig forskning och undervisning samt av en förstärkning

av socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor.

Landsorganisationen anför vidare:

Socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag till utbyggnad av den

socialvetenskapliga undervisningen medför en merkostnad av 120 000 kronor

årligen för Uppsala och av drygt 100 000 kronor för Lund. Motsvarande anslagsökningar

för undervisning i övriga humanistiska ämnen bli enligt universitetsberedningens

förslag 454 000 respektive 380 000 kronor.

Jämförelsen ger vid handen, att utbyggnadsprogrammet för de socialvetenskapliga

ämnena är tämligen moderat. Anledningen härtill utgöres i främsta

rummet av omöjligheten att omedelbart besätta nyinrättade lärarbefattningar

med kompetenta forskare. Landsorganisationen vill starkt understryka kommitténs

uppfattning, att det framlagda programmet är att betrakta som en

första etapp på vägen mot fortsatt utbyggnad av den akademiska undervisningen

i samhällsvetenskapliga ämnen. Inte minst vid en jämförelse med

socialvetenskapernas starka ställning i ett stort antal andra länder framstår

den socialvetenskapliga undervisningen vid svenska läroanstalter som avsevärt

underrepresenterad jämväl efter förslagens genomförande. Det kan här

sålunda nämnas, att Holland förfogar över 80 professorer i samhällsvetenskapliga

ämnen mot för närvarande 24 i Sverige.

Bristen på kvalificerade forskare inom vissa socialvetenskaper

har av såväl kommittén som flera remissinstanser angivits som

ett hinder i vägen för en i och för sig önskvärd omedelbar utbyggnad av socialvetenskapernas

organisation.

19.jo års universitetsberedning anför:

Beredningen finner den av forskningskommittén företagna utredningen äga

synnerligen stort värde. Det är enligt beredningens mening otvivelaktigt, att

socialvetenskaperna vid Sveriges universitet och högskolor äro i behov av

kraftigt understöd saväl i form av ökat antal lärarbefattningar som av stipendier

för högre studier, förbättrade institutioner, forskningsanslag och vissa

organisatoriska åtgärder. Beredningen finner de av forskningskommittén

framförda förslagen väl ägnade att förbättra socialvetenskapernas ställning i

här berörda avseenden. Den vill emellertid i anslutning till sina tidigare yttranden

framhålla., att beträffande befattningar inom dessa vetenskaper liksom

beträffande varje utbyggnad av universitetsorganisationen dels ett korttids
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

perspektiv och dels ett långtidsperspektiv måste anläggas. En alltför plötslig

utvidgning av den akademiska lärarstaben i ett eller flera ämnen kan medföra

en sänkning av undervisningens kvalitet, om man tvingas anlita lärare

med knapp kompetens. Även forskningen blir lidande, om de akademiska

befattningarna vid en plötslig konjunktur besättas med alla tillfälligt förefintliga

aspiranter i stället för med de bästa krafterna inom den aktiva forskargenerationen.

Beredningen vill därför förorda, att inom sådana ämnen, där

tillgången på forskare med högre kompetens är knapp, icke flera befattningar

omedelbart uppföras på universitetens och högskolornas stat än att de kunna

bli väl besatta, medan ledigförklarandet av de övriga får anstå, tills man kan

vänta sökande med god kompetens. Beträffande dessa sistnämnda befattningar

bör emellertid principbeslut fattas om deras inrättande. Det bör framhållas,

att en viss knapphet på produktiva vetenskapsmän kan konstateras inom

några socialvetenskaper på grund av att statens ämbetsverk och utredningar,

de stora organisationerna och det enskilda, näringslivet lägga beslag på yngre

forskare genom att erbjuda dem förmånligare ekonomiska villkor än en fortsatt

vetenskaplig bana kan innebära. För att i samhällets intresse denna

konkurrens i nödig utsträckning skall kunna neutraliseras, kräves. i första

hand ett tillräckligt antal stipendier för högre vetenskapliga studier inom

dessa ämnen.

Universitetskanslern framhåller i stort sett samma synpunkter och understryker,

att svårigheter komma att uppstå på grund av att lämpliga aspiranter

till vissa tjänster för närvarande icke torde stå till buds och att man

därför måste räkna med ett vikariesystem i en utsträckning, som måhända

kan ingiva vissa betänkligheter.

Statskontoret avvisar tanken på ett omedelbart genomförande i full utsträckning

av socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag. Statskontoret

anför bland annat.

När de sakkunniga framlagt förslag rörande en förstärkning av socialvetenskapernas

personella resurser, ha de vid punkt efter punkt nödgats konstatera,

att bristen på kvalificerade forskare lagt hinder i vägen för en i och för

sig önskvärd omedelbar utbyggnad av socialvetenskapernas organisation.

Kostnaderna för de förslag, vilka äro avsedda att redan nu genomföras,

uppgå — inklusive engångsanslag av 95 000 kronor — icke desto mindre

till ett så betydande belopp som en och en halv miljon kronor, i vilket belopp

rörliga tilläggsförmåner icke inräknats. Det är givet, att dessa förslag

böra prövas under hänsynstagande såväl till andra frågor om ökade anslag

till universitet och högskolor som till det allmänna budgetära läget. Statskontoret

får i detta ämne hänvisa till vad ämbetsverket anfört angående

organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning. Det förefaller

ämbetsverket icke möjligt att föreliggande förslag omedelbart realiseras

i full utsträckning.

Jag delar socialvetenskapliga forskningskommitténs uppfattning, att en

upprustning av samhällsvetenskaperna i vårt land är en angeliigcn uppgift.

Det synes mig uppenbart, att socialvctcnskapernas resurser såväl i fråga om

forskar- och lärarbefattningar som i fråga om anslag till biträdespersonal och

materiel in. m. varit otillräckliga.

Departe
mentschefen.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka social vetenskapernas

stora betydelse för den samhälleliga verksamheten på olika områden. Med

samhällsverksamhetens expansion till nya arbetsfält kommer detta förhållande

att ytterligare markeras. Behovet av samhällsvetenskaplig expertis för

utredningar i synnerhet på det ekonomiska, statistiska och sociala området

är redan nu svårt att tillgodose, och därest åtgärder icke vidtagas för att öka

den socialvetenskapliga utbildningen, torde svårigheter av olika slag lätt

kunna uppstå.

Socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag till åtgärder för en utbyggnad

av samhällsvetenskapernas resurser synes mig i det stora hela väl

avvägt och ägnat att läggas till grund för omedelbara beslut. Av skäl, som

jag inledningsvis berört, nödgas jag dock i detta sammanhang inskränka mina

förslag till att avse de statliga universiteten medan de enskilda högskolorna

åtminstone för närvarande få lämnas åsido. I ett avseende är jag dock beredd

att göra undantag härifrån. Det synes mig nämligen nödvändigt att

redan nu förorda vissa statliga åtgärder med syfte att förbättra yngre obefordrade

samhällsvetenskapliga forskares möjligheter att fortsätta påbörjade

insatser på detta område, även om de äro knutna till Stockholms eller Göteborgs

högskola, och att över huvud taget främja rekryteringen till de akademiska

befattningarna — nuvarande och nytillkommande — inom ifrågavarande

ämnesområde oavsett högskolornas karaktär av statliga eller enskilda

läroanstalter. Jag syftar härvid på forskningskommitténs förslag om anvisande

av medel till ett antal docentstipendier i vissa samhällsvetenskapliga

ämnen vid de två s. k. fria högskolorna. Jag återkommer härtill i det följande,

då jag ämnar tillstyrka anvisande av statsmedel till vissa socialvetenskapliga

docentstipendier vid envar av Stockholms och Göteborgs högskolor.

2. Föreliggande förslag.

A. Lärarpersonal, kursanslag in. m.

Socialvetenskapliga forskningskommitten har i sitt betänkande under

rubriken »Personalorganisation» behandlat ämnena nationalekonomi, företagsekonomi,

socialpolitik, statistik, statskunskap, geografi, ekonomisk historia,

modern social och politisk historia samt sociologi. Av dessa ämnen har även

19^5 års universitetsberedning behandlat geografi, ekonomisk historia samt

modern social och politisk historia. De sistnämnda ämnena ha redan i det

föregående behandlats i samband med universitetsberedningens förslag.

Även ämnena finansrätt och finansvetenskap ha behandlats av bägge sakkunnigutredningarna.

Då emellertid såväl finansrätten som finansvetenskapen

tillhöra den juridiska fakulteten, ha dessa ämnen behandlats i samband med

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

övriga juridiska discipliner såsom även skett beträffande forskningskommitténs

förslag till anordnande av undervisning i nationalekonomi inom de juridiska

fakulteterna.

a) Nationalekonomi, företagsekonomi och socialpolitik.

Antalet nuvarande befattningar inom ämnena nationalekonomi,

företagsekonomi och socialpolitik samt forskningskommitténs

förslag framgår av följande sammanställning.

Nuvarande personal: Kommitténs förslag:

Uppsala universitet:

Juridiska fakulteten.

Professor i nationalekonomi med finansrätt

(tillhör juridiska och filosofiska fakulteten).

Biträdande lärare i nationalekonomi (tillhör

juridiska och filosofiska fakulteten).

Anslag till kurser i bokföring: 1 200 kr., fondmedel

(för juris och politices studerande).

Filosofiska fakulteten.

En förste amanuens i nationalekonomi.

En e. o. amanuens i nationalekonomi.

Lunds universitet:

Juridiska fakulteten.

Professor i nationalekonomi med finansrätt

(tillhör juridiska och filosofiska fakulteten).

Biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt.

Anslag till kurser i bokföring: 1 800 kr., fondmedel

(för juris och politices studerande).

Filosofiska fakulteten.

En förste amanuens i nationalekonomi.

Professor i nationalekonomi med finansrätt

(tillhör juridiska och filosofiska fakulteten).

Biträdande lärare i nationalekonomi (tillhör

juridiska och filosofiska fakulteten).

Anslag till kurser i bokföring: 3 000 kr., statsmedel

(för juris och politices studerande).

Professor i nationalekonomi.

Två docentstipendier i nationalekonomi.

Biträdande lärare i nationalekonomi.

Biträdande lärare i nationalekonomi och socialpolitik.

En förste amanuens i nationalekonomi.

En andre amanuens i nationalekonomi.

Anslag till kurs i företagsekonomi: 2 400 kr.

(även för vissa juris studerande).

Professor i nationalekonomi med finansrätt

(tillhör juridiska och filosofiska fakulteten).

Biträdande lärare i nationalekonomi (tillhör

juridiska och filosofiska fakulteten).

Anslag till kurser i bokföring: 1 500 kr., statsmedel

(för juris och politices studerande).

Professor i nationalekonomi.

Två docentstipendier i nationalekonomi.

Biträdande lärare i nationalekonomi.

Biträdande lärare i nationalekonomi och socialpolitik.

En förste amanuens i nationalekonomi.

En andre amanuens i nationalekonomi.

Anslag till kurs i företagsekonomi: 2 400 kr.

(även för vissa juris studerande).

Nationalekonomi.

Följande uppgifter angående antalet studerande under

läsåret 1945 — 46 föreligga:

Uppsala: I filosofiska fakulteten första årskursen 30, andra årskursen 20

(två betyg), tredje årskursen 12 (tre betyg). I juridiska fakulteten 125.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts ''proposition nr <272.

Lieentiander 5; doktorander 4. — Antalet studerande till fil. kand. och pol.

mag. torde ha tredubblats under de senaste fyra åren.

Lund: För fil. kand.- och pol. mag.-examina omkring 65, varav 5 torde

inrikta sig för tre betyg, 5 för ett betyg och återstoden för två betyg; 8

lieentiander; 6 doktorander. För jur. kand.-examen omkring 40. — I fråga

om inriktningen på skilda betyg har en förskjutning ägt rum från lägre betyg

i fil. kand. till högre betyg i pol. mag. samt fil. lic.

Stockholm: För fil. kand.- och pol. mag-examina 90 för ett betyg (av

vilka de flesta fortsätta till högre betyg), 70 för två betyg och högst 15 för

tre betyg; lieentiander 8; doktorander 5—8. — Antalet studerande har kraftigt

ökat. — I jur. kand.-examen medtaga de allra flesta ämnet nationalekonomi;

antalet nyinskrivna uppgår numera till omkring 200 årligen.

Göteborg: 6 för tre betyg, 14 för två betyg, 4 för ett betyg, av vilka

nästan samtliga avse fil. kand.-examen; 3 lieentiander; 2 doktorander. — Inga

större förändringar i antalet studerande.

Vid åtskilliga tillfällen ha motioner i riksdagen framförts om en förstärkning

av nationalekonomiens position vid universiteten. Vid 1912 års riksdagmotionerades

sålunda om inrättande av en professur i nationalekonomi inom

filosofiska fakulteten i Uppsala. År 1919 motionerades om inrättande av

professurer i nationalekonomi vid båda universiteten.

I en motion vid 1938 års riksdag väcktes förslag om utredning angående

de socialvetenskapliga studiernas organisation vid statsuniversiteten, varvid

betonades bland annat nödvändigheten att giva nationalekonomien en förstärkt

ställning.

Från de akademiska myndigheterna ha vidare upprepade framställningar

gjorts om inrättande av ytterligare lärarbefattningar vid statsuniversiteten.

Professorn vid Uppsala universitet E. Lindahl har till forskningskommittén

framfört bland annat följande önskemål:

I betraktande av att professorn i nationalekonomi med finansrätt i Uppsala

har att sköta undervisning och examination i två ämnen inom juridiska

fakulteten (varvid han har att förrätta cirka 100 tentamina i varje ämne

årligen) och dessutom att svara för det omfattande ämnet nationalekonomi

inom filosofiska fakulteten, synes det på längre sikt vara oundgängligt, att

den nuvarande professuren uppdelas på minst två professorer. Följande lärarkrafter

behöva omedelbart införas för att tillgodose de mest trängande undervisningsbehoven:

Ytterligare en biträdande lärare med samma löneställning

som den nuvarande; denne borde ha särskild kompetens i någon eller några

av nationalekonomiens speciella delar, företrädesvis i företagsekonomi, enär

på detta område behovet av särskild handledning vid universiteten visat sig

trängande. Ytterligare en förste amanuens, som kan biträda dels med viss

undervisning, dels med rättning av tentamensskrivningar samt med granskning

av seminariearbeten. En andre amanuens, som framför allt från de övriga

lärarna skulle avlyfta en del av de löpande arbetsuppgifterna av administrativt

slag. Vidare förutsättes att de nuvarande lärarna i finansrätt och bokföring,

vilka tills vidare avlönas genom anslag ur universitetets reservfond,

få sin ställning reglerad genom beviljande av reguljära anslag, varvid läraren

i finansrätt bör få ökad undervisningsskyldighet.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272. 193

Professorn vid Lunds universitet J. Åkerman har föreslagit bland annat

följande.

Omedelbart inrättas en ny professur i nationalekonomi, speciellt finansvetenskap;

därvid förändras den nuvarande professuren i nationalekonomi

med finansrätt till professur i nationalekonomi. — Principbeslut bör fattas

om inrättande av professur i nationalekonomi, speciellt socialpolitik. —

Biträdande lärare med om möjligt licentiatkompetens böra finnas i följande

fem ämnen: ekonomisk teori, deskriptiv ekonomi, socialpolitik (intill dess

professur erhållits), företagsekonomi (inklusive bokföring) samt matematik

(gemensam för den samhällsvetenskapliga fakulteten eller sektionen).

Docentföreningarna i Uppsala och Lund framföra likaledes önskemål om

en ny professur i nationalekonomi vid vartdera universitetet. På längre sikt

borde inrättas två nya professurer, varav den ena borde vara praktiskt inriktad

på områden som exempelvis skogs-, jordbruks-, transport-, handelsoch

industriekonomi.

Vidare kräves inrättandet av nya amanuensbefattningar.

Statsvetenskapliga intresseförbundet framhåller likaledes önskvärdheten av

ytterligare en professur i nationalekonomi vid vartdera universitetet och av

en förstärkning av antalet biträdande lärare.

Forskningskommittén framhåller för egen del bland annat följande.

Att nationalekonomiens ställning särskilt vid de svenska statsuniversiteten

på intet vis motsvarar den betydelse som allmänt tillmätts den nationalekonomiska

forskningen och utbildningen står utom varje tvivel. Kontrasten

mellan å ena sidan samhällets erkända behov av forskning och undervisning

inom det nationalekonomiska området och å andra sidan de åtgärder, som

av statsmakterna vidtagits för att tillgodose detta behov, är här påfallande.

Vill man genom jämförelser med utlandet ytterligare belysa nationalekonomiens

svaga ställning vid de svenska universiteten, är det ingalunda nödvändigt

att anföra exempel från de många, i detta avseende utomordentligt

välutrustade engelska och amerikanska universiteten utan det kan vara

tillfyllest med en hänvisning till förhållandena i våra nordiska grannländer.

Vid Köpenhamns universitet finnas sålunda tre professurer i nationalekonomi

— en fjärde professur väntas bli upprättad under år 1947 — tre lektorat i

nationalekonomi, ett lektorat i driftsekonomi samt tre undervisningsassistentbefattningar

i nationalekonomi och statistik. Till Aarhus universitet höra

en professur i nationalekonomi, två professurer i driftsekonomi, en professur

i socialvetenskap och finanspolitik samt en undervisningsassistentbefattning

i samhällsbeskrivning, knuten till professuren i nationalekonomi. Vid Oslo

universitet finnas fyra professurer, en docentur och tre undervisningsstipendiatbefattningar

i socialekonomi. Vad slutligen Finland beträffar kan nämnas,

att till Helsingfors universitet äro knutna tre professurer i nationalekonomi,

en professur i finanslära, en professur i socialpolitik samt ett antal docenturer

inom dessa ämnesområden. Vid Åbo akademi finnes en professur i nationalekonomi

med finansvetenskap.

Från vilken utgångspunkt man än ser på dessa frågor, framstår sålunda

en väsentlig förstärkning av nationalekonomiens ställning vid statsuniversiteten

såsom i hög grad påkallad. Spörsmålet om en arbetsfördelning mellan

läroanstalterna och en specialisering av de olika nationalekonomiska lärarbefattningarna

bör upptagas till slutlig prövning, först när denna grundläggande

utbyggnad kommit till stånd.

13 — Bihang till riksdagens yrotoholl 19I{7. 1 samt. Nr 212.

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Vid en bedömning av nationalekonomiens behov av forskar- och lärartjänster

måste ett par allmänna synpunkter särskilt framhållas. Den ena

gäller ämnets omfattning. Den nationalekonomiska vetenskapen spänner över

ett mycket stort område, den behandlar prisbildningsteori, inklusive kostnads-

och marknadsanalys, arbetsmarknad, kapitalmarknad, penningteori,

konjunkturlära, finansvetenskap, internationell handel, bankväsende, olika

grenar av näringsekonomien, såsom jordbruks- och industriekonomi, transportekonomi,

socialpolitik, doktrinhistoria etc. Uppenbarligen kan icke den

enskilde forskaren behärska mer än en del av dessa olika områden. Det

måste vidare ihågkommas att, då nationalekonomien icke utgör något skolämne

vid gymnasierna, de studerande i regel börja sin utbildning i detta

ämne utan några förkunskaper. Ett stort behov föreligger därför av elementär

undervisning och personlig handledning vid de ekonomiska studierna.

Både med hänsyn till den nödvändiga vetenskapliga specialiseringen och den

grundläggande undervisningen kräver sålunda nationalekonomien ett betydande

antal lärarkrafter.

Nationalekonomiens utbyggnad bör koncentreras till den filosofiska fakulteten.

Enligt vår mening föreligger här ett behov av åtminstone två professurer

vid varje universitet inom detta ämnesområde. Målet bör därför vara,

att i stället för den nuvarande, för den juridiska och filosofiska fakulteten

gemensamma professuren i nationalekonomi med finansrätt skall finnas tre

professurer, nämligen en i finansrätt och finansvetenskap, tillhörande den

juridiska fakulteten, samt två professurer inom det nationalekonomiska

ämnesområdet, tillhörande den filosofiska fakulteten. Då det emellertid, med

hänsyn till bristen på kompetenta sökande, för närvarande icke torde vara

möjligt att besätta samtliga professurer, föreslå vi att omedelbart endast en

professur i nationalekonomi nyinrättas vid vartdera universitetets filosofiska

fakultet — ett förslag som alltså icke går längre än vad som exempelvis

ansågs skäligt redan av 1912 års statsutskott — samt att tills vidare den

befintliga, juridiska och filosofiska fakulteten tillhörande professuren i nationalekonomi

med finansrätt bibehålies. Så snart det sedan blir möjligt att tillsätta

en professur i finansrätt och finansvetenskap, bör den nuvarande professuren

överföras till den filosofiska fakulteten, varvid finansrätten försvinner

från professurens ämnesområde.

Ur såväl forskningens som undervisningens synpunkt erfordras två biträdande

lärartjänster i nationalekonomi vid vartdera universitetet. Den ene

biträdande läraren bör såsom förut nämnts tillhöra både juridiska och filosofiska

fakulteten, den andre endast filosofiska fakulteten. Det synes önskvärt,

att innehavarna av dessa befattningar må äga frihet ej blott att specialisera

sin forskning till ett särskilt område inom nationalekonomien utan även att

förlägga en del av sin undervisning till samma specialområde. Vid båda

universiteten behövas ytterligare för handledning av de studerande, biträde

vid rättande av skriftliga tentamensuppgifter (även i juridiska fakulteten)

m. m. en förste och en andre amanuens i nationalekonomi.

Företagsekonomi.

För närvarande finnas inga fasta lärarbefattningar eller bestämda anslag

för anordnande av undervisning i företagsekonomi.

Docentföreningarna ha i en promemoria till forskningskommittén begärt

inrättande av professurer i företagsekonomi.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Statsvetenskapliga intresseförbundet framhåller bland annat:

Med den utveckling som modern samhällsverksamhet tagit är det nödvändigt

att statstjänstemännen bibringas goda kunskaper i företagsekonomi.

De komma allt oftare i kontakt med reella företagsekonomiska problem, varvid

insikter i ekonomiska redovisningsprinciper, värderingsproblem, balansteknik

etc. synas nödvändiga.. Särskilda lärostolor böra upprättas i företagsekonomi

vid universitet och högskolor, så att företagsekonomien kan ingå

som frivilligt ämne i statsvetenskaplig examen. På grund av svårigheten att

få kompetenta innehavare till dessa lärostolar, borde möjligheten av att inkalla

företagsekonomer från Danmark övervägas.

Forskningskommittén anför:

Både i fråga om politices studerande och dem som bedriva högre finansrättsliga

studier torde ett starkt behov föreligga av att åstadkomma en påbyggnad

och en teoretisk fördjupning av den elementära bokföringsundervisningen.

Att såsom föreslagits av statsvetenskapliga intresseförbundet inrätta

särskilda lärostolar i företagsekonomi och göra detta till ett nytt tillvalsämne

i politices magisterexamina, är emellertid för närvarande knappast

möjligt. Bortsett från ovissheten om de statsvetenskapliga examinas framtida

gestaltning och bristen på tillgängliga lärarkrafter, torde ett förslag om

dylika specialbefattningar komma att i alltför hög grad belasta det allmänna

utbyggnadsprogrammet för nationalekonomien. Däremot bör man redan nu

kunna sörja för att särskild kursundervisning i företagsekonomi anordnas för

ovannämnda kategorier av studerande under ledning av kvalificerade lärare

exempelvis från handelshögskolorna. För detta ändamål bör ett årligt anslag

på 2 400 kronor ställas till vartdera universitetets förfogande. — Skulle någon

av de ordinarie lärarna komma att förlägga sin forskning till det företagsekonomiska

området, bör denne givetvis kunna övertaga undervisningen i företagsekonomi,

varvid kursanslaget i stället skulle kunna användas till att

bestrida kostnaderna för undervisning exempelvis i deskriptiv ekonomi.

Socialpolitik.

För närvarande finnas vid universiteten inga fasta befattningar eller bestämda

anslag för anordnande av undervisning i socialpolitik.

Professorn vid Lunds universitet J. Åkerman har föreslagit inrättande av

en professur i nationalekonomi, särskilt socialpolitik. Önskemål om lärarbefattningar

i socialpolitik ha även framförts av statsvetenskapliga intresseförbundet

och av representanter för de enskilda högskolorna.

Forskningskommittén anför för egen del i huvudsak följande.

Det måste betraktas som en allvarlig brist, att den nuvarande universitetsorganisationen

icke lämnar tillräckligt utrymme för forskning och undervisning

på det socialpolitiska området. Samtidigt som staten och kommunerna

år från år i stegrat tempo utvidga sin socialpolitiska verksamhet och den

sociala omvårdnaden kommit att framstå som en av samhällets väsentligaste

uppgifter, saknas ännu i stor utsträckning de grundläggande betingelserna

för en fortlöpande vetenskaplig bearbetning av dessa spörsmål. Det torde

vara alldeles uppenbart, att ett dylikt förhållande är otillfredsställande och

medför risker både för att de socialpolitiska åtgärderna icke kunna baseras

på tillräckligt ingående undersökningar och för att den samhällsvetenskapliga

forskningens synfält på ett olyckligt sätt begränsas.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. May.ts ''proposition nr 272.

Redan vid 1919 års lagtima riksdag väcktes en motion om inrättande av

professurer i socialpolitik. På grund av ovissheten om ämnets definition och

tvivelsmål rörande dess vetenskapliga karaktär avvisades motionen. Vad

den senare anmärkningen beträffar, synes det numera knappast kunna ifrågasättas,

att icke socialpolitiken lika väl som andra sidor av den samhälleliga

verksamheten kan göras till föremål för vetenskaplig behandling; de uttalade

farhågorna för att denna forskning icke skulle kunna undgå att politiseras

ha icke här större grund än i fråga om många andra delar av socialvetenskapen.

Däremot föreligger otvivelaktigt fortfarande en viss svårighet

att inrangera socialpolitiken bland de vetenskapliga disciplinerna. Detta torde

mindre bero på att man här skulle stöta på oöverstigliga definitionsproblem

iin på att det socialpolitiska området äger anknytning till flera olika

vetenskaper och kräver undersökning från skilda vetenskapliga utgångspunkter.

Åtminstone tre huvudsakliga aspekter kunna anläggas vid en vetenskaplig

behandling av socialpolitikens område, nämligen dels den rättsliga

aspekten, utforskandet av socialrätten enligt juridiska metoder, dels den

nationalekonomiska aspekten, undersökningar av socialpolitikens ekonomiska

imiebörd och verkningar, dels slutligen också en sociologisk och politiskidéhistorisk

aspekt. I alla dessa aspekter ingår dessutom ett komparativt

studium av socialpolitiken i olika länder som ett viktigt led.

Idealet vore att få till stånd en forskning och undervisning på det socialpolitiska

området, som i största utsträckning förenade de skilda aspekterna

til! en gemensam helhet. Detta torde emellertid, åtminstone för närvarande,

vara omöjligt att uppnå. En mer syntetiskt inriktad forskning kan icke åstadkommas,

förrän delområdena grundligare bearbetats. Under sådana förhållanden

synes det bli nödvändigt att framgå efter olika linjer för att främja

socialpolitikens vetenskapliga behandling. Det torde till en början vara i

hög grad önskvärt, att inom de juridiska fakulteterna få till stånd en utvidgad

undervisning och forskning i socialrätt. De av universitetsberedningen

övervägda förslagen om inrättandet av nya professurer i materiell förvaltningsrätt

avse att tjäna detta syfte. Den hittillsvarande förvaltningsrätten

har otvivelaktigt, bland annat på grund av att ämnet ingått i samma professurer

som statsrätten, haft en starkt formell inriktning. Ökade möjligheter

till forskning och undervisning inom den del av socialrätten, som faller inom

arbetsrätten, synas även böra skapas.

Stora delar av socialpolitiken kunna också betraktas som en gren av tilllämpad

nationalekonomi. Med den omfattning den socialpolitiska verksamheten

numera erhållit, har den kommit att få en djupt ingripande betydelse

i den samhälleliga ekonomien. Ett studium av de med socialpolitiken sammanhängande

nationalekonomiska spörsmålen blir under sådana förhållanden

av utomordentlig vikt. För detta ändamål torde en biträdande

lä rarbefattning i nationalekonomi och socialpolitik

böra upprättas vid vartdera universitetet. De

biträdande lärarna skola ge kurser i allmänekonomisk socialpolitik för de

nationalekonomistuderande på lägre stadier, meddela specialundervisning för

studerande på högre stadier samt, när det gäller dessa studerande, biträda

vederbörande professor som rådgivare och medbedömare av uppsatser.

Beträffande den sociologiska och politisk-idéhistoriska aspekten på socialpolitiken

torde man tillsvidare få inskränka sig till att. uttala en förhoppning

om att även den måtte i görligaste mån beaktas vid den juridiska och nationalekonomiska

forskningen på området. Även forskningen inom sådana ämnen

som statskunskap, sociologi och praktisk filosofi kan lämna bidrag härtill.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 21/2.

I ett särskilt yttrande har ledamoten av socialvetenskapliga forskningskommittén,

professorn vid Göteborgs högskola, G. Åkerman beträffande

ämnet socialpolitik framhållit följande:

Från den övriga sociallagstiftningen torde man såsom en särskild enhet

böra avskilja all den lagstiftning, som reglerar förhållandena mellan anställda

och arbetare och deras arbetsgivare. Hit höra sålunda lagarna om arbetsavtal,

kollektivavtal och arbetsdomstol, om arbetarskydd, arbetstid och semester,

om sjömäns och hembiträdens arbetsförhållanden etc. All hithörande

lagstiftning borde hänföras till ett särskilt ämne, arbetsrätt. Detta privaträttsliga

ämne kan i vårt nuvarande samhälle betraktas som så viktigt, att

det — eventuellt i förening med immateriaträtt — borde erhålla åtminstone

en särskild professur vid någon juridisk fakultet, kanske i första hand den

i Lund.

I övrigt omfattar sociallagstiftningen huvudsakligen socialvård och socialförsäkring

i olika former, vissa skilda slag av arbetsmarknadsreglering, tilldelningen

av offentliga byggnadskrediter m. m. Läran om den ifrågavarande

rätten kompletteras på ett naturligt och livgivande sätt genom den allmänna

socialpolitiken, som behandlar de faktiska ekonomiska och övriga verkningarna

av nämnda rättssystem, liksom av budgetpolitiken beträffande offentliga

arbeten och olika slags konsumentstöd. Därtill anknyter sig på ett

naturligt sätt studiet av komparativa utländska förhållanden på området.

Framtidsmålet bör enligt min uppfattning vara att nunämnda socialrätt och

socialpolitik böra förenas till gemensamma professurer. Skälen äro i huvudsak

desamma som i betänkandet sid. 34 utvecklats rörande önskvärdheten att

förena finansrätt och finansvetenskap i gemensamma professurer.

Sådana professurer som förena rättsvetenskapen på ett visst område med

de realekonomiska företeelserna på samma område ställa givetvis rätt allsidiga

krav på sina innehavare. En utbildningsgång, som på ett naturligt sätt

skulle skänka en dylik allsidig orientering, skulle man erhålla genom den

kvalificerade juridisk-socialvetenskapliga examen som förr eller senare och

helst snarast möjligt måste komma till stånd.

Remissyttranden.

De filosofiska fakulteterna i Uppsala och Lund tillstyrka det föreliggande

förslaget. Uppsalafakulteten önskar dessutom ytterligare en tredjeamanuensbefattning

på nationalekonomiska institutionen.

Juridiska fakulteten i Uppsala anför:

Vad den nationalekonomiska professuren angår, måste dess ställning bli

beroende av nationalekonomiens ställning i juris kandidatexamen. Skall detta

ämne fortfarande tillhöra nämnda examen, bör också lärostolen tillhöra den

juridiska fakulteten. Endast därest nationalekonomien kan reduceras till ett

allmänorienterande ämne av rent propedeutisk art bör det kunna ifrågakomma

att överflytta den nationalekonomiska professuren till filosofiska fakulteten

och överlämna ansvaret för undervisningen i nationalekonomi i juridiska

fakulteten åt en biträdande lärare.

Juridiska fakulteten i Lund tillstyrker förslaget men hemställer, att den

i fråga om anslag för kurs i bokföring skall erhålla samma belopp som juri
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

diska fakulteten i Uppsala eller 3 000 kronor, vilket också föreslagits av 1945

års universitetsberedning.

Kanslern tillstyrker inrättandet av en professur i nationalekonomi vid Uppsala

universitet. Kanslern anför vidare.

Beträffande Lunds universitet vill jag ansluta mig till universitetsberedningens

förslag, att en professur inom den juridiska fakulteten i finansrätt

med finansvetenskap omedelbart inrättas. Den nuvarande professuren i nationalekonomi

med finansrätt bör omändras till en professur i enbart nationalekonomi

samt överföras till den filosofiska fakulteten.

Forskningskommittén har föreslagit tre biträdande lärarbefattningar vid

vartdera universitetet, nämligen en i nationalekonomi, tillhörande juridiska

och filosofiska fakulteten samt en i nationalekonomi och en i nationalekonomi

och socialpolitik i filosofiska fakulteten. Då emellertid risk för en icke tillfredsställande

rekrytering föreligger, om alltför många befattningar nyinrättas

på en gång, anser jag mig för närvarande icke kunna förorda inrättandet

vid vartdera universitetet av flera än två av de föreslagna biträdande lärarbefattningarna

(arvodestjänster), nämligen den för juridiska och filosofiska

fakulteterna gemensamma biträdande lärartjänsten i nationalekonomi samt

den i nationalekonomi och socialpolitik.

Det av kommittén föreslagna anslaget till kurser i bokföring synes böra

utgå med samma belopp för Uppsala och Lunds universitet, nämligen med

3 000 kronor.

Sveriges docentförbund och styrelsen för Sveriges förenade studentkårer

biträda i huvudsak forskningskommitténs förslag. Styrelsen för Sveriges

förenade studentkårer framhåller bland annat:

Beträffande sådana ämnen som socialpolitik, socialrätt och liknande vill

styrelsen framhålla vikten av att nämnda ämnen till sin omfattning klart angivas

och begränsas. Härvidlag böra erfarenheterna från socialinstituten, där

undervisning i dylika ämnen i viss utsträckning förekommer, utnyttjas. Först

sedan klarare överblick erhållits över nämnda ämnens omfattning, kan förslag

uppgöras angående erforderliga akademiska lärarbefattningar. Styrelsen

önskar emellertid understryka det stora behovet av forskning och undervisning

inom dessa ämnesområden och vill därför förorda, att särskilda forskningsstipendier

inom detta ämnesområde redan nu inrättas. Möjligheterna

att inrätta professurer vid universiteten och högskolorna böra inom en snar

framtid upptagas till prövning. Styrelsen vill även uttrycka önskvärdheten

av att därvid ett fruktbringande samarbete med socialinstituten, som ha tillgång

till både praktiskt kunniga och vetenskapligt meriterade lärare, kommer

till stånd samt att socialinstituten snarast anknytas till det högskolemässiga

forskningsarbetet.

Beträffande ämnet företagsekonomi anser styrelsen, att lärare med handelshögskoleutbildning

böra fast knytas till universiteten och högskolorna och

givas samma ställning som de nuvarande lektorerna i svenska språket.

Statsvetenskapliga intresseförbundet anför beträffande den föreslagna kursen

i företagsekonomi bland annat följande:

Om man, såsom kommittén föreslår, vill ersätta en kvalificerad utbildning

mot endast en kurs, som dessutom blir av ytterligt begränsad omfattning,

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

kan man endast bibringa de studerande en översiktlig allmänkunskap och icke

en faktisk kompetens, som meriterar för utredningsuppdrag och forskning

inom detta område. Kursen torde komma att få ett värde ungefär motsvarande

t. ex. juris kandidaternas utbildning i nationalekonomi eller de elementära

kurserna i bokföring. Med hänsyn till att den övervägande delen av de

utexaminerade politices magistrarna vinner anställning inom statliga verk och

institutioner, synas de studerande under studietiden böra bibringas företagsekonomiska

insikter av sådan omfattning och fullständighet, att de vid utredningsuppdrag

och i sin övriga tjänsteutövning kunna beakta även företagsekonomiska

synpunkter. Detta blir erforderligt dels med hänsyn till statens

roll av företagare, dels med hänsyn till statens kontrollerande verksamhet,

som knappast behörigt kan handhavas annat än av tjänstemän, förtrogna

med företagsekonomiskt tänkande. Förbundet vill ytterligare framhålla, att

avsikten med den föreslagna utbildningen icke blott är att utbilda tjänstemän

utan även att skapa möjligheter för en differentierad forskning. Bristen

på kompetenta lärarkrafter utgör givetvis ett hinder, men det torde böra

framhållas, att personer med begåvning för och erfarenhet från det företagsekonomiska

området av naturliga skäl inrikta sig på en verksamhet inom

industri och handel, eftersom begärliga befattningar inom den högre undervisningen

icke finnas inrättade eller ställts i utsikt.

Med stöd av det anförda vill därför förbundet hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att redan nu fatta principbeslut om inrättande av professurer

i företagsekonomi förslagsvis senast om fem år, därest av praktiska

skäl dylika professurer icke redan nu kunna besättas.

Landsorganisationen anför bland annat.

Landsorganisationen anser, att det starkt ökade behovet av företagsekonomisk

utbildning genom den föreslagna anordningen inte kan tillgodoses på

ett tillfredsställande sätt. Intresset för företagsekonomiska frågor har blossat

upp inte minst genom avtalet mellan landsorganisationen och svenska arbetsgivareföreningen

om inrättande av företagsnämnder, vidare genom initiativ,

som några fackförbund tagit i syfte att belysa vissa näringsgrenars företagsekonomiska

struktur samt genom ett flertal av staten tillsatta branschutredningar.

Universitetens och högskolornas nuvarande resurser äro helt otillräckliga

för utbildning av det stora antalet forskare i detta ämne som samhället

och enskilda sammanslutningar komma att få behov av. Landsorganisationen

vill sålunda närmast ge sin anslutning till statsvetenskapliga intresseförbundets

förslag i vad gäller inrättandet av ett antal specialprofessurer

i företagsekonomi. I varje fall kan inte kommitténs argument godtagas,

att dylika specialbefattningar i alltför hög grad skulle belasta det allmänna

utbyggnadsprogrammet för nationalekonomien. Inte heller bristen på kompetenta

lärare kan utgöra ett oöverstigligt hinder för en förstärkning av den

företagsekonomiska undervisningen vid åtminstone någon av landets läroanstalter.

Kan professuren inte besättas omedelbart, borde en utländsk företagsekonom

kunna inkallas.

Industriförbundet framhåller bland annat:

I fråga om företagsekonomiens ställning har kommittén förordat viss kursundervisning

vid universiteten i detta ämne för politices studerande och dem

som bedriva högre finansvetenskapliga studier. Samtidigt har kommittén

tagit avstånd från ett från visst håll framfört förslag om inrättande av sär
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

skilda lärostolar i företagsekonomi vid universiteten och att göra detta till

ett nytt tillvalsämne i politices magisterexamina.

Förbundet delax kommitténs ståndpunkt. För denna talar, utom de av

kommittén anförda skälen, jämväl angelägenheten av en klar gränsdragning

mellan fackhögskolorna och universiteten. En sådan gränsdragning ligger ej

minst i de studerandes eget intresse. Fackhögskolorna tillämpa vid intagningarna

en spärr, grundad på betyg och praktisk tjänstgöring. Därest en med

handelshögskolornas examina direkt konkurrerande ämneskombination inrättades

för politices magisterexamen, kan det förväntas, att sådana sökande,

som avvisats från handelshögskolorna på grund av bristande meritering, i

stället skulle eftersträva i stort sett samma formella kompetens genom politices

magisterexamen men samtidigt ha lägre personliga kvalifikationer. En

sådan utveckling måste vara ägnad att ganska snart i alhnänna medvetandet

deklassera ifrågavarande ämneskombination i politices magisterexamen.

Socialstyrelsen anser, att kommitténs förslag beträffande socialpolitiken

och sociallagstiftningen representera ett minimiprogram på detta område.

Departe
mentschefen.

I det föregående har jag föreslagit, att principbeslut fattas om förändring

framdeles av den för juridiska och filosofiska fakulteterna vid Uppsala universitet

gemensamma professuren i nationalekonomi med finansrätt till en

professur i finansrätt med finansvetenskap. Förändringen skulle äga rum

vid den nuvarande innehavarens avgång från professuren.

Vidare har jag förordat, att inom juridiska fakulteten vid Lunds universitet

från och med nästa budgetår inrättas en professur i finansrätt och

finansvetenskap och att därvid den befintliga professuren i nationalekonomi

med finansrätt omändras till en professur i enbart nationalekonomi och överföres

till den filosofiska fakultetens humanistiska sektion.

Därutöver förfoga universiteten i Uppsala och Lund över de i det föregående

omnämnda biträdande lärartjänsterna i nationalekonomi, respektive

nationalekonomi och finansrätt, i Uppsala gemensam för de juridiska och

filosofiska fakulteterna. I det föregående har jag förordat, att denna befattning

vid Uppsala universitet bibehålies oförändrad men att i Lund befattningen

förändras till en biträdande lärarbefattning i enbart nationalekonomi,

likaledes gemensam för den juridiska och filosofiska fakulteten. Jag har

vidare yttrat mig om sambandet mellan ämnena finansrätt, finansvetenskap

och nationalekonomi. I det följande avser jag endast att yttra mig över

socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag till lärarbefattningar och

kursanslag inom den filosofiska fakulteten, till vilken nationalekonomiens

utbyggnad synes böra koncentreras.

Jag delar kommitténs uppfattning, att nationalekonomiens ställning vid

de svenska statsuniversiteten hittills varit alltför svag och icke motsvarat

det starka behovet av nationalekonomisk forskning och undervisning, som

allmänt torde erkännas. De jämförelser med utlandet, som kommittén anställt,

understryka ytterligare nödvändigheten av en avsevärd förstärkning

av nationalekonomiens ställning vid i första hand universiteten. Jag har också,

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

på sätt nyss erinrats, redan i det föregående tillstyrkt åtgärder, varigenom

Lunds universitet skulle i enlighet med forskningskommitténs förslag tillförsäkras

en särskild professur i nationalekonomi inom filosofiska fakulteten.

Även Uppsala universitet torde emellertid böra få tillgång till en enbart för

filosofiska fakulteten avsedd professur i nationalekonomi från och med nästa

budgetår.

Såsom framgår av kommitténs framställning spänner den nationalekonomiska

vetenskapen över ett mycket stort område. Det synes mig därför vara

nödvändigt, att forskarna givas tillfälle till en viss specialisering inom olika

ämnesområden. Även med hänsyn till undervisningens krav torde det vara

önskvärt, att vissa ämnesområden göras till föremål för särskild uppmärksamhet,

ehuru bristen på kvalificerade forskare för närvarande synes omöjliggöra

tillsättandet av vissa befattningar. Jag syftar härvid främst på de ämnesområden,

som företagsekonomien och socialpolitiken representera.

De av statsvetenskapliga intresseförbundet, med instämmande av bland

andra landsorganisationen, framförda önskemålen om särskilda lärostolar i

jöretagsekonomi vid universiteten äro därför enligt min mening värda beaktande.

Det synes nämligen som om företagsekonomiska problem i allt större

utsträckning komma att tilldraga sig såväl statsmakternas som olika

näringsorganisationers intresse. Likväl anser jag mig icke för närvarande

kunna upptaga frågan om särskilda professurer i företagsekonomi till prövning,

innan spörsmålet om de statsvetenskapliga examinas framtida utformning

vunnit sin lösning. Jag inskränker mig därför till att nu förorda, att

medel anvisas till den av forskningskommittén föreslagna kursundervisningen

i företagsekonomi.

Mot vad kommittén anfört och föreslagit beträffande undervisningen i

socialpolitik har jag icke funnit anledning till erinran. Jag förordar sålunda

inrättande av en biträdande lärarbefattning i nationalekonomi och socialpolitik

vid vartdera universitetet.

I likhet med kanslern anser jag mig däremot icke kunna tillstyrka kommitténs

förslag om ytterligare en biträdande lärarbefattning i nationalekonomi

utöver den nyssnämnda samt den för den juridiska och filosofiska fakulteten

gemensamma biträdande lärartjänsten i nationalekonomi. Sasom kanslern

framhåller, torde nämligen risk för en icke tillfredsställande rekrytering

föreligga, om alltför många befattningar nyinrättas på en gång.

Mitt ställningstagande innebär sammanfattningsvis följande. Jag förordar

omedelbart inrättande av en professur i nationalekonomi vid Uppsala universitet.

Motsvarande professur i Lund tillkommer, såsom jag i det föregående

nämnt, genom överflyttning av den nu befintliga professuren i nationalekonomi

med finansrätt från den juridiska till den filosofiska fakulteten, varvid

professurens benämning ändras till enbart nationalekonomi. Jag tillstyrker

vidare inrättande av en biträdande lärarbefattning — tillhörande arvodeskategorien

— i nationalekonomi och socialpolitik vid vartdera universitetet.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. May.ts proposition nr 27%.

I övrigt tillstyrker jag kommitténs förslag, innebärande dels att den nuvarande

oavlönade amanuensbefattningen vid Uppsala universitet ombildas

till en andre amanuensbefattning, dels att en andre amanuensbefattning nyinrättas

vid Lunds universitet.

Till bestridande av kostnaderna för förutnämnda kursundervisning i företagsekonomi

torde i enlighet med kommitténs förslag ett belopp av 2 400

kronor för nästa budgetår böra ställas till vartdera universitetets förfogande.

För ändamålet erforderliga medel torde böra anvisas under vederbörande

arvodesposter i universitetens avlöningsstater.

b) Statistik.

Antalet nuvarande befattningar i ämnet statistik vid universiteten

samt forskningskommitténs förslag framgå av

följande sammanställning:

Nuvarande personal:

Uppsala universitet:

Professor.

En förste amanuens.

En e. o. amanuens.

Lunds universitet:

Professor.

Allmänt docentstipendium.

En förste amanuens.

En andre amanuens.

En tredje amanuens.

En e. o. amanuens.

Kommitténs förslag:

Professor.

Docentstipendium.

Biträdande lärare.

Biträdande lärare (tillhör även lantbrukshögskolan).

En andre assistent.

En förste amanuens.

En andre amanuens.

En tredje amanuens.

Professor.

Docentstipendium.

Biträdande lärare.

En andre assistent.

En förste amanuens.

En förste amanuens.

En andre amanuens.

En tredje amanuens.

Följande uppgifter angående antalet studerande under

läsåret 1945 — 1946 föreligga:

Uppsala: För fil. kand.- och pol. mag.-examina studera 21 tillsvidare för

ett betyg, 16 för två betyg och 5 för tre betyg; licentiander 4; doktorander 2.

— Antalet studerande har starkt ökat efter en tidigare nedgångsperiod.

Lund: för fil. kand.- och pol. mag.-examen studera omkring 30 för ett

betyg, 30 för två betyg och 10 för tre betyg; licentiander 3; doktorander 1.

— Antalet studerande har avsevärt ökat.

Stockholm: Antalet åhörare av föreläsningarna i statistik har under senare

år varit omkring 90 under höstterminerna och 60 under vårterminerna; icke

alla ahörare avse att erhalla betyg i ämnet. Av de studerande inrikta sig omkring

en tredjedel på ett betyg, en sjättedel på tre betyg och resten på två

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

betyg; licentiander 5; doktorander 2. — För kandidat- och magisterexamina

studera omkring 15 ämnet försäkringsmatematik och matematisk statistik,

av vilka alla avse att erhålla två betyg eller mera; licentiander 6; doktorander

2—3.

Professorn vid Uppsala universitet H. Wold har i skrivelse till universitetsberedningen

bland annat framfört följande önskemål:

Då det visat sig att nybörjarna i statistik ha svårt att helt på egen hand

få ett gott grepp om ämnet, har jag under de senaste terminerna sökt arrangera

individuell handledning i de elementära studierna. Varje studiehandledare

står till studenternas förfogande en dag i veckan och ger då råd angående

studierna, besvarar frågor angående stötestenar i kursböcker, föreläsningar,

proseminarier och räkneövningar samt anställer i^ den man studenterna sa

önska förhör över genomgångna delar av kursen. Försöket har slagit väl utJag

anser mig redan kunna draga den slutsatsen, att en effektiv handledning

av dylikt slag skulle kunna nedbringa den genomsnittliga studietiden högst

avsevärt. — Undervisningen är för närvarande koncentrerad på teoretisk statistik,

den del av ämnet som enligt erfarenhet bereder nybörjarna de största

svårigheterna. Härjämte skulle erfordras en föreläsningsserie, en å två timmar

i veckan båda terminerna, över tillämpad statistik och befolkningslära,

med särskilt hänsynstagande till tekniken vid insamlande av statistiskt primärmaterial

och kritik av sådant material. Med beklagande måste konstateras

såsom en allvarlig brist i den nuvarande undervisningen, att denna del av

ämnet måste försummas. Även den högre undervisningen är för närvarande

också otillräcklig. — Statistikprofessurens klyvning har ofta diskuterats, men

frågan är mycket vansklig. Det är sant att ämnet statistik är omfattande,

och att en uppdelning i teoretisk (matematisk) statistik och tillämpad statistik

med befolkningslära i och för sig vore naturlig. Frågan aktualiseras även

därav, att tiden snart torde vara mogen för införande av matematisk statistik

som särskilt examensämne inom matematisk-naturvetenskapliga fakulteten.

En sådan klyvning skulle emellertid medföra risken för ensidighet både hos

lärare och elever, medan det dock är så att en god statistiker maste ha sinne

för både teori och tillämpningar. Klyvningen skulle rent av kunna leda till

en motsatsställning mellan de båda professurerna, särskilt om dessa skulle

komma att tillhöra skilda sektioner eller fakulteter, vilket vore en ytterst

olycklig konsekvens. — För att sköta undervisningen behöver professorn

hjälp av en docent, en biträdande lärare samt två eller fler studiehandledare.

För forskningens bedrivande erfordras dessutom en forskningsassistent.

Professorn vid Lunds universitet C.-E. Quensel har anfört:

Professorn i statistik representerar för närvarande tre sinsemellan rätt fristående

forskningsområden, den teoretiska statistiken (matematisk statistik)

med sannolikhetskalkyl, administrativ statistik (samhällsstatistiken och dess

organisation) samt befolkningsteori med befolkningsförhållanden. En professor

kan icke mer än nödtorftigt behärska samtliga grenar och ej heller bedriva

effektiv undervisning i dem och har svårt att följa med den omfattande

litteraturen i samtliga grenar. Den viktigaste grenen med hänsyn till den

högre undervisningen och forskningen är den teoretiska statistiken. Härför

kräves en professur i teoretisk statistik. Ur undervisningssynpunkt måste

emellertid den administrativa statistiken tillmätas vikt särskilt sedan statsvetenskaplig-filosofisk

examen inrättats. Befolkningsteori och kännedom om

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

befolkningsförhållandena i olika länder intager i viss man en mellanställning

mellan de båda nämnda grenarna. Min åsikt är därför att en uppdelning av

professuren är nödvändig, varvid den ena professuren med undervisning och

forskning förlagd till teoretisk statistik inklusive befolkningsteori och den

andra professuren med undervisning och forskning förlagd till samhällsstatistik

och befolkningsförhållanden. Allt för skarp gräns kan dock icke dragas

mellan de båda professurerna. — Sa länge ingen dubblering av professuren

har skett, synes mig en biträdande lärare vara nödvändig. Även efter en

dubblering av professuren behöves en biträdande lärare. Dessutom bör ovillkorligen

finnas minst ett docentstipendium.

Forshningskommittén anför för egen del följande:

Samtidigt som statistiken bibehållit sin ursprungliga uppgift, den extensiva

insamlingen av data rörande sociala förhållanden, exempelvis befolkningsförhållanden,

har den i allt högre grad utvecklats till en allmän metodlära för

studiet av siffermässigt mätbara massföreteelser. Vidare har dess ställning

som hjälp vetenskap vid olika slag av forskning blivit allt mer framträdande.

Det är sålunda ett känt förhållande, att de kvantitativa statistiska metoderna

under senare tid kommit till ökad användning inom en rad skilda vetenskapsområden.

Förutom samhällsvetenskaperna kunna här nämnas medicin, jordbruksforskning

samt överhuvud taget naturvetenskaperna. Den statistiska

metodiken har blivit av betydelse för den experimentella forskningen i allmänhet

genom att den möjliggör dels en effektivare organisation av experimenten,

dels ett bättre utnyttjande av experimentens resultat. Att förbättra

laget för den grundläggande statistiska metodforskningen framstår därför

som en viktig uppgift.

Behovet av statistiskt utbildad arbetskraft är utomordentligt stor. För

närvarande torde man kunna säga att efterfrågan på statistiker påtagligt

överstiger tillgången, och med all sannolikhet kommer inom överskådlig

framtid denna efterfrågan icke att minska utan snarare att ytterligare

öka; särskilt har kombinationen av statistisk och nationalekonomisk utbildning

visat sig värdefull. Behovet av statistiker framträder starkt bland

annat inom förvaltningen och det offentliga utredningsväsendet, inom försäkringsväsendet

samt inom näringsorganisationernas utredningsinstitut.

Utbildningen av statistiker vid de akademiska läroanstalterna har hittills

ofta blivit försummad på grund av att lärarna måst ägna sig åt administrativa

uppdrag. Det är tydligt att denna utbildning för att tillgodose

det stora behovet av statistiker måste kraftigt intensifieras. Både en teoretisk

och en praktisk utbildning erfordras. Det teoretiska studiet skall bibnnga

kunskap om effektiva teoretiska metoder för bearbetning och analys

av statistiskt material. Genom det praktiska studiet erhålles kännedom om

och övning i statistikens^ användning inom olika områden. Då dessa tilllämpningsområden

äro så mångskiftande, måste möjligheter finnas för en

differentiering av undervisningen redan på ett tidigt stadium. Det är

vidare ett starkt önskemal att, såsom särskilt understrukits av representanter

för de statistiska verken, de studerande lära sig behärska de moderna

maskinella hjälpmedlen vid det statistiska arbetet, d. v. s. framförallt

hålkortstekniken. Överhuvudtaget måste undervisningen i större utsträckning

än hittills bli laboratoriemässig.

Enligt forskningskommittén kunna starka skäl anföras för en dubblering

av statistikprofessurerna vid universiteten. Kommittén yttrar:

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj ds ''proposition nr 272.

Ä ena sidan har den teoretiska statistiken utvecklats till en betydelsefull

specialdisciplin med en omfångsrik teoretisk-matematisk litteratur, å andra

sidan har statistikens praktiska tillämpningsområde undergått en påfallande

och kraftig utvidgning. Kravet på att en enda professor skall besitta fullgoda

insikter inom hela detta forskningsfält kan under sådana omständigheter

icke längre upprätthållas. Detta gäller desto mer som en samhällsvetenskapligt

inriktad statistiker även måste ha god realkännedom om de

områden, t. ex. det nationalekonomiska, som han behandlar. Då statistiken

i likhet med nationalekonomien icke är något skolämne, ställer den även

ur undervisningssynpunkt mycket stora anspråk på lärarna. Dessutom

medför statistikens egenskap av hjälpdisciplin, att professorerna i ämnet

regelbundet utnyttjas för en omfattande konsultativ verksamhet samt ofta

för specialsakkunniguppdrag.

Vid en uppdelning av statistikprofessurerna borde en viss differentiering

genomföras i fråga om professurernas ämnesområde. Denna differentiering

finge dock icke drivas så långt, att det uppstode någon grundläggande skillnad

beträffande kompetenskraven på de olika professurernas innehavare.

Framför allt skulle det vara ödesdigert, om differentieringen av professurerna

ledde till en motsatsställning mellan teoretisk statistik och tillämpad

statistik.

Kommittén föreslår därför, att vid en dubblering av professurerna, som

lämpligen syntes böra genomföras efter de av professor Quensel angivna

riktlinjerna, dessa erhålla följande benämningar:

Professur i statistik, med undervisningsskyldighet företrädesvis i teoretisk

statistik och befolkningsteori.

Professur i statistik, med undervisningsskyldighet företrädesvis i samhällsstatistik.

Av den förstnämnda professurens innehavare skulle även krävas dokumenterad

erfarenhet i fråga om statistikens praktiska tillämpning, av den

sistnämnda professurens innehavare även dokumenterad förmåga att förstå

och självständigt använda den moderna statistiska metodiken.

Kommittén anser emellertid, att bristen på kvalificerade statistiker torde

lägga hinder i vägen för en omedelbar dubblering av professurerna. Önskemålen

måste därför enligt kommittén tills vidare begränsas till en biträdande

lärartjänst i statistik vid vartdera universitetet. Dessa befattningar

torde dock böra ombildas till professurer, så snart kompetenta sökande finnas

att tillgå.

I fråga om behovet av övriga befattningar har kommittén anfört och

föreslagit följande:

Vid såväl Uppsala som Lunds universitet erfordras en andre assistenttjänst;

assistenten skall biträda vid forskningen inom institutionen. De som

börja sina studier i statistik behöva vid räkneövningarna och det övriga

arbetet en ingående personlig handledning, en uppgift som lämpligen kan

anförtros åt amanuenserna. I den mån en dylik studiehandledning redan

kunnat genomföras, har den medfört goda resultat i fråga om effektivise
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

ring av undervisningen och förkortning av studietiden. Antalet amanuenser

bör stå i proportion till antalet studerande. För de första 20 eleverna erfordras

en förste och en andre amanuens, för de nästa 15 en tredje amanuens.

Skulle elevantalet ytterligare stiga, erfordras en amanuens för varje femtontal

elever, varvid antalet amanuenser bör utökas i ordningen förste,

andre och tredje amanuens. En tillämpning av de angivna beräkningsgrunderna

visar, att vid Uppsala universitet ytterligare behövs en andre amanuens

samt att den extra ordinarie amanuenstjänsten därstädes bör ombildas

till en tredje amanuenstjänst, och att vid Lunds universitet den extra

ordinarie amanuenstjänsten bör ombildas till en förste amanuenstjänst.

Forskningskommittén har vidare föreslagit, att en särskild för

Uppsala universitet och lantbrukshögskolan gemensam

biträdande lärarbefattning i statistik inrättas.

Härom anföres i betänkandet.

Vid lantbrukshögskolan i Ultuna förekommer viss undervisning i statistik,

vilken bestridits av en assistent vid rasbiologiska institutet, under

det att tentamina förrättats av professorn i statistik vid Stockholms högskola.

Forskningsverksamheten vid lantbrukshögskolan bedrives i stor utsträckning

med statistiska metoder. Inom lantbrukshögskolan ha dryftats

vissa planer på inrättandet av en professur i statistik och en statistisk institution

vid högskolan. Statistikens betydelse för jordbruksforskningen

och agronomutbildningen motiverar enligt vår uppfattning, att detta ämne

erhåller en förstärkt ställning vid högskolan. Till en början torde man dock

böra pröva, om icke denna förstärkning kan genomföras i samarbete med

Uppsala universitet. Vi föreslå därför, att en särskild för Uppsala universitet

och lantbrukshögskolan gemensam biträdande lärarbefattning i statistik

inrättas. Denne biträdande lärare skulle förlägga en väsentlig del

av sin verksamhet till lantbrukshögskolan och inrikta sin forskning på

jordbruksstatistiska frågor men samtidigt även vara knuten till den statistiska

institutionen vid universitetet. Förutom vad som genom ett dylikt

arrangemang kunde vinnas i besparingshänseende, skulle man på så vis

skapa bättre förutsättningar för att denne lärare kunde bibehålla kontakten

med den allmänna utvecklingen inom den statistiska vetenskapen, och

vidare kunde ifrågavarande befattning vid nu rådande lärarbrist utan risk

besättas med en något mindre kvalificerad statistiker, då han skulle ha möjlighet

att ständigt samråda med övriga statistiker vid universitetets institution.

Den nuvarande bristen på statistiker gör det överhuvud osäkert,

om en professur vid lantbrukshögskolan omedelbart kan besättas, och även

om detta vore möjligt, synes det vara ett mer trängande behov att få till

stånd fler allmänna professurer i statistik än specialprofessurer. Därmed är

det icke uteslutet, att det vid en senare tidpunkt kan befinnas lämpligt att

ersätta den här föreslagna biträdande lärarbefattningen med en professur

vid lantbrukshögskolan.

Remissyttrande n.

De akademiska remissinstanserna i Uppsala och Lund ha icke haft något

att anföra i anledning av forskningskommitténs förslag beträffande ämnet

statistik.

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Universitetskanslern yttrar:

Till vad kommittén anfört och föreslagit beträffande ämnet statistik kan

jag giva min anslutning. Jag anser mig emellertid böra framhålla, att sannolikt

vissa svårigheter för närvarande komma att föreligga för tillsättande

av samtliga de föreslagna befattningarna, i synnerhet den biträdande lärarbefattning

vid universitetet i Uppsala, som enligt kommitténs förslag skulle

tillhöra även lantbrukshögskolan. Av innehavaren av denna befattning

torde böra krävas viss förtrogenhet med jordbrukets speciella problem.

Lärarrådet vid lantbrukshögskolan torde därför beredas tillfälle att yttra

sig angående kompetensen av eventuella kandidater till denna befattning.

Halva kostnaden för sistnämnda biträdande lärartjänst torde böra belasta

lantbrukshögskolans stat. Samtliga här ifrågavarande biträdande lärare böra

tillhöra den arvodesavlönade kategorien av befattningshavare.

Lantbrukshögskolans styrelse tillstyrker under vissa villkor kommitténs

förslag, att en av de förordade biträdande lärarna i statistik även skulle

tjänstgöra vid lantbrukshögskolan. Den biträdande läraren måste sålunda

enligt styrelsen ha docentkompetens och ha en viss förtrogenhet med jordbrukets

problem. Befattningen borde vidare tillsättas på förslag av lärarrådet

vid lantbrukshögskolan.

Universitetsberedningen tillstyrker kommittéförslaget, dock under framhållande

av svårigheten att omedelbart besätta samtliga föreslagna befattningar

i ämnet.

Kommerskollegium finner det särskilt betydelsefullt, att vid en dubbling

av professurerna i statistik den ena av befattningarna föreslagits skola avse

företrädesvis samhällsstatistik.

Statistiska centralbyrån anför bland annat:

Centralbyrån har intet att erinra mot den föreslagna utökningen av antalet

akademiska lärartjänster i statistik, inrättande av fasta docentstipendier

i ämnet samt förstärkning av amanuens- och biträdespersonalen

vid de statistiska institutionerna. Ämbetsverket vill därvid uttala som sin

mening, att särskilt undervisningen i tillämpad statistik är i behov av en

förbättring. Det synes sålunda bland annat nödvändigt uppställa fordran,

att de underordnade lärare, som skola meddela sådan undervisning, äga

praktik, förvärvad genom tjänstgöring vid något statistiskt ämbetsverk.

Såväl i förberörda hänseende som över huvud taget torde en viss växelverkan

mellan ämbetsverk och universitet vara önskvärd.

Behovet av statistiskt utbildad arbetskraft torde utan överdrift kunna

sägas vara utomordentligt stort. Såväl inom förvaltningen och det offentliga

utredningsväsendet som inom de olika näringsorganisationerna har statistisk

expertis under senare år kommit till allt större användning. Jag

delar socialvetenskapliga forskningskommitténs uppfattning, att denna

efterfrågan med all sannolikhet ytterligare kommer att öka. Under sådana

förhållanden synes det vara uppenbart, att utbildningen av statistiker —

såväl den teoretiska som praktiska —■ måste intensifieras. Jag kan också

helt ansluta mig till vad kommittén anfört och föreslagit beträffande statistikundervisningens

organisation och innehåll.

Departementschefen

.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

I likhet med kommittén vill jag även understryka betydelsen av att den

grundläggande statistiska metodforskningen får större såväl personliga som

materiella resurser till sitt förfogande. Härför talar bland annat statistikens

allt mer framträdande roll som hjälpvetenskap vid olika slag av forskning.

En dubblering av professurerna i statistik synes mig därför icke kunna i

längden avvisas, särskilt med hänsyn till behovet av en differentiering av

de nuvarande professurernas ämnesområde. Kommittén har föreslagit uppdelning

av professurerna i en med undervisningsskyldighet företrädesvis i

teoretisk statistik och befolkningsteori och en med undervisningsskyldighet

företrädesvis i samhällsstatistik. Såsom kommittén framhållit torde emellertid

bristen på kvalificerade statistiker för närvarande omöjliggöra en utökning

av antalet professurer. Kommittén föreslår därför i stället en biträdande

lärarbefattning vid vartdera universitetet samt dessutom en biträdande

lärarbefattning gemensam för Uppsala universitet och lantbrukshögskolan.

Det sistnämnda förslaget anser jag mig dock icke nu böra taga ställning

till med hänsyn till den inom jordbruksdepartementet pågående utredningen

rörande den framtida utvecklingen och omfattningen av högskolorna

på jordbrukets och skogsbrukets område. Mot kommitténs förslag beträffande

övriga befattningar har jag ingen erinran. I likhet med kanslern anser

jag, att ifrågavarande biträdande lärare böra tillhöra den arvodesavlönade

kategorien av befattningshavare.

Jag förordar sålunda inrättande av en biträdande lärartjänst samt en

andre assistentbefattning vid vartdera universitetet. Vidare förordar jag,

att en andre amanuensbefattning inrättas vid Uppsala universitet samt att

den oavlönade amanuenstjänsten därstädes ombildas till en tredje amanuensbefattning.

Vid Lunds universitet förordar jag, att den nuvarande

oavlönade amanuenstjänsten ombildas till en förste amanuenstjänst.

c) Statskunskap.

Antalet nuvarande befattningar i ämnet statskunskap vid

universiteten samt forskningskommitténs förslag framgå av

följande sammanställning:

Nuvarande personal:

Uppsala universitet:

Professor.

Docentstipendium.

Andre amanuens.

Kommitténs förslag:

Professor.

Docentstipendium.

Biträdande lärare.

Andre amanuens.

Kurs i sociallagstiftning: 1 500 kr.

Lunds universitet:

Professor. Professor.

Allmänt docentstipendium. Docentstipendium.

Biträdande lärare.

Andre amanuens.

— Kurs i sociallagstiftning: 1 500 kr.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Följande uppgifter angående antalet studerande under läsåret

1 94 5 —1 94 6 föreligga:

Uppsala: För kandidat- och magisterexamina 76, av vilka 10 studera för

tre betyg, 50 för två betyg och 16 för ett betyg; 8 licentiander; 7 doktorander,

av vilka 3 disputerat under läsåret. — Antalet studerande för lägre

examina har påtagligt ökat under 1940-talet.

Lund: För kandidat- och magisterexamina drygt 50, av vilka ungefär

en tredjedel studera för två betyg eller mer; 1 licentiand; 1 doktorand. —

Ingen större förändring under senare år i fråga om antalet studerande.

Stockholm: För kandidat- och magisterexamina omkring 80, av vilka

närmare två tredjedelar studera för två betyg eller mer; 7 licentiander;

1 doktorand. — Antalet studerande för lägre examina har starkt ökat

under senare år.

Göteborg: (Uppgifterna avse början av höstterminen 1946; siffrorna väntas

stiga.): För kandidat- och magisterexamina 8 för ett betyg, 18 för

två betyg, 6 för tre betyg; 10 licentiander; 4—5 doktorander. — Antalet

studerande har ganska starkt fluktuerat.

Professorn vid Uppsala universitet A. Brusewitz har i skrivelse till universitetsberedningen

bland annat framfört följande önskemål:

Proseminarieundervisningen bör utvidgas. Vidare vore det önskvärt att,

förutom de nuvarande föreläsningskurserna över Sveriges grundlagar samt

svensk stats- och kommunalförvaltning, ytterligare föreläsningskurser t. ex.

rörande främmande länders statsskick och de politiska idéernas utveckling

tidvis kunde givas. — Statskunskapens vidsträckta ämnesområde motiverar

utan tvivel i och för sig inrättandet av en ny professur, ehuru frågan för

närvarande knappast torde vara att betrakta som aktuell. — Såsom minimum

behöves utom professorn två fasta lärarkrafter, två docentstipendiater

eller en docent stipendiat och en biträdande lärare med docentkompetens.

Professorn vid Lunds universitet F. Lagerroth har anfört:

En grundlig kurs i ämnets tre huvudstycken, Sveriges grundlagar, kommunal-

och centralförvaltning omfattande 125 timmar borde givas av en

biträdande lärare, vilken tillika borde förrätta examination för betyget

godkänd i lägre examina. Docentstipendiaten skulle övertaga en de! av

professorns proseminarieundervisning. — Under förutsättning av att dessa

önskemål tillgodoses, kan inrättandet av en ny professur i statskunskap

vid Lunds universitet icke anses motiverat, ehuru ur forskningssynpunkt

en sådan reform naturligtvis alltid är önskvärd. Några rationella linjer för

en klyvning av ämnet lära näppeligen stå att finna.

Forskning skommittén anför för egen del inledningsvis följande:

Den vetenskapliga forskningen i ämnet statskunskap i vårt land har

under de senaste årtiondena haft betydande omfattning. Ett mycket stort

antal akademiska avhandlingar har ventilerats — större än i något annat

samhällsvetenskapligt ämne och under vissa perioder störrre än i alla andra

samhällsvetenskapliga ämnen tillsammantagna. Särskilt i Uppsala har utbildats

eu statsvetenskaplig skola, sammanhållen mindre av gemensamma

åsikter än av likartad metodik, och denna skola har visat ovanlig produktivitet.

Även de akademiska lärarna i ämnet ha varit jämförelsevis mycket

produktiva. I detta sammanhang må erinras om, att den serie Skrifter

14 — Bihang till riksdagens ''protokoll 191^7. 1 saml. Nr 272.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

utgivna av statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, vilken började utkomma

våren 1933, hittills innefattar 23 arbeten, i allmänhet av större

omfång, vartill komma de arbeten som utgivits i Fahlbeckska stiftelsens

skriftserie eller oberoende av dylika serier. Nämnas bör slutligen det stora

arbetet Sveriges Riksdag, vilket till stor del författats av statsvetenskapsmän.

Kommittén har diskuterat behovet av en ökning av antalet

professurer i statskunskap genom uppdelning av ämnet på olika delar

men avvisat denna lösning, som ur undervisningssynpunkt lätt kunde leda

till vissa betänkliga konsekvenser. Under sådana förhållanden vore en dubblering

av professurerna att föredraga. Då emellertid flera statskunskapsprofessurer

sannolikt torde komma att nybesättas under de närmaste åren

och med hänsyn till att de främsta ämnesrepresentanterna uttalat, att något

omedelbart behov av ytterligare professurer icke förelåge, har kommittén

ej ansett sig böra framlägga något förslag i denna riktning. Därest biträdande

lärarbefattningar med tillfredsställande löne- och pensionsmöjligheter

komma till stånd, torde dessa enligt kommittén kunna ersätta ytterligare

professurer med hänsyn till undervisningens behov.

Såsom tidigare framhållits föreslår kommittén nyinrättande av

en biträdande lärarbefattning vid vartdera universitetet, ett docentstipendium

med företrädesrätt för ämnet statskunskap samt en andreamanuensbefattning

även vid Lunds universitet.

Beträffande undervisningens anordnande yttrar kommittén:

Undervisningen kunde exempelvis anordnas så, att professorn åtoge sig

licentiatseminarierna jämte handledningen av licentiander och doktorander,

proseminarierna med uppsatser för med beröm godkänd och högre betyg

i de grundläggande examina och den slutliga examinationen för alla examina

samt i den mån omständigheterna så påkalla, föreläsningar i mindre

omfattning, under det att undervisningen i övrigt fördelades på biträdande

lärare, docent och amanuens. Av dessa skulle den förstnämnde kunna åtaga

sig kursundervisning på sådana områden som Sveriges grundlagar, statlig

och kommunal förvaltning och svensk författningshistoria samt förrätta förberedande

examination i anslutning till dessa kurser. Docenten skulle kunna

hålla vetenskapliga föreläsningar på olika områden samt biträda vid licentiatseminarierna

och eventuellt även vid proseminarierna. Amanuensen

skulle slutligen handleda de studerande till grundläggande examina i litteraturkännedom,

användning av offentligt tryck m. m.

Statskunskapens forskningsuppgifter ha hittills varit

fördelade på flera områden. Härom anföres i betänkandet bland annat.

Under längre tid koncentrerade man sig främst på modern och även

äldre svensk författningshistoria. Redan ganska tidigt övergick forskningen

därutöver till den politiska idéhistorien, och åtskilliga undersökningar, vilka

närmat sig angränsande ämnen sådana som filosofi och litteraturhistoria, ha

kommit till utförande. Vidare har under de senaste årtiondena stort intresse

ägnats såväl komparativ statskunskap som även speciella undersök
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ningar på den utländska statskunskapens område. Under de senaste åren

ha dessutom behandlats det moderna partiväsendets och organisationsväsendets

problem.

Det är givetvis omöjligt att avgöra, vilken inriktning den statsvetenskapliga

forskningen i framtiden kan komma att få. På alla de områden som

hittills varit föremål för behandling återstå många intressanta uppgifter,

vilka ännu ej äro undersökta. Detta gäller även den moderna svenska författningshistorien,

trots att det arbete som här utförts haft förhållandevis

större omfattning än på något annat område inom ämnet. Sannolikt

kommer statskunskapen emellertid i framtiden även att få gå in på nya

uppgifter. Bland dessa må nämnas ingående analyser av de allmänna valen

såväl i Sverige som även i andra länder samt studier av de moderna rikspartierna

med särskild hänsyn till deras sociala bakgrund. Undersökningar

av detta slag komma säkerligen vid insamlandet av material att draga betydligt

större kostnader än exempelvis studierna av svensk författningshistoria,

vilka i regel kunnat utövas av enskilda forskare utan annat biträde

än vad som erfordrats för avskrifter ur källmaterialet.

Kommittén har vidare framhållit betydelsen av att studiet av främmande

länders författningsliv fortsättningsvis bedrives vid svenska universitet

och högskolor i samma utsträckning som hittills. Frågan om resestipendier

vore därför av särskild vikt för statskunskapens del. Med hänsyn härtill

förordar kommittén ett särskilt anslag på 10 000 kronor

årligen, avsett för ett eller flera utländska resestipendier.

Stipendierna, som borde stå öppna för studerande och lärare inom

ämnet statskunskap vid samtliga fyra lärosäten, borde lämpligen kunna

efter ansökan utdelas av universitetskanslern.

Kommittén anför vidare:

Inom övriga samhällsvetenskaper — liksom naturligtvis också i statskunskap

— föreligger ett starkt behov av att lämpliga forskare under studier

utomlands få kontakt med den internationella forskningen, få arbeta

under ledning av framstående utländska vetenskapsmän och få tillfälle att

syssla med problem av internationell karaktär. Därutöver kommer emellertid

för ämnet statskunskap det särskilda behovet av anslag för forskning

rörande olika främmande länders speciella problem. Härvid måste vederbörande

forskare dels tillbringa så lång tid i landet att han verkligen får

grundlig kännedom om och förståelse för dess allmänna politiska problem,

dels få tid att bearbeta ett omfattande källmaterial, vilket icke finnes tillgängligt

i svenska bibliotek men är av grundläggande betydelse för hans

arbete. Alldeles särskilt gäller detta studiet av pressen, men det kan även

bli fråga om att taga del av arkivmaterial. Anslag för detta ändamål äro

en förutsättning för att vetenskaplig forskning i allmän och jämförande

statskunskap skall kunna med framgång bedrivas vid svenska universitet

och högskolor. Medel härtill ha hittills beviljats väsentligen av enskilda

fonder, men det är mer än ovisst hur länge och i vilken omfattning denna

möjlighet framdeles kommer att stå öppen.

Kommittén har slutligen föreslagit anvisande av medel till kurser i

sociallagstiftning för de studerande i statskunskap under liänvis
-

s. 212 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

ning till vad den tidigare anfört i samband med ämnet socialpolitik. Så

länge dylika kurser icke kunna anordnas i samband med undervisningen

inom juridiska fakulteten, förordar kommittén provisoriska anslag å 1 500

kronor årligen för vartdera universitetet. Skulle ett socialinstitut upprättas

i Lund, torde kostnaderna för den föreslagna undervisningen vid därvarande

universitet bli mindre.

Remissyttranden.

Juridiska fakulteten i Uppsala förordar de av kommittén föreslagna kurserna

i sociallagstiftning och anser, att de böra förläggas till den filosofiska

fakulteten. För övrigt ha samtliga akademiska myndigheter, som yttrat

sig, icke funnit anledning till erinran mot kommitténs förslag. Universitetskanslern

förordar förslaget under framhållande av att de biträdande lärarna

i statskunskap böra tillhöra den arvodesavlönade kategorien av befattningshavare.

Beträffande kommitténs förslag om ett särskilt anslag å 10 000 kronor,

avsett för ett eller flera utländska resestipendier för studerande

och lärare inom ämnet statskunskap vid samtliga de fyra akademiska

lärosätena, har kanslern framhållit i huvudsak följande.

Jag får erinra därom, att jag i annat sammanhang hemställt, att Kungl.

Maj:t ville föreslå riksdagen, att för budgetåret 1947/48 till resestipendier

åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten och karolinska institutet under

rubriken »Gemensamma universitetsändamål» anvisa ett belopp av 70 000

kronor, att disponeras med 50 000 kronor till resestipendier åt ordinarie

lärare vid universiteten och karolinska institutet samt 20 000 kronor till

resestipendier åt obefordrade vetenskapsidkare vid dessa lärosäten.

Med anledning av forskningskommitténs här berörda förslag vill jag förorda,

att det av mig sålunda angivna beloppet 70 000 kronor utökas med

erforderligt belopp, att disponeras för de av kommittén angivna ändamålen.

Universitet sberedningen tillstyrker förslaget rörande resestipendier men

tager avstånd från tanken, att akademiska lärare skulle konkurrera med

sina lärjungar om samma resestipendier.

Docentförbundet föreslår, att antalet professurer i statskunskap redan nu

utökas med hänsyn både till det stora antalet studerande och till statskunskapens

vidsträckta ämnesområde och till den rika tillgången på kvalificerade

forskare. En rörlig professur vore enligt förbundet ett minimum för

att kunna tillgodose de krav, som för närvarande ställas på ämnet.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer anser, att frågan om antalet

lärarkrafter i statskunskap i snar framtid bör upptagas till förnyat övervägande.

Den forskning, som bedrives inom ämnet statskunskap i vårt land, har

haft en betydande omfattning. Därom vittnar icke minst det stora antalet

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

akademiska avhandlingar i ämnet. Antalet kvalificerade forskare torde

även vara relativt högt. Ämnet tillhör de stora universitetsämnena vad beträffar

antalet studerande och avlagda examina. Statskunskapens vidsträckta

ämnesområde synes även ställa stora krav på lärarkrafterna i

ämnet.

De av kommittén föreslagna biträdande lärarbefattningarna, en vid vartdera

universitetet, torde därför vara oundgängligen nödvändiga, varför jag

förordar, att medel nu anvisas för detta ändamål. Frågan om inrättande

av nya professurer i statskunskap synes mig däremot icke för närvarande

vara aktuell, såsom även framgår bland annat av vad ämnesrepresentanterna

anfört. Jag vill dock i detta sammanhang erinra om att jag i det föregående

förordat principbeslut om inrättande av professurer i modern politisk

och social historia, ett forskningsområde som statskunskapens företrädare

sedan länge sysslat med. Det är sannolikt, att dessa nya professurer

kunna komma att rekryteras även av statskunskapare.

Jag tillstyrker i likhet med kanslern, att medel anvisas för de av kommittén

föreslagna kurserna i sociallagstiftning.

Kommitténs förslag om ett särskilt anslag på 10 000 kronor årligen till

utländska resestipendier för lärare och studerande inom ämnet statskunskap

synes mig vara beaktansvärt med hänsyn till önskvärdheten av att den

svenska statskunskapen även i framtiden skall kunna bevara en internationell

inriktning.

Syftet med kommitténs förslag bör emellertid kunna tillgodoses inom

ramen för det större anslag jag i det följande ämnar föreslå för främjande

av samhällsvetenskaplig forskning.

Jag förordar sålunda inrättande av en arvodestjänst som biträdande

lärare vid vartdera universitetet. Därjämte torde böra nyinrättas en andre

amanuensbefattning vid Lunds universitet. Till bestridande av kostnaderna

för nyssnämnda kurser i sociallagstiftning torde i enlighet med kommitténs

förslag ett belopp av 1 500 kronor för nästa budgetår böra ställas till vartdera

universitetets förfogande. För ändamålet erforderliga medel torde böra

anvisas under vederbörande arvodesposter i universitetets avlöningsstater.

d) Sociologi.

Nuvarande förhållanden. Några lärarbefattningar i sociologi

ha hittills icke funnits vid svenska universitet och högskolor, eftersom

sociologien icke varit ett självständigt examensämne. Den sociologiska

forskning och undervisning, som likväl i viss utsträckning bedrivits, har

därför fått ske inom ramen av andra vetenskaper. I första hand bör därvid

den praktiska filosofien nämnas. Denna har i allt högre grad utvecklats

från att vara en vetenskap i moral till att bli en vetenskap om moral,

d. v. s. från en normativ till en deskriptiv vetenskap. För den svenska prak
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tiska filosofiens del skedde denna utveckling till en början framförallt i

intimt samband med den tyska och franska sociologien. Med den spekulativt-filosofiska

inriktning, som utmärkte dessa länders sociologi, blev det

jämförelsevis lätt att inordna sociologien i den praktiska filosofien. Detta

hade till följd, att den praktiska filosofien kom att stå som representant

för sociologien även när denna, främst på grund av amerikanskt inflytande,

fick en alltmer empirisk karaktär och en kvantitativ statistisk metod.

Forskningskommittén erinrar vidare om att när riksdagen beslöt att från

och med budgetåret 1938/39 i avlöningsstaten för Uppsala universitet åter

anslå medel till den efter professor Axel Hägerström vakanta professuren

i filosofi, den därvid uttalade, att det syntes lämpligt att ämnesområdet

för en av de två professurerna i filosofi gåves en väsentligen sociologisk

inriktning.

Speciella sociologiska linjer ha numera inryckts i kursplanerna

för den praktiska filosofien. Vid Uppsala universitet har dessutom

under de två senaste åren givits en kurs i fältsociologiens metoder, vilken

varit obligatorisk för dem, som önskat erhålla två betyg på den sociologiska

linjen. Kursen har utarbetats av en amanuens i sociologi, vilken avlönats

genom tillfälliga anslag ur universitetets reservfond. Amanuensen har även

biträtt vid de sociologiska seminarierna. Även vid Lunds universitet och

Stockholms högskola ha särskilda sociologiska seminarier anordnats i anslutning

till undervisningen i praktisk filosofi.

Angående antalet studerande i praktisk filosofi

under läsåret 1945 —1946 föreligga följande uppgifter:

Uppsala: För kandidat- och magisterexamina omkring 50, av vilka 10

studera för ett betyg, 15 för två betyg och 5 för tre betyg på den sociologiska

linjen, d. v. s. sammanlagt 30; licentiander 4 och doktorander 3,

varav 2 licentiander och 1 doktorand med sociologisk inriktning.

Lund: För kandidat- och magisterexamina 12 för ett betyg, 8 för två

betyg och 3 för tre betyg; omkring tre fjärdedelar av dessa inrikta sig

huvudsakligen sociologiskt; 4 licentiander; 1 doktorand; 3 av licentianderna

arbeta med sociologiska uppgifter.

Stockholm: För kandidat- och magisterexamina 18 för ett betyg, 15 för

två betyg, 4 för tre betyg; av dessa önska de flesta en mer eller mindre

socialpsykologisk eller sociologisk inriktning av sin kurs; 3 licentiander och

3 doktorander, alla å en socialpsykologisk eller sociologisk linje.

Göteborg: För kandidat- och magisterexamina omkring 20, av vilka de

flesta avse att erhålla två betyg; 1 licentiand; 1 doktorand.

Sociologiens ämnesområde. Forskningskommittén anför

härom:

Den sociologiska forskningen i vidsträcktaste mening är lika gammal

som det vetenskapliga studiet av samhället överhuvud. Sociologisk forskning

i mera modern, begränsad bemärkelse har emellertid icke bedrivits i

någon större utsträckning förrän under det senaste århundradet. Vill man

helt schematiskt karakterisera denna forskning, torde man kunna säga,

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

att den till en del haft en starkt spekulativ, till en annan del en utpräglat

empirisk inriktning. Bland representanterna för den spekulativa sociologien

återfinnas en rad kända franska och tyska vetenskapsmän. Den empiriska

sociologien har däremot framförallt nått en rik utveckling i Förenta

staterna.

Någon tvekan torde icke råda om att, när man i Sverige talat om behovet

av att införa sociologien som en vetenskaplig disciplin, man härmed

avsett en empirisk vetenskap med uppgift att utforska de moderna samhällsförhållandena.

Sociologien i denna mening torde, för att använda en

kortfattad och gängse definition, kunna bestämmas som läran om de sociala

gruppernas organisation, aktivitet och inbördes beroende. Sociologiens uppgift

är att kartlägga det sociala fältets struktur och beskriva de olika krafter

som äro verksamma inom detta fält. Vid en dylik kartläggning och beskrivning

rör man sig framförallt med en kvantitativ metod: det gäller att finna

de kvantitativa enheter, med vilkas hjälp man kan mäta och jämföra

sociala fenomen och skeenden. För detta ändamål har olika attitydskalor

liksom andra mätinstrument och tests konstruerats inom sociologien, framförallt

den amerikanska.

När tonvikten på detta sätt lägges på sociologien som en vetenskap om

det moderna samhället, innebär det ingen underskattning av den etnografisk-kulturhistoriskt

orienterade socialforskningen. En sådan komparativ

forskning kan på ett värdefullt vis belysa moderna problemställningar och

dessutom få betydelse för en teoretiskt begreppsutredande diskussion. Inte

heller ligger i denna bestämning något förbiseende av socialpsykologien,

vilken torde kunna beskrivas som den vetenskap som undersöker det individuella

själslivet i den mån detta influeras av sociala eller kollektiva faktorer.

I motsats härtill sysslar sociologien med det kollektiva beteendet.

Även om man sålunda definitionsmässigt sett kan uppdraga en skiljelinje

mellan sociologi och socialpsykologi, är det dock tydligt att många beröringspunkter

dem emellan föreligga. Ett studium av hur den enskilde

påverkas av den sociala miljön leder naturligtvis lätt över till ett studium

av de sociala gruppbildningarna som sådana. Å andra sidan synes socialpsykologien

äga en ännu starkare anknytning till den allmänna psykologien.

Socialpsykologien torde därför i första hand böra uppmärksammas

i samband med den förstärkning av psykologiens ställning vid de akademiska

läroanstalterna, som sedan länge varit önskvärd och varom nu vissa

förslag framlagts av universitetsberedningen.

Om det sålunda kraftigt måste understrykas, att vad den svenska samhällsforskningen

behöver är en empirisk sociologi, inriktad på fältundersökningar

av det moderna samhället, får naturligtvis härav icke den slutsatsen

dragas, att den teoretiska sidan av sociologien kan försummas. Vad

det gäller att undvika är en spekulativ sociologi, som på grundval av

ofullständigt undersökta fakta uppbygger vittgående och lösliga konstruktioner.

Däremot utgör en fortlöpande teoretisk analys av de sociologiska

metodfrågorna och begreppsbildningarna ett nödvändigt led i den sociologiska

forskningen. Av en sociologisk vetenskapsman bör krävas såväl

fullgoda insikter i fältundersökningarnas metodik som en filosofisk-vetenskapsteoreti.

sk

kännedom rörande det svenska samhällslivet och dess utveckling.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

Framförda önskemål. Professorn i praktisk filosofi vid Uppsala

universitet T. Segerstedt har i skrivelse till universitetsberedningen anfört

följande:

En professur i sociologi måste inrättas. Det lämpligaste tillvägagångssättet

är enligt mitt förmenande, att en sådan professur uppföres på stat

men icke ledigförklaras förrän kompetent kraft kan påräknas. Under tiden

inrättas en biträdande lärartjänst i sociologi, som sorterar under den praktiska

filosofien. En sådan biträdande lärarbefattning måste nämligen under

alla förhållanden finnas, även om sociologien blir ett eget ämne.

Professorn i praktisk filosofi vid Lunds universitet Å. Petzäll har framhållit

följande:

Förr eller senare måste en självständig professur i sociologi inrättas, då

ämnet är samhällsforskningens kärndisciplin. Tills vidare torde dock en del

av undervisningen och examinationen i ämnet kunna åläggas professorn i

praktisk filosofi, under förutsättning att en biträdande lärarbefattning i

sociologi inrättas. — I en i mars 1945 av humanistiska sektionen i Lund avgiven

skrivelse anfördes bland annat följande: Det har visat sig vara oundgängligen

nödvändigt att i den akademiska undervisningen tillmötesgå det

intresse för sociologisk utbildning och forskning, som faktiskt föreligger.

Hittills har detta huvudsakligen skett i samband med den undervisning,

som naturligen faller inom den praktiska filosofiens ram. Vid Lunds universitet

har under senaste tid ungefär hälften av den inom praktisk filosofi

meddelade undervisningen utgjorts av föreläsningar och övningar på den

moderna deskriptiva sociologiens problemområde. Denna fördelning i undervisningen

har nödvändiggjorts av de studerandes klart ådagalagda intresseinriktning

och möjliggjorts av inom den praktiska filosofien tillgängliga

lärarkrafters orientering åt det sociologiska forskningsområdet. Det synes

sektionen angeläget att denna omorientering i forskning, undervisning och

studieplan också kommer till uttryck i professurens benämning. Sektionen

vill emellertid understryka att den föreslagna ändringen icke innebär att

undervisning och forskning inom de praktiskt filosofiska huvuddisciplinerna

får eftersättas i universitetets arbetsplan. Det behöver endast framhållas,

att stats-, rätts-, samhälls- och moralteorierna jämte deras historia skulle

bli hemlösa vid universitetet om den praktiska filosofien exempelvis ersattes

med sociologi. Det har kunnat konstateras att från studenternas sida ett

stort intresse föreligger för att ämnet sociologi skulle införas som självständigt

examensämne i filosofie kandidatexamen respektive filosofisk ämbetsexamen

och statsvetenskaplig-filosofisk examen. För uppnående av detta

mål vill sektionen föreslå, att professuren i praktisk filosofi benämnes professur

i »praktisk filosofi med sociologi», varvid professorn kunde åläggas

skyldighet att bedriva undervisningen och examinationen såväl i ämnet

praktisk filosofi som i ämnet sociologi. Sociologiens intressen skulle för närvarande

tillgodoses genom att dessutom en biträdande lärarbefattning i

sociologi inrättades vid universitetet.

Statsvetenskapliga intresseförbundet har i skrivelse till forskningskommittén

yttrat:

Behovet av professurer i sociologi vid samtliga universitet och högskolor

har ofta dokumenterats. Det kunde ifrågasättas om en sådan professur icke

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

skulle kunna förenas med undervisningsskyldighet även i socialpsykologi.

Sannolikt vore det av värde att skapa en speciell lärostol i socialpsykologi,

men det förefölle mindre möjligt att inom överskådlig tid fa en kompetent

sökande till en sådan än till en professur i sociologi.

Kommitténs förslag beträffande universiteten framgår av följande

sammanställning.

Nuvarande personal: Kommitténs förslag:

Uppsala universitet

E. o. amanuens.

Lunds universitet:

_ Biträdande lärare.

_ Andre amanuens.

Alternativt föreslår kommittén följande organisation:

Professor.

Förste assistent.

En amanuens (samt inom en snar framtid ett

docentstipendium och ytterligare en amanuens).

Anslag till inkallande av utländsk sociolog:

(Beloppet ovisst.)

Årligt anslag till utlandsstipendier (under 3

år): 10 000 kronor.

Forskning skommittén har i huvudsak anfört bland annat följande:

Målet bör vara, att fyra professurer i sociologi upprättas, en vid varje

universitet och högskola. Så länge en dylik professur saknas, kommer alltid

en allvarlig brist att bestå i den utbyggda samhällsvetenskapliga organisationen

vid ifrågavarande akademiska läroanstalt. Vid varje professors sida

bör vidare finnas en docentstipendiat, en förste assistent samt en eller flera

amanuenser i sociologi. Såväl undervisningen som forskningen i detta ämne

ställer nämligen stora anspråk på de biträdande lärarkrafterna. Fältstudiernas

planläggning och genomförande kräva mycken omsorg och erfaren

ledning.

Det sålunda angivna programmet torde emellertid

för närvarande icke kunna f ö r v e r k 1 i g a s. Då inga lärarbefattningar

i sociologi funnits och då de ekonomiska och institutionsmässiga

förutsättningarna för sociologisk forskning nästan helt saknats, råder

naturligt nog brist på kompetenta sociologer i vårt land. För att komma

förbi denna grundläggande svårighet torde flera olika vägar få anlitas.

Till en början synes man under de närmaste åren böra fullfölja det

initiativ, varom beslut fattats redan vid 1946 års riksdag genom inkallandet

av en framstående utländsk sociolog som gästföreläsare;

även i fortsättningen torde härvid i första hand en amerikansk

sociolog böra ifrågakomma. Önskvärt vore, att denna anordning kunde

få en något fastare form, så att vederbörande forskare under några års tid

knötes till en läroanstalt, lämpligen Stockholms högskola. Han skulle här

meddela undervisning särskilt rörande sociologiska metodproblem och planlägga

forskningsarbetets organisation. I viss utsträckning torde han även

Biträdande lärare.

Andre amanuens.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

kunna utnyttjas för den sociologiska forskningen och undervisningen vid

övriga läroanstalter. Det synes icke vara möjligt att i förväg exakt beräkna

de kostnader, som är o förenade med en dylik inbjudan av en utländsk

forskare.

En annan metod att låta svenska sociologer tillgodogöra sig den utländska

forskningens resultat är att möjliggöra studieresor. Dylika resor

torde, särskilt under de närmaste åren, utgöra ett mycket önskvärt komplement

till den högre sociologiska utbildningen. För detta ändamål bör

ett tillfälligt anslag på 10 000 kronor under vart och ett av de tre följande

budgetåren utgå. Resestipendierna, som skola stå öppna för sociologer vid

samtliga läroanstalter, torde lämpligen böra utdelas av universitetskanslern.

Den viktigaste åtgärden måste emellertid bli att redan nu upprätta vissa

lärartjänster i sociologi. Vi föreslå därför, att vid vartdera Uppsala och

Lunds universitet liksom vid Stockholms och Göteborgs högskolor upprättas

en biträdande lärarbefattning i sociologi samt en andre amanuenstjänst.

Härigenom skulle grunden läggas för sociologiens framtida utveckling

vid svenska universitet och högskolor. De biträdande lärarna och

amanuenserna skulle tills vidare sortera under respektive huvudlärare i

praktisk filosofi. När vid en senare tidpunkt tillgången på kompetenta

sociologer ökat, böra biträdande lärarbefattningarna ombildas till professurer

och ämnet organiseras på det sätt, som i det föregående angivits.

För att emellertid sociologien omedelbart skulle kunna erhålla företrädare

i professors ställning har kommittén även framlagt ett alternativt

förslag, innebärande att en eller flera av filosofiprofessurema, förenade

med undervisnings- och examinationsskyldighet i praktisk filosofi, skulle

uppdelas i en professur i sociologi och en professur i praktisk filosofi. Professurens

nuvarande innehavare skulle därvid äga frihet att välja mellan

de båda professurerna. Kommittén har dock icke velat taga definitiv ställning

till detta förslag utan hänskjutit avgörandet till vederbörande myndigheters

prövning. Kommittén tillägger, att inrättande av professurer i sociologi

icke kunde anses göra de nuvarande professurerna i praktisk filosofi

överflödiga.

Sociologien bör enligt kommittén bli ett självständigt

examensämne, så snart kursplaner för det sociologiska studiet utarbetats

och godkänts. Om ämnet icke företrädes av särskild professor, bör

examinationen för kandidat- och magisterexamina kunna förrättas av den

biträdande läraren i sociologi, såvida denne innehar docentkompetens, och

i övrigt av den professor, som representerar den praktiska filosofien.

Remissyttranden.

Filosofiska fakulteten i Uppsala tillstyrker för Uppsala universitets del

kommitténs alternativa förslag, att professuren i praktisk filosofi uppdelas

i tvenne, den ena omfattande sociologi, den andre praktisk filosofi, varvid

professurens nuvarande innehavare finge frihet att välja mellan de båda

professurerna. Professor Brusewitz reserverade sig till förmån för de sakkunnigas

förslag att för närvarande endast inrätta en biträdande lärarbefatt
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ning i sociologi. Juridiska fakulteten och större akademiska konsistoriet i

Uppsala förorda även inrättandet av en professur i sociologi i den filosofiska

fakulteten.

Filosofiska fakulteten i Lund anser, att frågan om en förändring av den

praktiska filosofiska professurens benämning icke längre är aktuell, efter

det att forskningskommittén framlagt sitt förslag. Under den bestämda

förutsättningen, att den praktiska filosofien bevaras intakt, instämmer

fakulteten i önskemålet om att professurer i sociologi inrättas.

Fakulteten yttrar vidare bland annat:

Lägets krav skulle säkerligen bäst motsvaras av att en professur omedelbart

inrättades. Fakulteten delar emellertid kommitterades mening angående

svårigheten att nu finna kompetent innehavare. I likhet med kommitterade

vill fakulteten icke nu taga ställning till förslaget om en klyvning

av den nuvarande professuren i praktisk filosofi till en filosofisk och en

sociologisk professur med rätt för innehavaren av den praktisk filosofiska

professuren att välja mellan de båda professurerna. För Lunds universitets

vidkommande torde detta problem icke vara aktuellt, då. den nuvarande

innehavaren av professuren i praktisk filosofi förklarar sig icke önska välja

alternativet sociologi.

Beträffande sociologiens ämnesområde anför fakulteten följande:

I betänkandet (sid. 80 f.) anföras vissa synpunkter på sociologiens ämnesområde,

vilka skola anses ha vägledande betydelse för ämnets gestaltning

vid universitetet. Det torde icke vara helt välbetänkt, att såsom kommitterade

redan i den preliminära diskussionen ange riktlinjer för den i Sverige

framväxande sociologiska forskningen. Då sociologien definieras som »läran

om de sociala gruppernas organisation, aktivitet och inbördes förhållande»

är därmed endast en inriktning av modern sociologi angiven — uppenbarligen

efter övervägande amerikanskt mönster. Kommitterade säga sig med

denna bestämning icke ha velat underskatta den etnografiskt kulturhistoriskt

orienterade socialforskningen. Fakulteten anser sig böra framhålla, att

den sistnämnda inriktningen är minst lika betydelsefull som den empiriska

gruppforskningen med dess omdiskuterade objekt. För sin del instämmer

fakulteten i att en empirisk fältsociologi är nödvändig, men den anser sig

också böra framhålla, att ämnet icke metodiskt får bindas vid vissa ideal

hämtade från andra länders forskning och att under alla omständigheter

en intim kontakt måste bevaras med etnografisk, historisk och geografisk

kulturforskning.

Fakulteten delar icke kommitténs uppfattning om nödvändigheten av

att inkalla en utländsk sociolog. Härom anföres:

Fakulteten tillåter sig föreslå, att till de för resestipendier avsedda 10 000

kronor lägges det icke av kommitterade med avseende på summan fixerade

belopp, som avsetts för inbjudan av utländsk forskare, vilken enligt betänkandet

företrädesvis borde vara amerikan och vid Stockholms högskola

skulle meddela undervisning rörande sociologiska metodproblem och planlägga

metoden för det sociologiska forskningsarbetets bedrivande i Sverige.

Fakulteten är av den bestämda meningen, att det för inbjudan av en utländsk

forskare avsedda beloppet — säkerligen minst dubbelt så stort, som

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

det för resestipendier per år avsedda — skulle lända den svenska sociologien

till ringa gagn. Fakulteten delar kommitterades mening, att den som

leder sociologisk forskning i vårt land måste äga kännedom om det svenska

samhällslivet och dess utveckling. Det torde också vara självklart, att den

som skall planlägga den sociologiska forskningen i Sverige måste i detalj

känna språk, folklynne, tradition, sociala och kommunala inrättningar o. s. v.

— med ett ord, fältets egenartade betingelser.

Universitetskanslern anför:

För att sociologien redan från början skall få en så stark ställning som

möjligt anser jag det betydelsefullt, att någon i professors ställning kan

företräda detta nya ämne. Jag förordar därför för Uppsala universitets vidkommande

bifall till forskningskommitténs förslag, att professuren i praktisk

filosofi uppdelas i en professur i sociologi och en professur i praktisk

filosofi, varvid professurens nuvarande innehavare bör få frihet att välja

mellan de båda professurerna. För Lunds universitets vidkommande anser

jag, att ett ordinarie preceptorat i sociologi bör inrättas. Skulle emellertid

kompetent sökande icke stå att finna, synes den föreslagna befattningen

böra tills vidare inrättas såsom en biträdande lärarbefattning.

Beträffande kommitténs förslag om anvisande i särskild ordning av ett

tillfälligt anslag å 10 000 kronor till utlandsstipendier har kanslern framfört

samma synpunkter som ifråga om förslaget om resestipendier för statskunskapare.

Universitetsberedningen tillstyrker livligt kommitténs förslag att giva

sociologien en självständig ställning som undervisnings- och examinationsämne

vid våra universitet och högskolor. Beredningen anför vidare bland

annat:

Med all rätt betonar kommittén, att sociologien bör vara en empirisk

vetenskap och att studiet av de moderna samhällsförhållandena bör vara

en central uppgift för dess forskningsarbete. Beredningen finner emellertid,

att kommittén något ensidigt identifierat modern sociologi med den statistiskt

orienterade fältsociologi, som representeras av vissa ledande amerikanska

vetenskapsmän. Den jämförande socialforskningen är av lika stor

betydelse för en sociologi, som vill giva en helhetsbild av det mänskliga

samhällslivets fenomen. Inom dess vidsträckta område finnes plats för olika

metoder, och det är icke önskvärt att den ensidigt bindes vid en viss forskningsriktning.

Landsorganisationen yttrar bland annat:

Kommittén föreslår alternativt upprättandet av biträdande lärarbefattningar

i ämnet vid landets akademiska läroanstalter eller uppdelningen av

någon av de nuvarande filosofiprofessurerna i en professur i sociologi och

en professur i praktisk filosofi. Landsorganisationen förordar det förra alternativet,

vilket dock synes förutsätta en ökning av anslagen såväl till inkallande

av utländska sociologer som till utlandsstipendier. Kommittén har

närmast avsett att en amerikansk sociolog borde inkallas som gästföreläsare.

Som kommittén konstaterar, kunna två huvudriktningar urskiljas

inom den moderna sociologien: dels den övervägande empiriskt inriktade,

dels den mera teoretiskt betonade till vilken även så betydelsefulla områden

som t. ex. marxismen torde anses höra. Landsorganisationen ifråga
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

sätter, huruvida inte en viss ensidighet i skolningen av de svenska sociologerna

skulle undvikas genom inkallandet av två gästföreläsare, nämligen

en representant för vardera huvudriktningen inom den sociologiska veten
clro

]vpri

Kommittén har föreslagit ett för samtliga läroanstalter gemensamt årsanslag

om 10 000 kronor för utlandsstipendier i sociologi. Beloppet ar enligt

landsorganisationens mening helt otillräckligt, i synnerhet med tanke pa

att stipendiaterna borde beredas tillfälle att studera skilda sociologiska rik - ningar. En fördubbling av stipendieanslaget förefaller långt bättre fylla det

avsedda syftet.

Avsaknaden av självständiga lärarbefattningar i sociologi synes mig vara

en allvarlig brist i vårt lands samhällsforskning. Enligt min mening har

nämligen kommittén övertygande påvisat den centrala ställning, som sociologien

intar inom samhällsvetenskapen. Jag är därför beredd att i stort sett

förorda de förslag, som kommittén framlagt beträffande detta ämne.

Bristen på fullt kompetenta sociologer i vårt land lägger stora hinder i

vägen för en önskvärd upprustning av denna vetenskapliga disciplin. För

att emellertid sociologien redan från början skall fa en så stark position

som möjligt synes det önskvärt, att en forskare i professors ställning kan

företräda detta nya ämne. I likhet med kanslern vill jag därför för Uppsala

universitets vidkommande förorda det av kommittén framlagda alternativa

förslaget, innebärande att den nuvarande professuren i praktisk filosofi

uppdelas i en professur i sociologi och en professur i praktisk filosofi. Innehavaren

av den nuvarande professuren i praktisk filosofi, professorn T.

Segerstedt, som redan nu givit sociologien en framträdande plats i sin

undervisning, torde därvid böra få frihet att välja mellan de båda professurerna.

För Lunds universitet förordar jag inrättande av en biträdande

lärarbefattning. Framdeles torde böra tagas under övervägande, huruvida

denna befattning lämpligen bör ombildas till en fast tjänst, närmast då ett

preceptorat. Det torde böra ankomma på vederbörande universitetsmyndigheter

att i sinom tid taga initiativ till en eventuell sådan ombildnmg.

Övriga av kommittén föreslagna befattningar tillstyrker jag.

Beträffande förslaget att inkalla en utländsk sociolog, som skulle meddela

undervisning rörande sociologiska metodproblem och planlägga det

sociologiska forskningsarbetets organisation i Sverige, erinrar jag om att för

närvarande en framstående amerikansk sociolog av svensk börd på svenska

statens bekostnad håller föreläsningar vid Stockholms högskola. Huruvida

liknande arrangemang kunna komma till stand även framdeles, torde fa

bero på särskild prövning.

Däremot vill jag tillstyrka kommitténs förslag om att medel ställas tdl

förfogande för att möjliggöra för svenska sociologer att företaga utländska

studieresor. I likhet med vad jag i det föregående föreslagit beträffande

särskilda resestipendier för lärare och studerande inom ämnet statskunskap

Departe
mentschefen.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

torde erforderliga medel böra utgå från det större anslag för främjande av

samhällsvetenskaplig forskning, vartill jag senare återkommer.

Jag förordar sålunda inrättande av en professur i sociologi vid Uppsala

universitet. I enlighet med kommitténs förslag torde vidare böra anvisas

medel för en förste assistentbefattning och en andre amanuenstjänst vid

samma universitet. För Lunds universitet förordar jag anvisande av medel

till inrättande av en arvodesavlönad biträdande lärartjänst i sociologi samt

en andre amanuenstjänst.

B. Behovet av biträdespersonal samt materielanslag

rn. in.

Allmänna synpunkter.

Socialvetenskapliga jorskningskommittén har inledningsvis framhållit, att

en verklig förbättring av socialvetenskapernas läge icke kan komma till

stand enbart genom en utökning av antalet forskar- och lärarbefattningar.

Till socialvetenskapsmännens förfogande måste även ställas forskarplatser,

bibliotek, teknisk materiel av olika slag samt arbetskraft för utförande av

vissa expeditions-, räkne- och skrivgöromål. Välutrustade institutioner

maste med andra ord komma till stånd, för att socialvetenskaplig forskning

skulle kunna effektivt bedrivas. Kommittén framhåller vidare, att

ju mer undersökningarna på detta område inriktas på aktuella problem

och i ju högre grad de överhuvudtaget ägnas sådana frågor, som ur allmän

synpunkt äro av det största intresset, desto mer omfattande komma i

allmänhet dessa undersökningar att bli. Den ensamme vetenskapsmannen

saknar oftast möjligheten att bearbeta det rikliga material, som här föreligger,

och många av de betydelsefullaste forskningsuppgifterna ha därför

hittills mast förbigås. Ville man åstadkomma ett annat läge, erfordrades en

genomgripande förbättring av de socialvetenskapliga forskarnas arbetsbetingelser.

Kommittén anser, att gemensamma samhällsvetenskapliga

institutioner böra upprättas vid de olika läroanstalterna

och att dessa institutioner böra sammanföras i en gemensam byggnad. De

olika delinstitutionerna skulle dock liksom hittills stå under vederbörande

ämnesprofessors ledning, och materielanslagen skulle utgå till dessa delinstitutioner.

Kommittén anför vidare:

Enligt vår mening skulle många fördelar vara förenade med inrättandet

av gemensamma samhällsvetenskapliga institutioner. Till en början torde

härigenom, samarbetet mellan de olika socialvetenskaperna underlättas.

Det har vid flera tillfällen påtalats, att ett dylikt samarbete, till men för

forskningen och undervisningen, hittills ofta saknats. Få praktiska åtgärder

torde i högre grad vara ägnade att förbättra kontakten både mellan lärarna

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

inbördes och de studerande inom de skilda ämnena än en gemensam arbetsplats.

Det är naturligtvis möjligt, att en sådan gemenskap också stundom

kan medföra friktioner, men vi ha utgått från att, om delinstitutionerna i

huvudsak behålla sin självständighet, bör denna fara i allmänhet kunna

undvikas och att de positiva sidorna av gemenskapen under alla förhållanden

komma att starkt överväga.

En gemensam samhällsvetenskaplig institution skulle dessutom möjliggöra

upprättandet av ett centralt samhällsvetenskapligt

bibliotek, vilket enligt kommittén skulle innebära stora fördelar

för forskningen bland annat på grund av att behovet av speciallitteratur

lättare skulle kunna tillgodoses.

Ett större samhällsvetenskapligt specialbibliotek skulle vidare lättare

kunna erhålla en kompetent ledning än enskilda institutionsbibliotek. Kommittén

anser nämligen, att de samhällsvetenskapliga biblioteken böra omhänderhavas

av biblioteksutbildad personal. Därigenom skulle ett samarbete

kunna ordnas mellan dessa bibliotek och universitetsbiblioteken. Beträffande

skötseln av de nuvarande institutionsbiblioteken framhåller kommittén

bland annat:

De hittillsvarande institutionsbiblioteken ha i allmänhet skötts av amanuenser

vid vederbörande institutioner. Amanuenserna ha haft en jämförelsevis

god kännedom om litteraturen inom ämnesområdet, men de ha

saknat biblioteksutbildning. En dylik anordning har varit möjlig, så länge

man haft mycket begränsade anslag till bokinköp, men den torde icke böra

bibehållas, om biblioteksanslagen väsentligt höjas. Överhuvudtaget synes

man under senare år ha börjat bli alltmera medveten om det värde, som

den rent bibliotekstekniska utbildningen måste tillmätas. Det är emellertid

inte bara de ökade katalogiseringsuppgifterna, som komma att ställa

större anspråk på personalen, utan framförallt kommer det att krävas en

mer rationell organisation av bokinköpen. Det lämpligaste torde vara, att

det samhällsvetenskapliga bibliotekets personal, på grundval av systematisk

genomgång av tidskrifternas recensionsavdelningar och dylikt, uppgör

ett förslag till bokinköp, som sedan förelägges ämnesrepresentanterna. Erfarenheten

torde nämligen ha visat, att forskarna sällan äro i stånd att

regelbundet följa all den nyutkomna litteraturen inom ämnet.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag beträffande

det centrala samhällsvetenskapliga bibliotekets

ledning följande:

Ledningen anförtros åt en vid universitetsbiblioteket anställd bibliotekarie,

som åtager sig att utöver sin ordinarie tjänst mot visst arvode övervaka

det samhällsvetenskapliga bibliotekets skötsel, vilken i övrigt ombesörjes

av en särskild biblioteksamanuens. Innehavaren av sistnämnda befattning

bör ha akademisk examen, helst omfattande samhällsvetenskapliga

ämnen, samt viss biblioteksutbildning. I enlighet med vad som uttalas

i Kungl. Maj:ts proposition nr 273 till 194G års riksdag angående biblioteksamanuenserna

vid karolinska institutets bibliotek torde motsvarande

befattningshavare vid det samhällsvetenskapliga biblioteket, innan extra

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ordinarie anställning beredes honom, böra genomgå viss provtjänstgöring,

förslagsvis under ett år, och därvid avlönas såsom extra tjänsteman i lönegraden

Ex 15. Därefter bör extra ordinarie anställning kunna erhållas i

lönegraden Eo 16 samt efter ytterligare viss tid, förslagsvis två år, i högst

lönegraden Eo 18. I den mån ytterligare arbetskraft kommer att visa sig

erforderlig vid de samhällsvetenskapliga biblioteken, torde tillsvidare kostnaderna

härför få bestridas ur de extra personalanslag, som förutsättas utgå

till delinstitutionerna. Sannolikt blir det nödvändigt, att de olika institutionsamanuenserna

även i fortsättningen åläggas viss tillsyn över bibliotekens

bokförråd.

Kommittén är emellertid medveten om att de gemensamma samhällsvetenskapliga

institutionerna vid universiteten icke omedelbart torde

kunna komma till stånd på grund av rådande lokalsvårigheter. Likväl anser

kommittén, att den i det föregående nämnda biblioteksamanuenstjänsten

redan nu bör inrättas såväl vid Uppsala som Lunds universitet, eftersom

behovet av planmässighet och organisation vid bokinköpen torde bli aktuellt

redan under nästa budgetår, om de av kommittén förordade ökade

materielanslagen beviljas.

Skriv- och expeditions- eller r ä k n e b i t r ä d e n. Kommittén

anser det vara nödvändigt, att nya biträdestjänster upprättas vid

båda universiteten, anknutna till de olika socialvetenskapliga ämnesinstitutionerna.

Hittills ha endast universitetens geografiska och statistiska institutioner

tilldelats dylika biträden.

Beträffande biträdespersonalens anställningsförhållanden anför kommittén

följande.

Naturvetenskapliga forskningskommittén förordade inrättandet av ett

antal kanslibiträdestjänster i lönegraden A 7. Departementschefen anförde

i proposition nr 273 till 1946 års riksdag, att åtminstone till en början

endast icke-ordinarie anställningsform borde ifrågakomma samt att vissa

befattningar tillsvidare borde placeras i 4 och de återstående i 7 lönegraden.

Statsutskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande till

denna ståndpunkt. Med anledning av en motion, vari förordats att samtliga

ifrågavarande befattningshavare skulle placeras i lönegrad Eo 7, förklarade

utskottet, att erfarenheten torde få utvisa, om den av departementschefen

förordade anordningen skulle visa sig ändamålsenlig. Utskottet förutsatte

vidare, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på denna fråga

och föresloge vidtagande av de åtgärder, som befunnes erforderliga, därest

en tillfredsställande rekrytering icke skulle visa sig möjlig att ernå med en

lönesättning i 4 lönegraden. — Erfarenheten torde redan ha bekräftat, att

svårigheter äro förbundna både med differentieringen av de nyinrättade

tjänsterna, i och för sig och med rekryteringen till kontorsbiträdesbefattningarna

i Eo 4. Om man vill ge forskningen en verklig hjälp, är det nödvändigt

att kvalificerade biträden kunna erhållas. Vi föreslå därför i det

följande endast kanslibiträdestjänster i lönegrad Eo 7. I fråga om räknebiträdestjänsterna

synes en fördelning av dessa mellan lönegraderna Eo 4

och 7 lämplig; de nedan upptagna operatriserna ha placerats i Eo4.

M a t e r i e 1 a n s 1 a g. I sin beräkning av institutionernas materielanslag

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

har kommittén följt de allmänna riktlinjer, som angivits av naturvetenskapliga

forskningskommittén och godkänts av statsmakterna. Detta innebär,

att materielanslagen tillmätts så, att de skola medge eu under normala

förhållanden godtagbar minimistandard. Kommittén förutsätter

emellertid, att denna budget skall kunna kompletteras med anslag från ett

centralt forskningsråd, i likhet med vad som gäller för naturvetenskaperna.

Kommittén anför vidare:

Vid detaljprövningen av institutionernas behov har en budget innefattande

fem olika delposter uppgjorts. Delposterna äro: bibliotek, förbrukningsmateriel

(kontorsmateriel in. m.), telefon, materiel (skriv- och räknemaskiner

m. in.) och underhåll av materiel samt extra personalanslag. De fyra

första posterna ha sedan sammanförts till en, medan det extra personalanslaget

upptagits som en särskild post. Genom denna tudelning ha vi, lika

litet som naturvetenskapliga forskningskommittén, avsett att strikt fastlåsa

institutionernas utgifter på sådant sätt att en del av materielanslaget

icke skulle få användas för avlöning av tillfällig extra personal eller att

någon del av personalanslaget ej skulle få användas för inköp av litteratur

eller materiel. Uppdelningen har gjorts endast för att ge den anslagsfördelande

myndigheten en uppfattning om anslagens normala utnyttjande.

Sådana löpande institutionsutgifter som kostnader för bränsle, belysning

och städning ha icke medtagits, utan de förutsättas liksom hittills skola

bestridas inom ramen för vederbörande läroanstalters allmänna omkostnadsstat.

I den mån de olika institutionerna utvidgas, komma givetvis

dessa kostnader att stiga. Likaledes har frågan om hyreskostnader för institutionslokalerna

med ett undantag, den skytteanska institutionen i Uppsala,

icke berörts.

Den största enskilda delposten i materielanslaget utgör, ifråga om ämnena

nationalekonomi, statskunskap och sociologi, bibliotekskostnaderna.

För ämnet statistik äro materiel- och förbrukningsmaterielkostnaderna särskilt

omfattande. Behovet av att kunna anställa tillfällig extra personal

vid genomförandet av olika forskningsuppgifter gör sig starkt gällande inom

samtliga socialvetenskapliga institutioner, vilka ju i trots av vad som här

föreslås ingalunda komma att erhålla en så stor fast personal som exempelvis

de naturvetenskapliga institutionerna. Beträffande relationerna mellan

de olika socialvetenskapliga institutionernas materielanslag är att anmärka,

att de nationalekonomiska institutionerna ansetts böra erhålla ett

något större anslag än de övriga med hänsyn till de många forskarbefattningar,

som enligt föreliggande förslag skola vara knutna till dessa institutioner.

Att den statistiska forskningens arbetsmetoder äro förenade med

betydande kostnader torde vara uppenbart. Vid universitetens statistiska

institutioner tillkomma dessutom servicekostnaderna för de i det följande

föreslagna hålkortsanläggningarna. Institutionerna inom ämnet statskunskap

ha ansetts kräva ett något mindre materielanslag. Likaledes ha de

nya sociologiska institutionerna tillsvidare ansetts böra erhålla ett jämförelsevis

litet anslag; när den sociologiska forskningen senare utbyggts,

torde en höjning av anslagen bli nödvändig. Vad slutligen geografien angår,

har den med ämnets uppdelning sammanhängande utökningen av antalet

forskar- och liirarbefattningar medfört en viss höjning av det nuvarande

anslaget till eu början med (i 000 kronor.

15 — Biliang till riksdagens protokoll 1!H7. 1 samt. Nr f!72.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr £72.

Engångsanslag. Enligt kommittén råder en påtaglig brist på

sociologisk litteratur i vårt land. Om sociologisk forskning skall kunna

bedrivas i större utsträckning, torde det vara nödvändigt att snarast avhjälpa

denna brist. Kommittén förordar därför att utöver de årliga materielanslagen

ett engångsanslag för litteraturanskaffning på 10 000 kronor

tilldelas envar av de sociologiska institutionerna.

Kommittén förordar vidare ett engångsajislag på 27 500 kronor för de

statistiska institutionerna i Uppsala och Lund för inköp av hålkortsmaskiner.

Härom anföres i betänkandet bland annat.

För den statistiska forskningen är det ett trängande behov, att institutionerna

förses med en teknisk utrustning som möjliggör maskinell bearbetning

av statistiskt primärmaterial, det vill säga hålkortsaggregat. Även

för de övriga socialvetenskaperna vore det av stort värde att i den samhällsvetenskapliga

institutionen äga tillgång till en dylik hålkortsanläggning.

Detsamma gäller också för många andra vetenskaper vid universiteten.

I Lund tänkes aggregatet komma till användning bland annat för

medicinsk forskning, och i Uppsala ha vissa planer dryftats rörande ett

samarbete härvidlag mellan den statistiska institutionen och lantbrukshögskolan.

En hålkortsanläggning i Uppsala och Lund är vidare synnerligen

behövlig med hänsyn till undervisningen i ämnet statistik. Från vissa

ämbetsverks sida ha uttalats önskemål om att undervisningen för högre

betyg i filosofie kandidat- och politices magisterexamina skulle omfatta

elementa i fråga om hålkortstekniken, så att eleverna finge lära sig att på

egen hand planera och genomföra enklare hålkortsundersökningar.

Hålkortsaggregaten ha under senare år kommit till stor användning

inom ett flertal verksamhetsområden. Enligt vår mening bör tiden nu vara

inne för att även förse universiteten med dylik utrustning. En fullständig

hålkortsanläggning (Poweraggregat) torde för närvarande betinga ett pris

av närmare 90 000 kronor. Det torde vara lämpligt att till en början, innan

erfarenhet vunnits om i hur hög grad anläggningen kommer att utnyttjas,

vänta med att anskaffa den dyrbaraste maskinen, tabulatorn, vilken kostar

omkring 60 000 kronor; tillsvidare få i stället befintliga servicestationer

härför utnyttjas. Efter några års förlopp bör frågan om anläggningens

komplettering med en tabulator upptagas till prövning.

Utöver dessa engångsanslag erfordras en årlig servicekostnad på 2 000

kronor för varje anläggning samt särskild personal vid hålkortsavdelningarna.

Enligt kommittén bör ledningen av dessa avdelningar anförtros åt

en föreståndare med goda kvalifikationer, vilken syntes böra tilldelas förste

assistents tjänsteställning. Därjämte erfordrades s. k. operatriser, av vilka

en borde vara fast anställd.

Exkursionsanslag. Exkursionsanslaget för LTppsala universitet

är för budgetåret 1946/47 upptaget till ett belopp av dels 6 500 kronor

såsom bidrag till resor och uppehälle för de studerande och dels 3 250

kronor till exkursionsledare; motsvarande siffror för Lunds universitet

äro 11 000 respektive 2 500 kronor. Enligt kommittén äro dessa anslag

alltför knapphändiga, vilket medfört, att exkursioner icke kunnat företagas

i tillfredsställande utsträckning. Det har vidare varit svårt att i för
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

väg kunna beräkna storleken av de anslag, som stått till förfogande för

varje särskilt ämne. Kommittén föreslår därför, att för reseledare och

studerande gemensamma exkursionsanslag skola utgå till flertalet institutioner

inom ämnena geografi, nationalekonomi och statskunskap. Beträffande

anslagens storlek framhåller kommittén bland annat:

För geografiens vidkommande ha docenterna vid Lunds universitet S.

Björnsson och K. E. Bergsten i skrivelse till universitetsberedningen i detalj

uträknat kostnaderna för exkursionsprogrammet vid detta universitet. Under

förutsättning av att resekostnaderna skola täckas och att för längre

resor ett dagtraktamente på fyra kronor utgår till deltagarna, skulle erfordras

ett belopp av drygt 7 000 kronor per år. Vi ha i det följande upptagit

ett anslag på 3 500 kronor till vardera av de geografiska institutionerna

vid universiteten, vilket ansetts täcka den del av anslaget som bör

falla på kulturgeografien.

Exkursioner, särskilt i form av industribesök, ha ansetts böra ingå som

ett led i den nationalekonomiska undervisningen. För detta ändamål ha till

vartdera universitetets nationalekonomiska institution föreslagits ett årligt

anslag på 1 500 kronor.

Det måste vidare betraktas som önskvärt, att de som studera ämnet

statskunskap få tillfälle att besöka riksdagen och några av de centrala

ämbetsverken. Med hänsyn till antalet studerande och avståndet från huvudstaden

ha de erforderliga anslagen beräknats till 500 kronor för statskunskapsinstitutionen

i Uppsala och till 1 500 kronor för motsvarande institution

i Lund.

Anslag till fältarbeten. Kommittén förordar, att särskilda

anslag på 1 500 kronor måtte utgå till de geografiska institutionerna för

kulturgeografiska fältarbeten samt ett lika stort anslag till de sociologiska

institutionerna för sociologiska fältarbeten. För naturgeografiska fältarbeten

kunna däremot medel erhållas av de till matematisk-naturvetenskapliga

sektionernas disposition ställda anslagen till fältarbeten. Dessa anslag utgå

för innevarande budgetår med 22 050 kronor för Uppsala universitet och

med 30 000 kronor för Lunds universitet.

Remissyttranden.

I den mån remissinstanserna yttrat sig över forskningskommitténs förslag

beträffande de samhällsvetenskapliga institutionerna ha de livligt tillstyrkt

ifrågavarande förslag. Samhällsforskarnas behov av välutrustade

vetenskapliga institutioner ha framhållits liksom behovet av biträdespersonal

och teknisk utrustning.

Beträffande frågan om ett centralt samhällsvetenskapligt bibliotek har

filosofiska fakulteten i Lund anfört:

Det är utan vidare klart, att många fördelar kunna vinnas genom det

socialvetenskapliga bibliotekets centralisation. Framförallt torde genom en

sådan samordning den bibliotekstekniska organisationen bäst kunna ordnas.

Framhållas bör emellertid, att centralbiblioteket inom den gemensamma

institutionen icke får förlora sin karaktär av seminarie- och referensbibliotek.

Seminarieövningarna inom de olika ämnena måste kunna anordnas så

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

att under dem ständig rapport kan hållas med bokbeståndet, varför biblioteket

icke får ha karaktären av ett helt slutet lånebibliotek. Fakulteten

vill på grund av den korta remisstiden icke taga definitiv ställning till

organisationen av ett gemensamt socialvetenskapligt bibliotek. Frågan torde

böra lösas i samband med upporganiserandet av den samhällsvetenskapliga

institutionen, varvid man finge tillfälle att draga slutsatser av vunna erfarenheter.

I fråga om biträdespersonalens löneförmåner anser fakulteten, att dessa

blivit väl knappt tillmätta med hänsyn till nuvarande efterfrågan på kontorspersonal.

Särskilt torde detta gälla den föreslagna befattningen som

operatris vid hålkortsavdelningen, som enligt fakulteten torde böra inplaceras

i lönegrad Eo 7 i stället för Eo 4. Statistiska centralbyrån understryker,

att biträdespersonalens lönegradsplacering bör ske efter samma grunder,

som gälla för motsvarande personal inom statsförvaltningen. Statskontoret

uttalar, att statsmakternas beslut vid förra årets riksdag beträffande

biträdespersonalens anställningsförhållanden icke redan nu torde böra tagas

under förnyat övervägande såsom kommittén föreslagit. Tjänstebenämningen

operatris torde böra utbytas mot kontorsbiträde.

Allmänna lönenämnden anför:

Vad angår kommitténs förslag om anställande vid de socialvetenskapliga

institutionerna av viss teknisk personal och biträdespersonal, finner lönenämnden

tveksamt, huruvida behov kan anses föreligga att vid de avsedda

hålkortsavdelningarna å universitetens statistiska institutioner anställa föreståndare

med så jämförelsevis hög löneställning som de föreslagna förste

assistenternas. Med hänsyn till att ifrågavarande hålkortsavdelningar avses

till en början skola bliva av förhållandevis ringa storleksordning kan ifrågasättas,

huruvida det icke tills vidare skulle vara tillfyllest att vid vardera

hålkortsavdelningen inrätta en assistentbefattning. I förevarande sammanhang

får lönenämnden vidare uttala, att därest behovet av biträden för

räknearbete kan anses motivera inrättande av befattningar i 7 lönegraden

innehavarna av dessa befattningar torde böra erhålla benämningen kanslibiträde.

Statistiska centralbyrån har i fråga om de föreslagna hålkortsaggregaten

för de statistiska institutionerna framhållit bland annat följande:

De sakkunniga finna det vara ett trängande behov för den statistiska

forskningen, att de statistiska institutionerna förses med en teknisk utrustning,

som möjliggör maskinell bearbetning av statistiskt primärmaterial,

och förorda i anledning härav anläggning av hålkortsaggregat i Uppsala

och Lund. Dessa anläggningar skulle utnyttjas ej enbart i undervisningsfrämjande

syfte utan jämväl, enligt förslaget, tagas i anspråk för

statistiska undersökningar såväl inom samhällsvetenskaperna som andra

vetenskaper, där statistiska undersökningsmetoder komma till användning.

Enligt centralbyråns uppfattning får man i detta sammanhang icke förlora

ur sikte, att de statistiska institutionerna ha till huvudsakligt syfte att

tjäna den fristående statistiska forskningen och tillgodose utbildningsändamål

och att de icke, till men för dessa arbetsuppgifter, böra belastas med

uppdrag av utredningskaraktär, vilka med hänsyn till primärmaterialets

förläggning eller av andra skäl tillhöra de statistiska ämbetsverkens ar
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

betsuppgifter. Ämbetsverket har därmed icke velat bestrida, att det ur

undervisningssynpunkt kan vara av betydelse och värde, att de statistiska

institutionerna utrustas med någon mindre hålkortsanläggning, exempelvis

en sorterare och några stansmaskiner, under förutsättning likväl, att garanti

vinnes för att denna kommer till fullt utnyttjande. I sådant syfte

synes den, på sätt de sakkunniga avsett, böra stå till förfogande även för

andra institutioner, som för sina arbeten kunna vara i behov av en sådan

anläggning. En fortsatt ifrågasatt utbyggnad av en dylik anläggning genom

anskaffande av en tabulator kan centralbyrån däremot ej finna lämplig.

Socialvetenskapernas behov av välutrustade vetenskapliga institutioner

synes mig vara väl motiverat. Skola de planerade åtgärderna för den samhällsvetenskapliga

forskningens främjande få avsedd effekt, torde det nämligen

vara nödvändigt dels att höja de nu alltför knapphändiga materielanslagen

till de socialvetenskapliga institutionerna och dels att i ökad utsträckning

giva forskarna tillgång till tekniska och administrativa hjälpkrafter.

I stort sett torde man därvid böra följa de principer, som statsmakterna

förra året tillämpade vid upprustningen av de matematisk-naturvetenskapliga

institutionerna.

Forskningskommitténs förslag i fråga om gemensamma samhällsvetenskapliga

institutioner samt om centrala samhällsvetenskapliga bibliotek har

jag i det föregående i korthet redogjort för. På grund av rådande lokalsvårigheter

äro emellertid dessa frågor för närvarande icke aktuella, och

jag är därför icke beredd att nu upptaga dem till slutlig prövning. Jag

anser mig icke heller kunna förorda inrättande av den föreslagna biblioteksamanuenstjänsten,

så länge planerna på ett centralt samhällsvetenskapligt

bibliotek icke fått en mer definitiv utformning.

Vad kommittén anfört och föreslagit beträffande biträdespersonal och

materielanslag m. m. återkommer jag till i det följande i samband med

behandlingen av kommitténs detaljförslag i dessa avseenden. Jag vill dock

redan nu erinra om att kommittén i fråga om materielanslagen följt de

allmänna riktlinjer, som angivits av naturvetenskapliga forskningskommittén

och godkänts av 1946 års riksdag. I enlighet med vad som nu gäller

för de naturvetenskapliga institutionerna, böra materielanslagen till universitetens

samhällsvetenskapliga institutioner bilda en relativt snäv, fast normalbudget,

vilken för speciella ändamål bör kunna kompletteras med anslag

från det av mig i det följande föreslagna samhällsvetenskapliga forskningsrådet.

Forskningskommitténs detaljförslag i fråga om biträdespersonalen.

Uppsala universitet:

Nuvarande antal befattningar samt kommitténs förslag beträffande de

socialvetenskapliga institutionerna vid Uppsala universitet framgå av följande

sammanställning:

Departe
mentschefen.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

\

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Nuvarande personal:

Nationalekonomiska institutionen
Statistiska

institutionen

1 kontorsbiträde (Eo 4)

Seminariet för statskunskap

Geografiska institutionen

1 kartbiträde (Eo 7)

1 kontorsbiträde (Eo 4)

Sociologiska institutionen

Kommitténs förslag:

1 biblioteksamanuens (Ex 15)

1 kanslibiträde (Eo 7)

1 kanslibiträde (Eo 7)

1 räknebiträde (Eo 7)

1 räknebiträde (Eo 4)

1 förste assistent vid hålkortsavdelningen
1

operatris (Eo 4) vid hålkortsavdelningen
%

kanslibiträde (Eo 7)

1 kartbiträde (Eo 7)

1 kanslibiträde (Eo 7)

% kanslibiträde (Eo 7)

Filosofiska fakulteten i Uppsala föreslår, att anslaget till biblioteksamanuens

under de närmaste åren fördelas mellan institutionerna för nationalekonomi,

statistik, statskunskap och sociologi att användas allt efter

behov på respektive institutioner.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Lunds universitet:

Nuvarande antal befattningar samt kommitténs förslag beträffande de

socialvetenskapliga institutionerna vid Lunds universitet framgå av följan
-

de sammanfattning:

Nuvarande personal:

Nationalekonomiska institutionen

—

Statistiska institutionen

1 räknebiträde (arvode 2 700

kronor jämte 300 kronor i

provisoriskt arvodestillägg)

Seminariet för statskunskap —

Geografiska institutionen

1 kartbiträde (Eo 7)

1 kontorsbiträde (Eo 4)

Sociologiska institutionen —

Kanslern tillstyrker ifrågavarande

Kommitténs förslag:

1 biblioteksamanuens (Ex 15)

1 kanslibiträde (Eo 7)

1 kanslibiträde (Eo 7)

1 räknebiträde (Eo 7)

1 räknebiträde (Eo 4)

1 förste assistent vid hålkortsavdelningen
1

operatris (Eo 4) vid hålkortsavdelningen

!/> kanslibiträde (Eo 7)

1 kartbiträde (Eo 7)

1 kanslibiträde (Eo 7)

% kanslibiträde (Eo 7)

förslag.

Av skäl som jag tidigare anfört har jag icke funnit mig nu kunna förorda

inrättande av en biblioteksamanuenstjänst, gemensam för de socialvetenskapliga

institutionerna.

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

De av kommittén föreslagna räknebiträdena vid den statistiska institutionen

synes mig båda böra inplaceras i lönegraden Eo 4.

Beträffande den föreslagna förste assistent tjänsten vid den statistiska

institutionens hålkortsavdelning anser jag i likhet med allmänna lönenämnden,

att det tills vidare torde vara tillfyllest att vid dessa avdelningar

inrätta en andre assistentbefattning. Jag finner mig ej heller för närvarande

böra förorda en ombildning av kontorsbiträdestjänsten vid den geografiska

institutionen till en kanslibiträdestjänst i lönegrad Eo 7. Vidare

torde tjänstebenämningen operatris böra utbytas mot kontorsbiträde. I

övrigt har jag ingen erinran mot kommitténs förslag beträffande biträdespersonalen.

För Uppsala universitet förordar jag sålunda inrättande av följande nya

befattningar: vid nationalekonomiska institutionen 1 kanslibiträde (Eo 7);

vid statistiska institutionen 1 kanslibiträde (Eo 7) i stället för 1 kontorsbiträde

(Eo4), 2 räknebiträden (Eo4), 1 andre assistent samt 1 kontorsbiträde

(Eo 4); vid seminariet för statskunskap och sociologiska institutionen

1 gemensamt kanslibiträde (Eo7).

För Lunds universitet förordar jag inrättande av följande befattningar:

vid nationalekonomiska institutionen 1 kanslibiträde (Eo 7); vid statistiska

institutionen 1 kanslibiträde (Eo 7), 2 räknebiträden (Eo 4) i stället för

nuvarande arvode å 2 700 kronor, 1 andre assistent samt 1 kontorsbiträde

(Eo 4); vid seminariet för statskunskap och sociologiska institutionen 1

gemensamt kanslibiträde (Eo7).

Forskningskommitténs detaljförslag i fråga om materiel
anslagen

m. m.

Uppsala universitet:

Kommitténs förslag ifråga om anslag till materiel m. m. vid Uppsala

universitet framgår av följande sammanställning:

Institutioner

Års

ans

1 a g

Engångs-

anslag

Kommit-

téns

förslag

Nu-

varande

anslag

Kommitténs förslag

Materiel-

anslagm.m.

Anslag till

exkursioner

Anslag till

fältarbeten

Summa

Nationalekonomiska institutionen

1500

12 000

1 500

_

13 500

_

Statistiska institutionen.....

1 600

12 0001

—

—

12 000

27 500

Seminariet för statskunskap . . .

—

8 500

500

—

9 000

—

Geografiska institutionen.....

13 210

19 210

3 500

1500

24 210

—

Sociologiska institutionen ....

6 500

—

1 500

8 000

10 000

Summa

16 310 1

58 210

5 500

3 000

66 710

37 500

1 Härutöver åtnjuta ifrågavarande institutioner smärre andelar i de under materielanslaget ingående delposterna

till resebidrag till ledare och deltagare i exkursioner samt till bokinköp m. m. för humanistiska

sektionens seminarier.

■ I denna summa ingår även 2 000 kronor I servicekostnader för den statistiska institutionens hålkortsavdelning.

s. 232 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

232 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Kanslern tillstyrker kommitténs förslag under framhållande av att det

för de samhällsvetenskapliga institutionernas del synes angeläget, att den

av forskningskommittén förordade upprustningen vidtoges.

Lunds universitet:

Kommitténs förslag ifråga om anslag till materiel m. m. vid Lunds universitet

framgår av följande sammanställning:

Institutioner

>

t»

ans

1 a g

Engångs-

anslag

Kommit-

téns

förslag

Nu-

varande

anslag

Kommitténs förslag

Materiel-

anslagm.m.

Anslag till

exkursioner

Anslag till

fältarbeten

Summa

Nationalekonomiska institutionen

2 000

12 000

1 500

_

13 500

_

Statistiska institutionen.....

3 500

12 0002

—

—

12 000

27 500

Seminariet för statskunskap . . .

—

8 500

1 500

—

10 000

—

Geografiska institutionen.....

14 000

20 000

3 500

1 500

25 000

—

Sociologiska institutionen ....

—

6 500

—

1 500

8 000

10 000

Summa

19 5001

59 000

6 500

3 000

68 500

37 500

1 Härutöver åtnjuta ifrågavarande institutioner smärre andelar i de under materielanslaget ingående delposterna

till resebidrag till ledare och deltagare i exkursioner samt till bokinköp m. m. för humanistiska

sektionens seminarier.

* I denna summa ingår även 2 000 kronor i servicekostnader för den statistiska institutionens hålkortsavdelning.

Filosofiska fakulteten i Lund framhåller, att det nationalekonomiska

exkursionsanslaget för Lunds del bör ökas från 1 500 till 2 000 kronor,

eftersom avstånden spela en större roll för Lunds universitet än för övriga

akademiska orter.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag utom såvitt angår engångsanslaget

till statistiska institutionen; i detta hänseende anför kanslern

bland annat följande:

Socialvetenskapliga forskningskommittén har framställt förslag om anvisande

av ett engångsanslag av 27 500 kronor för inköp av hålkortsmaskiner

av s. k. Powers typ. Av skäl, som anförts av professorn i statistik vid

Lunds universitet C.-E. Quensel i skrivelse till kanslern av den 28 januari

1947, tillstyrker jag i likhet med humanistiska sektionen, att i stället för

ifrågavarande engångsanslag måtte beviljas ett anslag av 4 500 kronor, motsvarande

årshyran för maskiner av Hollerith typ.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört beträffande angelägenheten

av en upprustning av de samhällsvetenskapliga institutionerna

och av en höjning av de enligt min mening alltför knapphändiga materielanslagen,

anser jag mig böra godtaga de av kommittén ifrågasatta anslagshöjningarna.

Jag förutsätter därvid att icke blott de förordade anslagsmedlen

till materiel utan även de begärda medlen till exkursioner och fältarbeten

skola anvisas under universitetens materielanslag. Jag tillstyrker

vidare anvisande av ett engångsanslag på 10 000 kronor för vartdera uni
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

versitetet till inköp av sociologisk litteratur samt för Uppsala universitets

vidkommande ytterligare ett engångsanslag på 27 500 kronor till inköp av

hålkortsmaskiner av s. k. Powers typ. För Lunds universitet förordar jag

däremot, under hänvisning till av kanslern anförda skäl, anvisande under

materielanslaget av 4 500 kronor, motsvarande årshyran för maskiner av

s. k. Hollerith typ.

Vid bifall till vad jag sålunda i det föregående förordat torde till de

socialvetenskapliga institutionerna vid Uppsala universitet under anslaget

till Materiel m. m. böra utgå ett belopp av tillhopa (13 500 + 12 000 +

9 000 + 24 210 + 8 000 =) i runt tal 66 700 kronor innebärande en ökning

med 50 400 kronor, varjämte tillkomma de av mig förordade engångsanslagen

för inköp av hålkortsmaskiner och sociologisk litteratur av tillhopa

(27 500 + 10 000 —) 37 500 kronor.

Till de socialvetenskapliga institutionerna i Lund torde likaledes under

anslaget till Materiel m. m. böra utgå ett belopp av tillhopa (13 500 +

+ 12 000 + 10 000 + 25 000 + 8 000 + 4 500 =) 73 000 kronor, innebärande

en ökning med 53 500 kronor. Utöver detta anslag bör tillkomma

ett engångsanslag för inköp av sociologisk litteratur å 10 000 kronor.

Om anvisande av nu förordade anslagsmedel till materiel m. m. för

de socialvetenskapliga institutionerna gör jag hemställan i det följande.

Vid beräkningen av medelsbehovet i det föregående har jag utgått ifrån,

att de under materielanslagen upptagna allmänna delposterna till resebidrag

till deltagare i och ledare av exkursioner samt till bokinköp m. m.

för humanistiska sektionens seminarier torde böra utgå oförändrade.

Jag vill slutligen anmäla, att kommittén i sitt betänkande föreslagit

anvisande av ett särskilt belopp å 3 610 kronor till förhyrande av lokaler

för seminariet för statskunskap i Uppsala. Kostnaderna härför torde dock

böra i vanlig ordning bestridas från Uppsala universitets delfond av statens

allmänna fastighetsfond.

C. Inrättande av ett samhällsvetenskapligt

forskningsråd.

Inledning.

Frågan om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd har

även tidigare varit föremål för utredning, nämligen av tillkallade särskilda

sakkunniga, vilka den 15 maj 1944 avgåvo sitt betänkande med förslag i

ärendet (stat. off. utr. 1944: 19). Sakkunnigförslaget blev i vanlig ordning

föremål för remiss men har därutöver icke föranlett någon åtgärd från

Kungl. Maj:ts sida.

Socialvetenskapliga forskning skommittén har i sitt nu föreliggande betänkande

likaledes behandlat frågan om inrättande av ett samhällsveten
-

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

skapligt forskningsråd och därvid framhållit, att även samhällsvetenskaperna

borde ha ett centralt anslagsfördelande organ till sitt förfogande, i

likhet med vad som numera gäller för den medicinska, naturvetenskapliga,

tekniska och humanistiska (inklusive teologiska) forskningen samt jordbruksforskningen

.

Kommittén har inledningsvis lämnat en redogörelse över det tidigare

sakkunnigförslaget, beträffande vilken torde få hänvisas

till betänkandet, sid. 131—138. Den kritik, som riktades emot detta

förslag, torde enligt kommittén kunna sammanfattas under två skilda

punkter. Härom anföres i betänkandet.

Å ena sidan framhölls, att den primära uppgiften, när det gällde att

främja den samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige, vore att inrätta

nya befattningar inom detta område vid de akademiska läroanstalterna

och att utrusta bestående institutioner med större personal och ökade anslagsmedel.

Därför borde hela frågan om samhällsvetenskapernas utbyggnad

vid universitet och högskolor göras till föremål för utredning och förslaget

om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd tills vidare vila. Å andra

sidan riktades en direkt kritik mot själva radsidén. I förhållande till universitet

och högskolor skulle rådet komma att utgöra en ny och dyrbar överinstans,

vars sammansättning icke kunde garantera en fullt allsidig representation

för de olika vetenskapsgrenarna; i stället borde tillgängliga medel

ställas direkt till fakulteternas förfogande. Från flera håll uttalades farhågor

för att rådet skulle få möjlighet att dirigera den vetenskapliga forskningen.

Särskilt underströks risken av att politiska inflytanden, främst

genom de av Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna, skulle komma att göra sig

gällande inom rådet, vilket därför rent av framstode som ett hot mot forskningens

frihet.

Socialvetenskapliga forskningskommittén anser emellertid för sin del, att

läget, sedan 1944 års betänkande om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd

avlämnades, undergått en väsentlig förändring. Flera nya forskningsråd

hade inrättats och statsmakterna hade visat sig beredda att genom

förmedling av dylika råd ställa jämförelsevis betydande forskningsanslag

till förfogande. Beträffande motviljan mot en centralt anslagsfördelande

instans över fakulteter eller sektioner anser kommittén, att den i viss

utsträckning torde böra ses mot bakgrunden av att man då ställdes inför

en organisatorisk nyhet.

Enligt kommittén torde dock ett väsentligt element i kritiken kvarstå,

nämligen faran för att ett samhällsvetenskapligt forskningsråd skulle använda

sitt inflytande över anslagen för att söka dirigera och framför allt

efter politiska hänsyn leda forskningen. Kommittén anför vidare:

Att denna fara är större inom socialvetenskapernas än inom andra vetenskapers

område är uppenbart. Självfallet är också att allt bör göras för att

förhindra en dylik utveckling. Genom att ge de vetenskapliga representanterna

i rådet en betryggande majoritet och genom en lämplig avgränsning

av rådets uppgifter torde dock riskerna för en politisering av dess

verksamhet under nuvarande förhållanden kunna inskränkas till ett minimum.

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Rådets verksamhetsområde. Kommittén har haft att taga

ställning till frågan, huruvida ett för den centrala juridiska och samhällsvetenskapliga

forskningen gemensamt forskningsråd borde skapas, och därvid

kommit till den uppfattningen att ett dylikt gemensamt råd framför

allt av rent praktiska skäl vore att föredraga. Även i det tidigare sakkunnigförslaget

om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd hade förutsatts,

att ett antal representanter för den juridiska vetenskapen skulle ingå i

några av de sektioner, som skulle äga att välja ledamöter till rådet, men

full säkerhet hade icke funnits för att juridiken alltid skulle bli företrädd

inom rådet. Avsikten syntes vidare ha varit, ehuru detta icke framginge

fullt klart, att rådet icke skulle lämna anslag till juridisk forskning i allmänhet

utan närmast blott till den sociologiskt, statsrättsligt och förvaltningsrättsligt

inriktade forskningen inom detta område.

Som motivering för ett för rätts- och socialvetenskaperna gemensamt

råd anför kommittén bland annat följande:

På grund av flera speciella orsaker är för närvarande den forskningsverksamhet,

som förekommer inom den juridiska vetenskapens område, av

ganska begränsad omfattning, exempelvis i jämförelse med forskningen

inom vad som här kallats för samhällsvetenskaperna. Skulle därför ett särskilt

rättsvetenskapligt råd inrättas, kunde det, sådant läget för närvarande

är, knappast göra anspråk på någon större anslagssumma, särskilt med

tanke på att anslagen rimligtvis alltid måste beräknas efter det aktuella

minimibehovet. Det torde till och med kunna ifrågasättas, huruvida icke

dess uppgift bleve alltför begränsad för en organisation av ett forskningsråds

karaktär. Men även mer allmänna synpunkter kunna anföras till förmån

för ett gemensamt råd. Står man inför valet mellan att upprätta två

mindre och till sin verksamhetskrets begränsade eller ett större och mer

omfattande råd, måste nämligen under förutsättning av att de olika vetenskapsområdena

kunna erhålla en tillfredsställande representation, det senare

alternativet anses äga påtagliga företräden. Förutom att administrationskostnaderna

kunna förbilligas, torde överhuvudtaget de allmänna fördelar

vilka tidigare framhållits såsom väsentliga för forskningsrådsinstitutionen

— den ökade möjligheten till rörlighet inom anslagets ram och till

en smidig anpassning efter de aktuella behoven — kunna göra sig kraftigare

gällande inom ett större råd. Av rent praktiska skäl synes oss därför ett för

rätts- och socialvetenskaper gemensamt samhällsvetenskapligt forskningsråd

vara att föredraga. Då juridiken utgör en viktig gren av samhällsvetenskapen

i en mer omfattande betydelse, skulle dessutom den närmare konfrontationen

mellan den och övriga socialvetenskaper inom ett och samma

råd kunna bli till gagn för båda parter.

I jämförelse med det tidigare förslaget innebär alltså detta, att mom

rådets verksamhetsfält kommer att falla rättsvetenskapen i dess helhet

och icke endast en del därav. Avsikten är, att rådet skall uppmärksamma

den samhällsvetenskapliga forskningen i vidare mening. Detta bör redan

här särskilt understrykas, med hänsyn till att vi icke funnit det nödvändigt

att uppbygga rådet på en sa bröd organisatorisk bas, med representanter

för cn råd olika socialvetenskapliga specialområden, som förutsattes i det

tidigare betänkandet. Vissa gränsdragningsproblem, främst i förhållande

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

till den humanistiska fonden, komma otvivelaktigt att uppstå. Ett samarbete

med denna fond liksom för övrigt med andra anslagsfördelande institutioner,

med vilka rådets verksamhet kan komma i beröring, bör därför

åstadkommas. I den mån forskningsrådsorganisationen kommer att ytterligare

utbyggas, synes överhuvud behovet av en mer regelmässig samverkan

mellan de olika råden göra sig allt starkare påmint.

Rådets uppgifte r. Kommittén framhåller, att rådets

främsta uppgift skall vara att fördela de anslag

för samhällsvetenskaplig forskning, vilka kunna

ställas till dess förfogande. Härvid syntes statsmedel huvudsakligen

ifrågakomma, men även medel från annat håll borde kunna

mottagas och fördelas av rådet.

Kommittén fortsätter:

Genom de anslag rådet utdelar skola bidrag lämnas till sådana särskilda

med forskning förenade utgifter som till exempel anställandet av extra

arbetskraft, företagande av studieresor och utgifter för publikation av

forskningsresultat. Rådet bör även äga rätt att "i vissa fall lämna ersättmng

för mistad arbetsförtjänst i samband med forskning. Det tillkommer

rådet att övervaka, att under dess kontroll stående medel komma till avsedd

användning. I det tidigare betänkandet nämndes fyra olika former

för det samhällsvetenskapliga rådets understödjande verksamhet: Enskilda

forskare skulle kunna få medel för speciella uppgifter; åt kvalificerade

forskningsinstitut kunde mer generella anslag utdelas och instituten själva

svara för medlens användning i detalj; större uppgifter, som krävde samarbete

av flera forskare, kunde vid behov organiseras under rådets medverkan;

och slutligen skulle detta kunna taga initiativ för att få till stånd

särskilt viktiga men tidigare försummade undersökningar.

Beträffande anslagen till enskilda forskare torde ingenting vara att tilllägga.

Däremot skola några ytterligare synpunkter anknytas till frågan om

ms ti tu t lön sanslagen. I det föregående har framhållits, att de särskilda,

direkt till institutionerna utgående anslagen beräknats såsom minimianslag.

endast avseende att säkerställa, att den ordinarie verksamheten vid

institutionerna kan vidmakthållas. Vid fullföljandet av varje större forskningsuppgift

måste därför institutionerna lita till anslag från annat håll.

Det kan i ett sådant läge diskuteras, huruvida det mest önskvärda vore,

att förutom institutionsanslag och eventuella anslag från forskningsrådet

till förfogande stode även anslag av en tredje typ, nämligen ordinarie forskningsanslag,

vilka exempelvis utginge till och fördelades inom de samhällsvetenskapliga

ämnesgrupperna. Om dylika anslag funnes tillgängliga, skulle

en planläggning på lång sikt av arbetet vid institutionerna kunna ske med

större trygghet och forskningsrådet skulle endast behöva anlitas vid de

mest omfattande undersökningarna. Å andra sidan kunde med sådana fasta

anslag den risken vara förenad, att tillgängliga medel icke alltid komme

till basta användning. Vi ha med hänsyn härtill avstått från att framlägga

förslag i denna riktning. Forskningsrådets uppgift att lämna anslag tilHnstitutionerna

blir under sådana förhållanden av fundamental betydelse.

På rådet skulle enligt det tidigare betänkandet även ankomma att i vissa

fall vid anslagsfördelningen organisera ett samarbete mellan flera forskare

samt att taga initiativ till särskilt viktiga men förut försummade under
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sökningar. Även vi anse, att rådet i viss utsträckning bör kunna verka för

en lämplig organisation av forskningsarbetet, t. ex. förhindra onödigt dubbelarbete,

men rådet synes härvid böra ålägga sig den största varsamhet,

så att icke några befogade anmärkningar mot försök från rådets sida att

dirigera forskningen kunna framföras. Den i och för sig mycket betydelsefulla

funktionen att främja samarbetet mellan forskarna bör rådet söka

fylla huvudsakligen på andra vägar än genom anslagsfördelningen. Vad

rådets rätt att taga initiativ till forskning inom försummade områden beträffar,

måste understrykas, att det skulle ligga en stor fara i om rådet

vid beviljande av understöd läte leda sig av en inom rådet utbildad speciell

uppfattning om vilka forskningsuppgifter som vore väsentliga. Rådet

har i huvudsak att pröva inkomna ansökningar om anslag till viss forskning

och bör låta sitt ställningstagande bli beroende av sådana faktorer

som uppgiftens vetenskapliga karaktär i och för sig, arbetsprogrammets

planläggning och vederbörandes kvalifikationer för uppgiften.

Anslag till författande av läroböcker, avsedda att tjäna den samhällsvetenskapliga

undervisningen vid de akademiska läroanstalterna, borde

dock rådet kunna bevilja, ehuru ett sådant författarskap icke direkt kan

karakteriseras såsom forskning. Kommittén framhåller nämligen den allvarliga

bristen på lämplig kurslitteratur inom ett flertal ämnen, varför forskningsrådet

borde äga skyldighet att uppmärksamma denna fråga. Rådet

borde vidare tillse att böckerna till måttligt pris bleve tillgängliga för de

studerande. Vidare torde det enligt kommittén böra övervägas i detta sammanhang,

huruvida icke de uppgifter, som enligt beslut av 1946 års riksdag

lämnats åt nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer,

borde övertagas av rådet.

För att befrämja samarbetet icke blott mellan de enskilda forskarna utan

mellan de olika läroanstalterna, institutionerna och forskningsinstituten

samt mellan forskning och förvaltning föreslår kommittén olika åtgärder,

såsom utgivandet av en årlig publikation och anordnandet

av särskilda ämneskonferenser. Häroipi

anföres i huvudsak bland annat följande:

En första förutsättning för ett samarbete är, att möjlighet erbjudes till

kontinuerlig överblick över den pågående samhällsvetenskapliga forskningen.

För att uppnå detta, synes rådet böra åtminstone en gång årligen utge

en publikation, innehållande fullständigast möjliga upplysningar om den

forskning och de undersökningar inom det samhällsvetenskapliga området,

som vid ifrågavarande tidpunkt bedrivas såväl av enskilda forskare som vid

institutioner, statliga och privata forskningsinstitut, samt inom ämbetsverk

och kommittéer. Även för rådets eget arbete vore en dylik översikt

av betydelse.

De i det tidigare sakkunnigförslaget förutsatta sektionerna, vilka skulle

utse ledamöter i rådet, hade även till uppgift att tillgodose behovet av

förbättrad kontakt mellan forskarna. De vartannat år förekommande sektionsmötena

skulle bli ett slags interakademiska ämneskonferenser, vid

vilka vetenskapliga föredrag och diskussioner höllos. Då ett realiserande

av detta uppslag torde kunna bli av stort värde för det vetenskapliga sam
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

arbetet och då det rönte mycken uppskattning också i flera av de för

övrigt kritiskt lagda remissyttrandena, synes det böra förverkligas även

om, såsom här senare föreslås, sektionsindelningen slopas. Till rådets förfogande

bör därför ställas ett särskilt anslag för anordnandet av dylika

ämneskonferenser. Några detaljerade bestämmelser angående konferensernas

sammansättning och organisation torde icke vara erforderliga. Om

man räknar med sex huvudsakliga ämnesgrupper — rättsvetenskap, nationalekonomi,

statistik, statskunskap, kulturgeografi och sociologi — kunde

två grupper tänkas sammanträda varje år, d. v. s. en konferens skulle

hållas vart tredje år inom varje ämne. Om det befinnes önskvärt att anordna

gemensamma överläggningar mellan olika ämnesgrupper, kunde detta

dels regelbundet ske mellan de två samma år sammanträdande grupperna,

varvid eventuellt turordningen kunde successivt förändras, dels kunde

medel reserveras under ett eller två år för hållandet av mer omfattande

konferenser. Alla lärare inom de samhällsvetenskapliga ämnena vid universitet,

allmänna högskolor och specialhögskolor och, i den mån det är

möjligt, även andra forskare borde inbjudas till ämneskonferenserna.

Ämbetsverk och privata forskningsinstitut borde vidare uppmanas att

sända representanter till sådana möten, där frågor av intresse för deras

verksamhet behandlades.

Angående förhållandet mellan å ena sidan den samhällsvetenskapliga

forskningen vid universitet och högskolor av olika slag och å andra sidan

statliga ämbetsverk och utredningsorgan framhåller kommittén, att det

vore önskvärt, om rådet finge den ställningen, att myndigheter och kommittéer

vid genomförandet av speciella undersökningar inom detta område

kunde hänvända sig till rådet för att erhålla anvisning på lämplig arbetskraft.

En del av det omfattande arbete, som nu nedlägges på författandet

av olika slags seminarieuppsatser, vilka aldrig publiceras eller eljest komma

till användning, kunde på detta sätt få en mer praktisk inriktning.

Kommittén anser vidare, att rådet i olika avseenden även bör uppmärksamma

de internationella förbindelserna, och föreslår därför utgivandet

av en särskild samhällsvetenskaplig tidskrift,

innehållande bidrag på något eller några av de stora kulturspråken.

Kommittén har framhållit följande.

_ Om, såsom är att hoppas, den samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige

kommer att väsentligt intensifieras, uppstår ett starkt behov av att

göra dess resultat kända också utanför landets gränser. Detta behov kan

delvis tillgodoses genom att rådet lämnar stöd till översättning av betydelsefulla

vetenskapliga arbeten. Den mer fortlöpande kontakten synes

emellertid bäst kunna befrämjas genom utgivandet av en särskild samhällsvetenskaplig

tidskrift, innehållande bidrag på något eller några av de stora

kulturspråken. Tidskriften skulle omfatta dels originalarbeten, dels en

recensionsavdelning. Eventuellt kunde härvid ett samarbete ordnas med

övriga nordiska länder, och det är icke uteslutet, att tidskriften längre fram

skulle kunna få en sådan omfattning, att en uppdelning i till särskilda vetenskapsområden

specialiserade serier kommer att visa sig mest lämplig. Beträffande

tidskriftens finansiering kunde medel ställas till förfogande antingen

ur anslaget för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker

eller också kunde ett särskilt anslag för detta ändamål lämnas rådet. Det

sistnämnda alternativet skulle enligt vår mening vara att föredraga.

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Kommittén förutsätter att rådet skall fungera som remissinstans

i frågor rörande den samhällsvetenskapliga forskningen. Önskvärt

vore dock, att rådets verksamhet härvidlag icke bleve alltför omfattande,

till förfång för det övriga arbetet, utan att dess utlåtande huvudsakligen

infordrades endast beträffande anslagsfrågor och viktigare organisatoriska

frågor. Rådet skulle vidare äga att hos Kungl. Maj:t och statliga

myndigheter göra för bedrivande av rådets verksamhet erforderliga framställningar.

Rådet borde även i övrigt äga befogenhet att taga initiativ till

åtgärder för främjande av den samhällsvetenskapliga forskningen.

Rådets organisation. Kommittén anser i likhet med de tidigare

sakkunniga, att i rådet borde ingå även andra än av vetenskapsmännen

själva valda representanter. Det torde nämligen vara önskvärt, framhåller

kommittén, att en förbindelse skapas med staten och de fria samhällsbildningarna.

Socialvetenskaperna stode av naturliga skäl i en mer direkt relation

till stat och samhällsliv än några andra vetenskaper. Den socialvetenskapliga

forskningen krävde ofta ett intimt samarbete med samhällets olika

organ, medan samhället å sin sida hade ett starkt behov av att anlita forskningen

i sin tjänst. Kommittén föreslår därför, att ordföranden j ä mt

e ytterligare två ledamöter utses av Kungl. M a j: t. Därutöver

föreslår kommittén sju vetenskapliga representanter.

De tidigare sakkunniga föreslogo däremot, att av rådets tio ledamöter

ordföranden skulle utses av Kungl. Maj:t, sex ledamöter väljas av särskilda

vetenskapliga sektioner och de återstående tre ledamöterna utses av Kungl.

Maj:t inom ett förslag på sex personer, uppgjort av vissa större intresseorganisationer.

Beträffande sättet för utseende av ledamöterna framhåller

kommittén, att den enklaste lösningen syntes vara att Kungl. Maj:t

direkt utsåge såväl ordföranden som de två andra ledamöterna under beaktande

av önskemålen om en representation för stat och samhällsliv i

rådet och samarbetet med den utomakademiska socialvetenskapliga forskningen.

I fråga om valet av vetenskapsmännen i rådet erbjödo sig, enligt de

tidigare sakkunniga, huvudsakligen två alternativ. Det ena innebar, att de

olika universiteten och högskolorna var för sig utsågo en representant i

rådet. I så fall förelåg emellertid, hävdade man, ingen garanti för att rådet

fick en vetenskapligt allsidig sammansättning och specialhögskolornas representation

blev svår att ordna. Det andra alternativet innebar, att de

socialvetenskapliga ämnenas representanter jämte vissa företrädare för

statliga verk och enskilda utredningsinstitut skulle uppdelas i sex särskilda

valkorporationer eller sektioner.

Kommittén har för sin del förordat en lösning närmast i anslutning till

det förstnämnda alternativet bland annat med hänsyn till dels de svårig
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 27-2.

heter, som möta vid uppgörandet av en rimlig sektionsindelning, och dels

den omständlighet vid valproceduren, som sammanförandet av en mängd

personer från olika verksamhetsområden och olika orter till särskilda sektionsmöten

enligt kommittén skulle medföra. Efter det förstnämnda alternativet

torde dessutom en allsidig lokal representation i rådet kunna tryggas.

I fråga om garantierna för att rådet skall erhålla en vetenskapligt allsidig

sammansättning torde dessa enligt kommittén kunna vinnas på samma

sätt som förutsattes i propositionen angående det naturvetenskapliga forskningsrådet,

nämligen att de olika valkorporationerna vid utseendet av ledamöter

samråda med varandra för undvikande av att ett och samma ämne

blir företrätt av mer än en ledamot. Specialhögskolornas representation

torde likaledes kunna få en tillfredsställande lösning oberoende av sektionerna.

Med frångående av sektionsindelning och i huvudsaklig anslutning till

universitets- och högskoleorganisationen, ehuru med viss jämkning dels till

förmån för specialhögskolornas dels till de yngre forskarnas intressen, föreslår

kommittén följande regler för utseende av de sju

vetenskapliga representanterna.

Rättsvetenskapen företrädes av två fakultetsvis utsedda ledamöter i

rådet. Såsom valkorporationer fungera de båda juridiska fakulteterna vid

universiteten och Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning,

vilka vardera utse en representant under iakttagande av att vid

varje val tillfälle i tur och ordning en av dessa tre valkorporationer icke deltager

i valet. Härtill är ytterligare endast att anmärka, att innehavaren

av professur i nationalekonomi med finansrätt liksom av professuren i

nationalekonomi med finansvetenskap vid Stockholms högskola skall tillhöra

den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen inom filosofiska (humanistiska)

fakulteten, samt att professorn i rättsvetenskap vid handelshögskolan

i Stockholm skall deltaga i valet inom Stockholms högskolas statsoch

rättsvetenskapliga avdelning. Av de fem övriga ledamöterna i rådet

utser vardera av följande fyra valkorporationer en representant: den samhällsvetenskapliga

ämnesgruppen vid Uppsala universitet samt professorn

i lantbruksekonomi med marknadslära vid lantbrukshögskolan och innehavare

av annan sådan professur i samhällsvetenskapligt ämne vid lantbrukshögskolan

som kan komma att upprättas; den samhällsvetenskapliga

ämnesgruppen vid Lunds universitet samt, under förutsättning av att ett

socialinstitut inrättas i Lund, rektorn vid detta institut; den samhällsvetenskapliga

ämnesgruppen vid Stockholms högskola, professorerna i de nationalekonomiska,

företagsekonomiska och ekonomisk-geografiska ämnena vid

handelshögskolan i Stockholm, professorn i skogsekonomi vid skogshögskolan,

professorn i industriell ekonomi och organisation vid tekniska högskolan

samt rektorn vid socialinstitutet i Stockholm; den samhällsvetenskapliga

ämnesgruppen vid Göteborgs högskola, professorerna i de nationalekonomiska,

företagsekonomiska och ekonomisk-geografiska ämnena vid

handelshögskolan i Göteborg samt rektorn vid socialinstitutet i Göteborg.

Beträffande valet av en representant för de yngre forskarna anför kommittén

följande:

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts -proposition nr £72.

Det har framstått som ett viktigt önskemål att i rådet även bereda plats

för yngre samhällsvetenskapliga forskare, varvid närmast docenterna komma

i fråga. Då säkra garantier härför knappast kunna skapas genom att

exempelvis låta också docenterna deltaga vid valen inom de förut behandlade

korporationerna, har det synts såsom den bästa lösningen att låta

docenterna själva utse en representant. Valet torde kunna anordnas genom

Sveriges docentförbunds medverkan. Röstberättigade skola vara samtliga

docenter inom de ämnen, som äro företrädda inom de nyssnämnda sju valkorporationerna;

docent som redan tillhör dylik valkorporation bör dock

icke äga rösträtt . Vid detta val torde icke några särskilda hänsyn böra tagas

till ämnesrepresentationen inom rådet i övrigt.

Enligt kommitténs förslag skulle rådet alltså sammanfattningsvis och i

stort sett bestå av följande ledamöter:

1 ordförande, utsedd av Kungl. Maj:t,

2 ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t,

2 ledamöter, utsedda av de båda juridiska fakulteterna samt Stockholms

högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning,

4 ledamöter, utsedda av fyra valkorporationer bestående av de samhällsvetenskapliga

ämnenas företrädare vid de olika lärosätena,

1 ledamot, utsedd av docenterna i de samhällsvetenskapliga ämnena.

Kommittén synes dock vara medveten om att vissa invändningar torde

kunna göras mot de angivna riktlinjerna för rådets sammansättning och

har därför framhållit följande:

Även mot de sålunda angivna riktlinjerna för rådets sammansättning

kunna vissa invändningar förutses. Det skulle sålunda kunna anmärkas, att

risk alltid föreligger för att ett av de fem samhällsvetenskapliga huvudämnen,

med vilka vi förutom rättsvetenskapen tidigare räknat, skall bli

orepresenterat i rådet. Härtill kan framhållas, att det naturvetenskapliga

forskningsrådet ansetts behöva omfatta endast fyra ledamöter jämte en

ordförande, vilket uppenbarligen innebär, att ett flertal naturvetenskaper

ständigt måste sakna företrädare i rådet. I jämförelse med detta råd kommer

det samhällsvetenskapliga rådet att ge möjlighet till en avsevärt fullständigare

representation. Vidare skulle också den anmärkningen kunna

framställas, att det socialvetenskapliga valkollegiet i Stockholm, med hänsyn

till de många professorer som däri ingå, har fått en missgynnad ställning.

Genom att låta ifrågavarande professorer vid handelshögskolan i

Stockholm utgöra en särskild valkorporation och alltså öka antalet ledamöter

i rådet till elva kunde det tyckas som om både denna och den förut

berörda invändningen skulle bli beaktade. Härvid uppstå emellertid flera

nya svårigheter genom att handelshögskolans läroämnen icke helt motsvara

universitetens och de allmänna högskolornas. Överhuvudtaget har det

synts oss att man icke bör fästa allt för stor vikt vid dessa valtekniska

detaljproblem, utan att man bör kunna utgå från att ledamöterna av det

på angivet sätt utsedda rådet skola besitta ett så stort mått av omdöme

och sakkunskap att de tillgodose berättigade önskemål, från vilket håll

dessa än komma. I de fall då till behandling uppkommer fråga, där tillräcklig

sakkunskap icke finnes företrädd inom rådet bör till rådet alltid

adjungeras särskild sakkunnig.

16 — Bihang till riksdagens protokoll 10tf. 1 saml. Nr 272.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Beträffande mandattid en för ledamöterna har kommittén

föreslagit, att samtliga ledamöter av rådet, inbegripet ordförande, skola

utses för en tid av tre år. Av de vetenskapliga ledamöterna borde omedelbart

omval icke få äga rum. Vid första valtillfället borde vidare exempelvis

de två juridiska ledamöterna jämte docentrepresentanten endast utses för

två år för att garantera en viss kontinuitet inom rådet. För att rådet skall

vara beslutmässigt borde minst sju ledamöter, ordföranden inräknad, vara

närvarande.

Anslag till rådets förfogande. Kommittén erinrar, att de

tidigare sakkunniga föreslagit att till rådets förfogande skulle ställas ett

årligt forskningsanslag på 200 000 kronor. Med hänsyn till att området för

rådets verksamhet enligt föreliggande förslag utvidgades att omfatta hela

den juridiska vetenskapen samt med hänsyn till den föreslagna kraftiga

utbyggnaden av den samhällsvetenskapliga forskningen, syntes det vara

nödvändigt att väsentligt höja denna summa. Kommittén framhåller, att

stora svårigheter mötte vid varje försök att i förväg exakt bedöma behovet

av forskningsanslag. Efter att ha övervägt de olika omständigheter,

som härvid komma i beaktande, har kommittén stannat inför att föreslå

ett årligt anslag på 350 000 kronor. Denna summa kunde icke betraktas

såsom för hög, eftersom icke mindre än ett tjugotal samhällsvetenskapliga

institutioner komma att i det närmaste regelbundet behöva anlita forskningsrådet.

Härtill komme sedan rättsvetenskapens och de enskilda forskarnas

önskemål om anslag.

Kostnader för rådets verksamhet. Kommittén föreslår,

att ett årligt arvode på 2 000 kronor skall utgå till ordföranden, att ett anslag

på 8 000 kronor skall ställas till sekretariatets förfogande samt att 2 000

kronor skola anslås för utskottsarbeten och oförutsedda utgifter. Rådets

nio ledamöter borde vid arbete för rådets räkning åtnjuta ersättning i enlighet

med gällande kommittékungörelse. Kommittén uppskattar denna utgift

till 3 500 kronor. De egentliga administrationskostnaderna skulle sålunda

uppgå till 15 500 kronor per år.

Kommittén föreslår dessutom ett årligt anslag på 5 000 kronor för bestridande

av kostnaderna i samband med de föreslagna ämneskonferenserna

samt ett årligt anslag på 8 000 kronor för den samhällsvetenskapliga tidskriften.

Särskilt yttrande. Kommittéledamoten, professorn G. Åkerman

har i ett särskilt yttrande till betänkandet framfört vissa reservationer mot

kommitténs förslag beträffande det samhällsvetenskapliga forskningsrådets

organisation och sammansättning samt framlagt ett eget förslag till val

av rådsmedlemmar, som i huvudsak bygger på det tidigare betänkandet av

år 1944.

Sammanfattningsvis har herr Åkerman framhållit bland annat följande:

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Rådet bör bestå av en av Ivungl. Maj:t utsedd ordförande, fem socialvetenskapliga

medlemmar utsedda av var sin socialvetenskapliga ämnessektion,

samt två ledamöter, utsedda av vederbörande juridiska fakulteter,

eller tillsammans åtta personer. Ett sådant råd skulle bli mindre och lätthanterligare

än det av kommittémajoriteten föreslagna. Vidare skulle dess

fem socialvetenskapliga ledamöter automatiskt representera var sin av de

fem socialvetenskapliga huvudämnena samt utgöra de av äldre och yngre

vetenskapsmän i varje sådant ämne mest önskade personerna. I dessa avseenden

skulle det enligt min uppfattning vara betydligt överlägset ett råd,

tillsatt enligt kommittémajoritetens linjer. Slutligen äro möjligheterna för

de viktiga ämneskonferenserna bättre tillgodosedda enligt mitt förslag än

enligt majoritetens.

Reservanten har vidare anfört följande allmänna synpunkter på och kritik

av kommitténs förslag:

1944 års kommittébetänkande rörande ett samhällsvetenskapligt råd

innehöll ett förslag till tillsättande av rådet, som var bärkraftigt och fruktbart

i princip, ehuru det på grund av frågans stora svårigheter av mycket

förklarliga skäl innehöll vissa påtagliga brister i utformningen. Det naturligaste

hade enligt min uppfattning nu varit att i första hand söka avlägsna

dessa brister, vilket i stort sett ingalunda varit ogörligt. Kommittémajoriteten

har emellertid valt en annan väg. Med anledning av det föregående

förslagets nyssnämnda brister och den kritik, som dessa väckt, har majoriteten

gått in för ett helt annat system för rådets tillsättande, ett system

som i början kan synas enklare men som i verkligheten torde ha vida mera

djupgående brister än det förut föreslagna.

Majoritetsförslaget avser, att fyra olika lokala valkorporationer — varav

Stockholms är ungefär dubbelt så stort som de övriga — vart tredje år

ungefär samtidigt skola utse var sin rådsmedlem representerande något

av de fem olika socialvetenskapliga huvudämnena. Därvid förutsättes att

»de olika valkorporationerna vid utseendet av ledamöter samråda med varandra

för undvikande av att ett och samma ämne blir företrätt av mer än

en ledamot». Ett av de fem ämnena måste sålunda under varje valperiod

bli orepresenterat av någon professor, men kan då eventuellt komma att

representeras av den enligt majoritetsförslaget valde docenten, vilket dock

oftast ej torde bli så lätt att åstadkomma.

Genom uppställandet av den alldeles riktiga fordran, att inte ett ämne

skall vara dubbelrepresenterat, kommer de lokala korporationernas frihet

att välja de personer, som de av vetenskapliga hänsyn helst skulle önska,

att bli i hög grad beskuren. Att samtidigt bevara denna frihet och taga de

nyssnämnda ämneshänsynen måste förutsätta uppställandet av ett betydande

antal olika kombinationsalternativ och ett väljande mellan dem. Ett

sådant invecklat förfarande skulle möjligen kunna lyckas, om korporationerna

samtidigt vore församlade på samma ort och kunde ta intim och

löpande kontakt med varandra. Vid val på olika orter torde däremot mycket

stora praktiska svårigheter uppstå.

För att kunna iakttaga den nyssnämnda ämneshänsynen kommer man,

åtminstone efter någon tids osäkert sökande, helt enkelt att få uppställa

och följa en på förhand bestämd rotationstabell. Enligt denna kommer en

viss korporation nr 1 i oföränderlig tidsföljd att få utse t. ex. först sin

nationalekonom, därefter sin statskunskapare, därefter sin statistiker etc.,

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

medan korporationen nr 2 får tillämpa alldeles samma ordningsföljd med

en valperiods tidsförskjutning, korporationen nr 3 samma ordningsföljd

med ytterligare en periods förskjutning etc. Endast i Stockholms och i

någon mån Göteborgs korporation, där man för nationalekonomi och geografi

har flera professorer, blir ett verkligt ehuru begränsat val möjligt

mellan dessa personer. Med undantag härav blir det egentligen blott fråga

om en mekanisk rotationstabell för de olika korporationerna, vilken lika

väl kunde fastställas på förhand utan någon formell valprocedur.

Den särskilt valde docenten kommer därvid sannolikt ändock oftast att

medföra en dubbelrepresentation av något ämne. Anses även företagsekonomi

ibland böra bli representerat genom egen representant i rådet, kommer

också detta att medföra avsevärda svårigheter i hela systemets funktionssätt.

Allt detta utgör enligt min mening stora brister i det föreslagna systemet,

vilka hänga så intimt samman med hela dess natur, att de inte genom

några mindre reformer därifrån kunna avlägsnas. Ytterligare en olägenhet

hos detta system består däri, att det praktiskt taget omöjliggör väljandet

av suppleanter för rådsledamöterna, och sådana ha ej heller av majoriteten

föreslagits. En ytterligare nackdel är att alla de fyra socialvetenskapliga

representanterna måste förnyas på en gång.

Med hänsyn till de sålunda påpekade bristerna hos majoritetsförslaget

till uppbyggandet av rådet kan jag för min del ej biträda detsamma.

Åkermans förslag till sammansättning av rådet framgår av följande sammanställning:
De

fem socialvetenskaperna bilda var och en sin valsektion med var

sin valda representant i rådet. Medlemmar av sektionerna äro alla fungerande

professorer i vederbörande ämne jämte varje professors äldste docentstipendiat

ävensom vissa andra personer enligt nedanstående uppställning.

Sektion 1. Professorerna i nationalekonomi vid allmänna högskolor och

handelshögskolor; professorn i ekonomisk historia samt den i företagsekonomi:

administration i Stockholm. Sistnämnda gren av företagsekonomien

står, i motsats till andra grenar därav, i ganska nära samband med

nationalekonomien och bör därför delta i den nationalekonomiska sektionen.

Sektion 2. Professorerna i statskunskap; professorerna i statsrätt, i den

mån de inte i stället vilja rösta i sina juridiska fakulteter; föreståndarna

för socialinstituten, såvida de inte hellre välja annan sektion.

Sektion 3. Professorerna i statistik; chefen för statistiska centralbyrån

samt helst även chefen för kommerskollegiums statistiska byrå och en

representant för socialstyrelsens statistik. Genom sistnämnda administrativa

personer skulle säker kontakt vinnas med de viktigaste organen

för den officiella socialvetenskapliga forskningen, vilket däremot ej sker

enligt majoritetsförslaget.

Sektion 4- Professorerna i kulturgeografi vid högskolorna och i ekonomisk

geografi vid handelshögskolorna; professorerna i skogs- och lantbruksekonomi

vid skogs- respektive lantbrukshögskolorna.

Sektion 5. Professorerna eller huvudexaminatorerna i sociologi och senare

kanske också socialpsykologi.

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Beträffande ämneskonferenserna föreslår Åkerman, att sådana hållas

minst vart tredje år i varje socialvetenskapligt ämne. Vid konferenserna

borde förrättas val samt hållas vetenskapliga och ämnespedagogiska föredrag

och diskussioner. I reservationen anföres vidare i huvudsak bland

annat följande:

I konferenserna deltaga främst sektionsmedlemmar. De välja därvid

vederbörande sektions nytillträdande representant i rådet för samma eller

nästföljande år. Valet gäller tre år; omedelbart omval kan inte ske. Två,

respektive en av de socialvetenskapliga representanterna skola nytillträda

varje år, varigenom önskvärd kontinuitet i uppsättningen av rådsmedlemmar

åstadkommes. För varje utsedd rådsmedlem utses även en personlig

suppleant.

Rådsrepresentanten inom varje ämne är tillika sektions- och ämnesledare

mellan konferenserna. Utom sitt arvode som rådsmedlem borde sektionsledaren

erhålla ett mindre årligt anslag på till exempel 200 kronor för

bestridande av telefon- och korrespondenskostnader.

Utom ovannämnda elektorer böra i konferenserna få deltaga alla fungerande

lärare i vederbörande ämnen vid allmänna och specialhögskolor.

Konferensdeltagarna erhålla fria resor och dagtraktamenten för rese- och

två konferensdagar. Andra forskare av olika slag böra kunna inbjudas till

konferenserna och, i den mån anslaget räcker, få sina resor betalda. Även

ämbetsverk och privata forskningsinstitutioner böra kunna inbjudas att

sända representanter till konferenserna, då frågor av intresse för deras

verksamhet behandlas. Årsanslaget för konferenserna sättes till 7 000 kronor,

reservationsanslag, eller något högre än enligt majoritetsförslaget.

Reservanten har avstyrkt förslaget om en särskild docentrepresentant i

rådet. Docenterna syntes i stället kunna göra sitt inflytande gällande i

de olika valsektionerna.

Liksom kommittémajoriteten anser reservanten, att de juridiska fakulteterna

böra företrädas av två representanter i rådet.

Slutligen har reservanten framfört den uppfattningen, att några av

Kungl. Maj:t utsedda rådsmedlemmar utom ordföranden inte borde förekomma.

När frågor av intresse för någon av de stora samhällsorganisationerna

behandlades, borde dock ordföranden söka kontakt med ifrågavarande

organisation eller organisationer och på så sätt inhämta deras

synpunkter. Därest två av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter utöver ordföranden

skulle utses, anser nämligen reservanten, att vissa av yttre intressen

betonade, mera ensidiga inflytanden skulle införas i rådet.

Remissyttranden.

Behovet av ett centralt organ för främjande av samhällsvetenskaplig

forskning har vitsordats av samtliga remissinstanser.

Statskontoret ifrågasätter dock, huruvida man icke kunde, åtminstone

tills vidare, låta anstå med inrättandet av själva forskningsrådet. Däremot

motsätter sig statskontoret icke att anslag beviljas till de av kom
-

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

mitten föreslagna ämneskonferenserna. Beslutanderätten ifråga om dispositionen

av det föreslagna forskningsanslaget borde under alla omständigheter

förbehållas Kungl. Maj:t.

Beträffande rådets verksamhetsområde ha däremot de

akademiska remissinstanserna givit uttryck åt skiftande uppfattningar.

Juridiska fakulteten i Uppsala har sålunda bestämt avstyrkt inrättandet

av ett för rätts- och samhällsvetenskaperna gemensamt forskningsråd.

Juridiska fakulteten i Lund uttalar sig för bildandet av ett särskilt rättsvetenskapligt

forskningsråd men har såsom en övergångsform förklarat

sig kunna godtaga kommitténs förslag om ett gemensamt råd. Fakulteten

hänvisar vidare till ett särskilt yttrande av professorn J. Åkerman, vari

bland annat föreslås ett särskilt rättsvetenskapligt forskningsråd och framlägges

ett förslag till sammansättning av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd.

Detta senare borde bestå av ordförande, fyra ordinarie ledamöter,

tillika ortsombud, samt två adjungerade ledamöter, jämte en av

rådet förordnad sekreterare. Samtliga socialvetenskapliga ämnen skulle

därmed bliva representerade. Även universitetskanslern uttalar sig emot

ett gemensamt forskningsråd och anser starka skäl tala för att rättsvetenskapen

— frånsett stats- och förvaltningsrätten — erhåller en självständig

ställning i här ifrågavarande avseende. Detta spörsmål syntes dock kräva

ytterligare överväganden, och kanslern förordar därför, att de föreslagna

anslagsmedlen disponeras allenast för samhällsvetenskaplig forskning (inklusive

stats- och förvaltningsrätt). Anslaget syntes med hänsyn härtill

kunna begränsas till ett belopp av 300 000 kronor. Universitetsberedningen

förordar likaledes ett särskilt rättsvetenskapligt forskningsråd.

Kommitténs förslag i fråga om rådets organisation och

sammansättning har blivit föremål för kritik från olika håll. De

lokala valkorporationerna ha ansetts mindre lämpliga, och i stället ha ett

flertal remissinstanser förordat den s. k. sektionslinjen för val av vetenskapsmännen

i rådet. Både kommerskollegium, socialstyrelsen och statistiska

centralbyrån ha sålunda närmast anslutit sig till reservantens uppfattning

om sättet för val av rådsmedlemmar. I sina yttranden ha nämnda

remissmyndigheter särskilt understrukit behovet av kontakt mellan forskningsrådet

samt utrednings- och forskningsarbetet inom den statliga administrationen.

Även statens arbetsmarknadskommission ger uttryck åt liknande

synpunkter. Industriförbundet ger likaledes i princip förord åt sektionslinjen,

medan landsorganisationen icke framfört någon anmärkning

mot den föreslagna organisationen. Även landsorganisationen framhåller

dock, att rådet ej torde kunna fylla sin uppgift som kontaktorgan för den

samhällsvetenskapliga forskningen. I detta hänseende syntes de föreslagna

periodiskt återkommande ämneskonferenserna eller sektionsmötena få en

långt större betydelse. Landsorganisationen föreslår därför årligt återkommande

konferenser. Sektionslinjen har vidare fått förord av universitets
-

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. May.ts ''proposition nr ''272.

kanslern, universitetsberedningen, Stockholms högskolas lärarråd samt

Göteborgs högskolas lärarråd. Styrelsen för handelshögskolan i Göteborg

anser, att frågan om sättet för val av rådsmedlemmar borde göras till

föremål för förnyad utredning, ehuru den finner reservantens synpunkter

värda beaktande.

Beträffande de olika valkorporationernas sammansättning har en del

önskemål framförts. Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

föreslår, att även chefen för skogsforskningsinstitutet skall

ingå i en valkorporation. Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm anser,

att stockholmskretsen borde utse två representanter i rådet med tanke

på det stora antalet högskolor i Stockholm. Konjunkturinstitutet framhåller,

att dess chef, oberoende av om han tillika upprätthåller professur

vid Stockholms högskola, alltid bör få deltaga i valet av representant antingen

för den socialvetenskapliga forskningen i Stockholm eller för den

nationalekonomiska forskningen (sektion 1). Slutligen föreslår lärarrådet

vid handelshögskolan i Stockholm, att antalet ledamöter i rådet utökas

till elva och att professorerna vid handelshögskolan skola bilda egen valkorporation.

Om denna ståndpunkt icke kan godtagas, tillstyrker lärarrådet

för sin del en lösning i huvudsaklig överensstämmelse med reservationen.

Samtliga professorer i företagsekonomi måste emellertid medtagas i

organisationen.

Förslaget om antalet av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter i rådet har även

blivit föremål för yttranden. Kommerskollegium ansluter sig till reservantens

uppfattning, att Kungl. Maj:t endast borde utse ordföranden.

Likaså har filosofieka fakulteten i Uppsala icke funnit tillräckliga skäl för

rådets utökning med två representanter för utomakademiska intressen.

Industriförbundet finner det däremot vara önskvärt, att tre ledamöter —

i enlighet med det tidigare sakkunnigförslaget — utses av Kungl. Maj:t

efter förslag av vissa närmare angivna organisationer, som stödja samhällsvetenskaplig

forskning. Även tjänstemännens centralorganisation anser,

att Kungl. Maj:t bör utse ordförande jämte tre ledamöter.

Av yttrandena må i övrigt återgivas följande. Kanslern har framlagt

ett eget förslag till sammansättning av rådet och därvid anfört:

För min del vill jag framhålla, att betydande svårigheter föreligga att

ernå en ur alla synpunkter ändamålsenlig och lämplig lösning av sammansättningsfrågan.

Vägande invändningar kunna salunda resas mot bägge de

diskuterade alternativen. Vid den prövning jag ägnat förevarande spörsmål

har jag emellertid slutligen funnit mig böjd för att ansluta mig till

sektionslinjen. Såsom ett bidrag till lösningen av föreliggande organisationsproblem

har jag här velat framlägga ett förslag, enligt vilket rådet

med hänsyn till att rättsvetenskapen icke synts mig böra företrädas däri —

kommer att omfatta nio ledamöter.

Ordföranden och två ledamöter utses av Kungl. Maj:t.

Följande sex valsektioner välja var sin representant i rådet:

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Sektion 1. Professorer i nationalekonomi vid universitet, högskolor och

handelshögskolor, professorer i ekonomisk historia samt chefen för konjunkturinstitutet.

Sektion 2. Professorer i företagsekonomi vid handelshögskolor, professorer

i skogs- och lantbruksekonomi vid skogshögskolan, respektive lantbrukshögskolan,

chefen för statens skogsforskningsinstitut samt professorer i

industriell ekonomi.

Sektion 3. Professorer i statskunskap och rektorer vid socialinstituten.

Sektion 4. Professorer i statistik samt chefen för statistiska centralbyrån.

Sektion 5. Professorer, företrädande kulturgeografi vid universitet och högskolor

samt i ekonomisk geografi vid handelshögskolor.

Sektion 6. Professorer eller huvudexaminatorer i sociologi, professorer i

praktisk filosofi (åtminstone tills vidare) samt chefen för socialstyrelsen.

Jag har icke funnit skäl föreligga för att docenterna skola ingå i dessa

valkorporationer eller gemensamt utse någon ledamot i rådet.

Vad kommittén föreslagit med avseende å kostnaderna för rådets administration,

ämneskonferenser och samhällsvetenskaplig tidskrift har icke

givit mig anledning till erinran.

Universitetsberedningen har yttrat:

Beredningen biträder i princip forskningskommitténs förslag men anser,

att rådets organisation och verksamhet lämpligen kunde erhålla en från

förslaget avvikande utformning. Vad beträffar verksamhetsområdet föreslår

kommittén, att de juridiska vetenskaperna skola representeras i rådet

och vara hänvisade till att erhalla av rådet utdelade anslag. Beredningen

anser för sin del, att ett särskilt rättsvetenskapligt forskningsråd borde

inrättas, då annars risk föreligger, att den juridiska vetenskapen, åtminstone

under nu rådande förhållanden, kunde finna det svårt att göra sina

intressen gällande gentemot samhällsvetenskaperna i trängre mening. Man

kunde även erhålla en mera allsidig representation för de juridiska disciplinerna

inom ett rättsvetenskapligt forskningsråd, där man även kunde få

det praktiska rättslivet företrätt. Om juridiken utbrytes ur det samhällsvetenskapliga

forskningsrådets verksamhetsområde, bör det av rådet utdelade

anslaget till samhällsvetenskaplig forskning som konsekvens härav

reduceras med 50 000 kronor för år.

Beträffande rådets organisation förordar beredningen, att man icke i enlighet

med forskningskommitténs förslag utgår från universitets- och högskoleorganisationen

vid utseende av ledamöterna i rådet. Enligt beredningens

mening är det av större betydelse att de särskilda vetenskaperna

bli allsidigt företrädda i rådet än att lärosätena där representeras. Beredningen

föreslår därför, att ämneskonferenser, omfattande företrädare från

hela riket för varje här ifrågakommande vetenskap, skola läggas till grund

vid utväljandet av rådets ledamöter. Det bör framhållas, att täta ämneskonferenser

äro behövliga i dessa ämnen, då kursfordringarna i dem särskilt

ofta måste revideras. För val av ledamöter i forskningsrådet skulle

ämneskonferenser sammanträda på bestämda tider, samorganiserade till

ämnessektioner i huvudsaklig anslutning till det förslag till sektionsindelmng,

vilket avgavs av 1943 års sakkunniga för utredning rörande inrättandet

av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd. Enligt beredningens

mening borde sektionerna ha följande omfattning:

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 072.

1. Nationalekonomi och företagsekonomi.

2. Statskunskap.

3. Statistik och befolkningslära.

4. Kulturgeografi, historia och ekonomisk historia.

5. Sociologi och psykologi.

I sektionerna skulle ingå samtliga universitets- och högskolelärare samt

representanter för studenterna i varje särskilt ämne. Vidare skulle de även

omfatta representanter för verk och institutioner med vetenskaplig anknytning

efter de riktlinjer, som angivits av 1943 års sakkunniga, varvid dock

bör iakttagas, att de aktiva vetenskapsmännen böra äga majoritet inom

sektionerna.

Varje sektion bör enligt beredningens mening välja en representant i

forskningsrådet för en tid av 3 år. Rådet bör förnyas successivt i så måtto,

att sektionerna 1 och 2 sammanträda för val ett år, sektionerna 3 och 4

nästa år och sektion 5 det därpå följande. Samma år som sektion 5 bör

Sveriges docentförbund välja en representant, företrädande någon samhällsvetenskap,

i forskningsrådet för likaledes 3 år. Utöver dessa 6 ledamöter

i rådet bör Kungl. Maj:t enligt beredningens uppfattning utse ordförande

i forskningsrådet, vilken bör vara eller ha varit aktiv vetenskapsman;

ordföranden bör lämpligen utses för en tid av minst 3 år.

Juridiska fakulteten i Uppsala har framhållit bland annat följande:

Kommittén avvisar med fog tanken att förena samhällsvetenskaperna

och juridiken i en gemensam fakultet, enär släktskapen mellan dessa vetenskaper

»knappast kan sägas vara särskilt påtaglig», ett förhållande som ock

synes komma till uttryck i vissa kommitténs uttalanden angående rättsvetenskapligt

författarskap och rättsvetenskaplig forskning. Kommittén

finner också de juridiska fakulteternas homogena sammansättning föredömlig.

Sammanförande av rätts- och samhällsvetenskaperna i ett gemensamt

forskningsråd måste då också uppenbarligen vara olämpligt och befaras

leda till störande slitningar. Är dessutom juridiken underrepresenterad,

beredes den ej heller tillfälle att i rådet hävda sina synpunkter och

intressen. Det lärer slutligen icke kunna vara föremål för tvekan, att, om

till rättsvetenskapens förfogande ställes en rimlig andel av det belopp, som

enligt kommittéförslaget skulle lämnas det gemensamma rådet, fördelningen

av detta anslagsbelopp icke skulle draga tillnärmelsevis de kostnader,

som vid en proportionell fördelning av det gemensamma rådets betydande

administrationskostnader skulle komma på juridikens andel. Fakulteten

vill därför avstyrka inrättandet av ett för rätts- och samhällsvetenskaperna

gemensamt forskningsråd.

Fakulteten vill emellertid samtidigt understryka vikten av att anslagsmedel

ställas till förfogande för befrämjande av den rättsvetenskapliga

forskningen. Fn avsevärd andel av det anslagsbelopp, som enligt socialvetenskapliga

forskningskommitténs förslag skall ställas till den samhällsvetenskapliga

forskningens förfogande, bör därför tilldelas den rättsvetenskapliga

forskningen. Beträffande fördelningen av ett dylikt anslagsbelopp

synes någon särskild organisation icke obetingat nödvändig. Anslagsfördelningen

skulle mycket väl kunna efter kommunikation mellan och förslag

av de juridiska fakulteterna bestämmas av universitetskanslern. Fn

sådan anordning vore lämplig särskilt ur den synpunkten, att den vore

kostnadsbesparandc. Ä andra sidan kunna emellertid även anföras vissa

s. 250 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

250 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

skäl för uppgiftens anförtroende åt ett rättsvetenskapligt forskningsråd av

lämplig sammansättning. Vilkendera formen man väljer är enligt fakultetens

mening icke av någon större betydelse.

De förbättringar ifråga om personella och materiella resurser, som vid

bifall till vad jag i det föregående förordat skulle komma universitetens

samhällsvetenskapliga institutioner till del, äro, såsom framgått av vad jag

förut anfört, icke avsedda att fullt ut tillgodose föreliggande behov i fråga

om åtgärder för främjande av samhällsvetenskaplig forskning. Den fasta

organisationsramen för dessa vetenskapliga institutioner har nämligen tilltagits

relativt snävt, under det att särskilda medel ansetts böra stå till

förfogande utöver den normala årsbudgeten för större, för tillfället aktuella

forskningsuppgifter. För detta ändamål skulle enligt kommitténs förslag

anvisas ett jämförelsevis stort reservationsanslag till främjande av samhällsvetenskaplig

forskning, varifrån bidrag skulle kunna lämnas såväl till

forskning, som bedrives vid statliga och enskilda högskolor som till utomakademisk

forskning. Jag har för egen del funnit dessa grundläggande

synpunkter principiellt riktiga och tillstyrker därför att ett sådant anslag

anvisas. Jag har även funnit ändamålsenligt, att ett särskilt centralt

organ, ett »samhällsvetenskapligt forskningsråd», inrättas med huvudsaklig

uppgift att fördela ifrågavarande anslagsmedel.

Den organisationsform för den vetenskapliga forskningen, som åstadkommits

genom inrättandet av särskilda forskningsråd, torde numera vara allmänt

accepterad, ehuru det dröjde relativt länge, innan denna form för

stöd åt forskningen vann insteg i vårt land. Först 1942 inrättades sålunda

statens tekniska forskningsråd. År 1945 tillkommo ett jordbrukets forskningsråd

och ett medicinskt forskningsråd samt 1946 ett naturvetenskapligt

forskningsråd. Genom beslut av årets riksdag har dessutom humanistiska

fondens nämnd fått en sådan ställning, att den i förhållande till

central humanistisk forskning kommer att intaga en ställning motsvarande

de övriga forskningsrådens. Statsmakterna ha även ställt betydande forskningsanslag

till dessa råds förfogande. Erfarenheten av forskningsrådens

hittillsvarande verksamhet torde i stort sett kunna betecknas såsom tillfredsställande.

Under sådana förhållanden synes det mig naturligt, att ett

centralt anslagsfördelande organ inrättas även för den samhällsvetenskapliga

forskningen, vars stora betydelse ej minst för samhället självt här

icke torde behöva ytterligare understrykas.

Beträffande rådets verksamhetsområde kan jag icke dela kommitténs

uppfattning, att ett för rätts- och samhällsvetenskaperna gemensamt forskningsråd

borde inrättas. Jag ansluter mig i stället till de synpunkter, som

framförts av, bland andra, de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund

samt kanslern. Jag anser mig dock icke utan ytterligare prövning kunna

taga ställning till frågan, huruvida även ett rättsvetenskapligt forsknings
-

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts proposition nr £78.

råd bör inrättas och särskilda medel till främjande av rättsvetenskaplig

forskning anvisas. Det anslag, som ma komma att ställas till samhällsvetenskapliga

forskningsrådets förfogande, bör därför disponeras allenast

för samhällsvetenskaplig forskning i mer begränsad betydelse.

Mot vad kommittén anfört och föreslagit beträffande rådets uppgifter

har jag ingen erinran. Uppgifterna synas nämligen i stort sett vara desamma,

som åvila övriga forskningsråd.

Ifråga om rådets organisation och sammansättning ha delade meningar

gjort sig gällande inom kommittén. Dess majoritet har föreslagit, att de

vetenskapliga representanterna i rådet skulle utses av lokala valkorporationer,

bestående i första hand av de samhällsvetenskapliga ämnesgrupper,

som enligt kommittén borde bildas vid de olika lärosätena. En reservant,

professorn Gustaf Åkerman, har i stället föreslagit valkorporationer eller

ämnessektioner, som skulle företräda de olika socialvetenskaperna eller

sammanhörande grupper av dessa utan hänsyn till deras lokala anknytning

till vissa orter. Detta senare förslag bygger i princip på det betänkande

om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd, som år 1944 framlades

av särskilda sakkunniga.

Kommitténs förslag i ifrågavarande avseende har blivit föremål för kritik

från olika håll. Sålunda ha ett flertal remissinstanser i likhet med reservanten

förordat den s. k. sektionslinjen för val av vetenskapsmännen i

rådet. Olika önskemål beträffande valkorporationernas sammansättning

ha vidare framförts, liksom i fråga om antalet av Kungl. Maj:t utsedda

ledamöter.

För egen del ansluter jag mig närmast till det av kanslern framlagda

förslaget, för vilket jag i det föregående redogjort. Det synes mig nämligen

vara av större betydelse, att de särskilda vetenskaperna bli allsidigt

företrädda i rådet än att lärosätena där representeras. I likhet med kommittémajoriteten

och kanslern anser jag vidare, att Kungl. Maj:t bör utse

ordförande samt ytterligare två ledamöter i rådet. Rådet bör sålunda

bestå av nämnda tre av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter samt av sex

vetenskapsmän utsedda av sex valsektioner, representerande de olika socialvetenskaperna.

Det torde dock få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga

de jämkningar i rådets sammansättning, vartill vunna erfarenheter eller

ändrade förhållanden eventuellt kunna föranleda.

Beträffande mandattidens längd ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Kommittén har angivit anslagsbehovet för forskningsändamål till 350 000

kronor. Med hänsyn till att rättsvetenskapen föreslås utbruten ur det

samhällsvetenskapliga forskningsrådets verksamhetsområde, synes anslaget

såsom kanslern föreslagit böra begränsas till ett belopp av 300 000 kronor.

Möjligen borde anslaget minskas ytterligare något, men med hänsyn

till att jag i ett föregående avsnitt föreslagit att iivcn vissa anslag till

utlandsstipendier för lärare och studerande i ämnena statskunskap och

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sociologi böra täckas av till forskningsrådets förfogande ställda medel, har

jag icke för nästa budgetar ansett mig böra föreslå en större reducering

av det begärda beloppet än 50 000 kronor. Jag förordar alltså, att ett särskilt

reservationsanslag å 800 000 kronor anvisas under rubriken »Statens

samhällsvetenskapliga forskningsråd: Främjande av samhällsvetenskaplig

forskning». Anslaget torde böra ställas till samhällsvetenskapliga forskningsrådets

förfogande för att disponeras i enlighet med av forskningskommittén

angivna riktlinjer. Beträffande rådets behörighet att bevilja

medel ur förevarande anslag vill jag förorda, att beslut, som innebära

disposition av mer än 20 000 kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor i

periodiska bidrag, skola underställas Kungl. Maj:t för avgörande. I fråga

om redovisning av beviljade anslagsmedel samt andra därmed sammanhängande

spörsmål torde böra meddelas i huvudsak enahanda bestämmelser

som beträffande de medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden.

Mot kommitténs beräkning av administrationskostnaderna har jag icke

funnit anledning till erinran. Jag förutsätter således, att forskningsrådets

ordförande skall äga uppbära ett arvode av 2 000 kronor. I övrigt torde

särskilda arvoden icke böra utgå till ledamöterna, vilka dock i förekommande

fall böra åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning. Förvaltningskostnaderna

torde för nästa budgetår böra beräknas till 15 000

kronor. Härvid förutsätter jag, att eventuella kostnader för utseende av

de valda vetenskapliga representanterna i rådet skola efter Kungl. Majrts

bestämmande få bestridas från dessa anslagsmedel, vilka torde böra anvisas

under rubriken »Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader

m. m.». Anslaget bör erhalla karaktär av förslagsanslag.

I likhet med kommittén har jag funnit goda skäl tala för att regelbundna

konferenser hållas mellan representanter för de samhällsvetenskapliga

forskningsgrenarna. Kostnaderna härför torde böra bestridas från förutnämnda

anslag till främjande av samhällsvetenskaplig forskning, varvid

synes böra föreskrivas, att de årliga kostnaderna icke må utan Kungl.

Maj :ts medgivande överstiga 5 000 kronor. Däremot torde särskilda anslagsmedel

till utgivande av en samhällsvetenskaplig tidskrift icke böra

anvisas, utan torde härför erforderliga medel böra ställas till förfogande ur

anslaget för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker, därest

ifrågavarande tidskrift skulle komma till stånd.

Därest riksdagen skulle bifalla förslaget om inrättande av ett samhällsvetenskapligt

forskningsråd och anvisa av mig förordade anslag, torde det

få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid fastställa reglemente för rådet

ävensom meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen av anslagen.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

253

XI. Organisatoriska åtgärder till främjande

av medicinsk forskning.

1. Inledning.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t ha inom ecklesiastikdepartementet

sakkunniga tillkallats för utredning rörande de medicinska högskoleinstitutionernas

arbetsförhållanden och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga,

vilka antagit benämningen de medicinska högskolornas organisationskommitté,

ha den 14 november 1946 avgivit ett första betänkande (stat.

off. utr. 1946: 76) angående organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk

forskning.

Kommittén har bestått av professorerna H. Bergstrand, Stockholm, ordförande,

G. Blix, Uppsala, E. Hammarsten, Stockholm, 0. Hultén, Uppsala,

J. P. Strömbeck, Lund, A. Westman, Stockholm, docenten B. Vahlquist,

Uppsala, samt medicine licentiaten S. Wolontis, Stockholm.

I direktiven för de sakkunniga anförde chefen för ecklesiastikdepartementet

bland annat följande.

Från universitetens och karolinska institutets sida har under senare år vid

åtskilliga tillfällen framhållits, hurusom deras vetenskapliga institutioner

till följd av knapphet på anslagsmedel nödgades arbeta under betingelser,

som hotat att medföra allvarligt avbräck för undervisningen och den vetenskapliga

forskningen. Den skärpta återhållsamhet i fråga om statsutgifterna

under åttonde huvudtiteln, som de gångna sex krigsåren framtvungit, har

i förening med en avsevärd prisstegring kommit våra inhemska vetenskapliga

institutioner att framstå såsom relativt missgynnade i ekonomiskt avseende.

Den storartade utveckling i olika avseenden, som de naturvetenskapliga och

medicinska vetenskaperna — icke minst under krigsåren — genomgått särskilt

i länder, vars statsledningar planmässigt understött forskningen, har

kommit de svenska vetenskapliga institutionernas brist på materiella och

personella resurser att framträda i en bjärt belysning.

I medvetande om våra inhemska forskningsinstitutioners beträngda läge

ha de svenska statsmakterna under senare år vidtagit extraordinära åtgärder

i syfte att stödja den vetenskapliga forskningen inom olika områden. För

den tekniskt-vetenskapliga forskningen har i olika avseenden sörjts genom

en rad åtgärder. I fråga om den matematisk-naturvetenskapliga forskningen

pågår för närvarande en utredning rörande åtgärder för främjande av sådan

forskning.1 Även den medicinska forskningen har varit föremål för statsmakternas

intresse. I december 1943 tillkallades sålunda sakkunniga med uppdrag

att utreda frågan om lämpliga organisatoriska åtgärder för den medicinska

forskningens främjande jämte därmed sammanhängande frågor. De förslag

dessa sakkunniga framlade i sitt den 23 november 1944 avgivna betänkande

1 EU första betänkande i ämnet har sedermera föranlett proposition till 1946 års riksdag.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

ha i sina huvuddrag förverkligats genom beslut av 1945 års riksdag. Sålunda

har beslut fattats om inrättande av ett statens medicinska forskningsråd, varjämte

för innevarande budgetår betydande anslagsmedel anvisats till främjande

av medicinsk forskning.

De medicinska högskoleinstitutionerna ha utan tvivel genom nyssnämnda

åtgärder beretts ökade möjligheter att tillgodose forskningens krav. Dessa

åtgärder äro emellertid icke avsedda att vara tillfyllest. De sakkunniga rörande

åtgärder för den medicinska forskningens främjande hade sålunda

icke i uppdrag att ingå på frågan om de medicinska lärosätenas resurser med

avseende på personalorganisation och löpande materielanslag. Vid anmälan

av den proposition angående inrättande av ett medicinskt forskningsråd m. m.,

som på grundval av de sakkunnigas betänkande framlades för 1945 års riksdag,

betonade föredragande departementschefen också uttryckligen, att de

av honom förordade förslagen närmast avsåge sådana åtgärder, som kunde

och borde vidtagas för främjande av den medicinska forskningen inom ramen

för den nuvarande organisationen. Frågan åter om avhjälpande av bristerna

i denna organisation — en fråga som av de sakkunniga betecknats såsom

minst lika viktig som andra åtgärder för den medicinska forskningens främjande

— borde, framhöll departementschefen, bli föremål för särskild utredning.

De förut nämnda sakkunniga för utredning rörande organisatoriska åtgärder

för den medicinska forskningens främjande ha i sitt betänkande lämnat

en sammanfattande redogörelse för de brister i fråga om våra medicinska lärosätens

vetenskapliga utrustning, som de funnit råda. De sakkunniga framhålla

sålunda, att även om de medicinska institutionernas laboratorieutrymmen

i stort sett få anses tillfredsställande — detta gäller de teoretiska institutionerna,

icke de kliniska — så saknas likväl i stor utsträckning vetenskapligt

skolade assistenter, tekniskt utbildade biträden och för vetenskaplig

forskning disponibla penningmedel (materielanslag), allt nödvändiga förutsättningar

för att institutionerna skola kunna anses väl rustade för sina uppgifter

såsom härdar för vetenskaplig forskning. Vad de kliniska institutionerna

beträffar saknas enligt de sakkunniga därutöver i allmänhet även tillfredsställande

laboratorieutrymmen.

De sakkunnigas framställning ger sålunda vid handen, att de medicinska

och kliniska institutionerna tarva en mer.eller mindre genomgripande modernisering

i fråga om den materiella utrustningen och en viss ökning av assistent-

och biträdespersonalen för att bli i stånd att på ett tillfredsställande

sätt fylla sin uppgift. För att möjliggöra en samlad överblick över de åtgärder,

som må anses erforderliga för att råda bot på de påtalade bristerna ävensom

kostnaderna härför, kräves emellertid, synes det mig, en efter enhetliga

bedömningsgrunder företagen översyn över berörda förhållanden. En dylik

översyn bör enligt min mening nu komma till stånd genom särskilda inom

ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga.

Det anförda gäller icke endast de teoretiska institutionerna vid de medicinska

lärosätena. Även vid dessas kliniska institutioner pågå vetenskapliga

undersökningar i samband med sjukvården. Nya behandlings- eller undersökningsmetoder

måste undersökas och nya läkemedel prövas. Erfarenheterna

härav skola registreras och vetenskapligt bearbetas. Resultaten ha betydelse

såväl för forskningen och undervisningen som för sjukvården. Såsom

framgår av det förut anförda anses emellertid klinikernas resurser i förevarande

avseende i allmänhet icke vara tillfyllest. De sakkunniga böra därför

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition nr £72.

även ingå på frågan vad som kan och bör göras för att förbättra klinikernas

möjligheter härvidlag, med avseende på såväl instrument- och apparatutrustning

som förbrukningsartiklar och personal. En speciell fråga i detta sammanhang,

till vilken de sakkunniga ha att taga ställning, blir spörsmålet om

fördelningen av kostnaderna för ifrågavarande undersökningar mellan å ena

sidan sjukvården och dess huvudmän och å andra sidan målsmännen för forskning

och undervisning.

Det bör vara de sakkunniga obetaget att, i den mån så visar sig^ önskvärt,

ingå i prövning även av andra närliggande här ej särskilt berörda frågor.

Organisationskommittén /öreslår i sitt nu föreliggande betänkande åtgärder,

som för nästa budgetår skulle medföra en ökning av de löpande årliga

utgifterna med i runt tal 3 412 000 kronor och engångsanslag med ett belopp

av i runt tal 3 385 000 kronor.

Organisationskommittén erinrar i sitt betänkande, att 1938 års läkarutbildningssakkunniga

i sina betänkanden angående läkarutbildningen (stat.

off. utr. 1941: 27 och 1945: 57) förordat en omläggning av denna och framlagt

förslag till en därav betingad utökning av lärarkrafternas antal. Kommittén

har vid sin översyn av behövliga organisatoriska åtgärder icke utgått

från nuvarande studieordning utan från den av läkarutbildningssakkunniga

förordade. Kommittén anför i detta hänseende följande.

Svårigheten för de ordinarie lärarna att bedriva forskning har påpekats

även av 1938 års läkarutbildningssakkunniga (stat. off. utr. 1941:27, s.

308—309). De voro medvetna om att ett tillskott av lärarkrafter utöver det,

som nödvändiggöres av den föreslagna utvidgningen av undervisningen och

handledningen av de studerande, är önskvärt för att minska den undervisningsbörda,

som för vissa lärare är så stor, att det vetenskapliga arbetet blir

lidande. De påpeka i detta sammanhang, att det även ur läkarutbildningens

synpunkt är viktigt, att lärarna få tid till medicinskt forskningsarbete. De

sakkunniga ansågo sig emellertid icke under då rådande ekonomiska förhållanden

böra föreslå annan ökning av lärarbefattningarna än som var nödvändig,

för att den föreslagna studieordningen skulle kunna genomföras. I sitt

överarbetade betänkande (stat. off. utr. 1945: 57) föreslå de sakkunniga en

ytterligare ökning av lärarkraftema med hänsynstagande till i remissyttranden

framförda synpunkter. Någon utökning av lärarkraftema med hänsyn

till forskningens krav hava de sakkunniga dock ej föreslagit. Det ankommer

sålunda på de medicinska högskolornas organisationskommitté att framlägga

förslag till en sådan ökning av den vetenskapliga personalen på varje institution,

att forskningen icke hindras på grund av personalbrist och att de enskilda

lärarna icke genom sin undervisningsbörda, administrativa göromål

eller sjukvårdande arbete otillbörligt hindras att utöva vetenskaplig forskning.

De kommitterade ha därvid icke ansett sig böra utgå från nuvarande studieordning

utan från den, som föreslås i läkarutbildningssakkunnigas överarbetade

betänkande (stat. off. utr. 1945:57). I

I remissyttrandena hälsas organisationskommitténs förslag i allmänhet genomgående

med största tillfredsställelse. Kanslern anför sålunda för egen del

bland annat:

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Den nu föreliggande utredningen rörande åtgärder för främjande av medicinsk

forskning i vårt land måste givetvis hälsas med den största tillfredsställelse.

I tidigare avgivna sakkunnigutredningar har påvisats att de medicinska

och kliniska institutionerna äro otillräckligt utrustade för forskning

både med avseende å personal och i fråga om materiel. Som ett av de allvarligaste

problemen har framstått, att professorerna äro så tyngda av elementär

undervisning och examination att deras tid ej räcker till för egen forskning

och för handledning av yngre forskare. För avhjälpande av de påtalade bristerna

kräves därför vid institutionerna i första rummet en väsentlig ökning

av assistent- och bitriidespersonalen men också ökade materielanslag. De

medicinska högskolornas organisationskommitté har i sitt nu framlagda betänkande

uppdragit riktlinjerna för en utformning av den medicinska forskningens

yttre ram, i syfte att åstadkomma den upprustning på detta område,

som befunnits erforderlig och alltför länge blivit eftersatt. Kommittén har

härvid ansett sig icke böra utgå från nuvarande studieordning utan från den,

som föreslagits av 1938 års läkarutbildningssakkunniga i deras överarbetade

betänkande (stat. off. utr. 1945: 57).

Över detta betänkande har jag den 31 januari 1947 avgivit utlåtande. Med

hänsyn till de betydande meningsskiljaktigheter, som visat sig råda mellan

de i ärendet hörda universitetsmyndigheterna, har jag ansett mig böra förorda,

att betänkandet göres till föremål för en ytterligare överarbetning. Då

de av de medicinska högskolornas organisationskommitté nu framlagda förslagen

huvudsakligen taga sikte på forskningens krav har jag funnit, att ställning

till dessa förslag kan tagas utan avvaktan på resultatet av nämnda överarbetning.

Genom beslut av 1946 års riksdag genomfördes en betydande upprustning

beträffande den matematisk-naturvetenskapliga forskningen. De på detta

område beslutade åtgärderna grundade sig i väsentlig utsträckning på ett av

den naturvetenskapliga forskningskommittén avgivet betänkande. De medicinska

högskolornas organisationskommitté har beträffande upprustningen

på det medicinska forskningsområdet i huvudsak följt samma principiella

uppläggning och riktlinjer som förstnämnda kommitté. I mitt över denna

kommittés betänkande den 22 januari 1946 avgivna underdåniga utlåtande

framlade jag vissa allmänna utgångspunkter rörande den föreslagna upprustningen.

Jag anser mig här böra i tillämpliga delar hänvisa till vad jag då

hade anledning uttala.

Statskontoret betonar starkt önskvärdheten av återhållsamhet och förutsätter,

att föreliggande förslag endast successivt genomföres. Härför talade

icke minst erforderlig hänsyn till nuvarande läge på arbetsmarknaden. Ämbetsverket

anför vidare bland annat följande.

Kommittén har ansett sig icke behöva framlägga någon mera omfattande

allmän motivering för de medicinska institutionernas behov av hjälpmedel

för forskning, enär detta behov vore sedan länge väl känt av statsmakterna.

Även i fråga om detaljerna saknas emellertid motivering för de framlagda

förslagen. De från föreståndarna för de medicinska högskoleinstitutionerna

av kommittén infordrade uppgifterna rörande de olika institutionernas anslagsbehov

ha sålunda i allmänhet utan vidare godtagits av kommittén med

en och annan jämkning. Betänkandet kan därför med visst fog sägas ha erhållit

karaktären mer av önskelista än av utredning i verklig mening. På grund

härav försvåras en bedömning efter enhetliga grunder av de enskilda institu
-

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tionernas anslagsbehov. Statskontoret har sålunda funnit sig sakna möjligheter

att utan tidsödande undersökningar företaga någon granskning av betänkandet

i dess enskildheter.

På initiativ av riksdagen ha de senaste åren utredningar skett rörande åtgärder

för främjande av naturvetenskaplig och medicinsk forskning. Utredningarnas

resultat ha delvis redan föranlett propositioner till 1945 och 1946

års riksdagar. Vad särskilt den medicinska forskningen angår, ha hittills vidtagna

åtgärder dock huvudsakligen inskränkt sig till inrättande av ett statens

medicinska forskningsråd och anvisande av medel till dess förfogande.

Däremot ha ännu icke — på sätt som i fjol skedde med avseende på den

naturvetenskapliga forskningen vid våra statsuniversitet — framlagts förslag

i syfte att förbättra de särskilda medicinska högskoleinstitutionernas egna

organisatoriska och ekonomiska resurser för forskningsändamål. Det har

sedan relativt lång tid tillbaka varit tydligt, att förhållandena i sistnämnda

hänseenden varit otillfredsställande, men olika omständigheter, icke minst

det genom världskriget uppkomna läget, ha hittills stått i vägen för mera

genomgripande åtgärder. En inventering av de mest trängande önskemålen

härutinnan har nu företagits av särskilda sakkunniga. Ett första resultat av

detta utredningsarbete ha de sakkunniga — »de medicinska högskolornas

organisationskommitté» — redovisat i nu föreliggande betänkande med förslag

till organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning.

De svagheter i de medicinska högskoleinstitutionernas organisation, som

föreliggande utredning blottat, äro i sina huvuddrag redan så väl kända för

statsmakterna, att en utförlig redogörelse härför torde vara överflödig. De

karakteriseras framför allt av en allvarlig brist på personal, såväl vetenskaplig

som teknisk. En avsevärd och snar förbättring av de materiella resurserna

är även nödvändig. Jag har för egen del blivit övertygad om angelägenheten

av att den delvis redan inledda upprustningen av våra vetenskapliga

forskningsinstitutioner nu fullföljes även beträffande de medicinska högskoleinstitutionerna

och har funnit organisationskommitténs förslag därvid kunna

tjäna till ledning.

Vid ett ställningstagande till föreliggande förslag möta vissa svårigheter

därigenom, att sakkunnigkommittén utgått från en studieordning för läkarutbildningen,

som icke för närvarande tillämpas, nämligen den som föreslagits

av de s. k. läkarutbildningssakkunniga, vilkas överarbetade förslag nyligen

varit föremål för remissbehandling. Det hade givetvis varit önskvärt, om

ställning nu kunnat tagas även till frågan om en ny studieordning. Såsom

kanslern framhållit, ha emellertid betydande meningsskiljaktigheter framkommit

beträffande den lämpliga studieordningen. Med stor tyngd ha delvis

nya synpunkter beträffande utbildningens effektivisering och rationalisering

därvid gjort sig gällande. Allt detta gör, att det föreliggande förslaget till ny

studieordning synes kräva ytterligare bearbetning, innan det lämpligen bör

17 — Bihang till riksdagens protokoll 1847. 1 sand. Nr 272.

Departementschefen

.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

bli föremål för slutligt avgörande. Nu gällande studieordning måste därför

tills vidare alltjämt i sina huvuddrag förbli i kraft. Detta har till följd, att

jag i det följande i flera betydelsefulla avseenden nödgas ställa frågor om

personalökning på framtiden i avvaktan på närmare utredning rörande den

föreslagna personalorganisationens anpassning till nuvarande studieplan. Särskilt

gäller detta de kliniska institutionerna, beträffande vilka även andra

skäl, till vilka jag återkommer, tala för ett uppskov med en slutlig prövning

av flera av de framlagda förslagen. På det hela taget synas dock organisationskommitténs

förslag kunna och böra bli föremål för avgörande redan nu.

2. Allmänna riktlinjer för tillgodoseende av

personalbehovet.

A. Vetenskaplig personal.

Professorerna. Kommittén utgår ifrån, att ett så stort antal lärare

av lägre grad tillsättas, att professorernas undervisning icke blir större än

den universitetsstatuterna förutsätta. Vidare uttalar sig kommittén för att

undervisningsskyldigheten i större omfattning än som för närvarande är fallet

skall kunna fullgöras genom s. k. forskningsundervisning. Kommittén förordar

därjämte, att professorerna skola beredas möjlighet att under vissa

perioder helt kunna ägna sig åt vetenskaplig verksamhet utan avstående av

några löneförmåner. Slutligen förutsätta de sakkunniga, att vissa åtgärder

skola vidtagas för fördelning av examinationsbördan på flera händer.

Laboratorer, prosektorer m. fl. Befattningar av denna typ

finnas till ett antal av sex vid medicinska fakulteten i Uppsala, fem vid medicinska

fakulteten i Lund och fem vid karolinska institutet. Kommittén, som

föreslår inrättande av ett betydande antal nya dylika tjänster, anför rörande

deras karaktär m. m. bland annat följande.

Rörande lämpligheten av denna befattningstyp ha vissa betänkligheter

uttalats av bland annat 1933 års universitetsberedning. Framförallt har man

hänvisat till de svårigheter, som kunna uppstå, genom att dessa högt kvalificerade

ordinarie befattningshavare i många fall komma att sortera under

vederbörande professorer och härigenom komma att sakna den självständighet,

som är nödvändig för vetenskaplig forskning. Den naturvetenskapliga

forskningskommittén delar ej dessa farhågor och har föreslagit en del nya

dylika befattningar för de naturvetenskapliga ämnena, och chefen för ecklesiastikdepartementet

har principiellt intagit samma ståndpunkt (prop.

1946:273, s. 48). Man torde emellertid icke kunna helt bortse från ovannämnda

risker, och statens medicinska forskningsråd har i detta sammanhang

uttalat, att det är angeläget, att vid besättandet av dylika befattningar

noga tillses, att graden av självständighet i förhållande till professuren i huvudämnet

ej blir för liten.

Att skapa en självständig ställning för laboratorerna erbjuder vissa svårigheter,

då de alltid måste i viss mån vara underställda institutionens före
-

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj:ts proposition nr £72.

ståndare. Vissa åtgärder kunna dock vidtagas. Laborator bör förutom den

del i institutionens resurser, som är sedvanlig, ha lika rätt som professor till

biträde vid forskning av assistent, och till hans förfogande bör ställas nödig

teknisk personal. Han bör dessutom ha till sitt förfogande ett eget institutionsanslag.

Kommittén har emellertid icke i det kapitel, där anslagsfrågorna

behandlas, upptagit särskilda anslag för laboratorernas del utan förutsätter,

att en laborators del i ett institutionsanslag i varje särskilt fall fastställes

av kanslern på förslag av fakultet eller lärarkollegium. Vidare bör laborator

i likhet med professor äga möjlighet att under perioder av intensiv

forskning bli befriad från en del av sin elementära undervisning på någon

av de vägar, som föreslagits för professorer, dock med den skillnaden, att då

det gäller förskjutning av den elementära undervisningen till forskningsundervisning,

framställning härom till kanslern bör göras av institutionsföreståndaren.

Kommittén vill också framhålla, att proportionen mellan antalet professorer

och laboratorer ej bör bli sådan, att ett stort antal av de senare aldrig

få några rimliga befordringsmöjligheter. I sådana fall, där en särskilt viktig

gren av ett ämne fordrar en fast företrädare i fråga om forskning och undervisning,

borde ny professur inrättas. Av organisatoriska skäl har emellertid

kommittén ansett sig böra föreslå nya professurer endast i särskilt starkt

motiverade fall och i övrigt nöjt sig med att föreslå laboratorsbefattningar.

Därigenom vill kommittén åstadkomma en gradvis utveckling. I lämpliga

fall bör nästa steg kunna bliva omvandling till professur med den ökning av

personella och materiella resurser, som därmed följer.

Laboratorernas undervisningsskyldigheter regleras icke som professorernas

genom särskild paragraf i universitetsstatuterna utan bestämmas av

Kungl. Maj:t på förslag av kanslern efter vederbörandes hörande.

Kommittén anser, att laboratorernas undervisningsbörda nu liksom tidigare

måste variera allt efter olika förhållanden vid olika institutioner och

att inga generella föreskrifter böra föreslås men att i princip de instruktioner

kunna tjäna som norm, vilka gälla för nuvarande befattningar av ifrågavarande

typ. Vid en del institutioner med jämförelsevis ringa undervisning i

proportion till personalens storlek är det möjligt att ge laboratorn en ringa

undervisningsbörda. Återigen vid andra måste, om man icke vill låta personalstaben

ökas utöver vad man för närvarande anses kunna begära, laboratorns

(prosektorns) undervisning bli betydande. Statens medicinska forskningsråd

anför, att det under alla förhållanden bör tillses, att laboratorerna

ej få större eller åtminstone ej mycket större undervisningsskyldighet än professorn

i huvudämnet. Kommittén vill för sin del understryka, att laboratorernas

undervisningsskyldighet bör inskränkas i möjligaste mån och befattningarna

göras lockande genom att de givas en utpräglat vetenskaplig

karaktär.

Inom de kliniska disciplinerna finnas ett antal laboratorer, som intaga en

särställning, i det att de samtidigt äro överläkare och i denna sin ställning

erhålla särskilt arvode för sin sjukvårdande verksamhet. Befattningshavare

av denna typ äro överläkarna vid ortopediska kliniken, lungkliniken samt

radioterapeutiska kliniken vid universitetet i Lund. De åtnjuta utom sin lön

som laborator även 2 000 kronor i överläkararvode från Malmöhus läns

landsting i likhet med de professorer, som äro överläkare. Dessa befattningar

kunna betecknas som förstadier till självständiga professurer, till vilka de

utvecklas i den mån olika hänsyn möjliggöra en dylik expansion.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. May.ts proposition nr 272.

Kommittén finner denna befattningstyp ändamålsenlig även för andra kliniska

ämnen, som nått en sådan utveckling, att de böra hava självständiga

företrädare utan att ännu tiden är fullt mogen för inrättandet av professurer

för desamma. Detta gäller bland annat ämnena klinisk fysiologi och klinisk

kemi. För närvarande företrädas dessa båda ämnen i Lund av en klinisk

laborator på universitetets stat och med särskilt tilläggsarvode från landstinget

och vid akademiska sjukhuset likaledes av en klinisk laborator på

universitetets stat. Båda sortera under professorerna i invärtes medicin. Vid

karolinska sjukhuset finnes en laborator i klinisk fysiologi, en i klinisk kemi

samt en i klinisk bakteriologi på sjukhusets stat och vid serafimerlasarettet

tre extra kliniska laboratorer på sjukhusets stat. I prop. 1946: 273, s. 408,

föreslogs en klinisk laborator för vart och ett av dessa ämnen vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet med lönegradsplacering i A 28, men i propositionen

förutsattes, att dessa laboratorer skulle vara underställda professorerna

i invärtes medicin. Mot denna anordning har en stark opposition

rests, och karolinska institutets lärarkollegium har tillstyrkt en självständig

ställning för dessa laboratorer under hänvisning till deras betydelse för den

medicinska forskningen. De utöva en verksamhet, vars teknik numera nått

en sådan utveckling, att den icke längre i full utsträckning kan behärskas av

vare sig professorerna i medicin eller av övriga klinikchefer, och förhålla sig

sålunda till de kliniska disciplinerna i detta avseende på liknande sätt som

exempelvis professorn i röntgendiagnostik.

Riksdagen har med anledning av ovannämnda proposition och en i

ämnet väckt motion i denna fråga anfört, att den funnit det tveksamt, om

verkligt kvalificerade sökande stode att få till laboratorsbefattningarna med

den av departementschefen föreslagna löneställningen. Enligt riksdagens mening

syntes övervägande skäl tala för att det nuvarande provisoriet tills

vidare bibehålies i avvaktan på resultatet av den utredning, som bedreves

av medicinska högskolornas organisationskommitté.

Utan tvekan är dessa laboratorers verksamhet av mycket stor betydelse

för den kliniska forskningen, och utvecklingen synes gå därhän, att "denna

betydelse snabbt ökas. Trots de otillfredsställande förhållanden, under vilka

dessa laboratorer hittills arbetat, har det visat sig, att vid tillkomsten av

många av de kliniska avhandlingar, som publicerats under de senare åren,

nämnda laboratorer varit engagerade som medhjälpare eller rådgivare, ja

även som initiativtagare. Det är sålunda uppenbart, att de böra beredas tid

och tillfälle till denna för den kliniska forskningen så betydelsefulla del av sitt

arbete, vilket endast kan ske genom att befattningarnas vetenskapliga karaktär

fastslås. De böra sålunda icke uppföras på karolinska sjukhusets och

serafimerlasarettets stater utan, såsom är fallet med professorerna och de

ovannämnda överläkarna i Lund, på respektive medicinska lärosätens. I deras

tjänsteplikter bör ingå den undervisningsskyldighet, som i läkarutbildningssakkunnigas

betänkande föreslås komma på dessa befattningshavares lott.

Det särskilda undervisningsarvode, som för närvarande utgår till dessa laboratorer,

bör sålunda bortfalla. I stället böra de i likhet med professorerna

och de ovannämnda laboratorerna i Lund hava ett särskilt arvode som överläkare.

För närvarande är detta överläkararvode 2 000 kronor i Lund och

1 500 kronor i Stockholm men saknas helt i Uppsala. Önskvärt vore, om man

i detta hänseende kunde uppnå likformighet vid de tre medicinska lärosätena.

Vid konferenser, som kommittén haft med de medicinska fakulteterna i

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 87%.

Uppsala och Lund och karolinska institutets lärarkollegium, har man enhälligt

anslutit sig till nyssnämnda förslag till ordnande av de kliniska laboratorernas

ställning enligt ovan angivna linjer. Kommittén föreslår en dylik

befattning i klinisk kemi och en i klinisk fysiologi vid vartdera av karolinska

sjukhuset, serafimerlasarettet, akademiska sjukhuset i Uppsala och Lunds

lasarett, en i klinisk bakteriologi vid serafimerlasarettet, en i reumatologi

vid akademiska sjukhuset, en i reumatologi vid Lunds lasarett, en i reumatologi

vid karolinska sjukhuset, en i barnkirurgi vid karolinska sjukhuset,

en i kirurgi vid Lunds lasarett, en i allergilära vid karolinska sjukhuset samt

en i röntgendiagnostik vid Lunds lasarett. Samma befattningstyp anser kommittén

även lämpa sig för chefsbefattningen vid den medicinska tuberkuloskliniken

vid karolinska sjukhuset i avvaktan på att den förändras till professur

i ftisiologi.

Beträffande laboratorer i kliniska ämnen har kanslern anslutit sig till kommitténs

förslag. Även statens medicinska forskningsråd deklarerar sin anslutning

till detta förslag.

Allmänna lönenämnden har funnit sig ej böra framställa erinran mot kommitténs

förslag rörande reglering av de kliniska laboratorernas anställningsoch

avlöningsförhållanden.

Statskontoret har ansett ofrånkomligt, att vederbörande kliniske laborators

tjänstgöringsskyldighet och rätt att uppbära ersättning för enskilda uppdrag

fixeras, innan frågan om löneställningen definitivt avgöres.

1945 års universitetsberedning anför:

Beredningen har intet att erinra mot principen, att laboratorn bör ha

samma rätt som professorn i fråga om institutionens resurser men håller före,

att fördelningen av dessa bör kunna ordnas genom gott samarbete och frivilliga

överenskommelser mellan befattningshavarna å varje särskild institution.

Beredningen är av den uppfattningen, att detaljerade föreskrifter i här

förevarande avseende snarare skulle skärpa än mildra eventuellt förefintliga

motsättningar. Endast i de fall, då skilda meningar yppats mellan institutionsföreståndaren

och hans laborator angående utnyttjande av institutionens

resurser, bör frågan hänskjutas till kanslern för avgörande.

Sveriges docentförbund uttalar sig för, att vid varje klinik anställes en

läkare med ställning som laborator och överläkare, vid de medicinska och

kirurgiska klinikerna två dylika läkare.

Svenska läkaresällskapet understryker betydelsen av att laboratorerna

och prosektorerna erhålla en självständig ställning och att dessa tjänster

göras lockande genom att de givas en utpräglat vetenskaplig karaktär.

Sveriges läkarförbund tillstyrker förslaget om inrättande av ordinarie laboratorsbefattningar

i klinisk kemi, klinisk fysiologi och klinisk bakteriologi.

Beträffande de av kommittén föreslagna ordinarie befattningarna i laboratorsgraden

inom andra kliniska ämnen uttalar förbundet dock vissa betänkligheter;

de borde i stället bli överläkarbefattningar, vars undervisning honorerades

med särskilda arvoden.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Biträdande lärare. Vid de medicinska lärosätena finnes ett stort

antal lärare, som äro anställda mot ett större eller mindre arvode, beräknat

efter den undervisning, som de meddela. En del av dessa lärarbefattningar

ha tillkommit för att avlasta en del av professorns undervisningsbörda. Så

är t. ex. förhållandet med de biträdande lärarna i medicin och en hel rad av

de kliniska ämnena. I andra fall ha de biträdande lärarna till uppgift att

meddela undervisning i vissa specialgrenar, som äro av ringa omfattning

eller av den art, att undervisningsmaterial och fast anställda lärare saknas

vid de kliniska sjukhusen. Så är exempelvis undervisningen i epidemiologi

ordnad genom ett årligt anslag på 12 600 kronor, som fördelas som arvode

åt överläkarna vid epidemisjukhusen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala

och Lund, vilka meddela undervisning i nyssnämnda ämne. Arvodet är

i Stockholm 4 800 kronor, i Göteborg 2 400 kronor och vid de övriga epidemisjukhusen

1 800 kronor.

De biträdande lärarna äro på ett mycket växlande sätt inordnade i sjukvårdsorganisationen

antingen å de kliniska sjukhusen eller å vissa kommunala

sjukhus, som tagits i anspråk för undervisningen. Så äro t. ex. de biträdande

lärare, som för närvarande ge de kliniska propedeutiska kurserna i

Stockholm, samtidigt överläkare vid ett av stadens sjukhus. En del av de

biträdande lärarna äro samtidigt deltidsanställda biträdande överläkare

respektive läkare, andra åter heltidsanställda förste underläkare.

Kommittén förordar, att biträdande lärare även i fortsättningen anlitas vid

de medicinska lärosätena. Kommittén anför:

De biträdande lärarbefattningarna äro icke i samma grad forskarbefattningar

som professors- och laboratorsbefattningarna utan äro framförallt avsedda

för den elementära undervisningen. Förefintligheten av ett tillräckligt

antal dylika befattningar möjliggör emellertid forskning på de kliniska institutionerna

genom att professorernas undervisningsbörda minskas.

Rörande vissa av de biträdande lärarnas ställning har tveksamhet rått inom

läkarutbildningssakkunniga. Detta gäller i främsta rummet sådana biträdande

lärare, vilkas del i undervisningen är mycket väsentlig. Nämnda sakkunniga

föreslogo i sitt ursprungliga betänkande, att systemet med särskilda

arvoden åt biträdande lärare skulle avvecklas och i stället nya lärarbefattningar

inrättas, vilkas innehavare skulle ha såväl läraruppgift som sjukvårdande

uppgift. Statskontoret har också framhållit, att man bör sträva efter

att kursverksamheten i möjligaste män inordnas i heltidsanställda lärares och

läkares ordinarie arbetsuppgifter på sådant sätt, att särskilda till äggsarvoden

kunna undvikas. I sitt överarbetade betänkande ha emellertid läkarutbildningssakkunniga

frångått sitt tidigare förslag, dock under förutsättning, att

i regel som biträdande lärare förordnas läkare, som äro knutna till sjukvårdande

tjänster vid de kliniska sjukhusen. Vad ämnet medicin beträffar, anse

läkarutbildningssakkunniga, att undervisningen vid universiteten bäst tillgodoses

genom inrättandet av särskilda biträdande lärarbefattningar med

ordinarie laborators löneställning, således i överensstämmelse med sitt ursprungliga

förslag, under det att i Stockholm de biträdande lärarna som hittills

skulle vara arvodister.

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Kommittén har övervägt dessa frågor vid sammanträden med de medicinska

fakulteterna i Uppsala och Lund och därvid kommit till den slutsatsen,

att det icke alltid skulle vara möjligt att inordna de biträdande lärarna i

ett system av heltidsanställda lärare och läkare, i vilkas ordinarie arbetsuppgifter

skulle ingå såväl sjukvård som undervisning. Även där detta är möjligt,

synes det emellertid vara av värde för undervisningen med systemet

arvodesanställda biträdande lärare, enär detta system på ett smidigare och

mindre tungrott sätt möjliggör förändringar i undervisningsuppgifterna än

vad fallet är, om de biträdande lärarna äro heltidsanställda med fixerade skyldigheter.

Det måste visserligen anses lämpligt, att de biträdande lärarna äro

anställda för längre tid, för att nödig stadga i undervisningen skall kunna

ernås, men det är å andra sidan säkerligen med hänsyn till den rörlighet beträffande

de medicinska studiernas ordnande, som nuförtiden är nödvändig,

icke lyckligt, om de bli anställda som ordinarie befattningshavare med rätt

att kvarstå till uppnådd pensionsålder.

Kommittén anser sålunda, att de biträdande lärarbefattningarna i princip

böra vara arvodesbefattningar, men vill i likhet med läkarutbildningssakkunniga

understryka, att dessa lärare i möjligaste mån böra vara knutna till

läkartjänster vid de kliniska sjukhusen.

Medicinska fakulteten i Uppsala hemställer, att vissa av kommittén förordade

befattningar som biträdande lärare i kliniska ämnen erhålla en mera

fast karaktär, nämligen de i medicin, kirurgi och röntgendiagnostik. Fakulteten

anför:

Även om fakulteten inser, att de speciella förhållandena i Stockholm kunna

motivera, att arvodesf ormen där blir använd i jämförelsevis stor utsträckning,

vill fakulteten med eftertryck framhålla, att det för undervisningen

i regel icke är tillfredsställande, att en biträdande lärare endast har undervisning

och ej samtidigt är anställd såsom läkare vid undervisningssjukhuset

med hela sin verksamhet bunden till detta. I detta avseende, instämmer

fakulteten helt i den principiella ståndpunkt, som läkarutbildningssakkunniga

intagit. Framhållas må även, att en rationell undervisning kräver att

ej heller de biträdande lärarna stå utanför den medicinska forskningen och

de aktuella kliniska problemen. Bästa garantierna härför vinnas genom att

läraren tillhör staben av undervisningssjukhusets läkare.

Fakulteten finner visserligen, att beträffande en del kliniska discipliner,

exempelvis pediatrik, otolaryngologi och oftalmiatrik, uppdraget såsom

biträdande lärare lämpligen kan lämnas åt någon av klinikens underordnade

läkare mot särskilt arvode, såsom kommittén föreslagit. Beträffande

åter de tre ämnena medicin, kirurgi och röntgendiagnostik vill fakulteten

bestämt påyrka, att dessa biträdande lärarbefattningar få en mera fast karaktär.

Endast så kan behövlig kontinuitet i undervisningsarbetet paräknas

och professorn erhålla behövlig avlastning i fullgörandet av sina mångskiftande

uppgifter. Även om vissa av underläkarbefattningarna kunna fa innehavas

under en längre följd av år, kommer dock omsättningen på dessa med

all säkerhet att bli rätt livlig, enär specialistbefattningar ute i landet i stor

utsträckning komma att rekryteras från denna grupp befattningshavare.

Fakulteten föreslår sålunda, att de tre biträdande lärarbefattningarna vid

vardera medicinska och kirurgiska klinikerna samt de två biträdande lärarbefattningarna

vid den röntgendiagnostiska avdelningen uppföras såsom ordinarie

tjänster med laborators löneställning.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Medicinska fakulteten i Lund ansluter sig till uppfattningen, att biträdande

lärare vid klinikerna så vitt möjligt böra vara knutna till läkartjänster

vid respektive sjukvårdsavdelningar. Fakulteten yrkar, att för ämnet medicin

inrättas en laboratorstjänst i stället för en av de föreslagna nya biträdande

lärarbefattningarna.

Kanslern har icke funnit anledning till erinran mot vad kommittén anfört

och föreslagit.

Malmöhus läns landstings förvaltning sutskott anför:

De sakkunniga föreslå ett stort antal biträdande lärare vid de kliniska

institutionerna i Lund. Beredningen, som intet har att erinra vare sig mot

antalet befattningar eller dessa tjänsters inrättande i arvodesställning, vill

dock hava framhållit beträffande de sakkunnigas förslag därom, att dessa

lärare i möjligaste mån böra vara knutna till läkartjänster vid klinikerna,

att landstinget förbehåller sig rätt att efter samråd med intresserade parter

fatta beslut i sistnämnda frågor.

Sveriges docentförbund förklarar sig hysa stora betänkligheter beträffande

kommitténs förslag i fråga om biträdande lärare. Till avsevärd del sammanhängde

detta med att kommittén i föreliggande betänkande icke behandlat

frågan om den underordnade läkarpersonalen. Förbundet anför bland annat

följande.

Kommittén uttalar sig icke om de biträdande lärarnas kompetens, men

det torde vara självklart, att dessa läraruppgifter icke kunna anförtros åt

vilken medicine licentiat som helst. Man bör åtminstone fordra, att han innehar

specialistkompetens inom facket. Man kan icke gärna räkna med att

innehavarna av underläkartjänster i allmänhet skola erhålla de biträdande

lärarbefattningarna. Åtminstone i Uppsala och Lund är det otänkbart att

utanför klinikerna finna ett tillräckligt antal specialistutbildade läkare med

erforderlig kompetens för dylika befattningar. Särskilt gäller detta medicin

och kirurgi. I fråga om dessa ämnen innebär kommitténs förslag en klar

försämring av nuvarande förhållanden.

Svenslm läkaresällskapet har i fråga om valet mellan heltidsanställning och

arvodesanställning för de biträdande lärarna förklarat sig avgjort ansluta

sig till kommitténs förordande av arvodesanställning.

Sveriges läkarförbund anser, att undervisningsuppgifter av betydande omfattning

handhavas endast av professorer eller av överläkare mot särskilt

arvode.

Assistenter. Kommittén förordar nyinrättande av ett antal försteoch

andre-assistentbefattningar vid de teoretiska (prekliniska) institutionerna.

Härutinnan hänvisar jag till detaljredogörelsen i det följande.

Vid de kliniska institutionerna finnas för närvarande icke några assistentbefattningar

av ifrågavarande typ. Kommittén föreslår emellertid sammanlagt

22 rörliga förste assistentbefattningar vid dessa,

därav 6 i Uppsala, 6 i Lund och 10 i Stockholm. Till stöd härför anföres

följande.

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Forskningen på klinikerna bedrives i första hand av klinikcheferna och

deras underläkare. På grund av det omfattande sjukvårdsarbetet blir som

regel tiden knappt tillmätt för vetenskaplig verksamhet. För att öka möjligheterna

för klinisk forskning är det nödvändigt, att klinikerna liksom de

teoretiska institutionerna tillgodoses med förste assistenter. Dessa böra ej

betungas med något ordinarie sjukvårdsarbete utan helt kunna ägna sin tid

åt forskning, såsom medhjälpare till klinikcheferna i och för genomförande

av bestämda forskningsprogram eller genom att mera självständigt övertaga

en viss del av en forskningsuppgift. Skulle varje klinik förses med en förste

assistent, bleve emellertid antalet befattningar förhållandevis stort. Man har

grundad anledning befara, att kompetenta sökande för närvarande icke skulle

finnas att tillgå i tillräcklig mängd. Ett ofrånkomligt villkor är nämligen,

att förste assistenten har en god utbildning endera inom något prekliniskt,

naturvetenskapligt eller närstående forskningsområde. Såväl med tanke härpå

som jämväl också med hänsyn till de kostnader, som anställandet av ett

större antal förste assistenter komme att draga, vill kommittén inskränka sig

till att för de kliniska ämnenas del föreslå inrättandet av 22 förste assistentbefattningar.

De skulle så fördelas, att 6 knytas till medicinska fakulteten i

Uppsala, 6 till medicinska fakulteten i Lund och 10 till karolinska institutet.

Då intensiteten i den kliniska forskningen växlar avsevärt på skilda kliniker

och under olika tidsperioder, synes det mest praktiskt, att ifrågavarande befattningar

icke bindas till bestämda kliniker, utan äro rörliga. Även om de

i första hand tillkomma klinikerna, bör möjlighet finnas till placering på

prekliniska institutioner, om klinikerna vid något tillfälle ej anse sig behöva

taga samtliga befattningar i anspråk. Ansökan om anställande av förste assistent

bör inlämnas till fakultet respektive karolinska institutets lärarkollegium,

som efter prövning inlämnar förslag om befattningarnas fördelning till

kanslern, vilken har att besluta i ärendet.

Medicinska fakulteten i Uppsala hävdar med bestämdhet, att varje klinik

bör tilldelas en assistent, och hemställer, att dessas antal för fakultetens vidkommande

fastställes till 10.

Kanslern har anslutit sig till kommitténs förslag.

Sveriges docentförbund påpekar, att enligt dess mening de kliniska assistenterna

måste få samma ekonomiska standard som förste underläkarna vid

klinikerna. Det måste anses fel att betala forskningsarbetet inom kliniker med

lägre belopp än sjukvårdsarbetet. För att dylika lägre forskningstjänster skola

kunna fullt utnyttjas för klinisk forskning måste de även kunna besättas

med för detta arbete kompetenta, läkare. Det syntes ur facklig synpunkt

vara ogörligt att belägga övergången från kliniskt arbete till forskningsarbete

med uppenbar ekonomisk förlust.

Sveriges läkarförbund har funnit, att de hittills inrättade assistentbefattningarna

på de teoretiska institutionerna visat sig vara synnerligen lämpligt

konstruerade. För de kliniska institutionernas vidkommande vore denna befattningstyp

dock icke lämpad, varför förbundet avstyrker förslaget i denna

del. Forskningsarbete borde betalas lika bra som sjukvårdsarbete inom en

och samma institution. I stället föreslår förbundet inrättande av ett lika

stort antal förste underläkartjänster utan sjukvårdsuppgifter.

s. 266 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

266 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

De principiella frågorna om professorernas undervisning och de i detta

sammanhang föreslagna åtgärderna för beredande åt dem av förbättrade

möjligheter att ägna sig åt forskningsuppgifter torde, såsom inledningsvis

framhållits, icke nu böra upptagas till slutlig prövning.

Beträffande andra vetenskapliga befattningar än professurer möta i väsentliga

avseenden olika problem när det gäller å ena sidan teoretiska och å andra

sidan kliniska institutioner.

De teoretiska institutionernas personalorganisation är och bör vara i princip

densamma vid de medicinska fakulteterna och karolinska institutet som

vid universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner. Samma typer

av befattningar förordas också av kommittén: ordinarie befattningar av typen

laborator eller prosektor samt arvodesbefattningar såsom biträdande lärare,

assistenter och amanuenser. I fråga om laboratorsbefattningama och därmed

jämförliga tjänster har, såsom kommittén framhållit, en viss tveksamhet

kommit till synes med hänsyn särskilt till svårigheterna att förena en underordnad

ställning i förhållande till innehavaren av professuren i huvudämnet

med den självständighet, som är nödvändig för vetenskaplig forskning. Kommittén

har, trots att den funnit nämnda synpunkter värda beaktande, föreslagit

ett icke ringa antal nya tjänster av ifrågavarande slag. För egen del har

jag kommit till den uppfattningen, att befattningar av denna typ svårligen

kunna undvaras inom vår universitetsorganisation. Förutom professurerna

representera de nämligen för närvarande den enda huvudtypen av ordinarie

forskar- och lärarbefattningar vid universiteten. Givet är dock, att en viss

försiktighet vid tillskapandet av nya sådana tjänster är påkallad icke minst

med hänsyn till angelägenheten av att rimliga befordringsmöjligheter finnas

för innehavarna av ifrågavarande lägre vetenskapliga befattningar samt att

en så stor grad av självständighet som möjligt garanteras. I sistnämnda

syfte torde, såsom kommittén anfört, lämpligen kunna träffas den anordningen,

att laboratorn erhåller viss, av kanslern fastställd andel av vederbörande

institutions materielanslag samt får nödig personal till sitt förfogande.

Med beaktande av dessa synpunkter har jag funnit skäl föreligga att förorda

inrättande av nya ordinarie befattningar av ifrågavarande typ till ett

icke ringa antal, i främsta rummet då fråga varit om särskilda ämnesgrenar

av sådan vikt, att de rimligen böra få fast anställda företrädare, utan att

likväl professurer för närvarande kunna anses motiverade.

Kommittén har föreslagit, att befattningstypen laborator erhåller ökad

användning även i kliniska ämnen. Sålunda föreslås bland annat, att föreståndarna

för kemiska och fysiologiska centrallaboratorierna vid akademiska

sjukhuset i Uppsala, Lunds lasarett, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

skulle erhålla tjänsteställning såsom laboratorer på vederbörande universitets

respektive karolinska institutets stat såsom självständiga företrädare

för de ur vetenskaplig synpunkt viktiga ämnena klinisk kemi och klinisk

fysiologi. Befattningen som föreståndare för serafimerlasarettets bakterio
-

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

logiska centrallaboratorium, skulle regleras på liknande sätt. Vad karolinska

sjukhuset angår, finnes från och med innevarande budgetår en professur i

bakteriologi, vars innehavare avses skola förestå det bakteriologiska centrallaboratoriet

därstädes; i Uppsala och Lund fungera universitetens bakteriologiska

institutioner såsom undervisningssjukhusens bakteriologiska centrallaboratorier

och någon ändring i detta avseende ifrågasättes icke för närvarande.

Kommitténs förslag om uppförande av nu ifrågavarande kliniska

laboratorsbefattningar på vederbörande högskolas stat har icke givit mig

anledning till erinran. Jag förutsätter i likhet med kommittén, att innehavarna

av dessa tjänster tillika erhålla ställning som överläkare vid vederbörande

sjukhus. Mitt ställningstagande innebär, att jag funnit tjänstinnehavarna

böra intaga en självständig ställning som föreståndare för vederbörande

laboratorier med skyldighet att svara för förekommande undersökningar

för sjukvårdsändamål å vederbörande sjukhus och ätt de samtidigt

skola företräda sina ämnen ur undervisnings- och forskningssynpunkt.

De bli således med avseende på tjänsteuppgifter jämförliga med professorer

och laboratorer i exempelvis röntgendiagnostik. Beträffande deras

rätt att utöva privatpraktik som överläkare synes böra gälla, ätt de icke

må utöva dylik i annan form än konsulterande verksamhet på uppdrag

av annan läkare. Till frågan om överläkararvodet återkommer jag i samband

med min anmälan om anslag för nästa budgetår till karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet. — Jag har icke heller funnit anledning till

erinran mot kommitténs förslag, att ordinarie befattningar i laborators

tjänsteställning inrättas även för vissa rent kliniska ämnen såsom reumatologi;

jag återkommer härtill i det följande.

Beträffande kommitténs förslag om användningen av biträdande lärare i

kliniska ämnen råda delade meningar bland remissinstanserna. Av detta skäl

— och även av andra, till vilka jag senare återkommer — anser jag mig för

närvarande icke kunna till slutlig prövning upptaga kommitténs förslag på

denna punkt. Detsamma gäller kommitténs förslag om inrättande av ett

antal rörliga förste assistentbefattningar i kliniska ämnen.

B. Teknisk personal.

För närvarande finnas vid universiteten och karolinska institutet följande

ordinarie och extra ordinarie befattningar av ifrågavarande slag (de vid medicinska

institutioner placerade angivas inom parentes; sa vitt angår universiteten):
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr %72.

Försöksassistent ..................

Förste instrumentmakare ..........

Instrumentmakare ................

Preparator ................ Eo 10,

Institutionsvaktmästare .....Eo 9,

Maskinist ................. Eo 8,

(Institutions-)vaktmästare ... Eo 7,

Hantverkare............... Eo 6,

Vaktmästare .............. Eo 5,

Laboratoriebiträde* 2 ......... Eo 7,

Kansli-(kontors-)biträde .... Eo 4,

Tekniskt biträde..................

A 16

Uppsala

Lund

(0) 1

Stockholm

A 14

(0) 1

—

A 10

(0)2

(0) 1

_1

A 10

(1)4

(1)1

1

A 9

(1)9

(0)3

1

A 8

(2)7

(0) 1

—

A 7

(6) 20

(5) 17

10

A 6

—

(0) 1

—

A 5

(1)7

(1) 1

—

A 7

(7) 21

(5)18

14

Eo 7

(0) 13

(0)8

—

A 4

1

Kommitténs förslag.

Kommittén föreslår följande befattningstyper:

Befattning Lönegrad

Försöksassistent .......................... 16

Förste instrumentmakare .................. 14

Instrumentmakare ........................ 10

Preparator............................... 10

Institutionsvaktmästare ................... 9

Mekaniker .............................. 9

Maskinist ............................... 8

(Institutions-) vaktmästare ................. 7

Laboratoriebiträde ........................ 7

Kanslibiträde ............................ 7

Vaktmästare ............................ 5

Fotograf ................................ 5

Antal3

5( 0)

4 ( 0)

8 ( 0)

16 ( 3)

0( 2)

8 ( 0)

1 ( 2)

15 (21)

101 (26)

72 ( 0)

9 ( 2)

1 ( 0)

Till stöd för sitt förslag anför kommittén i huvudsak följande.

Försöksassistent. Det förefinnes numera vid vissa speciellt apparatbundna

institutioner ett starkt behov av en teknisk medhjälpare med sådana

teoretiska och praktiska kunskaper, att han kan sköta och reparera

även komplicerade apparater, såsom specialbyggda förstärkare och dylikt,

tjänstgöra som instruktör och ledare för den tekniska biträdespersonalen och

vara behjälplig vid undervisningen i apparatkännedom av nybörjarna i forskning.

Vid de institutioner, som haft möjlighet därtill, ha därför medhjälpare

med teknisk ingenjörsexamen anställts på donationsmedel. På detta sätt ha

en del tekniska assistenter kunnat utbildas, vilka nu ha ett mycket stort

värde för de institutioner, där de äro verksamma.

Att anställandet av högkvalificerade tekniska laboratoriemedhjälpare är

ett krav, som på olika håll gjort sig starkt kännbart, torde även framgå av

att naturvetenskapliga forskningskommittén med hänsyn härtill föreslog en

dylik befattningstyp, kallad laboratorietekniker, i lönegraden A 11.

5 400 kronor ha anvisats till en instrumentmakare vid anatomiska och histologiska institutionernas

instrumentverkstad.

2 Denna typ av befattningar benämnas vid karolinska institutet »tekniskt biträde».

3 Avser endast medicinska institutioner (nuvarande antal inom parentes).

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Naturvetenskapliga forskningskommittén tänkte sig, att befattningarna

som laboratorietekniker skulle öppna en möjlighet för de bästa bland de lägre

befattningshavarna att avancera till mera kvalificerade och högre avlönade

befattningar, en möjlighet, som givetvis innebär en synnerligen värdefull

stimulans för de tekniska befattningshavarna att förbättra sin utbildning och

på olika sätt göra sig mera skickade för sina arbetsuppgifter. Kommittén finner

dessa synpunkter i hög grad beaktansvärda men anser, att den föreslagna

lönegradsplaceringen är allt för låg för den fordran på utbildning, som måste

ställas på dessa befattningshavare. Kommittén förutsätter nämligen, att

dessa skola besitta en teoretisk utbildning svarande mot avgångsexamen från

tekniskt gymnasium och därmed jämförliga läroanstalter. Genom denna fordran

på teoretisk kompetens förminskas kanske befattningstypens möjligheter

att tjäna som avancemangsplats för de tekniska befattningshavarna, men

denna kompetens är nödvändig och torde i många fall komma att förvärvas

av duktiga laboratoriebiträden med speciell energi och intresse.

Behovet av dessa högkvalificerade tekniska hjälpkrafter har i flera skrivelser

framförts till kommittén.

Det är icke ovanligt, att personer, som fått den i inledningen nämnda utbildningen

på institutionerna och visat sig äga de nödvändiga personliga förutsättningarna,

lockats att för högre ersättning taga anställning inom industriföretag.

Med nuvarande organisation ha de fått anställas på institutionerna

med privata medel år från år, varvid det icke varit möjligt att giva samma

ersättning, som kan erbjudas från industrihåll. En ordinarie befattning

i angiven lönegrad skulle göra det möjligt för en institution, som utbildat en

dylik medhjälpare, att få behålla vederbörande genom att säkerheten i sådan

anställning ersätter högre arvoden från industrin. Kommitterade föreslå därför

i två fall (kemiska institutionen vid karolinska institutet samt institutionen

för cellforskning och genetik vid karolinska institutet), där personer

med lämplig utbildning (teknisk ingenjörsexamen jämte laboratorieutbildning)

finnas, att assistenter anställas i lönegrad A 16 samt att dessa befattningshavare

benämnas försöksassistenter. (En befattning i denna lönegrad

och med denna tjänstetitel finnes vid genetiska institutionen vid Lunds universitet.

)

Inrättandet av de föreslagna befattningarna skulle enligt kommitterades

mening icke blott säkerställa de nu utbildade assistenternas fortsatta arbete

utan även stimulera till utbildandet av försöksassistenter vid övriga institutioner,

vartill bättre möjligheter nu komma att förefinnas, om de av kommittén

förordade höjningarna av institutionernas anslag genomföras.

Många institutioner, för vilka försöksassistenter icke nu föreslås, ha som

ovan nämnts ett stort behov av dylika befattningar. Som kompetens för en

sådan tjänst torde dock i regel kunskaper, som dokumenterats genom examen

eller på annat sätt förvärvats utanför institutionerna, icke vara tillfyllest.

Det vetenskapliga arbetets särart kräver nämligen en specialutbildning och

gallring vid den institution, där anställning skall ske. På grund härav bör

utbildning av kompetent personal avvaktas, innan flera till bestämda institutioner

knutna befattningar kunna förordas. Då emellertid fullt betryggande

erfarenhet redan nu föreligger om den stora användbarheten av specialutbildade

tekniker av här nämnd typ, vilja kommitterade dock föreslå, att vid

var och cn av de medicinska fakulteterna och karolinska institutet redan nu

en rörlig försölcsassistentbefattning inrättas, men att tillsättning sker först

efter ansökan från respektive fakultet eller karolinska institutets lärarkolle
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. May.ts proposition nr 272.

gium, i den mån kompetenta personer bliva utbildade. Utbildandet av försöksassistenter

skulle därigenom säkerställas. Ett sådant säkerställande är betydelsefullt,

ty utbildandet i fråga är för institutionerna själva vanskligare

och mera krävande än den av skickliga instrumentmakare. Dessa senare äro

lika viktiga för institutionerna, och deras anställande kräver vanligen ävenledes

specialutbildning och urval, men utbildning och lämplighet torde dock

vara lättare att utröna under provanställningen, och verkstadsutbildningen

är mer homogen än den för försöksassistentema behövliga. På försöksassistenterna

måste dessutom ställas ännu större krav på mångsidighet och lämplighet

som arbetsledare än på instrumentmakarna.

En av de svåraste bristerna i den nuvarande organisationen vid den fysiologiska

gruppens institutioner är frånvaron av permanent anställda tekniker

i ledande ställning. Kommitterade anse, att inrättandet av de föreslagna

befattningarna för försöksassistenter vid institutioner med omfattande verksamhet

med komplicerad apparatur är nödvändigt för att möjliggöra en fullt

tillfredsställande organisation med avseende på den tekniska personalen.

Instrumentmakare. Kommittén ansluter sig helt till naturvetenskapliga

forskningskommitténs uttalanden (stat. off. utr. 1945:48, s. 78)

under särskilt betonande av vikten av att dessa befattningar ges en lönegradsplacering,

som ger konkurrenskraft mot privata motsvarande anställningar

och ger befattningshavaren ekonomisk ersättning för den krävande utbildning,

som fordras av en skicklig instrumentmakare.

Mekaniker. Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit

inrättande av en ny befattningstyp, benämnd mekaniker, vilken i princip

föreslagits till inplacering i lönegrad A 9. I propositionen 1946: 273 har emellertid

departementschefen (s. 59) förordat, att ifrågavarande befattningar placeras

i A 7. Av ordalydelsen synes dock framgå, att departementschefen beträffande

de tekniska befattningarnas lönegradsplacering ansett sig böra intaga

en försiktig hållning i avvaktan bland annat på organisationskommitténs

förslag i frågan samt att ställningstagandet alltså icke bör anses definitivt.

De arbetsuppgifter, som naturforskningskommittén förutsatt skola påvila

mekanikerna, överensstämma helt med dem, som enligt institutionsvaktmästarutredningen

skulle på vila institutionsvaktmästama i lönegrad A 9. Sålunda

skola de utföra finmekanisk instrumenttillverkning efter ritningar eller

efter muntliga anvisningar. Att naturforskningskommittén icke föreslagit

benämningen institutionsvaktmästare utan i stället mekaniker beror enligt

vad som inhämtats på att de nämnda befattningshavarna helt avsågos för

kvalificerat finmekaniskt arbete och förutsattes endast i rena undantagsfall

komma att utnyttjas för vaktmästarsysslor.

Det synes organisationskommittén lämpligt, att i sådana fall, då en befattningshavare

så gott som uteslutande är avsedd att användas för finmekaniskt

arbete, befattningen i fråga benämnes mekaniker (eller för de mest kvalificerade

befattningarna instrumentmakare), då beteckningen institutionsvaktmästare

är ägnad inge en felaktig uppfattning om arten av det arbete, för

vilket tjänsten är avsedd.

Preparator. Vid institutioner med en omfattande undervisning, som

kräver en stor apparatutrustning för undervisningen och stora förråd för

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

denna och för forskningen jämte fotografisk och ritutrustning och där preparering

av olika slag för demonstrationer vid laborationskurser måste utföras,

behöves en särskild befattningshavare, vilken skall ha ställning som förrådsförvaltare

och teknisk expert för förberedande av demonstrationer. Till

den förra uppgiften hör planerandet av och uppgörandet av förslag till inköp,

tillsynen och vården av förråden av apparatur, kemikalier, inventarier m. m.,

till den senare att sammanställa apparatur för demonstrationer, ombesörja

framställning av reagens och olikartade preparat för laborationskurser samt

att utföra fotografiskt och ritarbcte för demonstrationer. Vid andra institutioner

åter är det mera forskningsarbetet, som har ett starkt behov av laboratorieteknisk

hjälp med högre kvalifikationer än de, som kunna fordras av

ett laboratoriebiträde. Det gäller här vanligen särskilt krävande preparativa

eller analytiska arbetsuppgifter, varvid befattningshavaren i fråga ej sällan

får fungera som arbetsledare för lägre teknisk personal. Kommitterade föreslå,

att befattningshavare av denna typ benämnes preparator och placeras i

lönegrad A 10 i likhet med de vid de morfologiska institutionerna anställda

preparatorerna.

Laboratoriebiträde. Kommittén förutsätter, att den nuvarande

benämningen tekniskt biträde utbytes mot laboratoriebiträde. En

väsentlig utökning av dessa befattningshavares antal synes vara ofrånkomlig.

Befattningarna avses för kvalificerat arbete både för forskning och

undervisning och torde i allmänhet komma att besättas genom befordran

av särskilt duglig extra personal. Kommitterade instämma i naturvetenskapliga

forskningskommitténs motivering för dessa befattningar, och förordar

likaledes, att de som hittills placeras i lönegrad A 7. Till laboratoriebiträdena

böra även räknas djurskötare, vilka avses som kvalificerade biträden vid operationer

och andra djurförsök, medan rengöring och utfodring på djuravdelningar

bör utföras av extra personal. För flertalet av här ifrågavarande institutioner

kunna laboratoriebiträdena lämpligen övertaga den del av de nuvarande

vaktmästarnas arbete, som fordrar högre kvalifikationer än som från

början avsetts för vaktmästartjänster. Vaktmästarnas rutingöromål ha till stor

del redan övertagits av särskild städ- och diskpersonal och annan timanställd

personal. Kommitterade föreslå därför, att i vissa fall, där de nuvarande

innehavarna äro kompetenta som laboratoriebiträden, vaktmästartjänster

överföras till laboratoriebiträdesbefattningar.

Kanslibiträde. Beträffande dessa befattningar få kommitterade

hänvisa till naturvetenskapliga forskningskommitténs utredning, vilken i

alla avseenden är tillämplig för här ifrågavarande institutioner. Enligt

kommitterades mening bör varje professor och vissa kliniska laboratorer,

som äro institutionsföreståndare, ha ett kanslibiträde till sitt förfogande,

ty arbetets omfattning motiverar till fullo heltidstjänster.

Institutionsvaktmästare, vaktmästare. Från sektion 10

inom civilförvaltningens personalförbunds avdelning 2, representerande

vaktmästare vid karolinska institutet har kommittén fått mottaga en framställning

om ändring av tjänstebenämningen och lönegradsplaceringen.

Kommittén är av samma uppfattning som den i skrivelsen framförda, att

benämningen vaktmästare och institutionsvaktmästare vad de flesta dylika

tjänster beträffar är föråldrad och ger en missvisande föreställning om det

arbete vederbörande tjänsteman har att utföra. Såsom på flera ställen i detta

betänkande framhålles, är numera cn med differentierad utbildning av gedi
-

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

get slag utrustad stab av teknisk personal ett oundgängligt villkor för att

vetenskapligt arbete skall kunna utföras på experimentellt arbetande institutioner.

Dessa befattningshavare böra då också ha mot arbetsuppgiften svarande

tjänstetitlar. Kommittén har också praktiskt taget helt undvikit att

föreslå nya vaktmästarbefattningar och i ett antal fall föreslagit omvandling

av nu befintliga dylika befattningar till instrumentmakare, mekaniker, preparator

o. s. v. Likaså är det kommitténs uppfattning, att den del av den

tekniska personalen — och som ovan nämnts gäller detta en alltmer stigande

del av densamma — som har en speciell utbildning, även bör kunna ernå

en löneställning, som svarar häremot. Därför har kommittén även framlagt

samma önskemål som naturvetenskapliga forskningskommittén, nämligen

placering av instrumentmakare i A 14 och A 10 samt mekaniker i A 9, vartill

för de allra främsta förmågorna kommer möjligheten att genom en utanför

institutionerna inhämtad grundlig teoretisk och en inom institutionerna

inhämtad praktisk utbildning befordras till försöksassistent i lönegrad A 16.

I allmänhet torde vanliga s. k. vaktmästarsysslor, budskickning och dylikt

kunna ombesörjas av hjälpkrafter, avlönade ur det anslag till extra och tillfälligt

anställd personal, som kommittén föreslår ingå i institutionsanslagen.

Kommittén vill dock fästa uppmärksamheten på vikten av att mera permanent

anställd extra personal, vilken är avsedd att senare rekrytera de extra

ordinarie och ordinarie befattningarna, redan vid anställningen har en god

grundläggande utbildning; för laboratoriepersonalens del t. ex. förvärvad vid

yrkes- och lärlingsskolor och liknande utbildningsanstalter.

Fotograf. I ett specialfall föreslår kommittén inrättandet av en befattning

som fotograf i Ko 5.

Remissyttranden.

Universitetsmyndigheterna ha tillstyrkt kommitténs ifrågavarande förslag.

Beträffande kanslibiträdestjänsterna anför kanslern följande.

Naturvetenskapliga forskningskommittén föreslog i sitt den 1 november

1945 avgivna betänkande I (stat. off. utr. 1945:48) inrättandet av ett stort

antal kanslibiträdesbefattningar i lönegraden A 7, i regel en för varje institution.

Kommittén ansåg sig icke kunna förorda en lägre lönegradsplacering,

emedan stora krav måste ställas på dessa biträden.

I mitt yttrande häröver anförde jag, att forskningskommitténs ifrågavarande

förslag syntes mycket väl grundat. Jag ifrågasatte emellertid, att det

borde tagas under övervägande att i vissa fall giva tjänsterna extra ordinarie

karaktär.

I propositionen 1946: 273 (s. 60) framhöll föredragande departementschefen,

att en viss försiktighet syntes påkallad beträffande löneställningen för

denna personal. Sålunda borde enligt departementschefens mening, åtminstone

till en början, endast i eke-ordinarie anställningsform komma i fråga.

Vidare ansåg departementschefen, att en differentiering av tjänsterna borde

ske så till vida, att vissa befattningar tills vidare skulle placeras i 4 lönegraden

och de återstående i 7 lönegraden. För sin del förordade departementschefen,

att vid Uppsala universitet 6 och vid Lunds universitet 4 av skrivoch

expeditionsbiträdesbefattningarna placerades i 7 lönegraden, medan återstående

7 befattningar i Uppsala och 4 i Lund placerades i 4 lönegraden.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad departementschefen sålunda förordat.

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj ds ''proposition nr 272.

I det. nu föreliggande kommittéförslaget föreslås, att varje professor och

vissa kliniska laboratorer, som äro institutionsföreståndare, få ett kanslibiträde

till sitt förfogande. Kommittén har upptagit dessa kanslibiträden i lönegraden

Eo 7 (utom två i lönegraden A 7 vid karolinska institutet, därav den

ena är en redan nu vid patologiska institutionen förefintlig ordinarie tjänst

som tekniskt biträde, vilken erhåller ändrad benämning, och den andra en

på serafimerlasarettets stat upptagen ordinarie kanslibiträdestjänst, vilken

överflyttas till en av institutets medicinska kliniker och uppföres på institutets

stat). Kommittén föreslår inrättandet av 19 extra ordinarie kanslibiträdesbefattningar

i Uppsala, 18 i Lund och 30 vid karolinska institutet. Enligt

vad jag i det följande förordar tillkommer en kanslibiträdesbefattning i Lund

och en dylik befattning vid karolinska institutet.

Jag håller alltjämt före, att en löneställning i 7 lönegraden måste anses motiverad

med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som

komme att åvila ifrågavarande biträden. Jag ansluter mig därför till kommitténs

förslag. Skulle Kungl. Maj:t emellertid i anslutning till den ståndpunkt,

som i fjol intogs av statsmakterna till den då föreliggande frågan om

skriv- och expeditionsbiträdespersonalen vid de naturvetenskapliga institutionerna,

finna, att en differentiering lämpligen bör vidtagas även beträffande

motsvarande tjänster vid de medicinska institutionerna, synas av ifrågavarande

befattningar vid Uppsala universitet 10, vid Lunds universitet 10 och

vid karolinska institutet 15 böra placeras i 7 lönegraden och de återstående

— respektive 9, 9 och 16 — i 4 lönegraden. I det följande kommer jag att

beräkna kostnaderna för båda dessa alternativ.

Allmänna lönenämnden anför:

Vad avser förslaget om inrättande av vissa befattningar såsom försöksassistent

i A 16, får lönenämnden uttala, att — i den mån dylika befattningar

anses böra ifrågakomma till inrättande — befattningarna torde böra tills

vidare, i avvaktan på någon tids erfarenhet rörande behovet av desamma,

uppföras på extra ordinarie stat.

Enligt kommitténs förslag avses för de medicinska institutionerna erforderliga

instrumentmakarbefattningar skola differentieras på A 14 och A 10.

Därjämte föreslås inrättande av ett antal preparatorstjänster i A 10 och

mekanikertjänster i Eo 9.

Lönenämnden vill för sin del biträda kommitténs ståndpunkt, att vissa

instrumentmakare med särskilt kvalificerade arbetsuppgifter skola placeras

i 14 lönegraden. Ifrågavarande befattningshavare torde, på sätt skett beträffande

den vid fysikalisk-kemiska institutionen i Uppsala placerade befattningshavaren

av denna typ, böra erhålla benämningen förste instrumentmakare.

Vid det förhållandet att universitetens preparatorsbefattningar äro uppförda

i 10 lönegraden, finner sig lönenämnden böra förorda, att erforderliga

nya tjänster av denna typ placeras i sagda lönegrad. Under beaktande av vad

i betänkandet anförts rörande lönestäl In ingen för de föreslagna mekanikertjänsterna,

anser sig lönenämnden ej böra motsätta sig, att dessa uppföras i

9 lönegraden.

T nu förevarande sammanhang vill lönenämnden erinra, att nämnden i

utlåtande den 8 december 1943 iiver institutionsvaktmästarutredningens betänkande

uttalade, att eu uppdelning av institutionsvaktmästare samt preparatorer

och instrumentmakare på lönegraderna A 7, A 9 och All framför

18 — Bihang till riksdagens protokoll 19!f7. 1 sand. Nr 272.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. May.ts ■proposition nr 272.

allt ur löneteknisk synpunkt skulle vara att föredraga — framför en uppdelning

på A 7, A 9 och A 10 — och även framstå såsom naturlig med hänsyn

till vad utredningen anfört rörande de svårigheter, som möta att fördela

befattningar av förevarande slag på två närliggande lönegrader. Nu antydda

svårigheter komma enligt lönenämndens uppfattning att i ökad mån göra

sig gällande efter tillkomsten av mekanikerbefattningar i 9 lönegraden. Med

hänsyn till den åtskillnad i fråga om arbetsuppgifternas kvalitet och art, som

bör upprätthållas mellan en mekaniker och en instrumentmakare, lärer en

differens om allenast en lönegrad mellan de båda befattningstyperna få anses

väl knappt tillmätt. En inplacering av nu avsedda instrumentmakartjänster

ill lönegraden synes fördenskull böra tagas under övervägande.

Lönenämnden har uppmärksammat, att de föreslagna instrumentmakaroch

preparatorstjänsterna avses skola uppföras på ordinarie stat, medan kommittén

beträffande befattningshavare i lägre lönegrader ansett sig i allmänhet

böra föreslå extra ordinarie anställningsform. Enligt lönenämndens förmenande

synes jämväl vad beträffar de avsedda instrumentmakar- och preparatorsbefattningama

tills vidare böra iakttagas viss återhållsamhet i fråga om

ordinariesättning.

I anledning av att kommittén i vissa fall föreslagit omvandling av befintliga

institutionsvaktmästartjänster till befattningar såsom instrumentmakare,

preparator eller mekaniker får lönenämnden uttala, att nämnden, då kommittén

i allmänhet icke lämnat några närmare uppgifter angående de enskilda

befattningshavarnas arbetsgöromål, icke är i tillfälle att bedöma huruvida

den föreslagna omvandlingen av sagda tjänster kan anses motiverad.

Statskontoret yttrar:

I fråga om inrättandet av nya befattningar såsom försöksassistent har

statskontoret icke blivit övertygat om att de göromål, som avses skola utföras

av dessa befattningshavare, överlag motivera en så hög löneställning

som den av kommittén föreslagna eller lönegraden A 16. Som regel synas

nämnda tjänster kunna hänföras till kategorien instrumentmakare och en

högre tjänsteställning allenast böra ifrågakomma i sådana fall, där arbetets

art ställer särskilda krav på vederbörandes kompetens i teoretiskt hänseende.

Statskontoret får i övrigt erinra, att 1944 års personalutredning enligt sina

direktiv har att utreda frågan om befordringsgången för personal med teknisk

utbildning. Det lärer vid sådant förhållande få anses lämpligt att i avvaktan

på de förslag, som denna utredning må komma att framlägga, låta

tills vidare anstå med inrättandet av tjänster av berörda typ.

Frågan om lönegradsplacering för instrumentmakare, mekaniker, preparatorer,

laboratoriebiträden och kanslibiträden synes böra lösas i enlighet med

de principer, som vid 1946 års riksdag vunnit tillämpning i fråga om motsvarande

befattningar inom det naturvetenskapliga forskningsområdet. För

instrumentmakare, institutionsvaktmästare och preparatorer böra normallönegraderna

vara 10, 9 respektive 7. En högre löneställning bör kunna motiveras

allenast av särskilda förhållanden, såsom att vederbörande intager ställning

av arbetsledare. Beträffande biträdespersonalen med kontorsgöromål

torde en differentiering av tjänsterna böra ske under hänsynstagande till den

befordringsgång, som må bli resultatet av personalutredningens till prövning

föreliggande förslag i sådant hänseende.

1945 års universitetsberedning tillstyrker kommitténs förslag under betonande

av vikten av att befattningarna icke besättas, förrän fullt kompetenta

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272. 275

krafter finnas att tillgå. Beträffande kanslibiträdestjänsterna anför beredningen:
Ett

gammalt önskemål är inrättandet av kanslibiträdesbefattningar, avsedda

att avlasta rutinarbete från de rent vetenskapliga befattningshavarna,

främst professorerna. Kommittén har föreslagit ett kanslibiträde för varje

professor. Universitetsberedningen saknar möjlighet att bedöma det behövliga

antalet kanslibiträden. Beredningen anser det i hög grad önskvärt, att

professorerna genom anställande av kanslibiträden avlastas från arbete, som

är ägnat att hindra dem i deras forskning, men finner det vara angeläget, att

icke flera kanslibiträdesbefattningar inrättas än att de kunna besättas med

kvalificerad personal och deras innehavare få full sysselsättning.

Civilförvaltningens personalförbund har anslutit sig till uppfattningen, att

benämningen vaktmästare och institutionsvaktmästare i allmänhet är missvisande.

Även benämningen laboratorietekniker borde införas i några fall där

de sakkunniga bibehållit titeln institutionsvaktmästare. I fråga om lönesättningen

hävdar förbundet,

att 5 lönegraden är en alltför låg lönegrad för vanlig befattningshavare å

ifrågavarande arbetsområde,

att instrumentmakarna borde placeras i 12 i stället för i 10 lönegraden,

samt

att i några fall en ställning som laboratorietekniker i 11 lönegraden vore

befogad.

Vid prövningen i fjol av naturvetenskapliga forskningskommitténs

förslag att förse matematisk-naturvetenskapliga universitetsinstitutionerna

med erforderlig teknisk personal (propositionen 1946:273, s. 57 ff.) intog

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet den ståndpunkten, att vid

de nya befattningarnas placering i lönegrad i huvudsak de riktlinjer skulle

följas, som statsmakterna år 1945 godtogo vid behandlingen av den s. k.

institutionsvaktmästarutredningens förslag i fråga om löneställningen för institutionsvaktmästare

och därmed jämförliga befattningshavare vid vetenskapliga

institutioner. Enligt de sålunda nyligen godtagna allmänna riktlinjerna

skulle i huvudsak 7, 9 och 10 lönegraderna komma till användning.

7 lönegraden skulle vara normallönegraden för institutionsvaktmästare, av

vilka fordrades yrkesskicklighet som mekaniker, elektrisk montör, snickare

och dylikt. 9 lönegraden skulle komma i tillämpning i vissa fall, då vederbörande

exempelvis hade att med ledning av ritningar eller muntliga anvisningar

förfärdiga instrument, vilka uppenbarligen ställde stora anspråk på

skicklighet och noggrannhet vid framställandet. 10 lönegraden slutligen skulle

reserveras för sådana specialbefattningar med kvalificerade arbetsuppgifter

— instrumentmakare eller preparatorer — vilka på vissa institutioner befunnits

eller kunde befinnas erforderliga vid sidan av där befintlig vaktmästarpersonal.

Departe
mentschefen.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Befattningarna i 7 lönegraden benämndes i regel institutionsvaktmästare,

befattningarna i 9 lönegraden i regel institutionsvaktmästare eller i vissa fall

preparatorer och tjänsterna i 10 lönegraden slutligen instrumentmakare eller

preparatorer.

Beträffande den instrumentmakare, som förestår den för de kemiska och

fysikalisk-kemiska institutionerna i Uppsala gemensamma instrument verkstaden,

höjdes i fjol lönegradsplaceringen till 14 lönegraden under benämningen

förste instrumentmakare.

Frågan om lönegradsplaceringen för den tekniska personalen vid de medicinska

högskoleinstitutionerna torde böra lösas i enlighet med samma principer

som tillämpats för de naturvetenskapliga institutionerna. I fråga om

institutionsvaktmästarpersonal, instrumentmakare och preparatorer böra således

7 och 9 lönegraderna vara normallönegraderna och 10 lönegraden reserveras

för specialbefattningar med särskilt kvalificerade arbetsuppgifter å institutioner

där dylika befattningar krävas vid sidan av annan jämförlig personal.

I likhet med allmänna lönenämnden har jag kommit till den uppfattningen,

att i undantagsfall även 14 och 16 lönegraderna böra kunna ifrågakomma,

den förra för arbetsledare å större instrumentverkstäder (förste instrumentmakare)

och den senare för befattningar för vilkas innehavare kräves

avgångsexamen från högre tekniskt läroverk eller motsvarande teoretisk utbildning

(försöksassistent). Förslaget om inrättande av vissa rörliga försöksassistenttjänster

kan jag dock icke för närvarande biträda.

När det gäller tillämpningen av nämnda principer på kommitténs föreliggande

förslag ifråga om befattningar i 9 och 10 lönegraderna möta svårigheter

därigenom, att kommittén endast undantagsvis ingått på befattningshavarnas

arbetsuppgifter i de särskilda fallen. Jag nödgas därför i betydligt

större utsträckning, än som vid en närmare precisering av arbetsuppgifterna

måhända skulle visat sig befogat, förorda en lägre lönegradsplacering än kommittén

föreslagit. Sålunda torde de nya befattningar, vilka av kommittén

föreslagits placerade i A10, åtminstone tills vidare i allmänhet böra

placeras i lönegraden Eo 9. Jag förutsätter härvid, att vederbörande universitetsmyndigheter

i samband med anslagsäskandena för ett kommande budgetår

inkomma med närmare utredning rörande vederbörandes arbetsuppgifter

och de kvalifikationer i övrigt, som anses erforderliga för innehavarna av

de särskilda befattningarna av ifrågavarande slag. I vissa fall, vartill jag återkommer

i det följande, har jag funnit mig kunna på grundval av föreliggande

utredning tillstyrka en placering i 10 lönegraden; dessa fall utgöra emellertid

undantag. En definitiv lönegradsplacering av övriga befattningar bör anstå

till dess nyssnämnda utredning förebragts. Vid den blivande omprövningen

torde det av lönenämnden framförda förslaget om placering av en del tjänster

i 11 lönegraden lämpligen tagas under övervägande och likaså frågan om

ändrad benämning å tjänsterna som institutionsvaktmästare i 9 lönegraden.

I avvaktan på resultatet av dessa ytterligare överväganden, som bör avse

även andra fakulteter än de medicinska, torde de nya befattningarna i 9 löne
-

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

graden böra benämnas antingen preparatorer eller institutionsvaktmästare.

Jag är således icke beredd tillstyrka, att sistnämnda tjänstebeteckning slopas

redan för nästa budgetår och ej heller att »mekaniker» införes som ny tjänstebeteckning.

Beträffande laboratoriebiträdena — jag tillstyrker att denna benämning

får ersätta den nuvarande benämningen »tekniskt biträde» — har jag icke

funnit anledning till erinran mot den föreslagna placeringen i Eo 7.

I fråga om biträden för skriv- och expeditionsgöromål intog min företrädare

som departementschef den ståndpunkten, att ungefär halva antalet borde

placeras i Eo 7 och återstoden i Eo 4. Jag förutsätter, att en motsvarande

differentiering sker även nu. Det torde böra ankomma på särskild prövning

av kanslern att fördela ifrågavarande tjänster på vederbörande institutioner.

Beträffande befattningarna i Eo 4 torde den för kontorsbiträdespersonal godtagna

befordringsgången böra tillämpas.

I allmänhet torde det, då de av mig tillstyrkta nya befattningarna skola

tillsättas med nyanställd personal, vara lämpligt att till en början anställa

vederbörande såsom extra tjänsteman, exempelvis för att bereda tillfälle till

provtjänstgöring. För att möjliggöra detta torde det vara lämpligt att vederbörande

icke-ordinarieposter tills vidare få beteckningen förslagsvis, varvid

det bör ankomma på Kungl. Maj:t att medgiva, att posten må överskridas.

3. De teoretiska institutionernas behov av

vetenskaplig personal.

Anatomi.

Ämnet omfattar enligt examensstadgan normal anatomi och därmed

sammanhängande delar av embryologien samt grunderna i den jämförande

anatomien.

Nuvarande lärarpersonal.

Uppsala

Lund

Stockholm

1 professur i anatomi, särskilt

makroskopisk anatomi

(D. Holmdahl)

1 professor i anatomi, tillika

prosektor (G. Backman)

1 professur i anatomi, särskilt

makroskopisk anatomi

(T. Petrén)

1 prosektor

—

1 prosektor

—

1 förste assistent

—

1 andre assistent

1 andre assistent

—

—

—

2 förste amanuenser

1 tredje amanuens

1 tredje amanuens

1 tredje amanuens

För anatomien gäller i än högre grad än för de flesta andra ämnen, framhåller

organisationskommittén, att den omfattande undervisningen lägger

stora hinder i vägen för den vetenskapliga verksamheten. Undervisningen

fordrar nämligen i särskilt stor utsträckning personlig handledning av stu
-

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

denterna i form av demonstrationer och förhör, vilket kräver stor tillgång

framförallt till yngre lärarkrafter, om den skall kunna bedrivas rationellt.

Undervisningens omfattning kan exemplifieras med följande, av professor

Holmdahl i Uppsala lämnade redogörelse.

Professorns undervisningsbörda. Denna omfattar med nuvarande organisation

90 föreläsningar per läsår. Dessa äro så fördelade, att 20 timmar

givas på höstterminen, avhandlande allmän anatomi och nervsystemets

ledningsbanor, samt 70 timmar på vårterminen, varav 10 timmar för allmän

anatomi och 60 timmar för bröstorganens, bukorganens och urogenitalorganens

utveckling och byggnad. Därtill komma 50 demonstrationstimmar

per år, ungefär lika fördelade på båda terminerna. Dessa demonstrationer

omfatta huvudsakligen förhör i osteologi samt demonstrationer

och förhör i samband med kurserna i visceralorganens utveckling och

byggnad.

Dessutom hålles en gång per år en föreläsningsserie omfattande 30 föreläsningar

över centrala nervsystemets utveckling och byggnad. Denna är

emellertid en privat, av kursdeltagarna betald kurs i enlighet med av Kansler

för rikets universitet utfärdade bestämmelser.

Den ordinarie undervisningsskyldigheten räcker dock vanligen icke till

utan måste väsentligt överskridas, vilket framförallt gäller demonstrationstiderna.

Prosektorns undervisningsbörda. Denna består i 25 föreläsningar per läsår,

vilka vanligen givas under vårterminerna och avhandla bålväggens,

peritoneums och bäckenbottnens utveckling och byggnad. Prosektorn har

dessutom till uppgift att leda undervisningen på anatomisalen varje dag

under läsåret. Denna undervisning består i demonstrationer och examinatorier

och omfattar cirka 2 timmar varje dag, d. v. s. sammanlagt cirka

235 timmar per läsår. Därtill kommer 50 föreläsningar i jämförande anatomi,

fördelade på två obligatoriska, men av kursdeltagarna betalda kurser.

Till dessa 50 föreläsningar komma cirka 15 timmar för examinatorier

i samband med kurserna.

Den sammanlagda undervisningsbördan för prosektorn per läsår utgör

sålunda: 75 föreläsningstimmar och i det närmaste 250 timmar demonstrationer

och examinatorier.

Utöver professorns och prosektorns demonstrationstimmar utföras av underordnade

lärare, assistenter och amanuenser cirka 1 875 timmar demonstrationer.

Vad föreläsningarna beträffar, har jag utgått ifrån, att studerande, som

intagas höst- och vårtermin under samma läsår, skola bevista samma föreläsningar

beträffande kurserna i bröst- och bukorganens, urogenitalorganens

och centrala nervsystemets utveckling och byggnad. Detta är pedagogiskt

otillfredsställande. Varje intagningsgrupp bör helst ha sina egna

föreläsningar. Skulle en sådan förändring genomföras, måste de nämnda

kurserna dubbleras, vilket betyder, att ytterligare 145 föreläsningar per år

tillkomma. Antalet föreläsningar skulle sålunda öka från nuvarande 195

till 340 stycken per år. Om ett sådant förslag genomföres, måste givetvis

den kvalificerade lärarpersonalen ökas i motsvarande grad.

Kommittén har funnit en betydande förstärkning av lärarkrafterna behövlig,

om tid skulle bli över för vetenskaplig forskning, men har å andra

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sidan icke föreslagit en dubblering av prosektorstjänsterna. Kommittén har

hållit för möjligt, att undervisningen skulle kunna bedrivas med hjälp av

ett ökat antal mindre kvalificerade lärarkrafter. Sålunda föreslås såsom

nya tjänster

i Uppsala: en förste assistent, två förste amanuenser och en tredje

amanuens,

i Lund: en prosektor, två förste amanuenser och en tredje amanuens, samt

i Stockholm: en förste assistent, en andre assistent, en förste amanuens

och tre tredje amanuenser.

Medicinska jakulteten och större akademiska konsistoriet i Uppsala anföra,

att det för Uppsalas vidkommande syntes möta stora svårigheter att

med de föreslagna kvalificerade lärarkrafterna inom ämnet anatomi ombesörja

den nödvändiga och utökade undervisning, som krävdes, då de tidigare

privata kurserna skulle indragas i den ordinarie undervisningen. För

att överhuvudtaget kunna bemästra denna uppgift föreslås, att den ene

av de föreslagna förste amanuenserna vid anatomiska institutionen uppflyttas

till förste assistent.

Kanslern har tillstyrkt kommitténs förslag.

Redan läkarutbildningssakkunniga ha i sina åren 1941 och 1945 avgivna

betänkanden föreslagit inrättande av en ordinarie prosektorstjänst även

vid Lunds universitet, så att samtliga tre lärosäten skulle bli jämställda i

detta hänseende. Detta förslag har nu framförts även av de medicinska

högskolornas organisationskommitté. Då ett rationellt ordnande av anatomiundervisningen

i Lund synes förutsätta, att detta förslag förverkligas,

anser jag mig böra biträda detsamma. Även i övrigt har jag funnit mig

böra tillstyrka kommitténs förslag i fråga om nya vetenskapliga befattningar.

Vid bifall härtill skulle den vetenskapliga personalorganisationen

komma att bli följande:

Uppsala Lund Stockholm

professor........................ 1 1 1

prosektor ....................... 1 1 (+ 1) 1

förste assistent .................. 1 (+ 1) 1 1 (+ 1)

andre assistent .................. 1 1 1 (+ 1)

förste amanuens ................. 2 (+ 2) 2 (+ 2) 3 (+ 1)

tredje amanuens................. 2 (+ 1) 2 (+ 1) 4 (+ 3)

Departe
mentschefen.

Histologi.

Ämnet omfattar enligt examensstadgan normal histologi och därmed

sammanhängande delar av embryologien.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Nuvarande lärarpersonal.

Uppsala

Lund

Stockholm

X professur i anatomi, särskilt

histologi (C. M. A. Wrete)

1 professur i anatomi

(G. Glimstedt)

1 professur i anatomi, särskilt

histologi (G. Häggqvist)

1 förste assistent

1 förste assistent

1 extra laborator (arvode

8 600 kronor)

1 förste amanuens

1 förste amanuens

2 förste amanuenser

1 tredje »

1 tredje »

1 tredje amanuens

I Uppsala ger professorn varje hösttermin en kurs i histologi och en i

embryologi. Vårterminen upprepas kurserna för en ny studentgrupp. Embryologikurserna

äro avgiftsbelagda.

I Lund ges årligen endast en kurs i histologi, vilken är utsträckt över

hela höst- och en del av vårterminen, samt en avgiftsbelagd kurs i embryologi.

I Stockholm ges histologikursen en gång varje termin. Embryologikursen

är avgiftsbelagd.

Organisationskommittén har föreslagit

dels inrättande vid karolinska institutet av en personlig professur i

experimentell histologi för prosektorn vid anatomiska institutionen därstädes

Hjalmar Holmgren,

dels följande förändringar i övrigt, nämligen

i Uppsala: en ordinarie prosektor, ytterligare en tredje amanuens,

i Lund: en ordinarie prosektor, ytterligare en förste amanuens (i embryologi),

ytterligare en tredje amanuens, samt

i Stockholm: en ordinarie prosektor i stället för en extra laborator, en

förste assistent i embryologi och en förste assistent åt professorn i experimentell

histologi.

Personlig professur i experimentell histologi.

Kommittén åberopar till stöd för sitt förslag om inrättande av en personlig

professur åt prosektorn Hjalmar Holmgren en framställning av professorerna

G. Häggqvist, T. Petrén och T. Caspersson, vari anföres bland annat

följande.

Under den mikroskopiska anatomiens utveckling fram till dessa dagar

har insamlats ett utomordentligt stort material av morfologiska iakttagelser

och fakta beträffande de levande organismernas uppbyggnad och allmänna

organisation. Genom de olika fysiologiska vetenskapsgrenarnas

snabba frammarsch under de senare decennierna har kunskapen om arten

av de fysiologiska och kemiska processer, som avlöpa inom organismen, i

hög grad vidgats.

Samtidigt har en tendens till samverkan mellan dessa länge skilda områden

blivit alltmera framträdande; i avsevärd grad ha svenska forskare

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

281

bidragit härtill. Såsom resultat av denna utveckling, framträder en ny

vetenskapsgren, histofysiologien, som strävar efter att ntröna sambandet

mellan morfologi och fysiologiska processer. Dessutom har den till uppgift

att genom ett vidare bearbetande av det morfologiska materialet med olika

speciella förfaranden tränga djupare in i de fysiologiska processernas väsen

och morfologiska underlag än som varit möjligt med rent anatomisk eller

fysiologisk teknik. Därigenom ger histofysiologien även uppslag samt skapar

förutsättningar för fortsatta forskningsarbeten av rent morfologisk,

fysiologisk och kemisk art och befruktar på så sätt även modervetenskapernas

utveckling.

Histofysiologiens plats bland de övriga biologiska vetenskapsgrenarna

kan kanske bäst definieras så, att den representerar ett under rask utveckling

varande mellanområde mellan mikroskopiska anatomiens och fysiologiens

olika områden med särskild uppgift att söka utröna organ- och

vävnadselementens roll under omsättningsprocesserna i organismen. Den

har redan givit och kommer med säkerhet i alltmera stigande grad att giva

nya impulser åt och föra fram nya frågeställningar, i första hand inom den

mikroskopiskt anatomiska samt även inom den allmänna fysiologiska forskningen.

Redan nu ha flera av dess resultat även kunnat utnyttjas för frågeställningar

av direkt medicinskt intresse.

Den histofysiologiska forskningen företrädes i vårt land i första hand

av prosektorn vid karolinska institutet Hjalmar Holmgren. Under de 19

år han varit knuten till institutets histologiska samt anatomiska institutioner

har han utfört ett stort antal uppmärksammade arbeten inom detta

fält. Dessutom har han omkring sig samlat en växande grupp yngre vetenskapsmän,

vilka ävenledes utfört mycket förtjänstfulla arbeten.

För närvarande bedriver prosektor Holmgren sin forskning inom den

anatomiska institutionens lokaler. Om det skall vara möjligt för honom

att fortsätta sitt arbete och ytterligare utvidga det på det fruktbringande

sätt som skett de senare åren, är det oundgängligen nödvändigt, dels att

en självständig befattning inrättas för honom, dels att de lämpliga arbetsbetingelser

anordnas, vilka numera krävas för effektivt histofysiologiskt

arbete. Detta senare innebär organiserandet av eu speciell för histofysiologiskt

arbete avsedd avdelning.

För att Holmgren skall beredas de önskade möjligheterna till fri forskning

synes en personlig professur i histofysiologi böra inrättas för honom.

Dessutom bör redan nu viss personal, nämligen en akademisk assistent samt

ett tekniskt biträde i 7:e lönegraden, ställas till hans förfogande.

Med anledning av denna framställning har kommittén från professorerna

i anatomi vid Lunds universitet G. Backman och G. Glimstedt inhämtat

yttrande angående Holmgrens kompetens samt om ett ändringsförslag rörande

professurens benämning till experimentell histologi, som framförts

i kommittén. I yttrandet anföres:

Prosektor Holmgren, som är född år 1905, har en synnerligen omfattande

och gedigen utbildning inom såväl histologi som ock inom makroskopisk

anatomi. Sin vetenskapliga skicklighet har Holmgren ådagalagt genom ett

betydande antal vetenskapliga arbeten, och detta på mycket skilda områden

inom experimentell histologi, varvid man dock kan peka på tvenne

särskilda områden, inom vilka han också förvärvat internationellt och

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

redan pa förnämligt sätt betygat erkännande, nämligen funktionell rytmik

och heparinocyternas histologi, topografi och funktion. Han kan'' utan

tvekan sägas tillhöra de internationellt ledande inom de nämnda betydelsefulla

forskningsområdena och har här utfört en vetenskaplig pionjärgärning

av stora mått. I sin forskning visar Holmgren en påfallande originalitet,

en försiktig, kritisk inställning och har nått resultat, som i biologisk

och medicinsk betydelse måste sägas vara av största vikt. Holmgren har

visat en betydande aktivitet som forskare och har på ett föredömligt sätt

kunnat entusiasmera yngre kolleger för forskning, varom många utmärkta

arbeten vittna. Holmgrens utvecklingskurva som forskare är i stigande.

Med hänsyn till Holmgrens internationellt erkända kapacitet inom sitt

forskningsområde, och de rika löften hans forskning ger för framtiden,

synes det oss vara i högsta grad önskvärt, att han i självständig ställning

odelat beredes möjlighet till forskning. Vi få sålunda livligt tillstyrka förslaget

om inrättandet av en personlig professur åt honom. Rörande den

föreslagna professurens benämning ställa vi oss dock tveksamma. Genom

den nyorientering som ägt rum inom histologien präglas denna över hela

världen av funktionella betraktelsesätt och experimentellt inriktad forskning.

Det synes oss därför icke sakligt riktigt att benämna den föreslagna

personliga professuren experimentell histologi, utan vi äro av den meningen,

att professuren bör inrättas som professur i histologi.

För egen del anför kommittén:

I likhet med förslagsställarna anser kommittén det vara synnerligen

önskvärt, att en personlig professur inrättas åt prosektor Holmgren under

förutsättning att härför icke skulle krävas några nya lokalutrymmen utan

att forskningsmöjligheter skulle kunna beredas honom antingen inom den

histologiska eller anatomiska institutionens ram. Vid förfrågan har professor

Häggqvist meddelat, att detta är möjligt beträffande den histologiska

institutionen.

Beträffande professurens benämning har en viss tveksamhet rått inom

kommittén, som dock slutligen stannat vid att föreslå beteckningen »experimentell

histologi», vilken benämning dels synes mindre snävt begränsa

områdets framtida utveckling än den föreslagna beteckningen »histofysiologi»,

dels poängterar den av professorerna Backman och Glimstedt om

nämnda nyorienteringen inom histologien.

Professor Petrén anser, att professorn i experimentell histologi lämpligen

skulle kunna meddela undervisning i varierande delar av den mikroskopiska

anatomien under 30—40 timmar årligen.

Kommittén får sålunda föreslå, att en personlig professur i experimentell

histologi inrättas åt prosektorn vid karolinska institutet Hjalmar Holmgren,

med arbetslokaler inom den nybyggda histologiska institutionen vid

institutet samt med en föreläsningsskyldighet av 30—40 timmar årligen.

Medicinska fakulteten i Uppsala, som tillstyrkt ifrågavarande förslag,

har gjort vissa erinringar beträffande professurens benämning och ifråga

om den med professuren förenade undervisningsskyldigheten. Fakulteten

anför:

Benämningen experimentell histologi synes icke lämplig. Som skäl för

denna invändning må först framhållas, att den gängse uppdelningen av det

morfologiska ämnesområdet i anatomi och histologi ej längre är motiverad

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. May.ts proposition nr 2T2.

från vetenskaplig synpunkt, enär forskningsområdena numera helt sammanfalla.

I överensstämmelse härmed benämnas dessa befattningar numera

genomgående professurer i anatomi. Vidare synes benämningen experimentell

onödig och vilseledande, enär flertalet nu verksamma innehavare

av professurer i anatomi arbeta även med experimentella metoder. På

grund härav vill fakulteten föreslå, att Holmgrens personliga professur

benämnes professur i anatomi. Genom denna allmänna formulering vinnes

även, att hans undervisning icke med nödvändighet bindes vid en viss del

av den anatomiska disciplinen.

Den andra invändningen gäller undervisningsskyldigheten. På denna

punkt är fakulteten av den meningen, att innehavare av denna nya professur

bör ha undervisning i samma omfattning som övriga professurer.

Detta krav synes så mycket naturligare, som den nya studieordningen, vilken

numera tillämpas inom de morfologiska ämnesgrupperna, ställer särskilt

stora krav på kvalificerad undervisning. Detta gäller framför allt det

makroskopiska studiet, där undervisningen är så betungande, att den föreslagna

utökningen av lärarkrafterna icke är tillfyllest.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet finner angeläget, att prosektor

Holmgren, som vore en internationellt känd kapacitet inom den experimentella

histologiens i snabb utveckling stadda forskningsområde, bereddes

de förbättrade betingelser för vetenskapligt arbete, som en personlig

professur erbjöde.

Kanslern har tillstyrkt bifall till kommitténs ifrågavarande förslag.

Embryologi. Samtliga representanter för detta ämne äro enligt

kommittén ense om att detsamma bör företrädas av en särskild lärare, för

att det så småningom skall komma att få den utveckling även i vårt land,

som det har i många andra länder.

Lunds universitet har erhållit en embryologisk institution genom donation

av Karin och Hjalmar Tornblad, det s. k. tornbladsinstitutet. Dettas

föreståndare var till en början professorn I. Broman, sedan år 1946 professorn

G. Glimstedt.

Kommittén åberopar beträffande embryologiens ställning vissa uttalanden

av professorerna Häggqvist och Glimstedt, vilka bland annat yttra:

Häggqvist: Ämnet embryologi är ur vetenskaplig synpunkt relativt väl

avgränsat. Det är visserligen sant, såsom från fakultetshåll betonats, att

såväl läraren i histologi som i anatomi måste anknyta till utvecklingsläran

i sin undervisning, men detta innebär icke, att ämnet ej är en särskild, avgränsad

disciplin.

Ur vetenskaplig synpunkt vore det i högsta grad önskvärt, att embryologien

finge en särskild representant vid karolinska institutet. F. n. finnes

dock ingen, som är kompetent att bekläda en professur i detta ämne. Då

emellertid å ena sidan en särskild lärare behövs för att meddela undervisningen

i embryologi och å den andra sidan det är önskvärt, att forskningen

i detta ämne stimuleras, torde det få anses vara ett trängande önskemål,

att en prosektorsbefattning i embryologi inrättas. Dess innehavare borde

ur såväl vetenskaplig som undervisningssynpunkt erhålla en självständig

ställning.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. May.ts proposition nr 272.

I nybygget för histologiska institutionen på norrbackaområdet har ett

em bry ologiskt laboratorium planerats, där arbetsmöjligheter finnas för en

prosektor, varför till en början inga institutionsbyggnader behövas.

Glimstedt: Genom ett livslångt och målmedvetet arbete har professor

Broman på tornbladsinstitutet sammanbragt ett mycket värdefullt och i

många hänseenden unikt komparativt embryologiskt material. Framförallt

genom hans vetenskapliga författarskap har embryologisk forskning i Lund

uppnått internationell ryktbarhet. För att vidmakthålla och vidareutveckla

denna position synes det mig i hög grad önskvärt, att embryologien vid

Lunds universitet blir företrädd genom en särskild professur, där professorn

då skall vara föreståndare för embryologiska institutionen. F. n. finnes

emellertid ingen, som är kompetent för en sådan professur, varför det

synes vara lämpligast, att man i princip anhåller om inrättande av en professur

i embryologi, men att tidpunkten för dess besättande måtte anstå,

tills kompetent sökande kan beräknas.

Vid institutionen finnes f. n. anställt endast ett tekniskt biträde, som

avlönas ur materielanslaget. Avlöningen har på grund av årsanslagets litenhet

måst sättas lägre än normalt. På grund av bristen på personal ha samlingarna

ej kunnat katalogiseras, typbestämmas och registreras i önskvärd

omfattning. Det är alldeles uppenbart, att om institutionens forskning skall

kunna fortgå och delvis omläggas, härför kräves ytterligare hjälpkrafter

till föreståndarens förfogande. Jag framför här därför anhållan om, att vid

institutionen inrättas en 1. assistent- och en 1. amanuensbefattning samt

om ett tekniskt biträde i lönegrad A 7.

Kommittén har för egen del anfört:

Kommittén finner det vara av stor vikt, att de synpunkter, som framförts

av professorerna Häggqvist och Glimstedt, vinna beaktande, och vill

särskilt understryka lämpligheten av att det högt kvalificerade forskningsarbete,

som bedrivits vid tornbladsinstitutet i Lund under professor Bromans

ledning, må kunna fortsättas. Inrättandet av en professur vid detta

institut synes därför mycket önskvärt och likaså en prosektorsbefattning

i Stockholm, men då för närvarande kompetenta krafter för dylika befattningar

saknas, har kommittén inskränkt sig till att föreslå en förste assistent

i detta ämne vid vartdera av de medicinska lärosätena och dessutom en

förste amanuens i Lund. När sökande med fullgod kompetens finnas tillgängliga,

bör en professur i embryologi inrättas vid Lunds universitet, varvid

denne bör övertaga föreståndarskapet för tornbladsinstitutet, och vidare

bör vid karolinska institutet en prosektur i samma ämne inrättas.

Övriga lärarbefattningar. Kommittén utgår ifrån, att

vid varje lärosäte skall givas en histologikurs varje termin. Då varje kurs

toge en professors hela normala undervisningsskyldighet i anspråk, borde

därför det mest rationella vara en dubblering av professurerna. Kommittén

ville emellertid av ekonomiska skäl icke föreslå, att en så radikal åtgärd

omedelbart vidtoges, utan ansåge, att i stället en prosektur borde inrättas

vid vardera av de tre högskolorna (i Stockholm genom omvandling av den

extra ordinarie laboratorstjänsten), vars innehavare finge övertaga ena

hälften av undervisningen, d. v. s. den ena kursen.

Medicinska jakulteterna, lärarkollegiet och kanslern tillstyrka ifrågavarande

förslag.

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Föreningen Sveriges yngre medicinska teoretiker, som jämväl tillstyrker

kommittéförslaget, förordar därutöver, att en tjänst som pr osektor i

neuroanatomi omedelbart inrättas vid karolinska institutet. Till stöd

härför åberopas en av prosektorn H. Holmgren och docenten B. Rexed

gjord framställning, vari bland annat anföres följande.

Kommitténs förslag innebär en väsentlig förstärkning av lärarkrafterna

vid fakulteterna i Uppsala och Lund. För karolinska institutets vidkommande

har däremot problemet inte lösts på tillfredsställande sätt. Det

större behovet av lärare i Stockholm vill kommittén avhjälpa genom inrättande

av ett flertal assistentbefattningar. Det synes vara en farlig väg

att beträda, då man söker ersätta den högre undervisningen med föreläsningar

av mindre kvalificerade lärare av typen assistenter. Assistenterna

äro behövliga vid de anatomiska institutionerna för demonstrationer och

dylik undervisning, men böra icke få bli substitut för kvalificerade lärare.

Det förefaller som om enda utvägen att klara dessa svårigheter vore att

kraftigt utöka lärarnas antal. Detta kan ske genom att man ger neuroanatomien

och embryologien egna företrädare vid de medicinska undervisningsanstalterna.

Samtidigt som denna åtgärd skulle ge en lättnad inom

undervisningen i dess helhet, skulle den höja undervisningens standard

genom att viktiga delar inom ämnesområdet finge speciallärare samt skulle

vidare främja forskningen inom dessa delar av ämnet. På grund av brist

på utbildade personer måste detta dock tills vidare i stora delar bli framtidsplaner.

För karolinska institutets del föreslås emellertid en ändring. Fn

lättnad i undervisningen kunde vinnas genom inrättandet av en prosektur

i neuroanatomi vid institutet, till vilken kompetenta sökande kan påräknas.

Som undervisningsämne är neuroanatomien av största vikt och en tillfredsställande

undervisning, som tar sikte på aktuell framställning och fysiologisk

och klinisk anknytning, måste meddelas av en specialist, som kan

ägna sin tid åt att följa utvecklingen inom ämnet och åt sig själv aktivt

bedriva forskning. Betydelsen av en högklassig undervisning i neuroanatomi

framgår av att neurologiens hela diagnostik bygger på neuroanatomiska

och neurofysiologiska kunskaper.

Betydelsen av neuroanatomisk forskning kan knappast överskattas om

man betänker, att neuroanatomien och neurofysiologien frambringar huvuddelen

av de kunskaper, som gör det möjligt för neurologer och psykiatriker

att utforska nervsystemets sjukliga förändringar och sätten för nerv- och

sinnessjukdomarnas behandling. Dessa sjukdomar utgör f. n. ett av de

största problemen för den svenska sjuk- och hälsovården. Sinnessjukdomarnas

behandling inriktas i våra dagar allt mer på deras kroppsliga orsaker,

vilket framgår av den betydelse som tillmäts de nya chockbehandlingsmetoderna,

neurokirurgiska ingrepp på hjärnan vid sinnessjukdom,

m. m. Det är självklart, att framsteg inom neurologien och psykiatrien

helt och hållet bygger på forskningar inom neuroanatomi, neurofysiologi

och neurokemi. Det är därför ett samhällsintresse av första rang, att forskningen

intensifieras inom dessa områden. Utomlands har neuroanatomien

egna företrädare vid ett stort antal fakulteter och forskningsinstitut. Fn

forskningsverksamhet på nervsystemets område betraktas som ofullständig,

om icke neuroanatomer deltar i arbetet. Det är utan tvivel ett av de

mest trängande behoven inom den medicinska forskningen i Sverige alt

neuroanatomien får egna företrädare bland de medicinska forskarna.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Neuroanatomien har icke någon egen forskningsplats i Sverige. Man

torde böra förorda, att neuroanatomien i framtiden företräds av antingen

en professor eller en prosektor vid samtliga medicinska lärosäten. På grund

av brist på utbildad personal kan denna plan icke förverkligas i dag. Som

omedelbar åtgärd föreslås, att en prosektur i neuroanatomi inrättas vid

karolinska institutet. Denna tjänst är även nödvändig ur undervisningssynpunkt.

Histologien, d. v. s. läran om kroppens vävnader, är både som undervisnings-

och som forskningsämne av stor betydelse. Dess forskningsområde

har på senaste tiden blivit i hög grad utvidgat genom ett flertal nya

tekniska metoder av revolutionerande art. I samband därmed har det blivit

alltmera nödvändigt för den enskilde forskaren att specialisera sig på vissa

grenar av det histologiska vetenskapsområdet. En sådan förgrening är histofysiologien

eller experimentell histologi, som den även benämnes,

vilken sysselsätter sig med problem i gränsområdet mellan histologi

och fysiologi med särskild uppgift att utforska organs och cellvävnaders

funktioner och strukturförändringar under organismens omsättningsprocesser.

Den histofysiologiska forskningen företrädes i vårt land främst av prosektorn

vid karolinska institutets anatomiska institution Hjalmar Holmgren,

vars synnerligen förtjänstfulla insatser inom ifrågavarande forskningsområde

vitsordats av fackmännen. Jag tvekar därför för egen del icke

att förorda det nu framkomna förslaget att från och med nästa budgetår

inrätta en personlig professur åt honom. Ehuru delade meningar framkommit

rörande professurens benämning anser jag mig sakna tillräcklig

anledning att frångå kommitténs förslag, att beteckningen bör bli professur

i »experimentell histologi». Jag tillstyrker även förslaget om inrättande för

denna professurs räkning av en befattning som förste assistent. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av kanslern meddela bestämmelser

rörande den med professuren förenade undervisningsskyldigheten.

En särskild gren av det anatomisk-histologiska ämnesområdet utgör även

embryologien. På sätt i ärendet framhållits lärer denna vetenskapsgren

för närvarande inom vårt land sakna företrädare med fullgod kompetens

för högre vetenskapliga befattningar. Så länge kompetenta sökande

icke kan påräknas, torde därför böra anstå med inrättande av fasta vetenskapliga

befattningar i detta ämne. Jag har dock icke funnit anledning till

erinran mot förslaget att vid karolinska institutet inrätta en förste assistentbefattning

och vid universitetet i Lund en förste amanuenstjänst i ämnet.

Förslag har från de yngre fackmännens sida framlagts om inrättande vid

karolinska institutet av en befattning som prosektor i neuroanatom

i, en annan av den anatomiska ämnesgruppens dottervetenskaper, som

i våra dagar tilldrager sig stort intresse icke minst med hänsyn till dess

betydelse för nerv- och sinnessjukdomarnas utforskande. Detta förslag

synes av den anförda motiveringen att döma ha goda skäl för sig, men

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. May.ts proposition nr 872.

jag är likväl icke beredd att redan nu, innan spörsmålet blivit ytterligare

belyst från fackmyndigheternas sida, taga ställning därtill.

Främst kanske ur undervisningens men även ur forskningens synpunkt

synes det befogat att, såsom organisationskommittén förordat, vart och

ett av universiteten och karolinska institutet förses med en ordinarie befattning

som prosektor i histologi liksom fallet vid bifall till vad jag i det

föregående förordat blir för den makroskopiska anatomiens vidkommande.

Härvid förutsätter jag i likhet med kommittén, att det å institutets stat

uppförda arvodet å 8 600 kronor åt en extra laborator indrages. Jag tillstyrker

även förslaget om inrättande av ytterligare en tredje-amanuensbefattning

vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund.

De histologiska institutionerna komma vid bifall till vad jag i det föregående

förordat att erhålla vetenskaplig personal i enlighet med följande

sammanställning:

professor ......

prosektor .....

förste assistent

förste amanuens

tredje amanuens

Uppsala

1

i(+i)

i

i

2(+ 1)

Lund Stockholm

1 2 (+ 1)

1(+1) M+l)1

1 2 (+ 2)

2 (+ 1) 2

2(+ 1) 1

1 i stället för extra laborator med arvode å 8 600 kronor.

Allmän patologi. Patologisk anatomi.

Undervisningen i patologi är uppdelad i två ämnen, allmän patologi,

som enligt examensstadgan även omfattar bakteriologi och som

läses under studierna till medicine kandidatexamen, samt patologisk

anatomi (eller speciell patologi), som hör till studierna för medicine

licentiatexamen.

Nuvarande lärarbejattningar inom den patologiska ämnesgruppen framgå

av följande sammanställning:

Uppsala

Lund

Stockholm

Allmän patologi

1 professur i patologisk ana- tomi (R. Fåhrseus)

1 professur i allmän patologi,

bakteriologi och allmän

hälsovård (A. Lindau)

1 professur i allmän patologi

och patologisk anatomi

(II. Bergstrand)

—

1 bitr. lärare (arv. 2 000 kr.)

—

1 förste assistent

1 förste assistent

—

—

—

1 förste amanuens

1 tredje amanuens

—

—

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Uppsala

Lund

Stockholm

p

atologisk anato

m i

—

1 professur i patologisk ana- tomi (C. G. Ahlström)

1 professur i patologisk ana- tomi (Å. E. Wilton)

1 laborator i patologisk

anatomi

—

1 prosektor vid patologisk- anatomiska institutionen

1 prosektor vid serafimerlasa- rettet (arv. 3 000 kr.)

1 andre assistent

1 bitr. lärare (arv. 6 300 kr.)

1 andre assistent

1 extra laborator vid pato- logisk-anatomiska institutio- nen (arv. 8 600 kr.)

—

1 förste amanuens

3 förste amanuenser

—

1 tredje amanuens

—

Kommittén föreslår

dels uppdelning av den nuvarande professuren patologisk anatomi vid

universitetet i Uppsala i en professur i allmän patologi och en i patologisk

anatomi,

dels inrättande av en självständig professur i bakteriologi vid universitetet

i Lund, i samband varmed ämnesområdet för professuren i allmän

patologi, bakteriologi och allmän hälsovård ändras till att avse endast allmän

patologi,

dels ock följande förändringar ifråga om lärarstaben i övrigt, nämligen

i Uppsala: för ämnet allmän patologi en andre assistent och en

förste amanuens, samt för ämnet patologisk anatomi förändring

av tjänsten som andre assistent till förste assistent ävensom nyinrättande

av en förste amanuensbefattning,

i Lund: för ämnet allmän patologi utbyte av biträdande lärarbefattningen

mot en andre assistent samt nyinrättande av en tjänst som

förste1 och en som tredje amanuens1, ävensom för ämnet patologisk

anatomi förändring av biträdande lärarbefattningen till ordinarie laboratorst

jänst samt ändring av en befattning som andre assistent till förste

assistent,

i Stockholm: för ämnet allmän patologi två biträdande lärare,

vardera med arvode av 5 000 kronor, och ytterligare en förste amanuens

samt för ämnet patologisk anatomi ordinariesättning av arvodesbefattningen

som extra laborator, ändring av en av förste amanuenstjänsterna

till förste assistentbefattning samt nyinrättande av två befattningar

som tredje amanuens.

1 Avses på grund av lokalbrist bli inrättade först sedan föreslagen nybyggnad för bakteriologiska

institutionen kommit till stånd.

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj ris proposition nr 272.

I Uppsala undervisar professorn i patologisk anatomi — trots professurens

benämning — icke i speciell utan i allmän patologi. Någon kursundervisning

i speciell patologi meddelas icke till följd av bristen på lärarkrafter;

undervisningen i detta ämne är inskränkt till obduktionsundervisning, vilken

är uppdelad mellan professorn och laboratorn. En kurs i allmän patologi

ges varje termin, omväxlande av professorn och av laboratorn; därjämte

förekommer en omfattande obduktionsundervisning.

I Lund ges kurs i allmän patologi endast en gång varje läsår, enär professorn

i ämnet varje år föreläser även i bakteriologi. Det har förutsatts,

att kursen i allmän patologi framdeles skall ges varje termin såsom fallet

är i Uppsala och Stockholm. Föreläsningar i speciell patologi meddelas i

etapper i samband med tjänstgöringarna på medicinska kliniken. Obduktionsundervisning

pågår hela läsåret.

I Stockholm ges varje termin en fullständig kurs i allmän patologi. Professorn

i patologisk anatomi föreläser i speciell patologi, vilka av de studerande

åhöras under tiden för sin tjänstgöring på medicinska kliniken.

Obduktionsundervisningen är vid alla tre lärosätena uppdelad mellan

professorerna och biträdande lärarkrafter.

Kommittén framhåller, att en väsentlig förstärkning av lärarkrafterna

i patologi är nödvändig för att en rationell undervisning i ämnet skall

kunna genomföras och för att den kvalificerade personalen skall kunna få

tid till vetenskaplig verksamhet. I fråga om undervisningen i Uppsala

framhålles sålunda såsom nödvändigt med en uppdelning av professuren

i en professur i allmän patologi och en i patologisk anatomi. Fn sådan uppdelning

vore även av betydelse för den medicinska forskningen, särskilt

med hänsyn till den roll, som patologien spelade för det vetenskapliga arbetet

på klinikerna. Beträffande Lunds universitet vore den nuvarande

kombinationen av tre så stora ämnen som allmän patologi, bakteriologi

och hygien orimlig med hänsyn till den utveckling, dessa vetenskaper nått.

Vad slutligen angår undervisningen i allmän patologi vid karolinska

institutet åberopar kommittén ett yttrande av professorn II. Bergstrand,

vari anföres bland annat följande.

För undervisningens rationaliserande är det nödvändigt, att lärarekrafterna

utökas och ett större obduktionsmaterial ställes till undervisningens

förfogande. Detta mål synes bäst kunna nås genom anställandet av 2 biträdande

lärare, vardera med uppgifter, vilka nedan skola närmare angivas.

De biträdande lärarna böra vara anställda på andra sjukhus än Sabbatsberg,

där undervisningen för närvarande är förlagd, och förfoga över eget

obduktionsmaterial. Sabbatsbergsmaterialet är nämligen otillräckligt, då

det gäller en till regelbundna tider förlagd undervisning, på grund av att

dödsfallen vid ett sjukhus inträffa oregelbundet. Att obduktionsundervisningen

under en kurs ofta måste inställas på grund av brist på material

är en gammal erfarenhet. Utvecklingen synes dessutom tendera till en

minskning av obduktionerna på våra undervisningssjukhus. På ett flertal

av Stockholms stads sjukhus, som icke äro undervisningssjukhus, finnas

prosekturer besatta med högt kvalificerade personer, som äro lämpade som

biträdande lärare. Ett analogt system råder för övrigt beträffande de propedeutiska

tjänstgöringarna i medicin, som sedan liinge letts av överläkare

vid S:t Eriks sjukhus mot särskilt arvode.

19 — Dihang till riksdagens protokoll 1U\7. 1 sand. Nr 27''2.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Undervisningen meddelas i form av 2 kurser per år, omfattande vardera

2Vi> månad.

För att frigöra professorn från en del av den elementära undervisningen

synes det lämpligt, att till en viss grad nedskära hans deltagande i kursundervisningen

samt examinationsskyldigheten till att omfatta hälften av

tentamina, d. v. s. cirka 50. Den övriga delen av undervisningen och examinationen

bör handhavas av den övriga lärarepersonalen.

Professorns undervisningsverksamhet kan fördelas på de båda kurserna

antingen så, att han förlägger hela sin undervisning till den ena av kurserna,

eller fördelar densamma på båda kurserna. Det senare systemet synes

vara att föredraga, enär det ger bättre möjlighet till kontroll av hela undervisningen.

Förslagsvis kan undervisningen för varje kurs ordnas på följande sätt.

Professor föreläsningar 34 timmar, obduktioner 34 timmar, förste biträdande

lärare föreläsningar 32 timmar, obduktioner 10 timmar samt andre

biträdande lärare 44 timmar obduktionsundervisning (för halva antalet

studenter i kursen). Undervisningsbördan blir för professorn 136 timmar,

för förste biträdande läraren 84 timmar och för andre biträdande läraren

88 timmar. Arvodet för de biträdande lärarna föreslås till 5 000 kronor vardera

med hänsyn till att de lämpligen också böra deltaga i arbetet med

examinationer och övervaka amanuensernas undervisning.

Demonstrationerna av de mikroskopiska preparaten kunna med en viss

kontroll från de överordnade lärarnas sida uppdragas åt amanuenserna,

vilka böra demonstrera 2 timmar för 4 grupper varje vecka, d. v. s. sammanlagt

8 timmar per vecka, vilket gör 176 timmar, om kurserna beräknas

till 22 veckor. På vardera skulle då komma 88 timmar.

Till jämförelse må erinras att medicinska fakulteten i Lund ansett lämpligt,

att undervisningen fördelas mellan professorn i ämnet och en ordinarie

laborator; kommittén har emellertid icke för de medicinska fakulteternas

i Uppsala och Lund vidkommande ifrågasatt vare sig laboratorseller

biträdande lärartjänst utan i stället föreslagit inrättande av andreassistent

befattningar.

Beträffande ämnet patologisk anatomi vid karolinska institutet

yttrar kommittén:

I Stockholm är undervisningen i speciell patologi huvudsakligen förlagd

till den nybyggda institutionen vid karolinska sjukhuset. Dessutom bedrives

en mindre omfattande undervisning för medicine kandidater, tjänstgörande

vid serafimerlasarettet. Lokaler för denna undervisning finnas för

närvarande i kvarteret Glasbruket. Nya lokaler äro emellertid planerade i

anslutning till de blivande centrallaboratorierna för serafimerlasarettet. Den

nuvarande extra laboratorsbefattningen vid patologisk-anatomiska institutionen

vid karolinska sjukhuset är kombinerad med en av amanuensbefattningarna.

För amanuensarvodet har extra laboratorn skyldighet att utföra

och demonstrera obduktionerna på de båda barnsjukhusen, vilket är en

betungande arbetsbörda. Vid institutionen pågår hela året en högst betydande

klinikantundervisning och vetenskaplig obduktionsverksamhet, som

är särskilt viktig med hänsyn till sjukhusets många specialkliniker, vilka

bli allt flera i antal. För dessa uppgifter fordras högt kvalificerad personal,

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

och det är därför lämpligt, att den nuvarande extra laboratorsbefattningen

omändras till en ordinarie laboratorsbefattning, under det att en förste

amanuensbefattning omvandlas till en befattning som förste assistent.

Medicinska fakulteten i Uppsala yrkar, att även ämnet allmän patologi

må erhålla en laboratorsbefattning. Med den nu av kommittén föreslagna

organisationen skulle professorn i allmän patologi, som för närvarande delade

undervisningsbördan i allmän patologi med en laborator, få sin undervisningsbörda

i det närmaste fördubblad, om tilläventyrs en docentstipendiat

icke stode till förfogande. Medicinska fakulteten i Lund har icke

framställt motsvarande yrkande.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har tillstyrkt kommitténs ifrågavarande

förslag.

Kanslern har tillstyrkt kommittéförslaget under erinran om att, såsom

kommittén anmärkt, vissa befattningar i Lund borde komma till stånd

först framdeles, sedan utökade lokalutrymmen erhållits i samband med

nybyggnad för en bakteriologisk institution.

Det är ett gammalt önskemål, att professuren i »patologisk anatomi»

vid universitetet i Uppsala måtte uppdelas i två, avseende »allmän patologi»

respektive »patologisk anatomi». Likaså är frågan om utbrytning

av ämnena bakteriologi och allmän hälsovård (»hygien») ur professuren i

allmän patologi vid Lunds universitet aktuell sedan åtskilliga år; sistnämnda

professur skulle följaktligen komma att omfatta enbart allmän

patologi. Dessa förändringar torde nu böra genomföras. I det följande

ämnar jag även förorda, att en särskild professur i bakteriologi inrättas

vid Lunds universitet. Jag förutsätter, att den av professorn R. Fåhraeus i

Uppsala innehavda professuren — i likhet med motsvarande professur i

Stockholm — benämnes professur i »allmän patologi och patologisk anatomi»

samt att den nya professuren i »patologisk anatomi» ledigförklaras,

ävensom att professorn i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård

i Lund A. Lindau övertager den nya professuren i bakteriologi, medan

professuren i allmän patologi — även den lämpligen benämnd professur i

»allmän patologi och patologisk anatomi» — ledigförklaras.

Den nuvarande laboratorsbefattningen i »patologisk anatomi» vid universitetet

i Uppsala, vars innehavare med professorn delar undervisningsbördan

inom hela det patologiska ämnesområdet, synes av organisationskommittén

ha avsetts skola i fortsättningen helt tillhöra ämnet »speciell

patologi», vilket därigenom skulle komma att få två ordinarie representanter

mot ingen för närvarande, medan professorn i »allmän patologi och

patologisk anatomi» fortsättningsvis skulle bli den ende företrädaren i ordinarie

ställning för ämnet allmän patologi. Emot en dylik anordning har

medicinska fakulteten i Uppsala framfört vissa invändningar, vilka synas

ha fog för sig. Laboratorsbefattningen synes därför böra i fortsättningen

Departe
mentschefen.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292 Kungl. May.ts proposition nr 272.

liksom hittills representera såväl allmän som speciell patologi och dess innehavare

vara skyldig åtaga sig undervisning inom båda ämnesområdena.

Befattningens benämning synes bland annat med hänsyn härtill böra

ändras till »prosektor vid patologiska institutionen». Det torde böra ankomma

på kanslern att meddela erforderliga föreskrifter rörande undervisningens

fördelning mellan de ordinarie befattningarna inom ifrågavarande

ämnen.

Det synes lämpligt att även patologiska institutionen i Lund till sitt

förfogande får en ordinarie befattning i laboratorsgraden, vilken i likhet

med vad jag nyss förordat ifråga om motsvarande befattning i Uppsala

torde böra benämnas »prosektor vid patologiska institutionen» för att

markera, att undervisningsskyldigheten bör avse såväl allmän som speciell

patologi med den fördelning som bestämmes av kanslern. I samband härmed

bör befattningen som »biträdande lärare vid patologisk-anatomiska

institutionen», varmed är förenat ett arvode av ö 300 kronor, indragas.

Mot förslaget att uppföra befattningen som extra laborator vid karolinska

institutets patologisk-anatomiska institution på ordinarie stat har

jag icke funnit anledning till erinran. Benämningen synes böra bli »prosektor

vid patologisk-anatomiska institutionen». För ämnet allmän patologi

vid karolinska institutet har icke ifrågasatts någon ordinarie laboratorseller

prosektorsbefattning. Skälen härtill framgå av den i det föregående

lämnade redogörelsen. I stället förordas, att på institutets stat uppföras

två arvoden å vartdera 5 000 kronor till biträdande lärare. Häremot har jag

icke funnit anledning till erinran.

Kommitténs förslag i övrigt med avseende på ifrågavarande ämnesområden

anser jag mig böra godtaga med allenast den ändringen, att tredje

amanuensen i Uppsala bör avse ämnet patologisk anatomi. I likhet med

kanslern förutsätter jag, att en befattning som förste och en som tredje

amanuens vid Lunds universitet icke böra inrättas för närvarande.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat kommer den vetenskapliga

personalen inom ämnena allmän patologi och patologisk anatomi att

erhålla följande sammansättning:

Allmän patologi.

Uppsala Lund Stockholm

Professor........................ 1 1 1

Prosektor ....................... % V% (+ %) —

Biträdande lärare ................ — — (— 1) 2 (-j- 2)

Förste assistent.................. 1 1 —

Andre assistent.................. 1 (-}- 1) 1 (+ 1) —

Förste amanuens ................ 1 (-J- 1) — 2 (-f- 1)

Tredje amanuens ................ — (— 1) — —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition

nr m.

293

Patologisk anat

o m i.

Uppsala

Lund,

Stockholm

Professor .......

................ i(+i)

i

1

Prosektor .......

................ %

y2 (+ y2)

21

Biträdande lärare

................ —

-(-i)

1“

Förste assistent . .

................ i(+i)

i(+1)

1 (+ 1)

Andre assistent . . .

...............-(-i)

-(-i)

—

Förste amanuens .

................ i(+D

i

2 (— 1)

Tredje amanuens

................ i(+i)

i

2 (+2)

1 En av dessa i stället för arvode å 8 600 kronor åt extra laborator.

* Arvode å 3 000 kronor åt »prosektor vid serafimerlasarettet».

Bakteriologi.

Bakteriologien utgör i den nuvarande undervisningsplanen en del av

ämnet allmän patologi. Genomgång av en praktisk övningskurs i bakteriologi

är obligatorisk för tentamen i patologi. Kursen, som är avgiftsbelagd,

ges i Uppsala och Stockholm varje termin och omfattar en tid av

4—6 veckor med 4—5 övningsdagar i veckan. I Lund är kursen av ungefär

samma omfattning men ges blott en gång per läsår.

Nuvarande lärarbefattningar.

Uppsala

Lund

Stockholm

1 professur i hygien och

bakteriologi (J. Reenstierna)

(se under ämnet patologi)

1 professur i bakteriologi

(nyinrättad, vakant)

1 bitr. lärare (arv. I 500

kronor)

1 bitr. lärare (arv. 1 000 kro- nor) i kliniska laborations- metoder

—

1 förste assistent

—

1 förste amanuens

1 » amanuens

1 förste amanuens

1 tredje »

1 tredje »

—

Kommittén föreslår

dels omändring av professuren i hygien och bakteriologi i Uppsala till

en professur i enbart bakteriologi,

dels utbrytning av ämnet bakteriologi ur professuren i allmän patologi,

bakteriologi och allmän hälsovård i Lund till en professur i enbart bakteriologi,

dels ock följande förändringar i fråga om lärarpersonalen i övrigt, nämligen
i

Uppsala: en biträdande lärare (arvode 4 000 kronor), en förste assistent

och ytterligare en tredje amanuens,

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

i Lund: höjning av biträdande lärarens arvode från 1 500 kronor till

4 000 kronor* 1 och ytterligare en tredje amanuens,

i Stockholm: höjning av biträdande lärarens arvode från 1 000 kronor

till 4 000 kronor2, en förste assistent och två tredje amanuenser.

Kommittén erinrar, att läkarutbildningssakkunniga förordat en ökning

av undervisningen i bakteriologi, som skulle bli ett självständigt läroämne.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle undervisningen uppdelas i en

kurs i allmän bakteriologi av ungefär samma omfattning som den nuvarande

samt en kurs i klinisk bakteriologi, vilken ej har någon motsvarighet

i den nuvarande undervisningsplanen. Kurserna skulle vara förenade

med laborationer och ges en gång varje termin vid samtliga lärosäten.

Läkarutbildningssakkunniga förutsätta, att ämnet bakteriologi skall representeras

av egna självständiga professurer vid samtliga tre lärosäten.

Kommittén anför för egen del följande.

Frågan om personalstaten vid de bakteriologiska institutionerna kompliceras

därav, att såväl i Uppsala som i Lund vid desamma utföres ett

diagnostiskt rutinarbete i respektive akademiska sjukvårdsinrättningars

tjänst och även för andra huvudmän. För närvarande pågår dessutom utredning

angående möjligheten att inlemma de bakteriologiska universitetsinstitutionerna

i planerna för den bakteriologiska rutinverksamheten i hela

landet. I en dvlik organisation skulle den bakteriologiska institutionen i

Uppsala bli epidemiologisk undersökningscentral för Uppsala stad och län

samt södra delen av Gävleborgs län och institutionen i Lund för Malmöhus

och Kristianstads län samt viss del av Blekinge län.

Det är självfallet, att detta omfattande sjukvårdsarbete ligger utanför

en bakteriologisk institutions forsknings- och undervisningsuppgifter. Man

kan därför möjligen tänka sig att helt avskilja sjukvårdsarbetet från den

bakteriologiska institutionen. Så har tidigare varit förhållandet i Stockholm,

där undervisningen i bakteriologi handhafts av en laborator, knuten till

den patologiska institutionen, under det att det bakteriologiska sjukvårdsarbetet

utförts av laboratorerna vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset.

Detta är emellertid en omodern och av alla utdömd anordning. Den

ovannämnda laboratorsbefattningen vid den patologiska institutionen har

icke heller varit besatt sedan flera år tillbaka, utan undervisningen har

skötts av laboratorn i bakteriologi vid karolinska sjukhuset. Anledningen

härtill är, att undervisningen för att rätt bedrivas måste ha tillgång till

material från sjukhusen.

Härom skriver professor A. Lindan i Lund:

»Den bakteriologiska institutionen i Lund har som sina främsta arbetsuppgifter

undervisning och vetenskaplig forskning. Därjämte har emellertid

institutionen sedan gammalt fungerat som en bakteriologisk prosektur

för Lunds lasarett. Härigenom tillföres institutionen ett värdefullt undersökningsmaterial,

vars bearbetning ingår i utbildningen för de vid institutionen

anställda läkarna. Likaledes har detta material stort värde för

1 Avses skola inrättas endast under förutsättning av bifall till läkarutbildningssakkunnigas

förslag.

1 Under förutsättning av bifall till läkarutbildningssakkunnigas förslag.

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kangl. Maj:ts ''proposition nr 272.

medicinarnas undervisning i bakteriologi. Detta blir icke minst fallet efter

genomförandet av läkarutbildningssakkunnigas förslag, där särskild kurs i

klinisk bakteriologi finnes upptagen.»

Ett liknande uttalande göres för uppsalainstitutionens del av professor

J. Reenstierna.

»Universitetets bakteriologiska institution har för sin dubbla funktion i

undervisningens och forskningens tjänst ett absolut behov av demonstrations-

och observationsmaterial, som endast en diagnostisk rutinavdelning

kan tillgodose. Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att sjukhuset

nu bidrar med omkring % av antalet vid avdelningen undersökta prov.

Det är av vital betydelse för institutionen, att denna grundval för dess

verksamhet icke ryckes undan.»

Vid planerandet av en ny bakteriologisk institution vid karolinska institutet

framkom också redan tidigt förslag om att denna institution även skall

fungera som karolinska sjukhusets bakteriologiska laboratorium, en uppfattning

varom alla parter nu äro eniga.

Vid de bakteriologiska institutionerna komma sålunda två eller eventuellt

tre huvudmän att ha intressen, vilket nödvändiggör en fördelning av kostnaderna,

som innebär vissa svårigheter, i det att lokaler, utrustning och förbrukningsartiklar

i stor utsträckning måste användas gemensamt vid forskningen,

undervisningen och rutinarbetet. Beträffande den högre personalen

måste man räkna med, att den tages i anspråk såväl för forsknings- och

undervisnings- som för rutinarbete, även om huvuddelen av respektive uppgifter

är lagd på olika befattningshavare. Organisatoriska skäl tala för, att

professorn i bakteriologi är institutionens chef och att han i sista hand

svarar även för rutinarbetet. För detta bör han i likhet med klinikcheferna

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet uppbära särskilt arvode.

Även den närmast professorn stående befattningsinnehavaren måste beräknas

hava en dylik dubbel uppgift. Härvid kan man tänka sig olika

lösningar. Lämpligast torde den organisation vara, som föreslås av karolinska

institutets lärarekollegium i .skrivelse till kanslern av den 11 maj

1945 rörande inrättandet av en professur i bakteriologi vid institutet och

uppförandet av en bakteriologisk institution därstädes. Institutionen bör

enligt lärarekollegiet med hänsyn till sitt läge å karolinska sjukhusets område

och på grund av sitt arbete i sjukvårdens tjänst vara en avdelning av

karolinska sjukhuset.

För att avlasta professorn från rutinarbetet och en del av undervisningen

erfordras i analogi med förhållandet på klinikerna en biträdande läkare,

som samtidigt är biträdande lärare. Vid den bakteriologiska institutionen

bör dock göras den skillnaden, att den senare befattningen bör vara en överläkarebefattning

för att få en mera permanent karaktär. Behovet av utbildade

bakteriologer är nämligen i hög grad begränsat i jämförelse med behovet

av exempelvis kirurger, vilket gör, att man måste räkna med en mycket

långsammare omsättning bland de förra än bland de senare. Överläkaren,

vars huvudsakliga sysselsättning skall vara rutinarbete i sjukhusets

tjänst, bör stå på sjukhusets stat och erhålla arvode från karolinska institutet

för sitt deltagande i undervisningen. I sin skrivelse beräknar karolinska

institutets lärarekollegium detta arvode till 4 000 kronor.

För Uppsala förordar professor Reenstierna ett system, som alldeles liknar

det, som föreslås för Stockholm, blott med den skillnaden, att huvudmannen

för den bakteriologiska institutionen icke skall vara akademiska

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sjukhuset utan Uppsala universitet. För det rutinarbete, som institutionen

utför åt akademiska sjukhuset eller andra inrättningar, skall särskild ersättning

utgå, avsedd att täcka institutionens utgifter för personal och förbrukningsartiklar

för detta arbete.

Ett liknande uttalande gör beträffande Lund professor Lindan, som skriver

följande.

»Önskvärt är, att en fastare överenskommelse träffas med Lunds lasarett.

Det är sålunda en rimlig fordran, att lasarettet avlönar den personal,

som helt sysselsättes för dess räkning, samt att härutöver ett visst arvode

utgår till den övriga personal, som delvis utför diagnostiskt arbete för

lasarettet. Dessutom bör ersättning lämnas för kostnader för material, som

substrat, djur, djurfoder etc.»

Kommittén instämmer i ämnesrepresentanternas synpunkter och föreslår

därför, att en del av undervisningen i bakteriologi lägges på biträdande

lärare med särskilt arvode, som föreslås vara 4 000 kronor.

Medicinska fakulteten i Lund anhåller, att den biträdande lärartjänsten

utbytes mot en laboratorsbefattning. Fakulteten anför:

_ Det material, som handlägges vid institutionen och på vilket undervisning

och forskning bygger, är så omfattande och så differentierat, att redan

därigenom en väl kvalificerad medarbetare är nödvändig. För bakteriologiska

institutionen finnas ritningar till nybyggnad färdiga att framläggas

för riksdagen. Det är att vänta, att institutionens verksamhet efter nybyggnad

kommer att ytterligare öka. — Emellertid faller det sig i en stad

av Lunds storleksordning svårt att mot en biträdande lärares lön (4 000

kronor) förvärva en befattningshavare av erforderlig kvalifikation. Förhållandena

äro här annorlunda än i Stockholm, där man bland de talrika

sjukhusens m. fl. inrättningars bakteriologer kan utvälja lämplig person,

som mot det nämnda arvodet bestrider undervisningen. Det måste också

beaktas, att man i ett teoretiskt ämne som bakteriologi måste bereda yngre

forskare möjlighet att uppnå en tryggad ställning sådan som en läboratorsbefattning

utgör. Den nuvarande, för forskningen beklagligt ofta förekommande

övergången från teoretiskt forskningsarbete till klinisk verksamhet

beror på svårigheten att bereda teoretiska forskare tryggad framtid.

Fakulteten får sålunda hemställa, att den föreslagna biträdande lärarbefattningen

vid bakteriologiska institutionen i Lund utbytes mot en

laboratorsbefattning.

Kanslern har tillstyrkt förslaget, att ämnesområdet för professuren vid

Uppsala universitet i hygien och bakteriologi ändras till att avse endast

bakteriologi, samt att en ny professur i bakteriologi inrättas vid Lunds

universitet. I fråga om de av kommittén föreslagna biträdande lärarbefattningarna

i Stockholm och Lund erinrar kanslern, att kommittén uttalat,

att behovet av dessa befattningar vore beroende av, huruvida läkarutbildningssakkunnigas

förslag i fråga om utökning av bakteriologiundervisningen

bleve genomfört. Då kanslern förordat, att nyssnämnda sakkunnigas

förslag i fråga om läkarutbildningens ordnande skulle göras till föremal

för överarbetning, syntes nämnda biträdande lärarbefattningar icke

nu böra komma till stånd.

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Frågan om en utökning av undervisningen i bakteriologi och detta

ämnes utbrytande ur allmän patologi till ett särskilt läroämne synes böra

upptagas till prövning först i samband med det större spörsmålet om en

reformering av läkarutbildningen i dess helhet. Emellertid synes det redan

ur forskningens synpunkt i hög grad angeläget att nu fullfölja det steg,

som togs i fjol genom beslutet att vid karolinska institutet inrätta en särskild

professur i bakteriologi. Jag är sålunda beredd att förorda bifall till

förslaget att ur ämnesområdet för professuren i hygien och bakteriologi

vid Uppsala universitet utbryta ämnet hygien samt att vid Lunds universitet

inrätta en ny professur i bakteriologi, vilken, på sätt jag i det föregående

förordat, bör tillfalla professorn i allmän patologi, bakteriologi och

allmän hälsovård vid sistnämnda universitet A. Lindau.

Jag är icke för närvarande beredd att förorda uppförande på universitetens

och karolinska institutets stater av arvoden å 4 000 kronor till biträdande

lärare i bakteriologi. Vid sådant förhållande bör arvodet å 1 000

kronor för en biträdande lärare vid karolinska institutet i kliniska laborationsmetoder

alltjämt kvarstå å institutets stat. Däremot torde arvodet

åt en biträdande lärare i bakteriologi vid Lunds universitet böra indragas

från och med nästa budgetår i samband med inrättandet av en ny professur

i detta ämne.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot att en förste-assistentbefattning

inrättas vid vart och ett av Uppsala universitet och karolinska

institutet samt att fyra nya tredje-amanuensarvoden anvisas, därav ett

vid vart och ett av universiteten och två vid karolinska institutet.

Vid bifall till vad jag förordat kommer den vetenskapligt utbildade personalen

för ämnet bakteriologi att erhålla följande sammansättning:

Uppsala Lund Stockholm,

Professor ....................... 1 1(+1) 1

Biträdande lärare .............. — — (— 1) 1

Förste assistent.................. 1 (+ 1) 1 1 (+ 1)

Förste amanuens................. 1 1 1

Tredje amanuens ................ 2 (+ 1) 2 (+ 1) 2 (-f- 2)

Virusforskning.

På därom av statens medicinska forskningsråd gjord framställning har

kommittén föreslagit, att en professur i virusforskning skall uppföras på

karolinska institutets stat samt att denna professur skall anknytas till statens

bakteriologiska laboratorium, där en institution för medicinsk-biologisk

virusforskning skulle ställas till professurens förfogande. Härför beräknas

erforderligt ett byggnadsanslag av omkring 850 000 kronor och ett

anslag till inredning och utrustning å omkring 385 000 kronor. De erforderliga

byggnadsarbetena borde utföras i samband med andra planerade

Departementschefen

.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

byggnadsarbeten vid bakteriologiska laboratoriet. Sedan institutionen kommit

till stånd, borde å institutets stat anvisas medel till en förste assistent,

ett laboratoriebiträde och ett kanslibiträde samt ett årligt materielanslag

av 20 000 kronor.

Kommittén framhåller i samband härmed såsom önskvärt, att framdeles

en professur i virusforskning kommer till stånd även vid universitetet i

Uppsala. I avvaktan på vidare utredning härom borde provisoriska åtgärder

vidtagas.

Medicinska forskningsrådet anför inledningsvis, att rådet ansett som en

av sina angelägnaste uppgifter att bidraga till en väsentlig utbyggnad av

virusforskningens allmänna resurser och att samordna den virusforskning,

som redan nu bedrives inom landet. Den medicinska virusforskningen anges

kunna indelas i tre huvudriktningar: praktisk, biologisk och teoretisk.

Den praktiska virusforskningen måste i huvudsak bedrivas vid kliniker

eller i form av fältundersökningar; samarbete med en biologiskt arbetande

institution vore därvid högeligen önskvärd. Den biologiska virusforskningen

sysslade med bland annat försökskulturer, serologi och immunitet m. m.;

sådan forskning bedreves för närvarande i mindre skala vid exempelvis

statens bakteriologiska laboratorium och hygienisk-bakteriologiska institutionen

i Uppsala. För rationellt bedriven biologisk virusforskning fordrades

betydande resurser av tränad personal och laboratorier rustning, däribland

elektronmikroskop. Teoretisk virusforskning slutligen ställde framför allt

stora krav på teknisk utrustning; endast fysikalisk-kemiska institutionen

i Uppsala förfogade för närvarande över tillräckliga resurser för bedrivande

av dylik forskning. För erhållande av studiematerial måste en institution

för teoretisk virusforskning samarbeta med en institution för biologisk

virusforskning.

Forskningsrådet förordar, att en specialinstitution för medicinsk-biologisk

virusforskning organiseras, samt att institutionens föreståndare blir

innehavare av en forskningsprofessur. Till stöd härför anföres bland annat

följande.

Behovet av en virusinstitution. Från många håll har framförts tanken

på att inrätta en specialinstitution för virusforskning. Det har framhållits,

att endast på en sådan institution kan samlas det rikhaltiga studiematerial

och den erfarenhet, som är av väsentlig betydelse för en framgångsrik

forskning.

Behovet av en specialinstitution för virusforskning tarvar knappast

någon särskild motivering. Det har förut framhållits, att en tilltänkt institution

icke kan organiseras och utrustas för arbete inom samtliga grenar

av virologien. En inventering av landets nuvarande resurser har givit vid

handen, att det framför allt är möjligheten att bedriva biologiskt betonad

forskning, som är otillräcklig. Detta är en mycket kännbar brist. Den biologiska

forskningen måste nämligen sägas intaga en central ställning inom

virologien. Den bildar en grundval, på vilken all annan virusforskning

måste baseras.

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Det förefaller därför naturligast att i första hand planera en blivande

specialinstitution så, att denna brist blir avhjälpt, in. a. o. att inrätta en

institution för medicinsk-biologisk virusforskning.

Institutionens forskningsområde. Institutionen bör ha som huvuduppgift

att bedriva självständig virusforskning i första hand inom det medicinsktbiologiska

området. Arbetsområdet torde dock böra begränsas till de humana

och animalpatogena virusarterna samt till bakteriofager, då en utbyggnad

för tillgodoseende även av växtvirusforskningens behov skulle

medföra en alltför omfattande organisation för att nu kunna komma i fråga.

Även problem av teoretisk natur skulle dock kunna upptagas på en sådan

institutions arbetsprogram utan att den apparatur, som fordras för att

fullgöra dess huvuduppgift, skulle i väsentlig omfattning behöva kompletteras.

Frågor av klinisk, epidemiologisk och rent teoretisk natur skulle

dock i princip som förut bearbetas vid härför särskilt utrustade institutioner.

Virusinstitutionen skulle därvid fungera som ett konsultativt organ,

bistå med försöksmaterial och kunna utvecklas till ett naturligt centrum

för gruppforskning.

Undervisning. Vid virusinstitutionen bör meddelas viss undervisning, i

första hand forskningsundervisning, men därjämte torde mindre delar av

den elementära bakteriologiundervisningen kunna åläggas virusinstitutionen.

Institutionens placering. Då medicinsk-biologisk virusforskning bör vara

institutionens huvuduppgift, kräves, att den^ har en bekväm och riklig

tillgång till studiematerial. Av stort värde är då en nära kontakt med större

sjukvårdsinrättningar och med större human- och veterinärbakteriologiska

rutinlaboratorier. Med hänsyn till de kostnader, som institutionens utrustning

kommer att draga, är lokal anslutning önskvärd till annat laboratorium,

som redan förfogar över eller även behöver utrustas med likartad

erforderlig apparatur.

Då undervisning skall bedrivas vid institutionen, bör den uppenbarligen

förläggas till Lund, Uppsala eller Stockholm. Slutligen bör den ha bekväm

kontakt med andra institutioner, där virusproblem redan nu bearbetas och

med vilka den i framtiden förutsättes komma att samarbeta. Det är även

viktigt att tillse, att den utbyggnad av virusforskningen, som nu kommer

att ske, bidrager till att befrämja och giva kontinuitet åt redan pågående

forskning på detta område.

En placering av virusinstitutionen till Lund torde knappast vara lämplig

med hänsyn till att den i så fall skulle behöva helt nybyggas och utrustas

med all erforderlig apparatur, då virusforskning för närvarande icke i Lund

bedrives i någon nämnvärd omfattning.

En förläggning till Stockholm skulle ge goda möjligheter beträffande

studiematerial från de talrika sjukhusen, beträffande lokal anknytning till

institution, där virusarbeten pågå, och kontakt med andra institutioner,

som sysselsätta sig med virusproblem. Vid valet av virusinstitutionens placering

inom Stockholm bör först beaktas vad ovan sagts om lämpligheten

av en förläggning till eu institution, vars apparatur in. in. till en del även

kan användas av virusinstitutionen. Er denna synpunkt bör eu lokal anknytning

till eu bakteriologisk institution vara rationell. Härigenom vinnes

att för båda institutionerna behövlig tillgång på bakteriologiska substrat

och försöksdjur kan samordnas och att viss dyrbar instrumentell utrustning,

såsom ultracentrifuger, frysintorkningsutrustning, elektronmikroskop,

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

etc., kan utnyttjas gemensamt. Anknytning till antingen den blivande

bakteriologiska institutionen vid karolinska institutet eller statens bakteriologiska

laboratorium synes därför lämplig. Sistnämnda alternativ torde

utan tvekan vara att föredraga, då nämnda laboratorium redan arbetar

pa virusområdet och fortsättningsvis måste intensifiera sin verksamhet

på området för att kunna fylla sina praktiska uppgifter beträffande beredning

av ympämnen mot virussjukdomar och diagnostik av desamma. Gemenskapen

i fråga om instrumentell utrustning kan på grund härav bli

särskilt omfattande och ekonomiskt betydelsefull. I vissa medicinskt-virologiska

och epidemiologiska frågor är intimt samarbete mellan de båda institutionerna

också lämpligt för att inte säga nödvändigt. Det må ock påpekas

att nära kontakt mellan virusinstitutionen och statens bakteriologiska

laboratorium säkerligen kan förväntas verka befruktande på verksamheten

vid sistnämnda institution och befordra utvecklingen av dess praktiska

uppgifter. Virusinstitutionen bör å andra sidan kunna draga stor nytta av

utbytet med laboratoriet, t. ex. i fråga om bakteriofagproblemen och"genom

att fa tillgång till dess undersökningsmaterial. Båda institutionerna kräva

rikliga utrymmen för försöksdjur av olika slag men med periodiska växlingar

i beläggningen. Viss gemenskap i fråga om stallutrymmen ger möjlighet

till smidig anpassning. Behövliga verkstäder kunna också vara gemensamma.

Detsamma gäller bibliotek och personalutrymmen.

Uppsala-alternativet skulle medföra den fördelen, att virusinstitutionens

verksamhet komme att utgöra en direkt fortsättning av den forskning, som

bedri\ es vid den fysikalisk-kemiska institutionen, och som redan uppvisat

synnerligen värdefulla resultat. Samarbete skulle även kunna etableras med

den planerade institutionen för växtpatologi vid lantbrukshögskolan i Ultuna,

vilket skulle medföra en betydande landvinning ur teoretisk virologisk

synpunkt och befrämja studiet av växtviroserna.

Uppsalaförläggningen skulle dock försvåra anskaffningen av erforderligt

human- och veterinärmedicinskt studiematerial för medieinsk-biologisk

virusforskning, vilken ovan framhållits bliva institutionens huvudsakliga

forskningsområde. Uppsala-alternativet kan således icke lämpligen tillgodose

just detta forskningsområde och skulle sålunda ovillkorligen fordra

en utbyggnad av virusforskningen jämväl i Stockholm. Samtidigt måste

framhållas, att en lösning enligt Stockholms-alternativet tvingar till vissa

åtgärder för upprätthållande av kontinuitet i den nu i Uppsala pågående

virusforskningen.

Behovet av professur i virologi. Om man utgår ifrån att virusforskningen

bör centraliseras till den blivande institutionen är det givetvis nödvändigt

att dess föreståndare har professors kompetens och ställning, och det måste

framstå som en fråga av största betydelse att för denna befattning vinna

en person med ingående erfarenhet på området. I fråga om Stockholmsalternativet

synes det vara lämpligast att placera institutionens föreståndare

som professor i virologi vid karolinska institutet. På detta sätt tillföres

landets största medicinska högskola en representant för virologien,

vidare kan ett nära samarbete etableras med institutets teoretiska institutioner

ävensom med dess kliniker och viss undervisning i virologi kan meddelas

institutets studerande.

Det är dock viktigt att understryka betydelsen av att denna professur

bör ha forskning som huvudändamål. Undervisningen bör därför kvantitativt

begränsas till ett mindre antal föreläsningar i anslutning till bak
-

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

teriologikurserna. Därutöver är det av vikt, att forskningsundervisning

meddelas på institutionen. Det har anförts, att en utbyggnad av virusforskningen

i Uppsala knappast minskar behovet av en institution för medieinsk-biologisk

virologi i Stockholm. Med den uppfattningen följer, att

inrättandet av professur i närmast teoretisk virologi i Uppsala icke kan

tagas under övervägande som alternativ till Stockholms-professuren utan

måste bli beroende av huruvida tillräckligt starka skäl föreligga för att

inrätta virologiprofessurer såväl i Uppsala som i Stockholm.^

Bland motiven för inrättande av en professur i Uppsala må nämnas behovet

av att kontinuiteten i pågående forskning säkerställes och att växtvirologisk

forskning skulle kunna befrämjas. Arbetsmöjligheter synas åtminstone

provisoriskt kunna beredas en professor i virologi i den blivande

biokemiska institutionens mikrobiologiska avdelning.

Mot inrättandet av två professurer i virologi talar dock den omständigheten

att tillgången på kvalificerade forskare för närvarande knappast är

tillräcklig för att besätta mer än en professur i ämnet. De under den närmaste

tiden ledigblivande professurerna i bakteriologi kunna nämligen förväntas

absorbera övriga eventuella aspiranter. Det torde därför vara rådligast

att iakttaga viss återhållsamhet i avvaktan på att lämpliga personer

utbildas och att ökad erfarenhet vinnes rörande virusforskningens utveckling

i landet.

Ehuru således inrättandet av en professur i virologi i Uppsala synes

böra ställas på framtiden, måste det dock framstå som synnerligen angeläget

att den erfarenhet inom virusforskningens område, som den biokemiska

institutionen i Uppsala förvärvat, kan utnyttjas och vidare utvecklas.

Detta synes bäst kunna ske genom att vid den blivande biokemiska

institutionens mikrobiologiska avdelning inrättas en befattning

såsom laborator i teoretisk virologi.

Föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium, projessom G.

Olin, tillstyrker bifall till ifrågavarande förslag samt anför bland annat

följande.

För statens bakteriologiska laboratoriums vidkommande skulle en sådan

lösning vara synnerligen betydelsefull. Laboratoriet finge därigenom möjlighet

att nära samarbeta med en vetenskapligt högt kvalificerad institution

inom den gren av laboratoriets verksamhetsområden, som f. n.

kanske befinner sig i den starkaste utvecklingen, nämligen virologien. På

detta område har laboratoriet redan flera praktiska uppgifter såsom t. ex.

tillverkning av ympämne mot smittkoppor och influensa och diagnostiska

undersökningar beträffande nämnda sjukdomar. Sedan en följd av år pågå

vidare vid laboratoriet omfattande studier av barnförlamningen och andra

virussjukdomar såsom t. ex. påssjuka och epidemisk gulsot ha också ägnats

intresse. Med den snabbt växande omfattning, som laboratoriets verksamhet

fått, är det emellertid svårt för dess ledare att vid sidan av de administrativa

uppgifterna hålla sig helt ä jour med utvecklingen såväl inom

bakteriologien som virologien. I detta avseende skulle en nära kontakt med

en virusprofessor vara synnerligen värdefull.

Laboratoriets lokaler äro numera otillräckliga för verksamheten och

Kungl. Maj:t har i början av år 1940 givit byggnadsstyrelsen i uppdrag att

utarbeta ritningar och kostnadsförslag för den behövliga utvidgningen, vilken

som ett viktigt led just gäller anordnandet av särskilda lokaler för en

s. 302 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

302 Kungl. Maj ds ''proposition nr 272.

virusavdelning. Under detta utredningsarbetes gång blev forskningsrådets

planer kända och byggnadsstyrelsen har därför i ett den 2 januari 1947

avgivet förslag kunnat räkna med två olika alternativ, dels ett, som endast

avser laboratoriets egna behov, dels ett annat, som jämväl innefattar utrymmen

för en till karolinska institutet knuten institution för virusforskning.

Kostnaderna för dessa två alternativ ha beräknats till 2 650 000

kronor respektive 2 950 000 kronor. Enligt sistnämnda alternativ har en

särskild byggnad planerats för en institution för virusforskning och för

laboratoriets för rutinuppgifter avsedda virusavdelning.

Laboratoriets föreståndare framhåller vidare, att den föreslagna vetenskapliga

och tekniska biträdespersonalen vore otillräcklig. Bland annat

erfordrades sålunda en laboratorsbefattning i biokemi.

Medicinska fakulteten i Uppsala framhåller, att en professur i virusforskning

snarast bör upprättas även i Uppsala, där den skulle få stor betydelse

även för lantbrukshögskolan i Ultuna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har funnit ifrågavarande förslag

synnerligen starkt motiverat och tillstyrker detsamma.

Kanslern yttrar:

På av kommittén anförda skäl tillstyrker jag, att vid karolinska institutet

inrättas en professur i virusforskning, vars innehavare skall vara föreståndare

för den planerade institutionen för medicinsk biologisk virusforskning

såsom en avdelning av statens bakteriologiska laboratorium. I anslutning

till vad därom anförts av medicinska fakulteten i Uppsala vill jag

framhålla, att utbyggandet av den virologiska forskningen i Uppsala har

stor betydelse även för lantbrukshögskolan. Med hänsyn icke minst härtill

synes det angeläget, att en professur i virusforskning så snart sig göra

låter upprättas även vid Uppsala universitet.

De av kommittén föreslagna assistent- och biträdesbefattningarna avses

inrättade först i samband med organiserandet av institutionen för virusforskning,

varför några medel icke nu behöva beräknas för ändamålet.

En av de nyaste medicinska specialvetenskaperna är virologien eller

virusforskningen, d. v. s. studiet av s. k. virus, som ge upphov till flera av

människans, djurens och växternas mest utbredda sjukdomar. Denna forskningsgren

har utvecklats i hög grad och fått en mycket stor betydelse för

samhällslivet. Statens medicinska forskningsråd ser också såsom en av

sina för närvarande angelägnaste uppgifter att söka få till stånd en utbyggnad

av den virusforskning, som redan bedrives inom landet, och har i sådant

syfte tagit initiativ till föreliggande förslag om inrättande av en till

statens bakteriologiska laboratorium ansluten virusforskningsinstitution

under föreståndarskap av en professor i virusforskning vid karolinska

institutet. Förslaget har vunnit allmän anslutning och synes även enligt

min mening förtjäna att i huvudsak förverkligas. Såsom av redogörelsen i

det föregående framgår, är frågan om en betydande utbyggnad av bakteriologiska

statslaboratoriet aktuell, och förslag föreligger om att samtidigt

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

tillgodose virusforskningens behov av lokaler. Frågan om nämnda utbyggnad

av statslaboratoriet torde emellertid, enligt vad jag inhämtat, icke

komma att underställas innevarande års riksdag. Jag är därför icke beredd

att nu förorda ett omedelbart förverkligande av medicinska forskningsrådets

förslag. Då jag emellertid för egen del blivit övertygad om lämpligheten

av att ifrågavarande förslag förverkligas inom en nära framtid, förordar

jag, att principbeslut nu fattas om inrättande vid karolinska institutet

av en professur i virusforskning. Med anvisande av medel för professurens

uppehållande torde böra anstå till dess lokalfrågan förts närmare

sin lösning.

Fysiologi.

Fysiologi, medicinsk kemi och farmakologi utgöra en grupp av samhörande

ämnen. Hithörande institutioner äro avsedda enbart för forskning

och undervisning och ha icke kunnat ställa sig i klinikernas tjänst för utförande

av rutinarbete, vilket är en av orsakerna till inrättandet av särskilda

rutin- och centrallaboratorier i kemi och fysiologi till tjänst för sjukvård

och klinisk forskning.

Beträffande de nuvarande förhållandena inom nämnda ämnesgrupp anför

kommittén inledningsvis följande.

Goda arbetsbetingelser på fysiologiens, farmakologiens och kemiens områden

äro livsvillkor för den medicinska forskningens utveckling. Detta gäller

även för den kliniska forskningen, som icke kan undvara hjälpkrafter

med grundlig utbildning som forskare på dessa områden, vilken utbildning

måste givas på den fysiologisk-kemiska gruppens institutioner.

Det har emellertid länge stått klart, att resurserna för denna grupps

ämnen såväl med avseende på antalet befattningar som tillgång på anslag

äro helt otillräckliga för att fylla uppgifterna med de starkt stegrade anspråk

på heltidsarbetande forskare och tekniska hjälpmedel, som ställas

genom ämnenas snabba utveckling. Av varje forskare inom gruppen måste

numera fordras en gedigen grundutbildning inom såväl biologi som kemi

och fysik med specialutbildning inom någon kombination av dessa ämnesområden.

En av utvecklingen betingad rik differentiering i specialområden

är även utmärkande för denna ämnesfpmpp. Kommittén anser, att man icke

längre kan bortse härifrån, och ser sig därför nödsakad att föreslå en betydande

ökning i antalet nya forskningsbefattningar vid den fysiologiskkemiska

gruppens institutioner. Laboratorsbefattningarna utgöra en grundstomme

för iståndsättande av ifrågavarande institutioners forskningsorganisation

och böra från början inrättas som fasta befattningar, ty de behövas

för redan utbildade specialområden, och organisationen måste givas en

stadga, som kan säkerställa den i konkurrensen om begåvningarna med

det ekonomiskt fördelaktigare läkareyrket. Fn dubblering av institutionerna

i fysiologi vid samtliga de tre medicinska lärosätena torde i en snar

framtid bli nödvändig, men kommittén bär tillsvidare av skäl, som framgå

av det följande, inskränkt sig till att föreslå en dylik dubblering endast i

Lund.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Ämnet fysiologi, som ingår bland examensämnena för medicine kandidatexamen,

omfattar enligt gällande examensstadga allmän och speciell

fysiologi.

Nuvarande lärarpersonal.

Uppsala

Lund,

Stockholm

1 professur i fysiologi

1 professur i fysiologi

1 professur i fysiologi

(E. T. A. Teorell)

(G. Kahlson;

(U. S. von Euler-Chelpin)2

1 laborator

1 laborator1

1 laborator

—

1 andre assistent

—

2 förste amanuenser

1 förste amanuens

2 förste amanuenser

1 tredje amanuens

1 tredje •

1 tredje amanuens

1 nyinrättad 1946. 4 Dessutom finnes eu professur i neurofysiologi, personlig för R. A. Granit.

Undervisningen i fysiologi omfattar föreläsningar och en laborationskurs,

som tar omkring 10 veckor i anspråk. Under laborationskursen genomgås

och inövas bland annat undersökningsmetoder, som användas på

klinikerna. Den studerande får således inlära olika metoder för bestämning

av hämoglobinhalten och blodtrycket, lära sig blodkroppsräkning, utföra

gasanalyser och mätningar av kroppens standardomsättning, studera

nervernas retbarhet och göra skilda prövningar av sinnesorganens funktion.

Kommittén föreslår

dels ytterligare en professur i fysiologi vid Lunds universitet,

dels ock följande nya lägre vetenskapliga befattningar, nämligen

i Uppsala: en förste och en andre assistent samt ytterligare en tredje

amanuens,

i Lund: två förste assistenter samt ytterligare en förste och en tredje

amanuens,

i Stockholm: en förste och en andre assistent samt ytterligare en förste

och tre tredje amanuenser.

Beträffande antalet assistent- och amanuensbefattningar framhåller kommittén,

att hänsyn måste tagas till att två kurser givas varje läsår.

Till stöd för sitt förslag om ytterligare en professur i fysiologi vid Lunds

universitet åberopar kommittén ämnets väsentliga betydelse för den medicinska

forskningen, en betydelse, som avspeglade sig i den livliga forskningsverksamheten

på de svenska fysiologiska institutionerna. För sin utveckling

krävde dock dessa en bredare bas än den nuvarande, och ämnets

omfattning hade redan länge motiverat en utökning av antalet professurer.

Härom åberopar kommittén följande yttrande av professorn i fysiologi vid

Lunds universitet G. Kahlson:

Fysiologisk kemi och fysiologi intaga med hänsyn till ämnenas omfattning

och betydelse för medicinens utveckling en ställning, närmast jämförbar

med fysik och kemi inom de naturvetenskapliga fakulteterna. Inom

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

dessa fakulteter har en uppdelning av de båda stora ämnena på två eller

flera professurer sedan länge ansetts vara nödvändig. Vid många utländska

universitet företrädes numera ämnet fysiologi av två eller flera professorer.

Vid karolinska institutet finnas två professurer i fysiologi, en i allmän och

en i speciell fysiologi (neurofysiologi). I Stockholm finnas dessutom professurer

i fysiologi vid veterinärhögskolan och gymnastiska centralinstitutet.

För fysiologien i Lund beräknas en institutionsnybyggnad snart kunna

tagas i bruk. Den vetenskapliga verksamheten kommer då att väsentligen

utvidgas. En professur kan icke längre på ett tillfredsställande sätt företräda

fysiologien i Lund. Professuren bör dubbleras. Den ena professuren

bör omfatta allmän, den andra speciell fysiologi i likhet med patologiens

uppdelning i allmän och speciell patologi samt den föreslagna uppdelningen

av fysiologisk kemi vid karolinska institutet. Professuren i speciell fysiologi

bör icke statutmässigt knytas till en viss fysiologisk specialitet, exempelvis

neurofysiologi, arbetsfysiologi, näringsfysiologi, endokrinologi. Professuren

bör kunna besättas med bäste tillgänglige fysiologen oavsett vilken gren av

fysiologien han företräder.

Återväxten inom fysiologien i Sverige är god. Enbart i Lund finnas tre

professorskompetenta docenter i fysiologi, varav två redan hunnit nå utmärkt

kompetens.

Kommittén har för egen del anfört följande.

Kommittén anser med instämmande i de av professor Kahlson anförda

synpunkterna, att den fysiologiska forskningen i Lund är i behov av en

utökad representation och att professuren därför bör dubbleras. Ämnet har

samma stora betydelse för den medicinska grundforskningen som den medicinska

kemien, och långt fler vetenskapligt skolade hjälpkrafter för klinikerna

behöva utbildas i fysiologi och medicinsk kemi än som nu är fallet.

I detta avseende komma mycket starkt stegrade anspråk att ställas både

på de fysiologiska och de medicinsk-kemiska institutionerna i form av en

omfattande forskningsundervisning. Från denna synpunkt är det fördelaktigt,

att kursundervisningen ej omfattar mer än två kurser per år. Eftersom

en utökning av kursundervisningen i fysiologi ej är behövlig, skulle den

föreslagna dubbleringen av professuren medföra, att vardera professorn endast

finge 68 föreläsningstimmar per år, vilket kommittén anser synnerligen

lämpligt med hänsyn till det ovan omnämnda kravet på forskningsundervisning.

I den nya institutionen i fysiologi kommer, enligt vad kommittén inhämtat

av professor Kahlson, arbetsutrymme att finnas för två professorer,

särskilt om vissa av konsistoriet begärda jämkningar och smärre

utvidgningar av lokalerna i den planerade nybyggnaden komma till stånd.

Kommitterade anse, att professuren icke bör uppdelas i allmän fysiologi

och speciell fysiologi, då en sådan uppdelning icke motsvaras av undervisningens

organisation. Dessutom bör utvecklingen få visa, vilka specialområden

av fysiologien, som kunna komma att behöva självständiga företrädare.

Kommittén har framhållit behovet av ytterligare professurer i ämnet

vid såväl Uppsala universitet som karolinska institutet men underlåtit att

framlägga förslag härom, beträffande Uppsala universitet under framhållande

av att institutionens lokalfråga först måste lösas.

20 — Bihang till riksdagens protokoll UVi7. 1 samt Nr 272.

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Med anledning av att från fysiologiprofessorerna i Lund och Stockholm

framkommit önskemål om inrättande av laboraturer i biofysik, har

kommittén vidare anfört följande.

Enligt kommitterades mening är behovet av en särskild företrädare för

ämnet biofysik vid en fysiologisk institution väl motiverat både från forskningens

och undervisningens synpunkt. Det torde kunna förutses, att

ämnesområdet kommer att snabbt utvecklas, särskilt vid de fysiologiska

och medicinskt kemiska institutionerna, och därför framdeles kommer att

kräva självständiga företrädare. Kommitterade finna det dock tvivelaktigt,

om fullt kompetent person för närvarande finnes för en laboratorsbefattning

i biofysik. Ämnesområdets utveckling bör därför tillsvidare befordras

med hjälp av docent- eller forskarstipendier.

Medicinska fakulteten i Uppsala instämmer i kommitténs uttalande beträffande

önskvärdheten att den allmänna fysiologien eller biofysiken framdeles

må bli bättre företrädd. Enligt fakultetens mening bör detta kunna

ernås utom på det av kommittén föreslagna sättet genom att vid en

dubblering av fysiologiprofessuren den ene professorn, där så lämpligen låter

sig göra, fullgör sin undervisningsskyldighet huvudsakligen inom den allmänna

delen av ämnet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet tillstyrker förslaget om dubblering

av fysiologiprofessuren i Lund men yrkar, att även vid institutet en

sådan dubblering omedelbart måtte komma till stånd. Kollegiet åberopar

till stöd härför en framställning av professorerna Liljestrand och Granit,

vari anförts bland annat följande.

Institutionsföreståndaren, professor von Euler, som för närvarande är

tjänstledig för utrikesresa, har i sitt förslag förutsatt tvenne laboratorer, den

ena i biofysik. Genom att detta icke beaktats av medicinska högskolornas

organisationskommitté, så har fysiologien vid karolinska institutet kommit i

ett läge, som ingalunda motsvarar ämnets grundläggande ställning i den medicinska

lärobyggnaden, undervisningen och forskningen. Detta framträder

särskilt klart vid jämförelse med dess ställning i Lund, där enligt förslaget

5 lärarkrafter i högre ställning (2 professorer, 2 docentstipendiater, 1 laborator)

skola dela en arbetsbörda, som med hänsyn till de studerandes antal

är ungefär hälften mindre än den som enligt förslaget tillfaller karolinska

institutets 3 lärare (1 professor, 1 laborator, 1 docentstipendiat). Med avseende

på högre lärartjänster innebär förslaget ingen förbättring utöver det

närvarande läget, enär det sedan länge varit brukligt, att ett docentstipendium

innehafts av en fysiolog vid karolinska institutet. Härtill kommer, att

karolinska institutets fysiologiska institut har sitt nybygge i framskridet

skick på Norrbackaområdet, och sålunda i detta nu kan erbjuda förhållandevis

tillfredsställande villkor för en dubblering av fysiologiprofessuren. Professorn

i fysiologi, vilken även ansvarar för tandläkarundervisningen i ämnet

och den nyinrättade flygmedicinska avdelningens högsta ledning vid karolinska

institutet, har därutöver en stor undervisnings-, examens- och konsultationsbörda,

den sistnämnda i dess egenskap av sakkunnig teoretisk instans

för vidsträckta områden av klinisk vetenskap. Såsom professor Ivahlson

i sin motivering för dubbleringen i Lund framhållit, företrädes ämnet all
-

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. Mai ds proposition nr 272.

mänt utomlands av två eller flera professurer, vilket är naturligt för ett så

omfattande och för hela den teoretiska grunden så viktigt ämnesområde.

En ensidig utveckling blir följden av en begränsning av ämnets representation

vid landets största medicinska undervisningscentrum, emedan det

överstiger den enskildes krafter och förmåga att meddela god, modern undervisning

inom ett så brett fält. Professuren i neurofysiologi vid karolinska

institutet är en ren forskningsprofessur ansluten till det medicinska

nobelinstitutet.

I samband med dubblering av professuren borde, framhåller lärarkollegiet

vidare, den föreslagna nya tjänsten som förste amanuens i stället

inrättas som förste assistentbefattning.

Kanslern har tillstyrkt kommittéförslaget i fråga om dubblering av

fysiologiprofessuren i Lund samt förordar dessutom bifall till karolinska

institutets förslag om dubblering även därstädes av professuren i förevarande

ämne och i samband därmed förslaget om utbyte av en förste amanuens

mot en förste assistent. Kanslern yttrar:

Beträffande kommitténs förslag om dubblering av professuren i fysiologi

i Lund kan visserligen en viss tveksamhet råda huruvida en dylik åtgärd

bör vidtagas innan den nya fysiologiska institutionsbyggnaden blivit färdigställd

och tagits i bruk. Med hänsyn emellertid till ämnets stora betydelse

och till önskvärdheten av att den nye professorn kommer att medverka

vid planläggandet av inredning och utrustning av nämnda institution

har jag ansett mig böra biträda förslaget om att ytterligare en fysiologiprofessur

redan nu inrättas i Lund.

Kommittén har framhållit, att ytterligare en professur i fysiologi snarast

möjligt borde inrättas vid karolinska institutet, men ansett ytterligare utredning

och förslag böra avvaktas innan beslut härom fattas. Karolinska

institutets lärarkollegium har hemställt, att fysiologiprofessuren vid institutet

redan riu måtte dubbleras. I det föregående har jag — om än med

viss tvekan — tillstyrkt dubblering av fysiologiprofessuren i Lund. I Stockholm

råder ett med Lund analogt förhållande i det att även den nya fysiologiinstitutionsbyggnaden

vid karolinska institutet ännu ej är färdigställd.

Emellertid synes mig enahanda skäl, som åberopats för professuren i Lund,

tala för att även institutet utrustas med ytterligare en professur i här

ifrågavarande viktiga ämne. Jag anser mig därför böra tillstyrka bifall till

lärarkollegiets berörda förslag.

Föreningen Sveriges yngre medicinska teoretiker framhåller starkt behovet

av en omedelbar dubblering av fysiologiprofessurerna vid samtliga

tre medicinska lärosäten. En ytterligare utveckling av det fysiologiska

ämnesområdet komme sannolikt inom en icke alltför avlägsen framtid att

göra sig nog med kraft gällande. Den fysiologiska forskningens utveckling

borde tryggas genom inrättande av flera forskarstipendier och docentstipendier.

Rörande fysiologiens ställning inom läkekonsten anföres i en

vid föreningens yttrande fogad P. M. av laboratorn i fysiologi vid karolinska

institutet C. G. Bernhard och docenten i fysiologi vid Uppsala universitet

E. Båräny bland annat följande.

s. 308 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

.

308 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Fysiologien, studiet av livsfunktionerna under normala förhållanden,

har inom medicinen en ställning som motsvarar fysikens inom de exakta

naturvetenskaperna. På grund av den rastlösa utveckling som fysiologien

genomgått under de senaste decennierna har kunskapsstoffet inom detta

ämne, liksom inom fysiken, blivit så omfattande, att det är omöjligt för en

ämnesrepresentant att tillfredsställande behärska hela området.

Fysiologien är en viktig inkörsport genom vilken de fysikaliska och tekniska

hjälpvetenskaperna intränga i medicinen. En stor del av fysiologiens

arbete är därför att följa med och tillämpa de exakta naturvetenskapernas

metoder på levande material. När dessa göra stora framsteg såsom fallet

är med t. ex. radiotekniken och nu på sistone framställningen av de konstgjorda

isotoperna, utvecklas en intensiv forskningsverksamhet inom fysiologien.

Detta medför i sin tur resultat, vilka fortplantas till kliniken i form

av diagnostiska och terapeutiska metoder. Bland grenar av fysiologien, som

på detta sätt på sistone kommit i särskilt stark utveckling kan nämnas:

allmän cellfysiologi, muskel- och nervfysiologi, sinnesfysiologi, cirkulationsfysiologi

och njurfysiologi. Utvecklingen inom vissa av dessa grenar har

redan varit fruktbärande för sjukvården, såsom elektrodiagnostiska metoder

inom neurologien, nya metoder att pröva ögats och örats funktioner,

nya synpunkter på högtblodtryckssjukdom o. s. v. Denna tillämpning är

blott en ringa början av vad som redan nu kan skönjas som framtida tilllämpningsresultat.

För den kliniske forskaren — och det är ju den kliniska tillämpningen

som är den medicinska forskningens mål — är det ett ofrånkomligt krav

att kunna samarbeta med teoretiker inom motsvarande område. Även den

kliniker, som inte syftar till direkt forskning utan blott till införande i

sjukvården av nya av utländska fysiologer utarbetade metoder, är i regel

hänvisad till samarbete med inhemska fysiologer inom specialgrenen.

Förutsättningen för enbart ett fullständigt utnyttjande av den internationella

forskningens resultat är därför att en rikt skiftande flora av inhemska

teoretiker förefinnes, vilka äga tillräckliga resurser.

Den viktigaste grunden för en sund klinisk forskning är alltså att den

fysiologiska ämnesgruppen har en tillräckligt bred bas. Samma krav på

fyllighet och om möjligt allsidig representation inom landet ställer samhället

redan nu på fysiologien utanför sjukvården. Tillämpningsområden

såsom näringsfysiologi, arbetsfysiologi, psykofysiologi med utarbetande av

lämplighetsprov kräva sina specialister. Även de olika frågeställningar, de

militära kraven ställa inom t. ex. aviatik, submarin verksamhet, arbete

under varierande klimatförhållanden o. s. v. fordra representanter inom

fysiologien, vilka åtminstone tillgodogjort sig de elementäraste internationella

landvinningarna.

Fysiologien, d. v. s. läran om de i den levande organismen skeende processerna,

har undergått en utomordentligt betydelsefull utveckling och blivit

en av de medicinska vetenskapernas viktigaste discipliner. Dess ställning

inom medicinen jämföres med fysikens inom de exakta naturvetenskaperna.

Utvecklingen har fört med sig, att ämnesområdets omfattning

— man uppges kunna urskilja icke mindre än ett trettiotal olika huvudförgreningar

inom den fysiologiska forskningen — numera är vida större

än som kan behärskas av en person. En dubblering av professurerna i

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

fysiologi vid samtliga medicinska lärosäten framstår med hänsyn härtill

som i hög grad befogad. Lokalsvårigheter synas emellertid för närvarande

lägga hinder i vägen för en sådan dubblering, åtminstone vad universitetet

i Uppsala angår. Nybyggnadsfrågan har hunnit närmast sin lösning vid

karolinska institutet, där även hänsynen till det stora antalet studerande

talar för omedelbart beslut om en ny fysiologiprofessur. Även vid universitetet

i Lund befinner sig nybyggnadsfrågan i ett avancerat skede och nya

institutionslokaler torde komma att stå till buds inom en snar framtid. På

anförda skäl anser jag mig i likhet med kanslern böra tillstyrka, att icke

blott vid universitetet i Lund utan även vid karolinska institutet från och

med nästa budgetår inrättas ytterligare en professur i fysiologi.

Vad övriga vetenskapliga befattningar angår, tillstyrker jag kommitténs

förslag med den av lärarkollegiet föreslagna och av kanslern tillstyrkta

ändringen, att den förordade nya förste-amanuensbefattningen vid karolinska

institutet i stället inrättas såsom förste-assistenttjänst.

Vid bifall till vad jag förordat skulle den vetenskapliga personalorganisa
-

tionen bli följande:

Uppsala

Lund

Stockholm

professor.............

............ 1

2(+l)

2(+l)

laborator ............

............ 1

1

1

förste assistent .......

........... 1(+1)

2 (+2)

2 (+2)

andre assistent........

............ 1(+1)

1

1(+D

förste amanuens .....

............ 2

2(+l)

2

tredje amanuens......

............ 2(+l)

Medicinsk kemi.

2(+ 1)

4 (+3)

Examensämnet medicinsk kemi omfattar enligt examensstadgan fysiologisk

och patologisk kemi.

Nuvarande lärarpersonal.

Uppsala

Lund

Stockholm

1 professur i medicinsk och

fysiologisk kemi (G. Blix)

1 professur i medicinsk och

fysiologisk kemi (S. Berg- ström)

1 professur i kemi och farmaci

(E. Hammarsten)

1 laborator

1 laborator (nyinrättad,

vakant)

1 laborator

1 lärare vid kursen i allmän

kemi (5 200 kr.)

1 lärare vid kursen i allmän

kemi (5 200 kr.)

1 bitr. lärare (5 200 kr.)

2 förste amanuenser

2 förste amanuenser

4 förste amanuenser

1 tredje amanuens

1 tredje amanuens

1 tredje amanuens

Ämnet medicinsk kemi består av två delar, dels en mer allmän,

omfattande kolhydratens, äggviteämnenas och fettarternas kemi, vilken

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

del torde utgöra ungefär en tredjedel av hela ämnet, dels en mera speciell

del, omfattande framför allt fysiologisk kemi. I denna senare del ingå

bland annat digestionens, resorptionens och ämnesomsättningens kemi,

blodkemien, andningens och sekretionens kemi samt läran om hormonernas

och vitaminernas kemiska egenskaper.

I utbildningen ingå laborationsövningar, och de studerande få under

dessa utföra och inöva kemiska undersökningsmetoder, vilka äro av betydelse

för kliniken, såsom magsaftundersökningar, undersökningar på gallfärgämnen,

bestämningar av socker och restkväve i blod samt kvalitativa

och kvantitativa urinundersökningar. Laborationskursen omfattar omkring

två månader.

Innan den studerande får tillträde till laborationskursen i medicinsk

kemi, skall han ha genomgått en kurs i allmän kemi, omfattande de

allmännaste grunderna i farmaceutisk kemi. Även denna kurs är förenad

med laborationsövningar och varar omkring två månader. Kursen ledes av

en särskild lärare (arvode 5 200 kronor).

Både kursen i allmän kemi och kursen i medicinsk kemi upprepas varje

termin vid vart och ett av de tre medicinska lärosätena.

Kommittén föreslår

1) beträffande Uppsala universitet:

att laboratorstjänsten förändras till en personlig professur i medicinsk

kemi för den nuvarande innehavaren av laboratorsbefattningen Karl

Gunnar Ågren,

att lärartjänsten i allmän kemi förändras till ordinarie laboratorsbefattning,

samt att följande lägre tjänster nyinrättas, nämligen två som förste

assistenter (en för varje professor), en som andre assistent och en som

tredje amanuens;

2) beträffande Lunds universitet:

att befattningen som lärare vid kursen i allmän kemi ersättes med en

befattning som förste assistent,

samt att följande lägre tjänster nyinrättas, nämligen en som andre assistent

och en som tredje amanuens;

3) beträffande karolinska institutet:

att laboratorst jänsten förändras till en personlig professur i speciell medicinsk

kemi för den nuvarande innehavaren av tjänsten Johan Erik Jorpes,

att den biträdande lärartjänsten i allmän kemi förändras till ordinarie

laboratorsbefattning,

samt att följande lägre tjänster nyinrättas, nämligen två som förste

assistenter (en för varje professor), en som andre assistent och tre som

tredje amanuenser.

Personliga professurer för laboratorerna Ågren

och Jorpes. Kommittén, som förutsätter, att de nya professorerna i

huvudsak övertaga den undervisning, som nu åvila laboratorerna i förevarande

ämne, åberopar till stöd för sitt förslag följande yttrande av

professorerna Blix, Uppsala, och Hammarsten, Stockholm.

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Av den teoretiska medicinens vetenskapsgrenar torde ingen ha genomgått

en så intensiv utveckling under det sista halvseklet som den medicinska

kemin, något som naturligen nära sammanhänger med den kemiska

grundvetenskapens mycket starka frammarsch under denna tid. Man behöver

endast erinra om de landvinningar, som gjorts på enzymernas, vitaminernas

och hormonernas områden för att den teoretiska och praktiska

betydelsen av denna utveckling skall framstå klart. Det existerar numera

icke någon praktisk medicinsk disciplin, där ej kemiska metoder komma

till användning både för forskning och sjukvård. Kemin har m. a. o. blivit

en av medicinens allra viktigaste hjälpvetenskaper. Den har skänkt ett stort

antal viktiga metoder för fastställande av sjukdomars art, för att följa

sjukdomsförloppet och därmed ge ledning för behandlingen och för bedömningen

av sjukdomens utgång. Den har dessutom högeligen gagnat den

medicinska utvecklingen genom framskapandet av nya värdefulla läkemedel.

Det är alldeles uppenbart, att det numera är omöjligt för en professor att

representera alla de många forsknings- och andra uppgifter, som ämnet

omfattar. Bland dessa andra uppgifter må särskilt nämnas den att lämna

ett effektivt stöd på det kemiska området för de olika praktiskt medicinska

vetenskapsgrenarna med dessas mycket skiftande problem.

Det är sålunda klart, att en förstärkning av den medicinska kemins representation

vid karolinska institutet och Uppsala universitet är nödvändig.

Enligt vår mening bör detta i första hand ske genom en omvandling av de

nuvarande laboraturerna till professurer. Med hänsyn till den framstående

ställning i sin vetenskap, som de nuvarande innehavarna av dessa laboraturer,

E. Jorpes och G. Ågren, intaga, finnes det möjlighet att omedelbart

genomföra en sådan omvandling, nämligen på så sätt, att de nya professurerna

tills vidare göras personliga för de båda nyssnämnda vetenskapsmännen.

Beträffande Ågrens kvalifikationer för en personlig professur åberopar

kommittén följande yttrande.

Laborator Gunnar Ågren är född 1907 och blev 1935 docent i fysiologisk

kemi vid karolinska institutet. Efter att några år ha förestått den fysiologisk-kemiska

avdelningen vid Wenner-Grens institut för experimentell

biologi blev han 1942 laborator i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala

universitet. Hans vetenskapliga produktion omfattar ett 80-tal.arbeten.

Ågrens tillsammans med E. Hammarsten påbörjade men sedan självständigt

fortsatta, utvidgade och fullföljda undersökningar över sekretinets

kemi och fysiologi äro av grundläggande natur och har förskaffat honom

en internationellt erkänd ställning inom sitt ämne. De ha också haft praktiskt

medicinskt värde genom de möjligheter de skänkt för påvisandet av

rubbningar i bukspottkörtelns och gallblåsans funktioner. Betydelsefulla

och bestående insatser har Ågren senare gjort framförallt genom sina alltjämt

pågående studier över äggviteklyvande enzym i magsäck och tolvfingertarm

och därmed sammanhängande problem rörande uppkomsten

av blodkroppsbildande faktorer, lians påvisande av parallellismen mellan

ett hithörande enzym och en av de blodkroppsbildande faktorerna representerar

en ny och mycket intresseväckande inriktning av forskningen på

detta svårbearbetade fält. — Laborator Ågren har under hela sin bana som

vetenskapsidkare utmärkt sig för en ovanlig arbetsförmåga och intensitet

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

i sin forskning. Hans arbeten äro rika på nya idéer, och han är en skicklig

och kunnig experimentator. Vi anse, att han genom sina vetenskapliga insatser

gjort sig synnerligen väl förtjänt av en personlig professur''i sitt

ämne.

I fråga om Jorpes kvalifikationer åberopas följande uttalande.

Ämnet medicinsk kemi är utan tvivel numera så omfattande, att det

kräver två representanter vid varje lärosäte. Uppdelningen bör motsvara

den medicinsk-kemiska grundforskningen samt dennas tillgodogörande och

utbyggande för tillämpning i sjukvårdens tjänst. Beteckningen allmän

medicinsk kemi för den förra och speciell medicinsk kemi för den senare

synes giva tillräcklig anvisning om uppdelningens innebörd och ej för snävt

avgränsa ämnesområdena från varandra. Detta är lämpligt med hänsyn till

den samverkan, som bör råda mellan dem.

Den allmänna medicinska kemien torde väl motsvara den nuvarande

innehavarens av professuren verksamhet, och laborator Erik Jorpes synes

genom sina forskningsresultat ha förvärvat sig utmärkt kompetens för professur

i speciell medicinsk kemi.

Erik Jorpes’ tidigare arbeten (inklusive disputationsavhandlingen) handla

om polynukleotidernas utbredning och egenskaper från metodologisk synpunkt.

Dessa arbeten äro värdefulla och citeras alltjämt och ofta i litteraturen

på detta område. Efter en del smärre arbeten över kolhydrat upptog

han frågan om insulintillverkning för svenskt behov vid en tidpunkt, då vi

voro helt beroende av import av detta oundgängliga läkemedel. Han lyckades

lösa denna praktiskt vetenskapliga fråga, så att landet sedan en lång

följd av år är självförsörjande med avseende på insulin och äger kapacitet

för export. Till Jorpes’ insatser på detta område höra även arbeten över

tillämpad insulinforskning, som varit sjukvården till nytta.

_ Från omkring 1935 har Jorpes arbetat på ett problem inom speciell medicinsk

kemi, yilkets lösande uppenbarligen kommer att få stor betydelse

för den praktiska sjukvården, nämligen utredandet av den av kanadensiska

forskare upptäckta faktor, som ingriper hämmande i blodets koagulationsmekanism.

Framställandet av detta ämne, heparin, i en form, som lämpar

sig för injektion på människa, har mött stora svårigheter. Jorpes har lämnat

fundamentalt viktiga bidrag till lösande av detta problem, icke minst

genom sin utredning av ämnets konstitution. Genom att ställa heparin till

sjukvårdens förfogande i kampen mot blodpropp har Jorpes gjort en mycket

betydande insats inom speciell medicinsk kemi.

Ett annat arbete på detta område, som särskilt förtjänar att framhållas,

är framställandet av nedbruten, fullvärdig äggvita för näringstillförsel hos

barn med nedsatt förmåga av näringsupptagande.

Laboraturer i allmän kemi vid Uppsala universitet

och karolinska institutet. Till stöd för ifrågavarande

förslag åberopar kommittén ett yttrande av professorerna Blix och

Hammarsten, vari anförts bland annat följande.

En förstärkning av den medicinska kemins representation vid karolinska

institutet och i Uppsala bör enligt vår uppfattning ske ej endast genom

en omvandling av de nuvarande laboratorstjänsterna till professurer utan

också genom en omvandling av de nuvarande biträdande lärarbefattningarna

i allmän kemi till laboraturer. En sådan förändring är motiverad ej en
-

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

dast genom det direkta stöd den skulle ge den medicinsk-kemiska forskningen

vid de bägge institutionerna och genom att den skulle möjliggöra,

att ingen av de övriga ordinarie lärarna i ämnet behövde belastas med

större undervisningsbörda än statuterna kräva. Den är motiverad av ännu

ett, enligt vår mening mycket tungt vägande skäl. Tidigare lämnades

undervisningen i allmän kemi för medicine studerande av en professor i

kemi vid filosofiska fakulteten. Alltsedan den medicinsk-filosofiska examen

år 1907 avskaffades, har denna undervisning bestritts av en biträdande

lärare och givits i kursform å de medicinsk-kemiska institutionerna. Under

de cirka 40 år, som undervisningen i allmän kemi varit organiserad på

detta sätt, har den emellertid genomgått mycket genomgripande förändringar

till sitt innehåll. Från början omfattade den huvudsakligen oorganisk

kvalitativ analys och syntes och avsåg till stor del att bibringa de studerande

en allmän laborationsvana. Den nuvarande medicinska kemin ställer

helt andra krav på denna förberedande kurs. Den måste koncentreras

på sådana praktiska och teoretiska delar av grundvetenskapen, som äga

störst och mest omedelbar betydelse för studiet av den medicinska kemin,

och den måste ägna dessa delar en förhållandevis ingående behandling. En

av denna kurs huvuduppgifter är sålunda numera att lämna undervisning

i den kvantitativa kemiska analysens teori och dess inom den medicinska

kemin oftast tillämpade praktiska huvudformer. Den fysikaliska kemins

allt större betydelse för fysiologi och medicin har också medfört, att denna

vetenskapsgren måste lämnas en avsevärd plats i undervisningen i allmän

kemi.

I anslutning till dessa förändringar av kursens innehåll har också behov

av föreläsningar i analytisk och fysikalisk kemi uppkommit. Dessa föreläsningar

ha under senare år uppgått till 60—70 per år och hållits av den

biträdande läraren. I realiteten har denna föreläsnings- och kursundervisning

under sista decenniet blivit lika krävande som laboratorns i medicinsk

kemi. Undervisningen i allmän kemi måste också ständigt reorganiseras

och anpassas efter de nya krav, som ställas på den från den medicinska

kemins sida, vilket kräver, att läraren ständigt följer utvecklingen såväl

inom grundvetenskapen som inom den medicinska kemin. Det gäller att

utvälja och i koncentrerad och effektiv form meddela de för den aktuella

medicinska kemin erforderliga förkunskaperna. Det råder intet tvivel om

att en sådan undervisningsuppgift kräver en hög vetenskaplig skicklighet

och mognad.

Beträffande Lunds universitet framhåller kommittén, att även från detta

håll framförts krav på en självständig representant i minst laborators ställning

för den allmänna kemien. Under erinran om att vid tidpunkten för

avgivandet av kommittéförslaget professuren i medicinsk kemi vid Lunds

universitet varit vakant, har kommittén emellertid anfört:

Kommittén anser, att denna utveckling bör komma till stånd snarast

möjligt på grund av ämnets stora och aktuella betydelse för den medicinska

forskningen. Dock synes det vara lämpligt att avvakta inriktningen

och utvecklingen av forskningsarbetet vid institutionen, sedan professuren

blivit besatt med ordinarie innehavare. Denne bör dock från början till sitt

förfogande få en personalstab, som är tillräcklig för att möjliggöra den

effektiva och snabba utveckling av ämnesområdet, som måste betecknas

som ett av de viktigaste önskemålen vid fakulteten i Lund.

s. 314 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

314 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Medicinska fakulteten i Lund har förordat, att jämväl i Lund en dubblering

av professurer i medicinsk och fysiologisk kemi måtte komma till stånd

från och med nästa budgetår. Fakulteten anför:

. Kommitténs förslag beträffande den medicinska kemien i Lund innebär

ej sadan ökning av den vetenskapliga personalen att skäliga minimikrav

för undervisning och forskning uppfyllas. Institutionens avlönade vetenskapliga

personal består av 1 professor, 1 laborator, 1 docentstipendiat,

som dock f. n. är tjänstledig för uppehållande av laboraturen, 1 lärare

i allmän kemi, 2 förste amanuenser och 1 tredje amanuens. Denna personal

har ej kunnat omhänderhava undervisningen på tillfredsställande sätt varför

extra undervisare under innevarande termin måst anlitas, varjämte

läraren i allmän kemi trots otidsenligt lågt arvode fullgör undervisningsskyldighet

motsvarande en laborators. Kommitténs förslag innebär visserligen

nyinrättandet av tvenne assistentbefattningar, men då samtidigt

lärarebefattningen i allmän kemi indrages, blir vinsten ur undervisningens

synpunkt ringa och medger ej de förbättringar för undervisning och forskning

som måste anses erforderliga för ett ämne av så central betydelse inom

modern medicinsk forskning. Situationen blir än mer markant mot bakgrunden

av de förbättrade villkoren för Uppsalas och Stockholms vidkommande,

_ trots att dessa på intet vis gå över skäliga minimikrav. Fakulteten

vill därför föreslå att ämnet i Lund får samma representation som i

Uppsala och att en ny professur och en De assistentbefattning omedelbart

inrättas. Den nya professuren torde ej böra knytas till visst specialområde

utan betecknas såsom professur i medicinsk och fysiologisk kemi.

Kanslern har anslutit sig till kommitténs förslag.

Föreningen Sveriges yngre medicinska teoretiker har framhållit, att den

nuvarande lärarbefattningen i allmän kemi vid medicinsk-kemiska institutionen

i Lund givetvis borde kvarstå till dess den förutsedda dubbleringen

av professuren framdeles komme till stånd.

Den medicinska kemien spelar inom de medicinska vetenskapernas område

en roll som väl kan jämföras med den allmänna kemiens betydelse

för de naturvetenskapliga och tekniska vetenskaperna. Liksom den allmänna

kemiska grundvetenskapen kännetecknas sålunda även den medicinska

kemien av en utomordentligt stark frammarsch beträffande såväl

grundforskning som tillämpad forskning. En tendens till uppdelning på

en rad särskilda dottervetenskaper gör sig med styrka gällande. Det framhålles

i samband härmed, att det numera icke är möjligt för en professor

att fullödigt kunna representera alla de skiftande förgreningar, som ämnet

omfattar. De sakkunniga ha med hänsyn härtill förklarat sig hysa den

uppfattningen, att en dubblering av lärostolarna i medicinsk kemi bör

komma till stånd vid såväl de båda statsuniversiteten som vid karolinska

institutet. De sakkunniga ha emellertid ansett, att en sådan dubblering nu

bör vidtagas endast vid universitetet i Uppsala och vid karolinska

institutet, vilken dubblering skulle ske i den formen, att personliga professurer

inrättades åt laboratorerna K. G. Ågren, Uppsala, och J. E. Jorpes,

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Stockholm. Med hänsyn till vad i ärendet anförts rörande Ågrens och

Jorpes’ förtjänstfulla insatser inom sitt ämnesområde anser jag mig böra

biträda detta förslag. Den för Ågren avsedda professuren torde böra avse

medicinsk och fysiologisk kemi och den för Jorpes avsedda speciell medicinsk

kemi. Liksom organisationskommittén förutsätter jag, att de nya

professorerna i huvudsak övertaga den undervisning, som för närvarande

åvilar dem i egenskap av laboratorer.

Vid bifall till nyssnämnda förslag böra de nuvarande laboratorsbefattningarna

i medicinsk och fysiologisk kemi i Uppsala och Stockholm formellt

kvarstå å vederbörande stat. Kostnaderna för de personliga professurerna

komma därigenom att inskränka sig till skillnaden mellan två professorsoch

två laboratorslöner. I Lund är den befintliga laboratorsbefattningen i

nämnda ämne nyinrättad genom beslut av 1946 års riksdag och bör givetvis

bibehållas till dess tiden kan anses vara inne att förverkliga önskemålet

om en dubblering av professuren i ämnet jämväl därstädes.

Den kurs i allmän kemi, som för de medicine studerandena är obligatorisk,

ledes för närvarande vid samtliga de tre medicinska lärosätena av

en biträdande lärare med ett årsarvode av 5 200 kronor, vartill för

innevarande budgetår kommer ett provisoriskt arvodestillägg av 660

kronor. Kursen, som gives såväl höst- som vårtermin, omfattar både

föreläsningar och laborationsövningar. Organisationskommittén har nu

föreslagit, att dessa biträdande lärarbefattningar skulle ersättas, i Uppsala

och Stockholm med ordinarie laboraturer och i Lund med en befattning

som förste assistent. Någon närmare motivering för upprätthållandet

av en skillnad mellan Uppsala och Stockholm å ena samt Lund å

andra sidan har icke anförts. Även bortsett härifrån ställer jag mig tveksam

till förslaget om inrättande av ordinarie befattningar för fullgörandet

av ifrågavarande undervisning, som torde kunna betecknas såsom varande

av relativt elementär art. Det är dock givetvis av vikt, att denna undervisning

hålles kvalitativt högt, och vidare torde det kunna vara av stor

betydelse för det vetenskapliga arbetet å vederbörande institution, att tillgång

finnes till en kvalificerad allmänkemiker; dessa synpunkter torde

dock enligt min mening likväl kunna tillgodoses, om befattningarna ifråga

bibehålla karaktären av biträdande lärarbefattningar. Det synes dock erforderligt

att arvodet höjes till samma belopp som för heltidsanställda

biträdande lärare i allmänhet, d. v. s. för innevarande budgetår 8 600 kronor

jämte provisoriskt arvodestillägg, och vid bifall till vad jag i det föregående

anfört 9 660 kronor för nästa budgetår. Det anförda torde äga tilllämpning

jämväl beträffande medicinska fakulteten i Lund.

Tjänster som förste assistent torde böra inrättas till ett antal av två i

Uppsala och Stockholm samt en i Lund. Kommitténs förslag med avseende

på övriga lägre vetenskapliga befattningar anser jag mig kunna

tillstyrka.

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Den vetenskapligt utbildade personalen skulle vid bifall till vad jag förordat

erhålla följande sammansättning:

Uppsala

Professor ....................... 2 (-{- 1)

Laborator....................... — (— 1)

Biträdande lärare ................ 1

Förste assistent.................. 2 (+ 2)

Andre assistent.................. l(-f-l)

Förste amanuens................. 2

Tredje amanuens ................ 2 (+ 1)

Lund Stockholm

1

2(+l)

1

-(-1)

1

1

1(+1)

2 (+2)

1(+1)

1(+1)

2

4

2(+l)

4 (+3)

Farmakologi.

Ämnet farmakologi omfattar enligt examensstadgan farmakodynamik

och receptskrivningslära samt härför nödig kunskap i svenska farmakopén.

Undervisningen i farmakologi omfattar enligt den av läkarutbildningssakkunniga

år 1941 lämnade redogörelsen i stort sett följande.

1. Farmakodynamik och farmakoterapi: Till farmakodynamiken hör

läran om de olika läkemedlens inverkan på den friska och sjuka organismen,

under det att farmakoterapien avhandlar, vilka läkemedel som böra komma

till användning vid de speciella sjukdomstillstånden. Någon exakt gräns

torde emellertid ej kunna uppdragas mellan dessa ämnesområden.

2. Farmakognosi eller läran om drogerna, dessas naturalhistoria, byggnad

m. m. intog förr en central plats i undervisningen i farmakologi men

beröres nu i allmänhet endast i förbigående.

3. Toxikologien: Läran om gifterna och deras verkningar.

4. Receptionsskrivningslära: Under en kurs häri få de studerande lära

sig de allmänna grunderna för receptskrivning samt inhämta vissa allmänna

kunskaper om hur de olika läkemedlen beredas och i vilken form de lämpligen

föreskrivas. I Stockholm och Lund få de studerande tillfälle att i anslutning

till denna kurs genom besök på apotek erhålla en viss inblick i

hur läkemedelsberedningen ter sig i praktiken.

Den farmaceutiska kemien, d. v. s. läran om läkemedlens kemiska byggnad,

ingår för närvarande i ämnet medicinsk kemi. Någon mera ingående

undervisning i detta ämne meddelas emellertid ej.

Personalorganisationen vid de farmakologiska institutionerna framgår,

såvitt angår den vetenskapligt utbildade personalen, av följande sammanställning.

Nuvarande lärarpersonal.

Uppsala

Lund

Stockholm

1 professur i allmän och ex- perimentell farmakodyna- mik samt farmakognosi

(E. L. Backman)

1 professur i farmakologi

(J. G. Ahlgren)

1 professur i farmakodyna- mik och farmakognosi

(G. Liljestrand)

—

1 förste assistent

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 förste amanuens

1 förste amanuens

1 tredje amanuens

1 tredje amanuens

1 tredje amanuens

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

Läkarutbildning ssakkunnig a ha framhållit, att det sedan lang tid tillbaka

stått klart, att undervisningen i farmakologi vore olämpligt anordnad

enligt gällande studieordning. Särskilt betänkligt vore, att undervisningen

helt vore förlagd till tiden före medicine kandidatexamen och alltså till en

tidpunkt, då de studerande ännu icke hade några kliniska kunskaper. Vidare

vore det en brist, att någon obligatorisk laborationskurs ej gåves i

ämnet. Läkarutbildningssakkunniga ha därför förordat en omläggning av

undervisningen på följande sätt.

Undervisningen uppdelas på två perioder, dels en kurs i farmakologi

med laborationer under det tredje studieåret samtidigt med de propedeutiska

kurserna, dels en kurs i speciell farmakologi, vilken förlägges till de

senare studierna i medicin. Den förra kursen skall med halvdagsarbete taga

2—3 månader i anspråk och inbegripa receptskrivningskurs samt en översiktlig

genomgång av det väsentligaste av farmakodynamiken och farmakoterapien.

Den senare kursen skall omfatta 25—30 föreläsningstimmar, och

under densamma skall framför allt den mer speciella terapien bli föremål

för undervisning, liksom även läkemedelsförordningsläran.

Läkarutbildningssakkunniga framhålla, att ett genomförande av deras

förslag förutsätter inrättande av en ordinarie laboratorstjänst vid vart

och ett av de medicinska lärosätena.

Medicinska högskolornas organisationskommitté har upptagit läkarutbildningssakkunnigas

förslag om inrättande av ordinarie laboratorstjänster

samt därutöver förordat en utökning av assistent- och amanuenspersonalen

med en förste assistent i Uppsala samt en förste och en tredje amanuens i

Stockholm. Utökningen av de vetenskapliga befattningarnas antal vore

motiverad av såväl forskning som undervisning.

Medicinska fakulteten i Lund hemställer om ytterligare en tredje amanuens,

avsedd för laboratorn.

Kanslern har anslutit sig till kommitténs förslag.

Föreningen Sveriges yngre medicinska teoretiker har förklarat sig anse

en kraftig utbyggnad av forsknings- och undervisningsorganisationen vara

av nöden. Sålunda påyrkas en dubblering av samtliga professurer i farmakologi

samt inrättande av två laboraturer i ämnet vid varje lärosäte ävensom

en ökning av antalet förste assistenter.

Farmakologien, studiet av läkemedlens verkningar och användning, utgör

grundvalen för en framgångsrik behandling av den sjuke, sedan sjukdomens

art blivit fastställd. Det ligger därför i öppen dag, att det är av

största vikt för läkekonstens framåtskridande att den farmakologiska forskningen

får tillfälle att arbeta under så gynnsamma betingelser som möjligt.

Jag anser mig därför böra tillstyrka ett omedelbart inrättande av de förordade

nya laboratorsbefattningarna, trots att jag icke redan nu är beredd

att taga ställning till föreliggande förslag till omläggning av den nuva
-

Departe
mentschefen.

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

rande undervisningen i ämnet. Jämväl i övrigt tillstyrker jag bifall till

organisationskommitténs förslag angående utökning av den vetenskapliga

personalen, som alltså skulle komma att erhålla följande sammansättning:

Uppsala Lund Stockholm

Professor ....................... 1 l i

Laborator ...................... 1 (+ 1) 1 (+ 1) 1 (+ 1)

Förste assistent.................. 1 (+ 1) 1 1

» amanuens ................ 1 1 2 (-(- 1)

Tredje amanuens ................ 1 1 2 (-}- 1)

Rätts- och statsmedicin.

Ämnet rätts- och statsmedicin ingår såsom examensämne i medicine licentiatexamen.

Ämnet omfattar den medicinska vetenskapens tillämpning

vid lagskipning samt svensk lagstiftning och förvaltning rörande hälso- och

sjukvård.

I TJppsala förekommer icke någon undervisning i detta ämne; de studerande

fullgöra studiet av detta ämne vid karolinska institutet. I Lund meddelas

undervisningen i ämnet av en speciallärare mot ett av universitetets

reservfond utgående arvode.

Vid karolinska institutet finnes en professur i rätts- och statsmedicin,

vars innehavare (f. n. professorn W. B. Bosasus) tillika är föreståndare för

statens rättsläkarstation i Stockholm. Å rättsmedicinska institutionen finnas

en befattning som förste assistent och en som tredje amanuens.

Läkarutbildning ssakkunnig a förorda, att föreläsningar i rätts- och statsmedicin

med vissa demonstrationer skola givas varje termin vid alla tre

lärosätena. För möjliggörande härav borde arvoden å 4 000 kronor till

speciallärare anvisas å vartdera universitetets stat.

Medicinska högskolornas organisationskommitté erinrar, att förslag föreligger

om upprättande av vissa rättsläkardistrikt, därav ett med centrum

i Uppsala och ett i Lund, varvid vederbörande lärare i rätts- och statsmedicin

skulle såsom rättsläkare förestå Uppsala respektive Lunds rättsläkardistrikt.

Rättsläkarorganisationen vore emellertid i dessa delar ännu

ej genomförd. Under sådana förhållanden har kommittén inskränkt sig till

att förorda genomförande av läkarutbildningssakkunnigas förslag.

I fråga om karolinska institutets rättsmedicinska institution anför kommittén

följande.

På framställning av Kungl. Maj:t har 1946 års riksdag beviljat ett anslag

på 1 050 000 kronor till nybyggnad för rättsmedicinska institutionen, oaktat

förhandlingar angående uppförande av en med institutionen samorganiserad

rättsläkarstation ännu ej slutförts. Först när pågående fortsatt utredning

angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet i riket avslutats,

torde den lämpligaste formen för fördelning av personal mellan institutionen

och rättsläkarstationen kunna överblickas. Kommittén förordar emel
-

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

lertid, att den nuvarande befattningen som tredje amanuens omvandlas

till en förste amanuenstjänst, som bättre tillgodoser behovet av kvalificerat

biträde vid undervisningen och det vetenskapliga arbetet på institutionen.

Universitetsmyndighetema ha icke framställt någon erinran mot kommitténs

förslag.

Enär läkarutbildningssakkunnigas förslag till omorganisation av läkarutbildningen

icke i detta sammanhang bör bli föremål för definitivt beslut,

är jag icke beredd att redan nu förorda bifall till förslaget om inrättande av

biträdande lärarbefattningar i ämnet vid universiteten i Uppsala och Lund.

Organisationskommitténs förslag, att tredje amanuensbefattningen vid

karolinska institutets rättsmedicinska institution skulle ombildas till en

tjänst som förste amanuens, föranleder icke någon erinran från min sida.

Hygien.

Ämnet hygien är icke något självständigt examensämne enligt nu gällande

examensstadga men godkänd genomgång av en undervisningskurs

i ämnet är obligatorisk för avläggande av medicine licentiatexamen.

Undervisning i hygien meddelas vid alla de tre medicinska lärosätena.

Ämnet företrädes vid karolinska institutet av en särskild lärostol, benämnd

professur i hälsovårdslära, men är i Uppsala förenat med bakteriologi och

i Lund med allmän patologi och bakteriologi till en professur. I Lund har

undervisningen emellertid uppehållits av speciallärare.

Undervisningen omfattar en kurs på två månader med undervisning 2

timmar fyra dagar i veckan, varvid föreläsningarna i viss utsträckning

få utbytas mot demonstrationer. I Uppsala och Lund ges årligen en kurs,

i Stockholm däremot tre kurser. De studerande kunna kombinera utbildningen

i hygien med fullgörandet av annan kurs eller tjänstgöring.

Nuvarande lärarpersonal.

Uppsala

Lund

Stockholm

1 professur i hygien och bak- teriologi (J. L. Reenstierna)

1 professur i allmän patologi,

bakteriologi och allmän

hälsovård (A. Lindau)

1 professur i hälsovårdslära

(G. Fischer)

—

1 lärare i hygien (3 C00 kr.)

1 bitr. lärare (5 400 kr.)

—

—

1 förste amanuens

—

—

1 tredje >

Professorn i hälsovårdslära vid karolinska institutet är tillika föreståndare

vid statens instituts för folkhälsan allmänhygieniska avdelning.

Organisationskommittén har, såsom av det föregående framgår, föreslagit

att ämnet hygien (allmän hälsovård) utbrytes ur de professurer i Uppsala

och Lund, till vilka ämnet för närvarande är hänfört. Kommittén har

Departe
mentschefen.

s. 320 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

320 Kungl. Maj:ts proposition nr <272.

framhållit såsom en angelägenhet av första ordningen, att ämnet hygien

erhåller en förbättrad representation vid universiteten, men likväl — med

hänsyn till de delade meningar, som för närvarande rådde om hur ämnet

lämpligen skulle avgränsas — ej sett sig i stånd att förorda omedelbart

inrättande av professurer i ämnet. Kommittén förordar, att en särskild

sakkunnigutredning kommer till stånd rörande den lämpliga organisationen

av forskning och undervisning inom den förebyggande medicinens område.

I avbidan på resultatet av en dylik utredning förordar kommittén i likhet

med läkarutbildningssakkunniga, att undervisningen i hygien vid universiteten

tills vidare meddelas av arvodesavlönade speciallärare (arvode 7 200

kronor). I samband härmed borde frågan om undervisning i social medicin

utredas. I övrigt förordar kommittén endast inrättande av en befattning

som förste assistent vid karolinska institutet.

Läkarutbildningssakkunniga ha även förordat särskild utredning rörande

frågan, hur ämnet hygien lämpligen borde företrädas vid universiteten,

och föreslagit, att undervisningen i avvaktan härpå skulle anförtros åt biträdande

lärare. Det syntes de sakkunniga lämpligt, att dessa lärarbefattningar

kombinerades med tjänsteläkarbefattningar. Då kurs i hygien borde

givas varje termin, föresloge de sakunniga ett arvode av (2 X 3 600 —)

7 200 kronor.

Medicinska fakulteten i Uppsala har funnit beklagligt, att frågan om

inrättande av en hygienprofessur i Uppsala ställts på framtiden, och föreslår

för egen del omedelbart inrättande av en sådan professur.

Medicinska fakulteten i Lund hemställer, att den föreslagna utredningen

snarast måtte komma till stånd. Karolinska institutets lärarkollegium har

gjort ett liknande uttalande.

Även kanslern förordar ytterligare utredning genom särskilda sakkunniga.

Kommitténs förslag i övrigt har icke föranlett kanslern till någon

erinran.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan föreslår, att professurer i

hygien omedelbart inrättas vid Uppsala och Lunds universitet, samt förordar

en skyndsam utredning beträffande undervisning och forskning i

socialhygien.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig anse, att organisationskommittén

icke anfört tillräckligt bärande skäl för ett uppskov med inrättande av

professurer i hygien vid universiteten.

Jag har för avsikt att föranstalta om en utredning rörande organisationen

av undervisningen och forskningen inom det hygieniska ämnesområdet. I

avvaktan på resultatet av denna utredning torde undervisningen i ämnet

hygien vid universiteten i Uppsala och Lund böra uppehållas av biträdande

lärare. Jag finner det angeläget, att en undervisningskurs i ämnet meddelas

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

såväl höst- som vårtermin och har icke funnit anledning till erinran mot de

härför beräknade kostnaderna, (2 X 3 600 =) 7 200 kronor vid vartdera

universitetet. Jag tillstyrker förslaget, att vid karolinska institutets hygieniska

institution inrättas en befattning som förste assistent.

Medicinsk cellforskning med genetik.

Genom beslut av 1944 års riksdag upprättades åt dåvarande docenten

T. O. Caspersson en personlig professor vid karolinska institutet i medicinsk

cellforskning. Sedermera har professurens benämning ändrats till

att avse medicinsk cellforskning med genetik.

Caspersson har av lärarkollegiet utsetts att vara föreståndare för medicinska

Nobelinstitutets avdelning för medicinsk cellforskning med genetik.

Medicinska Nobelinstitutet omfattade till en början endast en avdelning

för biokemi men har år 1945 utvidgats till att omfatta även en cellforskningsavdelning

och en avdelning för neurofysiologi. En forskningsinstitution,

inrymmande dessa tre avdelningar, är på Nobelstiftelsens bekostnad

under uppförande å Norr backaområdet i anslutning till nybyggnaderna

för karolinska institutet. Genom beslut av fjolårets riksdag har medgivits,

att Nobelinstitutets kostnader för förbrukning av elektrisk energi,

värme, gas och vatten må bestridas av karolinska institutets omkostnadsanslag.

Nobelinstitutets nybyggnad beräknas kunna tagas i bruk sommaren

1947.

För Nobelinstitutets avdelning för medicinsk cellforskning med genetik

har å karolinska institutets stat anvisats medel för en förste och en andre

assistent samt för ett tekniskt biträde och en vaktmästare, de båda sistnämnda

i lönegraden Eo 7.

Kommittén har nu föreslagit, att nya tjänster skola inrättas vid avdelningen

å karolinska institutets stat, nämligen dels vissa tjänster för teknisk

personal, vartill jag återkommer i det följande, och dels vissa vetenskapliga

befattningar, nämligen

1 laborator,

1 förste amanuens och

2 tredje amanuenser.

Institutionsföreståndaren, professor T. Caspersson, har till kommittén

lämnat följande översikt av betingelserna för institutionens utveckling.

Den organisation, vilken nu övergått i cellforskningsinstitutionen, har

utvecklats ur den kemiska institutionen, och forskningen har som vid

denna huvudsakligen bekostats av olika in- och utländska fonder. Arbetets

omfattning bär undan för undan raskt ökats. De belopp, som i genomsnitt

de senaste åren använts, uppgå till, för utgifter av materialanslagstyp

35 000—40 000 kronor, för vidmakthållande av apparatparken 20 000—

25 000 kronor samt i lönemedel för teknisk personal omkring 25 000 kronor

(f. n. 30 000 kronor).

21 — Bihang till riksdagens ''protokoll 19^7. 1 sand. Nr 272.

s. 322 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

322 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Fortsättningsvis framhålles vikten av att institutionen erhåller en fast

grundorganisation, vilket utgör en förutsättning för erhållande av fortsatta

bidrag från Rockefellerstiftelsen. Denna har under 10 år lämnat betydande

årliga bidrag, vilka under de senaste åren uppgått till omkring 35 000 kronor

per år. Institutionsföreståndaren anför vidare:

Av dessa uppgifter framgår, att under förutsättning att institutionens

utrustning och allmänna drift säkras samt tillräcklig personal knytes därtill,

Rockefellerstiftelsen är beredd att med avsevärda årliga anslag understödja

olika där pågående forskningsarbeten. Kan en dylik stabilisering av

institutionen med hjälp av inhemska medel ej ernås, kan däremot ej något

understöd från Rockefellerstiftelsen påräknas. Med hänsyn till de stora belopp,

varom Rockefellerstiftelsens anslag röra sig, är det för det framtida

arbetets hela omfattning av yttersta ekonomiska vikt, att redan samtidigt

med att institutionen nu definitivt organiseras, tillräckliga anslag för personal

samt material för dess grundorganisation kan erhållas från inhemska

källor.

För egen del anför kommittén följande.

Institutionens utveckling har varit utomordentligt snabb, och den vetenskapliga

verksamheten därstädes är mycket omfattande. Det torde även få

anses önskvärt, att arbetstillfälle kan beredas åt de talrika gäster från inoch

utländska institutioner, vilka söka sig till cellforskningsinstitutet.

Kommitterade finna, att verksamheten vid institutionen nått en sådan

omfattning, att en betydande ökning av den fast anställda personalen redan

nu är påkallad. Bland annat är en laboratorsbefattning behövlig. Den nuvarande

innehavaren av det vid institutionen knutna forskarstipendiet

torde vara kompetent till en dylik befattning.

Kommitterade anse, att inrättandet av en laboratur i cellforskning med

genetik är väl motiverat.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Professuren i medicinsk cellforskning är personlig. Redan detta utgör

en anledning till betänksamhet inför förslaget att till professuren skulle

knytas en ordinarie laboratorsbefattning. Då därtill kommer att ett

forskarstipendium för närvarande är knutet till institutionen, vars ekonomiska

ställning även i övrigt synes vara gynnsam, finner jag mig för närvarande

böra avstyrka ifrågavarande förslag. Däremot har jag icke funnit

anledning till erinran mot att medel anvisas för anställande av en

förste och två tredje amanuenser vid institutionen.

Neurofysiologi.

Genom beslut av fjolårets riksdag inrättades åt professorn R. Granit en

personlig professur vid karolinska institutet i neurofysiologi.

År 1940 upprättades med stöd av donationsmedel från Wallenbergska

stiftelsen vid karolinska institutet en neurofysiologisk forskningsinstitution,

vars föreståndare blev Granit. Sedermera har stiftelsen utfäst sig att

s. 323 Kontrollera mot PDF

323

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

under en tidrymd av 5 år, räknat från den 1 oktober 1945, med 40 000

kronor årligen delta i driftkostnaderna, under förutsättning att Rockefellerstiftelsen

ställde samma belopp till förfogande och att karolinska

institutet svarade för eventuellt överskjutande kostnader.

Sedermera har genom ett av lärarkollegiet år 1945 fattat beslut den

neurofysiologiska forskningsinstitutionen erhållit ställning såsom en av

medicinska Nobelinstitutets tre avdelningar med Granit såsom föreståndare.

Avdelningen kommer att inrymmas i den förut omnämnda nybyggnaden

för medicinska Nobelinstitutet, som bekostats av Nobelmedel.

Neurofysiologiska forskningsinstitutionen har för närvarande icke någon

personal utom föreståndaren avlönad med statsmedel. För närvarande arbeta

å institutionen två docenter i fysiologi, av vilka den ene innehaft extra

forskarstipendium och den andre docentstipendium.

Kommittén anser, att institutionen borde få den fasta grundorganisation,

som vore nödvändig för att kunna kvarhålla en permanent stab av

kvalificerade forskare och teknisk personal. En sådan grundorganisation

torde dessutom numera bliva en förutsättning för erhållandet av anslag

från Rockefellerstiftelsen. Den högt utbildade forskningspersonal, som funnes

på institutionen, borde få en möjlighet till fast anställning. Kommitterade

föreslå därför en laboratorsbefattning i neurofysiologi. Vidare föreslår

kommittén inrättande av en tjänst som förste och en som andre

assistent.

Kanslern har tillstyrkt kommitténs förslag.

Jag hyser principiella betänkligheter mot inrättande av ordinarie befattningar,

knutna till en personlig professur, och kan därför icke för närvarande

tillstyrka förslaget om inrättande av en ordinarie laboratorsbefattning

vid ifrågavarande institution. Härvid har jag även beaktat, att

institutionen för närvarande synes förfoga över relativt betydande donationsmedel.

I det följande ämnar jag tillstyrka inrättande av ett flertal

tekniska befattningar samt anvisande av ett årligt materielanslag för institutionen,

varför institutionens ekonomiska möjligheter att avlöna kvalificerade

forskare synas goda, även om en laboratorstjänst vid institutionen

icke nu inrättas.

Jag tillstyrker däremot, att å institutets stat anvisas arvoden åt en

förste och en andre assistent.

Sammanfattning.

De teoretiska institutionernas nuvarande personal med vetenskaplig utbildning

— här bortses från docentstipendiater — skulle för nästa budgetår

vid bifall till vad jag i det föregående anfört undergå följande förändringar

(de särskilda kolumnerna upptaga nuvarande antal befattningar -f- antalet

Departe
mentschefen.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

föreslagna nya tjänster samt sammanlagda antalet befattningar vid bifall

till vad i det föregående förordats):

Befattningstyp

Uppsala

Lund

Stockholm

Professor ..............

7 + 2 = 9

7 + 2 = 9

12 + 3 = 15

Laborator, prosektor, ordinarie . .

4 + 2 = 6

2 + 4 = 6

4 + 3 = 7

D:o, med arvoden.........

—

—

2-2 = 0

Arvodesbelopp till bitr. lärare, kr.

16 860 ( + 11 660)

16 860 (— 1 740)

29 060 ( + 14 460)

Förste assistent...........

2 + 7 = 9

5 + 4 = 9

3 + 11 = 14

Andre » ...........

2 + 2 = 4

3 + 1 = 4

1 + 4 = 5

Förste amanuens..........

7 + 4 = 11

7 + 4 = 11

17 + 4 = 21

Andre » ..........

—

—

—

Tredje » ..........

7+5 = 12

7 + 5 = 12

7 + 15 = 22

4. De teoretiska institutionernas behov av

teknisk personal.

K an slib iträden. Dylika befattningar föreslås av kommittén i enlighet

med följande sammanställning:

Uppsala

Anatomi............................ 1

Histologi........................... 1

Allmän patologi..................... 1

Speciell patologi...................... 1

Bakteriologi......................... 1

Virusforskning.......................—

Fysiologi........................... 1

Medicinsk kemi......................23

Farmakologi......................... 1

Rätts- och statsmedicin................—

Hygien.............................—

Medicinsk cellforskning................—

Neurofysiologi.......................—

- Summa 9

Lund

1

1

(l)1

1

1

2 3

1

1

9

Stockholm

1

1

1 (A 7)2

1

1

(D1

1

23

1

1

1

1

1_

14

1 Avses inrättad först sedan nybyggnad kommit till stånd.

2 Genom förändring av en befattning som tekniskt biträde i A 7.

s En för varje professor.

Kanslern förordar, att en tjänst av ifrågavarande slag även skall inrättas

för den av kanslern föreslagna nya professuren i fysiologi vid karolinska

institutet.

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Laboratoriebiträden. Dylika befattnigar föreslås av kommittén

i enlighet med följande sammanställning (nuvarande befattningar inom

parentes):

Uppsala

A Eo (Nu)

A

Lund

Eo (Nu)

Stockholm

A Eo (Nu)

Anatomi..................

1

1

(1A)

1

1 (1 Eo)

1

1

(0)

Histologi..................

1

1

(1A)

1

1

(1A)

1

3

(1A)

Embryologi................

—

—

—

—

1

(0)

—

—

—

Allm. patologi...............

1

1

(1A)

—

2l

(0)

—

—

(1A)

Spec. patologi...............

—

2

—

1

1

(1A)

1

1

(1A)

Radiopatologi...............

—

—

—

—

—

—

—

1

(0)

Bakteriologi................

22

-

(1A)

—

2 (1 Eo)

—

2

a Eo)

Virusforskning...............

—

—

—

—

—

—

—

l3

(0)

Fysiologi..................

1

1

(1A)

1

1

(1A)

1

1

(1A)

Medicinsk kemi............ .

1

2

(1A)

1

1

(1A)

2

2

(1 A)4

Farmakologi................

1

1

(1A)

1

1

(1A)

1

1

(1A)

Med. cellforskning............

—

—

—

—

—

—

—

1 (1 Eo)

Neuro fysiologi...............

—

—

—

—

—

—

—

1

(0)

Rättsmedicin...............

—

—

—

—

—

—

1

—

(1A)

Hygien...................

—

—

—

—

—

—

1

1

(1 A)

Summa

8

9

(7)

6

11

(7)

9

16

(10)

1 En av dessa avses skola inrättas först när nybyggnad kommit till stånd.

2 En av dessa avses tillkomma genom förändring av en ordinarie institutionsvaktmästartjänst

till laboratoriebiträdestjänst. Den andra finns förut.

s Avses inrättad först när institutionsbyggnad kommit till stånd.

4 Utom en tjänst som tekniskt biträde i A 7 finnas en tjänst som institutionsvaktmästare i

A 7 och en som vaktmästare i Eo 7; båda de sistnämnda avses skola förändras till laboratoriebiträdestj

änster.

Av handlingarna i ärendet inhämtas beträffande de föreslagna befattningarna

följande.

Anatomi. Det ena av de för varje institution föreslagna två laboratoriebi

trädena är avsedd för pr osektorn.

Histologi. Ett av laboratoriebiträdena vid varje institution avses för

prosektorn. Vid karolinska institutet avses dessutom ett laboratoriebiträde

för skötseln av djuravdelningen och ett för professorn i experimentell

histologi.

Embryologi. (Se under rubriken »De teoretiska institutionernas

behov av vetenskaplig personal.»)

Allmän patologi. I Stockholm avses den befintliga ordinarie

tjänsten som tekniskt biträde förändrad till kanslibiträdestjänst.

Speciell anatomi. Det ena av biträdena avses för laboratorn

(prosektorn).

It a d i o p a t o 1 o g i. Till stöd för sitt förslag åberopar kommittén ett

yttrande av institutionsföreståndaren, professorn O. Reutervall, vari anföres

följande.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Institutionen har stort behov av ett laboratoriebiträde för forskningsarbetet.

Då institutionen övertogs av staten, överflyttades tvenne tekniska

biträden och ett kanslibiträde å karolinska sjukhusets stat. De äro helt

upptagna av sitt arbete i sjukvårdens tjänst. Till förfogande för forskningsarbetet

står ett biträde, avlönat av Jubileumsfonden med medel från

Cancerföreningens Forsgrénska fond. Detta tekniska biträde handhar de

rutinmässiga tumörympningarna, assisterar vid djuroperationer och utför

röntgenbestrålningarna av djur samt hjälper de forskare, som uppsöka

institutionen för experimentell bearbetning av olika vetenskapliga problem.

Blott i mindre utsträckning får detta biträde tid över för att hjälpa professorn

och laboratorn, vilka för sina tekniska arbetsuppgifters fullgörande

till större delen måste anlita extra betalda assistenter. För professorn och

laboratorn vore det till stor lättnad i deras forskningsarbete, om de hade

tillgång till ordinarie skolad assistans och inte vore hänvisade till att för

det mesta anlita extra, inte alltid kvalificerad arbetskraft.

Bakteriologi. Ett av biträdena å varje institution avses för skötsel

av djuravdelningen. Kanslern framhåller, att den nya biträdesbefattningen

i Stockholm bör inrättas först i samband med organiserandet av en bakteriologisk

institution.

Fysiologi. Ett av biträdena i Uppsala och Stockholm avses för vård

av försöksdjur och för biträde vid djuroperationer. I Lund avses det ena

av biträdena för den föreslagna nya professuren. Kanslern föreslår utöver

kommitténs förslag, att en extra ordinarie laboratoriebiträdestjänst inrättas

för den föreslagna nya professuren i fysiologi vid karolinska institutet.

Medicinsk kemi. Ett av de nya biträdena i Uppsala och Stockholm

avses för de föreslagna nya personliga professurerna.

Hygi e n. Av de två biträdena avses det ena skola biträda professorn,

det andra biträdande läraren och förste assistenten vid deras forskningsarbeten.

Övrig teknisk personal. I fråga om de teoretiska institutionerna

vid medicinska fakulteten i U p p p s a 1 a föreslår kommittén de personalförändringar

som framgå av följande sammanställning (nuvarande

befattningar inom parentes):

Uppsala.

Institution

Preparator

A 10

Instrument-

makare

A 10

Inst.-vakt- mästare

A 9

Inst.-vakt-

mästare

A 7

Vakt-

mästare

Eo 7

Vakt-

mästare

Eo 5

Anatomi .......

1

(0)

—

—

1

(1)

1

(1)

—

Histologi.......

1

(1)

—

—

—

1

CD

—

Allmän patologi . . .

7*

(0)

—

—

1

(1)

—

—

Speciell patologi . . .

V»

(0)

—

—

—

—

1

(0)

Bakteriologi.....

i

(0)

—

—

—

(1)

—

1

(0)

Fysiologi.......

i

(0)

1

(0)

—

(1)

—

—

1

(1)

Medicinsk kemi . . .

i

(0)

V»

(0)1

—

1

(1)

—

—

Farmakologi.....

—

7»

(0)1

—

1

(1)

—

—

Summa

6

(1)

2

(0)

0

(1)

4

(5)

2

(2)

3

(1)

1 I stället för maskinist i A 8, gemensam för medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna.

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Av handlingarna i ärendet inhämtas.

Anatomiska och histologiska institutionerna. Preparator

finnes för närvarande endast för ämnet histologi. Kommittén anser,

att även för ämnet anatomi en preparator erfordras.

Patologiska institutionen. Preparatorn — liksom den i

tablån ej upptagna maskinisten i A 8 — avses vara gemensam för båda de

patologiska ämnena.

Fysiologiska institutionen. Kommittén föreslår förändring

av institutionsvaktmästarbefattningen (A 9) till en tjänst som instrumentmakare

(A 10).

Medicinsk -kemiska och farmakologiska institutionerna.

Kommittén har föreslagit, att den för dessa institutioner gemensamma

tjänsten som maskinist i 8 lönegraden förändras till en tjänst som

instrumentmakare i 10 lönegraden. Till stöd härför samt till förslaget om

inrättande av en preparatorstjänst vid medicinsk-kemiska institutionen

åberopas ett av professorn Blix avgivet yttrande, vari anföres följande. _

I samband med uppförandet av en nybyggnad för de medicinsk-kemiska

och farmakologiska institutionerna framförde medicinska fakulteten i Uppsala

begäran om inrättandet av en befattning som maskinist, tillika mekaniker

i lönegrad A 9 vid dessa institutioner. Fakulteten framhöll, att det

förelåg behov av en instrumentmakare men att den med hänsyn till det

statsfinansiella läget då ej ansåg sig böra göra framställning därom. Genom

beslut av 1945 års riksdag erhöll institutionerna en maskinistbefattning i

A 8. Med hänsyn till att den nya institutionsbyggnaden försetts med en

välutrustad instrumentverkstad och till behovet av en väl kompetent person

till verkstadens drift, var det angeläget att till innehavare av maskinistbefattningen

erhålla en i mekaniskt arbete förfaren arbetskraft. Det har

också genom gynnsamma omständigheter lyckats att som maskinist få anställd

en person med god kompetens som instrumentmakare, och det är

redan uppenbart, att denne kommer att få full sysselsättning med apparatbygge

och skötsel av institutionernas instrumentutrustning. Maskinistbefattningen

bör därför omvandlas i en instrumentmakarbefattning i lönegrad

A 10. — Enbart maskinistsysslorna kräva ej en hel arbetskraft. De

kunna fördelas på annan tillgänglig personal, främst på de båda institutionernas

vaktmästare, som i den gamla institutionsbyggnaden skött motsvarande

arbeten.

I sina petita till 1946 års riksdag har medicinska fakulteten upptagit

inrättandet av en förste laboratoriebiträdesbefattning i A 11 för säkrandet

för institutionen av en synnerligen värdefull teknisk kraft, vilken sedan

åtskilliga år fungerat som mikroanalytiker och som i fråga om kunnighet

och skicklighet nått vida länjp-e än vad som brukar vara vanligt för laboratoriebiträden.

Han har i viss utsträckning också fungerat som arbetsledare

för andra tekniska hjälpkrafter samt på ett förtjänstfullt sätt, biträtt

vid instruktionen av de yngsta vetenskapsidkarna vid institutionen i grundläggande

kemiskt-tekniskt rutinarbete. Då statsmakterna ej synas benägna

att vid universitetsinstitutionerna inrätta första laboratoriebiträdes- eller

laboratorieteknikerbefattningar i All, synes ifrågavarande befattningshavare

i stället böra uppföras som preparator i lönegrad A 10.

För L unds vidkommande förordar kommittén följande personalförändringar

(nuvarande befattningar inom parentes):

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

Lund.

Institution

Preparator

A 10

Instrument-

makare

A 10

Inst.-vakt- mästare

A 7

Vaktmästare

Eo 5

Anatomi................

1

(7*)

—

1

(7*)

_

Histologi................

1

(7»)

—

1

(7»)

—

Allmän patologi............

7«

(0)

—

1

(i)

—

Speciell patologi............

7*

(0)

—

—

1 (0)

Bakteriologi..............

1

(0)

—

—

1 (0)

Fysiologi................

1

(0)

1

(0)

1

(i)

—

Medicinsk kemi............

1

(0)

7*

(0)

1

(i)

7* (70

Farmakologi..............

—

V*

(0)

1

(i)

7* (70

Summa

6

(1)

2

(0)

6

(5)

3 (1)

Av handlingarna i ärendet inhämtas beträffande dessa personalförändringar

följande.

Anatomiska och histologiska institutionerna. Preparatorn

och institutionsvaktmästaren äro nu gemensamma för anatomiska

och histologiska institutionerna. Kommittén framhåller emellertid, att var

och en av dessa institutioner har behov av egen preparator, och likaså att

de båda institutionerna behöva var sin vaktmästare.

Patologiska institutionen. Preparatorn är avsedd att delas

mellan allmän och speciell patologi. Institutionen skall tills vidare inrymma

även institutionen för bakteriologi. Intill dess sistnämnda institutions

byggnadsfråga ordnats, äro emellertid de tillgängliga lokalerna för trånga

för den föreslagna tekniska personalen. Kommittén förutsätter därför, att

preparatorstjänsten och den för ämnet speciell patologi avsedda vaktmästartjänsten

ej för närvarande skola inrättas.

Medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna.

Instrumentmakaren skall enligt kommittéförslaget delas mellan

dessa två institutioner. Medicinska fakulteten hemställer, att instrumentmakaren

måtte helt avses för farmakologiska institutionen, att för medicinsk-kemiska

institutionen måtte inrättas en mekanikertjänst i A 9 samt

att vaktmästartjänsten måtte uppflyttas till Eo 7. Till stöd för de två förstnämnda

förslagen anföres av vederbörande institutionsföreståndare bland

annat följande.

Efter färdigställandet av den för bägge institutionerna gemensamma nya,

stora byggnaden 1924, anställdes från och med 1 oktober 1924 nuvarande

vaktmästaren Per Larsson att bestrida bland annat vaktmästargöromålen

vid farmakologiska institutionen. Befattningen upptogs på ordinarie stat

1928. Vaktmästaren, som dels är en i och för sig synnerligen duglig, intelligent,

utpräglat mekaniskt begåvad person, dels vid flottan genomgått

korpralskola i maskinistklass, dels erhållit utbildning och praktik som bilmekaniker,

som hög- och lågspänningsmontör vid ASEA samt som smed,

har visat sig utgöra en utomordentlig tillgång för institutionen såväl vid

utförandet av honom direkt förelagda finmekaniska arbeten (förfärdigande

och reparation av apparater) som vid utarbetandet och utförandet av ny
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32»

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

konstruktioner. Detta har i desto högre grad blivit fallet, som institutionens

verkstadsresurser kunnat utökas. Institutionens instrument- och apparatutrustning

har genom vaktmästare Larssons insats i synnerlig grad utökats,

forskningen och undervisningen till fromma och detta dessutom till för

staten mycket lågt pris, jämfört med vad beställningar från annat hall,

inklusive universitetets instrumentverkstad skulle betingat. Vaktmästarens

kapacitet som instrumentmakare framgår även därav, att ett flertal både

in- och utländska institutioner beställt och och köpt apparater av honom,

som ett par år haft upp till tre arbetare anställda hos sig.

Skulle nu denne instrumentmakare, för närvarande anställd som institutionsvaktmästare

i A 7, nödgas även tjänstgöra för medicinsk-kemiska

institutionen, skulle den farmakologiska institutionen komma i ogynnsammare

läge än för närvarande. För den förra institutionen erfordras en egen,

heltidstjänstgörande mekaniker.

För karolinska institutet föreslår kommittén

dels inrättande av en för filosofie magistern Toivo K. Helmes personlig befattning

som fysiker i lönegraden A 23 vid neurofysiologiska institutionen,

dels ock följande personal i övrigt (nuvarande personal inom parentes):

Karolinska institutet.

Institution

► Försöks- 55 assistent

jj, l:e instru-

mentma- ^ k are

i ed

g a g

»c 5

a o -s!

M S

A 10

Q< O

2 «

Ph m

A 10

1

| K

2 a

§

Eo 9

> Inst.-vakt-

-r mästare

4>

• ö

--

ce “

> B

Eo 7

O

1 is

■*-> cd

•SS

Eo 5

Anatomi.........

_

—

V» (''/•)''

1 (1)

—

1 (1)

1 (1)

—

Histologi.........

-

—

7* {''hy

1 (0)

—

- (1)

—

1 (0)

Allmän patologi.....

—

—

—

—

—

—

—

—

Speciell patologi.....

—

—

—

1 (0)

—

2 (2)

—

—

Bakteriologi.......

—

—

—

i (0)

—

—

1 (1)

—

Fysiologi.........

—

—

i (O2

1 (0)

—

—

—

1 (1)

Medicinsk kemi.....

1 (0)

—

1 (0)

—

—

- (1)

- (1)

—

Farmakologi.......

—

—

—

—

—

1 (1)

—

—

Medicinsk cellforskning .

1 (0)

1 (0)

—

—

Vs9 (0)

—

1 CD

—

Neurofysiologi......

—

—

1 (0)

—

—

—

—

—

Rättsmedicin.......

—

-

—

—

—

1 (1)

—

—

Hygien.........

—

—

—

—

—

—

—

1 (1)

Summa

2 (0)

1 (0)

4 (2)

5 (1)

V« (0)

1 5 (7)

3 (4)

I 3 (2)

1 F. n. arvode, 5 400 kronor.

* F. n. institutionsvaktmästare, A 9.

8 Gemensam med nobelinstitutet för biokemi.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

Anatomiska och histologiska institutionerna. Beträffande

förslaget om en för dessa institutioner gemensam instrumentmakare

anför kommittén:

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘272.

Önskemål om anställande av en för anatomiska och histologiska institutionerna

gemensam instrumentmakare i A 10 framfördes av institutionsföreståndarna

och karolinska institutets lärarkollegium i samband med begäran

om utrustningsanslag till institutionerna. Med hänvisning till att

frågor av denna art vore föremål för utredning inom kommittén, tillstyrkte

emellertid kanslern tills vidare endast inrättandet av en arvodesbefattning

med ett arvode motsvarande behållen inkomst i 9:e löneklassen. I enlighet

med departementschefens på kanslerns utlåtande grundade förslag beviljade

1946 års riksdag ett arvode på 5 400 kronor. Kommittén, som bereddes

tillfälle yttra sig över de till departementet ingivna framställningarna,

förordade redan då inrättande av en ordinarie befattning i A 10. Utförlig

motivering återfinnes i propositionen 1946: 273, s. 376.

Speciell patologi. Preparatorn är avsedd för patologiska institutionen

vid karolinska sjukhuset.

Bakteriologi. Kanslern framhåller, att preparatorstjänsten bör inrättas

först sedan en bakteriologisk institution organiserats.

Fysiologi. Genom beslut av 1945 års riksdag med anledning av institutionsvaktmästarutredningens

förslag uppflyttades den ordinarie vaktmästartjänsten

från A 7 till A 9 under benämningen institutions vaktmästare.

Vidare inrättades en vaktmästarbefattning i Eo 5 (beträffande motiveringen

härför, se 1945 ars åttonde huvudtitel s. 187). Kommitténs nu

föreliggande förslag innebär en förändring av instituti onsvaktmästartjänsten

till befattning som instrumentmakare i A 10 samt nyinrättande av en

befattning som preparator i A 10. Förslaget har icke närmare motiverats.

Medicinsk kemi. Kommitténs förslag innebär, att de nuvarande

befattningarna som institutionsvaktmästare i A 7 och vaktmästare i Eo 7

utbytas mot en ordinarie och en extra ordinarie befattning som laboratoriebiträde.

Samtidigt skulle inrättas en befattning som försöksassistent i A 16

(beträffande motiveringen härför, se i det föregående) och en som instrumentmakare

i A 10. Till stöd för sitt förslag åberopar kommittén ett yttrande

av professorn E. Hammarsten, vari anförts bland annat följande.

I den nutida medicinska kemien ingå fysikens metoder i en utsträckning,

som för endast några decennier tillbaka var okänd, och tidigare relativt

enkla metoder ha blivit i hög grad apparatkrävande. En välutrustad verkstad

och verkligt kvalificerad teknisk personal kunna därför icke undvaras.

Institutionens apparatproblem måste nu till större delen lösas genom anlitande

av ingenjörsfirmor och andra institutioners mekaniska verkstäder.

Som exempel kan anföras, att den mass-spektrometer, som sedan november

1944 bygges för institutionens räkning, har tillkommit med hjälp av sex

olika firmor och verkstäder. Om bygget utförts på egen verkstad hade kostnaden

(löner ej inräknade) ej behövt överstiga 10 000 kronor, medan den

nu belöper sig till det fyrdubbla. Härtill kommer förlusten i tid, som i

detta fall utgör en särskilt svår hämning för arbetet, eftersom apparaten

säkerligen hade kunnat byggas på egen verkstad på inemot sex månader.

Alltför höga apparatkostnader och förlust i tid äro ständigt mötande hinder.

Samma brist på organisation gäller för undervisningens förseende med

apparatur. Eftersom lärarstaben är otillräcklig för handledning och tillräcklig

verkstadspersonal för utförande av fortlöpande reparationsarbete ej

finnes, kan det ej undvikas, att förslitningen på undervisning sapparaturen

blir snabb, i synnerhet när den hanteras av omkring 200 oerfarna laboranter

per år. Anställandet av personal för reparationsarbete på egen verkstad

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj ds ''proposition nr 272.

skulle väsentligt höja livslängden på denna apparatur. Dessutom kunde

sådan personal genom serietillverkning av apparatur i förenklat utförande

sörja för att ett tillräckligt antal apparater av samma slag finnas tillgängliga,

så att laboranterna inom den knappt tillmätta tiden för laborationerna

kunna förvärva yrkesmässig erfarenhet i de olika apparaternas handhavande.

För närvarande utgör det begränsade antalet apparater av samma

slag ett av de svåraste hindren för anordnandet av effektiva laborationskurser

för ett stort antal elever på en gång.

Inrättandet av en fullgod mekanisk verkstad och anställandet av kvalificerad

verkstadspersonal är således för institutionens hela verksamhet

väsentligt och kommer att effektivera arbetet och på längre sikt medföra en

besparing.

Jämte instrumentmakaren, som måste vara utbildad radiotekniker, måste

finnas minst två mekaniker. Tillsvidare planeras att anställa dessa på

medel från Rockefellerstiftelsen och på det föreslagna anslaget till extra

personal inom materielanslaget. Den ene av de nuvarande vaktmästarna

har dessutom mekanisk utbildning och kan användas till enklare reparationsarbeten.

Till den föreslagna befattningen som försöksassistent finnas två kompetenta

personer, båda utexaminerade från Stockholms tekniska institut. De

ha sex respektive två år av tekniskt vetenskapligt samarbete med mig. Den

förre önskar återvända från industritjänst, om en befattning i A 16 kan

erhållas, ehuru hans nuvarande industritjänst som chefskemist i läkemedelsfirma

är väsentligt bättre avlönad.

Farmakologi. Kommittén ifrågasätter icke någon ökning av institutionens

personal av ifrågavarande slag. Karolinska institutets. lärarkollegium

har emellertid anhållit, att institutionsvaktmästartjänsten i A 7 måtte

omändras till en preparatorstjänst i A 10 samt att en vaktmästarbefattning

i Bo 5 måtte inrättas. Till stöd härför åberopas yttrande av professorn

G. Liljestrand, vari bland annat anförts:

Under de gångna åren har vaktmästaren (K. Svensson) förvärvat en betydande

förtrogenhet inom olika områden av farmakologisk teknik. Han

utför regelbundet preparationer till djurförsök av skilda slag, och detta

gäller även relativt svåra operativa ingrepp. Härigenom kommer han i

många fall att fungera som arbetsledare för lägre personal (tillfälligt anställda

hjälpkrafter) men också att bistå många forskare vid deras vetenskapliga

arbete. Att Svenssons erfarenhet i nämnt avseende också kommer

undervisningen till godo vid laborationskurserna må här tilläggas.

Emellertid har Svensson dessutom genom sin händighet och föregående

utbildning verksamt deltagit i konstruerandet och utförandet av nya apparater

å institutionen, varjämte han med stor skicklighet övervakat det

redan förefintliga apparatbeståndet. Ilans arbete å institutionen motsvarar

till fullo vad kommittén anger för en preparator i lönegrad A 10. Jag

hemställer därför, att lärarkollegiet ville för sin del tillstyrka, att för farmakologiska

avdelningen uppföres en preparatorsbefattning i A 10, avsedd för

nuvarande vaktmästaren K. Svensson. Med tanke pa institutionens storlek

och arbetets omfång synes dessutom en vaktmästare i Eo 5 motiverad.

Kanslern tillstyrker, att institutionsvaktmästarbefattningen ändras till

preparatorstjänst i A 10.

Medicinsk cellforskning. Kommittén anför:

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Arbetet vid institutionen är helt beroende av apparatkonstruktioner. Den

högt kvalificerade tekniska personal, som kräves, är nu tillfälligt anställd

med fondmedel. Detta anställningssätt är i längden ohållbart, och kommitterade

föreslå därför inrättandet av förutnämnda fasta befattningar.

Härvid beräknas, att extra verkstadspersonal skall kunna anställas i tillräckligt

antal med extra anslagsmedel. Mekanikern är avsedd att vara

gemensam med det biokemiska nobelinstitutet.

Avdelningens arbete är i hög grad beroende på den persons arbete, vilken

föreslås som innehavare av befattningen som försöksassistent. En lämplig

kandidat till tjänsten, som ar utexaminerad från Stockholms tekniska institut

och har mångårig träning i mätningar med de på institutionen utarbetade

specialoptiska metoderna finnes emellertid. Han har hittills kunnat

kvarhallas genom avlöning från fondmedel med belopp något överstigande

16:e lönegraden, men för hans fortsatta anställande torde ordinarie befattning

vara nödvändig.

Lärarkollegiet hemställer, med kanslerns tillstyrkan, att mekanikertjänsten

måtte helt tilldelas ifrågavarande institution. Institutionsjöreståndaren,

professorn T. Caspersson, anför:

För att fylla institutionens behov av verkstadsarbete beräknas 4 personer

behöva sysselsättas i verkstaden. Kommittén har föreslagit en instrumentmakare

i A 14 samt en halv mekaniker i Eo 9, delad med det medicinska

Nobelinstitutets avdelning för biokemi.

Pa grund av det stora behovet av dylik arbetskraft inom cellforskningsavdelningen,

samt för att kontinuiteten i arbetet skall kunna hållas, vilket

är särskilt nödvändigt när det maste förutses att redan från första början

extra krafter måste anlitas, anhåller jag att i remissvaret upptages en hel

mekanikertjänst i Eo 9 i stället för ovannämnda halva tjänst. Som ytterligare

skäl ber jag att få anföra att på grund av utrymmesförhållandena och

det stora behovet av verkstadsarbete som medför att kapaciteten av verkstadens

begränsade utrymme måste utnyttjas till det yttersta, det är uteslutet

att personal, utförande arbete för annan institution, skulle kunna

beredas arbetsplats i cellforskningsavdelningens verkstad. En delad mekaniker

måste följaktligen ha tvenne olika arbetsplatser vilket ytterligare

skulle nedsätta effektiviteten i hans arbete.

Neurofysiologi. Kommittén åberopar institutionsföreståndarens,

professorn R. Granits, yttrande, vari anförts bland annat följande.

Det neurofyBiologiska forskningsarbetet representerar ett stort och viktigt

forskningsområde, som syftar till att utreda nervsystemets mekanismer

och deras roll i kroppen. I stor utsträckning är tekniken grundad på samma

framsteg inom elektrieitetsläran, som möjliggjort den moderna radioteknikcn.

Doss apparatur kräver för konstruktion, byggnad och. service högt

utbildad personal. Hittills har med privata medel kunnat avlönas en fysiker

med filosofie magistergrad och mångårig verksamhet som assistent på en

universitetsinstitution för fysik. Apparatkonstruktionerna, som utnyttja

elektronrörfysikens och radioteknikens senaste vinningar och kräva studium

av avancerade fysikaliska facktidskrifter, utvecklas i stor utsträckning

på vår egen institution under fysikerns ledning. En lång erfarenhet av

yad problemen kräver star oss nu till buds i fysikerns, filosofie magistern

Toivo K. Helmes person.

Magister Helme avlade filosofie kandidatgrad i Helsingfors den 30 oktober

1929 med högsta vitsord (laudatur) i fysik och näst högsta (cum laude)

s. 333 Kontrollera mot PDF

333

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

i matematik och kemi. Han verkade en kortare tid såsom privatassistent

åt professor Jarl Wasastjerna vid fysikaliska institutionen i Helsingfors.

Tillförordnad assistent vid fysikaliska institutionen var han från 1/4 1930

till 30/11 1930 och ordinarie från 1/12 1930 till 1/10 1936. Efter att ha

varit privatassistent hos nobelpristagaren A. I. Virtanen återupptog magister

Helrne höstterminen 1938 sin tjänst vid Helsingfors universitets fysikaliska

institution.

Under denna tid handledde han de praktiska laudatursarbetena i fysik

vid institutionen. Han är promoverad filosofie magister.

Samarbetet med undertecknad inleddes för nio år sedan, 1937, då magister

Helme blev fysikalisk medhjälpare och sedermera privatassistent i

undersökningar av den art, som numera utgöra nobelinstitutets neurofysiologiska

avdelnings centrala forskningsarbete. Magister Helme medföljde i

denna egenskap till Sverige, när undertecknad kallades till karolinska institutet

år 1940. Han har sedan dess verkat hos oss såsom institutionens

fysiker och även förvärvat medborgarskap (12 januari 1945). Han representerar

sålunda en unik kombination av kunskaper och erfarenheter i de

delar av den fysikaliska tekniken, som krävas på vår institution. Med

utomordentlig skicklighet och osjälviskt nit har han ägnat sig åt att konstruera

och i stor utsträckning även bygga den högt utvecklade specialapparatur,

som krävts i alla dessa undersökningar. Han är sålunda i eminent

grad kvalificerad för en tjänst sådan som den nu föreslagits för hans

räkning. Eventuellt kunde denna tjänst göras personlig för magister Helme.

Den neurofysiologiska avdelningen av nobelinstitutet är numera en stor

forskningsinstitution och har dessutom ett intimt samarbete med klinisk

neurologi, för vilket personal skolats i elektrofysiologiska undersökningsmetoder.

Den måste också i viss utsträckning stå till tjänst som rådgivande

instans vid tillämpningen av dessa metoder inom kliniken. Först sedan nybyggnaden

uppförts, kan institutionen, under förutsättning att anslag beviljas,

arbeta för full kapacitet. Stora uppoffringar ha hittills gjorts från

privata håll för att säkerställa dess arbete på ett nytt specialområde, som

den svenska medicinen icke kan vara förutan. I vad mån privata medel

framdeles kunna påräknas är obekant. Icke blott den teoretiska forskningen

utan även ämnets vetenskapliga betydelse för praktisk medicin kräver, att

det uppföres på fast stat.

Kommittén har för egen del anfört:

Kommittén har betonat behovet av högkvalificerade krafter för vissa

institutioner och speciella ändamål och föreslagit inrättande av en befattningstyp

benämnd försöksassistent för detta ändamål. Den för försöksassistent

föreslagna normallönegraden A 16 är dock alltför låg för det fall,

varom här är fråga. Då kommittén anser det angeläget, att en institution,

som har starkt behov av och lyckats förvärva en för dess verksamhet synnerligen

värdefull kraft med långvarig och speciell utbildning, också får

behålla denne, så intar kommittén den principiella ståndpunkten, att för

dylika personer speciella tjänster böra kunna inrättas. Med hänvisning härtill

förordar kommittén, att en personlig befattning såsom fysiker i lönegrad

A 23 (samma som läroverksadjunkt eller museiassistent) inrättas för magister

Toivo Helme vid neurofysiologiska institutionen. Dessutom föreslås en

instrumentmakare i lönegraden A 10.

Lärarkollegiet förordar, att institutionen dessutom tilldelas en vaktmäs
-

s. 334 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

334 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

taltjänst i Eo 5, bland annat för skötseln av den mycket stora djuravdelningen.

Detta förslag upptages icke av kanslern.

Allmänna lönenämnden har förklarat, att den ej vill motsätta sig förslaget

om beredande åt T. Helme av en personlig tjänst som fysiker i A 23.

I fråga om kanslibiträdestjänster föreslår kommittén inrättande av en

dyfik tjänst för varje professur i teoretiskt ämne. Beträffande till en början

antalet befattningar av ifrågavarande slag torde den av mig förordade

dubbleringen av vissa professurer icke böra föranleda, att två dylika

biträdestjänster inrättas å vederbörande institution. Jag utgår vidare från

att institutioner med gemensamma institutionslokaler åtminstone till en

början som regel skola disponera en gemensam biträdestjänst. Jag förordar

således för nästa budgetår, att dylika biträdestjänster inrättas till följande

antal, nämligen

i Uppsala sju (en för anatomi, en för histologi, en gemensam för allmän

och speciell patologi, en för bakteriologi, en för fysiologi, en för medicinsk

kemi och en för farmakologi);

i Lund fem (en för anatomi och histologi, en för allmän och speciell

patologi samt bakteriologi, en för fysiologi, en för medicinsk kemi samt en

för farmakologi);

i Stockholm tolv (en för anatomi, en för histologi, en för allmän

och en för speciell patologi, en för bakteriologi, en för fysiologi, en för medicinsk

kemi, en för farmakologi, en för rätts- och statsmedicin, en för hygien,

en för medicinsk cellforskning och en för neurofysiologi).

Av ifrågavarande 24 befattningar torde vid universitetet i Uppsala fyra,

vid universitetet i Lund tre och vid karolinska institutet sex böra inrättas

såsom kanslibiträdesbefattningar i lönegraden Eo 7 samt respektive tre, två

och fem sasom kontorsbiträdesbefattningar. En av tjänsterna vid institutet

bör placeras i A 7, nämligen den som avses för institutionen för allmän

patologi, enär i detta fall endast ifrågasättes en ändrad benämning av den

nuvarande befattningen i A 7 som tekniskt biträde.

Det är givetvis av största vikt, att ifrågavarande institutioner förses med

tillräckligt antal laboratoriebiträden. Kommitténs förslag i detta hänseende

ger mig anledning till endast följande erinringar och uttalanden. Beträffande

de befattningar, som avses skola inrättas först i samband med ianspråktagandet

av nya institutionslokaler, torde beslut ej böra fattas nu.

Båda de nya laboratoriebiträdestjänsterna vid anatomiska institutionen i

Stockholm torde böra inrättas som extra ordinarie. Vid patologiska institutionen

i Uppsala finnes för närvarande ett laboratoriebiträde i A 7. Kommitténs

förslag innebär, att tre nya extra ordinarie laboratoriebiträdesbefattningar

skulle tillkomma. För egen del kan jag icke för närvarande tillstyrka

att mer än två nya tjänster i Eo 7 inrättas redan nu. Vid karolinska

institutets institution för allmän patologi finnes för närvarande en

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘272.

ordinarie tjänst som tekniskt biträde; i det föregående har jag tillstyrkt

att denna tjänst ändras till kanslibiträdestjänst. Institutionsvaktmästartjänsterna

i A 7 vid bakteriologiska institutionen i Uppsala och medicinskkemiska

institutionen i Stockholm torde i enlighet med föreliggande förslag

böra förändras till laboratoriebiträdestjänster i A 7. En vid sistnämnda

institution befintlig vaktmästartjänst i Eo 7 torde böra förändras till laboratoriebiträdestjänst

i Eo 7. I likhet med kanslern avstyrker jag för närvarande

inrättande av en ny tjänst som laboratoriebiträde vid karolinska

institutets bakteriologiska institution men tillstyrker att ytterligare ett sådant

biträde skall inrättas för den av mig tillstyrkta nya professuren i

fysiologi därstädes.

Jag tillstyrker således följande förändringar i fråga om förevarande

tjänster:

Uppsala: ytterligare ett ordinarie laboratoriebiträde i stället för en

ordinarie institutionsvaktmästare samt inrättande av åtta nya tjänster

i Eo 7;

Lund: ordinariesättning av laboratoriebiträdestjänsten vid anatomiska

institutionen samt nyinrättande av nio nya dylika befattningar i Eo7;

Stockholm: ytterligare ett ordinarie laboratoriebiträde i stället för

en ordinarie institutionsvaktmästare, slopande av tjänsten som tekniskt

biträde i A 7 vid institutionen för allmän patologi samt inrättande av fjorton

nya tjänster i Eo 7, därav en genom förändring av en vaktmästartjänst

i samma löneställning.

I fråga om övrig personal torde följande personalförändringar böra komma

till stånd från och med nästa budgetår:

Uppsala:

fem nya preparatorsbefattningar, därav en i A 10 (medicinsk-kemiska

institutionen) samt fyra i Eo 9 (institutionerna för anatomi, patologi, bakteriologi

och fysiologi);

en befattning som instrumentmakare i A 10 i stället för den för medicinsk-kemiska

och farmakologiska institutionerna gemensamma befattningen

som maskinist i A 8;

institutionsvaktmästartjänsten i A 7 vid bakteriologiska institutionen

slopas (förändras till befattning som laboratoriebiträde);

två nya vaktmästartjänster i Eo 5;

Lun d:

fyra nya preparatorstjänster, samtliga i Eo 9 (preparatorsbefattningar

för de patologiska ämnena avses ej skola komma till stånd redan nu);

en instrumentmakarbefattning i A 10 (farmakologiska institutionen);

två institutionsvaktmästartjänster i Eo 9 (fysiologiska och medicinskkemiska

institutionerna);

s. 336 Kontrollera mot PDF

336 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

en ny institutionsvaktmästare i Eo 7 (anatomiska och histologiska institutionerna)

;

en ny vaktmästarbefattning (bakteriologiska institutionen) i Eo 5;

Stockholm:

en befattning i lönegraden A 23 som fysiker vid neurofysiologiska institutionen;

jag tillstyrker i likhet med allmänna lönenämnden att befattningen

inrättas som personlig för filosofie magistern T. K. Helme;

två befattningar som försöksassistent i lönegraden Eo 16 (medicinskkemiska

och cellforskningsinstitutionerna);

en befattning i lönegraden Eo 14 som förste instrumentmakare (cellforskningsinstitutionen)

;

en befattning som instrumentmakare i lönegraden A10 (medicinskkemiska

institutionen);

tre befattningar som institutionsvaktmästare i Eo 0 (en gemensam för

anatomisk-histologiska institutionerna i stället för nuvarande arvodesbefattning,

en för cellforskningsinstitutionen samt en för neurofysiologiska

institutionen);

tre nya preparatorsbefattningar, därav två i A 10 (en vid histologiska

institutionen och en vid farmakologiska institutionen i stället för där befintliga

institutionsvaktmästartjänster i A 7) och en i Eo 9 (institutionen

för speciell patologi; bakteriologiska institutionen förutsättes erhålla en

preparatorstjänst först sedan nybyggnad kommit till stånd);

indragning av tjänsterna som institutionsvaktmästare i A 7 och vaktmästare

i Eo 7 vid medicinsk-kemiska institutionen (förändras enligt det

föregående till laboratoriebiträdesbefattningar);

två nya vaktmästarbefattningar i Eo 5 (histologiska och farmakologiska

institutionerna).

Vad jag under detta avsnitt förordat innebär sammanfattningsvis följande

(endast tjänster vid medicinska institutioner upptagas i sammanställningen)

:

Löneställning:

Uppsala:

Lund:

Stockholm:

A 23............

—

—

0+ 1=1

Eo 16...........

—

—

0+ 2=2

Eo 14...........

—

—

0+ 1=1

A 10...........

. . . 1+2=3

II

pH

+

1+ 3=4

A 9.............

. . 1+0=1

—

1+ 0=1

Eo 9...........

. . . 0+ 4=4

0+ 6=6

0+ 4=4

A 8............

. . . 2—1=1

—

—

A 7.............

. . . 12+ 0= 12

10+ 1=11

15— 2= 13

Eo 7............

. . . 2 + 12= 14

2 + 13= 15

6 + 19=25

Eo 5...........

. . . 1+2=3

1+ 1=2

2+ 2=4

Eo 4............

. . . 0+3=3

0+ 2=2

0+ 5=5

19 + 22= 41

14 + 24= 38

25 + 35=60.

s. 337 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

337

5. De kliniska institutionernas behov av personal.

A. Översikt av kommittéförslaget.

I fråga om de kliniska institutionerna föreslår kommittén sammanfattningsvis

följande förändringar i personalorganisationen:

Nya professurer:

1) Personlig professur i teoretisk medicin vid Uppsala universitet för

docenten Jan Waldenström;

2) personlig professur i ftisiologi vid Uppsala universitet för ordinarie

läraren i fysikalisk diagnostik därstädes Erik Hedvall;

3) personlig professur i thoraxkirurgi vid karolinska institutet för överläkaren,

docenten Clarence Crafoord;

4) professur i dermatologi och venereologi vid Lunds universitet;

5) förändring av den för H. F. Laurell personliga professuren i medicinsk

radiologi vid universitetet i Uppsala till ordinarie professur i röntgendiagnostik;
6)

förändring av den för E. Lysholm personliga professuren i röntgendiagnostik

vid karolinska institutet till ordinarie professur i samma ämne;

7) förändring av den för A. H. Olivecrona personliga professuren i neurokirurgi

vid karolinska institutet till ordinarie professur i samma ämne.

Dessutom föreslår kommittén

8) principbeslut rörande inrättande framdeles av en professur i neurologi

vid Lunds universitet.

Nya laboraturer:

Ämne:

Uppsala:

Lund:

Stockholm

Reumatologi......................

... (iy

1

w

Ftisiologi.........................

... —

—

(l)1

(l)1

Barnkirurgi.......................

—

Kirurgi, särskilt thoraxkirurgi.........

... —

1

—

Klinisk neurofysiologi...............

... —

—

1

Allergilära........................

... —

—

1

Radioterapi.......................

... (i)1

—

—

Röntgendiagnostik, särskilt thoraxröntgen- neuroröntgendiagnostik.............

och

1

—

Radiofysik........................

... -

1

—

Klinisk kemi......................

... 1

1

2

» fysiologi...................

• • • (D2

(1 )*

2

» bakteriologi.................

... -

—

1

1 Sedan klinik organiserats.

2 Sedan lokaler erhållits.

Biträdande lärare (hela det föreslagna antalet angives; nytillkomna

eller indragna angivas med + eller —):

22 — Diliang till riksdagens protokoll 10i7. 1 samt. Nr S7S.

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Ämne:

Uppsala:

Lund:

Stockholm

Medicin.....................

.......3 ( + 2)

3 ( + 2)

6 ( + 4)

Ftisiologi....................

....... —

1 (—2)

Pediatrik....................

....... 1 (+1)

1 ( + 1)

2 ( + 2)

Neurologi...................

1 (+1)

Kirurgi....................

.......3 ( + 2)

3 ( + 2)

6 ( + 4)

Ortopedi ....................

....... —

1 ( + 1)

1

Obstetrik och gynekologi.......

....... 1 ( + 1)

2 (+1)

4 ( + 2)

Oftalmiatrik.................

.......2 ( + 2)

2 ( + 2)

4 ( + 2)

Oto-rhino-laryngologi..........

.......1 ( + 1)

1 ( + 1)

1

Dermato-venereologi...........

....... —

4 ( + 2)

Psykiatri....................

.......2 ( + 1)

1 ( + 1)

1 (+D

Röntgendiagnostik............

.......2 ( + 2)

1 (+1)

4 ( + 4)

Radioterapi..................

—

1 ( + 1)

Summa 15 (+12) 15 ( + 12) 36 ( + 21)

Förste assistenter. Såsom av det föregående framgår, har kommittén

förordat inrättande av rörliga kliniska assistenttjänster till ett antal

av 6 i Uppsala, 6 i Lund och 10 vid karolinska institutet. Därjämte förordas

för de kliniska centrallaboratoriernas vidkommande inrättande av 9 förste

assistenttjänster, därav två i Uppsala, två i Lund, två vid karolinska sjukhuset

och tre vid serafimerlasarettet.

Laboratoriebiträden. Kanslibiträden. Vid vart och ett

av de medicinska och kirurgiska klinikerna vid akademiska sjukhuset i

Uppsala finnes för närvarande ett tekniskt biträde med arvoden (inklusive

provisoriskt arvodestillägg) å 4 100 kronor, varav hälften bestrides av universitetet

och hälften av sjukhuset. I Lund finnes för närvarande ett tekniskt

biträde (Eo 7) vid obstetrisk-gynekologiska kliniken. Å karolinska

institutets stat äro uppförda fem befattningar som tekniskt biträde, nämligen

en (A 7) vid kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar, en (A 7) vid

nervkliniken, en (A 7) vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset,

en (A 7) vid ortopediska kliniken och polikliniken samt en (A 4) vid serafimerlasarettets

kliniska laboratorium. A serafimerlasarettets stat är vidare

uppförd en befattning som kanslibiträde (A 7) med placering vid lasarettets

medicinska klinik; kostnaderna härför bestridas av karolinska institutet

genom att serafimerlasarettets ordinariepost årligen tillgodoföres ett belopp

av för närvarande 3 711 kronor från motsvarande anslagspost å institutets

avlöningsstat.

Kommittén förordar, att 41 nya laboratoriebiträdes- och 39 nya kanslibiträdestjänster

vid ifrågavarande kliniska institutioner inrättas. Av de

förra skulle 10 tillkomma medicinska fakulteten i Uppsala, 12 medicinska

fakulteten i Lund och 19 karolinska institutet. Av de senare skulle 10 tillkomma

vardera av de medicinska fakulteterna och 19 karolinska institutet.

Övrig personal. För dermato-venereologiska kliniken å karolinska

sjukhuset föreslås en vaktmästartjänst (Eo 5) och en befattning som fotograf

(Eo 5). Hälften av den senares lön skulle bestridas från sjukhusets stat.

Såsom allmän kommentar till sitt förslag beträffande de kliniska institutionerna

yttrar kommittén bland annat följande.

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Beträffande de kliniska institutionerna erbjuder det särskilt stora svårigheter

att tillgodose kravet på erforderlig tid för personalen till vetenskaplig

forskning med hänsyn till läkarstabens tredubbla uppgift i forskningens,

undervisningens och sjukvårdens tjänst. Intet tvivel råder om att

de kliniska institutionerna arbeta med en alltför ringa läkarstab och att

detta är orsaken till att man på sina håll ansett sig ha skäl att rikta kritik

särskilt mot den kliniska forskningen i vårt land och mot den kliniska

undervisningen, speciellt den som har formen av handledning av de studerande

vid sjukvårdsarbetet. Läkarutbildningssakkunniga hava ingalunda

varit främmande för detta spörsmål men ha inskränkt sina förslag till de

högre tjänster, som motiverats av den föreslagna ändringen i studieordningen.

Rörande behovet av underläkartjänster anföra läkarutbildningssakkunniga

blott, att det i vanlig ordning bör bedömas av vederbörande

myndighet från fall till fall, men de framhålla dock, att vid beräkning av antalet

underordnade läkartjänster vid undervisningsklinikerna helt andra

normer måste komma till tillämpning än vid beräkning av det lämpliga

antalet underläkare vid övriga sjukhus.

För kommittén framstår det sålunda klart, att varken den kliniska medicinska

forskningen eller undervisningen kan nå önskad standard utan en

genomgripade omorganisation av den underordnade läkarstaben vid undervisningssjukhusen.

Trots detta har kommittén icke ansett sig i här föreliggande

betänkande böra upptaga denna fråga till närmare behandling på

grund av dess mycket komplicerade natur, som sammanhänger med att

den berör ett antal olika huvudmän, som ha att företräda andra intressen

än forskningens och undervisningens. Fn dylik utredning måste kräva en

betydande tid och bör därför uppskjutas till en senare etapp för att kommittén

enligt direktivens föreskrift skyndsamt skall kunna framlägga förslag

till avhjälpande av sådana brister, vilkas botande icke utan svår olägenhet

längre kan uppskjutas.

Ett framskjutande av behandlingen av underläkarfrågan är motiverat

även därav, att läkarutbildningssakkunnigas överarbetade betänkande icke

varit föremål för remissbehandling. Då kommittén sålunda i icke ringa mån

måste begränsa sitt uppdrag i vad sammanhänger såväl med underläkarnas

anställningsförhållanden som utformandet av bestämda direktiv för deras

verksamhet i forskningens och undervisningens tjänst, är det kommitténs

förhoppning att i en fortsatt utredning fä tillfälle taga ställning till dessa

ytterst betydelsefulla frågor.

Medicinska föreningen i Stockholm ifrågasätter lämpligheten av konkreta

förslag beträffande de kliniska ämnena innan behovet av lärarkrafter

för en rationell undervisning klarlagts.

Sveriges docentförbund riktar kritik mot kommitténs förslag i fråga om

de kliniska disciplinerna.

Det förefaller, som om kommittén upprätthölle eu skillnad mellan lärarpersonal

och för sjukvården anställd underläkarpersonal. Sådan skillnad går

dock icke att upprätthålla varken för undervisningens eller forskningens del.

Vid klinikerna måste alla läkare i mån av förmåga deltaga i såväl handledningen

av de studerande som i forskningsarbetet. Kommitténs förslag medför,

att professorerna inom de kliniska disciplinerna skulle få biittre möjligheter

att ägna sig åt forskning. Man synes dock utgå från den oriktiga

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj ds proposition nr 272.

premissen, att det väsentliga hindret för dessa professorers personliga forskning

hittills varit deras undervisningsbörda. Med fullt instämmande i att

deras arbetsbörda i fråga om undervisningen är alltför stor och behöver

radikalt nedskäras, vill förbundet dock understryka, att det viktigaste

hindret för klinikchefernas forskning i regel är en omfattande sjukvårdande

verksamhet.

Frågan om organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning

är väsentligt mera komplicerad när det gäller de kliniska ämnena och

institutionerna än beträffande de teoretiska. Detta sammanhänger givetvis

med, att de kliniska ämnesrepresentanternas uppgift är tredubbel: de skola

handhava icke blott undervisning och forskning utan även sjukvård. Kommittén

har med hänsyn till frågans komplicerade beskaffenhet nödgats

hänföra väsentliga delar av spörsmålet till en senare etapp av sitt utredningsarbete.

Detta bör enligt min mening föranleda en viss försiktighet

vid prövningen av de åtgärder ifråga om personalförstärkning för kliniska

ämnen, som kommittén redan nu föreslagit. Därtill kommer, att jag funnit

det svårare när det gäller kliniska ämnen än beträffande de teoretiska att

överblicka i vad mån de föreslagna biträdande lärarna äro behövliga även

vid nuvarande studieordning. Ytterligare utredning i detta hänseende synes

erforderlig. Vidare hyser jag med hänsyn till vad i åtskilliga remissyttranden

anförts tvekan inför kommitténs förslag beträffande löne- och tjänsteställningen

för vissa biträdande lärare och för assistenter. Slutligen är en

viss återhållsamhet påkallad även med hänsyn till bristen på arbetskraft;

ifrågasättas kan därjämte, om lämpliga arbetslokaler omedelbart skulle

kunna ställas till förfogande i full utsträckning.

Jag nödgas sålunda ställa mig avvaktande inför vissa delar av de sakkunnigas

förslag. Jag har dock ansett mig kunna förorda inrättande av flertalet

av de ifrågasatta nya professurerna och laboratorsbefattningarna.

I fråga om de förra har jag ansett mig böra uppskjuta en prövning av för-''

slagen i vad avser överförande till ordinarie stat av de för professorerna

Laurell, Olivecrona och Lysholm inrättade personliga professurerna. Icke

heller har jag ansett mig böra ingå i prövning av frågan om inrättande

av sådana laboratorsbefattningar, som kommittén icke ansett böra komma

till stånd redan från och med nästa budgetår.

Jag beklagar, att frågan om en ökning av antalet biträdande lärare i

kliniska ämnen icke befinner sig i så klarlagt skick, att den nu kan upptagas

till slutlig prövning. Jag är nämligen övertygad om att en avlastning

av professorernas undervisnings- och examinationsbörda skulle vara ägnad

att åstadkomma gynnsammare betingelser för deras uppgift att föra d''vm

kliniska forskningen framåt. Jag nödgas emellertid i frågans nuvarande läge

inskränka mig till att föreslå vissa provisoriska åtgärder. I sådant hänseende

förordar jag, att under vederbörande arvodesposter i universitetens

och karolinska institutets avlöningsstater anvisas — utöver eljest utgående

arvoden — ett belopp av 12 000 kronor för varje lärosäte till undervisning

s. 341 Kontrollera mot PDF

341

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

i kliniska ämnen genom biträdande lärare, att fördelas av Kungl. Maj:t

på förslag av kanslern. Dessa anslagsmedel böra i första hand användas till

arvoden åt biträdande lärare i ämnen, där dylika lärare för närvarande

saknas men där synnerligt behov av sådana visas föreligga. I övrigt förutsätter

jag att, därest behovet av biträdande lärare anses oundgängligt även

vid nuvarande studieordning, vederbörande fakultet respektive lärarkollegiet

i samband med petita för ett kommande budgetår återkommer med

för varje särskilt fall närmare motiverad framställning.

I detta sammanhang erinrar jag, att kommittén förordat inrättande av

centrala instrumentverkstäder vid akademiska sjukhuset i Uppsala, Lunds

lasarett och karolinska sjukhuset. Detta förslag är jag icke beredd att nu

upptaga till slutlig prövning.

Vad slutligen angår de föreslagna nya kanslibiträdes- och laboratoriebiträdestjänsterna,

tillhopa 20 i Uppsala, 22 i Lund och 38 vid karolinska

institutet, håller jag visserligen för sannolikt, att det i allmänhet föreligger

behov av dylika befattningar på ifrågavarande kliniska institutioner, men

anser mig likväl på förut anförda skäl nödsakad att för närvarande förorda

en viss återhållsamhet. Då föreliggande material icke ger mig möjlighet

att bedöma behovet i de enskilda fallen har jag ansett mig böra tillstyrka,

att medel anvisas för inrättande av ett visst antal dylika biträdesbefattningar

vid vartdera av de medicinska lärosätena utan att taga ställning till

den närmare fördelningen på de skilda institutionerna. Jag förordar alltså,

att medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund tilldelas vardera 9 biträdesbefattningar

i Eo 7 och 3 i Eo 4 samt karolinska institutet 14 biträdesbefattningar

i Eo 7 och 5 i Eo 4. Ifråga om tjänsterna i Eo 4 torde den för

kontorsbiträdespersonal gällande befordringsgången böra tillämpas. Det

torde böra ankomma på kanslern att efter förslag av vederbörande universitetsmyndigheter

meddela beslut om fördelningen av de nya tjänsterna

på de särskilda institutionerna med angivande, såvitt angår befattningarna

i Eo 7, av deras karaktär av kansli- eller laboratoriebiträden. Till frågan

om inrättande härutöver av ett antal laboratoriebiträdestjänster vid vissa

speciella institutioner återkommer jag under nästföljande avsnitt.

B. Vissa detaljförslag.

Såsom nyss framhållits, är jag icke beredd att för närvarande till slutlig

prövning upptaga samtliga av kommittén framförda förslag beträffande de

kliniska ämnena. I det följande lämnas en närmare redogörelse allenast

för de förslag av kommittén, vilka synas böra bli föremål för beslut redan

nu, samt för vissa förslag, som i samband med remissbehandlingen av kommittébetänkandet

framförts från de medicinska lärosätenas sida.

Professur i teoretisk medicin i Uppsala. Kommittén

har föreslagit, att vid universitetet i Uppsala skall inrättas en personlig

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

professur i teoretisk medicin för docenten Jan Waldenström. Till stöd härför

åberopar kommittén en framställning från medicinska fakulteten i Uppsala,

vari anförts bland annat följande.

De senaste årtiondenas snabba utveckling av den medicinska vetenskapen

har till stor del betingats av samarbetet mellan de teoretiska disciplinerna.

I utlandet har också betydelsen av ett sådant samarbete tidigt beaktats.

Professurer i klinisk biokemi respektive patologisk fysiologi finnas

flerstädes inrättade såväl i England som på kontinenten. I Amerika har

strävandet efter en mera fruktbärande samverkan mellan teori och praktik

tagit sig uttryck i upprättandet av ett flertal professurer vid de medicinska

högskolorna, som — ehuru med växlande benämningar — såväl beträffande

forskning som undervisning motsvara ämnesområdena klinisk biokemi och

patologisk fysiologi.

Det synes fakulteten vara ett väsentligt önskemål även för vårt land att

en dylik professur inrättas, förslagsvis benämnd »klinisk biokemi» och förlagd

till Uppsala medicinska fakultet. Den med professuren förbundna

forskningsverksamheten skulle enligt fakultetens mening bedrivas inom den

del av biokemien, som äger direkt anknytning till frågorna om sjukdomarnas

orsaker och deras behandling. På grund av det angivna ämnets stora

och alltmer växande vikt i läkarutbildningen skulle professurens innehavare

åläggas undervisningsskyldighet. Både som forskare och lärare skulle han

inta en förmedlande ställning mellan de teoretiska grundvetenskaperna och

kliniken.

Den föreslagne befattningshavaren måste dels till sitt förfogande ha en

laboratorieavdelning, dels som överläkare förestå eu mindre sjukavdelning.

Beträffande laboratorieavdelningen kunna anspråken på densamma i Uppsala

i vissa väsentliga avseenden sättas lägre än annorstädes i vårt land.

Anledningen härtill är, att den nya professurens innehavare kan påräkna

samarbete med den av professorerna Svedberg och Tiselius ledda fysikaliskkemiska

institutionen, där en utomordentligt dyrbar och i hela världen

enastående, men för lösningen av många just kliniskt betydelsefulla biokemiska

problem nödvändig apparatur, kan ställas till förfogande. Ett

dylikt samarbete har under det sista årtiondet redan inletts och avsatt ett

flertal utomordentligt betydelsefulla resultat. Än större vikt kan skänkas

en liknande synpunkt, sedan den under planering varande biokemiska institutionen

under professor Tiselius ledning inom kort blivit en realitet. Vid

sidan av dessa möjligheter kunna speciella laboratorielokaler ställas till förfogande

av universitetets medicinsk-kemiska och farmakologiska institutioner

(på sammanlagt cirka 100 in2).

Vid akademiska sjukhuset torde utan svårighet redan för närvarande en

mindre sjukavdelning, i viss grad såsom specialavdelning, kunna organiseras

med den nya professurens innehavare som överläkare.

För den föreslagna professurens verksamhet krävas hjälpkrafter. Enligt

fakultetens mening bör sålunda en forskningsassistent anställas, som är i

stånd att på egen hand utarbeta erforderliga analysmetoder och även i

övrigt utföra mera kvalificerat forskningsarbete. För mera rutinmässiga

undersökningar kräves ytterligare ett tekniskt biträde.

För fakulteten framstår det som ett särskilt och betydelsefullt skäl för

inrättande av den ovan föreslagna professuren, att vid Uppsala universitet

finnes en på det ifrågavarande forskningsområdet framstående vetenskaps
-

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

idkare, nämligen docenten Jan Waldenström. Denne har helt. nyligen av

de sakkunnige för tillsättandet av professuren i praktisk medicin vid °Uppsala

universitet erhållit höga lovord för sina vetenskapliga insatser på den

kliniska biokemiens område.

För egen del anför kommittén följande.

Kommittén ansluter sig i princip till den av fakulteten framlagda uppfattningen,

men anser, att professuren bör benämnas professur i teoretisk

medicin, emedan kommittén finner begreppet klinisk biokemi alltför trångt

och ägnat att förhindra en naturlig utveckling av det ämnesområde, som

är avsett att falla inom den föreslagna professuren.

Beträffande kompetensen hos den av fakulteten till personlig professur

föreslagne, docent Jan Waldenström, hänvisar fakulteten till de sakkunnigutlåtanden,

som avgivits vid tillsättandet av professuren i praktisk medicin

vid Uppsala universitet. Samtliga sakkunniga ha i sina förslag betonat, att

den sedermera till professuren utnämnde, K. E. F. Ask-Upmark, och docenten

Waldenström i avseende på vetenskaplig kompetens bildade en grupp

för sig ovanför övriga 8 sökande. De ha också framhållit, att valet mellan

dessa två varit svårt att träffa. Kommittén finner det därför angeläget, att

åtgärder vidtagas för att även docenten Waldenström i egenskap av .professor

knytes till ett svenskt universitet och där beredes goda forskningsmöjligheter.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Beträffande namnfrågan på denna professur har visserligen kommittén en

annan mening än fakulteten, men ehuru fakulteten ej funnit anledning

frångå sitt ursprungliga förslag, klinisk biokemi, synes dock namnfrågan i

detta fall för fakulteten vara mindre väsentlig. Fakulteten vill sålunda ej

motsätta sig benämningen teoretisk medicin. Beträffande denna professur

gäller att undervisningen i ämnet är i stort behov av kvalificerade lärarkrafter.

Det synes fakulteten sålunda lämpligt och önskvärt, att den för

docenten Waldenström föreslagna professuren förenas med en undervisningsskyldighet

av ett omfång motsvarande övriga professorers. Fakulteten

förutsätter, att, därest professuren upprättas, kanslern efter fakultetens

hörande lämnar närmare bestämmelser rörande undervisningens art.

Medicinska fakidteten i Lund anser, att professurens ämnesområde borde

betecknas såsom enbart »medicin».

Lärarkollegiet vid karolinska institutet och kanslern tillstyrka bifall till

ifrågavarande förslag.

Uppsala läns landstings hälso- och sjukvårdsbercdnmg har intet att erinra

mot förslaget men framhåller, att man får räkna med, att en utökning

av lokalutrymmena i samband med professurens inrättande snart komme

att visa sig nödvändig.

Svenska läkaresällskapet hälsar förslaget med glädje och anför vidare

bland annat följande.

Invärtes medicinen som undervisnings- och forskningsämne har undergått

en snabb utvidgning och fördjupning och större krav på patienternas behandling

ställas bland annat genom tillkomsten av nya läkemedel. Den

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

vetenskapliga forskningen kräver numera en allt större förtrogenhet med

de teoretiska disciplinerna, främst bakteriologi med serologi, fysiologi samt

fysiologisk kemi. Ur forskningssynpunkt är en uppdelning av ämnet invärtes

medicin därför en ofrånkomlig nödvändighet under det man från

klinisk eller sjukvårdande synpunkt vanligtvis önskar bevara ämnets enhet.

Sällskapet anser den föreslagna professuren i realiteten innebära en dubblering

av professuren i medicin och finner benämningen böra avse enbart

medicin.

Professur i ftisiologi i Uppsala. Vid universitetet i Uppsala

finnes en ordinarie lärarbefattning i fysikalisk diagnostik, tillika överläkare

vid akademiska sjukhusets centralsanatorium. Löneställningen är

densamma som en laborators.

Kommittén förordar, att åt innehavaren av nämnda befattning, medicine

doktorn Erik Hedvall, inrättas en personlig professur i ftisiologi. Framställning

härom har gjorts av medicinska fakulteten, som därvid anfört i huvudsak

följande.

Tuberkulosen utgjorde länge en del av ämnet medicin. När senare tuberkuloskliniker

och sanatorier inrättades med självständiga överläkare, skedde

en första utbrytning ur moderdisciplinen. Denna utveckling visade sig

riktig. Tuberkulosen är ju en utpräglat kronisk sjukdom, vars skötsel ej

blott fordrar sin särskilda mentalitet hos läkaren utan även speciella metoder,

såsom pneumothoraxbehandling, adherensavbränning m. in., vilka numera

nästan uteslutande utföras av tuberkulosläkare. Tidpunkten för ett

definitivt utbrytande måste nu anses vara inne. Såväl sjukdomens ofantligt

stora sociala problem som betydelsen av förbättrad tuberkulosforskning

och undervisning gör det nödvändigt, att ämnet helt frigöres från medicin

och att professur i lungtuberkulos inrättas i vårt land.

I Uppsala meddelas tuberkulosundervisningen av läraren i fysikalisk

diagnostik, som samtidigt är överläkare vid Centralsanatoriet och föreståndare

för den till sanatoriet knutna centraldispensären. Undervisningen utgöres

av 2 kurser ä 40 föreläsningstimmar vardera i fysikalisk diagnostik

årligen. Därjämte måste varje medicine kandidat under en månads tid

fullgöra assistent tjänstgöring, varvid deltagarna — högst 4 samtidigt — få

medverka i arbetet såväl på Centralsanatoriet som Centraldispensären.

Denna undervisning gives varje månad av året. Slutligen hålles en gång

årligen en frivillig föreläsningskurs i lungtuberkulosens diagnostik och terapi.

Läkarutbildningssakkunniga anse, att »utbildningen i lungtuberkulosens

klinik, bör vinna ökat beaktande i den allmänna läkarutbildningen» och

föreslå i sitt betänkande en utvidgning av undervisningen med en obligatorisk

kurs på 15 föreläsningar. För Uppsala del skulle denna kurs givas

2 gånger årligen.

Den nuvarande läraren i fysikalisk diagnostik i Uppsala är överläkaren

vid Centralsanatoriet, med. dr Erik Hedvall, som innehaft sin tjänst sedan

1941 efter att tidigare ha varit docent i Lund sedan 1932 och där innehaft

motsvarande lärar- och överläkartjänst. Han har på ett utomordentligt

intresserat sätt undervisat i sitt ämne icke blott genom de obligatoriska

kurserna för medicine kandidater utan även genom frivilliga föreläsningar

och handledning av kandidaterna under deras assistenttjänstgöringar å

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungi,. Maj:ts proposition nr 272.

Centralsanatoriet. Detta omfattar med annexsanatorier 228 sängar och är

ett av de mest modernt utrustade i landet med en av landets största dispensärer.

Lungtuberkulosens sociala problem har docent Hedvall ägnat

stort intresse genom en mönstergill dispensärverksamhet. Calmettevaccinering,

energiskt bedriven skärmbildsfotografering samt omhändertagandet

av de partiellt arbetsföra, och hans erfarenheter på dessa områden ha

kommit undervisningen till godo. I talrika skrifter har han framlagt sina

forskningar och erfarenheter. I samarbete med kirurgiska klinikens läkare

har han planlagt behandlingen av de 187 fall av lungtuberkulos, som under

de sista 4 åren varit intagna å kirurgiska kliniken för operation, därav

123 fall från sanatorier i främmande län. Detta samarbete har lett till

införandet av en ny behandlingsmetod, den öppna pneumolysen, som kommer

att få stor betydelse.

En professur i lungtuberkulos saknas hittills i vårt land. På grund av

ämnets stora betydelse ur forsknings-, undervisnings- och samhällssynpunkt

bör det emellertid erhålla en egen representant vid någon av våra medicinska

högskolor. Docent Hedvall är en av vårt lands främsta och mest.

energiska målsmän för detta ämne, och fakulteten får därför föreslå honom

till erhållande av en personlig professur i ftisiologi.

Ifrågavarande förslag tillstyrkes av alla de myndigheter och organisationer,

som yttrat sig med anledning av detta.

Professur i thoraxkirurgi vid karolinska institutet.

Kommittén föreslår, att en personlig professur i nämnda ämne inrättas

åt överläkaren å kirurgiska avdelningen vid Sabbatsbergs sjukhus,

docenten Clarence Crafoord. Till stöd härför åberopas en skrivelse till kommittén

från professorerna i kirurgi vid universiteten och karolinska institutet,

vari anföres:

Thoraxkirurgien har under de sista årtiondena genomgått en snabb utveckling.

Allt fler sjukdomar i bröstorganen ha sålunda blivit föremål^ för

framgångsrik behandling med kirurgiska metoder. Särskilt under krigsåren

ha i England och Amerika stora framsteg gjorts. Det har blivit allt mer

uppenbart, att den kirurgiska behandlingen av bröstorganens sjukdomar,

såväl lungtuberkulos som icke tuberkulösa sjukdomar, nått en sådan omfattning

samt kräver en sådan förtrogenhet med speciell diagnostik och

terapi, att den bör utbrytas ur den allmänna kirurgien som en särskild

specialitet. Enligt beslut av 1946 års riksdag har även beslutats, att karolinska

sjukhuset skall utökas med bland annat en thoraxkirurgisk klinik,

omfattande en avdelning för kirurgisk behandling av lungtuberkulos och

en avdelning för kirurgisk behandling av icke tuberkulösa sjukdomar i

bröstorganen med sammanlagt 100 vårdplatser.

1 vårt land har den moderna thoraxkirurgien sin främste representant i

Crafoord. Denne har på området ej blott varit banbrytande för den svenska

thoraxkirurgien utan även nått en internationellt uppskattad och erkänd

ställning tack vare en energisk och framgångsrik verksamhet vid förbättring

och nydaning av behandlingsmetoder samt deras tillämpning på nya förut

oprövade arbetsfält. Crafoords vetenskapliga produktion, som jämte doktorsavhandlingen

från 1938 omfattar ett stort antal arbeten, huvudsakligen

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj ris proposition nr 272.

inom thoraxkirurgiens område, ådagalägger enligt vår mening hans framstående

skicklighet inom sin vetenskap.

Med hänsyn till forskning och undervisning synes det oss även av största

vikt, att en på sitt område så erkänd förmåga som Crafoord beredes de

förbättrade betingelser till en ytterligare insats för forskning, undervisning

och sjukvård, som en professur skulle giva. Denna bör förenas med överläkarbefattningen

vid den thoraxkirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset,

till vilken han måste anses vara den lämpligaste. Även specialutbildningen

av thoraxkirurger, varav landet säkerligen har stort behov under

den närmaste framtiden, tryggas härigenom på bästa sätt. Undervisningsskvldigheten

bör för övrigt begränsas till förslagsvis 24 timmar årligen i

form av tvenne översiktskurser om vardera 12 timmar för de vid kirurgiska

kliniken tjänstgörande medicine kandidaterna. Det förutsattes, att vid

kliniken inrättas forskningslaboratorium med djurexperimentell avdelning

för att befordra den vetenskapliga forskningen inom thoraxkirurgiens

område.

Lärarkollegiet och kanslern tillstyrka förslaget.

Professur i dermatologi och venereologi i Lund. För

närvarande finnes professur i detta ämne endast vid karolinska institutet.

Kommittén anför till stöd för sitt förslag i huvudsak följande.

En överläkartjänst i dermatologi och venereologi, uppförd på landstingets

stat, finnes från och med den 1 juli 1946 inrättad vid Lunds lasarett. En

vårdavdelning på 20 sängar är nyinredd i den gamla ögonklinikens byggnad,

och inom den närbelägna venereologiska avdelningen finnes npp till

35 vårdplatser för veneriskt sjuka jämte polikliniklokaler. Enligt en av

1945 års landsting godkänd generalplan planerar man att inom 6 år uppföra

en modern dermato-venereologisk klinik.

Att Lunds lasarett tidigare saknat avdelning för patienter med hudsjukdomar

har sedan många år av medicinska fakulteten i Lund betraktats som

en ur undervisningens och sjukvårdens synpunkter svår brist. När numera

en klinik för hud- och könssjuka inrättats vid lasarettet, bör — såsom

framhålles i 1946 års av fakulteten till konsistoriet avlåtna petitaskrivelse

— utan dröjsmål undervisning anordnas i dubbelämnet dermatologi och

venereologi. Fördelarna härav äro många och väsentliga. För den kliniska

forskningen är det av stor vikt, att ämnena i fråga, som sedan länge utgjort

en självständig medicinsk disciplin, bli företrädda även i Lund. Den

nya kliniken är ett viktigt led i utbyggandet av den medicinska högskolan

i Lund till större fullständighet. För de studerande innebär det en avsevärd

ekonomisk vinst att icke behöva studera dermatologi och venereologi vid

annan högskola. Fakulteten begär därför i sina petita en professur i ämnet.

För sin utbildning i dermatologi och venereologi äro för närvarande

samtliga Sveriges blivande läkare hänvisade till att passera karolinska institutet.

Det ligger i sakens natur, att i dessa stora ämnen, där utbildningen

i stor utsträckning bygger på demonstration av kliniskt och polikliniskt

patientmaterial, ett så stort deltagarantal förhindrar meddelandet av ändamålsenlig

undervisning.

De nuvarande undervisningssvårigheterna på detta område påpekas

även av professorn i dermatologi och venereologi vid karolinska institutet,

S. Hellerström, som framhåller, att en förutsättning för realiserande av en

s. 347 Kontrollera mot PDF

347

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

intensifierad undervisning i ämnet i enlighet med läkarutbildningssakkunnigas

förslag är, att en professur i ämnet inrättas i Lund.

Ur forskningssynpunkt är inrättandet av ytterligare en dylik professur

ett oavvisligt behov. Genom att den alltför stora undervisningsbördan fördelas

på tvenne professurer kunna professorerna och de övriga forskarna

vid klinikerna beredas tillfälle till än mera intensifierad forskningsundervisning

och egen forskning. Stora och betydelsefulla problem inom dermatovenereologien

med beröringspunkter inom invärtes medicin, bakteriologi,

neurologi m. m. kräva ingående bearbetning. Det torde vara onödigt att

närmare ingå på frågan om hithörande sjukdomars betydelse såsom skadefaktorer

för samhället. Erinras må blott därom att statsmakterna genom

särskild lagstiftning och stora årliga anslag ingripit för bekämpande av

könssjukdomarna och yrkeshudsjukdomarna. Tack vare den moderna

forskningen på det diagnostiska och terapeutiska området hava vi fatt

betydelsefulla hjälpmedel i kampen mot de veneriska sjukdomarna, men

man vet icke, om de i längden komma att visa sig lika effektiva. Det fordras

därför fortsatt intensifierad forskning.

Beträffande hudsjukdomarna må framhållas, att de äro synnerligen vanliga

och stundom smittsamma. Genom att de ej sällan medföra invaliditet,

temporär eller bestående, har deras bekämpande även blivit ett betydelsefullt

samhällets intresse. Särskilt hava yrkeshudsjukdomarna visat sig

svåra att komma till rätta med. På grund av det alltmera ökande inflytande

allergiforskningen fått, icke minst inom dermatologin och särskilt för sistnämnda

sjukdomar, måste goda betingelser skapas för forskning inom den

komplicerade allergilärans område. För bevarandet av folkmaterialet i vårt

land är det för staten en angelägenhet av största socialmedicinska betydelse

att bidraga till att sådana viktiga folksjukdomar som t. ex. syfilis, gonorré

och yrkeseksem kunna rationellt bekämpas genom att man ökar möjligheterna

för vetenskaplig forskning och undervisning inom hithörande områden.

Ifrågavarande förslag tillstyrkes i de avgivna remissyttrandena.

Professur i neurologi i Lund. Kommittén föreslår, att principbeslut

nu fattas om inrättande av en professur i detta ämne vid Lunds

universitet vid senare tidpunkt, och anför till stöd härför följande.

Neurologien representeras i vårt land självständigt endast vid karolinska

institutet, där en professur i ämnet finnes. I Uppsala och Lund har neurologien

hittills företrätts av respektive professorer i praktisk medicin. Jämsides

med ämnets tillväxt har emellertid ett avskiljande av neurologien till

en egen disciplin även vid universiteten framstått sasom önskvärd, da

neurologisk forskning på grund av ämnets utveckling numera kräver sin

egen man. Samtidig vetenskaplig kompetens i både neurologi och intern

medicin torde numera vara sällsynt inom den yngre forskargenerationen.

Kommittén finner inrättandet av särskild professur i neurologi i Lund

(eventuellt även i Uppsala) innebära en naturlig och nödvändig utveckling

och vill tillsvidare i princip föreslå inrättande av eu professur i neurologi

åtminstone vid universitetet i Lund, där förekomsten av en neurokirurgisk

klinik gör behovet av en neurologisk klinik med självständig vetenskaplig

verksamhet särskilt angelägen och där för övrigt också ett Rockefellerlabo
-

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ratoriurn för hjärnforskning finnes. Med anvisande av medel till en sålunda i

princip beslutad professur torde däremot böra anstå tillsvidare, dock senast

till nuvarande professorns i praktisk medicin avgång.

Medicinska fakulteten i Lund tillstyrker livligt detta förslag, vilket även

tillstyrkes av kanslern.

Professur i ortopedi i Lund. Endast vid karolinska institutet

finnes för närvarande professur i detta ämne. I Lund finnes sedan åtskilliga

år tillbaka en ordinarie lärartjänst i ortopedi, vilken sedan 1943 är placerad

i laboratorslönegraden. Kommittén har ifrågasatt men ej framlagt förslag

om förändring av denna lärartjänst till en professur. Kommittén anför:

Undervisning bedrives vid karolinska institutet med sammanlagt 72 timmar

årligen av professor i ämnet. Den är fördelad på tre kurser om vardera

12 dubbeltimmar. En biträdande lärare giver frivilliga kurser i gipsnings-,

bandage- och protesteknik.

I Lund har undervisningen sedan länge varit mera omfattande. Sålunda

gives av läraren i ortopedi (laboratorstjänst) tre gånger årligen en två

månaders föreläsningsserie över extremitetskirurgi och kirurgiska ben- och

ledsjukdomar samt två gånger årligen en översiktskurs i speciell ortopedi.

Sammanlagt utgör undervisningsprestationen omkring 190 timmar årligen.

Läkarutbildningssakkunniga föreslå, att endast två kurser om vardera 12

dubbeltimmar skulle givas årligen samtidigt med tjänstgöringen i kirurgi.

Mot detta förslag resas betänkligheter av ämnesrepresentanterna, läraren

i ortopedi, överläkaren G. G. F. Wiberg, samt professorn i kirurgi, J. P.

Strömbeck, som framhålla, att i Lund redan en förskjutning i vården av

extremiteternas ben- och ledåkommor skett från den allmänna kirurgien till

ortopedien. Vid ortopediska kliniken vårdas sålunda en allt större del av

det extremitet-kirurgiska materialet. Detta är i överensstämmelse med utvecklingen

utomlands, särskilt i England, samt med uttalanden från en av

Sveriges läkarförbund tillsatt sakkunnigkommitté. För utveckling av den

kliniska forskningen är det enligt nämnda ämnesrepresentanter av stor

betydelse, att ett sådant sammanförande sker. Det så samlade kliniska

materialet bör tillvaratagas för undervisningen, varför det måste anses

olämpligt att något väsentligt nedskära den nuvarande undervisningens

omfång vid Lunds ortopediska klinik. Dess nuvarande omfattning torde

bibehållas, varjämte en biträdande lärare bör anställas. Det kan även

ifrågasättas, om det ej med hänsyn till ämnets storleksordning och den betydelse,

forskningen på detta område har, samt den vikt, som måste tillmätas

undervisningen, är väl motiverat att överföra den nuvarande lärarbefattningen

till en professur i ortopedi. Sådan professur har vid karolinska

institutet funnits sedan 1913. Lärare i ortopedi förordnades i Lund först

1929 och är sedan 1943 uppförd i laborators tjänsteställning. Kommittén

anser sig dock för närvarande icke kunna framlägga förslag i denna riktning.

Medicinska fakulteten i Lund hemställer, att ifrågavarande lärartjänst

från och med nästa budgetår förändras till en professur, och anför till

stöd härför följande.

^ Kommittén anför så vägande skäl för en professur i ämnet, att det förvånat,

att dess förslag icke utmynnar i begäran om omedelbart inrättande.

s. 349 Kontrollera mot PDF

349

Kungl. May.ts -proposition nr ''272.

Ortopedien är redan i och för sig med den äldre avgränsningen av ämnet

ett stort och viktigt område av medicinen såväl i fråga om forskning som

undervisning. Ämnet undergår i Lund ytterligare en successiv utökning genom

att delar av extremitetskirurgien överförts och överföras till ortopedien.

Fakulteten önskar utöver vad kommittén framfört särskilt framhålla,

att ortopedien i Lund förfogar över en stor och välutrustad klinik, som

utan omändring är väl ägnad att även i fortsättningen tillfredsställa saväl

undervisningens som forskningens krav. Den planlagda framtida utvecklingen

av ortopedien gör det såväl ur läkarutbildningens som forskningens

synpunkt önskvärt att ortopedien i vårt land företrädes av mer än en enda

professur såsom nu är fallet. En omändring till professur av den nuvarande

laboratorsbefattningen i ämnet innebär en relativt obetydlig merutgift.

Fakulteten får alltså uttala det bestämda önskemålet, att nuvarande laboratorsbefattning

i ortopedi omedelbart omändras till professur.

Kanslern biträder fakultetens förslag.

De inom socialdepartementet tillkallade ortopedi- och vanf öresakkunniga

förorda inrättande av den ifrågasatta professuren. En betydande utbyggnad

av den medicinskt-ortopediska vården komme att förordas av de sakkunniga.

En sådan utbyggnad komme att öka kraven på en mera fullständig

undervisning i ortopedi.

Laborator i reumatologi i Lund. Undervisningen i detta

ämne meddelas för närvarande under utbildningen i medicin av lärarna i

detta ämne. Vid Lunds lasarett finnes en särskild reumatikeravdelning om

68 vårdplatser, en av pensionsstyrelsens kuranstalter för reumatiskt sjuka.

Förslag föreligger om en betydande utvidgning av denna avdelning. Enligt

beslut av 1946 års riksdag skall karolinska sjukhuset framdeles utbyggas

med en reumatologisk klinik och förslag föreligger om anordnande av en

dylik även vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Läkarutbildningssakkunniga

ha förordat, att ett arvode å 1 000 kronor anvisas å Lunds universitets

stat för anordnande av en varje termin återkommande kurs, omfattande

10 timmar, i reumatologi, vilken borde hållas av läkaren å den reumatologiska

avdelningen. När reumatikerkliniker kommit till stånd i Uppsala

och Stockholm, borde liknande anordning träffas även där.

Kommittén förordar, att cheferna för de reumatologiska klinikerna skola

få ställning som laboratorer, tillika överläkare. I fråga om Uppsala och

Stockholm avses befattningarna inrättade först i samband med klinikernas

organiserande.

Kanslern tillstyrker inrättande från och med nästa budgetår av en laboratorstjänst

i Lund.

Riksföreningen för bekämpande av de reumatiska sjukdomarna understryker

betydelsen för det vetenskapliga forskningsarbetet av att ifrågavarande

förslag förverkligades. Lunds universitet hade de senaste åren

upprepade gånger hemställt om inrättande av en ordinarie lärartjänst i

reumatologi och fysikalisk terapi i laborators tjänsteställning.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Laborator i kirurgi, särskilt thoraxkirurgi, i Lund.

För ämnet kirurgi finnes vid universitetet i Lund — förutom professorn,

J. P. Strömbeck — en biträdande lärare med ett arvode av 10 900 kronor

jämte provisoriskt arvodestillägg. Biträdande lärartjänsten innehaves för

närvarande av docenten i kirurgi Helge Wulff, vilken tillika är biträdande

överläkare vid kirurgiska kliniken. Kommittén föreslår, att den biträdande

lärartjänsten omändras till en ordinarie tjänst i laborators tjänsteställning

samt förutsätter, att Wulff blir förste innehavare av tjänsten. Till stöd

härför åberopas följande yttrande av professor Strömbeck:

Vid kirurgiska kliniken i Lund har under de sista åren en provisorisk

thoraxkirurgisk avdelning om 12 sängar varit inrättad. Denna är för närvarande

helt belagd med specialfall av hithörande slag, vilka därutöver

måst inläggas även på andra sjukavdelningar inom kirurgiska kliniken. Därjämte

äro ett flertal fall av lungtuberkulos, vilka undergå kirurgisk behandling,

inlagda på lasarettets lungklinik. Denna thoraxkirurgiska verksamhet,

sona visar sig kräva ett allt större behov av vårdplatser, förestås

nu av den biträdande överläkaren och biträdande läraren i kirurgi, docenten

Helge Wulff. Denne har efter en fullgod grundläggande kirurgutbildning

vid klinikerna i Lund och specialutbildning hos docenten Crafoord vid

Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm ytterligare genom statsunderstödd

studievistelse i U. S. A. meriterat sig för specialiteten. Hans vetenskapliga

produktion, vilken till viss del faller inom thoraxkirurgiens område, motsvarar

väl professorskompetens.

I den generalplan för Lunds lasarett, som i princip godkänts av 1945 års

landsting, ingår en ny thoraxkirurgisk avdelning samt en avdelning för

kirurgiska lungtuberkulosfall om vardera 25—30 sängar, vilken storlek även

motsvarar Nationalföreningens mot tuberkulos förslag för Lunds vidkommande.

Då docenten Wulff torde vara den för närvarande mest meriterade

thoraxkirurgen i landet näst docent Crafoord, måste det enligt min mening

vara av största betydelse att en så kompetent person knytes till det kliniska

sjukhuset i Lund för att där möjliggöra den rationella utvecklingen av den

för södra Sverige nödvändiga mer avancerade thoraxkirurgiska verksamheten.

Just i Lund med dess upparbetade centrala ställning inom sjukhusväsendet

äro nämligen förhållandena gynnsammast för en snabb utveckling

av thoraxkirurgien. Där äro möjligheterna till det nödvändiga samarbetet

med thoraxkirurgiens hjälpdiscipliner för närvarande bäst till finnandes.

Då undervisningen i ftisiologi vid Lunds universitet är förlagd till

lungkliniken av Lunds lasarett synes det även nödvändigt, att den kirurgiska

behandlingen av lungtuberkulos, dess indikationer, teknik och resultat

kunna demonstreras vid en med lungkliniken intimt samarbetande thoraxkirurgisk

avdelning.

Jag vill därför föreslå, att en biträdande lärarbefattning i kirurgi inrättas

med laborators tjänsteställning, avsedd att förenas med en tjänst som

överläkare i kirurgi, företrädesvis thoraxkirurgi, vid Lunds lasarett med sedvanligt

arvode från landstinget och de förmåner, som åtnjutas av övriga

överläkare vid lasarettet, och att dess förste innehavare blir docenten

Helge Wulff.

s. 351 Kontrollera mot PDF

351

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Ifrågavarande förslag biträdes av medicinska fakidteten och kanslern,

vilka förutsätta, att Wulff utan ansökan utnämnes till innehavare av

tjänsten.

Laborator i klinisk neurofysiologi i Stockholm.

Kommittén hemställer, att en för serafimerlasarettets neurologiska och

neurokirurgiska kliniker gemensam befattning som klinisk laborator i neurofysiologi

inrättas. Innehavaren av tjänsten borde ha såväl klinisk som

neurofysiologisk erfarenhet. Han skulle leda de elektroencefalografiska

undersökningarna och svara för övriga elektrofysiologiska metoder. Då

dessa i framtiden allt viktigare undersökningsmetoder hade sin stora betydelse

ej blott för den neurologiska och den neurokirurgiska utan även för

den intermedicinska med flera kliniker vid serafimerlasarettet, borde nämnda

laborator erhålla överläkararvode på serafimerlasarettets stat.

Till stöd för förslaget åberopas ett yttrande av projessorerna N. Antoni

och Ii. Olivecrona, vari anföres bland annat följande.

Den kliniska neurofysiologien utgör en gren av den kliniska neurologien,

vilken just börjat komma i gång som forskningsområde och vars betydelse

befinner sig i ständigt stigande. Det gäller, att på kliniska problem tillämpa

den moderna fysiologiens, enkannerligen neurofysiologiens rön. När det

gäller de neurologiska problemen, förefalla en fysiologiskt och kliniskt skolad

forskares möjligheter kanske alldeles särskilt stora. Att med moderna

elektrofysiologiska metoder angripa kliniska reflexproblem, borde t. ex.

vara ytterst tacksamt, särskilt då goda möjligheter erbjuda sig till samarbete

med neurofysiologiska institutionen vid karolinska institutet, där

man särskilt ägnat sig åt djurexperimentell reflexforskning med dylika

metoder.

Elektromyografi är för övrigt en undersökningsmetodik, som under de

sista åren fått en hastigt stigande klinisk betydelse, även bortsett från dess

möjligheter vid reflexstudier. Det gäller på detta område uppgifter av väldig

omfattning och fundamental betydelse. Med hjälp av exakt, djurexperimentellt

genomprövad metodik skall hela den kliniska neurologiska semiologien

— reflexlära, tonusfrågor och en massa annat — genomgås, i avsikt

att efter hand kunna ställa exakt mätning i stället för subjektiv empiri.

Vid denna jättestora revisionsprocess komma de hävdvunna kliniska

grundbegreppen säkerligen att få vidkännas hårda törnar. Ilela den »allmänna

neurologien» kommer efter någon generation kanske att se helt

annorlunda ut än nu.

Även elektroencefalografi hör till den kliniska neurofysiologiens arbetsprogram.

I motsats mot elektromyografi är detta område redan i stor utsträckning

bearbetat för kliniska problem och moget för rutinmässig användning.

Dock är det givet, att samarbetet med en modern neurologisk och

neurokirurgisk klinik även på detta område erbjuder stora vetenskapliga

utvecklingsmöjligheter.

För forskningsarbetet vid neurologiska och neurokirurgiska klinikerna är

möjligheten till intimt samarbete med en neurofysiologisk laborator av vital

betydelse. Det synes oss otänkbart, att den av rutinarbete hårt belastade

fysiologiska laboratorn vid medicinska kliniken skulle kunna hinna utföra

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

vare sig självständig ldinisk-neurofysiologisk forskning, vilken är nödvändig

för vinnande av erfarenhet om de neurofysiologiska metodernas

kliniska användbarhet, eller vara läkarstaben vid de av oss ledda klinikerna

behjälplig vid lösandet av forskningsuppgifter, som erfordra neurofysiologisk

metodik.

För närvarande synes det oss, såsom torde ha framgått av ovanstående,

nödvändigt, att en laborator i klinisk neurofysiologi i första hand sysslar

med forskningsarbete. Detta hindrar icke, att det redan nu föreligger och

i framtiden kan beräknas bli ett mycket stort behov av rutinmässiga

elektromyografiska och elektroencefalografiska undersökningar.

Man torde kunna förutse, att särskilt de senare komma att i framtiden

kräva en betydligt utökad personal vid den klinisk-neurofysiologiska avdelningen.

Detta har beaktats av den kommitté, som vid karolinska institutet

utarbetat ett förslag angående överflyttning av neurologiska och

neurokirurgiska klinikerna till karolinska sjukhuset. Kommittén har nämligen

föreslagit inrättandet av ett fristående kliniskt-neurofysiologiskt institut

med i stort sett ovannämnda arbetsprogram och avsett att utföra

elektroencefalogram och dylikt även å patienter från övriga kliniker, främst

då den psykiatriska.

Kanslern tillstyrker förevarande förslag.

Laborator i experimentell psykiatri i Stockholm.

Kanslern har, efter framställning av lärarkollegiet, förordat inrättande av

en laboratorstjänst i experimentell psykiatri, tillika överläkare vid karolinska

sjukhusets psykiatriska klinik. Till stöd härför åberopas en utredning

av professorn T. Sjögren, vari anföres bland annat:

Inom psykiatriens område, icke minst från synpunkten av dess stora

socialmedicinska betydelse, har den elektroencefalografiska forskningen

visat sig bli allt viktigare för bedömningen av snart sagt alla former av

psykisk abnormitet. Sålunda möjliggör elektroencefalografi att i större utsträckning

än tidigare skilja sådan abnormitet och social missanpassning,

som bygger på mätbara organiska hjärnförändringar från andra typer,

miljöbetingade och dylika. Man kan säkerligen förutse, att elektroencefalografisk

undersökning i en snar framtid kommer att anses böra ingå som

rutinmetod tillsammans med övriga medicinskt-psykiatriska undersökningsmetoder

vid varje psykiatrisk avdelning. Redan nu framstår betydelsen av

denna undersökningsmetod vid psykopatologiska följdtillstånd efter skallskador

såsom avsevärd. Man har fått en möjlighet att vid inkomsten till

sjukhuset av en skallskadad patient objektivt kunna fastställa hur pass

svårt den erhållna skadan drabbat hjärnan. Även vid andra former av

psykiska sjukdomstillstånd betingade av såväl exogena som endogena

orsaksfaktorer har det visat sig att elektroencefalografi kunnat ge värdefulla

upplysningar.

Så mycket allvarligare är med hänsyn härtill, att vi i Sverige för närvarande

i detta hänseende befinner oss i ett verkligt nödläge. Den enda

psykiatriska undersökningsstationen vid karolinska sjukhuset översvämmas

med remisser från hela landet och den ende forskare, som ägnat sig åt

psykiatrisk encefalografi, har sökt annan tjänst, då anställningsvillkoren

å hans nuvarande tjänst äro av den art, att han icke anser sig kunna

kvarstanna.

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Som jämförelse med förhållandena i Sverige må omnämnas, att i Danmark

5 stationer för elektroencefalografisk forskning och undersökning

inrättats och att i U. S. A. och England metoden allmänt accepterats som

nödvändigt vetenskapligt hjälpmedel. Den elektroencefalografiska forskningen

bedrives där med stor intensitet på stora speciallaboratorier. Med

tillfredsställelse har observerats förslaget om en klinisk laborator för bland

annat elektromyografi och elektroencefalografi, delad mellan neurokirurgi

och neurologi, men det är redan nu uppenbart, att denne forskare kommer

att vara hårt belastad av de krav, som ställas på honom av dessa båda

discipliner med hänsyn till metodens vetenskapliga och diagnostiska betydelse

för dem, varförutom ifrågavarande person även förutsättes ägna sig

åt utvecklingen av andra elektrofysiologiska metoder.

Det framstår då såsom ett oavvisligt krav att vid karolinska institutets

psykiatriska klinik inrätta en tjänst ägnad denna experimentella form av

psykiatri. Det gäller att skapa en tjänst av sådan beskaffenhet, att man

kan räkna med att på lång sikt få behålla denne forskare. Det riktiga synes

vara, att man inrättar en tjänst för en laborator i experimentell psykiatri.

En nödvändig förutsättning för denna tjänst är emellertid att vederbörande

befattningshavare samtidigt beredes tillfälle till utövande av klinisk verksamhet,

vilket bör ske i den formen, att han samtidigt tjänstgör som överläkare

å en avdelning vid psykiatriska kliniken.

Laborator i allergilära i Stockholm. Den under uppförande

varande nya dermatologiska kliniken vid karolinska sjukhuset har

avsetts kunna tagas i bruk med ingången av nästa budgetår. Byggnaden

avses skola innehålla bland annat ett allergilaboratorium. Kommittén hemställer,

att en befattning som laborator i allergilära inrättas från och med

nästa budgetår samt att med befattningen förenas arvode som överläkare

på karolinska sjukhusets stat. Till stöd för sitt förslag åberopar kommittén

följande uttalande av professorn S. HeUerström.

En modern dermatologisk klinik kan ur vetenskaplig synpunkt icke anses

ändamålsenlig, därest den icke erbjuder goda betingelser för forskning

inom allergiläran. Flertalet hudsjukdomar, oftast de mest invalidiserande,

äro av allergisk natur. Så är t. ex. fallet i fråga om yrkeshudsjukdomar,

ävensom vissa eksem hos barn och vuxna. Det bör här framhållas, att

huden är det organ, på vilket man liittast registrerar de allergiska reaktionerna.

Det är otänkbart, att något fruktbärande forskningsarbete på detta

stora specialområde skall kunna utföras av de ordinarie läkarna vid kliniken,

detta framför allt på grund av den omständigheten, att allergiforskningen

är särskilt tidsödande.

På grund av det alltmer ökade inflytande allergiforskningen fått inom

medicinens olika grenar och icke minst för dermatologi, måste detta ämne

anses böra få en fast företrädare beträffande forskning och undervisning

och för ledande av till området hörande mera specialbetonade kurser, vilka

de biträdande lärarna icke kunna anses behärska. Företrädaren av ämnet

bör vara laborator med överläkares ställning och med särskilt arvode för

meddelad undervisning. Enär allergilaboratoriet är avsett att i görligaste

mån betjäna hela sjukhuset, bör laboratorn såsom chef för sitt laboratorium

intaga en relativt självständig ställning i förhållande till professorn men

med skyldighet att ställa sin sakkunskap till förfogande vid forsknings
23

— Bihang till riksdagens protokoll 101+7. 1 samt. Nr 272.

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

uppgifter inom kliniken. Det gäller här ett stort specialområde, vilket numera

nått en sådan utveckling, att detsamma och dess målsmän kräva en

mera självständig ställning. Det ligger i sakens natur, att utvecklingen

sannolikt inom överskådlig tid kommer att föra till inrättandet av en professur

i allergiforskning.

Kanslern biträder ifrågavarande förslag.

Laborator i röntgendiagnostik, särskilt thoraxröntgen-

och neuroröntgendiagnostik i Lund. Undervisningen

i röntgendiagnostik i Lund omfattar 250 föreläsningar per läsår

(tre obligatoriska kurser om 30 timmar samt två frivilliga om 80 timmar

vardera). Kommittén föreslår, att en del av undervisningen övertages av

två biträdande lärare, varav den ena i laborators tjänsteställning. Kommittén

anför:

Ämnesrepresentanten, professor H. Hellmer, har begärt, att en laboratur

i röntgendiagnostik, särskilt thoraxröntgendiagnostik och neuroröntgendiagnostik,

inrättas. En sådan tjänst finnes även upptagen i medicinska

fakultetens petita till 1947 års riksdag. Vid det kliniska sjukhuset i Lund

har 1/8 1946 en neurokirurgisk avdelning öppnats, den första i landet

utanför Stockholm. Det synes uppenbart, att verksamheten vid en sådan

kirurgisk specialavdelning beträffande såväl forskning som sjukvård oundgängligen

kräver samarbete med röntgendiagnostisk sakkunskap med speciell

inriktning på den neuroröntgenologiska diagnostiken. Utvecklingen

inom röntgendiagnostiken har nu fortskridit så, att en specialisering inom

densamma är nödvändig vid de medicinska högskolorna. I Stockholm har

redan vid serafimerlasarettet en sådan specialisering skett i samarbete med

neurokirurgiska kliniken samt där möjliggjort nenrokirurgiens utveckling.

En motsvarande specialisering av röntgendiagnostiken i korrespondens med

utbyggnaden av de kliniska disciplinerna förutses beträffande thoraxröntgendiagnostiken.

Röntgendiagnostiken utgör nämligen grundvalen för de

senaste decenniernas bekämpade av lungtuberkulosen och spelar en genomgripande

roll för thoraxkirurgien. Vid den av riksdagen beslutade lungkliniken

vid karolinska sjukhuset skall även inrättas en särskild thoraxröntgendiagnostisk

avdelning under ledning av en överläkare.

Vid kirurgiska kliniken i Lund bedrives sedan några år specialiserad

thoraxkirurgisk verksamhet. Kommittén föreslår även inrättandet för Lund

av en befattning som biträdande lärare i kirurgi i laborators tjänsteställning,

avsedd att förenas med befattning på landstingets stat som överläkare

i kirurgi, huvudsakligen thoraxkirurgi. Den utvidgade thoraxkirurgiska

verksamhet, som under dessa förhållanden kan förväntas i Lund, motiverar

enligt kommitterades mening väl, att den just för Lunds vidkommande så

viktiga gren av röntgendiagnostik, som den neuro- och thoraxröntgenologiska

diagnostiken kan sägas utgöra, får en fast företrädare i fråga om forskning

och undervisning därstädes.

Fakulteten och kanslern biträda ifrågavarande förslag.

Laborator i radiofysik i Lund. Kommittén anför:

Radioterapien företrädes i Lund av en lärare i radioterapi med laborators

tjänsteställning, tillika överläkare vid centralanstalten för radioterapi i

Lund.

s. 355 Kontrollera mot PDF

355

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Vid radioterapeutiska kliniken har sedan 1941 funnits ett radiofysiskt

laboratorium, motsvarande den radiofysiska institutionen vid karolinska

institutet. Vid detta laboratorium har en fysiker varit deltidsanställd, men

behovet av en heltidsanställd fysiker har med tiden gjort sig allt starkare

gällande, och detta blir ännu nödvändigare, om forskningen skall intensifieras.

Föreståndaren för radioterapeutiska avdelningen anser, att för en sådan

tjänst bör krävas filosofie licentiatexamen i fysik, disputationsprov helst

med docentkompetens och minst 5 års praktisk erfarenhet i medicinsk

radiofysik. Med sådana fordringar på innehavarens kompetens bör tjänsten

göras till en fast laboratorsbefattning.

Fakulteten och kanslern tillstyrka bifall till förevarande förslag.

Laboratorer vid kliniska centrallaboratorier. Kommitténs

förslag framgår av följande sammanställning:

Nuvarande befattningar:

Uppsala:

1 klinisk laborator (arvode

8 600 + 660=9 260 kronor).

Lund:

1 klinisk laborator (arvode

8 600 + 660 = 9 260 kronor).

Karolinska sjukhuset:

1 laborator vid medicinsktkemiska

centrallaboratoriet.1 2 *

1 laborator vid medicinsktfysiologiska

centrallaboratoriet.2

1 laborator vid medicinskt-bakteriologiska

centrallaboratoriet.2

S erafimerlasar ettet:

1 extra klinisk laborator (arvode

8 600 kronor).4

Kommittén anför:

Kommitténs förslag:

1 ordinarie laborator i klinisk kemi.

1 ordinarie laborator i klinisk

fysiologi.1

1 ordinarie laborator i klinisk

kemi.

1 ordinarie laborator i klinisk

fysiologi.1

1 ordinarie laborator i klinisk

kemi.

1 ordinarie laborator i klinisk

fysiologi.

3 ordinarie laboratorer, en i klinisk

kemi, en i klinisk fysiologi

och en i klinisk bakteriologi.

De kliniska centrallaboratorier, som nu finnas vid de av detta betänkande

berörda sjukhusen, sortera alla under respektive professorer i medicin. Vid

akademiska sjukhuset i Uppsala samt vid Lunds lasarett förestås laboratorierna

av en klinisk laborator på universitetets stat, vid karolinska sjukhuset

finnas tre centrallaboratorier: det medicinskt kemiska, det medicinskt

fysiologiska och det medicinskt bakteriologiska, vilka vardera förestås av

en laborator på sjukhusets stat, vid serafimerlasarettet slutligen finnas tre

1 Avses inrättad först framdeles, då lokaler härför erhållits.

2 Arvode på karolinska sjukhusets stat 8 500 kronor. Såsom ett provisorium för innevarande

budgetår har medgivits, att laboratorerna må åtnjuta arvoden å (13 080 + 660=) 13 740 kronor.

8 Då sedan den 1 juli 1946 finnes en professur i bakteriologi föreslår kommittén icke någon

ytterligare ordinarie befattning på karolinska institutets stat.

4 Såsom ett provisorium för innevarande budgetår gäller, att arvoden å (13 080 + 660 =)

13 740 kronor må utgå till envar av tre laboratorer.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts proposition nr S72.

laboratorier, vilka förestås av extra laboratorer på serafimerlasarettets stat.

Särskilt i Uppsala och Lund men även vid serafimerlasarettet är organisationen

av provisorisk art.

De kliniska centrallaboratorierna ha visat sig vara av utomordentligt

stort värde såväl för sjukvården som för forskningen, och tiden är nu enligt

kommitténs uppfattning inne att utbygga dem och ge dem en fastare och

mera självständig ställning. Kommittén har därför vänt sig till de nuvarande

föreståndarna med begäran om förslag till omorganisation av laboratorierna

i fråga i angivet syfte. Svaren visa en mycket enhetlig tendens.

Sålunda framhålles från alla håll, att centrallaboratorierna böra erhålla

avsevärd förstärkning i fråga om personal och anslag, att de böra frigöras

från de medicinska klinikerna samt att de böra uppdelas på åtminstone

två laboratorier: ett kliniskt kemiskt och ett kliniskt fysiologiskt centrallaboratorium.

Vidare bör enligt förslagen varje centrallaboratorium organiseras

på en rutinavdelning, som ombesörjer analyser och dylikt för den

löpande sjukvården och som bekostas av sjukhuset, samt en forskningsavdelning,

bekostad av respektive universitet.

Kommittén anser, att centrallaboratorierna böra ges förbättrade arbetsmöjligheter.

Vid akademiska sjukhuset i Uppsala, Lunds lasarett, karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet i Stockholm bör ett fristående

kliniskt kemiskt och ett fristående kliniskt fysiologiskt centrallaboratorium

organiseras med en klinisk laborator, tillika överläkare som föreståndare.

Vidare bör vid serafimerlasarettet ett laboratorium för klinisk bakteriologi

med en klinisk laborator tillika överläkare som chef inrättas.

TJniversitetsmyndiglieterna tillstyrka bifall till kommitténs förevarande

förslag.

Undervisning i oftalmiatrik vid Sabbatsbergs

sjukhus.

Vid karolinska institutet ges årligen fyra kurser i oftalmiatrik (64 timmar

vardera) i samband med tjänstgöring på ögonkliniken på karolinska sjukhuset.

Undervisningen omhänderhaves av professorn och en biträdande

lärare, vilken senare svarar för en av kurserna samt två särskilda ögonspeglingskurser.

Ytterligare två ögonspeglingskurser ges årligen mot särskilt

arvode av 1 600 kronor.

Förslag om ianspråktagande även av ögonavdelningen på Sabbatsbergs

sjukhus för undervisningsändamål har underställts riksdagen. Undervisningen

därstädes är avsedd att taga sin början nästa läsår. Kommittén

framhåller, att undervisningen i Stockholm därefter skulle fördelas på 4

kurser om 15 studerande vid karolinska sjukhuset samt 4 kurser om 10 studerande

vid Sabbatsbergs sjukhus. Professorn skulle hålla 3 samt en biträdande

lärare 1 av kurserna på karolinska sjukhuset. På Sabbatsberg

skulle hållas 3 kurser av överläkaren mot biträdande lärararvode (9 000

kronor) samt den fjärde kursen av ännu en biträdande lärare mot arvode

(3 000 kronor). Ögonspeglingskurserna skulle ges i oförändrad omfattning,

d. v. s. tillsammans 4 kurser, varav 2 mot särskilt arvode samt 2 av innehavaren

av den nu befintliga arvodestjänsten som biträdande lärare.

Laboratoriebiträden vid centrallaboratorierna.

Kommittén har föreslagit, att varje centrallaboratorium vid akademiska

sjukhuset i Uppsala, Lunds lasarett samt de två statliga undervisningssjukhusen

i Stockholm förses med ett laboratoriebiträde. Vid serafimerlasa
-

s. 357 Kontrollera mot PDF

357

Kungl. Maj:is proposition nr ''272.

rettets kliniska laboratorium finnes redan ett »tekniskt biträde» i lönegraden

A 4; denna befattning förutsattes komma att bibehålla sin löneställning

oförändrad. De nya tjänsterna föreslås eljest bli placerade i lönegraden

Eo 7. I fråga om de fysiologiska centrallaboratorierna i Uppsala och Lund

förutsättas befattningarna bli inrättade först senare i samband med laboratoriernas

organiserande.

Kanslern biträder ifrågavarande förslag.

Teknisk personal vid karolinska sjukhusets dermat

ologiska klinik. Kommittén föreslår, att vid nämnda klinik

inrättas — förutom en kanslibiträdestjänst — två befattningar som laboratoriebiträde

i Eo 7, därav en vid allergilaboratoriet, en som vaktmästare

i Eo 5 och en som fotograf i Eo 5. Kostnaderna för fotografens avlönande

skulle delas lika mellan karolinska sjukhuset och karolinska institutet.

De stora medicinska framgångar, som kännetecknat de senaste decennierna,

ha uppnåtts i intimt samarbete mellan medicinska teoretiker och

kliniker. Det torde vara uppenbart, att en ytterligare utveckling av läkekonsten

i stor utsträckning är beroende av ett fortsatt målmedvetet samarbete

av dylik art. Det synes med hänsyn härtill vara ett beaktansvärt

uppslag, som framförts av medicinska fakulteten i Uppsala, då den hemställt

om inrättande av en professur inom själva gränsområdet mellan de

teoretiska och kliniska disciplinerna med syfte att i en och samma lärostol

förena både medicinsk teori och medicinsk praktik. Beträffande professurens

benämning ansluter jag mig till kommitténs förslag, enligt vilken dess

ämnesområde skulle kallas teoretisk medicin. Förslaget att inrätta professuren

såsom personlig för docenten Jan Waldenström, vars framstående

forskaregenskaper av fackmännen fått höga vitsord, finner jag mig böra

biträda. Då professurens syfte huvudsakligen bör vara forskning, synes den

icke böra betraktas såsom i fråga om undervisnings- och sjukvårdsuppgifter

jämställd med professuren i praktisk medicin. Jag är därför tveksam inför

fakultetens förslag, att den nya professurens innehavare skulle få sig ålagd

samma undervisningsskyldighet som innehavaren av professuren i praktisk

medicin. Frågan om den med den personliga professuren förenade undervisningsskyldigheten

torde emellertid få prövas i vanlig ordning.

Lungtuberkulosen är en av vårt lands mest förhärjande folksjukdomar,

vars teoretiska utforskande och praktiska bekämpande ännu synes ha

långt kvar till sin lösning. Dess stora samhälleliga betydelse gör det enligt

min mening befogat, att läran om denna sjukdom — jtisiologi — blir företrädd

av en professur vid åtminstone ett av våra medicinska lärosäten.

Jag är därför beredd att tillstyrka bifall till förslaget, att en professur i

ämnet inrättas i Uppsala och har ingenting att erinra mot att densamma

blir personlig för läraren i fysikalisk diagnostik därstädes, överläkaren,

medicine doktorn Erik Hedvall, som vitsordas vara en av vårt lands

främsta forskare på ifrågavarande område.

Departe
mentschefen.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Enligt redan fattat beslut skall karolinska sjukhuset utbyggas med en

klinik för thoraxkirurgi, d. v. s. kirurgisk behandling av sjukdomar i bröstorganen,

såväl tuberkulösa som andra. Enligt nu framlagt förslag skulle till

klinikchef utses den för sin framstående vetenskapliga och praktiska

skicklighet på detta område kände överläkaren vid Sabbatsbergs sjukhus,

docenten Clarence Crafoord. I detta syfte skulle för honom inrättas en

personlig professur vid karolinska institutet. Jag ansluter mig till detta

förslag. När den nya kliniken är färdig att tagas i bruk, bör givetvis med

professuren förenas överläkartjänst på karolinska sjukhusets stat mot sedvanligt

överläkararvode. Jag förutsätter, att Crafoord intill dess kommer

att bestrida överläkargöromålen vid sin nuvarande befattning mot ett

skäligt arvode från Stockholms stad; det torde böra ankomma på karolinska

institutet att upptaga förhandlingar härom med staden och träffa

överenskommelse i ämnet samt därefter anmäla frågan för Kungl. Maj:t.

Professuren torde böra tillträdas först sedan dylik överenskommelse

träffats.

Undervisningen i det viktiga dubbelämnet dermatologi och venereologi

har hittills varit koncentrerad till karolinska institutet, vilket medfört avsevärda

olägenheter. Med hänsyn till undervisningens och givetvis även

forskningens behov är det därför enligt min mening angeläget, att föreliggande

förslag om inrättande av en professur i förevarande ämnen även vid

Lunds universitet nu förverkligas. Jag tillstyrker därför bifall till detta

förslag.

De skäl, som anförts till stöd för förslaget om inrättande av en professur

i neurologi vid Lunds universitet finner jag bärande. Ämnet företrädes för

närvarande endast vid karolinska institutet av en särskild lärostol men

det är ett gammalt önskemål att utbryta detsamma ur ämnet medicin även

vid universiteten i Lund och Uppsala. Kommittén har emellertid inskränkt

sig till att för närvarande förorda, att principbeslut fattas om en särskild

neurologiprofessur i Lund, varvid dock förutsatts, att beslutet skulle träda

i kraft senast vid professorn Sven Ingvars avgång från den av honom innehavda

professuren i praktisk medicin. Sedan kommittéförslaget framlagts,

har sistnämnda lärostol blivit ledig genom professorn Ingvars nyligen

timade frånfälle. Med hänsyn härtill finner jag mig böra förorda, att den

ifrågasatta professuren i neurologi inrättas från och med nästa budgetår.

Ortopedien representeras vid karolinska institutet av en professur och vid

universitetet i Lund av en ordinarie lärarbefattning. Kommittén har i

princip uttalat sig för, att sistnämnda befattning förändras till en professur,

men har icke framlagt förslag härom. Medicinska fakulteten i Lund har

emellertid gjort framställning om en dylik förändring redan från och med

den 1 juli 1947, vilken framställning biträtts av universitetskanslern samt

ortoped- och vanföresakkunniga. För egen del har jag blivit övertygad om

lämpligheten av denna förändring av befattningens karaktär och tillstyrker

bifall därtill. Jag förutsätter, att nuvarande innehavaren av den befintliga

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

lärarbefattningen utan ledigförklarande av professuren utnämnes till densammas

förste innehavare.

Lunds universitet har vid flera tidigare tillfällen föreslagit inrättande av

en särskild ordinarie lärartjänst i reumatologi och fysikalisk terapi i laborators

löneställning. Hitintills ha dessa förslag emellertid icke blivit förverkligade.

Organisationskommittén har nu gjort framställning i samma

syfte. Det synes mig lämpligt, att den vid Lunds lasarett sedan lång tid

tillbaka befintliga reumatikeravdelningen utnyttjas vid undervisningen i

intern medicin. Den reumatologiska forskningen torde även behöva intensifieras.

Med hänsyn härtill synas starka skäl tala för bifall till nu föreliggande

förslag, vilket jag alltså biträder. Den nya befattningen synes

böra benämnas »lärare i reumatologi» och dess innehavare åläggas viss

undervisningsskyldighet i reumatologi och fysikalisk terapi. Befattningen

torde böra förenas med den nuvarande tjänsten som biträdande överläkare

vid Lunds lasaretts reumatikeravdelning, vilken senare tjänst synes

böra förändras till en självständig överläkartjänst.

Den specialitet inom kirurgien, som benämnes thoraxkirurgi, kommer vid

bifall till vad jag i det föregående förordat att vid karolinska institutet

representeras av en professur. Förslag föreligger, att ämnet även vid universitetet

i Lund skulle erhålla en särskild företrädare genom förändring

av den nuvarande befattningen som biträdande lärare i kirurgi (arvode

10 900 kronor jämte provisoriskt arvodestillägg) till ordinarie befattning

i laborators löneställning. I och för sig synas goda skäl tala för detta förslag.

Emellertid föreligga, enligt vad jag under hand inhämtat, planer även

för allmänna sjukhusets i Malmö vidkommande att där anordna en thoraxkirurgisk

avdelning. Jag erinrar i detta sammanhang om att docenten

Helge Wulff, som avsetts skola erbjudas att bli förste innehavare av den

planerade laboratorsbefattningen vid Lunds lasarett, nyligen förordnats

till överläkare å kirurgiska avdelningen vid allmänna sjukhuset i Malmö

för tiden intill utgången av december 1948. Då det icke torde vara ändamålsenligt

att upprätthålla thoraxkirurgiska specialavdelningar vid lasaretten

både i Malmö och Lund, anser jag mig icke kunna redan nu taga

slutlig ställning till förslaget om inrättande av ifrågavarande laboratorsbefattning.

Jag förutsätter emellertid, att medicinska högskolornas organisationskommitté

i samråd med medicinalstyrelsen upptager detta spörsmål

till förnyad skyndsam utredning och snarast möjligt inkommer med resultatet

av denna.

Metoderna för undersökning av rubbningar i hjärnans och nervsystemets

funktioner (elektroencefalografi, elektromyografi) ha under de senaste

åren utvecklats och förfinats i betydande grad och utgöra numera en särskild

forskningsgren, »klinisk neurofysiologi», av grundläggande betydelse

för neurokirurgien och neurologien. Jag tillstyrker med hänsyn till de skäl,

som av organisationskommittén åberopats, att en laboratorstjänst i före
-

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

varande ämne inrättas från och med nästa budgetår vid karolinska institutet

och att innehavaren av densamma tillika erhåller arvode som överläkare

på serafimerlasarettets stat; till sistnämnda fråga återkommer jag

senare i annat sammanhang.

De elektroencefalografiska undersökningsmetoderna ha, såsom av den

föregående redogörelsen framgått, fått en betydelsefull användning även

inom psykiatrien. I likhet med kanslern förordar jag därför bifall till lärarkollegiets

vid karolinska institutet förslag om inrättande vid denna läroanstalt

av en befattning som laborator i »experimentell psykiatri», förenad

med överläkartjänst på karolinska sjukhusets stat.

I samband med att den nya dermatologiska kliniken vid karolinska sjukhuset

inom en nära framtid tages i bruk synes på av kommittén anförda

skäl böra inrättas en till nämnda klinik knuten befattning som laborator

i allergilära med överläkares ställning på sjukhusets stat. Med befattningen

bör förenas viss undervisningsskyldighet men innehavarens huvuduppgift

synes böra ligga på forskningens område.

Förslaget om inrättande av en befattning som laborator i röntgendiagnostik

vid Lunds universitet motiveras bland annat med angelägenheten av

ett fast samarbete med de neuro- och thoraxkirurgiska avdelningarna. Med

hänsyn till vad jag nyss anfört beträffande den senare, inskränker jag mig

för närvarande till att förorda inrättande av en befattning som extra laborator

i röntgendiagnostik med arvode efter samma grunder som tillkommer

heltidsanställda biträdande lärare (f. n. 8 600 kronor).

Jag tillstyrker förslaget om uppförande på Lunds universitets stat av

en laboratorsbefattning i radiofysik.

Redan i det föregående har jag givit min principiella anslutning till förslagen

om inrättande av ordinarie laboratorsbefattningar vid vissa kliniska

centrallaboratorier på vederbörande universitets respektive karolinska institutets

stat. För nästa budgetår torde i enlighet härmed böra uppföras följande

laboratorstjänster, nämligen en i klinisk kemi vid vartdera universitetet,

två i samma ämne vid karolinska institutet, två i klinisk fysiologi

vid institutet och en i klinisk bakteriologi, likaledes vid institutet. Laboratorerna

torde böra erhålla ställning som överläkare på vederbörande sjukhus’

stat. I samband med inrättandet av ifrågavarande befattningar böra

givetvis motsvarande, nu befintliga arvodesbefattningar indragas.

Ögonavdelningen å Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm avses skola från

och med nästa budgetår öppnas för undervisning i oftalmiatrik vid karolinska

institutet. I samband härmed erfordras vissa anslag för undervisningens

uppehållande. För biträdande lärare beräknas sålunda ett belopp

av tillhopa 12 000 kronor (3 000 kronor för envar av fyra kurser per läsår).

Häremot har jag icke funnit anledning till erinran. Såsom framgår av den

i propositionen 1947: 55 lämnade redogörelsen torde härutöver böra anvisas

4 000 kronor i arvoden åt två vid avdelningen tjänstgörande underläkare.

Till frågan om erforderligt materielanslag återkommer jag i det följande.

s. 361 Kontrollera mot PDF

361

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

De kliniska centrallaboratorierna fungera i stor utsträckning som centralhärdar

för klinisk forskning. Jag har med hänsyn härtill blivit övertygad

om att laboratoriebiträdespersonal erfordras vid dessa icke blott för rutinarbetet

i sjukvårdens tjänst utan även för forskningsändamål. Jag tillstyrker

därför, att vid vartdera av de kemiska centrallaboratorierna i Uppsala

och Lund inrättas en laboratoriebiträdesbefattning i lönegraden Eo 7

samt å karolinska institutets stat fyra sådana tjänster.

Ett av lärarkollegiet vid karolinska institutet framlagt förslag om inrättande

av en laboratoriebiträdestjänst vid serafimerlasarettets röntgendiagnostiska

avdelning har jag funnit välmotiverat och tillstyrker följaktligen

detsamma. Då tjänsten avses för forskningsändamål, bör densamma

uppföras på institutets stat.

Vid den nya dermatologiska kliniken å karolinska sjukhuset torde för

nästa budgetår erfordras två laboratoriebiträdestjänster i lönegraden Eo 7.

Till frågan om anställande av en fotograf vid kliniken återkommer jag i

samband med anmälan av karolinska sjukhusets personalbehov. Jag är

icke beredd att utan ytterligare utredning tillstyrka inrättande av övriga

ifrågasatta biträdesbefattningar.

Vad jag under förevarande avsnitt förordat innebär sammanfattningsvis

inrättande av följande nya befattningar:

Uppsala:

1 professur i teoretisk medicin, personlig för J. Waldenström,

1 » » ftisiologi, personlig för E. Hedvall (det förutsättes, att den

nuvarande ordinarie lärartjänsten i fysikalisk diagnostik, som innehaves

av Hedvall, kvarstår å universitetets stat),

1 laborator i klinisk kemi,

1 laboratoriebiträde i Eo 7;

Lund:

1 professur i dermatologi och venereologi,

1 » » neurologi,

1 » » ortopedi (i stället för nuvarande ordinarie lärartjänst),

1 lärare i reumatologi,

1 extra laborator i röntgendiagnostik,

2 laboratorsbefattningar (en i radiofysik, en i klinisk kemi),

1 laboratoriebiträde i Eo 7;

Stockholm:

1 professor i thoraxkirurgi, personlig för C. Crafoord,

8 laboratorsbefattningar (en i klinisk neurofysiologi, en i experimentell

psykiatri, en i allergilära, två i klinisk kemi, två i klinisk fysiologi och en

i klinisk bakteriologi),

arvoden å tillhopa 16 000 kronor för uppehållande av undervisning i oftalmiatrik

vid Sabbatsbergs sjukhus,

7 laboratoriebiträden i Eo 7.

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

6. De medicinska institutionernas behov av

materielanslag.

A. Inledning.

Beträffande de medicinska institutionernas behov av anslag till materiel

anför kommittén inledningsvis bland annat följande.

En väsentlig förutsättning för att ett intensivt forskningsarbete skall vara

möjligt vid en vetenskaplig institution är, att denna har tillgång till penningmedel,

tillräckliga för anskaffande av förbrukningsmateriel, moderna

instrument och apparater samt till avlöning åt hjälpkrafter av olika slag.

En forskare, som ej har tillgång till förstklassig apparatur, har svårt att uträtta

något av värde; i varje fall utgör en sådan brist en i allra högsta grad

hämmande faktor. I och med vetenskapens och teknikens utveckling ha

emellertid de tekniska hjälpmedlen blivit alltmera komplicerade och därmed

allt dyrbarare och draga därför i våra dagar kostnader av en helt annan

storlek än tidigare. Detsamma gäller i viss utsträckning även om förbrukningsmaterielen.

Behov finnes i allt större utsträckning av speciella kemikalier,

av specialpreparerade fotografiska plåtar o. s. v. Vidare krävs, att

institutionen har möjlighet att anställa hjälpkrafter utom de ordinarie vid

tillfällen av speciell aktivitet och för särskilda uppgifter. Kommittén har

därför i sina beräkningar uppdelat årsanslagen till de skilda institutionerna

i två poster, varav den ena svarar mot det uppskattade behovet av medel

till avlönande av tillfällig och extra personal. Denna uppdelning är dock

endast schematisk och närmast avsedd att för de anslagsbeviljande myndigheterna

belysa den ungefärliga storleken av de behov denna post medför.

Däremot har det icke varit kommitténs mening, att den del av anslaget,

som avsetts för avlöningar till tillfällig och extra personal, icke

skulle få användas för inköp av materiel och vice versa. Det är tvärtom

kommitténs uppfattning, att årsanslagen böra få användas på smidigaste

sätt till forskningens gagn. Vid beräknandet av engångsanslagen har kommittén

icke ansett sig böra taga hänsyn till sådana krav, som framställts

för undervisningsmaterialets modernisering utom i fråga om utrustande av

institutioner under nybyggnad. Icke heller har kommittén upptagit anslagskrav,

som syfta till inköp av apparater eller dylikt för alldeles speciella

undersökningar. Kommittén har nämligen den uppfattningen, att anslag

sådana som de senare böra tagas ur de medel, som äro uppförda på det

medicinska forskningsområdets stat.

De av kommittén föreslagna anslagen överstiga väsentligen de nu utgående.

De största engångsanslagen komma på några få prekliniska institutioner

samt på vissa kliniker.

Vad de förra beträffar är det fråga om sådana, som äro nybyggda eller

vilkas uppförande är beslutat. Det ligger i sakens natur, att en nybyggd

institution med ökad möjlighet för forskning måste kräva ett avsevärt

engångsanslag, om den skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt.

Vad beträffar årsanslagen äro de stegrade anspråken mest påtagliga, då

det gäller klinikerna. Det ligger intet överraskande i att så skall vara fallet.

Den historiska utvecklingen ger förklaringen härtill. Ännu för endast några

få decennier sedan var sjukdomsbeskrivningen det väsentliga inom den kliniska

forskningen. Analysen av ett visst antal patienter, hörande till den

ena eller andra sjukdomsgruppen, krävde som regel inga större kostnader.

Ej heller var så fallet, då det gällde att samla uppgifter rörande behand
-

s. 363 Kontrollera mot PDF

363

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

lingsresultaten. Det var därför möjligt för en klinik, som ej hade mer än

kanske 1 OOO kronor i årsanslag, att likväl kunna göra en vetenskaplig

insats.

Arbetsförhållandena ha emellertid på senare år mycket förändrats. Vägen

att komma vidare, då det gäller sjukdomsutforskandet, kräver utnyttjandet

av kemiska, fysiologiska, röntgenologiska och andra komplicerade undersökningsmetoder,

vilka samtliga fordra dyrbart instrumentarium och tillgång

till god assistans. I många fall behöver den kliniska forskningen även

tillgång till djurmaterial, och då det gäller vissa specialiteter, som psykiatri

och rasbiologi, är det nödvändigt med omfattande fältarbete.^

De kliniska forskarna ha haft blicken öppen för dessa förhållanden och

även i många fall i sina petitaskrivelser anhållit om höjda anslag. Tämligen

generellt har emellertid den äskade summan varit mycket blygsam.

Ett fortsatt tillbakahållande av anslagskraven för klinikerna skulle verka

i hög grad hämmande på läkekonstens vidare utveckling. Möjligheten att

pröva och anpassa grundforskningens landvinningar bleve försvårad eller

förhindrad. Det är en ofrånkomlig fordran, att samtliga kliniker genom

rimliga anslag beredas möjlighet till vetenskapligt forskningsarbete. Kraven

på anslagshöjning komma, som naturligt är, att gestalta sig väsentligt

olika allt efter utgångsläget, som i vissa fall är synnerligen ofördelaktigt

— flera exempel finnas på årsanslag av storleksklassen 1 000 kronor — samt

efter de skilda specialiteternas deklarerade behov..

De ökningar av årsanslagen, som kommittén ser sig föranlåten föreslå, äro

i genomsnitt högre än de, som föreslogos av naturvetenskapliga forskningskommittén

för de naturvetenskapliga institutionernas del, men detta beror

på att utgångsläget varit så mycket sämre för de medicinska institutionerna.

Materielanslagets storlek utgjorde sålunda för de naturvetenskapliga institutionerna

under budgetåret 1945/46 i medeltal 14 500 kronor per institution.

Motsvarande siffra för de medicinska (budgetåret 1946/47) utgör

5 500 kronor. Denna siffra dragés ju ned av de låga anslagen till de kliniska

institutionerna, men även för de teoretiska institutionerna, vilka mera

direkt kunna jämföras med de naturvetenskapliga, är medelsiffran^ låg,

nämligen 11 200 kronor. För de kliniska institutionerna är siffran så låg

som 1 800 kronor. De av kommittén nu föreslagna anslagsbeloppen synas för

de med de naturvetenskapliga jämförbara institutionerna vara av ungefär

samma storlek som de av naturvetenskapliga forskningskommittén föreslagna

och av statsmakterna accepterade. För klinikernas del ligga de föreslagna

anslagen genomsnittligen fortfarande på. lägre nivå.

Vid vissa medicinska institutioner (liksom vid vissa andra universitetsinstitutioner)

få eleverna för närvarande betala vissa avgifter till kurser

och dylikt. Kommittén anser, att sociala skäl tala för att dessa avgifter

avskaffas. En del av dessa kursavgifter betalas direkt till vederbörande

kursledare och äro att betrakta som särskild avlöning för en undervisningsprestation,

som faller utanför kursledarens ordinarie tjänstgöringsskyldighet.

I de flesta fall betalas emellertid dessa avgifter direkt till vederbörande

institution och spela då en mycket stor roll för institutionens ekonomi.

Deras bortfallande måste därför kompenseras genom ett statligt anslag av

ungefär samma storlek.

Genom den personalorganisation, som kommittén föreslagit, bör behovet

av lärare vara täckt även för sådana specialkurser av obligatorisk eller

frivillig karaktär, vilka nu finansieras genom avgifter från eleverna direkt

s. 364 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

364 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

till kursledaren. Kommittén förutsätter alltså, att sådana kursavgifter icke

skola utkrävas av de studerande.

Kanslern har instämt i vad kommittén anfört. Att de av kommittén föreslagna

ökningarna vore av behovet påkallade, kunde, framhåller kanslern,

näppeligen dragas i tvivelsmål.

De medicinska högskoleinstitutionerna äro i lika hög grad som de naturvetenskapliga

beroende av icke alltför knappt tillmätta materielanslag för

forsknings- och undervisningsarbetets bedrivande. För att de i nämnda

hänseende skola uppnå i stort sett samma standard, som de naturvetenskapliga

institutionerna genom beslut av fjolårets riksdag erhöllo, krävas,

sasom kommittén påvisat, betydande anslagshöjningar. Slutsumman av

dessa anslagshöjningar blir avsevärd, främst därigenom att de medicinska

högskoleinstitutionerna äro väsentligt talrikare än de naturvetenskapliga,

men även till följd av att utgångsläget för de förra, såsom kommittén framhållit,

torde vara i genomsnitt icke obetydligt ogynnsammare än för de

senare. Trots de betydande kostnader, en materiell upprustning av de medicinska

institutionerna drar med sig, är jag likväl beredd att i likhet med

kanslern i stort sett acceptera kommitténs förslag.

Jag är ense med kommittén om, att de kurs- och laborationsavgifter,

vilka av de studerande erläggas till vissa institutioner, böra slopas och

ersättas med en höjning av nu utgående materielanslag. De löpande materielanslag

(»årsanslag»), jag i det följande kommer att förorda, äro beräknade

med hänsyn härtill. De för nämnda ändamål behövliga anslagshöjningarna

ha av kommittén uppskattats till vid Uppsala universitet omkring

15 700 kronor, vid Lunds universitet cirka 8 800 kronor och vid karolinska

institutet i runt tal 43 300 kronor.

Kommittén har i detta sammanhang framhållit, att de avgifter, de studerande

i vissa fall för närvarande ha att erlägga till ledare av kurser, som

ingå som led i studierna, även borde avskaffas. Kommitténs förslag till personalorganisation

vore beräknad med hänsyn härtill. För egen del har jag,

med hänsyn till att detta spörsmål för närvarande befinner sig under särskild

utredning, icke vid mitt ställningstagande till personalfrågorna speciellt

tagit sikte på önskvärdheten av att dylika kursavgifter skola kunna

omedelbart avvecklas. I den mån de av mig förordade personalförstärkningarna

likväl möjliggöra ett slopande av dylika avgifter, böra givetvis

dessa möjligheter tillvaratagas. Jag förutsätter, att vederbörande akademiska

myndigheter ha sin uppmärksamhet riktad härpå.

B. Uppsala universitet.

De medicinska institutionernas andel i Uppsala universitets löpande

materielanslag för innevarande budgetår uppgår enligt kommitténs beräkning

till 99 130 kronor. Anslaget är i sin helhet uppfört med 775 000

kronor, varvid förutsatts, att universitetets reservfond därutöver skulle

bidraga med ett belopp av 100 000 kronor.

s. 365 Kontrollera mot PDF

365

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Kommitténs förslag innebär, att summan av årsanslagen till de medicinska

institutionerna skulle höjas med 226 370 kronor till 325 500 kronor.

Härjämte föreslår kommittén anvisande av vissa engångsanslag å tillhopa

378 775 kronor. Anslagen skulle fördelas på sätt som framgår av följande

sammanställning:

Institution

Materiel-

anslag

1946/1947

Årsanslag.

Kommitténs

förslag

Engångs-

anslag.

Kommitténs

förslag

Anatomiska inst.....................

8 950

20 000

20 000

Histologiska inst.....................

12 900

20 0U0

9 000

Patologiska inst.....................

11430

30 000

—

Bakteriologiska inst...................

7 780

20 000

37 000

Fysiologiska inst....................

10 750

38 000

75 000

Inst. för medicinsk och fysiologisk kemi......

12 750

50 000

75 000

Farmakologiska inst...................

12 780

25 000

—

Medicinska klin.....................

3 no

16 000

25 000

Inst. för teoretisk medicin..............

—

10 000

25 U00

Kliniken för bröstsjuka................

1 250

8 000

—

Pediatriska klin.....................

1250

9 000

15 800

Kirurgiska klin.....................

1 780

11000

—

Obstetrisk-gynekologiska klin.............

2 310

11 500

—

Oftalmiatriska klin...................

2 640

8 000

—

Klin. för öron-, näs- och halssjukdomar......

2 500

11 000

—

Psykiatriska kliniken.................

2 080

10 000

—

Akademiska sjukhusets röntgenavd..........

1230

10 000

26 975

Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet.........

j a tan

8 500

_

Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet.......

Instrumentverkstad vid akademiska sjukhuset . . .

8 500

1 000

70 000

Summa

99 130

325 500

378 775

Beträffande den närmare motiveringen till kommitténs förslag hänvisas

till betänkandet.

Medicinska fakulteten anför:

Prefekterna för de anatomiska och histologiska institutionerna ha påpekat,

att den föreslagna summan på 20 000 kronor för vardera institutionen

icke är tillräcklig. Efter till kommittén inlämnade beräkningar ha

dessa båda prefekter begärt betydligt större anslagsmedel. Fakulteten, som

beaktar deras synpunkter, vill föreslå, att materielanslaget för dessa båda

institutioner höjas med 5 000 kronor, och att sålunda det arliga materielanslaget

bör fastställas till 25 000 kronor för vardera institutionen. En

sådan ökning skulle för övrigt bättre överensstämma med den ökning, som

av kommittén föreslagits för övriga medicinska institutioner vid universitetet.

Kanslern har godtagit kommitténs förslag med den ändringen, att han

icke ifrågasatt något årsanslag till det ännu icke organiserade klinisktfysiologiska

centrallaboratoriet samt att han icke ansett något engangsanslag

böra för närvarande anvisas till central instrumentverkstad.

Såsom av den föregående redogörelsen framgått, har jag icke ansett mig

för närvarande beredd att upptaga till prövning frågan om anordnande av

central instrumentverkstad vid akademiska sjukhuset. Jag är följaktligen

Departe
mentschefen.

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

icke heller beredd att tillstyrka anvisande av vare sig års- eller engångsanslag

för ändamålet för nästa budgetår. Såsom kanslern anfört torde icke

heller för närvarande böra anvisas medel till det ifrågasatta kliniskt-fysiologiska

centrallaboratoriet. I övrigt anser jag mig i likhet med kanslern

kunna godtaga kommitténs anslagsberäkningar och tillstyrker, att årsanslagen

för nästa budgetår höjas till (325 500 — 8 500 — 1 000 =) 316 000

kronor samt att engångsanslag å tillhopa (378 755 — 70 000 =) i runt tal

309 000 kronor anvisas.

C. Lunds universitet.

Lunds universitets materielanslag är för innevarande budgetår uppfört

med 650 000 kronor. De medicinska institutionernas andel häri uppgår

enligt kommitténs beräkning till 102 200 kronor.

Kommittén föreslår, att summan av arsanslagen till de medicinska institutionerna

höjes med 253 900 kronor till 356 100 kronor. Härjämte föreslår

kommittén anvisande av vissa engångsanslag å tillhopa 350 525 kronor.

Anslagen skulle fördelas i enlighet med följande sammanställning.

Institution

Materiel-

anslag

1946/1947

Årsanslag.

Kommitténs

förslag

Engångs-

anslag.

Kommitténs

förslag

Anatomiska inst................

1

20 000

20 000

8 000

10 000

10 000

20 000

52 000

32 000

25 000

700

16 000

6 500

6 000

9 400

16 000

6 000

6 000

11500

8 000

11000

9 000

15 000

10 000

4 000

6 000

8 500

8 500

1 000

15 000

Histologiska inst................

18 000

Embryologiska inst..............

8 000

1

Inst. för allm. patologi.............

Inst. för spec. patologi............

} 9 500

35 000

Bakteriologiska inst................

9 500

13 500

12 000

13 500

700

1200

Fysiologiska inst...............

Medicinsk-kemiska inst..............

Farmakologiska inst..............

Rättsmedicinska inst....... ......

Medicinska klin.................

Reumatologiska klin..............

Kliniken f. lungsjuka...........

Pediatriska klin..............

2 000

1500

Kirurgiska klin..............

Neurokirurgiska klin..........

Ortopediska klin...............

1000

3 000

Obstetrisk-gynekologiska klin.............

Oftalmiatriska klin............

2 000

2 900

Klin. för öron-, näs- och halssjukdomar ....

Dermato-venereologiska klin........

Psykiatriska klin............

1000

1000

500

Röntgendiagnostiska avd.........

38 000

5 000

Radioterapeutiska klin..........

Radiofysiska avd..........

Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet . .

j 1400

It) O^t)

Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet.....

Instrumentverkstad vid Lunds lasarett

70 000

Summa |

102 200

356100 |

350 525

Beträffande den närmare motiveringen till förslaget hänvisas till kommittébetänkandet

.

Medicinska fakulteten hemställer om höjning av engångsanslagen till

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

histologiska institutionen med 43 000 kronor till 118 000 kronor och till

farmakologiska institutionen med 7 000 kronor till 37 000 kronor. Vidare

hemställes om ett engångsanslag av 20 000 kronor till centrallaboratoriet.

Kanslern har godtagit kommitténs förslag med följande ändringar, nämligen
att

årsanslag icke för närvarande bör anvisas till kliniskt-fysiologiskt

centrallaboratorium (8 500 kronor),

att årsanslaget till dermato-venereologiska kliniken i avbidan på professurens

tillsättande minskas med 7 000 kronor till 2 000 kronor,

samt att engångsanslag icke för närvarande anvisas till central instrumentverkstad

(70 000 kronor).

Jag har ansett mig böra godtaga kommitténs förslag med av kanslern

föreslagna ändringar, dock att icke heller för Lunds universitets vidkommande

för närvarande synes böra anvisas något årsanslag till den ifrågasatta

centrala instrumentverkstaden. I enlighet härmed förordar jag, att

för nästa budgetår anvisas dels till årsanslag för de medicinska institutionerna

ett belopp av (356 100 — 8 500 — 7 000 — 1 000 —) i runt tal

340 000 kronor, dels ock såsom engångsanslag i runt tal (350 525 —

70 000 =) 280 000 kronor.

Kanslern har i detta sammanhang hemställt om anvisande av ett engångsanslag

av 347 000 kronor till ny utrustning för medicinsk-kemiska institutionen

i Lund. Härtill återkommer jag i det följande.

D. Karolinska institutet.

Karolinska institutets materielanslag är för innevarande budgetår uppfört

med 210 000 kronor. Härav disponeras vissa belopp på följande sätt:

Institutet i allmänhet .............................. kronor 26 050

Biblioteket............................. » 4 000

Vissa kostnader för undervisning vid Kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för sjuka barn...................... » 3 400

Undervisning i medicinsk rörelsebehandling............ » 1 000

Teckningar för vetenskapligt ändamål ................ » 300

Djur- och operationsavdelningen............... »_3 500

Summa kronor 38 250.

Nu nämnda anslagsändamål synas icke ha berörts av kommittén.

Återstoden av anslaget, 171 750 kronor, har fördelats mellan medicinska

institutionerna på sätt framgår av sammanställningen i det följande.

Kommittén föreslår, att årsanslagen till de egentliga medicinska institutionerna

höjas med sammanlagt 451 000 kronor till (171 750 -f- 451 000 =)

622 750 kronor. Härjämte föreslår kommittén, att engångsanslag anvisas

med tillhopa 2 367 290 kronor. Anslagen skulle fördelas i enlighet med följande

sammanställning:

Departe
mentschefen.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Institution

Materiel-

anslag

1946/1947

Årsanslag.

Kommitténs

förslag

Engångs-

anslag.

Kommitténs

förslag

Anatomiska inst.....................

7 000

25 000

Inst. för experimentell histologi...........

—

11 000

—

Histologiska inst.....................

7 500

25 000

—

Inst. för allmän patologi...............

7 000

15 000

—

Patologisk-anatomiska inst...............

12 000

22 000

—

Radiopatologiska inst..................

750

750

—

Bakteriologiska inst...................

10 000

20 000

—

Fysiologiska inst....................

7 000

40 000

400 000

Kemiska inst.......................

7 300

64 000

590 000

Farmakologiska inst...................

8 500

30 000

400 000

Institutionen för medicinsk cellforskning och genetik

30 000

30 000

241 000

Neurofysiologiska inst.................

—

—

249 000

Rättsmedicinska inst..................

3 400

8 000

—

Rättspsykiatriska inst..................

—

6 000

—

Hygieniska inst.....................

10 400

21 000

8 000

Medicinska kliniken å karolinska sjukhuset ....

5 600

16 000

29 000

Medicinska kliniken å serafimerlasarettet......

5 600

16 000

5 000

Endokrinologiska avd..................

—

—

6 800

Pediatriska kliniken å Norrtulls sjukhus......

2100

13 000

15 300

Pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas barn- sjukhus ........................

1200

13 000

18 600

Nervkliniken......................

2 700

11000

25 000

Avd. för klinisk neurofysiologi...........

—

10 000

—

Kirurgiska kliniken å karolinska sjukhuset.....

3 300

11000

7 650

Kirurgiska kliniken å serafimerlasarettet......

3 300

11000

—

Neurokirurgiska klin..................

2 000

11000

5 000

Ortopediska klin.....................

2 800

8 000

19 560

Kvinnokliniken å karolinska sjukhuset.......

3 300

11 500

25 000

Obstetrisk-gynekologiska kliniken å allmänna barn- bördshuset ......................

2 200

11500

Oftalmiatriska klin. å karolinska sjukhuset.....

1 700

8 000

—

Öronkliniken å karolinska sjukhuset.........

3 300

16 000

—

Dermato-vereneologiska klin..............

11 200

18 000

55 000

Allergiska avd..................

—

8 000

—

Psykiatriska klin....................

1 200

15 000

7 380

Röntgendiagnostiska avd. å karolinska sjukhuset .

2 800

10 000

—

Röntgenavd. å serafimerlasarettet..........

2 000

10 000

—

Radioterapeutiska klin. å karolinska sjukhuset . .

2 000

8 000

—

Radiofysiska inst............

2 600

14 000

—

Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet å karolinska

sjukhuset..............

12 000

35 000

Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet å karolinska

sjukhuset ..............

12 000

50 000

Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet å serafimerla- sarettet .............

10 000

50 000

Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet å serafimer- lasarettet .............

10 000

35 000

Kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet å sera- fimerlasarettet ...........

10 000

20 000

Instrumentverkstad vid karolinska sjukhuset....

—

1000

70 000

Summa

171 750

622 750

2 367 290

Lärarkollegiet hemställer, att årsanslaget till fysiologiska institutionen,

därest ny professur i ämnet inrättas, höjes med 14 000 kronor till 54 000

kronor, att anatomiska och histologiska institutionernas årsanslag höjas

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj:ts -proposition nr £7%.

med vardera 5 000 kronor till 30 000 kronor, att till ett experimentalkirurgiskt

laboratorium vid karolinska sjukhuset anvisas ett engångsanslag av

29 500 kronor och ett årsanslag av 7 000 kronor, att årsanslaget till rättspsykiatriska

institutionen höjes från 6 000 kronor till 12 000 kronor, att ett

engångsanslag av 11 750 kronor anvisas för anskaffande åt radiumhemmet

av en röntgenapparat för experimentella arbeten, samt att ett årsanslag av

30 000 kronor anvisas till neurofysiologiska institutionen.

Kanslern har godtagit kommitténs förslag med följande ändringar, nämligen
att

engångsanslag (70 000 kronor) icke anvisas till instrumentverkstad

vid karolinska sjukhuset,

att årsanslaget till fysiologiska institutionen höjes med 14 000 kronor

med hänsyn till att kanslern föreslagit professurens dubblering,

att engångsanslag av 30 000 kronor och årsanslag av 7 000 kronor anvisas

till experimentalkirurgiskt laboratorium vid karolinska sjukhuset,

samt att ett årsanslag av 20 000 kronor anvisas till neurofysiologiska

institutionen.

Beträffande nämnda experimentalkirurgiska laboratorium har professorn

i kirurgi J. Hellström anfört:

Erforderliga lokaler ha upplåtits på karolinska sjukhusets patologiska

institution.

Orsaken till att jag ej upptagit dessa anslagsäskanden i min skrivelse till

kommittén är, att jag vid tidpunkten för denna skrivelses avgivande räknade

med möjligheten av att ett experimentalkirurgiskt laboratorium skulle

kunna inrättas inom Konung Gustaf V:s forskningsinstitut, då jag hoppades

att detta skulle kunnat få till uppgift att betjäna forskningen ej blott

beträffande de invalidiserande sjukdomarna utan även över andra sjukdomar

samt bli ett gemensamt forskningscentrum för samtliga karolinska

sjukhusets kliniker. Även om detta i framtiden skulle kunna möjliggöras

måste den kirurgiska kliniken tills vidare få sina egna forskningsmöjligheter

tillgodosedda, då en rad större forskningsuppgifter blivit aktuella, för vars

lösning tillgången till nämnda laboratorium är synnerligen önskvärt. Därtill

kommer att den moderna kirurgien ställer allt större krav på experimentalkirurgisk

forskning, varför det för kirurgiens utveckling är av stor betydelse

att ett dylikt laboratorium inrättas. Om i en framtid Konung Gustaf V:s

forskningsinstitut utvidgas till att även omfatta andra sjukdomar än de nu

avsedda, möter intet hinder att det experimentalkirurgiska laboratoriets

utrustning överflyttas till nämnda institut.

Jag har ansett mig böra godtaga kommitténs förslag i fråga om storleken

av år sanslagen till de medicinska institutionerna med av kanslern förordade

modifikationer. Jag avstyrker dock för närvarande förslaget om anvisande

av ett årsanslag av 1 000 kronor till central instrumentverkstad vid karolinska

sjukhuset. Den av kommittén förordade höjningen av årsanslagen

med sammanlagt 451 000 kronor bör vid bifall till vad jag sålunda förordat

24 — Bihang till riksdagens protokoll 19\7. 1 saml. Nr 272.

Departe
mentschefen.

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

höjas med ytterligare (14 000 + 7 000 -f- 20 000 — 1 000 =) 40 000 kronor

till 491 000 kronor. Härtill bör läggas ett belopp av 6 000 kronor för undervisning

i oftalmiatrik vid Sabbatsbergs sjukhus; härav avses 4 000 kronor

för en sköterska och 2 000 kronor för materiel.

I detta sammanhang erinrar jag, att kanslern tillstyrkt en av lärarkollegiet

gjord framställning om höjning med 3 950 kronor till (26 050 +

-|- 3 950 =) 30 000 kronor av de för institutet i allmänhet avsedda anslagsmedlen.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot detta förslag.

Jag tillstyrker således en sammanlagd höjning av karolinska institutets

materielanslag med (491 000 + 6 000 -f- 3 950 =) i runt tal 501 000

kronor till (210 000 -f- 501 000 =) 711 000 kronor.

I fråga om de av kommittén föreslagna engångsanslagen återkommer jag

i det följande till frågan om dylika anslag till institutionerna för fysiologi,

medicinsk kemi, farmakologi, medicinsk cellforskning och neurofysiologi. I

likhet med kanslern beräknar jag för nästa budgetår icke något engångsanslag

till central instrumentverkstad. För övriga institutioner har kommittén

förordat engångsanslag å tillhopa 417 290 kronor. Häremot har jag icke

funnit anledning till erinran. I likhet med kanslern tillstyrker jag vidare det

begärda engångsanslaget å 29 500 kronor till ett experimentalkirurgiskt

laboratorium. Jag tillstyrker alltså i detta sammanhang anvisande av ett

engångsbelopp å i runt tal (417 290 -j- 29 500 =) 447 000 kronor.

7. Speciella frågor.

Kommittén har i sitt betänkande även berört vissa utanför de medicinska

lärosätena liggande institutioner, däribland följande, nämligen

rasbiologiska institutet,

gymnastika centralinstitutet,

Wenner-Grens institut,

medicinska Nobelinstitutets biokemiska avdelning samt

Konung Gustaf V:s forskningsinstitut.

Rasbiologiska institutet.

Kommittén föreslår viss utökning av personalorganisationen samt höjning

av institutets materielanslag.

Kanslern framhåller, att den förebragta utredningen angående institutets

personalorganisation knappast kunde anses giva några säkra hållpunkter

för bedömande av den av kommittén föreslagna utökningen av personalen.

Gymnastiska centralinstitutet.

Kommittén förordar viss höjning av institutets materielanslag.

Wenner-Grens institut.

Detta institut, som är knutet till Stockholms högskola, arbetar på fem

s. 371 Kontrollera mot PDF

371

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

avdelningar, däribland en för ämnesomsättningsforskning, tillkommen

genom donation av direktören B. A. Hjorth.

Kommittén förordar anställande på statens bekostnad av viss personal

vid avdelningen för ämnesomsättningsforskning samt anvisande av ett årligt

materielanslag för avdelningens behov.

Kanslern tillstyrker, att avdelningen tilldelas ett årligt anslag av 38 000

kronor, därav 26 000 kronor för personal och 12 000 kronor för materiel.

Medicinska Nobelinstitutets biokemiska avdelning.

Medicinska Nobelinstitutet består av tre avdelningar, av vilka två —

cellforskningsavdelningen och neurofysiologiska avdelningen — samtidigt

och till övervägande del äro att betrakta såsom karolinska institutet tillhörande

forskningsinstitutioner, vilkas föreståndare tillika inneha personliga

professurer på karolinska institutets stat. Den tredje avdelningen åter

— den biokemiska — är ett Nobelinstitut i egentlig mening utan organisatoriskt

samband med karolinska institutet. Omkostnaderna för denna

avdelning skola i princip bestridas med medel från Nobelstiftelsens s. k.

besparingsfond.

Från en annan av medicinska prisgruppens fondmedel — den s. k. organisationsfonden—har

avsatts 2 021 600 kronor till uppförande av en byggnad,

inrymmande medicinska Nobelinstitutets tre avdelningar. Till byggnadens

inredning och utrustning ha lämnats vissa medel från Wallenbergska stiftelsen

och Rockefellerstiftelsen. Byggnaden beräknas bli färdig att tagas i

bruk sommaren 1947.

Beträffande medicinska prisgruppens fondmedel har lämnats en redogörelse

i kommittébetänkandet (s. 124 f.), till vilken hänvisas. Av denna

redogörelse framgår, bland annat, att besparingsfonden den 1 januari 1945

uppgick till 2 005 400 kronor samt att den år 1944 avkastade omkring

68 000 kronor. Samma år uppgick staten för biokemiska Nobelinstitutet,

som drives med dessa medel, till 59 900 kronor. Av redogörelsen inhämtas

vidare, att organisationsfonden, sedan en stor del av densamma tagits i anspråk

för uppförandet av nämnda byggnad, är relativt liten. Avkastningen

av en tredje fond, särskilda fonden (den 1 januari 1945 uppgick dess kapitalbehållning

till i runt tal 1 479 000 kronor), användes till främjande av

medicinsk forskning på annat sätt än genom prisutdelning.

Kommittén har föreslagit

dels att följande personal vid medicinska Nobelinstitutets biokemiska

avdelning skulle avlönas med statsmedel, nämligen

1 docentstipendiat

1 laborator

1 andre assistent

1 förste amanuens

2 tredje amaunenser

i/2 mekaniker Bo 9 (delad med cellforskningsinstitutionen)

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

1 laboratoriebiträde Eo 7

1 kanslibiträde Eo 7;

dels att av statsmedel skulle anvisas ett engångsanslag till utrustning å

289 000 kronor,

dels ock att av statsmedel skulle anvisas ett årligt materielanslag av

8 800 kronor.

I fråga om dessa förslag inhämtas av kommittébetänkandet bland annat

följande.

Personal. Beträffande den nuvarande personalen har föreståndaren,

professorn H. Theorell, lämnat följande upplysningar:

Förutom föreståndaren upptar avdelningens stat en förste assistent och

en teknisk assistent.

Dessutom är emellertid för närvarande med hjälp av anslag från enskilt

håll följande personal anställd vid avdelningen: Fyra kvinnliga assistenter

(1 filosofie licentiat och 1 filosofie studerande i kemi, 1 sjuksköterska, 1 teknisk

ingenjör), en sekreterare och ett tekniskt biträde. Utan arvode arbeta

vid avdelningen 3 medicine kandidater, en doktorandstipendiat samt en

dansk läkare med fru. Härtill kommer docenten Agner, med vilken undertecknad

sedan många år samarbetar. Sammanlagt arbeta alltså för närvarande

15 personer på avdelningen. Härtill komma innevarande år 3 amerikanska,

en belgisk och under kortare tid en engelsk stipendiat.

Det är förenat med stora svårigheter att hålla en verksamhet av denna

omfattning gående genom tillfälliga anslag från enskilt håll. En utökning

av personalen kan icke ske genom Nobelfonder, emedan för ändamålet till

buds stående medel, avkastningen på den medicinska prisgruppens besparingsfond,

till allra största delen förbrukats av avdelningens nuvarande stat.

Vidare framhålles, att befattningen som förste assistent (arvode 8 600

kronor) icke är välavlönad nog att kunna under längre tid kvarhålla en

kvalificerad forskare och att den nuvarande innehavaren förvärvat sig hög

vetenskaplig kompetens.

Kommittén anför: Kommittén anser, att det är synnerligen önskvärt, att

avdelningen får en fastare, även av statsmedel understödd organisation än

den nuvarande. Detta är motiverat med hänsyn till värdet och omfattningen

av forskningsarbetet och de ökade möjligheter, som bjudas genom byggande

och inredning av nya lokaler. Den omständigheten, att föreståndarens

närmaste man endast har arvode, kommer att medföra alltför täta ombyten,

medan verksamheten vid avdelningen kräver en specialutbildad forskare

med permanent anställning. På grund härav föreslå kommitterade inrättande

av laboratorsbefattning i biokemi.

Materiel. AvdelningsfÖreståndaren har anfört:

Materielanslaget från Nobelmedel utgör, alltsedan avdelningen inrättades

1936, oförändrat 21 200 kronor per år. Föregående år (1945) erhölls från

enskilda fonder till arvoden åt tillfällig personal och till apparatur något

över 52 000 kronor. För innevarande år (1946) ha hittills på liknande sätt

erhållits 35 000 kronor. Av materielanslaget från Nobelmedel har under de

nio år, som förflutit sedan avdelningen inrättades, kunnat inköpas för

33 931 kronor inventariebokförda föremål. Apparatur inköpt av olika andra

fondmedel finnes till ett värde av 3 000 kronor. Avdelningens förråd av

opaginerad Kontrollera mot PDF

37.3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

apparater kan för närvarande beräknas ha ett värde av 75 000 kronor, vartill

kommer biblioteket med 10 000 kronor. Från Rockefellerstiftelsen har

erhållits ett anslag på 150 000 kronor till inköp av apparatur.

Kommittén anför för egen del följande.

Nobelinstitutets avdelning för biokemi spelar för karolinska institutet

samma roll som övriga grundforskningsinstitutioner. Den vetenskapliga

verksamheten vid detsamma är synnerligen livaktig och av mycket hög

kvalitet. Kommittén anser det därför vara väl motiverat, att denna avdelning

liksom de övriga vid Nobelinstitutet erhåller en ökad utrustning,

vilket icke kan åstadkommas med Nobelfondernas begränsade medel.

Institutionsföreståndaren har i ett detaljerat kostnadsförslag anmält behov

av ett utrustningsanslag på 366 000 kronor. Kommittén tillstyrker ett

utrustningsanslag men anser, att det bör reduceras till 289 000 kronor. Institutionens

årsanslag ur Nobelmedel är otillräckligt, och kommittén föreslår

därför, att ett årsanslag av statsmedel på 8 800 kronor beviljas, varigenom

hela årsanslaget skulle uppgå till 30 000 kronor, vilket är lika med det, som

avdelningen för cellforskning och genetik förfogar över, och som beviljats

av statsmedel.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har hemställt, att vid ifrågavarande

institution måtte utöver föreslagna tjänster inrättas en befattning

som försöksassistent i lönegrad A16 och en som vaktmästare i Eo 5

samt att den halva befattningen som mekaniker i Eo 9 måtte utbytas

mot en heltidsanställd mekaniker i Eo 9. Till stöd härför åberopas ett

yttrande av föreståndaren, vari anförts följande.

Den tekniske assistenten vid det medicinska Nobelinstitutets biokemiska

avdelning, ingenjör Å. Åkeson, har under en 12-årig anställning förvärvat

utomordentlig kompetens som forskningsassistent, stått som medförfattare

på ett flertal publikationer och även utfört och publicerat självständiga

vetenskapliga arbeten. Han talar engelska, tyska och något franska, vilket

gör honom i hög grad skickad att hjälpa till med forskningsundervisningen

för avdelningens utländska gäster (för närvarande 5 st.). Det synes därför

lämpligt att bereda honom anställning som försöksassistent i lönegrad A 16.

Mycken och dyrbar apparatur kommer att finnas vid avdelningen, då

Rockefeller Foundation lämnat 150 000 kronor i apparatanslag och kommittén

föreslår ett utrustningsanslag på 289 000 kronor, vartill kommer

redan befintlig apparatur. För skötsel och reparationer härav, samt för

nytillverkning av enklare apparater är den föreslagna halvtidstjänsten för

mekaniker (Eo 9) helt otillräcklig och bör ersättas med en heltidstjänst.

Utöver kommitténs förslag synes även för den biokemiska avdelningen en

vaktmästare (Eo 5) vara nödvändig.

Kanslern, som icke framställt erinran mot anvisande av det ifrågasatta

engångsanslaget, har tillstyrkt beviljande även av ett årligt anslag av

67 300 kronor till biokemiska avdelningen. Kanslern anför till stöd härför

följande.

T anslutning till vad jag förordat med avseende å Nobelinstitutets avdelning

för medicinsk cellforskning med genetik torde iivcn här ifrågavarande

avdelning böra utrustas med en heltidsanställd mekaniker i lönegraden Eo 9.

Karolinska institutets lärarkollegium har — under hänvisning till ett av

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

professorn Hugo Theorell i ärendet avgivet yttrande — hemställt om inrättandet

för denna avdelning av en befattning såsom försöksassistent i

lönegraden A 16. Då jag funnit att starka skäl blivit anförda för att avdelningen

utrustas med en dylik befattning tillstyrker jag bifall till lärarkollegiets

förslag.

Enligt kommitténs förslag skulle den av kommittén föreslagna personalstaben

avlönas av statsmedel. Kostnaderna härför hava beräknats till i

runt tal 50 500 kronor. Härtill kommer enligt vad jag ovan förordat dels

utökning av mekanikerns tjänstgöring att avse heltid, dels ock inrättandet

av en försöksassistentbefattning. Kostnaderna härför belöpa sig till i avrundade

tal respektive 2 800 kronor och 5 200 kronor.

Vidare har kommittén hemställt, att till materiel skulle anvisas ett årsanslag

av 8 800 kronor. Jag biträder detta förslag.

Utgifterna av statsmedel för ifrågavarande avdelning skulle alltså för den

årliga verksamheten kräva i runt tal (50 500 -j- 2 800 -f- 5 200 + 8 800 —)

67 300 kronor.

Detta belopp torde böra ställas till Nobelstiftelsens förfogande för att disponeras

för sålunda avsett ändamål.

Statskontoret framhåller, att ett godtagande av kommitténs principer

enligt statskontorets mening skulle förutsätta, att varje utvidgning av

Nobelinstitutsverksamheten underställes riksdagen med hänsyn till eventuella

framtida krav på statsbidrag till avlönande av personal och anskaffande

av utrustning m. m.

Konung Gustaf V: s forskningsinstitut.

Beträffande detta forskningsinstitut har kommittén lämnat följande

uppgifter:

Den 18 juni 1938 uppdrog Hans Maj:t Konungen åt en kommitté att

verkställa utredning och avgiva förslag angående användningen av de

medel, som den till Hans Maj:t Konungens 80-årsdag gjorda nationalinsamlingen

redan inbragt och ytterligare komme att inbringa och som enligt

Hans Maj:ts bestämmande skulle förvaltas under namn av Konung

Gustaf V:s 80-årsfond.

Den 12 maj 1939 överlämnade kommittén ett betänkande med utredning

rörande användningen av fonden samt förslag till stadgar. Dessa stadgar

fastställdes av Hans Maj:t den 23 maj 1939.

I stadgarna angives, att av 80-årsfondens medel en institutsfond skall

avskiljas och användas som bidrag till uppförande, utrustning och drift av

ett institut för forskning över de invalidiserande folksjukdomarna, i första

hand de reumatiska sjukdomarna och barnförlamningen. Dessutom skall en

del av fonden utgöra forskningsfond och en annan del dispositionsfond,

vilken senare skall stå till styrelsens förfogande för bestridande av organisations-

och administrationskostnader samt för förverkligande i övrigt av

80-årsfondens syften.

Konungen bestämde vidare, att av fondmedlen 2 000 000 kronor skulle

tillfalla institutsfonden. Styrelsen hade att inleda underhandlingar med

vederbörande myndigheter, i syfte att det ovannämnda forskningsinstitutet

snarast möjligt måtte upprättas i anslutning till karolinska sjukhuset.

Styrelsen uppdrog år 1939 åt ledamöterna generaldirektören A. Höjer

samt professorerna Nanna Svartz och H. Waldenström att med arkitekten

s. 375 Kontrollera mot PDF

375

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

S. Ahlbom som adjungerad uppgöra och för styrelsen framlägga plan, ritningar

och beskrivning rörande det närmare utformandet av ett i särskilda

byggnader å karolinska sjukhusets område och i anslutning till sagda sjukhus

inrymt forskningsinstitut.

Planer och ritningar framlades för styrelsen redan år 1940. De ha sedermera

varit föremål för omarbetning och komplettering.

Vid förhandlingar rörande upplåtelse av tomt m. m. tillstyrkte karolinska

institutets lärarkollegium, karolinska sjukhusets direktion och dess byggnadskommitté

uppförandet av forskningsinstitutet på därför föreslagen tomt.

Den 20 juni 1944 anförde riksdagen i sin skrivelse nr 365, att riksdagen

funnit, att det i förevarande fall finge ankomma på Kungl. Maj:t att efter

närmare prövning av ärendet lämna det av fondstyrelsen begärda medgivandet

angående upplåtelse av tomt. Den 20 april 1945 medgav Kungl.

Maj:t, att den tillämnade byggnaden för ifrågavarande forskningsinstitut

finge förläggas till den plats inom karolinska sjukhusets område, vilken

i situationsplan, upprättad av arkitekten Ahlbom i augusti 1942, betecknats

med nr 26, och därefter beslöt fondstyrelsen den 5 maj 1945, att

byggnaden skulle uppföras å nämnda plats.

Den 12 maj 1944 hade fondstyrelsen tillsatt en byggnadskommitté, som

den 5 maj 1945 fick i uppdrag dels att igångsätta erforderliga arbeten med

grundens iordningställande, dels att för fondstyrelsens räkning söka erforderligt

arbetstillstånd, som beviljades i mars 1946, dels att för fondstyrelsen

i och för definitivt godkännande framlägga ritningar till institutet.

Vid fondstyrelsens sammanträde den 8 februari 1946 godkändes de av

byggnadskommittén uppgjorda ritningarna till forskningsinstitutet. Enligt

en framlagd kostnadsberäkning skulle byggnadskostnaderna belöpa sig till

1 300 000 kronor och utrustningen draga en kostnad av 200 000 kronor.

Genom understöd från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kommer viss

utrustning, nämligen ett elektronmikroskop, att tillföras institutet. Kostnaderna

härför ingå icke i ovannämnda 200 000 kronor.

Samtidigt framlades för fondstyrelsen beräkningar, utförda av överdirektör

F. von Dardel och professor Nanna Svartz, angående driftkostnaderna

enligt nedanstående tabell.

A. Avlöningar.

1 föreståndare..........................kronor 15 000

3 tekniska assistenter (A 7) ä kr. 5 245....... » 15 735

2 vaktmästare (A 7) ä » 5 245....... » 10 490

1 kanslibiträde (A 7) ä » 5 245....... » 5 245

1 telefonist (Eo 2) ä » 3 654....... » 3 654

4 städerskor (U1) å » 2 958....... » 11832

Ålderstillägg........................... » 2 000

Semestervikarier........................ » 5 000

Sjukvikarier........................... * 2 000 70 956

B. Omkostnader.

Värme, lyse och vatten...................kronor 5 390

Övriga kostnader (expeditionskostnader, förbrukningsartiklar,

tvätt, inventariers och fastigheters

underhåll m. m.)................. » 30 000 35 390

Totalsumma 106 346

eller i avrundat belopp kronor 110 000.

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''272.

För täckandet av driftkostnaderna kan fondstyrelsen disponera räntan

på ett kapital av 1 000 000 kronor. Denna ränta belöper sig efter 3 procent

till 30 000 kronor. Under hand har till chefen för ecklesiastikdepartementet

anmälts det förhållandet, att avkastningen av fonden icke försloge till de

beräknade driftkostnaderna. Utom ovannämnda fasta driftkostnader beräknas

att institutionen skall tillföras medel för löpande utgifter genom

att å densamma arbetande forskare erhålla anslag ur olika tillgängliga

fonder, avsedda att understödja medicinsk forskning.

Kommittén tillstyrker i princip, att Konung Gustaf V:s forskningsinstitut

erhåller understöd av statsmedel för bestridande av kostnaderna för nödig

permanent personal vid institutet.

Sedermera har forskningsfondens styrelse i en till ecklesiastikdepartementet

lämnad promemoria beräknat driftkostnaderna till 140 000 kronor

enligt följande reviderade stat:

A. Avlöningar.

1 föreståndare..................

kronor

18 000

1 instrumentmakare (Ca 14=A 10)

å kr. 6 720

6 720

3 tekniska assistenter (Call=A7)

ä » 5892

»

17 676

2 laboratoriebiträden Cell=Eo7)

å » 5 892

»

11 784

1 institutionsvaktmästare (Ca 11=A 7)

å » 5 892

»

5 892

1 kanslibiträde (Call=A7)

ä > 5 892

»

5 892

1 expeditionsvakt (Ce 9=Eo 5)

å » 5292

»

5 292

1 skrivbiträde (Ce 6=Eo 2)

å » 4 476

4 476

1 telefonist (Ce 3)

ä » 3 852

»

3 852

4 ekonomibiträden (städerskor)

(Ce 2=U 1)

ä » 3 720

>

14 880

Ålderstillägg....................

2 000

Semestervikarier.................

»

7 000

Sjukvikarier....................

»

2 000 105 464

B. Omkostnader.

Värme, lyse och vatten...................

kronor

5 390

Övriga kostnader (expeditionskostnader, förbruk- ningsartiklar, tvätt, inventariers och fastig- heters underhåll m. m.)..................

30 000 35 390

Totalsumma 140 854

eller i avrundet belopp kronor 140 000.

Den reviderade staten kommenteras av styrelsen på följande sätt:

Sedan den av kommittén åberopade staten uppgjordes, ha förhållanden

inträffat, som påkalla, att densamma omarbetas.

Vad lönerna beträffar må beaktas, att dessa icke beräknats med hänsyn

till den allmänna lönehöjningen, som kommer att ske efter den 1 juli 1947.

Vidare ha senare gjorda beräkningar utvisat, att de i tabellen upptagna

tjänsterna numera icke kunna anses bli tillräckliga för driften av institutet.

Med hänsyn till den apparatur av komplicerad natur (elektronmikroskop,

masspektrograf m. m.), som institutet kommer att förfoga över, torde det

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

vara nödvändigt att en tjänst som instrumentmakare med löneställning

motsvarande lönegrad A 10 inrättas vid institutet. Da institutet tages i

fullt bruk, torde utöver de i staten upptagna tre tekniska assistenterna

fordras två laboratoriebiträden med löneställning motsvarande lönegrad

Eo7. Av de i staten upptagna vaktmästartjänsterna borde en tjänst vara

institutionsvaktmästare (= A 7) under det att den andra tjänsten kan

placeras i lönehänseende lika med Eo 5. Kanslibiträdet kommer att utföra

visst arbete under eget ansvar och under en del av tjänstetiden stå till

föreståndarens disposition för sekreterargöromål, varför ytterligare ett

skrivbiträde (— Eo 2) måste anställas. Det till föreståndaren beräknade

arvodet måste betraktas såsom väl lågt med hänsyn dels till arbetsuppgifterna

dels ock de stegrade lönerna, varför arvodet bör höjas till förslagsvis

18 000 kronor i nära anslutning till vad 1945 års lönekommitté föreslagit

beträffande arvoden av ifrågavarande storlek.

Lönerna äro omräknade med hänsyn till dels de löneplaner, som angivits

i 1945 års lönekommittés Betänkande med förslag till statliga löneplaner

m. m. (stat. off. utr. 1946: 48), dels ock de lönegradsplaceringar, som föreslagits

i Betänkande angående löneställningen för viss statsanställd sjukvårds-

och ekonomipersonal (stat. off. utr. 1946:47).

Frågorna om anslag för nästa budgetår åt rasbiologiska institutet och

gymnastiska centralinstitutet ha redan behandlats av riksdagen, som därvid

beviljat vissa anslagshöjningar. De ytterligare förstärkningar av anslagen,

som kunna befinnas påkallade med hänsyn till kommitténs förslag,

torde av institutens ledning böra tagas under övervägande i samband med

avgivande av anslagsäskanden, avsedda att underställas 1948 års riksdag.

Jag är icke beredd att taga ställning till frågan om understöd av statsmedel

till avdelningen för ämnesomsättningsforskning vid Wenner-Grens

institut innan det större spörsmålet om statens ställning till Stockholms

högskola kommit närmare en definitiv lösning.

Medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi är en enskild forskningsinstitution

under lärarkollegiets vid karolinska institutet ledning och

jag anser mig därför i likhet med kanslern icke böra ifrågasätta inrättande

vid detsamma av statliga, med pensionsrätt förenade tjänster. Med beaktande

av institutionens stora betydelse för den medicinska forskningen

och för karolinska institutet är jag dock beredd att förorda, att staten

understödjer densamma icke blott med ett engångsanslag till utrustning

utan även med ett årligt driftbidrag. I fråga om engångsanslaget har jag

icke funnit anledning till erinran mot kommitténs förslag om anvisande av

ett belopp av 289 000 kronor. Beträffande driftkostnaderna har kanslern

förordat ett bidragsbelopp av 67 300 kronor. Mot de av kanslern tillämpade

grunderna för beräknande av beloppets storlek har jag icke funnit anledning

till annan erinran än att å ena sidan hänsyn även bör tagas till den efter den

1 juli 1947 ikraftträdande löneregleringen för personal i statens tjänst men

att å andra sidan i anslaget icke synes böra inräknas medel för en docentstipendiat,

. Med hänsyn härtill, och då anslaget synes böra erhålla lämplig

Departe
mentschefen.

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

avrundning, tillstyrker jag, att till ifrågavarande institution anvisas ett

årligt driftbidrag av 65 000 kronor. — De av mig sålunda tillstyrkta beloppen

torde böra sammanföras till ett reservationsanslag å tillhopa

(289 000 -f- 65 000 =) 354 000 kronor under benämningen »Bidrag till

medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi».

Den planerade byggnaden för Konung Gustaf V:s forskningsinstitut väntas

komma att bli färdig inom sådan tid, att verksamheten vid detsamma

kan beräknas taga sin början under loppet av nästa budgetår. Grundade

förhoppningar torde kunna uppställas, att verksamheten vid institutet

skall komma att bli till stort gagn för den medicinska forskningen under

förutsättning, att tillräckliga medel ställas till institutets förfogande. Den

förut lämnade redogörelsen har emellertid givit vid handen, att forskningsverksamheten

icke torde kunna finansieras helt med tillhjälp av enskilda

medel. Jag hyser för egen del den uppfattningen, att staten under sådana

förhållanden icke bör undandraga sig att lämna institutet sitt stöd genom

att anvisa ett årligt bidrag till driftkostnaderna. Säkra hållpunkter för bedömande

av storleken av det erforderliga statsbidraget saknas emellertid

ännu. De uppgjorda kalkylerna synas visa, att de fasta driftkostnaderna

skulle komma att uppgå till omkring 140 000 kronor per år och de fasta

inkomsterna av fondmedel till omkring 30 000 kronor. I avvaktan på organisationens

närmare utformning och en mera ingående utredning rörande

verksamhetens finansiering anser jag mig icke kunna förorda, att för nästa

budgetår av statsmedel anvisas högre belopp än 30 000 kronor såsom

bidrag till driftkostnaderna. Anslaget synes böra anvisas såsom obetecknat

under rubriken »Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut».

s. 379 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

379

XII. Inrättande av nya docentstipendier vid

universiteten och karolinska institutet.

I propositionen 1946: 273, sid. 136 ff., förordades i enlighet med förslag,

som framlagts av universitetsberedningen i dess betänkande (stat. off. utr.

1946: 9) angående docentinstitutionen och av naturvetenskapliga forskningskommittén

i dess betänkande (stat. off. utr. 1945: 48) angående den

naturvetenskapliga forskningens behov av personal, anslag och lokaler

m. m., en väsentlig ökning från och med innevarande budgetår av antalet

docentstipendier vid universiteten i Uppsala och Lund. Sålunda föreslogs

antalet docentstipendier ökat inom de teologiska fakulteterna från 4 till 6,

inom de humanistiska sektionerna från 17 till 27, inom den matematisknaturvetenskapliga

sektionen i Uppsala från 12 till 24 och inom sistnämnda

sektion i Lund från 11 till 22. Vad sålunda förordats vann riksdagens bifall.

I sitt nyssnämnda betänkande framhöll universitetsberedningen, att beredningen

icke för det dåvarande ansett sig böra föreslå någon ökning av

antalet docentstipendier inom juridiska fakulteterna, där det, då betänkandet

avgavs, icke fanns några docenter, samt att frågan om ökning av

antalet docentstipendier inom de medicinska fakulteterna och vid karolinska

institutet ej upptagits till prövning av beredningen, enär detta spörsmål

förutsatts komma att prövas av de medicinska högskolornas organisationskommitté.

Beredningen betonade vidare, att, medan beredningens förslag

i fråga om de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna avsåge en fast

organisation, innebure de föreslagna åtgärderna beträffande övriga fakulteter

och sektioner endast ett provisorium i avvaktan på den mera vittgående

utvidgning av stipendieorganisationen, som eventuellt kunde komma

att visa sig nödvändig med hänsyn till beredningens då pågående undersökningar

av det behov av akademisk undervisning, som förefunnes inom

olika ämnen vid rikets universitet.

Förslag om nya d o c e n t s tip e n di e r.

Förslag om inrättande av nya docentstipendier ha nu framlagts dels av

universitetsberedningen i dess betänkande angaende akademiska lärarbefattningar

samt anslag till den vetenskapliga utbildningen m. m., dels av

socialvetenskapliga forskning skommittén i dess betänkande angående socialvetenskapernas

ställning vid universitet och högskolor m. m., dels ock

av de medicinska högskolornas organisationskommitté i dess betänkande

angående organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning.

Universitetsberedningens förslag avser en utökning av antalet docentstipendier

inom universitetens teologiska och juridiska fakulteter samt filo
-

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

sofiska fakulteters humanistiska sektioner. En ytterligare utökning av antalet

docentstipendier inom de humanistiska sektionerna föreslås av socialvetenskapliga

forskningskommittén i fråga om samhällsvetenskapliga ämnen.

De medicinska högskolornas organisationskommitté åter har föreslagit

inrättande av nya docentstipendier inom såväl universitetens medicinska

fakulteter som vid karolinska institutet. Liksom tidigare naturvetenskapliga

forskningskommittén ha saväl socialvetenskapliga forskningskommittén

som de medicinska högskolornas organisationskommitté, såvitt

avser de prekliniska disciplinerna, ansett sig böra utgå från den principen,

att till varje professur i allmänhet borde höra ett docentstipendium med

företrädesrätt för ämnet. Universitetsberedningen har däremot tillämpat

en något snävare princip under hänsyntagande jämväl till de olika ämnenas

undervisningsbehov och i vissa fall jämväl till rekryteringsbehovet.

De olika sakkunnigberedningarnas förslag rörande antalet nya docentstipendier

framgår av följande sammanställning:

Lärosäte

Nuvarande

antal

Av universi- tetsbered- ningen

föreslagen

ökning

Av social- vetenskapliga

forsknings- kommittén

föreslagen

ytterligare

ökning

Av organisa- tionskom- mittén

föreslagen

ökning

Total

ökning

Vppsala universitet:

Teologiska fakulteten . . .

6

i

1

Juridiska fakulteten .

3

3

3

Humanistiska sektionen .

27

7

3

10

Matematisk-naturveten-

skapliga sektionen . .

24

_

_

Medicinska fakulteten . . .

5

—

—

6

6

Summa

65

11

3

6

20

Lunds universitet:

Teologiska fakulteten .

6

1

1

Juridiska fakulteten ....

3

3

_

3

Humanistiska sektionen . .

27

7

2

9

Matematisk-naturveten-

skapliga sektionen ....

22

_

_

Medicinska fakulteten . . .

5

—

—

5

5

Summa

63

11

2

5

18

Karolinska institutet . .

5

—

—

13

13

Total summa

ce

CO

r-t

22

5

24

51

Beträffande de teologiska fakulteterna innebär universitetsberedningens

förslag en ökning av antalet docentstipendier vid vardera

fakulteten från 6 till 7. Beredningen har härom anfört följande.

Undervisningen inom teologiska fakulteten synes icke äga den karaktär,

att behov av ett stort antal biträdande lärarkrafter föreligger. Med vissa

undantag torde de teologiska vetenskaperna vara tillgodosedda, om varje

s. 381 Kontrollera mot PDF

381

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

ämne företrädes av en professor och en docentstipendiat. Härav följer, att

docentstipendiaterna ha en särskilt ansvarsfylld uppgift inom den teologiska

fakultetens undervisningsorganisation.

Beredningen har i sitt första betänkande såsom en preliminär åtgärd föreslagit

ett första utökande av antalet docentstipendier till 6 vid vardera

teologiska fakulteten, och denna ökning har sedermera förverkligats genom

beslut av 1946 års riksdag. Skulle det allmänt framförda önskemålet om

ett dylikt stipendium för varje ämne realiseras, innebär det ett utökande

av det av beredningen föreslagna antalet med ytterligare ett för varje fakultet,

så att vardera innehar sammanlagt 7 stipendier. Beredningen förordar

för sin del denna utökning av docentstipendiernas antal.

De juridiska fakulteterna böra enligt universitetsberedningens

mening vardera erhålla ytterligare 3 docentstipendier. Då någon

utsikt att besätta dessa icke föreligger för närvarande, förordar beredningen,

att principbeslut nu fattas om deras inrättande, samt anför till stöd

för sitt förslag följande.

I sitt första betänkande rörande docentinstitutionen föreslog beredningen

inga ytterligare docentstipendier vid de juridiska fakulteterna. Såsom framhölls

i detta betänkande åsyftade där framställda förslag på vissa punkter

blott preliminära åtgärder inom ramen för det större förslag till personalfrågornas

lösning, som beredningen nu framlägger. Ett preliminärt förslag

om inrättande av nya docentstipendier vid de juridiska fakulteterna fanns

ej tillräcklig anledning framlägga, då samtliga redan befintliga stipendier ej

voro besatta och ej heller kunde besättas.

När det i detta sammanhang gäller att taga ställning till problemen på

längre sikt, kan nämnda omständighet icke tillmätas avgörande betydelse.

Med hänsyn till fakulteternas framtida rekrytering ter det sig nödvändigt

att genom inrättande av tillräckligt många och tillräckligt lockande docentstipendier

söka förmå yngre begåvade jurister att ägna sig åt vetenskaplig

verksamhet. Även ur undervisningssynpunkt är det högeligen önskvärt, att

antalet docentstipendiater ökas, så att den nuvarande undervisningsbördan

kan fördelas på flera lärare. Särskilt betydelsefullt är att seminarierna på

detta sätt skulle kunna uppdelas i smärre grupper, vilket är ett synnerligen

väl motiverat önskemål.

Beredningen anser att en fullt utbyggd juridisk fakultet bör förfoga över

sex docentstipendier. Därest fakulteterna utbyggas till denna storlek, skulle

proportionen mellan antalet professorer och antalet docenter bliva ungefärligen

densamma som i andra fakulteter. Vart och ett av fakultetens

huvudämnen skulle på detta sätt kunna få ett docentstipendium, utan att

dock för den skull något ämne inom fakulteten borde få förhandsrätt till

ett sådant stipendium.

Universitetsberedningen förordar på grund av vad ovan anförts, att principbeslut

omedelbart fattas om inrättande vid var och cn av de juridiska

fakulteterna av ytterligare tre docentstipendier. Fakulteterna böra äga rätt

att disponera dessa stipendier, så snart de anmäla, att behov därav föreligger.

I

I fråga om de humanistiska sektionerna i Uppsala

o c h L u n d innebär universitetsberedningens förslag inrättande av

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ytterligare 7 docentstipendier, varav 1 i kulturgeografi, vid vardera sektionen.

Beredningen har anfört:

Universitetsberedningen föreslog i sitt betänkande angående docentinstitutionen,

att de humanistiska sektionerna i Uppsala och Lund skulle erhålla

vardera 10 nya docentstipendier, varav 1 skulle tillfalla den filosofiska

ämnesgruppen, 3 den historisk-samhällsvetenskapliga, 3 den språkliga samt

3 vara rörliga inom sektionen. Förslaget var, såsom beredningen framhöll,

»ett provisorium i avvaktan på den mera vittgående utvidgning av stipendieorganisationen,

som eventuellt kommer att visa sig nödvändig». Den

föreslagna utvidgningen av stipendiernas antal har sedermera förverkligats

genom beslut av 1946 års riksdag.

Da beredningen efter företagen granskning av de olika ämnenas undervisningsbehov

nu är beredd att avgiva definitiva förslag beträffande docentstipendiernas

antal, har den funnit vissa tillägg till den provisoriska

utvidgningen nödvändiga. Inom den filosofiska ämnesgruppen, som

omfattar 3 docentstipendier vid vardera sektionen, behöves ännu ett docentstipendium,

så att ämnena psykologi och pedagogik kunna företrädas

av var sin stipendiat. Den historisk-sam hällsvetenskapliga

gruppen, som är tilldelad 8 docentstipendier i Uppsala och 10

i Lund, bör klyvas i två grupper, varav den historiska ensam i Uppsala

behöver disponera 9 och i Lund 8 stipendier. Av dessa 9 respektive

8 stipendier böra 2 vara med företrädesrätt knutna till ämnena historia

och litteraturhistoria med poetik och 1 till vartdera av ämnena konsthistoria,

nordisk fornkunskap samt klassisk fornkunskap och antikens

historia; i Uppsala kommer härtill ett stipendium för idé- och lärdomshistoria.

Ett stipendium tilldelas gruppen utan företrädesrätt för något

ämne. Beträffande docenstipendierna inom den samhällsvetenskapliga

gruppen hänvisar beredningen till det förslag, som kommer

att avgivas av socialvetenskapliga forskningskommittén; dock vill den i

detta sammanhang för egen del föreslå inrättande av 1 docentstipendium

med företrädesrätt för kulturgeografi inom denna grupp. Den språkliga

gruppens stipendier föreslås ökade från 11 till 14 vid var och en av

de humanistiska sektionerna. Av dessa böra i Uppsala 2 docentstipendier

med företrädesrätt knytas till vart och ett av ämnena nordiska språk,

engelska språket och romanska språk, samt 1 docentstipendium till vart

och ett av ämnena latinska språket, grekiska språket, tyska språket, slaviska

språk, semitiska språk, jämförande indoeuropeisk språkforskning samt

till nordisk ortnamnsforskning. I Lund böra två docentstipendier förbehållas

vart och ett av ämnena nordiska språk, tyska språket, engelska

språket och romanska språk och ett vart och ett av ämnena latinska språket,

grekiska språket, slaviska språk, semitiska språk och jämförande indoeuropeisk

språkforskning.

Beredningens förslag innebär sålunda inrättande av 7 docentstipendier

vid var och en av de humanistiska sektionerna vid universiteten, varvid de

för statskunskap förbehållna docentstipendierna vid båda universiteten förutsättas

överförda på den samhällsvetenskapliga gruppen och i Lund ett

stipendium, som innehaves av docent i statistik, även förutsättes tillhöra

denna grupp.

Socialvetenskapliga {orskningskommitténs förslag innebär i likhet med

universitetsberedningens, att den historisk-samhällsvetenskapliga ämnes
-

s. 383 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272. 383

gruppen vid vartdera universitetet skulle i stipendieavseende klyvas i två

grupper. Den samhällsvetenskapliga gruppen skulle därvid enligt forskningskommitténs

förslag såväl i Uppsala som Lund tilldelas 5 docentstipendier,

nämligen 2 för ämnet nationalekonomi, 1 för statistik, 1 för statskunskap

och 1 för kulturgeografi. För ändamålet skulle enligt kommitténs

förslag — utöver vad universitetsberedningen föreslagit — behöva inrättas

2 docentstipendier vid vartdera universitetet för ämnet nationalekonomi

och ett vid universitetet i Uppsala för ämnet statistik.

Av de 5 docentstipendier, som finnas vid vartdera universitetets m e d icinska

fakultet och vid karolinska institutet, skola

två företrädesvis stå till förfogande för ämnen, tillhörande medicine kandidatexamens

läroområde, jämte ämnena patologisk anatomi och rättsoch

statsmedicin, samt två för övriga till medicine licentiatexamen hörande

ämnen, varjämte ett är rörligt inom fakulteten, respektive institutet.

De medicinska högskolornas organisationskommitté har anfört:

Vid bestämmandet av antalet docentstipendier utgår kommittén beträffande

de prekliniska disciplinerna från den principen, att till varje professur

i allmänhet bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet i

fråga vid tillsättningen (samma princip som tillämpats av naturvetenskapliga

forskningskommittén).

För docenterna i de kliniska ämnena innebära de nu gällande bestämmelserna

för docentstipendiema vissa bestämda nackdelar. Stipendieinnehavet

ger icke i och för sig rätt till sjukhusårsberäkning. Dylik meritering

kan icke heller nås genom annan samtidig tjänst. Förlusten av sjukhusår

under stipendietiden medför ett så betydande handikap, när det är fråga

om konkurrens till andra befattningar än de akademiska, att endast få

kliniska docenter under längre tid våga utnyttja de möjligheter till koncentrerat

vetenskapligt arbete, som stipendieinnehavet eljest möjliggör.

Organisationskommittén har därför för närvarande icke ansett sig böra

för de kliniska ämnena föreslå annat än rörliga docentstipendier. Antalet

föreslås till 3 vid Uppsala universitets medicinska fakultet, 3 vid Lunds

universitets medicinska fakultet samt 6 vid karolinska institutet.

Dessa rörliga stipendier böra få sökas av docenter vid såväl kliniska som

teoretiska institutioner, men med företrädesrätt för de förra. För den händelse

en ändring med avseende på rätten till sjukhusårsberäkning under

stipendietiden skulle kunna åvägabringas, kommer sannolikt antalet docentstipendier

för de kliniska ämnena att behöva ökas. De föreslagna nya

stipendierna böra ej ställas till vederbörande lärosätes förfogande genast

utan successivt efter därom gjord framställning i varje särskilt fall med

angivande av lämplig kandidat och med iakttagande av här föreslagen företrädesrätt.

Det är emellertid av stor vikt, att stipendierna inrättas nu, då

detta givetvis stimulerar unga forskare att kvalificera sig för desamma.

Enligt organisationskommitténs förslag skulle antalet docentstipendier

vid medicinska fakulteten i Uppsala ökas från 5 till It. Av dessa It

stipendier skulle 3 vara rörliga, medan 1 stipendium skulle vara knutet

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

till ettvart av följande åtta ämnen, nämligen anatomi, histologi, allmän

patologi, speciell patologi, bakteriologi, fysiologi, medicinsk kemi och farmakologi.

Antalet docentstipendier vid medicinska fakulteten i Lund bör enligt

kommitténs förslag framdeles ökas på motsvarande sätt. Därjämte borde

ytterligare ett docentstipendium knytas till ämnet fysiologi. För nästa budgetår

föreslås dock endast en ökning av antalet docentstipendier med 5

till 10, varav 3 förutsättas skola vara rörliga.

Antalet docentstipendier vid karolinska institutet skulle enligt

kommitténs förslag ökas med 13 till 18. Av dessa 18 skulle 6 vara

rörliga, medan 1 stipendium skulle vara knutet till vart och ett av följande

ämnen, nämligen anatomi, histologi, allmän patologi, speciell patologi,

bakteriologi, fysiologi, medicinsk kemi, speciell medicinsk kemi, farmakologi,

medicinsk cellforskning med genetik, neurofysiologi samt biokemi.

Remissyttranden.

Samtliga remissinstanser, som särskilt yttrat sig i ämnet, ha med undantag

av universitetskanslern tillstyrkt den sålunda av de olika sakkunnigberedningarna

föreslagna ökningen av antalet docentstipendier eller gjort

gällande, att denna icke vore tillräcklig.

Kanslern anser sig icke kunna tillstyrka förslaget om 3 nya docenstipendier

inom vardera av de juridiska fakulteterna, så länge icke de redan

befintliga kunna besättas. Vidare avstyrker kanslern förslaget om inrättande

vid universitetet i Uppsala av 1 docentstipendium, avsett för nordisk

ortnamnsforskning. Antalet nya docentstipendier, avsedda för nationalekonomi,

anser kanslern för närvarande böra begränsas till 1 vid vartdera universitetet

mot föreslagna 2.

Statens medicinska forskningsråd har framhållit bland annat följande.

Det synes forskningsrådet vara ett förbiseende, att ett docentstipendium

icke föreslagits skola anknytas till den nuvarande professuren i hygien vid

karolinska institutet. Förklaringen härtill kan möjligen vara, att de medicinska

högskolornas organisationskommitté ansett frågan om forskning och

undervisning i detta ämne böra upptagas till särskild utredning. Forskningsrådet

finner det emellertid vara en betydelsefull angelägenhet, att

unga forskare få möjlighet att ägna sig åt denna vetenskapsgren, så att,

sedan frågan om hygienens ställning i en snar framtid blivit tillfredsställande

löst, det icke behöver riskeras, att kompetenta sökande till hithörande

professurer komma att saknas.

I överensstämmelse med den av kommittén angivna principen för inrättande

av docentstipendier synes det forskningsrådet riktigt, att redan

från början ett docentstipendium anknytes jämväl till den föreslagna ordinarie

professuren i virologi.

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Docenterna vid universiteten och karolinska institutet äro statliga befattningshavare

med principiell skyldighet att i mån av behov och mot

särskild ersättning stå till läroanstalternas förfogande samt i övrigt ägna

sin tid åt vetenskaplig forskning. Endast under viss begränsad tid — högst

7 år — kunna de erhålla fast avlöning i form av docentstipendium och

under denna tid betraktas de såsom heltidsanställda.

Docentinstitutionen är av utomordentlig betydelse inom de statliga

akademiska läroanstalternas organisation, i det docenterna utföra en avsevärd

del av den vetenskapliga forskning, som bedrives i vårt land, och

även svara för en icke ringa del av den akademiska undervisningen. Professorskåren

rekryteras i de allra flesta fall ur kretsen av docenter eller

förutvarande docenter.

Efter den av riksdagen i fjol beslutade utökningen av antalet docentstipendier

vid universiteten i Uppsala och Lund, vilken innebar en fördubbling

av antalet docentstipendier inom de matematisk-naturvetenskapliga

sektionerna samt en ökning av antalet docentstipendier inom de teologiska

fakulteterna från 4 till 6 och inom de humanistiska sektionerna från

17 till 27, utgör antalet docentstipendier 65 vid universitetet i Uppsala

och 63 vid universitetet i Lund. Av stipendierna äro vid vartdera universitetet

6 knutna till teologiska fakulteten, 3 till juridiska fakulteten, 5

till medicinska fakulteten och 27 till filosofiska fakultetens humanistiska

sektion, under det att 24 stipendier vid universitetet i Uppsala och 22 stipendier

vid universitetet i Lund tillhöra filosofiska fakultetens matematisknaturvetenskapliga

sektion. Vid karolinska institutet utgör antalet docentstipendier

liksom vid universitetens medicinska fakulteter 5.

Universitetsberedningens, socialvetenskapliga forskningskommitténs och

de medicinska högskolornas organisationskommittés nu föreliggande förslag

om antalet docentstipendier vid universiteten och karolinska institutet innebär

en utökning av antalet dylika stipendier med 20 vid universitetet i

Uppsala, med 18 vid universitetet i Lund och med 13 vid karolinska

institutet. Av de nya stipendierna skulle vid universitetet i Uppsala 1 tillfalla

teologiska fakulteten, 3 juridiska fakulteten, 10 humanistiska sektionen

och 6 medicinska fakulteten samt vid universitetet i Lund 1 likaledes

tillfalla teologiska fakulteten, 3 likaledes juridiska fakulteten, 9 humanistiska

sektionen och 5 medicinska fakulteten.

Jag anser mig kunna tillstyrka vad sålunda föreslagits med i det följande

angivna avvikelser.

I likhet med kanslern anser jag mig icke för närvarande böra tillstyrka

inrättandet av nya docentstipendier inom de juridiska fakulteterna.

Då ämnet nordiska språk enligt universitetsberedningens förslag skulle

erhålla företrädesrätt till två docentstipendier, synes det mig icke erforderligt

att vid universitetet i Uppsala jämväl knyta ett till ämnet nordisk

25 — Bihang till riksdagens protokoll 19.47. 1 sand. Nr 272.

Departe
mentschefen.

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ortnamnsforskning. Det torde vidare vara tillfyllest, att ett docentstipendium

med företrädesrätt för nationalekonomi — i stället för 2 enligt

forskningskommitténs förslag — nu inrättas vid vartdera universitetet.

Enligt organisationskommitténs förslag skulle medicinska fakulteten i

Uppsala komma att förfoga över 11 docentstipendier, varav 3 rörliga,

samma fakultet i Lund över 10, varav 3 rörliga, och karolinska institutet

över 18, varav 6 rörliga. De rörliga, närmast för de kliniska ämnena avsedda

docentstipendierna skulle enligt kommitténs förslag inrättas genast

men först successivt ställas till vederbörande läroanstalts förfogande. Jag

är icke beredd att tillstyrka den sålunda föreslagna anordningen utan inskränker

mig till att för nästa budgetår räkna med 1 rörligt docentstipendium

för vardera av de medicinska fakulteterna och med 2 dylika

stipendier vid karolinska institutet. Jag delar medicinska forskningsrådets

mening rörande behovet av ett docentstipendium vid karolinska institutet

för ämnet hygien. Jag anser mig därför böra beräkna 1 docentstipendium

jämväl för detta ämne. Däremot anser jag mig icke för närvarande böra

föreslå ett särskilt docentstipendium med företrädesrätt för ämnet virologi.

Sammanfattningsvis innebär mitt ställningstagande, att jag förordar en

ökning av antalet docentstipendier inom vardera av de teologiska fakulteterna

med 1, inom vardera av de humanistiska sektionerna med 8, inom

medicinska fakulteten i Uppsala med 4, inom samma fakultet i Lund med

3 och vid karolinska institutet med 10. De förordade nya stipendierna torde

böra inrättas från och med nästa budgetår. Vid bifall till vad jag sålunda

föreslagit bör vederbörande arvodespost höjas, i avlöningsstaten för universitetet

i Uppsala med 93 600 kronor, i avlöningsstaten för universitetet

i Lund med 86 400 kronor och i avlöningsstaten för karolinska institutet

med 72 000 kronor.

Frågan om stipendiernas anknytning till vissa ämnen eller ämnesgrupper,

vilket spörsmål icke är av sådan natur, att det bör underställas riksdagen,

torde först framdeles böra upptagas till prövning och avgörande.

s. 387 Kontrollera mot PDF

■Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

387

XIII. Anslagsberäkningar.

1. Inledning.

Innan jag övergår till anslagsberäkningarna för nästa budgetår torde jag

få beröra frågan om provisoriskt lönetillägg åt professorer samt laboratorer

och med dem likställda befattningshavare.

I samband med sin anmälan i årets statsverksproposition av frågan om provisoriskt

lönetillägg för nästa budgetår anförde chefen för finansdepartementet

bland annat, att det beträffande befattningshavare med oreglerad avlöning,

härunder inbegripna även docent- och forskarstipendiater, borde — om

ej anledning gåves att för en eller annan grupp behandla frågan om provisoriska

avlöningsförhållanden i samband med vederbörande avlöningsanslag —

överlämnas till Kungl. Maj:t att efter erforderliga undersökningar förordna

om rätt till provisoriskt lönetillägg och om de beräkningsgrunder, som därvid

borde tillämpas. Beräkningarna syntes, vad anginge personal med icke

dyrortsgraderad lön, kunna ske med ledning väsentligen av en i statsrådsprotokollet

intagen sammanställning (se 1947 års statsverksproposition, bilaga 2,

s. 86).

Nyssnämnda sammanställning innebär, om den skulle tillämpas beträffande

professorer och laboratorer med oreglerad avlöning, att nuvarande provisoriska

lönetillägg å 660 kronor för år skulle för nästa budgetår höjas med

för professor 900 kronor till 1 560 kronor och för laborator med 600 kronor

till 1 260 kronor.

Jag har funnit anledning föreligga att i fråga om professorer samt för laboratorer

och med dem likställda befattningshavare med oreglerad lön förorda

en viss jämkning av de sålunda angivna grunderna för provisoriskt lönetilllägg

för nästa budgetår. Efter samråd med chefen för finansdepartementet

förordar jag, att nämnda lönetillägg bestämmes i enlighet med de grunder,

som framgå av följande sammanställning:

Årsbelopp av provisoriskt

lönetillägg för

budgetåret 1947/48

Kronor

Professor med begynnelselön........... 1 560

» » ålderstillägg............ 2160

Laborator » begynnelselön........... 1 560

» » två ålderstillägg......... 1 860.

Rörliga tilläggsförmåner böra givetvis icke utgå på dessa belopp.

Professor kan för närvarande erhålla endast ett ålderstillägg med ett belopp

av 1 000 kronor. Det utgår efter 5 år. Laborator däremot kan erhålla två

ålderstillägg å vartdera 500 kronor, det ena efter 5, det andra efter 10 år. Med

Departe
mentschefen.

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

hänsyn härtill synes böra föreskrivas, att det högre provisoriska lönetillägget

för professor skall utgå först efter 10 år.

Vad jag sålunda förordat medför en höjning av nu utgående löneförmåner

med 000 kronor för professor och laborator med begynnelselön och med 1 500

kronor för professor och med 1 200 kronor för laborator med minst 10

tjänstår.

För övriga oreglerade löner och arvoden å universitetens och karolinska

institutets stat torde de av chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen

förordade grunderna böra tillämpas. I enlighet härmed torde följande

arvoden böra uppräknas sålunda:

Nu utgående

Arvode för

Befattning

arvode

kronor

Prov. lönetillägg

kronor

budgetåret

1947/48,

kronor

Universitetslektor.............

9 500

660

10 620

Biträdande lärare m. fl..........

8 600

660

9 660

Förste assistent..............

7 200

480

8160

6 000

480

6 900

Förste amanuens.............

3 600

330

4 032

I detta sammanhang må framhållas, att de förslag, om vilkas avlåtande till

riksdagen jag i det följande hemställer, i huvudsak innebära följande.

Avlöning sanslag en till Uppsala och Lunds universitet samt karolinska

institutet föreslås ökade, anslaget till

Uppsala universitet med 1 557 400 kronor till 4 577 000 kronor,

Lunds » » 1 477 400 » » 4134 000 »

karolinska institutet » 905 900 » » 1 940 900 »

Den personalförstärkning, som genom dessa anslagshöjningar möjlig
-

göres för nästa budgetår, framgår i

ställning:

huvudsak

av följande

samman-

Uppsala:

Lund:

Karolinska

institutet:

Nya professurer...................

9

9

4

» docentstipendier...............

13

12

10

» laborators- och motsvarande tjänster

» heltidstjänster som biträdande lärare

8

11

11

m. m........................

14

16

—

» tjänster som assistent eller amanuens

» tjänster för biblioteks- och teknisk

51

41

34

personal m. m.................

49

48

65

Summa ökning 144 137 124.

s. 389 Kontrollera mot PDF

389

Kungl. Maj:ts proposition nr %72.

Därjämte föreslås, att principbeslut fattas om inrättande framdeles

av ytterligare 14 nya professurer, därav 7 i Uppsala, 6 i Lund och 1 vid karolinska

institutet. Dessa professurer ha alla befunnits erforderliga för att universiteten

skola erhålla en ändamålsenlig och mot den ökade elevtillströmningen

svarande organisation. Att beslut med omedelbar verkan likväl icke

kunnat ifrågasättas, sammanhänger med den viktiga rekryteringsfrågan. Jag

vill i detta avseende hänvisa till följande, av universitetsberedningen gjorda

uttalande, i vilket jag för egen del instämmer.

Beträffande varje utbyggnad av universitetsorganisationen måste anläggas

dels ett korttidsperspektiv och dels ett långtidsperspektiv. En alltför plötslig

utvidgning av den akademiska lärarstaben i ett eller flera ämnen kan medföra

en sänkning av undervisningens kvalitet, om man tvingas anlita lärare

med knapp kompetens. Även forskningen blir lidande, om de akademiska

befattningarna vid en plötslig konjunktur besättas med alla tillfälligt förefintliga

aspiranter i stället för med de bästa krafterna inom den aktiva forskargenerationen.

Beredningen vill därför förorda, att inom sådana ämnen,

där tillgången på forskare med högre kompetens är knapp, icke flera befattningar

omedelbart uppföras på universitetens och högskolornas stat än att

de kunna bli väl besatta, medan ledigförklarandet av de övriga får anstå,

tills man kan vänta sökande med god kompetens. Beträffande dessa sistnämnda

befattningar bör emellertid principbeslut fattas om deras inrättande.

De löpande anslagen till materiel m. m. vid universiteten och karolinska

institutet föreslås höjda, anslaget till

Uppsala universitet med 460 000 kronor till 1 235 000 kronor,

Lunds » » 325 000 » » 975 000 » ,

karolinska institutet » 501 000 » » 711 000 »

Såsom engångsanslag till utrustning föreslås sammanlagt för

Uppsala universitet 844 000 kronor,

Lunds » 637 000 » ,

karolinska institutet 2 912 000 »

Till stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier föreslås ett

anslag av 1 325 000 kronor mot 85 000 kronor för innevarande budgetår.

Bidraget till tryckning av doktorsavhandlingar föreslås höjt med 200 000

kronor till 230 000 kronor. Därjämte förordar jag anvisande av ett nytt

anslag å 300 000 kronor för naturvetenskaplig publikationsverksamhet.

För främjande av samhällsvetenskaplig forskning föreslås inrättande av

ett samhällsvetenskapligt forskningsråd samt att ett anslag av 300 000 kronor

ställes till dess förfogande.

Härutöver förordas anvisande av åtskilliga anslag, beträffande vilka jag

hänvisar till detaljredogörelserna.

Den ansvällning av universitetsorganisationen, som redan beslutats och

nu förordas, torde komma att medföra en övermäktig arbetsbörda för den

fåtaliga kanslipersonalen hos kanslersämbetet för rikets universitet, särskilt

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

under övergångstiden. Det torde med hänsyn härtill vara nödvändigt att

under nästa budgetår anställa tillfälliga arbetskrafter. Härför lämnar det

redan beslutade avlöningsanslaget emellertid icke tillgång. Ett överskridande

av icke-ordinarieposten synes således vara att emotse. Jag förordar, att Kungl.

Maj:t i detta sammanhang inhämtar riksdagens bemyndigande att medgiva

överskridande av nämnda anslagspost, vilken för nästa budgetår är uppförd

med 17 000 kronor, med erforderligt belopp, dock högst 20 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig förordade grunder för provisoriskt

lönetillägg under budgetåret 1947/48 åt professorer, laboratorer

och med dem jämställda befattningshavare med oreglerad

lön;

dels ock medgiva, att den i avlöningsstaten för universitetskanslersämbetet

för budgetåret 1947/48 med 17 000 kronor

uppförda anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

personal må för av mig angivet ändamål överskridas med

högst 20 000 kronor.

2. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 3 019 600 kronor.

Bestämmelser angående anslagets disposition finnas införda på sid. 500 ff.

i statsliggaren.

Jag har i det föregående tagit ställning till de förslag i fråga om detta

anslag, som framlagts av särskilda sakkunnigkommittéer. Därutöver har

kanslern för rikets universitet efter framställning av större akademiska konsistoriet

i Uppsala framlagt vissa förslag för vilka redogörelse nu kommer

att lämnas.

Vaktmästare vid de till gamla kemikum förlagda

humanistiska seminarierna. Kanslern har funnit det erforderligt

med en vaktmästartjänst för de humanistiska seminarierna i gamla

kemikum och fördenskull föreslagit inrättande av en dylik befattning i

lönegraden Eo 7.

Höjning av anslagsposten till avlöningar åt arbetare

vid botaniska trädgården. Denna anslagspost har för

innevarande budgetår höjts med 5 000 kronor till förslagsvis 45 000 kronor.

Anslagsposten må icke överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. Konsistoriet

har hemställt om en höjning av anslagsposten med 15 500 kronor

till 60 500 kronor och därvid stött sig på en framställning angående medelsbehovet

av professorn J. A. Nannfeldt. Av nämnda framställning inhämtas

följande.

s. 391 Kontrollera mot PDF

391

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

I promemorior den 6 november 1944 och den 23 februari 1945 till naturvetenskapliga

forskningskommittén framhöll jag, att 50 000 kronor åtginge

till trädgårdens normala drift och att knappt någon del av detta belopp

kunde avses för vetenskaplig forskning. För sådant ändamål erfordrades

ytterligare 5 000 kronor. Med hänsyn till senare inträdd löneökning böra de

nämnda beloppen om sammanlagt 55 000 kronor uppräknas med 10 procent

eller till 60 500 kronor. Då jag nu som petitum för budgetåret 1947/48

hemställer om ett belopp av 60 500 kronor, vill jag särskilt understryka, att

de senaste årens utgifter för trädgården, även om de till viss del varit

beroende av exceptionella väderleksförhållanden och dylikt, enligt vad erfarenheten

visat dock ej kunna väsentligt nedbringas, därest trädgården

överhuvud skall kunna fylla sin mission. En utredning angående antalet

erforderliga arbetstimmar ger nämligen otvetydigt vid handen, att man för

framtiden redan för trädgårdens vidmakthållande måste räkna med ett

antal arbetstimmar motsvarande minst en kostnad av 50 000 kronor enligt

den under tiden den 1 augusti 1942 — den 31 december 1944 rådande lönenivån.

Att trädgården i samband med övriga åtgärder för den naturvetenskapliga

forskningens främjande är i behov av en anslagsförstärkning för

möjliggörande av dess utnyttjande för den vetenskapliga forskningen torde

likaledes stå i öppen dag. Det härför beräknade beloppet av 5 000 kronor

torde snart nog komma att visa sig otillräckligt, men innan erfarenhet därom

vunnits vill jag stanna vid detta belopp.

Kanslern har funnit en höjning av anslagsposten ofrånkomlig men ansett

höjningen kunna begränsas till 8 000 kronor. Anslagsposten borde sålunda

uppföras med 53 000 kronor.

Provisorisk kurs i hygien för blivande biologilärare.

Kanslern har på föranledande av en framställning i ämnet av

zoologiska sektionen av Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala

hemställt om anvisande av 1 500 kronor till anordnande av en provisorisk

kurs i hygien för blivande biologilärare. Till stöd för förslaget om en dylik

kurs har framhållits, att ansvaret för undervisningen i hygien vid läroverken

och därmed jämförliga läroanstalter åvilade biologilärarna. Det oaktat vore

den utbildning i hygien, som stode öppen för blivande biologilärare, i hög

grad bristfällig. En rätt lagd undervisning i hälsovård vore emellertid ett

samhällsintresse och en effektiv undervisning i hälsolära för blivande biologilärare

borde därför omedelbart igångsättas.

Nya tjänst er vid universitetsbiblioteket. Konsistoriet

har på framställning av överbibliotekarien hemställt om en betydande utvidgning

av universitetsbibliotekets personal. Kanslern har emellertid med

hänsyn bland annat till pågående utredning angående bibliotekets organisationsfråga

ansett sig endast i begränsad omfattning kunna tillstyrka de

framlagda förslagen. Kanslern har därför inskränkt sig till att föreslå inrättande

av två biblioteksassistentbefattningar i lönegraden Eoll, två

kanslibiträdestjiinster i lönegraden Eo 7 och en vaktmästartjänst i lönegraden

Eo 5. Kanslern har anfört följande.

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. May.ts ''proposition nr 87%.

Vad beträffar universitetsbiblioteket har framställning gjorts om dels en

tillfällig personalförstärkning för lösandet av löpande arbetsuppgifter inom

bibliotekets låneexpedition, handskriftsavdelning och båda tryckavdelningar,

dels ock en mera permanent ökning av personalstyrkan inom katalogiseringsavdelningen.

De framställda önskemålen taga sikte på en mycket

betydande personalutvidgning.

Med anledning av att universitetsberedningen för närvarande har frågan

rörande universitetsbibliotekens organisation under utredning har jag under

hand anmodat överbibliotekarien i Uppsala att närmare precisera de behov,

som syntes oundgängligen erforderliga för att biblioteket skulle kunna på

ett något så när tillfredsställande sätt lösa sina uppgifter under det instundande

budgetåret. Vid min prövning av överbibliotekariens i anledning härav

framställda förslag har jag kommit till den uppfattningen, att jag icke

ansett mig med hänsyn till att bibliotekets organisationsfråga befinner sig

under utredning kunna tillstyrka de framställda önskemålen i full utsträckning.

Jag har likväl funnit det oundgängligen nödvändigt, att biblioteket

erhåller en personalförstärkning och anser detta kunna äga rum utan att

därigenom resultatet av universitetsberedningens blivande förslag föregripes.

Vad först beträffar en föreslagen bibliotekariebefattning anser jag mig

kunna vitsorda behovet av denna tjänst. Skäl kunna emellertid anföras för

att universitetsberedningens förslag rörande den vetenskapligt utbildade

bibliotekspersonalen bör avvaktas, innan nya tjänster av detta slag inrättas.

I årets åttonde huvudtitel (punkten 12) har Kungl. Maj:t föreslagit, att

vid kungl. biblioteket två extra ordinarie kanslibiträdestjänster skulle omvandlas

till biblioteksassistentbefattningar i lönegraden Eoll. Riksdagen

har numera bifallit detta förslag. Vid universitetsbiblioteket i Uppsala synes

det mig uppenbart, att ett starkt behov föreligger av att tjänster av motsvarande

slag inrättas. Jag anser mig därför böra föreslå, att den personalförstärkning,

som biblioteket kräver, tillgodoses i första hand genom inrättandet

av två biblioteksassistentbefattningar i lönegraden Eoll. Vidare

förordar jag, att biblioteket erhåller två nya kanslibiträdestjänster i lönegraden

Eo 7.

Det har jämväl synts mig ofrånkomligt att vaktmästarpersonalen utökas

och jag tillstyrker överbibliotekariens begäran om en ny vaktmästartjänst

i lönegraden Eo 5.

Vad angår överbibliotekariens äskanden i övrigt har jag funnit dessa

kunna anstå tills universitetsberedningens förslag blir föremål för bedömande.

Uppflyttning i högre lönegrad av skogvaktare vid

egendoms- och s k o g s f ö r v a 11 n i n g e n.

Konsistoriet har — med anledning av en i ämnet gjord framställning av

universitetets drätselnämnd — anhållit att de å personalförteckningen för

Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning uppförda skogvaktarna

måtte från och med den 1 juli 1947 uppflyttas från lönegraden A 9

till lönegraden A 12 ävensom att universitetet måtte berättigas att från

och med samma dag placera högst fem icke-ordinarie skogvaktare i högst

lönegraden Eo 12.

s. 393 Kontrollera mot PDF

393

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Drätselnämnden har i berörda framställning erinrat, att domänverkets

kronojägare, som före den 1/7 1946 varit placerade i A 10 och A 9, av 1946

års riksdag uppflyttas till A 12, samt vidare anfört bland annat följande.

De vid universitetet anställda ordinarie skogvaktarna äro sedan den 1 juli

1942 placerade i lönegraden A 9. Denna placering, som innebar en uppflyttning

från lönegraden A 8, föreslogs av Kungl. Maj:t med anledning av

att särskilda tjänsteförteckningssakkunniga i betänkande den 21 maj 1941

tillstyrkt ett av rektorsämbetet — under erinran om jämställdhet med avseende

å arbetsuppgifterna mellan universitetets skogvaktare och kronojägarna

vid domänverket — framställt förslag om uppflyttning av skogvaktarna

vid universitetet till lönegraden A 9. Av davarande tjänsteförteckning

framgår, att domänverkets samtliga kronojägare da voro placerade i

lönegraden A 9. .

I nådigt brev den 5 maj 1944 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att från och

med den 1 juli 1944 samma bestämmelser beträffande resekostnads- och

traktamentsersättningar skola gälla för universitetets skogvaktare som för

kronojägarna. Av vad som förekommit vid tidigare löneregleringar för

skogvaktarna 1918 och 1925 samt vid tidigare beslut om resekostnads- och

traktamentsersättningar framgår, att skogvaktarna vid varje tillfälle ansetts

i fråga om arbetets art och omfattning samt ansvar vara fullt jämställda

med domänverkets kronojägare. Med anledning härav synas jämväl skogvaktarna

böra uppflyttas till lönegraden A 12.

Vid universitetet finnas vidare enligt medgivande i nådigt brev den 15

december 1944 anställda fem icke-ordinarie skogvaktare i lönegraden Eo 9 I

stort sett handhava dessa arbete av samma art och omfattning som de ordinarie

skogvaktarna. Drätselnämnden synes därför böra erhalla rätt att efter

särskild prövning och efter jämförelse med för domänverket gällande bestämmelser

placera sådan skogvaktare i högst lönegraden Eo 12.

Kanslern har tillstyrkt bifall till konsistoriets ifrågavarande framställning.

På förslag av Kungl. Maj:t anvisade 1946 års riksdag medel till vissa ombyggnadsarbeten

å gamla kemiska institutionsbyggnaden vid Uppsala universitet

i syfte att i denna byggnad skulle iordningställas lokaler för åtskilliga

av humanistiska sektionens seminarier. Medel för utrustning av den

blivande seminariebyggnaden ha även beviljats. Det synes ofrånkomligt, att

nu även anvisas erforderligt belopp för anställande av en för ifrågavarande

seminarier avsedd vaktmästare. Jag förordar, att denne tills vidare placeras

i lönegraden Eo 5.

Anslagsposten till avlöningar till arbetare vid botaniska trädgarden, nu

förslagsvis 45 000 kronor, synes med hänsyn till vad i ärendet anförts böra

höjas med av kanslern föreslaget belopp, 8 000 kronor, till förslagsvis

53 000 kronor.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot förslaget om anvisande av

medel för anordnande av särskild kursundervisning i hygien för blivande

biologilärare; det för ändamålet erforderliga beloppet synes dock böra reduceras

till 1 000 kronor.

Departe
mentschefen.

s. 394 Kontrollera mot PDF

394 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsbiblioteket i Uppsala förfogar för närvarande över följande

personal, nämligen

1 överbibliotekarie,

5 förste bibliotekarier, därav 4 i A 26 och 1 i Eo 26,

12 bibliotekarier, därav 10 i A 23 och 2 i Eo 23,

3 amanuenser, därav 1 i Eo 20, 1 i Eo 18 och 1 i Ex 17,

1 kontorist i A 9,

1 maskinist i A 8 och 1 eldare i Ex 5,

2 kanslibiträden, därav 1 i A 7 och 1 i Eo 7,

10 kontorsbiträden, därav 2 i A 4 och 8 i Eo 4,

11 expeditionsvakter och vaktmästare, därav 1 i A 7, 3 i A 6 (övergångsvis

i A 7), 6 i Eo 5 och 1 i Ex 5.

Av vad i ärendet anförts har jag blivit övertygad om att en personalförstärkning

är nödvändig och har i detta hänseende icke funnit anledning till

någon väsentlig erinran mot kanslerns förslag, vilket innebär inrättande av

två befattningar som biblioteksassistent i Eo 11, två kanslibiträdestjänster

i Eo 7 och en vaktmästartjänst i Eo 5. I detta sammanhang erinrar jag

dock, att årets riksdag bifallit av Kungl. Maj:t framlagt förslag om uppflyttning

av vaktmästarpersonalen vid kungl. biblioteket från 5 till 6 lönegraden.

Konsekvensen synes fordra, att motsvarande uppflyttning vidtages

även vid universitetsbiblioteken. I samband härmed synas två av de nuvarande

i Eo 5 placerade expeditions vaktstjänsterna böra ordinariesättas

i lönegraden A 6.

Skogvaktarna vid Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning

ha hittills ansetts böra vara i lönehänseende jämställda med kronojägarna

vid domänverket. Genom beslut av 1946 års riksdag ha de sistnämnda uppflyttats

från lönegraderna A 9 och A 10 till lönegraden A 12. Med hänsyn

härtill har jag icke funnit anledning till erinran mot bifall till universitetets

nu gjorda framställning om motsvarande uppflyttning av universitetets

ordinarie skogvaktare. Beträffande de extra ordinarie skogvaktarna torde

universitetets drätselnämnd böra bemyndigas att efter särskild prövning

medgiva en uppflyttning till högst lönegraden Eo 12. Jag erinrar, att kostnaderna

för ifrågavarande personal bestridas av inkomsterna från egendoms-

och skogsförvaltningen. I

I avlöningsstaten för Uppsala universitet böra vidare vidtagas de förändringar,

som föranledas av vad jag under avsnitten VI—XII i det föregående

anfört och föreslagit. Dessa förslag innebära sammanfattningsvis följande.

9 nya professurer från och med den 1 juli 1947, nämligen

1 i geografi genom uppdelning av den nuvarande i en professur i geografi,

särskilt kulturgeografi med ekonomisk geografi samt en i geografi,

särskilt naturgeografi,

1 i litteraturhistoria med poetik,

s. 395 Kontrollera mot PDF

395

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £72.

1 i engelska språket,

1 i nationalekonomi,

1 i sociologi, ... „ i

1 i patologisk anatomi (samtidigt ändras benämningen pa den nuvarande

professuren i patologisk anatomi till att avse »allmän patologi och

patologisk anatomi»), =

1 i medicinsk och fysiologisk kemi, personlig för laboratorn K. b. Agren,

1 i teoretisk medicin, personlig för docenten J. G. Waldenström, samt

1 i ftisiologi, personlig för läraren i fysikalisk diagnostik, överläkaren

E. Hedvall.

Omreglering av projessurer från och med den 1 fuli 1947:

a) professuren i hygien och bakteriologi ändras till professur i enbart

bakteriolo<n

b) professuren ’ i rättshistoria ändras till professur i rättshistoria med

romersk ratt

c) professuren i civilrätt med romersk rätt ändras till professur i civilrätt

med internationell privaträtt,

d) professuren i civilrätt med internationell privaträtt ändras till professur

i enbart civilrätt.

Beslut om 7 nya professurer samt om ändring av befintliga professurer vid

senare tidpunkt (»principbeslut»):

a) ny professur i kyrkohistoria med missionshistoria från och med budgetåret

1948/49,

b) ny professur i allmän rättslära med rättsfilosofi,

c) ändring av professuren i nationalekonomi med finansrätt till professur

i finansrätt med finansvetenskap, # ,

d) ny professur genom uppdelning av den nuvarande i pedagogik i en

professur i psykologi och en i pedagogik och pedagogisk psykologi,

e) ny professur i modern politisk och social historia,

f) ny professur i nordisk och jämförande folklivsforskning, särskilt folkloristisk,

från och med budgetåret 1948/49,

g) den nuvarande, för J. Sahlgren personliga professuren i nordisk ortnamnsforskning

ändras vid Sahlgrens avgång till ordinarie professur

i nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning,

h) ny professur i franska språket och litteraturen,

i) ny professur i fonetik,

j) den nuvarande professuren i engelska språket ändras vid innehavarens

avgång till professur i engelska språket och litteraturen.

8 nya befattningar som ordinarie laborator, prosektor eller preceptor,

nämligen

1 preceptor i religionshistoria (humanistiska sektionen),

1 preceptor i ekonomisk historia, .

1 laborator i botanik, personlig för f. d. professorn H. L. Skuja,

1 laborator i limnologi,

1 laborator i entomologi,

1 prosektor i histologi,

1 laborator i farmakologi samt

1 laborator i klinisk kemi.

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £72.

Ändringar beträffande arvodesbefattningar: ökning (+) eller

minskning (—),

kronor

a) biträdande lärare m. fl. vid teologiska fakulteten:

1 arvode till biträdande lärare indrages................ — 8 600

1 förste assistent i exegetik.......................... + 8 160

1 andre amanuens i stället för arvode åt bibliotekarie____ + 1 900

kursanslag......................................... + 4 000

b) biträdande lärare m. fl. vid juridiska fakulteten:

ianspråktagandet av ett docentstipendium för arvode åt

en biträdande lärare upphör ...................... -)- 7 200

1 förste amanuens i stället för arvode åt bibliotekarie____ + 3 532

kursanslag (nu 4 900 kronor) ........................ + 19 100

c) biträdande lärare m. fl. vid medicinska fakulteten:

arvodet (nu 5 200 kronor) till biträdande lärare i allmän

kemi höjes ...................................... -(- 4 460

lärare vid kurser i hygien............................ -j_ 7 200

biträdande lärare i kliniska ämnen.................... -(- 12 000

indragning av arvode till klinisk laborator............ — 8 600

d) biträdande lärare m. fl. vid humanistiska sektionen:

8 nya universitetslektorer å 10 620 kronor............ + 84 960

3 nya biträdande lärare å 9 660 kronor .............. -f- 28 980

kursanslag (16 000 + 2 400 + 1 500 kronor) .......... + 19 900

indragning av arvodena till seminariebibliotekarier......— 3 800

e) biträdande lärare m. fl. vid matematisk-naturvetenskapliga

sektionen:

3 nya biträdande lärare ä 9 660 kronor................ + 28 980

f) 13 nya docentstipendier å 7 200 kronor................ + 93 600

g) assistenter och amanuenser vid medicinska och filosofiska

fakulteterna:

17 nya förste assistenter å 8 160 kronor........... + 138 720

4 » andre » å 6 900 » + 27 600

13 » förste amanuenser ä 4 032 » + 52 416

11 » andre » å 2 400 » + 26 400

3 » tredje » å 1 200 » + 3 600

Summa ökning kronor 551 708.

Ändringar beträffande övrig personal:

2 nya tjänster i A 10,

4 nya tjänster i Eo 9,

25 nya tjänster i Eo 7,

2 nya tjänster i Eo 5,

8 nya tjänster i Eo 4,

samtidigt indrages 1 tjänst i A 8,

uppflyttning av 2 tjänster i A 23 till A 26,

uppflyttning av 1 tjänst i A 17 till A 23.

1946 års riksdag beslöt, att från och med nästa budgetår skall inrättas en

professur i meteorologi, särskilt väderlekslära. Medel även för denna professur

bör därför nu anvisas.

s. 397 Kontrollera mot PDF

397

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört beräknar jag anslaget till

Uppsala universitet: Avlöningar för nästa budgetår på följande sätt:

I. Professorer och lärare m. fl.

Posten 1 a (lön och tjänstgöringspenningar åt ordinarie tjänstemän), nu

892 000 kronor, bör ökas med 147 000 kronor, avseende 7 nya professurer

och 7 nya befattningar som laborator, prosektor eller preceptor. Å andra

sidan avgå pensionsavdrag för de nya befattningarna, i runt tal 11 300

kronor, varför anslagsposten bör uppföras med (892 000 -j- 147 000 —

— 11 300 =) 1 027 700 kronor.

Posten 1 b (ålderstillägg) synes böra uppföras med oförändrat belopp,

45 400 kronor.

Posten 1 c (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) torde böra

höjas med 10 000 kronor till 30 000 kronor.

Posten 2 (avlöningar till tjänstemän å indragningsstat), nu 28 100 kronor,

bör höjas med ett bruttobelopp av 31 000 kronor, avseende de personliga

professurerna för K. G. Ågren, J. G. Waldenström och E. Hedvall samt den

personliga laboratorsbefattningen för H. L. Skuja. Då pensionsavdragsposten

samtidigt bör höjas med 1 100 kronor, bör posten 2 uppföras med

ett nettobelopp av (28 100 + 31 000 — 1 100 =) 58 000 kronor.

Delposten 3 A (arvoden till lärare m. fl.), nu 1 109 400 kronor, bör vid

bifall till vad jag i det föregående under avsnitten VI—XII förordat höjas

med 551 708 kronor och vid bifall till vad jag under förevarande rubrik

förordat i fråga om kurs i hygien med ytterligare 1 000 kronor. Den allmänna

arvodesregleringen för nuvarande personal föranleder därjämte en

höjning med 61 992 kronor. Delposten bör alltså uppföras med (1 109 400 -+- + 551 708 + 1 000 + 61 992 =) 1 724 100 kronor.

Delposten 3 B (vikariatsersättningar m. m.), nu 9 050 kronor, synes böra

höjas med 6 000 kronor till 15 050 kronor.

Delposten 3 C (ersättningar för barntillägg) torde böra beräknas till oförändrat

belopp, 250 kronor.

Posten 3 beräknar jag alltså till (1 724 100 -fr 15 050 -|- 250 =) 1 739 400

kronor.

Posten 4 (särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän) är nu

uppförd med förslagsvis 40 000 kronor. Ur posten bestridas bland annat

fyllnadsarvoden till vissa underläkare och amanuenser vid akademiska sjukhuset

i syfte att dessa i fråga om löneförmåner skola bli jämställda med

motsvarande läkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Därest

sistnämnda läkare komma att med anledning av ett nyligen framlagt sakkunnigförslag

få sina löneförmåner förhöjda, torde en motsvarande löneförbättring

böra tillerkännas ifrågavarande underläkare och amanuenser vid

akademiska sjukhuset, under förutsättning att de underkasta sig de bestämmelser

som gälla eller må komma att beslutas i fråga om underläkarperso
-

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

nalen vid nyssnämnda Stockholms-sjukhus. Med hänsyn härtill torde ifrågavarande

anslagspost böra höjas med 40 000 kronor.

Från förevarande anslagspost torde böra bestridas de tillägg till grundarvodet

för docentkompetenta biträdande lärare, som komma att utgå vid

bifall till vad jag i det föregående i sådant hänseende förordat. Med hänsyn

härtill torde förevarande anslagspost böra höjas med ytterligare 15 000 kronor

och således uppföras med (40 000 + 40 000 -f- 15 000 =) 95 000 kronor.

Delstaten I beräknar jag således till sammanlagt (1 027 700 +

+ 45 400 + 30 000 + 58 000 + 1 739 400 + 95 000 =) 2 995 500 kronor.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar m. m.

Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän), nu 452 500 kronor bör i

första hand höjas med 13 800 kronor vid bifall till vad jag under avsnitten

IX och XI samt under nu förevarande rubrik förordat. I anslutning till

regleringen av befordringsgången för viss biträdespersonal böra i personalförteckningen

upptagas ytterligare sex kontorsbiträdestjänster i A 4 (fyra

vid biblioteket och två vid vetenskapliga institutioner och inrättningar).

Detta föranleder en ytterligare höjning av ifrågavarande anslagspost med i

runt tal 17 700 kronor. Slutligen föranleder den allmänna löneregleringen

en uppräkning av posten med 276 000 kronor. Anslagsposten bör således

uppföras med (452 500 + 13 800 + 17 700 + 276 000 =) 760 000 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t),

nu 15 890 kronor, bör med hänsyn till den allmänna arvodesregleringen

höjas med 540 kronor till 16 1^30 kronor.

Posten 3 (avlöningar till arbetare vid botaniska trädgården) bör i enlighet

med vad jag förut anfört uppföras med 53 000 kronor.

Posten 4 (avlöningar till övrig icke-ordinarie personal), nu 283 000 kronor,

bör vid bifall till vad jag i det föregående anfört höjas med i runt tal

140 000 kronor. Regleringen av befordringsgången för amanuenspersonal

föranleder en ytterligare höjning med 700 kronor men ordinariesättningen

av viss kontorsbiträdespersonal i samband med reglering av befordringsgången

för dylik personal å andra sidan en minskning med i runt tal 16 700

kronor. Slutligen föranleder den allmänna löneregleringen en uppräkning

av posten med 285 000 kronor, varför densamma bör uppföras med

(283 000 + 140 000 — 16 000 + 285 000 =) 692 000 kronor.

Posten 5 (rörligt tillägg) slutligen bör uppföras med 86 936 kronor.

Delstaten II beräknar jag alltså till sammanlagt(760 000 -f- 16 430 -f+

53 000 + 692 000 + 86 936 =) 1 608 366 kronor.

Särskilda uppbördsmedlen beräknar jag till oförändrat belopp, 26 866

kronor.

Avlöningsanslaget i dess helhet bör alltså uppföras med (2 995 500 -j+

1 608 366 — 26 866 =) 4 577 000 kronor, vilket innebär en höjning med

1 557 400 kronor. Härav belöper ett belopp av omkring 675 000 kronor på

de allmänna löne- och arvodesregleringarna.

s. 399 Kontrollera mot PDF

399

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Under åberopande av vad jag sålunda samt under avsnitten II—XII anfört

hemställer jag nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Uppsala

universitets samlingar och inrättningar m. m., samt i personalförteckningen

för universitetets egendoms- och skogsförvaltning,

som föranledas av vad jag i det föregående

anfört;

dels besluta, att avlöningsstaten för Uppsala universitet

skall, med tillämpning tills vidare från och med

budgetåret 1947/48, i nedan angivna delar erhålla följande

lydelse:

Avlöningsstat.

Utgifter:

I. Professorer och lärare m. fl.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön- och tjänstgöringspenningar

kronor 1101 400

Avgå pensionsav
drag

kronor 73 700 kronor 1 027 700

Avlöningsstater.

b. Ålderstillägg, förslagsvis

.........kronor 45 400

c. Ersättningar till vi
karierande

akademiska

lärare, förslagsvis

......... _»_30 000 kronor 1103100

2. Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat:
Sahlgren,

G. F. J., professor i nordisk

ortnamnsforskning, personligen:

Ågren, K. G., professor i

medicinsk och fysiologisk

kemi, personligen:

Lön, förutom begynnelselön

vid den i staten uppförda

laboratorsbefattningen

i medicinsk och

fysiologisk kemi.....kr. 2 000

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj.ts proposition nr 272.

Ålderstillägg.......kr. 1 000

Tjänstgöringspenningar,

förutom tj änstgöringspenningarna

vid laborators
befattningen.

......» 1 000 kr. 4 000

Hedvall, E., professor i

ftisiologi, personligen:

Lön, förutom begynnelselön

vid den i staten uppförda

lärartjänsten i fysikalisk

diagnostik.....kr. 2 000

Ålderstillägg.......> 1000

Tjänstgöringspenningar,

förutom tjänstgöringspen
ningarna

vid lärartjänsten » 1000 » 4 000

Waldenström, J. G., professor

i teoretisk medicin, personligen

:

Lön............kr. 8 000

Ålderstillägg.......> 1 000

Tjänstgöringspenningar . » 4 000 > 13 000

Skuja, H. L., laborator i

botanik, personligen:

Lön............kr. 6 000

Ålderstillägg.......» 1000

Tjänstgöringspenningar . > 3 000 » 10 000

kronor 61000

Avgå pensionsavdrag . » 3 000 kronor 58 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 739 400

4. Särskilda löneförmåner till icke-ordi
narie

tjänstemän, förslagsvis....... » 95 000

Summa kronor 2 995 500.

Anmärkningar till avdelning I. av avlönings staten. II.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.....................kronor 760 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t........ » 16 430

3. Avlöningar till arbetare vid botaniska

trädgården, förslagsvis............ > 53 000

s. 401 Kontrollera mot PDF

401

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis.............kronor 692 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis......... » 86 936

Summa kronor 1 608 366.

Sammandrag.

I. Professorer och lärare m. fl.......kronor 2 995 500

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m. . . » 1 608 366

Summa kronor 4 603 866

Särskilda upphördsmedel:

--— —----------kronor 26 866

Nettoutgift kronor 4 577 000;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar

i den till avdelning I. av nämnda avlöningsstat hörande

särskilda avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl.

ävensom i de till sagda avdelning I. hörande anmärkningar,

som föranledas av vad jag i det föregående anfört;

dels besluta, att vid Uppsala universitet skola framdeles

inrättas nya professurer och vidtagas ändringar

beträffande befintliga professurer i enlighet med vad jag

i det föregående förordat;

dels medgiva, att, med tillämpning tidigast från och med

budgetåret 1948/49, må vidtagas erforderliga åtgärder för

en utsträckning av den praktiska prästutbildningen i

huvudsaklig enlighet med vad jag i det föregående anfört;

dels ock till Uppsala universitet: Avlöningar för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av. kronor 4 577 000.

3. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 382 200 kronor.

Följande sammanställning upptager den nu gällande omkostnadsstaten och

den av universitetskanslern för nästa budgetår föreslagna:

1.

2.

3.

4.

För 1946/47

upptagna

belopp,

Utgifter: kronor

Sjukvård m. m., förslagsvis...................... 4 000

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis................. 330 000

Städning och rengöring, förslagsvis.................. 62 000

Reseersättningar åt universitetets rektor m. fl. för vissa resor i

universitetsärenden, förslagsvis.................... 1 200

Av kanslern

för 1947/48

föreslagna

belopp,

kronor

6 000

330 O00

95 800

1 200

Summa kronor 397 200 433 000

26 — Dihang till riksdagens protokoll 191)7. 1 samt Nr 272.

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

Särskilda uppbördsmedel:

Ersättning för värme, lyse och vatten................. 15 000_15 000

Nettoutgift kronor 382 200 418 000.

Kanslern har anfört bland annat följande.

Anslagsposten till sjukvård m. m. har konsistoriet föreslagit uppförd med

oförändrat belopp, 4 000 kronor. Med hänsyn till utgiftsbelastningen å posten

under budgetåret 1945/46 och den ökning beträffande universitetets personalorganisation,

som jag i annat sammanhang förordat, synes det mig motiverat,

att denna post höjes till förslagsvis 6 000 kronor.

Konsistoriet begär, att den i omkostnadsstaten för nu löpande budgetår

upptagna posten till städning och rengöring skall höjas från 62 000 kronor

med 16 000 kronor till 78 000 kronor. Av denna anslagsökning hänför sig

ett belopp av 1 185 kronor till städning av lokalerna i Skytteanum, där städningen

för närvarande ej bekostas av medel från städningsanslaget, under det

att 1 330 kronor äro avsedda för s. k. storstädning och 4 025 kronor hänföra

sig i huvudsak till ianspråktagande av nya lokaler; återstoden belöper på kostnader

för till städningspersonalen utgående dyrtidstillägg å grundarvodena.

Enligt från akademiska kontoret ingången uppgift har nyligen med stöd av

föreskrifterna i nådigt cirkulär den 20 december 1946 (sv. förf. saml. nr 803)

ett nytt kollektivavtal träffats, varigenom städerskepersonalen tillförsäkrats

löner med 20,8 procent överstigande de löner, som utgingo vid tidpunkten för

det av konsistoriet begärda anslaget, vilket medför en ytterligare uppräkning

av ifrågavarande anslagsmedel med i runt tal 16 000 kronor. Till det nya

amerikanska seminariet torde under omkostnadsanslaget böra beräknas medel

för städning. Enligt lämnad uppgift kunna kostnaderna härför uppskattas

till i runt tal 1 800 kronor. Förevarande anslagspost torde alltså med betraktande

av vad i det föregående anförts böra höjas med (16 000 + 16 000 +

+ 1 800 =) 33 800 kronor till (62 000 + 33 800 =) 95 800 kronor. I

I förevarande sammanhang torde jag få anmäla en av drätselnämnden vid

universitetet i Uppsala hos Kungl. Maj:t gjord framställning om medgivande

att med medel ur universitetets anslag till reparationer och underhåll av byggnader,

tillhöriga universitetets delfond av statens allmänna fastighetsfond, bekosta

inköp och uppmontering av en barack, vilken skulle tjäna som omklädnads-

och matrum för botaniska trädgårdens arbetare. Av handlingarna

i ärendet framgår, att de nuvarande lokalerna för nämnda ändamål äro i

synnerligen dåligt skick och att de utdömts av hälsovårdsnämnden. Det förmånligaste

sättet att skaffa nya lokaler vore enligt nämndens mening att av

arbetsmarknadskommissionen inköpa en manskapsbarack av typ nr 1 för

ett pris av 5 800 kronor, vartill komme kostnader för barackens flyttning,

beräknade till 775 kronor, samt vissa mindre kostnader för framdragande av

vatten-, avlopps- och elektriska ledningar till baracken å dess nya plats.

Jag har för egen del blivit övertygad om behovet av nya lokaler att tjäna

som omklädnads- och matrum för botaniska trädgårdens arbetare och har

funnit den föreslagna lösningen av denna fråga lämplig. Då kostnaderna för

den ifrågasatta anordningen knappast torde vara av beskaffenhet att böra

s. 403 Kontrollera mot PDF

403

Kungl. Maj:ts proposition nr £72.

bestridas över fastighetsfonden, vill jag förorda, att medel för ändamålet anvisas

under en särskild post i omkostnadsstaten. Posten torde lämpligen böra

uppföras med 7 500 kronor.

Då jag icke funnit något att erinra mot kanslerns beräkningar rörande

medelsbehovet under förevarande anslag, bör detta vid bifall till vad jag

nyss förordat för nästa budgetår uppföras med (418 000 + 7 500 =) 425 500

kronor, innebärande en anslagshöjning med 43 300 kronor. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Uppsala universitet: Omkostnader för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 425 500.

4. Reservationsanslaget till Uppsala universitet:

Materiel m. m.

Detta anslag har för innevarande budgetår höjts med 269 000 kronor till

775 000 kronor, varjämte förutsatts, att universitetets reservfond skulle

kunna bidraga till bestridande av löpande kostnader för materiel intill ett

belopp av 100 000 kronor. Av nyssnämnda anslag hänföra sig i runt tal

103 500 kronor till den medicinska fakultetens institutioner och kliniker

och 671 500 kronor till övriga ändamål.

Större akademiska konsistoriet har hemställt om höjning av anslaget med

218 000 kronor, varav 13 700 kronor belöpa på de medicinska institutionerna

och 3 900 kronor på de samhällsvetenskapliga.

Universitetskanslern, som betonat vikten av att erforderliga medel för

här ifrågavarande ändamål stode till vederbörande universitetsinstitutioners

förfogande, har tillstyrkt den begärda anslagsökningen så när som på 20 300

kronor. Konsistoriet hade nämligen beträffande vissa institutioner inom den

matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställt om höjningar med sammanlagt

i runt tal 20 300 kronor utöver de belopp, som föreslogos av naturvetenskapliga

forskningskommittén i dess den 1 november 1945 avgivna

betänkande, vilket förslag låg till grund för anslagsberäkningarna för innevarande

budgetår. Då dessa anslagsbehov prövats så sent som vid fjolårets

riksdag och tillräckliga skäl icke syntes ha anförts för dessa anslagshöjningar,

hade kanslern icke funnit sig böra biträda konsistoriets förslag

på denna punkt.

Kanslern har icke ansett tillrådligt att minska materielanslaget med hänsyn

till beräknade bidrag från reservfonden. Svårigheter hade innevarande

budgetår uppstått, då det gällt att genom reservfondsmedel förstärka institutionernas

andel av materielanslaget. För upprustningen vid universitetet

syntes de nu äskade anslagen behövliga redan för bestridande av löpande

utgifter och kostnader för mindre nyanskaffningar. Då fråga vore om

större utgifter av engångskaraktär, måste man räkna med att reservfonden

under alla förhållanden finge träda emellan.

s. 404 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

404

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsberedningen har i sitt förutnämnda betänkande föreslagit slopande

av de avgifter, varmed ett flertal kurser i ämnena botanik, fysik,

geografi, kemi och zoologi vid universiteten äro belagda. Då ifrågavarande

avgifter hittills kommit vederbörande institutioner till godo, har beredningen

som kompensation förordat en motsvarande höjning av universitetens

materielanslag. Med utgångspunkt från det nuvarande antalet studerande

har beredningen beräknat den erforderliga medelsanvisningen sålunda.

Institutionen för fysiologisk botanik

Fysiska institutionen........

Geografiska institutionen......

Kemiska institutionen:

Avdelningen för oorganisk kemi

Avdelningen för organisk kemi .

Fysikalisk-kemiska institutionen . .

Zoologiska institutionen.......

Uppsala

Lunds

universitet

universitet

780

400

. . 2 000

2 000

975

600

. . 3 500

2 400

. . 1000

2 200

960

—

. . 1000

980

Summa 10 215 8 580

Vidare har beredningen i detta sammanhang erinrat om att de studerande

i ämnet kemi hade att erlägga särskild ersättning för förbrukade kemikalier,

glasvaror och dylikt. Ett konsekvent tillämpande av principen om kostnadsfri

akademisk utbildning innebure enligt beredningens mening, att de

studerande borde befrias från ersättning för denna nödvändiga materialförbrukning.

Beredningen föreslår därför, att bidrag av statsmedel må utgå

till bestridande av kostnaderna för den genomsnittliga förbrukningen av

sådan material, av beredningen beräknade till följande belopp.

Bidrag per elev Totalsumma per läsår

Uppsala Lund Uppsala Lund

Avdelningen för oorganisk kemi ........ 44 26 1 400 960

Avdelningen för organisk kemi......... 22_49_100_1 810

66 75 2100 * 2 770

Även dessa medel föreslås anvisade under materielanslagen.

Kanslern har tillstyrkt ifrågavarande förslag. I

I det föregående har jag tillstyrkt en höjning av de årliga anslagsmedlen

till materiel m. m. för vissa medicinska institutioner i Uppsala med

(316 000 — 99 130 —) i runt tal 216 900 kronor och av anslagsmedlen till

de samhällsvetenskapliga institutionerna därstädes med 50 400 kronor. Då

dessa anslagshöjningar i sig innefatta även de höjningar å 13 700 kronor

respektive 3 900 kronor, som konsistoriet för sin del förordat för ifrågavarande

institutioners vidkommande, kan det sammanlagda medelsbehovet

minskas med sistnämnda båda belopp. Mot konsistoriets anslagsberäkningar,

som utmynna i förslag om en anslagshöjning med 218 000 kronor,

har jag i övrigt icke funnit anledning till annan erinran, än att jag i likhet

med kanslern anser de för matematisk-naturvetenskapliga institutionerna

avsedda anslagsmedlen kunna minskas med 20 300 kronor.

s. 405 Kontrollera mot PDF

405

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Universitetsberedningens förslag om viss medelsanvisning under universitetens

materielanslag för avskaffande av vissa kursavgifter m. in. inom de

naturvetenskapliga ämnena anser jag mig böra biträda. Detta föranleder

ett ökat medelsbehov under förevarande anslag av i runt tal 12 300 kronor.

Med hänsyn till vad kanslern anfört anser jag mig icke för nästa budgetår

böra ifrågasätta, att universitetets reservfond skall bidraga till bestridandet

av de löpande kostnaderna för materiel m. m.

Förevarande anslag torde därför för nästa budgetår böra höjas med

(218 000 + 216 900 + 50 400 — 13 700 — 3 900 — 20 300 + 12 300 =)

459 700 kronor till (775 000 + 459 700 =) 1 234 700 kronor eller i avrundat

tal 1 235 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till JJppsala universitet: Materiel m. m. för budgetåret

1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av .............................. kronor 1 235 000.

5. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Utrustning

för biokemiska institutionen.

Kanslern för rikets universitet har efter framställning av större akademiska

konsistoriet i Uppsala hemställt om anvisande för nästa budgetår

av ett anslag av 100 000 kronor till anskaffande av apparatur och utrustning

till den vid innevarande års riksdag beslutade nybyggnaden för biokemiska

institutionen vid universitetet i Uppsala. Kanslern har därvid

betonat, att anskaffandet av laboratorieutrustningen vore tidsödande och

därför borde påbörjas i god tid.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare, att professorn A. Tiselius

beräknat kostnaderna för den materiel, som i första hand borde anskaffas

till 101 550 kronor, samt att avsikten vore att senare ingiva framställning

om ytterligare anslag för fullständig utrustning av institutionen.

Som universitetskanslern framhållit torde det med hänsyn till de långa

leveranstiderna vara angeläget, att anskaffandet av utrustning till biokemiska

institutionens nybyggnad påbörjas i god tid. Mot beräkningen

av de härför till en början erforderliga kostnaderna har jag icke funnit

anledning till erinran. Jag tillstyrker därför, att för nästa budgetår för

ifrågavarande ändamål anvisas ett reservationsanslag av 100 000 kronor.

Sedermera torde ytterligare medelsanvisning bliva erforderlig.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Uppsala universitet: Utrustning för biokemiska

institutionen för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av........................ kronor 100 000.

Departe
mentschefen.

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

6. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Engångsanslag

för vissa vetenskapliga institutioner.

I det föregående har jag i fråga om Uppsala universitet förordat anvisande

av dels sammanlagt 309 000 kronor såsom engångsanslag för vissa

medicinska institutioner, dels 27 500 kronor för inköp av hålkortsmaskiner

för statistiska institutionen, dels ock 10 000 kronor för bokinköp för sociologiska

institutionen. De sålunda förordade anslagsmedlen torde böra anvisas

under ett gemensamt reservationsanslag med förutnämnda rubrik,

vilket anslag alltså bör uppföras med (309 000 + 27 500 -f- 10 000 =)

346 500 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Uppsala universitet: Engångsanslag för vissa

vetenskapliga institutioner för budgetåret 1947/48 anvisa

ett reservationsanslag av.............. kronor 346 500.

7. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Avlöningar.

Detta anslag uppgår för innevarande budgetår till 2 656 600 kronor.

Bestämmelser angående anslagets disposition återfinnas på sid. 521 ff. i

statsliggaren.

I det föregående har jag tagit ställning till de förslag med avseende

å detta anslag, som framlagts av särskilda sakkunnigkommittéer. I det

följande upptar jag till närmare behandling endast de anslagsäskanden

i övrigt, som jag funnit mig för närvarande böra helt eller delvis tillstyrka.

Amanuens vid genetiska institutionen. Kanslern

har tillstyrkt ett av det större akademiska konsistoriet i Lund framlagt

förslag om inrättande av en befattning som tredje amanuens vid genetiska

institutionen. Professorn A. Muntzing har i fråga om behovet av en

dylik befattning anfört följande.

Genetiska institutionen har tilldelats ett tredje-amanuensarvode, vars

innehavare har till uppgift att sköta institutionens bibliotek. Därutöver

erfordras emellertid ytterligare en tredje amanuens, som skulle ha till uppgift

att biträda den nye laboratorn i cytologi under hans forskning och

undervisning. Genom tillkomsten av denna laboratorsbefattning vid institutionen

skapas behov av nya hjälpkrafter, som det är svårt att tillgodose

med institutionens nuvarande resurser. Laboratorn i cytologi skall självständigt

svara för ett stort ämnesområde, inom vilket forskning och

undervisning äro förenade med omfattande laborationsarbeten. Som ett

första stöd åt denne laborator skulle behövas en tredje amanuens.

Amanuens vid psykiatriska kliniken. Medicinska fakulteten

har hemställt, att ytterligare en amanuensbefattning med ett arvode

av 3 000 kronor måtte inrättas vid psykiatriska kliniken. Till stöd

för detta förslag har professorn E. Essen-Möller anfört bland annat följande.

s. 407 Kontrollera mot PDF

407

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Sedan psykiatriska kliniken år 1931 började sin verksamhet har såväl

antalet läkare som antalet intagningar vid kliniken ungefär fördubblats.

Emellertid var antalet läkare från början i underkant, och den nuvarande

fördubblingen av läkarantalet vid fördubblat patientantal innebär

icke någon reell vinst. I själva verket är läget nu betydligt svårare än

förut, detta av tre skäl. För det första har klientelet under åren genomgått

en betydande förändring, i det att förut övervägande svårt sjuka, nu

däremot liksom på övriga kliniker i landet nästan uteslutande tidiga sjukdomsstadier

och lättare sjuka, sociala utredningsfall m. m. intagas. Att

denna förskjutning innebär en stark ökning av arbetsbördan torde framgå

enbart därav att svårt sjuka patienter ju icke i nämnvärd grad äro tillgängliga

för samtal, medan för de lättare sjuka just de ingående diskussionerna

av personliga problem liksom sociala tillrättalägganden äro väsentliga.

Detta tröttande arbete kräver sin rundliga tid. För det andra

ha de mera specifikt medicinska terapeutiska möjligheterna starkt utvecklats

under de gångna åren. För det tredje har antalet besök på polikliniken,

som skötes av samma läkare, under klinikens tillvaro ungefär

fjortondubblats.

För att under nuvarande arbetsförhållanden uppnå rimlig balans kräves

enligt min uppfattning åtminstone en underordnad läkare för var och en

av klinikens sex avdelningar, sålunda två läkartjänster utöver de nuvarande.

Angående en av dessa båda tjänster har framställning gjorts hos

landstinget. Den andra skulle vara den här begärda amanuensbefattningen.

Kanslern har funnit, att övertygande skäl blivit anförda till stöd för begäran

om ytterligare en amanuensbefattning och därför ansett sig böra

tillstyrka bifall till densamma.

Kurs i hygien för blivande läroverkslärare. Under

de tre sistförflutna läsåren har vid universitetet årligen anordnats

en kurs i hygien främst avsedd för blivande läroverkslärare. Kostnaderna

för dessa kurser ha bestritts bland annat med inflytande kursavgifter och

medel ur fonden för besparade docentstipendier. Konsistoriet har anhållit

om anvisande av 1 000 kronor för anordnande av en dylik kurs under läsåret

1947/48. Konsistoriets framställning har tillstyrkts av kanslern, som

därvid erinrat, att han i fråga om universitetet i Uppsala förordat medelsanvisning

till en liknande kurs.

Höjning av anslagsposten till avlöningar åt arbetare

vid botaniska trädgården. Konsistoriet har hemställt,

att denna anslagspost, som nu är uppförd med förslagsvis 23 000

kronor och icke må utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas, måtte

höjas med 14 000 kronor till 37 000 kronor. Kanslern har likaså funnit en

förstärkning av anslagsposten nödvändig men ansett höjningen kunna begränsas

till 7 000 kronor. Anslagsposten borde därför för nästa budgetår

uppföras med 30 000 kronor.

s. 408 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

408 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Nya tjänster vid universitetsbiblioteket. Överbibliotekarien

har under framhållande att biblioteket ur personalsynpunkt

befunne sig i ett verkligt nödläge hemställt om en väsentlig utökning av

personalorganisationen. Kanslern har emellertid liksom i fråga om universitetsbiblioteket

i Uppsala ansett sig endast i begränsad omfattning kunna

tillstyrka överbibliotekariens förslag. Kanslern har anfört följande.

Beträffande universitetsbiblioteket föreligga i stort sett samma förhållanden

som i Uppsala. Överbibliotekarien har i en den 22 mars 1947 dagtecknad

skrivelse anmält, att biblioteket vore i omedelbart behov av följande

tjänster, nämligen 1 bibliotekarie i lönegraden Eo 23, 2 kanslibiträden

i lönegraden Eo 7, 2 kontorsbiträden i lönegraden Eo 4 och 1 vaktmästare

i lönegraden Eo 6. Vad angår bibliotekariebefattningen får jag

hänvisa till vad jag anfört i fråga om motsvarande spörsmål vid universitetsbiblioteket

i Uppsala. I överensstämmelse med vad jag föreslagit beträffande

Uppsalabiblioteket förordar jag, att i Lund inrättas två nya

biblioteksassistentbefattningar i lönegraden Eo 11, två nya kanslibiträdésbefattningar

i lönegraden Eo 7 och en ny vaktmästartjänst i lönegraden

Eo 5.

Förslaget om inrättande av en befattning såsom tredje amanuens vid

genetiska institutionen såsom biträde åt innehavaren av den från och med

innevarande budgetår inrättade befattningen såsom laborator i cytologi

anser jag mig böra tillstyrka.

Å universitetets stat äro nu uppförda arvoden å 3 000 kronor till 2

amanuenser vid psykiatriska kliniken. I enlighet med kanslerns förslag

förordar jag, att medel, 3 000 kronor, beräknas till anställande av ytterligare

en amanuens vid nämnda klinik.

Anslagsposten till avlöningar till arbetare vid botaniska trädgården, nu

förslagsvis 23 000 kronor, synes med hänsyn till vad i ärendet anförts

böra höjas med av kanslern föreslaget belopp, 7 000 kronor, till förslagsvis

30 000 kronor.

I det föregående har jag tillstyrkt en medelsanvisning av 1 000 kronor

för anordnande vid universitetet i Uppsala av särskild kursundervisning i

hygien för blivande biologilärare. Samma belopp torde, såsom föreslagits,

jämväl böra anvisas för anordnande av dylik undervisning vid universitetet

i Lund.

Universitetsbiblioteket i Lund synes för närvarande förfoga över följande

personal, nämligen

1 överbibliotekarie,

4 förste bibliotekarier i A 26,

7 bibliotekarier, därav 6 i A 23 och 1 i Eo 23,

7V2 amanuenser, därav 3 i Eo 18, 1 i Ex 16 och 3% med lön enligt

Ex 16,

1 kontorist i A 9,

1 kanslibiträde i A 7,

s. 409 Kontrollera mot PDF

409

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

2 kontorsbiträden i A 4,

5 extra biträden, därav 1 i Ex 6 och 4 i Ex 4,

1 värmeledningsskötare, tillika reparatör i A 7,

4 expeditionsvakter, därav 1 i A 7, 2 i A 6 (övergångsvis i A 7) och 1

i Eo 5.

Jag har av den i ärendet förebragta utredningen blivit övertygad om

att en personalförstärkning är nödvändig och har i detta hänseende i huvudsak

icke funnit anledning till erinran mot kanslerns förslag, vilket

innebär inrättande av två befattningar som biblioteksassistent i Eoll,

två kanslibiträdestjänster i Eo 7 och en vaktmästartjänst i Eo 5. I enlighet

med vad jag förordat vid behandlingen av personalorganisationen vid universitetsbiblioteket

i Uppsala bör dock den nya vaktmästartjänsten placeras

i Eo 6. Därjämte bör den nuvarande i Eo 5 placerade expeditionsvaktstjänsten

uppflyttas till Eo 6.

I avlöningsstaten för Lunds universitet böra vidare vidtagas de förändringar,

som föranledas av vad jag under avsnitten VI—XII i det föregående

anfört och föreslagit. Dessa förslag innebära sammanfattningsvis följande.

9 nya professurer från och med den 1 juli 1947, nämligen

1 i religionsfilosofi,

1 i finansrätt och finansvetenskap,

1 i geografi genom uppdelning av den nuvarande i en professur i geografi,

särskilt kulturgeografi med ekonomisk geografi, samt en i geografi,

särskilt naturgeografi,

1 i litteraturhistoria med poetik,

1 i bakteriologi,

1 i fysiologi,

1 i dermatologi och venereologi,

1 i neurologi samt

1 i ortopedi (i stället för nuvarande ordinarie lärartjänst).

Omreglering av professurer från och med den 1 juli 1947:

a) professuren i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner ändras

till professur i religionshistoria med religionspsykologi,

nuvarande professur inom juridiska fakulteten i nationalekonomi med

finansrätt ändras till professur i enbart nationalekonomi och överflyttas

till filosofiska fakultetens humanistiska sektion,

professuren i sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning

ändras till professur i jämförande språkforskning, särskilt indoeuropeisk,

professuren i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård

ändras till professur i allmän patologi och patologisk anatomi.

b)

c)

d)

Beslut om 6 nya professurer vid senare tidpunkt (»principbeslut»):

a) ny professur i allmän rättsliga med rättsfilosofi,

b) ny professur genom uppdelning av den nuvarande i pedagogik och

psykologi i en professur i psykologi och en i pedagogik och pedagogisk

psykologi,

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj.ts proposition nr 27St.

i modern politisk och social historia,

d) ny professur i franska språket och litteraturen,

e) ny professur i engelska språket och engelskspråkig litteratur,

f) ny professur i fonetik.

12 nya ordinarie befattningar som preceptor, laborator etc., nämligen

1 preceptor i ekonomisk historia,

1 laborator i växtbiologi,

1 laborator i analytisk kemi,

1 laborator i fysikalisk kemi,

1 laborator i zoofysiologi,

1 prosektor i anatomi,

1 prosektor i histologi,

1 prosektor vid patologiska institutionen,

1 laborator i farmakologi,

1 lärare i reumatologi,

1 laborator i radiofysik,

1 laborator i klinisk kemi.

Ändringar beträffande arvodesbefattningar: ökning f+) eller

minskning (—)

kronor

a) biträdande lärare m. fl. vid teologiska fakulteten:

1 biträdande lärare i religionshistoria (gemensam med

humanistiska sektionen)........................... -j- 9 660

1 förste assistent i exegetik ........................ -j- 8 160

1 förste amanuens ................................. + 4 032

kursanslag ........................................ -j- 5 000

b) biträdande lärare m. fl. vid juridiska fakulteten:

ianspråktagandet av ett docentstipendium för arvode åt

en biträdande lärare upphör...................... + 7 200

arvodet åt nyssnämnde biträdande lärare minskas .... — 1 240

1 förste amanuens ................................. + 4 032

kursanslag (nu 4 900 kronor) .......... .............. +15 100

c) biträdande lärare m. fl. vid medicinska fakulteten:

indragning av arvode åt biträdande lärare vid patologisk-anatomiska

institutionen ..................... — 6 300

indragning av arvode åt biträdande lärare i allmän patologi

.......................................... — 2 000

indragning av arvode åt biträdande lärare i bakteriologi . — 1 500

arvodet (5 200 kronor) till lärare i allmän kemi höjes . . + 4 460

lärare i hygien (nu 3 600) .......................... -j- 3 600

biträdande lärare i kliniska ämnen .................. + 12 000

indragning av arvode till klinisk laborator............ — 8 600

1 extra laborator i röntgendiagnostik ................ + 9 660

d) biträdande lärare m. fl. vid humanistiska sektionen:

10 nya universitetslektorer å 10 620 kronor............ +106 200

samtidigt indrages arvodet som biträdande lärare i ryska . — 6 000

5 nya biträdande lärare å 9 660 kronor ........ + 48 300

kursanslag (20 000 + 2 400 + 1 500 kronor) .......... + 23 900

s. 411 Kontrollera mot PDF

411

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

e) biträdande lärare m. fl. vid matematisk-naturvetenskap
-

liga sektionen:

3 nya biträdande lärare å 9 660 kronor.............. + 28 980

indragning av 2 befintliga arvoden som biträdande

lärare .......................................... — 17 200

f) 12 nya docentstipendier ä 7 200 kronor .............. + 86 400

g) assistenter och amanuenser vid medicinska och filosofiska

fakulteterna:

13 nya förste assistenter

2 » andre »

11 » förste amanuenser

8 » andre »

2 » tredje »

å 8 160 kronor 4-106 080

å 6 900 » + 13 800

å 4 032 » + 44 352

ä 2 400 » + 19 200

ä 1200 » + 2 400

Summa ökning kronor 519 676.

Ändringar beträffande övrig personal:

1 ny tjänst i A 10,

6 nya tjänster i Eo 9,

1 ny tjänst i A 7,

26 nya tjänster i Eo 7,

1 ny tjänst i Eo 5,

8 nya tjänster i Eo 4;

samtidigt indrages 1 arvode ä 2 700 kronor vid statistiska seminariet;

uppflyttning av 2 tjänster i A 23 till A 26.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört beräknar jag anslaget till

Lunds universitet: Avlöningar för nästa budgetår på följande sätt:

I. Professorer och lärare m. fl.

Posten 1 a (lön och tjänstgöringspenningar åt ordinarie tjänstemän), nu

843 000 kronor, bör ökas med 207 000 kronor, avseende 9 nya professurer,

varav 1 i stället för nuvarande ordinarie lärartjänst, och 12 nya ordinarie

befattningar som laborator, prosektor, preceptor eller ordinarie lärare. Å

andra sidan avgå pensionsavdrag för de nya befattningarna, i runt tal

16 000 kronor, varför anslagsposten bör uppföras med (843 000 + 207 000 —

— 16 000 =) 1 034 000 kronor.

Posten 1 b (ålderstillägg) synes böra uppföras med oförändrat belopp,

43 800 kronor.

Posten 1 c (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) torde böra

höjas med 10 000 kronor till 30 000 kronor.

Delposten 2 A (arvoden till lärare m. fl.), nu 1 126 100 kronor, bör vid

bifall till vad jag i det föregående under avsnitten VI—XII förordat höjas

med 519 676 kronor och vid bifall till mitt förslag under förevarande rubrik

om anvisande av medel till anställande av en tredje amanuens vid genetiska

institutionen och en amanuens vid psykiatriska kliniken samt till

kurs i hygien med ytterligare 5 200 kronor. Den allmänna löneregleringen

för nuvarande personal föranleder därjämte en höjning med 66 024 kronor.

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Delposten torde alltså böra beräknas till (1 216 100 + 519 676 -f- 5 200 +

+ 66 024 =) 1 807 000 kronor.

Delposten 2 B (vikariatsersättningar) nu 11 400 kronor, torde böra höjas

med 6 400 kronor till 17 800 kronor.

Delposten 2 C (ersättningar för barntillägg) torde böra beräknas till

oförändrat belopp, 2 200 kronor.

Posten 2 beräknar jag alltså till (1 807 000 + 17 800 + 2 200 =)

1 827 000 kronor.

Posten 3 (särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän) är nu

uppförd med förslagsvis 30 000 kronor. Ur posten bestridas fyllnadsarvoden

till vissa klinikamanuenser i syfte att dessa i fråga om löneförmåner

skola bli jämställda med motsvarande läkare vid karolinska sjukhuset och

serafimerlasarettet. Därest sistnämnda läkare komma att med anledning

av ett av mig tidigare omnämnt, nyligen framlagt sakkunnigförslag få

sina löneförmåner förhöjda, torde en motsvarande löneförbättring böra

komma ifrågavarande klinikamanuenser till del, under förutsättning att de

underkasta sig de bestämmelser, som gälla eller må komma att beslutas

1 fråga om underläkarpersonalen vid nyssnämnda Stockholms-sjukhus. Med

hänsyn härtill torde ifrågavarande anslagspost böra höjas med 30 000

kronor.

Från förevarande anslagspost torde böra bestridas de tillägg till grundarvodet

för docentkompetenta biträdande lärare, som komma att utgå vid

bifall till vad jag i det föregående i dylikt hänseende förordat. Med hänsyn

härtill torde förevarande anslagspost böra höjas med ytterligare 15 000

kronor och således uppföras med (30 000 -(- 30 000 + 15 000 =) 75 000

kronor.

Delstaten I beräknar jag således till (1 034 000 -J- 43 800 +

-k 30 000 -f- 1 827 000 -j- 75 000 —) 3 009 800 kronor.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar m. m.

Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän) nu 320 500 kronor, bör i

första hand höjas med 8 900 kronor vid bifall till vad jag under avsnitten

IX och XI förordat. I anslutning till regleringen av befordringsgången för

viss biträdespersonal bör i stället för en biträdesbefattning i Ex 6 vid universitetsbiblioteket

i personalförteckningen upptagas ytterligare en kontorsbiträdestjänst

i lönegraden A 4. Detta föranleder en ytterligare höjning

av ifrågavarande anslagspost med 2 600 kronor. Slutligen föranleder

den allmänna löneregleringen en uppräkning av posten med 189 500 kronor.

Anslagsposten bör sålunda uppföras med (320 500 + 8 900 + 2 600 +

+ 189 500 =) 521 500 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t),

nu 13 200 kronor, bör å ena sidan minskas med nu utgående arvode å

2 700 kronor till ett räknebiträde och å andra sidan höjas med 300 kronor

s. 413 Kontrollera mot PDF

413

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

med hänsyn till den allmänna arvodesregleringen. Posten bör därför uppföras

med (13 200 — 2 700 + 300 =) 10 800 kronor.

Posten 3 (avlöningar till arbetare vid botaniska trädgården) bör i enlighet

med vad jag förut anfört uppföras med 30 000 kronor.

Posten 4 (avlöningar till övrig icke-ordinarie personal), nu 163 000 kronor,

bör vid bifall till vad jag i det föregående anfört höjas med i runt tal

135 000 kronor. Regleringen av befordringsgången för amanuens- och biträdespersonal

föranleder en ytterligare höjning med 2 000 kronor men

ordinariesättningen av en biträdestjänst i anslutning till regleringen av

befordringsgången för biträdespersonal å andra sidan en minskning med

2 500 kronor. Slutligen föranleder den allmänna löneregleringen en uppräkning

av posten med 208 500 kronor, varför densamma bör uppföras

med (163 000 + 135 000 + 2 000 — 2 500 + 208 500 =) 506 000 kronor.

Posten 5 (rörligt tillägg) bör uppföras med 61 661 kronor.

Delstaten II beräknar jag alltså till sammanlagt (521 500 -f

-f- 10 800 + 30 000 + 506 000 + 61 661 =) 1 129 961 kronor.

Särskilda uppbördsmedlen beräknar jag till oförändrat belopp, 5 761

kronor.

Avlöningsanslaget i dess helhet bör alltså uppföras med (3 009 800 +

-f 1 129 961 — 5 761 =) 4 134 000 kronor, vilket innebär en höjning med

1 477 400 kronor. Härav belöper ett belopp av omkring 480 000 kronor på

de allmänna löne- och arvodesregleringarna.

Under åberopande av vad jag sålunda samt under avsnitten II—XII

anfört hemställer jag nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Lunds

universitets samlingar och inrättningar m. m., som föranledas

av vad jag i det föregående anfört;

dels besluta, att avlöningsstaten för Lunds universitet

skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret

1947/48, i nedan angivna delar erhålla följande

följande lydelse:

Avlöningsstat.

Utgifter:

I. Professorer och lärare in. fl.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön- och tjänstgöringspenningar

kronor 1121 000

Avgå pensionsavdrag
m.

in. kronor 87 000 kronor 1 034 000

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

A vlöning sstater.

b. Ålderstillägg, för
-

slagsvis ........kronor 43 800

c. Ersättningar till

vikarierande akademiska

lärare,

förslagsvis...... * 30000 kronor 1 107 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1827 000

3. Särskilda löneförmåner till icke-ordi
narie

tjänstemän, förslagsvis...... * 75 000

Summa kronor 3 009 800.

Anmärkning till avdelning I. av avlöningsstaten.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t........ »

3. Avlöningar till arbetare vid botaniska

trädgården, förslagsvis........... »

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............. »

5. Rörligt tillägg, förslagsvis........ »

521 500

10 800

30 000

506 000

61 661

Summa kronor 1 129 961

Sammandrag.

I. Professorer och lärare m. fl......kronor 3 009 800

II. Vissa tjänstemän vid universitetets

samlingar och inrättningar m, m.. , » 1 129 961

Summa kronor 4 139 761

Särskilda upphördsmedel:

—----------kronor 5 761

Nettoutgift kronor 4 134 000;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar

i den till avdelning I. av nämnda avlöningsstat hörande

särskilda avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl.

s. 415 Kontrollera mot PDF

415

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ävensom i den till sagda avdelning I. hörande anmärkning,

som föranledas av vad jag i det föregående anfört;

dels besluta, att vid Lunds universitet skola framdeles

inrättas nya professurer i enlighet med vad jag i det

föregående anfört;

dels ock till Lunds universitet: Avlöningar iör budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av .................kronor 4134 000.

8. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 223 000 kronor.

Följande sammanställning upptager den nu gällande omkostnadsstaten och

den av universitetskanslern för nästa budgetår föreslagna:

För 1946/47

upptagna

belopp,

Av kanslern

för 1947/48

föreslagna

belopp,

kronor kronor

1.

2.

3.

4.

Utgifter:

Sjukvård m. m., förslagsvis......................

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis.................

Städning och rengöring, förslagsvis..................

Reseersättningar åt universitetets rektor m. fl. för vissa resor i

universitetsärenden, förslagsvis....................

Summa kronor

1000

190 000

40 000

2 000

233 000

3 000

190 000

77 500

2 000

272 500

Särskilda uppbördsmcdel:

Ersättning för värme, lyse och vatten................. 19 000_10 000

Nettoutgift kronor 223 000 262 500.

Höjningen av posten till städning och rengöring motiveras, liksom vid

Uppsala universitet, främst med nvtt kollektivavtal och nya lokaler, varjämte

förordats, att medel för vissa av materielanslaget hittills bekostade

utgifter — för nästa budgetår beräknade till 8 000 kronor — i stället skulle

beräknas under omkostnadsanslaget.

Kanslerns anslagsberäkningar, som utmynna i ett anslagsbehov av

262 500 kronor, ha i och för sig icke givit mig anledning till erinran. Jag

torde emellertid i detta sammanhang få anmäla, att från universitetets sida

under hand framhållits, att erfarenheterna av den hittills vid universitetet

bedrivna prekliniska tandläkarutbildningen givit vid handen, att vissa inredningsarbeten

m. m. vore erforderliga inom de medicinskt-kemiska, patologiska,

histologiska och fysiologiska institutionerna för att tillgodose det

genom nämnda utbildning uppkomna behovet av ökade undervisningsloka
-

Departe
mentschefen.

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ler, förvaringsskåp m. m. Kostnaderna för de för ändamålet föreslagna

åtgärderna ha beräknats till i runt tal 25 500 kronor. Jag förordar, att en

särskild anslagspost å detta belopp upptages i omkostnadsstaten för nästa

budgetår. Ifrågavarande anslag torde alltså för nästa budgetår böra uppföras

med (262 500 -)- 25 500 =) 288 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning

med 65 000 kronor.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lunds universitet: Omkostnader för budgetåret

1947/48 anvisa ett jörslag sanslag av......kronor 288 000.

9. Reservationsanslaget till Lunds universitet: Materiel m. m.

Detta anslag har för innevarande budgetår höjts med 275 000 kronor

till 650 000 kronor, varav 102 250 kronor hänföra sig till institutioner och

kliniker inom medicinska fakulteten och 547 750 kronor till övriga ändamål.

Universitetets reservfond har här icke beräknats lämna bidrag till

förstärkning av materielanslaget.

Större akademiska kotisistoriet har hemställt, att anslaget för nästa budgetår

måtte — frånsett den medicinska fakultetens institutioner och kliniker,

vilka konsistoriet icke upptagit till behandling i förevarande sammanhang

— höjas med i runt tal 33 200 kronor. Av höjningen hänföra sig

3 300 kronor till astronomiska observatoriet och 2 500 kronor till kyrkohistoriska

arkivet.

Kanslern har icke ansett sig böra tillstyrka den förordade höjningen av

anslagsmedlen till det astronomiska observatoriet, därvid kanslern hänvisat

till sitt ståndpunktstagande till frågan om ökning av anslagsmedlen

till materiel m. m. för vissa av de matematisk-naturvetenskapliga institutionerna

i Uppsala. Den föreslagna höjningen av anslagsmedlen till kyrkohistoriska

arkivet har kanslern ansett kunna begränsas till 1 000 kronor.

I övrigt har kanslern tillstyrkt konsistoriets förslag. Därjämte har kanslern,

med anledning av en av konsistoriet gjord framställning om anvisande

under universitetets omkostnadsanslag av 5 000 kronor till bestridande av

vissa kostnader för universitetets representation vid akademiska högtider

och dylikt, förordat, att ett belopp av angivna storleksordning anvisas

under nu förevarande anslag och ställes till kanslerns disposition för att

efter kanslerns beprövande användas för universitetets behov. Såsom motivering

för sistnämnda förslag har anförts, att universitetet saknade fonder

eller anslag för universitetets allmänna representationsplikter och att reservfonden

icke borde anlitas för bestridande av dessa kostnader.

Liksom beträffande Uppsala universitet har kanslern icke ansett sig

kunna räkna med någon förstärkning av materielanslaget genom anlitande

av reservfondsmedel.

s. 417 Kontrollera mot PDF

417

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

I det föregående har jag tillstyrkt en ökning av de årliga anslagsmedlen

till de medicinska institutionerna i Lund med 237 800 kronor och av

anslagsmedlen till de samhällsvetenskapliga institutionerna därstädes med

53 500 kronor. Jag har vidare tillstyrkt universitetsberedningens förslag om

avskaffande även vid Lunds universitet av vissa kursavgifter m. in. inom

de naturvetenskapliga ämnena, vilket, med viss av kanslern förordad jämkning

av det för geografiska institutionen avsedda bidraget, föranleder en

anslagsökning med 11 500 kronor.

Mot konsistoriets anslagsberäkningar, vilka utmynna i förslag om en

anslagshöjning med 33 200 kronor, har jag i huvudsak icke funnit anledning

till erinran. I likhet med kanslern anser jag mig dock icke böra tillstyrka

den föreslagna höjningen å 3 300 kronor av anslagsmedlen till det astronomiska

observatoriet. Därjämte torde den förordade ökningen å 2 500 kronor

av anslagsmedlen till kyrkohistoriska arkivet kunna begränsas till 1 000

kronor. Jag erinrar vidare, att jag vid behandlingen av universitetets omkostnadsanslag

förordat överflyttande av vissa till 8 000 kronor beräknade

kostnader från materielanslaget till omkostnadsanslaget, varför medelsbehovet

i förevarande sammanhang minskas med nämnda belopp.

Då jag icke nu är beredd att tillstyrka kanslerns förslag om anvisande

av medel under förevarande anslag till bestridande av vissa kostnader för

universitetets representation vid akademiska högtider och dylikt torde anslaget

alltså för nästa budgetår böra höjas med (33 200 + 237 800 +

-f 53 500 + 11 500 — 3 300 — 1 500 — 8 000 =) 323 200 kronor till

(650 000 + 323 200 =) 973 200 kronor, vilket belopp torde böra avrundas

till 975 000 kronor.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lunds universitet: Materiel m. m. för budgetåret

1947/48 anvisa ett reservationsanslag av . .kronor 975 000.

10. Lunds universitet: Engångsanslag till vissa

vetenskapliga institutioner.

I samband med behandlingen av frågan om anslag till materiel m. m.

för de medicinska institutionerna i Lund har medicinska högskolornas

organisationskommitté beträffande den medicinsk-kemiska institutionen

anfört, att kommittén icke ansett sig kunna avgiva något förslag rörande

erforderligt utrustningsanslag till institutionen i fråga, enär professuren

i medicinsk och fysiologisk kemi vore vakant. Kommittén har emellertid

därvid framhållit, att ett avsevärt anslag syntes bli nödvändigt. Sedermera

har nämnda professur från och med den 1 februari 1947 återbesatts.

Universitetskanslern har överlämnat en framställning från det större

akademiska konsistoriet i Lund om anvisande för budgetåret 1947/48 av

ett anslag å 348 000 kronor till materiel m. in. för den medicinsk-kemiska

institutionen därstädes. Kanslern har därvid tillstyrkt en medelsanvis
27

— Bihang till riksdagens protokoll 19\7. 1 sand. Nr 272.

Departe
mentschefen.

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

ning för ändamålet å i runt tal 347 000 kronor. Till grund för förslaget

ligger en av institutionsföreståndaren, professorn S. Bergström, verkställd

utredning rörande behovet av utrustning för institutionen, vilket i korthet

kan angivas sålunda.

Möbler ........................................kronor 4 517: —

Skrivutrustning ................................. » 1 489:80

Laboratorieutrustning............................ » 52 809:84

Preparativ och fysikalisk-kemisk utrustning ........ » 206 025: 35

Kemikalieförråd................................. » 25 797:65

Mikroanalytisk utrustning........................ » 17 941: 11

Undervisnings- och demonstrationsmaterial . ........ » 39 147: 50

Summa kronor 347 728: 25.

I ärendet har bland annat framhållits, att institutionens utrustning för

närvarande vore sådan, att tidsenlig forskning och undervisning där icke

kunna bedrivas. Forskningen skedde i stor utsträckning med hjälp av

tillfälligt upplånad apparatur, och även den enkla utrustningen för kurslaboratoriet

vore, på grund av att materielanslaget ej tillåtit nödvändig

förnyelse, till större delen i icke reparabelt skick.

Medicinska fakulteten och medicinska högskolornas organisationskommitté

ha vitsordat behovet av den föreslagna utrustningen. Kommittén har

därvid anfört:

Vid bedömandet av institutionens utrustningsbehov måste hänsyn tagas

därtill att den nuvarande utrustningen är synnerligen bristfällig såväl ifråga

om forskningens som undervisningens behov. Kommitterades bedömning

sker även med hänsyn till den av dem föreslagna personalförstärkningen vid

institutionen och i jämförelse med förslagen för motsvarande institutioner

vid universitetet i Uppsala och vid karolinska institutet, varvid även det

olika elevantalet vid de tre institutionerna beaktas.

Kommittén finner, att den föreslagna summan motsvarar det nu förefintliga

behovet, men vill samtidigt understryka, att den utveckling av

institutionen, som är önskvärd och vilken man har all anledning att förvänta,

kan komma att medföra behov av anslag till utrustning utöver det

nu föreslagna. I

I det föregående har jag i nära anslutning till organisationskommitténs

förslag förordat anvisande av 280 000 kronor såsom engångsanslag till

materiel m. m. för vissa medicinska institutioner vid Lunds universitet,

dock icke till den medicinsk-kemiska institutionen. Beträffande denna institution,

som av förut angivet skäl icke av organisationskommittén medtagits

i nyssnämnda sammanhang, föreligger nu ett av vederbörande lokala

universitetsmyndigheter avgivet förslag om anvisande av 348 000 kronor

till materiel m. m.

Det förhållandevis stora anslagsbehovet vid denna institution föranledes,

såsom från olika håll omvittnats, av det synnerligen bristfälliga skick, vari

utrustning och materiel där befinna sig. Då jag blivit övertygad om att den

föreslagna materielanskaffningen är erforderlig för bedrivande av tidsenlig

s. 419 Kontrollera mot PDF

419

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

forskning och undervisning vid institutionen, förordar jag i enlighet med

kanslerns förslag, att för nästa budgetår anvisas 347 000 kronor för ändamålet.

Detta belopp och nyssnämnda belopp å 280 000 kronor torde, jämte

det engångsanslag å 10 000 kronor, jag i det föregående förordat för bokinköp

till sociologiska institutionen, lämpligen böra anvisas under ett gemensamt

reservationsanslag, benämnt »Lunds universitet: Engångsanslag

till vissa medicinska institutioner», vilket anslag alltså för nästa budgetår

bör uppföras med (280 000 + 347 000 -f- 10 000 =) 637 000 kronor. Jag

hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lunds universitet: Engångsanslag till vissa vetenskapliga

institutioner för budgetåret 1947/48 anvisa ett

reservationsanslag av ................ kronor 637 000.

11. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska

institutet: Avlöningar.

För innevarande budgetår är förevarande anslag uppfört med 1 035 000

kronor och disponeras på sätt som framgår av statsliggaren s. 534 ff.

I det föregående har jag redogjort för de förslag beträffande en utökning

av personalorganisationen, som framlagts av de medicinska högskolornas organisationskommitté

.

Härutöver har kanslern framlagt vissa förslag, för vilka jag lämnar en

redogörelse i detta sammanhang.

Löneförbättring för vissa läkare. Under avlöningsstatens

del I, avseende professorer och lärare m. fl., är uppförd en delpost nr 5,

å för närvarande förslagsvis 46 200 kronor. Från denna bestridas fyllnadsarvoden

åt vissa »underläkare» och »amanuenser» vid icke-statliga undervisningssjukhus

i Stockholm1 i syfte att deras löneförmåner skola uppgå till sammanlagt

samma belopp som för motsvarande läkarpersonal vid karolinska sjukhuset.

Därvid ha underläkare ansetts jämförliga med befattningshavare i

Ex 23 och amanuenser med befattningshavare i Ex 22.

Jag erinrar om att före den 1 juli 1946 underläkarna på karolinska sjukhuset

voro placerade i tre lönegrader: Ex 23, Ex 22 och Ex 18. Av 1946 års

riksdag beslöts, bland annat, att de i Ex 22 placerade underläkarna skulle

uppflyttas till Ex 23. Alla i Ex 23 placerade läkare skulle därjämte åtnjuta

en provisorisk löneförstärkning av 1 500 kronor. Motsvarande förbättring av

löneförmånerna tillerkändes ifrågavarande underläkare och amanuenser vid

icke-statliga undervisningssjukhus i Stockholm, dock att skillnaden mellan

Ex 23 och Ex 22 icke utjämnades. Innan en dylik utjämning företogs, ansågs

ytterligare utredning erforderlig.

Kanslern hemställer nu om en anslagshöjning med 3 300 kronor till löneförstärkning

för ifrågavarande amanuenser i syfte att dessa skola bli jämställda

med underläkarna. Till stöd härför anföres: 1

1 S:t Eriks, Norrtulls, Kronprinsess an Lovisns och S:t Görans sjukhus.

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

De läkartjänster, varom här är fråga, äro till antalet 10. Tjänsterna äro

fördelade på 4 sjukhus. Av ifrågavarande läkare åtnjuta 3 löneförmåner, vilkas

sammanlagda summa uppgår till lika stort belopp som för närvarande

uppbäres av förste underläkare vid de statliga sjukhusen. De 7 återstående

underläkarna (amanuenser) åtnjuta en lön, som med 556 kronor för år understiger

en förste underläkares. Lärarkollegiet har vitsordat, att dessa amanuensers

arbete icke är mindre utan snarare ofta mera betungande än förste

underläkarnas samt fordrar ungefär samma kvalifikationer. Med hänsyn härtill

anser jag liksom lärarkollegiet skäligt, att ifrågavarande amanuenser i

lönehänseende jämställas med förste underläkare och alltså erhålla en löneförstärkning

med ovan angivna belopp. Jag får här tillägga, att enligt vad

jag under hand inhämtat ha amanuenserna inga extra inkomster på grund

av intygsskrivning. På institutets stat redovisas 6 av amanuenserna, avlöningen

till den återstående utgår från anslaget till »Bidrag till pediatrisk klinik

och poliklinik i Stockholm». Avlöningen till sistnämnda amanuens bestrides

till viss del av staten och till viss del av Stockholms stad. Enligt min

mening torde löneförstärkningen helt böra bestridas av statsmedel. Under

åberopande av det anförda får jag hemställa, att under förevarande anslagspost

beräknas ett belopp av (6 X 556 =) i runt tal 3 300 kronor för omförmälda

löneförstärkning och att posten uppföres med (46 200 -j- 3 300 —)

i runt tal 49 500 kronor.

Förstärkning av bibliotekspersonalen. Denna utgöres

för närvarande av en deltidsanställd bibliotekarie (arvode 3 600 kronor),

fyra amanuenser, varav två i Eo 18 och två i Eo 16, ett kanslibiträde (A 7),

en expeditionsvakt (A 7), en expeditionsvakt-bokbindare (Eo 6) jämte tillfälligt

anställd personal.

Lärarkollegiet har hemställt, att antalet amanuenser vid biblioteket måtte

ökas från fyra till fem och till stöd härför anfört i huvudsak följande.

Till grund för bestämmandet av personalens nuvarande storlek ligger en.

av lärarkollegiet i petita för budgetåret 1946/47 framlagd beräkning, som

baserades på de sista årens erfarenheter från verksamheten i de gamla lokalerna.

Därvid togs icke med i beräkningen den verksamhet, som under senaste

tiden utvecklats vid de smärre institutionsbibliotek, som äro knutna till det

nybyggda karolinska sjukhusets kliniker och övriga avdelningar i grannskapet

av den nya biblioteksbyggnaden å Norrbacka. Ifrågavarande institutionsbibliotek,

till antalet nio med ett sammanlagt bokbestånd av omkring 770

hyllmeter, ha under det senaste året inlånat tillsammans omkring 2 300 volymer,

däribland omkring 500 direkt från universitetsbiblioteken och andra

utomstående bibliotek. Dessa förbindelser ha varit organiserade på ett mindre

tillfredsställande sätt, i det att de dels ha ombesörjts av icke biblioteksutbildade

biträden vid de särskilda avdelningarna, dels varit centraliserade till

den medicinska och kirurgiska kliniken. Denna klinik förfogar över kompetent

arbetskraft, som dock är anställd även för andra göromål men på grund

av den stigande lånefrekvensen blivit alltmer anlitad för biblioteksuppgifterna

och under senaste året måst använda omkring tre fjärdedelar av den dagliga

arbetstiden för dessa. Det är emellertid självklart, att hela denna verksamhet

efter utflyttningen måste övertagas av biblioteket, helst som det nuvarande

tillståndet redan visat sig ohållbart.

s. 421 Kontrollera mot PDF

421

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Även det personalbehov, som baserats på förhållandena vid verksamheten

i de gamla lokalerna, har visat sig vara större än beräknat. Under höstterminen

1945, då en halvtidstjänst måste vakanssättas på grund av omöjligheten

att anställa kompetent person, måste tiden för bibliotekets öppethållande

minskas med en timme dagligen, för att de tjänstgörande skulle få

någon arbetsro till expediering av de interurbana lånen. Oaktat personalen

efter årsskiftet kunde förstärkas med en heltidstjänst, har det till följd av den

alltjämt växande besöks- och lånefrekvensen hittills visat sig omöjligt att

åter utsträcka expeditionstiden till den normala.

På grund av de anförda omständigheterna finner lärarkollegiet, att ytterligare

minst en amanuenstjänst är erforderlig, om verksamheten skall kunna

skötas på ett någorlunda tillfredsställande sätt efter flyttningen.

Kanslern tillstyrker lärarkollegiets förslag och föreslår beviljande av ett

anslag av 4 590 kronor för anställande av en amanuens i lönegraden Ex 15.

Sedermera har lärarkollegiet i skrivelse den 31 oktober 1946 hemställt om

ett anslag för nästa budgetår av 3 000 kronor för anordnande av en provisorisk

biblioteksexpedition. Till stöd härför har lärarrådet anfört i huvudsak

följande.

Biblioteket har i dagarna inflyttat i de för detsamma avsedda nya lokalerna

å Norrbacka i Solna. Institutets teoretiska institutioner komma att successivt

taga i anspråk sina under uppförande varande eller planerade nybyggnader

därstädes. Först år 1948 beräknas den av institutet nu disponerade

tomten i kvarteret Glasbruket å Kungsholmen vara helt utrymd av institutet.

Med hänsyn till det betydande avståndet mellan denna tomt och Norrbacka

kommer — om särskilda anordningar ej vidtagas — de å Kungsholmen

kvarvarande institutionerna liksom ock de kliniska, som äro förlagda

till det närbelägna serafimerlasarettet, att få sina möjligheter att utnyttja

biblioteket väsentligt försämrade. För att minska de sålunda uppkomna olägenheterna

föreslås inrättande av en provisorisk biblioteksexpedition inom

serafimerlasarettet. Ett av biblioteket anställt timavlönat biträde skall förestå

expeditionen. Nödig vaktmästarhjälp kan på bibliotekets bekostnad ställas

till förfogande av lasarettet. För innevarande budgetår bestridas kostnaderna

av det engångsanslag av 2 000 kronor som beviljats för bibliotekets

flyttning. För nästa budgetår erfordras för ändamålet enligt institutets bibliotekarie

ett belopp av 3 000 kronor.

Kanslern, som funnit övertygande skäl ha blivit anförda för lärarkollegiets

framställning, tillstyrker bifall till densamma.

Förstärkning av arbetskrafterna på kansliet

och kamrer arexpedition en. Arbetskrafterna å kansliet utgöras

— förutom av den arvodesavlönade sekreteraren — av en kansliskrivare

(A It), ett kanslibiträde (A 7), en expeditionsvakt (A 5) samt tillfällig biträdeshjälp.

Befattningen som expeditionsvakt är dock vakant så länge eu å

övergångsstat i lönegraden A 7 uppförd vaktmästare kvarstår i tjänst. Å

kamrerarexpeditionen finnas — förutom kamreraren (A 24) — en kassör

(Eu 11) och tillfällig biträdeshjälp.

Lärarkollegiet har i sitt yttrande över de medicinska högskolornas orga
-

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

nisationskommittés betänkande framhållit, att ett genomförande av kommitténs

förslag komme att medföra en mycket betydande ökning av de göromål,

som utfördes av institutets administrativa och kamerala organ. Då den för

förvaltningsgöromålen anställda personalen redan nu vore i knappaste laget,

har lärarkollegiet ansett en utbyggnad av förvaltningsapparaten erforderlig.

I detta syfte har lärarkollegiet hemställt dels att kansliskrivarbefattningen

måtte utbytas mot en befattning som kanslist i lönegraden A 15, dels att å

kansliet måtte inrättas en ytterligare befattning som kanslibiträde i lönegraden

A 7, dels att kamrerarbefattningen måtte utbytas mot en befattning som

högskoleintendent i lönegraden A 27, dels att kassörstjänsten måtte ordinariesättas

i lönegraden All, dels och att å kamrerarexpeditionen måtte inrättas

en ny befattning som kanslibiträde i lönegraden A 7. Vidare har lärarkollegiet

gjort framställning om förstärkning av kamrerarexpeditionens medel till tillfälliga

arbetskrafter.

Kanslern har anfört:

För egen del anser jag det ofrånkomligt att en viss förstärkning av institutets

förvaltningsapparat kommer till stånd. Arten och omfattningen av de

arbetsuppgifter, som för närvarande åvila innehavaren av kansliskrivarbefattningen,

synas mig motivera, att denna tjänst uppflyttas till högre lönegrad.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot befattningens placering

i lönegraden A 15. I denna lönegrad äro bland annat registratorerna i statsdepartementen

placerade, med vilkas göromål den nuvarande kansliskrivarens

arbetsuppgifter väl synas tåla att jämföras. Däremot anser jag mig icke böra

förorda benämningen »kanslist» utan har funnit det riktigare att befattningen

erhåller beteckningen »kontorsskrivare» (jämför personalförteckningen

för riksförsäkringsanstalten).

Jämväl kamreraren synes mig böra erhålla en ändrad lönegradsplacering.

De arbetsuppgifter, som i och med institutets mycket betydande utvidgningar

komma att åvila honom, synas mig väl motsvara vad som ankommer på

högskoleintendenten vid tekniska högskolan i Stockholm. Jag anser det därför

fullt befogat, att kamreraren erhåller samma lönegradsplacering som sistnämnde

befattningshavare eller alltså lönegraden A 27. Emot utbyte av titeln

kamrerare mot benämningen »högskoleintendent» har jag icke något att

erinra.

Ett ordinarieinrättande av kassörstjänsten, som inrättades så sent som i

fjol, anser jag mig däremot icke böra tillstyrka.

Kansliet och kamrerarexpeditionen synes mig kräva viss förstärkning av

sina arbetskrafter. Jag har likväl icke funnit mig böra förorda inrättandet av

ordinarie tjänster för ändamålet utan anser att icke-ordinarie befattningar

härför äro tillfyllest.

De ovannämnda av mig förordade förbättrade löneställningarna för kansliskrivaren

och kamreraren medföra höjningar av ordinarieposten med respektive

192 kronor och 354 kronor eller i runt tal 500 kronor.

För förstärkning av personalen å kansliet och kamrerarexpeditionen anser

jag mig böra tillstyrka inrättandet av 2 kontorsbiträdesbefattningar, vilka

torde böra till en början placeras i lönegraden Ex 2. Kostnaden härför belöper

sig till 4kronor. Jag tillstyrker vidare, att kamrerarexpeditionens

anslagsmedel till tillfälliga biträden höjes med 1 800 kronor.

s. 423 Kontrollera mot PDF

423

Kungl. Maj:ts ■proposition nr ''272.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Enligt allmänna lönenämndens uppfattning äro de arbetsuppgifter, som

anförtrotts kansliskrivaren å institutets kansli, av så kvalificerad och självständig

natur, att befattningen — redan med utgångspunkt från nu gällande

organisation — synes böra uppflyttas i lönegrad, på sätt av universitetskanslern

förordats. Lönenämnden får för den skull tillstyrka förslaget i

denna del.

Vad härefter angår kamreraren, för närvarande placerad i A 24, håller lönenämnden

före, att ställning till frågan om uppflyttning i lönegrad av sagda

befattning icke bör tagas, förrän närmare erfarenheter vunnits rörande arbetsuppgifterna

å befattningen efter ett genomförande av den ifrågasatta omorganisationen

av institutet.

Beträffande de båda kontorsbiträdesbefattningar, vilka enligt universitetskanslerns

förslag skola inrättas vid institutet, får lönenämnden uttala, att

nämnden i och för sig ej har något att erinra mot att dessa befattningar omedelbart

inplaceras i A 4. Lönenämnden förutsätter emellertid, att i fråga om

befattningarna skola tillämpas de allmänna bestämmelser beträffande befordringsgången

för dylik personal, som torde komma att utfärdas.

Vidare har lärarkollegiet hemställt om medgivande att anställa en ickeordinarie

telefonist för skötsel av institutets telefonväxel. Lärarkollegiet har

anfört:

Enligt meddelande från telegrafverket beräknas en för institutet beställd

260 nummers automatisk växel kunna levereras i augusti 1947 under förutsättning

att för växeln avsedda lokaler äro färdigställda för montage minst

2 x/> månader före leveranstidens utgång. För telefonväxelns betjäning torde

därför under budgetåret 1947/48 erfordras en telefonist.

T den mån de nya institutionsbyggnaderna, som beslutats eller planerats

å Norrbackaområdet, bliva tagna i bruk, lärer det bliva erforderligt att anställa

ytterligare arbetskraft för ifrågavarande ändamål. Avlöningsförmånerna

till telefonistpersonalen bör enligt lärarkollegiets mening lämpligen bestämmas

på sätt gäller för telefonisterna vid länsstyrelserna (se statsliggaren s.

330). Nyanställd befattningshavare bör i enlighet härmed placeras i Éx 2 för

att efter ett år placeras i Eo 2 och efter ytterligare två år i Eo 4.

Kanslern har föreslagit, att medel beviljas för anställande av en telefonist

i lönegraden Ex 2 och för ändamålet beräknat ett belopp av 2 382 kronor.

Vissa underordnade läkare vid S:t Görans, S:t Eriks och Norrtulls sjukhus

samt vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, alla i Stockholm,

åtnjuta arvoden — varierande mellan 1 100 och 3 600 kronor — såsom underläkare

eller amanuenser på karolinska institutets stat. I allmänhet åtnjuta

de även från vederbörande sjukhus vissa relativt låga löneinkomster (se 1944

års 8:e huvudtitel, s. 186). Det har ansetts skäligt, att staten därutöver tillskjuter

så mycket, att vederbörande läkares sammanlagda löneförmåner komma

att uppnå samma storleksordning som för motsvarande läkare vid karolinska

sjukhuset. I fråga om de senare utjämnades i fjol skillnaden mellan

tidigare i lönegraderna Ex 23 och Ex 22 placerade läkare, så att dessa numera

Departe
mentschefen.

s. 424 Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

åtnjuta en enhetlig lön såsom befattningshavare i Ex 23 jämte visst tillägg

därutöver. Motsvarande utjämning torde nu böra ske beträffande nu ifrågavarande

läkarpersonal. Härför kräves, såsom kanslern framhållit, en anslagsökning

med 3 300 kronor. Vidare torde en viss ytterligare anslagshöjning böra

vidtagas till följd av den allmänna löneregleringen från och med nästa budgetår.

Emellertid förutsätter jag, att den särskilda lönereglering, som kan

komma att beslutas för underläkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

på grundval av ett nyligen avgivet sakkunnigförslag, jämväl skall

komma nu ifrågavarande läkare tillgodo, under förutsättning, att de underkasta

sig de föreskrifter i fråga om inkomster vid sidan av de egentliga löneinkomsterna,

som må komma att bli gällande för underläkare vid karolinska

sjukhuset. Jag beräknar med hänsyn till vad sålunda anförts anslagsmedlen

till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän, varifrån fyllnadsarvodena

till ifrågavarande läkare bestridas, till 80 000 kronor, vilket innebär

en anslagshöjning med 33 800 kronor.

Förslagen om anvisande av medel till ytterligare en biblioteksamanuens

och till en provisorisk låneexpedition ha icke givit mig anledning till erinran.

För amanuenspersonalen torde den för sådan personal tidigare i år godtagna

befordringsgången böra bli gällande.

Det torde inte råda något tvivel om att institutets kansli och kamrerarexpedition

vid bifall till vad jag i det föregående förordat komma att få avsevärt

ökade arbetsuppgifter. En förstärkning av personalorganisationen synes

med hänsyn härtill befogad. Jag tillstyrker därför i likhet med kanslern, att

medel anvisas för anställande av två icke-ordinarie kontorsbiträden och en

telefonist, för vilka den för sådan personal bestämda befordringsgången bör

bli gällande. Vidare torde en ökning med 1 800 kronor av de för tillfällig personal

avsedda anslagsmedlen böra vidtagas. Såsom kanslern och allmänna

lönenämnden anfört torde de med kansliskri vart jänsten (A 11) förenade görornålen

till art och omfattning vara sådana, att en förändring av denna tjänst

till en befattning som kontorsskrivare i A 15 synes befogad. Jag tillstyrker

alltså bifall till detta förslag. Däremot är jag på av lönenämnden anförda

skäl icke nu beredd att till prövning upptaga frågan om förändring av kamrerartjänsten

(A 24) till en befattning som högskoleintendent (A 27) liksom

ej heller spörsmålet om ordinariesättning av kassörsbefattningen (Eo 11).

Under åberopande av vad jag sålunda samt under avsnitten XI och XII

anfört beräknar jag anslaget till avlöningar vid karolinska institutet på följande

sätt:

Delstaten I. Professorer och lärare m. fl.

Posten I a (lön och tjänstgöringspenningar åt ordinarie tjänstemän), nu

327 700 kronor, bör ökas i enlighet med följande sammanställning:

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 professor

1 prosektor

1

1 laborator

1

1

1 »

2 laboratorer

2 »

1 laborator

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Nya befattningar

425

Ökning

kronor

.... 12 000

.... 9 000

.... 9 000

.... 9 000

i klinisk neurofysiologi................

.... 9 000

.... 9 000

.... 9 000

.... 18 000

.... 18 000

i klinisk bakteriologi.................

... 9 000

Summa kronor 111 000.

Härifrån skola dock avdragas i runt tal 8 500 kronor, avseende pensionsavdrag,

varför posten bör uppföras med (327 700 -f~ 111 000 8 500 —)

430 200 kronor.

Posten I b (ålderstillägg) bör lämpligen höjas med 2 000 kronor till

(16 000 + 2 000 =) 18 000 kronor.

Posten I c (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) är nu uppförd

med förslagsvis 10 000 kronor. Medicinska högskolornas organisationskommitté

har föreslagit en höjning av posten med 10 000 kronor med hänsyn

till sitt förslag att ökade möjligheter skola beredas professorer, prosektorer

och laboratorer att utan förlust av löneförmåner under tider, då de ägna sig

åt intensiv forskningsverksamhet, helt bli befriade från elementär undervisning.

För egen del har jag funnit detta spörsmål, som är av principiell natur,

böra upptagas till prövning först i samband med en blivande lönereglering.

Jag ifrågasätter alltså icke någon höjning av förevarande delpost, som således

bör uppföras med oförändrat belopp, 10 000 kronor.

Posten 2 (arvode till professor i rättspsykiatri) torde böra uppföras med

oförändrat belopp, 3 500 kronor.

Posten 3 (avlöning till tjänstemän på indragningsstat) är uppförd med

48 400 kronor och avser de för professorerna Olivecrona, Caspersson, Lysholm

och Granit personliga professurerna. Posten bör vid bifall till vad jag

i det föregående förordat höjas sålunda:

Ökning

kronor

1 professur i experimentell histologi, personlig för prosektorn

Hjalmar Holmgren .................................... + 4 000

1 professur i speciell medicinsk kemi, personlig för laboratorn

J. E. Jorpes........................................... + 4 000

1 professur i thoraxkirurgi, personlig för överläkaren, docenten

Clarence Crafoord ..................................... ~f~ 4 3 000

Summa kronor 21 000.

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Posten bör således ökas med 21 000 kronor till (48 400 + 21 000 =) 69 400,

varifrån dock bör avdragas på de nya personliga professurerna belöpande pensionsavdrag,

tillhopa i runt tal 1 400 kronor. Posten bör alltså uppföras med

(69 400 — 1 400 =) 68 000 kronor.

Posten 4 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t)

är nu uppförd med 314 800 kronor. För nästa budgetår har jag i det föregående

ifrågasatt följande förändringar:

A. 1. Arvoden till biträdande lärare m. fl.

Kronor

Nuvarande belopp.......................a............... 114 900

Indragna arvoden:

2 arvoden ä 8 600 kronor som extra laborator................ — 17 200

1 arvode ä 8 600 kronor som extra klinisk laborator.......... — 8 600

arvoden åt laboratorer vid karolinska sjukhuset för undervisning i

kliniska laborationsmetoder (nu 3 000 kronor) ............ — 2 0001

Nya arvoden:

2 biträdande lärare i allmän patologi å 5 000 kronor....... -f 10 000

höjt arvode åt biträdande läraren i allmän kemi.............. -j- 4 460

undervisning i oftalmiatrik vid Sabbatsbergs sjukhus ........ 16 000

biträdande lärare i kliniska ämnen.......................... -j- 12 000 * 1 * * 4 * * * 8

_ Summa kronor 129 560.

1 Återstoden av beloppet, 1 000 kronor, avses för biträdande lärare i bakteriologi.

A. 2. Docentstipendier.

Nuvarande belopp....................................... 36 000

10 nya docentstipendier ä 7 200 kronor.................... -|- 72 000

Summa kronor 108 000.

A. 3. Arvoden till assistenter och amanuenser.

Nuvarande belopp....................................... 146 300

11 nya förste assistenter å 7 200 .......................... -f- 79 200

4 » andre assistenter å 6 000 .......................... -J- 24 000

4 » förste amanuenser å 3 600 .......................... -f- 14 400

Summa kronor 263 900.

I detta sammanhang erinrar jag dock, att den allmänna arvodesregleringen

föranleder en uppräkning av arvodet som förste assistent med 960 kronor till

8 160 kronor, som andre assistent med 900 kronor till 6 900 kronor och som

förste amanuens med 432 kronor till 4 032 kronor. Till följd härav bör ifrågavarande

delpost höjas med ytterligare 27 012 kronor till (263 900 4- 27 012 =)

290 912 kronor.

A. 4. Arvoden till tredje amanuenser.

Nuvarande belopp.................................... kronor 9 600

15 nya tredje amanuenser.............................. » 18 000

Summa kronor 27 600.

s. 427 Kontrollera mot PDF

427

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

B. Vikariatsersättningar m. m.,

Nuvarande belopp, förslagsvis................

Erforderlig höjning.........................

förslagsvis.

kronor 7 450

» 7128

Summa kronor 14 578.

Jag förutsätter, att från denna delpost skall bestridas kostnaden för arvodestillägg

åt biträdande läraren i allmän kemi, därest han innehar docentkompetens.

C. Ersättningar för barntillägg.

Ingen ändring ifrågasättes ............................ kronor 550.

Arvodesposten bör alltså uppföras med sammanlagt (129 560 + 108 000 +

_|_ 290 912 + 27 600 -f- 14 578 + 550 =) 571 200 kronor, vilket innebär en

höjning med 256 400 kronor.

Posten 5 (särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän) bör i enlighet

med vad jag förut anfört uppföras med 80 000 kronor.

Delstaten I (posterna 1—5) bör således uppföras med inalles (430 200 +

+ 18 000 + 10 000 + 3 500 + 68 000 + 571 200 + 80 000 =) 1 180 900

kronor, vilket innebär en höjning med 414 300 kronor.

Delstaten II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess

institutioner m. m.

Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän), nu 127 300 kronor, bör

höjas med hänsyn till följande organisatoriska förändringar:

1 ny tjänst i A 23 (personlig för T. K. Helme) .............. + 8 000

3 nya tjänster i A 10..................................... + 12 000

2 tjänster i A 7 indragas.................................. 7 0^0

1 tjänst i A 11 uppflyttas till A 15......................... + 200

Summa ökning kronor 13 200.

Därjämte föranleder den allmänna löneregleringen en uppräkning av

ifrågavarande anslagspost med ytterligare 66 500 kronor. Posten bör alltsa

uppföras med (127 300 + 13 200 + 66 500 =) 207 000 kronor.

Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t)

bör uppföras med oförändrat belopp, 10 lfiO kronor.

Posten 3 (avlöningar till övrig icke ordinarie personal), nu 103 100 kronor,

bör höjas med hänsyn till inrättandet av följande nya tjänster:

2 i Eo 16 (ä 5 019 kronor)......................kronor

1 i Ex 15 (å 4 590

1 i Eo 14 (ä 4 548

4 i Eo 9 (ä 3 645

40 i Eo 7 (ä 3 300

2 i Eo 5 (ä 2 955

13 i Eo 4 (ä 2 781

10 038

4 590

4 548

14 580

132 000

5 910

36 153

Summa ökning kronor 207 819.

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

I fråga om tjänsterna i Eo 4 förutsattes befordringsgången för kontorsbiträdespersonal

bli gällande, vilket för nästa budgetår föranleder en viss minskning

av medelsbehovet. Å andra sidan torde erfordras medel till ålderstillägg

m. m. i vissa fall, varför beloppet 207 819 kronor torde böra avrundas uppåt

till 215 000 kronor. Härtill bör läggas de av mig i det föregående tillstyrkta

anvisningarna å tillhopa (1 800 -j- 3 000 =) 4 800 kronor för tillfällig arbetskraft

m. m. för kamrerarexpeditionen och biblioteket. Den erforderliga anslagshöjningen

kan alltså beräknas till (215 000 -f- 4 800 =) i runt tal 220 000

kronor. Den allmänna löneregleringen föranleder därjämte en uppräkning av

posten med i runt tal 177 600 kronor.

Nu förevarande anslagspost torde alltså böra uppföras med (103 100 +

+ 220 000 -|- 177 600 =) 500 700 kronor, vilket belopp torde böra avrundas

till 500 000 kronor. Posten torde, av skäl som tidigare framhållits, böra

erhålla beteckningen förslagsvis.

Posten 4 (rörligt tillägg) synes böra uppföras med 42 600 kronor.

Slutsumman av delstat II blir alltså (207 000 + 10 400 + 500 000 +

+ 42 600 =) 760 000 kronor.

Förevarande avlöningsanslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med

(1 180 900 + 760 000 =) 1 940 900 kronor, vilket innebär en anslagshöjning

med 905 900 kronor. Härav belöper i runt tal 260 000 kronor på den allmänna

löneregleringen och återstoden på organisatoriska förändringar, till

huvudsaklig del föranledda av medicinska högskolornas organisationskommittés

förslag.

Den till delstat I hörande särskilda avlöningsstaten för professorer in. fl.

samt personalförteckningen för vissa tjänstemän böra undergå de ändringar,

som föranledas av vad jag i det föregående anfört.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1947/48, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för vissa tjänstemän vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet och dess institutioner

m. m., som föranledas av vad jag i det föregående anfört;

dels besluta, att avlöningsstaten för karolinska medikokirurgiska

institutet skall, med tillämpning tills vidare från

och med budgetåret 1947/48, i nedan angivna delar erhålla

följande lydelse:

s. 429 Kontrollera mot PDF

429

Kungl. Maj:ts proposition nr 872.

Avlöningsstat.

I. Professorer och lärare m. fl.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön-ochtjänstgöringspenningar

. . . . kronor 465 100

Avgå pensionsav
drag

. . » 34 900 kronor 430 200

Avlöningsstat.

b. Ålderstillägg, förslagsvis

...........kronor 18 000

c. Ersättningar till vikarierande

akademiska

lärare, förslagsvis.... » 10000 kronor 458 200

2. Arvode till professor i rättspsykiatri. . » 3 500

Anm. Professorn i rättspsykiatri är tillika överläkare

vid centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning.

3. Avlöning till tjänstemän på indragningsstat:
Olivecrona,

A. H., professor i neurokirurgi,

personligen:

-----—--kronor 13 000

Caspersson, T. O., professor

i medicinsk cellforskning

och genetik, personligen:
________»

13 000

Lysholm, E. L. R., professor

i röntgendiagnostik,

personligen:

_________ 13 000

Granit, R. A., professor

i neurofysiologi, personligen:
_________

13 000

Holmgren, A. H., professor

i experimentell histologi,

personligen:

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Lön, förutom begynnelselön

vid den i staten

uppförda befattningen

som prosektor

vid anatomiska institutionen

........kr. 2 000

Ålderstillägg.....>1000

Tj änstgöringspenningar,

förutom tjänstgöringspenningarna

vid

prosektorsbefattningen » 1000 kronor 4 000

Jorpes, J. E., professor i

speciell medicinsk kemi,

personligen:

Lön, förutom begynnelselön

vid den i staten

uppförda befattningen

som laborator

i kemi och farmaci . . kr. 2 000

Ålderstillägg.....» 1000

Tj änstgöringspenningar,

förutom tjänstgöringspenningarna

vid

laboratorstjänsten . . » 1000 » 4 000

Crafoord, C., professor i

thoraxkirurgi, personligen:

Lön..........kr. 8 000

Ålderstillägg.....»1000

Tjänstgöringspenning
ar.

..........» 4000 » 13 000

kronor 73 000

Avgå pensionsavdrag. . > 5 000 kronor 68 000

Anm. Innehavare av personlig professur äger att

efter 5 års tjänstgöring uppbära ålderstillägg å lönen

med 1 000 kronor.

4. Arvoden och särskilda ersättningar, be
-

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis . . » 571 200

5. Särskilda löneförmåner till icke-ordi
narie

tjänstemän, förslagsvis........ > 80 000

Summa kronor 1 180 900

II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess

institutioner m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis......................kronor 207 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t........... »

10 400

s. 431 Kontrollera mot PDF

431

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
-

sonal, förslagsvis.................kronor 500 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ......... » 42 600

Summa kronor 760 000

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl.......kronor 1 180 900

II. Vissa tjänstemän vid institutet och

dess institutioner m. m. . ........ »__760 000

Summa kronor 1 940 900;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar

i den till avdelning I av nämnda avlöningsstat hörande

särskilda avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl.,

som föranledas av vad jag i det föregående anfört;

dels besluta, att vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

skall vid tidpunkt, som framdeles bestämmes,

inrättas en professur i virusforskning;

dels ock till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Avlöningar för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av.......................kronor 1 940 900.

12. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska

institutet: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 90 000 kronor.

Kanslern har i nära anslutning till av lärarkollegiet framlagda förslag hemställt

om höjning av anslaget med sammanlagt 49 000 kronor, varav 11 000

kronor avse abonnemangsavgifter för en automatisk telefonväxel och 38 000

kronor kostnader för städning och rengöring av de lokaler å Norrbacka,

som beräknas bli tagna i bruk under budgetåret 1947/48. Lärarkollegiet har

anfört huvudsakligen följande.

För institutet skall anordnas en automatisk telefonväxel, som levereras

av telegrafverket. Enligt sitt anbud av den 7 mars 1945 har telegrafverket

beräknat abonnemangsavgifterna per kvartal vid den automatiska växeln

till 5 539 kronor 95 öre. För närvarande utgår abonnemangsavgifterna vid

institutet från respektive institutioners materielanslag. Då det synes lämpligt

att dylika avgifter vid den automatiska växeln utgå från ett för hela

institutet gemensamt anslag men ovisshet råder om huru stor del av det

nya institutet som kommer att tagas i bruk under budgetåret 1947/48,

föreslås här ett anslag på hälften av de av telegrafverket beräknade avgifterna

eller 11 000 kronor.

För städning och rengöring av de lokaler vid Norrbacka, som under budgetåret

1947/48 beräknas vara tagna i bruk, varvid räknats med att dylik

s. 432 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

432 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

städning och rengöring utföres av personal, avlönad enligt gällande kollektivavtal,

har kostnaden av byggnadsstyrelsen, varifrån uppgift under hand

införskaffats, preliminärt beräknats till 38 500 kronor. Härvid har styrelsen

förutsatt, att lokaler av verkstadskaraktär skola städas av därvarande personal.

I det angivna beloppet ingår kostnaden för regelbunden städning

och storstädning samt för semester- och sjukledighets vikarier ävensom för

städningsmateriel och tillsyningsman.

Kostnaderna för städning och rengöring vid universiteten ha tidigare belastat

universitetens anslag till materiel m. m. Från och med budgetåret

1945/46 har en särskild anslagspost upptagits i vartdera universitetets omkostnadsstat

till städning och rengöring. Motsvarande anordning har emellertid

icke vidtagits beträffande karolinska institutet, utan ifrågavarande

kostnader belasta alltjämt institutets anslag till materiel m. m. Anledningen

härtill synes närmast ha varit, att en omläggning i berörda avseende ansetts

böra anstå i avbidan på institutets överflyttning till Norrbackaområdet.

I anslutning till kanslerns förslag förordar jag nu, att i institutets omkostnadsstat

uppföres en förslagsvis betecknad anslagspost å 38 000 kronor till

städning och rengöring, avsedd för bestridande av dylika utgifter för institutets

nybyggnader å Norrbackaområdet.

Vidare torde i omkostnadsstaten böra uppföras en ny, förslagsvis betecknad

anslagspost till abonnemangsavgifter vid den automatiska telefonväxeln.

Medelsbehovet under denna anslagspost torde i enlighet med

kanslerns förslag för nästa budgetår böra beräknas till It 000 kronor.

Då jag i övrigt icke ifrågasätter några ändringar beträffande omkostnadsstaten,

bör förevarande anslag, som nu är uppfört med 90 000 kronor, för

nästa budgetår höjas med (38 000 -f- 11 000 =) 49 000 kronor till 139 000

kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader

för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av

kronor 139 000.

13. Reservationsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska

institutet: Materiel m. m.

I det föregående har jag tillstyrkt en höjning av detta anslag med i runt

tal 501 000 kronor till 711 000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel

m. m. för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av .................................. kronor 711 000.

s. 433 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

433

14. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Inredning och utrustning av institutets nybyggnader.

Som i det föregående omnämnts, har Kungl. Maj:t under punkten 81

i 1947 års åttonde huvudtitel föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning

och utrustning av institutets nybyggnader för budgetåret 1947/48 beräkna

ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor. För samma ändamål finnes å

riksstaten för innevarande budgetår uppfört ett reservationsanslag av

450 000 kronor, varav 238 000 kronor äro avsedda för anatomiska institutionen,

112 000 kronor för histologiska institutionen och sammanlagt

100 000 kronor för den prekliniska undervisningen vid tandläkarinstitutet.

Kanslern för rikets universitet har i anledning av framställningar i ämnet

av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet hemställt om

anvisande av medel till inredning och utrustning av vissa institutioner vid

institutet. Därjämte har de medicinska högskolornas organisationskommitté

i sitt den 14 november 1946 avgivna betänkande framlagt förslag i enahanda

syfte.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Anatomiska institutionen. Kostnaderna för inredning och

utrustning av denna institution beräknades i propositionen 1946: 273, sid.

374 ff., till 460 000 kronor. Detta belopp ansågs emellertid böra fördelas på

två budgetår och i enlighet härmed anvisades för budgetåret 1946/47 ett

belopp av 238 000 kronor. Universitetskanslern har hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att för nästa budgetår anvisa återstoden av

det erforderliga beloppet eller 222 000 kronor.

Histologiska institutionen. Det för innevarande budgetår

till denna institution anvisade beloppet, 112 000 kronor, är avsett till inredning

och möblering, medan däremot anslag till anskaffandet av huvuddelen

av institutionens instrumentutrustning avsetts skola äskas först för

nästkommande budgetår.

Professorn Gösta Häggqvist har med stöd dels av infordrade anbud, dels

i enstaka fall av äldre prisuppgifter approximativt beräknat kostnaderna för

institutionens utrustning med apparater och instrument till 254 400 kronor.

Denna kostnadsberäkning har granskats av de medicinska högskolornas

organisationskommitté, som icke funnit anledning till anmärkning mot

densamma.

Universitetskanslern har tillstyrkt anvisande av nyssnämnda belopp av

254 400 kronor. Därjämte har kanslern föreslagit anvisande av 96 000 kronor

för anskaffande av ett elektronmikroskop till histologiska institutionen.

I sistnämnda hänseende har kanslern upplyst bland annat följande.

Det till inköp avsedda mikroskopet har konstruerats i Sverige efter anvisningar

av professorn Siegbahn och tillverkas av firman Georg Schönan
28

— Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 samt. Nr 272.

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

der i Stockholm. Kostnaderna för mikroskopet, inberäknat monteringskostnader,

överstiga med 11 000 kronor kostnaderna för ett elektronmikroskop

från Amerika. Emellertid besitter det svenska mikroskopet större förstoringsmöjligheter,

varjämte tillgången till ett svenskt instrument i olika

hänseenden innebär betydande fördelar.

Fysiologiska institutionen. Kostnaderna för inredning och

utrustning av denna institution ha av vederbörande institutionsföreståndare

beräknats till omkring 445 000 kronor, varav för själva inredningen

228 000 kronor.

Kanslern har föreslagit anvisande redan för innevarande budgetår av

sistnämnda belopp, 228 000 kronor. Därjämte har kanslern hemställt, att

ett belopp av 12 000 kronor måtte anvisas till anskaffande av en snabbsvarv

till institutionen.

Organisationskommittén har anfört, att kommittén i stort sett icke hade

något att erinra mot den gjorda uppskattningen av kostnaderna till 445 000

kronor, men att kommittén ansåge, att en avrundning nedåt genom vissa

besparingar borde kunna ske. Kommittén ville därför föreslå ett engångsanslag

av 400 000 kronor till inredning och utrustning av fysiologiska

institutionen.

Farmakologiska institutionen. Professorn G. Liljestrand

har beräknat kostnaderna för inredning och utrustning av farmakologiska

institutionen till 470 000 kronor. Därvid har för inredningen avsetts 170 000

kronor, medan kostnaderna för instrument och apparatur beräknats falla

inom återstående del av förstnämnda belopp.

Organisationskommittén har med samma motivering som beträffande

den fysiologiska institutionen föreslagit en medelsanvisning av 400 000

kronor.

Kemiska institutionen. Organisationskommittén har föreslagit

anvisande av ett engångsanslag av 590 000 kronor till inredning och utrustning

av kemiska institutionens nybyggnad. Kommittén har därvid stött

sig på av professorn E. Hammarsten lämnade uppgifter om de nödvändiga

kostnaderna. Professor Hammarsten har i skrivelse till kommittén anfört

bland annat följande.

Största delen av den kemiska institutionens apparatur är så försliten, att

den måste helt förnyas. Den detaljerade kostnadsberäkningen för behövlig

inredning och utrustning i samband med uppförandet av ny institutionsbyggnad

slutar på 590 000 kronor efter uteslutande av kostnader för vissa

förbrukningsartiklar, vilka successivt få anskaffas med anlitande av det

årliga materielanslaget, och viss apparatur, som tills vidare bör kunna få

disponeras på Nobelinstituten för biokemi och cellforskning.

Institutionen för medicinsk ce 11 forskning och

genetik. Organisationskommittén har framhållit, att denna institution,

som är inrymd inom nybyggnaden för det medicinska Nobelinstitutet,

s. 435 Kontrollera mot PDF

435

Kungl. Majds ''proposition nr 272.

genomgått en utomordentligt snabb utveckling samt att den vetenskapliga

verksamheten därstädes vore mycket omfattande. Kommittén har föreslagit

anvisande av 241 000 kronor till inredning och utrustning av institutionen.

Detta belopp, som är något mindre än det av institutionens föreståndare,

professorn T. Caspersson föreslagna — omkring 288 000 kronor — är avsett

som komplettering till inrednings- och utrustningsbidrag, som erhållits av

Nobelmedel.

Institutionen för neurofysiologi. Även denna institution

är inrymd inom nybyggnaden för det medicinska Nobelinstitutet och har av

enskilda medel erhållit bidrag till inredning och utrustning. Institutionens

föreståndare, professorn R. Granit har beräknat, att ytterligare omkring

278 000 kronor erfordrades till institutionens utrustning.

Organisationskommittén har för sin del tillstyrkt anvisande av 249 000

kronor.

Medelsbehovet till inredning och utrustning av anatomiska institutionen

beräknades i propositionen 1946: 273 till 460 000 kronor. Därav ha för

innevarande budgetår anvisats 238 000 kronor. För nästa budgetår torde

under nu ifrågavarande anslag böra anvisas återstående belopp, 222 000

kronor.

Till histologiska institutionens inredning och möblering ha för innevarande

budgetår anvisats 112 000 kronor. Kostnaderna för institutionens utrustning

med apparater och instrument torde enligt verkställd kostnadsberäkning

komma att uppgå till 254 400 kronor. Denna beräkning har icke

givit mig anledning till erinran, och jag förordar därför, att för nästa budgetår

till utrustning av histologiska institutionen anvisas nämnda belopp,

lämpligen avrundat till 255 000 kronor. Häri ingår emellertid icke kostnaderna

för ett elektronmikroskop, om vars anskaffande särskild framställning

gjorts. Med hänsyn till vad i ärendet anförts — beträffande detaljmotiveringen

hänvisar jag till handlingarna i ärendet — finner jag det emellertid

önskvärt, att histologiska institutionen beredes möjlighet att förvärva

nämnda mikroskop. Jag tillstyrker därför, att för ändamålet anvisas det

erforderliga beloppet 96 000 kronor.

Till fysiologiska institutionen förordar jag i enlighet med de medicinska

högskolornas organisationskommittés förslag en medelsanvisning av 400 000

kronor. Därutöver torde emellertid böra anvisas 12 000 kronor till anskaffande

av en snabbsvarv för institutionens instrumentverkstad.

Jag tillstyrker vidare organisationskommitténs förslag om anvisande av

400 000 kronor till farmakologiska institutionen och 590 000 kronor till

kemiska institutionen.

Vad slutligen angår institutionen för medicinsk cellforskning och genetik

och institutionen för neurofysiologi vill jag erinra om att dessa institutioner

båda erhållit inrednings- och utrustningsbidrag av enskilda fondmedel. En
-

Departe
mentschefen.

s. 436 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

436 Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

ligt vad jag under hand inhämtat uppgå dessa bidrag, vilka beräknats efter

viss procent av institutionernas byggnadskostnader, för cellforskningsinstitutionen

till 75 000 kronor och för neurofysiologiska institutionen till 67 500

kronor. Bidragen äro avsedda till institutionernas fasta inredning, exempelvis

anordnande av laboratoriebänkar och dylikt, däremot icke till anskaffande

av instrument och vetenskaplig apparatur. De båda institutionerna

äro visserligen anknutna till det medicinska Nobelinstitutet men ha å andra

sidan jämväl karaktär av statsinstitutioner. D>_t synes därför och även med

hänsyn till att byggnadskostnaderna helt bestritts med enskilda medel

skäligt att viss del av kostnaderna för institutionernas inredning och utrustning

bestrides av statsmedel. Jag har icke funnit anledning till erinran mot

de av medicinska högskolornas organisationskommitté i sådant hänseende

föreslagna beloppen och förordar därför, att under förevarande anslag till

inredning och utrustning av institutionen för medicinsk cellforskning och

genetik beräknas 21+1 000 kronor och till inredning och utrustning av institutionen

för neurofysiologi 21+9 000 kronor.

Vid bifall till vad jag förordat torde för nästa budgetår till inredning och

utrustning av nu ifrågavarande institutioner böra anvisas ett reservationsanslag

av (222 000 + 255 000 + 96 000 + 400 000 + 12 000 + 400 000 +

+ 590 000 + 241 000 + 249 000 =) 2 465 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning

och utrustning av institutets nybyggnader för budgetåret

1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av.................................kronor 2 465 000.

15. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska

institutet: Engångsanslag för vissa institutioner.

Såsom förut erinrats har under åttonde huvudtiteln i årets statsverksproposition

upptagits ett anslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Engångsanslag för vissa institutioner med ett preliminärt till 1 000 000

kronor beräknat belopp. I det föregående har jag vid behandlingen av det

av medicinska högskolornas organisationskommitté avlämnade betänkandet,

i vad detsamma avser behovet av anslag till materiel, tillstyrkt anvisande

för nästa budgetår av ett engångsanslag för vissa av karolinska

institutets icke nybyggda institutioner å sammanlagt 447 000 kronor. Jag

hemställer i detta sammanhang, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Engångsanslag

för vissa institutioner för budgetåret 1947/48 anvisa

ett reservationsanslag av ..............kronor 447 000.

s. 437 Kontrollera mot PDF

437

Kungl. Mai ds proposition nr 272.

16. Förslagsanslaget till Gemensamma universitetsändamål:

Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar.

I det föregående har jag förordat, att detta anslag för nästa budgetår uppföres

med 230 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 200 000 kronor.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Gemensamma universitetsändamål: Bidrag till

tryckning av doktorsavhandlingar för budgetåret 1947/48

anvisa ett förslagsanslag av..............kronor 230 000.

17. Reservationsanslag till Gemensamma universitetsändamål:

Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier.

I det föregående har jag förordat, att de nuvarande anslagen till Gemensamma

universitetsändamål: Stipendier för främjande av högre juridiska

studier vid universiteten i Uppsala och Lund samt Stipendier för främjande

av högre medicinska studier vid universiteten m. fl. läroanstalter,

vilka nu äro uppförda med sammanlagt 85 000 kronor, vid bifall till de av

mig förordade förslagen om inrättande av licentiand- och doktorandstipendier

sammanföras med dessa under den gemensamma rubriken »Stipendier för

främjande av högre vetenskapliga studier» samt att detta anslag gives

karaktär av reservationsanslag och för nästa budgetår uppföres med

1 325 000 kronor. Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för

främjande av högre vetenskapliga studier för budgetåret

1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av.................................kronor 1 325 000.

18. Anslag till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier

för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund

samt karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Till forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet

finnes i riksstaten för innevarande budgetår uppfört ett anslag av

114 800 kronor. Antalet dylika stipendier uppgår till 14, vilket innebär en

fördubbling i jämförelse med föregående budgetår. Av stipendierna äro 6

knutna till vartdera universitetet och 2 till karolinska institutet. Någon

uppdelning av stipendierna vid universiteten på olika fakulteter och sektioner

har med hänsyn till stipendiernas relativt begränsade antal icke ansetts

böra ifrågakomma. Gällande bestämmelser angående forskarstipendierna

finnas införda på sid. 570 ff i statsliggaren.

De medicinska högskolornas organisationskommitté har föreslagit en utökning

av antalet stipendier av innebörd, att till de medicinska lärosätena

s. 438 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

438 Kungl. Maj ds proposition nr 272.

skulle knytas 8 forskarstipendier, fördelade med 2 på Uppsala universitets

medicinska fakultet, 2 på Lunds universitets medicinska fakultet och 4 på

karolinska institutet. Kommittén har anfört bland annat följande.

Genom att göra en undersökning rörande antalet yngre medicinska forskare,

som besitta den höga vetenskapliga kompetens, som 1926 års riksdag

uppställde som villkor för erhållandet av forskarstipendium, har kommittén

kommit till den slutsatsen, att den medicinska forskningen är i stort behov

av ett ökat antal dylika stipendier. De medicinska fakulteterna i Uppsala

och Lund äro dessutom i den situationen, att de icke kunna beräkna, i vad

mån de kunna påräkna forskarstipendier, enär dessa skola vara föremål för

tävlan mellan alla fyra fakulteterna. Då stora svårigheter uppkomma vid

avvägningen av meriter mellan forskare tillhörande så olika ämnesområden,

vill kommittén föreslå, att till de medicinska lärosätena knytas sammanlagt

8 forskarstipendier, fördelade med 2 på Lund, 2 på Uppsala och 4 på karolinska

institutet. Vid sammanträde med de medicinska fakulteterna i Uppsala

och Lund och i karolinska institutets lärarkollegium har kommittén

framfört förslag om att stipendierna skulle få sökas av yngre forskare, oavsett

om de äro knutna till det ena lärosätet eller det andra, enär kommittén

ansett det väsentliga vara, att dugliga forskare beredas livsuppehälle,

oberoende av var de för tillfället arbeta. Någon enighet rörande detta förslag

kunde icke ernås, men så många av professorerna uttalade sig principiellt

för detsamma, att kommittén icke velat underlåta att framföra denna tanke.

Kanslern för rikets universitet har med hänsyn till att antalet stipendier

från och med innevarande budgetår fördubblats funnit försiktigheten

bjuda, att någon tids erfarenhet avvaktades rörande utfallet av denna upprustning,

innan antalet forskarstipendier ytterligare väsentligt utökades.

Vidare har kanslern funnit det knappast vara lämpligt att av de till de

båda universiteten anslagna forskarstipendierna förbehålla ett visst antal

åt de medicinska fakulteterna, medan de andra fakulteterna skulle konkurrera

om de övriga. Kanslern har därför icke ansett sig för närvarande

böra tillstyrka bifall till kommitténs förslag beträffande utökning av forskarstipendiernas

antal och ej heller till att ett visst antal forskarstipendier

skulle knytas till de medicinska fakulteterna.

Frågan om forskarstipendiernas antal hänger nära samman med spörsmålet

om en påbyggnad av dessa stipendier. Jag erinrar om att ett förslag

i detta avseende framlagts av universitetsberedningen, som för ändamålet

förordat inrättande av ett visst antal extra ordinarie professurer. Jag har

emellertid, såsom framgått av det föregående, icke ansett mig nu böra taga

slutlig ställning till detta förslag. Med hänsyn härtill och till vad kanslern

anfört kan jag för närvarande icke tillstyrka någon förändring med avseende

på forskarstipendiernas antal eller deras anknytning till viss fakultet

eller sektion. Förevarande anslag torde därför för nästa budgetår böra

uppföras med oförändrat belopp, 114 800 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

s. 439 Kontrollera mot PDF

439

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

att till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier

för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund

samt karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret

1947/48 anvisa ett anslag av........kronor 114 800.

19. Reservationsanslag till Gemensamma universitetsändamål:

Resestipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten

i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska

institutet.

I riksstaten har tidigare under en följd av år funnits uppfört ett särskilt

anslag till resestipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten i Uppsala

och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet. Detta anslag

utgick för budgetåret 1939/40 med 20 000 kronor och disponerades med

12 000 kronor till resestipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten

och karolinska institutet samt 8 000 kronor till resestipendier åt obefordrade

vetenskapsidkare vid universiteten. Från och med budgetåret 1940/41

har anslaget varit indraget.

Kanslern för rilcets universitet har efter förslag av det större akademiska

konsistoriet i Lund och lärarkollegiet vid karolinska institutet hemställt,

att ett dylikt anslag måtte för nästa budgetår ånyo uppföras på riksstaten.

Kanslern har därvid föreslagit en medelsanvisning för ändamålet av 70 000

kronor. Kanslern har anfört följande.

Jag får erinra därom att enligt förslag av Kungl. Maj:t till 1940 års

riksdag, riksdagen åter uppfört på riksstaten anslag till resestipendier åt

lärare vid de tekniska högskolorna, vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter,

vid vissa till folkundervisningen hörande läroanstalter samt vid

yrkesundervisningen.

Enligt min mening synes det i hög grad önskvärt att även de akademiska

lärarna nu tillgodoses i här berörda avseende. Till stipendier för utrikes

studieresor åt lärare vid de tekniska högskolorna utgick för budgetåret

1939/40 5 500 kronor eller ungefär en fjärdedel av motsvarande anslag till

universiteten. För samma ändamål vid de tekniska högskolorna har för

budgetåret 1946/47 uppförts ett belopp av 40 000 kronor. Med utgångspunkt

från den proportion, som tidigare rått beträffande ifrågavarande

anslag till universiteten å ena sidan och de tekniska högskolorna å den

andra skulle resestipendieanslaget till universiteten nu böra upptagas med

omkring 150 000 kronor. Lärarpersonalen vid universiteten och karolinska

institutet är ju sammanlagt väsentligt större än vid de två tekniska högskolorna,

vartill kommer att anslaget för universitetens del även är avsett

att disponeras för resestipendier åt obefordrade vetenskapsidkare, något

som icke är förhållandet beträffande de tekniska högskolornas resestipendieanslag.

Jag anser mig emellertid icke böra göra framställning om beviljande

av anslagsmedel av ovan angivna storleksordning utan inskränker mig till

att föreslå anvisande för ändamålet av ett belopp å 70 000 kronor att disponeras

med 50 000 kronor till resestipendier åt ordinarie lärare vid universiteten

och karolinska institutet samt med 20 000 kronor till resestipendier

åt obefordrade vetenskapsidkare vid dessa läroanstalter.

s. 440 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

440 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Som av det föregående framgått ha tidigare under flera år medel anvisats

till stipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten och karolinska

institutet. På grund av rådande förhållanden ha emellertid dessa anslagsmedel

sedan budgetåret 1940/41 varit indragna. I likhet med kanslern

finner jag det i hög grad önskvärt att anslag för ändamålet nu ånyo uppföres

i riksstaten. Jag erinrar härvid om huru i många sammanhang starkt

framhållits vikten av att vårt lands kulturella och vetenskapliga förbindelser

med utlandet, vilka under krigsåren varit väsentligt hämmade, nu

återknytas. Icke minst betydelsefullt härvidlag är, att lärare och vetenskapsidkare

vid universiteten och karolinska institutet, i likhet med vad

som redan skett exempelvis i fråga om lärarna vid de tekniska högskolorna,

beredas möjlighet att erhålla stipendier för studieresor i främmande länder.

Med hänsyn bland annat till de betydande resekostnader, med vilka man

numera har att räkna, har jag icke funnit anledning till erinran mot storleken

av det av kanslern föreslagna beloppet, 70 000 kronor. Av anslaget,

som bör hava reservationsanslags karaktär, synas 50 000 kronor böra disponeras

till resestipendier åt ordinarie lärare vid universiteten och karolinska

institutet samt 20 000 kronor till resestipendier åt obefordrade vetenskapsidkare

vid dessa lärosäten. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att efter förslag av kanslern meddela erforderliga bestämmelser rörande

anslagets disposition.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Gemensamma universitetsändajyiål: Resestipendier

åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten i Uppsala

och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet för

budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av....................................kronor 70 000.

20. Reservationsanslag till Gemensamma universitetsändamål:

Gästföreläsningar.

Som ett led i en rationellt bedriven akademisk undervisning ingå jämväl

föreläsningar av lärarkrafter, som icke tillhöra lärarkåren vid det lärosäte,

där undervisningen meddelas. 19Jf5 års universitetsberedning har i sitt betänkande

del II upptagit frågan om dylika s. k. gästföreläsningar. Som

exempel på lämpliga gästföreläsare nämner beredningen dels personer, som

genom erfarenhet av den akademiska utbildningens tillämpning i praktiskt

arbete äro särskilt ägnade att orientera de studerande härom, dels ock

vetenskapliga specialister. Enligt beredningens mening bör behovet av gästföreläsningar

delvis kunna tillgodoses genom utbyte av lärare förutom

s. 441 Kontrollera mot PDF

441

Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

mellan Sverige och andra länder även mellan svenska universitet och högskolor

inbördes. Beredningen anser sig emellertid böra förutsätta, att detta

behov ej kommer att i större utsträckning kunna täckas genom föreläsarutbyte

utan att därutöver undervisning meddelad av särskilt inbjudna

föreläsare kommer att visa sig erforderlig. För tillgodoseende av sistnämnda

ändamål föreslår beredningen därför anvisande av särskilda medel. För

vartdera av universiteten i Uppsala och Lund har beredningen därvid beräknat

medelsbehovet till 15 500 kronor, varav för teologiska fakulteten

3 000 kronor, juridiska fakulteten 2 500 kronor, humanistiska sektionen

6 000 kronor och matematisk-naturvetenskapliga sektionen 4 000 kronor.

För Stockholms högskola har beräknats 12 500 kronor, varav för stats- och

rättsvetenskapliga avdelningen 2 500 kronor, humanistiska avdelningen

6 000 kronor och matematisk-naturvetenskapliga avdelningen 4 000 kronor.

För Göteborgs högskola har beräknats 7 000 kronor. Sammanlagt skulle

alltså enligt beredningen för ifrågavarande ändamål erfordras (15 500 +

15 500 + 12 500 + 7 000 =) 50 500 kronor.

Förslaget har av remissinstanserna tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Kanslern har föreslagit, att medel för gästföreläsningar måtte beräknas

jämväl för de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt för kaiolinska

institutet med vardera 4 000 kronor eller tillhopa 12 000 kronor.

Universitetsberedningen har framhållit behovet av s. k. gästföreläsningar

för komplettering av den hittillsvarande mera kursbetonade undervisningen

vid svenska universitet och högskolor. För egen del torde jag i detta sammanhang

få erinra därom, att detta behov delvis tillgodoses genom anslagsmedel

från åttonde huvudtitelns reservationsanslag till främjande av nordisktkulturellt

samarbete. I 1947 års åttonde huvudtitel ha salunda under nämnda

anslag beräknats medel bland annat för nordiska docentstipendier, nordiska

vetenskapsmäns föreläsningar vid svenska universitet och högskolor, svenska

föreningen Nordens lektoratsverksamhet ävensom för anordnande försöksvis

av ett verkligt lärarutbyte mellan universitet och högskolor i de nordiska

länderna. Universitetsberedningens och kanslerns nu ifrågavarande förslag

synes mig utgöra en lämplig komplettering av redan förefintliga möjligheter

för tillgodoseende av behovet av gästföreläsningar, varför jag tillstyrker

att anslag beviljas för ändamålet. Anslaget torde böra uppföras med

(50 500 + 12 000 —) (52 500 kronor och få karaktären av reservationsanslag.

Anslaget torde få anlitas för bekostande av såväl svenska som utländska

föreläsares undervisning. Jag förutsätter, att ett intimt samarbete

äger rum mellan de olika lärosätena vid inbjudning av gästföreläsare. I

sistnämnda hänseende liksom beträffande övriga frågor rörande anslagets

disposition torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser.

Departe
mentschefen.

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘272.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Gemensamma universitetsändamål: Gästföreläsningar

för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av....................................kronor 62 500.

21. Anslag till Stockholms högskola: Bidrag till

professur i internationell rätt.

Sedan år 1939 har docenten Torsten Gihl varit anställd som biträdande

lärare i folkrätt vid Stockholms högskola. Kostnaderna härför ha under läsåren

1939—1945 bestritts av medel, som för ändamålet ställts till förfogande

av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Då emellertid anslag av enskilda

medel från och med budgetåret 1945/46 icke längre kunde påräknas, beviljade

riksdagen för nämnda budgetår enligt i propositionen 1945: 224 framlagt

förslag ett riksstatsanslag av 6 500 kronor för att möjliggöra fortsättande

av Gihls verksamhet. Detta anslag, som i riksstaten är uppfört under

rubriken Bidrag till undervisning i folkrätt vid Stockholms högskola, har

beviljats även för innevarande budgetår.

Stadsfidlmäktige i Stockholm ha den 1 juli 1946 beslutit att till hedrande

av framlidne borgmästaren Carl Lindhagens minne inrätta en professur i

internationell rätt (folkrätt och internationell privaträtt) vid Stockholms

högskola. Som förutsättning för detta beslut skulle dock gälla, att statens

nuvarande bidrag till undervisningen i folkrätt vid högskolan fortsättningsvis

finge disponeras för den nya professuren.

Styrelsen för Stockholms högskola har hemställt, att statsmakterna måtte

medgiva att, därest högskolan skulle besluta inrätta den av stadsfullmäktige

tilltänkta professuren, förutnämnda statsbidrag måtte få utgå även i

fortsättningen och användas till att bestrida kostnaderna för professuren.

I ärendet ha yttranden avgivits av de juridiska fakulteterna i Uppsala

och Lund, det större akademiska konsistoriet i Uppsala samt kanslersämbetet

för rikets universitet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Tanken att inrätta »Carl Lindhagens professur i internationell rätt»

väcktes våren 1946 av dåvarande borgarrådet Oscar Larsson, som i en i

frågan upprättad promemoria anförde bland annat följande.

Det kan icke råda någon tvekan om, att den internationella rättens

stora och växande betydelse motiverar åtgärder för att bereda ett ökat utrymme

vid högskolan åt forskning och undervisning rörande folkrätten och

internationella rättsförhållanden i övrigt. Vårt land har av gammalt velat

stå i främsta ledet vid försöken att bygga upp mellanfolklig rätt och rättsvetenskap

och det traditionella intresset för rättens herravälde i den internationella

samlevnaden har fäst sig med djupa rötter i vårt folk. Om vi

sålunda känna det som en viktig uppgift att medverka till den internatio
-

s. 443 Kontrollera mot PDF

443

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

nella rättens utbyggande, framstår angelägenheten härav särskilt tydligt i

nuvarande tidpunkt, då efter världskrigets slut förbindelserna mellan nationerna

samt mellan företag och individer inom olika länder åter börjat upptagas

och med all sannolikhet komma att bli livligare och mera omfattande

än tidigare. Denna utveckling framkallar ett ökat behov av akademisk

undervisning på den internationella rättens områden, och den kräver ej

mindre aktiva insatser från svenska utgångspunkter för bearbetning av hithörande

rättsliga problem. En vetenskaplig organisation, som icke ger tillräckligt

utrymme åt de internationella inslagen i rättslivet, kan därför icke

längre anses svara mot tidens krav.

I sitt yttrande över högskolestyrelsens framställning om fortsatt statsbidrag

har juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala hemställt, att

en av 1938 års riksdag i princip beslutad, men ännu icke inrättad professur

i internationell rätt vid universitetet nu måtte uppföras å stat. Ett bifall

härtill borde emellertid icke hindra, att en motsvarande professur inrättades

vid Stockholms högskola, och fakulteten ville därför tillstyrka högskolestyrelsens

framställning. Fakulteten har anfört bland annat följande.

Vid behandlingen av frågan om statsanslag till avlönande av den biträdande

läraren i folkrätt vid Stockholms högskola framhöll 1945 års riksdag,

att frågan om fortsatt sådant bidrag borde upptagas till förnyat övervägande

vid tillsättandet av professuren i internationell rätt vid universitetet

i Uppsala. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, om det nämnda anslaget

bör göras permanent, innan denna professur blivit tillsatt. Trots att

professuren beslöts redan 1938, har fakulteten emellertid hitintills icke gjort

framställning om uppförande å stat av densamma. Såsom fakulteten i skrivelse

den 17 oktober 1944 påpekade har folkrätten och den internationella

privaträtten varken i forsknings- eller undervisningshänseende blivit tillbakasatta.

Då vidare det under krigsåren rådande statsfinansiella läget föranlett

en allmän beskärning av universitetsanslagen hade fakulteten icke

gjort framställning om att anslag till professuren i internationell rätt skulle

uppföras å stat. I det senare avseendet har emellertid nu inträtt ett helt

förändrat läge. Det ur denna synpunkt föreliggande hindret för professurens

tillsättande svnes alltså ha bortfallit.

Det är tydligt att den internationella rätten nu efter krigets slut kommer

att även från svensk sida kräva den medverkan i utvecklingen och den

bearbetning, att en professur bör inrättas vid universitetet. Fakulteten får

därför hemställa, att den av riksdagen beslutade professuren nu uppföres

a Enligt fakultetens mening bör emellertid denna åtgärd icke hindra att

under nu föreliggande omständigheter en motsvarande professur inrättas

vid Stockholms högskola med det stöd som i detta avseende erbjudits av

Stockholms stad. Fakulteten vill därför tillstyrka högskolans förevarande

framställning.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala och juridiska fakulteten i

Lund ha båda instämt i det av juridiska fakulteten i Uppsala avgivna yttrandet.

Universitetskanslern har tillstyrkt, att det hittillsvarande statsbidraget

finge utgå för bestridande av de med den föreslagna professuren förenade

kostnaderna. Kanslern har anfört:

s. 444 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

444 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Med hänsyn till att ståndpunkt ännu icke tagits till frågan om högskolans

ställning till staten synes det i någon mån tveksamt om staten, sedan

stadsfullmäktige beslutat upprätta en professur i internationell rätt, skall

bidraga till densamma. Då jag emellertid funnit övervägande skäl tala för

att den vid högskolan bedrivna undervisningen i internationell rätt alltjämt

bör upprätthållas, anser jag mig böra tillstyrka, att det hittillsvarande statsbidraget

må utgå för bestridande av de med professuren förenade kostnaderna.

Jag anser likväl, att ett beslut i denna riktning allenast bör avse

professurens förste innehavare och att frågan om statsbidragets utgående

vid därefter inträffande ledighet i ämbetet bör upptagas till förnyat bedömande.

Jag vill här erinra om att i vårt land icke finnes någon särskild lärostol

i vare sig folkrätt eller internationell privaträtt eller i båda dessa ämnen

förenade i »internationell rätt». Som i det föregående antytts föreligger

emellertid ett principbeslut av 1938 års riksdag om inrättande vid Uppsala

universitet från och med den 1 juli 1940 eller den senare tidpunkt, som

kunde varda bestämd, av en professur i internationell rätt. Därjämte har

1945 års universitetsberedning föreslagit, att även för Lunds universitets

del skulle fattas ett principbeslut om inrättande av en professur i nämnda

ämne. Vidare ha Stockholms stadsfullmäktige beslutit att, under förutsättning

av ett årligt statsanslag av 6 500 kronor, inrätta en professur vid

Stockholms högskola i internationell rätt. Till hedrande av framlidne borgmästaren

Carl Lindhagens minne skulle denna professur benämnas Carl

Lindhagens professur i internationell rätt.

Då jag i det föregående berörde frågan om inrättande av nya professurer

i internationell rätt vid de båda statsuniversiteten, utgick jag ifrån, att

de redan långt avancerade planerna på inrättande av en dylik professur

vid Stockholms högskola icke borde äventyras genom en avvisande hållning

från statsmakternas sida beträffande det ifrågasatta statsbidraget. Vid

sistnämnda läroanstalt har alltsedan läsåret 1939/40 undervisning i folkrätt

bedrivits av docenten Torsten Gihl i egenskap av biträdande lärare. Till

detta ändamål har för innevarande budgetår liksom för budgetåret 1945/46

beviljats ett statsanslag av 6 500 kronor. För den vetenskapliga forskningen

såväl som för undervisningen inom den internationella rättens område skulle

det otvivelaktigt vara till betydande gagn, om den av Stockholms stadsfullmäktige

beslutade professuren i internationell rätt komme till stånd.

En förutsättning härför är emellertid, att statsmakterna medgiva, att det

statsanslag, som för närvarande utgår som bidrag till undervisningen i folkrätt

vid högskolan i fortsättningen beviljas såsom bidrag till bestridande

av kostnaderna för professuren. För egen del är jag beredd att tillstyrka

bifall härtill. I likhet med universitetskanslern finner jag dock, att ett

beslut i denna riktning, vilket kommer att innebära en utfästelse för framtiden,

bör avse endast professurens förste innehavare och att således frågan

om statens bidrag till professuren vid inträffande ledighet i ämbetet bör

s. 445 Kontrollera mot PDF

445

Kungl. Maj:ts proposition nr 27%.

upptagas till förnyat övervägande. Jag vill likaledes för utskicka, att jag

icke härmed avsett att taga ställning till frågan om ett allmänt understödjande

med statsmedel av verksamheten vid Stockholms högskola. Den föreslagna

åtgärden får således icke tillmätas någon prejudicerande betydelse

vid bedömandet av denna principfråga.

Vid bifall till vad jag här förordat torde det för närvarande utgående

anslaget till Bidrag till undervisning i folkrätt vid Stockholms högskola böra

i riksstaten för nästkommande budgetår uppföras med oförändrat belopp,

6 500 kronor, men under rubriken Stockholms högskola: Bidrag till professur

i internationell rätt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Stockholms högskola: Bidrag till professur i internationell

rätt för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag

av .................................... kronor 6 500.

22. Anslag till Stockholms högskola: Bidrag till vissa docentstipendier.

23. Anslag till Göteborgs högskola:

Bidrag till vissa docentstipendier.

Såsom jag i ett föregående avsnitt (X.) framhållit, har det synts mig nödvändigt,

att redan nu förorda vissa statliga åtgärder med syfte att förbättra

yngre obefordrade forskares möjligheter att fortsätta påbörjade

insatser på samhällsvetenskapernas område även om de äro knutna till

Stockholms eller Göteborgs högskola, och att över huvud taget förnya rekryteringen

till de akademiska befattningarna — nuvarande och tillkommande

— inom ifrågavarande ämnesområde oavsett högskolornas karaktär

av statliga eller enskilda läroanstalter. Jag har därvid förklarat mig åsyfta

socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag om anvisande av medel

till ett antal docentstipendier vid de två s. k. fria högskolorna. I enlighet

med min sålunda intagna ståndpunkt har jag i nära anslutning till kommitténs

förslag funnit mig böra tillstyrka en statlig medelsanvisning till

fem docentstipendier vid Stockholms högskola och två docentstipendier vid

Göteborgs högskola för nästa budgetår. Stipendierna torde böra avse följande

ämnen, nämligen — vid den förra högskolan — ett i nationalekonomi,

två i statistik (ett för den humanistiska och ett för den matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen), ett i geografi (för den humanistiska avdelningen)

och ett i ekonomisk historia samt — vid den senare högskolan — ett i

nationalekonomi och ett i geografi. Vid bifall härtill uppkommer för bestridande

av dessa stipendiers grundbelopp ett anslagsbehov för nästa budgetår

av (5 X 7 200 =) 36 000 kronor för Stockholms högskolas del och

(2X7 200 —) 14400 kronor för Göteborgs högskolas del. Härför erforderliga

medel synas böra anvisas under ett särskilt anslag för vardera högskolan

under rubriken Stockholms högskola: Bidrag till vissa docentsti
-

s. 446 Kontrollera mot PDF

446

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

pendier, respektive Göteborgs högskola: Bidrag till vissa docentstipendier.

Övriga till ifrågavarande stipendier hörande avlöningsförmåner, som motsvara

de å docentstipendierna vid statsuniversiteten utgående, torde böra

bestridas från vederbörande därför avsedda anslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1947/48 anvisa

dels till Stockholms högskola: Bidrag till vissa docentstipendier

ett anslag av................ kronor 36 000;

dels ock till Göteborgs högskola: Bidrag till vissa docentstipendier

ett anslag av ................ kronor 14 400.

24. Reservationsanslag till Statens naturvetenskapliga forskningsråd:

Naturvetenskaplig publiceringsverksamhet.

Jag har i det föregående förordat uppförande å riksstaten för nästa budgetår

av ett reservationsanslag å 300 000 kronor under rubriken Statens

naturvetenskapliga forskningsråd: Naturvetenskaplig forskningsverksamhet.

Jag hemställer nu att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Naturvetenskaplig

publiceringsverksamhet förbudgetåret 1947/48

anvisa ett reservationsanslag av........kronor 300 000.

25. Förslagsanslag till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:

Förvaltningskostnader m. m. 26. Reservationsanslag

till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:

Främjande av samhällsvetenskaplig forskning.

Jag har i det föregående förordat uppförande å riksstaten för nästa budgetår

dels av ett förslagsanslag å 15 000 kronor under rubriken Statens

samhällsvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader m. m., dels ock

av ett reservationsanslag å 300 000 kronor under rubriken Statens samhällsvetenskapliga

forskningsråd: Främjande av samhällsvetenskaplig forskning.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1947/48 anvisa

dels till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:

Förvaltningskostnader m. m. ett förslagsanslag

av....................................kronor 15 000;

dels ock till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:

Främjande av samhällsvetenskaplig forskning ett

reservationsanslag av..................kronor 300 000.

s. 447 Kontrollera mot PDF

447

Kungl. Maj:ts proposition nr

27. Reservationsanslaget till Atomenergiforskning.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen 1946:273 framlagt förslag

har riksdagen för innevarande budgetår anvisat ett reservationsanslag av

2 000 000 kronor till atomenergiforskning. Vid anslagsavvägningen beräknades

1 125 000 kronor för anskaffande av större apparatur och för

oförutsedda utgifter, 100 000 kronor för möjliggörande av utlandsresor för

svenska forskare och besök i vårt land av utländska forskare samt 146 000

kronor för anskaffande av radiumpreparat, medan anslaget i övrigt avsågs

skola disponeras för personalförstärkningar och anskaffande av speciell utrustning

vid de institutioner vid universiteten, Stockholms högskola och de

tekniska högskolorna, där med atomenergiforskningen sammanhängande

problem behandlas, ävensom vid radiofysiska institutionen vid karolinska

sjukhuset.

I skrivelse den 4 december 1946 har atomkomviitten åt vilken uppdragits

att fungera såsom sammanhållande och rådgivande organ i fråga

om atomenergiforskningen — anhållit, att förevarande anslag måtte för

nästa budgetår uppföras med 1 900 000 kronor. Kommittén har inledningsvis

berört frågan om atomenergiens fredliga användning

och därvid först anfört följande.

I ett betänkande, avgivet 13 mars 1946, framlade atomkommittén förslag

till preliminära organisatoriska åtgärder för atomenergiforskningens

främjande. Betänkandet inleddes med en exposé över atomenergiforskningens

betydelse samt över de för denna forskning aktuella problemställningarna.

Sammanfattningsvis uttalade kommittén därvid bland annat:

»Om alltså, enligt vad som framgår såväl av det i kapitlets början sagda

som av de refererade amerikanska uttalandena, den omedelbara betydelsen

för det fredliga materiella framåtskridandet av kärnfysikens senaste tilllämpningar

icke bör utmålas i alltför starka färger, så äro dock de gjorda

framstegen viktiga nog för att motivera, att man även i vart land efter

våra resurser söker stödja atomforskningsarbetet genom samordnande och

organisatoriska åtgärder, genom att ställa lokaler, apparatur och anslag

till forskningens förfogande, genom studiestipendier och annat underlättande

av utbildningen av forskare o. s. v.»

Sedan detta uttalande gjordes, har intet framkommit, som ändrat denna

bild av läget rörande kärnfysikens praktiska tillämpningar. Den fortfarande

strängt upprätthållna sekretessen rörande eventuellt framkomna nya

vetenskapliga eller tekniska resultat inom de på området ledande länderna

gör det emellertid omöjligt att på det sätt, som är vanligt inom andra områden,

steg för steg följa utvecklingen. Det är dock känt, att en intensiv

forskningsverksamhet rörande de fredliga tillämpningarna påbörjats, främst

i Förenta staterna.

Beträffande frågan om blivande atomenergistationers räntabilitet och

möjlighet att konkurrera med andra energikällor har kommittén efter

att ha återgivit dels ett av direktören i ASEA It. Liljeblad inför ingenjörsvetenskapsakademien

hållet föredrag i ämnet dels ock en uppsats om kärnenergi

i fjärde häftet av »Vetenskapliga meddelanden till Förenade natio
-

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

nernas atomenergikommission från Förenta staternas representant», beträffande

vilka torde få hänvisas till handlingarna i ärendet —- anfört i

huvudsak följande.

Med utgångspunkt från de i ovanstående amerikanska rapport gjorda

förutsättningarna finner man, att atomenergien skulle vara något dyrare

än kolenergien (i förhållandet 0,8 till 0,65). Det är emellertid därvid att

märka, att man räknat med ett kolpris på 25 kronor per ton under det att

priserna i vårt land för närvarande äro mera än dubbelt så höga. Då siffrorna

ligga så nära varandra som här är fallet, räcker det inte med en dylik

allmänt hållen kalkyl, ty under speciella förhållanden tillkomma andra

faktorer, som kunna i hög grad ändra resultaten av beräkningarna. Sålunda

kan erinras om att vid utbyggandet av våra avlägset belägna vattenfall

kostnaderna för kraftledningen är av samma storleksordning som kostnaden

för kraftverket med dess dammanläggningar och dylikt. En atomenergistation

kan emellertid placeras så, att kostnaden för kraftledningar

högst avsevärt reduceras. Vidare befinner sig stapelbyggnadstekniken ännu

helt i sin linda; helt säkert kommer dess ekonomi att snabbt förbättras,

eventuellt på ett helt genomgripande sätt. För våra förhållanden måste

vidare jämförelse anställas med vattenkraftverk i stället för med kolstationer.

Det framgår sålunda av de i direktör Liljeblads föredrag och i den ovan

återgivna amerikanska rapporten framlagda beräkningarna, att atomenergien,

även vid ett mycket högt pris på uran, kan förutses bli ett —

speciellt för ett land som vårt — synnerligen värdefullt komplement till

övriga energiformer, även om dess framträdande icke kommer att få revolutionerande

inverkan på den allmänna levnadsstandarden. Denna uppfattning

torde vara allmän bland de naturvetenskapsmän och ekonomer, som

behandlat detta problem. Slutsatsen härav måste emellertid bli, att vårt

land bör fortsätta på den väg, som beträddes föregående år genom beviljandet

av speciella anslagsmedel för atomforskning. De hittillsvarande erfarenheterna

peka på att de former för understödens meddelande, som gälla

under nuvarande budgetår, i sina huvuddrag böra bibehållas under 1947/48,

även om en annan organisation av forskningens ledning än den nuvarande

skulle visa sig påkallad. Kommittén föreslår därför, att liksom i år ett

reservationsanslag för atomenergiforskning ställes till Kungl. Maj:ts disposition

att användas i enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl.

Maj:t efter framställning av atomkommittén eller det organ, som eventuellt

efterträder denna.

Det av kommittén för nästa budgetår begärda anslaget skulle fördela

sig på olika ändamål sålunda:

Personal och apparatur för vetenskapliga institutioner kronor 500 000

Utlandsstipendier; gästföreläsningar............... » 100 000

Samarbete med industrier........................ » 300 000

Anskaffande av större apparatur; oförutsedda utgifter » 1 000 000

Summa kronor 1 900 000.

Kommittén framhåller, att de för innevarande budgetår inrättade assistentbefattningarna

(två vid vardera av fysiska institutionerna i Uppsala

s. 449 Kontrollera mot PDF

449

Kungl. Maj:ts proposition nr ?.72.

och Lund, samt en vid fysiska institutionen vid Stockholms högskola) liksom

vissa arvoden av liknande typ vid de tekniska högskolorna även för

framtiden torde vara behövliga, men kommittén vore ännu icke beredd

att förorda, att de uppfördes på respektive lärosätens avlöningsstater.

Det funnes enligt kommitténs mening anledning att ytterligare ett år avvakta

utvecklingen.

Kommittén föreslår från och med nästa budgetår inrättandet av en befattning

som laborator i kärnfysik vid Lunds universitet i enlighet

med ett av professorn i fysik i Lund B. Edlén i skrivelse till kommittén

framfört önskemål. I nämnda skrivelse har rörande behovet av

ifrågavarande befattning anförts bland annat följande.

Inrättandet av en laboratorsbefattning i kärnfysik är ett för kärnforskningens

utveckling vid Lunds universitet väsentligt önskemål. Befattningshavaren

kan lämpligen träda i funktion först sedan den nya institutionsbyggnaden

tagits i bruk, vilket beräknas ske tidigast hösten 1948.

Emellertid vore det av största värde, ej minst ur rekryteringssynpunkt,

om atomkommittén ville förorda, att laboratorsbefattningen inrättades

redan från och med nästa budgetår för att av Kungl. Maj:t kunna ledigförklaras

så snart lokalfrågans lösning medger detta.

Ett effektivt utnyttjande av den dyrbara apparatur, som en rationell

kärnforskning kräver och som efter hand avses komma till användning i

fysiska institutionens nya byggnad, förutsätter, att ansvaret för dess vidmakthållande

och utveckling lägges i händerna på en person, som icke blott

genom egen erfarenhet ingående känner anordningarnas konstruktion och

verkningssätt, utan ock själv är en aktiv forskare, som har förutsättningar

att så följa kärnfysikens framsteg att han kan taga initiativ till ett ändamålsenligt

utvecklande av apparaturen. Detta kommer att kräva en kvalificerad

forskares hela tid och odelade uppmärksamhet. Först genom det föreslagna

inrättandet av en särskild laboratorsbefattning i kärnfysik blir det

möjligt att för denna uppgift förvärva en forskare med erforderliga kvalifikationer.

Beträffande den föreslagna medelsanvisningen till samarbete med

industrier framhåller kommittén, att kommittén inlett samarbete med

flera industrier för lösande av speciella problem: tillverkning av tungt

vatten, grafit, brytning av kol för utvinning av uran in. m.

I fråga om posten till an skaffande av större apparatur

samt för oförutsedda utgifter har kommittén anfört följande.

Ett sådant anslag till ett belopp av en miljon kronor upptogs i kommitténs

betänkande av den 13 mars 1946. Det har kommit till användning

dels för bidrag till cyklotronbygget vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut

för fysik med 450 000 kronor, dels till bestridande av kostnader

för geologiska undersökningar, för arbeten med isotopseparation, till förberedande

arbeten med byggande av betatron vid tekniska högskolan i

Stockholm, till utrustning för professor L. Meitner m. m. Detta anslag

har visat sig nödvändigt med hänsyn till den speciella karaktär, som utvecklingen

inom atomenergiområdet har, och kommittén anser det med

ledning av de under året gjorda erfarenheterna oundgängligt, att ett anslag

29 — Bihang till riksdagens -protokoll 10^7. 1 sand. Nr 272.

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

av denna karaktär och till ungefär detta belopp även under budgetåret

1947/48 står till Kungl. Maj:ts disposition.

Slutligen har kommittén anhållit om bemyndigande att själv få disponera

200 000 kronor av det äskade anslaget och till stöd därför anfört:

Enligt atomkommitténs uppfattning tala erfarenheterna från den hittillsvarande

verksamheten för att en mindre del av anslaget till atomenergiforskning

må av atomkommittén disponeras. Det synes t. ex. vara

en onödig omgång, att anslag till resestipendier behöva behandlas av Kungl.

Maj:t. Detsamma gäller även vissa mindre anslag till olika ändamål. Kommittén

anser det därför önskvärt, att anslag till resestipendier (100 000

kronor) samt en del av det för oförutsedda utgifter enligt ovan behövliga

anslaget, förslagsvis likaså 100 000 kronor, kunde av atomkommittén disponeras.

Atomkommittén har ju en funktion, jämförbar med forskningsrådens,

och såväl det medicinska som det naturvetenskapliga rådet ha behörighet

att bevilja medel ur anslag till respektive råds förfogande, såvida beloppet

icke överstiger 20 000 kronor för engångsbidrag eller 10 000 kronor för

periodiskt utgående bidrag. Om atomkommittén (motsvarande organ) bemyndigas

disponera över det nämnda beloppet av 200 000 kronor, bör

samma begränsning i avseende på ett enskilt bidrags storlek göras även

beträffande atomkommittén.

Den medelsanvisning, som för innevarande budgetår för första gången

kommit till stånd för främjande av atomenergiforskningen i vårt land, har

främst avsett att underlätta den för all verksamhet på de„ta område grundläggande

forskningen rörande atomkärnorna. Genom de beviljade medlen

ha möjligheter beretts för en behcvlig förstärkning av forskarpersonalen

och anskaffande av erfordeilig specialapp-ratur vid de vetenskapliga institutioner

vid universiteten och högskolorna, vilka i övrigt äga förutsättningar

för en sådan forskningsverksamhets bedrivande. I samband med sitt

nu framlagda förslag till medelsanvisning för nästa budgetår har atomkommittén

under hänvisning till i olika sammanhang verkställda beräkningar

rörande atomenergiens framtida praktiska användbarhet funnit

motiverat, att särskilda anslagsmedel även framdeles beviljades för detta

forskningsändamål. Jag har för egen del icke funnit anledning till erinran

mot denna uppfattning. Även om det ännu icke kunnat påvisas, att atomenergiens

framträdande för fredliga ändamål skulle komma att få den revolutionerande

betydelse, som till en början från många håll förutsattes, synes

det dock finnas grundad anledning antaga, att den skall kunna bli ett

för vårt land värdefullt komplement till övriga energiformer. Det synes

mig därför motiverat, att statsmakterna fortsätta att ekonomiskt stödja

forskningsarbetet på detta område.

Atomkommittén har beträffande det för nästa budgetår föreslagna anslaget,

1 900 000 kronor, räknat med att det skulle disponeras enligt i

huvudsak samma grunder som anslaget för innevarande budgetår. Till personal

och apparatur för de vetenskapliga institutionerna skulle sålunda

s. 451 Kontrollera mot PDF

451

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

avses 500 000 kronor, till utlandsstipendier och gästföreläsningar 100 000

kronor och till anskaffande av större apparatur och oförutsedda utgifter

1 000 000 kronor, varjämte upptagits en särskild post å 300 000 kronor

till samarbete med industrier för lösande av speciella problem, såsom tillverkning

av tungt vatten m. m. Jag har icke funnit anledning till erinran

beträffande dessa beräkningar och förordar därför anvisande för nästa budgetår

av ett reservationsanslag å 1 900 000 kronor, att i huvudsak disponeras

på nyss angivet sätt. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela närmare bestämmelser härom. Jag vill framhålla, att skäl synas

tala för atomkommitténs förslag, att kommittén skulle äga att inom vissa

gränser själv disponera de för utlandsstipendier och gästföreläsningar avsedda

medlen liksom ock förslagsvis 100 000 kronor av de medel, som beräknats

för anskaffande av större apparatur och för oförutsedda utgifter.

Med anledning av förslaget om inrättande från och med nästa budgetår

av en laboratorsbefattning i kärnfysik vid fysiska institutionen i Lund,

vilken befattning ansetts behövlig först när den beslutade nybyggnaden för

nämnda institution tagits i bruk, vill jag framhålla, att byggnadstillstånd

för denna nybyggnad ännu icke meddelats samt att, enligt vad jag under

hand inhämtat, nybyggnaden torde kunna tagas i bruk först omkring två

år efter byggnadsföretagets påbörjande. Med hänsyn härtill torde ställning

icke redan nu böra tagas till ifrågavarande förslag. Jag förutsätter, att

vederbörande universitetsmyndigheter ägna denna fråga uppmärksamhet

och framdeles framlägga det förslag i ämnet, som må påkallas av omständigheterna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Atomenergiforskning för budgetåret 1947/48 anvisa

ett reservationsanslag av........ kronor 1 900 000.

28. Anslag till Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut.

I det föregående har jag förordat anvisande för nästa budgetår av ett

anslag av 30 000 kronor till Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till Konung Gustaf F.s forskningsinstitut

för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag av kronor 30 000.

29. Reservationsanslag till Bidrag till medicinska Nobelinstitutets

avdelning för biokemi.

Jag har i det föregående förordat uppförande å riksstaten för nästa budgetår

av ett reservationsanslag å 354 000 kronor såsom Bidrag till medicinska

Nobelinstitutets avdelning för biokemi. Jag hemställer nu, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

att till Bidrag till medicinska Nobelinstitutets avdelning

för biokemi för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av ............................ kronor 354 000.

30. Bidrag till föreningen kursverksamheten vid

Stockholms högskola.

I särskilda framställningar den 26 juni 1946 har föreningen kursverksamheten

vid Stockholms högskola anhållit dels om anvisande av högst 10 000

kronor för anordnande under höstterminen 1946 av en försöksvis utvidgad

s. k. magisterkurs för blivande läroverkslärare, dels ock om anvisande av

18 000 kronor för anställande försöksvis under ett år av 5 pedagogiska handledare

för yngre akademiker, som under sin studietid inom kursverksamhetens

ram bedriva praktisk undervisningsverksamhet. Av handlingarna i

ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Magisterkurs. Föreningen kursverksamheten vid Stockholms högskola

har sedan år 1939 anordnat s. k. magisterkurser för blivande läroverkslärare.

Kurserna ha behandlat skolundervisningens mål och metoder

i fråga om olika undervisningsämnen och ha till och med år 1943 varit

begränsade till ett ämne per år, sedan år 1944 till två ämnen per år. Från

och med år 1944 har i kurserna även ingått en allmän del, som behandlat

skolarbetets former. Kurserna, som i allmänhet pågått fjorton dagar, ha

bestått av föreläsningar, diskussioner och praktiska övningar. Föreläsningarna

ha hållits och övningarna ha letts av läroverkslärare, akademiska

lärare eller av andra lämpliga personer. Kursdeltagarna ha i samband med

vissa övningar fått tillfälle att auskultera vid skolorna och att själva leda

undervisning.

Under budgetåren 1943/46 har Kungl. Maj:t såsom bidrag till bestridande

av kostnaderna för anordnande av ifrågavarande kurser från åttonde

huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter anvisat respektive 1 000,

1 500 och 1 500 kronor. Härvid har jämväl föreskrivits, att kurserna skulle

stå under skolöverstyrelsens överinseende.

Till stöd för nu föreliggande framställning har föreningen anfört i huvudsak

följande.

Föreningen har sedan sex år tillbaka som ett led i sin lärarutbildande

verksamhet ordnat s. k. magisterkurser. Erfarenheterna av dessa försök att

under studietiden orientera de akademiskt studerande i och intressera dem

för pedagogiskt arbete ha i och för sig givit goda resultat och visat, att man

kan finna nya och mera verkningsfulla former för lärarutbildningen än de

hittills prövade. Ett mindre statsbidrag under de senaste tre åren har visserligen

möjliggjort begränsade experiment, men ett mera omfattande försök

på grundval av de erfarenheter, som gjorts, skulle kunna bli av stort värde

för planläggningen av kommande lärarutbildning. De hittillsvarande magisterkurserna

ha visat sig vara för begränsade och samtidigt för koncentre
-

s. 453 Kontrollera mot PDF

453

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

rade. Deltagarna ha dock vid förfrågan förklarat sig villiga att ägna den

dubbla tiden eller tillhopa cirka 120 timmar åt en dylik utbildning, om

kursen på lämpligt sätt kunde utsträckas över en hel termin. Följande

timplan föreslås med ledning av gjorda erfarenheter för en kurs på 35

deltagare, fördelade på 7 grupper i respektive modersmålet, engelska,

franska, historia, matematik, geografi, fysik.

Gemensamt: Föreläsningar och diskussioner:

1) Skolorganisation, metodik, uppfostringsfrågor m. m.....10 timmar

2) Studiebesök, prov m. m............................. 10 »

2 grupper om 17-18 deltagare:

3) Övningar: Muntlig framställning..................... 10 timmar

Studiecirklar:

4) Psykologi (allmän psykologi, utvecklingspsykologi, pedagogisk

psykologi) .................................. 30 »

5) Metodik ......................................... 20 »

7 grupper om 5 deltagare:

6) Diskussioner: Metodik .............................. 10 timmar

7) Övningar: Undervisningsövningar inför klass med kritik

och diskussion..................................... 30 »

1) och 2) förläggas till början och slutet av terminen,

3) och 7) förläggas koncentrerat till början av terminen,

4) , 5) och 6) spridas under hela terminen med regelbundet 2 dubbeltim
mar

i veckan.

Kostnaderna för en magisterkurs av ovanstående omfattning beräknas

sålunda:

Ledare ............................................ kronor 500

Sekreterare ........................................ » 300

Föreläsningar, 10 timmar å 40 kronor.................. » 400

Övningar och diskussioner, 400 timmar ä 20 kronor...... » 8 000

Summa kronor 9 200.

Administrativa kostnader kunna täckas av en anmälningsavgift av 20

kronor per deltagare.

Med stöd av vad sålunda anförts får föreningen anhålla om ett statligt

bidrag om högst 10 000 kronor för att under höstterminen 1946 såsom ett

försök anordna en utvidgad magisterkurs i enlighet med ovan skisserade

riktlinjer. Den föreslagna kursen kommer att liksom de föregående planeras

i samarbete med Stockholms högskolas studentkårs studieråd samt Stockholmsavdelningen

av Sveriges yngre läroverkslärares förening och förutsättes

liksom föregående kurser stå under skolöverstyrelsens överinseende.

1946 års skollcommission har i utlåtande den 22 november 1946 anfört

bland annat följande.

Kommissionen anser det vara av mycket stor betydelse, att de blivande

läroverkslärarna redan under sin studietid komma i kontakt med sitt kommande

yrke, och finner det synnerligen önskvärt, att de försök i denna

riktning, som göras på initiativ av de studerande själva vid universitet och

s. 454 Kontrollera mot PDF

454

Kungl. Maj:ts -proposition nr 272.

högskolor, på allt sätt understödjas, eftersom erfarenheterna från dessa försök

torde kunna vara av nytta för kommissionen vid dess arbete på en reform

av lärarutbildningen. Då föreningen nu begärt ökat anslag av statsmedel

för försök med en utvidgad magisterkurs under höstterminen 1946 men

föreningens skrivelse inkommit till departementet så sent, att något anslag

näppeligen kunnat beviljas för innevarande hösttermin, får 1946 års skolkommission

härmed föreslå, att det av föreningen begärda anslaget av

högst 10 000 kronor beviljas för försök att anordna en utvidgad magisterkurs

under höstterminen 1947 i enlighet med av föreningen skisserade riktlinjer,

under förutsättning att denna kurs liksom de tidigare anordnade

kommer att stå under skolöverstyrelsens överinseende.

Pedagogiska handledare för yngre akademiker. Föreningen

har beträffande sitt förslag härutinnan anfört i huvudsak följande.

Föreningen har sedan sin tillkomst på olika sätt sökt göra en insats för

att främja yngre akademikers pedagogiska utbildning, både genom att ge

dem möjlighet till pedagogisk praktik och genom teoretiska kurser. Omfattningen

av denna praktik har utvecklats så, att den för närvarande utgör

9 652 undervisningstimmar i studiecirklar samt dessutom ytterligare cirka

2 000 timmar i speciella kurser för dem, som ämna undergå fyllnadsprövning

i studentexamen, samt i stöd- och preparandkurser för skolungdom

m. m.

Av största betydelse för lärarutbildningen är otvivelaktigt möjligheten

att på ett tidigt stadium i de akademiska studierna få tillfälle till undervisningspraktik.

Att det är fråga om en studiecirkelverksamhet förminskar

ej värdet av denna undervisning såsom förberedelse för dem, som senare

tänka ägna sig åt skolundervisning. Snarare är en studiecirkel med vuxna

elever kanske en lämplig debut för en blivande lärare. Han rör sig där mera

fritt, får tillfälle att anpassa sin undervisning efter sina personliga förutsättningar

och får under relativt anspråkslösa förhållanden pröva sina krafter.

Han tvingas dessutom att utveckla en intressepedagogik och kan i de

vuxna elevernas aktivitet och i utbytet med dem lätt kontrollera sina

prestationer. Då dessutom undervisningen i början är begränsad till ett

fåtal veckotimmar (i genomsnitt 4 timmar), hinner den blivande läraren

val förbereda sin undervisning och får möjlighet att försöka nya uppslag.

Av särskilt stort värde blir denna praktik, om den kan kombineras med

tillfredsställande handledning och översyn. Utvidgningen av kursverksamhetens

arbete har tyvärr tvingat dess ledning att låta denna uppgift träda

tillbaka för det alltmer växande organisatoriska och administrativa arbetet.

Det skulle emellertid vara av utomordentligt värde för denna lärarutbildning

att kunna få intensifiera ett pedagogiskt övervakande av det

stora antal undervisningstimmar, som står yngre akademiker till buds. För

att genomföra detta erfordras minst fem handledare, fördelade på två i

moderna språk, en i modersmålet samt två i naturvetenskapliga ämnen och

lämpligen valda bland yngre läroverkslärare eller filosofie magistrar med

pedagogisk erfarenhet, vilka bedriva licentiatstudier vid högskolan. Dessa

handledare skulle under ett år i en omfattning, som svarar mot en amanuenslön,

ägna sig åt att deltaga i planläggningen av undervisningen, inspektera

kurserna, ge individuella råd och anvisningar, medverka vid kollegier och

diskussioner och i övrigt tillvarataga de pedagogiska erfarenheter, som arbetet

bjuder på. Detta synes oss vara en framkomlig väg att med små medel

s. 455 Kontrollera mot PDF

455

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

och redan under nuvarande omständigheter kunna förbättra lärarutbildningen

och skulle, om den visar sig ge goda resultat, lätt kunna utvidgas

till att gälla samtliga fyra lärosäten, vid vilka numera motsvarande kursverksamhet

i folkuniversitetets regi äger rum, även om den i Uppsala, Lund

och Göteborg är av mindre omfattning än i Stockholm.

1946 års skolkommission, som tillstyrkt anvisande av medel till anställande

av två handledare, har anfört bland annat följande.

Kommissionen inser till fullo betydelsen av att de blivande läroverkslärarna

under sin studietid komma i kontakt med undervisningsarbete även

av annan art än det, som de senare skola ägna sig åt, och vill därför giva

uttryck åt sin uppskattning av föreningens verksamhet. I detta sammanhang

vill kommissionen hänvisa till vad som säges i direktiven för kommissionens

lärarutbildningsdelegations arbete, nämligen att vid fråga om

varje slag av lärarutbildning i förgrunden för delegationens arbete bör sta

de blivande lärarnas fostran till studieledare med huvuduppgift att hos

eleverna väcka håg för självständigt arbete, samt att delegationen bör

undersöka möjligheterna att under utbildningstiden skapa kontakt med det

fria bildningsarbetet. Kommissionen anser därför, att stöd bör givas föreningen

vid dess försök att intensifiera den pedagogiska handledningen av

kursledarna, försök, vilka torde kunna visa sig vara av värde för kommissionens

fortsatta arbete.

Kommissionen anser emellertid, att dessa försök till en början torde böra

göras i mindre skala, än vad föreningen förutsatt, och vill tillstyrka föreningens

anhållan endast såtillvida, att ett anslag av 7 200 kronor måtte

beviljas föreningen för anställande av två pedagogiska handledare under

ett år. I

I likhet med 1940 års skolkommission anser jag mig böra tillstyrka, att

statsbidrag lämnas för anordnande av en utvidgad magisterkurs för blivande

läroverkslärare i enlighet med föreningens förslag. Kursen torde såsom

skolkommissionen föreslagit böra äga rum under höstterminen 1947.

Föreningen har beräknat kostnaderna för kursen till 9 200 kronor. Då dessa

beräkningar icke givit mig anledning till erinran förordar jag anvisande

för nästa budgetår av nämnda belopp. I likhet med vad tidigare varit fallet

torde kursen böra ställas under skolöverstyrelsens överinseende.

Med hänsyn till att de av föreningen planerade försöken att intensifiera

den pedagogiska handledningen av yngre akademiker vid deras praktiska

undervisningsverksamhet kunna förutsättas bli av värde för de fortsatta

diskussionerna rörande lärarutbildningens anordnande, finner jag skäligt,

att föreningen lämnas visst ekonomiskt stöd därtill. I likhet med skolkommissionen

anser jag emellertid, att ifrågavarande försök böra kunna utföras

i mindre omfattning iin föreningen förutsatt. Jag finner mig därför för närvarande

på så sätt böra biträda föreliggande framställning, att jag förordar

anvisande av 7 200 kronor för anställande under läsåret 1947/48 av 2 pedagogiska

handledare.

För tillgodoseende av båda de nu angivna ändamålen torde ett gemensamt

anslag å (9 200 + 7 200 =) 10 400 kronor böra uppföras å riksstaten.

Departe
mentschefen.

s. 456 Kontrollera mot PDF

456

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att såsom Bidrag till föreningen kursverksamheten vid

Stockholms högskola för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag

av................................ kronor 16 400.

31. Anslag till Kurser för utbildande av laboratoriebiträden.

De medicinska högskolornas organisationskommitté och naturvetenskapliga

forskningskommittén ha båda berört frågan om utbildningen av laboratoriebiträden

och föreslagit vissa åtgärder för åstadkommande av en rationell

utbildning.

Naturvetenskapliga forskningskommittén.

I direktiven för de sakkunniga har framhållits, att i vårt land de vetenskapliga

institutionernas behov av biträden hittills icke blivit tillgodosett i

tillfredsställande omfattning samt att skälen härtill icke enbart vore av ekonomisk

natur utan att de även bottnade i en brist på lämpliga utbildningsmöjligheter

för ungdomar, som avse att ägna sig åt denna bana. Frågan om

anordnande av särskilda utbildningskurser för dylika hjälpkrafter borde därför

upptas till prövning av de sakkunniga, vilka härvid borde uppmärksamma

även motsvarande behov för industriernas och de statliga forskningslaboratoriernas

vidkommande.

Kommittén framhåller inledningsvis, att för den personal, på vilken högre

krav på teoretisk utbildning ställes, särskilda åtgärder icke syntes erforderliga,

liksom ej heller för kategorien mekaniker och instrumentmakare. Däremot

syntes de nuvarande utbildningsmöjligheterna icke vara tillfyllest för

vissa kategorier av den tekniska laboratoriepersonal, på vilken kraven på

den teoretiska utbildningen icke behövde ställas så högt men som likväl behövde

besitta ett visst mått av teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter.

Kommittén förordar inrättande vid de kommunala, yrkesskolorna å vissa

orter av ettåriga heldagskurser för kemiska laboratoriebiträden.

Det föreslås vidare, att statsbidragsgrunderna skulle

bli gynnsammare än för det kommunala yrkesskolväsendet i övrigt. Beträffande

detta förslag anför kommittén i huvudsak följande.

Inledning. För kemiska biträden å såväl vetenskapliga som industriens

laboratorier föreligger ett stort utbildningsbehov. Även om arbetets

inriktning på skilda institutioner och laboratorier är mycket olikartad, så

bör dock en allmänt lagd utbildningskurs inom kemien med starkt inslag av

praktiskt laboratoriearbete kunna tjäna som grundläggande utbildning för

personal med även starkt specialiserade arbetsuppgifter. Behovet av personal

med allmänna laboratorietekniska kunskaper och praktisk erfarenhet samt

med ett visst mått av teoretiska kunskaper i kemi och fysik är betydande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

45?

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

Tidigare utredningar. Industriens utredningsinstitut liar 1943

framlagt resultatet av en undersökning angående den lägre laboratoriepersonalens

utbildningsförhållanden. Undersökningen riktade sig till samtliga industrier

och andra institutioner, som kunde antagas sysselsätta laboratoriebitråden.

277 laboratorier deltogo sålunda i rundfrågan. Av de redovisade 1 911

biträdena voro 281 eller nära 15 procent anställda vid statliga institutioner.

De flesta biträdena inom industrien återfunnos inom metall-, pappersmasse-,

livsmedels- och kemisk-tekniska industrierna.

Laboratoriebiträdenas utbildning visade sig vara mycket varierande. Omkring

57 procent av laboratoriebiträdena kunde icke uppvisa någon annan

utbildning än genomgången folkskola.

En undersökning av rekryteringen visade att under femårsperioden 1938

—1942 nyanställts i genomsnitt 333 biträden årligen. Utredningen uppskattade

det årliga nyrekryteringsbehovet åren närmast efter utredningens slutförande

(1943) till cirka 350 biträden, vilket antal dock omfattade även

sådana biträden, som tidigare tjänstgjort vid annat laboratorium.

Medelanställningstiden inom yrket beräknades uppgå till endast 5.7 år.

Vid ungefär 80 procent av samtliga laboratorier har specialutbildningen

skett enbart genom handledning på arbetsplatsen, varvid dock korrespondensstudier

i flera fall icke varit uteslutna. Att detta förhållande icke kan anses

tillfredsställande framgår av att något mer än hälften (52 procent) av de

tillfrågade uttalat sig för en skolmässig förberedande utbildning.

En grundläggande laboratorieutbildning bör kunna vara gemensam för

olika kategorier av laboratoriebiträden. En specialisering av utbildningen kan

genomföras på ett senare utbildningsstadium men även i viss mån under

den grundläggande kursen såsom ovan framhållits med avseende på utbildningen

av biträdespersonal för biologiska och sjukhuslaboratorier.

19^0 års skolutredning, som uppmärksammat behovet av ökade möjligheter

på förevarande område, har föreslagit anordnande vid realskolor av en

kemisk-teknisk linje samt framlagt förslag till en tim- och kursplan för

sådana linjer.

Nuvarande utbildningsmöjligheter. Särskilda kurser

för utbildning av kemiska (kemisk-tekniska) laboratoriebiträden ha

redan kommit till stånd vid några kommunala anstalter för yrkesundervisning.

Sålunda fastställde skolöverstyrelsen den 24 mars 1942 en undervisningsplan

för »lärlingskurs för kemisk-tekniska biträden» vid Göteborgs stads

skolor för yrkesundervisning. Kursen omfattar ett arbetsår om 9 månader

och med 39 veckotimmars undervisning.

Eleverna i kursen ha i allmänhet avlagt realexamen eller erhållit avgångsbetyg

från kommunal flickskola. Endast i undantagsfall ha elever med endast

folkskolekunskaper vunnit intriide. På grund härav har undervisningen

kunnat drivas längre än kursfördelningen anger. De avgångna eleverna ha i

allmänhet placerats vid olika industriers laboratorier och enligt vittnesbörd

från arbetsgivarhåll ha de varit vid skickade för sina uppgifter.

Lärlingskurser med kvällsundervisning ha anordnats på flera orter, där

större kemiska industrier förefinnas och där sålunda lokala behov av laboratoriebiträden

uppstått (Själevad, Njurunda, Köping, Timrå, Landskrona).

Som exempel på omfattningen av en sådan kvällskurs kan anföras omfattningen

av kursen vid Njurunda kommuns skolor för yrkesundervisning. Denna

kurs omfattar 32 veckor med åtta undervisningstimmar i veckan.

Man kan säga, att dessa kvällskursers huvuduppgift är att ge en viss teore
-

s. 458 Kontrollera mot PDF

458

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

tisk och praktisk utbildning åt personer, som iiro anställda inom kemisktekniska

företag. I åtskilliga fall ha företagen ställt laboratorier till förfogande

för den praktiska undervisningen i laboratoriearbete.

K o m mittens förslag. Såsom i det föregående framhållits har

kommittén funnit att en utvidgad kursverksamhet för utbildning av kemiska

laboratoriebiträden för vetenskapliga institutioners och industrilaboratoriers

behov bör genomföras, under det att kommittén icke funnit anledning framlägga

särskilt förslag till utbildning av instrumentmakare och mekaniker. För

industrilaboratoriernas behov av kemisk-tekniska biträden har den utbildning,

som ges vid den omnämnda kursen vid Göteborgs stads skolor för

yrkesundervisning, visat sig i stort sett lämplig. Även för den biträdespersonal,

som erfordras vid vetenskapliga institutioner, bör en motsvarande utbildning

vara mycket värdefull. Härvid synes en viss omläggning av göteborgsplanen

lämpligen böra genomföras, i det att vissa ämnen, som äro av mindre

betydelse för laboratoriebiträdens kommande verksamhet, böra utgå och

ersättas av andra mera betydelsefulla kursmoment.

Särskilt med hänsyn till att behovet av laboratoriebiträden är starkt framträdande

å de orter, där ett flertal vetenskapliga institutioner äro placerade,

vilja de sakkunniga föreslå, att vid kommunala anstalter för yrkesundervisning

kurser för utbildning av laboratoriebiträden komma till stånd i första

hand i Stockholm och Uppsala samt antingen i Lund eller Malmö. Valet

mellan Lund och Malmö torde böra göras beroende av de olika möjligheter

vederbörande kommunala anstalter för yrkesundervisning ha att anordna

sådana kurser. Förutom för de vetenskapliga institutionerna böra de nämnda

städerna vara lämpliga även ur industriens synpunkt. Av dylika hänsyn

synes även Hälsingborg böra ifrågakomma.

De sakkunniga ha hos rektorerna för de kommunala skolorna för yrkesundervisning

i Stockholm, Uppsala, Lund, Malmö och Hälsingborg gjort sig

underrättade om möjligheterna att i dessa skolors byggnader bereda plats

för kurser av här avsett slag.

I Stockholm planeras att i samband med uppförande av en nybyggnad

för yrkesskolorna intill den nuvarande yrkesskolbyggnaden inreda ett kemiskt

laboratorium för utbildning av laboratoriebiträden. Även vid Stockholms

stads tekniska aftonskola avser man att anordna en särskild kemisk

linje, och ett laboratorium för denna linje inrymmes i den för tekniska läroverket

i Stockholm och Stockholms stads tekniska aftonskola nyuppförda

byggnaden vid Drottningholmsvägen. I Stockholm kan man således räkna

med möjligheter till utbildning av laboratoriebiträden vid såväl Stockholms

stads skolor för yrkesundervisning som Stockholms stads tekniska aftonskola.

Vid den förra skolan bör en dagkurs och eventuellt även en aftonkurs

komma till stånd. Vid Stockholms stads tekniska aftonskola bör tills vidare

räknas med en aftonkurs.

I den byggnad, som inrymmer Uppsala stads skolor för yrkesundervisning

och Uppsala läns landstings centrala verkstadsskola, förefinnes möjlighet att

inreda ett kemiskt laboratorium, och rektor för den kommunala yrkesskolan

har uttalat sitt intresse för ett realiserande av denna plan. En kurs i Uppsala

skulle givetvis vara av speciell betydelse för den mångfald olika institutioner,

som finnas dels vid universitetet, dels vid lantbrukshögskolan. Härtill

kommer att den kemisk-tekniska industrien intager en rätt betydande

ställning i Uppsala.

Rektor vid Lunds stads skolor för yrkesundervisning meddelar, att ke
-

s. 459 Kontrollera mot PDF

459

Kungl. May.ts proposition nr

miskt laboratorium saknas i skolornas fastighet. Det finns ej heller möjlighet

att i densamma inreda ett sådant. Möjlighet torde emellertid föreligga att

använda ett laboratorium vid någon av stadens övriga undervisningsanstalter.

Dessas kemiska laboratorier äro dock i allmänhet upptagna på dagtid med

undantag av folkskoleseminariets, vilket användes för seminariets egen räkning

endast cirka 15 timmar per vecka.

För Malmö stads skolor för yrkesundervisning planeras en nybyggnad,

inrymmande även laboratorier för fysik, kemi och elektroteknik. Byggnadsarbetet

beräknas kunna påbörjas år 1947.

Rektor vid Hälsingborgs stads skolor för yrkesutbildning har beträffande

planerade kurser för kemisk-tekniska biträden meddelat, att såväl behov

som intresse för denna utbildning förefinnes i Hälsingborg. Frågan har tidigare

dryftats men tills vidare bordlagts i avvaktan pa förverkligandet av

yrkesskolornas planerade nybyggnad. Man har även kommit in på tanken

att söka få till stånd något slags samarbete med praktiska mellanskolan, som

står i begrepp att få en stor nybyggnad, och det nya tekniska gymnasiet i

Hälsingborg.

Såsom framgår av ovanstående redogörelse för möjligheterna att inreda

kemiska laboratorier i yrkesskolornas i de nämnda städerna regi synes hinder

icke föreligga att i Stockholm, Uppsala, Malmö eller Lund samt eventuellt

även i Hälsingborg inrätta kurser med dagundervisning för kemiska

laboratoriebiträden. Om man sålunda räknar med att fyra sådana dagkurser

nyinrättas och att i kursen i Stockholm ärligen utbildas i medeltal 30

och i vardera av övriga kurser 15 elever, skulle — om kursen vid Göteborgs

stads skolor för yrkesundervisning medräknas — årligen omkring 90 laboratoriebiträden

utgå från dessa kurser. Detta antal understiger visserligen

högst avsevärt det av industriens utredningsinstitut beräknade rekryteringsbehovet

för industrien, men de sakkunniga anse, att man till att börja med

bör iakttaga en viss försiktighet i fråga om volymen av denna utbildningsform,

särskilt med hänsyn till att den här föreslagna utbildningen ligger på

ett plan, som för åtskilliga befattningar inom industrien torde få anses onödigt

högt. Utom vid dessa »centrala» kurser, till vilka man bör räkna med

elever icke endast från vederbörande skolkommun utan även från övriga

delar av landet, böra mera lokala utbildningsbehov tills vidare kunna tillfredsställas

genom aftonkurser av samma slag, som redan finnas inrättade

eller avses att inrättas vid vissa skolor och för vilka redogjorts i det föregående.

_ ......

En kurs med heldagsundervisning för utbildning av laboratoriebiträden

synes böra omfatta ett läsår om nio a tio månader. Om man förutsätter en

kunskapsnivå hos de inträdessökande i stort sett motsvarande realexamenskunskaper

i matematik, fysik och kemi, synes man under en ettårig utbildning

kunna meddela eleverna ett sådant mått av insikter och praktisk färdighet

i laboratoriearbete, som i regel bör vara målet för en allmänt lagd

utbildning av kemiska laboratoriebiträden. Givetvis kräves vid vissa speciallaboratorier

personal med större kunskaper än som kan inhämtas under en

utbildningstid av föreslagen längd. En sådan specialutbildning —- exempelvis

för sjukhuslaboratoriernas biträdespersonal — synes emellertid de sakkunniga

lämpligen böra meddelas i samband med praktik å vederbörande

speciallaboratorium och utan att särskilda kurser för sådant ändamal behöva

uppläggas.

Med hänsyn till att kurserna avses förlagda till kommunala skolor för

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

yrkesundervisning synes det böra ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning

att fastställa undervisningsplaner. I nedanstående1 förslag" ha de sakkunniga

sökt skissera riktlinjerna för undervisningsplaner vid kurser för utbildning

av laboratoriebiträden till vetenskapliga institutioner och industrilaboratorier.

Statsbidragsgrunder. De sakkunniga hava ansett det böra

ankomma på de lokala intressenterna att taga initiativ till och framställa

förslag i fråga om inrättande av kurser för laboratoriebiträden med heldagsundervisning.

De sakkunniga hava emellertid utgått från att sådana kurser

skola komma till stånd i Stockholm, Uppsala, Malmö (eller Lund) och Hälsingborg,

varjämte den redan nu existerande kursen i Göteborg bör inrangeras

i systemet av centrala kurser, för vilka huvudmännen under vissa förutsättningar

böra få åtnjuta statsunderstöd enligt särskilda grunder.

Beträffande kostnaderna för kurserna räkna de sakkunniga med att kostnaderna

för anskaffande av lokaler skola uppgå till 130 kronor per m3 i de fall

då nybyggnad planeras. Lokalbehovet uppskattas till 140 m2 (i Stockholm

240 m2). För stadigvarande undervisningsmateriel kalkylerade de sakkunniga

med en engångsutgift av 35 000 kronor (i Stockholm 55 000 kronor). Årskostnaderna

beräknas till 13 500 kronor (i Stockholm 22 400 kronor); härvid

beräknas lärarlönekostnaderna efter de för timlärare i teoretiska ämnen vid

högre kommunala skolor gällande grunder.

Beträffande statsbidragsgrunderna anför kommittén:

De föreslagna utbildningskurserna äro visserligen föreslagna att inordnas

i de kommunala skolornas utbildningsprogram, men det är av stor betydelse,

att kurserna stå öppna för elever från hela landet, i varje fall till viss omfattning.

Man kan givetvis räkna med, att ett större antal elever från skolorten

komma att anmäla sig till genomgång av kurserna än från övriga kommuner

i landet. De sakkunniga finna det emellertid önskvärt, att en viss del

av antalet elevplatser, förslagsvis en tredjedel, reserveras för inträdessökande

från annan ort än skolorten. Endast i den män kompetenta elever utifrån ej

skulle anmäla sig till inträde borde denna del av antalet elevplatser få besättas

med inträdessökande från skolkommunen. Såväl på grund härav som även

med hänsyn till det speciella statsintresset att ge de statliga naturvetenskapliga

och medicinska institutionerna goda rekryteringsmöjligheter i vad avser

väl utbildade laboratoriebiträden synes det de sakkunniga fullt rimligt, att

statsbidraget till kurserna utmätes efter andra och för skolkommunerna gynnsammare

grunder än de för kommunala anstalter för yrkesundervisning nu i

allmänhet gällande.

. För kommunala skolor för yrkesundervisning gäller i princip, att staten

bidrager med hälften eller i undantagsfall intill två tredjedelar, ’ av kostnaderna

för undervisningsmateriel (anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel

samt underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel). Då de

sakkunniga ovan föreslagit, att en tredjedel av antalet elevplatser skall hållas

öppen för sökande från andra kommuner än skolkommunen, synes staten

böra helt svara för den däremot svarande tredjedelen av kostnaderna för undervisningsmateriel.

För återstående två tredjedelar av kostnaderna synes

i vanlig ordning hälften av kostnaden böra bestridas av staten och den andra

hälften av huvudmannen. Huvudmannen skulle sålunda stå för en tredjedel

och staten för två tredjedelar av hela kostnaden för såväl stadigvarande

1 Se stat. off. utr. 1946: 77, s. 103 tf.

s. 461 Kontrollera mot PDF

461

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 87%.

undervisningsmateriel som underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel

(häri inberäknat kostnader för gas, elektrisk energi och dylikt). Den

i enlighet med ovanstående resonemang gjorda beräkningen ger sålunda till

resultat nu gällande maximala statsunderstöd till undervisningsmateriel.

De sakkunniga föreslå sålunda, att statsbidraget till undervisningsmateriel

för heldagskurserna för laboratoriebiträden må utgå med två tredjedelar av

kostnaderna.

Enligt de sakkunnigas mening bör i det åsyftade sammanhanget frågan

om statsbidrag till byggnader för en kursverksamhet av här ifrågavarande

slag särskilt beaktas.

1 fråga om statsbidrag till lärarlöner gäller med avseende på kommunala

anstalter för yrkesundervisning, att staten i princip bidrager med två tredjedelar

av kostnaden för lärarlöner. På grund av en samtidigt gällande maximeringsprincip

avseende visst högsta belopp per undervisningstimme har genom

en gradvis skedd höjning av lärarlönerna statsbidraget under senare år

i allmänhet dock icke kommit att motsvara vad man ursprungligen avsett.

De sakkunniga finna det emellertid fullt rimligt, att staten står för kostnaden

av två tredjedelar av den del av lärarlönen, som kan anses motsvara

den rent kommunala skolan, medan staten i likhet med vad som gäller beträffande

de centrala verkstadsskolorna bör svara för hela lärarlönen för den

del av undervisningen, som kan betecknas som »riksskola». Då de sakkunniga

tidigare föreslagit, att en tredjedel av antalet elevplatser skall hållas

öppen för sökande från andra kommuner än skolkommunen, bör således

staten bestrida dels en tredjedel av hela lärarlönen (riksskolan), dels två

tredjedelar av resten av lärarlönerna (den kommunala skolan), eller allt

som allt en tredjedel -f- fyra niondelar eller sammanlagt sju niondelar eller

77.8 procent av lärarlönen, vilket procenttal dock torde kunna avrundas till 75.

De sakkunniga föreslå sålunda, att statsbidraget må utgå med 75 procent

av de av överstyrelsen för yrkesutbildning godkända avlöningskostnaderna.

Medicinska högskolornas organisation sko mmitt é.

Kommittén framhåller inledningsvis, att för den vetenskapliga verksamheten

likaväl som för rutinarbetet vid de medicinska institutionerna laboratoriebiträden

vore nödvändiga. Dessa kunde indelas i följande fem grupper:

1. Laboratoriesköterskor på sjukhusens centrallaboratorier.

2. Laboratoriebiträden vid bakteriologiska laboratorier.

3. Laboratoriebiträden vid histologiska och patologiska institutioner.

4. Laboratoriebiträden vid den kemisk-fysiologiska gruppen av institutioner.

5. Biträden avsedda att assistera vid djurförsök.

Beträffande dessa grupper har kommittén anfört bland annat följande.

Grupp 1. I ett av kommittén infordrat yttrande från överläkaren vid

kliniska centrallaboratoriet å S:t Eriks sjukhus i Stockholm, docenten B.

Josephson har denne bland annat anfört, att utbildningen av laboratriser vid

sjukhuslaboratorierna (laboratoriesköterskor) borde omfatta:

l:a året.

2 månaders »läskurs»,

3 månader kirurgisk poliklinik,

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

3 månader medicinsk avdelning,

3 månader sjukhuslaboratorium under ledning av erfaren laboratoriesköterska.

2:a året.

11 månader laborantskola.

3:e året.

6 månader på kliniskt centrallaboratorium under ledning av

utbildad laboratoriechef,

3 månader vid kliniskt-bakteriologiskt laboratorium under

fackutbildad bakteriolog,

3 månader vid avdelning för invärtes medicin.

J+:e året.

2 månaders »läskurs» avslutad med examen.

En annan ordningsföljd med avseende på praktisk tjänstgöring och ett

utbyte av sista årets kurs mot viss sjukhustjänstgöring skulle även vara

möjliga.

Vad andra årets laborantskola beträffar, skulle eleverna under utbildningen

undervisas i oorganisk och organisk kemi. De böra lära sig bereda och standardisera

normallösningar och alla förekommande reagens. De böra lära sig

potentiometriska bestämningar, grunderna för fotometrisk och fotoelektrisk

apparatur samt tillräckligt mycket fysik för att kunna sätta sig in i de viktigaste

laboratorieapparaternas funktion. Så mycket matematik bör ingå, att

de förstå att hantera räknesticka och grafiska framställningar, även logaritmiska.

I fysiologi böra eleverna läras innebörden av de viktigare funktionsproven

och i bakteriologi de enklaste substratberedningar, odlingsmetoder,

identifieringsmetoder etc. Undervisningen bör till betydande del bestå av

praktiska laboratorieövningar under kompetent ledning.

Kommittén har ansett ytterligare utredning erforderlig, innan definitivt

förslag kunde framläggas och förordar att dylik utredning kommer till stånd.

Grupp 2. Den grundläggande utbildning, som erfordras för denna

grupp, kan inhämtas vid den för grupp 1 ifrågasatta laborantskolan. Ytterligare

fortbildning kan ske genom elev- eller aspiranttjänstgöring vid bakteriologisk

institution.

Grupp 3. Svenska preparatrisföreningen har uppgjort program för utbildningskurser

för denna personalgrupp. Detta innebär i huvudsak följande.

Förslagsvis antagas 15 elever vartannat år. För att bliva antagen bör sökande

ha minst normalskolekompetens, betyg i maskinskrivning och helst några

månaders histopatologisk praktik.

Under första terminen praktisera eleverna på olika laboratorier 4 dagar i

veckan. 3 dubbelföreläsningar hållas per vecka, förlagda till de praktikfria

dagarna.

Föreläsningar hållas i följande ämnen:

anatomi och fysiologi .... 10 dubbeltimmar

histologi ............... 15 dubbeltimmar

kemi .................. 12 dubbeltimmar, därav minst 6 laborationer.

akademiskt

ledning av

s. 463 Kontrollera mot PDF

463

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Under andra terminen ordnas den praktiska undervisningen på samma sätt

som under hösten, dock med 1 månads uppehåll för en specialkurs enligt

nedanstående. Följande ämnen behandlas vid föreläsningar:

fotografi ............... 18 dubbeltimmar, därav 12 laborationer

patologi................ 12 dubbeltimmar

bakteriologi ............ 5 dubbeltimmar, därav 2 laborationer.

Ovannämnda 1 månads specialkurs avser utbildning i histologisk teknik

jämte preparatkännedom. Kursen skulle omfatta olika inbäddnings- och snitt - ningsmetoder samt ett antal specialfärgningar och avslutas med provpreparat.

För vinnande av preparatkännedom skulle ett antal normalpreparat noggrant

genomgås och inläras. Kursen måste dubbleras på grund av antalet

elever.

Ungefärliga kostnader:

Föreläsningsarvode beräknas till 50 kronor per dubbeltimma.

72 dubbeltimmar ................................... kronor 3 600

Städning, lyse etc. 10 kronor per dubbeltimma............ » 720

Material till laborationer:

Histologi .......................................... » 300

Fotografi .......................................... » 300

Bakteriologi ........................................ » 15

Kemi ............................................. » 150

Arvode till amanuens för histologikursen 2 månader......... » 800

Städning efter histologikursen ................. » 200

Summa kronor 6 145

Kommittén anser föreningens initiativ värt att på allt sätt understödjas

och föreslår, att 6 500 kronor beviljas för en 1-årig kurs i Stockholm budgetåret

1947/48. Kursen bör lämpligen anordnas av en nämnd, vald av

karolinska institutets lärarkollegium i samarbete med svenska preparatrisföreningens

styrelse. Förutan en sådan kurs torde det i längden bliva svårt

att få kompetenta sökande till de laboratoriebiträdesbefattningar, som kommittén

föreslår nyinrättade vid de morfologiska institutionerna.

Grupp 4. Kommittén hänvisar till naturvetenskapliga forskningskommitténs

förslag angående utbildningskurser för kemiskt-teknisk personal. Undervisningsplanen

för dessa bör upprättas i samråd med medicinska experter

med hänsyn till behovet av differentiering av grundutbildningen.

Grupp 5. Denna grupp utgöres av dem, som tjänstgöra som assistenter

vid djurförsök. Sådana biträden anlitas ofta även för det egentliga djurförsökets

fortsättande, för att verkställa analyser, histologiska preparationer

m. m. De höra därför med avseende på förutbildningen till någon av de tre

första grupperna men fordra särskild fortsatt utbildning på en djuravdelning.

Vid institutioner med mycket stora djuravdelningar kan arbetet för

dessa laboratoricbiträden bli ganska strängt bundet vid själva djurförsöket

och omhändertagandet av djur, som skola hållas under bestämda försöksbetingelser,

exempelvis vid hormon- och vitaminförsök, men även i dessa

fall behöves i regel tillika den mera allmänna utbildningen som laboratoriebiträde.

Den hittills ofta använda beteckningen djurskötare på denna gnipp är icke

lycklig, då den kan leda till förväxling med personal för utfodring och ren
-

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 272.

hållning i djurstallar. Kommittén har därför ansett lämpligt att även för

den här behandlade gruppen (assistenterna vid djurförsök) använda beteckningen

laboratoriebiträde.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har icke ansett sig böra föreslå

anordnande av särskilda kurser vid det kommunala yrkesskolväsendet för

laboratoriebiträden vid medicinska institutioner. Den specialundervisning,

som kunde vara erforderlig utöver den, som enligt kommitténs förslag skulle

givas under den kemisk-tekniska kursen för blivande laboratoriebiträden

borde meddelas av respektive institutioner i samband med praktikanttjänstgöring.

Kommittén anför vidare:

Den utbildning, som laboratriserna vid sjukhuslaboratorier enligt det av

docenten Josephson framförda förslaget skulle behöva undergå, kan givetvis

icke inordnas i en kurs vid någon nu befintlig läroanstalt. Beträffande den

kirurgiska och medicinska utbildningen liksom praktiken vid sjukhuslaboratorium

synes densamma böra ordnas av respektive institutioner. Det torde

få anses falla utanför ramen av de sakkunnigas uppdrag att närmare ingå

på huru en sådan utbildning lämpligen bör ordnas. Beträffande den föreslagna

»laborantskolan» torde emellertid en lösning vara möjlig genom samundervisning

med någon av de kurser för kemisk-tekniska biträden, som de sakkunniga

i det följande föreslå skola inrättas. Den utbildning, som skulle

erhållas i laborantskolan, måste nämligen bliva så likartad med utbildningen

för kemisk-tekniska biträden för vetenskapliga institutioner och för industrilaboratorier,

att de blivande laboratriserna böra kunna inhämta denna del av

utbildningen genom deltagande i en sådan kurs för kemiska laboratoriebiträden.

Givetvis kan man härvid tänka sig, att det praktiska laboratoriearbetet,

som ju alltid måste bedrivas individuellt, för sjukhuslaboratriserna eller andra

biträden vid biologiska institutioner gives en inriktning, som särskilt avpassas

för deras blivande verksamhet. Därjämte bör viss ändring av den teoretiska

utbildningen samtidigt genomföras.

Remissyttranden.

Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker naturvetenskapliga forskningskommitténs

förslag och har liksom denna kommitté funnit, att en gemensam

grundutbildning bör anordnas för laboratoriebiträden både vid naturvetenskapliga

och medicinska institutioner. Överstyrelsen anför:

Utbildningen av biträden för laboratoriearbete anser överstyrelsen med hänsyn

till sitt syfte kunna ordnas mera rationellt vid de av de sakkunniga föreslagna

kurserna vid de kommunala yrkesskolorna än vid den av 1940 års skolutredning

föreslagna kemisk-tekniska realskolelinjen. Överstyrelsen får för

den skull tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna del. De platser, dit kurserna

i fråga i första hand föreslagits förlagda, synas överstyrelsen lämpliga.

Beträffande de för Malmö stads skolor för yrkesundervisning planerade skolbyggnaderna

vill överstyrelsen upplysa, att överstyrelsen tagit del av ritningar

för dessa byggnader, upptagande utrymmen för erforderliga laboratorielokaler.

Överstyrelsen vill även starkt understryka, att för den undervisning, varom

här är fråga, erfordras högt kvalificerade lärarkrafter med helst pensionsregle
-

s. 465 Kontrollera mot PDF

465

Kungl. Maj ds proposition nr 87%.

råd anställning och lön motsvarande ordinarie läroverksadjunkters. Härvid

kommer statsbidraget till lärarlöner att överstiga det av de sakkunniga beräknade.

De av de sakkunniga föreslagna grunderna för kurskostnadernas fördelning

mellan stat och kommun finner överstyrelsen väl avvägda och tillstyrker förslaget

härom.

Överstyrelsen får sålunda tillstyrka, att kurser för utbildning av laboratoriebiträden

anordnas vid kommunala skolor för yrkesundervisning, i första

hand på de av de sakkunniga föreslagna platserna samt att statsbidrag må

utgå efter föreslagna grunder.

Statens arbetsmarknadskommission understryker vikten av ordnad yrkesutbildning

för laboratoriebiträden. En förbättrad yrkesutbildning skulle enligt

kommissionens mening medföra en rationalisering även ur arbetsmark - nadssynpunkt, vartill med nuvarande brist på sjukvårdspersonal skälig hänsyn

borde tagas.

Statskontoret ifrågasätter, om icke statens medverkan åtminstone till en

början borde inskränkas till understödjande av allenast en eller två kommunala

kurser, den av Göteborgs stad anordnade medräknad. Vidare förefölle

det statskontoret tveksamt, om för här avsedda kurser andra bidragsgrunder

borde tillämpas, än som enligt kungörelsen 1921:705 i allmänhet gälla

för kommunal yrkesskolundervisning.

Kanslern tillstyrker kommittéförslagen under framhållande i fråga om

de föreslagna kommunala kurserna, att överstyrelsen för yrkesutbildning vid

fastställande av undervisningsplaner borde samråda med de medicinska fakulteterna

och lärarkollegiet vid karolinska institutet.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm ifrågasätter, huruvida

det icke vore lämpligt att även anordna kurser för elever, vilka samtidigt

skulle kunna vara anställda vid laboratorier med halvtidstjänstgöring. Lärarkollegiet

vid Chalmers tekniska högskola anser, att man, sedan närmare erfarenhet

vunnits, bör överväga möjligheten av att anordna fortsättningskurser

för laboratoriebiträden, som ha behov därav.

lngenjörsvetenskapsakademien yttrar:

Akademien vill betona, att de framförda förslagen ej för industrien löser

hela probiemet om utbildning av laboratoriebiträden. Utredningen uttalar,

att utöver de föreslagna centrala kurserna, till vilka man bör räkna med

elever icke endast från vederbörande skolkommun utan även från övriga delar

av landet, mera lokala utbildningsbehov tills vidare böra kunna tillfredsställas

genom aftonkurser av samma slag som redan finnas eller avses att

inrättas vid vissa skolor och för vilka redogjorts i det föregående. Akademien,

som ej haft tillfälle att närmare utforma något förslag, vill här framhålla

vikten av att behovet av laborantutbildning bättre tillgodoses för de

norra delarna av landet och förordar att en laborantkurs förlägges till Norrland

eller Dalarna (förslagsvis i Sundsvall eller Skellefteå). Över huvud taget

bör utbildningen i möjligaste mån spridas över landet. På de orter där labo
30

— Bihang till riksdagens protokoll 10^7. 1 sand. Nr 272.

s. 466 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

466 Kimgl. Maj:ts proposition nr 272.

ratorier av betydenhet äro förlagda, bör sålunda undervisning i form av kvällseller

halvdagskurser förläggas. Mångenstädes torde detta kunna ske genom

måttligt stöd till förefintliga yrkesskolor. Laboratorielokaler torde, när det

gäller kvällskurser, i vissa fall kunna ställas till förfogande av industrien.

SvensJca laboratrisjöreningen har anhållit om ett anslag av 6 500 kronor

för anordnande av fortbildningskurser för laboratoriebiträden. Av framställningen

inhämtas bland annat följande.

Föreningen omfattar för närvarande omkring 350 medlemmar. Föreningen

ansluter sig till förslaget om en grundläggande »laborantskola». Föreningen

har från och med år 1943 sett sig nödsakad att på egen bekostnad och frivillighetens

grund anordna kurser i olika ämnen för föreningens medlemmar.

Det sammanlagda antalet, som anmält sig till deltagande i av föreningen

anordnade kurser, uppgår till 570, vilket med hänsyn till föreningens tidigare

ringa medlemsantal visar ett utomordentligt stort intresse hos laboratriserna

att söka förvärva erforderlig utbildning och därigenom göra sig mera kvalificerade

för sitt yrke. Bifogade program för studiekurserna 1945—1946 och

1946—1947 visa, vilka ämnen som i första hand tagits upp. Oaktat föreningen

upptagit särskilda avgifter från dem, som deltagit i nämnda kurser, ha

kostnaderna för desamma uppgått till med hänsyn till föreningens ekonomiska

ställning och befattningshavarnas betalningsförmåga ganska väsentliga

belopp. Sålunda kan omnämnas, att kostnaderna för kurserna de två senaste

åren uppgått till ett sammanlagt belopp av 5 600 kronor, vilket belopp

huvudsakligast avsett täckandet av kostnaderna för ersättning åt föreläsare.

Visserligen ställa sig en hel del föreläsare till förfogande utan att härför betinga

sig någon ersättning men i vanliga fall utgår en ersättning av cirka

45 kronor per föreläsning, som då i regel omfattar en dubbeltimme. Tidigare

har kursverksamheten varit helt förlagd till Stockholm, men från och med

innevarande läsår ha på föreningens initiativ kurser även anordnats i Lund.

Kurserna avslutas numera regelmässigt med slutförhör och betygssättning.

Av bifogade kursprogram framgår, att kurserna i Stockholm varit anordnade

såsom kvällskurser och för läsåret 1946/47 omfattat följande kurser:

Hämatologisk undersökningsteknik................. (10 dubbeltimmar)

Fortsättningskurs i d:o ........................... (5 » )

Mikrofotografering .............................. (10—12 » )

Anatomi och fysiologi............................ (15 » )

Praktisk kurs i operationslära och dissektionsteknik . . ( 8—10 » )

Praktisk kurs i bakteriologi ...................... (45 timmar)

Bakteriologi .................................... (15 dubbeltimmar)

Svenslca preparatrisföremngen anser, att den av medicinska högskolornas

organisationskommitté föreslagna kursen vid karolinska institutet för laboratoriebiträden

vid histologiska och patologiska institutioner måste beräknas

draga en kostnad av 7 500 kronor med hänsyn till kostnader för expenser,

administration och oförutsedda utgifter.

De utredningar, för vilka i det föregående redogjorts, synas utvisa, att behov

föreligger av åtgärder för utökning av de möjligheter som för närvarande

stå till buds för utbildning av laboratoriebiträden. Jag kan i huvudsak an
-

s. 467 Kontrollera mot PDF

467

Kungl. Maj ds ''proposition nr 272.

sluta mig till de riktlinjer härför, som uppdragits av naturvetenskapliga torsk - ningskommittén. Sålunda synes en för större delen av ifrågavarande yrkeskår

gemensam grundutbildning ändamålsenlig. Den ytterligare specialutbildning,

som för olika arbetsplatsers behov erfordras, torde kunna meddelas vid

dessa i samband med elev- eller aspiranttjänstgöring. Den gemensamma

grundutbildningen bör på sätt föreslagits inordnas i det kommunala yrkesskolväsendet,

lämpligen till en början å av kommittén angivna orter, där

tydligen intresse finnes för denna utbildningsgren. Det torde böra ankomma

på överstyrelsen för yrkesutbildning att genom initiativtagande och rådgivande

verksamhet söka få till stånd de planerade utbildningslinjerna. På

överstyrelsen bör även ankomma att fastställa vederbörliga undervisningsplaner,

varvid jag förutsätter, att erforderligt samråd äger rum med medicinsk

och annan speciell sakkunskap på området. Överstyrelsen synes även

böra beakta frågan om lämpligheten av en viss differentiering av undervisningen

å ifrågavarande utbildningslinjer i syfte att såvitt möjligt de därutinnan

framkomna önskemålen skola kunna tillgodoses.

Frågan om yrkesundervisningens lämpliga anordnande i stort befinner sig

för närvarande under utredning. Med hänsyn härtill hyser jag betänkligheter

mot att för närvarande förorda särskilda statsbidragsgrunder för nu ifrågavarande

yrkesutbildning. Jag förutsätter alltså, att för denna gren av yrkesutbildningen

åtminstone tills vidare skola tillämpas samma grunder för statsbidrag

till undervisningsmaterial och lärarlöner som gälla för övriga grenar

av yrkesundervisningen.

Medicinska högskolornas organisationskommitté har framlagt förslag om

anordnande under nästa budgetår av en särskild kurs vid karolinska institutet

för utbildning av laboratoriebiträden vid histologiska och patologiska institutionerna.

Kostnaderna för en dylik kurs, som avses skola givas vartannat

år, ha av kommittén beräknats till 6 500 kronor. Häremot har jag

icke funnit anledning till annan erinran än att beloppet synes böra avrundas

uppåt till 7 000 kronor.

Den av svenska laboratrisföreningen anordnade kursverksamheten, avseende

fortbildning för i yrket redan anställda laboratriser, synes förtjänt av

statsunderstöd. Kostnaderna ha för de två senaste årens kurser uppgått till

sammanlagt 5 600 kronor, varvid dock är att märka, att kursverksamheten

numera utsträckts även till Lund. För nästa budgetår förordar jag, att

föreningen tilldelas ett statsbidrag av 3 000 kronor för kursverksamhetens

uppehållande. Det vore utan tvivel värdefullt, om kurser kunde anordnas ej

blott i Stockholm och Lund utan även i Uppsala. Kursverksamheten torde

böra stå under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning.

De anslagsmedel å tillhopa (7 000 -f- 3 000 =) 10 000 kronor, jag sålunda

funnit böra beviljas, torde böra anvisas under den gemensamma rubriken

»Kurser för utbildande av laboratoriebiträden». Anslaget torde böra uppföras

såsom obetecknat.

s. 468 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

468 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Kurser för utbildande av laboratoriebiträden för

budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag av .. kronor 10 000.

32. Reservationsanslaget till Understöd för utgivande av

tidskrifter, lärda verk och läroböcker.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 200 000 kronor.

Föreningen Minerva — representerande Sveriges vetenskapliga och populärvetenskapliga

författare — har anhållit om med sammanlagt 524 268

kronor förhöjda anslag till ett stort antal, i en bilagd förteckning angivna

tidskrifter, av vilka flertalet för närvarande synas åtnjuta understöd från

förevarande anslag. Föreningen säger sig ha undersökt de svenska vetenskapliga

tidskrifternas ekonomiska förhållanden och därvid funnit, att

endast åtta vore i stånd att betala sina bidragsgivare skäliga honorar. Icke

mindre än 84 vetenskapliga tidskrifter och årsböcker betalade antingen

intet honorar alls eller också så små som 3 kronor per sida. I en mängd fall

måste författare till och med betala bildmaterial och klichéer.

I det föregående har jag tillstyrkt anvisande av ett särskilt anslag till

naturvetenskaplig publiceringsverksamhet och därvid förklarat mig förutsätta,

att det s. k. lärdaverksanslaget hädanefter icke skulle belastas med

utgifter för understöd åt naturvetenskapliga publikationer av den typ, för

vilket det ifrågasatta nya anslaget vore avsett. Härmed skulle lärdaverksanslaget

komma att avlastas från utgifter för ett antal rent vetenskapliga

verk, vilka för innevarande budgetår åtnjuta statsbidrag å sammanlagt

omkring 36 000 kronor. Däremot bör anslaget alltjämt disponeras för

understöd åt mera populärvetenskapligt inriktade publikationer inom det

naturvetenskapliga ämnesområdet, vilka även ha en viktig uppgift att fylla.

I samband med min anmälan av frågan om bidrag till främjande av

humanistisk forskning (propositionen 1947: 74) förklarade jag mig vidare

förutsätta, att från det av mig tillstyrkta anslaget å 600 000 kronor till

sistnämnda ändamål hädanefter skulle bestridas vissa utgifter, vilka hittills

belastat lärdaverksanslaget. Vid bifall härtill skulle detta anslag avlastas

med ytterligare omkring 27 000 kronor (se nyssnämnda proposition, s. 14).

Åtskilliga publikationer med ett sammanlagt statsunderstöd från förevarande

anslag av för närvarande i runt tal (200 000 — 36 000 — 27 000 =)

137 000 kronor skulle vid bifall till mina nyssberörda förslag alltjämt vara

beroende av bidrag från detta anslag, däribland ett flertal vetenskapliga

och populärvetenskapliga tidskrifter och seriepublikationer av stort värde.

På grund av de tillgängliga anslagsmedlens knapphet ha välgrundade framställningar

om avsevärda bidragshöjningar måst avvisas. Ansökningar om

s. 469 Kontrollera mot PDF

469

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

understöd för utgivande av nya tidskrifter och fristående verk ha i åtskilliga

fall måst avslås eller föranlett bidrag med alltför låga belopp. Ett

betydligt större anslag än det nuvarande vore därför i och för sig befogat.

Då emellertid frågan om den vetenskapliga publiceringsverksamhetens

främjande såvitt gäller andra ämnesområden än det naturvetenskapliga

befinner sig under utredning, anser jag mig böra tillråda viss återhållsamhet

och inskränker mig till att såsom en provisorisk åtgärd förorda, att förevarande

anslag för nästa budgetår bibehålies vid sitt nuvarande belopp,

200 000 kronor, vilket vid bifall till vad jag i annat sammanhang förordat

innebär en reell anslagshöjning med 63 000 kronor.

Med anledning av vad föreningen Minerva anfört och föreslagit vill jag

framhålla, att frågan om särskilda författarhonorar säkerligen ställer sig

rätt olika då det gäller rent vetenskapliga bidrag å ena och mera populärvetenskapliga

å andra sidan. I senare fallet förefaller ett lämpligt avpassat

författarhonorar rimligt. I det förra fallet lärer det i allmänhet få betraktas

såsom en förmån för författaren att få sitt bidrag antaget för publicering.

I båda fallen torde spörsmålet i fråga få avgöras från fall till fall. Några

principiella riktlinjer synas i varje fall icke från statsmakternas sida böra

påtvingas de statsunderstödda tidskrifternas redaktioner.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till TJnderstöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk

och läroböcker för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag

av........................kronor 200 000.

33. Investeringsanslag till Om- och nybyggnadsarbeten för

öronkliniken och kirurgiska kliniken vid akademiska

sjukhuset i Uppsala.

i

Med bifall till av Kungl. Maj:t i 1945 års statsverksproposition, kapitalbudgeten,

bilaga 6, framlagt förslag anvisade riksdagen för ombyggnad av

kirurgiska kliniken och nybyggnad för öronkliniken vid akademiska sjukhuset

i Uppsala för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag av 1 182 500

kronor, utgörande hälften av den i september 1944 till 2 365 000 kronor

beräknade totala byggnadskostnaden. Den andra hälften av kostnaderna

förutsattes skola bestridas av Uppsala läns landsting. Av det av riksdagen

anvisade anslaget avsågos 234 500 kronor för nyssnämnda ombyggnad och

948 000 kronor för nybyggnaden. En närmare redogörelse för det planerade

byggnadsföretaget lämnades i förenämnda sammanhang, sid. 6—11, till

vilken redogörelse torde få hänvisas. Genom beslut den 15 juni 1945 bemyndigade

Kungl. Maj:t större akademiska konsistoriet i Uppsala att disponera

förenämnda anslag för därmed avsett ändamål.

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Kungl. Maj:ts proposition nr %7%.

I skrivelse den 21 mars 1947 har universitetskanslern i anledning av framställning

i ämnet från större akademiska konsistoriet i Uppsala hemställt

om anvisande av ett tilläggsanslag av 427 000 kronor till uppförandet av

nybyggnaden för öronkliniken. Såsom motivering har hänvisats till ett av

den s. k. öronklinikbyggnadskommittén framlagt förslag, beträffande vilket

inhämtas i huvudsak följande.

Enär fråga uppkommit om upprättande av en ny generalplan för sjukhusets

framtida utbyggnad och byggnadsstyrelsen den 9 maj 1946 i svar

å remiss från medicinalstyrelsen ej ansett sig kunna taga slutlig ställning

till öronklinikens byggnadsfråga, så länge den nya generalplanen ej förelåge

i godkänt skick, hade byggnadskommitterade funnit nödvändigt att

tillsvidare uppskjuta påbörjandet av det planerade byggnadsföretaget, intill

dess generalplanen blivit godkänd.

I den nya generalplanen, som godkänts av medicinska fakulteten den

24 januari 1947, hade öronklinikens placering fastställts, och med hänsyn

till dessa omständigheter hade de ursprungliga ritningarna på kommitterades

uppdrag omarbetats av arkitekten G. Birch-Lindgren.

Kommitterade hade efter granskning beslutat godkänna de nu upprättade

ritningarna, som icke i någon väsentlig grad beträffande rumsindelning och

volym skilde sig från tidigare ändringsritningar.

Enligt av arkitekten G. Birch-Lindgren upprättade kostnadsberäkningar

måste, särskilt med hänsyn till under tiden efter anslagets beviljande inträdd

allmän prisstegring, kostnaden för den nya öronklinikbyggnaden nu

beräknas till 2 750 000 kronor, varav hälften eller 1 375 000 kronor skulle

falla på statsverket samt andra hälften på Uppsala läns landsting.

Samtidigt ha byggnadskommitterade anmält, att de planerade ombyggnadsarbetena

å kirurgiska kliniken tills vidare måst uppskjutas med anledning

av förseningen av öronklinikbygget, men att tilläggsanslag framdeles

måste begäras även för dessa arbeten.

Kostnaderna för det nu framlagda förslaget till nybyggnad för öronkliniken

fördela sig sålunda:

Kronor Kronor

Byggnadsarbeten ............................. 1 500 000

Målningsarbeten ............................. 92 000

Ång-, värme-, sanitets- och ventilationsanläggningar 437 OCH)

Steriliseringsanläggningar ...................... 85 000

El. starkströmsinstallationer ................... 85 000

2 sänghissar.................................. 60 000

Personhiss ................................... 20 000

El. svagströmsinstallationer .................... 70 000

Åskledare ................................... 6 000

Kul vert ..................................... 50 000

Yttre avloppsledning 200 in.................... 7 000

Transformatorstation.......................... 40 000

Planering, vägar etc........................... 50 000

Oförutsett, ritningar, arvoden, kontroll

1 592 000

522 000

241 000

147 000

248 000

Summa kronor 2 750 000.

s. 471 Kontrollera mot PDF

471

Kungl. Maj:ts proposition nr ''272.

I anslutning härtill har beträffande de beräknade merkostnaderna i en av

arkitekten G. Birch-Lindgren i mars 1947 upprättad promemoria framhållits

följande.

Kostnaderna för en ny öronklinik, vilka tidigare beräknats till 1 896 000

kronor, ha byggnadsstyrelsen i yttrande den 9 maj 1946 ansett böra höjas

till cirka 2 100 000 kronor, varav 15 000 kronor ingingo som kostnad för

planering och vägar. Återstående kostnad, 2 085 000 kronor, motsvarar ett

pris av cirka 92 kronor per m3.

Under det gångna året ha avsevärda prisstegringar inträtt på byggnadsmarknaden.

En ny beräkning har därför uppgjorts. Densamma slutar för

själva byggnaden på 2 550 000 kronor, motsvarande cirka 110 kronor per

m3, en kostnad som nära motsvarar kostnaden för den mycket likartade nya

öronklinikbyggnaden vid Kalmar lasarett, varå bindande entreprenadanbud

erhållits i oktober 1946, med tillägg för den prisstegring, som kan förutses

i samband med de nya avtalen för byggnadsarbeten och den höjning

av index, som inom kort träder i kraft. Återstående 200 000 kronor avse

yttre avlopp, kulvert, transformator, planering och vägar m. m.

I samband med antagandet av den nya generalplanen för akademiska

sjukhuset och öronklinikens med anledning därav ändrade läge tillkomma

ökade kostnader för längre kulvert, ökad planering och ny transformatorstation.

Dessa arbeten måste utföras redan nu, men komma att till största

delen tillgodogöras i samband med den fortsatta utbyggnaden enligt generalplanen

av den reumatisk-ortopediska kliniken och barnkliniken.

Den närmare utformningen av den föreslagna nybyggnaden för öronkliniken

framgår av 10 i ärendet företedda, å G. Birch-Lindgrens arkitektkontor

i mars 1947 upprättade ritningar.

Medicinalstyrelsen har, efter hörande av byggnadsstyrelsen, tillstyrkt,

att öronkliniken uppföres enligt nyssnämnda ritningsförslag.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till medicinalstyrelsen anfört bland

annat följande.

Byggnadsstyrelsen har i anledning av remissen införskaffat arkitekt G.

Birch-Lindgrens den 21 januari 1947 dagtecknade förslag till generalplan

för sjukhusets utbyggnad, vilket förslag godkänts av det större akademiska

konsistoriet den 15 mars 1947. Enligt denna plan skall en omfattande

utbyggnad av sjukhuset äga rum inom området söder om den nuvarande

sjukhusanläggningen fram till den nyanlagda infartsvägen till Uppsala,

varvid ny huvudentré är avsedd att anordnas från sjukhusvägen.

Mot generalplanen har styrelsen i huvudsak icke något att erinra.

Planläggningen av nybyggnaden för öronkliniken förefaller i allt väsentligt

kunna godtagas. Kostnaderna ha beräknats till 2 750 000 kronor, varemot

intet synes vara att erinra.

I detta sammanhang torde jag få anmäla en av medicinska jakulteten vid

universitetet i Uppsala i underdånig skrivelse den 9 april 1945 gjord framställning

om upplåtelse av mark för akademiska sjukhusets fortsatta utbyggande.

I framställningen, som tillstyrkts av det större akademiska konsistoriet

i Uppsala och universitetskanslern, har fakulteten till en början

anfört följande.

s. 472 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

472 Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Enligt beslut av 1935 års riksdag medgavs, att vissa delar av stadsägorna

n:ris 367 och 690 från kronoparken Åsen i Uppsala finge upplåtas

till den planerade nya psykiatriska kliniken vid akademiska sjukhuset.

Genom beslut den 29 oktober 1937 har Kungl. Maj:t godkänt ett av

länsstyrelsen i Uppsala enligt nådigt uppdrag med Uppsala stad träffat

avtal angående omläggning av den s. k. sjukhusvägen, varvid bland annat

till staden med nyttjanderätt upplåtits vissa delar av stadsägorna n:ris

367, 368 och 690 samt staden medgivit, att sjukhusvägens område, i vad

den avsåge sträckningen från vägskälet norr om arméns underofficersskola

till vägskälet söder om sjuksköterskehemmet, finge, sedan vägomläggningen

fullbordats, införlivas med akademiska sjukhusets område.

Efter att ha erinrat om att förslag avlåtits till 1945 års riksdag om anslag

till om- och nybyggnadsarbeten för öronkliniken och kirurgiska kliniken

samt att Kungl. Maj:t genom beslut den 16 januari 1942 uppdragit åt

byggnadsstyrelsen att i samråd med 1941 års reumatikervårdssakkunniga

utarbeta ritningar och verkställa kostnadsberäkningar för uppförande av

en reumatisk och en ortopedisk avdelning vid akademiska sjukhuset har

fakulteten vidare anfört:

Vid uppgörandet av ritningar till nämnda kliniker har förutsatts, att desamma

skola förläggas till mark å stadsägan nr 690 av kronoparken Åsen.

Åtgärder för markens upplåtande ha emellertid ännu icke vidtagits.

Enligt vad fakulteten inhämtat har Uppsala stad numera påbörjat omläggningen

av den s. k. sjukhusvägen och beräknas densamma vara fullbordad

hösten 1945.

Under åberopande av det sålunda anförda har fakulteten hemställt, att

för tomtmark till förut nämnda planerade nybyggnader och för de nybyggnader

inom akademiska sjukhuset, som kunde beräknas bli erforderliga

inom en nära framtid, måtte till universitetet i Uppsala upplåtas dels ett

område om cirka 4,30 hektar av stadsägan nr 690, vilket område å en i

ärendet företedd karta betecknats med röd färg och begränsas av den nuvarande

sjukhusvägen, den nya sjukhusvägen samt det tidigare för psykiatriska

kliniken upplatna området, dels ock — sedan vägomläggningen

fullbordats — den nuvarande sjukhus vägens område.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått, har det byggnadsföretag,

innefattande ombyggnad av kirurgiska kliniken och nybyggnad för öronkliniken

vid akademiska sjukhuset i Uppsala, vartill 1945 års riksdag för

budgetåret 1945/46 anvisat ett investeringsanslag av 1 182 500 kronor,

icke igångsatts i avvaktan på upprättandet av ny generalplan för sjukhusets

framtida utbyggnad. Den nu upprättade nya generalplanen, vilken

godkänts av universitetsmyndigheterna och mot vilken byggnadsstyrelsen

förklarat sig i huvudsak icke ha något att erinra, förutsätter en utvidgning

av sjukhusets område genom ianspråktagande av ett område av

stadsägan nr 690 av kronoparken Åsen. Detta område synes i huvudsak

s. 473 Kontrollera mot PDF

473

Kungl. Maj ds ''proposition nr 272.

sammanfalla med det område, som enligt medicinska fakultetens vid

universitetet i Uppsala i april 1945 gjorda framställning skulle upplåtas

till universitetet för sjukhusets utbyggnad. Då en utvidgning av sjukhusets

område — vilket man räknat med, då beslut år 1945 fattades om

anslag till uppförande av ny öronklinik vid sjukhuset — är erforderlig för

sjukhusets fortsatta utbyggnad, förordar jag, att erforderligt område upplåtes

för ändamålet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles,

efter av vederbörande universitetsmyndigheter i samråd med byggnadsstyrelsen

och domänstyrelsen avgivet förslag, meddela beslut i ämnet.

I anslutning till den nya generalplanen, enligt vilken öronkliniken skulle

erhålla ändrat läge i förhållande till vad tidigare avsetts, ha nya ritningar

rörande nybyggnaden för öronkliniken uppgjorts. Dessa överensstämma i

allt väsentligt med de förut uppgjorda ritningarna. Enligt de verkställda

förnyade kostnadsberäkningarna skulle kostnaden för ifrågavarande nybyggnad

numera uppgå till 2 750 000 kronor mot 1 896 000 kronor enligt

det för 1945 års riksdag framlagda förslaget, vilket innebär en kostnadsökning

med 854 000 kronor. Denna betingas i första hand av de prisstegringar,

som inträtt på byggnadsmarknaden sedan de tidigare, till grund för

förslaget till 1945 års riksdag liggande kostnadsberäkningarna upprättades

i september 1944. Vidare medför öronklinikens ändrade förläggning vissa

merkostnader på grund av behov av längre kulvert, ökad planering och ny

transformatorstation. Jag anser mig kunna godtaga de nya kostnadsberäkningarna

och har icke funnit anledning till erinran mot de uppgjorda ritningarna.

Av den beräknade merkostnaden, 854 000 kronor, bör i överensstämmelse

med vad som är brukligt vid uppförande av byggnader för akademiska

sjukhuset den ena hälften bestridas av Uppsala läns landsting och

den andra hälften av statsmedel. Det nu erforderliga statsanslaget uppgår

alltså till 427 000 kronor, vilket belopp torde böra anvisas för nästa budgetår.

Jag förutsätter härvid, att det av 1945 års riksdag anvisade anslaget

alltjämt skall kunna disponeras för förevarande byggnadsföretag. Det förordade

anslaget bör utgå under förutsättning, att landstinget anslår ett

lika stort belopp. Frågan om ett eventuellt tilläggsanslag jämväl för ombyggnad

av kirurgiska kliniken torde framdeles komma att anmälas för

Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Om- och nybyggnadsarbeten för öronkliniken och

kirurgiska kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala för

budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag

kronor 427 000.

av

s. 474 Kontrollera mot PDF

474

Kungl. Maj:ts proposition nr 87%.

34. Reservationsanslag till Universitetssjukhus: Bidrag till utrustning

av öronkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet har gjort framställning om

anvisande för nästa budgetår av ett statsanslag av 532 500 kronor till utrustning

av nybyggnaden för öronkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala

i enlighet med framlagda kostnadskalkyler. Ett anslag av enahanda

storlek har förutsatts skola anvisas av landstinget.

Den av fakulteten framlagda kostnadskalkylen slutar å tillhopa 1 065 000

kronor. Sedermera har utrustningsförslaget av vederbörande överläkare

kompletterats i vissa avseenden, vilket beräknats medföra en ökning av

totalkostnaden till 1 093 950 kronor. Detta belopp fördelar sig å olika utgiftsposter

sålunda:

Möbler .......................................... kronor 119 603

Linne, gång- och sängkläder m. in................... » 58 780

Gardiner ......................................... » 31 820

Förmörkningsgardiner till föreläsningssal............. » 11 080

Snickeriinredning ................................. » 6 000

Läkarinstrument .................................. » 512 612

Diverse projektionsapparater m. m................... » 59 291

Belysningsarmatur ................................ » 30 000

Fotografiutensilier ................................ » 7 500

Sjuk vårdsinventarier .............................. » 5 670

Trädgårdsmöbler och mindre inventarier.............. » 4 000

Transportvagnar .................................. » 20 890

Brandredskap..................................... » 6 587

Husgerådsartiklar ................................. » 18 670

Elektriska väggur................................. » 4 500

Telefon (utbyggnad av riks- och lokalväxlar).......... » 20 000

Patientsökaranläggning vid poliklinik................ » 6 000

Effekter för patienternas förströelse.................. » 14 065

Diverse inventarier................................ » 57 080

Ritnings-, entreprenad-, kontroll-, besiktnings- och administrationskostnader

............................. » 30 000

Diverse omkostnader och oförutsedda utgifter........ » 69 802

Summa kronor 1 093 950.

Till stöd för den gjorda framställningen har fakulteten anfört bland

annat följande.

Oaktat uppförandet av nybyggnaden för öronkliniken ännu icke påbörjats,

anser fakulteten likväl, att medel redan för nästa budgetår böra anvisas

till klinikens utrustning. Det viktigaste skälet härtill är att leveranstiden

för stora delar av utrustningen numera är mycket lång, ända till två

år eller mer. Därest klinikbyggnaden, som kan väntas bliva färdig under år

1949, då skall kunna tagas i bruk, måste beställningar av instrument m. m.

göras senast under år 1947.

Utrustningskostnaden för vårdplats utgör 10 240 kronor. Denna kostnad

kan synas hög men med hänsyn till den avsevärda prisstegring, som ägt

s. 475 Kontrollera mot PDF

475

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

rum — 60 till 70 procent under åren 1939—1944 enligt uppgift av statens

priskontrollnämnd — och alltjämt äger rum i fråga om sjukvårdsartiklar

och vetenskapliga instrument, anser fakulteten, att kostnadsberäkningarna

äro fullt motiverade. Såsom jämförelse må nämnas, att utrustningskostnaden

för vårdplats vid öronkliniken å Södersjukhuset i Stockholm år

1944 beräknades till 6 825 kronor, oaktat i denna kostnadssumma icke

inginge några som helst utgifter för utrustning av lokaler för laborationer,

undervisning och forskning samt fysikalisk terapi.

Det större akademiska konsistoriet och kanslern för rikets universitet ha

hemställt om bifall till fakultetens framställning.

Centrala sjukvårdsberedningen har, under åberopande av en inom beredningen

upprättad promemoria över verkställd granskning av det framlagda

utrustningsförslaget, framhållit, att ett belopp av 795 000 kronor

syntes tillräckligt för anskaffande av ifrågavarande utrustning.

Med hänsyn till de långa leveranstiderna finner jag i likhet med medicinska

fakulteten det välbetänkt, att medel redan nu äskas till utrustning

av nybyggnaden för öronkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Det

från universitetets sida beräknade beloppet för klinikens utrustning utgör

i runt tal 1 094 000 kronor, varav 60 000 kronor för inredning av ett s. k.

klimatrum. Centrala sjukvårdsberedningen har emellertid efter granskning

av förslaget kommit till den uppfattningen, att ett belopp av 795 000 kronor

vore tillräckligt för klinikens utrustning. Härvid har med hänsyn till

svårigheterna att för närvarande bedöma kostnaderna för inredning av

klimatrummet medel härför icke ansetts nu böra beräknas. Enligt vad

som vidare framgår av den av beredningen åberopade promemorian har

granskningen av utrustningsförslaget skett i samråd med representanter

för sjukhuset och enighet har därvid rått rörande av beredningen föreslagna

ändringar i fråga om utrustningens kvantitet och kvalitet. För egen

del ansluter jag mig till beredningens beräkning av medelsbehovet. Av den

beräknade totalkostnaden bör i överensstämmelse med vad som brukats

vid utrustning av kliniker vid akademiska sjukhuset den ena hälften bestridas

av Uppsala läns landsting och den andra hälften av statsmedel. Det

erforderliga statsanslaget uppgår alltså till 397 500 kronor. Jag förordar,

att hela detta belopp anvisas för nästa budgetår. Anslaget bör utgå under

förutsättning att landstinget för ändamålet anslår ett lika stort belopp.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Universitetssjukhus: Bidrag till utrustning av

öronkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala för budgetåret

1947/48 anvisa ett reservationsanslag

kronor 397 500.

Departe
mentschefen.

av

s. 476 Kontrollera mot PDF

476

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

35. Investeringsanslag till Nybyggnad för fysiologiska

institutionen vid universitetet i Lund.

Till detta ändamål har riksdagen för budgetåren 1945/47 anvisat investeringsanslag

om tillhopa 850 000 kronor. I propositionen 1945: 334,

sid. 137 ff., har lämnats en redogörelse för byggnadsföretaget, vartill torde

få hänvisas. Genom beslut den 12 januari 1946 har Kungl. Maj:t uppdragit

åt byggnadsstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen

för ecklesiastikdepartementet i nämnda proposition anfört ombesörja utförandet

av ifrågavarande nybyggnad. Sedermera har Kungl. Maj:t genom

beslut den 29 juni 1946 medgivit, att i nybyggnaden finge, i enlighet med

vad i propositionen 1946: 273 sid. 217 f. förordats, inrymmas en för flygmedicinsk

forskning erforderlig undertryckskammaranläggning.

I skrivelse den 18 september 1946 har medicinska fakulteteii vid universitetet

i Lund, under åberopande att fysiologiska institutionens byggnadsfråga

genom olika omständigheter kommit i ett något förändrat läge,

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt byggnadsstyrelsen att i

samråd med institutionens föreståndare, professorn G. Kahlson, utföra en

kompletterande överarbetning av ritningarna till nybyggnaden samt inkomma

med de anslagsäskanden, vartill överarbetningen kunde föranleda.

Fakulteten har anfört följande.

Frågan om fysiologiska institutionens nybyggnad har kommit i ett något

förändrat läge genom följande omständigheter:

1. I Lund meddelas numera preklinisk undervisning för odontologie studerande,

och fysiologiska institutionen har därför att omhändertaga mer än

.dubbelt så många studerande som för något år sedan. Detta medför krav

på ökade laboratorieutrymmen för undervisningen.

2. Företrädarna för de matematiska disciplinerna vid universitetet ha

anhållit att för den närmast överskådliga framtiden få använda den nya

fysiologiska institutionens föreläsningssal för undervisning i matematik,

varvid föreläsningssalen, som nu avses för 100 personer, måste förstoras

med 50 stolar. Professor Kahlson har tillstyrkt matematicis hemställan

under förutsättning att särskilda medel ställas till förfogande för utökning

av salen. Även ur medicinska fakultetens synpunkt skulle en föreläsningssal

av denna storlek bli till stor fördel med hänsyn till fakultetens ofta

mycket talrikt besökta disputationer samt till gemensamma vetenskapliga

sessioner.

3. Medicinska högskolornas orp-anisationskommitté kommer att föreslå

att en andra professur i fysiologi inrättas vid Lunds universitet. Genomförandet

av detta förslag medför enligt professor Kahlson, att vissa jämkningar

i de planerade utrymmenas disponering bli erforderliga, varjämte

en mindre utökning av utrymmet för vissa speciallaboratorier framstår

som synnerligen önskvärd.

4. Byggnadskostnaderna ha stigit något efter den kostnadsberäkning,

som legat till grund för anslagsbevillningen.

Över framställningen, som tillstyrkts av universitetskanslern, har byggnadsstyrelsen

den 24 oktober 1946 avgivit utlåtande. Styrelsen har där
-

s. 477 Kontrollera mot PDF

477

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

vid överlämnat ett omarbetat byggnadsförslag samt hemställt, att ytterligare

350 000 kronor måtte utverkas till uppförande av nybyggnad för

fysiologiska institutionen i Lund i huvudsaklig överensstämmelse med det

omarbetade förslaget. Byggnadsstyrelsen har anfört bland annat följande.

I sin framställning har den medicinska fakulteten framhållit, att den

prekliniska undervisningen för odontologie studerande genom inrättandet

av tandläkarinstitutet i Malmö numera vore av sådan omfattning^ att den

fysiologiska institutionen hade att omhändertaga mer än dubbelt så många

studerande som för något år sedan. Härav uppkomme behov av ökade utrymmen

för undervisningen. Vidare har framhållits, att företrädarna för

de matematiska disciplinerna vid universitetet framställt önskemål om att

föreläsningssalens platsantal måtte ökas från förut beräknade 100 platser

till 150.

Byggnadsstyrelsen har med anledning av sålunda tillkomna nya omständigheter

vidtagit en överarbetning av det tidigare förslaget. Sålunda

har en viss utökning av undervisningslokalerna skett i likhet med vad

fallet är för motsvarande institution vid karolinska institutet. Dessa ha

därvid givits ett i förhållande till lokalerna för forskning mera avskilt

läge än i det tidigare förslaget. Vidare har föreläsningssalens platsantal

ökats till 150.

Med anledning av att förslag torde komma att framläggas från medicinska

högskolornas organisationskommitté om ytterligare en professur i

fysiologi vid Lunds universitet har styrelsen föreslagit vissa jämkningar i

den tidigare planerade lokaldispositionen, varjämte viss ökning beträffande

utrymmena för en del speciallaboratorier vidtagits.

Det sålunda omarbetade förslaget har byggnadsstyrelsen kostnadsberäknat

till 1 200 000 kronor, av vilket belopp cirka 70 000 kronor motsvara

den kostnadsstegring, som inträffat under tiden efter det ursprungliga förslagets

upprättande.

Av flera skäl torde en omprövning av byggnadsprogrammet för den

fysiologiska institutionen vid universitetet i Lund vara motiverad. Bland

annat erfordras, med hänsyn till att de studerande vid det nya tandläkarinstitutet

i Malmö skola erhålla preklinisk undervisning vid institutionen,

numera större laboratorieutrymmen än som tidigare ansetts behövliga.

Vidare bör behovet av lokaler för flygmedicinsk forskning tillgodoses.

Likaså torde ett bifall till mitt i det föregående framlagda förslag om inrättande

av ytterligare en professur i fysiologi vid universitetet i Lund medföra

visst behov av ökade utrymmen.

Byggnadsstyrelsen har med beaktande av bland annat nu nämnda synpunkter

verkställt en överarbetning av ritningarna till den nya institutionsbyggnaden

och framlagt förslag till vissa ändringar i desamma. I detta förslag

har företagits en viss utökning av undervisningslokalerna samt av utrymmena

för en del speciallaboratorier. Vidare har föreläsningssalens platsantal

utökats från 100 till 150, varjämte den tidigare lokaldispositionen

jämkats.

Mot byggnadsstyrelsens ändringsförslag har jag icke funnit anledning till

Departe
mentschefen.

s. 478 Kontrollera mot PDF

478

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 272.

erinran. Kostnaderna för byggnadens uppförande i enlighet med detta

förslag ha beräknats till 1 200 000 kronor. I jämförelse med tidigare beräknade

kostnader, 850 000 kronor, innebär detta en ökning med 350 000

kronor, varav dock 70 000 kronor hänföra sig till prisstegringar, som inträtt

sedan det ursprungliga förslagets upprättande.

Tidigare har till ifrågavarande byggnadsföretag anvisats investeringsanslag

om tillhopa 850 000 kronor. Jag förordar, att för nästa budgetår

anvisas det återstående erforderliga beloppet, 350 000 kronor. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Nybyggnad för fysiologiska institutionen vid

universitetet i Lund för budgetåret 1947/48 anvisa ett

investeringsanslag av..................kronor 350 000.

86. Investeringsanslag till Uppförande av djurhus vid fysiologiska

institutionen vid universitetet i Lund.

I skrivelse till byggnadsstyrelsen ha professorerna vid universitetet i

Lund G. Glimstedt och G. Kalilson hemställt, att byggnadsstyrelsen måtte

utverka anslag för uppförande av ett mindre djurhus på fysiologiska institutionens

nuvarande tomtområde. Till stöd för denna framställning, som

tillstyrkts av medicinska fakulteten och det större akademiska konsistoriet

i Lund samt universitetskanslern, har anförts följande.

Den vetenskapliga verksamheten vid fysiologiska institutionen bygger i

huvudsak på djurexperiment, vilka förutsätta goda vårdmöjligheter för försöksdjur.

Dessa möjligheter äro för närvarande synnerligen otillfredsställande,

då en källarlokal måste användas som provisoriskt djurstall under

de år, som komme att förflyta innan institutionens nybyggnad blir färdig

för inflyttning.

Den nuvarande fysiologiska institutionsbyggnaden kommer, när nybyggnaden

blir färdig, att övertagas av histologiska institutionen. Det vetenskapliga

arbetet vid denna institution bedrives med sådan inriktning, att

försöksdjur i tillräckligt antal ständigt måste finnas tillgängliga vid institutionen.

De nuvarande provisoriska anordningarna vid den fysiologiska

institutionen för förvaring av försöksdjuren kunna icke anses motsvara

behovet av djurstallar för histologiska institutionen. Det är därför angeläget

att snarast möjligt uppföra ett mindre djurhus på fysiologiska institutionens

nuvarande tomtområde. Härigenom skulle denna institutions

trängande behov tillgodoses och histologiska institutionen vid överflyttningen

genast få tillgång till ett modernt djurhus.

Sedermera har byggnadsstyrelsen med anledning av nämnda framställning

med underdånig skrivelse den 2 januari 1947 framlagt ett i samråd

med professorerna Glimstedt och Kahlson upprättat ritningsförslag till

djurhus vid den nuvarande fysiologiska institutionen i Lund, vilket förslag

kostnadsberäknats till 34 000 kronor, och därvid hemställt, att ett anslag

å nämnda belopp måtte ställas till styrelsens förfogande för djurhusets

uppförande.

s. 479 Kontrollera mot PDF

479

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Jag har blivit övertygad om behovet av det föreslagna djurhuset, som

är avsett att uppföras på fysiologiska institutionens nuvarande tomtområde.

Mot ritningsförslaget och den beräknade kostnaden har jag icke funnit anledning

till erinran. Jag biträder därför framställningen om anvisande av

ett anslag av 34 000 kronor för ändamålet och hemställer, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Uppförande av djurhus vid fysiologiska institutionen

vid universitetet i Lund för budgetåret 1947/48 anvisa

ett investeringsanslag av............kronor 34 000.

37. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska

mediko-kirurgiska institutet.

För budgetåren 1944/47 har riksdagen enligt i propositionerna 1944:236,

1945:302 och 1946:273 framlagda förslag till uppförande å Norrbackaområdet

av nya institutionsbyggnader m. m. för karolinska mediko-kirurgiska

institutet anvisat investeringsanslag av sammanlagt 6 580 000 kronor. Sålunda

har för budgetåret 1945/46 bland annat anvisats 1 200 000 kronor

till påbörjande av nybyggnader för fysiologiska och farmakologiska institutionerna

samt för innevarande budgetår bland annat 535 000 kronor till

fortsatt arbete med färdigställande av nämnda nybyggnader, 1 000 000

kronor till påbörjande av en nybyggnad för kemiska institutionen och

132 500 kronor till uppförande av vaktmästarbostäder.

Byggnadsstyrelsen har i särskilda skrivelser den 24 oktober 1946 och

den 13 februari 1947 hemställt om anvisande av dels 215 000 kronor till

påbyggnad av fysiologiska institutionens byggnad, dels 1 400 000 kronor

till färdigställande av kemiska institutionens byggnad, dels ock 55 000

kronor till nybyggnad av en vaktmästarbostad och en verkstadslokal. På

bostaden belöper ett belopp av 30 000 kronor.

Fysiologiska institutionsbyggnaden. I propositionen

1946:273 förutsattes, att en viss utvidgning av byggnadsprogrammet för

den fysiologiska institutionen kunde komma att erfordras dels för beredande

av erforderligt utrymme för den i tandläkarutbildningen ingående prekliniska

undervisningen i fysiologi, dels ock för inrättande av en för flygmedicinsk

forskning erforderlig undertryckskammaranläggning samt att det

skulle få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av byggnadsstyrelsen

godkänna de ändringar i det för institutionen fastställda byggnadsprogrammet,

som kunde föranledas härav. Häremot framställde riksdagen icke

någon erinran. Den ytterligare medelsanvisning, som komme att erfordras

till följd av nämnda ändringar, ansågs kunna anstå till budgetåret 1947/48.

Genom beslut den 29 november 1946 har Kungl. Maj:t godkänt ett av

byggnadsstyrelsen med förutnämnda skrivelse den 24 oktober 1946 framlagt

Departe
mentschefen.

s. 480 Kontrollera mot PDF

480

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

förslag till ändring av byggnadsprogrammet för den fysiologiska institutionen

innefattande påbyggnad av den nu i en våning uppförda flygel, som

inrymmer institutionens undervisningslokaler. Genom denna påbyggnad,

som beräknats draga en kostnad av 215 000 kronor, har det ökade lokalbehovet

för tandläkarutbildningen ävensom vissa lokalbehov för den

fysikaliskt medicinska forskningen avsetts skola tillgodoses. Däremot har

byggnadsstyrelsen ännu icke framlagt något förslag angående den flygmedicinska

forskningens lokalbehov, enär styrelsen ansett det lämpligt att

först avvakta resultatet av en av fysiologiska institutionens föreståndare

professorn U. S. von Euler företagen studieresa till Amerika och England.

Nämnda lokalbehov har emellertid beräknats skola tillgodoses genom uppförande

av en särskild flygelbyggnad, varför det icke ansetts möta hinder

ur byggnadsteknisk synpunkt att tills vidare dröja med igångsättandet av

denna del av byggnadsarbetet.

Kemiska institutionsbyggnaden. Av byggnadsstyrelsen

framlagda ritningar till denna byggnad ha den 14 mars 1947 godkänts av

Kungl. Maj:t. Totalkostnaderna för byggnaden beräknades i propositionen

1946:273 till 2 400 000 kronor, varav som förut nämnts för innevarande

budgetår till byggnadens påbörjande anvisats 1 000 000 kronor. Det av

byggnadsstyrelsen för nästa budgetår äskade beloppet, 1 400 000 kronor,

är avsett till byggnadens färdigställande.

V a ktmäst arbostad och verkstadslokal. Det för innevarande

budgetår till vaktmästarbostäder anvisade beloppet av 132 500

kronor ävensom ett för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisat

belopp av 27 500 kronor är avsett till uppförande, av ett envånings

radhus inrymmande bostäder för fem vaktmästare vid karolinska institutet

och en vaktmästare vid statens institut för folkhälsan. Byggnadsstyrelsen

har nu, såsom förut nämnts, gjort framställning om anvisande av medel,

55 000 kronor, till uppförande av ytterligare en vaktmästarbostad ävensom

av en mindre verkstadslokal och därvid anfört följande.

Karolinska institutets lärarkollegium har anhållit, att byggnadsstyrelsen

ville föranstalta om anskaffande av erforderliga lokaler i form av mindre verkstadsutrymmen

för den befattningshavare vid institutet, som finge sig anförtrott

skötseln av uppvärmningssystem, elektriska och andra anläggningar vid

institutets samtliga nya institutionsbyggnader. Då nämnde befattningshavare

borde vara tillgänglig inom institutet även nattetid, behövde jämväl en

bostad för honom uppföras.

På anmodan av byggnadsstyrelsen har arkitekten Ture Ryberg upprättat

förslag för tillgodoseende av sålunda begärda utrymmen. Förslaget innebär,

att i anslutning till tidigare av Kungl. Maj:t beslutade sex bostäder för vaktmästare

vid karolinska institutet och statens institut för folkhälsan uppföres

ytterligare en bostadslägenhet. Erforderlig mindre verkstadslokal tankes förlagd

omedelbart norr om dessa bostäder. De för nämnda arbeten erforderliga

kostnaderna ha beräknats till 55 000 kronor.

s. 481 Kontrollera mot PDF

481

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

Som av den lämnade redogörelsen framgått, förutsattes vid äskandet för

innevarande budgetår av medel till fortsatt arbete med färdigställande av

fysiologiska institutionens nybyggnad, att viss ytterligare medelsanvisning

komme att bliva erforderlig för anordnande av lokaler dels för den i tandläkarutbildningen

ingående prekliniska undervisningen i fysiologi, dels för

flygmedicinsk forskning. Sedermera har Kungl. Maj:t godkänt viss utvidgning

av byggnadsprogrammet för institutionen, varigenom det förstnämnda

lokalbehovet tillgodosetts. För genomförande av denna utvidgning torde

böra anvisas det av byggnadsstyrelsen begärda beloppet 215 000 kronor. Med

hänsyn till vad i ärendet anförts synes däremot böra ansta till budgetaret

1948/49 med anvisande av medel till inrättande inom institutionen av lokaler

för den flygmedicinska forskningen.

För slutförandet av arbetet med kemiska institutionens nybyggnad torde

böra anvisas det av byggnadsstyrelsen föreslagna beloppet 1 400 000 kronor.

Likaså tillstyrker jag att till uppförande av ytterligare en vaktmästarbostad

ävensom av en mindre verkstadslokal anvisas 55 000 kronor. Beträffande

de redan beslutade sex vaktmästarbostäderna har jag inhämtat, att de

numera kunna beräknas draga en kostnad av 30 000 kronor per bostad, vilket

skulle innebära en totalkostnad av 180 000 kronor för nämnda sex bostäder.

Detta innebär en merkostnad av 20 000 kronor. Jag är därjämte beredd att

1 enlighet med av byggnadsstyrelsen numera uppgjorda, reviderade ritningar

förorda en viss utökning av bostädernas golvyta för en kostnad av

2 000 kronor per bostad, vilket innebär en total merkostnad av (7 X

X 2 000 =) 14 000 kronor. För ifrågavarande ändamål bör alltså beräknas

en kostnad av (55 000 + 20 000 + 14 000 =) i runt tal 90 000 kronor.

Förevarande anslag bör alltså uppföras med (215 000 + 1 400 000 +

-j- 90 000 —) 1 705 000 kronor. Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska

institutet för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag

av.............................kronor 1 705 000.

Vad departementschefen sålunda under XIII, punkterna

1—37, hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Ekbom.

Departe
mentschefen.

31

Bihang till riksdagens protokoll 19{7. 1 samt. iVr 271.

s. 482 Kontrollera mot PDF

482

Kungl. Maj:ts proposition nr 272.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning ................................................... 3

II. Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier........ 5

III. Doktorsavhandlingar......................................... 17

1. Inledning............................................... 17

2. Formerna för doktorsavhandlingarnas publicering .......... 18

3. Tryckningsbidrag till doktorsavhandlingar................. 26

IV. Naturvetenskaplig publiceringsverksamhet ..................... 36

V. Biträdande lärare............................................ 50

VI. Teologiska fakulteterna ...................................... 67

VII. Förbättring av den praktiska utbildningen för blivande präster .. 78

VIII. Juridiska fakulteterna ........................................ 99

IX. Filosofiska fakulteterna....................................... 120

1. De humanistiska sektionerna............................. 121

2. De matematisk-naturvetenskapliga sektionerna ............ 169

X. Åtgärder för den socialvetenskapliga forskningens och undervis
ningens

främjande ......................................... 185

1. Samhällsvetenskapernas ställning och behov................ 185

2. Föreliggande förslag ..................................... 190

A. Lärarpersonal, kursanslag m. m........................ 190

B. Behovet av biträdespersonal samt materielanslag m. m. .. 222

C. Inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd .... 233

XI. Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning .... 253

1. Inledning ............................................... 253

2. Allmänna riktlinjer för tillgodoseende av personalbehovet .... 258

A. Vetenskaplig personal................................. 258

B. Teknisk personal..................................... 267

3. De teoretiska institutionernas behov av vetenskaplig personal 277

4. De teoretiska institutionernas behov av teknisk personal .... 324

5. De kliniska institutionernas behov av personal.............. 337

A. Översikt av kommittéförslaget......................... 337

B. Vissa detaljförslag.................................... 341

6. De medicinska institutionernas behov av materielanslag .... 362

A. Inledning............................................ 362

B. Uppsala universitet................................... 364

C. Lunds universitet ..............''...................... 366

D. Karolinska institutet ................................. 367

7. Speciella frågor ......................................... 370

s. 483 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 272. 483

Sid.

XII. Inrättande av nya docentstipendier vid universiteten och karolinska

institutet............................................ 379

XIII. Anslagsberäkningar .......................................... 387

1. Inledning ............................................... 387

2. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Avlöningar........ 390

3. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Omkostnader...... 401

4. Reservationsanslaget till Uppsala universitet: Materiel m. m. 403

5. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Utrustning för

biokemiska institutionen ................................. 405

6. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Engångsanslag för

vissa vetenskapliga institutioner .......................... 406

7. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Avlöningar.......... 406

8. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Omkostnader........ 415

9. Reservationsanslaget till Lunds universitet: Materiel m. m. .. 416

10. Reservationsanslag till Lunds universitet: Engångsanslag till

vissa vetenskapliga institutioner .......................... 417

11. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Avlöningar ............................................. 419

12. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Omkostnader ........................................... 431

13. Reservationsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Materiel m. ...................................... 432

14. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Inredning och utrustning av institutets nybyggnader . . 433

15. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Engångsanslag för vissa institutioner.................. 436

16. Förslagsanslaget till Gemensamma universitetsändamål: Bidrag

till tryckning av doktorsavhandlingar................. 437

17. Reservationsanslag till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier

för främjande av högre vetenskapliga studier........ 437

18. Anslag till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipen
dier

för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund samt

karolinska mediko-kirurgiska institutet .................... 437

19. Reservationsanslag till Gemensamma universitetsändamål:

Resestipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten i

Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet 439

20. Reservationsanslag till Gemensamma universitetsändamål:

Gästföreläsningar ....................................... 440

21. Anslag till Stockholms högskola: Bidrag till professur i internationell

rätt ........................................... 442

22. Anslag till Stockholms högskola: Bidrag till vissa docentstipendier

................................................ 445

s. 484 Kontrollera mot PDF

484

Kungl. Maj:ts ''proposition nr $72.

Sid.

23. Anslag till Göteborgs högskola: Bidrag till vissa docentstipendier

................................................ 445

24. Reservationsanslag till Statens naturvetenskapliga forskningsråd:

Naturvetenskaplig publiceringsverksamhet ............ 446

25. Förslagsanslag till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:

Förvaltningskostnader in. m......................... 446

26. Reservationsanslag till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:

Främjande av samhällsvetenskaplig forskning .... 446

27. Reservationsanslaget till Atomenergiforskning.............. 447

28. Anslag till Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut 451

29. Reservationsanslag till Bidrag till medicinska Nobelinstitutets

avdelning för biokemi..................... 451

30. Anslag till Bidrag till föreningen kursverksamheten vid Stockholms

högskola........................................ 452

31. Anslag till Kurser för utbildande av laboratoriebiträden..... 456

32. Reservationsanslaget till Understöd för utgivande av tidskrifter,

lärda verk och läroböcker............................ 468

33. Investeringsanslag till Om- och nybyggnadsarbeten för öron
kliniken

och kirurgiska kliniken vid akademiska sjukhuset i

Uppsala ................................................ 469

34. Reservationsanslag till Universitetssjukhus: Bidrag till utrustning

av öronkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala .. 474

35. Investeringsanslag till Nybyggnad för fysiologiska institutionen

vid universitetet i Lund.............................. 476

36. Investeringsanslag till Uppförande av djurhus vid fysiologiska

institutionen vid universitetet i Lund...................... 478

37. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska mediko-kirur
giska

institutet.......................................... 479

Stockholm 1947 Ivar Haeggatröms Boktryckeri A. B.

471120

Doktrin (1)

  1. Joachim Åhman, Gränserna för ett gränsöverskridande ämne – den offentliga rättens internationella dimensioner, FT 2020 nr 3 s. 511, på s. 520 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:446 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till universiteten ioch den medicinska undervisningen ra. m. jämte i ämne a1 i texten
  2. Rskr. 1947:445 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1947148 till karolinska sjukhuset och ser af mer lasarettet m. t s. 1 i texten
  3. BU 1947:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsförhållandena för vissa befattningshavare vid universiteten. s. 1 i texten
  4. Rskr. 1947:330 Skrivelse till Konungen angående upptagande av vissa anslag under åttonde huvudtiteln till universiteten m. m. i riks staten för budgetåret 1947/48. s. 1 i texten
  5. Rskr. 1947:422 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. m., i vad proposi a1 i texten

Visa alla 7

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 2020 s. 511 Joachim Åhman, Gränserna för ett gränsöverskridande ämne – den offentliga rättens internationella dimensioner s. 520 i texten