Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den SO augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, m. m

36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:64, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den SO augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64-

1

Nr 64.

Kungl. Majits proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 6 § lagen den SO augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond, m. m.; given Stockholms

slott den 31 januari 1947.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets däri omförmälda

skrivelser vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)

om kyrkofond samt

2) lag angående ändring i lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 35) om

emeritilöner för präster.

GUSTAF.

N. Quensel.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7.

1 samt.

Nr Glf.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 64-

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den SO augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 6 §1 lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 §.

Enligt vad---kyrkofonden gäldas

dels kostnad för avlönande av biskoparna och av präster, som avses i lagen

om reglering av prästerskapets avlöning, för beredande av emeritilön för präster

ävensom för pensionering av efterlevande till präster, allt i den omfattning,

som är närmare angiven

i bestämmelserna---avsedda medel,

i lagarna om reglering av prästerskapets avlöning, om provisorisk tilläggslön

åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m., om reseanslag

åt vissa präster i nyreglerade pastorat, om emeritilöner för präster,

om emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens

tjänst och om dyrtidstillägg åt präster jämte därtill anslutna särskilda

författningar samt

i familjepensionsreglementet---Luleå stift.

Härutöver skola av kyrkofonden utgöras:

1)---

5) anslag, som Konungen enligt av riksdagen godkända grunder bestämmer

för avlönande av för särskild prästerlig tjänstgöring inom riket anställda

präster;

6) ---

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.

1 Senaste lydelse, se 1942: 236.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64-

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 35)

om emeritilöner för präster.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§1 lagen den 9 december 1910 om

emeritilöner för präster skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives

samt att 11 §1 2 samma lag skall hava lydelse som följer.

1 §.

Emeritilöner må under de villkor och bestämmelser, som här nedan stadgas,

från kyrkofonden utgå till ordinarie och extra ordinarie präster, vilka

tjänstgöra i annan territoriell församling än Karlsborgs församling, ävensom

till stifts- och kontraktsadjunkter samt till pastor vid sådan svensk

församling i utlandet, för vilken kyrkoordning blivit av Kungl. Maj:t

fastställd.

2 §.

Emeritilön delas---ettusenfemhundra kronor.

För pastor vid svensk församling i utlandet skall grundbeloppet utgöra

fyratusenfemhundra kronor.

Det provisoriska---4 § 3 mom.

11 §.

Tjänstinnehavare, å vilken bestämmelserna härförut om emeritilön äga

tillämpning, vare pliktig att underkasta sig framdeles, så länge han kvarstår

i tjänst, av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade ändrade bestämmelser

rörande skyldigheten att mot erhållande av emeritilön avgå från

tjänsten och om emeritilöns åtnjutande eller eljest med avseende å sådan

prästs tjänstepensionering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947; dock att dessförinnan utnämnd

pastor vid svensk församling i utlandet icke mot sitt bestridande är skyldig

att mot erhållande av emeritilön avgå från sin befattning samt att före

den 1 januari 1947 utnämnd annan tjänstinnehavare icke utan eget godkännande

är underkastad förpliktelse, som i 11 § i dess nya lydelse avses.

1 Senaste lydelse, se 1941 : 954.

2 Beträffande 11 §, jfr 1942:157.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 64-

IJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Statsrådet Quensel anmäler, efter gemensam beredning med chefen för

finansdepartementet, de i statsrådsprotokollet för den 1 november 1946 omförmälda

frågorna angående dels ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti

1932 (nr 404) om kyrkofond, såvitt avser avlöningsförhållandena för stiftsoch

kontraktsadjunkter m. m., dels ändring i lagen den 9 december 1910

(nr 141, s. 35) om emeritilöner för präster samt därmed sammanhörande ändring

av 6 § lagen om kyrkofond och anför därvid följande.

I särskilda skrivelser till kyrkomötet den 1 november 1946, nr 3 och 4,

begärde Kungl. Maj:t kyrkomötets yttrande över vissa vid skrivelserna

fogade, inom ecklesiastikdepartementet upprättade lagförslag, nämligen i skrivelsen

nr 3 över förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den

30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond samt i skrivelsen nr 4 över förslag

till lagar angående ändring i lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 35) om

emeritilöner för präster och angående ändrad lydelse av nyss angivna lagrum

i lagen om kyrkofond.

I särskilda skrivelser den 28 november 1946, nr 4 och 5, har kyrkomötet

förklarat sig icke hava något att erinra mot ifrågavarande lagförslag.

De båda lagförslagen berörande 6 § lagen om kyrkofond hava sammanarbetats,

varefter inom ecklesiastikdepartementet upprättats ett nytt förslag

till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)

om kyrkofond.

Föredraganden hemställer härefter, att nu ifrågavarande två lagförslag eller

förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den SO augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond och lag angående ändring i lagen den 9 december 1910

(nr 141, s. 35) om emeritilöner för präster måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Bruhn-Möller.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64-

5

BILAGOR

Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 3, till kyrkomötet angående ändrad

lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond;

given Stockholms slott den 1 november 1946 ................

Transumt av kyrkolagsutskottets betänkande, nr 4, i anledning

av Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 3, angående ändrad lydelse av 6 §

lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond m. m.......

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 4, i anledning av Kungl.

Maj:ts skrivelse angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30

augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond........................

Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 4, till kyrkomötet angående ändring

i lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 35) om emeritilöner för

präster m. m.; given Stockholms slott den 1 november 1946 ....

Transumt av kyrkolagsutskottets betänkande, nr 5, i anledning

av Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 4, angående ändring i lagen den 9

december 1910 (nr 141, s. 35) om emeritilöner för präster m. m. . .

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 5, i anledning av Kungl.

Maj:ts skrivelse angående ändring i lagen den 9 december 1910

(nr 141, s. 35) om emeritilöner för präster m. m...............

Bilaga 1.

Bilaga 2.

Bilaga 3.

Bilaga 4-

Bilaga 5.

Bilaga 6.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 3.

1

Bilaga 1.

Nr 3.

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet angaende ändrad lydelse

av 6 § lagen den SO augusti 1932 (nr 404) 0171 kyrkofond;

given Stockholms slott den 1 november 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, inhämta kyrkomötets

yttrande över härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av

6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond.

GUSTAF.

N. Quensel.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 6 {j1 lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Härutöver skola av kyrkofonden utgöras:

1)---

5) anslag, som Konungen enligt av riksdagen godkända grunder bestämmer

för avlönande av för särskild prästerlig tjänstgöring inom riket anställda

präster;

6) ---

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.

1 Senaste lydelse, se 1942:236.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 november 1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter

statsrådet Quensel.

Enligt 6 § andra stycket 5) lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond

utgår ur fonden anslag, som Konungen må finna skäligt bevilja prästman

för särskild prästerlig tjänstgöring inom riket, dock att för ändamålet icke

under något år må användas mer än 400 000 kronor.

Genom särskilda av Kungl. Maj:t den 14 maj 1943 meddelade beslut

anställdes för tiden till den 1 juli 1946 med anlitande av omförmälda anslag

av 400 000 kronor dels följande antal stiftsadjunkter inom stiften, nämligen

i vart och ett av Uppsala, Linköpings, Västerås och Växjö stift tre, i vart

och ett av Skara, Strängnäs, Göteborgs, Karlstads och Härnösands stift

två, i vartdera av Lunds och Luleå stift fyra samt i vartdera av Visby och

Stockholms stift en, tillhopa 32 stycken, dels ock i Luleå stift fyra kontraktsadjunkter.

Vidare medgav Kungl. Maj:t — i likhet med vad ett antal tidigare år

beviljats — genom beslut den 22 juni 1945, att till svenska kyrkans diakonistyrelse

finge från samma anslag ur kyrkofonden utgå bidrag för tiden den

1 juli 1944—30 juni 1945 till avlönande av och till resekostnadsersättning

åt vissa hos styrelsen anställda sekreterare med tillhopa ett belopp av 14 000

kronor. I vad anginge ytterligare dylikt bidrag från anslaget för tid efter

utgången av juni 1945 ville Kungl. Maj:t framdeles taga frågan därom

under förnyat övervägande.

Sedermera har Kungl. Maj:t, i enlighet med av kammarkollegiet framlagt

förslag, genom särskilda beslut den 10 maj 1946 förordnat, att de dåvarande

bestämmelserna om anställande av stifts- och kontraktsadjunkter skulle äga

fortsatt tillämpning tills vidare under tiden den 1 juli 1946—30 juni 1947.

Vidare har Kungl. Maj:t, sedan statskontoret i skrivelse den 24 maj 1946

anmält, att kyrkofondens samtliga kostnader under budgetåret 1945/46 för

stifts- och kontraktsadjunkter kunde uppskattas till 400 096 kronor 10 öre,

enligt beslut den 14 juni 1946 icke funnit möjligt att för nämnda budgetår

bevilja diakonistyrelsen något bidrag från det ifrågavarande kyrkofondsanslaget

till avlönande av dess sekreterare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.

Det nuvarande anslaget enligt 6 § kyrkofondslagen för särskild prästerlig

tjänstgöring inom riket var tidigare fastställt till 300 000 kronor. I en vid

1934 års kyrkomöte väckt motion föreslogs borttagande av maximeringen

i lagen av anslaget. Förslaget tillstyrktes av kyrkolagsutskottet (betänkande

nr 32). Härvid erinrade utskottet om att stiftsadjunkternas verksamhetsområde

icke vore inskränkt till en kyrkoförsamling, ett pastorat eller ett

kontrakt, utan territoriellt omfattade ett helt stift men i stället vore med

hänsyn till verksamhetens art begränsat till en specialuppgift. Beträffande

de uppgifter, som dittills anförtrotts stiftsadjunkterna, erinrades om den

kyrkliga ungdomsrörelsen, som för sitt bestånd och ytterligare tillväxt

krävde ledning av därtill särskilt lämpade personer. Ytterligare erinrades

om det nya kyrkliga bildnings- och studieintresset, som ställde större krav

på ledning än som motsvarades av vad församlingsprästerna rimligen kunde

giva. Slutligen framhöll utskottet, att sjömansvården i större hamnar krävde

särskilda arbetskrafter. Behovet av stiftsadjunkter vore emellertid ingalunda

fyllt. På grund av anslagets maximering hade Kungl. Maj:t nödgats avvisa

många sakligt välmotiverade framställningar om utökning av stiftsadjunkternas

antal. För tillgodoseende av det behov av nya stiftsadjunkter, som då

förefunnes och, så långt utskottet kunde överblicka den sannolika framtida

utvecklingen, icke komme att i väsentlig grad ökas, skulle erfordras en höjning

av anslaget till 400 000 kronor eller 450 000 kronor. Utskottet ansåg

det emellertid vara riktigast, att maximeringsbestämmelsen borttoges. Då

det vore lagt i Kungl. Maj:ts hand att pröva behovet i varje särskilt fall

av de stiftsadjunktsbefattningar, varom stiftsstyrelserna gjorde framställning,

samt man kunde taga för givet, att Kungl. Maj:t vid sin prövning

beaktade intresset av att den allmänna kyrkoavgiften icke på ett oskäligt

sätt stegrades, syntes några betänkligheter av ekonomisk art icke kunna

anföras häremot. Ur principiell synpunkt åter borde beaktas, att syftet med

upptagandet i kyrkofondslagen av denna anslagspost vore att tillföra den

kyrkliga organisationen en större anpassningsförmåga med hänsyn till skiftande

förhållanden ävensom att det för vinnande av detta syfte vore av vikt

att största möjliga rörelsefrihet lämnades i fråga om disponerandet över anslaget.

Anslagsposten representerade den kyrkliga organisationens mest dynamiska

element och borde därför icke i något avseende vara statisk. Utskottets

betänkande godkändes av kyrkomötet.

Sedermera hemställde 1935 års biskopsmöte hos Kungl. Maj:t om sådan

ändring av bestämmelsen i kyrkofondslagen, att det däri angivna maximibeloppet

höjdes från 300 000 kronor till 400 000 kronor. Sedan Kungl.

Maj:t i anledning härav i proposition nr 242 till 1936 års riksdag och i skrivelse

nr 3 till samma års kyrkomöte framlagt förslag till härför erforderlig

lagändring och detta blivit av såväl riksdagen som kyrkomötet lämnat utan

erinran, fastställdes den sålunda beslutade höjningen av anslaget i fråga

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.

genom lagändring den 27 november 1936. Enligt uttalande av föredragande

departementschefen till det vid förenämnda proposition fogade statsrådsprotokollet

vitsordades av departementschefen det betydelsefulla arbete, som

stiftsadjunkterna utförde och som medelst en i förhållande till omkostnaderna

för den kyrkliga organisationen i övrigt jämförelsevis obetydlig ökning

av anslaget kunde göras avsevärt mycket effektivare.

Stifts- och kontraktsadjunkternas nuvarande avlöningsförmåner äro i

huvudsak enhetligt bestämda. Sålunda åtnjuter för närvarande varje stiftseller

kontraktsadjunkt 3 400 kronor i årligt arvode med rätt därjämte till

tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, efter 3, 6 och 9 år, ävensom dyrtids-

och kristillägg å arvode och ålderstillägg enligt de för församlingsprästerna

gällande grunderna, d. v. s. efter de allmänna grunderna för dylikt tilllägg

å s. k. reglerad avlöning inom civilstaten men med det för dyrtidstilllägget

och tilläggsunderlaget för kristillägget gällande procenttalet reducerat

med 3. Vidare åtnjuta stifts- och kontraktsadjunktema, lika för alla,

bostads- och vivreersättning med 3 000 kronor för år, varå dock icke beräknas

dyrtids- eller kristillägg. Härjämte utgår, efter särskild prövning, till

stifts- och kontraktsadjunktema å vissa stationeringsorter i Luleå stift ödebygdstillägg

i överensstämmelse med vad som för församlingsprästerna gäller

enligt lag den 21 november 1925 (nr 455), eller med högst 1 400 kronor

för år. Slutligen åtnjuta här ifrågavarande präster resekostnadsersättning,

i Luleå och Visby stift enligt allmänna resereglementet (reseklass II) med

den sammanlagda kostnadsersättningen för stiftet maximerad till visst belopp,

samt i övriga stift med fast årlig ersättning för varje befattningshavare,

varierande mellan 600 och 2 400 kronor. Stifts- och kontraktsadjunkterna

inom Luleå stift åtnjuta även viss traktamentsersättning. I enlighet

med år 1946, efter beslut av riksdagen, meddelade särskilda bestämmelser

(sv. förf. saml. nr 216 och 550) ha stifts- och kontraktsadjunktema dessutom,

i likhet med flertalet övriga präster samt civila och militära statliga

befattningshavare m. fl., erhållit dels tillfälligt lönetillägg med 300 kronor

för budgetåret 1945/46, dels provisoriskt lönetillägg med 660 kronor för

budgetåret 1946/47. Dessa sistnämnda två lönetillägg belasta emellertid

icke det särskilda anslaget å 400 000 kronor enligt 6 § kyrkofondslagen utan

skola helt finansieras omedelbart ur kyrkofonden. I

I sina framställningar om fortsatt anställande av stifts- och kontraktsadjunkter

för tiden efter utgången av juni 1946 har flertalet av domkapitlen

hemställt om en utökning av den nuvarande organisationen, sammanlagt

av rätt så betydande omfattning. Förslag ha härjämte framförts om

höjning av bostads- och vivreersättningen för stifts- och kontraktsadjunkterna

och i särskilda fall jämväl av resekostnads- och traktamentsersiittningarna.

Från visst håll har ifrågasatts, att bostads- och vivreersättningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.

skulle sammanslås med befattningshavarens årsarvode till ett belopp, på

vilket i dess helhet skulle utgå dyrtids- och kristillägg.

Med föranledande härav har kammarkollegiet i sitt i ärendet avgivna

utlåtande till en början framhållit följande.

För möjliggörande av ifrågasatt höjning av bostads- och vivreersättningen

till ifrågavarande adjunkter samt för bibehållande trots stegringen i lönekostnaderna

av den dåvarande organisationen ifrågasatte kollegiet i sina

den 5 februari 1942 och den 26 februari 1943 avgivna utlåtanden att från

ifrågavarande anslag skulle såsom en tillfällig anordning avlastas de till

stifts- och kontraktsadjunkterna utgående dyrtids- och kristilläggen, vilka

i stället borde utgå från posten »dyrtidstillägg till präster». Förslaget föranledde

emellertid icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Med den nuvarande organisationen

torde dyrtids- och kristilläggen kunna uppskattas till i runt tal

60 000 kronor. Därest nu framförda yrkanden om utökning av organisationen,

innebärande en ökning av antalet adjunkter med 16, skulle i mera

avsevärd utsträckning bifallas, komme, även om berörda avlastning av dyrtids-

och kristilläggen kunde ske, det nuvarande anslaget icke att förslå att

finansiera den sålunda utökade organisationen. Härför skulle krävas en höjning

av ifrågavarande anslagspost.

I fråga om den påyrkade utökningen av antalet stiftsadjunkter har kammarkollegiet

vidare anfört bland annat följande.

Stiftsadjunktsinstitutionen är enligt domkapitlens samstämmiga vittnesbörd

av stor och växande betydelse för det kyrkliga livets utveckling på

skilda områden. Med hänsyn till de från flertalet domkapitel därom framförda

önskemålen anser sig kollegiet fördenskull i princip icke hava något

att erinra emot att genom höjning av maximibeloppet av ifrågavarande anslagspost

möjlighet beredes till en utökning av den kyrkliga organisationen

i detta hänseende. — Givet är att det på stiftsadjunkterna ankommande

arbetet är av den art, att det för en lekman och utan kännedom om de

lokala förhållandena är svårt att bedöma behovet av arbetskrafterna. Synbarligen

har emellertid denna verksamhet blivit allt mer omfattande och grenat

ut sig till flera kyrkligt-sociala uppgifter. Härtill kommer, att verksamheten

vitsordats vara till stort gagn. Vad domkapitlen i Uppsala, Skara,

Strängnäs, Lund, Göteborg och Karlstad, vilka var för sitt stift begärt anställande

av ytterligare en stiftsadjunkt, anfört till stöd härför har synts

kollegiet vara bärande, varför kollegiet icke har något att erinra mot den

av dessa domkapitel nu ifrågasatta utökningen av organisationen.

Vidkommande åter de av domkapitlen i Härnösand och Luleå gjorda

framställningarna, däri för respektive stift ifrågasatts en utökning med två

stiftsadjunkter, förklarade sig kammarkollegiet på anförda skäl icke kunna

i full utsträckning biträda dessa utan blott kunna för vartdera stiftet tillstyrka

anställande av en ny stiftsadjunkt. Av domkapitlet i Stockholm framfört

yrkande om anställande i därvarande stift av ytterligare en stiftsadjunkt

ansåg sig kammarkollegiet ej kunna tillstyrka. Domkapitlet i Visby hade

i sin framställning framhållit behovet av anställande i stiftet av ännu en

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.

stiftsadjunkt men av hänsyn till det begränsade kyrkofondsanslaget inskränkt

sig till att hemställa om anvisande av resekostnadsersättning för en församlingspräst,

som av domkapitlet kunde förordnas till biträdande stiftsadjunkt

utan särskilt arvode. Härutinnan har kammarkollegiet allenast åberopat ett

sitt tidigare utlåtande över ett likartat förslag, varvid kollegiet förklarat sig,

under förutsättning att förordnandet icke komme att menligt inverka på

arbetet inom den förordnade prästens eget pastorat, icke vilja motsätta sig

den ifrågasatta anordningen. Domkapitlen i Linköping, Västerås och Växjö

hade beträffande sina stift icke begärt någon utökning i antalet därvarande

stiftsadjunkter.

Vad beträffar anställandet av kontraktsadjunkter hade domkapitlet i Luleå

begärt anställande av ytterligare en sådan samt domkapitlen i Uppsala och

Härnösands stift, varest hittills icke funnits några kontraktsadjunkter, hemställt

om anställande i det förra stiftet av tre och i det senare av en sådan

adjunkt. I denna fråga har kammarkollegiet till en början anfört följande.

Under det stiftsadjunkterna hava till uppgift att biträda församlingsprästerskapet

med speciella till hela stiftet eller större delar därav hänförliga

uppgifter, särskilt med avseende å ungdoms- och sjömansvård samt kyrkligt

arbete av frivillig art och kyrkligt bildningsarbete m. m., äro kontraktsadjunkterna

anställda för det egentliga församlingsarbetet i kontraktets pastorat,

där på grund av särskilda förhållanden, såsom stora avstånd och spridd

bebyggelse och församlingsorganisationens knapphet, det ordinarie församlingsprästerskapet

icke har möjlighet att på tillfredsställande sätt fullgöra

sina församlingsvårdande uppgifter. Hittills hava kontraktsadjunkter varit

anstiillda endast i Luleå stifts lappmarkskontrakt och Norrbottens norra

kontrakt. I den mån församlingsorganisationen blivit utökad ha tidigare

anställda kontraktsadjunkter indragits.

I vad gäller de av domkapitlen i Uppsala och Härnösand i förevarande

hänseende gjorda framställningarna har kammarkollegiet förklarat sig, med

hänsyn till de kyrkliga förhållandena i de av nämnda domkapitel avsedda

kontrakten, icke kunna finna det styrkt, att något behov av kontraktsadjunkt

därstädes är för handen. För Luleå stift har kammarkollegiet ej

heller funnit det behövligt med någon ytterligare kontraktsadjunkt, helst

som kammarkollegiet just för det av domkapitlet härvid åsyftade kontraktet,

Lappmarkens tredje kontrakt, jämte annat kontrakt tillstyrkt anställande

av ännu en stiftsadjunkt.

Beträffande de i domkapitlens framställningar ifrågasatta ändringarna

med avseende å bostads- och vivreersättningarna åt stifts- och kontraktsadjunkterna

har kammarkollegiet för närvarande tillstyrkt en höjning med

300 kronor av desamma. Vad åter angår förslaget om inarbetande av

bostads- och vivreersättningen i arvodena, vilket enligt kollegiets förmenande

i viss mån innebure ett avsteg från det nuvarande prästerliga lönesystemet,

har kammarkollegiet med hänsyn till den omläggning av nämnda

system, som allt mer trängde på, funnit det tills vidare böra anstå med prov
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Föredra
ganden.

8 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.

ningen av detta förslag. De framställda yrkandena om höjningar av nu

utgående resekostnads- och traktamentsersättningar har kammarkollegiet

icke ansett sig böra tillstyrka i annan mån än att den för stifts- och kontraktsadjunkterna

i Luleå stift i särskilda fall nu gällande nedsatta traktamentsersättningen

syntes, med hänsyn till numera enligt allmänna resereglementet

utgående traktamentsersättning i klass D, böra höjas till 8 kronor

för dag och 5 kronor för natt samt att i följd härav och på grund av den

förordade utökningen av antalet stiftsadjunkter i stiftet den för närvarande

för stiftet bestämda maximeringen av här ifrågavarande ersättningar jämväl

borde något höjas. För de i övrigt förordade nya stiftsadjunkterna har

kammarkollegiet föreslagit i huvudsak samma ersättningar i förevarande

hänseende som hittills varit bestämda för de i respektive stift tidigare anställda.

För det fall att biträdande stiftsadjunkt komme att anställas i Visby

stift i enlighet med därvarande domkapitels förslag, har kammarkollegiet

tillstyrkt, att resekostnadsersättning för denne bestämmes att — i likhet

med vad för närvarande för stiftsadjunkten i stiftet gäller — utgå enligt

klass II i allmänna resereglementet, men att ersättningen för år icke sammanlagt

må överstiga 1 000 kronor.

Med utgående från vad av detsamma sålunda förordats såväl i avseende

å utökning av organisationen som i fråga om höjning av befattningshavarnas

avlöningsförmåner har kammarkollegiet slutligen beräknat medelsbehovet för

år för stifts- och kontraktsadjunkternas avlönande till sammanlagt 513 800

kronor, varvid kammarkollegiet i huvudsak anfört följande.

I händelse anslaget ur kyrkofonden till det ifrågavarande ändamålet fortfarande

anses böra maximeras, syntes lämpligt, att maximibeloppet, varav

organisationens omfattning beror, icke komme att omfatta dyrtids- och kristilläggen

utan endast övriga så att säga ordinarie kostnader. Med inberäknande

av föreslagen höjning av bostads- och vivreersättningen skulle maximibeloppet

i så fall efter den nu föreslagna organisationen komma att uppgå

till 436 500 eller i avrundat tal 450 000 kronor. Beträffande kyrkofondens förmåga

att med nuvarande skatteunderlag bära ifrågavarande ökade utgift

torde någon tvekan icke råda därom. Av allmänna kyrkoavgiftens grundbelopp,

15 öre, uttages för år 1946 endast 10 öre, och enligt kammarkollegiets

och statskontorets i utlåtande den 7 september 1945 gjorda beräkningar

till allmänna kyrkoavgiften för 1946 skulle med 10-öres utdebitering uppstå

ett overskott å kyrkofondens inkomster med omkring 226 000 kronor.

Statskontoret, som över förevarande frågor jämväl avgivit utlåtande, har

för sin del förordat bibehållande av den nuvarande organisationen i avvaktan

å slutförandet av numera igångsatt utredning rörande revision av bestämmelserna

om prästerskapets avlöning.

På sätt i 1934 års kyrkolagsutskotts betänkande framhållits och jämväl

av domkapitlen och kammarkollegiet vitsordats, äro stifts- och kontraktsadjunktsbefattningarna

att anse såsom betydelsefulla och verksamma fak
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.

torer för ett ändamålsenligt tillgodoseende av den utveckling och inriktning

av den prästerliga verksamheten inom riket, som nuvarande tidsförhållanden

kräva. Jag finner det i enlighet härmed även till fullo styrkt, att det

för denna verksamhets tillbörliga bedrivande för närvarande föreligger ett

starkt behov av en omedelbar utvidgning av den särskilda härför avsedda

prästorganisationen samt att detta utvidgningsbehov skäligen bör fyllas i den

utsträckning, som av kammarkollegiet förordats. En dylik utökning av prästorganisationen

i fråga synes icke kunna föregripa resultatet av den utredning

rörande prästerskapets avlöningsförhållanden m. in., som för närvarande

bedrives av särskilda sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet, 1946 års

prästlönekommitté. Nämnda utredning torde, enligt vad jag inhämtat, icke

komma att beröra hithörande speciella organisationsförhållanden. Däremot

torde önskemålen om en höjning av ifrågavarande befattningshavares bostadsoch

vivreersättning i nuvarande läge svårligen kunna tillmötesgås. Det får

nämligen anses uppenbart, att en nu vidtagen höjning av denna för den totala

lönenivån för befattningshavarna i fråga så väsentliga lönepost måste förutsättas

kunna komma att inverka störande på den arbetande lönekommitténs

blivande löneavvägning de särskilda prästtjänsterna emellan. Jag erinrar i

detta sammanhang om att, såsom redan nämnts, stifts- och kontraktsadjunkterna

genom särskilda lönetillägg för budgetåren 1945/47 redan erhållit en

viss kompensation för sitt av dyrtidens ökade tryck försämrade avlöningsläge.

Därest en motsvarande kompensation kommer att visa sig påkallad

för prästerna i gemen jämväl under nästkommande budgetår, torde helt naturligt

även stifts- och kontraktsadjunkterna böra komma i åtnjutande därav.

Jag anser mig fördenskull icke kunna biträda förslaget om höjning av bostadsoch

vivreersättningen.

Å andra sidan finner jag däremot icke något hinder föreligga för att

bostads- och vivreersättningen, på sätt även ifrågasatts, helt upphör såsom

fristående avlöningsförmån och i stället inarbetas i arvodet genom motsvarande

höjning av detta. För här ifrågavarande befattningshavare torde det

nämligen i verkligheten, med undantag för en kontraktsadjunkt i Lappmarkens

andra kontrakt i Luleå stift för vilken särskild tjänstebostad finnes

anordnad i Ammarnäs, icke kunna bli fråga om att bostads- och vivreersättningen

någonsin skall utbytas mot bostad eller vivre in natura.

Bostads- och vivreersättning åt stifts- och kontraktsadjunkter enligt nu

gällande avlöningsgrunder fastställdes — om man bortser från Visby stift,

där tidigare gällde en speciell avvägning med avseende å arvode och dylik

ersättning åt stiftsadjunkt — första gången genom Kungl. Maj:ts beslut

den 25 juni 1926 om anställande av stiftsadjunkt i Lunds stift. Ersättningen

bestämdes härvid till 2 500 kronor. I samband med att åren 1930—31

den förut å årsarvode och ålderstillägg för befattningshavarna utgående tillfälliga

löneförbättringen inarbetades i arvodet och dyrtidstillägget å samma

löneförmåner omlades att utgå efter s. k. nyreglerade grunder, höjdes jäm
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.

val bostads- och vivreersättningen för befattningshavarna i gemen till nu

gällande belopp 3 000 kronor. Som det för bostad och vivre fastställda

ersättningsbeloppet, varå dyrtidstillägg icke utgår eller tidigare utgått, måste

förutsättas i sig inbegripa kompensation åtminstone för den vid fastställelsetidpunkten

rådande dyrtiden, finner man — med utgående från levnadskostnadsnivån

vid ingången av tredje kvartalet 1926 — att det för stiftsoch

kontraktsadjunkterna först bestämda ersättningsbeloppet för bostad och

vivre, 2 500 kronor, bort svara mot ett grundbelopp av i avrundat tal

2 180 kronor jämte dyrtidstillägg därå med cirka 320 kronor. Med beräkning

av dyrtids- och kristillägg enligt nu för prästerna i allmänhet gällande

grunder skulle, med utgående från nämnda grundersättning å 2 180 kronor,

bostads- och vivreersättningen i sin helhet komma upp till cirka 3 040 kronor

(med kristillägg efter 14 procent blir beloppet 2 996 kronor) eller alltså

i stort sett samma belopp som det, varmed bostads- och vivreersättningen

för närvarande utgår. Jag finner med hänsyn till vad jag här framhållit det

vara lämpligt, att arvode samt bostads- och vivreersättning åt stifts- och

kontraktsadjunkterna nu sammanslås till ett belopp och att därvid såsom

enhetligt arvode för nämnda befattningshavare bestämmes (3 400 -f-f-

2 180 =) 5 580 kronor. Genomföres en dylik arvodesreglering, synas

emellertid, då ju därigenom i avlöningsförmånerna ej längre kommer att

ingå något belopp som i princip kan sägas vara fastställt med hänsyn till

rådande levnadskostnadsnivå, de befattningshavarna å arvodet jämte andra

avlöningsbelopp tillkommande dyrtidstilläggsförmånerna härefter böra utgå

utan den hittills tillämpade reduceringen av gällande procenttal med tre,

eller alltså helt utgå efter de allmänna grunderna för ifrågavarande tillägg

å s. k. reglerad avlöning inom civilstaten.

Vad beträffar bestämmandet av resekostnads- och traktamentsersättningar

för här ifrågavarande befattningshavare ansluter jag mig till vad kammarkollegiet

i dylikt hänseende förordat. Med hänsyn till vad dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet i propositionen 1936:

242 (s. 133 f.) uttalat med avseende å biträdande stiftsadjunkters anställande

och med hänsyn jämväl till konsekvenserna i allmänhet beträffande det

ordinarie församlingsprästerskapets anlitande för dylika särskilda uppdrag,

finner jag mig dock icke kunna tillstyrka något förordnande av biträdande

stiftsadjunkt i Visby stift och således ej heller någon särskild resekostnadsersättning

för sådan präst.

I övrigt torde stifts- och kontraktsadjunkternas avlöningsförmåner böra

för kommande anställningsperiod bestämmas i enlighet med vad därutinnan

för närvarande gäller. För den förut omnämnde med tjänstebostad försedde

kontraktsadjunkten i Ammarnäs lärer det härvid böra få ankomma på

Kungl. Maj:t att bestämma den minskning i honom tillkommande årsarvode,

som befattningshavaren skäligen skall vidkännas för förmånen av

hyresfri tjänstebostad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.

Med den av mig nu föreslagna regleringen av antalet befattningshavare

och avlöningsförmånerna för dessa skulle årskostnaden för stifts- och kontraktsadjunktsorganisationen

kunna beräknas på följande sätt:

Arvode för 44 adjunkter ä 5 580 kronor................ kronor 245 520

Ålderstillägg, tre å 300 kronor efter 3, 6 och 9 år, förslagsvis » 19 800

Ödebygdstillägg, förslagsvis .......................... »_7 000

kronor 272 320

Dyrtidstillägg efter 26 procent, förslagsvis ............ kronor 70 500

Barntillägg å 108 kronor per barn, förslagsvis.......... » 6 580

Kristillägg efter 16 procent (tabell III), förslagsvis...... » 47 900

Resekostnads- och traktamentsersättningar, högst ...... » 100 000

Summa kronor 497 300.

Härtill bör, såsom jämväl synes önskvärt, ytterligare komma ett avlöningsbidrag

å 14 000 kronor för år till diakonistyrelsen i enlighet med vad

tidigare utgått. Totalbelastningen av det förevarande kyrkofondsanslaget

skulle därmed kunna beräknas till mellan 510 000 och 520 000 kronor för

år. Det nu i kyrkofondslagen bestämda beloppet bleve följaktligen otillräckligt.

Kammarkollegiet, som på grundval av sina förslag och beräkningar

kommit till ett närliggande motsvarande totalbelopp, har för sin del förordat,

att finansieringen av de beräkneliga kostnaderna ordnas på så sätt,

att den i kyrkofondslagen bestämda maximeringen av anslaget höjes till

450 000 kronor, men att samtidigt i lagen angives att de å stifts- och kontraktsadjunkternas

avlöningsförmåner utgående dyrtids- och kristilläggen

icke skola gäldas medelst detta anslag utan omedelbart ur kyrkofonden.

Jag finner denna metod med successiva höjningar av anslaget icke ändamålsenlig.

I stället anser jag mig kunna biträda 1934 års kyrkolagsutskotts

förslag om maximeringens slopande ur lagbestämmelsen. Detta torde emellertid

förutsätta, att grunderna för anslagets utnyttjande underställas riksdagens

godkännande. Belastningen av anslaget påverkar nämligen i sin mån

det årliga behovet av skatteutdebitering för kyrkofondens räkning i form av

allmän kyrkoavgift. Bestämmelse om dylikt förbehåll om riksdagens godkännande

av grunderna för kyrkofondsanslags utnyttjande finnes redan förut

meddelad, t. ex. under punkterna 6) och 9) i 6 § andra stycket kyrkofondslagen

beträffande utlands- och militärprästers avlönande. Jag vill fördenskull

här föreslå en i detta syfte ändrad bestämmelse i kyrkofondslagen rörande nu

ifrågavarande anslag, närmast anslutande sig till den motsvarande bestämmelsen

under punkt 9) samma paragraf. De grunder för anslagets utnyttjande,

som nu närmast eller sedermera må varda med riksdagens godkännande

beslutade, synas emellertid böra fastställas att gälla tills vidare, i likhet med

vad skett i avseende å såväl utlands- som militärprästernas avlönande. Härigenom

vinnes den lättnaden i fråga om anslagets handhavande, att grun
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 64. 2

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.

derna härför icke behöva av Kungl. Maj:t årligen underställas riksdagen utan

först då förhållandena påkalla antingen en ökning av antalet befattningshavare

inom någondera av de två särskilda kategorierna eller någon ändring i

vad gäller avvägningen av arvoden med tillhörande tillägg för befattningshavarna

eller höjning av beräknade anslaget för resekostnads- och traktamentsersättningar.

I vad angår befattningshavarnas fördelning de olika stiften

emellan och inom dessa synes likväl Kungl. Maj:t alltjämt böra hava fria

händer, liksom även i fråga om bestämmandet i övrigt rörande befattningshavarnas

tjänstgöring m. m. Om behovet av fortgående bidrag till diakonistyrelsen

för avlönandet av vissa hos nämnda styrelse anställda sekreterare

samt om avvägningen av bidraget för respektive år och om eventuella villkor

för dess åtnjutande torde det likaledes böra tillkomma Kungl. Maj:t att,

med iakttagande av härförut angiven ungefärlig begränsning av bidragssummans

storlek, själv fritt bestämma.

Föredraganden uppläser härefter ett inom ecklesiastikdepartementet utarbetat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti

1932 (nr 404) om kyrkofond, vilket förslag såsom bilaga fogats till statsrådsprotokollet

i detta ärende1, samt hemställer,

att Kungl. Maj:t måtte, med hänsyn till naturen av de

frågor, som genom berörda lagförslag avses bliva reglerade,

inhämta kyrkomötets yttrande däröver.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Oloj Cederstrand.

Denna bilaga är likalydande med den vid skrivelsen fogade och har här uteslutits.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kyrkolag sutskottets betänkande nr 4-

1

T r an samt.

Bilaga 2.

Nr 4.

Ankom till tryckeriexpeditionen den 20 november 1946 kl. 3 em.

Kyrkolag sutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

skrivelse, nr 3, angående ändrad lydelse av 6 % lagen

den SO augusti 1932 (nr Ifih) om kyrkofond m. m.

I en den 1 november 1946 dagtecknad, till kyrkolagsutskottets handläggning

hänskjuten skrivelse, nr 3, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av skrivelsen bilagt utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden för samma

dag, begärt kyrkomötets yttrande över ett vid skrivelsen fogat förslag

till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)

om kyrkofond.

Vidare hava i en jämväl till utskottets handläggning hänskjuten motion,

nr 26, herr biskop Cullberg m. fl. hemställt, att kyrkomötet ville till Kungl.

Maj:t ingå med underdånig framställning, att kontraktsadjunkter måtte

få anställas även utanför Luleå stift i den utsträckning, som med hänsyn

till den kyrkliga verksamheten särskilt bland ungdomen inom vissa kontrakt

kan visa sig erforderlig.

Ovannämnda lagförslag är av följande lydelse:

Vidkommande först det föreliggande lagförslaget innebär detta, dels att

maximeringen av nu ifrågavarande anslag slopas, och dels att grunderna för

Kungl. Maj:ts handhavande av anslaget skola godkännas av riksdagen.

Förslag om borttagande av maximeringen väcktes i en motion vid 1934

års kyrkomöte, och förslaget tillstyrktes av kyrkolagsutskottet i betänkande

(nr 32), som godkändes av kyrkomötet.

Utskottet har i princip intet att erinra mot lagförslaget.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla följande. Stifts- eller kontraktsadjunkt

äger vid sjukledighet icke rätt till arvode med större belopp

än vad som motsvarar vad han såsom pastoratsadjunkt skulle ägt åtnjuta.

Även med avseende å familjepensioneringen befinna sig stifts- och kontraktsadjunkterna

i ett ogynnsamt läge. Detta synes pbilligt. Det förefaller

utskottet angeläget, att stifts- och kontraktsadjunkter i nu nämnda avseen
-

VUkottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kyrkolag sutskottets betänkande nr 4.

den jämställas med kyrkoadjunkter. Ej heller äga stifts- och kontraktsadjunkterna

rätt till ledighet för enskilda angelägenheter annat än mot

avstående av lön, något som måste betecknas som otillfredsställande. Utskottet

vill uttala en önskan, att nu berörda frågor hänskjutas till 1946

års prästlönekommitté.

Vad härefter angår motionen finner utskottet i likhet med motionärerna,

att bland annat på grund av i motionen anförda skäl anställande av

kontraktsadjunkter kan vara eller bliva behövligt även utanför Luleå

stift. Något författningsenligt hinder mot en sådan åtgärd lärer icke förefinnas;

liksom förhållandet är med stiftsadjunkterna torde fråga om anställande

av kontraktsadjunkter få prövas av Kungl. Maj:t från fall till

fall. Motionen bör därför enligt utskottets mening icke föranleda någon

kyrkomötets åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

dels att kyrkomötet måtte i anledning av Kungl. Maj:ts

skrivelse, nr 3, förklara sig icke hava något att erinra mot

det vid skrivelsen fogade lagförslaget,

dels ock att motionen, nr 26, icke måtte föranleda någon

kyrkomötets åtgärd.

Stockholm den 20 november 1946.

På kyrkolagsutskottets vägnar:

HARDY GÖRANSSON.

Närvarande i utskottet vid ärendets behandling:

herr Hardy Göransson, herrar biskopar Rodhe, Block och Ljunggren, herrar Nygren*) och

Hultgren, friherre Carl Hamilton samt herrar Jansson, Ljung och Turén.

*) Ej närvarande vid justeringen av betänkandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kyrkomötets skrivelse 1946, nr 4-

1

Bilaga 3.

Nr 4.

Godkänd av kyrkomötet den 28 november 1946.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl.

Maj:ts skrivelse angående ändrad lydelse av 6 § lagen

den SO augusti 1932 (nr .(04) om kyrkofond.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 4.)

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 1 november 1946, nr 3, har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, begärt kyrkomötets yttrande över

ett vid skrivelsen fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen

den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond.

I ärendet har kyrkolagsutskottet avgivit betänkande, nr 4, varav tryckt

exemplar här bifogas.

Under åberopande av utskottets betänkande får kyrkomötet i underdånighet

förklara sig icke hava något att erinra mot ifrågavarande lagförslag.

Stockholm den 28 november 1946.

Underdånigst

ERLING EIDEM.

/ G. H. Berggren.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 4-

1

Bilaga 4-

Nr 4.

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet angående ändring i

lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 85) om emeritilöner

för präster m. m.; given Stockholms slott

den 1 november 1946.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta kyrkomötets

yttrande över härvid fogade, inom ecklesiastikdepartementet upprättade

förslag till lagar angående ändring i lagen den 9 december 1910 (nr

141, s. 35) om emeritilöner för präster samt angående ändrad lydelse av

6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond.

GUSTAF.

N. Quensel.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 4-

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 35)

om emeritilöner för präster.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§J lagen den 9 december 1910 om

emeritilöner för präster skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives

samt att 11 §1 2 samma lag skall hava lydelse som följer.

1 §•

Emeritilöner må under de villkor och bestämmelser, som här nedan stadgas,

från kyrkofonden utgå till ordinarie och extra ordinarie präster, vilka

tjänstgöra i annan territoriell församling än Karlsborgs församling, ävensom

till stifts- och kontraktsadjunkter samt till pastor vid sådan svensk församling

i utlandet, för vilken kyrkoordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd.

2 §.

Emeritilön delas---ettusenfemhundra kronor.

För pastor vid svensk församling i utlandet skall grundbeloppet utgöra

fyratusenfemhundra kronor.

Det ''provisoriska---4 § 3 mom.

11 §.

Tjänstinnehavare, å vilken bestämmelserna härförut om emeritilön äga

tillämpning, vare pliktig att underkasta sig framdeles, så länge han kvarstår

i tjänst, av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade ändrade bestämmelser

rörande skyldigheten att mot erhållande av emeritilön avgå från tjänsten

och om emeritilöns åtnjutande eller eljest med avseende å sådan prästs

tj änstepensionering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947; dock att dessförinnan utnämnd

pastor vid svensk församling i utlandet icke mot sitt bestridande är skyldig

att mot erhållande av emeritilön avgå från sin befattning samt att före

den 1 januari 1947 utnämnd annan tjänstinnehavare icke utan eget godkännande

är underkastad förpliktelse, som i 11 § i dess nya lydelse avses.

1 Senaste lydelse, se 1941: 954.

2 Beträffande 11 §, jfr 1942:157.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 4-

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 6 §* lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 §.

Enligt vad---kyrkofonden gäldas

dels kostnad för avlönande av biskoparna och av präster, som avses i

lagen om reglering av prästerskapets avlöning, för beredande av emeritilön

för präster ävensom för pensionering av efterlevande till präster, allt

i den omfattning, som är närmare angiven

i bestämmelserna---avsedda medel,

i lagarna om reglering av prästerskapets avlöning, om provisorisk tillläggslön

åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m.,

om resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat, om emeritilöner för

präster, om emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens

och diakoniens tjänst och om dyrtidstillägg åt präster jämte därtill

anslutna särskilda författningar samt

i familjepensionsreglementet---Luleå stift.

Härutöver skola---anställda präster.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947. 1

1 Senaste lydelse, se 1941: 909.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 4-

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 november 1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Statsrådet Quensel anmäler fråga om emeritilöner för pastorer vid svenska

församlingar i utlandet och anför härom följande.

För närvarande finnas sex svenska församlingar i utlandet, för vilka Kungl.

Maj:t fastställt kyrkoordning, nämligen

Gustafsförsamlingen i Köpenhamn,

Olaus-Petriförsamlingen i Helsingfors,

Margaretaförsamlingen i Oslo,

Victoriaförsamlingen i Berlin,

Sofiaförsamlingen i Paris samt

Ulrika-Eleonoraförsamlingen i London.

Ett förslag om fastställande av kyrkoordning för en svensk församling i

Buenos Aires är för närvarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

De svenska statsmakterna ha på flera sätt visat sitt intresse för de svenska

utlandsförsamlingarna. De ha sålunda understötts från hemlandet med särskilda

anslag såväl till uppförande av kyrlco- och församlingsbyggnader som

till avlönandet av präster. Sedan Kungl. Maj:t fastställt kyrkoordning för

församlingen och denna vunnit viss stadga i organisationen, har avlöningsbidraget

till församlingen i allmänhet uppförts å riksstaten och vederbörande

prästman erhållit ordinarie anställning med fullmakt av Kungl. Maj:t såsom

pastor vid församlingen. För församlingen i Paris fastställdes kyrkoordning

redan år 1882, medan kyrkoordningarna för samtliga de övriga församlingarna

tillkommit under de tre första decennierna av 1900-talet, den senaste år

1925 för församlingen i Oslo. För pastor vid församlingen i London har

icke utgått något avlöningsbidrag från anslag å riksstaten utan har därvarande

församling för dennes avlönande i stället åtnjutit bidrag av vissa av

svenska staten för ändamålet anvisade s. k. skeppsavgifter, vilka alltsedan

år 1716 skolat på grund av ett kungl. brev erläggas av till engelska hamnar

anländande svenska fartyg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts skrivelse nr 4- 5

De från anslag å riksstaten utgående bidragen till utlandspastorernas avlönande

ha från och med budgetåret 1942/43 överflyttats till kyrkofonden.

Orsaken till denna överföring var närmast den, att utlandspastorerna inbegripits

i den år 1941 beslutade allmänna regleringen av det prästerliga familjepensionsväsendet,

varigenom det allmännas kostnad för familjepensioneringen

av, bland andra, dessa präster lagts å kyrkofonden. Avlöningsbidraget

för pastor vid svenska församlingen i London bibehölls dock härvid såsom

förut. För de övriga fem utlandspastorerna skola avlöningsbidragen efter

överflyttningen till kyrkofonden alltjämt bestämmas av Kungl. Maj .t och

riksdagen. Genom särskilt beslut bestämdes tillika, att de hittillsvarande

grunderna för dessa sistnämnda avlöningsbidrags utgående tills vidare skulle

gälla oförändrade och således icke behöva varje ar underställas riksdagen.

Enligt beslut av 1944 års riksdag genomfördes emellertid för budgetåret

1944/45 en provisorisk lönereglering för pastorstjänsterna vid ifrågavarande

fem utlandsförsamlingar. Vid 1945 års riksdag beslöts härefter en tilläggsreglering

för budgetåret 1945/46 för utlandspastorerna, vilken i avseende

å vissa därvid bestämda tilläggsförmåner jämväl omfattade pastor vid svenska

församlingen i London. De salunda bestämda provisoriska bidragsgrundema

ha erhållit förlängd giltighet för budgetåret 1946/47. De i enlighet

härmed för innevarande budgetår ur kyrkofonden utgående avlöningsbidragen

till pastorerna vid de svenska församlingarna i utlandet äro bestämda pa

följande sätt:

Till pastor vid en var av de svenska församlingarna i Köpenhamn, Berlin,

Paris Helsingfors och Oslo utgår dels grundavlöning jämte provisorisk förhöjning

med tillhopa 8 100 kronor, dels procentuellt dyrtidstillagg och kristilläo-o''

enligt de grunder för åtnjutande av dylika tillägg, som för motsvarande0

tid gälla för kyrkoherde i territoriell hemlandsförsamling, dels ock

ett tillfälligt utlandstillägg i form av grundbelopp och barnbidrag. Grundbeloppet

utgör för år 1 600 kronor för en var av pastorerna i Köpenhamn,

LIelsingfors och Oslo, 2 600 kronor för pastorn i Berlin och 2 000 kronor för

pastorn i Paris. Barnbidraget utgår, för år räknat, för varje befattningshavare

som på grund av försörjningsplikt underhåller barn under 19 ars alder,

med’750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare barn under 10 ars

ålder samt med 2 000 kronor för varje barn, som fyllt 10 ar. Uppbar befattningshavare

utöver sin sålunda bestämda prästerliga avlöning arvode eller

annan fast ersättning för särskilt uppdrag vid sidan av pastorstjänsten, skall

emellertid för tid, varunder dylikt arvode utgår, grundbeloppet av utlandstillägget

för honom minskas med ett mot arvodet svarande belopp, hor

åtnjutande av härförut angiven grundavlöning å 8 100 kronor är pastor tillförbunden

att icke mottaga någon särskild ersättning for honom pa grund

av tjänsten åliggande förrättningar. ....... , , ,

Pastor vid svenska Ulrika-Eleonoraförsamhngen 1 London ar ur kyrkofonden

tillerkänd allenast tillfälligt utlandstillägg. Detta utgår med ett grundbelopp

av 2 000 kronor för år och i övrigt efter samma grunder, som galla

för de andra utlandspastorerna; dock att härvid såsom särskild förutsättning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts skrivelse nr Jh

för utlandstilläggets åtnjutande stadgats, att pastorn under budgetåret får

av församlingen i London uppbära minst de löneförmåner, som för honom

fastställts å kyrkostämma med församlingen den 27 november 1938 eller

660 £ för år (därav 460 £ i grundlön, 100 £ i provisorisk löneförbättring och

100 £ i dyrtidstillägg) jämte hyresfri bostad.

De av Kungl. Maj:t för de särskilda utlandsförsamlingarna fastställda

kyrkoordningarna äro till sitt innehåll i stort sett sinsemellan lika och i det

väsentliga jämväl överensstämmande med vad som gäller för de svenska

kyrkoförsamlingarna i allmänhet i hemlandet. Anslutningen till utlandsförsamlingarna

är dock helt frivillig. De grundläggande bestämmelserna i kyrkoordningarna

rörande utlandsförsamlingarnas organisation och de för församlingarna

inrättade pastorstjänsterna äro av i huvudsak följande innehåll:

Församlingens religiösa och övriga uppgifter handhavas, förutom av enstaka

andra organ, av kyrkostämma och kyrkoråd samt kyrkvärdar. Församlingens

medlemmar bestå i första hand av svenskar, vilka tillhöra den

svenska kyrkan eller också — inom vissa församlingar — annat evangeliskt

kyrkosamfund och vilka hos pastor anmält sin önskan att inträda i församlingen.

Dessa församlingsmedlemmar äro antingen sådana, som efter att ha

uttagit flyttningsbetyg från sin förra hemort blivit i vanlig ordning kyrkobokförda

i församlingen, eller ock sådana, som, ehuru de fortfarande äro

kyrkobokförda i hemlandet, för en längre eller kortare tid uppehålla sig i det

främmande landet och därunder vilja komma i åtnjutande av de förmåner,

som den svenska kyrkliga verksamheten därstädes erbjuder. I några av

utlandsförsamlingarna kunna även evangeliska trosbekännare av annan nationalitet

erhålla inträde. Rättighet att deltaga i kyrkostämmans överläggningar

och beslut tillkommer en var av församlingens till myndig ålder komna medlemmar,

som sedan viss tid varit inskriven i församlingen och erlagt under

tiden förfallna årsavgifter till denna. Församlingen lyder under domkapitlet

i Uppsala.

Pastor vid församlingen skall tillhöra svenska kyrkan. Befattningen som

pastor vid församlingen sökes hos och tillsättes av Kungl. Maj:t, som jämväl

utfärdar fullmakt å befattningen. Pastor lyder i sin ämbetsutövning under

ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala och har såsom präst i svenska

kyrkan att i tillämpliga delar ställa sig till efterrättelse Sveriges kyrkolag

och övriga för prästerlig verksamhet gällande svenska författningar. Pastor

ombesörjer kyrkobokföringen för församlingen och är berättigad att med

laga verkan utföra alla ifrågakommande vanliga kyrkliga förrättningar, såsom

dop, vigslar och jordfästningar. Pastor åtnjuter för tjänstgöringen i

utlandsförsamlingen prästerlig tjänstårsberäkning och erhåller därjämte efter

visst tids tjänstgöring i sådan församling s. k. extra ansökningsrätt till ordinarie

prästerlig tjänst inom vilket stift som helst i hemlandet.

Såsom redan nämnts äro utlandspastorerna, liksom biskopar och flertalet

i hemlandet stationerade församlings- och andra präster, inbegripna i 1941

års familjepensionsreglering för prästerskapet. Enligt stadgande i 1 § familjepensionsreglementet

för prästerskapet den 28 november 1941 (nr 904) äger

sålunda nämnda reglemente tillämpning å, jämte andra, »innehavare av pas
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kun yl. Maj:ts skrivelse nr 4-

torsbefattning i svensk församling i utlandet, för vilken kyrkoordning blivit

av Kungl. Maj:t fastställd». Någon tjänstepensionering har däremot hittills

icke blivit för utlandspastorerna genomförd. Vad beträffar prästerskapet i

hemlandet är en i det hela enhetlig reglering av dessa prästers tjänstepensionering

ordnad genom lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner

för präster. Denna lag äger i dess nuvarande lydelse i första hand

tillämpning för alla i de territoriella församlingarna — utom i Karlsborgs —

tjänstgörande ordinarie och extra ordinarie präster samt för stifts- och kontraktsadjunkterna.

De däri stadgade grunderna för emeritilöns tillgodonjutande

gälla emellertid jämlikt lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner

för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst

jämväl för där avsedda särskilda präster. För biskoparna har tjänstepensionering

ordnats efter i stort sett enahanda grunder genom förordningen den

27 november 1936 (nr 578) med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande

jämte nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel. Enligt

samtliga dessa bestämmelser bestrides den befattningshavaren tillkommande

tjänstepensionen (emeritilönen) i dess helhet ur kyrkofonden. Någon pensionsavgift

eller något pensionsavdrag för emeritilönens erhållande är icke

ålagd befattningshavaren. Någon rätt till emeritilöns erhållande vid avgången

ur tjänst är i princip ej heller tillförsäkrad befattningshavaren, fastän denne

numera — sedan tidigare stadgad begränsning av antalet pensionsrum borttagits

— i verkligheten alltid tillerkännes emeritilön, så snart de i författningarna

härför angivna förutsättningarna föreligga. Bestämmelserna i övrigt

rörande emeritilön för ordinarie präst äro enligt 1910 års emeritilönelag i

huvudsak följande:

Emeritilönen utgår med ett grundbelopp av 80 procent av den reglerade

lönen, lägst dock 3 200 kronor för kyrkoherde och 2 400 kronor för komminister

samt högst 4 500 kronor, samt ett provisoriskt tilläggsbelopp av

1 000 kronor. Kungl. Maj:t utser, efter anmälan av domkapitlet, emeritilöntagare.

Befattningshavare är pliktig att, mot åtnjutande av emeritilön,

avgå från tjänsten, när han fyllt 7,0 år, eller när han fyllt 65 år och under

mer än tre av de senast förflutna fem åren varit i följd av obotlig sjukdom

eller ålderdomssvaghet urståndsatt att själv fullgöra sina tjänsteåligganden

och av sådan anledning åtnjutit tjänstledighet, eller när han — utan att ha

uppnått nyss angiven ålder — efter att under fem på varandra följande år

på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra finnes

vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen. Har befattningshavaren

i sistnämnt fall icke uppnått 35 prästerliga tjänstår, utgår emeritilönen med

ett i förhållande till antalet tjänstår reducerat belopp, dock ej med lägre

belopp än 75 procent av hela emeritilönen. Befattningshavaren avgår från

tjänsten under det för honom ifrågavarande avgångsåret med utgången av

mars månad och är från och med därpå följande april månad berättigad att

månadsvis i efterskott uppbära honom tilldelad emeritilön. Vid lagens tillkomst

redan utnämnd befattningshavare är över huvud taget icke mot sitt

bestridande skyldig att, mot åtnjutande av emeritilön, avgå från sin befatt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 4-

ning och befattningshavare, som utnämnts före tillkomsten av vissa genom

lag den 13 december 1929 (nr 385) införda ändringar i emeritilönelagen, är

icke skyldig att mot erhållande av emeritilön avgå från sin befattning, förrän

han fyllt 75 år eller på sätt nyss sagts vid 65 års ålder befunnits urståndsatt

att tjänstgöra. Å emeritilön utgår dyrtids- och kristillägg enligt samma allmänna

grunder, som gälla för motsvarande tillägg åt civila tjänstepensionstagare

i statens tjänst.

En hemställan om anordnande av tjänstepensionering jämväl för utlandspastorerna

gjordes i underdånig skrivelse den 20 november 1937 av ärkebiskopen,

som därvid anförde i huvudsak följande:

Frågan om pension för utlandsprästerna har tidigare icke påkallat vidare

uppmärksamhet, då enligt tillämpad praxis vederbörande långt före pensionsåldern

plägar utbyta sin utlandstjänst mot tjänst i hemlandet. Aven

om ett sådant återvändande till hemlandet jämväl för framtiden torde komma

att såsom stående regel praktiseras, så torde man dock böra räkna med möjligheten

av att på något håll vederbörande kan komma att stanna kvar på

sin utlandsplats intill sitt inträde i pensionsåldern.

En utlandspräst står visserligen icke helt utan möjlighet att erhålla pension

enligt gällande bestämmelser. Han kan nämligen, om han återinträder

i prästerlig tjänstgöring i hemlandet, räkna på emeritilön såsom extra ordinarie

präst, en utväg som dock i sig själv är mindre tilltalande och som föga

står i samklang med strävandena att förebygga åldrande prästers för långvariga

kvarstående i tjänsten. En sådan pension såsom extra ordinarie präst

måste med hänsyn till vederbörandes föregående ställning och avlöning anses

alldeles otillräcklig. Billighet och rättvisa synas avgjort bjuda, att han i

pensionsavseende får intaga enahanda ställning som en kyrkoherde i hemlandet.

Med hänsyn till enhetligheten i regleringen av prästerskapets pensionsförhållanden

synas utlandspastorerna vid ett genomförande av en tjänstepensionering

för dem böra tillerkännas emeritilön och emeritilönen därvid böra

utgå ur kyrkofonden.

Beträffande de närmare villkoren och bestämmelserna rörande emeritilöner

åt utlandspastorerna torde de regler, som därutinnan gälla för ordinarie präster,

kunna i stort sett tillämpas. Ifrågasättas må dock, om icke emeritilöneåldern

borde sänkas till den vanliga civila pensionsåldern eller fyllda 65 år.

Utlandsprästerna åvilande tjänstgöring'' får nämligen anses ställa särskilt

stora krav på rörlighet och initiativ.

Domkapitlet i Uppsala instämde helt i den av ärkebiskopen gjorda framställningen.

I utlåtande den 13 december 1939 tillstyrkte kammarkollegiet förslaget,

att emeritilön skulle kunna utgå till utlandspastorerna, och anförde därvid i

huvudsak följande:

Utlandspastorerna torde såväl i avseende å tjänsteställning som i fråga

om arbetsuppgifter och löneförhållanden m. m. kunna i stort sett jämställas

med kyrkoherdar i hemlandspastorat. Det torde vid sådant förhållande få

anses skäligt, att de vid avgång från tjänsten erhålla en mot deras tjänsteställning

svarande pension eller sålunda, såsom närmast jämförbart, emeritilön

av samma storlek som kyrkoherde. Därest utlandspastorn tillförsäk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 4.

rades pension i denna sin egenskap, skulle han erhålla en tryggare ställning.

Han skulle då bli oförhindrad att kvarstanna i utlandstjänst, så länge detta

funnes lämpligt, och icke se sig nödgad att, för erhållande av tillfredsställande

pension, i god tid före pensionsåldern söka fullmaktstjänst i hemlandet.

Kostnaderna för pension åt utlandspastorerna torde bli förhållandevis

ringa. Tjänsterna äro allenast sex till antalet, och av utlandspastorerna torde,

även om pension införes, endast ett fåtal komma att pensioneras såsom

sådana. Det lärer nämligen kunna antas, att ett återvändande till tjänst i

hemlandet — vilket för närvarande är praxis — även för framtiden skulle

bli stående regel. Så länge befattninghavarnas löner betalas av statsmedel,

torde det vara följdriktigt, att jämväl kostnaderna för deras pensionering

åvila statsverket.

Vad angår de allmänna förutsättningarna för pensions erhållande torde

motsvarande böra gälla, som i lagen om emeritilöner för präster föreskrivits

beträffande prästerliga befattningshavare i hemlandet. Aven såvitt angår

beräkningen av pensionsbeloppen torde de grunder böra tillämpas, som angivas

i emeritilönelagen. Då lönerna till utlandspastorerna icke fastställts enligt

prästlöneregleringslagen, torde dock annan beräkningsgrund än den i 2 §

emeritilönelagen angivna få komma till användning. Möjligen kunde grundbeloppet

beräknas efter faktiskt utgående löneförmåner, såsom sker beträffande

emeritilönerna för de prästmän i missionens och diakoniens tjänst,

vilka avses i lagen den 28 juni 1935, nr 445. Enligt sådan beräkningsgrund

skulle grundbeloppet för samtliga utlandspastorer uppgå till maximum eller

4 500 kronor. Även för framtiden torde detta kunna antagas bli fallet. Med

hänsyn härtill och med beaktande i övrigt av den betydelsefulla ställning

i svenska kyrkans tjänst, som utlandspastorerna intaga, synes pensionen

kunna bestämmas att alltid utgå med belopp, motsvarande högsta emeritilön

för kyrkoherde i pastorat i hemlandet. Pensionen skulle sålunda — frånsett

dyrtidstillägg, som givetvis också bör utgå av statsmedel — för en var

av pastorerna bli 5 500 kronor, därav 4 500 kronor grundbelopp och 1 000

kronor provisoriskt tilläggsbelopp. Reducering av pensionsbeloppet bör givetvis

vid bristande antal tjänstår ske efter de i emeritilönelagen angivna grunderna.

I utlåtande den 25 januari 1940 förklarade sig statskontoret på anförda

skäl icke kunna tillstyrka, att åtgärder vidtoges för att i särskild ordning

reglera utlandspastorernas pensionsförhållanden.

Kammarkollegiet har med anledning av vad statskontoret i frågan anfört

och med hänsyn till den dåmera genomförda överföringen av utlandspastorernas

löner till kyrkofonden och regleringen av deras familjepensionsrätt avgivit

fiirnyat utlåtande i ämnet den 1 februari 1944. Kammarkollegiet, som

härvid vidhöll vad ämbetsverket tidigare föreslagit, med den ändringen

att emeritilönerna borde utgå ur kyrkofonden, anförde i övrigt i huvudsak

följande:

Löneförmånerna till utlandspastorerna utgå numera ur kyrkofonden. Så

är förhållandet även med deras familjepensioner. Det torde då vara följdriktigt

att i fråga om nämnda prästmän låta jämväl emeritilönerna utgå ur

fonden. Vad angår pastorn i svenska församlingen i London bestrides dennes

lön med åt svenska församlingen därstädes av svenska staten anvisade skepps
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts skrivelse nr Jt.

avgifter. Hans familjepension utgår doek ur kyrkofonden. Goda skäl torde

få anses föreligga för att låta emeritilönen för sistnämnde pastor utgå på

samma sätt som för de övriga utlandspastorerna, alltså även för honom ur

kyrkofonden.

Utlandspastorns pensionering genom anlitande av kyrkofonden föranleder

antingen visst tillägg till lagen om emeritilöner för präster den 9 december

1910 eller utfärdande av särskild författning i ämnet. Då särskild lag utfärdats

den 28 juni 1935 om emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning

i missionens och diakoniens tjänst synes det mest konsekvent och lämpligt,

att också bestämmelserna om emeritilöner åt utlandspastorerna upptagas i

särskild lag. I anslutning härtill bör göras visst tillägg till kyrkofondslagen.

Det må anmärkas, att jämlikt gällande författningar om dyrtidstillägg

och kristillägg sådana tillägg skola utgå till innehavare av prästerlig emeritilön.

Dessa tillägg skola ävenledes gäldas av kyrkofonden.

I skrivelse den 29 augusti 1945 har sedermera domkapitlet i Uppsala hos

Kungl. Maj:t gjort framställning om vidtagande av erforderliga åtgärder i

syfte att bereda utlandspastorerna emeritilöneförmån. I framställningen, vilken

är i huvudsak likalydande med ärkebiskopens förenämnda skrivelse den

20 november 1937, framhåller domkapitlet, att frågan vore aktuell, enär

kyrkoherden i svenska Gustafsförsamlingen i Köpenhamn Erik Arvid Boman

år 1945 uppnått en ålder av 67 år.

Kammarkollegiet har i utlåtande över denna domkapitlets framställning

förklarat sig icke ha annat att tillägga till sina föregående utlåtanden i ämnet

än att, ehuruväl kollegiet lika med domkapitlet ansåge en sänkning av pensionsåldern

för ifrågavarande prästmän i och för sig vara lämplig, kollegiet

för sin del dock hölle före, att denna fråga borde regleras i ett sammanhang

för prästerskapet i gemen.

I utlåtande den 11 januari 1946 över samma framställning har även statskontoret

numera tillstyrkt, att åtgärder vidtagas i syfte att reglera tjänstepensionsförhållandena

för utlandspastorerna. Statskontoret har härvid anfört

följande:

Enligt 1944 års riksdags beslut ha utlandspastorerna erhållit en löneställning,

motsvarande den, som i fråga om hemlandets prästerskap gäller för

kyrkoherde i ett stadspastorat av genomsnittlig storlek. I följd härav lärer

man icke längre kunna räkna med att samtliga pastorer i utlandsförsamlingarna

— i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis — återvända

till tjänst i hemlandet. Vid sådant förhållande har statskontoret icke heller

något att erinra mot att åtgärder vidtagas i syfte att reglera pensionsförhållandena

för dessa tjänstinnehavare.

För den ifrågasatta pensioneringen torde föreskrifterna om emeritilön till

ordinarie församlingspräst kunna i huvudsak tillämpas. Med utgångspunkt

från de i lagen om emeritilöner för präster stadgade beräkningsgrunderna

skulle emeritilönen för utlandspastorerna, vilka enligt förberörda reglering

uppbära en grundavlöning å 6 000 kronor (beträffande pastor i London, se

propositionen 188/1945 s. 4), uppgå till 4 500 kronor i grundbelopp och

1 000 kronor i tilläggsbelopp. Enligt gällande bestämmelser utgå därjämte

å prästerlig emeritilön dyrtids- och kristillägg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 4-

I likhet med kammarkollegiet anser statskontoret, att frågan om sänkning

av emeritiåldern bör regleras i ett sammanhang för prästerskapet i dess helhet.

Utlandspastorernas kontanta avlöningsförmåner bestridas helt eller delvis

med kyrkofondens medel. Familjepension till efterlevande efter dessa prästmän

utgår också ur kyrkofonden. Det synes därför naturligt, att även emeritilön

till dem utgår från kyrkofonden.

De svenska församlingarna i Köpenhamn, Helsingfors, Oslo, Berlin, Paris

och London intaga inom svenska kyrkan en ställning, som i många avseenden

liknar en svensk stadsförsamlings. I högre grad än hemlandsförsamlingarna

åtnjuta dock utlandsförsamlingarna de svenska statsmakternas understöd.

Sålunda utgå de i flertalet av dessa församlingar anställda prästernas

löner helt ur kyrkofonden, medan församlingarna själva, vilka allmänt ha

en svag ekonomisk bärkraft, endast tillhandahålla vederbörande pastorer

hyresfri tjänstebostad med erforderlig uppvärmning och belysning. Den för

pastor i London numera bestämda lönen, vilken också bestrides av allmänna

medel, utgår dock huvudsakligen ur de s. k. skeppsavgifterna och endast

till en mindre del ur kyrkofonden. Utlandspastorernas grundavlöning har vid

de av 1944—1946 års riksdagar beslutade provisoriska löneregleringarna för

dessa präster bestämts så att den skulle motsvara lönen för en kyrkoherde

i ett stadspastorat i hemlandet av genomsnittlig storlek. Även i fråga om

familjepensionering äro utlandspastorerna numera likställda med en kyrkoherde

i ett sådant pastorat. Det allmännas kostnad för utlandspastorernas

familjepensionering utgår också ur kyrkofonden. Däremot finnas icke några

bestämmelser om tjänstepensionering av utlandspastorerna i denna deras

egenskap.

Det förefaller naturligt, att regleringen av utlandspastorernas löne- och

pensionsförhållanden fullständigas genom att de även erhålla rätt till tjänstepension

i likhet med kyrkoherdarna i hemlandet. För det fall att utlandspastor

skulle komma att kvarstanna på sin tjänst i utlandet intill den ålder,

som utgör pensionsålder vid kyrkoherdetjänst i hemlandet — ett aktuellt

sådant fall föreligger redan — böra fördenskull bestämmelser om utlandspastorernas

tjänstepensionering finnas. Dylika bestämmelser synas böra inbegripa

ej blott pastorerna vid de sex församlingar, för vilka Kungl. Maj: t

hittills fastställt kyrkoordning, utan även pastor vid nytillkommande utlandsförsamling,

för vilken likartad kyrkoordning fastställes och som i vederbörlig

ordning erhåller bidrag ur kyrkofonden för därvarande pastors avlönande

i huvudsaklig överensstämmelse med vad för de övriga utlandsförsamlingarna

då gäller.

Enligt i ärendet framlagt förslag skulle även utlandspastor kunna erhålla

tjänstepension i form av emeritilön, därvid de för kyrkoherde i hemlandet

gällande bestämmelserna skulle tillämpas. Emeritilönen skulle med hänsyn

till utlandspastorernas löneställning motsvara den högsta till kyrkoherde

B i hang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 64. Ii

Föredra
ganden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kwigl. May.ts skrivelse nr 4-

enligt emeritilönelagen för närvarande utgående emeritilönen, d. v. s. ett

grundbelopp av 4 500 kronor och ett provisoriskt tilläggsbelopp av 1 000

kronor jämte dyrtids- och kristillägg. Jag anser mig böra biträda detta förslag.

Jag finner icke anledning att härvid ifrågasätta något särskilt av utlandsförhållandena

betingat tillägg åt de pastorer, som få emeritilön.

Ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala ha uttryckt önskemål om att

pensionsåldern, som för hemlandskyrkoherdarna utgör 70 år, måtte för

utlandspastorerna sättas till 65 år, emedan dessas tjänstgöring skulle ställa

särskilt stora krav på rörlighet och initiativ. Kammarkollegiet och statskontoret

ha avstyrkt detta för närvarande under motivering, att frågan

borde prövas i samband med övervägande av sänkt pensionsålder för

prästerskapet i allmänhet. Jag ansluter mig till denna mening. Som frågan

om en sänkning av prästernas pensionsålder är och sedan länge varit aktuell

— jag hänvisar till de uttalanden därutinnan som gjordes i samband med

avlöningsregleringen för biskoparna år 1936 (propositionen 242 s. 112) —

och då tjänstepensionsbestämmelserna för prästerna i gemen torde bliva

föremål för en modernisering även i andra hänseenden i samband med de

förslag till reformering av församlingsprästernas avlöningsförhållanden

m. m., varom utredning för närvarande pågår, finner jag det emellertid

ändamålsenligt att, därest den nu föreslagna utvidgningen av de prästerliga

emeritilönebestämmelsernas tillämpningsområde kommer till stånd,

samtidigt meddelas föreskrift, att utlandspastorerna liksom — med förbehåll

för tidigare utnämnd tjänstinnehavare — jämväl de präster, som redan

enligt gällande bestämmelser kunna komma i åtnjutande av emeritilön,

skola vara underkastade framdeles under deras tjänstetid beslutade, vare

sig partiellt eller generellt, ändrade tjänstepensionsbestämmelser. En likartad

föreskrift återfinnes i biskopslöneförordningen (1936: 578) punkt 15:o.

Emeritilönerna för utlandspastorerna ha föreslagits skola liksom för övriga

präster bestridas ur kyrkofonden. Jag finner detta naturligt. Någon belastning

för fonden, som kan tänkas nämnvärt påverka allmänna kyrkoavgiftens

storlek, lärer den härmed föreslagna utökningen av antalet emeritilöneberättigade

icke komma att innebära.

Bestämmelserna om emeritilöner för utlandspastorer torde, i likhet med

vad som år 1941 skedde då det gällde emeritilöner åt stifts- och kontraktsadjunkterna,

lämpligen böra införas i lagen den 9 december 1910 om emeritilöner

för präster. Den av mig förordade bestämmelsen om skyldighet för

präst att underkasta sig framdeles ändrade tjänstepensionsbestämmelser torde

lämpligen kunna upptagas i 11 § i emeritilönelagen; de tidigare bestämmelserna

i denna paragraf, vilka rörde Stockholms stads konsistorium, ha upphävts

genom lagen den 1 april 1942 (nr 157) om upphörande av det särskilda

domkapitlet för Stockholms stad.

De nya emeritilönebestämmelserna torde kunna träda i kraft den 1 juli

1947. I analogi med vad som skedde vid emeritilönelagens tillkomst och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 4-

vid en år 1929 däri gjord ändring synes skäligen böra såsom övergångsbestämmelse

stadgas, att redan utnämnd utlandspastor ej mot sitt bestridande

skall vara skyldig att mot erhållande av emeritilön avgå från sin befattning.

Såsom brukligt är i liknande fall torde dock närmast härefter

följande lönereglering för utlandspastorerna böra förknippas med villkor,

att vederbörande för att bli delaktiga av de nya lönebestämmelserna underkastar

sig den ifrågasatta pensionsregleringen. Ett sådant tillfälle torde

komma att inträffa redan den 1 juli 1947, då nu gällande löneprovisorium

upphör och nya lönebestämmelser erfordras. I övergångsbestämmelserna

bör även intagas förbehåll för tidigare utnämnd tjänstinnehavare med avseende

å tillämpligheten av 11 § i dess föreslagna nya lydelse. Detta förbehåll

synes lämpligen kunna anknytas till utnämning före den 1 januari

1947, då de ifrågasatta nya bestämmelserna måste förutsättas vara för

vederbörande tjänstinnehavare kända.

Vid ett genomförande av den föreslagna emeritilöneregleringen för utlandspastorerna

är det önskvärt, att bestämmelsen om att emeritilönerna skola

gäldas ur kyrkofonden jämväl, på sätt hittills varit brukligt, registreras

bland bestämmelserna om övriga kyrkofondens utgiftsändamål i 6 § lagen

om kyrkofond.

Föredraganden uppläser härefter inom ecklesiastikdepartementet upprättade

förslag dels till lag angående ändring i lagen den 9 december 1910

(nr 141, s. 35) om emeritilöner för präster, dels till lag angående ändrad

lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, vilka förslag

såsom bilagor1 äro fogade till detta protokoll, samt hemställer, att Kungl.

Maj:t måtte inhämta kyrkomötets yttrande över förslagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Ccderstrand.

Bilagorna, vilka äro lika lydande med de vid skrivelsen fogade lagförslagen, ha här uteslnlils.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kyrlcolagsutskottets betänkande nr 5.

1

T r an samt.

Bilaga 5.

Nr 5.

Ankom till tryckeriexpeditionen den 21 november 1946 kl. 3 em.

Kyrkolag sutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

skrivelse, nr J+, angående ändring i lagen den 9 december

1910 (nr Hl, s. 35) om emeritilöner för

präster m. m.

I en den 1 november 1946 dagtecknad, till kyrkolagsutskottets handläggning

hänskjuten skrivelse, nr 4, angående ändring i lagen den 9 december

1910 (nr 141, s. 35) om emeritilöner för präster m. m. har Kungl. Maj:t,

under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för samma dag, begärt kyrkomötets yttrande över två

vid skrivelsen fogade förslag till lagar angående ändring i ovannämnda lag

samt angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)

om kyrkofond.

Lagförslagen äro av följande lydelse:

Det första av ifrågavarande två lagförslag innefattar dels bestämmelser

rörande emeritilön för utlandspräster och dels stadgande om skyldighet för

tjänstinnehavare, å vilken lagen om emeritilöner för präster är tillämplig,

att underkasta sig framdeles under hans tjänstetid beslutade, ändrade

tjänstepensionsbestämmelser. Till lagen äro fogade vissa övergångsbestämmelser.

Vad först angår frågan om emeritilön för utlandspräster får utskottet

uttala sin tillfredsställelse över att denna fråga nu står inför sin lösning.

Utskottet vill understryka föredragande statsrådets uttalande, att de föreslagna

bestämmelserna böra inbegripa ej blott pastorerna vid de sex nu

förefintliga utlandsförsamlingarna utan även pastor vid nytillkommande

sådan församling.

Beträffande emeritiåldern för utlandspastorerna delar utskottet ärkebiskopens

och domkapitlets i Uppsala åsikt, att denna bör vara lägre än

70 år. Med hänsyn till de skäl, som föredragande statsrådet anfört mot att

för närvarande bestämma en lägre emeritiålder för utlandspastorerna än

för prästerskapet i allmänhet, finner sig utskottet icke böra framställa

något yrkande i detta avseende.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kyrkolag sutskottets betänkande nr 5.

Utskottet har ingen erinran mot förslaget till lag om ändring i lagen

om emeritilöner för präster.

Ej heller finner utskottet anledning till erinran mot förslaget till ändrad

lydelse av 6 § lagen om kyrkofond.

Utskottet hemställer sålunda,

att kyrkomötet måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t förklara

sig icke hava något att erinra mot ifrågavarande två

lagförslag.

Stockholm den 21 november 1946.

På kyrkolags utskottets vägnar:

HARDY GÖRANSSON.

Närvarande i utskottet vid ärendets behandling:

herr Hardy Göransson, herrar biskopar Rodhe, Block och Ljunggren, herrar Hultgren och

Björkander, friherre Carl Hamilton samt herrar Jansson, Ljung och Turén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kyrkomötets skrivelse 1946, nr 5.

1

Bilaga 6.

Nr 5.

Godkänd av kyrkomötet den 28 november 1946.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts

skrivelse angående ändnng i lagen den 9 december

1910 (nr 141, s. So) om ementilöner för ''präster m. m.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 5.)

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 1 november 1946, nr 4, har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, begärt kyrkomötets yttrande över

två vid skrivelsen fogade lagförslag, nämligen dels förslag till lag angående

ändring i lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 35) om emeritilöner för

präster, dels ock förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den

30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond.

Vad angår frågan om emeritilön för utlandspräster får kyrkomötet uttala

sin tillfredsställelse över att denna fråga nu står inför sin lösning. Kyrkomötet

vill understryka föredragande statsrådets uttalande, att de föreslagna

bestämmelserna böra inbegripa ej blott pastorerna vid de sex nu förefintliga

utlandsförsamlingarna utan även pastor vid nytillkommande sådan församling.

Beträffande emeritiåldern för utlandspastorerna delar kyrkomötet ärkebiskopens

och domkapitlets i Uppsala åsikt, att denna bör vara lägre än

70 år. Med hänsyn till de skäl, som föredragande statsrådet anfört mot att

för närvarande bestämma en lägre emeritiålder för utlandspastorerna än för

prästerskapet i allmänhet, finner sig kyrkomötet icke böra framställa något

yrkande i detta avseende.

Kyrkomötet vill härmed i underdånighet förklara sig icke hava något att

erinra mot ifrågavarande två lagförslag.

Stockholm den 28 november 1946.

Underdånigst

ERLING EIDEM.

/ G. II. Berggren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:97 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj: ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 a1 i texten
  2. 1LU 1947:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 % lagen den SO augusti 1932 s. 3 i texten