Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar, m. m

1947-06-06 · 35 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:323, Med förslag till lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

1

Nr 323.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar,

m. m.; given Stockholms slott den 6 juni 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om

återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 323.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

Förslag

till

Lag

om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Av svenskt aktiebolag utfärdat brev å aktie, som tillhör tyska staten, juridisk

person eller medborgare i samma stat eller annan som är bosatt i den

staten och icke är svensk medborgare, må, där antagas kan att aktiebrevet

befinner sig utanför Sverige, dödas på ansökning av flyktkapitalbyrån. Aktiebrev

må dock ej dödas till förfång för någon, som innehar brevet såsom säkerhet

för fordran, med mindre dödande kunnat ske om han varit ägare till

aktien.

Samma lag vare beträffande aktiebrev i svenskt aktiebolag, om aktien tillhör

juridisk person i annan stat än tyska staten samt tyska staten eller

juridisk eller fysisk person, som i första stycket likställts med tyska staten,

äger bestämmande inflytande över den juridiska person som aktien tillhör.

Vid bedömande av frågan huruvida sådant inflytande föreligger skall hänsyn

ej tagas till att detta på grund av utomordentliga av kriget föranledda förhållanden

ej längre kan göras gällande.

Med tyska staten avses, i territoriellt hänseende, Tyska riket i dess utsträckning

den 1 januari 1938.

2 §•

Under förutsättningar svarande mot dem som i 1 § angivas för dödande av

aktiebrev i svenskt aktiebolag ma ock obligation, löpande skuldebrev eller

annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning

eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, bliva föremål för dödande,

såframt handlingen utfärdats av svensk myndighet, juridisk person här i riket

eller av någon som är svensk medborgare eller är bosatt i Sverige. Samma

lag vare i fråga om annan förskrivning, om handlingen intecknats i

Sverige.

Vad i denna paragraf är stadgat äger ej tillämpning å banksedlar.

3 §•

Ansökan om dödande av handling prövas av restitutionsnämnden.

Beträffande ärenden, med vilka nämnden tager befattning enligt förevarande

lag, skall vad i 4 § lagen om återställande av viss från ockuperat

land härrörande egendom stadgas äga motsvarande tillämpning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

4 §•

I ärende om dödande av handling skall företes avskrift av handlingen eller

lämnas sådan uppgift om dess innehåll, som är nödig för dess säkra igenkännande.

5 §•

Sökanden åligger att, såvitt ske kan, om ansökningen underrätta, i fråga

om aktiebrev, bolaget samt i annat fall en var vilken såsom gäldenär, löftesmän

eller eljest är på grund av handlingen förpliktad. Avser ansökningen

handling på grund varav inteckning är meddelad, skall den intecknade egendomens

ägare, ändå att han ej är personligen ansvarig för inteckningen, där

så kan ske underrättas om ansökningen. Jämväl den som den på handlingen

grundade rätten tillkommer, så ock innehavare av handlingen, skall

underrättas, om det kan ske utan märklig tidsutdräkt.

6 §•

Nämnden äge, innan beslut i saken meddelas, förelägga sökanden att förebringa

utredning om viss omständighet som finnes kunna på saken inverka.

7 §•

Har sökanden visat sannolika skäl att förutsättningarna för dödande äro

för handen, förelägge nämnden sökanden alt å viss dag fullfölja ansökningen;

och utfärde nämnden offentlig stämning, som genom sökandens försorg

införes i allmänna tidningarna. Införandet i allmänna tidningarna skall

efter nämndens bestämmande äga rum i det den 1 eller den 15 i viss månad

utkommande numret av tidningarna eller, om nummer då ej utkommer, i

numret närmast därefter; och skall vid utsättande av dag för ansökningens,

fullföljande iakttagas, att minst två månader komma att förflyta mellan dagen

för införandet och den dag, som utsättes för ärendets fullföljande.

Stämningen skall innehålla, jämte beskrivning av handlingen, anmaning

till den, som har något att erinra mot dödande av densamma, att göra anmälan

därom hos nämnden sist å den för ärendets fullföljande utsatta dag.

8 §.

Fullföljes ej ansökningen å utsatt dag, vare den förfallen.

9 §•

Finner nämnden vid prövning av fullföljd ansökning någon omständighet

ej hava förekommit, som utvisar eller giver skälig anledning till antagande

att förutsättningarna för dödande ej äro för handen, skall handlingen genom

beslut av nämnden dödas.

Beträffande intecknad handling skall beslutet tillika innehålla erinran, att

det ej innebär dödande av inteckningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 323.

10 §.

Varder handlingen dödad, har i fråga om aktiebrev bolaget och i annat fall

den, som är förpliktad att fullgöra vad i handlingen blivit utfäst eller vars

egendom på grund av inteckning eller eljest häftar för utfästelsen, att på

begäran av flyktkapitalbyrån utfärda ny handling, som mot den dödade

svarar; och skall den rätt som kunnat grundas på den dödade handlingen

åtfölja den nya handlingen.

Ny handling, som utfärdats i stället för dödad inteckningshandling, gälle

ej såsom inteckningshandling förrän anteckning skett jämlikt 11 § andra

stycket.

11 §.

Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad, skall nämnden

skyndsamt underrätta vederbörande inskrivningsdomare om ansökningen,

och har denne att därom så snart ske kan å inskrivningsdag göra anteckning

i fastighets- eller inteckningsboken. Vad nu sagts om ansökningen skall ock

gälla nämndens slutliga beslut i ärendet.

Sedan intecknad handling dödats, skall inskrivningsdomaren, på ansökan,

å inskrivningsdag göra anteckning i fastighets- eller inteckningsboken, att

ny handling, som utfärdats jämlikt 10 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit

den dödade. När ansökan göres, skall den nya handlingen vara åtföljd

av avskrifter enligt vad beträffande ansökan om inteckning är stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1948.

Med avseende å ansökan om dödande som gjorts under lagens giltighetstid

skola bestämmelserna i lagen tillämpas även efter det lagen i övrigt upphört

att gälla.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om

återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom.

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1945 om återställande av viss

från ockuperat land härrörande egendom, vilken lag1 gäller till och med den

30 juni 1947, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1948.

1 Jfr SFS 1948: 363.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 323-

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 23 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och statsrådet

Kock anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

fråga om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar m. m.

Föredraganden anför följande.

I en inom flyktkapitalbyrån upprättad den 13 februari 1947 dagtecknad

promemoria har — under uppgift att avvecklingen av tyska ekonomiska intressen

i svenska aktiebolag erbjöde särskilda svårigheter då de tyskägda

aktierna icke funnes i Sverige — förordats en särskild lagstiftning i syfte att

möjliggöra dödande av dylika utanför Sverige befintliga aktier m. m. Sedermera

har ordföranden och chefen för flyktkapitalbyrån inkommit med en den

4 mars 1947 dagtecknad promemoria med förslag till lag angående dödande

av vissa utanför Sverige befintliga handlingar. Sedan yttranden inhämtats

över nämnda båda promemorior, anhåller jag att nu få upptaga detta ärende

till behandling, varvid jag till en början torde få i korthet redogöra för gällande

lagstiftning om den tyska egendomen i Sverige.

Gällande bestämmelser.

I anledning av vissa svårigheter, som efter axelmaktemas nederlag uppstått

eller kunde väntas uppstå beträffande tillgångar i Sverige som av de allierade

makterna betraktades såsom tillhöriga fientliga rättssubjekt, har i vårt

land genomförts en särskild lagstiftning. De lagar varom här är fråga äro

dels lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om kontroll å viss utländsk egendom

m. m. (den s. k. kontrollagen) dels lagen den 14 december 1945 (nr 885) om

administration av vissa bolag in. in. (den s. k. administrationslagen). Lagarna,

vilka ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, ha erhållit fortsatt

giltighet till och med den 30 juni 1948. För handhavandet av de kontrolloch

förvaltningsuppgifter som avses med lagstiftningen ha inrättats en administrativ

statsmyndighet, flyktkapitalbyrån, samt en statlig nämnd med väsentligen

judiciell funktion, restitutionsnämnden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

Enligt kontrollagen äger Konungen förordna om skingringsförbud å här

befintlig egendom, tillhörande viss främmande stat, juridisk person eller

medborgare i samma stat eller annan som är bosatt i staten, då i anledning

av kapitalflykt till riket eller eljest med hänsyn till rådande av kriget föranledda

utomordentliga förhållanden befinnes nödigt att vinna kontroll över

utländsk egendom inom riket. Restitutionsnämnden kan på framställning av

flyktkapitalbyrån förordna om kvarstad på egendom under skingringsförbud,

om risk föreligger att egendomen undanstickes eller förstöres eller om

åtgärden erfordras för att egendomen skall komma till en ändamålsenlig och

ur allmän synpunkt lämplig användning. Kvarstad kan under samma förutsättningar

komma till stånd också beträffande viss egendom utanför skingringsförbudets

ram, nämligen här i riket befintlig egendom, tillhörig aktiebolag,

ekonomisk förening eller annan juridisk person över vilken ett bestämmande

inflytande föreligger från land som avses med gällande skingringsförbud.

Egendom under kvarstad förvaltas regelmässigt genom en av flyktkapitalbyrån

utsedd syssloman. Egendomen må med tillstånd av Konungen

eller flyktkapitalbyrån försäljas bl. a. om så befinnes erforderligt för att den

skall komma till en ändamålsenlig och ur allmän synpunkt lämplig användning.

Med stöd av kontrollagen har genom kungörelse den 29 juni 1945 (nr 526)

förordnats om skingringsförbud å tysk egendom m. m. samt genom kungörelse

den 17 augusti samma år (nr 607) å japansk egendom m. m. Intill

utgången av år 1946 har restitutionsnämnden beslutat kvarstad i sammanlagt

142 fall. Härav ha 31 fall avsett kvarstad å tyskägda aktier i svenska bolag.

Administrationslagen avser att bereda möjlighet att under vissa förutsättningar

förordna om offentlig förvaltning av svenska aktiebolag, ekonomiska

föreningar eller andra juridiska personer, över vilka föreligger ett bestämmande

utländskt inflytande från land som avses med meddelat skingringsförbud.

Administration beslutas av restitutionsnämnden på framställning av

flyktkapitalbyrån. Administrationen omhänderhaves av särskilt utsedd administratör,

vilken har ej mindre att i förhållande till tredje man handla å

den juridiska personens vägnar samt inför domstolar och andra myndigheter

företräda den juridiska personen än även att utöva de befogenheter som

eljest tillkomma bolagsstämma, föreningssammanträde, styrelse, firmatecknare,

likvidator eller annat organ för den juridiska personen. För vissa särskilt

betydelsefulla förvaltningsåtgärder såsom överlåtelse av fast egendom

eller rörelse samt frivillig likvidation erfordras emellertid tillstånd av Konungen

eller flyktkapitalbyrån, i visst fall jämväl av det organ som eljest ägt

besluta om åtgärden å den juridiska personens vägnar.

Administration har intill utgången av år 1946 beslutats i 32 fall, samtliga

avseende bolag underkastade tyskt inflytande. Beträffande åtskilliga bolag,

över vilka ett bestämmande tyskt inflytande förelegat, har det icke ansetts

erforderligt att begära administration. Nödig kontroll och ledning har då

åvägabragts i annan ordning. I ett flertal fall ha sålunda de tyskägda aktierna

i bolaget omhändertagits genom kvarstad, varefter de med aktieinnehavet

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

förenade befogenheterna med avseende å bolagets skötsel utövats av särskilt

utsedd syssloman.

Rörande den tyska egendomen fördes under sommaren 1946 i Washington

underhandlingar mellan å ena sidan svenska regeringsrepresentanter samt

å andra sidan företrädare för Amerikas förenta staters, Storbritanniens och

Frankrikes regeringar. Förhandlingarna ledde till en uppgörelse som riksdagen,

med bifall till en vid 1946 års höstsession framlagd proposition (nr 367),

bemyndigat Kungl. Maj:t att vid lämplig tidpunkt sätta i kraft. Uppgörelsen

innebär bl. a. att Sverige åtager sig att fullfölja nuvarande kontroll- och likvidationsförfarande

rörande den tyska egendomen. I sa matto har verksamheten

i detta avseende fortskridit tämligen långt som arbetet för egendomens

registrering väsentligen avslutats och i viktigare fall kvarstads- eller administrationsbeslut

av restitutionsnämnden kommit till stånd eller påkallats. Den

likvidation eller överlåtelse på nya händer av hithörande företag och andra

tillgångar, som i lagstiftningen förutsatts och som enligt Washingtonavtalet

skall fullföljas, har emellertid hittills endast i begränsad utsträckning kunnat

ske. Enligt avtalet betraktas den genom likvidationen uppkomna behållningen

som tysk egendom. Till den del denna egendom i enlighet med redan tidigare

gällande clearingförfarande anses kunna disponeras för clearing mot svenska

fordringar skall så ske. I övrigt skall den såsom tysk egendom vara disponibel

för det tyska folkhushållets räkning. Då emellertid detta för närvarande

— oavsett det statsrättsliga läget — rent faktiskt administreras av allierade

myndigheter, böra dessa anses befogade att för inköp för tysk räkning

disponera restbeloppet. —■ En förutsättning för uppgörelsen är, att de enskilda

tyskar, vilkas egendom likviderats, skola få ersättning för sin egendomsförlust.

De allierade skola svara för utbetalning av denna ersättning. Det har

vidare fastslagits, att de allierade regeringarna vid ett kommande fredsslut

med Tyskland skola tillse att de avtalade transaktionerna med avseende på

tysk egendom godkännas från tysk sida.

Flyktkapitalbyråns förslag m. m.

Enligt det av flyktkapitalbyrån framlagda förslaget skola aktier i svenska

bolag samt vissa andra värdehandlingar, som tillhöra tyska rättssubjekt,

kunna dödas på begäran av byrån, om det kan antagas att handlingen i fråga

befinner sig utanför Sverige. Ny handling skall efter dödningen utfärdas

i den dödade handlingens ställe, varefter den på handlingen grundade rätten

skall anses åtfölja den nya handlingen. Med denna kan därefter förfaras som

med annan tysk egendom, som befinner sig inom landet.

I promemorian den 13 februari 1947 ha skälen för den ifrågasatta lagstiftningen

närmare utvecklats. Härom anföres i promemorian följande.

Vid den pågående avvecklingen av det tyska intresset i vissa svenska aktiebolag

har det visat sig att tekniska svårigheter uppkomma vid överlåtelse av

sådana bolag, vars samtliga aktier icke finnas förvarade i Sverige.

Jämlikt administrationslagen kan avveckling i dylikt fall ske genom att

administratör efter bemyndigande försäljer bolagets egendom. En överlåtelse

av själva rörelsen medför emellertid både för köparen och säljaren oförman
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

liga komplikationer. Särskilda åtgärder måste sålunda vidtagas för överförande

av firmanamn och annan egendom, varmed företagets goodwillvärde

är förknippat, såsom varumärken och patent. Regleringen av med rörelsen

sammanhängande lordringar och skulder samt svävande engagement kräver

speciell uppmärksamhet. Beträffande vissa för bolaget förmånliga kontrakt

(exempelvis hyreskontrakt) kanske motparten icke medger en överlåtelse.

En avveckling genom överlåtelse av rörelsen kan vidare medföra en beskattning

av bolagets reserver med utskiftningsskatt och, om ej särskilda invecklade

åtgärder vidtagas, även med inkomstskatt. Särskilt i de fall, där det

finnas svenska minoritetsaktieägare, kan därför berättigad kritik riktas mot

en avveckling i denna form.

Härjämte böra beaktas de svårigheter, som föreligga för administratör att

genom utbetalning av nettot av likvidationsprocessen slutlikvidera ett bolag,

då aktiebreven icke kunna företes. Ehuru förutsättningarna icke förefalla

stora, kan nämligen i det enskilda fallet den möjligheten icke helt uteslutas,

att krav kan komma att resas från ev. godtroende aklieförvärvares sida.

Bland annat på grund av det förhållandet, att egendomen synes röna olika

behandling inom skilda ockupationszoner i Tyskland, kan ett sådant krav

aktualiseras.

Ett särskilt problem i detta sammanhang bilda de tyskägda aktieposter i

svenska företag, vilka utgöra minoritetsandelar. I den mån aktiebreven icke

finnas i Sverige och därigenom kunna kvarstadsbeläggas kan för närvarande

någon avveckling av det tyska ägarintresset i enlighet med gjorda utfästelser

icke äga rum. Enligt en beräkning inom flvktkapitalbyrån rör det sig här

om aktier med ett sammanlagt värde av 2 till 3 milj. kronor. Enär all tysk

utlandsegendom är underkastad beslag i Tyskland torde, därest möjligheter

icke tillskapas att avveckla dylika tyska engagement genom svenska myndigheters

försorg, kunna befaras att aktiebreven för inregistrering presenteras

av allierade myndigheter. Det är även känt att i Sverige utfärdade tyskägda

löpande skuldebrev, såsom obligationer, av utländska myndigheter tagits i

beslag. Med hänsyn till kommande förhandlingar beträffande vissa internationellt

sett ännu icke reglerade frågor rörande den tyska utlandsegendomen

synes det önskvärt, att, därest från utlandet framställda krav på grund av

dylik beslagtagen egendom skulle från svensk sida avvisas, svenska myndigheter

i mån av behov kunna erhålla dispositionsrätt över denna egendom i

Sverige.

Framställning har gjorts till de allierade myndigheterna att till svenska

myndigheter överlämna sådana aktier, som i Tyskland utlevererats till de

förra. Även om denna framställning skulle bifallas, kan emellertid icke påräknas

att samtliga här ifrågavarande aktier och andra handlingar skulle

komma att överföras till Sverige.

Med promemorian den 4 mars 1947 har framlagts ett utformat förslag till

lagstiftning i ämnet; och torde det vid promemorian fogade förslaget till

lag angående dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar få fogas

som bilaga till statsrådsprotokollet (Bilaga A).

I promemorian framhålles till en början, att lagförslaget avfattats efter

modell av lagen den 8 april 1927 om dödande av förkommen handling. Även

om förslaget ej avsåge förkomna handlingar, vore dock i båda fallen fråga

om en i viss män likartad situation. Med hänsyn till det speciella syftet med

den ifrågasatta lagstiftningen och den korta varaktighet den vore avsedd att

tå, hade det emellertid ej ansetts lämpligt att införa bestämmelserna i lagen

om dödande av förkommen handling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

9

§ 1 i lagförslaget avser aktiebrev, utfärdat av svenskt aktiebolag. Såsom

förutsättning för att få sådant aktiebrev dödat har angivits dels att aktiebrevet

den 15 juli 1945 tillhörde eller senare förvärvats av tyskt fysiskt eller

juridiskt rättssubjekt eller någon i Tyskland som ej är svensk medborgare

dels ock att det kan antagas att aktiebrevet befinner sig utanför Sverige.

Beträffande den första förutsättningen anmärkes i promemorian, att den

utformats med tanke på att få överensstämmelse med gällande skingringsförbud.

Det vore klart att flyktkapitalbyrån ej komme att påfordra tillämpning

av dödningsförfarandet i vidsträcktare omfattning än skingringsförbudet

upprätthölles. Sålunda komme tillämpning som regel ej att påkallas mot utlänningar

i Tyskland eller mot tyskar i Sverige eller i andra länder, där de ej

komme att repatrieras. Den tidpunkt i förhållande till vilken äganderätten

skulle bedömas hade ansetts böra vara den 15 juli 1945, d. v. s. den dag då

skingringsförbudet ti-ädde i kraft.

Beträffande kravet att aktiebrevet kan antagas befinna sig utanför Sverige

framhålles i promemorian, att det kunde ifrågasättas att skärpa förutsättningen

därhän, att det gjordes sannolikt att aktiebrevet ej kunnat införskaffas.

En stark presumtion talade emellertid för att så vore fallet. I regel funnes

aktiebreven i Tyskland. I övrigt borde man lita till att flyktkapitalbyrån

gjorde vad den kunde för att införskaffa aktiebreven, vilket vore en stor fördel

i jämförelse med dödningsförfarandet.

I andra stycket av paragrafen behandlas fall, där aktiebreven vid den i

första stycket angivna tidpunkten tillhörde eller senare förvärvats av juridisk

person i annan stat än Tyskland och såsom ett villkor för att erhålla

dödningen har stadgats att tyskt rättssubjekt äger bestämmande inflytande

över den juridiska personen. Enligt Washingtonuppgörelsen hade vi, enligt

vad i promemorian framhålles, att även i sådana fall eliminera det tyska

inflytandei. Ett stort antal fall av denna art funnes. I en del av dem bestredes

flyktkapitalbyråns rätt att taga befattning med ifrågavarande företag

under förmenande att i vederbörande land åtgärder redan vidtagits för

eliminering av det tyska intresset. Den tvist av internationellträttslig natur

som sålunda kunde föreligga och som i själva verket berörde frågan om aktiebrevet

vid den angivna tidpunkten tillhörde tyskt rättssubjekt ankomme

på den i dödningsärendet dömande myndigheten att lösa, såvitt anginge frågan

om egendomens förvaltning och likvidering.

1 detta sammanhang framhålles i promemorian, att den föreslagna lagstiftningen

icke föregrepe frågan om den slutliga dispositionen av värdet av

det vid likvidationen influtna beloppet. Denna inskränkning följde därav

att den nya handling som skulle utfärdas endast bleve bärare av den rätt

som kunde grundas å aktiebrevet och att flyktkapitalbyrån ej hade annan

befogenhet i fråga om den nya handlingen än enligt lagstiftningen om

den tyska egendomen. Denna lagstiftning behandlade endast frågan om förvaltning

och likvidering av den tyska egendomen men lade ej hinder i vägen

för att tvist angående bättre rätt till likvidationsresultatet anhängiggjordes

vid de allmänna domstolarna. Det måste anses motiverat att frågan om

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

förvaltningen och likvideringen, som vore ett svenskt näringspolitiskt intresse

av stor vikt och som tarvade en snabb lösning, avgjordes i särskild

ordning.

Beträffande § 1 tredje stycket i förslaget påpekas i promemorian, att denna

avsåge att begränsa vad som skulle anses som tyskt till det Tyskland

som existerade före »Anschluss».

Enligt § 2 jämställas med aktiebrev i svenskt aktiebolag obligationer och

vissa andra handlingar, som utfärdats av svenska rättssubjekt. I promemorian

framhålles, att i lagrummet avsedda handlingar medtagits för fullständigande

av möjligheterna att vinna avsett mål.

I § 3 föreskrives, att ansökan om dödande av handling skall ingivas till

restitutionsnämnden. Enligt vad i promemorian uttalas måste det med hänsyn

till lagstiftningens speciella natur och den skyndsamhet som vore av

nöden anses lämpligt att nämnden, som avgjorde frågan om tysk egendoms

sättande under förvaltning i allmänhet, handlade hithörande frågor såsom

första och sista instans.

§§ 4—6 i förslaget, som avse förfarandet i dödningsärendet, motsvara 3—

5 §§ i lagen om dödande av förkommen handling. I promemorian framhålles,

att ägaren icke ansetts böra särskilt underrättas på grund av de med

en sådan åtgärd förbundna svårigheterna samt lagstiftningens speciella

natur.

§ 7 i förslaget motsvarar 6 § nämnda lag. Såsom villkor för stämnings

utfärdande har angivits, att sökanden visat sannolika skäl för förhandenvaron

av de i § 1 angivna förutsättningarna för dödning. Det påpekas i promemorian,

att de viktigaste bevisdata i fråga om aktiebrev torde bli aktiebolagens

aktieregister och de deklarationer som avgivits till flvktkapitalbyrån.

Beträffande innehållet i §§ 8—11 hänvisas till det såsom bilaga vidfogade

lagförslaget. I

I detta sammanhang må nämnas, att i utländsk lagstiftning

vidtagits åtgärder svarande mot de av flyktkapitalbyrån föreslagna.

Sålunda lämnas i den danska lagstiftningen angående beslag av tysk och

japansk egendom särskilda föreskrifter angående dödning av vissa värdepapper.

Såsom förutsättning för dödning av aktier resp. obligationer anges,

att det skall vara känt eller föreligga grundad anledning att förmoda att de

saknade värdepapperen tillhöra någon av de personer eller legala rättssubjekt,

som beröras av lagstiftningen, nämligen 1) tyska staten; 2) tysk medborgare;

3) statslös person, som senast innehaft tyskt medborgarskap; 4) icke

dansk juridisk person med huvudsäte i Tyskland eller med filial i Tyskland

(i senare fallet dock endast beträffande egendom tillkommande filialen); 5)

juridisk person utanför Tyskland, som i sitt hemland behandlas såsom tysk;

6) juridisk person av annan utländsk nationalitet än tysk, som av det danska

handels-, industri- och sjöfartsministeriet anses böra behandlas såsom

tysk i avseende å tillämpningen av ifrågavarande lag. Dödningsfristen är satt

till tre månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. \lnj:ts proposition nr 323.

11

Den norska lagen om fiendegods lämnar föreskrifter om dödning av handlingar,

som antagas tillhöra fienden och icke kunna påträffas i Norge. Med

fiende avses i lagen: a) stat med vilken Norge är i krig (fiendestat); b) var

och en som den 9 maj 1945 var medborgare i fiendestat; c) juridisk person,

som under kriget haft säte på fiendeområde; d) juridisk person med säte i

utlandet utanför fiendeområdet, som var under kontroll av fienden antingen

den 9 maj 1945 eller vid den tidpunkt, då landet, i vilket den juridiska personen

har sitt säte, kom med i kriget. Med samtycke av vederbörande departement

kan norsk myndighet infordra aktier eller andra av norska rättssubjekt

utfärdade värdepapper, därest så är erforderligt för att göra gällande

eller utnyttja den rätt, som är knuten till handlingen. Anmäler sig icke någon

innehavare inom tre månader efter kungörandet, inträder norsk myndighet

som rättsinnehavare och äger utfärda ny handling. Bestämmelsen avser

icke värdehandlingar ställda på innehavaren.

Beträffande innehavarpapper gäller att de, om så är erforderligt för kontrollen

av fiendegods, kunna infordras för utbyte. Värdehandlingar, som icke

inlevereras inom föreskriven tid, upphöra att gälla. Pa grund härav nyutfäi - dade aktier eller skuldebrev, som äro att betrakta som fiendegods, ställas under

norsk myndighets förvaltning.

Även i Schweiz ha vissa åtgärder vidtagits i syfte att möjliggöra dödning

av tyskägda aktier och andra värdehandlingar.

Yttranden in. in. rörande förslagets huvudgrunder.

Över de i ärendet upprättade promemoriorna jämte lagförslag ha efter

remiss yttranden avgivits av kommerskollegium, patent- och registreringsverket,

restitutionsnämnden, Sveriges industriförbund, svenska bankföreningen

och Sveriges advokatsamfund. Kommerskollegium har vid sitt yttrande

fogat utlåtanden från Stockholms handelskammare, handelskammaren i

Göteborg och Skånes handelskammare.

Lagstiftning i anslutning till förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna med undantag

av advokatsamfundet, som uttalat sig i avstyrkande riktning. I flera av de

tillstyrkande yttrandena har särskilt betonats, att den föreslagna lagstiftningen

skulle underlätta avvecklingen av de tyska intressena i Sverige och

alltså utgöra en önskvärd komplettering av de gällande kontroll- och administrationslagarna.

Vissa betänkligheter ha emellertid även anförts. Bl. a. har

framhållits den med lagstiftningen förenade risken, att sådant rättssubjekt

som icke avsåges med lagstiftningen och som i god tro innehade eller förvärvade

handlingen kunde gå miste om sin rätt. Vidare har papekats, att

lagstiftningen, särskilt med hänsyn till de åtgärder som i utlandet vidtagits

för likvidering av den tyska egendomen, kunde leda till internationellträttsliga

konflikter.

Industriförbundet har anfört följande.

Flyktkapitalbyrån har som motiv för den ifrågasatta lagstiftningen anfört

bland annat, att jämlikt administrationslagen avveckling av företag, vilkas

samtliga aktier icke finnas förvarade i Sverige, erbjuder särskilda svårigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

Överlåtelse kan enligt nu gällande bestämmelser endast ske genom försäljning

av bolagets egendom. En överlåtelse av själva rörelsen medför för köparen

och säljaren oförmånliga komplikationer. Dessa svårigheter skulle undanröjas,

därest företagets aktier kunna bliva föremål för överlåtelse. Sveriges

industriförbund finner de skäl, som sålunda anförts för den åsyftade lagstiftningen,

icke kunna frånkännas betydelse. Er allmän ekonomisk synpunkt

och med hänsyn till företagens betydelse som produktionsfaktorer är

det av vikt, att de åtgärder, som måste vidtagas till fullföljande av svenska

statens förpliktelser enligt träffade internationella överenskommelser, kunna

genomföras utan att företagen upplösas.

Genom den föreslagna lagstiftningen aktualiseras emellertid vissa betydelsefulla

spörsmål av internationell-privaträttslig natur. Enligt allmänna rättsregler

torde fråga om äganderätt till aktiebrev böra bedömas efter lagen i det

land, där aktiebrevet varaktigt befinner sig. Enligt lagförslaget skulle emellertid

i förevarande fall aktiebrevets belägenhet sakna betydelse och i stället

bolagets domicil vara avgörande. Industriförbundet — som icke anser sig

ha anledning att taga ställning till spörsmålet, om lagförslaget i detta hänseende

innebär ett avsteg från gällande svensk rätt — vill emellertid framhålla,

att den tidigare starkt utvecklade internationella samfärdseln torde ha byggt

på den förutsättningen, att ett värdepappers befintlighet skall avgöra var den

med papperet avsedda rättigheten är situerad.

Den föreslagna lagstiftningen bygger såsom ovan antytts på bestämmelserna

i 1927 års lag om dödande av förkommen handling. Vid jämförelse med

denna lag bör emellertid hållas i sikte att medan lagen om dödning av förkommen

handling förutsätter, att dödning äger rum i dens intresse, som är

den verklige ägaren av handlingen, avses däremot med det nya lagförslaget

att genom ett förfarande, som närmast är att betrakta som en konfiskation,

från handlingen skilja den rätt, som är förbunden med innehavet av handlingen.

Risken för framtida intressekonflikter bör därför anses vara väsentligt

större i förevarande fall än i fråga om dödningsförfarande enligt 1927 års

lag. Man torde sålunda få räkna med att efter det handlingar av ifrågavarande

slag blivit i vederbörlig ordning dödade, de i vissa fall komma att övertöras

till Sverige. Det kan icke heller anses uteslutet, att de vid dödningen befinna

sig i Sverige. Med hänsyn till den sålunda föreliggande risken, att förluster

kunna drabba godtroende förvärvare, synes det böra övervägas, huruvida

icke statsverket bör ersätta förluster på grund av godtrosförvärv av värdepapper,

som blivit dödade enligt den föreslagna lagstiftningen.

Även bankföreningen har påpekat den risk för framtida intressekonflikter

som vidlåder ett på presumtioner grundat dödningsförfarande samt har härom

yttrat följande.

Det är att märka, att dessa risker äro väsentligt mycket större i de fall som

här avses än i fråga om dödningsförfarandet enligt 1927 års lag. Medan vid

dödande enligt sistnämnda lag den dödade handlingen i de allra flesta fallen

verkligen är förkommen eller förstörd och sålunda risken för att den framdeles

skall komma att figurera i samfärdseln är minimal, är förhållandet det

motsatta vid dödande enligt den här föreslagna lagstiftningen. Här förhåller

det sig tvärtom så, att man har all anledning antaga, att den dödade handligen

alltjämt existerar, varav följer att risken för att den i framtiden skall

dyka upp och göras gällande med rättsanspråk är på ett helt annat sätt aktuell.

Det torde icke vara förenat med några oöverskådliga svårigheter att,

efter det handlingar av ifrågavarande slag blivit i vederbörlig ordning dödade,

överföra dem till Sverige; det kan t. o. in. tänkas att de vid dödningen befinna

sig i Sverige. Man måste därvid också räkna med att det klientel det

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

13

här är fråga om måhända icke alltid är av nogräknat slag. Då handlingarna

på intet sätt till utseendet skilja sig från icke dödade handlingar av samma

slag, kunna de därefter med lätthet föras ut i marknaden.

Denna risk är i själva verket så stor, att det synes bankföreningen böra

allvarligen övervägas, huruvida icke särskilda åtgärder må anses nödvändiga

till skyddande av den legala värdepappersmarknaden i detta hänseende.

Uppenbart är nämligen, att om dödade värdepapper av ifrågavarande slag

komme att i någon större utsträckning cirkulera i marknaden, med åtföljande

förluster för godtroende förvärvare, detta skulle medföra en förtroenderubbning

med måhända allvarliga konsekvenser. Utan att på något sätt vilja

överdriva dessa farhågor vill bankföreningen därför för sin del ifrågasätta,

huruvida icke — på liknande sätt som i vissa jämförliga fall redan skett -—

förluster på grund av godtrosförvärv av värdepapper som blivit dödade enligt

den föreslagna lagstiftningen böra ersättas av statsverket. Statens utgifter på

grund av ett sådant åtagande skulle förmodligen hålla sig inom mycket rimliga

gränser, medan den fördel som därmed skulle ernås — upprätthållandet

av förtroendet för värdepappersmarknaden — vore mycket betydelsefull. Upj

penbart är emellertid, att till förekommande av missbruk ersättning bör få

utgå endast efter prövning i varje särskilt fall.

Bankföreningen vill i anslutning till det anförda även framhålla angelägenheten

av att det föreslagna dödningsförfarandet icke av flyktkapitalbyrån

påkallas i andra fall än då det föreligger ett verkligt betydande intresse av

att dödning kommer till stånd. Om dödningsåtgärder skulle komma att i

någon större utsträckning påkallas exempelvis beträffande större eller smärre

minoritetsposter av i allmänna samfärdseln förekommande aktier, skulle

detta för banker och andra värdepappersförmedlare kunna komma att medföra

ett merarbete för kontroll som vore mycket betungande och måhända

ändock icke bleve helt effektivt.

Kommerskollegium har uppehållit sig vid samma fråga samt ansett vägande

skäl tala för att förluster vid godtrosförvärv ersättas av allmänna

medel. Kollegium har vidare förutsatt, att köpare av sådana aktier, vilka

utfärdats i stället för dödade dylika handlingar, av staten säkerställdes mot

förluster på grund av anspråk från ägare av dödade aktier.

Advokatsamfundet, som enligt vad förut nämnts uttalat sig i avstyrkande

riktning, har till en början ifrågasatt, om såsom flyktkapitalbyrån hävdat

den föreslagna lagstiftningen vore erforderlig för att Sverige skulle kunna

fullgöra sitt åtagande att likvidera det tyska ägareintresset. Det sålunda

anförda skälet för lagstiftningen syntes icke överensstämma med ett av föredragande

departementschefen i propositionen angående den s. k. Washingtonöverenskommelsen

(s. 23) gjort uttalande, enligt vilket den i överenskommelsen

avsedda likvidationen av den tyska egendomen vore avsedd

att verkställas av flyktkapitalbyrån med stöd av de befogenheter som erhållits

genom kontroll- och administrationslagarna. Denna lagstiftning vore

nämligen, enligt departementschefens fortsatta yttrande, tillräckligt vidsträckt

för alt medgiva även en allmän likvidation av tysk egendom här i

riket. Uppfattningen att den nu föreslagna lagstiftningen vore erforderlig ur

angiven synpunkt syntes ej heller överensstämma med den i promemorian

den 13 februari 1947 lämnade uppgiften, att det skulle »kunna befaras, att

aktiebreven för inregistrering presenteras av allierade myndigheter».

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

Advokatsamfundet har vidare påpekat, att förslaget syntes stå i strid

mot allmänt vedertagna internationellt privaträttsliga regler, i det att förslaget

toge sikte på utanför Sverige befintlig egendom; och har samfundet

i detta hänseende anfört följande.

De med förslaget avsedda värdehandlingarna äro bärare av de rättigheter,

som avses med handlingarna, och värdehandlingens företeende är ett villkor

för att komma i åtnjutande av den i handlingen förkroppsligade rättigheten.

En sådan värdehandlings befintlighet avgör även i internationellt

privaträttsligt avseende var den till handlingen knutna rättigheten är lokaliserad.

De sakrättsliga förhållandena med avseende å dessa värdehandlingar

regleras med andra ord av det lands lag, där värdehandlingarna

finnas. Denna princip om lex rei sitae har kommit till uttryck i olika internationella

konventioner och internationellt privaträttsliga lagbestämmelser

(se den nordiska konkurskonventionen art. 8 och den nordiska arvskonventionen

art. 26). I förarbetena till konkurskonventionen förekommer sålunda

följande uttalande: »Att, såsom förslaget innebär, fordringar av detta

slag — alltså de som äro anknutna till löpande skuldebrev eller andra innehavarepapper,

växlar, checkar, konossement m. fl. dylika handlingar — lokaliseras

till det land, där fordringshandlingen finnes, torde överensstämma

med här rådande uppfattning om dylika fordringars rättsliga natur» (NJA

avd. II 1935 s. 31). Huruvida den här berörda principiella frågan varit föremål

för överläggning vid förhandlingarna om Wasliingtonöverenskommelsen

framgår icke klart av tillgängligt material. I förutnämnda proposition

rörande Washingtonöverenskommelsen (367/1946 s. 19) förekommer ett indirekt

uttalande i denna fråga, i det att det där talas om »överenskomna

principer och tillvägagångssätt för kontroll och likvidering av de tyska tillgångarna

i Sverige, däri inbegripet tillgångar, vilkas realvärde bestå av tillgodohavanden

i Förenta staterna». Med sistnämnda tillgångar kan näppeligen

avses andra än tyskägda, här i riket befintliga värdepapper, utfärdade

av amerikansk myndighet, amerikansk juridisk person eller amerikansk

medborgare, bosatt i U. S. A. Såväl i utländsk som svensk teori och rättspraxis

torde den här angivna regeln vara allmänt erkänd (jfr NJA 1941 s

424).

Samfundet har i detta sammanhang slutligen påpekat, att den föreslagna

lagstiftningen, varigenom indirekt skulle möjliggöras att kvarstadsbelägga

utanför Sverige befintlig egendom, innebure en fullständig nyhet i svensk

rätt. Införandet härav borde föregås av en ingående utredning av de folkrättsliga

och internationellt privaträttsliga spörsmål som berördes därav.

Vidare har samfundet framhållit, att den garanti mot efterräkningar i form

av framtida tyska krav. som kunde anses föreligga i Washingtonöverenskommelsen

om att de allierade skulle kräva godkännande från blivande tysk

regering av överenskommelsen, icke kunde anses omfatta de nu ifrågasatta

åtgärderna. De allierades garanti omfattade nämligen bestämmelserna i överenskommelsen

»i den mån de beröra tysk egendom i Sverige».

Samfundet har även uppehållit sig vid de eventuella internationellträttsliga

konflikter vartill lagstiftningen kunde leda samt har i detta hänseende

anfört bl. a. följande.

Såsom ett av motiven för förslaget har i den inom flyktkapitalbyrån utarbetade

promemorian anförts, att tyskägda svenska aktier och i Sverige

utfärdade löpande skuldebrev, såsom obligationer, tagits i beslag av de

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

15

allierade myndigheterna och att det kunde befaras, att de beslagtagna aktierna

bleve av dessa myndigheter presenterade för inregistrering och att

krav framställdes på grund av de beslagtagna löpande skuldebreven. Enligt

promemorian skulle genom den föreslagna lagstiftningen svenska myndigheter

i mån av behov kunna erhålla »dispositionsrätt» över den ifrågavarande

egendomen i Sverige. Såvitt styrelsen kan finna skulle man emellertid

icke kunna undgå krav från de allierades sida, ehuru möjligen den fördelen

skulle vinnas, att kraven riktade sig mot svenska staten i stället för mot enskilda

svenska företag och att alltså de svenska domstolarna bleve befriade

från att taga ställning till de svåra och delikata frågor, dylika krav innebure.

Därest de allierade anse sig hava blivit rättsägare till av dem beslagtagna

värdehandlingar, torde man böra räkna med att de allierade komma att mot

Sverige framställa krav om att i varje fall erhålla de medel, som inflyta

vid likvideringen av de värdehandlingar, som efter dödning sättas i stället

för av allierade beslagtagna värdehandlingar. Under dessa förhållanden måste

man fråga sig, vilka möjligheter man från svensk sida har att tillgodose

intressena för de verkliga ägarna av värdehandlingarna. Att de allierade

myndigheterna skulle lämna sådant biträde, som angivits i Washingtonöverenskommelsen,

förefaller osannolikt. Man måste alltså befara, att i sådant

fall de tyska rättsägarna icke komma att erhålla ens den ersättning i tysk

valuta, som enligt Washingtonöverenskommelsen skall utgå vid likvidering

av i Sverige befintlig egendom.

I likhet med vad som skett i ett par andra yttranden har samfundet även

framhållit de stora riskerna för rättsförluster för sådana av lagstiftningen

icke omfattade rättssubjekt, som i god tro förvärvat värdehandlingar vilka

rätteligen icke bort dödas. Man måste räkna med sådana risker även i de fall,

där någon i god tro förvärvade dödade värdehandlingar, beträffande vilka

de i lagförslaget angivna förutsättningarna till fullo visats föreligga. Särskilt

om sådana dödade värdehandlingar på ett eller annat sätt förts ur Tyskland,

kunde de lätt bli föremål för förvärv i god tro. Detta gällde i synnerhet

aktieposter, som utgjorde minoritetsandelar, samt obligationer. Det syntes

styrelsen angeläget, att det redan nu klarlades, huru dylika fall av godtrosförvärv

skulle behandlas. Enligt samfundets mening borde vederbörande

rättsägare i dylika fall av godtrosförvärv erhålla full ersättning av statsverket.

Om de svenska statsmakterna av svenskt näringspolitiskt intresse eller

av politiska skäl ansåge sig böra tillgripa en lagstiftning som den ifrågasatta,

syntes rätt och billighet kräva, att de, som vore i god tro, kompenserades

för de förluster, som uppkomme genom tillämpning av denna lagstiftning.

Efter det yttrandena avgivits, har från flyktkapitalbyrån inkommit en den

16 maj 1947 dagtecknad promemoria, i vilken vissa av de i yttrandena framställda

erinringarna upptagits till bemötande. 1 promemorian framhålles till

en början — under erinran att advokatsamfundets huvudanmärkning avsåge

att lagstiftningen riktade sig mot utanför Sverige befintlig egendom, vilket

vore eu nyhet för svensk rätt — att lagstiftningen ej vore avsedd alt gå längre

än som vore påkallat av våra åtaganden i Washingtonuppgörelsen. Denna

ginge nämligen ut på alt eliminera alla tyska ekonomiska intressen i Sverige

och detta åtagande måste uppfyllas, även om vi för detta ändamål måste

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 32-3.

införa legislativa nyheter. Till närmare belysning av uppgörelsens innebörd

på denna punkt anföres därefter bl. a. följande.

Washingtonuppgörelsen går i viss mån ifrån åtminstone lios oss vedertagna

juridiska konstruktioner och tar i stället sikte på de ekonomiska realiteterna.

Ett sådant betraktelsesätt kan spåras redan i Bretton-Woodsresolutionen i

dess tal om hur fiendeländer och deras medborgare genom försäljning och

andra slag av överlåtelser har låtit den kedja genom vilken de utöva sin äganderätt

och kontroll löpa genom ockuperade och neutrala länder. Den framträder

än tydligare i kontrollrådslagen av den 31 oktober 1945 enligt vilken

på the German external property commission överlätos (are vested in) »all

rights, titles and interests» i avseende å utanför Tyskland befintlig egendom,

vilken ägdes eller kontrollerades av någon person av tysk nationalitet vare sig

i eller utanför Tyskland eller av någon filial till företag eller bolag eller annan

»legal entity» bildad under tysk lag eller med säte i Tyskland. Lagen rör

sig med ett i viss mån uttunnat egendomsbegrepp som även omfattar vad vi

skulle kalla intressen (i anglo-sachsisk och särskilt amerikansk terminologi

talas om »beneficial ownership»).

^ i stodo före Washingtonförhandlingarna inför ett krav av ockupationsmakterna

i Tyskland att de på grund av nämnda lag, som de utfärdat i kraft

av den myndighet de utövade i Tyskland, skulle äga rätt till tysk egendom i

Sverige, taget i kontrollrådslagens vidsträcktaste bemärkelse. Senare bär från

enskilt allierat håll framkommit liknande krav på grund av i vederbörande

land vidtagna åtgärder. Vi ha haft att försvara oss mot dessa krav och i

god överensstämmelse med internationell rätt — enligt vår uppfattning internationell

offentlig rätt — hävdat att dessa främmande lagstiftningsåtgärder

ej kunna sträcka sina verkningar till egendom som är belägen i Sverige, och

detta oavsett om den utländska lagstiftningsåtgärden haft effekt t. ex. i avseende

å aktien i egenskap av fysiskt objekt. Jfr de i olika länder avdömda

målen angående egendom tillhörande nationaliserade ryska företag. För att

kunna genomföra försvaret och bringa tvisten ur världen ha vi fått lov att i

Washingtonuppgörelsen åtaga oss en eliminering av de tyska intressen som

voro i fråga. Den väg man hade att gå var att i likhet med kontrollrådslagen

ta sikte på den realegendom som finns i Sverige och som otvivelaktigt befinner

sig under svensk jurisdiktion. I överensstämmelse härmed blev tysk

egendom i Sverige i samband med Washingtonuppgörelsen definierad såsom

inbegripande »all property owned or controlled, directly or indirectlv,

by any person or legal entity of German nationality inside of Germany or

subject to repatriation to Germany (brev nr 9 punkt 5), och svenska regeringen

förklarade sig ämna eliminera de tyska (ekonomiska) intressena i

Sverige. (Detta egendomsbegrepp går naturligtvis igen också i fråga om den

garanti som förutsatts skola lämnas av en blivande tysk regering.)

Det har vid underhandlingarna i Washington varit fullt klart att man å

ömse sidor avsett att vi skulle eliminera de tyska intressen som representeras

t. ex. av aktieinnehav, och frågan om de allierades biträde för överlämnande

till oss av aktier var även på tal. Denna omfattning av Washingtonnppgörelsen

har aldrig satts i fråga. Att de västallierade ändock senare uttryckt

tvekan om överlämnande till oss av sådana handlingar, har berott därpå

att de införskaffats på grund av ett beslut av de fyra makterna representerade

i kontrollrådet och att de västallierade varit tveksamma om de kunde

erhålla ryska vederbörandes samtvcke. Nu synes emellertid en ändring ha

kommit till stånd i de allierades inställning, i det att från engelska legationens

sida utlovats att de allierade skulle överlämna av dem innehavda aktier. Det

bör anmärkas att detta ej innebär lösningen av de svårigheter vilkas avhjäl
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

17

pande är den ifrågasatta lagstiftningens syfte. Det är endast en del av de aktier

det är fråga om som de allierade inneha. Att de allierade själva äro medvetna

därom framgår av fortsättningen i den skrivelse vari meddelandet lämnas.

Vi uppmanas där att skrida till dödning av aktier som de allierade ej

inneha och att likvidera de nya aktier som utfärdas.

I promemorian har även berörts frågan om godtrosförvärv av sådana värdehandlingar

varom i förslaget är fråga; och anföres i detta hänseende följande.

Mindre betydelsefullt torde vara det fall att det är fråga om en godtroende

förvärvare i vars hand handlingen ej bort dödas, alltså ett förvärv före dödningen.

En sådan innehavare torde ha kvar sin rätt att begära att utfå den

handling som utfärdats i stället för den dödade eller ev. det penningbelopp

som influtit vid försäljningen. Detta torde gälla utan vidare föreskrifter. Det

intressanta fallet är det att förvärvet skett efter dödningen. Fallet torde ej

ha stor praktisk betydelse då valutabestämmelserna i regel lära förhindra försäljning

till person som ej är att beteckna som valutatysk eller också eljest

anteckningar å handlingen som angiva att den är i tysk ägo vid förvärvet förhindra

att god tro föreligger. Skulle emellertid ej något av dessa fall inträffa

och god tro verkligen föreligger bör måhända även en sådan person

erhålla ersättning, vilken synes böra utgå av statsmedel. Det kan emellertid

med hänsyn till frågans ringa vikt och för att ej framkalla oberättigade

ersättningsyrkanden sättas i fråga om detta spörsmål bör erhålla sin lösning i

detta sammanhang.

Departementschefen.

Efter det andra världskrigets upphörande har i vårt land genomförts en

särskild lagstiftning i syfte att kunna öva tillsyn över viss utländsk egendom

här i riket samt, i förekommande fall, sälja densamma. Denna lagstiftning,

som innefattas i lagen om kontroll å viss utländsk egendom m. m. samt

lagen om administration av vissa bolag m. m., tar i första hand sikte på

tysk egendom. Genom den mellan Sverige å ena samt Amerikas förenta stater,

Frankrike och Storbritannien å andra sidan i Washington år 1946 träffade

överenskommelsen rörande de tyska tillgångarna i Sverige ha vi förbundit

oss att fullfölja detta kontroll- och likvidationsförfarande.

Vid den avveckling av de tyska ekonomiska intressena inom landet som

i anslutning härtill pågår har ett särskilt problem uppställt sig. Detta gäller,

huru man skall förfara när den tyska egendomen består av sådana aktier i

svenska bolag eller likartade värdehandlingar, som icke finnas i Sverige. I

dessa fall äro nämligen själva värdehandlingarna, vilkas företeende utgör villkor

för att de till desamma knutna rättigheterna skola kunna göras gällande,

icke åtkomliga för svenska myndigheter. När fråga är om aktier i här befintliga

bolag, över vilka finnes ett bestämmande tyskt inflytande och vilka

alltså kunna sättas under administration enligt den särskilda lagen därom,

kunna visserligen åtgärder riktas direkt mot den bolaget tillhöriga här befintliga

realegendomen samt på så sätt det till aktierna knutna tyska intresset

avvecklas. För frågan om ett utländskt inflytande är för handen saknar

det nämligen betydelse, om de aktier varpå inflytandet grundas äro befintliga

i Sverige eller utomlands. Såsom framhållits från flyktkapitalbyråns sida äro

Ili han g till riksdagens protokoll / £>47. 1 sand. Nr 323. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kunr/l. Maj:ts proposition nr 323.

emellertid vissa olägenheter förenade med denna avvecklingsform. Frågan

berör alltså över huvud utomlands befintliga tyskägda värdepapper av ifrågavarande

slag.

Då man skall taga ställning till problemet torde först böra klarläggas, huru

omfattande våra åtaganden beträffande tysk egendom äro enligt Washingtonöverenskommelsen.

Denna torde, såsom naturligt är, i första hand taga

sikte på egendom som finnes här i landet och alltså är direkt åtkomlig för

svenska myndigheters åtgöranden. Vad angår utomlands befintliga aktier i

svenska bolag och liknande värdehandlingar, vilka äro bärare av rättigheter,

har i vissa remissyttranden hävdats, att dylik egendom skall anses lokaliserad

där handlingen varaktigt förvaras. På grund härav har ifrågasatts, att

egendomen icke omfattades av överenskommelsen. Även om denna uppfattning

beträffande löpande värdehandlingars domiciliering har viss internationell

hävd och av oss godtagits i andra sammanhang, torde dock icke härav

kunna dragas några slutsatser angående Washingtonöverenskommelsens

innebörd på denna punkt. Såsom framhållits i flyktkapitalbyråns promemoria

den 16 maj 1947 måste nämligen överenskommelsen anses åsyfta även

tysk egendom av ifrågavarande beskaffenhet. Det enligt överenskommelsen

avgörande torde nämligen vara, att den fysiskt gripbara egendom, vartill de

tyska intressena äro knutna, är belägen här i iandet. I viss mån torde det

kunna sägas, att vi redan godtagit ett dylikt betraktelsesätt. Jag syftar på, att

enligt kontroll- och administrationslagarna åtgärder kunna vidtagas mot här

befintlig egendom tillhörig svenska bolag, över vilka finnes ett bestämmande

utländskt inflytande, även om detta inflytande grundar sig på ett aktieinnehav

utomlands. Tydligt är, att om vi enligt överenskommelsen äro förpliktade

att likvidera förevarande egendom, överenskommelsens bestämmelser

om skyldighet för de allierade att hålla vederbörande enskilda tyskar skadeslösa

samt om utverkande av framtida tysk regerings godkännande äga avseende

jämväl å denna egendom.

Enklast skulle tydligen det ifrågavarande spörsmålet lösas genom att de

allierade till flyktkapitalbyrån överlämnade de handlingar varom här kan

vara fråga. Så torde också i viss utsträckning komma att ske. Det måste

emellertid beaktas, att åtgärder för likvidation av dylik av tyska intressen

berörd egendom från de allierades sida närmast framstår som en svensk

angelägenhet. Även ur vår synpunkt synes det önskvärt att denna egendom

i största möjliga utsträckning kan avvecklas genom svensk försorg. Härtill

kommer, att i många fall värdehandlingarna icke finnas i de allierades händer.

För ett strikt uppfyllande av våra åtaganden enligt överenskommelsen i

Washington synes alltså nuvarande lagstiftning om den tyska egendomen

icke vara tillfyllest. Såsom redan antytts kan med stöd av denna en likvidation

icke äga rum i fråga om utomlands befintliga aktier i svenska bolag, som

icke kunna sägas stå under ett bestämmande tyskt inflytande. Motsvarande

gäller i fråga om fordringar å svenska rättssubjekt, när fordringarna grunda

sig på obligationer och andra löpande fordringsbevis som finnas utomlands.

Såsom i ärendet framhållits uppstå även vissa avvecklingssvårigheter, då ett

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

19

bolag är försatt i administration men aktierna helt eller delvis finnas utomlands.

I dessa fall kan nämligen det tyska intresset icke elimineras genom

överlåtelse av själva aktierna utan endast genom en försäljning av den bolaget

tillhöriga, här befintliga egendomen. De olägenheter som äro förenade härmed

måste ofta leda till att resultatet av avvecklingen blir mindre tillfredsställande.

I vissa fall skulle vidare följden bli att företaget icke kan bestå

självständigt, även om detta ur produktionssynpunkt varit önskvärt. Det är

självfallet ett svenskt näringspolitiskt intresse av första ordningen att hindra

dylika icke önskvärda verkningar av avvecklingsprocessen.

Av flyktkapitalbyrån har framlagts förslag till lagstiftning, som skulle

undanröja nu påtalade brister. Förslaget innebär, att utomlands befintliga

aktier i svenska bolag och liknande värdehandlingar, som ägas av tyska eller

tyskdominerade rättssubjekt, skulle kunna dödas på begäran av flyktkapitalbyrån.

Därefter skulle i de dödade handlingarnas ställe utfärdas nya

handlingar, vilka skulle vara bärare av den rätt som kunnat grundas å de ursprungliga

handlingarna. Genom åtgöranden beträffande de nya handlingarna

skulle det tyska intresset avvecklas. Däremot skulle dödningsförfarandet icke

innebära något avgörande i fråga om rätten till det värde som kan erhållas

vid avvecklingen.

Självfallet är detta förslag icke fritt från invändningar. Advokatsamfundet

har sålunda bl. a. påpekat, att man genom den tilltänkta lagstiftningen förfogade

över tillgångar, som icke äro underkastade svensk jurisdiktion. Häremot

kan — frånsett att åtgärder i förslagets syfte synas erforderliga för

uppfyllande av våra förpliktelser enligt Washingtonöverenskommelsen —

genmälas, att de realtillgångar som beröras av de till handlingarna knutna

rättigheterna finnas här i landet. Med hänsyn till överenskommelsens innebörd

torde det ej behöva befaras att någon av de allierade eller annan stat

i framtiden skulle mot oss framställa krav som grunda sig på innehav av

dylika handlingar.

Mot det föreslagna mortifikationsförfarandet kan man vidare, såsom ock

skett i flera av yttrandena, rikta den anmärkningen, att det kan medföra

rättsförluster för godtroende innehavare av handlingarna. Det kan här vara

fråga om antingen det fall att handlingen vid dödningen innehaves av sådant

rättssubjekt i vars hand dödning ej bort ifrågakomma eller ock att

handlingen efter dödningen förvärvats i god tro. Intetdera fallet torde, såvitt

på förhand kan bedömas, behöva inträffa annat än undantagsvis. Jag

förutsätter nämligen, att dödning skall av flyktkapitalbyrån påkallas endast

då mera betydande intressen stå på spel samt några rättsförluster icke

behöva befaras. I det först angivna fallet har för övrigt innehavaren av den

handling som rätteligen icke bort dödas möjlighet att utfå den handling som

satts i den dödades ställe eller, om denna redan avyttrats, det belopp som

därvid influtit. Ilar handlingen efter det dödning rätteligen skett i god tro

förvärvats av icke-tyskt rättssubjekt, står däremot icke denna möjlighet till

buds. Med tanke niirmast på fall av sistnämnda slag har i flera av yttrandena

ifrågasatts, om icke staten här borde träda emellan och hålla vederbö
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

rande skadeslös. Med hänsyn till den nu föreliggande lagstiftningsfrågans

brådskande natur och den förmodligen obetydliga risken för komplikationer

av här ifrågavarande slag finner jag mig emellertid kunna underlåta att på

förhand taga ställning till detta eller andra ersättningsspörsmål, som till

äventyrs kunna uppkomma till följd av lagstiftningen. Skulle under tillämpningen

visa sig att problemet är av praktisk betydelse, synes ersättningsfrågan

senare böra upptagas till övervägande i belysning av vunna erfarenheter.

Såsom av det föregående framgår anser jag att, trots de principella betänkligheter

som vidlåda den av flyktkapitalbyrån ifrågasatta lagstiftningen,

denna dock bör genomföras. Enligt vad förut nämnts ha även liknande åtgärder

vidtagits i Danmark, Norge och Schweiz. Då ärendet såsom nyss framhållits

är av brådskande natur — särskilt är det av vikt att det tyska inflytandet

i vissa svenska bolag snarast kan avvecklas genom en försäljning av

fyskägda utomlands befintliga aktieposter i företaget — torde förslag i ämnet

böra föreläggas redan innevarande års riksdag.

På grundval av flyktkapitalbyråns förslag har inom justitiedepartementet

utarbetats förslag till lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga

handlingar; och anhåller jag att nu, delvis i anslutning till vissa under remissbehandlingen

framkomna erinringar, få närmare ingå på de särskilda

bestämmelserna i förslaget.

1 §•

Restitutionsnämnden har beträffande motsvarande paragraf i flyktkapitalbyråns

förslag anfört följande.

Genom förevarande paragraf fastställes en viss tidpunkt, i förhållande till

vilken äganderätten till aktiebrevet skall bedömas, och därvid bar valts den

15 juli 1945, d. v. s. den dag, då skingringsförbudet beträffande tysk egendom

trädde i kraft. Den föreslagna bestämmelsen skulle medföra, att därest

vid angivna tidpunkt aktiebrevet tillhörde tyskt rättssubjekt, hänsyn icke

finge tagas till en sedermera inträdd förändring i äganderätten. Aktiebrevet

skulle således kunna dödas även om det styrktes, att brevet efter nämnda

tidpunkt genom ett fång, som i och för sig bör tillerkännas rättsverkan, förvärvats

av annat rättssubjekt än i paragrafen avses. Motsvarighet till denna

tidsbestämmelse finnes icke i kontroll- eller administrationslagen. Enligt

dessa lagar prövas frågan, huruvida egendomen tillhör tyskt rättssubjekt,

respektive huruvida bestämmande tyskt inflytande föreligger, med hänsyn

till den tidpunkt, då ärendet avgöres. Något sakligt skäl synes ej heller föreligga

att låta dagen, då skingringsförbudet trädde i kraft här i riket, vara

avgörande för frågan om äganderätten till aktiebrev, som förvaras i utlandet.

Med hänsyn till det anförda torde omförmälda tidsbestämmelse böra

utgå.

I andra stycket av denna paragraf angives såsom villkor för dödning, att

tysk intressent äger bestämmande inflytande över aktiebrevets ägare. Tillika

föreskrives, att vid bedömande av frågan, huruvida sådant inflytande föreligger,

hänsyn ej skall tagas till att detta inflytande på grund av omständigheter

i samband med krigsutgången ej längre kan göras gällande. Innebörden

av sistberörda stadgande är icke fullt klar. Närmast synes bestämmelsen

syfta på det fall, att den tyske intressenten på grund av de extraordinära

förhållandena vid krigets slut rent faktiskt blivit avskuren från att hävda

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kanr/I. Maj:ts proposition nr 323.

21

sitt inflytande. Däremot torde vara ovisst om stadgandet träffar det fall, att

genom lagstiftningsåtgärder i det land, där aktieägaren finnes, det tyska intresset

blivit slutligt avvecklat. Särskilt när fråga är om åtgärder i ett land,

som under kriget varit neutralt, t. ex. Schweiz, synas åtgärderna icke kunna

betecknas såsom -omständigheter i samband med krigsulgången».

I likhet med restitutionsnämnden finner jag frågan, huruvida aktie eller

annan värdehandling tillhör tyskt eller därmed likställt rättssubjekt böra

bedömas med hänsyn till förhållandena vid dödningsärendets avgörande.

Den i paragrafen upptagna tidsbestämmelsen bör alltså utgå, varvid motsvarande

ändring bör vidtagas i 2 §.

Under förarbetena till kontroll- och administrationslagarna uttalades, att

man vid bedömandet av frågan om ett främmande inflytande förefunnes

borde bortse från att det på grund av extraordinära förhållanden kunde

vara omöjligt för de främmande intressenterna att praktiskt hävda sitt inflytande.

Motsvarande bör tydligen gälla när fråga är om dödande av handling

som tillhör icke-tysk juridisk person, över vilken finnes ett tyskt inflytande.

Ehuru någon lagbestämmelse i detta hänseende ej upptagits i nämnda

lagar, synes det emellertid lämpligt att i den nu tilltänkta lagen införa en

särskild tolkningsregel på denna punkt. Beträffande dennas utformning kan

jag i huvudsak ansluta mig till flyktkapitalbyråns förslag. Med anledning

av vad restitutionsnämnden anfört angående bestämmelsens innebörd vill

jag som min mening framhålla att den bör givas en vidsträckt tolkning. Även

åtgärder som av neutral stat vidtagits i och för avveckling av tyska intressen

inom landet synas alltså kunna falla under det i departementsförslaget begagnade

uttrycket »utomordentliga av kriget föranledda förhållanden».

2 §•

Restitutionsnämnden har beträffande denna paragraf i förslaget yttrat:

Dödning, som avses i denna paragraf, synes böra möjliggöras jämväl beträffande

löpande handling, som utfärdats av utlänning bosatt i Sverige,

även om icke på grund av handlingen inteckning fastställts här i riket.

Enligt första punkten i paragrafens första stycke, som främst avser löpande

skuldebrev, kan handling, som utfärdats av utlänning och för vilken inteckning

beviljats i Sverige, dödas allenast då fråga är om inteckning i fast

egendom. Av andra punkten, som behandlar förskrivningar ställda till viss

man, följer, att dylik förskrivning, som utställts av utlänning, kan dödas,

så snart förskrivningen är intecknad i Sverige och således även om inteckning

beviljats t. ex. i tomträtt. Visserligen torde de fall, varom nu är fråga,

vara ytterst sällsynta, men tillräcklig anledning synes ej föreligga att bibehålla

den angivna olikheten. Eftersom andra punkten, vilken likställer alla

förskrivningar till viss man oavsett om de utfärdats av svenskt rättssubjekt

eller annan, bör ha den i förslaget angivna räckvidden, synes det lämpligt, att

den i första punkten givna begränsningen till inteckning meddelad i fast

egendom uteslutes.

Även enligt min mening bör löpande handling, som utfärdats av i Sverige

bosatt utlänning, omfattas av lagstiftningen, även om förskrivningen icke intecknats.

Vidare torde såsom nämnden påpekat även inteckning i annan än

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 323.

fast egendom böra medföra, att den intecknade handlingen, oavsett vem som

utfärdat densamma, inbegripes under lagen.

3 §•

Frågan om den myndighet som bör handlägga ärenden angående dödning

har berörts i flera yttranden. Kommerskollegium har framhållit, att ehuru

restitutionsnämnden genom sin befattning med ärenden angående tysk egendom

besutte särskild sakkunskap i ämnet, skäl dock talade för att dödningsförfarandet

— liksom i fråga om dödande av förkommen handling —- ankomme

på allmän domstol, exempelvis Stockholms rådhusrätt eller Svea

hovrätt. För att vinna ett snabbare avgörande syntes ärendena böra handläggas

i endast en instans. Även bankföreningen har ifrågasatt, om restitutionsnämnden

vore lämpligt forum i detta fall. Att låta ett så typiskt judiciellt

förfarande som en dödningsåtgärd handhavas av en tillfällig institution

som restitutionsnämnden i stället för av det ordinarie domstolsväsendet syntes

icke böra förekomma utan tvingande skäl. Åtgärden hade motiverats med

den skyndsamhet som vore av nöden i detta fall. Emellertid syntes olägenheten

av den långsamhet i förfarandet som följde med den ordinarie instansordningen

kunna ehmineras exempelvis genom att Svea hovrätt finge handlägga

ärendena som enda instans. — Mot förslaget att restitutionsnämnden

skulle handhava ifrågavarande ärenden ha erinringar framställts jämväl av

industriförbundet och advokatsamfundet.

Enligt restitutionsnämndens mening kunde det ifrågasättas, huruvida icke

ärendena om dödning borde handläggas av ahmän domstol, icke minst med

hänsyn till att därigenom vunnes möjlighet till prövning i mer än en instans.

Då det vore önskvärt, att frågor om dödning avgjordes utan tidsutdräkt, och

nämnden redan hade att pröva ärenden enligt kontroll- och administrationslagama,

syntes det emellertid lämpligt att även handläggningen av dödningsärenden

uppdroges åt nämnden.

För egen del finner jag övervägande skäl tala för att restitutionsnämnden

skall handlägga dödningsärendena. Vid prövning av dessa ärenden torde

mången gång möta problem likartade med dem som uppkomma i ärenden

enligt kontroll- och administrationslagarna. Särskilt med hänsyn härtill synes

det mest ändamålsenligt, att nämnden, som redan handlägger ärenden av

sistnämnda slag och som har karaktär av domstol, även prövar ärenden om

dödning enligt den nu förordade lagstiftningen.

5 §•

Restitutionsnämnden har beträffande denna paragraf anfört följande.

Någon motsvarighet till 11 § lagen om dödande av förkommen handling har

icke upptagits i förslaget. Härav följer, att när ansökan göres om dödning

av aktiebrev, underrättelse därom icke behöver lämnas aktiebolaget. Det synes

emellertid olämpligt, att aktiebrev skall kunna dödas och bolaget därefter

enligt § 10 föreläggas att utfärda nytt aktiebrev utan att bolaget erhållit

underrättelse om den sökta åtgärden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 323.

■ 23

I motiveringen har anförts, att ägaren med hänsyn till de därmed förbundna

svårigheterna och lagstiftningens speciella natur icke ansetts böra

särskilt underrättas. Måhända bör dock — i anslutning till stadgandet i 6 §

kungörelsen angående tillämpningen av kontrollagen — upptagas föreskrift,

att ägaren bör underrättas, där så utan märklig tidsutdräkt kan ske. Särskilt

om ägaren har känt ombud här i riket, förefaller det stötande att väl gäldenären

men icke ägarens ombud skall underrättas.

Kommerskollegium och bankföreningen ha framhållit som önskvärt, att

— såsom fallet är i 1927 års lag om dödande av förkommen handling — föreskrift

meddelas, att då fråga är om dödande av handling på grund varav

inteckning meddelats, den som senast blivit antecknad som innehavare underrättas

om ansökningen.

I likhet med restitutionsnämnden anser jag, att när ansökan göres om

dödning av aktiebrev, bolaget skall underrättas om den sökta åtgärden.

Likaledes delar jag nämndens åsikt, att innehavaren av handlingen bör underrättas

i de fall, då detta kan ske ulan märklig tidsutdräkt. Att därjämte

stadga, att den som senast antecknats som innehavare av intecknad handling

skall särskilt underrättas, synes icke erforderligt.

7 §•

Bankföreningen har framhållit angelägenheten av att den i 6 § av 1927 års

lag givna föreskriften, att stämningens införande i allmänna tidningarna

skall ske i första numret för januari, april, juli eller oktober månad, infördes

jämväl i den nu föreslagna lagstiftningen. Ett frångående av denna regel

skulle lätt kunna medföra rättsförluster, då nämligen banker och andra värdepappersförvaltande

eller långivande institutioner sedan länge vore invanda

vid att dödningsstämningar icke förekomme i andra än dessa nummer. Någon

olägenhet att även här upprätthålla denna regel syntes knappast kunna

föreligga, då det väl finge antagas, att den avveckling, vari dödningsförfarandet

avsåges vara ett led, komme att taga åtskillig tid i anspråk.

Samma yrkande har framförts i det yttrande som Skånes handelskammare

avgivit till kommerskollegium. I anledning härav har kommerskollegium

yttrat, att även enligt kollegiets mening det vore önskvärt, att införandet

av stämningarna begränsades till vissa nummer av allmänna tidningarna.

Kollegium ansåge sig dock icke kunna förorda en begränsning till endast

fyra nummer årligen, då dödningsförfarandet därigenom skulle kunna

mycket väsentligt fördröjas, utan ville föreslå, att införandet skedde i de

nummer av tidningarna, som utkomme den 1 och den 15 i varje månad eller,

i de fall då tidningarna ej utkomme å dessa dagar, i närmast följande

nummer.

Beträffande andra stycket i § 7 i förslaget har restitutionsnämnden anfört

följande.

Enligt andra stycket skall stämningen innehålla, jämte beskrivning av

handlingen, bland annat, anmaning till innehavaren att, om handlingen fin
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

nes utanför Sverige, insända den till flyktkapitalbyrån. Någon allmän skyldighet

att avlämna värdehandlingar till flyktkapitalbyrån föreligger icke, och

det synes oegentligt att i stämningen meddela föreskrift om dylikt insändande.

Innehaves handlingen av tyskt rättssubjekt, medför insändandet, att

handlingen kommer att beläggas med kvarstad, och om handlingen innehaves

av annan, saknar flyktkapitalbyrån i regel anledning att taga hand om

densamma. Stämningen skall vidare enligt förslaget innehålla tillkännagivande,

att den, som innehar handlingen eller vet var den finns, bör göra anmälan

därom hos nämnden. Anmälan, som här avses, torde i allmänhet

sakna betydelse för ärendets avgörande. Ett meddelande, att handlingen finnes

i Tyskland, utgör ej hinder för den sökta dödningen. Det synes lämpligare

att i stämningen intages, förutom beskrivning av handlingen, anmaning

till den som har något att erinra mot dödningen att göra anmälan härom

och därvid angiva de skäl, varå hans erinran grundas.

För egen del finner jag det önskvärt att kungörelse om dödning införes endast

i vissa bestämda nummer av allmänna tidningarna. Att företaga en begränsning

till endast fyra nummer årligen anser jag dock ej tillrådligt, då

därigenom förfarandet skulle alltför mycket fördröjas. Som en lämplig lösning

vill jag förorda kommerskollegiets förslag, enligt vilket införandet skall

ske i de nummer som utkomma den 1 och den 15 i varje månad.

Vad restitutionsnämnden föreslagit beträffande kungörelsens innehåll anser

jag mig böra biträda. I enlighet härmed har paragrafen i departementsförslaget

omarbetats, vilket föranlett en följdändring i 9 §.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att innan stämning utfärdas såvitt

möjligt stark bevisning bör framläggas rörande förhandenvaron av förutsättningarna

för dödning.

10 §.

Beträffande motsvarande paragraf i flyktkapitalbyråns förslag har restitutionsnåmnden

anfört följande.

I förslaget har icke upptagits någon motsvarighet till första stycket första

ledet av 9 § lagen om dödande av förkommen handling. Detta synes vara

riktigt. Dödningsbeslutet bör icke kunna medföra befogenhet för flyktkapitalbyrån

att göra gällande den rätt, som kunnat grundas å den dödade handlingen.

Härför kräves att restitutionsnämnden tillika förordnat om kvarstad,

och dylikt torde -— åtminstone då fråga är om aktierätt — ej kunna meddelas

innan ny handling utfärdats. Genom att motsvarighet till nämnda stadgande

i lagen om dödande av förkommen handling ej intagits i förslaget kan

förevarande paragraf, som svarar mot senare ledet av omförmälda stycke

i lagen, lätt föranleda missförstånd. Paragrafen synes böra erhålla sådan avfattning,

att det tydligt framgår, att med den nya handlingen följer allenast

den rätt, som kunnat grundas å den dödade.

Med anledning av vad nämnden yttrat har paragrafens lydelse jämkats i

departementsförslaget.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att aktiebrev eller obligationer, som

enligt denna paragraf utfärdas i utbyte mot dödade sådana handlingar, enligt

grunderna för 8 § stämpelförordningen böra vara fria från stämpel samt

förses med anteckning om orsaken därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 323.

25

Slutbestämmelsen.

Den föreslagna lagen bör träda i kraft omedelbart samt tills vidare gälla

till och med den 30 juni 1948. Ett särskilt övergångsstadgande torde böra

upptagas av innehåll, att ansökan som gjorts denna dag eller dessförinnan

skall behandlas enligt lagen även efter det denna i övrigt upphört att gälla.

Utöver nu nämnda ändringar har i flyktkapitalbyrans förslag vidtagits vissa

andra jämkningar, vilka huvudsakligen äro av redaktionell natur och icke

synas kräva närmare motivering.

I samband med det nu behandlade lagstiftningsärendet torde jag jämväl

få anmäla fråga om förlängning av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande

av viss från ockuperat land härrörande egendom.

Enligt denna lag — den s. k. restitutionslagen — äger Konungen förordna,

att lagens bestämmelser skola gälla med avseende å egendom från stat, vars

område efter utgången av augusti 1939 varit ockuperat. Lagen upptager en

särskild procedur, ägnad att möjliggöra ett snabbt återställande av egendom

som under ockupation rättsstridigt frånhänts rätte innehavaren. Ansökan

om sådant återställande göres regelmässigt hos flyktkapitalbyrån och skall,

då erforderlig utredning inkommit, för avgörande överlämnas till restitutionsnämnden.

Nämnden kan förordna om kvarstad å egendomen och skall,

då ansökning om egendoms återställande bifalles, omedelbart föranstalta om

egendomens omhändertagande, där det ej förut skett. Skall egendom återställas,

äger den som åtkommit egendomen genom godtrosförvärv att av allmänna

medel erhålla ersättning därför med belopp, som med hänsyn till vad

han själv erlagt för egendomen finnes skäligt, ävensom gottgörelse för sina

kostnader i samband med restitutionsärendet.

Genom kungörelse den 31 juli 1945 (nr 589) har Kungl. Maj:t förordnat

att bestämmelserna i restitutionslagen skola gälla med avseende å egendom,

härrörande från stater, vilkas områden efter utgången av augusti 1939 varit

ockuperade av Tyskland.

Lagen, vilken från början gällde till och med den 30 juni 1946, har sedermera

erhållit förlängd giltighet till och med den 30 juni 1947.

Vid anmälan i statsrådet den 17 januari 1947 av fråga om förlängning av

kontroll- och administrationslagarna anförde jag, att det åtminstone för det

dåvarande icke syntes vara anledning att föreslå fortsatt giltighet av restitutionslagen.

Förhållandena ha emellertid utvecklat sig något annorlunda än

då var anledning att antaga. Nämnden har även under de sistförflutna månaderna

haft att behandla en del ärenden om återställande av egendom och,

enligt vad jag inhämtat, torde man kunna antaga, att även under den närmaste

framtiden ett antal ansökningar enligt lagen komma att göras. Lagen

synes alltså böra förlängas ytterligare ett år. I enlighet härmed har inom

justitiedepartementet upprättats förslag till lag angående fortsatt giltighet

av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande av viss från ockuperat

land härrörande egendom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förutnämnda två

inom justitiedepartementet upprättade lagförslag, av den lydelse bilaga1 till

detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

1 Forslaget till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande

av viss från ockuperat land härrörande egendom, vilket är likalvdande med det vid

propositionen fogade förslaget i samma ämne, har här uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

27

Förslag

till

Lag

om (lödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Av svenskt aktiebolag utfärdat brev å aktie, som tillhör tyska staten, juridisk

person eller medborgare i samma stat eller annan som är bosatt i den

staten och icke är svensk medborgare, må, där antagas kan att aktiebrevet

befinner sig utanför Sverige, dödas på ansökning av flyktkapitalbyrån.

Samma lag vare beträffande aktiebrev i svenskt aktiebolag, om aktien tillhör

juridisk person i annan stat än tyska staten samt tyska staten eller

juridisk eller fysisk person, som i första stycket likställts med tyska staten,

äger bestämmande inflytande över den juridiska person som aktien tillhör.

Vid bedömande av frågan huruvida sådant inflytande föreligger skall hänsyn

ej tagas till att detta på grund av utomordentliga av kriget föranledda förhållanden

ej längre kan göras gällande.

Med tyska staten avses, i territoriellt hänseende, Tyska riket med dess utsträckning

före den 1 januari 1938.

2 §.

Under förutsättningar svarande mot dem som i 1 § angivas för dödning av

aktiebrev i svenskt aktiebolag må ock obligation, löpande skuldebrev eller

annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning

eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, bliva föremål för dödning,

såframt handlingen utfärdats av svensk myndighet, juridisk person här i riket

eller svensk medborgare eller av annan som är bosatt i Sverige. Samma

lag vare i fråga om annan förskrivning, om handlingen intecknats i Sverige.

Vad i denna paragraf är stadgat äger ej tillämpning å banksedlar.

3 §•

Ansökan om dödning av handling prövas av restitutionsnämnden.

Beträffande ärenden, med vilka nämnden tager befattning enligt förevarande

lag, skall vad i 4 § lagen om återställande av viss från ockuperat

land härrörande egendom stadgas äga motsvarande tillämpning.

4 §■

I ärende om dödning skall företes avskrift av handlingen eller lämnas sådan

uppgift om dess innehåll, som är nödig för dess säkra igenkännande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj.ts proposition nr 323.

5 §.

Sökanden åligger att, såvitt ske kan, om ansökningen underrätta, i fråga

om aktiebrev, bolaget samt i annat fall en var vilken såsom gäldenär, löftesmän

eller eljest är pa grund av handlingen förpliktad. Avser ansökningen

handling på grund varav inteckning är meddelad, skall den intecknade egendomens

ägare, ändå att han ej är personligen ansvarig för inteckningen, där

sa kan ske underrättas om ansökningen. Jämväl innehavaren av handlingen

skall underrättas, om det kan ske utan märklig tidsutdräkt.

6 §•

Nämnden äge, innan beslut i saken meddelas, förelägga sökanden att förebringa

utredning om viss omständighet som finnes kunna på saken inverka.

7 §•

Har sökanden visat sannolika skäl att förutsättningarna för dödning äro

för handen, förelägge nämnden sökanden att å viss dag fullfölja ansökningen;

och utfärde nämnden offentlig stämning, som genom sökandens försorg

införes i allmänna tidningarna. Införandet i allmänna tidningarna skall

efter nämndens bestämmande äga rum i det den 1 eller den 15 i månaden

utkommande numret av tidningarna eller, om nummer då ej utkommer, i

numret närmast därefter; och skall vid utsättandet av dag för ansökningens

fullföljande iakttagas, att minst två månader komma att förflyta mellan dagen

för införandet och den dag, som utsättes för ärendets fullföljande.

Stämningen skall innehålla, jämte beskrivning av handlingen, anmaning

till den, som har något att erinra mot dödning av densamma, att göra anmälan

därom hos nämnden sist å den för ärendets fullföljande utsatta dag.

8 §.

Fullföljes ej ansökningen å utsatt dag, vare den förfallen.

9 §.

Finner nämnden vid prövning av fullföljd ansökning någon omständighet

ej hava förekommit, som utvisar eller giver skälig anledning till antagande

att förutsättningarna för dödning ej äro för handen, skall handlingen genom

beslut av nämnden dödas.

Beträffande intecknad handling skall beslutet tillika innehålla erinran,

att det ej innebär dödande av inteckningen.

10 §.

Varder handlingen dödad, har i fråga om aktiebrev bolaget och i annat fall

den, som är förpliktad att fullgöra vad i handlingen blivit utfäst eller vars

egendom på grund av inteckning eller eljest häftar för utfästelsen, att på

begäran av flyktkapitalbyrån utfärda ny handling, som mot den dödade

svarar; och skall den rätt som kunnat grundas på den dödade handlingen

anses åtfölja den nya handlingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

Ny handling, som utfärdats i stället för dödad inteckningshandling, gälle

ej såsom inteckningshandling förrän anteckning skett jämlikt 11 § andra

stycket.

11 §•

Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad, skall nämnden

skyndsamt underrätta vederbörande inskrivningsdomare om ansökningen,

och har denne att därom så snart ske kan å inskrivningsdag göra anteckning i

fastighets- eller inteckningsboken. Vad nu sagts om ansökningen skall ock

gälla nämndens slutliga beslut i ärendet.

Sedan intecknad handling dödats, skall inskrivningsdomaren, på ansökan,

å inskrivningsdag göra anteckning i fastighets- eller inteckningsboken, att

ny handling, som utfärdats jämlikt 10 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit

den dödade. När ansökan göres, skall den nya handlingen vara åtföljd

av avskrifter enligt vad beträffande ansökan om inteckning är stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller

till och med den 30 juni 1948.

Med avseende å ansökan om dödning som gjorts under lagens giltighetstid

skola bestämmelserna i lagen tillämpas även efter det lagen i övrigt upphört

att gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

Bilaga A.

Flyktkapitalbyråns förslagtill
lag

angående dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

§ 1.

Av svenskt aktiebolag utfärdat aktiebrev, som den 15 juli 1945 tillhörde

eller senare förvärvats av tyska staten, juridisk person eller medborgare i

samma stat eller annan som är bosatt i den staten och icke är svensk medborgare

må, där antagas kan att aktiebrevet befinner sig utanför Sverige,

dödas på begäran av flyktkapitalbyrån.

Lag samma vare beträffande aktiebrev i svenskt aktiebolag, om aktierna vid

angivna tidpunkt tillhörde eller senare förvärvats av aktiebolag, ekonomisk

förening eller annan juridisk person i annan stat än tyska staten samt

tyska staten eller juridisk eller fysisk person, som i första stycket nämnts

jämte tyska staten, äger bestämmande inflytande över aktiebrevets ägare.

Vid bedömande av frågan huruvida bestämmande inflytande föreligger skall

hänsyn ej tagas till att detta inflytande på grund av omständigheter i samband

med krigsutgången ej längre kan göras gällande.

Med tyska staten avses, i territoriellt hänseende, Tyska Riket med dess

utsträckning före den 1 januari 1938.

§ 2.

Vad i 1 § stadgas om aktiebrev i svenskt aktiebolag, skall jämväl äga tilllämpning

beträffande obligation, annat löpande skuldebrev eller annan handling,

vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla

fullgörande av annan förpliktelse, under förutsättning att handlingen är

utfärdad av svensk myndighet, svensk juridisk person eller svensk medborgare,

bosatt i Sverige eller på grund av handlingen inteckning i Sverige fastställts

i fast egendom, samt handlingen den 15 juli 1945 tillhörde eller senare

förvärvats av tyska staten eller av juridisk person eller medborgare om vars

aktiebrev i § 1 är fråga. Lag samma vare i fråga om i Sverige intecknad

förskrivning, som är ställd till viss man.

Denna lag äger ej tillämpning å banksedlar.

§ 3.

Ansökan om dödande av handling skall, skriftligen avfattad, ingivas till

restitutionsnämnden.

§ 4.

Vid ansökningen skall fogas avskrift av handlingen eller sådan uppgift om

dess innehåll, som är nödig för dess säkra igenkännande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

31

§ 5.

Sökanden åligger att, såvitt ske kan, om ansökningen underrätta en var

vilken såsom gäldenär, löftesmän eller eljest är på grund av handlingen förpliktad.

Avser ansökningen handling på grund varav inteckning är meddelad,

skall den intecknade egendomens ägare, ändå att han ej är personligen

ansvarig för inteckningen, där så ske kan, underrättas om ansökningen.

§ 6.

Nämnden äge, innan beslut i saken meddelas, förelägga sökanden att förebringa

utredning om viss omständighet som finnes kunna på saken inverka.

§ 7.

Har sökanden visat sannolika skäl att de i 1 § angivna förutsättningarna

för dödning äro för handen, förelägge nämnden sökanden att å viss dag

fullfölja ansökningen; och utfärde nämnden offentlig stämning, som genom

sökandens försorg införes i allmänna tidningarna samt i fråga om aktiebrev

eller obligation i den ort där styrelsen för aktiebolaget eller obligationsutfärdaren

har sitt säte. Införandet skall äga rum så snart ske kan efter ty

nämnden bestämmer; och skall vid utsättandet av dag för ansökningens

fullföljande iakttagas, att minst två månader kommer att förflyta mellan

dagen för införandet och den dag, som utsättes för ärendets fullföljande.

Stämningen skall innehålla, jämte beskrivning av handlingen, anmaning

till innehavaren att, om handlingen finnes utanför Sverige, insända den till

flyktkapitalbyrån ävensom tillkännagivande att eljest den, som innehar handlingen

eller vet var den finns, bör därom hos nämnden göra anmälan sist

å den för ärendets fullföljande utsatta dag.

§ 8.

Fullföljes ej ansökningen å utsatt dag, vare den förfallen.

§ 9.

Har handlingen på grund av anmaningen i den offentliga stämningen ej

insänts till flyktkapitalbyrån och finner nämnden vid prövning av fullföljd

ansökning någon omständighet ej heller i övrigt hava förekommit, som utvisar

eller giver skälig anledning till antagande att de i 1 § angivna förutsättningarna

för dödning ej äro för handen, skall handlingen genom beslut

av nämnden dödas.

Beträffande intecknad handling skall beslutet tillika innehålla erinran,

att det ej innebär dödande av inteckningen.

Restitutionsnämndens beslut må ej överklagas.

§ 10.

Varder handlingen dödad, bär i fråga om aktiebrev aktiebolaget och i övrigt

den, som är förpliktad att fullgöra vad i handlingen blivit utfäst eller

vars egendom på grund av inteckning eller eljest häftar för utfästelsen, att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

på begäran av flyktkapitalbyrån utfärda ny handling, som mot den dödade

svarar, och skall på handlingen grundad rätt anses åtfölja den nya handlingen.

Ny handling, som utfärdats i stället för dödad inteckningshandling, gälle

ej såsom inteckningshandling förrän anteckning skett jämlikt 11 § andra

stycket.

§ 11.

Är handling om vars dödande gjorts ansökning intecknad i fast egendom,

skall nämnden skyndsamt underrätta vederbörande inskrivningsdomare såväl

om ansökningen som om nämndens slutliga beslut i ärendet. Det åligger

inskrivningsdomaren att så snart ske kan i vederbörande fastighets- eller

inteckningsbok göra anteckning om ansökningen samt beslutet.

Sedan intecknad handling genom nämndens beslut dödats, skall inskrivningsdomaren,

på ansökan, å inskrivningsdag göra anteckning i fastighetseller

inteckningsboken, att ny handling, som utfärdats jämlikt 10 §, medför

den inteckningsrätt som tillkommit den dödade. När ansökan göres, skall

den nya handlingen vara åtföljd av avskrifter enligt vad beträffande ansökan

om inteckning är stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1948.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

33

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 5 juni

1947.

N ärvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 3 juni 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i statsrådet den 23 maj 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om

återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn S.

Edling.

Förslagen föranledde följande yttrande av lagrådet.

1. Förslaget till lag om (lödande av vissa utanför Sverige befintliga

handlingar.

Förslaget innebär, att den som är ägare av däri avsedd handling kan hos

restitutionsnämnden — under åberopande av att dödningsförutsättningarna

enligt den föreslagna lagen ej äro för handen — kräva, att ansökningen om

dödande av handlingen avslås. Konsekvensen torde fordra, att den som har

en begränsad sakrätt till handlingen får, vad angår denna rätt, samma ställning

som ägaren. Det hemställes därför, att till första stycket i 1 § fogas stadgande

om att aktiebrev ej må dödas till förfång för någon, som innehar brevet

såsom säkerhet för fordran, med mindre dödande kunnat ske om han

varit ägare till aktien. Enligt 2 § skulle en sådan bestämmelse få motsvarande

tillämpning å den som innehar annan handling än aktiebrev.

Då det kan inträffa att ägare till handling som kan antagas vara exempelvis

pantsatt eller under beslag är känd, synes i sista punkten av 5 § böra

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 323.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

stadgas skyldighet under angivet villkor att om dödningsansökningen underrätta

jämväl den som den på handlingen grundade rätten tillkommer, så ock

innehavare av handlingen.

2. Förslaget till lag singående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni

1945 om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom.

Detta förslag lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

35

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 juni 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och statsrådet

Kock anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

lagrådets den 5 juni 1947 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 23 maj

1947 remitterade förslagen till

1) lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om

återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Vad lagrådet föreslagit synes böra iakttagas. På grund härav har till 1 §

första stycket i förslaget till lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga

handlingar fogats stadgande, att aktiebrev ej må dödas till förfång för

någon, som innehar brevet såsom säkerhet för fordran, med mindre dödande

kunnat ske om han varit ägare till aktien. Vidare har i 5 § sista punkten föreskrivits

att, förutom innehavare av handlingen, även den som den på handlingen

grundade rätten tillkommer skall underrättas, om det kan ske utan

märklig tidsutdräkt.

Föredraganden hemställer, att lagförslagen, sedan förslaget till lag om dödande

av vissa utanför Sverige befintliga handlingar ändrats i enlighet med

det anförda samt därjämte vissa redaktionella jämkningar vidtagits i detsamma,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:454 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar, m. ra., utom så a1 i texten
  2. Rskr. 1947:409 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar, m. m., såvitt p a1 i texten
  3. 1LU 1947:58 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar, m. in., utom såvitt avser för s. 1 i texten
  4. 1LU 1947:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar, m. to., såvitt propositionen s. 1 i texten