Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m

1947-01-31 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:44, Med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. \Iaj:ts proposition nr 44.

1

Nr 44.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni

1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare

enligt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete, m. m.; given Stockholms slott den 31 januari

1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943

(nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete, m. in., samt

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944

(nr 237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen

den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall, m. m.;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Ilihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 44.

opaginerad Kontrollera mot PDF

O

Kungl. Maj.ts proposition nr U.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående

dyrtidslillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete, m. m.

Härigenom förordnas, all förordningen den 30 juni 1943 angående dyrtidstillägg

åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, in. m., vilken förordning gäller till och med den 31 december

1947,1 skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1948.

F beslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående

dyrtidslillägg åt vissa Iivräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918

(nr 375) angående eu särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till

följd av olycksfall, m. in.

Härigenom förordnas, att förordningen den 19 maj 1944 angående dyrtidstillägg

åt vissa Iivräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918

(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till

följd av olycksfall, m. m., vilken förstnämnda förordning gäller till och med

den 31 december 1947,2 skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1948.

1 Se SFS 1946:351.

* Se SFS 1946 : 352.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari

1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quen
sel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa

ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, in. in.,

stadgas, efter däri genom förordning den 29 juni 1946 (nr 351) vidtagna

ändringar, följande.

Den som äger rätt till sjuklijälp, sjukpenning eller livränta enligt någon

av vissa i 2 § av förordningen angivna lagar eller författningar äger erhålla

dyrtidstillägg därå under de förutsättningar och i enlighet med de föreskrifter

som stadgas i 3 § av förordningen. Har Konungen förordnat, att ersättning

skall utgå enligt grunderna i någon av ifrågavarande lagar och författningar,

skall dyrtidstillägg utgå även å sådan ersättning (1 §).

De lagar och författningar, som avses i 1 §, äro enligt 2 § följande: lagen

den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete; förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 17 juni 1916

(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete; kungörelsen den 30 november

1917 (nr 832) angående särskilda bestämmelser ifråga om tillämpning

av lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 å arbetare,

som användas till arbete för statens räkning; kungörelsen den 10 juni 1921

(nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare

med flera av statsmedel utgående livräntor m. m.; förordningen den 1 juni

1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel för skada till följd av

olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års

världskrig; förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 14 juni 1929

(nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar; förordningen den 24 mars

1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare

m. fl.; förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkes
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

sjukdomsersättning åt fångar m. fl.; kungörelsen den 8 april 1938 (nr 112)

angående viss tillämpning av 11 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete

beträffande livräntor till arbetare, som före år 1937 skadats i arbete

för statens räkning; förordningen den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg

av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete; samt förordningen

den 29 juni 1946 (nr 344) angående höjning av ersättningar, som

utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

I 3 § första stycket stadgas, att dyrlidstillägg utgår med 40 procent av förmånens

belopp å sjukhjälp, sjukpenning eller livränta enligt förordningen

den 18 juni 1909 (nr 89), förordningen den 29 juni 1946 (nr 344) eller, såvitt

angår ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom som drabbat värnpliktig,

förordningen den 18 juni 1927 (nr 234).

Enligt andra stycket av 3 § gäller, att dyrtidstillägg utgår med 20 procent

av förmånens belopp å sjukpenning eller livränta enligt förordningen den

18 juni 1927 (nr 234) i anledning av olycksfall eller sjukdom, som före den

1 januari 1941 drabbat vid försvarsväsendet fast anställd, samt å livränta

enligt annan i 2 § angiven lag eller författning än som nämnts i första stycket

av 3 § i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats

före den 1 januari 1941. Dyrtidstillägg å livränta, som utgår enligt annan

författning än förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), skall fortfara att

utgå utan hinder därav att livräntan för viss tid utbytes mot sjukpenning.

Dyrtidstillägg å sjukpenning eller livränta skall — enligt tredje stycket

av 3 § — i fall som i andra stycket av paragrafen avses icke utgå, därest

arbetsförmågan icke är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägg utgår

jämväl å livränta, som utgives av arbetsgivare, vilken enligt gällande

bestämmelser står självrisk, men däremot icke å livränta, som grundas på

frivillig försäkring.

Dyrtidstillägg bestrides av statsmedel samt bestämmes och utgives av riksförsäkringsanstalten

eller i vissa fall av annan myndighet som utgiver ersättningen.

Bolag, som avses i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete,

åligger att samtidigt med utbetalning av livränta förskottsvis utgiva dyrtidstillägg

därå enligt förordningen (4 §).

De bestämmelser i lag eller författning, som gälla beträffande ersättning,

varå dyrtidstillägg utgår enligt förordningen, skola i tillämpliga delar äga

motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägget (5 §).

De närmare föreskrifter som, utöver vad förordningen innehåller, finnas

erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten (6 §).

Förordningen, som trädde i kraft den 1 januari 1944, gällde ursprungligen

till och med den 31 december 1945, men har sedermera, senast genom förordning

den 29 juni 1946 (nr 351), givits fortsatt giltighet för tiden till och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

med den 31 december 1947. Tidigare gällde förordningen den 19 december

1941 (nr 942) i samma ämne. Sistnämnda förordning, vilken hade gällt från

och med den 1 januari 1942, innehöll i stort sett enahanda regler angående

dyrtidskompensation. Den allmänna procentsatsen för dyrtidstillägg utgjorde

dock 15.

Enligt förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående dyrtidstillägg åt

vissa livråntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående

en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall,

m. m., skall i stort sett på enahanda sätt som enligt förutnämnda förordning

den 30 juni 1943 (nr 449) utgå dyrtidstillägg till den som äger rätt till livränta

på grund av försäkring enligt kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100

s. 2) eller nyssnämnda förordning den 11 juni 1918 (nr 375). Livräntetagare,

som åtnjuter tillägg enligt kungörelsen den 30 april 1942 (nr 218)

om höjning av vissa ersättningar enligt förordningen den 11 juni 1918

(nr 375), är berättigad till dyrtidstillägg jämväl å tillägget. Dyrtidstillägget

utgår å livränta eller livräntetillägg i anledning av olycksfall i arbete, som

inträffat före den 1 juli 1942, därest den skadades arbetsförmåga är nedsatt

med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägget utgör 20 procent.

Jämväl denna förordning angående dyrtidstillägg gäller — sedan dess giltighetstid

förlängts, senast genom förordning den 29 juni 1946 (nr 352)

till och med den 31 december 1947.

På förslag av Kungl. Maj:t — senast i propositionen nr 251/1946 — har

riksdagen vidare medgivit, att Kungl. Maj:t åt personer, som i anledning av

olycksfall eller sjukdom, som inträffat efter 1941 års ingång, vore berättigade

till sjukpenning eller livränta enligt förordningen om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl. eller förordningen om olycksfalls-

och yrkessjukdomser sätt ning åt fångar m. fl., finge för tiden till och

med den 31 december 1947 bevilja sådan dyrtidskompensation, att beloppen

av nämnda förmåner uppginge till vad som skulle hava utgått, därest den

i förordningarna fastställda maximigränsen för inkomst — 1 764 kronor —

höjts med 40 procent. 1 brev till statskontoret, senast den 29 juni 1946, har

Kungl. Maj:t förordnat, att dyrtidskompensation i enlighet med vad sålunda

angivits skulle utgå.

Procentsatserna för de dyrtidstillägg å livränta enligt olycksfallsförsäk-Departement

ringslagen med flera författningar, varom här är fråga, ha i princip avpassats

så, att livräntan jämte dyrtidstillägget i stort sett skall utgå med samma

belopp, som tillkommer ny livråntetagare, vilken erhållit lönekompensation

för inträdda prisstegringar. Då de stora arbetstagargrupperna enligt det

s. k. ramavtalet erhöllo kompensation för ungefär halva levnadskostnadsstegringen

och då denna vid tillkomsten av dyrtidstilläggsförordningen den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mcij:ts proposition nr 44.

30 juni 1943 (nr 449) utgjorde något över 40 procent — socialstyrelsens

levnadskostnadsindex med 1935 som basår hade från tidpunkten närmast

före världskrigets utbrott stigit från 108 till 153 —- bestämdes den allmänna

procentsatsen för dyrtidstillägg i sistnämnda förordning till 20. Den högre

dyrtidskompensationen å vissa ersättningar enligt 1909 och 1927 års militärersättningsförordningar

samt 1946 års förordning angående höjning av ersättningar

enligt förstnämnda förordning är betingad av särskilda omständigheter.

Socialstyrelsens levnadskostnadsindex har sedan år 1943 icke undergått

några större förändringar och utgör 157 per den 1 januari 1947. Detta tal

överstiger endast obetydligt det indextal som förelåg vid tillkomsten av de

gällande dyrtidstilläggsförordningarna. Beträffande storleken av de stora

arbetstagargruppernas kompensation för levnadskostnadsökningen är situationen

emellertid så till vida förändrad att enligt det nya ramavtalet mellan

huvudorganisationerna på arbetsmarknaden den hittillsvarande av levnadskostnadsökningen

beroende dyrtidskompensationen från och med den 1 maj

1947 skall höjas med 5 procent. Denna höjning är dock oberoende av vilken

utveckling levnadskostnadsindex kan komma att undergå och är sålunda

mera att betrakta som en reallöneförbättring än en dyrtidskompensation.

Tidigare har icke ansetts lämpligen kunna ifrågakomma att avpassa dyrtidstilläggen

efter de olikheter i reallöncnivå som kunnat föreligga vid skilda

tidpunkter. Jag vill i detta sammanhang erinra om att, när sistlidet år

maximibeloppen för ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen höjdes,

under förarbetena till lagändringen fråga väcktes om möjligheten att åstadkomma

skälig kompensation åt livräntetagare, vilka till följd av tidigare

maximeringsregler eller eljest oförmånligare ersättningsgrunder kommit i

avsevärt sämre ställning än de vid tillämpning av de höjda maximibeloppen

skolat intaga. Vid anmälan i statsrådet av ärendet framhöll jag, att detta

spörsmål lämpligen borde bli föremål för övervägande vid socialvårdskommitténs

fortsatta utredning rörande revision av olycksfallsförsäkringslagstiftningen.

Förslag i ämnet torde i sinom tid komma att framläggas av kommittén.

På grund av det anförda förordar jag — i enlighet med vad jag jämväl

förutsatt vid anmälan till årets statsverksproposition av frågor om anslag

för bl. a. vissa av de här ifrågavarande dyrtidstilläggen — att de i det föregående

omnämnda förordningarna den 30 juni 1943 (nr 449) och den 19

maj 1944 (nr 237) givas förlängd giltighet i oförändrad form under ytterligare

ett år eller till och med den 31 december 1948.

Liksom tidigare torde böra begäras riksdagens medgivande för Kungl.

Maj:t att åt personer, som i anledning av olycksfall eller sjukdom, som inträffat

efter 1941 års ingång, äro berättigade till sjukpenning eller livränta

enligt någon av förordningarna om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl. eller åt fångar in. fl., för tiden den 1 januari—den 31

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr -44.

7

december 1948 bevilja sådan dyrtidskompensation, att beloppen av nämnda

förmåner uppgå till vad som skulle hava utgått, därest den i förordningarna

fastställda maximigränsen för inkomst — 1 764 kronor — höjts med 40

procent.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den

30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare

enligt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete, m. in., samt

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den

19 maj 1944 (nr 237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagarc

enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)

angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada

till följd av olycksfall, m. m.;

dels ock medgiva att Kungl. Maj:t åt personer, som i anledning

av olycksfall eller sjukdom, som inträffat efter 1941

års ingång, äro berättigade till sjukpenning eller livränta

enligt förordningen om olycksfalls- och vrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare in. fl. eller förordningen om

olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl.,

må för tiden från och med den 1 januari till och med den

31 december 1948 bevilja sådan dyrtidskompensation, att

beloppen av nämnda förmåner uppgå till vad som skulle

hava utgått, därest den i förordningarna fastställda maximigränsen

för inkomst — 1 764 kronor — höjts med 40 procent.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per lhrfelt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:87 Riksdagens skrivelse nr 87 a1 i texten
  2. S2LU 1947:2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 s. 1 i texten