Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 15 §§ förordningen den 20 iuni 1941 (nr 577) angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur m. m

24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:3, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 15 §§ förordningen den 20 iuni 1941 (nr 577) angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

1

Nr 3.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 1 och 15 §§ förordningen

den 20 iuni 1941 (nr 577) angående bekämpande av

tuberkulos hos nötkreatur m. m.; given Stockholms

slott den 29 november 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruk särenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till dels förordning angående vissa åtgärder för

bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur och dels förordning om

ändrad lydelse av 1 och 15 §§ förordningen den 20 juni 1941 (nr 577) angående

bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Iiihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 3

4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

förordning angående vissa åtgärder för bekämpande av

smittsam kastning hos nötkreatur.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Inom område, som ej i enlighet med vad därom särskilt är stadgat hänförts

till kastsjukefritt område, må nötkreatur icke överlåtas under beteckningen

fritt från smittsam kastning eller under annan beteckning, som giver

sken av att djuret är fritt från nämnda sjukdom, med mindre djuret

1) härrör från besättning eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen

utfärdade bestämmelser är att anse såsom fri från smittsam kastning; samt

2) varken under transport eller eljest sammanförts med nötkreatur, som

icke äro fria från smittsam kastning, eller uppställts i stall eller fordon, som

icke dessförinnan smittrenats.

Såvitt överlåtelse som i första stycket sägs icke godkänts av hushållningssällskap,

skall nötkreatur vid överlåtelsen vara åtföljt av ett av veterinär

tidigast två månader före överlåtelsen utfärdat intyg utvisande det under 1)

angivna förhållandet. Sådant intyg skall utfärdas enligt formulär, som fastställts

av medicinalstyrelsen.

2 §•

De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna

förordning, meddelas av medicinalstyrelsen.

3 §.

Förseelse mot denna förordning eller enligt densamma meddelade föreskrifter

straffes enligt allmänna strafflagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1947.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

3

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 15 §§ förordningen

den 20 juni 1941 (nr 577) angående bekämpande av

tuberkulos hos nötkreatur.

Härigenom förordnas, att 1 och 15 §§ förordningen den 20 juni 1941 angående

bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur skola erhålla följande

ändrade lydelse.

1 §•

Förekommer sjukdomen —--å sjukdomen.

Till underlättande---äga tillämpning.

Beträffande sjukdomens bekämpande inom område, som icke hänförts

till tuberkulosfritt område, skola gälla de i 4 kap. denna förordning meddelade

bestämmelserna. I fråga om frivilligt bekämpande av sjukdomen inom

sistnämnda områden gäller därjämte vad därom särskilt är stadgat. Inom

skyddat område må medicinalstyrelsen efter hörande av vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott förordna, att nötkreatursbesättningar,

som icke jämlikt berörda stadganden äro anslutna till statlig kontroll med

tuberkulin, skola på statens bekostnad undersökas med tuberkulin.

15 §.

Undersökning med tuberkulin av nötkreatur må ej verkställas utan medicinalstyrelsens

medgivande eller dess jämlikt 1 § tredje stycket sista punkten

givna förordnande.

Det åligger veterinär, som verkställer undersökning med tuberkulin av

nötkreatur, att förse de nötkreatur, som vid undersökningen reagera, med

märke, tuberkulosmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer. Om

vid undersökningen minst 75 procent av alla till besättningen hörande nötkreatur

över två års ålder reagera, skall veterinären — i den mån medicinalstyrelsen

icke annorlunda förordnar — med tuberkulosmärke förse jämväl

samtliga icke reagerande nötkreatur över två års ålder inom besättningen.

Dylik märkning skall dock icke ske beträffande djur, som inköpts från

tuberkulosfri besättning eller uppfötts på gården och intill undersökningen

varit fullständigt isolerade från de reagerande djuren.

Medgivande till undersökning med tuberkulin av nötkreatur må lämnas

allenast under villkor alt ägaren till de med undersökningen avsedda djuren

förbinder sig att låta förse dessa med tuberkulosmärke i den utsträckning,

som i andra stycket sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1947.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

29 november 1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Myrdal, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler föredraganden, statsrådet Sträng, fråga om åtgärder för

åstadkommande av effektivare kontroll beträffande handeln med nötkreatur

m. m. samt anför följande.

I skrivelse den 14 april 1944 hemställde Örebro läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, att sådana bestämmelser snarast måtte utfärdas att en

effektiv kontroll av handeln med nötkreatur till förekommande av sjukdomarna

tuberkulos och smittsam kastning möjliggjordes.

Yttranden över denna skrivelse avgåvos av medicinalstyrelsen den 25 april

1945 och av lantbruksstyrelsen den 12 januari 1945. Vid medicinalstyrelsens

yttrande hade fogats utlåtanden av Svenska länsveterinärföreningen, Svenska

distriktsveterinärföreningen och Svenska chefveterinärföreningen. Lantbruksstyrelsen

överlämnade jämte sitt yttrande utlåtanden av statens livsmedelskommission,

Sveriges slakteriförbund samt Sveriges charkuteri- och slakteriidkares

riksförbund.

Sedermera anhöll Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

i skrivelse den 17 maj 1945 om skärpning av gällande bestämmelser beträffande

tuberkulos och smittsam kastning i vad dessa bestämmelser avsåge

handeln med livdjur.

Över berörda skrivelse avgavs yttrande av medicinalstyrelsen den 5 september

1945.

I gemensam skrivelse den 24 januari 1945 hemställde medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen, under åberopande av en i ämnet upprättad promemoria,

om sådan ändring av förordningen den 20 juni 1941 (nr 577) angående

bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, att medicinalstyrelsen bemyndigades

förordna om tuberkulinundersökning inom tuberkulosskyddade

områden av nötkreatursbesättningar, som icke stode under statlig kontroll

med tuberkulin.

över sist nämnda skrivelse avgåvos yttranden av statskontoret, av samtliga

hushållningssällskaps förvaltningsutskott med undantag för de i Kronobergs,

Gotlands, Blekinge, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

5

Västerbottens och Norrbottens län samt av Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

landsbygdens folk. Svenska veterinärläkarföreningen, Svenska

länsveterinärföreningen och Svenska veterinärföreningen för nötkreaturstuberkulosens

bekämpande.

I anledning av de inkomna framställningarna och de däröver avgivna

yttrandena har inom jordbruksdepartementet upprättats en promemoria rörande

de ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna.

Efter remiss ha yttranden över departementspromemorian avgivits av

medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och samtliga hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ävensom av Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

landsbygdens folk, Svenska veterinärläkarföreningen, Svenska länsveterinäi;- föreningen, Svenska distriktsveterinärföreningen och Svenska chefveterinärföreningen.

Gällande bestämmelser rörande bekämpandet av tuberkulos

och smittsam kastning hos nötkreatur.

Bestämmelser till förekommande av tuberkulos hos nötkreatur äro meddelade

dels i förordningen den 20 juni 1941 (nr 577) angående bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur dels ock i kungörelsen samma dag (nr 579)

angående frivilligt bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. Förstnämnda

författning har ändrats genom förordningen den 15 december 1944 (nr 783).

I fråga om förebyggandet av smittsam kastning återfinnas bestämmelser i

kungörelsen den 17 juni 1943 (nr 387) angående bekämpande av smittsam

kastning hos nötkreatur.

För vardera sjukdomens bekämpande gäller, att landet indelas i tre slag

av områden, nämligen

a) område, där sjukdomen icke förekommer eller har allenast synnerligen

ringa utbredning (fritt område);

b) område, där stora möjligheter till sjukdomens utrotande förefinnas

(skyddat område); och

c) område, som varken tillhör fritt eller skyddat område.

Beträffande tuberkulosfritt och kastsjukefritt område är föreskrivet, att

bestämmelserna i epizootilagen skola äga tillämpning med avseende å tuberkulos

respektive smittsam kastning. Inträffar fall av sjukdomen, är djurägaren

anmälningsskyldig. För utrönande av förekomsten av tuberkulos

verkställes efter medicinalstyrelsens förordnande undersökning med tuberkulin.

Djur, som finnes behäftat med tuberkulos, skall nedslaktas inom viss

kortare tid. Under särskilda förutsättningar kan förordnas, att även andra

till besättningen hörande djur skola nedslaktas. Vid fall av smittsam kastning

skall det ställe, där sjukdomen förekommer, tillika med omkringliggande

område förklaras smittat. Förordnande om nedslaktning av alla smittade

djur i besättningen eller av hela besättningen kan meddelas.

Till tuberkulosfrilt och kastsjukefritt område får nötkreatur icke införas

från del av riket, som ej tillhör sådant område, med mindre medicinalsty
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

relsen därtill lämnat tillstånd. Dylikt tillstånd må ej lämnas beträffande nötkreatur,

avsett till livdjur, utan att djuret kan anses fritt från sjukdomen.

I fråga om tuberkulosfritt område är vidare stadgat, att med besättning

därstädes icke må införlivas annat nötkreatur än sådant, som härrör från

besättning, vilken enligt av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter är att

anse såsom tuberkulosfri. Har nötkreatursbesättning i dess helhet nedslaktats,

må efter smittreningen i ladugården inställas allenast sådant nötkreatur,

som nyss sagts (7 § förordningen nr 577/1941).

Förordnande att visst område skall hänföras till tuberkulosfritt eller kastsjukefritt

meddelas av Kungl. Maj:t på gemensam framställning av medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen samt efter hörande av vederbörande

hushållningssällskap.

Till tuberkulosfritt område ha hänförts Kronobergs, Gotlands, Blekinge och

Kopparbergs län samt hela Norrland ävensom delar av Jönköpings och Kalmar

län (kungörelsen nr 118/1944).

Något förordnande om kastsjukefritt område har ännu icke meddelats.

Rörande tuberkulosskyddat och kastsjukeskyddat område gäller, att utan

medicinalstyrelsens tillstånd införsel av nötkreatur ej får äga rum från del

av landet, som varken tillhör fritt eller skyddat område. För meddelandet av

tillstånd till införsel av livdjur äger vad förut beträffande fritt område sagts

motsvarande tillämpning.

I fråga om smittsam kastning är stadgat, att djurägare må insända prov

från djur, som misstänkes lida av sjukdomen, till laboratorium för undersökning

å statens bekostnad beträffande förekomsten av sjukdomen. Vidare

äger medicinalstyrelsen förordna veterinär att, därest misstanke om sjukdomen

föreligger, taga erforderliga prov för undersökning. Konstateras sjukdomen,

meddelar styrelsen anvisningar, huru sjukdomen lämpligen bör bekämpas.

Finner styrelsen förutsättning föreligga att genom nedslaktning av

ett mindre antal djur utrota sjukdomen inom det undersökta området, kan

statsbidrag utgå för ändamålet med 50 kronor för djur i åldern sex månader

— två år och 75 kronor för djur över två år.

Förordnande att visst område skall utgöra skyddat område meddelas av

Kungl. Maj:t.

Till tuberkulosskyddat område ha hänförts delar av Stockholms, Uppsala,

Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,

Örebro samt Västernorrlands län (kungörelsen nr 118/1944), och till

kastsjukeskyddat område Gotlands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Västerbottens samt Norrbottens län ävensom delar

av Älvsborgs och Jämtlands län (kungörelsen nr 27/1944).

Utanför de tuberkulosfria områdena bekämpas tuberkulosen i huvudsak

därigenom, att djurägarna kunna vinna anslutning till ett statligt eller statsunderstött

bekämpande av sjukdomen, anordnat antingen a\ medicinalstyrelsen

eller av vederbörande hushållningssällskap. Detta bekämpande förekommer

i två olika former, statlig kontroll med tuberkulin och klinisk tuberkuloskontroll.

Förstnämnda kontrollform förutsätter en total utrensning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

7

av tuberkulosen inom den anslutna besättningen, medan den kliniska kontrollen

närmast åsyftar ett bekämpande av sjukdomen i smittfarlig form.

Vid sistnämnda kontrollform isoleras i regel ungdjuren och ställas under

statlig kontroll med tuberkulin.

Ersättning för nedslaktat djur utgår av statsmedel endast för vid den kliniska

kontrollen påträffat smittfarligt djur; ersättningens storlek utgör 50

kronor eller, om djuret helt kasseras på grund av tuberkulos, 20 kronor. Härjämte

kan, jämlikt 4 kap. kungörelsen nr 579/1941, i samband med utrensning

av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar beviljas statsbidrag

för anskaffning av tuberkulosfria nötkreatur. Dylikt bidrag må icke utgå

med högre belopp än 100 kronor för varje nedslaktat djur eller, om djuret

är under ett års ålder, med 50 kronor för varje sådant djur och ej heller med

mera än sammanlagt 500 kronor till en och samma djurägare.

Vid sidan av dessa bestämmelser, avseende det frivilliga bekämpandet av

tuberkulosen, gälla en del regler av tvingande natur. Sålunda skall djur, som

är behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen, alltid nedslaktas. Anmälningsskyldighet

åligger djurägare, som misstänker sådan form av sjukdomen

inom sin besättning. Ersättning för nedslaktat djur utgår av statsmedel

med 50 kronor eller, om djuret helt kasseras på grund av tuberkulos,

med 20 kronor.

Vissa av de tvingande bestämmelserna ha avseende å handeln med livdjur.

Nötkreatur, som reagerar vid undersökning med tuberkulin, skall förses

med särskilt märke (tuberkulosmärke). Om vid undersökningen minst

75 procent av alla till besättningen hörande nötkreatur över två års ålder

reagera, skola — i den mån medicinalstyrelsen icke annorlunda förordnar —

jämväl samtliga icke reagerande nötkreatur över två åis ålder inom besättningen

med undantag beträffande djur, som inköpts från tuberkulosfri besättning

eller uppfötts på gården och intill undersökningen varit fullständigt

isolerade från de reagerande djuren, förses med tuberkulosmärke (15 § förordningen

nr 577/1941). överlåtelse av nötkreatur under beteckningen tuberkulosfritt

eller under annan beteckning, som giver sken av att djuret är

fritt från nämnda sjukdom, får icke ske med mindre djuret 1) härrör från

besättning eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser

är att anse såsom tuberkulosfri, 2) i den omfattning, styrelsen föreskriver,

undersökts med tuberkulin och därvid icke visat reaktion, samt 3)

varken under transport eller eljest sammanförts med icke tuberkulosfria

nötkreatur eller uppställts i stall eller fordon, som icke dessförinnan smittrenats.

Såvitt överlåtelse, som nu sagts, icke godkänts av hushållningssällskap,

skall nötkreatur vid överlåtelsen vara åtföljt av ett av veterinär tidigast

två månader före överlåtelsen utfärdat intyg, utvisande de under 1) och

2) angivna förhållandena. Djur, som är eller misstänkes vara behäftat med

tuberkulos i smittfarligt stadium, får ej överlåtas annat än för omedelbar

nedslaktning (16 och 17 §§ samma förordning).

Jämväl det utanför de kastsjukefria områdena förekommande frivilliga

bekämpandet av smittsam kastning anordnas med statsunderstöd av medi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 3.

cinalstyrelsen eller efter styrelsens medgivande av hushållningssällskap. Djurägare

kan ansluta sin besättning till sådant bekämpande. I enlighet med

föreskrifter av den, som anordnar bekämpandet, skall inom besättning, som

är ansluten till detsamma, för utrönande av sjukdomens förekomst tagas

blodprov och mjölkprov samt verkställas undersökning av fosterhinnor. Där

så finnes lämpligt för sjukdomens bekämpande, skola kalvarna i besättningen

ympas med abortympämne. Det åligger djurägaren att vid försäljning av

djur, vid deras betesgång och betäckning samt vid vården i övrigt av besättningen

iakttaga nödig försiktighet, så att icke sjukdomen sprides till besättning,

som är fri från sjukdomen.

Djurägare, vilkens besättning är ansluten till frivilligt kastsjukebekämpande,

kan under förutsättningar, som medicinalstyrelsen angiver, erhålla

förklaring, att besättningen tills vidare skall anses fri från sjukdomen (friförklaring).

Inom friförklarad besättning skall djurens hälsotillstånd kontrolleras

i enlighet med anvisningar, som meddelas av styrelsen. Har kastningsfall

inträffat inom sådan besättning, får, innan undersökning verkställts,

huruvida kastningsfallet orsakats av Bangs abortbacill, djur icke utföras

ur besättningen för annat ändamål än omedelbar nedslaktning. Har

djurägaren brutit mot de för bekämpandet meddelade föreskrifterna eller

har inom besättningen inträffat kastningsfall, som orsakats av Bangs abortbacill,

eller har djur vid undersökning befunnits behäftat med smittsam

kastning eller kan eljest befaras, att sjukdomen på nytt inkommit i besättningen,

skall friförklaringen återkallas.

Finner medicinalstyrelsen sjukdomen kunna fullständigt utrotas i besättning,

som är ansluten till frivilligt kastsjukebekämpande, genom nedslaktning

av något eller några enstaka djur, äger styrelsen, där sådant utrotande

anses vara av väsentlig betydelse för sjukdomens bekämpande inom orten

i övrigt, på ansökan medgiva djurägare att under vissa villkor för nedslaktning

undfå ersättning av statsmedel. Ersättning utgår med 50 kronor för

varje djur i åldern sex månader—två år och 75 kronor då djurets ålder

överstiger två år. Djurägare, som tillgodonjutit ersättning för nedslaktning,

skall vid inköp av djur, som icke tillhör friförklarad besättning och ej heller

härrör från kastsjukefritt område, rådfråga veterinär samt följa dennes

anvisningar.

För utrönande av sjukdomens spridning må enligt medicinalstyrelsens förordnande

samlingsmjölkprov tagas från besättningar för serologisk undersökning

å statens bekostnad. Styrelsen äger jämväl förordna, att å slakteriinrättning

blodprov skall tagas för undersökning å statens bekostnad.

Några särskilda regler avseende handeln med livdjur ha icke utfärdats i

fråga om smittsam kastning såsom skett beträffande tuberkulos.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

9

De gjorda framställningarna och yttrandena över desamma.

I sin skrivelse den 14 april 1944 anförde Örebro läns hushållningsällskaps

förvaltningsutskott i huvudsak följande.

Förmedlandet av livdjursaffärer sker bland annat genom auktioner och

genom den verksamhet, som bedrives av kreaturshandlare, till vilken kategori

även måste räknas de lantbrukare, som, utan att bedriva yrkesmässig

handel med kreatur, köpa djur till den egna besättningen för att inom kort

åter försälja dem.

Förvaltningsutskottet har tagit del av hur det tillgått vid vissa under senaste

tiden genomförda kreatursaffärer. Därvid har i flera fall tillgått så,

att en kreaturshandlare inköpt tuberkulosfria djur, uppställt dem under

längre eller kortare tid tillsammans med icke tuberkulosfria djur samt därefter

försålt dem. Visserligen har det ej blivit klart ådagalagt, att säljaren

brutit mot tuberkulosförordningen genom att angiva det sålda djuret som

tuberkulosfritt eller genom att lämna uppgifter, som givit sken av att djuret

varit tuberkulosfritt vid tiden för försäljningen, men säljaren har exempelvis

meddelat köparen, att djuret tidigare varit undersökt och befunnits friskt,

varom märke i örat (»livdjursmärket») burit vittne.

Förvaltningsutskottet har behandlat denna fråga, varvid med bestämdhet

uttalats, att ett effektivt ingripande mot de missförhållanden, som en okontrollerad

livdjurshandel innebär, icke kan erhållas utan särskild lagstiftning

eller genom komplettering av nuvarande bestämmelser avseende livdjurshandeln.

Förslag till sådan lagstiftning framlades redan 1936 men ledde icke

till positivt resultat. Förvaltningsutskottet vill dock ifrågasätta, om saken

icke borde tagas upp igen. Om så skulle ske, vill förvaltningsutskottet framhålla,

att en lagstiftning tills vidare borde begränsas till att omfatta sjukdomarna

tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur. Det är här som

det största behovet gör sig gällande, och förvaltningsutskottet tror, alt en

lagstiftning även med denna begränsning skulle vara av mycket stort värde.

Ehuru förvaltningsutskottet alltså anser, att en lagstiftning av här antydd

omfattning torde vara den bästa lösningen, vill förvaltningsutskottet dock

framhålla, att en viss möjlighet redan finnes att reglera och kontrollera livdjurshandeln

genom kreaturshandlarna. Enligt gällande kristidsbestämmelser

skall den, som vill handla med livdjur, erhålla auktorisering av livsmedelskommissionen.

Vid beviljandet av sådan auktorisering torde vissa krav

böra ställas, varigenom faran tör smittspridning genom saludjuren minskades.

Följande synpunkter borde därvid beaktas:

1) Auktorisering bör meddelas sparsamt och efter noggrann prövning av

vederbörandes lämplighet.

2) Auktoriserad livdjurshandlare bör ställas under kontroll av distriktsveterinär.

De uppgifter om köp och försäljning, som auktoriserad livdjurshandlare

skall lämna till kristidsstyrelse, skola lämnas även till vederbörande

distriktsveterinär.

3) Inom område, som är tuberkulosfritt, tuherkulosskyddat eller kastsjukeskyddat,

må endast förekomma affärer med djur, som äro reaktionsfria beträffande

dessa sjukdomar.

4) Inom andra än i punkt 3 nämnda områden böra gälla sådana bestämmelser,

att djur icke få försäljas som friska utan att så verkligen är fallet.

Livdjurshandlare, som inköper exempelvis tuberkulosfria djur och uppställer

dessa tillsammans med icke tuberkulosfria, måste vara skyldig att omedelbart

avlägsna livdjursmärket, om sådant finnes.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

5) Rätten att meddela auktorisering bör, vid tidpunkten för avveckling av

livsmedelskommissionens verksamhet, överflyttas till medicinalstyrelsen.

I sitt till medicinalstyrelsen avgivna utlåtande över förvaltningsutskottets

skrivelse framhöll Svenska länsveterinärföreningen, att en eventuell lagstiftning

borde inriktas på reglering av nötkreatursauktionerna samt affärsstallarna

och kreaturshandlarnas sätt att transportera djuren. Vad auktionerna

beträffade torde deklarationsplikt med avseende å förekomsten av

tuberkulos och smittsam kastning bland de utbjudna djuren vara av stor

betydelse. Lämpligheten av skyldighet att redan vid annonsering av auktion

tillkännagiva hälsotillståndet i dessa avseenden syntes böra övervägas.

Angående handelsstallarna borde bestämmelser stadfästas om deras

inredning och skötsel samt föreskrifter givas rörande tuberkulos- och kastningsfria

djurs transport till och från stallarna. Dessa stallar borde dessutom

ställas under nödig kontroll. Auktorisering av vissa kreaturshandlare

torde vara onödig, därest en lagstiftning komme till stånd.

Svenska distriktsveterinärföreningen anmärkte i sitt utlåtande till medicinalstyrelsen,

att den ifrågasatta lagstiftningen borde avse all handel med

husdjur överhuvud taget.

Av Svenska chefveterinärföreningen anfördes i dess utlåtande till medicinalstyrelsen,

att vad anginge auktionshandel med enskild smittad besättning

det syntes föreningen vara av den allra största betydelse att verklig

deklaration av säljaren avgåves i form av veterinärintyg. Betänkligheter mot

detta intrång i handelsfriheten borde med den omfattning, tuberkulos- och

kastningsbekämpandet nu fått, icke längre behöva föreligga. Beträffande

handeln med djur genom kreaturshandlare förefölle det väsentligaste vara

genomförande av bestämmelser i syfte att ernå effektiv kontroll över uppställningen

och försäljningen av tuberkulos- och kastningsfria djur. Att komma

till rätta med detta problem eenom auktorisering av vissa livdjurshandlare

syntes föreningen knappast möjligt.

Medicinalstyrelsen erinrade i sitt den 25 april 1945 avgivna yttrande, att

livdjurshandeln till huvudsaklig del ägde rum genom auktioner och kreaturshandlare

ävensom genom lantbrukare, som inköpte livdjur till den egna besättningen

direkt från annan besättning. Vidare förekomme de av jordbrukarorganisationerna

anordnade livdjursauktionerna, vilka dock i regel syntes

vara så organiserade, att faran för smittspridning genom dessa i betydande

grad förminskats. Helt nyligen hade genom Sveriges slakteriförbund utarbetats

riktlinjer för nämnda handel, vari bland annat betonats vikten av att

djur, som försåldes vid auktioner, anordnade av till förbundet anslutna olika

föreningar, eller genom direkt förmedling, skulle vara fria från sjukdomar.

Då livdjurshandeln genom jordbrukarnas egna organisationer pågått jämförelsevis

kort tid och kunde förväntas erhålla betydligt ökad omfattning, förelåge

enligt styrelsens mening skäl att avvakta utvecklingen härav, innan frågan

om en allmän reglering av handeln med livdjur upptoges till förnyad

prövning. Detta uteslöte dock icke, att ytterligare bestämmelser dessförinnan

utfärdades med hänsyn till nödvändigheten av att förhindra spridning av

tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

Gällande bestämmelser rörande tuberkulos hos nötkreatur hade, yttrade

styrelsen vidare, i stort sett visat sig ändamålsenliga; dock hade svårigheter

yppat sig att beträffande tuberkulosfritt område upprätthålla bestämmelsen i

7 § förordningen nr 577/1941. Det vore ofta svårt för den, som ämnade införliva

ett nötkreatur med sin besättning, att erhålla tillförlitliga uppgifter

från säljaren, huruvida djuret verkligen härrörde från tuberkulosfri besättning,

speciellt om säljaren vore kreaturshandlare. Fall hade förekommit, da

åtal anhängiggjorts vid dylik försäljning men där emellertid svaranden i

brist på bevisning frikänts. Enligt styrelsens mening borde bestämmelserna i

nämnda paragraf ändras därhän, att förbud stadgades mot försäljning och

köp annat än till slakt av andra än tuberkulosfria nötkreatur. En liknande

bestämmelse beträffande områden, skyddade mot tuberkulos, skulle vara

ägnad att påskynda sjukdomens utrotande inom området. Med hänsyn till

att en varierande procent av besättningarna inom skyddade områden vore tuberkulösa

och det ur såväl sjukdomsbekämpandets som ekonomisk synpunkt

i vissa fall kunde vara fördelaktigt att t. ex. överföra ett högdräktigt djur,

som reagerat för tuberkulin, till kliniskt kontrollerad besättning, torde bestämmelserna

icke böra göras för kategoriska.

I avseende å Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts under

punkt 4 gjorda förslag, innebärande förbud att inom andra än tuberkulosfria

respektive tuberkulosskyddade eller kastsjukeskyddade områden försälja

djur såsom friska utan att så vore förhållandet, framhöll styrelsen, att de

nuvarande bestämmelserna i 16 § förordningen nr 577/1941 syntes vara tillfyllest.

Visserligen förelåge svårigheter att kontrollera, huruvida salubjudet

tuberkulosfritt djur under transport e. d. hållits avskilt från andra än tuberkulosfria

djur, men det kunde starkt ifragasättas, huruvida ytterligare bestämmelser

härutinnan kunde medföra önskad verkan.

Vidkommande smittsam kastning anförde styrelsen — under erinran om

att sådana detaljerade bestämmelser rörande handeln med djur, som funnes

för tuberkulos, saknades — följande.

Enligt för styrelsen kända rättsfall ha visserligen säljare av kastsjukesmittade

djur på grund av bestämmelserna i 17 och 22 §§ strafflagen blivit ställda

till ansvar för underlåtenhet att uppgiva sjukdomens förekomst, men det

synes dock föreligga skäl, att särskilda bestämmelser meddelas rörande villkoren

för försäljning av kastsjukefritt djur m. in. Styrelsen får erinra om

att vid tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna pa området endast ett

förhållandevis litet antal besättningar voro anslutna till kastsjukebekämpandet.

Genom de omfattande orienterande undersökningar, som dåreftei företagits

i cirka 150 000 besättningar, har konstaterats, att i medeltal endast sex

procent av desamma äro smittade. Bestämmelser av ifrågasatt slag torde

därför utan olägenhet numera kunna utfärdas. Då inom kastsjukeskyddade

områden för närvarande endast förekomma cirka 200 smittade besättningar

och områden, som äro kastningsfria, för närvarande icke finnas, bör enligt

styrelsens mening inom såväl framtida kastsjukefria som förefintliga kastsjukeskyddade

områden utfärdas bestämmelser av samma innebörd, som tidigare

föreslagits i avseende å tuberkulos.

För transport av djur inom nämnda områden bör gälla såsom villkor, att

djuret icke sammanföres med sådant från icke kastsjukefri besättning eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

uppställes i stall eller fordon, som icke dessförinnan smittrenats. Därest en

besättning i sin helhet nedslaktats, skall efter förutgången smittrening i ladugården

endast sådant djur fa dit införas, som härrör från friförklarad besättning

eller besättning, som undersökts på sätt styrelsen föreskrivit.

Inom kastsjukesmittade områden torde icke krävas så stränga åtgärder.

De torde kunna begränsas alt omfatta skyldighet för säljare att alltid uppgiva

ursprungsbesättningen och dess tillstånd, då det gäller ifrågavarande sjukdom.

På detta sätt torde enligt styrelsens mening handeln med smittade djur

inskränkas till ett minimum, vilket givetvis kommer att inverka gvnnsamt på

kastsjukebekämpandet.

Beträffande förslaget, alt auktorisering för utövande av livdjurshandel

skulle meddelas, framhöll styrelsen, att den auktorisering, som statens livsmedelskommission

tidigare funnit sig böra införa, upphävts genom kommissionens

cirkulär den 9 juni 1944, nr 1910, och att skäl att för här angivet

ändamål återinföra densamma knappast syntes föreligga. I samband därmed

uttalade styrelsen, att en viss kontroll över handelsstallarna syntes erforderlig.

Styrelsen hade redan nu i fall, där behov därav ansetts föreligga, förordnat

tjänsteveterinär kontrollera, att nötkreatur, som utbjödes till salu såsom tuberkulosfria,

icke vore uppställda tillsammans med okontrollerade djur.

Rörande läns- och chefveterinärföreningarnas förslag om skyldighet för

säljare att uppgiva ursprungsbesättningens tillstånd beträffande tuberkulos

och smittsam kastning anmärkte styrelsen, att det vore önskvärt, om föreskrift

meddelades, att varje djurägare, som hade för avsikt att försälja nötkieatur

å auktion, alades att tva—tre månader före auktionen låta djuren

undergå undersökning av veterinär på förekomst av nämnda sjukdomar, över

vilken undersökning veterinären skulle vara skyldig utfärda intyg å föreskrivet

formulär. Auktionsförrättaren — firma eller enskild person — skulle

vara skyldig att, då han erhölle uppdrag att förrätta auktion och innan annons

om auktionen utfärdades, avfordra djurägaren det av veterinären utfärdade

intyget samt anpassa formuleringen av auktionsannonsen efter innehållet

i berörda intyg. Före djurens försäljning å auktion skulle det åligga

auktionsförrättaren att för de församlade köparna tillkännagiva innehållet i

intyget. Underlåtenhet från djurägarens och auktionsförrättarens sida i

nämnt hänseende borde medföra straffpåföljd. Detta förfarande med veterinärundersökning

kunde för djurägaren medföra en viss kostnad, som, då det

gällde försäljning av ett flertal djur, dock ej kunde anses alltför betungande.

Av stor betydelse för bekämpandet av samtliga smittsamma husdjurssjukdomar

skulle enligt styrelsens uppfattning vara, om skyldighet stadgades för

person, som dreve handel med djur, att föra sådana anteckningar, att uppgift

från dessa kunde erhallas om från vilka besättningar de av honom till

försäljning utbjudna djuren härrörde.

På sätt länsveterinärföreningen framhållit syntes bestämmelser böra utfärdas

att handelsstallarna i hygieniskt hänseende skulle uppfylla vissa minimifordringar.

I sitt till lantbruksstyrelsen avgivna utlåtande över nu ifrågavarande framställning

förklarade statens livsmedelskommission sig anse önskvärt, att en

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr

13

o

O.

reglering av förhållandena på livdjursmarknaden komme till stånd. Huruvida

den lämpliga vägen härvid vore att, med erforderlig komplettering, återinföra

de av kommissionen tidigare utfärdade bestämmelserna angående den

yrkesmässiga handeln med levande djur, kunde diskuteras. Bland annat på

grund av att det vore förenat med betydande svårigheter att på ett tillfredsställande

sätt kunna avgöra, i vilken utsträckning auktorisationer borde lämnas,

ansåge kommissionen, att denna väg icke vore den lämpligaste. Den utökade

lagstiftning, vilken med all säkerhet vore nödvändig, om en sådan sanering

av förhållandena på livdjursmarknaden skulle kunna ernås, att garanti

mot smittospridande skapades, borde för närvarande lämpligen inskränkas

till att gälla för nötkreatur och då närmast taga sikte på en sanering av

handeln med hänsyn till förekomsten och risken för spridning av tuberkulos

och smittsam kastning. En reglering av handeln så tillvida, att en jordbrukare

under betryggande garanti kunde inköpa djur, vilka utbjödes som garanterat

fria från tuberkulos och smittsam kastning, måste härvidlag stå som

det första oeftergivliga kravet. För de tuberkulosfria områdena vore det

önskvärt, om regleringen kunde föras därhän, att endast från de avsedda

sjukdomarna fria djur finge säljas som livdjur. Av flera orsaker torde det

emellertid vara svårt att med omedelbar verkan utfärda här åsyftade bestämmelser

för de tuberkulosfria områdena. För skyddsområdena torde någon

liknande begränsning av rätten att försälja livdjur icke vara lämplig att genomföra.

För att möjliggöra en effektiv kontroll över livdjurshandeln syntes

det vara nödvändigt att ålägga var och en, som bedreve dylik handel, att upplägga

sådan bokföring, att möjligheter förelåge alt följa djuren från säljare

till köpare.

Sveriges slakteriförbund anförde i sitt utlåtande till lantbruksstyrelsen huvudsakligen

följande.

För att få livdjurshandeln under kontroll har förbundet under senare år

visat ett allt större intresse för denna verksamhet. I syfte att få rationella

principer tillämpade och större enhetlighet i slakteriföreningarnas verksamhet

på detta område ha inom förbundet utarbetats grundlinjer för livdjurshandelns

organisation. I dessa grundlinjer återfinnas dels förbundets uppfattning

i frågor, som röra förhindrandet av smittospridning i samband med livdjurshandeln,

dels de riktlinjer, efter vilka förbundet successivt tänkt genomföra

såväl eu sanering som en rationalisering av livdjurshandeln i jordbrukarnas

egen regi. I viss män sammanfalla förbundets grundlinjer med de önskemål,

som framförts av Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

nämligen i fråga om punkt 4. Förbundet vill sålunda livligt tillstyrka,

att sådana kompletterande bestämmelser utfärdas, som omöjliggöra, att tuberkulos-

och kastningsfria djur, som på ena eller andra sättet sammanföras

med djur, som icke äro fria från tuberkulos respektive smittsam kastning,

även efter ett sådant sammanförande försäljas såsom tuberkulos- respektive

kastningsfria.

Möjligen kan man också tänka sig ett visst tillmötesgående av under punkt

3 framfört önskemål, nämligen såtillvida att föreslaget förbud mot handel

med andra djur än tuberkulos- och kastningsfria införes inom lria områden.

Att utsträcka elt sådant förbud till att omfatta jämväl tuberkulos
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kvngl. Maj:ts proposition nr 3.

respektive kastsjukeskyddade områden skulle däremot enligt förbundets mening

betyda ett så oerhört starkt ingrepp, att förbundet under alla förhållanden

vill avråda därifrån. Dessutom vill förbundet framhålla, att förutsättningen

för ett förbud inom fria områden måste vara, att detta föregås av

en relativt lång övergångstid, under vilken jordbrukarna ha möjlighet att

anpassa sig till de nya bestämmelserna.

Förbundet anser det däremot mindre välbetänkt att nu genomföra en mera

långtgående och genomgripande lagstiftning på livdjurshandelns område.

Dels ha de hittills gällande bestämmelserna, då de verkligen efterlevts, i förening

med frivilliga åtgärder från jordbrukarnas egen sida visat sig kunna

giva goda resultat, när det gällt att nedbringa de ifrågavarande sjukdomarnas

utbredning, dels hyser förbundet den förhoppningen, att de åtgärder,

som förbundet redan vidtagit eller inom den närmaste framtiden i enlighet

med grundlinjerna kommer att vidtaga, skola leda till ett väsentligt förbättrat

läge på livdjursmarknadens område.

I fråga om förvaltningsutskottets förslag, att ett visst antal livdjurshandlare

skulle givas auktorisation genom livsmedelskommissionen eller medicinalstyrelsen,

tror förbundet icke, att detta skulle leda till åsyftat resultat.

Det finns emellertid en del praktiska åtgärder, som kunna vidtagas för

uppnående av effektivare kontroll och bättre upplysning. Sålunda vore det

ett steg i rätt riktning för uppnående av bättre kontroll över livdjurshandeln,

ifall livdjurshandlare eller andra, som bedriva handel med livdjur, i större

omfattning ålades bokföringsskyldighet och böckerna bland annat utvisade,

varifrån djuren inköpts och vart de försålts. Denna bokföring borde granskas

av därtill utsedd kontrollant och överträdelser mot bestämmelserna beivras.

Genom en sådan ordning skulle man också vinna större möjligheter

att spåra smittovägar. Av stort värde och medverkande till ett bättre resultat

vore givetvis också, ifall allmänheten kunde erhålla vederhäftig upplysning

om de risker, som alltid föreligga vid okontrollerade inköp av livdjur. Eu

systematisk propaganda vore i detta hänseende på sin plats.

Sveriges charkuteri- och slakteriidkares riksförbund betonade i utlåtandet

till lantbruksstyrelsen, att man vid bedömandet av frågan om kontroll över

livdjurshandeln måste taga hänsyn till handelns frihet. Att för visst slag av

sådan handel kontrollbestämmelser kunde anses befogade ville förbundet

ej förneka. Detta gällde handeln med djur, vilka utbjödes såsom garanterat

fria från tuberkulos och smittsam kastning. För rätt att saluföra dylika djur

borde vederbörande handelsföretag stå under veterinärkontroll. Gällde det

däremot djur, vilka ej salufördes såsom fria från angivna sjukdomar, borde

handeln liksom hittills ske fritt.

Lantbruksstyrelsen framhöll i sitt yttrande den 12 januari 1945, att de av

Sveriges slakteriförbund utarbetade grundlinjerna för livdjurshandelns organisation

vore avsedda att tillämpas vid den handel med kreatur, som i en

för varje år ökad utsträckning organiserades och bedreves av de till förbundet

anslutna slakteriföreningarna. Med hänsyn härtill torde flertalet djurinnehavare

efter hand bliva i stånd att under betryggande former anskaffa

erforderligt antal från tuberkulos och smittsam kastning fria nötkreatur.

Då behovet av särskild lagstiftning på området således icke längre kunde

anses vara lika framträdande som tidigare, funne styrelsen sig icke böra

tillstyrka bifall till förevarande framställning i denna del.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

15

Beträffande det framkomna förslaget att de, som bedreve livdjurshandel,

borde åläggas att föra böcker, som utvisade huru djuren i varje särskilt

fall transporterats från säljare till köpare samt huruvida denna transport

skett under sådana former att risk för smittspridning kunde anses föreligga

eller ej, yttrade styrelsen följande.

Då antalet enskilda företagare på ifrågavarande område för närvarande

torde uppgå till omkring 1 500, är det enligt styrelsens mening tveksamt,

om handeln med livdjur kan på föreslaget sätt effektivt kontrolleras. Härtill

kommer, att den handel med levande djur, som organiserats i enlighet med

av slakteriförbundet uppdragna grundlinjer och som synes vara ägnad att

förebygga risk för smittspridning, efterhand torde komma att öka i omfattning.

Det torde därjämte kunna förväntas, att respektive slakteriföreningar

i samband med ordnandet av dylik handel komma att bedriva upplysningsverksamhet

på området. Styrelsen finner därför skäl för närvarande icke

föreligga att sådana bestämmelser införas rörande handeln med levande

djur, som nu föreslagits.

Vidkommande förslaget att allenast sådana djur, som vore reaktionsfria

i avseende å tuberkulos och smittsam kastning, skulle få försäljas till liv

inom områden, som blivit förklarade fria från eller skyddade mot respektive

sjukdom, framhöll styrelsen, att vad anginge skyddade områden ett dylikt

ingrepp i handeln med levande djur komme att medföra så stora olägenheter

av skilda slag, att dess genomförande icke kunde anses tillrådligt.

Även i fråga om fria områden vore styrelsen tveksam beträffande åtgärdens

lämplighet, beroende på föreliggande svårighet att till rimlig kostnad bereda

djurinnehavarna möjlighet att få sina djur undersökta i sådan utsträckning,

att den legitima handeln med levande djur kunde ostört fortgå.

Den av Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjorda framställningen

grundade sig på en motivering av följande innehåll.

Under arbetet med bekämpandet av tuberkulos och kastning hos nötkreaturen

har av hushållningssällskapets veterinärer vid upprepade tillfällen

observerats, att en djurägare, som efter tillgängliga släktregister eller egna

uppgifter kan antagas ha haft djur, fria från tuberkulos och kastning, men

ännu ej haft undersökning på dessa sjukdomar, genom inköp av en med

endera eller båda lidandena behäftad ko fatt sin förut friska besättning nedsmittad.

Den smittade kon har »gått så billigt» på en auktion eller under

hand utbjudits till lågt pris. Djurägaren lockas att göra en som han tror

god affär, vilken i stället oftast visar sig synnerligen ödesdiger och medtor

stora förluster för honom.

Bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen bar nu inom stora delar av

landet, bland annat Uppsala län, fortskridit sa langt, att pa auktioner i allmänhet

ej erhålles mera än slaktvärdet för oundersökta djur. Man borde

då kunna förutsätta, alt ägaren likaväl skulle kunna sälja djuren till slakt,

men så sker ej, troligen av den orsaken, att det anses svårt att dra tolk till

en auktion, om inga kor säljas vid densamma. Denna synpunkt synes emellertid

ej förtjäna så stort beaktande, då den väges mot den stora skada, sadana

djur kunna göra ett flertal djurägare och därmed hela tuberkulos
k^Härvid

kan invändas, att den, som på en auktion köper oundersökta djur,

gör det med vetskap om vad han ger sig in på. Delta är visserligen delvis

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

riktigt, men många djurägare, framförallt sådana med små besättningar, ha

ofta ej klart för sig de stora risker de löpa och se endast till det i deras ögon

billiga priset.

Samma förhållande föreligger i stort sett även då fråga är om den smittsamma

kastningen. Den nyligen inom länet företagna orienterande mjölkundersökningen

på förekomsten av denna sjukdom visar, att av länets inemot

7 000 till mejeri levererande besättningar endast 11,5 procent äro misstänkta.

Denna siffra kan, med hänsyn till det stora antal besättningar, där

efterföljande blodprovsundersökning visat endast enstaka reagerande, väntas

sjunka med ett par procent redan år 1945. Det relativa fåtal djurägare

med kastningssmittade besättningar, som avyttra hela besättningen eller enstaka

djur, borde utan alltför stor olägenhet kunna göra detta till slakt i

stället för till liv.

För Uppsala län och andra områden inom landet, där förhållandena så

medgiva, borde därför enligt förvaltningsutskottets uppfattning förbud utfärdas

mot försäljning till liv av nötkreatur från besättning, smittad med

tuberkulos eller smittsam kastning. För område, där sådant förbud på grund

av riklig förekomst av tuberkulos eller kastning icke anses böra införas,

borde i allt fall skyldighet stadgas för säljare av livdjur att såväl i annons

som vid försäljningstillfället upplysa om, huruvida djuret härrör från besättning,

smittad av tuberkulos eller smittsam kastning.

I sitt yttrande den 5 september 1945 över skrivelsen åberopade medicinalstyrelsen

vad styrelsen anfört i yttrandet över framställningen från Örebro

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

I den av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen i deras skrivelse den

24 januari 1945 åberopade promemorian anfördes i huvudsak följande.

För bedömande av utbredningen av tuberkulos hos nötkreatur inom ett

område torde det hos medicinalstyrelsen befintliga statistiska materialet som

regel få ligga till grund. I de fall flertalet besättningar inom viss del av landet

(län, härad eller socken) stå under tuberkulinkontroll, möta inga större

svårigheter att med tämligen stor säkerhet beräkna antalet kvarvarande tuberkulösa

nötkreatur. I de fall de okontrollerade besättningarnas antal är

förhållandevis stort, bliva beräkningarna emellertid mindre exakta.

Då ett område förklaras för tuberkulosfritt, är det vidare av vikt, att de

kvarvarande tuberkulösa djuren kunna uppspåras och oskadliggöras på kort

tid. Efter friförklaringen synes nämligen ej hinder föreligga, att nötkreatur

försäljas till andra tuberkulosfria områden. Visserligen får inom tuberkulosfritt

område nötkreatur icke införlivas med någon besättning, med mindre

djuret härrör från besättning, som är att anse såsom tuberkulosfri. Med

hänsyn till avstånd m. m. inom de nordliga länen ha emellertid bestämmelser

rörande identitetsmärkning av nötkreatur, som skola försäljas, icke införts

för tuberkulosfria områden. Köpare av nötkreatur inom dylika områden

ha därför svårt att kontrollera, varifrån djuren härröra.

Till förhindrande av nämnd försäljning av okontrollerade nötkreatur från

område, som nyligen friförklarats, samt för ernående av snabb utrensning

av kvarvarande tuberkulösa djur efter friförklaringen vore det önskvärt, att

samtliga besättningar inom ett område vore undersökta, innan området friförklaras.

Att ernå frivillig anslutning från samtliga djurägare torde dock

knappast vara möjligt, i varje fall icke inom rimlig tid.

En bestämmelse av innebörd, att medicinalstyrelsen bemyndigades förordna

om tuberkulinundersökning av alla nötkreatursbesättningar, som icke

stå under statlig kontroll med tuberkulin, inom skyddat område synes med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

17

hänsyn till vad nu anförts kunna medföra åtskilliga fördelar för luberkulosbekämpandets

framgång. Vid undersökningarna måste givetvis reagerande

djur märkas samt icke reagerande i den utsträckning, som anges i 15 § förordningen

nr 577/1941. Därutöver bör bekämpandets frivilliga karaktär inom

området bibehållas. Det bör stå ägare av tvångsundersökt besättning fritt

att ansluta sitt kreatursbestånd till tuberkuloskampen. Såvida djurägaren

önskar nedslakta djur, som befunnits tuberkulösa, bör statsbidrag enligt 4

kap. kungörelsen nr 579/1941 kunna beredas honom. Reseersättning för genomförande

av undersökningarna torde böra utgå i den utsträckning, som

för närvarande tillämpas beträffande tuberkulosfria områden; 2 § kungörelsen

den 25 november 1938 (nr 700) [ändring den 20 juni 1941 (nr 581)1

angående ersättning till veterinär för vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur

samt 24 § 2 mom. medicinalstyrelsens föreskrifter den 13 september

1941 (ser. B 51) angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur.

Reseersättningarna till samtliga veterinärer inom tuberkulosfria områden

ha under år 1944 dragit en kostnad av i runt tal 10 800 kronor. Då nu föreslagna

tvångsundersökningar icke omedelbart böra igångsättas i samtliga

skyddade områden —- i första hand synas Göteborgs och Bohus samt Värmlands

län böra ifrågakomma — torde statsverkets extra kostnader per år

bliva obetydliga. Därjämte kan man sedermera räkna med avsevärt lägre

kostnader för den slutliga saneringen, såvida denna förberedes på föreslaget

sätt. Sannolikt komma även ett stort antal djurägare att frivilligt vidtaga

åtgärder, sedan de väl erhållit kännedom om tuberkulostillståndet i sina

besättningar.

De olägenheter, den enskilde förorsakas genom de föreslagna tvångsundersökningarna,

kunna icke anses bliva av större omfattning. Visserligen

torde en person få svårt att försälja nötkreatur såsom livdjur i de fall, dessa

tuberkulosmärkts, och kan därigenom åsamkas viss förlust. Den förlust,

som å andra sidan kan drabba den, som i oförstånd inköper djur, vilkas

tuberkulostillstånd han icke känner, kan emellertid bliva mångdubbelt större.

Föreslagna ingrepp mot enstaka djurägares frihet får ytterligare anses motiverat

genom de kostnader, statsverket nedlagt och nedlägger på tuberkulosbekämpandet.

Då visst ingrepp i den personliga friheten dock otvivelaktigt sker vid förenämnda

åtgärders genomförande, synas de lokala intressena böra tillgodoses

genom att medicinalstyrelsen inhämtar utlåtande från vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, innan här ifrågasatt förordnande om

tvångsundersökning med tuberkulin utfärdas.

De av ämbetsverken föreslagna åtgärderna tillstyrktes i samtliga avgivna

yttranden.

I två av yttrandena, nämligen de av hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i Östergötlands län och Svenska veterinärföreningen för nötkreaturstuberkulosens

bekämpande avgivna, framhölls, att de fortsatta åtgärderna

för tuberkulosbekämpandet inom en tvångsundersökt besättning icke borde,

på sätt ämbetsverken avsett, ligga helt i djurägarens hand. Nämnda förvaltningsutskott

ifrågasatte, om det icke vore befogat att föreskriva årlig klinisk

undersökning enligt Ostertags metod av besättning, som vid tvångsundersökningen

befunnits tuberkulossmittad och därefter icke sanerats. Sådan

klinisk undersökning borde bekostas av statsmedel. Skyldighet borde föreligga

för djurägaren att låta slakta djur, som vid undersökningen befunnits

ha tuberkulos i smittsam form.

Jiihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Sr 3-4 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Departementspromemorian.

I den inom jordbruksdepartementet upprättade promemorian har framhållits,

att frågan om lagstiftningsåtgärder för att reglera livdjurshandeln

till förhindrande av spridning av smittsamma husdjurssjukdomar tidigare

vid flera tillfällen underställts Kungl. Maj:ts prövning men att någon sådan

allmän reglering icke genomförts. För vissa smittsamma husdjurssjukdomar,

nämligen de som avsåges med epizootilagen, hade genom epizootilagstiftningen

införts långt gående bestämmelser i syfte att hindra smittspridning.

Ytterligare lagregler avseende sistnämnda sjukdomar syntes knappast vara

erforderliga för det ändamål, varom här vore fråga. Beträffande två mycket

vanligt förekommande sjukdomar hos nötkreaturen, nämligen tuberkulos

och smittsam kastning, vilka sjukdomar årligen förorsakade det svenska

jordbruket betydande förluster, hade nu påyrkats en närmare laglig reglering

i fråga om handeln.

Härefter har i promemorian anförts följande.

Som både medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen framhållit har frågan

om en laglig reglering av livdjurshandeln kommit i ett nytt läge genom

de av Sveriges slakteriförbund utarbetade grundlinjerna för livdjurshandelns

organisation, vilka äro avsedda att tillämpas vid den handel med nötkreatur,

som organiseras och bedrives av de till förbundet anslutna slakteriföreningarna.

Då den på detta sätt organiserade handeln år från år ökar i omfattning

och numera vunnit en betydande anslutning, torde flertalet djurägare

efter hand bliva i stånd att under betryggande former anskaffa erforderligt

antal från tuberkulos och smittsam kastning fria nötkreatur.

Med hänsyn härtill torde för närvarande inga andra ytterligare lagstiftningsåtgärder

avseende handeln med livdjur böra övervägas än att vissa

villkor för försäljning av kastsjukefria nötkreatur nu införas i huvudsaklig

överensstämmelse med de villkor, som redan gälla för försäljning

av nötkreatur, fria från tuberkulos. Enligt vad medicinalstyrelsen

framhållit ha bestämmelserna avseende tuberkulos visat sig vara tillfyllest.

Vid tillämpningen torde i stort sett ha tillgått så, att den enklare formen

valts, d. v. s. vederbörande hushållningssällskaps godkännande bil

överlåtelsen inhämtats. Detta har möjliggjorts därigenom, att flera hushållningssällskap,

som själva handha det frivilliga tuberkulosbekämpandet inom

sitt område, torde ha tillgång till förteckningar över besättningar, som äro

anslutna till den statliga tuberkulinkontrollen, och över kontrollundersökningar,

som verkställts i sådana besättningar. I vissa fall ha sällskapen uppdragit

åt tjänsteveterinärer, som ha tillgång till sådana förteckningar, att i

förekommande fall godkänna överlåtelsen. Vad nu angår smittsam kastning

torde bestämmelserna kunna göras något enklare än beträffande tuberkulos.

I likhet med vad som gäller för tuberkulos synes böra föreskrivas att djur,

som skall försäljas under beteckningen fritt från smittsam kastning eller under

annan beteckning som giver sken av att djuret är fritt från nämnda

sjukdom, skall härröra från besättning eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen

utfärdade bestämmelser är att anse som fri från smittsam kastning.

I allmänhet torde härvid böra gälla, att besättningen är ansluten till

frivilligt kastsjukebekämpande och erhållit friförklaring. Även andra besättningar

synas emellertid under vissa betingelser kunna godtagas. Det tor
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

19

de därför böra överlämnas åt medicinalstyrelsen att i tillämpningsföreskrifter

meddela de närmare bestämmelser i ämnet, som finnas erforderliga. En

motsvarande bestämmelse som gäller i fråga om tuberkulos att djuret i vissa

fall skall ha undersökts lärer icke vara påkallad. Däremot torde, såsom i

fråga om tuberkulos, böra gälla, att djuret varken under transport eller

eljest sammanförts med icke kastningsfria nötkreatur eller uppställts i stall

eller fordon, som icke dessförinnan smittrenats. Det bör härvid ankomma

på medicinalstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter bland annat beträffande

hur smittreningen skall verkställas. Likaså synes i enlighet med vad

som gäller beträffande tuberkulos här böra stadgas att, såvitt icke förekommande

överlåtelse godkänts av hushållningssällskap, nötkreatur skall vid

överlåtelsen vara åtföljt av ett av veterinär tidigast två månader före överlåtelsen

utfärdat intyg, utvisande att djuret härrör från besättning, som är

att anse såsom fri från smittsam kastning. Sådant intyg bör utfärdas enligt

formulär, som fastställts av medicinalstyrelsen.

Beträffande det av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen framlagda

förslaget om sådan komplettering av bestämmelserna angående bekämpandet

av tuberkulos hos nötkreatur, att medicinalstyrelsen inom skyddade områden

skulle äga förordna om tvångsundersökning med tuberkulin av djur,

som icke vore anslutna till den statliga tuberkulinkontrollen, har i promemorian

erinrats om att förslaget tillstyrkts i samtliga avgivna yttranden,

samt vidare anförts.

För att bedöma, huruvida förutsättningar finnas för att inom ett skyddat

område införa de ännu strängare regler för sjukdomsbekämpandet, som

gälla inom tuberkulosfria områden, skulle det givetvis vara av stort värde

att kunna förordna om tvångsundersökning av sådana besättningar, där djurägarna

icke själva ansett sig böra ansluta sig till den statliga tuberkulinkontrollen.

Som en förutsättning för att sådant förordnande meddelas bör,

på sätt ämbetsverken förordat, gälla att vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott dessförinnan blivit hört. Kostnaderna böra, i den omfattning

som gäller för undersökningar inom tuberkulosfria områden, gäldas av

allmänna medel.

Undersökning med tuberkulin av nötkreatur utanför de tuberkulosfria

områdena må enligt gällande bestämmelser icke verkställas utan medicinalstyrelsens

medgivande. Härom är vidare stadgat, att sådant medgivande

allenast skall få lämnas under villkor att ägaren till de med undersökningen

avsedda djuren förbinder sig att förse de nötkreatur, som med ledning av

undersökningen kunna anses vara behäftade med tuberkulos, med ett särskilt

märke (tuberkulosmärke). Eu konsekvens av vad ämbetsverken nu föreslagit

torde, såsom dessa också framhållit, bliva, att djur, som blivit tvångsvis

undersökta och därvid ansetts tuberkulösa, skola förses med tuberkulosmärke.

Att, på sätt föreslagits i ett par yttranden, inom de tuberkulosskyddade

områdena införa ytterligare tvingande bestämmelser för sjukdomsbekämpandet

än ämbetsverken avsett, torde åtminstone för närvarande icke böra

övervägas.

Vid promemorian ha fogats i anslutning till vad sålunda anförts utarbetade

utkast till dels förordning angående vissa åtgärder för bekämpande

av smittsam kastning hos nötkreatur dels ock förordning om ändrad lydelse

av 1 och 15 §§ förordningen den 20 juni 1941 (nr 577) angående bekäm
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

pande av tuberkulos hos nötkreatur. I promemorian har tillika anmärkts,

att härutöver syntes erfordras en mindre jämkning av 2 § andra stycket

kungörelsen den 25 november 1938 (nr 700) angående ersättning till veterinär

för vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur.

Yttrandena över departementspromemorian.

De genom departementspromemorian framlagda förslagen ha i princip

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga hörda myndigheter och

sammanslutningar. I ett stort antal yttranden, bland dem det av medicinalstyrelsen

avgivna, har framhållits, att ett genomförande av förslagen komme

att innebära en värdefull komplettering av de rörande bekämpandet av tuberkulos

och smittsam kastning hos nötkreatur redan utfärdade bestämmelserna.

Emellertid har från vissa håll uttalats den uppfattningen, att ytterligare

föreskrifter, avseende åstadkommandet av en effektiv kontroll över handeln

med livdjur, utan större olägenhet för säljarna men till avsevärd fördel för

köparna redan nu borde kunna meddelas.

Sålunda ha Örebro och Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

vidhållit sina tidigare framförda förslag med avseende å handeln

med nötkreatur. Älvsborgs läns norra, Västmanlands läns och Norrbottens

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ha förordat vidtagandet av

åtgärder huvudsakligen i överensstämmelse med berörda förslag; dock har

endast förvaltningsutskottet i Västmanlands län ansett sig kunna biträda

yrkandet om införande av auktorisation av livdjurshandlare. Av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i Norrbottens län har framhållits, att

jämväl handeln med smågrisar borde inbegripas under en blivande lagstiftning.

Vidtagandet av vissa mindre vittgående åtgärder än de av nu nämnda

fem förvaltningsutskott avsedda har påkallats i en del yttranden. Sålunda

har medicinalstyrelsen anmärkt, att det skulle vara av vikt att särskilda

bestämmelser utfärdades beträffande skyldighet för den, som dreve handel

med slakt- och livdjur, att märka inköpta djur samt att föra anteckningar,

så att vid slakt eller försäljning uppgift kunde erhållas om den besättning,

från vilken djuret komme. önskemålet om dylik bokföringsskyldighet

för kreaturshandlare har framförts jämväl av Kalmar läns södra, Gotlands

och Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ävensom

av Svenska veterinärlåkarföreningen och Sveriges lantbruksförbund. Av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i Gävleborgs lån har ifrågasatts, om

icke till förhindrande av att inom skyddade områden djur tillhörande smittad

besättning såldes såsom livdjur skulle vara fördelaktigt, att ett för allmänheten

tillgängligt register över sådana besättningar fördes. Vidare har en

fortlöpande kontroll av handelsstallarna förordats av Gotlands och Västernorrlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott liksom ock av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

21

Svenska veterinärläkarförcningen, Svenska länsveterinär föreningen och Riksförbundet

landsbygdens folk. Slutligen har av Södermanlands och Gotlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt av Svenska veterinärläkarföreningen

och Svenska länsveterinärföreningen framhållits lämpligheten

av deklarationsplikt angående hälsotillståndet beträffande tuberkulos och

smittsam kastning hos nötkreatur, som utbjödes till försäljning å offentlig

auktion.

Om sålunda från vissa håll längre gående åtgärder än de i departementspromemorian

ifrågasatta rekommenderats, har å andra sidan i åtskilliga

yttranden en annan uppfattning kommit till uttryck. Så har t. ex. av Jönköpings

låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anförts, att eftersom

goda förutsättningar förelåge för att jordbrukarorganisationernas strävanden

att sanera handeln med nötkreatur så småningom skulle krönas med

framgång, det icke torde vara erforderligt eller önskvärt att nu tillgripa sådana

åtgärder som de av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Örebro

och Uppsala län förordade. Även Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har anslutit sig till den meningen, att man tills vidare borde

stanna vid att dels reglera livdjurshandeln med kastsjukefria nötkreatur i

huvudsaklig överensstämmelse med vad som redan gällde beträffande handeln

med tuberkulosfria dels ock genomföra förslaget om sådan komplettering

av bestämmelserna angående bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur,

att medicinalstyrelsen skulle inom skyddade områden äga förordna om

tvångsundersökning med tuberkulin av djur, som icke vore anslutna till

den statliga tuberkulinkontrollen. Samma ståndpunkt har intagits av hushushållningssällskapets

förvaltningsutskott i Malmöhus län. Av Jämtlands och

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har betonats, att

eftersom den av jordbrukarorganisationerna upptagna verksamheten med

förmedling av livdjurshandel ännu icke helt utbyggts, dess utveckling till en

tid borde avvaktas, innan mera långtgående lagstiftningsåtgärder än de i

departementspromemorian föreslagna tillgrepes för reglerandet av handeln.

Vidare har Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förklarat

sig anse de i departementspromemorian ifrågasatta bestämmelserna vara

tillfyllest för erhållande av effektiv kontroll, och hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i Värmlands län har betecknat nämnda bestämmelser

såsom måttfullt avvägda.

Beträffande detaljerna i de båda departementspromemorian bifogade författningsutkasten

ha i de avgivna yttrandena endast ett fåtal uttalanden

gjorts.

Vad först angår utkastet till förordning angående åtgärder för bekämpande

av smittsam kastning har lantbruksstyrelsen anfört.

Förslaget skiljer sig från motsvarande åtgärd beträffande bekämpandet av

tuberkulos såtillvida, att medicinalstyrelsen skulle äga möjlighet att i tilllämpningsföreskrifter

till den föreslagna förordningen meddela bestämmelser

därom, alt även sådana djur, som icke blivit undersökta i avseende å förekomsten

av smittsam kastning, skulle få överlåtas under beteckning fria från

sjukdomen. Sagda undantag torde ha sin orsak däri, alt förekomsten av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

sjukdomen icke med säkerhet kan konstateras utan att samtliga djur över

ett år inom den besättning, varifrån djuret härleder sig, blivit undersökta

minst två gånger med lägst sex månaders mellanrum. Det ligger i sakens

natur, att dylika undersökningar — därest de vore obligatoriska — i vissa

fall skulle kunna lamslå den legitima handeln med levande kreatur och därför

lämpligen icke böra ifrågakomma. Även om det sålunda icke är möjligt

att kräva fullständiga undersökningar i varje enskilt fall, får det dock icke

förbises, att även ofullständiga sådana understundom kunna lämna värdefulla

upplysningar rörande förekomsten av smittsam kastning hos de djur, om vilka

fråga är. Det är därför enligt lantbruksstyrelsens mening angeläget, att alla

officiella utlåtanden rörande djurens hälsotillstånd även i förevarande fall

grundas på exakta undersökningar. Sagda önskemål torde emellertid kunna

tillgodoses genom lämplig utformning av förenämnda tillämpningsföreskrifter.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att tillämpningsföreskrifterna till den föreslagna förordningen borde av

medicinalstyrelsen utformas så, att de visserligen medförde önskvärd trygghet

men likväl icke åsamkade djurägare större olägenhet och kostnad än som

kunde anses nödvändigt; och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i

Östergötlands län har förklarat sig förvänta, att innan sådana bestämmelser

av styrelsen utfärdades, tillfälle skulle beredas förvaltningsutskottet att yttra

sig över desamma.

Av Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har understrukits

vikten av att, om rätten att sälja djur under beteckningen fritt från

smittsam kastning reglerades genom författningsbestämmelser, dessa även

tydligt angåve de objektiva villkor härför, som skulle vara uppfyllda. I

samband härmed har förvaltningsutskottet beträffande gränsdragningen i

detta hänseende uttalat, att gränsen borde gå mellan friförklarade och övriga

besättningar.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat sdg

anse lämpligt, att författningstexten vad gällde hushållningssällskaps godkännande

av överlåtelse av kastsjukefritt nötkreatur ändrades därhän, att detta

godkännande skulle meddelas av hushållningssällskaps avdelning för bekämpande

av smittsamma husdjurssjukdomar, där sådan avdelning funnes inrättad,

och icke av sällskapet; i realiteten vore det nämligen endast dessa avdelningar,

som hade möjlighet att avgöra, huruvida en besättning fyllde fordringarna

för beteckningen kastsjukefri eller ej.

Av Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anmärkts,

att godkännande från hushållningssällskaps sida av överlåtelse av djur kunde

lämnas endast av de sällskap, som själva handhade kastsjukebekämpandet

och således hade tillgång till erforderliga uppgifter om sjukdomens förekomst.

Inom de län, där bekämpandet skedde direkt genom medicinalstyrelsen och

veterinärerna, hade sällskapen icke denna möjlighet.

Vidkommande därefter utkastet till ändring av tuberkulosförordningen har

annat uttalande beträffande detaljerna i detsamma ej gjorts än att Västerbottens

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott yttrat, att det ifrågakomna

förfaringssättet borde komma till användning även inom redan friförklarade

områden.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

23

Föredraganden.

Frågan att genom lagstiftning få till stånd en reglering av handeln med

livdjur har tidigare i syfte att förhindra försäljning av sjuka eller undermåliga

djur vid upprepade tillfällen varit föremål för överväganden. Delade

meningar om lämpligheten och behovet av en sådan reglering ha därvid städse

framträtt. Så har även visat sig vara förhållandet i förevarande ärende.

Från vissa håll har sålunda förordats antingen införandet av lagregler av

den vittgående karaktär, som åsyftas i de från hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Örebro och Uppsala län inkomna framställningarna, eller

i varje fall utfärdandet av bestämmelser, som i ett eller annat avseende gå

längre än i departementspromemorian betecknats såsom lämpligt, medan däremot

från andra håll påyrkats, att man skulle stanna vid vad i nämnda promemoria

föreslagits.

Vid ett ställningstagande till förevarande fråga vill jag erinra därom, att

densamma — såsom i departementspromemorian påpekats — under senare

tid kommit i ett nytt läge. Tidigare ha avsevärda risker förelegat för jordbrukarna

vid inköp av livdjur från kreaturshandlare och på auktioner. Då emellertid

numera jordbrukarsammamslutningama i stor utsträckning upptagit

livdjurshandeln på sitt program, därvid denna handel ordnats på ett ur sanitära

synpunkter betryggande sätt, ha nämnda risker betydligt reducerats.

Berörda av jordbrukets organisationer upptagna verksamhet kommer säkerligen

att ytterligare utvidgas och effektiviseras. I avvaktan härpå förefaller

det mig varken lämpligt eller erforderligt att för närvarande i smittoförebyggande

syfte införa andra bestämmelser än sådana, av vilka ett mera påtagligt

behov föreligger.

I detta sammanhang torde även höra anmärkas, att vissa av de speciella

önskemål, som i skilda yttranden framkommit, åtminstone i viss mån synas

kunna realiseras redan med stöd av nu gällande och i departementspromemorian

föreslagna bestämmelser. Detta gäller t. ex. förhindrandet av att

friska djur i handelsstallar sammanföras med djur, som äro behäftade med

smitta.

Med hänsyn till det nu anförda finner jag mig icke böra förorda några

mera omfattande lagstiftningsåtgärder på förevarande område utan anser

jag mig för närvarande böra inskränka mig till alt föreslå utfärdande av

vissa mindre genomgripande föreskrifter i anslutning till vad i departementspromemorian

ifrågasatts. Dessa föreskrifter, vilka i stort sett biträtts av hörda

myndigheter och korporationer, avse dels att vid handeln med livdjur skall

gälla med avseende å smittsam kastning detsamma som nu är stadgat i fråga

om tuberkulos och dels att tvångsundersökning med tuberkulin i vissa fall

skall få äga rum. Bestämmelserna komma uppenbarligen att i hög grad underlätta

bekämpandet av ifrågavarande smittsamma sjukdomar samt såvitt angår

föreskrifterna rörande smittsam kastning alt ytterligare sanera livdjurshandeln.

Det torde icke heller kunna göras gällande, att bestämmelserna komma

att bliva i någon avsevärd grad betungande för djurägarna. Vid försäljning

av nötkreatur uppkommer nämligen för ägaren, därest förslaget angående

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

liungl. Maj.ts proposition nr 3.

åtgärderna för bekämpande av smittsam kastning vinner godkännande, endast

obetydligt besvär utöver det, han redan nu är tvungen att underkasta sig.

Han är ju redan för närvarande nödsakad iakttaga gällande bestämmelser av

motsvarande slag i fråga om tuberkulos, och vad som tillkommer är endast

att överlåtelsen skall godkännas jämväl såvitt rörer smittsam kastning.

Beträffande de erinringar, som i en del yttranden gjorts med avseende å

de särskilda bestämmelserna i det rörande smittsam kastning utarbetade författningsutkastet,

synas mig de av hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Skaraborgs och Gävleborgs län framförda icke vara av beskaffenhet

att böra föranleda ändring av vad som föreslagits; och vad övriga erinringar

angår lärer det få ankomma å medicinalstyrelsen att vid utarbetandet av erforderliga

tillämpningsföreskrifter till författningen taga desamma under

övervägande.

Vidkommande det uttalande i fråga om utkastet till ändring av tuberkulosförordningen,

som gjorts av Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

vill jag erinra därom, att -— såsom av det förut anförda jämväl

framgår —- medicinalstyrelsen redan jämlikt nu gällande föreskrifter äger

att beträffande tuberkulosfritt område meddela förordnande om tuberkulinundersökning.

Enligt den promemoria, som av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

åberopats i samband med dessa ämbetsverks framställning om lagstiftning

angående tvångsundersökning med tuberkulin, avses de föreslagna undersökningarna

skola igångsättas endast i begränsad omfattning. På grund härav

torde, såsom i berörda promemoria även framhållits, statsverkets årliga kostnader

för undersökningarna bliva relativt obetydliga. Dessa kostnader lära

därför, isåvitt nu kan bedömas, kunna bestridas av det av riksdagen anvisade

förslagsanslaget till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:

Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen utan att detta anslag,

som är av förslags natur, för närvarande behöver höjas.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till dels förordning angående vissa åtgärder för bekämpande

av smittsam kastning hos nötkreatur, dels ock förordning om ändrad lydelse

av 1 och 15 §§ förordningen den 20 juni 1941 (nr 511) angående bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur.

Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda två författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlålas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:174 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 9 § giftermålsbalken m. m. a1 i texten
  2. JoU 1947:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 15 §§ förordningen den 20 juni 19M s. 1 i texten