Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 11 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, m. m

17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:319, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 11 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

1

Nr 319.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 13 § lagen den 11 juni 1916

(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, m. m.;

given Stockholms slott den 6 juni 1947.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga härvid fogat förslag till lag

angående ändrad (lydelse av 13 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring

för olycksfall i arbete,

dels ock antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 16 § förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

GUSTAF.

G. Danielson.

Biliang till riksdagens protokoll 194 7

1 sand. Nr 319.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om

försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

13 §. 13 §.

Sedan försäkringsinrättningen-----skall utgivas.

Kan ej------—------böra utgå.

Ersättning i — —---denna

Kan ej-------— —

Inträder, sedan ersättning till den

skadade blivit av försäkringsinrättningen

bestämd, väsentlig förändring

i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande,

må jämkning i ersättningen

äga rum. Sådan jämkning må dock

ej avse ersättning, som belöper å

tiden före den dag, då ansökan

därom gjorts, eller, där jämkningen

utan ansökan beslutats av inrättningen,

före dagen för beslutet.

Beslut om--------

försäkringsinrättning.

— -— sålunda utgivits.

Inträder, sedan ersättning till den

skadade blivit av försäkringsinrättningen

bestämd, väsentlig förändring

i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande,

må jämkning i ersättningen

äga rum. Sådan jämkning må dock,

där fråga är om minskning eller indragning

av ersättning, ej avse tid

före den dag, då jämkningen beslutas.

— till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling, men

skall ej äga tillämpning i fråga om

ersättning för tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse, se SFS 1936: 383.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

3

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 16 § förordningen den 18 juni 1927 (nr 234)

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas, att 16 § förordningen den 18 juni 1927 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

(Gällande lydelse:)

16 §.

Sedan riksförsäkringsanstalten--

Inträder, sedan ersättning till den

skadade blivit av rikförsäkringsanstalten

bestämd, väsentlig förändring

i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande,

må jämkning i ersättningen

äga rum. Sådan jämkning må dock

ej avse ersättning, som belöper å

tiden före den dag, då ansökan

därom gjorts, eller, där jämkningen

utan ansökan beslutats av riksförsäkringsanstalten,

före dagen för beslutet.

Beslut om---------

angives.

(Föreslagen lydelse:)

16 §.

- — — — skall utgivas.

Inträder, sedan ersättning till den

skadade blivit av rikförsäkringsanstalten

bestämd, väsentlig förändring

i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande,

må jämkning i ersättningen

äga rum. Sådan jämkning må dock,

där fråga är om minskning eller indragning

av ersättning, ej avse tid

före den dag, då jämkningen beslutas.

till efterrättelse.

Denna förordning träder i kraft

dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling,

men skall ej äga tillämpning

i fråga om ersättning för tid

före ikraftträdandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 23 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen

anmäler statsrådet Mossberg fråga om ändrad lydelse av 13 § olycksfallsförsäkring

slag en in. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

I skrivelse den 26 mars 1947 (nr 85) har riksdagen i anledning av en

inom andra kammaren väckt motion (nr 42) anhållit om skyndsam utredning

och förslag — om möjligt till innevarande riksdag — till viss ändring

av 16 § andra stycket förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Enligt ifrågavarande stadgande må jämkning i ersättning som utgår enligt

1927 års militärersättningsförordning äga rum, därest efter riksförsäkringsanstaltens

beslut om ersättningen väsentlig förändring inträder i de förhållanden,

som voro avgörande för ersättningens bestämmande. Sådan jämkning

må dock ej avse ersättning, som belöper å tiden före den dag, då ansökan

därom gjorts, eller, där jämkningen utan ansökan beslutas av riksförsäkringsanstalten,

före dagen för beslutet.

I riksdagens skrivelse åsyftas sådan ändring av stadgandet, att jämkning

i redan bestämd ersättning må kunna avse även ersättning som belöper å

tiden före den dag, då ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan

ansökan beslutats av riksförsäkringsanstalten, före dagen för beslutet.

I anledning av riksdagens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t den 28 mars

1947 åt riksförsäkringsanstalten att verkställa den begärda utredningen och

att så snart det kunde ske inkomma med det förslag, som kunde föranledas

därav.

Riksförsäkringsanstalten har i ett den 18 april 1947 avgivet utlåtande funnit

16 § andra stycket 1927 års militärersättningsförordning böra ändras på

sådant sätt, att retroaktiv jämkning till den skadades förmån medgives.

Dylik jämkning bör enligt anstaltens uppfattning få ske utan begränsning

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition <ir 319.

till viss tid före dagen för ansökan eller jämkningsbeslutet. Förutsättning

härför bör emellertid vara att tillförlitlig utredning föreligger rörande de

förändrade förhållandena. Fn ändring av jämkningsbestämmelserna i militärersättningsförordningen

bör enligt anstaltens mening föranleda motsvarande

ändring i olycksfallsförsäkringslagen som i 13 § femte stycket innehåller

enahanda jämkningsregler som 16 § andra stycket militärersättningsförordningen.

De föreslagna ändringarna anses böra träda i kraft snarast

möjligt och göras tillämpliga även å äldre olycks- och sjukdomsfall.

Över riksförsäkringsanstaltens utredning ha efter remiss yttranden avgivits

av försäkringsrådet och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening.

I båda remissyttrandena — av vilka föreningens utlåtande är begränsat

till ändringen i olycksfallsförsäkringslagen — tillstyrkes riksförsäkringsanstaltens

förslag. Försäkringsrådet föreslår dock vissa jämkningar i förslaget.

För egen del ansluter jag mig till förslaget om en sådan ändring av

ifrågavarande bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen

att retroaktiv jämkning till den skadades förmån blir

medgiven samt att någon begränsning till viss tid före dagen för ansökan

eller beslutet icke göres. Likaså finner jag att de nya bestämmelserna böra

göras tillämpliga även på äldre olycks- och sjukdomsfall, såvitt avser tid

efter bestämmelsernas ikraftträdande. Jag vill i det följande narmare redogöra

för vad i detta ärende förekommit och börjar därvid med de nuvarande

bestämmelserna på detta område.

Gällande bestämmelser.

Enligt 1 § olyclcsfallsförsäkringslagen är, där ej annorlunda i lagen stadgas,

envar arbetare försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbetet.

Kostnaden för försäkringen bestrides, med bidrag av statsmedel till omkostnaderna,

genom försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivaren.

I 4 § stadgas att försäkring äger rum i riksförsäkringsanstallen; dock att,

där för ändamålet bildats sådant ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag, vars

delägare äro arbetsgivare och för vars förbindelser delägarne svara med obegränsad

personlig ansvarighet, försäkringen av delägarnas arbetare i stället

må under villkor, som närmare angivas i lagen, äga rum i dylikt bolag.

Under 6 § upptagas närmare regler om den ersättning, som på grund av

försäkringen utgives till arbetare som skadats till följd av olycksfall i arbetet.

över beslut av riksförsäkringsanstalten eller ömsesidigt försäkringsbolag

rörande ersättning må enligt 33 §. klagan föras hos försäkringsrådet.

Enligt 20 § skall, där arbetare skadas till följd av olycksfall i arbetet,

arbetsgivaren eller den som å hans vägnar förestår arbetet ofördröjligen

underrättas därom. 1 21 § föreskrives skyldighet för arbetsgivaren eller ar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

betsföreståndaren att underrätta vederbörande försäkringsinrättning om

olycksfallet.

Sedan försäkringsinrättningen erhållit underrättelse om olycksfallet, skall

inrättningen enligt 13 § första stycket, ändå att ansökan om ersättning ej

blivit gjord, besluta om de åtgärder, som för den skadades vård må vara

av nöden, samt bestämma den ersättning, som enligt lagen skall utgivas.

Regler om jämkning av ersättningen innehållas, såsom nämnts, i 13 § femte

stycket, vilket har följande lydelse:

Inträder, sedan ersättning till den skadade blivit av försäkringsinrättningen

bestämd, väsentlig förändring i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande, må jämkning i ersättningen äga rum. Sådan

jämkning må dock ej avse ersättning, som belöper å tiden före den dag,

då ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan ansökan beslutats av

inrättningen, före dagen för beslutet.

I 1927 års militärersättnings förordning givas bestämmelser om rätt för

värnpliktiga m. fl. till ersättning av allmänna medel i anledning av skada

eller sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring å tid då riket icke befinner

sig i krig. Enligt 3 § avgöras ersättningsärenden som avses i förordningen,

med ett undantag, av riksförsäkringsanstalten. Över beslut av riksförsäkringsanstalten

må klagan föras hos försäkringsrådet.

I 14 § stadgas, att om under militärtjänstgöring skada uppkommer till

följd av olycksfall, den skadades kompanichef eller motsvarande befäl ofördröjligen

skall därom underrättas. Yppas skadan först sedan tjänstgöringen

upphört, skall den skadade därom underrätta riksförsäkringsanstalten, därest

han anser sig berättigad till ersättning enligt förordningen.

Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit kännedom om olycksfallet, skall

anstalten enligt 16 § första stycket, så snart ske kan, ändå att ansökan om

ersättning icke blivit gjord, besluta om de åtgärder, som för den skadades

vård må vara av nöden, samt bestämma den ersättning, som enligt denna

förordning skall utgivas.

Andra stycket av 16 § har följande lydelse:

Inträder, sedan ersättning till den skadade blivit av riksförsäkringsanstalten

bestämd, väsentlig förändring i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande, må jämkning i ersättningen äga rum. Sådan

jämkning må dock ej avse ersättning, som belöper å tiden före den dag, då

ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan ansökan beslutats av riksförsäkringsanstalten,

före dagen för beslutet.

De i 16 § givna bestämmelserna gälla även sjukdom, som icke förorsakats

av olycksfall.

Till olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen äro anknutna

åtskilliga författningar, bland dem lagen den 14 juni 1929 (nr 131)

om försäkring för vissa yrkessjukdomar samt förordningen den 28 juni 1941

(nr 593) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hem
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

värnstjänstgöring. De i det föregående omnämnda jämkningsreglerna äga

därvid motsvarande tillämpning.

Frågans tidigare behandling vid årets riksdag.

I motionen 11:42 till innevarande års riksdag framhölls — under hänvisning

till visst av riksförsäkringsanstalten avgjort ärende angående jämkning

i ersättning enligt 1927 års militärersättningsförordning — att förordningens

jämkningsbestämmelser äro så utformade, att ersättningstagare icke kan

komma i åtnjutande av den ersättning eller den förhöjning av ersättning,

vartill en inträdd försämring av hans hälsotillstånd i och för sig kunde berättiga,

förrän från och med den dag ansökan om jämkning gjorts hos riksförsäkringsanstalten.

Detta förhållande syntes enligt motionärens mening

åtminstone i vissa fall obilligt. Motionären hemställde fördenskull om sadan

ändring i 16 § militärersättningsförordningen, att ersättning kunde utgå för

hela den tid den skadade varit sjukskriven och ej endast från tiden för ansökningen

om jämkning.

I andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 14 framhöll ut

skottet att bestämmelsen i 16 § andra stycket andra punkten militärersättningsförordningen

kunde leda till uppenbart obilliga resultat. Bestämmelsens

tillämpning bleve alldeles särskilt stötande, da den skadades tillstand vore

sådant, att underrättelse om inträdd försämring icke kunde komma riksförsäkringsanstalten

tillhanda utan betydande tidsutdräkt. Enligt utskottets mening

borde därför en uppmjukning av bestämmelsen äga rum.

Utskottet anförde vidare:

Socialvårdskommittén arbetar för närvarande med en allmän översyn av

bland annat 1927 års militärersättningsförordning. Detta arbete beräknas

visserligen komma att avslutas under innevarande år, men enligt utskottets

mening bör en ändring i 16 § andra stycket militärersättningsförordningen

vidtagas utan avbidan å resultatet av den allmänna översynen av förordningen.

Någon olägenhet torde icke uppkomma härigenom. Möjligen bör i

samband med den nu ifrågasatta ändringen i militärersättningsförordningen

motsvarande ändring vidtagas i andra författningar.

I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen avlåta den inledningsvis

omnämnda skrivelsen (nr 85) till Kungl. Maj:t.

Riksförsäkringsanstaltens utredning.

I fråga om behovet av ändrade jämkningsbestämmelser

framhåller riksförsäkringsanstalten att jämkning i ersättning enligt 1927

års militärersättningsförordning förekommer mycket ofta. Då ändring i den

skadades tillstånd kan väntas inträda, bestämmes ersättningen endast för en

begränsad tid, varefter ny prövning företages, men i många 1 all inträffa före

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

ersättnings tidens utgång förändringar som icke kunnat förutses. Särskilt ofta

är detta fallet i fråga om sådana under militärtjänstgöring ådragna sjukdomar

som icke förorsakats av olycksfall, exempelvis tuberkulösa och reumatiska

sjukdomar. Icke sällan förekommer alt, sedan sjukdomen gått till

sådan förbättring att ersättningen upphört, inträffande försämring efter någon

tid, emellanåt efter åtskilliga års förlopp, föranleder till att ersättning

ånyo skall utgå; även i dylika fall äro jämkningsbestämmelserna tillämpliga.

I det stora flertalet fall erhåller riksförsäkringsanstalten genom läkarintyg

eller på annat sätt tämligen snart underrättelse om inträffade väsentliga försämringar,

men relativt långa dröjsmål kunna även förekomma, exempelvis

då sjukdomen hindrar den sjuke att omedelbart påkalla jämkning eller då

sjukdomstillståndets samband med den under militärtjänstgöringen ådragna

sjukdomen icke står klart för den sjuke eller den behandlande läkaren. Även

om några särskilda omständigheter icke föreligga, förflyter i allmänhet åtminstone

någon tid innan anstalten emottager jämkningsansökan, läkarintyg

eller annan underrättelse om försämringen. Eu strikt tillämpning av jämkningsbestämmelserna

skulle därför i regel leda till att den ersättningsberättigade

ginge förlustig i vart fall någon de! av ersättningen, utan att någon

försumlighet från hans sida kunde anses föreligga. Att frågan om ändring

i bestämmelserna icke tidigare fått någon egentlig aktualitet torde bero därpå,

att riksförsäkringsanstalten i rätt stor utsträckning icke tillämpat bestämmelserna

strängt efter ordalydelsen, liksom fallet även varit i fråga

om olycksfallsförsäkringslagens jämkningsbestämmelser.

Beträffande utformningen av ändrade jämkningsbest ä mmelser

erinrar riksförsäkringsanstalten om stadgandena i 26 § förordningen

den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor och 26 § lagen den

3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring. Enligt dessa bestämmelser

gäller i princip, alt sjukpenning ej må utgå för tid innan anmälan om sjukdomsfallet

gjorts hos sjukkassan, men undantag kan medgivas om det är

uppenbart att hinder mött för anmälans verkställande. Anstalten hänvisar

också till 33 § 1935 års lag om folkpensionering, vari stadgas att pension ej

utgår för längre tid tillbaka än sex månader före den månad under vilken

pensionen sökts; motsvarande gäller om ökning av pension. I 38 § 1946 års

lag om folkpensionering har denna maximitid förkortats till tre månader.

Riksförsäkringsanstalten ifrågasätter om vid ändringens genomförande en

anknytning lämpligen bör sökas till bestämmelserna i sjukförsäkringslagen

eller den nya folkpensioneringslagen samt anför därom:

Att göra den skadades rätt till retroaktiv jämkning beroende av att hinder

uppenbarligen mött för omedelbart ingivande av jämkningsansökan —

på sätt som rätten till retroaktiv sjukpenning från sjukkassa reglerats —

torde icke vara lämpligt, då det som ovan nämnts i flertalet fall måste förflyta

någon tid, åtminstone en eller annan dag, mellan försämringens inträffande

och ansökans ingivande. Lämpligare torde otvivelaktigt vara att

retroaktiv jämkning till den skadades förmån på motsvarande sätt som be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 319.

9

träffande folkpension medgives för en till några månader begränsad tid utan

några speciella villkor. En sådan regel är tillfyllest i det stora flertalet förekommande

fall. Emellanåt inträffar dock, såsom förut berörts, att riksförsäkringsanstalten

först efter tämligen lång tid underrättas om försämringen,

utan att dröjsmålet kan läggas den skadade till last. I dylika fall kan det,

såvida sakliga betingelser för ersättningsrätt otvivelaktigt äro för handen, te

sig obilligt om den skadade eller sjuke genom en schematisk regel avstänges

från möjlighet att fullt ut erhålla den ersättning eller ersättningsförhöjning

som svarar mot hans försämrade tillstånd. Ersättningarnas i viss mån skadeståndsliknande

karaktär torde i detta hänseende motivera ett annat betraktelsesätt

än beträffande folkpensionerna.

De senast anförda synpunkterna kunna tillgodoses genom en regel av den

innebörden, att retroaktiv jämkning till den skadades förmån må avse ersättning

för en tid av tre månader samt, om särskilda skäl därtill föranleda,

ersättning för längre tid. Jämkning för gången tid kan då, om försämringen

motiverar detta, medgivas utan någon tidsbegränsning i de fall där försämringens

tillkännagivande fördröjts till följd av den skadades eller sjukes tillstånd,

oklarhet beträffande nytt sjukdomstillstånds samband med den ersättningsberättigande

skadan eller sjukdomen, läkares dröjsmål med att insända

ett av den ersättningsberättigade begärt intyg eller andra särskilda

omständigheter. Mot en sådan regel kan invändas, att dröjsmål med underrättelse

om inträffad väsentlig försämring i flertalet fall icke torde bero på

ren underlåtenhet från den ersättningsberättigades sida. Vanligen torde anledningen

i stället vara antingen bristande kännedom om de gällande bestämmelserna

eller också särskilda omständigheter av nyss åsyftat slag. En

gränsdragning mellan de olika fallen allt efter anledningen till dröjsmålet

torde kunna erbjuda svårigheter utan att lämna några större positiva resultat.

På grund av det anförda har riksförsäkringsanstalten stannat för att förorda,

att retroaktiv jämkning till den skadades förmån i princip medgives

utan begränsning till viss tid före dagen för ansökan eller jämkningsbeslutet.

En förutsättning härför bör emellertid enligt anstaltens mening vara, att

tillförlitlig utredning rörande försämringen under den gångna tiden föreligger.

Har försämringen varit någorlunda påtaglig, bör det i allmänhet icke

bereda någon svårighet att genom läkarintyg eller på annat sätt förebringa

bevisning till stöd för anspråken. Sådana svårigheter kunna däremot möta,

då försämringen fortskridit så småningom under loppet av en lång tid. Detta

kan exempelvis vara fallet beträffande ledgångsförändringar till följd av

brottskador och beträffande fortskridande synnedsättning efter ögonskador.

Riksförsäkringsanstalten föreslår i enlighet med det anförda att 16 §

andra stycket andra punkten 1927 års militärersättningsförordning utbytes

mot föreskrifter av följande innehåll:

Jämkning till lägre belopp må dock ej avse tid före den dag, då jämkningen

beslutas. Jämkning till högre belopp må avse sådan tid i den mån

tillförlitlig utredning rörande de förändrade förhållandena föreligger.

Eu ändring i förevarande hänseende av jämkningsbestämmelserna i 1927

års militärersättningsförordning bör enligt riksförsäkringsanstaltens mening

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

föranleda motsvarande ändring i 13 § femte stycket olycksfallsförsäkringslagen.

Vad angår de föreslagna ändringarnas ikraftträdande

uttalar riksförsäkringsanstalten att ändringarna böra träda i kraft snarast

möjligt. Anstalten anför vidare:

I fråga om ändringen i 1927 års förordning bör gälla, att den, med avseende

på ersättning för tid efter ikraftträdandet, äger tillämpning även å

äldre olycks- och sjukdomsfall. Beträffande ändringen i olycksfallsförsäkringslagen

kunna måhända vissa betänkligheter göra sig gällande mot ett

avsteg från den vedertagna principen, att ändringar i lagens ersättningsgrunder

icke böra givas återverkande kraft. Nämnda princip står i samband därmed,

att försäkringsinrättningarna måste på förhand kunna överblicka sina

förpliktelser i anledning av de tecknade försäkringarna. Den nu ifrågavarande

ändringen i ersättningsgrunderna är emellertid, ehuru icke betydelselös

ur ekonomisk synpunkt, dock av så ringa betydelse att den icke kan utöva

något egentligt inflytande på premiesättningen. På grund härav torde

några betänkligheter från försäkringsinrättningarnas sida icke behöva möta

mot att ändringen i olycksfallsförsäkringslagen göres tillämplig även å ersättning

i anledning av äldre olycksfall, i vad avser tid efter ikraftträdandet.

Att så sker finner riksförsäkringsanstalten för sin del vara synnerligen önskvärt

ur såväl sakliga som praktiska synpunkter.

Yttrandena.

Försäkring srådet har intet att erinra mot riksförsäkringsanstaltens förslag

om en sådan ändring av ifrågavarande bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen, att retroaktiv jämkning till den

skadades förmån blir uttryckligen medgiven samt att någon begränsning till

viss tid före dagen för ansökan eller beslutet icke göres. Försäkringsrådet

tillstyrker vidare vad riksförsäkringsanstalten föreslagit angående tidpunkten

för de nya bestämmelsernas ikraftträdande samt rörande tillämpning av

desamma å äldre olycks- och sjukdomsfall. Med hänsyn till ifrågavarande

bestämmelsers säregna natur anser försäkringsrådet att man ej behöver göra

någon principiell invändning mot att de nya bestämmelserna bliva tillämpliga

även på äldre olycks- och sjukdomsfall, såvitt avser tid efter bestämmelsernas

ikraftträdande.

I fråga om förslagets utformning anmärker emellertid försäkringsrådet att

av det förhållandet, att riksförsäkringsanstalten föreslagit införande i författningstexten

av krav på tillförlitlig utredning, sammanställt med vad anstalten

yttrat i motiveringen till sitt förslag, synes framgå, att anstalten avsett

att vid jämkningsfall kräva starkare bevis än i de »reguljära» ersättningsfallen.

Försäkringsrådet anser emellertid, att man i jämkningsfallen

icke skall kräva starkare bevisning än i vanliga ersättningsfall. Därest anstalten

avsett att i jämkningsfallen kasta om bevisbördan, så att denna i

huvudsak lägges på den ersättningsberättigade, kan försäkringsrådet ej dela

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

denna uppfattning, då i detta hänseende ej bör gälla något annat än i de

vanliga ersättningsfallen. Enligt sakens natur kan dock saväl den, som anmäler

ett olycksfall lång tid efter detsammas inträffande, som den, som begär

jämkning från en dag långt före dagen för jämkningsansökan, i a iss

mån med hänsyn till bevissvårigbeterna komma i en sämre ställning än den,

som anmäler olycksfallet omedelbart efter dettas inträffande.

Försäkringsrådet framhåller vidare att enligt riksförsäkringsanstaltens förslag

dagen, då jämkningsansökan gjorts, försvinner som jämkningsdag samt

anför härom:

Det framgår ej av riksförsäkringsanstaltens utredning, om detta förhållande

varit enda anledningen till att ordet »ansökan» icke återfinnes i den

föreslagna författningstexten eller om även ett ställningstagande till följande

principiella spörsmål skett. Skall man — där det gäller jämkning till den

ersättningsberättigades förmån — kräva ett initiativ, t. ex. i form av en ansökan,

från hans sida, eller skall man ålägga försäkringsinrättningarna en

omfattande skyldighet att ex officio beakta alla eventuella jämkningssituationer?

Ett exempel skall visa frågans betydelse. Följande bör dock förutskickas.

Enligt nuvarande praxis ställas ytterst små krav i formellt hänseende

på jämkningsansökans form. En ansökan anses vara gjord exempelvis

i och med att den skadade i anledning av försämring i tillståndet besöker

läkare samt intyg rörande undersökningen inkommer till försäkringsinrättningen.

Och så exemplet: Livränta är i ett visst 1 all tillerkänd till och med

den 31 mars. Revisionsintyg för fastställande av fortsatt livränta inkommer

den 21 mars. I intyget omnämnes, att den skadade den sista tiden varit mera

invalidiserad än tidigare, utan att detta omnämnande sker pa sådant sätt,

att man enligt hittillsvarande praxis skulle anse jämkningsansökan föreligga.

Därest för jämkning kräves ansökan, skulle den högre livräntan i brist på

ansökan utgå först från och med den 1 april. Om däremot inrättningen

skulle vara skyldig att ex officio beakta eventuella jämkningssituationer,

skulle den högre livräntan utgå från den tidigare dag, då enligt av inrättningen

verkställd utredning den väsentliga förändringen inträtt. Vidare uppkommer

frågan, om en ansökan om jämkning skall kunna få göras hur sent

som helst. Tänkbart vore ju att införa en viss kortare tidsbegränsning. Men

avsikten med den föreslagna lagstiftningen är ju att taga bort formella bestämmelser,

som kunna medföra ett obilligt resultat, och då bör man ju

icke införa nya föreskrifter, som utgöra hinder för en materiellt riktig rättstillämpning.

Försäkringsrådet finner därför för sin de], att man hör släppa

kravet på ansökan från den ersättningsberättigade. Rådet är emellertid medvetet

om alt detta medför en något ökad belastning saväl på försäkringsinrättningarna

som rådet. Exempelvis måste revisionsintygen i fortsättningen

granskas även ur jämkningssynpunkt.

Ytterligare pekar försäkringsrådet på alt de i riksförsäkringsanstaltens

förslag förekommande uttrycken »lägre belopp» respektive »högre belopp»

icke böra användas, då de föra tanken på sjukpenning och livränta medan

jämkningsbestämmelserna avse även annan än dylik ersättning, exempelvis

kostnad för sjukhusvård. Försäkringsrådet anser slutligen att de nya författningsbestämmelserna

blott behöva innefatta en spärregel beträffande

minskning och indragning av ersättning. Av eu sådan regel följer utan vi

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 319.

dare vad som gäller beträffande höjning av ersättning. I enlighet härmed

föreslår försäkringsråaet följande lydelse av de båda författningsrummen:

Sådan jämkning må dock, där fråga är om minskning eller indragning

av ersättning, ej avse tid före den dag, då jämkningen beslutas.

En ledamot av försäkring srådet har anmält avvikande mening och föreslår

att jämkningsreglerna i 1927 års militärersättningsförordning och olycksfallsförsäkringslagen

helt omarbetas. Enligt denne ledamots mening bör

andra punkten av ifrågavarande författningsrum erhålla följande lydelse:

Sådan jämkning må dock, då fråga är om sänkning av ersättningen, ej

avse ersättning, som belöper å tiden före dagen för inrättningens beslut samt,

då fråga är om ersättningens höjande, ej ske från tidigare dag än då enligt

tillförlitlig utredning skälet för jämkningen först förelegat.

Reservanten framhåller, att då stadgandet dels avser jämkning i ersättning,

som redan blivit i laga ordning beslutad, dels öppnar möjlighet för

ett retroaktivt tillerkännande av ofta mycket stora belopp, man icke torde

kunna underlåta att för jämkning i ersättningsrätten kräva starkare bevisning

än som vid prövning av en olycksfallsanmälan gemenligen fordras.

Reservanten finner det vara i sin ordning, att denna helt naturliga fordran

på särskild tillförlitlighet hos utredningen, även om den för den mera initierade

kan synas självklar, till undvikande av missförstånd antydes i själva

lagtexten.

Social försäkringsbolagens förening yttrar:

I likhet med riksförsäkringsanstalten ha de till föreningen anslutna försäkringsinrättningama

i stor utsträckning icke tillämpat jämkningsbestäirv

melserna strängt efter ordalydelsen. Emellertid är föreningen ense med anstalten,

att i lagtexten uttryckligen bör medgivas rätt till retroaktiv jämkning.

Beträffande frågan om övergångsbestämmelserna finner föreningen

visserligen i likhet med anstalten, att vissa betänkligheter kunna göra sig gällande

mot ett avsteg från den vedertagna principen, att ändringen i lagens

ersättningsgrunder icke böra givas återverkande kraft, men av samma skäl

som av anstalten åberopas finner föreningen sig icke böra motsätta sig detta.

Föreningen har för den skull icke något att erinra mot de övergångsbestämmelser,

som av anstalten föreslagits.

F ör edraganden.

Det ligger i sakens natur alt beträffande person, som skadats till följd av

olycksfall i arbete eller som ådragit sig kroppsskada under militärtjänstgöring,

fall ofta kunna förekomma, när en från början lindrigare sjukdom,

som endast berättigar till en mindre ersättning, antager svårare karaktär

och därför bör föranleda en höjning av ersättningens belopp. Vidare kan,

efter det en invalidränta en gång blivit fastställd, inträffa, att invaliditetsgraden

ökas eller minskas eller också att i följd av olycksfallet sjukdom

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

ånyo inträder. En motsvarande höjning eller nedsättning av livräntan eller

dess utbyte mot sjukpenning och erforderlig vård hör naturligen då kunna

äga rum.

För att tillgodose dylika behov av ändringar i redan fastställd ersättning

ha i 13 § femte stycket olycksfallsförsäkringslagen och 16 § andra stycket

1927 års militärersättningsförordning upptagits bestämmelser, som bereda

möjlighet till jämkning i ersättningen, då förändring inträder i de förhållanden,

som voro avgörande för ersättningens bestämmande. Sådan jämkning

må dock enligt bestämmelsernas ordalydelse ej avse ersättning, som belöper

å tiden före den dag, då ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan

ansökan beslutas av riksförsäkringsanstalten eller motsvarande forsäkringsinrättning,

före dagen för beslutet.

Äldre bestämmelser av samma slag återfinnas i 16 § lagen den 5 juli

1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete

och 14 § förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Rörande skälen till att

retroaktiv jämkning icke ansetts böra medgivas lämna förarbetena ej nagon

närmare vägledning. Det förefaller dock som om praktiska lämplighetshänsvn

tillmätts väsentlig betydelse.

Såsom andra lagutskottet anfört i sitt utlåtande nr 14, vilket godkänts av

riksdagen, kunna bestämmelserna om förbud mot jämkning av ersättning

med retroaktiv giltighet i vissa fall leda till obilliga resultat. Det synes sålunda

knappast rimligt, att en skadad, vars arbetsförmåga under livräntetiden

väsentligt försämrats, utan vidare skall gå miste om honom eljest tillkommande

förhöjning av livräntan, såvitt avser tiden före det han anmält

det ändrade förhållandet för försäkringsinrättningen. Att försämringen icke

genast anmäles torde mången gång bero på helt förklarliga och ursäktliga

omständigheter, därvid ovetskapen om skyldigheten att omedelbart anmäla

förändringen och om den med anmälningsskyldighetens försummande förknippade

rättsförlusten naturligen spelar en stor roll. Även om vid tillämpning

av jämkningsreglerna några stränga formkrav icke upprätthållas för

att ansökan om jämkning skall anses föreligga, torde det, utan att något kan

läggas den skadade till last, i allmänhet dröja någon tid innan försäkringsinrättningen

genom jämkningsanmälan eller eljest får kännedom om eu inträffad

försämring.

Såväl riksförsäkringsanstalten och försäkringsradet som de ömsesidiga

socialförsäkringsbolagens förening ha i likhet med riksdagen uttalat sig

för en sådan ändring av ifrågavarande bestämmelser, att retroaktiv jämkning

till den skadades förmån uttryckligen medgives. Denna mening omfattas

även av mig. Jag delar också den i andra lagutskottets omlörmälda utlåtande

uttalade uppfattningen att eu ändring i detta hänseende hör vidtagas

oberoende av den allmänna översyn av bestämmelserna pa detta område,

varmed socialvårdskommitten för närvarande är sysselsatt. Däremot

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 319.

anser jag mig icke, såsom en reservant inom försäkringsrådet ifrågasatt, böra

föregripa socialvårdskommitténs utredning genom en mera vittgående omprövning

av jämkningsreglerna i olycksfallsförsäkringslagen och 1927 års

militärersättningsförordning i deras helhet.

Vad härefter angår frågan hur ändringen bör genomföras finner jag ingen

anledning att frångå riksförsäkringsanstaltens av försäkringsrådet och de

ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening biträdda förslag, att retroaktiv

jämkning till den skadades förmån må medgivas utan begränsning till

viss tid före dagen för ansökan eller jämkningsbeslutet.

Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle retroaktiv jämkning till

den skadades förmån endast avse tid beträffande vilken tillförlitlig utredning

föreligger rörande de förändrade förhållandena. I enlighet härmed och

på grund av vad riksförsäkringsanstalten i övrigt anfört vill det, såsom försäkringrådet

påpekat, synas som om riksförsäkringsanstalten skulle åsyfta

ett starkare mått av bevisning i jämkningsfall än i de reguljära fallen —

d. v. s. än då fråga är om ersättning under den första sjukdomstiden samt

sedermera vid invaliditet med oförändrad invaliditetsgrad för framtiden —

ävensom att denna skärpta bevisskyldighet borde åvila den skadade. I denna

del kan jag icke biträda riksförsäkringsanstaltens förslag. Naturligen bör en

höjning av ersättningen för förfluten tid ej ske med mindre utredningen

giver anledning därtill. Några sakliga skäl varför andra bevisningsregler

skulle gälla i jämkningsfallen än eljest synas mig dock icke föreligga. En

annan sak är att, på sätt försäkringsrådet framhållit, en skadad som begär

jämkning för lång tid tillbaka till följd av utredningssvårigheter kan komma

i sämre läge än den som omedelbart efter en inträffad förändring gör anmälan

därom. Anmärkas bör också i detta sammanhang att förutsättning

för jämkning är att den inträdda förändringen är väsentlig.

Vad angår utformningen i övrigt av ändrade bestämmelser på detta område

synes mig försäkringsrådets förslag att låta bestämmelserna innefatta

en spärregel beträffande minskning eller indragning av ersättning vara att

föredraga framför riksförsäkringsanstaltens förslag. Av ett stadgande, att

jämkning ej må, då fråga är om minskning eller indragning av ersättning,

avse tid före den dag, då jämkningen beslutas, torde nämligen utan vidare

följa att höjning av ersättning får avse tiden dessförinnan.

Genom en regel av angivet innehåll bli försäkringsinrättningarna skyldiga

att även utan att ansökan om jämkning skett beakta eventuella jämkningsfall.

Den ökade belastning på försäkringsinrättningarna, som må kunna

uppstå härigenom, synes icke vara av den storlek att den bör verka hindrande

för en välgrundad reform.

De nj^a bestämmelserna böra enligt min mening träda i kraft snarast möjligt.

Någon gensaga har icke rests mot förslaget att göra bestämmelserna

tillämpliga även på äldre olycks- och sjukdomsfall, såvitt avser tid efter

deras ikraftträdande. Jag biträder förslaget härom.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

I överensstämmelse med vad i det föregående anförts ha inom socialdepartementet

upprättats förslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar,

till

1) lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235)

om försäkring för olycksfall i arbete; och

2) förordning angående ändrad lydelse av 16 § förordningen den 18 juni

1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring.

Förstnämnda författningsförslag är av den natur, att lagrådets utlåtande

däröver bör inhämtas.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det under

1) upptagna lagförslaget måtte, för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet, inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Lennart Sundkler.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,

har här utelämnats.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj-.ts lagråd den 5 juni 1947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 4 juni 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll över

socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet den 23 maj 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 §

lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Y. Samuelsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Äke Mossler.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

17

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 0 juni

1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld,

Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Weijne, Kock.

Etter gemensam beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen

anmäler t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Danielson,

lagrådets den 5 juni 1947 avgivna utlåtande över det den 23 maj 1947 till

lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen

den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden

härefter, att nämnda förslag till lag angående ändrad lydelse av

13 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete

ävensom det i statsrådsprotokollet för den 23 maj 1947 omförmälda förslaget

till förordning angående ändrad lydelse av 16 § förordningen den 18

juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, måtte — lagförslaget enligt § 87 regeringsformen —

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Hedfors.

llihang till riksdagens protokoll 1047. 1 sand. Nr 310.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:478 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 17 juni 1916 a1 i texten