Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom

1947-02-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:52, Angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

1

Nr 52.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

att försälja viss kronan tillhörig fast egendom; given

Stockholms slott den 7 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst W ig forss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari

1947.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, \ ougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter förslag till bemyndigande

att försälja viss kronan tillhörig fast egendom och anför därvid följande.

I anledning av proposition nr 198 medgav 1946 års riksdag (jordbruksutsk.

uti. nr 22, riksdagens skriv, nr 151), att Kungl. Maj:t finge under budgetåret

1946/47 ulan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning

av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen

uppginge till högst 25 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke vore

åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppginge till högst

nämnda belopp. Kungl. Maj:t ägde därvid att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig vid anmälan av propositionen angivna riktlinjer föreskriva de

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 52. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr -52.

formei- och villkor, under vilka försäljningarna skulle äga rum. Där så funnes

lämpligt, skulle Kungl. Maj:t ha befogenhet att åt central förvaltningsmyndighet

överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars

taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstege 20 000 kronor.

Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande byte samt

upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom beträffande

avstående utan ersättning av kronomark, som kunde erfordras till

järnväg eller allmän väg. Rätten att besluta om dylikt avstående finge dock

av Kungl. Maj:t överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast i avseende

å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 2 000 kronors värde.

Genom cirkulär till statsmyndigheterna den 28 juni 1946 (nr 397) har

Kungl. Maj:t till kännedom meddelat vad riksdagen sålunda beslutat. I cirkuläret

fäste Kungl. Maj:t tillika myndigheternas uppmärksamhet på vad i

förenämnda proposition anförts angående försäljning av fastigheter för bostadsbyggnadsändamål

och föreskrev att, där dylik försäljning, om den

skulle ske i vanlig ordning, kunde antagas komma i strid med principerna

för den statliga bostadspolitiken, frågan om formerna för försäljningen

skulle underställas Kungl. Maj ds prövning.

Befogenheten att, med viss begränsning beträffande egendomens värde, åt

central förvaltningsmyndighet överlämna försäljningsrätten har Kungl. Majd

tagit i anspråk genom försäljningsbemyndiganden för telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Genom beslut den 28 juni 1946 har Kungl. Majd bemyndigat nämnda affärsverksstyrelser,

envar i vad angår dess ämbetsområde, samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i avseende å styrelsens förrådsfond att under budgetåret

1946/47 försälja eller byta under deras förvaltning stående fastigheter, vilkas

taxerings- eller uppskattningsvärden icke överstiga 20 000 kronor.

Kungl. Majd har för dessa bemyndiganden meddelat samma föreskrifter

rörande sättet och villkoren för försäljningarna, som gällde under föregående

budgetår (se förenämnda proposition nr 198 till 1946 års riksdag, s.

2—3), dock med tillägg av en föreskrift angående skyldighet för myndigheterna

att underställa Kungl. Maj ds prövning frågan om formerna för försäljning

i sådana fall, då en försäljning i vanlig ordning kunde antagas

komma i strid med principerna för den statliga bostadspolitiken.

Genom sistnämnda tillägg och motsvarande föreskrift i förutberörda cirkulär

avsågs att få till stånd en provisorisk reglering av den i fjolårets proposition

berörda frågan om en samordning mellan prissättningen vid de statliga

fastighetsförsäljningarna och de tomtpriser, som av hyggnadslånebyrån

läggas till grund vid beviljandet av subventionslån för bostadsbyggandet.

Jag framhöll vid anmälan av propositionen såsom givet, att staten icke

borde driva en försäljningspolitik, som motverkade eller försvårade den

socialt motiverade bostadsförsörjningspolitiken. Frågan om på vad sätt och

i vilka former en anpassning skulle kunna komma till stånd vid försäljning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

3

av olika slag av kronojord och av kyrklig jord ansåg jag emellertid vara

relativt komplicerad och icke kunna lösas utan närmare utredning. I avvaktan

på resultatet av en sådan utredning förordade jag, att riksdagens bemyndigande

skulle utverkas åt Kungl. Maj:t att vid försäljning av fastigheter

för bostadsbyggnadsändamål göra avsteg, där så funnes av angivna skäl

påkallat och garantier funnes för att det lägre försäljningspriset icke föranledde

enskild spekulationsvinst, från den allmänna regeln, att priserna skulle

ur affärssynpunkt vax-a så fördelaktiga för staten som möjligt. Riksdagen

lämnade det begärda bemyndigandet.

På sätt vid utverkande av försäljningsbemyndigandet har förutsatts skall

riksdagen årligen erhålla en redogörelse för de försäljningar, som med stöd

av bemyndigandet verkställts under närmast föregående kalenderår. I sådant

syfte ha upprättats sammanställningar departementsvis över de under

kalenderåret 1946 försålda fastigheterna. Dessa sammanställningar torde få

överlämnas till vederbörande riksdagsutskott.

Det av 1946 års riksdag lämnade generella medgivandet för Kungl. Maj :t Departement*- att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning cfiefen■

m. m. av kronan tillhörig fast egendom avsåg budgetåret 1946/47. Nytt bemyndigande,

gällande för nästa budgetår, bör nu utverkas.

Vid anmälan av fjolårets proposition i ämnet framhöll jag, att frågan om

formerna för en samordning mellan statens prispolitik vid fastighetsförsäljningar

och den sociala bostadsbyggnadsverksamheten icke kunde lösas utan

en närmare utredning. Någon utredning i sådant syfte har ännu ej igångsatts,

enär frågan ansetts ha ett visst samband med de spörsmål rörande utformningen

av en rationell markpolitik, för vilkas utredning chefen för justitiedepartementet

den 14 juni 1946 tillkallat särskilda sakkunniga (markutredningen).

Den anordning, som träffats för att provisoriskt åstadkomma

den erforderliga samordningen, innebär, att försäljningsfrågor, där en för

hög prissättning kan befaras råka i strid med den statliga bostadspolitiken,

hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning, därvid befogenhet föreligger för

Kungl. Maj:t att i erforderlig mån nedsätta försäljningspriset under det pris,

som ur marknadssynpunkt är möjligt att uttaga. Vid behandlingen av dylika

ärenden har utbildats den praxis, att prisfrågan underställes statens byggnadslånebyrå

i en eller annan form. Denna anordning har visserligen medfört en

icke oväsentlig merbelastning för byggnadslånebyrån, men synes i stort sett

ha fungerat på ett tillfredsställande sätt. Det nu tillämpade förfarandet torde

få anses i rimlig mån provisoriskt tillgodose det därmed avsedda syftet och

bör tills vidare bibehållas, intill dess att fastai''e regler för ifrågavarande samordning

mellan statens bostads- och markförsäljningspolitik lämpligen kunnat

utformas.

Jag tillstyrker sålunda, att de allmänna riktlinjer för förfarandet och med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

avseende å villkoren vid fastighetsförsäljningarna, som gällt under innevarande

budgetår, erhålla fortsatt tillämpning under nästa budgetår.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må under budgetåret 1947/48

utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om

försäljning av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet

å egendomen uppgår till högst 25 000 kronor, eller,

där taxeringsvärdet icke är åsatt, det vid särskild uppskattning

utrönta saluvärdet uppgår till högst nämnda belopp,

och i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det

föregående angivna riktlinjer föreskriva de former och villkor,

under vilka försäljningarna skola äga rum, med rätt för

Kungl. Maj:t att, där så befinnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet

överlämna beslutanderätten rörande försäljning

av egendom, vars taxerings- eller upp skattnings värde

icke överstiger 20 000 kronor;

dels förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skall gälla jämväl beträffande

byte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt

av sådan egendom, ävensom beträffande avstående utan ersättning

av kronomark, som erfordras till järnväg eller allmän

väg, därvid dock rätten att besluta om dylikt avstående

må av Kungl. Maj:t överlämnas till central förvaltningsmyndighet

endast i avseende å obebyggt område av högst 5

hektars yta eller 2 000 kronors värde;

dels ock uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena,

i författning meddelade föreskrifter angående rätt för

Kungl. Maj:t eller förvaltningsmyndighet att försälja, byta

eller under åborätt eller tomträtt upplåta kronan tillhörig

fast egendom alltjämt skola gälla.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Bjured.

477247. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. JoU 1947:56 Jordbruksutskottets memorial nr 56 a1 i texten
  2. Rskr. 1947:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för hästavelns främjande rn. m. järnte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  3. JoU 1947:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom. s. 2 i texten