Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa författningar berörande veterinärväsendet samt angående inrättande av en veterinär styrelse

43 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:68, Med förslag till förordning om ändring i vissa författningar berörande veterinärväsendet samt angående inrättande av en veterinär styrelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

1

Nr 68.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa författningar berörande veterinärväsendet

samt angående inrättande av en veterinär

styrelse; given Stockholms slott den 7 februari

1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t

härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa författningar

berörande veterinärväsendet;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

statsrådet hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa författningar berörande

veterinärväsendet.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 27 juni 1930 (nr 247)

om utrotande av nötbromsen, lagen den It maj 1934 (nr 140) angående

köttbesiktning och slakthus, lagen den 12 april 1935 (nr 105) om bekämpande

av smittsamma husdjurssjukdomar (epizootilagen), förordningen den

21 juli 1937 (nr 737) med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd

mjölk och grädde m. m. samt förordningen den 20 juni 1941 (nr 577)

angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur finnes stadgat rörande

medicinalstyrelsen i stället skall från och med den 1 juli 1947 hava avseende

å veterinärstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 68.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 februari 7947.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

samt statsrådet Mossberg anmäler statsrådet Sträng fråga om inrättande

av en veterinärstyrelse samt anför därvid följande.

Inledning.

Genom beslut den 30 januari 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

socialdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning rörande organisationen av den centrala förvaltningen

för medicinal- och veterinärväsendet. Med stöd av detta bemyndigande

tillkallades den 5 februari 1942 såsom sakkunniga f. d. landshövdingen

K. E. Tiselius, tillika ordförande, lasarettsläkaren, medicine doktorn

E. B. E. Bager, länsveterinären A. W. Borg, ledamoten av riksdagens andra

kammare J. E. G. Fast, dåvarande revisionssekreteraren numera häradshövdingen

O. G. G. Hesselgren, dåvarande ledamoten av riksdagens andra

kammare E. H. Lindberg samt professorn T. L. Thunberg. Sedan riksdagsmannen

Lindberg utnämnts till landshövding i Västerbottens län, blev han

på egen begäran den 25 februari 1943 entledigad från sakkunniguppdraget,

och utsågs till sakkunnig i hans ställe sjukhusdirektören H. Höglund, som

dock på grund av sjukdom varit förhindrad att deltaga i överläggningarna

under utredningsarbetets slutförande. De sakkunniga, vilka antogo benämningen

medicinalstyrelseutredningen, ha med skrivelse den 5 februari 1946

avgivit betänkande i ämnet (SOU 1946: 20).

Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av följande myndigheter, nämligen

medicinalstyrelsen efter hörande av sinnessjukhusens direktioner, statskontoret,

allmänna lönenämnden, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,

justitiekanslem, universitetskanslern efter hörande av de medicinska

fakulteterna i Lund och Uppsala samt karolinska institutets lärarkollegium,

styrelsen för veterinärhögskolan efter hörande av skolans lärarkollegium,

statens veterinärmedicinska anstalt, statens institut för folkhälsan, lantbruksakademien,

lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen, statistiska centralbyrån och

samtliga länsstyrelser efter hörande av vederbörande förste provinsialläkare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 .

3

och länsveterinär respektive förste stadsläkare och förste stadsveterinär. Vidare

ha åtskilliga sammanslutningar yttrat sig, nämligen svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet, Sveriges läkarförbund, svenska läkaresällskapet,

svenska provinsialläkarföreningen, svenska stadsläkarföreningen,

svenska lasarettsläkarföreningen, svenska sanatorieläkarföreningen, svenska

psykiatriska föreningen, Sveriges yngre läkares förening, svenska veterinärläkareföreningen,

svenska distriktsveterinärföreningen, svenska veterinärföreningen

för kött- och mjölkhygien, svenska veterinärföreningen för husdjurshygien,

Sveriges yngre veterinärers förening, hushållningssällskapens

ombuds förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens

folk, Sveriges tandläkarförbund, apotekarsocietetens direktion samt

Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmaceutförbund, svensk sjuksköterskeförening

samt statens sjukhuspersonals förbund. Tilläggas må, att statskontoret,

allmänna lönenämnden, riksräkenskapsverket och statens organisationsnämnd

efter remiss även yttrat sig över medicinalstyrelsens utlåtande i

ämnet.

Jag torde få erinra om, att Kungl. Maj:t förut denna dag efter föredragning

av statsrådet Mossberg beslutat att förelägga riksdagen proposition angående

medicinalstyrelsens omorganisation. I denna har förordats att veterinärväsendet

skulle utbrytas från medicinalstyrelsens verksamhetsområde och

handhavas av ett särskilt ämbetsverk.

Nuvarande organisation.

I fråga om medicinalstyrelsens nuvarande organisation och arbetsbörda

tillåter jag mig hänvisa till vad förut denna dag anförts i propositionen nr

67 angående omorganisation av medicinalstyrelsen. Rörande personalen och

arbetet å styrelsens veterinärbyrå torde emellertid här få lämnas vissa uppgifter.

Personalbeståndet å veterinärbyrån framgår av följande uppställning.

Veterinärbyrån.

Lönegrad

el. arvode

Allmänna avdelningen jämte statsinspektörens avdelning.

1 medicinalråd (byråchef) .... A 30

1 statsinspektör för köttkontrollen,

tillika föredragande A 29

1 byråveterinär.............Ko 26

2 veterinäramanuenser å..... 2 000

1 l:e byråsekreterare

1 amanuens.........

1 » .........

1 kanslibiträde......

1 kontorsbiträde

Tuberkulosavdelningen

1 byrådirektör.............. A 28 1 kansliskrivare

1 konsulent................. A 24 2 kanslibiträden

2 konsulenter...............Eo 24 5 kontorsbiträden

1 skrivbiträde ..,

Kastsjukeavdelningen

2 konsulenter...............Eo 24 1 kanslibiträde ..,

1 kontorsbiträde .

Lönegrad

el. arvode

A 24

Eo 18

Ex 15

A 7

Eo 4

Eo 11

Eo 7

Eo 4

Ex 2

Eo 7

Ex 4

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Arbetet å veterinärbyrån kan för närvarande sägas vara uppdelat å fyra

olika avdelningar, nämligen en för ärenden rörande köttkontroll och animal

födoämneshygien i övrigt under ledning av statsinspektören över köttkontrollen

(statsinspektörens avdelning), en för ärenden rörande bekämpandet

av tuberkulos hos nötkreatur under ledning av en byrådirektör (tuberkulosavdelningen),

en för ärenden rörande bekämpandet av smittsam kastning

hos nötkreatur under ledning av en konsulent (kastsjukeavdelningen) samt

en för övriga ärenden under ledning av byråchefen (allmänna avdelningen).

Jämlikt arbetsordningen för medicinalstyrelsen tillkommer det statsinspektören

att med åligganden och ansvar, som ankomma å byråchef, handlägga

till hans avdelning hörande ärenden. Byrådirektören har förordnats att i

byråchefs ställe och, efter omständigheterna, under dennes inseende handlägga

tuberkulosavdelningens ärenden, och nyssnämnde konsulent å kastsjukeavdelningen

intager motsvarande ställning beträffande handläggningen

av ärendena å kastsjukeavdelningen. Antalet föredragande för veterinärärenden

utgör sålunda 4. Sammanlagt uppgår den med dessa ärenden sysselsatta

personalen till ett 30-tal, varav omkring hälften har veterinärmedicinsk

eller juridisk utbildning. Anmärkas må, alt statsinspektörens avdelning är

ofullständig såtillvida, att den icke disponerar över egen personal för skrivoch

expeditionsgöromål.

Byråveterinären är byråchefens närmaste man, såvitt gäller veterinärbyråns

allmänna ärenden, och förbereder alla dylika, som anses kräva veterinär

fackkunskap, i den mån byråchefen icke ensam tager befattning därmed.

Särskilt åligger det byråveterinären att bereda personalärenden rörande

läns- och distriktsveterinärers tjänstledigheter och semestrar m. m., att

granska från veterinärerna till medicinalstyrelsen inkomna årsredogörelser,

rapporter och räkningar, som icke äga samband med tuberkulos eller kastsjuka

hos nötkreatur, samt att uppgöra styrelsens månadsrapporter och årsberättelser

för veterinärväsendets del.

Konsulent å tuberkulosavdelningen åligger i huvudsak att tillhandagå med

råd och upplysningar i allt, som rör förekommande och hämmande av tuberkulosen

hos nötkreatur, samt för sådant ändamål utföra erforderliga

resor och undersökningar. Då han icke är upptagen av tjänsteresor, skall

han deltaga uti tuberkulosavdelningens arbete, bland annat granskning av

rapporter och räkningar. Vid tillfälligt förfall för byrådirektören är han skyldig

att inträda i dennes ställe.

Av de båda vid kastsjukeavdelningen tjänstgörande konsulenterna är såsom

förut nämnts den ene tillika föredragande. 1 sådan egenskap har denne

att övervaka efterlevnaden av de bestämmelser, vilka avse bekämpandet av

den smittsamma kastningen hos nötkreatur, samt att tillse att vederbörande

veterinärer fullgöra vad som mligt gällande föreskrifter åligger dem. Ifrågavarande

befattningshavare har i likhet med övriga specialföredragande inom

styrelsen bemyndigats att utan föregående föredragning själv i avsevärd omfattning

fatta beslut i här avsedda ärenden. Frånsett ärenden av principiell

eller eljest större betydelse, som underställas generaldirektörens prövning,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

5

och ärenden rörande ersättning vid nedslaktning, som avgöras av byråchefen,

fattar sålunda ifrågavarande konsulent själv beslut i hithörande ärenden.

Åliggandena för den andre konsulenten å kastsjukeavdelningen motsvara

de för konsulent å tuberkulosavdelningen angivna.

Av de båda veterinära deltidsamanuenserna handhar den ene — som biträder

hyråveterinären — förutom tillfälliga mindre utredningar i huvudsak

följande göromål, nämligen förande av veterinärmatriklar och kortsystem

över alla tjänster med tjänstårsberäkning, kontroll av meritförteckningar

och annan granskning av ansökningshandlingar vid ansökning till

lediga tjänster ävensom utarbetande av tjänsteförteckning och tjänstememorial

över samtliga sökande, lämnande av uppgifter kvartalsvis beträffande länsoch

distriktsveterinärernas ålderstillägg samt utredning och statistiska beräkningar

angående det antal studerande, som årligen skall intagas vid veterinärhögskolan.

Den andre deltidsamanuensen, som tjänstgör hos statsinspektören, biträder

denne i olika med den animala livsmedelskontrollen förenade göromål

av mindre kvalificerad art men har dessutom medgivits att i statsinspektörens

frånvaro själv handlägga och avgöra löpande ärenden av enklare natur.

Av den juridiskt utbildade personalen -— en förste byråsekreterare och

två heltidsamanuenser — biträder förste byråsekreteraren med handläggningen

av alla mera kvalificerade ärenden av juridiskt-administrativ natur å

veterinärbyrån. I den mån han därvid icke själv ombesörjer erforderliga utredningar

och uppsättningar, fungerar han som juridiskt-administrativ konsult

för veterinärbyrån i dess helhet. Svårare ärenden av nu avsedd beskaffenhet

underställas dock kameralbyråchefen. De juridiska amanuenserna biträda

förste byråsekreteraren och övriga befattningshavare med utredningar

och uppsättningar i de ärenden, som till dem överlämnas. Bland dylika ärenden

må särskilt nämnas ärenden rörande införseltillstånd för djur och varor,

vilka som regel uppsättas av sistnämnda befattningshavare och av dem

föredragas för byråchefen eller — i förekommande fall — för statsinspektören.

Medicinalstyrelseutredningens förslag angående veterinärväsendets

administration m. m.

Beträffande veterinärväsendets administration har utredningen utarbetat

två alternativa förslag. Enligt det ena — betecknat såsom alternativ I —

åsyftas alt bereda veterinärväsendet en mer självständig ställning inom

ramen för medicinalstyrelsens organisation, och med det andra — betecknat

såsom alternativ II -—- avses att för veterinärväsendets ledning inrätta ett

särskilt ämbetsverk, lydande under jordbruksdepartementet. Majoriteten

inom utredningen har förordat det såsom alternativ I betecknade förslaget.

I fråga om huvuddragen av utredningens såsom alternativ I betecknade

förslag liksom ock i fråga om de enligt remissutlåtandena gjorda principiella

övervägandena rörande de båda alternativa förslagen tillåter jag mig hänvisa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

till vad som anförts i propositionen angående medicinalstyrelsens omorganisation.

Vid sin utformning av förslaget om inrättande av ett

ämbetsverk enligt alternativ II har utredningen särskilt tagit

sikte på att tillgodose från olika håll uttalade önskemål, att veterinärväsendets

ledning skulle ställas i intim kontakt med medicinalstyrelsen och jordbruksnäringen.

Ett sådant ämbetsverk — benämnt veterinärstyrelsen — skulle enligt utredningens

mening organiseras å en allmän byrå, en hygienisk byrå, en byrå

för ärenden rörande tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur samt

en administrativ byrå, vilket i huvudsak innebure ett överflyttande till det

nya ämbetsverket av nuvarande organisation, utbyggd med en administrativ

byrå. Ledningen av varje byrå skulle vara anförtrodd en befattningshavare i

byråchefs ställning. I spetsen för veterinärstyrelsen skulle stå en styrelse bestående

av en överdirektör, tillika ordförande i styrelsen, samt byråcheferna,

föreståndaren för statens veterinärmedicinska anstalt samt två av Kungl.

Maj:t för fyra år förordnade ledamöter, utsedda en efter förslag av medicinalstyrelsen

och en efter förslag av lantbruksstyrelsen. Överdirektören förutsattes

äga veterinär fackkunskap. Styrelsen skulle genom omröstning i plenum

avgöra ärenden av principiell vikt eller eljest av större betydelse ävensom

ärenden, som överdirektören funne skäligt hänskjuta till densamma. Ledamot

av styrelsen skulle äga påkalla gemensam handläggning med medicinalstyrelsen

eller lantbruksstyrelsen. För beslutmässighet skulle fordras, att

överdirektören och minst fyra ledamöter deltoge i beslutet. Vore pleniärende

så brådskande, att ledamöter utom ämbetsverket icke hunne tillkallas, skulle,

där så ske kunde, före beslutets fattande kommunikation äga rum mellan

överdirektören och minst två sådana ledamöter. I andra ärenden än pleniärenden

skulle överdirektören ensam äga beslutanderätt, såvitt desamma icke

vore av den natur, att de lämpligen kunde handläggas såsom byråärenden.

Ärenden rörande fel och försummelse i tjänsten eller utövning av verksamhet,

som stode under styrelsens inseende, och liknande ärenden, sammanfattningsvis

benämnda disciplinärenden, skulle emellertid handläggas av en särskild

nämnd, veterinärstyrelsens disciplinnämnd.

I likhet med vad som gäller för medicinalstyrelsen skulle vid veterinärstyrelsens

sida ställas ett vetenskapligt råd, bestående av, förutom en företrädare

för rättsvetenskapen, representanter för de grenar av den veterinärmedicinska

vetenskapen, som för närvarande äro företrädda inom medicinalstyrelsens

vetenskapliga råd, nämligen animal födoämneshygien, veterinär

medicin, veterinär kirurgi, bujatrik och obstetrik, veterinär bakteriologi och

husdjurshygien.

I disciplinnämnden skulle ingå överdirektören såsom ordförande, chefen

för den byrå eller byråavdelning, till vilken det för bedömande föreliggande

ärendet huvudsakligen hörde, chefen för administrativa byrån, den ledamot

av vetenskapliga rådet, som företrädde rättsvetenskapen, samt den av Kungl.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Maj :t efter förslag av lantbruksstyrelsen utsedde ledamoten av veterinärstyrelsen

eller dennes suppleant. Ärendena skulle avgöras efter omröstning, därvid

majoritetens mening skulle gälla såsom nämndens beslut eller vid lika

röstetal för olika meningar den som innebure frikännande eller eljest vore

lindrigast. Inrättande av en sådan nämnd skulle innebära en avvikelse från

vad tidigare gällt inom medicinalstyrelsen för behandling av ärenden rörande

fel eller försummelse i tjänsten och dylikt. I avgörandet av sådana ärenden

ha nämligen hittills deltagit — förutom generaldirektören — chefen för den

byrå till vilken ärendet hört samt ytterligare minst en byråchef, varvid skolat

iakttagas, att chefen för kameralbyrån alltid skolat vara en av de i ärendet

deltagande byråcheferna. Ärendet har avgjorts genom omröstning, därvid

den av flertalet omfattade meningen eller vid lika röstetal den av generaldirektören

biträdda meningen gällt såsom styrelsens beslut. Ändringen har

motiverats med den innebörd, som avgörandet av hithörande ärenden kan

äga för såväl den enskilde sakägaren, då styrelsens beslut ofta måste bliva

vägledande för en domstol i en skadeståndsprocess, som ock för den yrkesutövare,

mot vilken anmärkning framställts.

Beträffande den föreslagna byråindelningen har medicinalstyrelseutredningen

anfört, att den förordade organisationen nära anslöte sig till

den ordning, som för närvarande tillämpades, och tillgodosåge önskemål,

som i detta hänseende uttalats vid remissbehandling av vissa inom utredningen

uppgjorda preliminära förslag. Organisationen skilde sig från den nuvarande

i huvudsak därigenom, att handläggningen av tuberkulos- och kastsjukeärendena

sammanförts till en gemensam byrå. Denna anordning har

synts utredningen motiverad ur väsentligen följande synpunkter.

Såväl det kliniska tuberkulosbekämpandet som i viss utsträckning — efter

en den 1 januari 1944 genomförd decentralisering — kastsjukebekämpandet

bedrivas av hushållningssällskapen i landet genom hos dem anställda veterinärer.

I allmänhet handhava samma veterinärer bekämpandet av båda sjukdomarna.

Då de veterinära befattningshavare i medicinalstyrelsen, vilka

handlägga med den centrala ledningen av ifrågavarande sjukdomsbekämpanden

förenade göromål, till stor del rekryteras bland veterinärer med tidigare

tjänstgöring hos hushållningssällskapen, lärer det kunna förväntas, att

nämnda befattningshavare efter hand komma att besitta sakkunskap rörande

båda dessa sjukdomar i motsats till vad hittills i regel varit fallet. Härigenom

bör kunna vinnas en efter arbetets omfattning smidigare anpassning av

arbetskrafterna, vilket är av vikt med hänsyn lill att frekvensen av dessa

sjukdomar växlar och efter hand kan väntas avtaga. Då nämnda sjukdomar

delvis förekomma inom samma djurbesättningar, lärer vidare en ur ekonomisk

synpunkt mera rationell planläggning av konsulenternas resor kunna

åvägabringas. Då jämväl i övrigt vissa administrativa beröringspunkter förefinnas

med avseende å bekämpandet av ifrågavarande sjukdomar, framstår

ett sammanförande av de nuvarande tuberkulos- och kastsjukeavdelningama

lill en gemensam byrå såsom ändamålsenlig.

Angående fördelningen av ärendena mellan de olika byråerna ifrågasätter

utredningen i övrigl eu avvikelse från den ordning, som nu tillämpas,

endast såvitt gäller de med pasteuriseringskontrollen förenade ärendena. Beträffande

handläggningen av dessa gäller för närvarande, att de löpande gö
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

romålen med registrering och granskning av inkomna rapporter m. m. över

verkställda prov i fråga om såväl till kreatursföda avsedd mjölk som konsumtionsmjölk

ombesörjas å tuberkulosavdelningen av en befattningshavare

i kansliskrivares tjänsteställning. Viktigare ärenden rörande till kreatursföda

avsedd mjölk handläggas av vederbörande veterinära befattningshavare

å tuberkulosavdelningen och motsvarande ärenden rörande konsumtionsmjölk

överlämnas till statsinspektören för vidare åtgärd. Då pasteuriseringskontrollen

närmast måste anses vara en fråga av allmänhygienisk natur, anser

utredningen det vara mest följdriktigt, att samtliga därmed förenade

ärenden överföras till hygienbyrån. Uppenbart är, att samråd bör äga rum

med tuberkulos- och kastsjukebyrån i de fall, då fråga uppkommer om särskilda

åtgärder, som ha samband med kontrollen och avse förebyggande av

tuberkulos och kastsjuka hos nötkreatur.

Den veterinära statistiken, som tidigare utarbetats inom medicinalstyrelsens

veterinärbyrå och därpå gjorts till föremål för översyn av styrelsens

statistiker, har utredningen ansett böra överlämnas till en av utredningen föreslagen

statistisk avdelning inom medicinalstyrelsen.

I fråga om författningsärenden har utredningen förutsatt rätt för veterinärstyrelsen

att erhålla biträde av en för medicinalstyrelsens vidkommande

föreslagen lag- och utredningsbyrå.

Härjämte torde böra nämnas, att utredningen diskuterat frågan om icke

vid inrättande av ett särskilt ämbetsverk för de veterinära ärendena den nuvarande

möjligheten för Kungl. Maj:t att förordna, att epizootibekämpandet

helt eller delvis skulle övertagas av en särskild epizootinämnd borde bortfalla.

Utredningen har emellertid närmast ansett, att möjligheten att tillsätta en

epizootinämnd borde bibehållas.

Utredningen har även behandlat vissa frågor rörande förskjutningar av de

hittills gällande gränserna för det centrala ämbetsverkets

befattning med veterinär ärenden.

Därvid har utredningen förordat, att statens veterinärmedicinska anstalt,

som tidigare stått under medicinalstyrelsens överinseende men från och med

år 1944 ställts under ledning av en särskild styrelse, ånyo fördes in under

ledning och tillsyn av central förvaltningsmyndighet.

Vidare har medicinalstyrelseutredningen till behandling upptagit frågan,

huruvida vissa ärenden, som nu tillhöra Kungl. Maj :ts avgörande skulle kunna

överflyttas till veterinärstyrelsens handläggning.

Utredningen har därvid funnit, att fastställandet av de lokala taxor, enligt

vilka —- jämlikt 8 § lagen den 11 maj 1934 angående köttbesiktning och slakthus

— samhälle eller kommun för köttbesiktning och — om kött först efter

särskild behandling får användas till människoföda — för sådan behandling

ävensom för begagnande av offentligt slakthus äger uppbära avgifter, skulle

med fördel kunna överlämnas till veterinärstyrelsen.

Utredningen har även föreslagit sådan ändring av 2 § 3 mom. förutnämnda

lag, att å den centrala förvaltningsmyndigheten överflyttades Kungl. Maj :ts

befogenhet att medgiva befrielse från skyldighet för samhälle med köttbesiktningstvång

att vidtaga de åtgärder, som erfordrades för att köttbesiktning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

inom samhället skulle kunna äga rum utan större tidsutdräkt eller annan

olägenhet, då den för samhället erforderliga besiktningen kunde utan olägenhet

verkställas inom annat eller andra samhällen eller i kontrollslakteri.

I ärenden av förevarande slag hade Kungl. Maj :t endast sällan intagit annan

ståndpunkt än medicinalstyrelsen, och en bestämd praxis hade utvecklat sig

vid bedömandet av dylika ärenden.

Utredningen har tillika behandlat vissa spörsmål angående beslutanderätten

i frågor rörande införsel till riket av djur m. in. samt rörande tjänstårsberäkning

för veterinärer.

Medicinalstyrelseutredningen har även ansett sig böra undersöka huruvida

och i vad mån beslutanderätten i veterinära ärenden, vilka nu slutligen handläggas

av medicinalstyrelsen, skulle kunna decentraliseras till lokala myndigheter.

Därvid har utredningen funnit, att ärenden rörande meddelande av dispens

från s. k. ladugårdsförbud, d. v. s. ett av vederbörande länsstyrelse till förebyggande

av spridning av mul- och klövsjuka utfärdat förbud för envar, som

inom av förbudet berört område innehar besättning av nötkreatur, svin, får

eller getter, att lämna tillträde till ladugård, stall eller annat rum, där kreatur,

foder eller strö förvaras, åt person, vilkens tillträde icke är oundgängligen

erforderligt för djurens eller rummets vård, lämpligen borde överföras från

medicinalstyrelsen till länsstyrelserna. För en sådan ändring talade enligt

utredningens mening praktiska skäl, vartill komme att person- och lokalkännedom

vore av värde vid avgörande av ärenden av ifrågavarande slag.

Vidare har utredningen från decentraliseringssynpunkt behandlat vissa

frågor rörande införsel av djur till riket, i vilka beslutanderätten enligt gällande

bestämmelser tillkommer medicinalstyrelsen, frågor rörande skyldighet

för tjänsteveterinärer att avgiva vissa rapporter och årsredogörelser m. m.

samt fråga om beviljande av ledighet för distriktsveterinär och förordnande

av vikarie för denne.

Chefspersonalens anställnings- och löneförhållanden

ha av utredningen behandlats med utgångspunkt från förhållandena inom

den nuvarande medicinalstyrelsens samtliga verksamhetsgrenar. Rörande

dessa förhållanden har utredningen anfört.

Chefen för medicinalstyrelsen förordnas för närvarande för en tid av sex

år i sänder och uppbär lön enligt 12 lönegraden av civila avlöningsreglementets

löneplan C, i nuvarande läge motsvarande en sammanlagd löneinkomst

av drygt 23 300 kronor eller, efter pensionsavdrag, av 22 100 kronor. Samtliga

byråchefer äro fullmaktsinnehavare och åtnjuta lön enligt 30 lönegraden

av civila avlöningsreglementets löneplan A, oavsett huruvida de äga humanmedicinsk,

veterinärmedicinsk eller annan utbildning. För dessa befattningshavare

uppgår begynnelselönen för närvarande till omkring 15 300 kronor

och slutlönen till 16 800 kronor, varifrån avgå pensionsavdrag med i runt tal

900 kronor.

Nu nämnda anställnings- och löneförhållanden överensstämma i princip

med dem, som gälla för motsvarande befattningshavare inom civilförvaltningen

i allmänhet. För de med byråchefstjänsterna jämförliga inspektörs
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

befattningarna inom styrelsen ha däremot tillämpats speciella grunder. Salunda

har överinspektören för sinnessjukvården förordnats tills vidare och

placerats i lönegraden C 6, innebärande en bruttolön av 17 300 kronor, medan

inspektören för sinnesslövården in. m. anställts tills vidare mot ett arvode av

14 900 kronor för år, motsvarande lön i 28 lönegraden, 29 löneklassen av

löneplan A. Statsinspektören för köttkontrollen åter är fullmaktsinnehavare

och uppbär lön enligt lönegrad A 29.1

I fråga om chefen för veterinärstyrelsen har i alternativ II av utredningens

förslag förordats att denne, som borde benämnas överdirektör, placerades

i lönegrad C 10.

Innan utredningen närmare ingått pa lönegradsplaceringen för byrachefstjänsterna,

har utredningen erinrat om att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

i ett den 18 juni 1942 avgivet betänkande (SOU 1942:30) behandlat

frågan om dessa tjänsters lönegradsplacering inom allmänna civilförvaltningen,

vari de sakkunniga, som i princip tagit avstand från en differentiering

av byråchefstjänsterna, framhållit, att i avseende å rekryteringen av

dessa befattningar två huvudgrupper av tjänster kunde särskiljas, nämligen å

ena sidan sådana, som företrädesvis rekryterades från den statliga befattningshavarkåren

och därvid ofta från respektive verks egen kår, samt a andra

sidan sådana, vilkas innehavare tidigare haft sin verksamhet förlagd utom

den egentliga statstjänsten. I sistnämnda fall vore tjänstens speciella karaktär

sådan, att av dess innehavare måste krävas praktisk erfarenhet av annat

slag än den, som i regel kunde förvärvas i statstjänst, exempelvis praktisk

erfarenhet från vissa näringsområden såsom jordbruk, sjöfart in. m. De rekryteringssvårigheter,

som förelåge beträffande byråchefstjänsterna, hade i dylika

fall gjort sig gällande med särskild styrka. Enligt de sakkunnigas mening

skulle vissa lättnader uppnås, om dessa tjänster kunde förvandlas till förordnandetjänster,

tillsatta på viss tid. Härigenom skulle åstadkommas ett

löneläge, vilket i betraktande jämväl av den pensionsrätt, som efter viss förordnandetid

uppkomme, skulle kunna föranleda dugande män ur det praktiska

livet att övergå i statens tjänst.

Med beaktande av dessa sypunkter har medicinalstyrelseutredningen till

behandling upptagit frågan om rekryteringen till fackbyråchefstjänsterna

inom medicinalstyrelsen, därvid utredningen anfört följande.

Det är ett känt förhållande, att stora svårigheter icke sällan mött vid

rekryteringen av de byråchefsbefattningar inom styrelsen, för vilka kräves

human- eller veterinärmedicinsk fackutbildning. I viss mån gäller detta

även generaldirektörsbefattningen och de med byråchefstjänstema jämförliga

inspektörsbefattningarna. Nu berörda svårigheter torde i ej ringa mån

bero på att läkar- och veterinäryrket ofta bereder sina utövare större personlig

tillfredsställelse än förvaltningstjänsten i allmänhet kan erbjuda.

Huvudanledningen till svårigheterna torde emellertid vara att söka i den

omständigheten, att de grupper av läkare och veterinärer, ur vilka ifrågavarande

befattningar lämpligen rekryteras, i regel ha avsevärt högre inkomster

av sin verksamhet än dem, som äro förenade med befattningarna inom

medicinalstyrelsen. För att möjliggöra förvärvandet av kvalificerade inne
1

Det torde böra anmärkas, att de av utredningen angivna lönebeloppen icke omfatta från

den 1 juli 1946 utgående provisoriskt lönetillägg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

11

liavare av hithörande befattningar har därför, särskilt i fråga om byråchefstjänsterna,

tillstånd till mottagande av uppdrag vid sidan om tjänsten

stundom måst medgivas i en omfattning, som icke kunnat undgå att verka

hinderligt på tjänstens handhavande.

Här berörda förhållande har jämväl uppmärksammats i direktiven, som

framhålla, att spörsmålet bör bedömas i samband med andra föreliggande

organisationsproblem, bland annat frågan om kvalitativ förstärkning av

den juridiskt-adminstrativa sakkunskapen inom styrelsen. Medicinalstyrelseutredningen

har i anslutning härtill undersökt möjligheten av att i viss

utsträckning ersätta de medicinskt utbildade byråcheferna med administrativt

skolade krafter och låta den erforderliga medicinska sakkunskapen

tillgodoses genom anlitande av deltidsanställda konsulter. Denna undersökning

har emellertid givit vid handen, att stora vanskligheter skulle möta

att för den medicinska konsullationen erhålla väl kvalificerade krafter,

som tillika ägde nödig erfarenhet rörande hälso- och sjukvårdsförhållandena

i landets olika delar. 1 den mån sådana krafter finnas i Stockholm

eller dess närhet, äro de i allmänhet så upptagna av inkomstbringande

göromål, att de icke kunna förväntas stå till förfogande i erforderlig omfattning

mot den arvodesersättning, som kunde komma i fråga. Med all

sannolikhet skulle en dylik ordning, om den överhuvud kunde genomföras,

leda till en avsevärd försening av ärendenas handläggning. Utredningen har

under sådana förhållanden icke ansett sig böra föreslå åtgärder av nämnda

innebörd.

Vid besättande av chefsbefattningarna för apoteksbyrån och tandvårdsavdelningen

ha motsvarande svårigheter, om ock i mindre grad, gjort sig

gällande.

En synpunkt, som i detta sammanhang jämväl förtjänar beaktande, är

önskvärdheten att möjliggöra större rörlighet i fråga om innehavare av

flertalet hithörande befattningar. För närvarande gäller för byråchefsbefattningarna

en pensionsålder av 65 år och flertalet innehavare har då tjänstgjort

å sina befattningar i 20—25 år. Med den snabba utveckling, som karakteriserar

medicinal- och veterinärväsendet i våra dagar, har det blivit allt

svårare för fackbyråcheferna att under så lång tid upprätthålla nödig kontakt

med praktik och vetenskap. Behov har därför uppkommit av eu anställningsform,

som möjliggör en efter förhållandena på området mera smidigt

avpassad avgång från tjänsten med bibehållande av pensionsförmånen. Fn

sådan anordning skulle tjäna icke blott statens utan även den enskilde befattningshavarens

legitima intressen.

Nu anförda synpunkter torde i huvudsak kunna tillgodoses genom att

— i anslutning till 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas uttalande —

uppföra befattningarna å C-planen i civila avlöningsreglementet och besätta

desamma medelst förordnande för viss tid, förslagsvis sex år åt gången.

Fn dylik överföring medför nämligen i och för sig såväl löneförbättring

med större eller mindre belopp som möjlighet att erhålla full pension efter

12 tjänstår, låt vara med en mindre reduktion om vederbörande då icke fyllt

55 år samt förordnandet på befattningshavarens egen önskan upphävs eller

icke förnyas vid den bestämda tidens utgång. Tillräcklig anledning att härvid

göra skillnad mellan fackbyråchefer av olika slag synes utredningen icke föreligga,

utan torde samtliga, inklusive cheferna för de föreslagna nya fackbyråerna

(rätIspsykiatriska byrån, tandvårdsbyrån, veterinära hygienbyrån

samt tuberkulos- och kastsjukebyrån) böra uppföras å C-planen. Detsamma

gäller inspektörsbefattningarna för sinnessjuk- och sinnesslövården in. in.

Beträffande lönegradsplaceringen har utredningen erinrat om att — i anslutning

lill förutnämnda betänkande (SOU 1942:30) — inom finansdepar
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

tementet upprättats en promemoria, vari principiellt angivits, att vid överförande

å C-planen av en å A-planen upptagen byråchefstjänst högre placering

än lönegrad C 6 icke borde ifrågakomma, såvida icke särskilda skäl kunde

anföras därför. Utredningen har framhållit, att vid uppförande av nu berörda

befattningar å civila avlöningsreglementets C-plan olika linjer kunde ifrågakomma.

Som gemensam utgångspunkt borde tjäna den i finansdepartementets

promemoria angivna regeln. En placering i lönegrad C 6 innebure, att

vederbörande befattningshavare från och med tjänstens tillträdande komme

i åtnjutande av en grundlön å 14 000 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg,

enligt gällande grunder för närvarande uppgående till omkring 3 300

kronor för år, eller alltså tillhopa cirka 17 300 kronor. Inom de närmast liggande

sex högre lönegraderna (C 7—12) ökades bruttolönen med 1 000 kronor

för varje lönegrad. Härifrån avginge pensionsavdrag med belopp, stigande

från omkring 900 till 1 200 kronor. Pensionsunderlaget utgjorde i lönegrad

C 6 7 800 kronor och i lönegrad C 12 ungefär 9 800 kronor.

I fråga om fackbyråchefstjänsternas löneställning har vidare anförts följande.

Som ett underlag för bedömande av byråchefernas lönegradsplacering må

lämnas följande uppgifter rörande medelinkomsten för de befattningshavargrupper,

ur vilka rekrytering av de nuvarande fackbyråchefstjänsterna plägat

ske. Medelinkomsten av _ läkarverksamhet (brutto) för de läkargrupper,

varom här är fråga, varierade enligt inom medicinalstyrelsen tillgängliga

uppgifter för år 1942 mellan 25 000 och 30 000 kronor för tjänsteläkare

i öppen vård (förste provinsialläkare, provinsialläkare och stadsläkare) samt

mellan 30 000 och 40 000 kronor för överläkare vid lasarett och sanatorier,

medan den för överläkare vid statliga och kommunala sinnessjukhus stannade

vid omkring 21 000 kronor, förmånen av fri bostad inberäknad. Medelinkomsten

för apoteksinnehavare, som äro skyldiga att erlägga allmän avgift

för gemensamma ändamål, utgjorde enligt från apotekens avgiftsberedning

inhämtade uppgifter för samma år i runt tal 16 200 kronor, sedan den

allmänna avgiften frånräknats. Distriktstandläkarnas medelinkomst uppgick

enligt uppgifter, som lämnats av svenska landstingsförbundet, år 1943 till

drygt 14 100 kronor för manliga och 12 100 kronor för kvinnliga befattningshavare;

mellan landstingens centrala lönenämnd och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund

har dock senare träffats en överenskommelse, varigenom

den årliga medelinkomsten för manliga befattningshavare beräknas

stiga till ungefär 15 500 kronor. Vad slutligen angår tjänsteveterinärema

kan medelinkomsten på grundval av inom medicinalstyrelsens veterinärbyrå

tillgängliga uppgifter beräknas för år 1943 till omkring 14 000 kronor för

distriktsveterinärerna och 18 000 kronor för länsveterinärerna. För samtliga

nu nämnda befattningsgrupper gäller emellertid, att inkomsterna inom grupperna

variera starkt och att dessa för åtskilliga befattningshavare avsevärt

överskrida de medeltal, som här angivits.

Uppenbart är, att dessa inkomstsiffror icke utan vidare kunna läggas

till grund för ett bedömande av fackbyråchefernas lönegradsplacering.

Frånsett att tjänstepensionsunderlaget för vissa befattningshavargrupper

inom rekryteringskalegorierna avsevärt understiger motsvarande underlag

för befattningshavare i lönegrad C 6, tillkomma åtskilliga faktorer, som förringa

värdet av en direkt jämförelse. Särskilt beträffande befattningshavare,

som jämte lön åtnjuta inkomst enligt taxa, blir jämförelsen haltande, då

med taxeinkomstens förvärvande icke sällan äro förenade utgifter av växlande

storlek. Uppgifterna torde dock vara av värde såtillvida som de giva

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 68.

13

en ungefärlig bild av inkomstlaget för ifrågavarande rekryteringskategorier.

Denna synes utvisa bland annat, att en tämligen markerad skillnad föreligger

mellan inkomstläget för å ena sidan läkarna och å andra sidan övriga

befattningshavargrupper. I betraktande härav och med hänsyn till angelägenheten

av att underlätta rekryteringen speciellt till chefstjänsterna å läkarbyråerna

synes det utredningen erforderligt, att dessa tjänster placeras något

högre än övriga byråchefstjänster. Utredningen föreslår därför, att cheferna

för de fem läkarbyråerna (medicinalbyrån, hälsovårdsbyrån, sjukhusbyrån,

sinnessjukvårdsbyrån och rättspsykiatriska byrån) placeras i lönegrad C 7,

motsvarande en bruttoinkomst av för närvarande 18 300 kronor, och att cheferna

för övriga fem fackbyråer (tandvårdsbyrån, apoteksbyrån samt veterinärbyråerna)

i princip placeras i lönegrad C 6, motsvarande en bruttoinkomst

av 17 300 kronor. Därest en särskild veterinärstyrelse inrättas, torde dess fackbyråcheler

böra placeras i lönegrad G 6.

Frågan om löneställningen för chefen för administrativa byrån i en särskild

veterinärstyrelse har av utredningen behandlats i samband med motsvarande

spörsmål i fråga om chefen för medicinalstyrelsens lag- och utredningsbyrå.

Utredningen har härutinnan anfört följande.

Beträffande chefen för lag- och utredningsbyrån kunna olika alternativ

tänkas. Först gäller det härvid att taga ställning till frågan, huruvida tjänsten

i likhet med motsvarande befattningar ;nom statsdepartementen bör

organiseras som passagetjänst eller som eu befattning med mera stadigvarande

innehavare. Skäl kunna anföras för båda formerna. Beaktas må

emellertid, att lagbyråchefen i medicinalstyrelsen kommer att i avsevärd

grad bliva hänvisad till att själv anskaffa och bearbeta primärmalerial, medan

lagbyråcheferna inom departementen som regel ha att med ledning av

remissvar överarbeta redan föreliggande förslag. Erinras må vidare om

behovet av översyn och sammanställningar med jämna mellanrum av gällande

författningar inom medicinal- och veterinärväsendet, vilket i mån av

tid skulle tillgodoses genom lagbyråns försorg. Båda dessa omständigheter

synas tala för att befattningen gives en sådan karaktär, att innehavaren

hinner förvärva en allsidig och grundlig kännedom om författningar och

organisatoriska förhållanden på medicinal- och ■'' eterinärväsendets områden.

Med hänsyn härtill förordar utredningen, att befattningen uppföres

å civila avlöningsreglementets A-plan och placeras i 30 lönegraden. Utredningen

vill erinra om att motsvarande ställning tillkommer chefen för

socialstyrelsens lag- och administrativa byrå. Samma löneställning bör, om

en fristående veterinärstyrelse inrättas, tillkomma chefen för dennas administrativa

byrå.

För veterinärstyrelsens fackbyråchefer har utredningen föreslagit benämningen

veterinärråd.

I fråga om behovet av underordnad personal med veterinärmedicinsk

eller juridiskt-administrativ utbildning

och dennas löneställning har utredningen ansett ett

inrättande av en särskild veterinärstyrelse icke i och för sig böra föranleda

några mera väsentliga ändringar. Då utredningen likväl funnit sig böra föreslå

en viss förstärkning av denna personal, hade detta alltså huvudsakligen

varit betingat av förhållanden, som ändock motiverade en sådan åtgärd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Såvitt gällde de veterinära befattningshavarna har utredningen funnit, att

den inspektionsverksamhet, som ålåge statsinspektören för köttkontrollen och

som avsåge slakteriinrättningar och köttbesiktningsanstalter, vilka vore ställda

under statens kontroll, d. v. s. offentliga slakthus, kontrollslakterier och

köttbesiktningsbyråer, ävensom ett mindre antal charkuterifabriker, blivit i

väsentlig mån eftersatt. Rörande denna inspektionsverksamhet och därför

erforderlig personal har utredningen anfört.

Inspektionsverksamheten gäller efterlevnaden av de författningar, som avse

slakthus- och köttbesiktningsväsendet i riket. Det åligger statsinspektören

därvid särskilt att tillse, att nämnda slakt- och besiktningsanstalter äro inrättade

på föreskrivet sätt och att driften därstädes uppehälles i enlighet med

veterinärhygienens fordringar och på området gällande bestämmelser. Statsinspektören

har att företaga sina inspektions- och andra tjänsteresor i enlighet

med uppgjord plan, som är godkänd av generaldirektören. I övrigt har

han att företaga resa för fullgörande av honom åvilande inspektionsskyldighet,

så snart han därtill förordnas av medicinalstyrelsen.

Ofördröjligen efter varje särskild tjänsteresa eller, därest flera resor efter

godkänd plan företagits, efter den sista resans avslutande skall statsinspektören

till styrelsen avgiva rapport jämte de förslag, vartill företagen inspektion

må kunna giva anledning.

Till belysande av utvecklingen på köttkontrollens område och omfattningen

av statsinspektörens tjänsteresor må följande siffror från den officiella

statistiken för åren 1915 och 1939 anföras, av vilka det förra utgör

det första året av statsinspektörens verksamhet och det senare sista »normalåret»

före krisförhållandenas inträde.

Offentliga slakthus

Kontrolislakterier

Köttbesiktningsbyråer

År

Antal

Antal

Antal

Antal

Antal

Antal

befintliga

inspekterade

befintliga

inspekterade

befintliga

inspekterade

1915........

8

6

21

19

34

j i

30

1939........

8

2

62

22

168

45

Inspektionerna år 1939 ha föranlett anmärkningar rörande förhållanden

eller anordningar i sammanlagt 164 fall, varav 4 avse slakthus, 94 kontrollslakterier

och 66 köttbesiktningsbyråer. Förutom omförmälda inspektioner

ha under år 1939 avsyning verkställts av 11 slakteriinrättningar, avsedda att

ställas under offentlig kontroll, varjämte under året avsyning förekommit

av om- och tillbyggnadsarbeten vid 1 offentligt slakthus och 3 kontrollslakterier.

Antalet hela förrättnings- och resdagar uppgick enligt uppgift för

statsinspektörens vidkommande under år 1939 till 66.

För närvarande uppgår antalet ifrågavarande slakteri- och köttbesiktningsinrättningar

i riket till 7 slakthus, 73 kontrollslakterier och omkring 160

köttbesiktningsbyråer, vilket alltså i förhållande till år 1939 innebär en

minskning med 1 slakthus och några köttbesiktningsbyråer men en ökning

med 11 kontrollslakterier.

Under krisåren har inspektionen av ifrågavarande anstalter jämlikt meddelade

besparingsdirektiv begränsats så, att antalet resor kommit att i vissa

fall avsevärt understiga motsvarande antal för år 1939.

Vid sidan av de med köttkontrollen förenade inspektionsresoma ankommer

det å statsinspektören att med byråchefs åligganden och ansvar i medicinalstyrelsen

handlägga ärenden rörande slakthus- och köttbesiktningsvä
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

sendet. stads- och besiktnings veterinärbefattningar, kringfö ringshandel med

köttvaror, in- och utförsel av kött och djur!et t ävensom ärenden rörande

kontroll av för människoföda avsedd mjölk och animal lödoämneshygien i

övrigt. Härvid stå till statsinspektörens förfogande en veterinär deltidsamanuens

och i viss utsträckning en juridiskt utbildad amanuens.

Vid utredningens överläggningar med vederbörande inom medicinalstyrelsen

har betonats angelägenheten av att en mera regelbunden inspektion av

slakt- och köttbesiktningsanstalterna åvägabringades. Avsikten hade ursprungligen

varit att statsinspektören som regel skulle inspektera samtliga

ifrågavarande anstalter varje år. Detta program hade även i stort sett kunnat

realiseras under de första åren av statsinspektörens verksamhet. Därefter

hade den under årens lopp inträdda stegringen av antalet kontrollslakterier

och köttbesiktningsbyråer ävensom statsinspektörens växande arbetsbörda

med löpande göromål utan motsvarande ökning av styrelsens arbetskrafter

icke möjliggjort en inspektion av de olika anstalterna i önskvärd utsträckning.

Härtill hade även medverkat otillräckligheten av reseanslagen under

krisåren. Med hänsyn till köttkontrollens stora betydelse för folkhälsan Iramstode

nu berörda förhållande såsom en allvarlig brist. Det vore därför nödvändigt,

att förutsättningar skapades för inspektion av varje slakthus och

kontrollslakteri minst en gång årligen samt av varje köttbesiktningsbyrå

vart annat eller vart tredje år. I anslutning härtill framhölls även, att frågan

om införande av allmänt köttbesiktningstvång i riket vore aktuell; löstes

denna fråga i positiv riktning, skulle detta komma att medföra behov av en

ytterligare utvidgning av ifrågavarande inspektionsverksamhet.

Medicinalstyrelseutredningen delar i huvudsak den uppfattning, som uttalats

av medicinalstyrelsen. Det kan enligt utredningens mening icke anses

tillfredsställande, att samtidigt som det allmännas strävanden alltmera inriktas

på en förhöjning av folkhälsan genom förebyggande åtgärder, kontrollen

på ett så centralt område av födoämneshygienen eftersättes. Att en

mera regelbunden inspektion är av behovet påkallad framgår även av det

relativt stora antal anmärkningar beträffande förhållandena vid ifrågavarande

anstalter, vartill inspektionerna givit anledning. Härtill kommer att

ett icke ringa antal anmärkningar föranletts av månadsrapporterna och årsredogörelsema

från dessa anstalter. På grund härav synes det utredningen

angeläget att — på sätt vid de berörda överläggningarna förordats — den

centrala veterinärledningen så organiseras, att varje slakthus och slakteri

kan inspekteras minst en gång årligen och varje köttbesiktningsbyrå i genomsnitt

vart annat eller vart tredje år.

Härför erfordras enligt utredningens mening att till biträde åt chefen för

hygienbyrån (statsinspektören) inrättas eu befattning såsom konsulent, förslagsvis

i lönegraden Eo 24, i stället för den nuvarande deltidsanställde veterinäramanuensen.

Å denna konsulent bör ankomma att under byråchefens

inspektionsresor och eljest vid förfall för denne handlägga de löpande ärendena

å byrån ävensom att i begränsad utsträckning i byråchefens ställe företaga

dylika resor.

Vid en återgång till normala förhållanden och vid ett eventuellt införande

av obligatoriskt köttbesiktningstvång för riket i dess helhet torde avsevärt

ökade anspråk komma att ställas på denna inspektionsverksamhet, liksom

byråns arbetsuppgifter även i (ivrigt torde komma alt öka. Med hänsyn härtill

lärer det kunna antagas, att den föreslagne konsulenten i eu nära framlid

odelat måste anlitas för hygienbyråns arbete. 1 avvaktan å närmare erfarenhet

härutinnan torde det lå förutsättas, att ifrågavarande befattningshavare

till viss del även biträder med handläggningen av till den allmänna

byrån hänförliga göromål, vilka erfordra veterinär sakkunskap.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Rörande den veterinära personalen i övrigt har utredningen anfört följande.

De göromål, som ombesörjas av den å veterinärbyrån tjänstgörande veterinäre

deltidsamanuensen, som icke biträder statsinspektören, synas utredningen

i huvudsak icke vara av sådan beskaffenhet, att deras handhavande

kräver veterinär sakkunskap. Dessa arbetsuppgifter äro vidare enligt

vad utredningen inhämtat av den omfattning, att de hittills ej medhunnits

under den för amanuensen bestämda tjänstgöringstiden. De lia därigenom

kommit att bliva eftersatta, trots att vederbörande befattningshavare ofta

utsträckt sin arbetstid. På grund härav får utredningen föreslå, att den

ifrågavarande amanuenstjänsten ersättes med en kvinnlig biträdesbefattning,

förslagsvis ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7. Det synes antagligt, att detta

biträde icke helt behöver tagas i anspråk för här avsedda uppgifter. Enligt

vad för utredningen upplysts föreligger emellertid ett starkt behov av en

förstärkning av kontorspersonalen för den allmänna byrån, vilket härigenom

i viss utsträckning torde kunna tillgodoses.

Befattningen som byråveterinär å den allmänna byrån torde böra placeras

i lönegrad Eo 24.

Vid ett sammanförande av de med tuberkulos- och kastsjukebekämpandet

förenade göromålen till en gemensam byrå har den nuvarande befattningen

sasom byrådirektör å veterinärbyråns tuberkulosavdelning avsetts skola förandras

till en byråchefstjänst. Detta synes icke böra föranleda någon rubbning

av den ställning såsom specialföredragande, som nu tillkommer den

ene av de å kastsjukeavdelningen tjänstgörande konsulenterna. Av skäl, som

förut berörts, torde nämligen, så länge den närmaste ledningen av tuberkulosbekämpandet

omhänderhaves av den nuvarande innehavaren av byrådirektörstjänsten,

beslutanderätten i kastsjukeärenden böra överflyttas å

honom endast i den mån den för närvarande utövas av chefen för veterinärbyrån.

Enligt utredningens uppfattning motsvarar den ifrågavarande konsulentens

löneställning icke det ansvar, som salunda avilar och kommer att

avila honom vid ett godtagande av utredningens organisationsförslag. Utredningen

vill erinra om att befattningen den 1 januari 1944 i samband med

den da vidtagna decentraliseringen av kastsjukebekämpandet överflyttades till

medicinalstyrelsen från statens veterinärmedicinska anstalt, där den utriorde

en konsulenttjänst utan föredragningsskyldighet. Framhållas må vidare

att, sedan det med nämnda decentralisering förenade organisationsarbetet numera

i huvudsak avslutats, tjänsteresorna i samband med kastsjukebekämpandet

endast till en mindre del torde komma att utföras av denne befattningshavare;

huvudparten därav lärer kunna överlåtas å den andre konsulenten.

Föredraganden kommer härigenom i större utsträckning än hittills

att vara stationerad vid medicinalstyrelsen, och hans befattning erhåller därmed

narmast karaktären av en bvråveterinärtjänst. Med hänsyn till vad sålunda

ant orts vill utredningen förorda, att den nuvarande befattningen såsom

föredragande konsulent i kastsjukeärenden förändras till en byråveterinärtjanst

i lönegraden Eo 26. Då utredningen i det föregående utgått från byråchefen

sasom ledare av luberkulosbekämpandet och byråveterinären såsom

ledare av kastsjukebekämpandet, har detta närmast skett mot bakgrunden

av nuvarande personalförhållanden. I och för sig lärer enligt utredningens

mening en motsatt anordning likaväl kunna ifrågakomma.

Beträffande den juridiskt-administrativa personalen har utredningen anfört.

För biträde åt byråchefen å administrativa byrån och för handläggning

av kamerala ärenden rörande veterinärväsendet erfordras en befattning som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 68.

17

förste byråsekreterare tillika kamrerare i lönegraden A 24. Den nuvarande

förste byråsekreterartjänsten, vars innehavare jämväl besitter kameral sakkunskap,

skulle sålunda oförändrad överföras till veterinärstyrelsen, och

såsom biträde åt denne torde erfordras en amanuens. Slutligen lärer enligt

vad utredningen inhämtat omfattningen av de med veterinäradministrationen

förenade utanordnings- och kassagöromålen, vilka för närvarande handhavas

å kameralbyrån, fordra en heltidsanställd amanuens och en kassör,

vilken senare synes böra placeras i lönegraden All.

I fråga om skriv- och expeditionsvaktspersonal m. m.

har utredningen ansett följande befattningshavare erforderliga, nämligen 1

kansliskrivare, 4 kanslibiträden, 7 kontorsbiträden, 5 skrivbiträden och 2 expeditionsvakter

samt 1 telefonist, vilket i avseende å skrivpersonalen skulle

innebära en ökning av medicinalstyrelsens nu med veterinärärenden sysselsatta

befattningshavare med 4 skrivbiträden. Enligt utredningens mening

borde 1 kansliskrivare, 2 kanslibiträden, 4 kontorsbiträden och 1 expeditionsvakt

vara befattningshavare å ordinarie stat. Övriga kanslibiträden och

kontorsbiträden samt den återstående expeditionsvakten skulle enligt utredningen

innehava extra ordinarie anställning, medan samtliga skrivbiträden

förutsatts ha extra eller arvodesavlönad befattning.

Förslaget till veterinärstyrelsens organisation kan sammanfattas sålunda.

1 överdirektör C 10.

Allmänna byrån.

1 veterinärråd.............. C 6 1 kanslibiträde ..

1 byråveterinär ............Eo 24 1 kontorsbiträde

Hygienbyrån.

1 veterinärråd (tillika statsin- 1 kansliskrivare

spektör över köttkontrollen) C 6 1 kontorsbiträde

1 konsulent.................Eo 24

Tuberkulos- och kastsjukebyrån.

1 veterinärråd.............. C 6 3 kanslibiträden..

1 byråveterinär.............Eo 26 3 kontorsbiträden

1 konsulent................. A 24 4 skrivbiträden...

3 konsulenter...............Eo 24

Administrativa byrån.

1 byråchef.................. A 30 1 kassör.........

1 förste byråsekreterare, tillika 2 kontorsbiträden

kamrer .................. A 24 1 skrivbiträde____

2 amanuenser..............

Gemensam personal.

1 förste expeditionsvakt...... A 7 1 telefonist.....

1 expeditionsvakt............Eo 5

Bihang till riksdagens protokoll 1947 1 sand. Nr 68.

A 11

Eo 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Vid överdirektörens sida finnes dels för handläggning av viktigare ärenden

en styrelse, i vilken skola ingå, förutom överdirektören och byråernas

chefer, föreståndaren för statens veterinärmedicinska anstalt, en av Kungl.

Maj:t utsedd representant för medicinalstyrelsen samt en av Kungl. Maj:t

utsedd representant för jordbruksnäringen, dels ock för samråd i erforderlig

omfattning ett vetenskapligt råd, bestående av representanter för olika

grenar inom veterinärmedicinen samt en representant för juridisk teori och

praxis.

Statens veterinärmedicinska anstalt underställes eventuellt veterinärstyrelsen.

I en särskild till jordbruksdepartementet sedermera överlämnad promemoria

har medicinalstyrelsen upprättat ett förslag till omkostnadsstat för veterinärstyrelsen.

Medicinalstyrelsen har därvid utgått från följande för medicinalstyrelsen

fastställda omkostnadsstat att tillämpas under budgetåret

1946/47.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis

2. Reseersättningar, förslagsvis

3. Expenser, förslagsvis .....

4. Publikationstryck, förslagsvis

kronor 5 000

» 45 000

» 115 000

» 35 000

Summa kronor 200 000

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försålda publikationer, förslagsvis .......... kronor_20 000

Nettoutgift kronor 180 000.

Medicinalstyrelsen har funnit, att anslaget till sjukvård m. in. på grund av

belastningen för budgetåret 1945/46, vilken utgjorde 6 037 kronor, och med

hänsyn till den av styrelsen föreslagna avsevärda ökningen av antalet befattningshavare

borde ökas till 6 500 kronor, av vilket belopp 1 500 kronor borde

ställas till veterinärstyrelsens disposition. Belastningen å anslaget för reseersättningar

hade under budgetåret 1945/46 uppgått till 41 662 kronor. Då

emellertid inspektionsverksamheten komme att utökas vore en höjning av

anslaget med 12 000 kronor påkallad. Detta belopp torde förslå för veterinärstvrelsens

del, och av beloppet borde 100 kronor fa användas till kostnader

i samband med användande av taxeautomobil inom Stockholms planlagda

område för resor i tjänsten, för vilka dylikt fortskaffningsmedel vore

oundgängligen nödvändigt och resekostnadsersättning eljest icke utginge. Belastningen

å anslaget för expenser hade för budgetåret 1945/46 utgjort 18 599

kronor för bränsle, lvse och vatten samt 139 048 kronor för övriga expenser.

För bränsle, lyse och vatten uppskattades veterinärstyrelsens utgifter till

3 500 kronor under förutsättning att veterinärstyrelsen — såsom kunde förväntas

— komme att inrymmas i en flygel i gamla tekniska högskolan i avvaktan

på nybyggnad för medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen. Övriga

expenser, som för veterinärstyrelsens del i första hand hänförde sig till blan
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 68.

19

ketter för epizootibekämpandet, kunde uppskattas till 40 000 kronor. Expensanslaget

borde sålunda fastställas till 43 500 kronor. Belastningen å medicinalstyrelsens

anslag för publikationstryck hade för budgetåret 1945/46

utgjort 21 905 kronor, medan inkomsterna av försålda publikationer uppgått

till 12 472 kronor. Då det å veterinärstyrelsen icke torde ankomma att

utgiva annat publikationstryck än serien »Samling av författningar m. m.

rörande det svenska veterinärväsendet» samt, i mån av behov, vissa råd och

anvisningar, finge veterinärstyrelsens kostnader för sådant ändamål uppskatlas

till 2 500 kronor. Veterinär styrelsen borde dock äga rätt att. därest särskilda

förhållanden föranledde därtill, göra framställning om tillstånd att

överskrida anslaget till publikationstryck. Inkomsterna av försålda publikationer

torde för veterinärstyrelsens del bliva obetydliga och borde icke upptagas

till högre belopp än 100 kronor.

Medicinalstyrelsen har således funnit, att till veterinärstyrelsens förfogande

borde ställas ett omkostnadsanslag av förslagsvis 59 400 kronor, grundat

på följande huvudposter.

Utgifter.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ............ kronor 1 500

2. Reseersättningar, förslagsvis .......................... » 12 000

3. Expenser, förslagsvis ................................ » 43 500

4. Publikationstryck, förslagsvis ........................ » 2 500

Summa kronor 59 500

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försålda publikationer, förslagsvis ............ kronor 100

Nettoutgift kronor 59 400.

Yttranden.

Medicinalstyrelseutredningens förslag om veterinärstyrelsens utformning

såsom ett kollegialt ämbetsverk ha i åtskilliga yttranden tillstyrkts

eller ock lämnats utan erinran.

Från jordbrukarhåll har därvid betonats vikten av att jordbraksekonomiska

synpunkter bleve tillräckligt beaktade vid handläggningen av veterinära

ärenden. Sålunda ha uttalanden i denna riktning gjorts av Sveriges lantbruksförbund,

riksförbundet landsbygdens folk samt hushållningssällskapens

ombuds förvaltningsutskott på grundval av yttranden från förvaltningsutskotten

hos flertalet hushållningssällskap, vilka av ombudens förvaltningsutskott

beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt,

huruvida icke jordbruksnäringen borde beredas ökat inflytande i veterinärstyrelsen

genom att styrelsen utökades med eu person, tillsatt efter förslag

av någon jordbruksorganisation, exempelvis Sveriges lantbruksförbund, och

ett liknande uttalande har gjorts av riksförbundet landsbygdens folk.

Förvaltningsutskottet hos Västernorrlands läns hushållningssällskap har

förordat, att jordbruksnäringen tillförsäkrades starkare representation i ve
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

terinärstyreiseu genom att beslutanderätten i denna förbehölles överdirektören

i styrelsen, föreståndaren för statens veterinärmedicinska anstalt samt

tre av Kungl. Maj:t utsedda personer, representerande medicinalstyrelsen,

lantbruksstyrelsen och jordbruksnäringen.

I flera yttranden har emellertid hävdats, att veterinärstyrelsen icke borde

utformas såsom ett kollegialt ämbetsverk utan efter mönster av medicinalstyrelsen,

som enligt betänkandet borde bibehållas i sin nuvarande utformning.

Denna ståndpunkt bar företrätts av medicinalstyrelsen, styrelsen för statens

veterinärmedicinska anstalt, veterinärhögskolans lärarkollegium samt nagra

veterinär sammanslutningar.

Medicinalstyrelsen bar i detta hänseende aniört.

Utredningens förslag att veterinärstyrelsen skulle bestå av ett kollegium,

vari förutom styrelsens egna befattningshavare skulle ingå representanter för

medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen samt föreståndaren för statens veterinärmedicinska

anstalt, bygger på eu riktig uppfattning av den nära samhörigheten

mellan veterinärstvreisen och övriga nämnda institutioner. Det

förbiser emellertid det avgörande skäl, som pa sin tid föranledde statsmakternas

beslut om sundhetskollegiums omändring till ett direktörsverk. Detta

skäl för förändring var, att det inom medicinalväsendet förhåller sig så, att

de viktigaste besluten ofta också äro de mest brådskande. Då motsvarande

förhållande föreligger beträffande veterinärväsendet — åtgärder i anledning

av befarade eller utbrutna epizootier äro vanligt förekommande — anser

medicinalstyrelsen det ofrånkomligt, att chefen för veterinärstyrelsen principiellt

tillägges ensam beslutanderätt i alla ärenden. Denna beslutanderätt torde

i huvudsak böra utformas på samma sätt som generaldirektörens beslutanderätt

i medicinalstyrelsen.

Behovet av samråd med veterinärmedicinska anstalten torde lämpligen böra

tillgodoses genom att föreståndaren för sagda anstalt ålägges att på kallelse

av veterinärstyrelsen meddela upplysningar och råd samt utlala sin mening.

De lantbruksekonomiska intressena torde liksom hittills kunna vinna tillbörligt

beaktande genom att veterinärstyrelsen i erforderlig utsträckning söker

samråd med lantbruksstyrelsen. Härutinnan får medicinalstyrelsen framhålla,

att samarbetet med nämnda ämbetsverk för styrelsens veterinärbyrå

tett sig särskilt värdefullt på grund av lantbruksstyrelsens förståelse för vikten

av byråns angelägenheter och dess beredvillighet att ställa sina erfarenheter

rörande jordbruksnäringens alla områden till förfogande så snart detta

av byrån ifrågasatts. Med hänsyn till dessa särskilt värdefulla erfarenheter

av samarbetet anser medicinalstyrelsen det överflödigt, att eu representant

för lantbruksstyrelsen av Kungl. Maj:t förordnas såsom ledamot av veterinärstyrelsen.

Vad slutligen angår samarbetet mellan medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen,

föreslår medicinalstyrelsen att i instruktionerna för båda ämbetsverken

intagas föreskrifter om skyldighet att söka samråd i erforderlig utsträckning,

varvid särskilt bör angivas i vilka fall samråd skall äga rum i

ärenden angående livsmedelshygienen samt ärenden rörande sjukdomar, som

kunna överföras från människa till djur och vice versa. Behov av att förordna

en särskild representant för medicinalstyrelsen såsom ledamot i veterinärstyrelsen

torde under sådana förhållanden icke föreligga.

Statens veterinärmedicinska anstalts styrelse har anfört följande.

För ledningen av ett centralt ämbetsverk med sådana arbetsuppgifter som

en veterinärstyrelse skulle det sannolikt bliva allt för tungrott och omständligt

med den organisationsform, som förslaget åsyftar. Det synes i stället

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

bliva mest ändamålsenligt, om — i analogi med den organisationsform som

gäller för medicinalstyrelsen och vissa andra centrala verk t. ex. fångvårdsstyrelsen

samt även av utredningen förslagits för framtiden beträffande medicinalstyrelsen

— veterinärstyrelsen ej erhäller andra ledamöter än verkschefen

och cheferna för de olika byråerna inom verket samt om härjämte i

avseende a ärendenas handläggning stadgas att beslut skola fattas, allt efter

ärendenas beskaffenhet, antingen av överdirektören eller av vederbörande

byråchef eller annan befattningshavare i styrelsen. Det förutsättes härvid

bl. a., att vid överdirektörens avgörande av ärende av synnerlig vikt eller allmän

räckvidd om möjligt samtliga byråchefer skola vara tillstädes. Helt naturligt

biträder anstaltsstyrelsen utredningens uppfattning om värdet av att de

lantbruksekonomiska intressena tillförsäkras tillbörligt inflytande vid handläggningen

av de veterinära ärendena. Detta synes emellertid enklast kunna

astadkommas genom en förstärkning av det vetenskapliga råd, vilket enligt

utredningens förslag skulle ställas vid veterinärstyrelsens sida, med en eller

ilera av Kungl. Maj:t utsedda representanter för det praktiska lantbruket

samt genom en föreskrift i veterinärstyrelsens instrukiion av innebörd, att

det vetenskapliga rådets lantbruksrepresentanter skola höras i veterinära

frågor av'' större jordbruksekonomisk räckvidd. För tillgodoseende av övriga

vetei inärstyrelsen närstående intressens berättigade önskemål att erhålla

inflytande vid de veterinära ärendenas avgörande torde i det velenskapliga

rådet lämpligen kunna insättas även representanter för humanmedicinen och

farmacien ävensom föreståndaren för veterinärmedicinska anstalten. Ytterjigare

organisatoriska föreskrifter för samverkan med andra myndigheter

och sammanslutningar synas icke vara påkallade, enär det torde kunna förutses.

att en veterinärstyrelse ändock skulle låta sig angeläget vara att på

basta satt samarbeta med andra myndigheter och enskilda på de områden,

som komme alt bliva föremål för styrelsens verksamhet.

Jämväl styrelsen för svenska veterinärföreningen för husdjurshygien har

uttalat farhågor för att den föreslagna organisationen av veterinärstyrelsens

ledning skulle visa sig alltför tungrodd, och ett liknande uttalande har gjorts

av svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien.

Sveriges yngre veterinärers förening har uttalat, att samarbetet mellan

medicinalstyrelsens veterinärpersonal, å ena sidan, samt styrelsens medicinalpersonal

och jordbruksnäringens representanter, å andra sidan, varit gott

samt att tillförandet av representanter för medicinalstyrelsen och jordbruksnäringen

till veterinärstyrelsen därför vore onödigt. Vidare vore den föreslagna

''rätten för styrelseledamot att påkalla gemensam handläggning mellan

veterinärstyrelsen och medicinalstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen icke

ändamålsenlig. Med hänsyn till det tidigare goda samarbetet kunde det förväntas.

att samråd i förekommande fall ägde rum utan att någon rätt av

angivet slag stadgats. Den föreslagna anordningen syntes innebära ett underkännande

av veterinärernas kompetens. Vid bibehållande av densamma syntes

elt rimligl krav på likställdhet vara att veterinärkåren finge placera en

representant i vardera medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

Veterinärhögskolans lärarkollegium, svenska veterinärläkareföreningen och

svenska veterinär föreningen för husdjurshygien ha hävdat, att rätt att påkalla

gemensam handläggning med medicinalstyrelsen eller lantbruksstyrelsen

icke borde tillkomma andra än veterinärstyrelsen och dess överdirektör.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

Krav på bestämmelse om att chefen för veterinärstyrelsen skall äga ■veterinär

fackkunskap bär framförts av majoriteten inom veterinärhögskolans

lärarkollegium samt olika veterinärsammanslutningar. Däremot bar riksförbundet

landsbygdens folk hävdat, att det bästa resultatet nåddes, om till

chef för velerinärstyrelsen utsåges en person, som hade förutsättningar att

oberoende av'' tidigare utbildning kunna tillgodose behövlig anpassning till

jordbrukets intressen.

Mot förslaget att disciplinärenden skulle handläggas av en särskild disciplinnämnd

har icke någon erinran framställts.

Medicinalstyrelsen har — under hänvisning till styrelsens avstyikande av

att i veterinärstyrelsen skulle ingå representanter för andra centrala ämbetsverk

— uttalat, att den representant för jordbruksnäringen, som enligt förslaget

skulle deltaga i handläggningen av disciplinärenden, borde av Kungl.

Maj:t förordnas endast för detta ändamål. Härjämte har medicinalstyrelsen

yttrat, att det i disciplinärenden ofta visat sig. att ett fel eller en försummelse

förekommit, men att en varning framstode såsom en alltför kraftig reaktion.

Det vore enligt styrelsens mening därför önskvärt, att i instruktionen

för veterinärstyrelsen intoges en föreskrift om att även tilldelande av erinran

finge förekomma såsom disciplinär åtgärd. Härigenom skulle en inom

medicinalstyrelsen utbildad praxis bliva stadfäst.

Justitiekanslersämbetet, som vid sitt ståndpunktstagande till förslaget om

inrättande av en disciplinnämnd förutsatt, att medicinalstyrelsen alltjämt

skulle omhänderhava den centrala ledningen av veterinärväsendet, har i förevarande

fråga anfört.

Genom att en disciplinnämnd inrättas och erhåller den sammansättning

som i betänkandet föreslagits ha ökade förutsättningar skapats för vinnande

av allmänhetens förtroende, att påtalade fel och försummelser av läkare

och andra, jsom stå under medicinalstyrelsens tillsyn, bliva objektivt prövade.

Det lärer icke kunna förnekas, att vid avgörandet av hithörande ärenden

understundom framträtt en bristande tillit till besluten, nagot som är

desto mindre tillfredsställande som dessa ärenden särskilt för den enskilde

men ibland också för det allmänna kunna vara av stor vikt. Därest en utomstående

auktoritativ person kan få tillfälle att göra allmänt medborgerliga

och lekmannasynpunkter gällande vid prövningen av frågan om läkares

fel och försummelser i tjänsten, minskas helt naturligt faran för en ensidig,

måhända överseende prövning av ärendena. Justitiekanslersämbetet tillstyrker

därför i princip den föreslagna ändringen.

Enligt förslaget skall disciplinnämnden handlägga samtliga ärenden rörande

fel eller försummelse i tjänsten eller i verksamhet, som står under

medicinalstyrelsens inseende, således även sådana tjänstefel, som icke äga

samband med någons vård och behandling. Det är väl allenast sistnämnda

tjänstefel, som den opinion haft i tankarna, vilken krävt att en representant

för allmänheten skulle få medbestämmanderätt i ärendenas avgörande. Men

beträffande de så att säga interna tjänstefelen, särskilt de som inträffa i

själva förvaltningsverksamheten och till äventyrs begås av administrativa

tjänstemän, torde det icke finnas anledning uppställa regler, som avvika

från de allmänt förekommande. Måhända möta svårigheter att på ett tillräckligt

tydligt sätt i författningstext avgränsa sistnämnda tjänstefel från

dem, vilkas bedömande ur den sympunkt varom här främst är fråga skulle

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 68.

23

vinna på att hänskjutas till en disciplinnämnd. Då justitiekanslersämbetet

emellertid föreställer sig, att eventuella sådana svårigheter skola låta sig

bemästras, förordar ämbetet en ändring av nämndens behörighetsområde

i enlighet med vad nu anförts.

Särskilt om en ändring vidtages på sätt sist angivits, synes kunna ifrågasättas

om generaldirektören skall vara självskriven ordförande i nämnden.

Allmänhetens förtroende för nämnden torde komma att stärkas, därest till

ordförande utsåges den som med hänsyn till nämndens sammansättning

vore därtill bäst skickad. Det synes exempelvis icke uteslutet, att den av

Kungl. Maj:t utsedde ledamoten vore för ordförandeskapet särskilt lämpad

och hade en sådan ställning, att det tedde sig naturligt att han och icke generaldirektören

vore ordförande i nämnden. I instruktionen torde därför

böra lämnas öppet, vem som skall vara ordförande i nämnden, och däri

endast angivas, att Kungl. Maj:t förordnar angående ordförandeskapet.

Vidare har justitiekanslersämbetet betonat nödvändigheten av att tillskapa

klara regler för avgörandet av ärenden, i vilka olika meningar förekomme

inom disciplinnämnden. Slutligen har ämbetet uttalat, att ämbetet ansåge

medicinalstyrelsen enligt gällande bestämmelser icke äga att tilldela erinran

såsom disciplinär åtgärd samt att någon ändring av dessa bestämmelser icke

borde vidtagas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har ifrågasatt, huruvida icke disciplinnämnden

av främst folkpsykologiska skäl borde givas en i förhållande till

vederbörande styrelse något mer fristående ställning än av utredningen förordats.

Enligt länsstyrelsens mening talade vissa skäl för att landstingsorganisationen

borde vara direkt företrädd i nämnden.

Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt har uttalat sig för avskaffande

av möjligheten att tillsätta en särskild epizootinämnd, enär en

sådan nämnds uppgifter efter en omorganisation av nu ifrågasatt slag syntes

böra åvila chefen för veterinärstyrelsen, och medicinalstyrelsen har förordat

ett närmare övervägande av om en särskild epizootinämnd bleve erforderlig

för framtiden.

Förslaget till byråindelning har tillstyrkts av bl. a. medicinalstyrelsen.

riksräkenskapsverket och svenska veterinärföreningen för kött och

mjölkhygien men gjorts till föremål för erinringar av statskontoret och allmänna

lönenämnden.

Medicinalstyrelsen har angående byråindelningen anfört följande.

Vad utredningen föreslagit på denna punkt föranleder i stort sett ej någon

erinran från medicinalstyrelsens sida.

Under chefen, som bör vara generaldirektör, bör således iinnas en hyra

för veterinära ärenden i allmänhet, benämnd allmänna byrån.

För handläggning av ärenden rörande tuberkulos- och kastsjukebekämpande

bör vidare inrättas en särskild byrå. Den administrativa samhörigheten

med avseende å bekämpandet av dessa båda sjukdomar gör en enhetlig

ledning av dem riktig och önskvärd.

Om behovet av att inrätta en egen byrå för ärenden rörande animal födoämneshygien

råder icke någon tvekan. Den omständigheten, att tyngdpunkten

av avdelningens arbete bör ligga på inspektioner och att byråns perso
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

nal därför blir relativt fåtalig, kunde däremot vid första påseende ha föranlett

till övervägande, om icke statsinspektörsbefattningen borde omändras

till eu överinspektörsbefattning och den föreslagna konsulentbefattningen till

en byråinspektörsbefattning. Vid närmare övervägande finner man dock, att

de sakliga skälen för inrättandet av eu byrå ha stor tyngd. Medicinalstyrelsen

tillstyrker utredningens förslag, att samtliga med pasteuriseringskontrollen

förenade ärenden skola överföras till hygienbyrån. Till följd härav

kommer antalet å byrån handlagda ärenden att stiga väsentligt. Utom sina

inspektioner har ifrågavarande avdelning redan sedan länge utfört sedvanligt

byråarbete i stor omfattning. Slutligen är att märka, att bristen på personal

omöjliggjort för denna avdelning att upptaga en mängd administrativa

spörsmål, vilka vänta på sin lösning. Ett bifall till utredningens förslag till

personalorganisation för byrån skulle möjliggöra att de mest angelägna av

dessa spörsmål toges under behandling, varigenom avdelningens karaktär av

byrå i vedertagen bemärkelse kommer att framhävas än starkare.

Styrelsen har alltså funnit att mot det rent formella skälet, ait antalet

befattningshavare å byrån skulle bliva förhållandevis obetydligt, stå så ovedersägliga

sakliga skäl, att förslaget om inrättande av eu byrå icke kan avvisas.

Inrättandet av en administrativ byrå måste anses ofrånkomligt.

Den snabba utvecklingen av veterinär väsende t (inseminationsverksamheten,

bristsjukdomarna m. m.) gör, att den tid ej torde vara avlägsen, då

en utbyggnad av veterinärstyrelsens organisation tvingar sig fram.

Medicinalstyrelsen har härjämte påpekat, att föreskrifterna om animal livsmedelskontroll

icke innehölle några regler om den mycket viktiga del, som

utgjordes av inspektionen av stall- och ladugårdshygienen, samt framhållit

önskvärdheten av att sådana regler utarbetades. Vidare har medicinalstyrelsen

tillstyrkt förslaget att veterinär styrelsen skulle äga att vid behov konsultera

chefen för medicinalstyrelsens lag- och utredningsbyrå samt att anlita

medicinalstyrelsens statistiska avdelning.

Jämväl statistiska centralbyrån och styrelsen för statens veterinärmedicinska

anstalt ha förordat, att den veterinära statistikens bearbetning förlädes

till medicinalstyrelsens statistiska avdelning.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ifrågasatt lämpligheten av att veterinärstyrelsen

i viss utsträckning skulle vara hänvisad till medicinalstyrelsens lagoch

utredningsbyrå för biträde i frågor, som krävde juridisk sakkunskap.

Allmänna lönenämnden har uttalat, att det icke förelåge anledning att inrätta

en särskild byrå för ärenden rörande födoämneshygienen, då antalet

befattningshavare å denna byrå bleve ringa. Enligt nämndens mening borde

en sådan byrå ersättas med en till den allmänna veterinärbyrån anknuten

avdelning under ledning av statsinspektören för köttkontrollen.

Jämväl statskontoret, som uttalat sig mot inrättande av ett särskilt centralt

ämbetsverk för veterinära ärenden, har hävdat, att de veterinära byråernas

antal kunde inskränkas till två, nämligen en byrå för veterinära ärenden i

allmänhet, ärenden angående animal födoämneshygien inberäknade, samt

en tuberkulos- och kastsjukebyrå.

Vad härefter angår utredningens förslag rörande utvidgning eller inskränkning

av området för den centrala veterinär myndig hetens

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 68.

25

äm betsbefattning, så har utredningens mening rörande inordnande

av statens veterinärmedicinska anstalt under veterinärstyrelsen biträtts av

bl. a. medicinalstyrelsen medan majoriteten inom veterinärhögskolans lärarkollegium.

veterinärmedicinska anstaltens styrelses majoritet samt svenska

veterinärläkareföreningen avstyrkt rubbning av anstaltens nuvarande fria organisation.

Majoriteten inom veterinärmedicinska anstaltens styrelse har anfört.

Under den tid av omkring två år nuvarande organisation tillämpats har enligt

anstaltsstyrelsens bestämda uppfattning endast goda erfarenheter vunnits

av densamma. De olägenheter, som före anstaltens omorganisation enligt uttalanden

från olika håll ansetts skola bliva förenade med den administrativa

ledning av anstalten vilken nu gäller, synas sålunda i praktiken ha visat sig

vara i stort sett obefintliga. Vid sådant förhållande skulle det från anstaltens

och dess utvecklings synpunkt kunna medföra mindre önskvärda konsekvenser

om en ändring i organisationen nu komme till stånd, i all synnerhet

som den förordade ändringen sannolikt skulle innebära en återgång till

likartad organisation som den. vilken vid anstaltens omorganisation ansetts

icke böra bibehållas. Enligt anstaltsstyrelsens uppfattning torde man i det

längsta böra undvika att ändra en organisation, som visat sig fungera väl, i

synnerhet då den varit gällande endast en kortare tid. Genom den nuvarande

sammansättningen av anstaltens styrelse ha de skilda sidorna av anstaltens

verksamhet blivit sakkunnigt företrädda och de intressen som beröras av

verksamheten erhållit tillbörligt inflytande. En betydande försämring härutinnan

synes kunna påräknas, därest anstalten underställes en central veterinärstyrelse,

bl. a. därigenom att anstalten då kommer att förlora den direkta

kontakt med jordbruksnäringen, veterinärhögskolan och de praktiserande

veterinärerna, som för närvarande förmedlas genom sagda intressens

representation i anstaltens styrelse. Det torde ej heller kunna påstås, att den

ifrågasatta ändringen i organisationen för anstalten skulle kunna medföra

någon nämnvärd statsekonomisk fördel. Någon besparing av betydelse torde

nämligen därigenom icke kunna ernås. Anstaltsstyrelsen vill alltså bestämt

hävda, att anstaltens frihet i administrativt hänseende bör bibehållas, icke

minst med hänsyn till anstaltens karaktär av vetenskapligt arbetande institution.

Härvid må erinras att eu likartad fri organisation givits bl. a. statens

skogsforskningsinstitut, jordbruksförsöksanstallen och husdjursförsöksanstalten,

vilka forskningsanstalter icke äro undertällda centrala ämbetsverk utan

lyda under styrelser, visserligen gemensamma med undervisningsanstalter,

men på samma sätt som statens veterinärmedicinska anstalts styrelse ägnade

att speciellt tillvarataga inrättningarnas särskilda intressen och på smidigaste

sätt handhava deras angelägenheter.

Inom veterinärhögskolans lärarkollegium ha flertalet i förevarande hänseende

enat sig om uttalandet, att den mängd av administrativa ärenden, som

nu handlades av veterinärmedicinska anstaltens styrelse och föreståndare,

skulle, om de överfördes till veterinärstyrelsen, i hög grad betunga denna

med arbete samt att någon anledning till ändring av den nuvarande ledningen

för anstalten icke förelåge. Som konsekvens av detta ståndpunktstagande

ansåges följa, att anstaltens föreståndare icke borde vara ledamot av veterinärstyrelsen

men borde kunna tillkallas för rådplägning.

Minoriteter inom veterinärmedicinska anstaltens styrelse och veterinärliögskolans

lärarkollegium ha anslutit sig till utredningens mening i förevarande

fråga.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kiingl. Maj:ts proposition nr 6S.

Vad utredningen anfört rörande chefspersonalens anställnings-

och löneförhållanden har såvitt angår chefen för veterinärstyrelsen

icke föranlett några mera betydande erinringar.

Medicinalstyrelsen har emellertid, såsom förut antytts, funnit chefen för

veterinärstyrelsen med hänsyn till ämbetsverkets storlek böra benämnas generaldirektör,

och ett övervägande härav har förordats även av svenska veterinärföreningen

för husdjur shygien under förutsättning av att statens veterinärmedicinska

anstalt komme att underställas veterinärstyrelsen och styrelsen

komme att tillföras nya arbetsuppgifter såsom ledningen av den artificiella

inseminationen, förebyggande husdjurssjukvård m. m.

1 fråga om byråchefernas ställning har utredningens förslag väckt kritik

från såväl myndigheter som sammanslutningar.

Medicinalstyrelsen och ett flertal veterinär sammanslutningar ha anslutit

sig till utredningens förslag att fackbyråchefsbefattningarna skulle uppföras

å civila avlöningsreglementets C-plan men påyrkat högre lönegradsplacering

för dessa befattningar än av utredningen föreslagits. Å andra sidan har statskontoret

icke funnit skäl föreligga för befattningarnas avlönande enligt Cplanen.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande understrukit utredningens uttalande

om svårigheterna vid rekryteringen av medicinalstyrelsens samtliga nuvarande

fackbyråchefsbefattningar och närmast därmed jämförliga befattningar

samt såvitt angår veterinärväsendet vidare anfört i huvudsak följande.

Belysande för svårigheterna är i viss mån att medicinalstyrelsen, sedan

förutvarande innehavaren av befattningen såsom statsinspektör över köttkontrollen

i riket den 30 april 1945 avgått med pension, icke lyckats uppbringa

någon person som varit villig att söka befattningen. Statsinspektörsbefattningen

har därför under mer än ett års tid endast uppehållits på förordnande,

och någon ändring i detta otillfredsställande förhållande torde

icke vara att påräkna förrän befattningen givits en väsentligt högre löneställning

än för närvarande.

T fråga om statsinspektörens inspektionsverksamhet vill medicinalstyrelsen

helt instämma i vad utredningen anfört om angelägenheten av att veterinärstyrelsen

så organiseras, att varje slakteriinrättning kan inspekteras med

fasta intervaller, vilka icke få bliva längre än utredningen angivit.

Medicinalstyrelsen är vidare ense med utredningen om, att huvudanledningen

till rekryteringssvårigheterna är att löneförmånerna för chefsbefattningar

i medicinalstyrelsen väsentligt understiga inkomsterna för lämpliga

medlemmar av rekryteringskårerna. Djupare sett torde väl dessa svårigheter

bottna i den otillfredsställande konstruktion av civila avlöningsreglementet,

som påtalats av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga och som, såvitt

nu är i fråga, innebär en kompression av löneskalan, som icke medger en

tillfredsställande merersättning för det ökade ansvar, som innehavet av en

chefsbefattning medför. Även om medicinalstyrelsen finner 1921 års avlöningssystem

ha vissa förtjänster, anser styrelsen att frånvaron av bestämmelser

om skälig ersättning till chefspersonal är otidsenlig. Denna ståndpunkt

synes sammanfalla med de tjänsteförteckningssakkunnigas, på uttalanden

av så gott som samtliga verkschefer grundade uppfattning. Enligt vad som

uppgivits för medicinalstyrelsen har man flerstädes utomlands, bl. a. i Sovjetunionen.

övergivit extrema likalönsprinciper och övergått till att avlöna

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 68.

27

chefspersonalen i förhållande till kvaliteten på dess arbete och ansvaret som

den bär. Medicinalstyrelsen har ock trott sig kunna iakttaga vissa tecken som

tyda på, att man på avgörande håll inom statsförvaltningen håller på att

övergiva åsikten, att lönegraden A 30 är den enda rätta för byråchefer, och

i stället är på väg att godtaga eu rättvisare, med privat- och kommunalekonomi

mera samstämd och därför på lång sikt också för staten förmånligare

lönesättning för byråchefer med vederlikar.

Såsom ett initiativ i nu antydd riktning hälsar medicinalstyrelsen utredningens

förslag om överförande av fackbyråchefs- samt inspektörsbefattningarna

hos styrelsen till civila avlöningsreglementets C-plan. Det är enligt medicinalstyrelsens

uppfattning icke tvivel underkastat, att rekryteringen skulle

underlättas genom en övergång till den mindre orörliga anställningsform,

som ett uppförande å nämnda löneplan innebär.

I fråga om placeringen i lönegrad på C-planen har styrelsen anfört.

När det gäller valet av lönegrad på C-planen, har utredningen som underlag

anfört siffror rörande medelinkomsten för rekryteringskarema. Metoden

att redovisa inkomstsiffror är i princip riktig, men utredningens val av medelinkomsten

skulle närmast motsvara förutsättningen, att de centrala förvaltningsmyndigheterna

borde rekryteras med medelmåttor, något som självfallet

ej varit avsett. Vill man se verkligheten i ögonen, kommer man nämligen

ej ifrån, att del mellan skicklighet och inkomster för landets läkare,

veterinärer, apotekare och tandläkare i stort sett råder en viss relation såtillvida,

att många av de driftigaste och skickligaste ha större inkomster,

medan de mindre effektiva och kunniga ha mindre inkomster. Afl undantag

finnas minskar ej giltigheten av denna regel.

Då det självfallet är av avgörande betydelse, att urvalet till de befattningar,

varom här är fråga, sker bland de skickligaste medlemmarna av respektive

kårer, finner sig medicinalstyrelsen höra lämna följande uppgifter.

För inkomsten av läkarverksamhet (brutto) för olika kategorier enligt det

av de sakkunniga nyttjade materialet (självdeklarationer för år 1942) uppgick

den övre kvartilen — vilken betecknar gränsen mellan inkomsterna för

de 25 procent läkare, som deklarerat högst inkomst, och de övrigas — till

följande belopp, nämligen förste provinsialläkare och därmed jämställda

förste stadsläkare 29 600 kronor, provinsialläkare 28 900 kronor, stads- m. fl.

kommunalläkare 34 950 kronor, överläkare vid delat lasarett 44 700 kronor

och vid odelat lasarett 36 800 kronor samt överläkare vid sinnessjukhus

24 050 kronor. Medeltalen för rörelseavdrag lågo mellan ett lägsta genomsnittsbelopp

av 1 000 kronor för överläkare vid sinnessjukhus och ett högsta

genomsnittsbelopp av 7 000 kronor för stads- m. fl. kommunala läkare. Medelinkomsten

av läkarverksamhet (netto) för den fjärdedel av läkarna, som

enligt taxeringsbesluten för år 1942 haft de högsta inkomsterna, uppgick för

nedanstående kategorier till följande belopp nämligen, för förste provinsialläkare

och därmed jämställda förste stadsläkare till 28 400 kronor, för provinsialläkare

till 26 700 kronor, för stads- in. fl. kommunalläkare till 32 200

kronor, för överläkare vid delat lasarett till 49 600 kronor och vid odelat lasarett

till 40 000 kronor samt för överläkare vid sinnessjukhus till 27 000

kronor.

Medelinkomsten för den fjärdedel av apoteksinnehavare, som äro skyldiga

att erlägga allmän avgift för gemensamma ändamål och som haft de högsta

inkomsterna, utgjorde år 1943 24 696 kronor, med en högsta inkomst av

39 503 kronor.

Medicinalstyrelsen har icke haft material tillgängligt för en motsvarande

sammanställning för distriktstandläkarnas de! men vill erinra om alt dessa

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

tandläkare obestridligen ha en väsentligt lägre behållen medelinkomst än de

privatpraktiserande tandläkarna.

Vad slutligen tjänsteveterinärerna angår har medelinkomsten (netto) för

den fjärdedel av distriktsveterinärerna, som haft de högsta inkomsterna från

veterinär verksamhet, år 1944 visat sig vara 21 421 kronor.

Självfallet är det icke medicinalstyrelsens mening, att de anförda siffrorna

direkt böra läggas till grund för lönegradsplaceringen av styrelsens chefspersonal.

Men när rekryteringssvårigheterna kommit att framträda med sådan

styrka som för styrelsens del, torde statsmakterna, såsom utredningen

ock antytt, med frångående av eljest använda principer nödgas följa lagen

om tillgång och efterfrågan.

Enligt styrelsens uppfattning måste i första hand fasthållas, att löneställningen

skall bestämmas i förhållande till arten och omfattningen av det arbete,

som utföres, och tyngden av det ansvar, som bäres av varje ämbetsman.

Då varken arbetet är mindre kvalificerat eller ansvaret mindre tungt

för de fackbyråchefer, som äro icke-läkare, än för läkarbyråcheferna, anser

styrelsen att samtliga fackbyråchefer borde placeras i samma lönegrad.

I andra hand bör man enligt styrelsens uppfattning beakta alla de faktorer,

vilka inrymmas i begreppet rekryteringspersonalens allmänna inkomststandard.

Om hänsynen härtill och till nyss angivna princip om lika löneställning

ensamt skulle få fälla utslaget, borde byråchefsbefattningama placeras

i lägst lönegrad G 10, vilken ger nettolönebeloppet 20 300 kronor och är

den löneställning, som tillagts byråchefen för materielavdelningens anskaffningsbyrå

hos flygförvaltningen. Detta skulle nämligen för de veterinärers

del, som kunna ifrågakomma, innebära eu inkomstminskning på i runt tal

1 000 kronor, för ifrågakommande apotekares del en inkomstminskning på

knappt 4 500 kronor och för läkarnas del en varierande, i allmänhet större

men likväl ej helt orimlig inkomstminskning. Inkomstminskningen för nu angivna

kategorier finge tagas som en konsekvens av principen om en enhetlig

löneställning.

En sålunda framräknad löneställning anser styrelsen sig emellertid böra

justera genom kontroller i olika riktningar. Ett visst värde ligger obestridligen

i utredningens framhållande av att placering på C-löneplanen för ifrågavarande

befattningshavare ofta skulle medföra ett höjt pensionsunderlag.

Däremot föranleder hänsynen till omkostnaderna för befattningshavargrupper

med både lön och prestationsersättning ej sänkning av den »matematiska»

lönegraden, emedan dessa omkostnader redan avdragits i uppgifterna för

distriktsveterinärer och ej äro av den storleksordning för någon läkarkategori,

att nettoinkomsten sjunker ned mot beloppet 20 300 kronor.

Medicinalstyrelsen har vidare erinrat om att Kungl. Maj:t i propositionerna

nr 239 och 286 till 1946 års riksdag framlagt förslag till ändrad lönegradsplacering

för vissa tekniska byråchefer inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt kommunikationsverken, innebärande en placering i lönegraden

C 8 och i några fall C 9. Härefter har styrelsen fortsatt.

Vid sin avvägning av de synpunkter, som sålunda och i övrigt måste tagas

i betraktande vid bestämmandet av löneställningen för medicinalstyrelsens

byråchefer, har styrelsen kommit till den uppfattningen, att den adekvata lönegraden

är C 9 eller C 8. Rent sakliga hänsyn peka mot lönegraden C 9. Sålunda

talar för denna lönegrad storleken av de statsekonomiska intressen, som

byråcheferna ha att bevaka, deras till följd härav i skilda hänseenden mycket

krävande arbete och mycket stora ansvar samt den synnerligen omfattande

utbildning, som erlordras. Den säregna arten av de ärenden, som bero på

fackbyråchefernas handläggning, gör nämligen dessa byråchefers verksamhet

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

29

så väsensskild från vanlig ämbetsmannaverksamhet, att nödig kompetens ej

kan ägas och ej heller förvärvas av endast juridiskt-administrativt skolad personal.

Beaktas denna omständighet, och vill man ej att talet om förbättrad

löneställning såsom medel att minska rekryteringssvårighetema skall bliva

endast en tom fras, lärer även hänsynen till rekrvteringskåremas inkomstläge

få medräknas som en omständighet av saklig relevans för lönegradsplaceringen.

I valet mellan lönegraden C 9 och C 8 har styrelsen emellertid låtit sin

ståndpunkt bestämmas av nödvändigheten utav en sträng återhållsamhet. På

grund härav föreslår styrelsen att fackbyråchefema skola placeras i lönegrad

C 8. Denna placering, som innebär en höjning av nettoslutlönen i förhållande

till lönegraden A 30 med i runt tal 2 500 kronor, är, det vill styrelsen

uttryckligen ha förklarat, den lägsta som kan ifrågakomma om man vill

uppnå en förbättring i rekryteringshänseende, som är värd att nämnas.

Beträffande den juridiskt-administrativa chefspersonalen har medicinalstyrelsen

uttalat, att det med hänsyn till de höga kvalifikationer, som måste

krävas av ifrågavarande byråchefer, kunde ifrågasättas, om icke jämväl

dessa borde uppföras å C-planen. Emellertid har styrelsen ansett, att såväl

chefen för veterinärstyrelsens administrativa byrå som cheferna för medicinalstyrelsens

kameralbyrå och lag- och utredningsbyrå borde placeras i

samma ställning som kunde komma att bestämmas för sådana byråchefer

i gemen vid en allmän omprövning av löneställningen för byråchefer, varvid

styrelsen räknade med lönegraden A 32.

Majoriteten inom veterinärhögskolans lärarkollegium har förordat en högre

lönegradsplacering för fackbyråcheferna inom veterinärstyrelsen än den föreslagna

i följande uttalande.

Kollegiet kan icke finna några godtagbara skäl till att veterinärstyrelsens

fackbyråchefer skola placeras i eu lägre lönegrad än byråcheferna på medicinalstyrelsens

läkarbyråer. Det motiv, som utredningen anfört härför,

nämligen att distrikts- och länsveterinärernas medelinkomst skulle vara lägre

än läkarnas är icke bärande. Det är arbetet, som skall betalas efter dess art

och vikt, och skall för uppgiften verkligt dugliga personer kunna påräknas

för de nämnda befattningarna, måste de avlönas så högt, att de, som kunna

komma i fråga för befattningarna, icke göra ekonomisk förlust genom att

antaga dessa. Ett mycket stort antal läns- och distriktsveterinärer ha en

inkomst, som är minst lika stor som den för läkarbyråernas chefer föreslagna

avlöningen.

Ett uttalande av samma innebörd har gjorts av styrelsen för svenska veterinärföreningen

för husdjursliygien.

Veterinärhögskolans styrelse och svenska veterinärläkare föreningen ha förordat

placering av fackbyråcheferna i lönegraden C 7. Föreningen har därvid

uttalat, att dessa chefers arbetsbörda och ansvar icke torde bliva mindre

än den blivande medicinalstyrelsens fackbyråchefers.

Även allmänna lönenämnden har ansett veterinärråden böra placeras i

lönegraden C 7. I samband därmed har nämnden erinrat om sin mening

att hygienbyrån borde inordnas såsom en avdelning under den allmänna

byrån under ledning av statsinspektören för köttkontrollen samt uttalat, att

denne enligt nämndens uppfattning borde vara placerad i lönegraden C 6. I

avseende å den administrativa byråchefsbefattningen funnes enligt nämn
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj.ts proposition nr 68.

dens mening icke för närvarande någon anledning räkna med annan lönegrad

än den för dylika befattningar i allmänhet gällande lönegraden A 30.

Länsstyrelsen i Malmö har funnit det ogörligt att enligt nuvarande löneplan

tillerkänna fackbyråchef erna sådan avlöning, att veterinärstyrelsen tillförsäkrades

högt kvalificerad arbetskraft för dessa poster, samt med hänsyn

härtill uttalat, att den enda till buds stående lösningen vore att medgiva lackbyråcheferna

rätt att såsom hittills åtaga sig extrauppdrag, varvid dock det

kravet måste uppställas, att uppdragen vore av sådan beskaffenhet, att de

icke inkräktade på tjänstens skötsel.

Statskontoret, som utgått från att utredningens alternativ I med avseende å

medicinal- och veterinärväsendets centrala ledning skulle komma i tillämpning,

har anfört följande.

Statskontoret har tidigare i olika sammanhang haft anledning inlägga en

gensaga mot den alltmer utbredda föreställningen, att C-planen är ett

instrument, som med fördel kan begagnas, så snart löneförmånerna enligt

A-planen icke anses medgiva tillräckligt gynnsamma villkor för att säkerställa

rekryteringen. Det må understrykas, att löneplan C ursprungligen inrättats

endast för ett mycket begränsat antal chefsbefattningar inom centraladministrationen

— lönerna äro fördenskull icke dyrortsdifferentierade

— nämligen i de fall då det ansetts vara av särskild vikt, att möjlighet

till eventuellt personbyte å befattningen hålles öppen och det därför kunde

befinnas motiverat, att staten ikläder sig de högre kostnader, som avlöning

enligt C-planen med garanterad pensionsrätt redan efter relativt kortvarig

anställningstid medför för statsverket. Särskilt inom områden, där konkurrensen

om arbetskraften är mera framträdande och frestelsen därför måste

förutsättas bliva stor att efter 12 års statstjänst med en rikligt tillmätt pension

övergå till anställning hos enskild företagare eller privat verksamhet,

torde stor försiktighet vara att anbefalla vid inrättandet av förordnandetjänster.

Man lärer heller icke i längden kunna undvika de rekryteringssvårigheter,

som äro en direkt följd av rådande brist på arbetskraft inom snart

sagt alla områden, enbart med en löneökning på ett eller annat 1 000-tal

kronor. Särskilt iögonenfallande är, att utredningen tror sig underlätta rekryteringen

av medicinalrådsbefattningar genom att höja grundlönen från

13 500 (slutlön i A 30) till 15 000 kronor (C 7) eller med 1 500 kronor, ehuru

medelinkomsten för de läkargrupper, från vilka rekryteringen beräknas äga

rum, uppgives ligga mellan 25 000 och 40 000 kronor. Enligt statskontorets

bestämda uppfattning utövar fullmakten och den säkra ställningen i statstjänst

en betydligt större lockelse än en relativt begränsad höjning av kontantlönen.

Statskontoret har därmed icke velat säga. att den nuvarande löneställningen

för byråchefer i allmän förvaltningstjänst är lämpligt avvägd. Tvärtom

ger utvecklingen på löneområdet både inom och utom statens tjänst anledning

till övervägande av viss förbättring. Men denna bör då åvägabringas

genom tjänsternas uppflyttning i högre lönegrad på A-planen utan uppgivande

av fullmaktsskyddet och den fasta ställningen i övrigt. Detta är emellertid

en fråga, som bör prövas i annat och större sammanhang och icke

lösas separat för en viss förvaltningsgren.

Att fackbyråcheferna i medicinalstyrelsen skulle ha svårare än motsvarande

befattningshavare på andra håll att under tiden fram till den vanliga

pensionsåldern upprätthålla nödig kontakt med praktik och vetenskap och

därför böra intaga en mera rörlig ställning, tillåter sig statskontoret betvivla.

Det avtagande av initiativkraft och arbetsförmåga, som ligger i åldrandets

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 68.

ol

natur lär man vara nödsakad att räkna med även på detta område. Befolkningsutvecklingen

inbjuder nu mindre än någonsin till ökat utbyte av äldre

arbetskraft mot yngre. På sålunda anförda skäl får statskontoret bestämt

avstyrka förslagen om ändrad löneställning för fackbyråcheferna i medicinalstyrelsen.

Riksräkenskapsverket har förordat, att spörsmålet om ifrågavarande fackbyråchefers

löneställning upptoges till behandling i ett större sammanhang,

avseende statsförvaltningen i dess helhet, därvid ämbetsverket särskilt framhållit,

att det på lång sikt måste leda till en icke minst från rättvisesynpunkt

ohållbar situation, om de administrativa byråcheferna i lönehänseende försattes

i en mera ogynnsam ställning än egentliga fackbyråchefer.

Svenska veterinär för eningen för kött- och mjölkhygien har uttalat, att den

föreslagna tjänstebenämningen veterinärråd såsom icke förenlig med vedertaget

språkbruk borde utbytas mot benämningen byråchef.

Utredningens uttalanden och förslag i fråga om underordnad personal

och dennas löneställning ha behandlats i åtskilliga yttranden.

Statens organisationsnämnd har förordat verkställande av en noggrann

genomgång av den föreslagna arbetsorganisationen under nämndens medverkan

samt vidare uttalat, att nya ordinarie tjänster icke borde inrättas i den

omfattning som föreslagits förrän en sådan genomgång ägt rum.

Medicinalstyrelsen har rörande löneställningen för styrelsens veterinära befattningshavare

i allmänhet anfört.

Den nuvarande normallönegraden för biträdande veterinärer hos styrelsen

-— den 24 :e — har visat sig för låg i förhållande till inkomsterna i allmänhet

av veterinär verksamhet. Rekryteringen av konsulenttjänsterna har

därför stött på stora svårigheter. Styrelsen har dels måst förordna äldre,

pensionerade veterinärer att uppehålla dem och dels måst antaga helt unga

krafter, vilka i regel lämnat sin anställning hos styrelsen efter kort tid för

att tillträda bättre betalda platser. Styrelsen finner det alltså nödvändigt,

att löneställningen för de underordnade veterinärerna höjes till 26 lönegraden.

I förevarande sammanhang inskränker sig styrelsen dock till att påkalla

denna löneställning allenast för de befattningar, som äro förenade med egen

föredragningsskyldighet och där behovet av kontinuitet är störst.

Sveriges yngre veterinärers förening har anmärkt, att den av utredningen

gjorda jämförelsen i avseende å löneförmåner mellan fackbyråcheferna hos

medicinalstyrelsen och genomsnittet av de praktiserande veterinärerna icke

vore lämplig med hänsyn till att veterinärstyrelsens chefsbefattningar borde

rekryteras med arbetskraft över genomsnittet. Enligt föreningens mening

vore det riktigare att med sagda grupp utanför den centrala förvaltningen

jämföra veterinärstyrelsens övriga veterinära befattningshavare, konsulenterna.

En sådan jämförelse och ett beaktande av de inkomster vilka kunde

åtnjutas under förvärvande av den erfarenhet, som komme att fordras av

konsulenter, följde, att konsulenternas löneställning nödvändigtvis måste förbättras.

Konsulenttjänsterna kunde förslagsvis ändras till byråveterinärstjänster

med placering i lönegraden 26 å vederbörande löneplan.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Rörande den föreslagna allmänna byråns personal har medicinalstyrelsen

anfört följande.

Chefen för allmänna byrån torde såsom utredningen framhållit behöva en

avlösare och medhjälpare med veterinärmedicinsk utbildning. Denna befattningshavare

bör dels föredraga ärenden angående tjänstledigheter och förordnanden

för läns- och distriktsveterinärer ävensom angående import från

grannländerna av hästar och andra djur, dels handhava större utredningar,

vilka kräva veterinär sakkunskap, och dels — därest hans tid så medger —

biträda med löpande arbetsuppgifter av mera krävande art. Med hänsyn till

sina kvalificerade arbetsuppgifter torde han icke böra placeras lägre än i lönegrad

A 26. I övrigt borde på allmänna byrån finnas en kontorist med uppgift

att fungera som styrelsens huvudregistrator, ett kanslibiträde såsom ersättare

för den nuvarande veterinäramanuensen samt ett kontorsbiträde.

Sveriyes yngre veterinärers förening har ansett, att förefintlig statistik över

ärendena å allmänna byrån samt den betydelse byråveterinärstjänsten å byrån

numera fått väl motiverade tjänstens uppförande å ordinarie stat med

placering lägst i lönegraden 26.

Jämväl svenska veterinårläkareföreningen har hävdat, att nämnda byråveterinärsbefattning

borde placeras i lönegraden A 26 medan majoriteten

inom veterinärhögskolans lärarkollegium funnit samma befattning böra placeras

i lönegraden Eo 26.

Vad härefter angår hygienbyrån har svenska veterinärföreningen för köttoch

mjölkhygien understrukit önskvärdheten av att byrån erhölle en sådan

organisation, att en ökad inspektionsverksamhet kunde genomföras beträffande

alla olika slag av köttkontrollanstalter.

Medicinalstyrelsen har i fråga om utredningens förslag angående hygienbyråns

personal yttrat.

Den biträdande veterinären kommer att få en omfattande föredragningsskyldighet,

enär byråchefen under stora delar av året kommer att befinna

sig på inspektionsresor. På grund härav föreslår medicinalstyrelsen, att den

av utredningen föreslagna t.jänstebenämningen konsulent ändras till byråveterinär

samt att denna befattning placeras i lönegrad Eo 26. I övrigt föranleda

utredningens förslag beträffande denna byrå ej annan erinran av medicinalstyrelsen

än att för juridiskt biträde vid handläggningen av avdelningens

delvis kvalificerade korrespondens bör finnas en byråsekreterare. Denna

befattningshavare torde i enlighet med utredningens förslag kunna placeras

på den administrativa byrån.

Jämväl styrelsen för svenska veterinårföreningen för husdjurshygien har

uttalat, att, då chefen för hygienbyrån, vilkens tid till stor del vore upptagen

av inspektionsverksamhet, vore i behov av en fullt kvalificerad medhjälpare

och ställföreträdare, den för byrån föreslagna konsulenttjänsten borde utbytas

mot en byrå veterinärsbefattning.

Likaså har svenska veterinårläkareföreningen förordat utbyte av nämnda

konsulenttjänst mot en byråveterinärsbefattning. Denna befattning borde enligt

föreningens mening placeras i lönegraden A 26.

Rörande den föreslagna tuberkulos- och kastsjukebvråns personalbehov

har medicinalstyrelsen anfört.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

33

Styrelsen vill framhålla, att den centrala ledningen av både tuberkulosoch

kastsjukebekämpande är en administrativ uppgift av betydande omfattning.

Detta förhållande har beträffande tuberkulosbekämpandet redan år

1935 erkänts av statsmakterna genom det då fattade beslutet om föredragandens

placering såsom byrådirektör i 28 lönegraden. Beträffande kastsjukeärenden

bör beaktas att man vid föredraganden-konsulentens överflyttning

till medicinalstyrelsen den 1 januari 1944 räknade med en anslutning

till bekämpandet av några hundratusen djur. Icke minst genom föredragandens

personliga förmåga att intressera djurägarna och veterinärkåren blev

emellertid anslutningen till bekämpandet vida större än den beräknade. Till

statsunderstött kastsjukebekämpande äro nu anslutna mer än två miljoner

djur eller ungefär lika många som äro anslutna till tuberkulosbekämpandet.

Antalet utgående originalexpeditioner från kastsjukeavdelningen är numera

i det närmaste lika stort som motsvarande antal från tuberkulosavdelningen.

Då svårighetsgraden av ärenden för de båda avdelningarna är fullt jämförlig,

synes det medicinalstyrelsen bliva en ofrånkomlig konsekvens av statsmakternas

år 1935 fattade beslut att föredraganden för kastsjukeärenden

uppflyttas till byrådirektör i lönegrad A 28. Då styrelsen dessutom misströstar

om att kunna behålla en kvalificerad kraft om icke denna löneställning

kan erbjudas, finner styrelsen sig böra hemställa om placering i lönegrad

A 28 av ifrågavarande föredragande.

A tuberkulos- och kastsjukebyrån handlägges ett stort antal ärenden av

administrativ och kameral natur av ofta ej obetydlig svårighetsgrad. Till

följd härav bör för avdelningen avses en byråsekreterare, vilken kan placeras

å den administrativa byrån och till en början uppföras på Eo-löneplan.

I övrigt finner sig medicinalstyrelsen kunna godtaga utredningens förslag

rörande underordnad personal å tuberkulos- och kastsjukebyrån med den

jämkning allenast, som betingas av att styrelsen icke anser sig kunna godtaga

principen om extra anställning för personal, vilken fyller ett fortlöpande

behov.

Styrelsen för svenska veterinurföreningen för husdjur shygien har i förevarande

hänseende yttrat.

Tuberkulos- och kastsjukebyråns arbetsuppgifter torde även i framtiden

bliva ytterst betydande. Visserligen komma tuberkulosärendenas antal successivt

att minska, men å andra sidan torde enligt styrelsens uppfattning inom

en snar framtid ett organiserat bekämpande av juverinflammationerna komma

till stånd, vars centrala ledning lämpligen bör hänföras till denna byrå.

På grund härav föreslås att närmast under byråchefen sorterar en byrådirektör

i lönegrad A 28 samt 4 byråveterinärer med placering, en i A 26, en i

Eo 26 och två i Eo 24. Konsulenttiteln såsom icke motsvarande dessa tjänsteinnehavares

arbetsuppgifter bör bortfalla. Enär bekämpandet av här ifrågakonnnande

sjukdomar har mycket stor nationalekonomisk betydelse, torde

det vara av yttersta vikt, att å samtliga här nämnda tjänster placeras personer

med ingående kunskaper och erfarenheter i respektive sjukdomsbekämpande.

Eu rekrytering från hushållningssällskapens veterinäravdelningar

framstår som önskvärd men torde knappast kunna påräknas, om medicinalstyrelseutredningens

förslag till Iöneplacering vinner beaktande.

Ett uttalande av samma innebörd bar gjorts av svenska veterinärläkareföreningen.

Vidare bar Sveriges yngre veterinärers förening uttalat, all föredraganden av

BUvmg till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 68. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 68.

kastsjukeärenden borde erhålla ställning såsom byrådirektör i lönegraden A 28

samt att den nuvarande ordinarie konsulenttjänsten å veterinärbyråns tuberkulosavdelning

borde överföras till ordinarie byråveterinärsbefattning å tuberkulos-

och kastsjukebyrån.

Allmänna lönenämnden bar, under förutsättning att det skulle anses föreligga

behov av eu tjänsteman i byrådirektörs ställning för ärenden rörande

kastsjukebekämpandet, förordat, att befattningen tills vidare placerades på

extra ordinarie stal i lönegraden 28.

Även i avseende å den administrativa byråns personal har medicinalstyrelsen

förordat vissa utvidgningar av utredningens förslag. Sålunda har styrelsen

anfört i huvudsak följande.

Medicinalstyrelsens utgifter för veterinärväsendet ha under budgetåret 1944/

45 uppgått till drygt fem miljoner kronor. Detta belopp utgjorde visserligen

icke mer än fyra och en halv procent av medicinalstyrelsens hela utgiftssumma

men är dock större än hela utgiftssumman för flertalet administrativa civila

verk, och härtill kommer att utbetalningarna beträffande några av anslagen

till veterinärväsendet äro fördelade på ett mycket stort antal småposter.

Av hela antalet utanordningar för 1945, 56 855, belöpte sålunda ej mindre

än 20 934 på utgifter för veterinära ändamål.

Med hänsyn till kassarörelsens storlek — den skulle öka ytterligare vid bifall

till styrelsens förslag att den veterinärmedicinska anstalten skulle återföras,

enär veterinärstyrelsen då skulle komma att fungera som huvudförvaltning

även för denna anstalt — finner styrelsen sig böra påyrka inrättandet

av en kamrerarbefattning i lönegrad A 22. Förste byråsekreteraren torde

för att kunna medhinna egentliga kansligöromål behöva — förutom de befattningshavare,

vilka styrelsen föreslagit för hygienbyrån samt tuberkulosoch

kastsjukebyrån — en amanuens. Även på kamrerarekontoret erfordras en

amanuens för att betryggande kontroll av utbetalningarna skulle säkerställas.

Förutom den föreslagna kassörsbefattningen i lönegrad All erfordras ett

kanslibiträde för byråns diarieföring och för uträkning av avlöningar inom

styrelsen och till veterinärstaten. Ytterligare erfordras två kontorsbiträden

för sifferkontroll och uppsättande av anordningar samt utskrift av postgiroanvisningar

.

Riksräkenskapsnerket, som i stort sett icke funnit anledning till erinran

mot de av medicinalstyrelsen förordade ändringarna i utredningens organisationsförslag,

har dock ifrågasatt huruvida tillräckliga skäl förelåge att placera

kamreraren i lägre lönegrad än förste byråsekreteraren. Ämbetsverket

har i samband härmed erinrat om att av medicinalstyrelsens totala antal utanordningar

för år 1945 icke mindre än omkring 37 procent hänförde sig

till utgifter för veterinära ändamål, vilket gåve en viss uppfattning om storleken

av de kamerala göromål som komme att åvila det nya ämbetsverket.

I vart fall syntes administrativa byrån böra förstärkas med en revisor, tills

vidare uppförd på extra ordinarie stat. Jämväl de av medicinalstyrelsen föreslagna

byråsekreterartjänsterna borde enligt ämbetsverkets mening ordinariesättas

först sedan tillräcklig erfarenhet vunnits rörande arlen och omfattningen

av de med befattningarna sammanhängande arbetsuppgifterna. Slutligen

har riksräkenskapsverket uttalat, att administrativa byrån lämpligen

borde indelas i en kansli- och en kameralsektion.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 68.

35

Medicinalstyrelsen har föreslagit inrättande av eu kanslibiträdesbefattning,

vars innehavare skulle vara handsekreterare åt chefen för veterinärstyrelsen.

För en sådan uppgift erfordrades enligt styrelsens mening en person, som

vore stenografikunnig och kunde biträda vid korrespondens på världsspråken

ävensom på egen hand successivt komplettera verkschefens samlingar avuppgifter

rörande veterinära förhållanden i skilda hänseenden.

I fråga om expeditionsvaktspersonal har medicinalstyrelsen, under fram

hållande av att veterinärstyrelsens blankettexpedition skulle bliva av betydande

omfattning, förordat inrättande av en tjänst som förste expeditionsvakt

och två expeditionsvaktstjänster.

Föredraganden.

I propositionen angående omorganisation av medicinalstyrelsen har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att vid omorganisationen av medicinalstyrelsen

hryta ut veterinärväsendet och för dess handhavande inrätta ett särskilt ämbetsverk,

veterinärstyrelsen. I detta sammanhang kommer alltså att behandlas

endast frågan om det nya ämbetsverkets organisation och vissa därmed

sammanhängande spörsmål.

I det av utredningen upprättade förslaget till veterinärstyrelse har man, såsom

förut berörts, utgått från att ämbetsverket borde organiseras på samma

sätt som exempelvis egnahemsstyrelsen med en styrelse, bestående av

överdirektören samt byråcheferna och representanter för jordbruket och medicinalstyrelsen

m. fl. Såsom skäl för denna organisationsform har åberopats

att bättre anknytning till jordbruket och medicinalstyrelsen därigenom kunde

vinnas. 1 de avgivna yttrandena ha rörande denna fråga delade meningar

kommit till uttryck.

Enligt min mening kunna visserligen fördelar i de av utredningen berörda

hänseendena nås genom att organisera veterinärstyrelsen såsom ett kollegialt

ämbetsverk men å andra sidan kräves ofta av styrelsen, exempelvis vid bekämpandet

av epizootier, vilket bekämpande skall ledas av styrelsen, stor

snabbhet vid meddelandet av viktiga beslut. Eu organisation av det slag som

utredningen tänkt sig ger knappast möjlighet till den erforderliga snabbheten

i besluten. Det torde för övrigt finnas möjligheter att på annat sätt få till

stånd den anknytning till humanmedicinen och jordbruket, som utredningen

avsett. 1511 denna fråga återkommer jag i det följande. Jag finner mig alltså

höra föreslå att vcterinärstyrelsen — på sätt även förordats i fråga om medicinalstyrelsen

i förenämnda proposition — organiseras såsom ett ämbetsverk

med chefen såsom ensam beslutande.

För att veterinärstyrelsen likväl, såsom jag nyss antydde, skall bliva tillgodosedd

med sakkunskap å humanmedicinens och jordbruksnäringens område

vill jag föreslå, att det vetenskapliga råd — som i anslutning till vad utredningen

ifrågasatt bör finnas hos vcterinärstyrelsen och vars ledamöter synas

i den mån så är möjligt böra utgöras av motsvarande ledamöter av den

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

nuvarande medicinalstyrelsens vetenskapliga råd — utökas med en representant

för medicinalstyrelsen och två representanter för jordbruksnäringen,

samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Genom en sådan anordning kan veterinärstyrelsen

få kontakt med utvecklingen på humanmedicinens område och

göra sig underrättad om jordbruksnäringens synpunkter i olika för denna

betydelsefulla frågor utan den omgång, som skulle bliva oundviklig i en kollegial

styrelse.

Självklart är, att vissa frågor kunna påkalla samråd mellan veterinärstyrelsen

samt medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen, och jag förutsätter,

att sådant samråd i erforderlig utsträckning skall komma till stånd.

I anledning av det från vissa håll framförda kravet att chefen för veterinärstyrelsen

skall äga veterinär fackkunskap vill jag framhålla, att någon

föreskrift av innebörd, att chefen för medicinalstyrelsen skall besitta medicinsk

utbildning icke funnits under senare tider. Detta har grundat sig

därpå, att verkschefens uppgifter i stor utsträckning innefattat administrativa

spörsmål, för vilkas bedömande medicinsk utbildning icke ovillkorligen

erfordrats, samt att kvalificerad medicinsk sakkunskap förutsatts ändock

vara tillgänglig inom styrelsen och dess vetenskapliga råd. Motsvarande skäl

torde kunna åberopas mot kravet att chefen för veterinärstyrelsen skall äga

veterinär utbildning, och jag finner mig på grund härav icke böra föreslå

att veterinärstyrelsens chef ovillkorligen skall vara veterinär.

Utredningens förslag om inrättande av en disciplinnämnd inom veterinärstyrelsen

på samma sätt som inom medicinalstyrelsen finner jag böra godtagas.

Även om betydelsen av en sådan nämnd torde vara mest framträdande

å humanmedicinens område, kommer det med säkerhet att visa sig värdefullt

att, framförallt i sådana disciplinära frågor, som direkt beröra enskilds

rätt, få såväl lekmanna- och rättssynpunkter som veterinärmedicinska synpunkter

beaktade. En disciplinnämnd av föreslagen sammansättning torde

även vara ägnad att hos allmänheten skapa förtroende för veterinärväsendet.

Att, såsom i ett yttrande ifrågasatts, från nämndens behandling utskilja disciplinfrågor

av viss art eller rörande vissa tjänstemän synes med hänsyn till

angelägenheten av en enhetlig praxis och de underlydandes likställdhet icke

böra ske.

Nämnden synes böra bestå av veterinärstyrelsens chef, föredraganden i det

ärende varom fråga är samt chefen för den byrå, som enligt vad jag i det

följande kommer att föreslå skall handhava de administrativa frågorna i

styrelsen, ävensom de vilka i vetenskapliga rådet företräda jordbruksnäringen

och den juridiska vetenskapen. Ordförandeposten i nämnden bör med

hänsyn till överdirektörens ställning såsom veterinärstyrelsens chef anförtros

denne. Nämndens sammansättning torde från allmänhetens synpunkt

utgöra en tillräcklig borgen för att samtliga intressen i disciplinära ärendeo

skola bliva beaktade. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare

reglera nämndens befogenheter.

Beträffande möjligheten att tillsätta en epizootinämnd bör nämnas, alt

denna möjlighet tillskapats såsom ett medel alt användas vid de extraordi
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

37

nära tillfällen, då svårare epizootier utbreda sig över större områden. Erfarenheten

från tidigare epizootier har givit vid handen, att personalen å medicinalstyrelsens

veterinärbyrå varit otillräcklig för att kunna på ett effektivt

sätt leda bekämpandet av en svårare epizooti och samtidigt handhava de

ordinarie göromålen. Detta har särskilt tydligt framträtt, då det för ett rationellt

bekämpande av en utbruten epizooti varit nödvändigt att förflytta en

del av byråns personal till de av sjukdomen drabbade områdena. Även om

den föreslagna veterinärstyrelsen får antagas bliva bättre utrustad i avseende

å personal, kan det dock icke förväntas, att bekämpandet av eu svårartad

och omfattande epizooti skall kunna verkningsfullt genomföras av styrelsen

i dess normala organisationsform med mindre än alt andra väsentliga uppgifter

eftersättas. Möjligheten att för sådana undantagsförhållanden tillsätta

en epizootinämnd bör således enligt min mening bibehållas.

Förslaget till byråindelning synes mig vara lämpligt, och jag anser således,

att veterinärstyrelsen bör organiseras på fyra byråer, nämligen en allmän

byrå, en hygienbyrå, en tuberkulos- och kastsjukebyrå samt en administrativ

byrå. För att belysa vilka ärenden, som avses skola handläggas å de olika

byråerna, torde jag få lämna följande uppgifter. Å allmänna byrån böra

handläggas ärenden beträffande veterinärkonstens utövande, veterinärdistrikt,

civila veterinärbefattningar och militärveterinärer, flertalet ärenden

angående smittsamma husdjurssjukdomar och införsel av levande djur

och varor samt ärenden rörande karantänsanstalter. Till hygienbyrån böra

hänföras ärenden angående stads- och besiktningsveterinärer, ärenden rörande

offentliga slakthus, kommunala köttbesiktningsbyråer, kontrollslakterier

och andra under statens kontroll ställda slakteriinrättningar, ärenden

avseende in- och utförsel av köttvaror m. m. ävensom ärenden rörande mjölkhygien

och den animala födoämneshygienen i övrigt. På tuberkulos- och

kastsjukebyråns handläggning böra ankomma ärenden angående godkännande

av veterinärer avsedda att anlitas av hushållningssällskap för bekämpandet

av tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur ävensom övriga till bekämpandet

av dessa sjukdomar hörande ärenden. Å den administrativa byrån

böra handläggas ärenden rörande administrativa, juridiska och kamerala

frågor i allmänhet. Härjämte bör, på sätt utredningen föreslagit, veterinärstyrelsen

kunna vid handläggning av författningsärenden i viss omfattning

erhålla biträde av medicinalstyrelsens lag- och utredningsbyrå. Bearbetningen

av den veterinära statistiken torde, likaledes i enlighet med utredningens förslag,

böra förläggas till medicinalstyrelsens statistiska avdelning.

Att, såsom allmänna lönenämnden och statskontoret förordat, hänföra

ärendena angående animal födoämneshygien till den allmänna byrån torde

endast föranleda ett kortare uppskov med inrättande av en särskild hygienbyrå,

enär den hygieniska verksamheten säkerligen är i behov av utvidgning.

Någon anmärkningsvärd besparing för statsverket skulle en sådan avvikelse

från utredningens förslag icke medföra.

Vad beträffar gränserna för den centrala veterinärmyndighetens ämbetsbefattning

vill jag först beröra frågan om inordnande av statens veterinär
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 08.

medicinska anstalt under veterinärstyrelsen. Då anstalten i samband med eu

år 1943 beslutad omorganisation utbröts från medicinalstyrelsen såsom dåvarande

högsta veterinärmyndighet, hade såsom skäl för en utbrytning åberopats

att eu behövlig lättnad i medicinalstyrelsens arbetsbörda därigenom

kunde erhållas. Detta skäl torde icke — i varje fall icke med samma styrka

— kunna åberopas för veterinärstyrelsens del till förmån för ett bibehållande

i princip av anstaltens nuvarande självständighet. Emellertid torde såsom vid

frågans behandling år 1943 framhölls en fristående styrelse för anstalten bäst

främja anstaltens uppgifter att bidraga till bekämpande av husdjurssjukdomarna

och befordra husdjursskötseln i landet samt idka vetenskaplig forskning

på dessa områden. Någon principiell ändring i förevarande hänseende

torde därför icke böra göras. I sammansättningen av anstaltens styrelse torde

emellertid böra ske den ändringen, att en däri ingående representant för medicinalstyrelsen

ersättes med en representant för veterinärstyrelsen, därvid

veterinärstyrelsens chef lämpligen iorde böra bliva ordförande i anstaltens

styrelse. Chefen för veterinärstyrelsen torde härjämte böra ingå som ledamot

i veterinärhögskolans styrelse.

Utredningens förslag angående överflyttning av Kungl. Maj ds beslutanderätt

i vissa frågor, som beröra lagen angående köttbesiktning och slakthus,

har jag för avsikt att upptaga till behandling i samband med ett av 1946 års

köttbesiktningskommitté avgivet betänkande (SOU 1946: 85). Då varken

dessa frågor eller övriga av utredningen behandlade frågor om överflyttning

till den centrala myndigheten av Kungl. Ma i ds beslutanderätt synas

vara av natur att nämnvärt påverka veterinärstyrelsens organisation och

sistnämnda frågor ej heller eljest äro av beskaffenhet att böra underställas

riksdagens prövning, finner jag ej anledning att i detta sammanhang närmare

ingå på dem. Detsamma gäller av utredningen berörda frågor om decentralisering

till lokala organ av den centrala veterinärmyndighetens beslutanderätt

i vissa ärenden.

I fråga om chefspersonalens anställnings- och löneförhållanden ansluter

jag mig till utredningens förslag i fråga om chefen för veterinärstyrelsen.

Chefen för ämbetsverket, vilken bör benämnas överdirektör, torde alltså

böra placeras i lönegraden C 10 enligt gällande lönereglemente.

I propositionen angående medicinalstyrelsens omorganisation har föreslagits

att fackbvråchefstjänsterna inom medicinalstyrelsen skola överföras å

C-plan. De skäl som åberopats härför torde med i stort sett samma styrka

kunna göras gällande i fråga om fackbyråchefema i veterinärstyrelsen. Med

hänsyn härtill förordar jag att även dessa uppföras å C-plan.

I fråga om lönegradsplaceringen har utredningen föreslagit, att de veterinära

fackbyråcheferna skola placeras i lönegraden C 6, medan utredningen

för läkarbvråchefernas vidkommande föreslagit lönegraden C 7. Utredningen

har såsom grund för denna differentiering åberopat att tjänsteläkarnas

genomsnittsinkomster väsentligt överstege motsvarande veterinärers. En sådan

gradering synes mig i förevarande fall icke riktig. Av utredningen synes

framgå att i varje fall de mera framstående veterinärerna ha inkomster, vil
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

39

ka avsevärt överstiga dem, som erbjudas med en placering i lönegraden 6. För

att man under sådana förhållanden skall kunna räkna med att en mer kvalificerad

veterinär skall vara villig åtaga sig en byråchefstjänst är det enligt

min mening nödvändigt, att ifrågavarande befattning placeras i lönegraden

C 7, således samma lönegrad som av utredningen föreslagits för läkarbyråchefsbefattningarna.

Jämväl den i åtskilliga remissyttranden framhållna

synpunkten, att de veterinära fackbyråcheferna med hänsyn till art och omfattning

av arbetsbördan samt ansvar vore jämställda med de humanmedicinska

fackbyråcheferna talar för enhetlighet i lönegradsplacering de olika

kategorierna emellan. Från utbildningssynpunkt kan måhända göras gällande

att läkarna ha en betydligt längre utbildningstid än veterinärerna, men såsom

framgår av propositionen angående medicinalstyrelsens omorganisation

ha byråcheferna i medicinalstyrelsen, som skola handlägga tandvårds- och

apoteks!rågor, placerats i samma lönegrad som läkarbyråcheferna, oaktat

de förstnämnda byråcheferna ha kortare utbildningstid än veterinärerna.

Utbildningssynpunkten synes därför icke i detta sammanhang böra tillmätas

någon avgörande betydelse. Med hänsyn till det anförda finner jag

mig alltså böra föreslå, att veterinärstyrelsens fackbyråchefer placeras i lönegraden

C 7. Den av utredningen för dessa föreslagna benämningen veterinärråd

torde böra godtagas.

Om den av mig förordade lönegradsplaceringen godtages, förutsätter jag,

att en restriktivare prövning av frågor om tillstånd för fackbyråcheferna att

innehava bisysslor kommer att framdeles tillämpas. Att helt förbjuda innehav

av dylika sysslor lärer lika litet som i andra fall vara möjligt eller

från allmän synpunkt önskvärt.

Chefen för den administrativa byrån torde emellertid böra placeras i 30

lönegraden. Tills vidare synes befattningen böra upptagas å extra ordinarie

stat.

Ersättning till medlemmarna av det vetenskapliga rådet torde böra utgå

efter de grunder, som hitttills gällt i motsvarande avseende för medicinalstyrelsen.

I fråga om den övriga personalen finner jag mig icke för närvarande böra

föreslå någon utökning i förhållande till förslaget.

Beträffande löneställningen för ifrågavarande veterinära personal ansluter

jag mig i huvudsak till utredningens förslag. I fråga om byråveterinärsbefattningen

å allmänna byrån vill jag emellertid föreslå en avvikelse. För denna

befattning har utredningen förordnat placering i lönegraden Eo 24, ehuru

motsvarande befattning inom den nuvarande veterinärbyrån är placerad i

lönegraden Eo 20. Detta förhållande grundar sig därpå, att chefen för den

allmänna byrån med hittillsvarande organisation haft alt i viss utsträckning

intaga ställningen som chef för veterinärväsendet och således för åtskilliga

av de inom den allmänna byråns område fallande göromålen behövt en

kvalificerad ställföreträdare, medan en ändring härvidlag skulle inträda vid

inrättande av eu särskild veterinärstyrelse.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

Enligt min mening bör kravet på särskild kvalifikation hos ifrågavarande

befattningshavare icke minskas. Bland de arbetsuppgifter, som inom den

hittillsvarande organisationen ankommit på chefen för veterinärbyrån, har

ingått inspektion av länsveterinärernas ämbetsförvaltning och arkiv. Sådan

inspektion har emellertid på grund av arbetsbelastningen icke kunnat ske i

avsedd omfattning. Denna inspektionsskyldighet överflyttas vid den nu föreslagna

omorganisationen å chefen för den allmänna byrån, och för att inspektion

skall kunna ske i erforderlig omfattning torde erfordras att en som

ställföreträdare åt byråchefen lämplig befattningshavare finnes att tillgå för

handhavandet av byråns ärenden under tiden för byråchefens bortovaro.

Även under andra tider torde emellertid arbetet a allmänna byran med

hänsyn till ärendenas omfattning och skiftande art fordra biträde åt byråchefen

av en veterinär, som vid behov kan fungera såsom föredragande. Av

nu anförda skäl anser jag, att befattningen som byråveterinär å allmänna

byrån alltjämt bör upptagas i lönegraden Eo 26.

Utredningens förslag om förändring av den nuvarande veterinärbyråns

konsulenttjänst för föredraganden av kastsjukeärenden till en byråveterinärsbefattning

i lönegraden Eo 26 finner jag vara väl motiverat. Däremot

kan jag icke finna skäl att nu för nämnde föredragande inrätta en byrådirektörsbefatlning.

En mera allmän lönegradsuppflyttning av övrig biträdande veterinärpersonal

torde icke vara motiverad med hänsyn till befattningarnas karaktär.

Vad beträffar den juridiskt-administrativa personalen ansluter jag mig i

huvudsak till utredningens förslag. De båda amanuensernas löneställning

torde komma att bestämmas enligt de grunder som i allmänhet komma att

gälla i fråga om löner och befordringsgång för amanuens- och biträdespersonal

under iakttagande av vad som kan föranledas av en överföring av motsvarande

personal från medicinalstyrelsens veterinärbyrå till veterinärstyrelsen.

Jämväl skriv- och expeditionsvaktspersonal m. m. torde i huvudsak böra

erhålla lönegradsplacering i enlighet med utredningens förslag. För skrivbiträdespersonalens

del kan emellertid förutnämnda reglering av löner och

befordringsgång komma att inverka.

I enlighet med vad nu anförts skulle således veterinärstyrelsens personal

bestå av följande befattningshavare:

1 överdirektör .......................

3 veterinärråd .......................

1 byråchef ...........................

2 byråveterinärer .....................

1 förste byråsekreterare tillika kamrerare

1 konsulent .........................

4 konsulenter .........................

1 kansliskrivare .......................

1 kassör .............................

2 kanslibiträden .......................

C 10

C 7

Eo 30

Eo 26

A 24

A 24

Eo 24

Eo 11

Eo 11

A 7

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68. 41

2 kanslibiträden.............................................. Eo 7

1 förste expeditionsvakt....................................... Eo 7

1 expeditionsvakt ........................................... Eo 5

2 amanuenser, 7 kontorsbiträden, 5 skrivbiträden och 1 telefonist. Av kontorsbiträdena

ha fyra beräknats placerade å ordinarie stat.

Härvid har förutsatts, att den nuvarande veterinärbyråns personal å ordinarie

stat överflyttas från medicinalstyrelsen till veterinärstyrelsen. Kungl.

Maj:t torde böra erhålla befogenhet att föra veterinärbyråns medicinalrådsbefattning

och byrådirektörsbefattning å övergångsstat, därest innehavarna

icke skulle önska övergå till motsvarande eller andra befattningar i veterinärstyrelsen.

En beräkning efter nu angivna grunder och nuvarande lönesystem av medelsbehovet

för avlöningar vid veterinärstyrelsen har till resultat givit föl
-

jande belopp.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.................. kronor 100 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

MaJ:t .......................................... » 5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 123 000

4. Rörligt tillägg .................................... * 31000

kronor 259 000

Kristillägg .......................................... > 33000

kronor 292 000

Genomförande av den föreslagna allmänna löneregleringen för befattningshavare

i statens tjänst m. m. torde föranleda följande avlöningsstat:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän .................. kronor 144 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

......’ ‘.................................. » 5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 190 000

4. Rörligt tillägg .................................... , 20 000

kronor 359 000

Omkostnadsstaten torde böra grundas på de av medicinalstyrelsen i detta

hänseende gjorda beräkningarna. Sålunda torde de olika utgiftsposterna böra

beraknas till följande belopp, nämligen för sjukvård m. m. 1 500 kronor, för

reseersättningar 12 000 kronor, för expenser 43 500 kronor samt för publikationstryck

2 500 kronor. Från det sammanlagda omkostnadsbeloppet torde

såsom medicinalstyrelsen anfört kunna avräknas 100 kronor såsom inkomst

av för säl da publikationer. Samtliga poster synas böra upptagas förslagsvis,

varför omkostnadsstatens slutsumma bör beräknas till 59 400 kronor.

För anskaffande av möbler och inventarier i övrigt för den nya styrelsen

torde erfordras ett engångsanslag av 40 000 kronor. Detta belopp torde böra

anvisas i form av ett reservationsanslag under anslagstiteln Veterinärstyrelsen:

Inventarier m. in.

liilnmg till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Å r 68.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

I ett flertal av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt beslutade författningar

förekommer för närvarande hänvisning till medicinalstyrelsen såsom

högsta centrala veterinära myndighet. I och med veterinärstyrelsens tillkomst

höra dessa hänvisningar avse denna styrelse. I anledning härav har inom

jordbruksdepartementet utarbetats förslag till förordning om ändring i vissa

författningar berörande veterinärväsendet, vilket förslag i detta sammanhang

torde böra underställas riksdagen för antagande. I övrigt torde det få ankomma

på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder, därest riksdagen

skulle biträda vad jag tidigare förordat.

Under åberopande av det anförda hemställer jag

dels att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I besluta inrättande från och med den 1 juli 1947 av eu

veterinärstyrelse i överensstämmelse med vad jag i det föregående

förordat;

II. medgiva att för veterinärstyrelsen må fastställas personalförteckning,

upptagande av mig i det föregående förordade

befattningar;

III. godkänna följande avlöningsstat för veterinärstyrelsen

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 144 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie perso
nal

.............................. » 190 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 20

Summa kronor 359 000

IV. å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Veterinärstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag

av .................................... kronor 359 000;

b) till Veterinärstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av .................................... kronor 59 400;

c) till Veterinärstyrelsen: Inventarier in. in. ett reservationsanslag

av .............................. kronor 40 000;

dels ock att förslaget till förordning om ändring i vissa författningar

berörande veterinärväsendet måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

43

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:245 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits ''proposition angående omorganisation av medicinalstyrelsen. s. 4 i texten
  2. Rskr. 1947:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändring i vissa författningar berörande veterinär väsendet samt a1 i texten
  3. JoU 1947:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa författningar berörande veterinärväsendet samt angående inrätt a1 i texten