Sök i Ratio Lex

Angående anslag till den sociala hemhjälpsverksamheten

1947-02-07 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:71, Angående anslag till den sociala hemhjälpsverksamheten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till den

sociala hemhjälpsverksamheten; given Stockholms slott

den 7 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari

1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anför statsrådet Mossberg följande.

I årets statsverksproposition bar Kungl. Maj:t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 107 och 108, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna följande

anslag:

Bidrag till avlönande av hemvårdarinnor, förslagsanslag kronor 2 500 000

Prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor, reservationsanslag

.................................. » 200 000

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 71.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr It.

Gällande bestämmelser in. in.

Bidrag till avlönande av hemvårdarinnor. Grunderna för statsbidrag till den

sociala hemhjälpsverksamheten ha fastställts av 1943 års riksdag (prop.

nr 332, rd. skr. nr 512). Föreskrifter i ämnet ha meddelats i kungörelsen

den 31 december 1943 (nr 947). Kungörelsen innehåller bland annat föreskrifter

i följande hänseenden.

Statsbidrag för avlönande av hemvårdarinna må utgå till kommun eller,

där kommun ej själv bedriver social hemhjälpsverksamhet, till enskild sammanslutning,

som anordnat dylik hjälpverksamhet enligt bestämmelserna

i kungörelsen. Heltidsanställd hemvårdarinna skall enligt dessa bestämmelser

åtnjuta dels en grundlön av minst 1 500 kronor för år jämte tre ålderstillägg,

vart och ett å 100 kronor, efter tre, sex och nio års väl vitsordad

tjänstgöring, ävensom dyrtidstillägg enligt de för distriktssköterska gällande

grunder, dels ock hyresersättning motsvarande ortens pris för en fullgod

möblerad bostad om ett rum och kök eller kokvrå jämte värme och lyse.

I stället för hyresersättning må bostad av nyssnämnd beskaffenhet jämte

värme och lyse kostnadsfritt tillhandahållas. Heltidsanställd hemvårdarinna

skall vidare äga rätt till årlig semester samt till lön vid tjänstledighet till

följd av sjukdom in. in. enligt i kungörelsen meddelade närmare föreskrifter.

Deltidsanställd hemvårdarinna skail åtnjuta en lön av nnnst 5 kronor för

varje hel arbetsdag eller däremot svarande belopp för del av arbetsdag, dock

att hennes lön för helt år ej må understiga ett belopp motsvarande lönen

för 80 hela arbetsdagar.

Hemvårdarinna äger utfå ersättning för kostnader för resor i tjänsten

enligt de grunder huvudmannen för hemhjälpsverksamheten bestämmer.

Tillika skall, där så lämpligen kan ske, telefon kostnadsfritt beredas henne.

Statsbidrag till avlönande av hemvårdarinna utgår för heltidsanställd befattningshavare

med 1 000 kronor om året för tid, under vilken befattningen

uppehälles av ordinarie innehavaren eller av vikarie med i kungörelsen föreskriven

kompetens, samt för deltidsanställd befattningshavare med 2 kronor

för hel arbetsdag eller däremot svarande belopp för del av arbetsdag. Därjämte

skola stadgade ålderstillägg utgå av statsmedel. Oavsett vad sålunda

stadgas må statsbidrag, oberäknat bidrag till ålderstillägg, ej till någon

kommun utgå med högre sammanlagt belopp än som motsvarar, vad angår

stad 25 kronor för varje påbörjat hundratal av stadens folkmängd och, vad

angår annan kommun, 50 kronor för varje påbörjat hundratal av kommunens

folkmängd. Om synnerliga skäl därtill äro må socialstyrelsen dock

medgiva förhöjning av sagda belopp till högst 40 kronor för stad och högst

75 kronor för annan kommun. Från det sålunda beräknade siatsbidraget

skola vid utbetalningen dragas två femtedelar av det belopp, som influtit

i avgifter för lämnad hemhjälp under den tid statsbidraget avser.

Statsbidrag må utgå endast försåvitt vederbörande landsting eller stad,

som ej deltager i landsting, lämnar ett bidrag till verksamheten, som uppgår

till minst halva statsbidraget, ålderstillägg oberäknat.

Ansökan, som avser bedrivande av hemhjälpsverksamhet i kommun på

landet, skall äga företräde före ansökan, som avser bedrivande av sådan

verksamhet i stad.

Statsbidrag beviljas av socialstyrelsen, som före varje kalenderårs utgång

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

skall meddela beslut i anledning av inkomna statsbidragsansökningar avseende

det därpå följande året.

Beviljat statsbidrag utbelalas av vederbörande länsstyrelse efter rekvisition.

Under juli månad varje år skall länsstyrelse utan rekvisition utbetala

förskott å statsbidraget till den som jämväl under föregående kalenderår

bedrivit hemhjälpsverksamhet.

Statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet har utgått från och med kalenderåret

1944. Enligt riksdagens medgivande fick för nämnda år utgå

bidrag till avlönande av högst 500 heltidsanställda eller ett däremot svarande

antal deltidsanställda hemvårdarinnor. Nämnda antal har sedermera

ökats med 500 för varje kalenderår och utgör för år 1947 högst 2 000.

Enligt av socialstyrelsen lämnade uppgifter har antalet ansökningar och

beviljade statsbidrag för åren 1944—1947 utgjort följande.

Å r

Ansökningar

B e

viljade statsbidrag

från

avseende

till

för antal

hemvårdarinnor

kommu- ner, i allt

därav

städer

hem- vårda- rinnor,

i allt

därav

deltids-

anställda

kommu- ner, i allt

därav

städer

heltids-

anställda

deltids-

anställ-

da

Summa

1944........

631

93

913

77

448

i

494

18

512

1945........

904

99

1 314

112

820

23

984

54

1 038

1946........

1 126

no

1 701

in

1 125

no

1 479

63

1 542

1947........

1 224

112

2 019

121

1 222

114

1 891

117

2 008 |

De beviljade anslagen till bidrag till avlönande av hemvårdarinnor samt

belastningen å desamma i vad de avse tidigare budgetår framgå av följande

sammanställning.

Budgetår

1944/45

1945/46

1946/47

Anslag Nettoutgifter

kronor kronor

480 000 261 307

960 000 669 444

1 440 000

Prov- och kompletteringskiirser för hemvårdarinnor. Utbildningen av hemvårdarinnor

sker dels vid uIbildningsanstalter, till vilka statsbidrag utgår

från anslag under åttonde huvudtiteln, dels ock vid 3-månaderskurser, till

vilka anslag utgår under ifrågavarande rubrik. Föreskrifter rörande dispositionen

av sistnämnda anslag ha meddelats i brev till socialstyrelsen den 18

maj 1945. Kurserna skola anordnas av socialstyrelsen efter samråd med

överstyrelsen för yrkesutbildning och lantbruksstyrelsen. Kurserna äro avsedda

för dem som, utan alt ha genomgått särskild utbildning för liemvårdarinneyrket,

önska förvärva kompetens som hemvårdarinnor. För hudgetåret

1946/47 har för nu ifrågavarande ändamål anvisats ett reservationsanslag

av 221 500 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Socialstyrelsens framställningar.

Bidrag till avlönande av hemvårdarinnor. I skrivelse den 4 november 1946

har socialstyrelsen framlagt förslag rörande statsbidrag till den sociala hemhjälpsverksamheten.

Styrelsen anför, att 1941 års befolkningsutredning vid planläggningen av

den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten räknade med att densamma

vid full utbyggnad skulle komma att omfatta 2 800 befattningshavare.

Socialstyrelsens hittills gjorda erfarenhet pekar, anför styrelsen, mot

att detta antal väsentligt kommer att behöva ökas. Styrelsen föreslår, att

utbyggandet tills vidare måtte ske i samma takt som hittills, aliså med 500

hemvårdarinnor årligen, så att verksamheten under 1948 kommer att omfatta

2 500 heltidsanställda eller ett däremot svarande antal deltidsanställda

hemvårdarinnor.

Med utgångspunkt från nu gällande statsbidragsbestämmelser för avlönande

av hemvårdarinnor beräknar styrelsen medelsbehovet för budgetåret

1947/48 till 1 920 000 kronor. Emellertid anser styrelsen sig ej kunna underlåta

att föreslå en förbättring av hemvårdarinnornas löneställning och

som följd därav ändrade statsbidragsbestämmelser. Härom har styrelsen

anfört följande.

Reglering av lönerna för befattningshavare i såväl statens som kommunernas,

däri inbegripet landstingens, tjänst förberedes i den mån den ej redan

beslutats. Vad angår de landstingsanställda ha hösten 1946 antagits nya

löneplaner, som för befattningshavare, vilkas arbete närmast kan jämföras

med en hemvårdarinnas, medföra löner, som avsevärt överstiga de tör hemvårdarinnor

gällande. Den såsom villkor för statsbidrag föreskrivna minimilönen

för hemvårdarinna utgör enligt nu gällande bestämmelser 1 500 kronor

jämte dyrtidstillägg efter för närvarande 19,6 % eller 294 kronor. Förmånen

av fri bostad kan enligt styrelsens mening värderas till i genomsnitt 600

kronor samt den kost, som bestås i de besökta hemmen, till 300 kronor. De

sammanlagda löneförmånerna kunna alltså uppskattas till (1 500 + 294 +

600 + 300) 2 694 kronor eller i avrundat tal 2 700 kronor. Socialstyrelsen

anser det ligga närmast till hands att jämföra hemvårdarinnornas löner med

de löner, som fastställts att efter den 1 januari 1947 gälla för viss inom

sjukvården arbetande personal. Den personalgrupp, som med avseende å

utbildning och arbetsuppgifter närmast synes böra komma i fråga vid en

sådan jämförelse, är undersköterskorna. Dessa rekryteras från sjukvårdsbiträdeskåren

och få genomgå en särskild utbildningskurs om 8 veckor lör

erhållande av kompetens till undersköterskebefattning. Ifrågavarande befattningar

ha från och med den 1 januari 1947 placerats i 5:e lönegruppen i

landstingens lönereglemente. Lönen i nämnda lönegrupp, lägsta dyrortsklassen,

3 564 kronor, motsvarar exakt lönen i samma lönegrad i den nya

statliga dyrortsgraderade löneplanen. I nämnda belopp bär inräknats 6 piocent

rörligt tillägg.

Därest man även i fortsättningen skall kunna i konkurrens med andra

närstående yrken erhålla en tillfredsställande rekrytering till heinvardarinneyrket,

är det oundgängligt, att även hemvårdarinnornas löner undergå en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kitngl. Maj:ts proposition nr 71.

ö

med hänsyn till deras kompetens och arbetsuppgifter skälig höjning. Styrelsen

föreslår, att lönerna för hemvårdarinnorna uppräknas till belopp, som

närmast motsvarar nämnda lönegrad. I enlighet härmed torde den kontanta

minimilönen böra höjas till 2 500 kronor. Härå bör utgå dyrtidstillägg efter

samma grunder, som etter den 1 januari 1947 gälla för landstingens befattningshavare.

Enligt nuvarande index skulle detta medföra en höjning med

0 procent eller 150 kronor. Om härtill lägges förmånen av fri bostad och

delvis fri kost, vilka förmåner av styrelsen värderats till sammanlagt 900

kronor, skulle hemvårdarinnans sammanlagda löneförmåner uppgå till minst

(2 500 -j- 150 + 900) 3 550 kronor. Därest riksdagen fattar beslut om höjning

av lönerna, torde detta böra givas retroaktiv giltighet från och med den

1 januari 1947, så att det högre statsbidraget kan utbetalas för hela detta

ar under förutsättning att den högre minimilönen och det högre landstingsbidraget

utgår. Därest i något fall så icke skulle ske torde de äldre statsbidragsgrunderna

böra tillämpas ännu för nämnda år, då bidragen i princip

beviljas redan under år 1946.

Socialstyrelsen anser det vara uteslutet, att de ökade utgifter för hemvårdarinnornas

avlönande, som den föreslagna lönehöjningen drar med sig,

skulle bäras helt av huvudmannen. En förutsättning för löneregleringens

genomförande är därför ökade bidrag från staten och landstingen. Socialstyrelsen

föreslår, att statsbidrag från och med den 1 januari 1947 i regel

skall utgå med 1 400 kronor under villkor att landstingens bidrag blir minst

700 kronor. Kommunerna själva skulle då få bidraga med 1 150 krouor

förutom kostnader för administration och resor. Enligt gällande bestämmelser

svarar av utgifterna för varje hemvårdarinna staten för 1 000 kronor,

landstingen för 500 kronor och kommunerna, frånsett utgifter för administration

och resor, för minst 894 kronor.

Beträffande de deltidsanställda hemvårdarinnorna föreslår socialstyrelsen,

att statsbidraget höjes från 2 kronor per dag till 3 kronor per dag under

förutsättning att landstingsbidraget höjes från nuvarande belopp av minst

1 krona per dag till minst 1 krona 50 öre per dag samt att de deltidsanställda

hemvårdarinnornas minsta daglön höjes från nuvarande 5 kronor till 7

kronor.

Därest gällande löneförmåner för hemvårdarinnor bibehållits skulle, såsom

förut nämnts, under budgetåret 1947/48 ha erfordrats ett belopp av 1 920 000

kronor. Med hänsyn till de ökade statsbidrag, som styrelsen föreslagit, samt

med beaktande av alt bidragen utbetalas årsvis i efterskott beräknar styrelsen

medelsbehovet för hemvårdarinnornas grundlön till (2 000 X 1 40Ö)

2 800 000 kronor.

Vid dessa beräkningar har hänsyn ej tagits till medelsbehovet för statsbidrag

till ålderstillägg till hemvårdarinnor. Då sådana tillägg komma atl

utgå först från och med år 1947, ha några medel för ändamålet ej hittills

behövt anvisas. Antalet hemvårdarinnor, som under nämnda år bii berättigade

till ålderstillägg, uppskattar styrelsen till omkring 1 000. Enligt nu

gällande bestämmelser skola åldcrstilliiggen utgöra 100 kronor och helt bekostas

av statsmedel.

Socialstyrelsen föreslår emellertid, att ålderslilläggen skola höjas till 150

kronor att, såsom hittills, utgå efter 3, 6 och 9 års tjänstgöring. Även efter

en sådan höjning skulle ålderslilläggen väsentligt understiga de för lönegrad

Ca 5 gällande ålderstilläggen. Ett belopp på 150 000 kronor skulle vara erforderligt

för utbetalande av de föreslagna ålderstilläggen under år 1947.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Vidare föreslår styrelsen, att kallortstillägg, helt bestridda av statsmedel,

skola utgå till heltidsanställda hemvårdarinnor i Norrland enligt de bestämmelser,

som gälla för statens befattningshavare såväl i avseende å tilläggens

belopp som indelningen i kallortsklasser. Bristen på hemvårdarinnor är nämligen

påfallande i dessa län och en tydlig tendens har visat sig att i tjänst

varande befattningshavare efter någon tid söka sig söderut.

För bestridande av kostnader för kallortstillägg beräknas 70 000 kronor

komma att åtgå.

Anslagsbehovet för budgetåret 1947/48 beräknas alltså av socialstyrelsen

till (2 800 000 + 150 000 + 70 000) 3 020 000 kronor.

Härjämte anför socialstyrelsen, att därest ovan angivna löneförbättringar

komma till stånd, hemvårdarinnornas pensionsförhållanden böra bli föremål

för reglering.

I sin förenänmda skrivelse har socialstyrelsen icke föreslagit någon principiell

ändring i gällande bestämmelser rörande maximering av statsbidraget

till den sociala hemhjälpen i förhållande till folkmängden i vederbörande

kommun. I skrivelse, som inkommit till socialdepartementet den 16 januari

1947, har socialstyrelsen emellertid föreslagit, att ifrågavarande maximibestämmelser

skola upphävas.

Socialstyrelsen anför, att nuvarande föreskrifter i hög grad missgynna de

mindre kommunerna. Kommuner, vilkas invånarantal ligger väsentligt under

2 000 och som följaktligen få vidkännas en kraftig reducering av statsbidragets

storlek, ha med nuvarande statsbidragsregler svårt att anställa hemvårdarinnor.

Styrelsen erinrar om följande av befolkningsutredningen på sin tid anförda

motivering för statsbidragets maximering (SOU 1943: 15 sid. 72).

När det gäller en relativt ny verksamhet med så okända utvecklingsmöjligheter

som här, måste statsbidraget tydligen på något sätt begränsas, om

det överhuvudtaget skall vara möjligt att närmare beräkna de kostnader,

som staten och indirekt landstingen ikläda sig. — I avvaktan på vidare erfarenhet

om kommunernas och landstingens intresse för saken torde man

till en början lämpligen kunna uppställa den regeln, att statsbidrag ej må

utgå för större antal hemvårdarinnor, än som motsvarar en heltidsanställd

hemvårdarinna, eller däremot svarande deltidsanställd arbetskraft på 4 000

invånare i städerna och på 2 000 invånare på landsbygden. Motivet för den

strängare regeln för städerna än för landsbygden är dels att avståndet mellan

hemmen på landsbygden är relativt större, dels att stadsbefolkningen i allmänhet

torde hava större möjlighet att anskaffa erforderlig hemhjälp än

lantbefolkningen.

Styrelsen omnämner, att åtskilliga landsbygdskommuner med befolkningstal

betydligt understigande 2 000 ha ansett sig ha fullt behov av eu heltidsanställd

hemvårdarinna och att många även anställt sådan, oaktat kommunen

kommit att få bära en större andel av utgifterna för hennes avlönande

än vad en kommun med större invånarantal måst göra. Vidare anför sty
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

7

relsen, att enligt de på folkräkningen 1940 grundade befolkningssiffrorna

endast 576 av landets dåvarande 2 406 landskommuner hade 2 000 invånare

eller därutöver. 1 171 landskommuner hade mindre än 1 000 invånare. Då

varje hemvårdarinna, beräknat efter nuvarande löner, kostar i runt tal minst

2 900 kronor, betyder detta, anför styrelsen, att kommuner med över 2 000

invånare själva få satsa 1 400 kronor på varje befattningshavare [2 900 —

(1 000 kronor i statsbidrag + 500 kronor i landstingsbidrag)], medan kommuner

med under 1 000 invånare själva få bidraga med belopp på minst

2 150 kronor [2 900 — högst (500 + 250)].

Styrelsen anför vidare, att man vid planläggningen av den sociala hemhjälpsverksamheten

räknade med att deltidsanställning av hemvårdarinnor

skulle bli en lämplig lösning på hemhjälpsproblemet i de mindre kommunerna.

Härjämte erbjuder sig möjligheten till sammanslutning i kommunalförbund

för ordnande av den sociala hemhjälpsverksamheten. Båda dessa

utvägar ha emellertid i praktiken visat sig vara förknippade med avsevärda

svårigheter.

Härefter har socialstyrelsen anfört följande.

Vid utdelande av statsbidrag har styrelsen alltmera begagnat sig av den i

statsbidragskungörelsen medgivna rätten för styrelsen att vid »synnerliga

skäl» bevilja förhöjda statsbidrag. Styrelsen har därvid ansett, att högt

skattetryck och gles befolkning motivera en sådan förhöjning. Det är dock

styrelsens övertygelse, att den ökade hjälp, som sålunda kunnat lämnas, icke

är tillräcklig för de mindre kommunerna. I och med genomförandet av den

nya kommunindelningen kommer visserligen här nämnda ojämnheter i statsbidragsgivningen

för hemvårdarinneverksamheten att försvinna, men styrelsen

anser det vara angeläget, att de mindre kommunerna redan nu i avvaktan

på den nya kommunindelningen beredas större lättnad i sina utgifter för

verksamheten. Att fixera någon bestämd gräns, vid vilken behov kan anses

föreligga av en heltidsanställd hemvårdarinna är synnerligen vanskligt. Eriarenheten

har nämligen visat att behovet av hemhjälp varierar mycket å

olika orter och i fall, där till synes förhållandena äro sådana att någon större

skillnad ej skulle förefinnas. Socialstyrelsen föreslår därför, att gällande

maximering av statsbidraget med hänsyn till folkmängden slopas helt.

Genom att riksdagen för varje år bestämmer det högsta antal hemvårdarinnor,

till vilkas avlönande statsbidrag får utgå för följande kalenderår,

och genom att bidraget till varje hemvårdarinnebefattning maximeras till

visst belopp kunna de högsta kostnader, som såväl staten som landstingen

ärligen komma att åtaga sig, beräknas i förväg.

Enligt socialstyrelsens nyligen verkställda beräkningar torde statsbidraget

för år 1947 enligt nuvarande grunder, om man bortser från förhöjning i

vissa fall, i runt tal komma att belöpa sig till 1 726 400 kronor. De av styrelsen

beviljade förhöjningarna draga för år 1947 en kostnad av omkring

90 000 kronor. Sammanlagda kostnaderna ha alltså beräknats till 1 813 400

kronor.

Därest det av socialstyrelsen föreslagna slopandet av maximeringen

genomföres, skulle kostnaden, beräknad efter ett statsbidrag av 1 000 kronor,

lör 1947 bliva 2 000 000 kronor. Om statsmakterna biträda styrelsens förslag

om böjning av statsbidraget till hemvårdarinnas avlönande till 1 400

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

kronor, skulle statens kostnader för 2 000 hemvårdarinnor belöpa sig till

2 800 000 kronor. Då socialstyrelsen i sin skrivelse den 4 november 1946

räknat med detta belopp, föranleder vad styrelsen nu föreslagit ej till någon

ändring av det för budgetåret 1947/48 äskade anslaget.

Ett beslut om ändring av statsbidragsgrunderna i enlighet med vad nu

föreslagits torde böra givas retroaktiv giltighet fr. o. m. den 1 januari 1947,

under förutsättning att landstingsbidrag utgår i relation till de förhöjda

statsbidragen. Därest i något fall så icke skulle ske, torde de äldre statsbidragsgrunderna

böra tillämpas för år 1947.

Prov- och komplcttcringskurser för hemvårdarinnor. I sin skrivelse den 4 november

1946 har socialstyrelsen beräknat, att för budgetåret 1947/48 ett

belopp av 268 500 kronor erfordras för utbildning vid kurser av ifrågavarande

slag av erforderligt antal hemvårdarinnor, dock högst 500. Beloppet

268 500 kronor fördelar sig på kostnader för utbildningen 150 000 kronor,

stipendier 112 500 kronor samt annonsering och reklam 6 000 kronor. Styrelsen

anför i denna del följande.

Befintliga permanenta utbildningsanstalter för hemvårdarinnor med kurser

om 15—18 månader beräknas vid full beläggning ha en kapacitet av 175

—200 utexaminerade elever årligen. Detta torde motsvara den normala avgången

från kåren under ett år. Den föreslagna utökningen måste som hittills

säkras genom prov- och kompletteringskurserna.

Styrelsen vill i detta sammanhang påvisa värdet av prov- och kompletteringskurserna

ur social synpunkt. Ett stort antal medelålders kvinnor utan

andra kvalifikationer än husligt kunnande ha redan nu efter genomgång av

dessa kurser kunnat skaffa sig ett självständigt och väl ansett yrke, om de

av någon anledning måst söka sig ut på arbetsmarknaden. Detta gäller exempelvis

änkor, frånskilda, ogifta mödrar och s. k. hemmadöttrar. För dessa

medelålders kvinnor måste en utbildningstid om 15—18 månader anses vara

onödigt lång, om de förutom personlig lämplighet ha en god förpraktik.

De stipendier, som för närvarande utgå till elever vid prov- och kompletteringskurserna,

ha hittills varit maximerade till 45 kronor per månad. Då

riksdagen fastställde detta belopp, motsvarade det de högsta stipendier, som

utgingo till elever vid folkhögskolor, lantbruksskolor och yrkesskolor med

minst fem månaders kurser. Sedermera ha dock stipendierna vid dessa skolor

ökats först till 75 och efter den 1 juli 1946 till 90 kronor per månad.

Socialstyrelsen anser det rimligt och dessutom önskvärt ur rekryteringssynpunkt,

att stipendierna ökas och föreslår med hänsyn till hemvårdarinnekursernas

längd att stipendierna maximeras till 75 kronor per månad. Ett

belopp för stipendier av 112 500 kronor (3 X 75 X 500) är önskvärt.

Socialstyrelsen har under budgetåret 1946/47 till sitt förfogande en summa

av 4 000 kronor avsedd för annonsering och reklam för hemvårdarinnekurserna.

Då det är alldeles tydligt, att tillströmningen till kurserna avtagit, och

då det de närmaste åren är att vänta en minskning i de kvinnliga åldersgrupperna

25—35 år, måste allt göras för att säkra den goda rekrytering,

av vilken verksamhetens hela framtid är beroende. En intensivare propaganda

är därför nödvändig, och ett belopp av minst 6 000 kronor om året

måste beräknas för detta ändamål.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

9

Med hänsyn till den reservation, som beräknas förefinnas å ifrågavarande

anslag vid utgången av budgetåret 1946/47, anser styrelsen att medelsanvisningen

för nästa budgetår kan begränsas till 200 000 kronor.

Yttranden.

Bidrag till avlönande av hcmvårdarinnor. Över socialstyrelsens framställning

den 4 november 1946 ha remissyttranden avgivits av statskontoret, allmänna

lönenämnden, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund samt styrelserna

för svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska

landskommunernas förbund.

Någon erinran mot att hemvårdarinnornas löner bli föremål för omreglering

har ej framställts i remissutlåtandena. Däremot ha olika meningar

gjort sig gällande beträffande löneförbättringens storlek och

lönebestämmelsernas utformning i vissa hänseenden.

Statskontoret har sålunda uttalat, att hemvårdarinnorna icke böra erhålla

högre löneställning än statsanställda första köks- och serveringsbiträden,

vilka föreslagits uppflyttade från och med den 1 juli 1947 till den nya lönegraden

Ce 3.

Allmänna lönenämnden har funnit de framlagda förslagen föranleda allenast

såtillvida erinran från nämndens sida, att nämnden icke finner sig böra

biträda förslaget att kallortstillägg, helt bestridda av statsmedel, skola utgå

till heltidsanställda hemvårdarinnor inom rikets nordliga delar enligt de

bestämmelser, som gälla för statens befattningshavare. Enligt lönenämndens

förmenande torde, därest särskilt lönetillägg anses erforderligt i dylika fall,

sådan förmån böra utgå i form av ödemarkstillägg i huvudsak enligt de

grunder, som i detta hänseende gälla beträffande distriktssköterskor.

Svenska landstingsförbundets styrelse har tillstyrkt socialstyrelsens förslag

men har bland annat anfört följande.

Socialstyrelsen har till utgångspunkt för sitt löneförslag valt undcrskötersketjänsterna

vid landstingens sjukhus, och häremot är enligt förbundsstyrelsens

mening intet att erinra. Dessa undersköterskor komma — liksom

landstingens befattningshavare i allmänhet — att från och med år 1947 avlönas

enligt bruttolönesystemet och skola sålunda till sjukhuset lämna ersättning

för eventuellt erhållen bostad och kost. Fråga är om det icke framdeles

kan visa sig lämpligt att övergå till ett dylikt lönesystem jämväl för

hemvårdarinnorna. I nuvarande läge, då en snabb lösning av lönefrågan

är erforderlig, torde man emellertid, såsom socialstyrelsen föreslagit, få

knyta an till det nuvarande systemet.

Svenska stadsförbundets styrelse har icke haft annan erinran mot socialstyrelsens

förslag än att styrelsen ansett övergång till bruttolönesystem

lämplig.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har anfört följande.

De nuvarande minimilönerna till hemvårdarinnor framstå som orimligt

låga, särskilt om de ses mot bakgrunden av det kollektivavtal, som efter

överenskommelse mellan landstingens centrala lönenämnd och svenska

kommunalarbetarförbundet gäller för den lägre personalen vid landstingens

vårdanstalter och inrättningar från och med år 1947. De i ifrågavarande

kollektivavtal fixerade lönerna, som bygga på ett bruttolönesystem på grundval

av den nya dyrortsgraderade statliga löneplanen, komma förmodligen

inom kort att bli normerande för lönesättningen till närmast jämförliga befattningshavare

hos flertalet primärkommuner. Det är sålunda att vänta,

att man inom kommunerna allmänt kommer att röra sig med ett bruttolönesystem,

som ansluter till den nya statliga löneplanen och som förutsätter, att

vederbörande befattningshavare i förekommande fall skall vidkännas avdrag

för erhållna naturaförmåner.

Det vore ur flera synpunkter önskvärt, att hemvårdarinnorna utan vidare

kunde infogas i denna löneplan. Detta bör också utan olägenhet kunna regleras

i författningsväg. Som villkor för erhållande av stats- och landstingsbidrag

skulle då bland annat gälla, att hemvårdarinna tillerkäimes en lön,

som motsvarar viss lönegrad i den statliga löneplanen och för erhållna naturaförmåner

får vidkännas avdrag enligt fastställda normer. Där hemvårdarinna

tillhandahålles bostad, skulle värderingen av denna kunna äga

rum i stort sett enligt de grunder, som angivas i landstingsavtalet. Värdet av

den fria kost, som hemvårdarinna erhåller under arbete i hemmen, skulle

kunna uppskattas till ett för samtliga hemvårdarinnor och ortsgrupper enhetligt

belopp, t. ex. 300 kronor per år.

En placering av hemvårdarinna i 4:e lönegraden, d. v. s. samma lönegrad

som enligt landstingsavtalet gäller bland annat för examinerad barnsköterska,

vårdarinna å skol- och vårdhem samt undersköterska, torde genomsnittligt

ge minst vad socialstyrelsens förslag inrymmer.

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund har förklarat sig icke kunna dela

socialstyrelsens uppfattning, att den kost, som bestås hemvårdarinna i hemmen,

i genomsnitt kan värderas till 300 kronor per år. Förbundet finner

även den av socialstyrelsen föreslagna lönesättningen för låg.

Frågan huruvida de föreslagna lönerna skola ha karaktären av icke

blott minimilöner utan även maximilöner har berörts i de

yttranden, som avgivits av styrelsen för svenska landskommunernas förbund

samt Sveriges kommunaltjänstemannaförbund.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anför härom.

Redan nu har ett stort antal kommuner tillerkänt hemvårdarinnoma en

avlöning, som närmar sig och i vissa fall t. o. m. överskrider vad socialstyrelsen

föreslagit. Detta har lett till att kommuner, som icke ansett sig ha

råd att betala mera än minimilönen, i stor utsträckning blivit utan hemvårdarinnor.

Även om lönen på sätt ovan ifrågasatts dyrortsgraderas, torde

vara att förvänta att kommuner med goda ekonomiska resurser komma att

överbjuda andra kommuner genom placering av hemvårdarinnorna i högre

lönegrad. Detta förhållande måste i längden bli ohållbart och leder framför

allt till att fördelningen av den tillgängliga arbetskraften på detta område

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

11

sker utan hänsynstagande till det faktiska behovet. Enligt styrelsens mening

är det därför nödvändigt att i samband med genomförandet av den genomsnittligen

mycket avsevärda höjning, som en placering i fjärde lönegraden

skulle innebära, vidtaga åtgärder för förhindrande av en sådan utveckling,

på vilken i första hand landsorten skulle bli lidande. Lönen bör därför icke

få karaktären endast av minimilön utan den bör samtidigt även vara maximilön.

Kommun, som utbetalar högre lön eller som underlåter att göra föreskrivna

avdrag i syfte att från andra kommuner draga till sig arbetskraft,

bör gå miste om stats- och landstingsbidraget. Tillsynsorganet bör ha rätt att

medgiva undantag från denna regel i sådana fall, då redan anställd befattningshavare

tillförsäkrats högre lön.

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund bär däremot särskilt framhållit

vikten av att de blivande bestämmelserna få karaktären av minimibestämmelser

och att avsikten med de i statsbidragskungörelsen fastställda beloppen

icke är, att de skola bli normerande för lönesättningen för hemvårdarinnorna.

Dessas löner böra liksom hittills fastställas efter förhandlingar mellan

de kommunala myndigheterna och hem vårdarinnornas organisationer.

Socialstyrelsens förslag har i vad det avser fördelningen av kostnaderna

mellan staten och övriga parter i regel ej mött erinran i remissyttrandena.

Svenska landskommunernas förbunds styrelse bär särskilt framhållit, att,

även om lönerna såsom förbundsstyrelsen föreslagit skulle dyrortsgraderas,

ingen anledning finns att dyrortsgradera stats- och landstingsbidragen.

Svenska landstingsförbundets styrelse har emellertid anmält tveksamhet

såvitt angår de av socialstyrelsen föreslagna reglernas tillämpning under år

1947. Härom har förbundsstyrelsen yttrat.

Socialstyrelsen har föreslagit, att lönerna redan fr. o. m. den 1 januari

1947 skola ökas. Emellertid ha landstingen vid årets lagtima möten beviljat

sina bidrag til! hemvårdarinnornas löner för nästa år efter nu gällande grunder

och för cn ökning av dessa belopp äro rätteligen nya landstingsbeslut

erforderliga.

Emellertid ha landstingen icke heller haft möjlighet att taga ställning i

detalj till de nya lönerna för sina egna befattningshavare, utan hava bemyndigat

förvaltningsutskotten att slutligt godkänna dessa löner. Huruvida de

bemyndigandet!, som sålunda givits, kunna anses i samtliga landsting innebära

befogenhet för förvaltningsutskotten att jämväl besluta om höjning av

landstingets anslag till hemvårdarinnornas avlöning är ovisst. I varje fall

torde försiktigheten bjuda, att man räknar med att icke alla förvaltningsutskotten

komma att taga på sig ansvaret för en dylik anslagsförhöjning.

Socialstyrelsen har tydligen räknat härmed och ansett, att i dylika fall

lönen till hemvårdarinnan ävensom statsbidraget skall utgå efter nuvarande

grunder. Det torde emellertid knappast vara tillfredsställande, att en enskild

befattningshavare skall gå miste om en som skälig ansedd löneförbättring,

därför att förslag om lönereglering framkommit så sent, att vederbörande

kommunala myndighet ej kunnat besluta härom. Er denna synpunkt kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition iu 71.

det ifrågasättas, huruvida icke staten såsom ett provisorium under nästa år

borde svara jämväl för den andel — 200 kronor — som rätteligen bort åvila

landstingen.

I samband med nu ifrågavarande spörsmål har svenska landskommunernas

förbunds styrelse berört vissa i socialstyrelsens framställning ej behandlade

frågor. Förbundsstyrelsen har sålunda bland annat anfört följande.

Då ändringar nu måste företagas i gällande statsbidragskungörelse, vill

styrelsen påpeka, att det icke beträffande statsbidraget är nödvändigt med

det omständliga förskottsförfarande, som regleras i kungörelsen. I förenklande

syfte — främst för statsverket —- kan förskottet slopas utan att

detta vållar kommunerna svårigheter.

över socialstyrelsens senare framställning ha remissyttranden avgivits av

statskontoret, styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet

samt svenska landskommunernas förbund.

Statskontoret har avstyrkt bifall till framställningen och därvid anfört

följande.

Såsom socialstyrelsen framhållit, lärer den nya kommunindelning, vars

slutliga genomförande beräknats till den 1 januari 1950, i stort sett komma

att undanröja de mindre gynnsamma verkningar, som nu gällande bestämmelser

om maximering av statsbidraget i förhållande till folkmängden medfört

för landskommuner med ett invånarantal understigande 2 000. Statskontoret

anser säg därjämte böra understryka den möjlighet, som förefinnes

för styrelsen att begagna sig av den i statsbidragskungörelsen. medgivna rätten

att bevilja förhöjt statsbidrag, varigenom maximalt bidrag till landskommun

för en hemvårdarinna kan utgå redan då invånarantalet överstiger

1 300.

I övriga yttranden har socialstyrelsens framställning tillstyrkts. Svenska

stadsförbundets styrelse har i sitt yttrande påpekat, att den maximering av

statsbidraget i förhållande till folkmängden, som enligt socialstyrelsens förslag

nu skulle avskaffas, icke har betydelse för landskommuner i fullt ut

den omfattning, som i den remitterade skrivelsen förutsättes. Avgörande

härför är icke om folkmängden understiger eller uppnått 2 000 invånare

utan om den utgör högst 1 900 invånare eller mera. Beträffande städerna

anmärkes till komplettering av skrivelsens uppgifter, att maximeringen gör

sig gällande i de fall, då folkmängden icke överstiger 3 900 invånare. Enligt

senaste tillgängliga officiella befolkningsstatistik, den 1 januari 1946, var

detta förhållandet i 25 av rikets då 125 städer.

Prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor. I remissyttrandena bär

erinran mot socialstyrelsens förslag i denna del framförts endast av statskontoret,

som ansett det tveksamt, om den begärda höjningen till 6 000

kronor av kostnaderna för annonsering och reklam kan vara behövlig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

13

Föredraganden.

1941 års befolkningsutredning, vars förslag i ämnet ligger till grund för

de nu tillämpade reglerna om statsbidrag till den sociala liemhjälpsverksamheten,

beräknade, att verksamheten efter utbyggnad skulle komma att

omfatta ca 2 800 heltidsanställda hemvårdarinnor. Beräkningen byggde på

den förutsättningen, att statsbidrag ej finge utgå för större antal hemvårdarinnor

än som motsvarar en heltidsanställd hemvårdarinna eller däremot

svarande deltidsanställd arbetskraft på 4 000 invånare i städerna och

på 2 000 invånare på landsbygden. Denna begränsning ansågs i sin tur

lämpligen kunna gälla till en början i avvaktan på vidare erfarenhet av

kommunernas och landstingens intresse för saken.

För kalenderåret 1947 utgår statsbidrag till högst 2 000 heltidsanställda

eller däremot svarande antal deltidsanställda hemvårdarinnor. Erfarenheterna

av verksamheten ha genomgående varit goda. Utvecklingen under

de år, som gått sedan statsbidrag till verksamheten infördes, torde ha gjort

behovet och värdet av denna hjälpform än mera framträdande än tidigare.

Jag förordar därför, att verksamheten, såsom socialstyrelsen föreslagit,

under ytterligare ett år utbygges i samma takt som hittills. Antalet hemvårdarinnor,

till vilkas avlöning statsbidrag utgår, bör sålunda för kalenderåret

1948 ökas med 500 och utgöra högst 2 500 heltidsanställda eller

däremot svarande antal deltidsanställda hemvårdarinnor.

Med den sålunda av mig förordade utbyggnaden kommer verksamhetens

omfattning att närma sig den av befolkningsutredningen angivna ramen.

I likhet med socialstyrelsen hyser jag den uppfattningen, att en utbyggnad

utöver denna ram kommer att visa sig erforderlig. Innan en sådan ytterligare

utbyggnad kommer till stånd anser jag det emellertid nödvändigt, att

en utredning rörande behovet av och riktlinjerna för utbyggnaden verkställes

i sådan tid, att förslag i ämnet kan föreläggas 1948 års riksdag. I samband

med utredningen böra bland annat upptagas vissa av mig i det följande berörda

spörsmål.

Emellertid torde det, oavsett vad jag sålunda anfört, vara nödvändigt att

vissa ändringar i gällande föreskrifter vidtagas redan för innevarande och

nästkommande kalenderårs verksamhet. Jag övergår nu till att behandla

dessa frågor.

Enligt gällande bestämmelser skall heltidsanställd hemvårdarinna åtnjuta

— bortsett från ålderstillägg —- dels en grundlön av minst 1 500

kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt de för distriktssköterska gällande

grunder dels ock hyresersättning eller fri bostad. Värdet av dessa förmåner

jämte fri kost i viss utsträckning under tjänstgöringen beräknas av

socialstyrelsen till ca 2 700 kronor för år. Socialstyrelsen har föreslagit, att

dessa avlöningsvillkor skola förbättras. Jag är ense med socialstyrelsen rörande

nödvändigheten härav. För att den sociala hemhjälpen skall kunna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

fylla sin uppgift måste relativt höga krav ställas på hemvårdarinnornas

kvalifikationer. Löneutvecklingen inom närliggande yrkesområden torde

under senare tid ha varit sådan, att en tillfredsställande rekrytering icke

säkerställes med nu gällande minimilöner.

Svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas

förbund ha i remissyttrandena framhållit, att lönebestämmelserna

böra bygga på systemet med bruttolön. Sistnämnda förbund har

dessutom föreslagit, att löneöestämmelserna skola helt anknytas till den

dyrortsgraderade löneplan, som sedan den 1 januari 1947 tillämpas av

landstingen och som från och med den 1 juli 1947 blir gällande för vissa

statens befattningshavare. Otvivelaktigt kunna vissa skäl åberopas för att

tillämpa bruttolönesystemet och för att även i övrigt närmare anknyta till

de för andra befattningshavare gällande löneplanerna. Jag är dock icke

beredd att i detta sammanhang förorda en så genomgripande omläggning

av lönebestämmelserna som dessa åtgärder skulle innebära. Spörsmålet

härom bör upptagas till grundligare prövning i samband med förenämnda

utredning rörande riktlinjerna för verksamheten på längre sikt. Tills vidare

bör anknytning ske till de nu gällande reglerna.

Av landskommunernas förbund framfört förslag om ändring av lönebestämmelsernas

nuvarande karaktär därhän, att de icke blott reglera den

lägsta lön, som måste utgå för att statsbidrag skall kunna erhållas, utan

även maximera lönen för hemvårdarinnorna, kan jag icke biträda.

Socialstyrelsens förslag innebär, att de sammanlagda löneförmånerna lör

heltidsanställd hemvårdarinna enligt styrelsens beräkningssätt skulle komma

att nära motsvara förmånerna enligt lönegraden 5, lägsta dyrortsgrupp,

i den nya statliga dyrortsgraderade löneplanen (3 660 kronor för år inberäknat

rörligt tillägg om 9 procent, vilken procentsats motsvarar levnadskoslnadsindex

för första kvartalet 1947). Statskontoret bar föreslagit, att jämförelse

i stället skall göras med lönegrad 3 i samma löneplan (i lägsta ortsgrupp

3 336 kronor för år inberäknat rörligt tillägg). Landskommunernas

förbund, vilket såsom förut nämnts ansett lönerna böra dyrortsgraderas,

har föreslagit inplacering i lönegrad 4. För min del ansluter jag mig i förevarande

hänseende till socialstyrelsens uppfattning. Den av socialstyrelsen

gjorda jämförelsen med sådana undersköterskor vid landstingens sjukvårdsanstalter,

vilka genomgått en åtta veckors utbildningskurs, synes mig rimlig.

Jag förordar sålunda, att den kontanta grundlönen för heltidsanställd

hemvårdarinna skall utgöra minst 2 500 kronor för år jämte rörligt tillägg

enligt de för landstingens och — från och med den 1 juli 1947 — för statens

befattningshavare gällande reglerna. Med nuvarande levnadskostnadsindex

blir det rörliga tillägget 225 kronor för år. Härtill'' kommer liksom

hittills fri bostad och fri kost i viss omfattning, vilka förmåner kunna värderas

till ca 900 kronor för år. Tillhopa skulle sålunda heltidsanställd hem
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 71. 15

vårdarinnas förmåner uppgå till minst ca (2 500 + 225 + 900) 3 625 kronor

för år.

Jag biträder likaledes socialstyrelsens förslag alt lönen för deltidsanställda

hemvårdarinnor skall höjas från minst 5 till minst 7 kronor för liel

arbetsdag.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår statsbidrag till heltidsanställd

hemvårdarinna med 1 000 kronor för år under förutsättning att vederbörande

landsting bidrar med 500 kronor. Socialstyrelsen har föreslagit, att

bidragen skola höjas till 1 400 respektive 700 kronor. Till deltidsanställd

hemvårdarinna utgår nu statsbidrag med 2 kronor för hel arbetsdag under

förutsättning att landstingsbidrag utgår med en krona för dag. Socialstyrelsen

har föreslagit höjning av dessa bidrag till 3 kronor respektive en

krona 50 öre för dag. Socialstyrelsens förslag innebär i stort sett ett bibehållande

av nuvarande fördelning av kostnaderna mellan staten, landstingen

och kommunerna. Jag har icke något att erinra mot styrelsens

ifrågavarande förslag.

Jag har icke heller någon erinran mot den av socialstyrelsen föreslagna

höjningen av ålderstilläggen till heltidsanställd hemvårdarinna från 100 till

150 kronor. Dessa tillägg böra liksom nu är fallet utgå helt av statsmedel.

Enligt socialstyrelsens förslag skola kallortstillägg, helt bestridda av statsmedel,

utgå till heltidsanställda hemvårdarinnor enligt de bestämmelser,

som gälla för statens befattningshavare såväl med avseende å tilläggens

belopp som indelningen i kallortsklasser. Allmänna lönenämnden har däremot

ansett, att därest särskilt lönetillägg anses erforderligt för hemvårdarinnor

i rikets nordliga delar, sådan förmån bör utgå i form av ödemarkstillägg

i huvudsak enligt de grunder, som i detta hänseende gälla beträffande

distriktssköterskor. Bestämmelser om kallortstillägg finnas i de

olika avlöningsreglementena samt i kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 425).

Kallortstilläggen utgå enligt sex kallortsklasser med belopp, som variera

från 90 till 720 kronor för år. Tilläggens belopp är oberoende av befattningshavarnas

löneställning. Kallortsområdet omfattar Norrbottens och

Västerbottens län samt vissa delar av Västernorrlands, Jämtlands och Kopparbergs

län. Ödemarkstillägg till avlönande av distriktssköterskor utgå

enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 227) inom Västerbottens läns lappmark,

Norrbottens läns lappmark och område norr om polcirkeln samt

västra delarna av Jämtlands län, dock alt skälig jämkning av omförmälda

begränsning kan i förekommande fall av Kungl. Maj:t medgivas, ödemarksiillägg

för distriktssköterska utgår av statsmedel med högst 500 kronor

för år.

Jag finner det sannolikt, att i vissa delar av Norrland särskilda svårigheter

kunna föreligga att förvärva och behålla dugliga hemvårdarinnor.

Jag är däriör beredd att föreslå förhöjt statsbidrag för hemvårdarinnor i

dessa landsdelar. Jag ansluter mig därvid till den av allmänna lönenämn
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

den uttalade uppfattningen alt tilläggsförmånerna böra utgå inom de områden,

som räknas till ödemarksområden enligt förenämnda kungörelse.

Jag förordar sålunda, att ett särskilt ödemarkstillägg skall utgå av statsmedel

till avlönande av hemvårdarinnor inom ifrågavarande områden. Tillläggets

belopp synes lämpligen böra bestämmas till högst 400 kronor för

år. Tillägget synes böra utgå med hänsynstagande till beloppet av det ödemarkstillägg,

som utgår till distriktssköterskan i distriktet.

Socialstyrelsen bär föreslagit, att de nya bestämmelserna skola erhålla

giltighet från och med den 1 januari 1947. Landstingsförbundet har

under åberopande av att landstingen redan år 1946 fattat beslut rörande

statsbidrag till verksamheten under år 1947 — ifrågasatt, att staten för år

1947 skall bestrida jämväl det belopp av 200 kronor per heltidsanställd hemvårdarinna,

varmed landstingsbidraget skall ökas enligt de föreslagna bestämmelserna.

Med hänsyn till att den allmänna löneregleringen för statens

befattningshavare genomföres först från och med den 1 juli 1947, anser

jag icke skäl föreligga för att de nya bestämmelserna rörande den sociala

hemhjälpen givas tillämpning från tidigare tidpunkt. Jag kan icke heller

förorda, att staten skall bära någon del av ökningen av landstingsbidraget

för år 1947. Om något landsting icke lämnat sitt förvaltningsutskott sådan

fullmakt, att utskottet kan besluta om det högre landstingsbidraget, synes

beslutet utan avsevärd olägenhet kunna ansta till landstingets ordinarie

sammanträde i september. Skulle något landsting icke bevilja det högre bidraget

för senare halvåret 1947, torde de hittills gällande reglerna för landstingsområdets

del få tillämpas för hela detta ar. Om huvudman icke tillerkänner

hemvårdarinna den högre lönen för ifrågavarande halvar torde

detsamma få gälla.

Ett undantag från vad nu sagts bör dock gälla höjningen av ålderstillläggens

belopp. Denna höjning bör av praktiska skäl gälla fr. o. m. den

1 januari 1947.

Enligt nu gällande bestämmelser är statsbidragsrätten i överensstämmelse

med befolkningsutredningens förenämnda förslag principiellt begränsad

till en heltidsanställd hemvårdarinna på 4 000 invånare i stad och en heltidsanställd

hemvårdarinna på 2 000 invånare i annan kommun. Bestämmelserna

äro dock så utformade, att kommun erhåller fullt statsbidrag till

en heltidsanställd hemvårdarinna om dess befolkningstal överstiger 3 900 respektive

1 900. Socialstyrelsen har befogenhet att, om synnerliga skäl därtill

äro, medgiva förhöjning av statsbidraget så att fullt statsbidrag till en

heltidsanställd hemvårdarinna kan tillerkännas kommun, vars befolkningstal

överstiger 2 400 respektive 1 300. Socialstyrelsen har nu föreslagit borttagandet

av samtliga nu ifrågavarande begränsande bestämmelser. Jag är

medveten om att behovet av hemvårdarinnor varierar inom olika kommuner

samt att avsevärda svårigheter med hänsyn till kommunindelningen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj ds proposition nr 71.

17

kunna föreligga att erhålla lämpligt avpassade verksamhetsområden för

hemvårdarinnorna. Å andra sidan synes det angeläget, att den sociala hemhjälpens

utbyggnad sker någorlunda likformigt inom städer respektive

landskommuner. På grund härav är jag icke beredd att nu föreslå helt borttagande

av begränsningsbestämmelserna utan endast en uppmjukning av desamma

i det att socialstyrelsens befogenhet att, där synnerliga skäl föreligga,

göra avvikelse från huvudreglerna utsträckes att gälla oavsett kommunens

invånarantal. Då statsbidrag redan beviljats för kalenderåret 1947,

synes denna ändring böra äga tillämpning för tiden fr. o. in. den 1 januari

1948. 1 övrigt synes ifrågavarande spörsmål böra upptagas till övervägande

i samband med den prövning av riktinjerna för verksamheten på längre

sikt, varom jag förut talat.

Det av landskommunernas förbund föreslagna borttagandet av nu gällande

föreskrift om förskottsutbetalning av statsbidrag synes böra genomföras

redan innevarande år.

Då statsbidrag till avlönande av hemvårdarinnor utbetalas i efterskott

för kalenderår erfordras under budgetåret 1947/48 medelsanvisning till

verksamheten under kalenderåret 1947. Med tillämpning av vad jag förut

anfört beräknar jag medelsbehovet på följande sätt.

Bidrag kunna utgå till högst 2 000 heltidsanställda hemvårdarinnor med

500 kronor för första halvåret och 700 kronor för andra halvåret. Om fullt

statsbidrag utgår i samtliga fall bli kostnaderna härför (2 000 X 500 + 2 000

X 700) 2 400 000 kronor.

Socialstyrelsen har upplyst, att ca 1 000 hemvårdarinnor under kalenderåret

1947 bli berättigade till ålderstillägg. Kostnaderna härför beräknar jag

till (1 000 X 150) 150 000 kronor.

Enligt vad jag inhämtat från socialstyrelsen torde högst ca 100 hemvårdarinnor

bli berättigade till ödemarkstillägg. Då dessa komma att utgå

endast för andra halvåret, kunna kostnaderna härför beräknas till

(100 X 200) 20 000 kronor.

Tillhopa skulle sålunda till statsbidrag till avlönande av hemvårdarinnor

erfordras (2 400 000 + 150 000 + 20 000) 2 570 000 kronor. Då fullt statsbidrag

icke torde utgå i samtliga fall, anser jag anslagsäskandet kunna begränsas

till 2 400 000 kronor.

Frågan om förbättring av hemvårdarinnornas pensionsförmåner torde

komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Beträffande reservationsanslaget till prov- och kompletteringskurser för

hemvårdarinnor har socialstyrelsen föreslagit, att medel skola anvisas för

anordnande av tre månaders kurser för högst 500 personer. Häremot har

jag icke någon erinran Icke heller mot den av socialstyrelsen till 150 000

kronor beräknade utbildningskostnaden har jag någon erinran.

Ililtang till riksdagens protokoll 1!)A7. I sand. Nr 71

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Socialstyrelsen har föreslagit, att maximibeloppet till stipendier skall

höjas från 45 till 75 kronor för månad. Det för folkhögskolor och yrkesundervisningsanstalter

gällande maximibeloppet är emellertid 90 kronor för

månad. Då det synes lämpligt, att samma regler rörande stipendiegivning''

tillämpas vid kurserna för hemvårdarinnor och vid nämnda utbildningsanstalter,

föreslår jag, att maximibeloppet för stipendier vid kurserna höjes

till 90 kronor för månad. Till följd härav torde kostnaden för stipendier,

som av socialstyrelsen beräknats till 112 500 kronor, böra uppräknas med

10 000 kronor.

Med hänsyn till angelägenheten av att trots föreliggande brist på arbetskraft

kunna erhålla ett tillräckligt antal väl meriterade sökande till utbildningskurserna

för hemvårdarinnor tillstyrker jag, att det för annonsering

och reklam avsedda beloppet höjes från 4 000 till 6 000 kronor.

Sammanlagda kostnaden skulle sålunda utgöra (150 000 + 122 500 + 6 000)

278 500 kronor. Med hänsyn till vad som upplysts rörande beräknad reservation

å anslaget, synes medelsbehovet för budgetåret 1947/48 dock

kunna begränsas till 210 000 kronor.

Hemställan.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna, att reglerna rörande statsbidrag till den

sociala liemhjälpsverksamheten ändras i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat;

dels medgiva, att under kalenderåret 1948 statsbidrag må

utgå för högst 2 500 heltidsanställda eller däremot svarande

antal deltidsanställda hemvårdarinnor;

dels under V huvudtiteln till Bidrag till avlönande av lxemvårdarinnor

för budgetåret 1947/48 anvisa

ett förslagsanslag av.................. kronor 2 400 000;

dels ock under V huvudtiteln till Prov- och kompletteringskurser

för hemvårdarinnor för budgetåret 1947/48 anvisa ett

reservationsanslag av................... kronor 210 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen

Iduns tryckeri, Esselte nb. Stockholm 1917

716264

Ur protokollet:

Sven Sigurdson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1947:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade pensionsheståmmelser för heltidsanställda hemvårdarinnor inom den statsunderstödda sociala h s. 1 i texten
  2. Rskr. 1947:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till den sociala hemhjälpsverksamheten jämte i ämnet väckta motioner. s. 15 i texten
  3. SU 1947:106 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till den sociala hemhjälpsverlcsamheten jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten