Sök i Ratio Lex

Angående dyrtid stillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom

1947-01-31 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:59, Angående dyrtid stillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

1

Nr 59.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående dyrtid stillägg

å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller

yrkessjukdom; given Stockholms slott den 31 januari

1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 31 januari

1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för försvars-, social- och kommunikationsdepartementen

fråga om dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av

olycksfall eller yrkessjukdom samt anför därvid.

För flertalet av dem, som av statsmedel äga uppbära livränta eller annan

kontant ersättning på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, regleras rätten

till dyrtidstillägg å sådan ersättning genom förordningen den 30 juni 1943

(nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersältningstagare enligt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete, m. m. Förordningen trädde i kraft den

1 januari 1944 — tidigare gällde förordningen den 19 december 1941 (nr 942)

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. Nr 69. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

i samma ämne — och skulle gälla till och med den 31 december 1945 men

har successivt givits fortsatt giltighet, senast genom förordning den 29 juni

1946 (nr 351), varigenom giltighetstiden utsträckts till utgången av år 1947.

Jämlikt förordningen den 30 juni 1943, nr 449, utgår under vissa förutsättningar

dyrtidslillägg till den som äger rätt till bland annat livränta enligt

någon av vissa i förordningen uppräknade lagar eller författningar. Har Konungen

förordnat alt ersättning skall utgå enligt grunderna i någon av ifrågavarande

lagar och författningar, skall dyrtidstillägg utgå även å sådan

ersättning. Såsom förutsättning för att dyrtidstillägg skall utgå gäller —

utom beträffande vissa under militärtjänstgöring skadade eller deras efterlevande

—- att livräntan föranletts av olycksfall som inträffat eller sjukdom

som yppats före den 1 januari 1941 och att den skadades arbetsförmåga är

nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägget utgår med 20 procent av livräntans

belopp; dock att vissa under militärtjänstgöring skadade och efterlevande

till dem äro berättigade till dyrtidstillägg med 40 procent.

Vid 1945 års riksdag upptogs till behandling frågan om dyrtidstillägg å

vissa av staten bekostade livräntor, beträffande vilka bestämmelser om sådant

tillägg då saknades. I skrivelse den 19 maj 1945 (nr 274) hemställde sålunda

riksdagen i anledning av en inom andra kammaren väckt motion (nr

4) och under åberopande av vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen

godkända utlåtande (nr 44), att Kungl. Maj:t ville dels bemyndiga

järnvägsstyrelsen att av statens järnvägars trafikmedel i enlighet med grunder

som Kungl. Maj:t fastställde utbetala dyrtidskompensation åt personer,

som uppbure livräntor från staten enligt lagen den 12 mars 1886 angående

ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift, dels ock föranstalta om utredning

angående beredande av sådan kompensation åt personer som på

annan grund uppbure livräntor såsom skadestånd från staten samt vidtaga

av utredningen påkallade åtgärder.

Vidkommande livräntetagare enligt 1886 års lag bemyndigade Kungl.

Maj:t järnvägsstyrelsen genom beslut den 26 oktober 1945 att, räknat från

och med den 1 juli 1945, tills vidare till och med den 31 december 1946 till

den som uppbure livränta från staten enligt nämnda lag, av statens järnvägars

trafikmedel utbetala dyrtidstillägg med 20 procent av förmånens belopp,

dock icke å den del av livräntan som överstege 2 000 kronor. Härvid

skulle iakttagas att dyrtidstillägg icke finge utgå å livränta som föranletts

av skada, vilken inträffat efter den 31 december 1940 eller uppenbarligen

medfört mindre nedsättning i den skadades arbetsförmåga än med tre tiondelar.

Bemyndigandet avsåg icke livränta, som jämlikt 1886 års lag utginge

till förutvarande befattningshavare hos statens järnvägar eller till änka eller

barn efter sådan befattningshavare. Genom beslut den 13 december 1946

har Kungl. Maj:t förlängt ifrågavarande bemyndigande att gälla tills vidare

till utgången av år 1947.

I fråga om övriga i förutnämnda riksdagsskrivelse avsedda livräntetagare

verkställdes inom finansdepartementet en utredning, som gav vid handen,

att staten — bortsett från pensioner till vissa under militärtjänstgöring ska
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

3

dade förutvarande beväringsmän, beträffande vilka frågan om dyrtidskompensation

icke ansågs vara av beskaffenhet att behöva underställas riksdagens

prövning —- bekostade omkring sjuttio livräntor eller liknande understöd

på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, för vilka bestämmelser om

dyrtidstillägg saknades. Av utredningen framgick vidare, att ifrågavarande

ersättningar vanligen utgingo på grund av laga kraftvunnen dom eller sådan

dom i förening med riksdagsbeslut eller enbart på grund av riksdagsbeslut,

stundom även på grund av avtal eller avtal i förening med riksdagsbeslut.

Såvitt kunnat utrönas hade vid fastställandet av ersättningsbeloppens storlek

icke i något fall hänsyn tagits till att penningvärdet i en framtid kunde

komma att undergå förändringar.

I proposition nr 252 till 1946 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t därefter

om riksdagens bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med ett i

propositionen framlagt förslag utfärda bestämmelser angående dyrtidstillägg

å nu berörda livräntor och därmed jämförliga ersättningar att utgå från och

med den 1 juli 1946 tills vidare till och med den 31 december 1947. Förslaget

innebar, att dyrtidstillägg å ersättningarna skulle utgå med 20 procent av

förmånens belopp. Ersättning, som fastställts att utgå på grund av skada

som inträffat eller sjukdom som yppats efter den 31 december 1940 eller

uppenbarligen medfört mindre nedsättning i den skadades eller sjukes arbetsförmåga

än tre tiondelar skulle emellertid icke berättiga till dyrtidstilllägg.

Icke heller skulle sådant tillägg utgå, om ersättning på grund av olycksfall

som inträffat eller sjukdom som yppats före den 1 januari 1941 fastställts

genom beslut efter sistnämnda dag och uppenbarligen beräknats med

hänsyn till levnadskostnaderna å fastställelsedagen. Vidare skulle dyrtidstilllägg

icke utgå på den del av ersättningsbeloppet, som överstege den livränta

ersättningstagaren vid full invaliditet skulle ha uppburit, om olycksfallsförsäkringslagen

i dess lydelse före den 1 januari 1942 varit tillämplig å honom,

d. v. s. 2 000 kronor eller, när den skadades tillstånd krävde särskild

vård, 3 000 kronor.

Sedan propositionen bifallits (statsutsk. uti. nr 211; riksd. skr. nr 449), har

Kungl. Maj:t i särskilda brev den 29 juni 1946 bemyndigat de ämbetsverk,

vilka utgiva livräntor och andra ersättningar av här ifrågavarande slag, att

å ersättningarna utbetala dyrtidstillägg i enlighet med vad som föreslagits i

propositionen.

Såsom av det föregående framgår, har 1946 års riksdag bemyndigat Kungl. DepartementsMaj:t

att utfärda bestämmelser om dyrtidstillägg å här avsedda livräntor cJlefenoch

jämförliga ersättningar enligt grunder, som nära ansluta sig till föreskrifterna

i förordningen den 30 juni 1943, nr 449. Såväl bemyndigandet

som förordningen gälla till utgången av innevarande år. I en tidigare denna

dag framlagd proposition har chefen för socialdepartementet föreslagit, att

förordningen gives förlängd giltighet i oförändrad form under ytterligare ett

år. Med hänsyn härtill finner jag giltighetstiden för det av 1946 års riksdag

lämnade bemyndigandet på motsvarande sätt böra utsträckas att omfatta

ytterligare ett år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

1 öreslå riksdagen medgiva,

att det Kungl. Maj:t av 1946 års riksdag lämnade bemyndigandet

att utfärda bestämmelser angående dyrtidstillägg å

vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom,

vilket gäller till utgången av år 1947, må erhålla

fortsatt giltighet tills vidare till utgången av år 1948.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

W. Dickson.

477269. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:116 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag för kontrollen över sparbankerna. a1 i texten
  2. SU 1947:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom. a1 i texten