Sök i Ratio Lex

Angående vidgad rätt till resekostnadsersättning för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m

17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:54, Angående vidgad rätt till resekostnadsersättning för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54-

1

Nr 54.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vidgad rätt

till resekostnadsersättning för kontraktsprost vid

tjänsteresor m. m.; given Stockholms slott den 31

januari 1947.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets däri omförmälda

skrivelser vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 9 december

1910 (nr 141, s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning.

GUSTAF.

N. Quensel.

Bihang till riksdagens protokoll 7.9/,7.

1 sand.

Nr 64.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 5J/-

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27)

om reglering av prästerskapets avlöning.

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 9 december 1910 om regleringav

prästerskapets avlöning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

17 §.

För envar---från kyrkofonden.

Kontraktsprost äger därjämte enligt Konungens närmare bestämmande

ur kyrkofonden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning för resor

i anledning av särskilda förrättningar ävensom ersättning för kostnad, som

han på grund av sådana förrättningar måst vidkännas för vikaries avlönande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds ''proposition nr ö\.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Statsrådet Quensel anmäler, efter gemensam beredning med chefen för

finansdepartementet, den i statsrådsprotokollet för den 1 november 1946 omförmälda

frågan angående vidgad rätt till resekostnadsersättning för kontraktsprost

vid tjänsteresor m. m. och anför därvid följande.

I skrivelse den 1 november 1946, nr 6, till kyrkomötet angående vidgad

rätt till resekostnadsersättning för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m., vid

vilken skrivelse var fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 §

lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27) om reglering av prästerskapets

avlöning, begärde Kungl. Maj:t kyrkomötets yttrande i ärendet.

I underdånig skrivelse den 28 november 1946, nr 3, har kyrkomötet, under

åberopande av kyrkolagsutskottets i ärendet avgivna betänkande, nr 3, förklarat

sig icke hava något att erinra mot vad i Kungl. Maj:ts omförmälda

skrivelse föreslagits.

Såsom av förutnämnda lagförslag framgår, är avsikten, att kontraktsprost

vid resor i anledning av särskilda förrättningar skall kunna erhålla icke blott

resekostnads- och traktamentsersättning utan även ersättning för kostnad,

som han måst vidkännas för vikaries avlönande. På sätt kyrkolagsutskottet

anfört bör därmed avses fall, då vikarie förordnats att uppehålla kontraktsprostens

tjänst såsom församlingspräst.

Vad kyrkolagsutskottet anfört i fråga om reseersättning i vissa fall åt

domprost m. fl. präster anser jag mig icke utan ytterligare utredning kunna

upptaga till slutlig prövning.

Jag erinrar, att det i statsrådsprotokollet för den 1 november 1946 omförmälda

ärendet angående inventering av kyrko- och kontraktsprostarkiv

numera avgjorts samt att kungörelse i ämnet utfärdats.

I övrigt torde jag få hänvisa till innehållet i nyssnämnda statsrådsprotokoll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 54-

Föredraganden hemställer härefter, att angivna förslag till lag angående

ändrad lydelse av 17 § lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27) måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Bruhn-Möller.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 5/+.

5

BILAGOR

Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 6, till kyrkomötet angående vidgad rätt

till resekostnadsersättning för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m.:

given Stockholms slott den 1 november 1946 ..................

Transumt av kyrkolagsutskottets betänkande, nr 3, i anledning

av Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 6, angående vidgad rätt till resekostnadsersättning

för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m.....

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 3, i anledning av Kungl.

Maj:ts skrivelse angående vidgad rätt till resekostnadsersättning

för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m.....................

Bilaga 1.

Bilaga 2.

Bilaga 3.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6.

1

Bilaga 1.

Nr 6.

Kungl. Maj.ts skrivelse till kyrkomötet angående vidgad rätt

till resekostnadsersättning för kontraktsprost vid

tjänsteresor rrv. to.; given Stockholms slott den 1

november 19Jj6.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, inhämta kyrkomötets

yttrande i förevarande, i statsrådsprotokollet närmare angivna ärende.

GUSTAF.

N. Quensel.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 november 1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför statsrådet

Quensel följande.

Frågan om en reformering av kontraktsprostämbetet har upprepade

gånger varit föremål för kyrkomötets behandling. I samband därmed har

också fråga uppkommit om beredande av resekostnadsersättning åt kontraktsprost

i större utsträckning än som för närvarande är medgivet.

I skrivelse den 14 november 1941, nr 8, hemställde sålunda kyrkomötet

i anledning av en vid kyrkomötet väckt motion (nr 4) samt under åberopande

av ett av kyrkolagsutskottet med anledning av motionen avgivet

betänkande (nr 7) om utredning i vad mån vidgad rätt till ersättning borde

tillkomma kontraktsprost för resor i anledning av tjänsten.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungi. Maj:ts skrivelse nr 6.

I betänkande i ämnet anfördes härvid av kyrkolagsutskottet huvudsakligen

följande.

Bestämmelserna om kontraktsprosts åligganden återfunnes i kyrkolagens

kapitel 24 § 19. Dessa bestämmelser vore emellertid delvis föråldrade och

tarvade revision. Frågan om utarbetande av stadgor eller promemorior för

kontraktsprostarnas verksamhet vore under utredning, som dåmera fortskridit

så långt, att dylika promemorior antingen redan utfärdats eller

vore att förvänta inom den närmaste framtiden. I dessa promemorior angåves

en hel del uppgifter, vilkas utförande krävde resor, för vilka ersättning

ej utginge. I fråga om vissa vigningsakter ägde biskop förordna annan

att i hans ställe utföra dylik akt. Därvid förordnades i allmänhet kontraktsprost,

som dock icke ägde rätt till ersättning för resa, som fordrades för

uppdragets utförande. För resor till prästvalsförrättningar ägde kontraktsprost

enligt gällande bestämmelser utfå ersättning. Det syntes utskottet

billigt, att kontraktsprost erhölle ersättning jämväl för resor, som företoges

på grund av förordnande att företräda biskop vid viss förrättning,

ävensom för resor av likartad officiell karaktär, som skedde i enlighet med

bestämmelserna i fastställd stadga eller promemoria. Såsom en garanti för

att en dylik resa hade nämnda karaktär skulle kunna föreskrivas, att ersättning

skulle utbetalas endast efter attest av biskopen.

I anledning av berörda av kyrkomötet gjorda hemställan hava utlåtanden

avgivits av domkapitlen samt av statskontoret och kammarkollegiet.

Domkapitlens utlåtanden hava samtliga gått i tillstyrkande riktning. Domkapitlet

i Skara har dock framhållit, att en utvidgad rätt till ekonomiskt

vederlag i förevarande hänseende borde — särskilt med hänsyn till den finansiella

situationen — inskränkas till ersättning för resekostnader utan rätt till

dagtraktamente. Domkapitlet i Visby har däremot ifrågasatt, huruvida icke

jämte resekostnads- även traktamentsersättning, där så påkallades, borde

utgå. Jämväl domkapitlen i Lund och Luleå ha förutsatt, att både resekostnads-

och traktamentsersättning skulle utgå, varvid det förra funnit det

mest naturligt, att ersättningarna i fråga — liksom vid prästval — komme

att bestridas av vederbörande församlings medel, medan det senare ansett

kostnaderna härför böra gäldas ur kyrkofonden.

Domkapitlet i Luleå har vidare anfört:

. Q111 kontraktsprostarna erhölle generell ersättning för resor, som företoges

i tjänsten på grund av föreskrift i lag eller stadga rörande deras verksamhet,

syntes frågan om ändrade grunder för prostarvodenas utgående böra tagas

under övervägande. Det i prostarvodet ingående fyllnadsbeloppet med hänsyn

till kontraktets areal syntes nämligen vara avsett att åtminstone till en

del kompensera vederbörande tjänstinnehavares resekostnader.

Samma synpunkt synes jämväl ha omfattats av domkapitlet i Härnösand.

som därjämte anfört:

Domkapitlet ansåge det angeläget, att kontraktsprosten bleve så rörlig

som möjligt inom sitt kontrakt. Största hindret härför vore emellertid icke

resekostnaderna utan svårigheterna för prost, i synnerhet den, som vore

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6.

ensam präst i sin församling, att vara borta från den egna församlingen. Särskild,

hos kontraktsprost anställd kontraktsadjunkt skulle säkerligen utgöra

en värdefull hjälp härvidlag, i synnerhet i de större kontrakten och där kontraktsprosten

ej hade någon medhjälpare i församlingen.

I särskilda av kontraktsprostarna i Visby stift avgivna, av därvarande

domkapitel inhämtade yttranden har likaledes framhållits betydelsen av de

kostnader, som kontraktsprost under resor i tjänsten merendels får vidkännas

för predikobiträde eller särskild vikarie å sin församlingstjänst.

Domkapitlet i Göteborg har för sin del påpekat, att den ifrågasatta ersättningen

för förrättningsresor jämväl borde tillkomma domprost och annan

prästman, som i stället för kontraktsprost förordnades att verkställa förrättning

av här avsett slag. Samma synpunkt har även framhållits av domkapitlen

i Lund och Visby.

Statskontoret har i ärendet anfört bland annat följande.

Statskontoret vill till en början erinra, att redan vid beräkningen av det

arvode, som för en var av kontraktsprostarna av Kungl. Maj:t fastställts

jämlikt 17 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december

1910, hänsyn tagits till de resekostnader, dessa prästmän få vidkännas för

sina tjänsteförrättningar. Jämlikt sagda lagrum utgår nämligen detta arvode

med dels ett grundbelopp av 150 kronor och dels ett fyllnadsbelopp, beräknat

med hänsyn till såväl antalet pastorat som kontraktets areal i land. Fyllnadsbeloppet

skall i sistberörda avseende beräknas efter 5 kronor för varje

fullt 100-tal kvadratkilometer till och med 1 000, och därutöver med 10 kronor

för varje överskjutande fullt 500-tal kvadratkilometer, dock att fyllnadsbelopp

icke utgår för mer än tillhopa 30 000 kvadratkilometer och således

icke kan överstiga 630 kronor. Av förarbetena till ifrågavarande bestämmelser

framgår, att den av 1897 års prästlöneregleringskommitté föreslagna

maximigränsen för arealens omfattning, 10 000 kvadratkilometer, ansetts böra

höjas i avsevärd grad med hänsyn därtill, att kontraktsprostarna i de nordliga

stiftens kontrakt i annat fall skulle gå miste om skälig ersättning för de

långa och kostsamma resor, som för en präst i dessa vidsträckta kontrakt

skulle bliva nödvändiga. Kostnaderna för tjänsteresor beräknades alltså under

dåvarande förhållanden ingå i det arvode, som för varje särskilt fall skulle av

Kungl. Maj:t fastställas. Den sedan nämnda lags tillkomst inträdda prisstegringen

har i viss mån kompenserats därigenom, att kontraktsprostarna genom

lag den 13 december 1929 om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och

komministrar i nyreglerade pastorat m. m. tillerkänts ett tilläggsarvode, motsvarande

80 procent av det av Kungl. Maj:t fastställda arvodet, dock högst

250 kronor för år. Härtill kommer, att å ifrågavarande arvode utgå såväl

dyrtids- som kristillägg. Statskontoret vill framhålla, att det enligt ämbetsverkets

mening vore synnerligen önskvärt, att — innan frågan om resekostnadsersättning

upptoges till prövning — utredning verkställdes rörande möjligheterna

att utarbeta för samtliga kontraktsprostar gällande, enhetliga bestämmelser,

vilka samtidigt inrymde möjlighet till anpassning efter i varje

stift föreliggande olikartade förhållanden. Under åberopande av det anförda

får statskontoret hemställa, att frågan om vidgad rätt till resekostnadsersättning

för av kontraktsprost företagna tjänsteresor mätte upptagas till prov
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kiingl. Maj:ts skrivelse nr 6.

ning först sedan utredning om normerande föreskrifter beträffande kontraktsprostarnas

åligganden kommit till stånd. I det sammanhanget bör jämväl

tagas under övervägande, huruvida icke en omprövning av gällande grunder

för beräkning av prostarvoden borde äga rum.

Kammarkollegiet har — efter redogörelse för de kontraktsprostarna enligt

gällande bestämmelser tillkommande arvodena -—- anfört huvudsakligen följande.

För vissa förrättningar, vartill kontraktsprost förordnas, utgår särskild

ersättning. Enligt kungörelse den 22 september 1899 utgår reseersättning

enligt resereglementet till ecklesiastika ämbets- och tjänstemän, då de förordnades

att såsom konsistorieombud närvara vid förrättningar, som angå

ecklesiastika boställens rätt. Enligt en år 1925 i 1910 års ecklesiastika boställsordning

införd bestämmelse erhöll kontraktsprost, som förordnats till

konsistorieombud, resekostnads- och traktamentsersättning enligt resereglementet

för ekonomiska besiktningar och laga syner. Dylik ersättning tillerkändes

kontraktsprost jämväl såsom uppskattningsman vid arrendeuppskattningar

å löneboställen enligt 1911 års ecklesiastika arrendeförordning.

Till valförrättare vid prästval utgå enligt 22 § 4 mom. lagen den 7 december

1934 om tillsättning av prästerliga tjänster resekostnads- och traktamentsersättning

enligt resereglementet. I övrigt synes kontraktsprost icke

erhållit rätt till ersättning för tjänsteresor, utan torde det ansetts, att det

i prostarvodet ingående lönefyllnadsbeloppet för areal skulle utgöra ersättning

för övriga sådana resor, som kontraktsprosten i denna sin egenskap hade

att företaga.

De i kyrkolagen intagna stadgandena om kontraktsprosts åligganden äro

föråldrade och frågan om reformering av kontraktsprostämbetet har upprepade

gånger varit föremål för kyrkomötets behandling. Prostvisitationer

i kyrkolagens mening eller s. k. prostting förekomma sålunda icke längre.

På grund av 1932 års omläggning av boställsförvaltningen och systemet för

prästlönernas finansiering ha kontraktsprostens åligganden med avseende

a syner och ekonomiska besiktningar å prästlöneboställen och prästgårdar

samt arrendeuppskattningar å löneboställen ävensom granskningen av avräkningarna

mellan kyrkofonden och pastoraten bortfallit. I den mån den

på grund av klockarboställslagen ändrade dispositionen av klockarboställena

blir genomförd bortfaller även hans skyldighet att närvara såsom konsistorieombud

vid syner och ekonomiska besiktningar å klockarboställen. I stigande

omfattning använda domkapitlen såsom rättegångsombud i förekommande

fall i stället för prosten person med juridisk utbildning. Det är givet,

att berörda ändrade förhållanden medfört en icke oväsentlig lättnad i kontraktsprostarnas

arbetsbörda och minskning i de resekostnader, varmed man

hade att räkna, då grunderna för prostarvodena bestämdes. Det är att märka,

att enligt den ursprungliga lydelsen av 1910 års ecklesiastika boställsordning

resekostnads- och traktamentsersättning icke utgått till kontraktsprost

såsom ombud vid ekonomiska besiktningar och att fortfarande ersättning icke

synes utgå vid ekonomiska besiktningar å klockarboställen. Den ifrågasatta

reformeringen av kontraktsprostämbetet torde åsyfta dels att i större utsträckning

än förut anlita kontraktsprosten för verkställande i biskopens

ställe av visitationer och invigningar m. in. och dels att för främjande av det

kyrkliga arbetet inom kontrakten anordna sammankomster med kontraktets

präster och även med lekmän eller vissa grupper av lekmän. Några en
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 6.

hetliga bestämmelser därom ha emellertid icke utfärdats, men i vissa stift

ha vederbörande biskopar utfärdat instruktioner för kontraktsprostarna av

i huvudsak ensartat innehåll, under det inom andra stift någon sadan instruktion

icke ansetts erforderlig.

Då förutnämnda lönefyllnadsbelopp för areal avser att utgöra kompensation

för kontraktsprostens resekostnader, synes icke utan ändring av grunderna

för prostarvodets bestämmande ersättning för samtliga resekostnader

böra beredas kontraktsprostarna. Någon anledning att utbyta en del av arvodet

mot antingen fixt reseanslag eller ersättning för kostnaden för varje resa

svnes icke föreligga. Skulle emellertid på grund av vidgade arbetsuppgifter

kontraktsprostarnas kostnader för resor, efter det lönegrunderna bestämdes,

ha ökat i sådan omfattning, att fyllnadsbeloppet för areal icke längre kan

anses utgöra skälig ersättning för resekostnaderna och tidsspillan under

resorna, synes befogat, att ytterligare ersättning beredes dem. Därvid synes

man böra taga hänsyn till den besparing i resekostnader, prostarna vunnit

på grund av bortfallna arbetsuppgifter. De resor, för vilka ersättning i särskild

ordning skola utgå, böra avse endast sådana förrättningar, såsom yisitationer

och invigningar, vilka prosten verkställer i biskopens ställe. Övriga

inom kontraktet förekommande resor, för vilka särskild ersättning icke redan

beretts prostarna, torde kunna anses kompenserade genom lonetvllnadsbeloppet

för areal. Då den omfattning, vari kontraktsprostarna tagas i ansprak

för förrättningarna, varierar icke blott mellan olika stift utan även för olika

år inom samma kontrakt, synes lämpligast, att ersättning utgår för kostnaden

för varje ifrågavarande resa enligt resereglementet i överensstämmelse med

vad för biskoparna finnes bestämt i förordningen den 27 november 1036, nr

578. Beträffande gäldandet av resekostnaden för visitationer och invigningar

in. m. kan väl ifrågasättas, om icke församlingarna, för vilkas räkning berörda

förrättningar företagas, borde, i likhet med vad som gäller betränande valtorrättares

ersättning vid prästval, åläggas att betala nämnda kostnad, men da

kontraktsprosten företager dessa förrättningar såsom biskopens stalltoretradare

och den sistnämndes resekostnader icke bestridas av församlingens medel

utan från kyrkofonden, synes riktigast att jämväl kontraktsprostens resoi

bekostas av''kvrkofonden. Vissa skäl tala för att frågan om ersättning för

kontraktsprostarnas tjänsteresor upotages till prövning i samband med iragan

om utfärdande av enhetliga bestämmelser rörande kontraktsprostarnas arbetsuppgifter,

om sådana bestämmelser överhuvudtaget kunna anses pakallade,

eller’med frågan om reformering och modernisering av prästlöneväsendet.

Men då berörda frågor synas vara av vittutseende beskaffenhet och icke kunna

bringas till lösning inom en niira framtid, synas hinder icke böra möta att

till siirskild utredning upptaga här förevarande fråga, vars ekonomiska räckvidd

för det allmänna synes vara jämförelsevis ringa.

De kontraktsprostarna i denna deras egenskap aliggande tjänsteuppgifterna

ha icke, frånsett i några speciella, numera delvis föråldrade stadganden

i 1686 års kyrkolag, generellt reglerats i allmän författning. Inom de särskilda

stiften ha dock merendels, i synnerhet under senaste tiden, av biskopen

eller domkapitlet i instruktion (promemoria eller stadga) meddelats tjänsteföreskrifter

för vederbörande kontraktsprostar, innefattande — jämte annat

_ eu någorlunda fullständig sammanställning över de till kontraktsprosts
-

Föredra - fl anden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6.

ämbetet för närvarande hörande åliggandena. Flera av kontraktsprosts åligganden

kräva, att denne för utförandet därav inställer sig å ort utom den

eller de församlingar, där han i övrigt har sin prästerliga tjänstgöring. Han

har sålunda att hålla möten (konvent) med präster och lekmän och även

gudstjänster i övriga församlingar inom sitt prosteri, kontraktet, och kan

förordnas att förrätta visitationer, installationer in. m. i kontraktets församlingar

och han kan understundom erhålla uppdrag jämväl utom sitt kontrakt.

Dylika åligganden förorsaka givetvis i regel kontraktsprosten extra,

mer eller mindre avsevärda kostnader för resor och för uppehållet å förrättningsorterna.

En viss ersättning för dessa resekostnader utgår till kontraktsprostarna

genom det särskilda i prostarvodet ingående, efter kontraktets

areal och antalet pastorat inom kontraktet bestämda fyllnadsbeloppet jämte

därå belöpande provisoriskt tilläggsarvode samt dyrtids- och kristillägg. Dessutom

ha kontraktsprostarna för enstaka uppdrag, t. ex. såsom valförrättare

vid prästval, fått sig tillerkänd särskild ersättning för resor m. m. På sätt

kammarkollegiet framhållit ha visserligen flera äldre tjänsteuppgifter för

kontraktsprostarna efter hand bortfallit och dessa därigenom fått någon avlastning

i sina tidigare resekostnader med anledning av förrättningar. Denna

utgiftslättnad torde dock — i åtskilliga fall kanske mer än fullt — ha uppvägts

av tillkomsten av nya åligganden och därmed följande resekostnader.

De senaste årens utveckling på det kyrkliga området, vilken i och för sig

måste anses vara av den största betydelse, har nämligen för kontraktsprostarna

medfört ej oväsentligt ökade arbetsuppgifter av den art, som påkallar

kontraktsprostens besök utanför det egna pastoratet. Någon klarläggande

utredning om i vad mån dessa nytillkomna tjänsteuppdrag vålla kontraktsprostarna

resekostnader, för vilka de icke kunna anses redan i annan ordning

kompenserade, föreligger icke och torde ej heller lämpligen böra verkställas

annat än i samband med en översyn av kontraktsprostarnas avlöningsförmåner.

En dylik översyn torde komma till stånd i samband med pågående revision

av avlöningsbestämmelserna för församlingsprästerskapet. Jag anser det

fördenskull icke möjligt att nu upptaga till prövning frågan om ett generellt

medgivande av särskild ersättning åt kontraktsprostarna för deras

resekostnader i samband med förrättningar utanför det egna pastoratet.

Jag har emellertid funnit mig kunna förorda, att i viss begränsad omfattning

kontraktsprost redan nu tillerkännes särskild ersättning för dylika

kostnader. Jag syftar härvid i första hand på de förrättningar, som närmast

inga såsom led i biskops ämbetsfunktioner men som understundom uppdragas

åt kontraktsprost att verkställa i biskopens ställe. Hit skulle då

främst hänföras i kyrkolagen kapitel 24 § § 6—10 angiven visitation ävensom

kyrkoherdeinstallation jämlikt kapitel 23 kyrkolagen samt invigning

av kyrka och kapell, varom i kyrkolagen kapitel 27 stadgas, men även

annan kyrklig invigningsförrättning, t. ex. invigning av begravningsplats

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6.

såsom i 9 § lagen den 25 maj 1894 (nr 36) angående jordfästning förutsättes.

Vidare torde kostnadsersättning av ifrågavarande slag böra utgå till

kontraktsprostarna dels vid tjänstgöring som valförrättare — förutom vid

prästval — vid ifrågakommande särskilda kyrkliga val, såsom biskopsval

samt val av ombud vid kyrkomöte och val av ledamöter av domkapitel,

dels ock vid inventering av kyrko- eller kontraktsprostarkiv i enlighet med

de bestämmelser härom, som må bliva meddelade; jag erinrar i detta hänseende

om att ett förslag till bestämmelser i ämnet för närvarande är beroende

på Kungl. Maj:ts prövning. Däremot synes ersättning i den ordning,

varom nu är fråga, icke böra utgå, då kontraktsprost biträder biskopen vid

av denne förrättad visitation eller verkställer förberedande inspektion i församling,

innan biskopsvisitation där hålles. Om biträde av kontraktsprosten

vid biskopsvisitation stadgas i kyrkolagen kapitel 24 § 6, och den före en

biskopsvisitation i församling numera ofta förekommande förberedande inspektionen

av kontraktsprosten torde få anses ha trätt i stället för det allt

mer ur bruk komna s. k. prosttinget, varom stadgas i kyrkolagen kapitel 24

§§ 19—20. Dylika förrättningsuppdrag för kontraktsprostarna torde följaktligen

icke kunna anses utgöra i egentlig mening nytillkomna tjänsteuppgifter.

Särskild kostnadsersättning åt kontraktsprostarna i enlighet med vad

jag sålunda förordat torde böra innefatta såväl egentlig resekostnadsersättning

som traktamentsersättning. Frekvensen av de förrättningar, varom

fråga är, växlar helt naturligt i hög grad de olika kontrakten emellan och

kan för övrigt ej ens för ett vart särskilt kontrakt beräknas vara densamma

år från år. Det riktiga synes mig fördenskull vara, att de ifrågavarande

ersättningarna åt kontraktsprostarna bestämmas — liksom för närvarande

för prästval är föreskrivet — att utgå för varje förrättning i enlighet med

bestämmelserna i allmänna resereglementet.

Kontraktsprost är enligt nu gällande reglering å området icke i något

fall, och sålunda ej heller i egenskap av valförrättare vid prästval, berättigad

till ersättning för sina kostnader för avlönande av vikarie å kontraktsprostämbetet

under tid, då han på grund av ämbetsförrättningar nödgas

vara borta från det egna pastoratet. Såsom i vissa remissyttranden i ärendet

framhållits, utgör dylik vikariekostnad mången gång en större belastning

för kontraktsprostens ekonomi än kostnaderna för själva resorna och

uppehållet å förrättningsorten. För egen del har jag därför funnit skäl tillstyrka,

att åt kontraktsprostarna nu medgives ersättning jämväl för dylik

vikariekostnad oavsett av vad slags förrättning kostnaden föranletts, dock

under förutsättning, att förrättningen ingår bland de ämbetsuppgifter, som

enligt för stiftet gällande bestämmelser ankomma på kontraktsprosten såsom

sådan, eller denne eljest av biskopen eller domkapitlet därtill särskilt

förordnats. Såsom förutsättning för utbetalande av sådan ersättning torde

vidare böra gälla, att vikarien blivit i vederbörlig ordning förordnad att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6.

uppehålla kontraktsprostämbetet samt att vikariekostnad, som skall ersättas,

endast må avse tid som kräves för förrättningen och därav föranledda

resor. Kostnad för enskilt anskaffat predikobiträde bör följaktligen icke

kunna i denna ordning ersättas.

Därest kontraktsprost i enlighet med vad jag nu förordat tillägges rätt

till ersättning för resor m. m., synes det mig dock ej nödvändigt, att sådan

rätt nu generellt jämväl tillerkännes domprost eller annan präst, vilken icke

tillika är kontraktsprost, för fall att denne undantagsvis komme att av

biskopen eller domkapitlet anlitas för motsvarande uppdrag. En sålunda

utvidgad tillämpning av de ifrågasatta ersättningsbestämmelserna torde icke

vara omedelbart påkallad och skulle för övrigt förorsaka en ytterligare komplicerad

författningsreglering, vars räckvidd icke är i nuvarande läge fullt

överblickbar. Jag finner fördenskull frågan härom lämpligast böra ordnas

från fall till fall, så att det får ankomma på Kungl. Maj:t att efter gjord

framställning pröva, huruvida och i vad mån här avsedd annan präst i varje

särskilt fall skall erhålla dylik ersättning.

Kostnaderna för ersättning i enlighet med vad jag i det föregående förordat

torde såsom kammarkollegiet föreslagit böra gäldas ur kyrkofonden.

Ersättningarna torde böra utbetalas efter av domkapitlet attesterad räkning,

beträffande kontraktsprost inom Stockholms stift av statskontoret och beträffande

annan av vederbörande stiftsnämnd. De närmare bestämmelserna

med avseende å dessa ersättningar synas emellertid böra förbehållas Kungl.

Maj:t att meddela, lämpligen genom tillägg i reglementet för prästerskapets

avlöning.

Föredraganden uppläser härefter ett inom ecklesiastikdepartementet utarbetat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 9 december

1910 (nr 141, s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning, vilket förslag

såsom bilaga fogats till statsrådsprotokollet i ärendet, och hemställer föredraganden,

att Kungl. Maj:t måtte inhämta kyrkomötets yttrande i ärendet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Er protokollet:

Olof Cederstrand.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6.

9

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27)

om reglering av prästerskapets avlöning.

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 9 december 1910 om reglering

av prästerskapets avlöning skall erhålla ändrad lydelse pa sätt nedan

angives.

17 §.

För envar---från kyrkofonden.

Kontraktsprost äger därjämte enligt Konungens närmare bestämmande

ur kyrkofonden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning för resor

i anledning av särskilda förrättningar ävensom ersättning för kostnad, som

han på grund av sådana förrättningar måst vidkännas för vikaries avlönande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kyrkolag sutskottets betänkande nr S.

1

Transumt.

Bilaga 2.

Nr 3.

Ankom till tryckeriexpeditionen den 19 november 1946 kl. 4 em.

Kyrkolag sutskottets betänkande i anledning av Kungl. May.ts

skrivelse, nr 6, avgående vidgad rätt till resekostnadsersättning

för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m.

Genom en den 1 november 1946 dagtecknad, till kyrkolagsutskottets

handläggning hänskjuten skrivelse, nr 6, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för samma dag, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande i

ärende angående vidgad rätt till resekostnadsersättning för kontraktsprost

vid tjänsteresor m. m.

Vid skrivelsen var fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 §

lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27) om reglering av prästerskapets

avlöning. Förslaget är av följande lydelse:

Det föreliggande förslaget tillmötesgår icke helt det av 1941 års kyrkomöte

uttalade önskemålet om ersättning för kontraktsprost vid tjänsteresor,

i det att ersättning är avsedd att utgå endast för resor i anledning av förrättning,

som uppdrages åt kontraktsprost att verkställa i biskops ställe. Föredragande

statsrådet har nämligen ansett, att frågan, i vad män nytillkomna

tjänsteuppdrag, föranledda av de senaste årens utveckling på det kyrkliga

området, vålla kontraktsprostarna resekostnader, för vilka de icke kunna

anses redan i annan ordning kompenserade, bör utredas i samband med en

översyn av kontraktsprostarnas avlöningsförmåner, samt att en dylik översyn

bör komma till stånd i samband med pågående revision av avlöningsförmånerna

för församlingsprästerskapet. Här öppnas alltså möjlighet för ett

fortsatt tillmötesgående av det av 1941 års kyrkomöte uttalade önskemålet.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse, att bland de förrättningar, för

vilka enligt det framlagda förslaget reseersättning skall utgå, jämte annat,

nämnes visitation i biskops ställe enligt kyrkolagen kap. 24 §§ 6—10. Utskottet

utgår nämligen från att härvid avses även sådan visitation, som kontraktsprost

regelmässigt håller i biskops ställe på grund av svårigheten för

biskopen att medhinna tillräckligt täta visitationer.

Utskottet har likaledes med tillfredsställelse uppmärksammat, att enligt

föredragande statsrådet särskild kostnadsersättning åt kontraktsprostarna

skall innefatta icke blott egentlig resekostnadsersättning utan även traktamentsersättning.

Bihang till riksdagen) protokoll 19/,7. 1 samt. Nr 5It
-

Utskottet.

2 •

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kyrkolagsutskottets betänkande nr 3.

Det framlagda förslaget innefattar därjämte rätt för kontraktsprost till

ersättning för kostnad, som han på grund av förrättning måst vidkännas för

vikaries avlönande. Föredragande statsrådet har tillstyrkt, att rätt till ersättning

för vikariekostnad skall tillkomma kontraktsprost, oavsett av vad slags

förrättning kostnaden föranletts, dock under förutsättning, att förrättningen

ingår bland de ämbetsuppgifter, som enligt för stiftet gällande bestämmelser

ankomma på kontraktsprosten såsom sådan, eller att denne eljest av

biskopen eller domkapitlet därtill särskilt förordnats. Såsom förutsättning

för utbetalande av sådan ersättning har föreslagits skola gälla, bland annat,

att vikarien i vederbörlig ordning förordnats att uppehålla kontraktsprostämbetet.

Enligt utskottets förmenande måste härmed avses, att vikarien

förordnats uppehålla kontraktsprostens tjänst såsom församlingspräst och

icke kontraktsprostämbetet. Rätt för kontraktsprost till ersättning för nu

angivna vikariekostnader finner utskottet önskvärd, och har utskottet icke

något att erinra mot vad därutinnan föreslagits utom i vad ovan anförts

beträffande förutsättningarna för ersättningens utbetalande.

I vissa remissyttranden har uttalats önskemålet, att rätt till reseersättning

skulle tilläggas domprost eller annan präst, vilken icke tillika är kontraktsprost,

för det fall att denne av biskopen eller domkapitlet anlitas för uppdrag

av nu ifrågavarande slag. Föredragande statsrådet har ansett, att önskemålet

för närvarande endast kunde tillgodoses på så sätt, att det finge

ankomma på Kungl. Maj:t att efter framställning i varje särskilt fall pröva

frågan om dylik ersättning. Detta torde emellertid medföra omgång och

tidsutdräkt, särskilt med avseende på domprostarna, som ofta tagas i anspråk

för här ifrågavarande uppgifter. Utskottet anser därför önskvärt, dels att

ersättning för resa på grund av biskops uppdrag bestrides ur till domkapitlets

förfogande ställt anslag för domkapitelsledamöters resor, vilket anslag

till sin storlek bör avpassas med hänsyn härtill, dels att frågan om ersättning

åt domprost för tjänsteresor i övrigt inom stiftet beaktas vid pågående prästlönerevision.

I övrigt föranleder Kungl. Maj:ts förevarande skrivelse icke någon erinran

från utskottets sida.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att kyrkomötet måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t förklara

sig icke hava något att erinra mot vad i Kungl. Maj:ts

skrivelse, nr 6, föreslagits.

Stockholm den 20 november 1946.

På kyrkolagsutskottets vägnar:

HARDY GÖRANSSON.

Närvarande i utskottet vid ärendets behandling:

herr Hardy Göransson, herrar biskopar Rodhe, Block och Ljunggren, herrar Nygren*) och

Hultgren, friherre Carl Hamilton samt herrar Jansson, Ljung och Turen.

*) Ej närvarande vid justeringen av betänkandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kyrkomötets skrivelse 19It6 nr 3.

1

Bilaga 3.

Nr 3.

Godkänd av kyrkomötet den 28 november 1946.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts

skrivelse angående vidgad rätt till resekostnadsersättning

för kontraktsprost vid tjänsteresor in. m.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 3.)

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 1 november 1946, nr 6, har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, förklarat Sig vilja inhämta kyrkomötets

yttrande i ärende angående vidgad rätt till resekostnadsersättning för

kontraktsprost vid tjänsteresor m. m.

Vid skrivelsen var fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 §

lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27) om reglering av prästerskapets

avlöning.

I ärendet har kyrkolagsutskottet avgivit betänkande, nr 3, varav tryckt

exemplar här bifogas.

Under åberopande av utskottets betänkande får kyrkomötet i underdånighet

förklara sig icke hava något att erinra mot vad i Eders Kungl. Maj:ts

före varande skrivelse föreslagits.

Stockholm den 28 november 1946.

Underdånigst

ERLING EIDEM.

/ G. II. Berggren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:96 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om tingshusbyggnadsskyldigheten i vissa fall. a1 i texten
  2. 1LU 1947:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående vidgad rätt till resekostnadsersättning för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m. s. 1 i texten