Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om antalet statsdepartement och statsråd utan departement

1947-01-31 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:32, Med förslag till lag om antalet statsdepartement och statsråd utan departement

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32-

1

Nr 32.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

antalet statsdepartement och statsråd utan departement;

given Stockholms slott den 31 januari 19X7.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t

härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om antalet

statsdepartement och statsråd utan departement.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 32.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

Förslag

till

Lag

om antalet statsdepartement och statsråd utan departement.

Härigenom förordnas, att antalet statsdepartement skall vara elva samt att

statsråd utan departement skola finnas till det antal, lägst tre och högst fem,

som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag lagen

den 21 februari 1941 (nr 97) om antalet statsdepartement och statsråd utan

departement upphör att gälla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 31 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om uppdelning av

socialdepartementet.

Föredraganden anför följande.

De grundläggande stadgandena om statsdepartementen innefattas i § 5

regeringsformen. Enligt detta lagrum skola för särskilda grenar av rikets

styrelse finnas statsdepartement till det antal som bestämmes genom en av

Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Departementens benämningar

och fördelningen av ärendena mellan departementen skola bestämmas av

Konungen genom en särskilt utfärdad stadga. Antalet departement har genom

lag den 21 februari 1941 (nr 97) fixerats till tio, och departementens benämningar

och verksamhetsområden regleras genom departementsstadgan samma

dag (nr 139).

Enligt § 6 regeringsformen skall statsrådet bestå av cheferna för departementen

samt lägst tre statsråd utan departement. Rörande det närmare antalet

hänvisas till en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Genom

den förut nämnda lagen den 21 februari 1941 har antalet statsråd utan departement

fastställts till lägst tre och högst sex, med rätt sålunda för Konungen

att fixera antalet inom de bestämda gränserna.

Landshövding Levinsons utredning.

Frågan om eu reform av departementsindelningen gjordes under 1939 till

föremål för en utredning av landshövding K. Levinson, som i ett den 20 december

samma år avgivet betänkande (SOU 1939: 44) framlade vissa förslag

i ämnet.

I betänkandet dryftades ingående några under 1920- och 1930-talen väckta

förslag om ändringar i departementsindelningen. Beträffande förslag om handelsdepartementets

sammanslagning med annat departement, närmast kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

■t

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

munikationsdeparlementet, fann Levinson de industriella och kommersiella

näringsgrenarnas betydelse för vårt land undan för undan ha undergått en

sådan utveckling att ett departement, vars verksamhet hade sin tyngdpunkt

förlagd till dessa näringars område, numera knappast kunde undvaras. Mot

det av några kvinnoorganisationer framförda önskemålet om ett hemdepartement

invändes, att spörsmål vilka på ett eller annat sätt beröra verksamheten

i hemmen eller andra härför betydelsefulla ämnen fölle inom ett flertal

departements områden. Tanken att utsöndra och till ett departement sammanföra

dessa många och olikartade ärenden vore därför icke praktiskt ut1''örbar.

Förslaget om kyrkoärendenas överföring från ecklesiastik- till justitiedepartementet

avböjdes såväl med hänsyn till kyrkoärendenas beröringspunkter

med skolärendena som i betraktande av justitiedepartementets arbetsbörda.

Inrättandet av ett hälsovårdsdepartement avstyrktes med hänvisning bl. a.

till hälsovårdsärendenas sammanhang med övriga sociala ärenden.

Levinsons utredning utmynnade i denna del i två alternativa förslag, betecknade

alternativ I och alternativ II. Enligt alternativ I skulle det nuvarande

antalet permanenta departement, d. v. s. nio, bibehållas och kommunikationsdepartementet

omvandlas till ett inrikesdepartement med huvudsaklig

uppgift att omhänderhava dels lantregerings- och kommunala ärenden

och dels de på kommunikationsdepartementet nu ankommande frågorna rörande

samfärdselanstalter och allmänna arbeten. Alternativ II avsåg utbyggande

av den normala departementsorganisationen med ett nytt departement, inrikesdepartementet,

vars centrala arbetsområde skulle omfatta lantregeringsoch

kommunala ärenden. Enligt båda alternativen skulle därjämte vidtagas

vissa omflyttningar av ärenden för att åstadkomma en jämnare arbetsfördelning

mellan departementen. Sitt förord skänkte Levinson det såsom alternativ

II betecknade förslaget med de nuvarande nio ordinarie departementen

plus ett inrikesdepartement.

Till närmare belysning av Levinsons alternativa förslag må följande uppgifter

lämnas.

Enligt alternativ 1 skulle till inrikesdepartementet hänföras förvaltningsärenden

rörande lantregeringen, polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet

ävensom kommunala ärenden, samtliga i den mån de för närvarande

handläggas i .socialdepartementet, vidare ärenden rörande järnvägar och

spårvägar, post, telegraf och telefon, kanaler, farleder och hamnar (med

vissa undantag), ärenden rörande vägar, broar och färjor, motorfordonstrafik

samt kommunikationsväsendet i övrigt till lands, lufttrafik, radioväsendet

samt (med vissa undantag) ärenden rörande statens vattenfall och deras

tillgodogörande ävensom kronans byggnader. Jämväl lagstiftningsfrågor i de

ämnen som på detta sätt fölle inom inrikesdepartementets förvaltningsområde

skulle hänföras dit. Av övriga till kommunikationsdepartementet nu hörande

ärenden skulle de som röra stadsplane- och byggnadsväsendet övertagas

av justitiedepartementet samt ärenden rörande förhandlingsrätt för statens

tjänstemän förläggas till socialdepartementet. — Utom dessa förändringar,

vilka direkt sammanhänga med kommunikationsdepartementets förvandling

till inrikesdepartement, föreslås vissa ytterligare omflyttningar av

ärenden i syfte att åstadkomma en jämnare arbetsfördelning departementen

emellan. Bland annat skulle till handelsdepartementet överföras ett flertal

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

5

ärendesgrupper, nämligen från försvarsdepartementet ärenden rörande sjökarteväsendet

och — efter folkhushållningsdepartementets avveckling — den

ekonomiska försvarsberedskapen, från ecklesiastikdepartementet (under viss

förutsättning) ärenden rörande tekniska högskoleväsendet och yrkesundervisningen

samt från jordbruksdepartementet ärenden rörande geologiska samt

meteorologiska och hydrografiska undersökningar ävensom stormvamingsanordningar.

Jämlikt alternativ II skulle hos inrikesdepartementet sammanföras följande

viktigare grupper av förvaltningsärenden, nämligen från socialdepartementet

dithörande ärenden rörande lantregeringen, polisväsendet samt allmän

ordning och säkerhet ävensom kommunala ärenden, från finansdepartementet

ärenden rörande kommunernas finanshushållning, från kommunikationsväsendet

ärenden rörande stadsplane- och byggnadsväsendet, från

jordbruksdepartementet ärenden rörande lantmäteriet och jorddelningsväsendet

jämte därmed sammanhängande ämnen ävensom allmänna kartväsendet

samt från ecklesiastikdepartementet ärenden rörande naturminnesmärken

och nationalparker samt biografväsendet. Jämväl ärenden rörande lagstiftning

i frågor, som tillhöra inrikesdepartementets förvaltningsområde, skulle

handläggas där, dock med undantag av lagstiftning angående fastighetsbildning

å landet och i stad samt stadsplanelagstiftning, vilka ärenden fortfarande

skulle ankomma på justitiedepartementet. — Härutöver innefattar

jämväl alternativ II en del ärendesomflyttningar i utjämningssyfte. Dessa

gå övervägande ut på en ökning av handelsdepartementets uppgifter; vad

härutinnan föreslagits överensstämmer helt med alternativ I i motsvarande

del.

I proposition nr 33 till 19A0 års riksdag, varigenom förslag till ändrad

lydelse av bl. a. §§ 5 och 6 regeringsformen framlades, yttrade föredragande

departementschefen, statsrådet Westman, att enligt hans mening anledning

saknades att då ingå i prövning av frågan om de ändringar i departementsorganisationen,

som kunde föranledas av den gjorda utredningen. Med hänsyn

till det extraordinära läget liksom till ovissheten om de arbetsuppgifter

som kunde komma att föreligga under de närmaste åren syntes det nämligen

erbjuda alltför stora vanskligheter att för Kungl. Maj:ts kansli fastställa

en organisationsplan, som vore avsedd för normala tidsförhållanden och följaktligen

knappast kunde tänkas träda i tillämpning förrän en återgång skett

till dylika förhållanden. Konstitutionsutskottet förklarade sig dela departementschefens

mening, att frågan om en för normala förhållanden avpassad

ändring i departementsorganisationen borde i dåvarande tidsläge anstå tills

vidare.

Från liden efter 1940 må erinras att ett i motion (F. K. 278) vid 1945 åra

riksdag framfört förslag om utredning rörande inrättande av ett särskilt

skogsdepartement av riksdagen avslagits.

Utredning inom socialdepartementet.

Sedan efter världskrigets slut utredningsarbetet rörande departementsindelningen

kunnat återupptagas, ha undersökningarna i första hand inriktats

på en uppdelning av socialdepartementet, vars arbetsbörda sedan länge varit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

betydande. Antalet ärenden, fördelade på departementets tre byråer, har under

de senaste åren varit följande.

Sociala

byrå

n

M e d i c i

nalbyrån

Landsstatsbyrån

Antal

Antal

Antal

Antal

Antal

Antal

ärenden. prop.

sid.

ärenden.

prop.

sid.

ärenden.

prop.

sid.

1941 ....

.... 1 762

27

1116

803

13

419

2 006

5

282

1942....

.... 2 028

36

1082

891

14

336

1832

14

424

1943....

.... 2355

35

993

992

12

499

1770

7

272

1944 ....

.... 2 471

22

950

1084

9

432

2 031

7

652

1945 ....

.... 2 459

37

1346

1256

13

606

1986

9

367

1946 ....

.... 2 263 i

37

1456

1345

16

601

2 764

12

440

Bland ärendena på sociala byrån har under perioden något hundratal per år

utgjorts av krisbetonade ärenden (eftergift från bestämmelserna i arbetarskyddslagen

m. m.) samt ett från 200 till 600 varierande antal av arvsfondsärenden.

Även bland ärendena på medicinalbyrån ingå 100—200 krisbetonade

ärenden per år. På landsstatsbyrån ha de mera enkla vapenärendena uppgått

till 100—300 per år.

Utöver de i tablån upptagna ärendena komma dels ärenden (andra än

propositioner) å statssekreterarens avdelning vilka ärenden — bortsett från

petitaskrivelser och riksdagsskrivelser — utgjort genomsnittligt cirka 500

per år under 1941—45, dels ock regeringsrättsärendena, vilka under samma

period utgjort närmare 600 om året.

Beträffande propositionsarbetet är att märka, att detta försiggår utom

byråerna, nämligen å statssekreterarens avdelning och departementets rättsavdelning.

Rörande den ökade arbetsbelastningen har i en inom socialdepartementet

utarbetad, den 13 april 1946 dagtecknad promemoria anförts bl. a. följande.

Socialdepartementets arbetsbörda har ökat starkt under senare år. Dels ha

nya arbetsområden tillagts departementet, dels har verksamheten på olika

områden, som redan tidigare hört under departementet, utbyggts. Av nya

arbetsområden, som tillkommit under senare år, må nämnas civilförsvaret,

byggnadstillståndsgivningen, flyktingpolitiken, den internationella hjälpverksamheten,

utbyggnaden av barnavården, mödrahjälpen, sommarresoma

in. m. Vissa av dessa nya verksamhetsfält äro visserligen tillfälliga och kunna

väntas bli avvecklade inom närmaste framtiden; andra komma däremot att

bli bestående. Den utbyggnad av verksamheten inom vissa av departementets

områden, främst social- och bostadspolitikens, som skett under 1930- talet, kommer ävenledes att bestå och sannolikt att fortgå under de närmaste

åren. Denna utbyggnad har icke enbart belastat statssekreterarsidan genom

utrednings- och propositionsarbete utan även den expeditionella sidan avdepartementet

därigenom att nya grupper av ärenden tillkommit. Som exempel

härpå må nämnas lån- och bidragsgivningen till samlingslokaler, långivningen

till pensionärshem. — Ett annat område som under senare år

betytt ökad arbetsbelastning för departementet är polisverksamheten.

Den successiva ansvällningen av den departementschefen åvilande arbetsbördan

har nödvändiggjort en uppdelning av göromålen på, utom departementschefen,

två av statsråden utan departement. Ericsson och Mossberg.

1 Dessutom ha till byrån inkommit cirka 240 icke rotelförda framställningar, som föranlett

byråskrivelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

Mellan den ordinarie departementschefen och de nämnda statsråden hava

ärendena fördelats på följande sätt.

Statsrådet Möller: Ärenden rörande förhållandet mellan arbets
givare

och arbetare, såsom kollektiv- och andra arbetsavtal, arbetstvister;

bidragsförskott; mödrahjälp; socialstatistik; arbetstillstånd för utlänningar;

utvandring och tillsyn å utvandraragenter; bostadsväsendet, i vad dylika

ärenden ej förlagts till annat departement; kooperation, utom i vad angår

jordbrukskooperation; bosättningslån; olycksfallsförsäkring; folkpensioner

och invalidunderstöd; barnbidrag; sjukförsäkring; moderskapspenning; understödsföreningar;

blindvård, i vad den ej ankommer på annat departement;

förhållandet till internationella arbetsorganisationen; allmän hälsovård; sjukvårdsväsendet,

i vad det ej ankommer på annat departement; vanföreväsendet,

läkarkonstens utövning; utbildning av civil sjukvårdspersonal; undervisningsväsendet

för barnmorskor och barnmorskeväsendet i övrigt; folktandvård;

lantregeringen; civila boställen.

Statsrådet M o s s b er g: Ärenden rörande arbetsförmedling, arbetslöshet,

arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadsfrågor i övrigt med undantag

av ärenden angående byggnadstillstånd enligt lagen den 30 juni 1943

(nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete med därtill hörande tillämpningsföreskrifter;

fattigvård, barnavård, ungdomsskydd, understöd ur allmänna

arvsfonden; nykterhets verksamhet; alkoholistvård; behandling av

lösdrivare; arbetarskydd, såsom skydd mot olycksfall och ohälsa i arbete,

minderårigas och kvinnors användande till arbete, hemindustrielit arbete, arbetstidens

längd och förläggning utom vad angår arbetstiden å fartyg, vilotid;

semester; apoteksväsendet; rikets administrativa indelning; polisväsendet

samt allmän ordning och säkerhet; landskommuner, municipalsamhällen, köpingar,

städer och landsting ävensom kommunalförbund; civilförsvaret.

Statsrådet Ericsson: Ärenden rörande byggnadstillstånd enligt lagen

den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete med

därtill hörande tillämpningsföreskrifter.

Omnämnas må även att statsrådet Mossberg på senare tid handlagt ytterligare

vissa grupper av ärenden, däribland frågor rörande hälso- och sjukvården

samt lantregeringen.

Också statssekreterarens och expeditionschefens göromål ha uppdelats genom

att vissa grupper av ärenden undantagits från den egentliga ämbetsinnehavarens

handläggning och anlörtrolts åt särskilt förordnade tjänstemän.

Vid sidan av denna uppdelning faller byggnadsberedningens ärenden

vilka handläggas inom ett särskilt kansli.

Enligt den i Levinsons förslag förordade lösningen (alternativ II) skulle

socialdepartementet klyvas på det sätt, att av de tre huvudgrupperna av regeringsärenden

inom departementet, sociala ärenden i egentlig mening, hälsooeh

sjukvårdsärenden samt lantregerings- och kommunala ärenden, den sista

gruppen, alltså lantregerings- och kommunala ärenden, utbrötes för att bilda

kärnan i ett nytt inrikesdepartement. I promemorian bär nu framlagts ett

förslag till det nuvarande departementets klyvning, vilket i likhet med Levinsons

avser skapandet av dels eu socialdepartement och dels ell inrikesdepartement

men som i så måtto skiljer sig från Levinsons huvudtanke, alt i det

nya socialdepartementet skulle behållas endast sociala ärenden i egentlig mening

och inrikesdepartementet följaktligen omfatta, förutom lanfregeringsoch

kommunala ärenden, även hälso- och sjukvårdsärenden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Till utveckling av delta förslag anföres i promemorian.

Av statistiken (över arbetsbördans fördelning) torde med all tydlighet

framgå, att en uppdelning av socialdepartementet, innebärande att endast

landsslatsbyrån utbrötes och komme att bilda det nya inrikesdepartementet,

skulle betyda en i kvantitativt hänseende mycket ojämn fördelning av det nuvarande

socialdepartementets ärenden. Då skulle år 1945 3 408 ärenden

(vissa krisbetonade ärenden undantagna) och 50 propositioner om 1 952 sidor

ha fallit på socialdepartementet, medan endast 1 674 ärenden (vissa krisärenden

samt vapenärenden undantagna) och 9 propositioner om 367 sidor

fallit på inrikesdepartementet. Och dock torde såväl antalet propositioner beträffande

landsstatsbvråärenden som deras sidantal vara ovanligt stort under

--- 1945.

En utbrytning från socialdepartementet av enbart landsstatsbyrån skulle

komma att fortfarande ge chefen för socialdepartementet en orimligt stor

arbetsbörda, väsentligen större än den han har med nu gällande fördelning

av ärendena mellan honom och statsrådet Mossberg, samtidigt som inrikesdepartementets

verksamhet torde bliva väl liten. En betydligt jämnare fördelning

i kvantitativt avseende skulle uppstå om till det nya inrikesdepartementet

lades såväl landsstatsbyrån som medicinalbyrån. En sådan uppdelning

skulle innebära att socialdepartementet år 1945 skulle fått svara för

2 381 ärenden och 37 propositioner om 1346 sidor, medan inrikesdepartementet

skulle fått svara för 2 701 ärenden och 22 propositioner om 973

sidor.

Ytterligare skäl tala för en uppdelning av socialdepartementet efter denna

linje. Det är angeläget, att de nya reformerna på socialpolitikens, befolkningspolitikens

och bostadspolitikens områden bringas till verkställighet på ett

sätt som så nära som möjligt ansluter till lagstiftarens intentioner. Det torde

därför vara synnerligen önskvärt att i viss utsträckning förlägga besvärsrätten

inom dessa områden -— åtminstone under viss tid framåt -— hos Kungl.

Maj:t. En dylik anordning torde komma att medföra en avsevärd ökning

av ärendena inom socialdepartementet. Men även oberoende av om en vidgad

besvärsrätt på dessa områden införes kommer den sociala reformverksamheten

med säkerhet att medföra en ökad arbetsbelastning på socialdepartementet.

Enligt promemorian skulle inom det nya socialdepartementet

handläggas följande ärenden, nämligen

ärenden rörande arbetsförmedling; arbetslöshet; arbetslöshetsförsäkring och

arbetsmarknadsfrågor i övrigt; förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare,

såsom kollektiv- och andra arbetsavtal, arbetstvister; fattigvård; barnavård;

ungdomsskvdd; bidragsförskott; understöd ur allmänna arvsfonden; mödrahjälp;

nykterhetsverksamhet, i vad den ej tillhör annat departement; alkokolistvård;

behandling av lösdrivare; socialstatistik; arbetstillstånd för utlänningar;

utvandring och tillsyn å utvandraragenter; bostadsväsendet, i vad

dylika ärenden ej förlagts till annat departement; allmänna samlingslokaler;

kooperation, utom i vad angår jordbrukskooperation; bosättningslån; olycksfallsförsäkring;

arbetarskydd, såsom skydd mot olycksfall och ohälsa i arbete,

minderårigas och kvinnors användande till arbete, hemindustrielit arbete,

arbetstidens längd och förläggning utom vad angår arbetstiden å fartyg;

vilotid; semester; folkpensioner och invalidunderstöd; barnbidrag; sjukförsäkring;

moderskapspenning; understödsföreningar; blindvård, i vad den ej

ankommer på annat departement; förhållandet till internationella arbetsorganisationen;

sociala frågor i övrigt, vilka ej tillagts annat departement.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 32.

9

På det nya inrikesdepartementet skulle ankomma handläggningen

av följande ärenden, nämligen

ärenden rörande allmän hälsovård; sjukvårdsväsendet, i vad del ej ankommer

på annat departement; vanföreväsendet; läkarkonstens utövning; utbildning av

civil sjukvårdspersonal; apoteksväsendet; undervisningsväsendet för barnmorskor

och barnmorskeväsendet i övrigt; folktandvård; lantregeringen; civila

boställen; rikets administrativa indelning, i vad den ej tillhör annat departement;

polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet, i vad dessa ärenden

ej tillagts annat departement; lantkommuner, municipalsamhällen, köpingar,

städer och landsting ävensom kommunalförbund, i vad dessa ärenden ej tillhöra

annat departement; civilförsvaret.

I överensstämmelse med de grundlinjer, som i promemorian uppdragits

för departementets klyvning, skulle verk, myndigheter m. in., tillhörande

nuvarande socialdepartementet, i fortsättningen fördelas på följande sätt.

Socialdepartementet:

Socialstyrelsen;

Förlikningsmän i arbetstvister;

Arbetsdomstolen;

Skiljedomarna i arbetstvister;

Anstalterna för offentlig arbetsförmedling;

Nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen;

Statens arbetsmarknadskommission;

Besvärsnämnden för reservarbetslöner;

Arbetsrådet;

Statens fattigvårds- och barnavårdsinspektions befattningshavare;

Arbetshemmen;

Skolorna tillhörande barna- och ungdomsvården;

Barnhusen;

Mödrahjälpsnämndema;

Alkoholistanstaltema;

Länsnykterhetsnämndema;

Tvångsarbetsans taltema;

Statens byggnadslånebyrå;

Försäkringsrådet;

Riksförsäkringsanstalten;

Yrkesinspektionens befattningshavare;

Pensionsstyrelsen; fullmäktige för folkpensioneringsfonden; sjukkassenämn

den;

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet;

Statens hyresråd.

Inrikesdepartementet:

Medicinalstyrelsen; sinnessjuknämnden; specialitetsnämnden; svenska farma

kopékommittén; statens bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska

laboratorier; statens institut för folkhälsan; provinsialläkarstaten; sjukvårdsanstalter,

med undantag av dem som höra till annat departement;

vanföreanstaltema; förlossningsanstalterna; barnmorskeläroanstalterna;

sjuksköterskeskoloma; centrala sjukvårdsberedningen; apotekarstaten;

apotekens avgiftsnämnd;

överståthållarämbetet samt länsstyrelserna med landsstaten;

Blankettkommissionen;

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 32. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

Landstingen;

Städernas styrelser, verk och särskilda tjänstemän, vilka ej inneha domarbefattning;
Stats-

och reservpolisen;

Polisskolorna;

Poliskollegierna;

Statens kriminaltekniska anstalt; civilförsvarsstyrelsen;

Statens utlänningskommission;

Utlänningsnämnden.

Departementschefen.

Frågan om eu allmän reform av departementsorganisationen väcktes före

andra världskriget genom en skrivelse av 1938 års riksdag (nr 112), vari

riksdagen hemställde om en förutsättningslös utredning i ämnet. Utredningsuppdraget

lämnades till landshövdingen K. Levinson, men innan denne kunnat

slutföra sitt arbete blev det vid världskrigets utbrott nödvändigt att företaga

en partiell utbyggnad av Kungl. Majrts kansli; hösten 1939 inrättades

sålunda folkhushållningsdepartementet med uppgift att handlägga ärenden

rörande folkhushållningen, vilka sammanhängde med de rådande utomordentliga

förhållandena. Då Levinsons utredning förelåg avslutad, befanns

det. såsom framgår av dåvarande chefens för justitiedepartementet tidigare

anförda uttalande, med hänsyn till de rådande krigsförhållandena erbjuda

alltför stora vanskligheter att fastställa en för normala tider avsedd organisationsplan

för Kungl. Maj:ts kansli. Det Levinsonska förslaget har därför

tills vidare icke föranlett någon åtgärd.

När departementsreformen efter krigstillståndets upphörande återupptagits

till diskussion, har det tillsvidare icke ansetts lämpligt att taga ställning

till frågan om den lämpligaste departementsindelningen i dess helhet. Särskilt

den omständigheten att folkhushållningsdepartementet ännu ej på någon

tid torde kunna undvaras, har gjort det önskvärt att för närvarande upptaga

frågan endast till den del behovet av en ändrad departementsindelning

tramstår såsom trängande. Detta är utan tvivel fallet såvitt angår det redan

av Levinson behandlade spörsmålet om socialdepartementets klyvning.

I Levinsons utredning framhölls i detta hänseende att socialdepartementets

uppgifter som helhet betraktade vore synnerligen maktpåliggande även

under normala förhållanden och därjämte starkt ökades under tider av

ogynnsamma konjunkturer. Såsom exempel härpå åberopades att antalet

till departementet inkomna ärenden, som under år 1931 uppgick till 3 384,

under krisåret 1932 steg till ej mindre än 5 193; siffran sjönk därefter ånyo,

med ett minimum år 1935 av 3 239 och ett genomsnitt för hela femårsperioden

1934—1938 av 3 486. Dessa siffror ha under 1940-talet avsevärt överträffats.

Om man bortser från de till något över 1 000 uppgående ärendena på

statssekreteraravdelningen och regeringsrättsbyrån, utgjorde antalet ärenden

1941—45 årligen i medeltal 5 145. Antalet inkomna ärenden under det sista

egentliga krigsåret, 1944, var 5 586. Under 1946 ha inkommit ej mindre än

6 372 ärenden. Antalet propositioner har under åren 1941—45 varit avsevärt,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

11

1 medeltal 52 per år. Propositionernas sammanlagda sidantal nadde under

perioden sin höjdpunkt år 1945 — 2 319 sidor. År 1946 hade detta tal överträffats.

Antalet propositioner nämnda år utgjorde 65 med ett sidantal av

2 497.

Orsakerna till de ökade arbetsuppgifterna äro, som framhållits i den inom

socialdepartementet upprättade promemorian, dels att nya arbetsområden

tillkommit, dels ock att verksamheten på tidigare områden i väsentlig mån

utbyggts. Den ökade arbetsbördan har kunnat bemästras endast genom uppdelning

såväl av departementschefens uppgifter som av de åligganden, vilka

ankomma på departementets statssekreterare och dess expeditionschef. Att

denna splittring av ansvaret för departementets arbete är ägnad att medföra

olägenheter ligger i öppen dag. Aven om vid återgången till normala förhållanden

en del arbetsuppgifter kunna väntas försvinna, kan det icke antagas,

att arbetsmängden i dess helhet skall komma att visa nedgång. Med hänsyn

till den centrala ställning, som den .sociala omsorgen med rätta intager bland

statsuppgifterna, har man tvärtom anledning förmoda att arbetet ytterligare

skall öka. Härvidlag vill jag särskilt hänvisa till det i promemorian

gjorda uttalandet, att det är angeläget tillse, att de nya reformerna på socialpolitikens,

befolkningspolitikens och bostadspolitikens områden bringas till

verkställighet på ett sätt som så nära som möjligt ansluter till lagstiftarens

intentioner; det kan därför bliva önskvärt att i viss utsträckning förlägga

prövningen av besvär inom dessa områden — åtminstone under viss tid framåt

— till Kungl. Maj:t.

Vad angår sättet för socialdepartementets delning har Levinson i sitt förutnämnda

förslag närmast förordat, att ej blott de sociala ärendena i egentlig

mening utan även frågor om hälsovård och sjukvård skulle kvarbliva i

socialdepartementet, medan lantregerings- och kommunalärenden skulle bilda

kärnan i ett nytt departement. Mot detta förslag har emellertid i departementspromemorian

framställts den erinran att klyvning enligt sådana linjer

skulle betyda en mycket ojämn fördelning av den hittillsvarande arbetsbördan

och ett bibehållande av överbelastningen för socialdepartementet och

dess chef. Det är visserligen riktigt att ett visst samband föreligger mellan

hälso- och sjukvårdsärendena å ena samt sociala ärenden i egentlig mening

å andra sidan, men det skäl för medicinalärendenas behållande i .socialdepartementet,

som ligger i detta samband, kan icke uppväga det trängande

önskemålet att åstadkomma en mera väsentlig avlastning för socialdepartementet

och bereda dess chef samt hans närmaste medhjälpare en tillräcklig

arbetslättnad. Efter medicinalärendenas överflyttning till ett nytt departement

kunna för övrigt de hithörande ärenden, vilka ha anknytning till socialdepartementets

arbetsuppgifter, avgöras under gemensam beredning med

chefen för nämnda departement.

I överensstämmelse med riktlinjerna i departementspromemorian bör alltså

socialdepartementets delning ske så, att därur utbrytas lantregerings- och

kommunalärenden samt hälso- och sjukvårdsärenden, för vilka ett nylt departement

inrättas. Detta torde böra benämnas inrikesdepartementet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

I anledning av socialdepartementets delning bliva omfattande ändringar

erforderliga i departementsstadgan. I fråga om fördelningen mellan det nya

socialdepartementet och inrikesdepartementet av de ärendesgrupper samt de

verk och myndigheter, för vilka anslag äskas av riksdagen, får jag hänvisa till

den samtidigt på hemställan av chefen för socialdepartementet avlåtna propositionen

om anslag för de två departement, å vilka socialdepartementet föreslås

uppdelat, m. m. Från den i departementspromemorian angivna fördelningen

har därvid icke gjorts annat avsteg än att ärenden rörande nykterhetsverksamhet,

alkoholistvård och behandling av lösdrivare jämte tillhörande

anstalter och myndigheter, nämligen alkoholistanstalterna, länsnykterhetsnämnderna

och tvångsarbetsanstalterna, skola föras till inrikesdepartementet

och icke, såsom i promemorian förutsatts, till socialdepartementet. Vidare

förordas i nämnda proposition att ärenden rörande brandväsendet skola överföras

från kommunikationsdepartementet till inrikesdepartementet. Detaljfördelningen

av de ärendesgrupper, vid vilka äskanden om anslag å riksstaten

icke äro knutna, torde få ske i samband med revisionen av departementsstadgan.

Frågan om de nya departementens inre organisation och kostnaderna för

desamma kommer senare i dag att anmälas i den förutnämnda propositionen

från socialdepartementet.

Jämlikt gällande lag om antalet statsdepartement och statsråd utan departement

är departementens antal tio och statsråden utan departement, efter

Konungens bestämmande, lägst tre, högst sex. För närvarande finnas, inräknat

statsministern, sex statsråd utan departement. I anledning av inrikesdepartementets

tillkomst erfordras till eu början den ändring av ifrågavarande

bestämmelser att antalet statsdepartement höjes från tio till elva. Då statsrådets

sammanlagda ledamotsantal icke lämpligen bör ökas över det nuvarande

högsta talet sexton, bör samtidigt ramen för antalet statsråd utan departement

bestämmas till lägst tre, högst fem. Dessa förändringar böra lämpligen

föranleda att bestämmelserna om antalet statsdepartement och statsråd

utan departement överföras till en ny lag i ämnet. Den nya lagen bör träda

i kraft i och med nästa budgetårs ingång, alltså den 1 juli 1947.

Föredraganden hemställer härefter att ett enligt nu angivna grunder

inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om antalet statsdepartement

och statsråd utan departement måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

46*840

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:59 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för de två departement, vari socialdepartementet föreslås uppdelat, m. m. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1947:93 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om antalet st åt sdepartement och statsråd utan departement. a1 i texten
  3. Rskr. 1947:2 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 19i7j48 und s. 1 i texten
  4. SU 1947:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1947/48 under andra huvud s. 1 i texten