Sök i Ratio Lex

Angående vissa avlöningsoch pemionsförbättringar för präster m. in

1947-05-16 · 54 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:295, Angående vissa avlöningsoch pemionsförbättringar för präster m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 295.

1

Nr 295.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa avlönings-

och pemionsförbättringar för präster m. in.;

given Stockholms slott den 16 maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

statsrådet hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

TJtdrag av protokollet över ecklesiastilcärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 16 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Statsrådet Quensel anmäler följande frågor, avseende anslag för skilda

ändamål ur kyrkofonden för budgetåret 1947/48, nämligen

dels, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet,

1: o fråga om provisoriskt lönetillägg ur kyrkofonden åt präster för tiden

den 1 juli 1947—den 30 juni 1948;

2: o fråga om särskild gottgörelse ur kyrkofonden åt präst för vissa

bränslekostnader;

3: o fråga om utbyte från och med den 1 juli 194G av vissa prästerskapets

familjepensioner mot s. k. omreglerad familjepension;

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 saml. Nr 295.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr °295.

4:o fråga om provisorisk nyreglering för tiden den 1 juli 1947—den 30

juni 1948 av prästerskapets emeritilöner och familjepensioner; och

5: o fråga om provisoriskt förbättrat semesterkostnadsbidrag ur kyrkofonden

åt präster för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948;

dels, efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och

chefen för finansdepartementet,

6; o fråga om anslag ur kyrkofonden till särskild prästerlig verksamhet

utom riket för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948;

dels ock frågor om

7: o anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde vid handläggning av

boställsärenden och vad därmed äger samband under tiden den 1 juli 1947

—den SO juni 1948; samt

8; o anslag ur kyrkofonden för anskaffande av arbetshjälp åt domkapitlen

under tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 vid en preliminär indelning

av stiften i kyrkomusikerdistrikt.

Föredraganden anför härvid följande.

1. Provisoriskt lönetillägg ur kyrkofonden åt präster

för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948.

Gällande bestämmelser.

De för prästerskapet i rikets territoriella församlingar — med undantag

av Karlsborgs delvis militära församling — för närvarande gällande grundläggande

avlöningsbestämmelserna äro meddelade i lagen den 9 december

1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning (prästlöneregleringslagen).

Till dessa huvudbestämmelser ansluta sig ett antal senare tillkomna

bestämmelser i särskilda avlöningslagar och andra författningar, varigenom

ifrågavarande präster tillerkänts åtskilliga, mer eller mindre speciella,

ännu bestående tilläggsförmåner. I reglementet den 15 februari 1935

(nr 17) för prästerskapets avlöning (prästlönereglementet) återfinnes en —

genom däri efter hand gjorda kompletteringar — allt intill senaste tiden så

gott som fullständig sammanställning över församlingsprästernas samtliga

nuvarande avlöningsförmåner. De nämnda prästerskap jämlikt berörda författningar

sålunda tillkommande huvudsakliga avlöningsförmånerna äro

följande.

För ordinarie präster (domprost och annan kyrkoherde samt komminister):
1)

kontant årslön eller s. k. reglerad lön, vilken genom periodiska löneregleringar

bestämmes av Kungl. Maj:t individuellt för varje tjänst, dock

för domprost lägst 8 000 kronor och högst 10 000 kronor och för annan

kyrkoherde lägst 4 000 kronor, undantagsvis 3 500 kronor, och högst 8 000

kronor samt för komminister lägst 2 500 kronor, undantagsvis 2 250 kronor,

och högst 5 000 kronor, ävensom för de lägst avlönade efter tio års tjänstgöring

ett ålderstillägg å högst 500 kronor för år (prästlöneregleringslagen);

2) provisorisk tilläggslön å 2 100 kronor för år (lag 1929: 382);

3) fast reseanslag, högst 500 kronor för år (lag 1925: 449), jämte för

särskilda fall vissa ytterligare resekostnadsersättningar;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

4) ödebygdstillägg, för vissa präster i Härnösands och Luleå stift, å

högst 1 400 kronor för år (lag 1925:455);

5) lönetillägg i anledning av nådårsrättens upphörande med V/> procent

av reglerade lönen (lag 1926: 526);

6) semesterkostnadsbidrag för vissa kategorier av präster utgående vid

beviljad semesterledighet efter 75 kronor för högst 30 dagar (lag 1937: 216);

7) dyrtidstillägg å vissa av förenämnda avlöningsförmåner enligt bestämmelserna

om dyrtidstillägg å s. k. reglerad avlöning men med det

procentuella tillägget bestämt efter gällande procenttal minskat med tre

(lag 1934: 544 och kung. 1936: 7); samt

8) kristillägg i likhet med vad som gäller för befattningshavare i allmänhet

i statens tjänst, vilka åtnjuta dyrtidstillägg, men här beräknat å ett

med 7 procent förhöjt tilläggsunderlag (kung. 1941:411 och följande);

ävensom

9) hyresfri tjänstebostad eller hyresersättning samt såsom bidrag till

tjänstebostads uppvärmning, till kyrkoherde 200 kronor och till komminister

160 kronor för år (prästlöneregleringslagen).

För extra ordinarie präster (kyrkoadjunlct och pastoratsadjunkt):

1) adjunktsarvode, för kyrkoadjunkt bestämt individuellt av Kungl.

Maj:t vid de periodiska löneregleringarna och i allmänhet utgående med

1 800—2 500 kronor för år samt för pastoratsadjunkt enhetligt 1 200 kronor

för år (prästlönereglementet);

2) ålderstillägg, tre å vartdera 300 kronor för år efter tre, sex och nio

års tjänstgöring (prästlönereglementet);

3) provisoriskt tilläggsarvode, för kyrkoadjunkt 900 kronor och för pastoratsadjunkt

1 000 kronor för år (prästlönereglementet);

4) bostads- och vivreersättning, som bestämmes av domkapitlet och för

närvarande utgår med belopp å 1 800—4 000 kronor för år, eller för pastoratsadjunkt

bostad och vivre in natura (prästlönereglementet);

5) ödebygdstillägg såsom för ordinarie präst (lag 1925: 455 och prästlönereglementet)

;

6) åt kyrkoadjunkt lönetillägg i anledning av nådårsrättens upphörande

med V/-2. procent av adjunktsarvodet (lag 1926:526) och åt pastoratsadjunkt

arvodesförhöjning för familjepensioneringen med 60 kronor för år

(prästlönereglementet);

7) dyrtidstillägg å vissa av förenämnda avlöningsförmåner såsom för

ordinarie präst (lag 1934: 544 och kung. 1936: 7); samt

8) kristillägg såsom för ordinarie präst (kung. 1941:411 och följande);

ävensom

9) kostnadsfri skjuts i tjänsteärenden eller kontant gottgörelse därför

(prästlönereglementet) eller, till kyrkoadjunkt, fast reseanslag såsom för

ordinarie präst (lag 1925: 449) och dessutom vissa ytterligare resekostnadsersättningar.

Beträffande övriga i allmän tjänst inom riket anställda präster — utom

biskoparna — ha gällande avlöningsbestämmelser i regel meddelats av

Kungl. Maj:t i administrativ ordning, i särskilda fall med riksdagens godkännande.

För gamisonspastorn i Karlsborgs församling samt prästerskapet

i de två icke-territoriella militära församlingarna — Skeppsholms församling

i Stockholm och Karlskrona amiralitetsförsamling — äro de huvudsak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

liga avlöningsbestämmelserna sålunda genom särskilda löneregleringsresolutioner

(för Karlsborgs församling den 17 mars 1933, för Skeppsholms församling

den 14 februari 1941 och för Karlskrona amiralitetsförsamling den

27 oktober 1939) bestämda i nära överensstämmelse med vad för församlingsprästerskapet

i allmänhet gäller; till amiralitetspredikanten i Skeppsholms

församling, vilken tillika bekläder annan prästtjänst, utgår dock

allenast visst årsarvode. För garnisonspastorn i Boden har Kungl. Maj:t,

i enlighet med beslut av 1943 års riksdag (skrivelse nr 203), den 8 oktober

1943 fastställt ett årligt arvode av 7 600 kronor med dyrtidstillägg och kristillägg

därå såsom för församlingspräst. Slutligen har för stifts- och kontraktsadjunkterna

innevarande år av riksdagen (skrivelse nr 97) godkänts

vissa avlöningsgrunder, enligt vilka till en var sådan präst från den 1 juli

1947 skall utgå dels årsarvode å 5 580 kronor jämte tre ålderstillägg å 300

kronor efter tre, sex och nio år, dels ödebygdstillägg såsom till församlingspräst,

dels dyrtidstillägg och kristillägg å nämnda avlöningsförmåner såsom

å s. k. reglerad avlöning inom civilstaten, dels ock av Kungl. Maj:t individuellt

bestämd resekostnadsersättning och i vissa fall även traktamentsersättning.

För biskoparna gälla särskilda avlöningsbestämmelser, som finnas meddelade

i den s. k. biskopsavlöningsförordningen (1936:578). Enligt dessa

åtnjuta biskoparna i allmänhet, förutom liyresfri tjänstebostad med möblering

för vissa representationsrum, dels grundlön jämte dyrtidstillägg och

kristillägg därå såsom å s. k. reglerad avlöning inom civilstaten samt resekostnads-

och traktamentsersättning för resor i tjänsten, dels ock kostnadsfri

telefon och av Kungl. Maj:t individuellt bestämt bränslebidrag för

tjänstebostaden. Biskops grundlön utgör 21 000 kronor för år, utom för

ärkebiskopen och biskopen i Lund vilkas grundlön uppgår till 29 000 respektive

24 500 kronor. Till biskopen i Visby, vilken tillika är prebendekyrkoherde

i Visby stadsförsamling, utgår i stället för grundlön särskild lönefyllnad

å kyrkoherdeavlöningen så att den kontanta lönen sammanlagt uppgår

till 21 000 kronor jämte tilläggsförmåner.

Utöver nu angivna, mera bestående avlöningsförmåner ha samtliga här

omförmälda prästerliga befattningshavare — i likhet med vad som beviljats

den stora huvudmassan av befattningshavare vid den civila och den militära

statsförvaltningen och det statsunderstödda kommunala skolväsendet

— jämlikt beslut av 1946 års riksdag (propositionen nr 71, riksdagens skrivelse

nr 171) erhållit provisoriskt lönetillägg för tiden den 1 juli

1946—30 juni 1947. Den närmare regleringen härav finnes meddelad i kungörelsen

den 28 juni 1946, nr 550. Enligt vad däri stadgas skall dylikt lönetillägg

för angivna tid tillkomma nämnda befattningshavare ävensom extra

ordinarie präst, som på grund av sjukdom eller militär beredskapstjänstgöring

är ledig från prästerligt förordnande men uppbär för dylikt fall

bestämt särskilt prästerligt arvode. Det provisoriska lönetillägget utgår

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

enligt bestämmelserna i kungörelsen till prästerna i gemen med ett för alla,

oberoende av löneställning, lika belopp av 55 kronor i månaden (660 kronor

för år). Med hänsyn till att kyrkoadjunkterna och pastoratsadjunkterna

åtnjuta, pastoratsadjunkt fritt vivre in natura eller också — liksom kyrkoadjunkt

— en efter levnadskostnaderna på vederbörandes stationeringsort

härför särskilt bestämd kontant ersättning, har dock för dessa befattningshavare

det provisoriska lönetillägget i kungörelsen nedsatts till 37 kronor i

månaden (444 kronor för år).

Den av 1946 års riksdag för statsförvaltningen och det statsunderstödda

skolväsendet beslutade provisoriska lönetilläggsregleringen avser till större

delen sådana förvaltningsgrenar, som omfattas av 1939 års och i anslutning

därtill senare genomförda löneregleringar och för vilka en ny allmän lönereglering

är ämnad att träda i tillämpning den 1 juli 1947. Inom dessa förvaltningsgrenar

blir därför en fortsatt provisorisk lönetilläggsreglering för

tiden därefter erforderlig blott för enstaka grupper av befattningshavare,

däribland sådana som alltjämt åtnjuta s. k. oreglerad avlöning. För budgetåret

1947/48 har fördenskull också i årets statsverksproposition (bilaga 2:

Gemensamma frågor) allenast ifrågasatts provisoriskt lönetillägg för dylika

särskilda personalgrupper. Enligt vad därvid föreslogs och av riksdagen numera

godkänts, skall det nya lönetillägget för civilstatstjänstemännen m. fl.

kunna av Kungl. Maj:t efter vissa grunder höjas utöver det som utgår för

innevarande budgetår. Vid förslagets framläggande framhöll chefen för

finansdepartementet, bland annat, att frågan om en fortsatt och eventuellt

förstärkt löneförbättring jämväl åt prästerna för tiden efter den 30 juni 1947

borde handläggas särskilt.

191+6 års pr ä stlön ek om mittes förslag.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 mars 1946 erhöll jag bemyndigande

att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet

biträda med utredning och avgiva förslag till revision av de för prästerskapet

gällande avlöningsbestämmelserna och vad därmed sammanhör. Med

stöd härav tillkallade jag samma dag såsom sakkunniga landshövdingen

Axel Westling, tillika ordförande, kyrkoherden Åke Berger, professorn Dick

Helander, ledamöterna av riksdagens II. kammare J. W. Mårtensson och

Axel Rubbestad samt kammarrådet Tom Wohlin. På grund av erhållet

särskilt uppdrag ha nämnda sakkunniga, 191+6 års prästlönckommitté, med

skrivelse den 7 mars 1947 framlagt förslag i fråga om provisoriskt lönetilllägg

åt präster för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948.

Prästlönekommittén har närmast med avseende å församlingsprästerskapet

i allmänhet anfört i huvudsak följande.

Det åt prästlönekommittén givna allmänna utredningsuppdraget avser

ej blott en genomgripande revision i förenklande syfte av det för församlingsprästerskapet

gällande avlöningssystemet utan även ett allmänt övervägande

av skäligheten av de löneförmåner av olika art, som för närva
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

rande äro dessa präster tillförsäkrade. De skiftande spörsmål, som här påkalla

ett ställningstagande från kommitténs sida, äro i mängt och mycket

av svårbedömd natur och utredningsarbetet befinner sig ännu på ett förberedande

stadium. Redan nu anser sig kommittén dock kunna såsom sin

uppfattning uttala, att en moderniserad lönereglering för ifrågavarande

präster bör bygga på en allmän anknytning till de för befattningshavarna

inom den civila statsförvaltningen numera antagna nya löneplanerna samt

att den blivande löneregleringen måste komma att medföra en generell och

kanske rätt långt gående utjämning av de nu starkt differentierade lönebeloppen

för olika befattningshavare inom en och samma prästerliga

tjänstegrad. Var på löneskalan för civilstatstjänstemännen anknytningen

för de särskilda prästerliga tjänstegraderna skäligen bör sökas, utgör emellertid

en fråga som för kommittén alltjämt står öppen. Kommittén är förty

ännu icke i stånd att i detta hänseende angiva några bestämda, för en blivande

lönereglering normerande lönesiffror.

Vid ett ställningstagande till spörsmålet angående en fortsatt lönetillläggsreglering

för prästerna för tiden närmast efter den 30 juni 1947 bär

prästlönekommittén givetvis att i första hand utgå från det förhållandet,

att flertalet grupper av präster i allmän tjänst år 1946 av statsmakterna

redan erhållit provisoriskt lönetillägg för tiden intill halvårsskiftet juni—

juli 1947. Det kan med hänsyn härtill knappast föreligga anledning att nu

undersöka, i vad mån särskilda grupper av präster till följd av sitt löneläge

kunna anses över huvud taget ej böra komma i fråga till fortsatt lönetillägg.

Sådana befattningshavare, som jämlikt 1946 års kungörelse i ämnet

erhållit provisoriskt lönetillägg för tiden intill den 1 juli 1947, torde följaktligen

även vid den nu avsedda regleringen böra tillerkännas dylikt lönetillägg.

Ej heller lärer vid denna reglering någon reducering av beloppet

av det i varje särskilt fall för närvarande utgående provisoriska lönetillägget

böra ifrågasättas. Det skulle måhända i nuvarande ovissa läge med avseende

å prästernas framtida inplacering å tillämplig löneskala till och med

kunna anses naturligast att man för den förestående lönetilläggsregleringen

för dem begränsade sig till att i det hela förlänga giltigheten av grunderna

för gällande reglering. Kommittén har dock, i anslutning till de synpunkter

som varit vägledande vid avvägningen av motsvarande avlöningsförbättring

åt civilstatstjänstemännen under instundande budgetår, funnit sig ha

grundade skäl att överväga, huruvida icke den för prästerna nu åsyftade

fortsatta avlöningsförbättringen åtminstone för vissa lönelägen kan förstärkas.

Det står för prästlönekommittén klart, att den vid en ny allmän lönereglering

för församlingsprästerna motsedda utjämningen av avlöningsbeloppen

för befattningshavarna inom de särskilda tjänstegraderna under

alla förhållanden måste antagas komma att medföra en viss avlöningshöjning

för de för närvarande inom respektive tjänstegrad lägre och lägst avlönade

befattningshavarna. Huru långt upp på löneskalan en dylik förbättring

kan tänkas sträcka sig och huru stor densamma i de särskilda lönelägena

kan bli, är såsom förut framhållits ännu ovisst. För att i någon mån

vinna en överblick av förhållandena härutinnan har emellertid prästlönekommittén

låtit företaga en preliminär undersökning rörande storleken av

de församlingsprästerna enligt gällande avlöningsbestämmelser tillkommande

sammanlagda löneförmånerna i olika lönelägen inom skilda tjänstegrader

— för kyrkoherdar, för komministrar, för kyrkoadjunkter och för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

pastoratsadjunkter. I anslutning därtill har kommittén tillika verkställt en

jämförelse mellan de särskilda prästernas nuvarande nettoavlöning och den

nettolön, som skulle tillkomma dem vid en lönereglering, anknytande till de

nya löneplanerna med inplacering i för närvarande lägsta tänkbara lönegrader.

Det har härvid visat sig, att under de sålunda antagna förutsättningarna

det nu utgående provisoriska lönetillägget för de lägre avlönade befattningshavargrupperna

skäligen skulle allt efter löneläge kunna mer eller

mindre förhöjas. Lönetillägget för de högst avlönade inom de olika tjänstegraderna

skulle däremot i regel icke kunna förhöjas utan snarare behöva

nedsättas eller till och med indragas. Med ledning av vad sålunda preliminärt

kunnat utrönas har prästlönekommittén låtit uträkna huru stor förhöjning

av det nuvarande provisoriska lönetillägget, som med iakttagande

av nödiga säkerhetsmarginaler i förekommande fall skäligen skulle för tiden

efter den 30 juni 1047 kunna medgivas de prästerliga befattningshavarna i

skilda lönelägen och tjänstegrader.

På grundval av de verkställda uträkningarna och med iakttagande att

ej någon befattningshavare komme att få vidkännas minskning i det lönetillägg,

vartill han för närvarande är berättigad, har prästlönekommittén

framlagt följande förslag till provisoriskt lönetillägg åt ordinarie och extra

ordinarie församlingspräster för tiden den 1 juli 1947—30 juni

1948.

Ordinarie präster

Grundavlöning kronor, Föreslaget provisoriskt lönetillägg

över: högst: (års-/resp. månadsbelopp i kronor)

Kyrkoherde Komminister

— 2 600 .............. — 1 380/115

2 600 — 2 900 .............. — 1200/100

2 900 — 3 500 .............. — 1 020/ 85

3 500 — 3 900 .............. 1 680/140 840/ 70

3 900 — 4 200 .............. 1 440/120 660/ 55

4 200 — 5 000 .............. 1 200/100 660/ 55

5 000 — 5 900 .............. 960/ 80 —

5 900 — 6 300 .............. 720/ 60 —

6 300 — 660/ 55 —

Extra ordinarie präster

Grundavlöning Utan ålders- Med ett ålders- Med tva eller tre

kronor tillägg tillägg ålderstillagg

Kyrkoadjunkter

under 4 600 ... . 720/60 1 080/ 90 1 320/110

minst 4 600 men

under 5 400 . . 444/37 840/ 70 1 080/ 90

5 400 och däröver 444/37 720/ 60 960/ 80

Pastoratsadjunkter

under 3 700 ... . 1 080/90 1 560/130 1 800/150

minst 3 700 men

under 4 200 . . 900/75 1 440/120 1 680/140

4 200 och däröver 840/70 1 320/110 1 560/130

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

lill den sålunda uppgjorda lönetilläggstabellen har prästlönekommittén

lämnat följande tillämpningsanvisningar och kommentarer:

1. Med grundavlöning avses, för ordinarie präst (kyrkoherde och komminister)

enligt gällande löneregleringsresolution för befattningen fastställd

reglerad lön, inklusive befattningshavare eventuellt tillerkänt ålderstillägg,

samt för kyrkoadjunkt det i löneregleringsresolutionen för befattningen fastställda

och för pastoratsadjunkt det enligt reglementet för prästerskapets

avlöning med 1 200 kronor till befattningshavaren utgående adjunktsarvodet

tillika med av domkapitlet för ett vart fall enligt härför gällande regler

fastställd ersättning för eller, där sådan ej utgår, beräknat värde av bostad

och vivre, men utan inräknande av ålderstillägg, som må vara av adjunkten

intjänat.

2. Till befattningshavare, som åtnjuter sådan vid tjänsten på grund av

donation av enskild utgående särskild förmån utöver lönen, som i 7 § prästlöneregleringslagen

avses, eller åtnjuter särskilt lönetillägg enligt 10 § samma

lag, skall provisoriskt lönetillägg utgå med allenast lägsta i tabellen för

ifrågavarande slag av befattningar upptaget belopp; ägande domkapitlet

dock, där domkapitlet så finner skäligt, att på därom av befattningshavaren

gjord framställning tillerkänna denne det högre provisoriska lönetillägg, som

enligt tabellen skulle utgå vid sådan befattning med grundavlöning, svarande

mot befattningshavarens grundavlöning med tillägg av uppskattade

årsvärdet av honom tillkommande särskilda förmån utöver lönen och särskilda

lönetillägg enligt 10 § prästlöneregleringslagen.

3. Domprostbefattning jämställes i fråga om det provisoriska lönetillläggets

bestämmande med annan kyrkoherdebefattning.

4. För kyrkoadjunkt och pastoratsadjunkt med viss grundavlöning bestämmes

beloppet av det provisoriska lönetillägg, som i ett vart fall skall

utgå, med hänsyn till huruvida adjunkten för den tid, å vilket det till

utbetalning då förfallna provisoriska lönetillägget belöper, jämväl äger å

adjunktsarvodet uppbära ålderstillägg och i så fall ett eller flera.

5. Det provisoriska lönetillägget skall likställas med reglerad lön och

med adjunktsarvode såväl i vad gäller ordinarie prästs och kyrkoadjunkts

skyldighet att vidkännas avlöningsavdrag vid tjänstledighet som i fråga

om prästlöneregleringslagens stadgande om tjänstgörings fullgörande såsom

förutsättning för annan adjunkts rätt till avlöning, liksom i övrigt med

avseende å gällande avlöningsbestämmelsers tillämpning.

6. Till extra ordinarie präst, som av i 12 § fjärde stycket prästlöneregleringslagen

angiven orsak ej bestrider prästerligt förordnande men åtnjuter

för dylikt fall bestämt särskilt prästerligt arvode, skall det provisoriska

lönetillägget utgå med 000 kronor för år (månadsbelopp 75 kronor) för fall

då prästen i fråga icke åtnjuter ålderstillägg samt med 1 260 kronor för år

(månadsbelopp 105 kronor), då han uppbär ett ålderstillägg, och med 1 440

kronor för år (månadsbelopp 120 kronor), då han uppbär mer än ett ålderstillägg;

allt enligt i punkt 4) angiven regel.

Kommittén har utgått ifrån, att de föreslagna provisoriska lönetilläggen

skola innefatta en avlöningsförbättring i ett för allt för åsyftade tidsperiod

och att de följaktligen skola anses täcka en eventuellt påvisbar otillräcklighet

i någon särskild prästerna tillkommande avlöningspost — exempelvis

det för prästgård utgående uppvärmningsbidraget. Lönetilläggen måste till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

lika, framhåller kommittén, anses utgöra den högsta löneförbättring, som

under förhandenvarande omständigheter skäligen bör kunna ifrågasättas.

För adjunkterna vore de förordade lönetilläggsbeloppen uträknade under

hänsynstagande till befattningshavarnas nuvarande förmån av fritt vivre

eller ersättning därför; dessa belopp behövde följaktligen icke reduceras med

hänsyn till förekomsten av dylik förmån.

Prästlönekommittén har vidare funnit angeläget att framhålla, att ett

beslut om löneförbättring i enlighet med dess förslag icke borde uppfattas

såsom prejudicerande i fråga om den förestående allmänna regleringen av

löneförhållandena för prästerna. Kommittén måste nämligen vid utformningen

av sitt blivande förslag i detta hänseende vara obunden av såväl

hittillsvarande som nu föreslagna provisoriska anordningar beträffande

lönesättningen.

I frågan om provisoriskt lönetillägg åt stifts- och kontrakt sadjunkterna

anför prästlönekommittén följande.

Kommittén har baserat sitt bedömande av frågan om fortsatt provisorisk

lönetilläggsreglering för stifts- och kontraktsadjunkterna på, i tillämpliga

delar, enahanda grunder som beträffande församlingsprästerskapet. Kommittén

har sålunda även beträffande nu ifrågavarande befattningshavare

undersökt, hur nuvarande nettoavlöning förhölle sig till närmast motsvarande

nettoavlöning enligt de nya civila löneplanerna. Med ledning härav

har kommittén funnit sig böra föreslå, att präst, som under tiden den 1 juli

1947—30 juni 1948 uppehåller förordnande såsom stifts- eller kontraktsadjunkt,

tillerkännes provisoriskt lönetillägg med belopp, som skäligen bör

bestämmas, för befattningshavare utan ålderstillägg eller med allenast ett

ålderstillägg till 660 kronor för år (månadsbelopp 55 kronor), samt för

befattningshavare med två eller tre ålderstillägg till 840 kronor för år

(månadsbelopp 70 kronor). Kommittén har härvid förutsatt, att stifts- och

kontraktsadjunkterna från och med den 1 juli 1947 komma i åtnjutande

av de delvis förbättrade löneförmåner, som i proposition nr 64 till årets

riksdag av Kungl. Maj:t föreslagits.

Med avseende å biskopar och innehavare av i kungörelsen den 28

juni 1946, nr 550, omförmälda militära prästbefattningar

anför prästlönekommittén i detta sammanhang följande.

Med hänsyn bland annat till storleken av ifrågavarande befattningshavares

nuvarande löneförmåner har kommittén icke ansett sig i rådande

läge kunna föreslå någon förhöjning av det till dem för närvarande

utgående provisoriska lönetillägget. En var av dessa befattningshavare

bör följaktligen enligt kommitténs mening för den nya lönetilläggsperioden

tillerkännas provisoriskt lönetillägg med oförändrat belopp

av 660 kronor för år (månadsbelopp 55 kronor). Pastoratsadjunkt, vilken

under angivna tid efter vederbörligt förordnande såsom vikarie uppehåller

någon av de här avsedda militära prästbefattningarna och därvid icke berättigats

att helt eller delvis uppbära de med den uppehållna befattningen

förenade löneförmånerna, bör under tiden för sådant förordnande likväl

vara berättigad att erhålla provisoriskt lönetillägg efter de grunder, som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

föreslagits för tjänstgöring såsom pastoratsadjunkt i de egentliga territoriella

församlingarna.

Slutligen framhåller prästlönekommittén:

För såväl församlingsprästerskapet som övriga berörda prästerliga befattningshavare

synas med avseende å det provisoriska lönetillägget för tiden

den 1 juli 1947—30 juni 1948, utöver vad därutinnan särskilt föreslagits,

bestämmelserna i kungörelsen den 28 juni 1946 nr 550 böra i tillämpliga

delar alltjämt äga giltighet. Kostnaderna för den nya regleringen torde

följaktligen, liksom för innevarande period, helt böra bestridas ur kyrkofonden.

I särskild skrivelse den 19 april 1947 har prästlönekommittén i annat

sammanhang, vartill jag återkommer i det följande, berört ett särskilt

spörsmål med avseende på provisoriska tilläggsförmåner åt präster och därvid

anfört i huvudsak följande.

Där tidigare särskild tilläggsförmån beviljats å prästs avlöning eller

emeritilön, har i regel — där ej det mera bestående sambandet mellan lön

och tilläggsförmån ändock av omständigheterna framgått — uttrycklig bestämmelse

meddelats, för det fall att tilläggsförmånen avsetts jämväl skola

tillkomma prästens tjänst- och nådårsberättigade efterlevande (jfr kungörelserna

1936:7 angående dyrtidstillägg och 1941:411 angående kristilllägg

samt 2 kap. 24 § 2 mom. prästlönereglementet 1935: 17 angående ödebygdstillägg).

I kungörelserna 1946:216 och 550 angående tillfälligt lönetillägg

för 1945/46 och provisoriskt lönetillägg för 1946/47 åt prästerna

har någon motsvarande föreskrift icke meddelats. I allmänhet synas de

löneutbetalande myndigheterna ha tolkat sistnämnda lönetilläggsförfattningar

så, att tillfälligt eller provisoriskt lönetillägg icke medgivits prästs

tjänst- och nådårsberättigade efterlevande, där sådana förekommit. Enligt

vad upplysts har visserligen i ett fall anförts besvär över domkapitlets beslut

att ej tillerkänna nådårsberättigad prästänka tillfälligt lönetillägg under

nådårstiden den 1/2 1946—31/1 1947, vilka besvär dock ännu ej blivit

slutligt avgjorda. Oavsett att i här ifrågavarande två författningar sålunda

icke direkt utsagts, huruvida prästs tjänst- och nådårsberättigade efterlevande

skola ha rätt till däri avsedda lönetillägg eller ej, lärer i allt fall

av bestämmelserna rörande det tillfälliga lönetillägget få anses tydligt

framga, att detta tillägg endast avsetts skola tillkomma vederbörande

befattningshavare själv. I 2 § kungörelsen stadgas sålunda uttryckligen —

i överensstämmelse med likartat stadgande i motsvarande bestämmelser för

befattningshavare i statens tjänst m. fl. (kung. 1946: 74) — att tillfälligt

lönetillägg endast skall utgå till den, som den 15 mars 1946 innehade viss

angiven anställning eller under tiden närmast förut avgått med emeritilön

från dylik anställning. Av vissa bestämmelser om det provisoriska lönetilllägget

torde likaledes kunna slutas, att ej heller detta tillägg varit avsett

för annan än tjänstinnehavaren själv. Vad beträffar det av prästlönekommittén

föreslagna förstärkta provisoriska lönetillägget för tiden den 1 juli

1947—30 juni 1948 har kommittén visserligen i sin skrivelse därom ej berört

nu förevarande spörsmål, men har kommittén likväl utgått ifrån, att föreslagna

lönetillägg icke skall tillkomma prästs tjänst- och nådårsberättigade

efterlevande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Beträffande kostnaderna för de provisoriska lönetilläggen har prästlönekommittén

anfört:

För den provisoriska lönetilläggsregleringen för prästerna för tiden den

1 juli 1946—30 juni 1947 beräknades i propositionen 1946: 71 kostnaderna

till 1,9 å 2,0 miljoner kronor. Kyrkofondens kostnader för provisoriskt lönetillägg

åt prästerna under första halvåret av innevarande lönetilläggsperiod

ha, med ledning av inkomna redovisningar, preliminärt uträknats till sammanlagt

880 494 kronor 43 öre. Uträknas kostnaderna för provisoriskt

lönetillägg åt prästerna för hela den innevarande lönetilläggsperioden på

grundval dels av det för de särskilda befattningshavarna för ifrågavarande

tid bestämda årsbeloppet av lönetillägget, dels av det nuvarande antalet

präster inom olika tjänstegrader av de särskilda till lönetillägg berättigade

befattningshavargrupperna, erhåller man en totalkostnad för året av högst

1 825 980 kronor.

Med ledning av motsvarande siffror torde kyrkofondens kostnader för

provisoriskt lönetillägg enligt prästlönekommitténs förslag för tiden den

1 juli 1947—30 juni 1948 kunna för samtliga nu ifrågavarande präster

beräknas komma att uppgå högst till cirka 2 970 000 kronor eller i avrundat

tal 3 miljoner kronor. Härvid har tagits hänsyn till den beslutade utvidgningen

av stiftsadjunktsorganisationen från den 1 juli 1947.

Sveriges yngre prästers förbund har med anledning av prästlönekommitténs

förslag hemställt, att de lönetilläggsbelopp, som av kommittén föreslagits

för kyrkoherde, måtte i tillämplig omfattning jämväl tillerkännas

komminister. Förbundet framhåller såsom enligt dess uppfattning orimligt,

att kyrkoherde och komminister med för närvarande lika stora löner

skulle erhålla provisoriskt lönetillägg av olika storlek på sätt kommittén

föreslagit.

I likhet med civilstatens tjänstemän ha även prästerna för innevarande

budgetår erhållit ett provisoriskt lönetillägg å högst 660 kronor. För det

stora flertalet av statens befattningshavare avses en allmän lönereglering

komma att träda i kraft från och med ingången av nästa budgetår. Beträffande

de grupper civilstatstjänstemän, för vilka frågan om en mera

definitiv lönereglering av skilda orsaker måst framskjutas till en senare

tidpunkt, är avsikten den, att hithörande befattningshavare för det instundande

budgetåret skola erhålla ett mot den allmänna löneregleringen svarande

provisoriskt lönetillägg. Det synes med hänsyn härtill rimligt att även

prästerskapet, vars löneregleringsfråga ännu icke är löst, under nästa budgetår

får komma i åtnjutande av ett lönetillägg av provisorisk natur. Utgångspunkterna

för prästlönekommitténs förslag till avvägning av ett sådant

lönetillägg ha varit, att lönetillägget för varje fall bör utgå med lägst

samma belopp som för innevarande budgetår samt att detta belopp — i

likhet med det förnyade provisoriska lönetillägget för civilstatstjänstemän

— bör förhöjas i den mån så prövas kunna ske utan att man därigenom

föregriper resultatet av pågående utredning om en mera definitiv löneregle
-

Föredra
ganden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

ring för prästerna. Jag finner dessa grunder för tilläggens avvägning vara

de i närvarande läge enda möjliga. Visserligen har mot de av kommittén

tillämpade graderingsskalorna för tilläggen anmärkts, att desamma skulle

medföra en icke påkallad differentiering av sådana kyrkoherde- och komministerslöner,

som för närvarande ligga på samma nivå. Även om jag

hyser en viss förståelse för de synpunkter, som torde varit bestämmande

för kritiken på denna punkt, har jag dock icke ansett mig böra frångå kommitténs

förslag, vilket jag alltså tillstyrker.

Vad kommittén ifråga om rätten att komma i åtnjutande av lönetillägg

och eljest i detta sammanhang anfört, har icke givit mig anledning till

erinran.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de bestämmelser

som erfordras, därest kommitténs av mig sålunda tillstyrkta förslag vinner

riksdagens bifall.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att provisoriskt lönetillägg åt präster må för

tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 utgå i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig i det föregående förordade

grunder.

2. Särskild gottgörelse ur kyrkofonden åt präst för

vissa bränslekostnader.

Enligt 11 § 4 mom. prästlöneregleringslagen åligger det pastorat att såsom

bidrag till uppvärmning av tjänstebostad gälda, till kyrkoherde 200

kronor och till komminister 160 kronor för år.

Centralstyrelsen för Sveriges yngre prästers förbund anhöll i skrivelse

den 4 april 1945, att kyrkoherde och komminister, som innehade tjänstebostad,

måtte med hänsyn till bränslekostnadernas stegring erhålla procentuellt

tillägg å det för dem stadgade uppvärmningsbidraget, att utgå räknat

från och med den 1 juli 1944.

1946 års kyrkomöte har i sin skrivelse, nr 34, gjort framställning i samma

syfte.

Prästlönekommittén har, såsom förut erinrats, framhållit, att dess förslag

rörande provisoriskt lönetillägg för nästa budgetår innefattade en förstärkning

av samtliga avlöningsförmåner, således även ifrågavarande uppvärmningsbidrag.

Kommittén har därför förklarat sig icke kunna biträda nyssnämnda

framställningar om en specialreglering beträffande uppvärmningsbidraget.

Kommittén har emellertid till prövning upptagit de ordinarie

församlingsprästernas bränslekostnader från en annan utgångspunkt och

därvid anfört och föreslagit följande.

Jämlikt prästlöneregleringslagen 11 § 2 mom. skall, där ej hinder möter,

tjänstebostad beredas kyrkoherde och komminister genom upplåtelse till

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

honom av prästgård, på sätt i ecklesiastik boställsordning sägs. I boställsordningen

10 § 1 och 2 mom. stadgas, att för boningshus å prästgård må

föreskrivas, förutom kök och andra ekonomiutrymmen, för kyrkoherde

högst åtta och för komminister högst sex boningsrum, av vilka i förekommande

fall ett tillika skall vara expeditionsrum. Här angivet bostadsutrymme

är alltså att uppfatta såsom en norm för vad statsmakterna funnit

ifrågavarande befattningshavare skäligen böra tilläggas såsom tjänstebostad;

en prästgård av högst denna omfattning utgör normalbostad för

vederbörande tjänstinnehavare.

Det enligt 11 § 4 mom. prästlöneregleringslagen till en prästgårdsinnehavare

utgående uppvärmningsbidraget är uppenbarligen avvägt med. hänsyn

till den beräkneliga bränsleåtgången för en dylik normalbostad. Såsom

känt är innehålla emellertid prästgårdarna, särskilt kyrkoherdarnas, ej sällan

ett betydligt större antal boningsrum än vad boställsordningen förutsätter.

Äldre kyrkoherde-prästgårdar lära på sina håll sålunda ha både 15

och 16 och kanske flera boningsrum, och i vissa fall ha dylika stora prästgårdar

vid nybyggnad för kyrkoherden omdisponerats till prästgård åt komminister.

Ofta äro dessa gamla prästgårdar desssutom otidsenligt inredda

och ombonade, så att de merendels draga exceptionellt höga uppvärmningskostnader.

Kommittén har också i sitt utredningsarbete redan haft anledning

uppmärksamma de olägenheter, som ovillkorligen måste vara förbundna

med dessa allt för stora och otjänligt anordnade prästgårdar. Ehuru

kommittén ännu ej kunnat fatta slutlig ståndpunkt till yad härutinnan bör

åtgöras, står det dock klart för kommittén att denna fråga är av icke ringa

betydelse för ett rationellt ordnande av församlingsprästernas avlöningsförhållanden.

Förekomsten av en prästgård av här angiven beskaffenhet innebär

redan under normala förhållanden en belastning för den tjänstebostadsberättigade

prästen, som vid det gällande avlöningssystemets införande synbarligen

ej tillräckligt beaktats. Denna belastning har i nuvarande dyrtidsläge

givetvis än mer accentuerats. Prästlönekommittén finner det med hänsyn

härtill behjärtansvärt att söka bereda innehavarna av dylika prästgårdar,

med rumsutrymmen utöver måttet för boställsordningens normalbostad,

åtminstone någon gottgörelse för den extra kostnadsbelastning, som

härför åvilar dem.

Då kommittén i enlighet härmed ansett sig böra tillstyrka en särskild

gottgörelse åt ifrågavarande prästgårdsinnehavare, vill kommittén dock

framhålla, att den härför erforderliga regleringen bör få en utpräglat provisorisk

och enkel karaktär. Den far icke ha till mal att tillgodose nagon

individuell och absolut rättvisa och bör icke förutsätta någon mera ingående

kontroll av bostadsförhållandena från de utbetalande myndigheternas sida.

Till förhindrande av att gottgörelse utan vidare skulle komma att _ utgå

även för sådana fall, där det uppenbarligen måste anses tveksamt i vad

män begärd gottgörelse vore befogad, bör det dock tillkomma vederbörande

myndighet att, där den finner sådant påkallat, pröva förutsättningarna för

gottgörelse och i anslutning därtill i förekommande fall vägra gottgörelse

eller nedsätta härför begärt belopp.

Från dessa synpunkter vill prästlönekommittén föreslå, att kyrkoherde

och komminister eller för sådan förordnad vakansvikarie, vilken innehar

och bebor tjänstebostad i insynad prästgård, tillerkännes en särskild gottgörelse

av 50 kronor för år för varje i prästgården ingående verkligt boningsrum,

som tjänst innehavaren — expeditionsrum och andra särskilda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

utrymmen oräknade — utöver, för kyrkoherde, sju och, för komminister,

fem under året disponerat för sig och sin familj samt under rådande eldningssäsong

hållit uppvärmt med av honom bekostat bränsle. Gottgörelse

bör emellertid för fall att i tjänstebostaden ingå flera än femton boningsrum

av beskaffenhet som här avses, icke till tjänstinnehavaren utgå för sålunda

överskjutande antal boningsrum. Den föreslagna gottgörelsen synes

böra utbetalas av stiftsnämnden efter därom av tjänstinnehavaren gjord

framställning och torde, med hänsyn till möjligheten att prästgård under

pågående eldningssäsong kan ha bytt innehavare, böra utgå i efterskott,

förslagsvis vid månadsskiftet april—maj. Där olika prästgårdsinnehavare

förekommit, bör gottgörelsen fördelas på dem i förhållande till den del av

den gångna eldningssäsongen en var disponerat ifrågavarande boningsrum.

Gottgörelsen bör liksom de provisoriska lönetilläggen bestridas ur kyrkofonden.

Med detta sitt förslag har prästlönekommittén närmast avsett att bereda

prästerna ifrågakommande gottgörelse för näst instundande eldningssäsong

under tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948, men synes det kommittén dessutom

skäligt att motsvarande gottgörelse beviljas retroaktivt med samma

belopp jämväl för nu innevarande eldningssäsong.

De kostnader, som föranledas av den sålunda föreslagna särskilda bränslegottgörelsen,

äro helt naturligt icke möjliga att på förhand ens tillnärmelsevis

exakt beräkna. De torde emellertid komma att visa sig förhållandevis

begränsade och böra inalles, såvitt kommittén vågar bedöma, svårligen

kunna överstiga 100 000 kronor för år.

Sveriges yngre prästers förbund har med anledning av kommitténs förslag

upprepat sin tidigare gjorda framställning i ämnet.

Föredra
ganden.

Med hänsyn till vad prästlönekommittén anfört rörande innebörden av

den avvägning, som legat till grund för de utav kommittén föreslagna provisoriska

lönetilläggen, lärer det icke böra ifrågasättas att samtidigt därmed

höja de till ordinarie präster jämlikt 11 § 4 mom. prästlöneregleringslagen

utgående bidragen till uppvärmningen av deras tjänstebostad. Jag

anser mig fördenskull icke för närvarande böra förorda bifall till de framställningar

i sådant hänseende, som gjorts av kyrkomötet och Sveriges

yngre prästers förbund. Prästlönekommitténs förslag i fråga om gottgörelse

för bränslekostnad, som åvilar innehavare av onormalt stora prästgårdar,

finner jag däremot välgrundat och lämpligt att genomföra jämsides med

den föreslagna lönetilläggsregleringen. Att en dylik gottgörelse icke kan

utmätas annorlunda än rent schablonmässigt torde få anses ligga i sakens

natur. Jag har ej heller något att erinra emot storleken av den av kommittén

föreslagna gottgörelsen eller mot de föreslagna grunderna för gottgörelsens

utanordnande. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att medgiva, att ur kyrkofonden må i enlighet med vad

jag i det föregående förordat utgå gottgörelse åt präst för

vissa bränslekostnader.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

15

3. Utbyte från och med den 1 juli 1946 av vissa prästerskapets

familjepensioner mot s. k. omreglerad familjepension.

Familjepensioneringen för befattningshavare vid den civila och den militära

statsförvaltningen var före tillkomsten av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente

anordnad genom ett flertal inom de särskilda förvaltningsområdena

verksamma pensionskassor. Efterhand som nämnda familjepensionsreglemente

gjordes tillämpligt inom respektive förvaltningsområden,

övertogos dessa kassor och deras verksamhet av staten. Härvid

genomfördes i allmänhet med beaktande av de överskott kassorna vid

övertagandet beräknades besitta, en viss förbättring av äldre från kassorna

utgående pensioner.

Till de enligt de särskilda pensionskassornas bestämmelser utgående

familjepensionerna åt kassadelägarnas efterlevande hade statsmakterna vid

olika tillfällen redan före kassornas övertagande beviljat särskilda tillägg

av statsmedel. Närmast före ikraftträdandet av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente

utgingo sålunda å dylika pensioner dels pensionstillägg

enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) angående pensionstillägg åt

vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst med flera

och dels dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 267) med

allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn

efter befattningshavare i statens tjänst med flera.

Efter företagen undersökning av de enligt berörda äldre grunder beviljade

fainiljepensionerna beslöts år 1939 en allmän förbättring av de sämre

ställda av dessa pensioner. Bestämmelserna om denna förbättring intogos

i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508) angående ny familjepension i vissa

fall. Förbättringen innebar i princip, att änkepensioner, som till beloppet

understego 70 procent av motsvarande pensioner enligt det dåvarande allmänna

familjepensionsreglementet, skulle höjas till den genom detta procenttal

angivna nivån, dock högst till 70 procent av den för lönegraden B 30

bestämda pensionen enligt familjepensionsreglementet. Å de sålunda förhöjda

nya pensionerna skulle utgå procentuellt tillägg efter samma procenttal

som dyrtidstillägg å löner. Samtidigt genomfördes utbyte mot ny

familjepension jämväl av övriga — icke förhöjda — äldre pensioner, varå

utgick dyrtidstillägg, så att efter teknisk omräkning av desamma även å

dessa kunde utgå procentuellt tillägg som nyss sagts.

Vid den överarbetning av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente,

som resulterade i 1941 års allmänna familjepensionsreglemente, ansågs

någon reell höjning av familjepensionsförmånerna icke böra komma till

stånd. Med hänsyn till önskvärdheten av en sådan avvägning av familjepensionsunderlagen,

att å de på grundval därav utgående pensionsbeloppen

kunde tillämpas samma system med rörligt tillägg som betriiffandc de

samtidigt reglerade nyaste tjänstepensionerna, vidtogs emellertid härvid en

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 295.

allmän höjning av dessa pensionsunderlag, så att desamma jämte rörligt

tillägg i stort sett gåvo samma totalförmåner som 1936 års familjepensionsunderlag

med därtill hörande s. k. rörlig pensionsdel, vilken sistnämnda

liksom procentuellt tillägg å ny familjepension utgick efter det för dyrtidstillägg

å löner gällande procenttalet.

År 1946 beslöts ytterligare en reglering av de enligt de förutberörda

äldre bestämmelserna utgående familjepensionerna. Denna reglering medförde

i stort sett, att av ifrågavarande familjepensioner de efter befattningshavare

i löneställning, som motsvarade lönegrad A 12 eller lägre, uppräknades

till nivån för nyaste, enligt 1941 års allmänna familjepensionsreglemente

utgående pensioner (uppräkning till 100 procent) medan för högre

lönegrader än A 20 uppräkning skedde till 90 procent av nivån för nyaste

pensioner samt för ett mellanskikt, motsvarande lönegraderna A 13—A 20,

uppräkning skedde till ett från 100 till 90 fallande procenttal. Inom sistnämnda

mellangrader höll sig förbättringen i kronor räknat ungefär konstant,

eller vid omkring 925 kronor. Enligt den härom utfärdade kungörelsen

1946: 575 angående omreglerad familjepension har — i motsats till

vad som gällde enligt kungörelsen 1939: 508 om ny familjepension — för

pensionsförbättringen icke satts någon gräns vid lönegraden A 30. I samband

med denna nya förbättring av de äldre familjepensionerna företogs

jämväl en allmän uppräkning av pensionsbeloppen, så att å dessa kunde

tillämpas det enligt de nyaste pensionsreglementena gällande systemet med

rörligt tillägg och kristillägg.

Den år 1946 sålunda beslutade omregleringen av äldre familjepensioner

efter statliga befattningshavare erhöll tillämpning även å de av statsmedel

utgående familjepensioner, som grundats i sådan med familjepensionsrätt

förenad anställning vid folkskoleväsendet eller vid högre kommunal skola,

med vilken efter vederbörandes avgång från anställningen blivit förenad

pensionsrätt enligt folkskolans familjepensionsreglemente eller familjepensionsreglementet

för de högre kommunala skolorna. Dessa båda sistnämnda

pensionsreglementen äro utarbetade i nära anslutning till det för statstjänstemän

gällande 1941 års allmänna familjepensionsreglemente.

Beträffande de i kungörelsen 1946: 575 intagna detaljbestämmelserna må

nämnas, att föreskrifter meddelats om hänskjutande till Kungl. Maj:ts

prövning av vissa fall, där pensionstagare tillika uppbär annan pension

eller innehar anställning, ävensom av fall, där tvekan rörande tillämpningen

av bestämmelserna uppkommer. Regleringen trädde för de därav berörda

pensionsberättigade i kraft den 1 juli 1946.

Vad beträffar de äldre och nuvarande grunderna för prästerliga befattningshavares

familjepensionering må här först erinras om, hurusom prästerna

i gemen, liksom civila och militära befattningshavare, tidigare voro

familjepensionerade i en särskild fristående pensionskassa, prästerskapets

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

änke- och pupillkassa. Det för denna kassa senast gällande reglementet var

utfärdat av Kungl. Maj:t genom kungörelse den 17 december 1926 (nr 529).

Prästänkekassan åtnjöt för pensioneringen vissa bidrag av allmänna medel,

däribland pensionstillägg och dyrtidstillägg å utgående pensioner såsom de

förut omnämnda pensionskassorna inom de civila och militära förvaltningsområdena.

Sedan prästänkekassan från den 1 januari 1942 övertagits av

staten, är familjepensioneringen för prästerna i allmänhet numera ordnad

genom ett den 28 november 1941 utfärdat särskilt reglemente, familjepensionsreglementet

för prästerskapet (sv. författn. saml. nr 904). Regleringen

härutinnan, vilken står i huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelserna

i det då alltjämt gällande 1936 års allmänna familjepensionsreglemente,

finansieras genom statskontoret över kyrkofonden eller — realiter

sett — medelst den allmänna kyrkoavgiften utöver vad som hos befattningshavarna

innehållits genom familjepensionsavdrag. Underkastade familjepensionsreglementet

för prästerskapet äro för närvarande, med undantag

av vissa äldre delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa, biskoparna

och samtliga ordinarie och extra ordinarie präster i territoriell församlingstjänst,

flertalet präster i de särskilda militära församlingarna jämte garnisonspastorn

i Boden, pastorerna i de svenska församlingarna i utlandet

samt stifts- och kontraktsadjunkter. Under vissa betingelser kan även prästerlig

befattningshavare hos de icke-territoriella finska och tyska församlingarna

i Stockholm och tyska församlingen i Göteborg vara underkastad

familjepensionsreglementet för prästerskapet.

För de prästerliga delägare i den gamla prästänkekassan, som vid statens

övertagande av kassans verksamhet icke blevo underkastade det nya

familjepensionsreglementet, förblev familjepensioneringen i princip — fastän

överflyttad å kyrkofonden — alltjämt ordnad på grundval av kassans

bestämmelser, men med viss förstärkning av pensionerna i förhållande till

vid övertagandet beräknat överskott i kassan. Samma reglering bestämdes

jämväl — i regel även med angiven förstärkning — i avseende å från

kassan vid tiden för dess övertagande redan utgående familjepensioner. De

närmare bestämmelserna beträffande dessa på äldre grunder kvarstående

famil jepensioner meddelades i kungörelse den 28 november 1941 nr 910,

3 kap. Genom samtidig kungörelse nr 917 om ändring i vissa delar av

kungörelsen 1939: 508 angående ny familjepension i vissa fall föreskrevs

emellertid dels utbyte av ifrågavarande äldre prästpensioner mot ny

familjepension, dels förbättring av flertalet av dem, allt i enlighet med bestämmelserna

i nämnda 1939 års kungörelse.

För vissa utanför församlingsprästerskapet stående, men liksom dessa

tidigare till prästänkekassan anslutna prästmän — i diakonistyrelsens, missionsstyrelsens

och sjömansvårdsstyrelsens tjänst anställda prästerliga

sekreterare samt domkyrkosysslomän, sjömanspräster in. fl. — har genom

2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 19^7. 1 saml. Nr S95.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts •proposition nr 295.

kungörelse den 19 juni 1942 (nr 474) familjepensioneringen för framtiden

ordnats i statens pensionsanstalt enligt i kap. XI i reglementet för anstalten

införda bestämmelser.

Med avseende å bestämmelserna i prästerskapets familjepensionsreglemente

må här särskilt framhållas följande. Eftersom familjepensionsregleringen

enligt nämnda reglemente icke föregåtts av någon revision av avlöningsbestämmelserna

för prästerskapet till närmare överensstämmelse

med då för civilstatens och likställda befattningshavare gällande löneregleringsgrunder,

blev det vid pensionsregleringen i fråga nödvändigt att vidtaga

särskilda åtgärder för densammas anpassning efter 1910 års för ändamålet

eljest föga väl lämpade prästerliga lönesystem. Till uppnående av

erforderlig anslutning mellan de jämväl för prästerskapet avsedda familjepensionsunderlagen

enligt 1936 års allmänna familjepensionsreglemente och

de för de ordinarie församlingsprästerna gällande, ytterligt differentierade

och i flera skilda avlöningsposter utgående avlöningarna, måste sålunda

dessa senare sammanföras till ett mera begränsat antal lönegrupper, varinom

bruttoavlöningsbeloppen genomsnittligt så nära som möjligt svarade

mot årslönen å A-ort i respektive i allmänna familjepensionsreglementet

för de särskilda familjepensionsunderlagen ursprungligen angivna lönegrad

å löneplan B enligt 1921 års civila avlöningsreglemente. I den i familjepensionsreglementet

för prästerskapet ingående tabellen över familjepensionsunderlag

med tillhörande pensionsavdrag för de ordinarie församlingsprästerna

har i enlighet härmed mot visst underlag svarande lönegrupp

bestämts genom angivande av den grundavlöning (reglerad lön), som ingår

i den för gruppen beräknade lägsta respektive högsta prästerliga bruttoavlöningen.

Vid lönegruppernas bestämmande gjordes emellertid av försiktighetsskäl

vissa avvikelser från den förhandenvarande prästerliga lönenivån.

Med hänsyn till ovissheten beträffande de prästerliga befattningshavarnas

blivande lönegradsplacering enligt ett reformerat avlöningssystem

reducerades sålunda de för de ordinarie prästerna uträknade bruttolönebeloppen

genomgående med 5 procent och begränsades därjämte lönegrupperna

till att för kyrkoherdarna i allmänhet högst svara mot den förutvarande

lönegraden B 30 för civilstatstjänstemännen och för domprostarna

högst mot en beräknad lönegrad däröver. Lönegruppsindelningen för de

ordinarie församlingsprästernas familjepensionering, vartill jämväl kyrkoadjunkterna

samt de förut omnämnda militärprästerna och utlandspastorerna

hänfördes, kom härigenom att ansluta sig till den tidigare civila lönegradsskalan

B 15—B 30, med tillägg av en lönegrad för högre avlönade

domprostar. Samtliga kyrkoadjunkter hänfördes dock härvid till en och

samma lönegrupp, motsvarande lönegrad B 16 (Eo 17). För pastorats- samt

stifts- och kontraktsadjunkter bestämdes ett gemensamt enhetligt familjepensionsunderlag,

motsvarande det enligt allmänna familjepensionsreglementet

ursprungligen för Eo 14 (B 13) gällande. Vad slutligen beträffar

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 895.

biskoparna fastställdes dessas familjepensionsunderlag enhetligt i överensstämmelse

med vad för landshövding gällde.

Enligt familjepensionsreglementet för prästerskapet utgående familjepension

utgöres dels av en på övligt sätt i förhållande till pensionsunderlag

och tjänstår bestämd fast del, dels av en rörlig pensionsdel, vilken härvid

— liksom enligt 1936 års allmänna familjepensionsreglemente — skall beräknas

å den fasta pensionsdelen efter samma procenttal som i ett vart fall

gäller för dyrtidstilliigg å s. k. nyreglerad avlöning (enligt § 4 kungörelsen

den 15 juni 1923, nr 265), eller för närvarande alltså efter 26 procent. Å

familjepensionens fasta del utgår härjämte kristillägg i enlighet med vad

som gäller för i tjänst varande befattningshavare med föreniimnt dyrtidstillägg,

d. v. s. beräknat å ett med 10 procent förhöjt tilläggsunderlag.

Den för prästerna år 1941 genomförda familjepensionsreformen har på

grund av de särskilda förutsättningar, som därvid förelegat och som här

i korthet berörts, i väsentliga hänseenden icke kunnat få annat än en provisorisk

karaktär. Detta förhållande blev även vid reformens tillkomst

understruket. I familjepensionsreglementet förpliktades också de, å vilka

reglementet erhölle tillämpning, att underkasta sig framdeles ändrade bestämmelser

med avseende å deras familjepensionering.

Den förbättring av de äldre prästerliga familjepensionerna, som jämlikt

kungörelserna 1939: 508 och 1941: 917 från den 1 januari 1942 genomfördes

i samband med dessa pensioners utbyte mot s. k. ny familjepension,

innebar i det stora hela att alla de på lägre nivå liggande pensionerna höjdes

upp till — för hel änkepension räknat — 70 procent av motsvarig pension

enligt det nya familjepensionsreglementet för prästerskapet. Liksom vid

motsvarande förbättring med avseende å civilstatstjänstemännens äldre

familjepensioner begränsades dock pensionsförhöjningen härvid till högst

70 procent av reglementsenlig familjepension för lönegrad B 30 eller alltså

näst högsta lönegruppen enligt prästerskapets familjepensionsreglemente.

Med hänsyn till den starka lönedifferentieringen, särskilt för ordinarie befattningshavare,

enligt det prästerliga avlöningssystemet bestämdes förbättringen

i förevarande fall dessutom enhetligt i anslutning till det för närmast

motsvarig tjänstegrad för normala fall enligt det nya familjepensionsreglementet

gällande lägsta familjepensionsunderlaget. Å de enligt den sålunda

genomförda regleringen mot ny familjepension utbytta och — i förekommande

fall — förbättrade äldre prästerliga familjepensionerna utgår, förutom

procentuellt tillägg beräknat liksom rörlig del av pension enligt

familjepensionsreglementet, även enahanda kristillägg som å dylik nyare

pension.

I den härvid genomförda regleringen av äldre prästerliga familjepensioner

ingingo även sådana efter vissa äldre befattningshavare vid domkapitlen

(konsistorieamanuenser och konsistorienotarier) då eller framdeles utgående

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

familjepensioner, som i följd av ifrågavarande befattningshavares tidigare

delägarskap i prästerskapets änke- och pupillkassa alltjämt grundades på

nämnda kassas bestämmelser. Från den medgivna pensionsförbättringen

undantogos emellertid familjepensioner till överåriga barn ävensom sådana

andra enligt prästänkekassans bestämmelser utgående äldre familjepensioner

(efter i förtid från den pensionsberättigande tjänsten avgångna

befattningshavare), vilka enär dyrtidstillägg icke utginge å desamma överhuvudtaget

icke kunnat ifrågakomma till utbyte mot ny familjepension.

Från pensionsförbättringen undantogos dessutom familjepensioner efter de

befattningshavare, för vilka — på grund av särskilt avgiven förklaring —

rätt till tjänstår för dödsbodelägarna samt rätt till nådår för änka och efterlevande

minderåriga barn1 eller, i förekommande fall, rätt för änka till

avkomst av prästänkesäte eller därmed likställd fond efter 1941 års utgång

alltjämt komme att kvarstå. Efter prästänkekassans grunder familjepensionsberättigade

efterlevande till vissa utanför det egentliga församlingsprästerskapet

och med detta likställda befattningshavare stående prästmän

(i de förut omnämnda centrala kyrkliga styrelsernas tjänst) ävensom efterlevande

till förutvarande anställningshavare hos prästänkekassan erhöllo ej

heller del i här angiven pensionsförbättring.

I bilaga till kungörelsen 1941: 917 äro de befattningshavarkategorier, för

vilka familjepensionerna med nyss angivna begränsningar blevo enligt kungörelsen

förbättrade, samt de i enlighet därmed utgående beloppen av hel

ny familjepension bestämda på följande sätt:

Adjunkt, i familjepensionsreglementet för prästerskapet i

1 § 1 mom. under f) eller g) avsedd.................. kronor 888

Amiralitetspastor ..................................... » 1428

Amiralitetspredikant i Karlskrona amiralitetsförsamling ... » 1 176

Biskop, ärkebiskop och annan.......................... » 1 872

Domprost ........................................... » 1 428

Garnisonspastor i Karlsborgs församling ................ » 1 428

1 I 1723 års privilegier för prästerskapet, p. 13, angivas de barn som äro nådårsberättigade efter

präst med beteckningen »then dödas omyndiga och ojörsörgda barn». Nådårsrätten för prästerna

upphävdes år 1926 vid då företagen omreglering av prästerskapets änke- och pupillkassa och prästernas

tjänstårsrätt upphävdes vid genomförandet av 1941 års familjepensionsreform för prästerskapet.

Båda förmånerna kvarstå dock alltjämt övergångsvis för tidigare utnämnda prästerliga

befattningshavare. Vid författningsregleringen i samband med 1941 års familjepensionsreform (se

kung. 1''941: 911 ang. ändrad lydelse av bl. a. 6 kap. 1 § prästlönereglementet samt kung. 1941: 917

om ändringar i 1939 års kungörelse angående ny familjepension) angåvos prästs nådårsberäftigade

barn med den i redogörelsen härförut använda beteckningen »efterlevande minderåriga barn». Denna

precisering av bestämningen av de nådårsberättigade barnen vidtogs efter en inom ecklesiastikdepartementet

verkställd ingående undersökning rörande den ursprungliga innebörden av privilegiistadgandets

nyss återgivna motsvarande bestämning. Därav framgick att med beteckningarna

»omyndiga» och »oförsörgda» ej avsågos olika kategorier av barn utan att dessa allenast inneburo

att barnen, vare sig son eller dotter, skulle vara legalt omyndiga samt i förekommande fall därjämte

ogifta. Beteckningarna motsvarade alltså närmast den i tillämpliga familjepensionsbestämmelser i

allmänhet för pensionsberättigade barn använda bestämningen barn under 21 år. (Jfr emellertid

annan uppfattning i Beg. Årsb. 1943: 30.)

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295. 21

Kapellpredikant ...................................... kronor 1 176

Komminister......................................... » 1176

Konsistorieamanuens, på grund av sin befattning skyldig att

vara delägare i kassan .............................. » 888

Konsistorienotarie, på grund av sin befattning skyldig att

vara delägare i kassan .............................. » 1 428

Kyrkoadjunkt (ständig adjunkt)........................ » 1 056

Kyrkoherde.......................................... » 1428

Pastoratsadjunkt i befattning, inrättad enligt före ikraftträdandet

av 1910 års prästlöneregleringslag gällande föreskrifter

............................................ » 1 056

Stiftssekreterare, på grund av tidigare innehavd befattning

såsom konsistorienotarie skyldig att vara delägare i kassan » 1 428.

I underdånig skrivelse den 28 november 1946 (nr 8) har kyrkomötet anhållit

om »en skyndsam utredning i syfte att i möjligaste mån förbättra

pensionsvillkoren för de prästänkor, som kommit i åtnjutande av pension

före år 1942». Med föranledande härav har inom ecklesiastikdepartementet

verkställts utredning och i upprättad promemoria utarbetats förslag till en

fullföljd förbättring av de äldre prästerliga familjepensionerna i enlighet

med de genom kungörelsen 1946: 575 bestämda grunderna för motsvarande

statliga och andra familjepensioners utbyte mot omreglerad familjepension.

I departementspromemorian anföres härvid följande. I

I betraktande av att för de prästerliga befattningar, vilkas innehavare äro

inordnade under 1941 års familjepensionsreglemente för prästerskapet,

familjepensionsförhållandena reglerats i huvudsaklig överensstämmelse

med allmänna familjepensionsreglementets principer och enär vidare enligt

äldre grunder utgående familjepensioner åt efterlevande till innehavare av

sådana befattningar blivit förhöjda med tillämpning av kungörelsen

1939: 508, synes det naturligt, att dylika äldre familjepensioner göras till

föremål för förbättring jämväl i enlighet med den för efterlevande till

tjänstemän vid den civila och den militära statsförvaltningen, folk- och

småskollärare samt lärare vid högre kommunala skolor m. fl. gällande kungörelsen

den 21 juni 1946 nr 575.

I likhet med vad som skedde vid genomförande av pensionsförbättringen

enligt 1939 års kungörelse om ny familjepension torde den nu ifrågavarande

pensionsregleringen böra företagas på det sättet, att enhetliga nya pensionsbelopp

fastställas för de i bilagan till sistnämnda kungörelse angivna befattningshavarkategorierna.

Även graderingen av pensionsbeloppen efter olika

slag av pensionsgrundande prästerliga befattningar bör ske efter de grunder,

som tillämpades vid utmätande av förbättringen enligt 1939 års kungörelse,

dock givetvis med beaktande av att enligt kungörelsen 1946: 575

pensionsförbättringen ej skall stanna vid det löneläge, som motsvarar den

statliga lönegraden A 30.

Med tillämpning av angivna grunder erhållas för olika kategorier av

befattningshavare följande belopp av omreglerad familjepension för änka:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Pensionsgrundande befattning. ^omreglerad

familjepension

Adjunkt, i familjepensionsreglementet för prästerskapet i

1 § 1 mom. under f) eller g) avsedd.................... kronor 1 368

Amiralitetspastor................................... » 2 016

Amiralitetspredikant eller extra amiralitetspredikant i Karlskrona

amiralitetsförsamling .......................... » 1 692

Biskop, ärkebiskop och annan.......................... » 3 624

Domprost ........................................... » 2 640

Gamisonspastor i Boden .............................. » 1 548

Garnisonspastor i Karlsborgs församling................. » 2 016

Kapellpredikant ...................................... » 1 692

Komminister......................................... » 1 692

Konsistorieamanuens, på grund av sin befattning skyldig att

vara delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa .... » 1 368

Konsistorienotarie, på grund av sin befattning skyldig att

vara delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa .... » 2 016

Kyrokadjunkt (ständig adjunkt)........................ » 1 548

Kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen, tillika pastor primarius » 2 640

Kyrkoherde, annan .................................. » 2 016

Pastor i svensk församling i utlandet.................... » 2 016

Pastoratsadjunkt i befattning, inrättad enligt före ikraftträdandet

av 1910 års prästlöneregleringslag gällande föreskrifter

............................................ » 1 548

Stiftssekreterare, på grund av tidigare innehavd befattning

såsom konsistorienotarie skyldig att vara delägare i prästerskapets

änke- och pupillkassa...................... » 2 016.

Den enligt kungörelsen 1946: 575 utgående pensionsförbättringen för

efterlevande till statstjänstemän och vissa kommunalanställda lärare m. fl.

har fått åtnjutas från och med den 1 juli 1946. Tillräcklig anledning torde

icke föreligga att vid utsträckning av kungörelsens tillämplighetsområde

till att omfatta jämväl pensionstagare enligt prästänkekassans reglemente

stadga annan dag för pensionsförbättringens inträde. Förbättringen torde

dock böra gälla allenast pensionstagare, som fortfarande leva den 1 juli

1947.

Tillgodonjutandet av pensionsförbättring enligt kungörelsen 1946:575 bör

— i likhet med åtnjutandet av pensionsförhöjning enligt kungörelsen

1939: 508 — göras beroende av huruvida vederbörande familjepensionstagare

på grund av egen eller den avlidne kassadelägarens anmälan bibehållits

vid rätt till tjänst- och nådår samt rätt till avkomst av prästänkesäte

och någon vid den avlidnes befattning knuten fond (äldre förmåner).

Hava nämnda äldre förmåner hunnit till fullo utgå före den 1 juli 1946,

bör det såsom omreglerad familjepension angivna beloppet minskas med

så mycket, att denna minskning tillsammans med därav föranledd nedsättning

i rörligt tillägg och kristillägg motsvarar den pensionsförbättring

enligt kungörelsen 1939: 508, från vilken vederbörande genom den gjorda

anmälningen avstått.

Hava åter de avsedda äldre förmånerna hunnit helt åtnjutas först under

loppet av budgetåret 1946/47, synes det lämpligt, att pensionsförbättring

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts -proposition nr 295.

enligt kungörelsen 1946: 575 får intriida från och med den 1 juli 1947. Även

i sådana fall bör — på grund av att de äldre förmånerna fått bibehållas —

minskning i förbättringen ske i enlighet med vad förut angivits.

Där äldre förmån åtnjutits före den 1 juli 1947 och önskas bibehållen

för tid därefter, bör vederbörande få avstå från pensionsförbättringen enligt

kungörelsen 1946: 575, liksom från förbättringen enligt kungörelsen

1939: 508. Väljer pensionstagaren däremot att från den 1 juli 1947 avstå

från de äldre förmånerna, bör pensionsförbättring enligt kungörelsen

1946: 575 kunna utgå, dock med den förenämnda minskningen motsvarande

förbättringen enligt 1939 års kungörelse. Härvid kunna dock inträffa

fall, där den särskilda äldre förmånen fått åtnjutas allenast under mindre

del av året 1946/47 och dess värde därför ter sig mycket ringa i jämförelse

med den avstådda rätten till pensionsförbättring enligt 1939 års kungörelse.

Åt Kungl. Maj:t bör med hänsyn härtill utverkas bemyndigande att efter

prövning av varje särskilt fall besluta i vad mån pensionsförbättring skall

kunna utgå utan nyssnämnda minskning.

Vad slutligen angår de fall, där äldre förmån ej hunnit tillträdas före den

1 juli 1947, bör möjlighet beredas vederbörande kassadelägare eller, om

denne avlidit, vederbörande pensionstagare att inom viss av Kungl. Maj:t

föreskriven tid välja mellan att erhålla pensionsförbättring enligt kungörelsen

1946: 575 (utan ovannämnda minskning) eller att bibehållas vid de

äldre förmånerna.

Över det i departementspromemorian uppgjorda förslaget till omreglering

av ifrågavarande prästerliga familjepensioner ha yttranden avgivits av

statskontoret och 1946 års prästlönekommitté.

Statskontoret tillstyrker för sin del den föreslagna förbättringen av de

till efterlevande till f. d. delägare i prästänkekassan utgående pensioner, å

vilka 1939 års kungörelse angående ny familjepension gjorts helt tillämplig,

men avstyrker av principiella skäl en retroaktiv tillämpning av regleringen

i fråga; den bör enligt statskontoret icke genomföras tidigare än

från och med den 1 juli 1947. Med avseende å den i departementspromemorian

ifrågasatta begränsningen av rätten till den nya pensionsförbättringen

med hänsyn till förekommande rätt till vissa äldre särskilda förmåner

anför statskontoret följande.

Statskontoret, som vill erinra att kungörelsen 1939: 508 gjorts i full utsträckning

tillämplig å samtliga de vid statens övertagande av prästiinkekassan

utgående familjepensionerna, oavsett om vederbörande pensionär

fått uppbära dylik äldre förmån, anser att en förbättring bör medgivas

även av sådan familjepension, som undantagits från förhöjning enligt förenämnda

kungörelse. Vad gäller pensionstagare, som framdeles blir berättigad

åtnjuta förmån av tjänst- och nådår och dylikt, bör pensionsförbättringen

enligt statskontorets mening icke göras beroende av att rätten till

angivna förmån avståtts. Såvitt statskontoret kan bedöma rör det sig härvid

endast om ett hundratal pensionstagare. Såsom förutsättes i promemorian

bör förbättringen av pensionerna åt här sist avsedda pensionstagare

begränsas att motsvara den förhöjning, som nu avsedda pensionsreglering

kommer att medföra för de jämlikt kungörelsen 1939: 508 redan omräknade

familjepensionerna. För att nå en förenkling av omräkningsför
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Föredra
ganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.95.

farandet beträffande nu sist berörda pensioner synes omregleringen av

dessa böra genomföras på så sätt, att pensionerna omräknas enligt kungörelsen

1946: 575, dock med den begränsningen att förbättringen får utgöra

högst 600 kronor för år, räknat efter det indexläge, som gäller den

1 juli 1947.

1946 års prästlönekommittés yttrande i förevarande fråga är av följande

innehåll.

Mot vad i departementspromemorian föreslagits i fråga om här avsedd

särskild familjepensionsförbättring har prästlönekommittén icke något att

erinra. Den försiktiga höjning av nivån för dessa äldre prästerliga familjepensioner,

som därigenom skulle genomföras, kan — även i beaktande av

att förhöjningen göres definitiv, såsom här avsetts — svårligen tänkas i

något hänseende konima att föregripa prästlönekommitténs blivande

ståndpunktstagande till de skilda prästerliga befattningshavarnas framtida

löne- och pensionsnivå. I promemorian har icke uttryckligen utsagts, att i

samband med den föreslagna familjepensionsförbättringen enligt 1946 års

grunder de äldre prästerliga familjepensioner, vilka icke bleve sålunda

förbättrade, i allt fall borde — liksom även samtliga enligt prästerskapets

familjepensionsreglemente nu eller framdeles utgående familjepensioner —

underkastas viss teknisk omreglering och alltså, på sätt i kungörelsen

1946: 575 stadgas beträffande motsvarande äldre och nyare familjepensioner

inom andra förvaltningsområden, i denna ordning utbytas mot s. k.

omreglerad familjepension. Prästlönekommittén, som förutsätter att en

dylik omreglering varit med förslaget avsedd, vill för sin del tillstyrka, att

1946 års förberörda bestämmelser även i denna del göras tillämpliga med

avseende å de prästerliga familjepensionerna. Enligt inom finansdepartementet

upprättat särskilt förslag (p. m. 28/3 1947) rörande pensioneringen

hos statens pensionsanstalt avses genomförande av en likartad omreglering

av flertalet därifrån utgående familjepensioner. Därmed skulle följaktligen

samtliga prästerliga familjepensioner, varå överhuvudtaget utgår dvrtidstillägg

med tillhörande kristillägg, från den 1 juli 1947 komma att vara

uppräknade till en med nyaste familjepensioner jämförlig nivå eller alltså

till sådan nivå, att å desamma — i stället för äldre tilläggsförmåner — i

fortsättningen kan beräknas rörligt tillägg jämte därtill anknutet kristdlägg.

Den på tiden den 1 juli 1946—30 juni 1947 belöpande kostnaden för

den här föreslagna förbättringen av utgående äldre familjepensioner genom

tillämpning av kungörelsen 1946: 575 har uppskattats till i avrundat belopp

450 000 kronor.

Med den i departementspromemorian föreslagna nya förbättringen av

äldre prästerliga familjepensioner avses att på förevarande pensionsområde

genomföra samma pensionsförbättringar som år 1946 av riksdagen beslötos

(propositionen nr 226, riksdagens skrivelse nr 303) med avseende på

motsvarande äldre familjepensioner efter befattningshavare vid den civila

och den militära statsförvaltningen och det statsunderstödda kommunala

skolväsendet. Enligt förslaget skola alltså — efter verkställd omräkning av

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr *295.

gällande pensionsbelopp med därå utgående tilläggsförmåner så att å dessa

i stället kan beräknas rörligt tillägg med kristillägg såsom för s. k. nyaste

familjepensioner (enligt 1941 års allmänna familjepensionsreglemente) —

familjepensionerna efter förutvarande delägare i prästänkekassan i kyrkoherdes

och likställd eller högre tjänsteställning uppräknas till 90 procent

av nyaste familjepension för motsvarig lönegrad samt familjepensionerna

efter kassadelägare i lägre tjänsteställning uppräknas till en från 100 till

90 procent av motsvarig nyaste familjepension fallande nivå, eller i genomsnitt

med cirka 525 kronor. Anslutningen mellan de äldre prästerliga familjepensionerna

och den nyaste familjepensionsnivån komme härvid —

liksom vid den tidigare vidtagna pensionsförbättringen enligt 1939 års

grunder — att ske på grundval av den lägsta för normala fall mot tjänstegraden

svarande lönegraden. I enlighet härmed skulle beträffande de

prästerliga familjepensionerna icke ifrågakomma uppräkning till lägre nivå

än nyaste familjepension för lönegrad A 13, vilket komme att gälla familjepensioner

efter pastoratsadjunkter och med dem likställda.

Som 1946 års motsvarande utökade pensionsförbättring för efterlevande

till civilstatstjänstemän m. fl. jämlikt den därom utfärdade kungörelsen

1946: 575 fått åtnjutas redan från och med den 1 juli 194.6, har enligt förslaget

ansetts skäligt, att nu ifrågavarande prästerliga pensionsberättigade

likaledes finge komma i åtnjutande av denna sin pensionsförbättring från

och med nämnda dag. Pensionsförbättringen skulle i enlighet härmed för

de prästerliga pensionstagarna komma att tillämpas retroaktivt från den 1

juli 1946 men, liksom för liknande fall eljest plägat bestämmas, allenast

tillkomma sådan pensionstagare, som den 1 juli 1947 alltjämt är i livet.

Beträffande rätten till pensionsförbättringen har i övrigt föreslagits i princip

samma reglering som gällde för åtnjutande av den tidigare pensionsförbättringen

i samband med de äldre prästerliga familjepensionernas utbyte

mot ny familjepension. Till följd av att den nya pensionsförbättringen

enligt förslaget skulle komma att utgå retroaktivt, ha emellertid erfordrats

särskilda bestämmelser till reglering av därigenom för olika situationer

uppkommande övergångsfall med avseende å sammanträffande av rätt till

pensionsförbättring och äldre kvarstående rätt till tjänst- och nådår m. m.

Härvid har förutsatts att, där rätt till dylik äldre förmån efter präst alltjämt

förelåge men den 1 juli 1947 ännu ej av dennes efterlevande tillträtts,

dessa skulle — försåvitt ej nu anmälan gjordes om bevarande för

dem även framgent av rätten till sagda förmån — bli berättigade, räknat

från den 1 juli 1946, till jämväl familjepensionsförbättringen enligt 1939

och 1941 års kungörelser. Att för dem tidigare jämlikt övergångsbestämmelserna

till sistnämnda kungörelse gjorts anmälan om avstående därifrån

mot den äldre förmånens bibehållande skulle alltså nu för dylikt fall ej

utgöra hinder för full pensionslorbättrings erhållande. Därest åter här

avsedd efter den 1 januari 1942 kvarstående äldre förmån redan före den

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 295.

1 juli 1947 av de efterlevande — helt eller delvis — tillgodonjutits, borde

dessa i regel endast kunna tillerkännas den särskilda familjepensionsförhöjningen

efter 1946 års grunder. Om härvid den äldre förmånen till någon

del utgått jämväl efter den 1 juli 1946, borde emellertid denna pensionsförhöjning

tillämpas först från den 1 juli 1947, och hade här avsedd äldre

förmån ännu sistnämnda dag icke helt utgått, bleve tillgodonjutandet överhuvudtaget

av den nya familjepensionsförhöjningen beroende av att anmälan

ej gjordes om den äldre förmånens vidblivande även för tiden därefter.

För särskilt fall, där äldre förmån endast till ringa del hunnit tillgodonjutas

före den 1 juli 1947, skulle det kunna tillkomma Kungl. Maj:t

att medgiva viss avvikelse från den sålunda föreslagna regleringen.

Jag finner mig i det hela kunna förorda vad sålunda föreslagits. Vad

särskilt gäller frågan om en retroaktiv tillämpning av pensionsförbättringen

från den 1 juli 1946, kan jag ej finna statskontorets invändning

däremot bärande. Jag vill erinra om att retroaktiv pensionsförbättring

tidigare medgivits och torde härutinnan blott behöva hänvisa till hurusom

med riksdagens godkännande särskilda pensionsförmåner beviljats för

förfluten tid exempelvis vid folkskoleväsendet genom kungörelse 1938:494

och inom allmänna tjänstepensionsreglementets tillämpningsområde genom

kungörelse 1942: 164. Det skulle enligt min mening vara obilligt, om här

ifrågavarande prästerliga familjepensionsberättigade utan särskild anledning

skulle förmenas den pensionsförbättring för tiden den 1 juli 1946—

30 juni 1947, som kommit övriga likställda pensionstagare till godo. Vad

slutligen beträffar förslaget om viss begränsning i rätten till pensionsförbättring

i samband med åtnjutande av förberörda äldre särskilda förmåner,

kan jag ej finna anledning att nu frångå den reglering som redan vid den

tidigare pensionsregleringen av statsmakterna befunnits påkallad. Läget är

ej annorlunda nu än då, och det måste överhuvudtaget konstateras, att

olägenheterna med ifrågavarande äldre förmåners bevarande äro så uppenbara,

att, där såsom här — genom extra pensionsförmåners beviljande —

förutsättningar föreligga för reducering av antalet fall där dylika förmåner

kvarstå, det ligger i det allmännas intresse att dessa förutsättningar också

tillvaratagas.

Utöver de pensioner, som enligt den i det föreliggande förslaget uppgjorda

förteckningen över pensionsgrundande befattningar skulle komma

att bli föremål för nu ifrågasatt pensionsförbättring, förekommer såsom

förut omnämnts ytterligare ett antal pensioner efter förutvarande delägare

i prästänkekassan, vilka pensioner jämväl finansieras över kyrkofonden

men som enligt förslaget överhuvudtaget ej skulle kunna komma i fråga

till pensionsförbättring och som ej heller blevo medtagna vid pensionsregleringen

enligt 1939 års grunder. Somliga av dessa familjepensioner, såsom

de efter anställningshavare hos de centrala kyrkliga styrelserna och hos

prästänkekassan, torde merendels utgå efter samma grunder som de övriga,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

till pensionsförbättring nu föreslagna. Det synes mig skäligt, att i fråga

om dylika familjepensioner Kungl. Maj:t vid här förordade reglering förbehålles1

befogenhet att pröva efter omständigheterna om och i vad mån

jämväl dessa må i enlighet med de eljest bestämda grunderna förhöjas.

I övrigt har jag intet att erinra med avseende å den föreslagna omfattningen

av denna pensionsreglering. På sätt prästlönekommittén påpekat,

torde emellertid de av hithörande familjepensioner, å vilka procentuellt

tillägg för närvarande utgår men som icke ifrågakomma till nu föreslagen

förhöjning, liksom även enligt prästerskapets familjepensionsreglemente

utgående pensioner böra i samband härmed, efter teknisk omräkning jämlikt

1946 års grunder, utbytas mot omreglerad familjepension.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats meddela bestämmelser

angående utbyte från och med den 1 juli 1946 av

vissa prästerskapets familjepensioner mot s. k. omreglerad

familjepension.

4. Provisorisk nyreglering för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948

av prästerskapets emeritilöner och familjepensioner.

I samband med 1910 års prästlönelagstiftning erhöll prästerskapet i vårt

land även sin första tjänstepensionsreglering i egentlig mening. Genom lag

den 9 december 1910 (nr 141 sid. 35) om emeritilöner för präster, vilken

författning i sina huvudgrunder ännu gäller oförändrad, medgavs sålunda,

att i territoriell församling — med undantag av Karlsborgs delvis militära

församling — tjänstgörande ordinarie och extra ordinarie präst under vissa

betingelser finge av Kungl. Maj:t tilldelas tjänstepension ur kyrkofonden

under benämningen emeritilön. Någon ovillkorlig rätt till sådan pension

blev dock icke härigenom prästerna tillerkänd och ej heller ålades dessa

därvid någon avgift för sådan sin pensionering, utan gjordes erhållandet

av emeritilön i ett vart fall helt beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Från

början var också antalet emeritilöner begränsat med hänsyn till i vad mån

kyrkofonden ansåges lämna tillgång därtill; denna inskränkning upphävdes

emellertid år 1937. Ä andra sidan stadgades för de ordinarie prästerna,

frånsett vid lagens utfärdande redan utnämnd sådan, i allt fall skyldighet

att, när Kungl. Maj:t så bestämde, mot åtnjutande av emeritilön avgå

från tjänsten antingen vid uppnådd viss ålder — först 75 år, men från

den 1 maj 1930 nedsatt till 70 år — eller eventuellt tidigare i följd av inträffad

viss tids tjänsteoduglighet. Extra ordinarie präst skulle kunna tilldelas

emeritilön redan vid 60 års ålder. Genom lag den 13 december 1929

(nr 385) om ändrad lydelse av vissa paragrafer i emeritilönelagen vidgades

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 895.

för ordinarie präst skyldigheten att mot åtnjutande av emeritilön avgå

från tjänsten och för extra ordinarie präst möjligheterna att erhålla sådan

lön till att jämväl avse fall, då prästen, efter att under viss tid på grund

av sjukdom och dylikt varit urståndsatt att tjänstgöra, befinnes till tjänstgöring

för framtiden oförmögen.

Genom lag den 19 december 1941 (nr 954) om ändrad lydelse av 1 och

2 §§ i emeritilönelagen bereddes även stifts- och kontraktsadjunkter möjlighet

att erhålla emeritilön ur kyrkofonden och genom beslut av riksdagen

innevarande år (propositionen nr 64, riksdagens skrivelse nr 97) skola jämväl

pastorerna i de svenska församlingarna i utlandet från och med den

1 juli 1947 kunna komma i åtnjutande av dylik lön enligt emeritilönelagen.

I anslutning till sistnämnda beslut antogs även en särskild tilläggsbestämmelse

till emeritilönelagen, varigenom — frånsett förekommande övergångsfall

— samtliga präster som äro underkastade lagens bestämmelser i

övrigt tillika förpliktas att underkasta sig framdeles beslutade ändringar

med avseende å deras tjänstepensionering.

För de i emeritilönelagen sålunda nu avsedda prästerna utgöres emeritilönen

av ett grundbelopp och ett provisoriskt tilläggsbelopp. För ordinarie

präst utgår grundbeloppet för år med 80 procent — i förekommande fall

utjämnat till närmast högre hela tiotal kronor — av det belopp, vartill

befattningshavarens reglerade lön vid tiden för hans avgång från tjänsten

är bestämd eller, där han på grund av donation av enskild uppbär särskild

förmån utöver lönen, skulle ha uppgått om han ej åtnjutit sådan förmån.

Grundbeloppet må dock i ett vart fall utgå för år med högst 4 500 kronor

samt med lägst 3 200 kronor för kyrkoherde och 2 400 kronor för komminister.

För pastor i utlandsförsamling utgår grundbeloppet generellt med

4 500 kronor samt för kyrkoadjunkt med 2 000 kronor och för annan extra

ordinarie präst (pastoratsadjunkt samt stifts- eller kontraktsadjunkt) med

1 500 kronor för år. Det provisoriska tilläggsbeloppet utgår för samtliga

ifrågavarande präster enhetligt med 1 000 kronor för år. Där präst avgår på

grund av för framtiden bestående tjänsteoförmåga och han därvid icke

uppnått sammanlagt 35 prästerliga tjänstår, skall emeritilönen i dess helhet

utgå med ett i förhållande till det lägre antalet tjänstår avkortat, i jämnt

tiotal kronor bestämt belopp, dock ej understigande 75 procent av författningsenlig

oavkortad emeritilön. Ä emeritilönen — grundbelopp och till1

äggsbelopp — åtnjuter emeritilöntagaren dels dyrtidstillägg efter samma

grunder, som gällde beträffande dylikt tillägg å tjänstepensioner enligt

1934 års civila tjänstepensionsreglemente, (s. k. reglerat dyrtidstillägg enligt

kungörelsen den 18 juni 1925 nr 275) eller alltså för närvarande efter

28 procent jämte barntillägg å nio kronor i månaden per barn, dels ock

kristillägg såsom andra f. d. befattningshavare vilka åtnjuta förenämnt

dyrtidstillägg, d. v. s. beräknat å ett med 12 procent förhöjt tilläggsunderlag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Förutom de i den härförut omförmälda allmänna emeritilönelagen avsedda

prästerna kunna jämväl biskoparna och vissa prästmän i ledande

ställning i missionens och diakoniens tjänst av Kungl. Maj:t tilldelas emeritilön

ur kyrkofonden vid avgång från sin tjänst, de förra jämlikt stadgande

i gällande biskopsavlöningsbestämmelser, punkt 15:o—18:o förordningen

den 27 november 1936, nr 578, och de senare jämlikt en speciell

emeritilönelag av den 28 juni 1935, nr 445. De i sistnämnda lag avsedda

prästmännen äro förste sekreteraren i diakonistyrelsen, missionsdirektorn

och sekreteraren i sjömansvårdsstyrelsen samt föreståndarna för diakonissanstalterna

vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg, för samariterhemmet

i Uppsala, för lekmannaskolan i Sigtuna, för diakonanstalten å Sköndal

och för Stockholms stadsmission. Till samtliga här uppräknade prästmän

utgår emeritilön efter i huvudsak samma bestämmelser, som enligt

allmänna emeritilönelagen och i övrigt gälla för kyrkoherdarna i de territoriella

församlingarna. Emeritilönens grundbelopp bestämmes dock för

nämnda prästmän i förhållande till den totala lön, som till prästmannen

i fråga senast utgått från den institution där denne i sin tjänst varit anställd.

Till biskop utgår emeritilön för närvarande med ett enhetsbelopp

av 9 000 kronor för år men i övrigt efter i det hela samma bestämmelser,

som gälla med avseende å emeritilön till det ordinarie församlingsprästerskapet.

Biskoparna i allmänhet äro tillika förpliktade att underkasta sig

framdeles ändrade pensioneringsbestämmelser.

Enligt gällande löneregleringsresolutioner för de icke-territoriella militära

församlingarna, Skeppsholms församling i Stockholm och Karlskrona

amiralitetsförsamling, tillkommer slutligen emeritilön i överensstämmelse

med den allmänna emeritilönelagens bestämmelser jämväl i nämnda församlingar

anställd präst, men gäldas sådan emeritilön ej ur kyrkofonden

utan bestrides densamma helt av vederbörande församling själv.

Beträffande den för prästerskapet för närvarande gällande familjepensionsregleringen

har i det föregående, under punkt 3:o, lämnats en närmare

redogörelse.

Jämlikt beslut av 1946 års riksdag (propositionen nr 333, riksdagens

skrivelse nr 528) kommer, såsom under punkt l:o härförut redan berörts,

ny lönereglering att — i huvudsaklig överensstämmelse med det av 1945

års lönekommitté i betänkande den 29 juni 1946 avgivna förslaget till

statliga löneplaner m. m. (stat. off. utr. 1946:48) — från och med den 1

juli 1947 genomföras för det stora flertalet befattningshavare vid den

civila och den militära statsförvaltningen och det statsunderstödda kommunala

skolväsendet. Med de i de härför fastställda löneplanerna upptagna

nya grundlönerna jämte därtill förordat rörligt tillägg beredcs de av löneregleringen

berörda tjänstemännen från och med ingången av nästa budgetår

en allmän — i de lägre lönelägena avsevärd — förhöjning av sina

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 295.

nuvarande kontanta avlöningsförmåner. Den härmed utförda lönesättningen,

vid vilken tidigare dyrtidstilläggsförmåner (rörligt tillägg och kristillägg)

delvis inarbetats i grundlönerna, har i första hand syftat till ett

återställande, såvitt möjligt, av den för befattningshavarna i fråga före

den nu förgångna krigstiden rådande reallönenivån och har i det hela anpassats

under hänsynstagande till den senaste tidens levnadskostnadsutveckling

och allmänna ekonomiska utveckling överhuvudtaget, däribland

även till löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden. Basnivån

för grundlönerna, varifrån det rörliga tillägget jämväl skall beräknas, har

härvid fixerats till 100/110-delar av levnadskostnadsnivån för andra kvartalet

1946.

I anslutning till den för civilstatstjänstemännen m. fl. sålunda förestående

löneregleringen har av särskilt tillkallade sakkunniga, 1946 års pensionssakkunniga,

utarbetats och den 31 december 1946 framlagts betänkande

med förslag till därav påkallad tjänste- och familjepensionsreglering för

samma befattningshavare. De av nämnda sakkunniga härvid i ett vart fall

föreslagna pensionsunderlagen, vilka grundats på de i de nya löneplanerna

upptagna grundlönebeloppen, ha därigenom höjts, så att de för befattningshavarna

i stort sett komma att stå i samma relation till de förhöjda

slutlönerna på 2-ort enligt nämnda löneplaner som gällande pensionsunderlag

nu förhålla sig till motsvarande grundlöner i högsta löneklass på C-ort.

Å de sålunda förbättrade pensionerna föreslås skola utgå rörligt tillägg

efter samma procent som å löner. Den nya regleringen är beträffande

såväl tjänste- som familjepensionsförmånerna avsedd att, liksom nyregleringen

på löneområdet, genomföras från och med den 1 juli 1947 och

kommer följaktligen att närmast gälla med avseende å därefter inträffande

pensionsfall för de befattningshavare, vilka från nämnda dag bli underkastade

den nya allmänna löneregleringen. Emellertid har inom finansdepartementet

utarbetats ett särskilt förslag (p. in. 29/4 1947) i syfte att

samtidigt kunna genomföra en nyreglering enligt ensartade grunder av

samtliga inom de berörda förvaltningsområdena redan eller framdeles utgående

pensioner — såväl äldre som s. k. nyare och nyaste tjänste- och

familjepensioner — alltså jämväl av pensionsförmånerna för befattningshavargrupper

som av skilda anledningar icke omedelbart komma att omfattas

av den beslutade nya löneregleringen.

På grund av erhållet särskilt uppdrag har 1946 års prästlönekommitté

med skrivelse den 19 april 1947 avgivit förslag till en provisorisk nyreglering

för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 av emeritilöner och familjepensioner

för prästerskapet, byggande så långt kunnat ske på den motsvarande

nyreglering inom pensionsväsendet för civilstatstjänstemännen

in. fl. som sålunda är påtänkt för tiden efter innevarande budgetårs utgång.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 395. 31

Den av prästlönekommittén härför förebragta utredningen är av följande

innehåll.

För prästerskapet i allmänhet äro avlöningsförmånerna alltjämt ordnade

efter äldre löneregleringsgrunder, i flera hänseenden avvikande från

de för andra förvaltningsområden tillämpade. De till prästerna för närvarande

utgående avlöningarna äro fördenskull såväl rent lönctekniskt som

med avseende å själva lönenivån svårjämförbara med nuvarande löner till

civilstatstjänstemän och dessa likställda befattningshavare. På sätt kommittén

framhållit i sin skrivelse den 7 mars 1947 i fråga om provisoriskt

lönetillägg in. in. åt präster för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948, har

kommitténs arbete med prästernas löneregleringsproblem hittills icke fortskridit

så långt att kommittén i närvarande läge kan med större grad av

säkerhet bedöma den blivande definitiva lönenivån för prästerna i de särskilda

tjänstegraderna. Jämväl prästernas pensionsförmåner äro — särskilt

i vad gäller tjänstepensioneringen — för närvarande reglerade efter föråldrade

grunder, även om familjepensioneringen år 1941 till en del provisoriskt

uppordnats till nivå med 1930 års civila s. 1c. nyare familjepensioner.

Ävenledes pensioneringsfrågorna för prästerskapet falla emellertid under

prästlönekommitténs utredningsarbete.

Med hänsyn till de föreliggande löne- och pensionsförhållandena lärer

det få anses uppenbart, att prästerna i allmänhet äro i omedelbart behov

av en ny, i skälig utsträckning förbättrad såväl löne- som pensionsreglering.

Men det är också givet, att en dylik löne- och pensionsförbättring i

närvarande läge endast med svårighet kan lämpas efter de grunder, som i

enlighet med de senaste härutinnan verkställda utredningarna äro avsedda

att för civilstatstjänstemännen m. fl. genomföras från och med den 1 juli''

1947. Å flertalet enskilda arbetsområden inom vårt samhälle ha emellertid

avlöningsförhållandena redan hunnit i stort sett anpassas efter den

allmänna ekonomiska utvecklingen under efterkrigstiden. Då nu också en

motsvarande anpassning i gemen beredes befattningshavarna i allmän

tjänst, komme det helt naturligt för prästerna — i synnerhet för de inom

de särskilda tjänstegraderna lägre avlönade och de på grund av sådan anställning

pensionsberättigade — att förefalla än mera obilligt, om de, må

vara med goda förhoppningar om en allmän förbättrad reglering inom

nära tid, skulle kanske ensamma nödgas alltjämt bida en åtminstone tillnärmelsevis

likvärdig anpassning av sina avlönings- och pensionsförmåner.

I sin förenämnda skrivelse den 7 mars 1947 har också prästlönekommittén

uttalat, att kommittén funnit grundade skäl föreligga för en provisorisk,

i viss omfattning förstärkt avlöningsförbättring åt prästerna för tiden närmast

efter den 30 juni i år. De härvid föreslagna provisoriska lönetilläggen

ha av kommittén avvägts i förhållande till den för prästerna i fråga

lägsta antagliga lönegradsplaceringen enligt de av 1940 års riksdag godkända

nya statliga löneplanerna och i princip utmätts så att, med iakttagande

av viss ytterligare säkerhetsmarginal, nettoavlöningen för sålunda

tänkt lönegrad icke därigenom komme att överskridas. Därest denna provisoriska

lönetilläggsreglering för prästerna genomföres, yppar sig även en

framkomlig väg för ett provisoriskt tillgodoseende av de med hänsyn till

det nuvarande ekonomiska läget mest trängande behoven av, å ena sidan,

eu från grunden förbättrad tjänstepensionering för dessa befattningshavare

och, å andra sidan, eu förstärkt pensionsförbättring åt prästernas efterlevande

i allmänhet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

En första förutsättning för en dylik provisorisk nyreglering av prästernas

tjänstepensioner (emeritilöner) och familjepensioner är givetvis, att den

utföres inom ramen av den löneavvägning som anges genom de av präst - lönekommittén föreslagna provisoriska lönetilläggen. Nyregleringen i fråga

måste helt naturligt därjämte grundas på de nya pensionsunderlag, som

för civilstatstjänstemännen och övriga likställda befattningshavare nu närmast

komma att av riksdagen fastställas. För utrönande av det höjdläge,

vartill nyregleringen i ett vart fall skäligen skulle kunna genomföras, har

kommittén verkställt en omräkning av avlöningsförmånerna för de särskilda

prästerliga befattningshavargrupperna, främst inom församlingsprästerskapet,

så att dessas nettoavlöning, med däri inräknat lönetillägg

enligt kommitténs förslag, blir direkt jämförbar med ny civil årslön (jämlikt

1946 års nya statliga löneplaner). De mot sålunda framräknad årslön

närmast svarande tjänste- och familjepensionsunderlagen enligt 1946 års

pensionssakkunnigas förslag ha härvid tillsvidare, förutsatt att de i sinom

tid varda av riksdagen godkända, ansetts utgöra den gräns, intill vilken

oavkortad emeritilön respektive hel änkepension för de särskilda prästerliga

befattningarna i nuvarande läge borde kunna höjas. Dessa pensionsunderlag

måste nämligen — under angiven förutsättning — å sin sida, då

ju det i de omräknade nettoavlöningarna ingående provisoriska lönetillägget

utmätts med erforderlig säkerhetsmarginal, anses likaledes innefatta

en tillräcklig garanti emot att en för prästerna på grundval därav provisoriskt

nyreglerad emeritilön eller familjepension skulle kunna komma att

överstiga den pensionsnivå, som för sådan befattningshavare framdeles

kan varda bestämd. I sitt utlåtande med förslag till provisoriskt lönetillägg

framhöll prästlönekommittén bland annat, att vid en allmän ny lönereglering

för prästerna en långtgående utjämning vore att förutse av den för

dessa nu gällande starkt differentierade löneskalan, vilket i sin tur borde

medföra en viss avlöningshöjning speciellt för de inom de särskilda tjänstegraderna

lägre och lägst avlönade befattningshavarna. Med hänsyn härtill

företog kommittén för lönetilläggens bestämmande en uppdelning av de

nuvarande prästerliga avlöningarna i lönegrupper, i likhet med vad skedde

vid 1941 års familjepensionsreform för familjepensionsunderlagens bestämmande.

För lönetilläggen gjordes dock lönegruppsindelningen beträffande

de ordinarie prästerna än mindre differentierad än vid familjepensioneringen.

I anslutning till den sålunda uppgjorda lönegruppsindelningen har prästlönekommittén

— i och för den provisoriska nyregleringen av prästernas

emeritilöner och familjepensioner — uppdelat de vid befattningarna inom

de skilda prästerliga tjänstegraderna nu utgående pensionsförmånerna i

pensionsgrupper. Varje sådan pensionsgrupp ansluter sig, å ena sidan, till

visst enligt förberörda för ändamålet preliminärt godtagna förslag bestämt

tjänste- och familjepensionsunderlag samt, å andra sidan, till de lönegruppsvis

sammanförda och på sätt förut angivits omräknade nettoavlöningarna

vid befattningarna i fråga. Vid pensionsgruppsindelningen ha

prästernas nuvarande pensionsförmåner ansetts för enhetlighetens skull

därjämte böra inom de särskilda pensionsgrupperna angivas med sina för

utbyte mot omreglerad tjänste- respektive familjepension — d. v. s. till en

med s. k. nyaste pensioner jämförbar nivå — omräknade belopp. En dylik

omräkning av pensionsförmånerna har synts önskvärd även med hänsyn

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts -proposition nr 295.

till att det måste förutsättas att ej alla pensionsberättigade kunna komma

i åtnjutande av den nu ifrågasatta pensionsförbättringen. Denna är ju

dessutom allenast avsedd såsom provisorisk för tiden den 1 juli 1947—

30 juni 1948 och kan fördenskull tänkas för eventuell senare tid behöva

jämkas.

Den av kommittén uppgjorda pensionsgruppsindelningen framgår av

efterföljande två tabeller, innefattande tillika av kommittén — under angivna

förutsättningar — för de särskilda prästerliga tjänstegraderna och

därinom förekommande pensionsgrupper föreslagen provisoriskt nyreglerad

tjänstepension (emeritilön) respektive familjepension. Beträffande de

särskilda rubrikerna i tabellerna lämnas av kommittén följande kommentarer.

I tjänstepensionstabellen återfinnas för varje pensionsgrupp under rubriken

emeritilön: årliga beloppet av oavkortad nuvarande emeritilön med

grundbelopp och provisoriskt tilläggsbelopp men utan dyrtids- och kristillägg

samt under rubriken omreglerad tjänstepension: årliga beloppet av

motsvarande emeritilön med dyrtids- och kristillägg, omräknad enligt 1946

års grunder (kungörelsen 1946:402). I familjepensionstabellen ha på motsvarande

sätt för varje pensionsgrupp upptagits under rubriken nyare

familjepension: nuvarande enligt prästerskapets familjepensionsreglemente

gällande familjepensionsunderlag, utan dyrtids- och kristillägg, samt under

rubriken omreglerad familjepension: samma familjepensionsunderlag med

dyrtids- och kristillägg, omräknat enligt 1946 års grunder (kungörelsen

1946:575). Under rubrikerna nyreglerad tjänstepension och nyreglerad

familjepension angives i ett vart fall årliga beloppet av dylik oavkortad

tjänstepension före 67 års ålder (begynnelseunderlag) respektive hel änkepension,

bådadera utan därå belöpande rörligt tillägg. Slutligen har under

rubriken pensionsförbättring lämnats uppgift å den enligt kommitténs förslag

till provisorisk nyreglering av emeritilöner och familjepensioner beräkneliga

sammanlagda ökningen för år — högst och lägst för pensionsgruppen

— av motsvarande nuvarande pensioner med tilläggsförmåner.

Med avseende å emeritilön har ökningen angivits i förhållande till den nyreglerade

emeritilönens såväl begynnelse- som slutunderlag med därå belöpande

rörligt tillägg, varvid för ordinarie präst ökningen i förhållande till

begynnelseunderlaget och för extra ordinarie präst ökningen i förhållande

till slutunderlaget upptagits inom parentes.

I avseende å den föreslagna pensionsregleringens omfattning framhåller

prästlönekommittén härefter följande.

De enligt tabellerna för däri angivna befattningshavare i förhållande till

visst pensionsläge gällande beloppen av provisoriskt nyreglerad tjänstepension

och familjepension skola, enligt prästlönekommitténs förslag, gälla

jämväl för följande särskilda befattningshavare — för en var i förhållande

till dennes nuvarande pensionsläge — på så sätt, att

i fråga om tjänstepension:

domprost och utlandspastor likställas med kyrkoherde samt

stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt likställas med pastoratsadjunkt

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 sand. Nr 295.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition

nr 295.

Prov

isoriskt nyreglerad tjänstepension

Emeritilön

kronor

Omreglerad Nyreglerad

.... . ö . tjanste-

tianstepension

J r pension

kronor kronor

Pensionsförbättring

kronor

högst — lägst

Kyrkoherde

4 200 — 4 680

4 680 — 5 220 7 536

(1 863) 1 071 — (1 167)

375

4 690 — 5 000

5 220 — 5 508 7 944

(1 589) 797 — (1 220)

428

5 010 —5 400

5 508 — 5 808 8 364

(1 654) 862 —(1 264)

472

5 410 — 5 500

5 820 — 5 892 8 772

(1 686) 894 — (1 596)

804

Komminister

3 400 — 3 560

3 792 — 3 960 6 024

(1 429) 637 —(1 204)

412

3 570 — 3 800

3 972 — 4 224 6 360

(1 541) 749 — (1 210)

418

3 810 — 5 000

4 236 — 5 508 6 744

(1 604) 812 — (0)

0

Kyrkoadjunkt

3 000

3 348 6 024

2 006 (1 214)

Pastor atsadjunkt

2 500

2 784 5 712

2 419 (1 627)

Biskop

9 000

9 348 13 812

(3 184) 2 392

Provisoriskt nyreglerad familjepension

Nyare

familjepension

Omreglerad Nyreglerad

familjepension amije

pension

Pensionsförbättring

kronor

kronor

kronor kronor

högst — lägst

Kyrkoherde

1 770 — 2 040

1 944 — 2 244 3 048

693 — 301

2 130

2 340 3 180

318

2 220

2 436 3 312

330

2 310 — 2 700

2 532 — 2 964 3 444

345 — 0

Komminister

1 410 —1 680

1 548 — 1 848 2 484

612 — 220

1 770

1 944 2 628

249

1 860 —2 130

2 040 — 2 340 2 772

274 — 0

Kyrkoadjunkt

1 500

1 644 2 484

481

Pastoratsadjunkt

1 260

1 392 2 340

679

Biskop

3 660

4 020 5 268

329

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

och i fråga om familjepension:

såväl domprost och utlandspastor som amiralitetspastorerna i Skeppsholms

församling och Karlskrona amiralitetsförsamling och garnisonspastorn

i Karlsborgs församling likställas med kyrkoherde,

amiralitetspredikanten och extra amiralitetspredikanten i Karlskrona

amiralitetsförsamling likställas med komminister,

garnisonspastor i Boden likställes med kyrkoadjunkt samt

stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt likställas med pastoratsadjunkt.

Någon delaktighet i nu föreslagen provisorisk nyreglering, vare sig i avseende

å tjänstepension eller i avseende å familjepension, har kommittén

däremot icke i förevarande sammanhang funnit anledning ifrågasätta för

de hos de centrala kyrkliga styrelserna och andra kyrkliga institutioner

anställda präster, åt vilka i särskild ordning beretts emeritilön ur kyrkofonden

eller medgivits familjepensionsrätt enligt reglementet för statens

pensionsanstalt, liksom — i avseende å tjänstepension — ej heller för

prästerna i de militära församlingarna.

Prästlönekommittén anför vidare:

Vad beträffar de äldre, numera ur kyrkofonden utgående familjepensionerna

så torde samtliga dessa, i den mån de enligt i annan ordning

framlagt förslag (härförut under punkt 3:o) komma att från den 1 juli 1946

eller den 1 juli 1947 utbytas mot omreglerad och i viss omfattning förbättrad

familjepension, böra — under enahanda förutsättning som förut

angivits med avseende å riksdagens godkännande av föreslagna pensionsunderlag

— för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 genom utbyte mot

provisoriskt nyreglerad familjepension ytterligare förbättras i följande ordning:
-

Omreglerad

Nyreglerad

Pensions-

familjepension

familjepension

förbättring

å kronor

å kronor

med kronor

1 368 ........

......utbytes mot 2 340 innebärande 692

1 548 .........

....... » » 2 484

600

1 692 .........

...... » » 2 484

»

411

2 016.........

...... » » 3 048

>

587

2 640 .........

...... » » 3 444

»

190

3 624 .........

...... » » 5 268

»

833

Föreliggande förslag till provisorisk nyreglering av prästernas emeritilöner

och familjepensioner innebär alltså i princip, att samtliga präster i

angiven tjänsteställning för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 erhålla

förbättring av sina tjänste- och familjepensionsförmåner på sätt av de

särskilda tabellerna framgår, ävensom att samtliga för sådan eller likställd

äldre befattning redan utgående emeritilöner samt nyare och enligt

1946 års grunder förbättrade äldre familjepensioner för samma tid höjas

till i tabellerna angiven nivå. Å sålunda förbättrad emeritilön och familjepension

förutsättes — i enlighet med 1946 års pensionssakkunnigas förslag

— därjämte skola utgå rörligt tillägg, beräknat på grundval av det pristal

som för ifrågavarande tid fastställes i förut angivet förhållande till levnadskostnaderna

under andra kvartalet 1946.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

I avseende å de av prästlönekommittén föreslagna pensionsförbättringarnas

åtnjutande framhåller kommittén ytterligare följande.

Som de i tabellerna för nyreglerad pension angivna beloppen avse oavkortad

emeritilön samt hel änkepension, skall, då enligt gällande bestämmelser

emeritilönen eller familjepensionen skulle utgått med avkortat belopp

eller familjepensionen med hänsyn till förekomsten av minderåriga

pensionsberättigade barn skulle utgått med förhöjt belopp, den nyreglerade

pensionen i ett vart fall beräknas till lika stor del eller med samma förhöjning

av det i tabellerna angivna nyreglerade pensionsbeloppet som före

nyregleringen skulle ha utgått av dåvarande pension.

I tjänstepensionstabellen angivna nyreglerade pensionsbelopp avse det

belopp varmed oavkortad nyreglerad emeritilön skall för helt år utgå

innan den pensionsberättigade uppnått 67 års ålder, eller det s. k. begynnelseunderlaget.

I överensstämmelse med 1946 års pensionssakkunnigas

förslag förutsättes härvid, att ifrågavarande emerit ilönebelopp — med

hänsyn till den från 67 års ålder den 1 januari 1948 inträdande rätten till

förhöjd folkpension — för en var emeritilöntagare skall efter 1948 års ingång,

därest emeritilöntagaren då uppnått 67 år, omedelbart och eljest

från och med den månad, varunder emeritilöntagaren uppnår sagda ålder,

minskas med 792 kronor räknat för år. I enlighet härmed kommer alltså den

föreslagna pensionsförbättringen genom nyreglerad tjänstepension i regel

att för de ordinarie prästerna liksom för biskoparna, vilka ju samtliga äro

skyldiga att avgå med emeritilön tidigast vid 70 års ålder, under tiden

den 1 januari—30 juni 1948 allenast medföra en förhöjning av emeritilönen

till det i tabellen angivna beloppet för år av nyreglerad tjänstepension

minskat med 792 kronor. För de ordinarie präster, som på grund

av sjukdom eller eljest i förtid avgå med emeritilön, liksom för de extra

ordinarie prästerna i gemen kommer däremot pensionsförbättringen att

under angiven tid, där fråga är om oavkortad emeritilön och emeritilöntagaren

den 1 januari 1948 icke redan fyllt 67 år, intill uppnådd sådan

ålder motsvara en förhöjning av emeritilönen för år upp till den nyreglerade

tjänstepensionens begynnelseunderlag och först därefter nedgå till

belopp, motsvarande höjningen till dennas slutunderlag.

Det å nyreglerad tjänstepension utgående rörliga tillägget avses skola

även för tid efter det emeritilöntagaren fyllt 67 år beräknas å pensionens

begynnelseunderlag.

Emeritilön och familjepension, som med tillämpning av de föreslagna

reglerna skulle komma att utbytas mot nyreglerad pension till sådant belopp,

att denna jämte därå enligt indexläget för andra kvartalet 1946 belöpande

rörligt tillägg skulle understiga sammanlagda beloppet av därförinnan

utgående pensionsförmåner (emeritilön respektive familjepension

-f- motsvarigt dyrtids- och kristillägg), skola i stället allenast tekniskt

omregleras i enlighet med 1946 års grunder. Där fråga är om emeritilön,

som utgår innan emeritilöntagaren fyllt 67 år, och den nyreglerade pensionen

härvid val efter 67 års ålder men däremot ej därförut understiger

de förutvarande pensionsförmånerna, bör här avsedd teknisk omreglering

ske först med uppnåendet av nämnda ålder. Sålunda omreglerad pension

skall, i vad gäller oavkortad emeritilön och hel änkepension, beräknas till

100/131-delar av de dittillsvarande sammanlagda pensionsförmånerna, varvid

dyrtidstillägg och kristillägg medräknas till de belopp som gällde för

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Mcij:ts proposition nr 295.

andra kvartalet 1946. Härvid ifrågakommande avkortat eller för barn förhöjt

pensionsbelopp uträknas i sin tur å grundbeloppet först efter det detta

omräknats på sätt nu sagts. Vid här angivna omräkningar uträknat belopp

av sammanlagda pensionsförmåner skall, där det ej utgöres av helt

med tolv jämnt delbart krontal, jämkas till närmast högre därmed delbara

tal.

Med de belopp för nyreglerad pension, som av kommittén föreslagits,

skulle vid utbyte mot dylik pension det förhållande som nyss förutsatts,

eller att de nya pensionsförmånerna understiga de förutvarande, komma

att inträffa — i avseende å nyreglerad tjänstepension — för komminister

i förekommande fall före 67 års ålder vid nuvarande hel emeritilön a

4 950—5 000 kronor och, efter 1947 års utgång, vid uppnådd 67 års ålder

med nuvarande emeritilön å 4 370—5 000 kronor samt — i avseende å

nyreglerad familjepension — dels för kyrkoherde med familjepensionsunderlag

enligt prästerskapets familjepensionsreglemente å 2 580, 2 670

eller 2 700 kronor, dels för komminister med familjepensionsunderlag enligt

samma reglemente å 2 130 kronor. I dessa fall skall alltsa utbyte ej ske mot

nyreglerad pension utan endast mot tekniskt omreglerad pension i enlighet

med 1946 års grunder.

Enligt det särskilt framlagda förslaget till förbättring på 1946 års grunder

av äldre från kyrkofonden utgående familjepensioner skulle den där

föreslagna pensionsförbättringen under vissa förhållanden, nämligen då de

pensionsberättigade bevarat och även tillgodonjutit rätten till tjänst- och

nådår och liknande äldre förmån, reduceras med belopp svarande mot

beloppet av den tidigare familjepensionsförbättring, som 1941 medgivits

enligt 1939 års grunder men som dessa pensionsberättigade då avstått

ifrån. Vid den nu föreslagna ytterligare pensionsförbättringen genom utbyte

mot nyreglerad familjepension bör givetvis i här avsedda fall en motsvarande

reducering ske jämväl av det härförut för dylika äldre familjepensioner

föreslagna beloppet av nyreglerad familjepension.

Beträffande de rent individuella förutsättningarna för att pensionsberättigad

skall äga att komma i åtnjutande av den härförut av kommittén

föreslagna provisoriska förbättringen av emeritilön eller familjepension

framhåller prästlönekommittén slutligen följande.

I kungörelserna 1946: 402 och 575 med bestämmelser angående de för

civilstatstjänstemän m. fl. nämnda år beslutade pensionsförbättringarna

i samband med pensionsförmånernas utbytande mot omreglerade tjänsteoch

familjepensioner har såsom en allmän regel stadgats bland annat, att,

där tjänstepensionsberättigad åtnjuter mer än en tjänstepension eller därmed

jämförlig förmån av statsmedel eller familjepensionsberättigad tillika

uppbär tjänstepension eller annan familjepension eller jämförlig förmån av

statsmedel eller innehar med statligt reglerad tjänstepensionsrätt förenad

anställning, så skall det bero på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida och

med vilket belopp omreglerad pension skall utgå. För h.är ifrågavarande

pensionstagare kan alltså åtnjutandet av den eljest medgivna pensionsförbättringen

komma att bli beroende av omständigheterna i det föreliggande

fallet. Denna särskilda reglering lärer få förutsättas i sin män sammanhänga

med de motsvarande bestämmelserna i de för berörda förvaltningsområden

gällande tjänste- och familjepensionsreglementena angående

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj ds proposition nr 295.

viss reducering av pensionsförmånerna för fall av sammanträffande förmåner,

som här avsetts. Ett med dessa sistnämnda bestämmelser likartat

stadgande ingår jämväl i familjepensionsreglementet för prästerskapet.

Däremot förekommer icke någon motsvarig föreskrift med avseende å prästernas

emeritilöner. I vad gäller de nu föreslagna förbättringarna av prästerliga

familjepensioner torde det likaledes få anses lämpligt, att frågan om

i vad mån dylikt utbyte av familjepension må medgivas skall underställas

Kungl. Maj:ts prövning, när pensionstagaren tillika åtnjuter förmån eller

innehar anställning, som i 3 § 4 mom. kungörelsen 1946: 575 sägs i fråga

om där avsedd pensionstagare. Vad åter beträffar den föreslagna förbättringen

av de prästerliga emeritilönerna genom utbyte mot nyreglerad

tjänstepension så torde det, med hänsyn till avsaknaden överhuvudtaget

av föreskrift om jämkning av emeritilöns belopp för fall av sammanträffande

av pensionsförmåner, vara mest följdriktigt med ett direkt stadgande,

att utbyte mot nyreglerad tjänstepension ej må medgivas därest emeritilöntagaren

jämte emeritilönen åtnjuter tjänstepension eller därmed jämförlig

förmån av statsmedel, med undantag av reservpension.

I avseende å de fall då för prästs efterlevande ännu alltjämt kvarstår

rätt till sådana äldre förmåner varom förut omnämnts — för dödsbodelägarna

rätt till tjänstår, för änka och efterlevande minderåriga barn rätt

till nådår samt för änka rätt till avkomst av änkesäte eller därmed likställd

fond — så framgår, vad först beträffar prästernas familjepensionering,

av förslaget, att den av kommittén föreslagna förbättringen av äldre

familjepensioner genom dessas utbyte mot nyreglerad familjepension blott

skall kunna ifrågakomma för de pensioner, som desslikes enligt det framlagda

särskilda förslaget bleve föremål för där avsedd förbättring genom

utbyte mot omreglerad familjepension. Då åter en förutsättning för erhållande

av sådan förbättring är att vederbörande pensionsberättigade avstå

från för dem eventuellt kvarstående rätt till förenämnda äldre förmåner,

följer härav, att av kommittén föreslagen pensionsförbättring genom utbyte

mot nyreglerad familjepension ej heller kan få åtnjutas i fall då rätten

till dylik äldre förmån alltjämt bevaras. De enligt familjepensionsreglementet

för prästerskapet pensionsberättigade ha nämligen redan på

grund av särskild bestämmelse i reglementet måst för framtiden avstå

från varje rätt till dessa förmåner.

Vad prästernas tjänstepensionering beträffar så har denna såtillvida ett

samband med nämnda äldre förmåner, att emeritilön enligt vad särskilt

stadgats även må uppbäras av avliden emeritilöntagares tjänst- och nådårsberättigade

änka eller barn under den tid av tillhopa aderton månader

närmast efter dödsfallet, varunder tjänst- och nådårsförmån skulle åtnjutits

om emeritilöntagaren då kvarstått i tjänst. Det spörsmål, som med

hänsyn härtill i förevarande sammanhang nu uppställer sig, blir då följande:

må emeritilöntagares änka och efterlevande minderåriga barn, i fall

av för dem kvarstående tjänst- och nådårsrätt, även under den del av

tjänst- och nådårstiden, varunder enligt kommitténs förslag emeritilönen

till den avlidne, därest han alltjämt levat, skulle utgått i form av provisoriskt

nyreglerad tjänstepension, äga uppbära allenast nuvarande emeritilön

med därtill hörande tilläggsförmåner eller skola de då vara berättigade

till den genom nyregleringen förhöjda emeritilönen.

I fråga om det av kommittén föreslagna förstärkta provisoriska lönetillägget

för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 har kommittén redan fram
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

hållit såsom sin uppfattning, att föreslagna lönetillägg icke borde tillkomma

prästs tjänst- och nådårsberättigade efterlevande. Den ståndpunkt, som

kommittén sålunda företrätt i avseende å lönetilläggen, synes i det väsentliga

även sammanfalla med den mening, som av riksdagens bankoutskott

år 1946 på förekommen anledning framfördes i dess utlåtande nr 19

(s. 22), eller att det förhållandet, att vissa extraordinära tillägg beviljades

å utgående lön, icke i och för sig motiverade någon motsvarande förhöjning

på pensionsväsendets område. Prästlönekommitténs uppfattning

härutinnan torde ävenledes överensstämma med den ståndpunkt, som

i särskilda fall vid retroaktiv tillämpning av pensionsbestämmelser kommit

till uttryck i föreskrift, att de med de nya bestämmelserna förbättrade

pensionsförmånerna endast skola tillkomma pensionstagare, som vid pensionsförfattningens

ikraftträdande ännu äro i livet (jfr kungörelsen

1942: 164, liksom även kungörelserna 1942: 454 och 701 samt 1943: 576). I

enlighet härmed finner prästlönekommittén det också följdriktigt, att av

kommittén nu föreslagen förhöjning av prästernas emeritilöner blott skall

tillkomma vederbörande emeritilöntagare personligen och således ej tillika

utgå till dennes efterlevande på grund av dem eventullt alltjämt tillkommande

rätt till tjänst- och nådår.

De av prästlönekommittén här föreslagna förbättringarna av emeritilöner

och familjepensioner kunna beräknas motsvara för det kommande året

en ökad pensioneringskostnad för kyrkofonden av inalles

för nyreglerade emeritilöner, högst 267 000 kronor och lägst 157 000

kronor;

för nyreglerade familjepensioner enligt familjepensionsreglementet, högst

34 000 kronor och lägst 22 500 kronor;

för nyreglerade äldre familjepensioner, utöver förhöjningen till omreglerad

familjepension, högst 400 000 kronor och lägst 347 000 kronor

eller sammanlagt, i avrundat belopp, högst 700 000 kronor.

I likhet med 1946 års prästlönekommitté finner jag behovet av förbättrade

pensioner för prästerna vara väl styrkt. Särskilt måste vissa grupper

av prästernas emeritilöner samt äldre familjepensioner anses i nuvarande

ekonomiska läge avsevärt låga. Genomföres den av mig under punkten 1 i

det föregående förordade provisoriska lönetilläggsregleringen för prästerna,

torde det ej heller behöva väcka några betänkligheter att jämsides för samma

präster genomföra en pensionsreglering av likaledes provisorisk karaktär

och i huvudsaklig överensstämmelse med vad prästlönekommittén nu föreslagit.

De av kommittén i de särskilda fallen föreslagna pensionsbeloppen

synas mig vara tillfredsställande avvägda och i sig innefatta nödig säkerhetsmarginal.

I allt väsentligt är jag även i övrigt beredd att förorda den

av kommittén föreslagna pensionsregleringen. Att förbättringen av emeritilön

härvid ej bör få tillgodonjutas av priists tjänst- och nådårsberättigade

efterlevande framgår av vad jag under punkt 1 anfört i fråga om de provisoriska

lönetilläggen.

Kommer emellertid denna pensionsreglering till stånd, torde det dock

icke — såsom kommittén ifrågasatt — vara av något värde att i första

Föredra
ganden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

hand utbyta samtliga ifrågakommande prästerliga pensioner mot omreglerad

pension efter 1946 års grunder. De tjänste- och familjepensioner, vilka

icke bli föremål för den föreslagna provisoriska förbättringen, torde i stället

i ett vart fall böra omräknas direkt till den pensionsnivå som svarar mot

de från den 1 juli 1947 bestämda pensionsunderlagen. De äldre prästerliga

familjepensioner, som enligt vad under punkten 3 föreslagits skulle förbättras

enligt där avsedda grunder, torde likvisst med hänsyn såväl till den

föreslagna retroaktiva tillämpningen som till jämkningarna i regleringen vid

förekomst av tjänst- och nådårsrätt först behöva omregleras till den för de

s. k. nyaste familjepensionerna gällande nivån, d. v. s. efter 1946 års

grunder.

Ytterligare ett par smärre jämkningar har jag funnit påkallade i de av

prästlönekommittén föreslagna regleringsgrunderna. Den förhöjning, som

de äldre familjepensionerna i förekommande fall skola undergå för beredande

av pensionsförmån åt minderåriga pensionsberättigade barn, synes

sålunda i samband med den provisoriska nyregleringen ej böra beräknas

efter prästänkekassans oförmånligare grunder utan liksom nyare pensioner

generellt efter allmänna familjepensionsreglementets. Vad kommittén föreslagit

i fråga om att utbyte mot nyreglerad och förbättrad emeritilön ej

borde få medgivas, därest emeritilöntagaren tillika uppbure annan motsvarig

förmån, synes visserligen i allmänhet befogat. Emellertid kan det

väntas förekomma fall, då emeritilön förenas med någon avkortad eller

motsvarig tjänstepension av mycket ringa värde, varvid det skulle kunna

förefalla obilligt om med hänsyn till sådan pension någon förbättring av

emeritilönen ej kunde medgivas. Jag vill därför förorda, att den av kommittén

härutinnan föreslagna regeln kombineras med ett förbehåll, att det

skall tillkomma Kungl. Maj:t att i ömmande fall på gjord framställning

medgiva avvikelse därifrån.

Till sist anser jag mig böra förorda, att pensionsberättigade, som icke

redan nu äro skyldiga att underkasta sig framdeles ändrade pensioneringsbestämmelser,

vare sig med avseende å tjänstepensioner eller i fråga om

familjepensioneringen, skola förpliktas därtill för åtnjutande av nu föreslagen

pensionsförbättring av någotdera slaget — dock med förbehåll för

att pensionsberättigad därvid ej skall behöva vidkännas någon sänkning

av emeritilön eller av familjepensions grundbelopp, som före den 1 juli 1947

för honom gäller.

Under åberopande av vad jag här anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag under förevarande punkt förordat meddela

bestämmelser angående provisorisk nyreglering för

tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 av prästerskapets

emeritilöner och familjepensioner.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

41

5. Provisoriskt förbättrat semesterkostnadsbidrag åt präster

för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948.

Prästerskapets semesterförhållanden äro icke reglerade i vidare mån än

att vissa präster kunna för vissa fall komma i åtnjutande av s. k. semesterkostnadsbidrag.

De härom gällande bestämmelserna finnas upptagna i 11 §

5 mom. prästlöneregleringslagen. I enlighet med dessa bestämmelser må

sådant bidrag utgå till kyrkoherdar och komministrar för beredande åt

dem, i den mån så prövas erforderligt, av semester under högst trettio

dagar av året. Det är emellertid icke alla kyrkoherdar och komministrar,

som kunna komma ifråga till erhållande av sådant bidrag. Eventuellt

bidragsberättigade äro sålunda endast — såsom lagbestämmelsen uttrycker

det — dels innehavaren av kyrkoherdetjänsten i pastorat, där annan präst

icke finnes till kyrkoherdens biträde anställd eller där jämte kyrkoherden

endast finnes biträdande präst, som enligt vad särskilt är stadgat på eget

ansvar sköter kyrkobokföringen för del av pastoratet, dels innehavare av

komministerstjänst i annexförsamling med egen kyrkobokföring eller i del

av församling, utgörande eget kyrkobokföringsdistrikt, där ej denne tjänstinnehavare

åtnjuter biträde av adjunkt. — Bidraget utgår med belopp,

beräknat efter 75 kronor för hel semesterledighet under trettio dagar.

Enligt gammal praxis har i rätt vidsträckt omfattning tillämpats den ordningen,

att två ordinarie präster — för möjliggörande av en turvis semesterledighet

för dem båda — vikariera å varandras tjänster under samtidigt

uppehållande av sin egen och utan anspråk å eljest utgående pekuniär

gottgörelse för bestridandet av den andra tjänsten. Vid avvägningen för

numera ett tiotal år sedan av det angivna semesterkostnadsbidraget å 75

kronor togs viss hänsyn till förekomsten av nämnda i praxis tillämpade

anordning med s. k. tjänstebyte. Vid beräkningen av bidragsbeloppet förfors

sålunda. Man utgick från att den utgift, som en vikarie enligt avlöningsförfattningarna

skulle åsamka den ordinarie prästen, kunde i genomsnitt

uppskattas till 150 kronor för månad. Härvid hade man att beakta,

att även den ordinarie präst, som kunde bereda sig semesterledighet genom

tjänstebyte, icke alltid kunde erhålla denna förmån helt utan vederlag.

Förutom en viss, åtminstone formellt utsträckt tjänstgöringsskyldighet

under tjänstealterneringstiden, syntes han icke så sällan få underkasta sig

även en pekuniär uppoffring, nämligen för ett särskilt predikobiträde, vars

tillkallande med hänsyn till predikoturerna i vederbörande pastorat kunde

befinnas erforderligt. T betraktande härav borde semesterbidraget, för att

icke därigenom någon markerad olikställighet i personliga ekonomiska uppoffringar

skulle uppstå mellan de bidragsberättigade och de icke bidragsberättigade

prästerna, icke sättas för högt. Man stannade vid att fixera

bidragsbeloppet till hälften av den uppskattade utgiften för en vikarie,

eller sålunda till 75 kronor.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majds ''proposition nr ''£95.

Under den tid, som förflutit sedan den här berörda regleringen vidtogs,

ha åtskilliga framställningar gjorts i syfte att ernå en mera tillfredsställande

och allsidig lösning av prästernas semesterfråga. Sålunda har, bland

andra, centralstyrelsen för Sveriges yngre prästers förbund i en den 15

augusti 1945 dagtecknad, till Kungl. Maj:t inkommen skrift hemställt om

sådan ändring i gällande bestämmelser i ämnet, att semesterkostnadsbidraget

tillsvidare måtte utan inskränkning tillämpas på samtliga under reglementet

för prästerskapets avlöning sorterande präster samt att bidraget

därvid måtte utgå med 8 kronor för dag upp till 30 dagar för kalenderår.

Prästernas semesterfråga har också, efter i ämnet väckta motioner, varit

föremål för behandling vid 1946 års riksdag och vid kyrkomötet samma år.

Såväl riksdagen som kyrkomötet har emellertid funnit de i ämnet väckta

motionerna, såsom berörande en av de många frågor, som vore föremål

för utredning av 1946 års prästlönekommitté, icke föranleda någon riksdagens

respektive kyrkomötets åtgärd.

Föredra
ganden.

Vid tillkomsten för ett tiotal år sedan av de gällande bestämmelserna

om semesterkostnadsbidrag åt präster underströks, att regleringen i fråga

i det väsentliga endast kunde få karaktären av en försöksanordning. Den

erfarenhet, som numera vunnits rörande dessa bidrag, synes mig ha givit

vid handen att desamma knappast fått den effektivitet som åsyftats. Prästernas

semesterfråga är emellertid numera föremål för utredning genom

särskilda sakkunniga i ett större sammanhang och uppenbart är, att ett

ställningstagande från Kungl. Maj:ts sida till en mera allsidig reform i

detta hänseende icke kan ske, förrän förslag i ämnet av de sakkunniga avgivits.

Det synes mig dock vara angeläget att, i avvaktan på att en sådan

mera allsidig lösning av semesterfrågan kan komma till stånd, söka provisoriskt

— på den gällande regleringens grund — bättre tillgodose det

behov, som semesterkostnadsbidragen avse att fylla. Jag anser mig i sådant

syfte böra föreslå, att semesterkostnadsbidrag må kunna utgå till ordinarie

församlingspräster även för det fall då de, med domkapitlets medgivande,

kunna få sin semesterfråga ordnad genom s. k. tjänstebyte, att semesterkostnadsbidraget

för dessa präster bestämmes till 75 kronor för hel semesterledighet

under 30 dagar, samt att bidraget för de präster, som enligt hittills

gällande bestämmelser äro bidragsberättigade, förhöjes till 150 kronor

för motsvarande tid.

Enligt från domkapitlen införskaffade uppgifter avseende åren 1943—

1946 har det antal fall, då semester kunnat beredas kyrkoherde och komminister

genom förordnande av särskild vikarie å dennes befattning genomsnittligt

uppgått till 385 årligen. Motsvarande siffra för det antal fall, då

semesterfrågan kunnat ordnas genom tjänstebyte, har varit 697. Med ledning

av dessa siffror har den merutgift för kyrkofonden, som vid ett godkännande

av här framförda förslag skulle uppkomma för tiden den 1 juli

1947—den 30 juni 1948 uppskattats till 80 000 kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att semesterkostnadsbidrag åt präster må för

tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 utgå i överensstämmelse

med av mig i det föregående förordade grunder.

6. Anslag ur kyrkofonden till särskild prästerlig verksamhet

utom riket (kyrkofondslagen 6 §).

Utlandspastorerna.

I proposition (nr 30) till 1946 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag

angående grunderna för utgående under budgetåret 1946/47 av anslag

ur kyrkofonden till avlöning av pastorerna i de svenska församlingarna i

Köpenhamn, Berlin, Paris, Helsingfors, Oslo och London. Riksdagen (skrivelse

1946:66) biföll Kungl. Maj:ts förslag.

I anledning av riksdagens beslut meddelade Kungl. Maj:t den 3 maj 1946

bestämmelser i ämnet. Enligt dessa bestämmelser utgår till pastorn vid en

var av följande svenska församlingar i utlandet, nämligen svenska Gustafsförsamlingen

i Köpenhamn, svenska Victoriaförsamlingen i Berlin, svenska

Sofiaförsamlingen i Paris, svenska Olaus Petriförsamlingen i Helsingfors

och svenska Margaretaförsamlingen i Oslo, ur kyrkofonden under budgetåret

1946/47 avlöning på sätt i det följande angives. En var av dessa pastorer

erhåller dels i grundavlöning med provisorisk förhöjning 8 100 kronor,

dels procentuellt dyrtidstillägg och kristillägg därå enligt de grunder för

åtnjutande av sådana tillägg, som för motsvarande tid gälla för kyrkoherde

i territoriell hemlandsförsamling, dels ock ett tillfälligt utlandstillägg. Utlandstillägget

utgår i form av grundbelopp och barnbidrag. Grundbeloppet

utgör 2 600 kronor för pastorn i Berlin, 2 000 kronor för pastorn i Paris

och 1 600 kronor för en var av pastorerna i Köpenhamn, Helsingfors och

Oslo. Barnbidrag utgår till varje befattningshavare, som på grund av försörjningsplikt

underhåller barn under 19 års ålder, med 750 kronor för ett

och 500 kronor för varje ytterligare barn under 10 års ålder samt med 2 000

kronor för varje barn, som fyllt 10 år. Därest befattningshavaren jämte sin

här angivna prästerliga avlöning uppbär arvode eller annan fast ersättning

för särskilt uppdrag vid sidan av pastorstjänsten, minskas dock utlandstillläggets

grundbelopp för tid, varunder dylikt arvode utgår. Barnbidraget bestämmes

kvartalsvis efter barnets ålder vid kvartalets början. Pastor, som

kommer i åtnjutande av ifrågavarande avlöningsförmåner, får icke mottaga

särskild ersättning för honom på grund av tjänsten åliggande förrättningar,

vare sig förrättningen avser i utlandsförsamlingen inskrivna medlemmar

eller andra till därvarande svenska koloni hörande personer eller resande

eller eljest på orten tillfälligt vistande landsmän.

Enligt ifrågavarande av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser äger

vidare pastorn vid Ulrika Eleonora svenska församling i London, som i

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

övrigt icke åtnjuter avlöning ur kyrkofonden, under viss förutsättning uppbära

tillfälligt utlandstillägg efter samma grunder som de nyss nämnda

utlandspastorerna, därvid grundbeloppet skall utgöra 2 000 kronor.

Genom förutnämnda beslut av den 3 maj 1940 anbefallde Kungl. Maj:t

domkapitlet i Uppsala, att, efter samråd med Kungl. Maj:ts vederbörande

minister i utlandet samt efter hörande av vederbörande utlandspastor, inkomma

med erforderlig redogörelse för de ekonomiska förhållanden på utlandspastorernas

stationeringsorter, som kunde vara av betydelse för avvägningen

av utlandspastorernas avlöningsförmåner under tiden närmast

efter budgetåret 1946/47.

Domkapitlet i Uppsala har med anledning av vad sålunda föreskrivits i

skrivelse den 18 september 1946 anfört huvudsakligen följande.

Sedan domkapitlet i skrivelser till svenska beskickningarna i Köpenhamn,

Paris, Helsingfors, Oslo och London anhållit, att de ville efter hörande av

vederbörande utlandspastorer avgiva utlåtanden rörande de i nämnda

beslut omförmälda förhållandena samt därmed och med pastorernas yttranden

i ärendet inkomma till domkapitlet, ha sådana utlåtanden och yttranden

inkommit från beskickningarna i Köpenhamn, Helsingfors, Oslo och

London. De ekonomiska förhållandena äro på utlandspastorernas tjänstgöringsorter

för närvarande ganska svåra att bedöma. Det synes emellertid

av de inkomna utlåtandena framgå, att nuvarande höga prisnivå sannolikt

icke kommer att sjunka utan snarare att ytterligare stegras.

Det är med hänsyn härtill nödvändigt, att under nästa budgetår utlandspastorernas

löneförmåner, därest någon ökning av desamma icke kan komma

i fråga, i varje fall bibehållas vid nuvarande nivå.

Sjömanspräster.

Enligt av riksdagen fattat beslut (se propositionen 1942: 150, riksdagens

skrivelse 1942: 177) äger Kungl. Maj:t enligt närmare angivna grunder

bevilja bidrag till avlöningen av visst antal i utlandet stationerade sjömanspräster.

Närmare bestämmelser rörande ifrågavarande avlöningsbidrag äro

av Kungl. Maj:t meddelade genom beslut den 28 juni 1946. Enligt dessa

bestämmelser gäller i huvudsak följande.

Avlöning till fyra sjömanspräster på europeiska fastlandet, tre sjömanspräster

i brittiska hamnar, en sjömanspräst i Buenos Aires och en sjömanspräst

i Melbourne skall från och med den 1 juli 1946 tills vidare, intill dess

annorlunda förordnas, bestridas ur kyrkofonden. Avlöningen utgör 5 000

kronor för år jämte dyrtidstillägg därå enligt de grunder för åtnjutande av

dyrtidstillägg, som för motsvarande tid må gälla för befattningshavare vid

statens oreglerade verk, ävensom kristillägg jämlikt stadgade grunder, där

sådant tillägg enligt Kungl. Maj:ts särskilda föreskrift skall tillkomma här

avsedd befattningshavare. Dessa avlöningsförmåner skola till sjömanspräst,

stationerad i sådant land, vars valuta bibehållits i guldparitet, utgå

efter en kurs, motsvarande guldpariteten med avdrag av fyra procent. För

kursförluster å avlöningsförmånerna till sjömansprästerna i brittiska ham
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

nar äga dessa befattningshavare uppbära särskild ersättning, i den mån

kursförlusterna överstiga en kursmarginal av fyra procent. Ersättning för

kursförlust må utgå allenast för tid, då löneförmånerna uppburits för tjänstgöring

å stationeringsorten utom riket.

I Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1946 föreskrevs härjämte bland annat,

att kristillägg i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 17 januari

1941 (nr 29) skulle tillsvidare från och med den 1 juli 1946 tillkomma de

tre sjömansprästerna i brittiska hamnar.

Med skrivelse den 30 september 1946 har svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelsc

inkommit dels med en berättelse om den av styrelsen under budgetåret

1945/46 bedrivna verksamheten dels med anmälan beträffande styrelsens

önskemål i fråga om avlöningsbidraget för sjömanspräster under

budgetåret 1947/48. Rörande sin verksamhet under budgetåret 1945/46

anför styrelsen bland annat:

Under denna tidsperiod ha djupgående förändringar ägt rum på den

svenska utrikessjöfartens område. Efter vapennedläggelsen i maj 1945 upphävdes

i snabb takt ett flertal av de skrankor, som under kriget hämmat

det internationella handelsutbytet. För Sveriges del framträder Skagerackspärrens

slopande som den dominerande faktorn i detta sammanhang. Intill

början av sommaren 1945 inskränkte sig de svenska sjöfartsförbindelserna

västerut väsentligen till den s. k. lejdtrafiken, samtidigt som en betydande

del av vår handelsflotta gick i fraktfart på andra sidan om spärren utan

möjlighet att anlöpa svensk hamn. Vid arbetsperiodens slut åter har läget

förändrats därhän, att svenska fartyg uppehålla förbindelser mellan hemlandet

och nästan alla delar av jordklotet.

För de svenska sjömanskyrkorna i utländska hamnar har denna utveckling

medfört stora ändringar i arbetsuppgifterna. Under krigsåren utgjorde

sjömanskyrkorna bortom spärren för en stor del av vårt sjöfolk den enda

kontakten med fosterlandet. Där samlades sjömännen under^ uppehållen

mellan färderna. En av de viktigaste uppgifterna för sjömansvården under

kriget blev också att skapa förbindelser mellan sjöfolket och deras anhöriga.

Som ett led i detta arbete uppgjorde sjömansprästerna bortom spärren kartotek

över alla sjömän, som de anträffade. Genom att på dessa anteckna

allt, vad de visste om sjöfolkets arbetsförhållanden och ändrade vistelseorter,

blev det för sjömansprästerna möjligt att förmedla brev och andra

hälsningar hemifrån till de uteseglande. Familjekontakten uppehölls även

i motsatt riktning genom tusentals telegram, som sjömansprästerna sände

hem för sjöfolkets räkning. Fasta vänskapsband knötos under krigsåren

mellan våra sjöfarande och sjömanskyrkornas folk. De delade faror och

svårigheter, enär krigets förstörelseverk hemsökte både haven och hamnarna.

Flera av de svenska sjömanskyrkorna förstördes helt och andra skadades.

Detta gäller såväl utanför som innanför spärren belägna arbetsstationer.

Beträffande sjömansvårdsstyrelsens egendom i utländska hamnar

blev krigsårens facit 6 fullständigt ödelagda kyrkofastigheter (Rotterdam,

Hull, Calais, Dunkerque, Kiel, Stcttin), 3 svårt skadade (London Surrey

docks, Danzig, Gdynia), och två lättare skadade (Antwerpen och West

Ilartlcpool).

Sjömans vår dens efterkrigsuppgifter äro ingalunda mindre maktpålig
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

gande än verksamheten under kriget. De stora nya skaror av svensk ungdom,

som mönstra ut från hemlandet, möta en värld, som både i materiellt

och moraliskt hänseende bär vittnesbörd om det totala krigets framfart.

I de flesta utländska hamnstäderna möter ögat alltjämt raserade kajanläggningar,

magasin och kranar, förstörda varv och hela fabriks- och bostadsdistrikt

i ruiner. Det är lätt att inse, att denna förstörda och utblottade

värld uppvisar mycken moralisk torvildning, i all synnerhet som hamnarnas

parasiter fått friare spelrum, sedan den rigorösa kontroll, som under kriget

utövades av den militära och civila säkerhetstjänsten, lättat efter vapennedläggelsen.

Det har också visat sig, att krogar och skumma nöjesetablissemang

i stora mängder inrättats i bombskadade hus eller provisoriska

baracker.

Mot bakgrunden av ovan relaterade förhållanden framträder med all

tydlighet vikten av att de svenska sjömanskyrkliga utposterna i utländska

hamnar äro i stånd att erbjuda våra sjöfarande trivsamma och ändamålsenliga

samlingslokaler. Med hänsyn härtill har också den kyrkliga sjömansvården

i utlandet under den gångna verksamhetsperioden varit sysselsatt

med lösande av lokalfrågor i en utsträckning, som tidigare varit okänd

under sjömansvårdens 70-åriga historia. Icke blott sådana arbetsstationer,

som förestås av med medel ur kyrkofonden avlönade prästmän, uppvisa

akuta lokalproblem; detsamma är fallet på verksamhetsfält, vilkas drift uteslutande

bygger på frivilliga gåvomedel.

Vad beträffar den förstnämnda kategorien arbetsstationer, så ha de

värdefulla kyrkofastigheterna i Gdansk och Gdynia under perioden helt

återställts, medan reparationsarbetena å det stora kyrkokomplexet vid

London Surrey docks äro långt framskridna. Vissa av den sistnämnda

byggnadens utrymmen ha varit i bruk under hela perioden som läse- och

samlingslokaler för sjöfolket. Kyrkofastigheten i Antwerpen, där praktiskt

taget samtliga utrymmen varit i användbart skick under hela kriget, är i

stort sett färdigreparerad, medan den i T Vest Hartlepool, som delvis är i

bruk, befinner sig under reparation.

De totalt ödelagda kyrkorna i Rotterdam, och Hull ha temporärt ersatts

med hyreslokaler. I Rotterdam underhandlar styrelsen om inköp av en

större, välbelägen fastighet, och i Hull komma underhandlingar att inom

kort upptagas med stadens myndigheter angående förvärv av en ny tomt.

Styrelsen anslår kostnaderna för reparationer av skadade fastigheter inklusive

verkställda nyförvärv av två mindre bostadshus för prästerna i

Hull respektive Middlesborough-West Hartlepool till sammanlagt omkring

500 000 kronor. Vad åter beträffar totalkostnaden för anskaffande av nya

sjömansvårdslokaler i stället för de under kriget förstörda, så är styrelsen

givetvis ur stånd att bedöma denna. Omfattningen och takten av återuppbyggnadsarbetena

kommer i hög grad att bli beroende av den framtida

tillgången på insamlingsmedel.

Vad angår avlöningsbidraget för sjömanspräster under instundande budgetår

meddelar sjömansvårdsstyrelsen, att de från kyrkofonden utgående

löneanslagen äro från och med 1 juli 1946 tillsvidare knutna till följande

arbetsstationer, nämligen: Antwerpen, Buenos Aires, Gdansk (Danzig),

Gdynia, Hull, London, Melbourne, Rotterdam och West HartlepoolMiddlesborough.

Om sjömansvårdsstyrelsen skulle kunna i önskvärd om
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts ''proposition nr 295.

fattning alltjämt bedriva den verksamhet, som den utövade med hjälp av

beviljade anslag ur kyrkofonden, vore sådana anslag även erforderliga för

tiden 1 juli 1947—30 juni 1948.

Emellertid framhåller styrelsen behovet av anslag ur kyrkofonden till

avlönande av den svenske pastorn iprovinsen Misiones i Argentina.

Styrelsen anför härom:

Den till cirka 1 000 personer uppgående svenska folkspillra, vars kärna

utgöres av deltagarna i två svenska emigrationer till Brasilien under åren

1891—1892 samt 1909 och deras efterkommande i första och andra led,

lever ett strävsamt liv i en för svenskar främmande och ovanlig miljö.

Dessa svenskar och svenskättlingar ha sin huvudsakliga utkomst genom

odlingen av yerba eller paraguayte, tobak och frukt. Den svenska bebyggelsen

grupperar sig väsentligen kring byn Oberå. År 1920 uppsöktes denna

svenska »koloni» för första gången av den svenske sjömanspastorn i

Buenos Aires. De regelbundna besök, som Buenos Aires-pastorn därefter

årligen avlagt på platsen, ha ägnats åt konfirmationsundervisning bland

koloniens barn samt åt olika kyrkliga förrättningar. År 1932 utsändes en

svensk församlingssyster till området, och år 1941 inrättade sjömans vårdsstyrelsen

en prästerlig befattning i Oberå, vars innehavare till en början var

underställd pastorn i Buenos Aires men från och med fjolåret blev självständig

i förhållande till denne.

Pastor i Misiones har även uppsikt över den svenska skolundervisningen,

som årligen pågår under några månader och handhaves av en svensk

lärare. Alla inom kolonien tala svenska, och kärleken till Sverige och allt

svenskt är ett gemensamt drag hos dem. Emellertid avser den svenska

verksamheten i Misiones ingalunda att hos våra stamfränder hävda det

svenska språket och kärleken till det forna fosterlandet på bekostnad av

deras solidaritet med Argentina, det land, som giver dem deras utkomst. Det

gäller något vida betydelsefullare än det svenska språket. Det gäller att i

en mycket heterogen omgivning vidmakthålla goda svenska begrepp om

moral, heder och ärlighet, och till allt detta är språket nyckeln. Den svenske

prästen och hans medhjälpare se som en viktig uppgift att förhindra, att

våra fränder därute byta bort sin egenart, sin tro och sin kultur mot något,

som är dem väsensfrämmande. Det kan också glädjande nog fastslås, att

det svenska kyrkliga arbetet i provinsen Misiones på ett mycket gynnsamt

sätt återverkat icke blott på våra landsmän utan även på de många andra

nationaliteter, som bosatt sig inom området. Myndigheterna i Misiones ha

betecknat svenskarna som det skötsammaste bland de olika folkelementen

i trakten. Nyligen ha förberedelser inom kolonien vidtagits för ett svenskt

kyrkobygge, för vars utförande sjömansvårdsstyrelsen garanterat ett belopp

å 50 000 kronor, medan Misiones-svenskarna förpliktat sig att bidraga med

25 000 kronor samt naturagåvor i dagsverken.

Med hänsyn till att styrelsen sålunda åtagit sig avsevärda ekonomiska

förpliktelser gentemot svenskarna i Misiones, skulle ett anslag ur kyrkofonden

till avlönande av pastor därstädes betyda en stor lättnad för styrelsen.

Till stöd för en sådan framställning om ett anslag till en icke sjömanspriisterlig

befattning får styrelsen åberopa § 1 i Kungl. Maj:ts stadgar för

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, där det stadgas att »Svenska

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 295.

kyrkans verksamhet bland svenska sjömän och andra landsmän i utlandet

— däri dock ej inbegripen vården av de utländska svenska församlingar,

vilka erhållit av Kungl. Maj:t godkänd kyrkoordning — skall utövas genom

svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse».

I händelse av bifall till ovanstående framställning torde anslagstiteln

»avlöningar till vissa i utlandet stationerade sjömanspräster» förslagsvis

ändras till »vissa i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses tjänst anställda

präster i utlandet».

I särskild skrivelse den 5 september 1946 har sjömans vårdsstyrelsen härjämte

— under erinran att de svenska sjömansprästerna i utländska hamnar

icke syntes ha vunnit beaktande vid utfärdandet av kungörelserna dels

den 29 maj 1946 (nr 216) angående tillfälligt lönetillägg åt vissa präster,

dels den 25 juli 1946 (nr 550) angående provisoriskt lönetillägg under tiden

1 juli 1946 — den 30 juni 1947 åt vissa präster — anhållit, att sagda prästmän

måtte komma i åtnjutande av de lönetillägg, som enligt nämnda kungörelser

tillkommit övriga präster. — Enär det tillfälliga lönetillägget avsåge

en redan tilländagången tjänstgöringsperiod, innebure styrelsens framställning,

att detsamma måtte utanordnas retroaktivt till innehavarna av de

här ifrågakommande nio sjömanspräster liga befattningarna, medan det

provisoriska lönetillägget syntes böra utbetalas under innevarande budgetår.

Remissyttranden.

Över sjömansvårdsstyrelsens ifrågavarande framställningar har statskontoret

avgivit utlåtanden, varvid ämbetsverket även berört avlöningsregleringen

för utlandspastorerna.

Huruvida den av sjömansvårdsstyrelsen bedrivna verksamheten i Oberå

i provinsen Misiones i Argentina kunde anses vara av sådan betydelse, att

densamma borde stödjas genom anvisande av medel från kyrkofonden, har

statskontoret funnit utgöra en fråga, som undandroge sig ämbetsverkets

bedömande. Vad angår avlöningsregleringen för hithörande i utlandet stationerade

präster har statskontoret anfört huvudsakligen följande.

Sedan 1946 års riksdag (skrivelse nr 171) bifallit ett av Kungl. Maj:t

genom proposition nr 71 framlagt förslag rörande provisorisk förbättring

av löneställningen för präster, hava de i framställningen åberopade kungörelserna

den 24 maj 1946 (nr 216) och den 28 juni 1946 (nr 550) utfärdats

angående tillfälligt respektive provisoriskt lönetillägg åt vissa präster. De

i kungörelserna meddelade bestämmelserna äro emellertid, såsom sjömansvårdsstyrelsen

också framhållit, icke tillämpliga å ifrågavarande sjömanspräster.

Beträffande tillkomsten av sistberörda bestämmelser vill statskontoret

erinra, att föredragande statsrådet vid anmälan av nyssnämnda proposition

nr 71 anfört bland annat, att Kungl. Maj:t i proposition 1946: 3 framlagt

förslag om en provisorisk förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare

i statens tjänst med flera samt att en motsvarande provisorisk

förbättring av löneställningen borde beredas de präster, som ägde uppbära

dyrtidstillägg och kristillägg.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘295.

Med utgångspunkt från sagda uttalande torde icke något vara att erinra

mot att tillfälligt lönetillägg och provisoriskt lönetillägg få utgå även åt

ifrågavarande sjömanspräster. På grund av vad föredragande statsrådet

uttalat därom, att löneförbättringen skulle tillkomma de präster, som uppburo

dyrtids- och kristilllägg, torde emellertid kunna råda någon tvekan,

huruvida lönetilläggen böra utgå till sjömanspräster i vidare mån än kristillägg

funnits böra utgå till dessa. Ett bifall till framställningen torde

förutsätta riksdagens medverkan.

I detta sammanhang vill emellertid statskontoret erinra, att ytterligare

en kategori prästmän, som icke omfattas av kungörelserna om löneförbättring,

nämligen pastorerna i vissa svenska församlingar i utlandet, torde

böra tillerkännas tillfälligt och provisoriskt lönetillägg. Enligt kungl. brev

den 29 juni 1945 äga nämligen dessa präster å grundavlöningen uppbära

procentuellt dyrtidstillägg och kristillägg enligt de grunder för åtnjutande

av sådana tillägg, som för motsvarande tid må gälla för kyrkoherde i territoriell

hemförsamling.

Beträffande avlöningsregleringen för ifrågavarande prästmän har härefter

även 19Jf6 års prästlönekommitté inkommit med infordrat utlåtande

och därvid anfört i huvudsak följande.

Den till pastorerna i de svenska utlandsförsamlingarna utgående avlöningen

är för närvarande och i avseende å flertalet löneposter sedan gammalt

i huvudsak utmätt efter grunder, som gälla för kyrkoherde i hemlandsförsamling.

Härjämte åtnjuta emellertid utlandspastorerna numera ett

särskilt tillfälligt utlandstillägg i form av ett grundbelopp å 1 600—2 600

kronor samt vissa med hänsyn till vederbörande barns ålder bestämda barnbidrag

å 500, 750 och 2 000 kronor.

Då en blivande allmän lönereglering för hemlandets församlingspräster

lärer kunna förutsättas komma att i sin mån påverka utmätandet av

utlandspastorernas framtida löneförmåner, synes det i första hand icke helt

obefogat att vid en allmän provisorisk lönetilläggsreglering dessa sistnämnda

präster likställas med hemlandsprästerna. Den nyligen genomförda regleringen

med utlandstillägg gör det dock tveksamt, om härvid samma skäl

för provisorisk löneförbättring kunna anses föreligga som för de senare.

Prästlönekommittén, som i särskild skrivelse avgivit förslag till provisorisk

lönetilläggsreglering för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 för inom

riket tjänstgörande präster i skilda befattningar, har emellertid — i likhet

med statskontoret — funnit skäl tala för att även utlandspastorerna erhålla

ett motsvarande provisoriskt lönetillägg. För bedömandet av storleken av

detta lönetillägg har kommittén sökt tillämpa i huvudsak samma beräkningsgrunder

som beträffande prästerna i hemlandet. Med ledning härav

har kommittén funnit, att lönetillägget åt utlandspastorerna skäligen synes

böra för samtliga bestämmas till ett enhetligt belopp av 660 kronor för år.

Vad prästlönekommittén här framhållit i fråga om utlandspastorerna

kan till viss del sägas gälla även med avseende å de från anslag ur kyrkofonden

avlönade sjömansprästerna. För dessa finnes emellertid icke fastställd

någon lönereglering i egentlig mening, såsom för utlandspastorerna,

utan torde deras löneförmåner — utom i vad gäller dem som utgå ur kyrkofonden

— principiellt vara beroende av vad sjömansvårdsstyrelsen beslutar.

Härtill kommer, såsom ock statskontoret påpekat, att kristillägg icke utgår

4 — Uihang till riksdagens protokoll 10^7. 1 sand. Nr 29~>.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

till samtliga och, där det förekommer, ej alltid utgår med fullt belopp. Kommittén

har likväl funnit, liksom statskontoret, att i princip icke något

torde vara att erinra emot, att jämväl ifrågavarande sjömanspräster i förekommande

fall erhålla provisoriskt lönetillägg. Det synes dock böra förbehållas

Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall pröva, huruvida vederbörande

sjömanspräst — med hänsyn till rätten till kristillägg — bör för ifrågakommande

tid utbekomma provisoriskt lönetillägg och för så fall med vilket

belopp. Därest åt sjömanspräst i enlighet härmed beviljas provisoriskt lönetillägg,

bör detta emellertid enligt kommitténs mening ej för något fall bestämmas

till högre belopp än 660 kronor för helt år.

Statskontoret har för sin del tillstyrkt, att såväl utlandspastorerna som

ifrågakommande sjömanspräster skola erhålla provisoriskt lönetillägg för

tiden den 1 juli 1946—30 juni 1947 liksom även sådant tillfälligt lönetilllägg,

som utgick till hemlandsprästerna för tiden närmast förut. Prästlönekommittén

kan icke finna en retroaktiv reglering i denna utsträckning vara

i föreliggande fall påkallad. Såsom förut framhållits, är kommittén över

huvud taget i viss mån tveksam om skäligheten i en provisorisk tilläggsreglering

av här angiven art för ifrågavarande utlandspräster. Då kommittén

nu likväl funnit sig kunna tillstyrka provisoriskt lönetillägg jämväl åt

dessa präster, anser kommittén, att lönetillägget i allt fall bör begränsas

att utgå främst för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 men härjämte eventuellt

även för innevarande halvår, eller för tiden från och med den 1 januari

1947, för sistnämnda tid med lönetilläggets halva belopp.

Liksom övriga löneförmåner för här avsedda präster torde även det för

dem nu ifrågasatta provisoriska lönetillägget böra utgå ur kyrkofonden.

Kostnaderna för det av kommittén föreslagna lönetillägget kunna, med utgående

från nuvarande antal utlandspastorer och hela antalet för närvarande

ur kyrkofonden avlönade sjömanspräster, beräknas till högst 9 900

kronor för helt år.

Föredra
ganden.

Under åren 1944—1945 har i Buenos Aires för enskilt donerade och för

inom den svenska kolonien därstädes samt i hemlandet insamlade medel

uppförts ny kyrka för en svensk församling i staden. Kyrkan blev den

5 augusti 1945 för sitt ändamål invigd av biskopen i Visby Torsten Ysander.

Frågan om fastställelse av kyrkoordning för församlingen kan väntas

bli aktuell i år eller början av år 1948. Det är önskvärt att, om sådan

fastställelse meddelas, pastorsbefattningen kan tillsättas utan dröjsmål. Avlöningen

för kyrkoherden torde, liksom för övriga utlandspastorer, böra

utgå ur kyrkofonden och därvid bestämmas i det hela till samma belopp

som för övriga utlandspastorer. I enlighet härmed torde pastor i Buenos

Aires även böra erhålla tillfälligt utlandstillägg, vilket i vad gäller grundbeloppet

skäligen synes kunna bestämmas till 2 000 kronor för år. Kungl.

Maj:t torde böra utverka riksdagens bemyndigande att under budgetåret

1947/48 för ifrågavarande kyrkoherdebefattning disponera erforderliga avlöningsmedel

ur kyrkofonden. Med tillkomsten av en sådan befattning

synas förutsättningarna för avlöningsbidrag från kyrkofonden för en sjömanspräst

i staden förfalla.

Sjömans vårdsstyrelsens framställning om avlöningsbidrag för en sådan

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

prästman i styrelsens tjänst, som sedan åtskilliga år varit stationerad i byn

Oberå i provinsen Misiones i Argentina, har jag — med hänsyn till vad styrelsen

upplyst om arbetsuppgifterna för en präst på denna ort med dess

talrika befolkning av svenskt ursprung — funnit böra beaktas. Jag tillstyrker

följaktligen, att det avlöningsbidrag ur kyrkofonden, som för närvarande

utgår till en sjömanspräst i Buenos Aires, från och med den tidpunkt

då en kyrkoherdebefattning i staden må bliva tillsatt må tillsvidare

av sjömans vårdsstyrelsen disponeras för en prästman i provinsen Misiones.

Vad prästlönekommittén föreslagit beträffande provisoriskt lönetillägg

för budgetåret 1947/48 åt utlandspastorer samt åt de sjömanspräster, som

avlönas med bidrag från kyrkofonden, anser jag mig böra biträda. Vad sålunda

föreslagits torde givetvis böra gälla även en eventuellt nyinrättad

pastorsbefattning i Buenos Aires samt prästmannen i Misiones. Med hänsyn

till vad prästlönekommittén därutinnan framhållit anser jag mig dock

icke kunna förorda, att utlandspastorerna och ifrågavarande präster i sjömansvårdsstyrelsens

tjänst skulle retroaktivt komma i åtnjutande av motsvarande

tillägg för tid före den 1 juli 1947.

Nu gällande bestämmelser om avlöning åt pastorer vid svenska församlingar

i utlandet äga giltighet endast för ett budgetår i sänder. För nästa

budgetår ifrågasätter jag icke andra förändringar av dessa bestämmelser

än jag förut nämnt. Såsom framgår av innehållet i Kungl. Maj:ts vid

propositionen 1947: 64 fogade skrivelse (nr 4) till 1946 års kyrkomöte

(s. 13), torde emellertid såsom villkor för fortsatt giltighet under budgetåret

1947/48 av ifrågavarande bestämmelser böra krävas, att vederbörande

utlandspastor underkastar sig den pensionsreglering, som genom nyssnämnda

proposition underställdes riksdagens prövning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att anslag ur kyrkofonden för prästerlig

verksamhet utom riket må utgå i enlighet med av mig förordade

grunder, beträffande provisoriskt lönetillägg för

tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 samt i övrigt beträffande

pastorer i svenska utlandsförsamlingar för tiden

den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 och för i sjömansvårdsstyrelsens

tjänst anställda präster tills vidare från och med

den 1 juli 1947.

7. Anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde vid handläggning

av boställsärenden och vad därmed äger samband.

Jämlikt stadgande i 6 § kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden gäldas

bland annat anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finna skäligt ställa

till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Föredra
ganden.

Föredra
ganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband. Under en

följd av år ha inom ecklesiastikdepartementet särskilda experter varit sysselsatta

med sådana arbetsuppgifter. På förslag av Kungl. Maj:t har riksdagen

medgivit, att anslag ur kyrkofonden för ifrågavarande ändamål finge

för vart och ett av nedannämnda budgetår utgå med högst de belopp, som

angivas i följande sammanställning, vilken även utvisar medelsåtgången i

avrundade tal enligt av statskontoret under hand lämnade uppgifter:

Budgetår fnsIag Medelsåtgång

kronor kronor

1942/43 .................. 12 000 11 400

1943/44 .................. 7 000 5 200

1944/45 .................. 7 000 6 000

1945/46 .................. 7 000 6 800

1946/47 .................. 7 000

Minskningen av anslaget från och med budgetåret 1943/44 berodde på

att en av ifrågavarande experter erhållit en för ändamålet nyinrättad tjänst

i ecklesiastikdepartementet.

För nästa budgetår torde för ifrågavarande ändamål böra beräknas ett

belopp av högst 15 000 kronor. Det ökade medelsbehovet är i första hand

beoende på en åt särskild tillkallad expert uppdragen utredning rörande det

ecklesiastika arrendeväsendet.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att för anlitande av biträde vid handläggning

av boställsärenden och vad därmed äger samband må för

budgetåret 1947/48 i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande

ur kyrkofonden utgå högst 15 000 kronor.

8. Anslag ur kyrkofonden för anskaffande av arbetshjälp

åt domkapitlen vid en preliminär indelning av

stiften i kyrkomusikerdistrikt.

Med proposition den 18 april 1947 (nr 233) har Kungl. Maj:t förelagt

riksdagen förslag till bland annat lag om kyrkomusiker. Antagandet av lagförslaget,

som i vad på kyrkomötet ankommer redan blivit godkänt, utgör

ett första led i de lagstiftningsåtgärder, som erfordras för en slutlig

lösning av den s. k. klockarf rågan. På sätt jag vid min anmälan av denna

lagstiftningsfråga den 18 april 1947 närmare berörde, erfordras att snarast

möjligt vissa undersökningar företagas för att utröna de konkreta förutsättningarna

på varje ort för de nya kyrkomusikertjänsternas anordnande

enligt de särskilda för dem avsedda tjänstetyperna. Undersökningen skulle

i första hand få innebörden av en provindelning av stiften i kyrkomusikerdistrikt.

Givet är, att detta utredningsarbete lämpligast bör uppdragas åt

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

domkapitlen. Då det emellertid måst antagas, att flertalet domkapitel skulle

se sig ur stånd att utan någon tillfällig förstärkning av sin kanslipersonal

med nödig skyndsamhet fullgöra denna särskilda arbetsuppgift, ha domkapitlen

anmodats göra anmälan om det behov i sådant hänseende, som

kunde förväntas uppkomma för dem. Med ledning av de uppgifter, som i

anledning härav inkommit till departementet, har det erforderliga beloppet

till täckande av här motsedda kostnader ansetts kunna beräknas till sammanlagt

högst 30 000 kronor. De för ändamålet behövliga medlen synas

lämpligen böra bestridas ur kyrkofonden.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att för anskaffande av arbetshjälp åt domkapitlen

vid en preliminär indelning av stiften i kyrkomusikerdistrikt

må för budgetåret 1947/48 i enlighet med Kungl.

Maj:ts beprövande ur kyrkofonden utgå högst 30 000

kronor.

Vad föredragande statsrådet sålunda under punkterna 1—8

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Bruhn-Möller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 194»7 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

47166S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1947:53 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående vissa avlöningsoch pensionsförhättringar för präster m. m., såvitt angår under punkterna 3 och 4 gjo s. 3 i texten
  2. Rskr. 1947:408 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av 5 kap. 3 § strafflagen samt lagen den 13 mars 1937 s. 5 i texten
  3. 1LU 1947:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående vissa avlöningsoch pensionsförbättringar för präster m. ra. såvitt propositionen hänvisats till lagu s. 1 i texten