Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

1947-06-13 · 9 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:324, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

1

Nr 324.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap

och förmynderskap; given Stockholms slott den

13 juni 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904

(nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 324.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition m 324.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Härigenom förordnas, att i 6 kap. lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap1 skall

införas en ny paragraf, betecknad 4 a §, av nedan angiven lydelse.

6 KAP.

4 a §.

Har undersåte i stat, vilken icke är ansluten till konventionen den 12 juni

1902 för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äktenskap, sedan

minst två år hemvist här i riket och vill han inför svensk myndighet träda i

äktenskap, må hans rätt att ingå äktenskapet prövas efter svensk lag, där

han det begär.

Till återgång av äktenskap som ingåtts i enlighet med stadgandet i första

stycket dömes, om orsak därtill finnes enligt svensk lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Jfr SFS 1931: 154.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

3

Utdrag au protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 23 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena fråga angående

ändring i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap och förmynderskap samt anför därvid följande.

I 1 kap. 2 § lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap och förmynderskap stadgas att, om utländsk undersåte

vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, hans rätt att ingå äktenskapet

skall, frånsett vissa undantagsfall, prövas efter lagen i den stat han

tillhör. Enligt 2 kap. 1 § skall i allmänhet talan om återgång av äktenskap,

som i behörig form slutits mellan utländska undersåtar, prövas efter lagen i

den stat makarna vid äktenskapets ingående tillhörde, om Konungen förordnat

att denna lag i sådant fall må vinna tillämpning ändå att orsak till återgång

ej finnes enligt svensk lag. Är ej förordnande av Konungen meddelat,

får ej till återgång dömas, med mindre orsak därtill finnes jämväl enligt svensk

lag. På grund av 3 kap. 1 § må talan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad

mellan utländska undersåtar här i riket upptagas, om den make, mot

vilken talan väckes, här har sitt hemvist. I 2 § samma kapitel stadgas att äktenskapsskillnad

eller hemskillnad mellan utländska undersåtar ej må beviljas

utan så är att enligt lagen i den stat, makarna tillhöra, sådan skillnad må

äga rum samt orsak till skillnaden är för handen ej mindre enligt sagda lag

än ock enligt svensk lag.

Dessa bestämmelser tillkommo i samband med Sveriges anslutning till de

vid tredje Haagkonferensen för internationell privaträtt antagna, den 12 juni

1902 undertecknade konventionerna för lösande av konflikter mellan lagar i

fråga om äktenskap samt mellan lagar och jurisdiktioner i fråga om skillnad i

äktenskap och ständig skillnad till säng och säte. Konventionernas regler äro

grundade på den s. k. nationalitetsprincipen, enligt vilken rättsliga förhållanden

beträffande utländsk undersåte skola bedömas efter lagen i den stat, vars

medborgare han är. Sverige har sedermera frånträtt konventionen angående

äktenskapsskillnad och hemskillnad. Till konventionen avseende äktenskaps

ingående äro för närvarande, förutom Sverige, endast följande länder an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 324.

slutna, nämligen Luxemburg, Nederländerna, Rumänien, Tyskland, Italien,

Portugal, Schweiz, Ungern och Polen. I flertalet av de stater, som icke äro

bundna av konventionerna, bland andra Danmark och Norge samt de anglosachsiska

länderna, gäller på förevarande område den s. k. domicilprincipen,

som innebär att lagen i det land, där den utländske undersåten har sitt

hemvist, är bestämmande. Andra stater åter låta uppehållslandets lag vara

avgörande, även om den utländske undersåten icke varaktigt vistas där. Nationalitetsprincipen

tillämpas jämväl i vissa av de stater, som ej tillhöra konventionsstaterna,

t. ex. Finland.

Såsom framgår av de nyss återgivna bestämmelserna i 1904 års lag har

nationalitetsprincipen för vårt lands del lagfästs med tillämpning å undersåtar

i alla främmande stater, oavsett huruvida dessa anslutit sig till konventionerna

eller eljest själva tillämpa nationalitetsprincipen på förevarande

område. Vid lagens tillkomst framhöll dåvarande chefen för justitiedepartementet

att, då den svenska rätten nästan helt och hållet saknade positiva lagbestämmelser

rörande ifrågavarande ämne, en tämligen genomgripande lagstiftning

erfordrades. Sådan lagstiftning syntes emellertid icke böra inskränkas

till vad som nödvändigt betingades av konventionernas biträdande. Våra

grannstater Danmark och Norge hade icke anslutit sig till konventionerna

och, även om man kunde hysa förhoppning att dessa framdeles biträddes

av dem, funnes åtskilliga andra stater, särskilt inom området för den engelsknordamerikanska

rätten, med vilka Sverige stode i så livlig samfärdsel att, om

lagstiftningen inskränktes på antytt sätt, de missförhållanden saknaden av

lagbud låtit framträda skulle avhjälpas i alltför ringa mån. Åt de lagbestämmelser

som infördes borde därför givas den omfattningen, att de ifrågavarande

konflikterna kunde lösas gentemot lagstiftningarna i alla stater, oavsett

om de hörde till konventionsstatema eller icke. Försåvitt anginge förhållandet

till andra än konventionsstaternas lagstiftningar vore man visserligen

icke bunden av de i konventionen uppställda reglerna. Tydligt vore

emellertid att för vinnande av önskvärd enhet konventionens regler borde

såvitt möjligt bibehållas beträffande lagstiftningen i dess helhet.

Nämnas må även att det tidigare ansetts vara ett intresse att för Sveriges

del inom äktenskapsrätten hävda nationalitetsprincipen, eftersom tillämpningen

av nämnda princip underlättade strävandet att bevara utvandrade

svenska medborgares anknytning till hemlandet. Såsom av det förut anförda

framgår gäller emellertid domicilprincipen i de främmande länder, där

svenska medborgare framför allt äro bosatta, och den svenska rättens ifrågavarande

regler lära därför icke utomlands ha blivit iakttagna i den omfattning

som ansetts önskvärd.

För närvarande äro omkring 100 000 utlänningar bosatta i Sverige. En

betydande del av dessa torde ha för avsikt att för framtiden stanna här. I

den mån det härvid rör sig om statslösa personer medföra de äktenskapsrättsliga

frågorna inga svårigheter, eftersom för dylika personer bosättningslandets

lag anses vara tillämplig. Beträffande övriga utlänningar ha emellertid

olägenheter av nationalitetsprincipens tillämpning givit sig starkt till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

5

känna. Iakttagandet av det förutvarande hemlandets äktenskapslagar framstår

i många fall såsom obilligt, så mycket mer som utlänningarna i andra

hänseenden, bland annat i fråga om sociala förmåner, i allt större utsträckning

behandlas som svenska medborgare. Dessutom ha vissa nackdelar av

praktisk natur på senare tid blivit alltmer framträdande. Sålunda har det

ofta visat sig svårt för de svenska myndigheterna att med önskvärd tillförlitlighet

och snabbhet erhålla upplysningar om utlänningens nationella lag.

Då utlänningen själv i allmänhet icke är i tillfälle att förebringa utredning

härom, är man hänvisad till rapportering från utlandet, vilket särskilt då det''

gäller avlägsna länder, där reguljär representation saknas, vållar tidsutdräkt,

kostnader och osäkerhet.

Nationalitetsprincipens herravälde på den svenska äktenskapsrättens område

har i begränsad omfattning redan brutits. Med stöd av stadgande i 6

kap. 5 § i 1904 års lag och i anslutning till en mellan Sverige, Danmark, Finland,

Island och Norge ingången konvention har Kungl. Maj:t genom förordning

den 31 december 1931 om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, adoption och förmynderskap stadgat att, om medborgare

i en av de fördragsslutande staterna vill träda i äktenskap inför myndighet

tillhörande någon av de övriga, hans rätt att ingå äktenskapet skall

prövas efter lagen i den staten, om han sedan minst två år har hemvist

därstädes (1 §). Vidare har i nämnda förordning stadgats att yrkande om

hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande

stat upptages i den stat, där båda makarna ha hemvist eller där de senast

haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt, samt att vid prövning

av sådana frågor i varje stat användes där gällande lag (7 och 9 §§). Beträffande

återgång av äktenskap skall vad sålunda stadgats äga motsvarande

tillämpning, dock bedömes frågan huruvida orsak till återgång är för

handen enligt den lag, som var bestämmande för kärandens eller, om talan

föres mot båda makarna, för enderas rätt att ingå äktenskapet (10 §).

På grund av de sålunda föreliggande förhållandena synes mig den svenska

internationella äktenskapsrätten och därmed sammanhängande delar av familjerätten

i övrigt böra göras till föremål för en allmän översyn. En utredning

i detta syfte torde dock bli ganska tidskrävande, och i den mån

traktatmässig bundenhet föreligger kunna tydligen ändringar i gällande regler

icke genomföras utan att denna häves. Jag har därför funnit mig böra

nu till provisorisk reglering upptaga vissa frågor, vilkas lösning ter sig särskilt

brådskande och kan verkställas utan rubbning av våra traktatförpliktelser.

I fråga om villkoren för utländsk undersåte att ingå äktenskap inför svensk

myndighet föreligga enligt min mening särskilda skäl att ifrågasätta lämpligheten

av nationalitetsprincipens upprätthållande. Beträffande stater som

icke anslutit sig till förutnämnda Haagkonventioner framhölls redan under

förarbetena till 1904 års lag alt det flerstädes uppställts äktenskapshinder,

som äro främmande för svensk rättsuppfattning. Såsom exempel härpå må

nämnas förbud mot äktenskap mellan personer av olika religion eller olikå

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

ras eller mellan personer av vilka någon blivit genom äktenskapsskillnad

löst från ett tidigare äktenskap. Jag erinrar även om den nyligen tillkomna

sovjetryska lag, som förbjuder giftermål mellan medborgare i Sovjetunionen

och utlänningar.

I särskilda fall kan visserligen genom eftergifter i eljest tillämpade villkor

för rätt att erhålla svenskt medborgarskap öppnas möjlighet för ifrågavarande

utlänningar att ingå äktenskap. Men denna utväg står i allmänhet

icke till buds. Å andra sidan synes det icke rimligt att förvägra dem, som

sedan någorlunda lång tid tillbaka äro bosatta i Sverige, rätt att här bilda

familj. Jag anser därför att undantag från reglerna i 1 kap. i 1904 års lag bör

göras icke endast, såsom skett, för undersåte i stat som avses i 1931 års förordning

utan även beträffande undersåte i annan stat, som icke är ansluten

till vederbörande Haagkonvention. Undantaget torde, i anslutning till regeln

i den nordiska konventionen i ämnet, böra innehålla, att om sådan undersåte

sedan minst två år har hemvist här i riket och vill träda i äktenskap inför

svensk myndighet, hans rätt att ingå äktenskapet får prövas efter svensk lag,

där han det begär.

Ett sådant stadgande nödvändiggör även ett undantag från de i 2 kap. i

1904 års lag givna reglerna om återgång av äktenskap, som ingåtts i enlighet

med stadgandet. Till återgång av dylikt äktenskap bör självfallet kunna dömas

om orsak därtill finnes enligt svensk lag; annan lag bör alltså icke vinna

tillämpning.

Vad angår äktenskapsskillnad och hemskillnad torde de förordade bestämmelserna

icke nödvändigtvis påkalla ändringar i 1904 års lag. Det måste

visserligen anses önskvärt att, om äktenskaps ingående och återgång i vissa

fall skall kunna bedömas enligt svensk lag, jämväl frågan om hemskillnad

och äktenskapsskillnad i motsvarande fall kan prövas enligt vår lags regler.

En revision av skillnadsreglerna torde dock kunna anstå i avbidan på den

allmänna översynen av lagstiftningen.

De särskilda bestämmelser beträffande äktenskaps ingående och återgång

av äktenskap, som jag alltså anser behövliga redan nu, synas med hänsyn

till deras provisoriska natur lämpligen kunna upptagas i ett gemensamt stadgande

och införas i 6 kap. i 1904 års lag. Placeras stadgandet närmast före

5 §, torde därav vara klart att det icke skall inverka på den reglering i fråga

om undersåtar i Danmark, Finland, Island och Norge, som Konungen jämlikt

nämnda paragraf stadgat.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1)

om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen togade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 324.

7

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 11 juni

1947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna,

jusititierådet Ljunggren.

Enligt lagrådet den 10 juni 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll öve

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i statsrådet den 23 maj 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den

8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap

och förmynderskap.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsrådet H. Henkow.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet :

Åke Mossler.

j

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 juni 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för justiliedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena lagrådets den 11 juni

1947 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 23 inaj 1947 remitterade

förslaget till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Rihattg till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Åt 324.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:452 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 a1 i texten
  2. 1LU 1947:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 s. 1 i texten