Angående anslag till den sociala hemhjälpsverksamheten
1947-02-07 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:71, Angående anslag till den sociala hemhjälpsverksamheten
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
1
Nr 71.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till den
sociala hemhjälpsverksamheten; given Stockholms slott
den 7 februari 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
GUSTAF.
Eije Mossberg.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari
1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anför statsrådet Mossberg följande.
I årets statsverksproposition bar Kungl. Maj:t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 107 och 108, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna följande
anslag:
Bidrag till avlönande av hemvårdarinnor, förslagsanslag kronor 2 500 000
Prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor, reservationsanslag
.................................. » 200 000
Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 71.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr It.
Gällande bestämmelser in. in.
Bidrag till avlönande av hemvårdarinnor. Grunderna för statsbidrag till den
sociala hemhjälpsverksamheten ha fastställts av 1943 års riksdag (prop.
nr 332, rd. skr. nr 512). Föreskrifter i ämnet ha meddelats i kungörelsen
den 31 december 1943 (nr 947). Kungörelsen innehåller bland annat föreskrifter
i följande hänseenden.
Statsbidrag för avlönande av hemvårdarinna må utgå till kommun eller,
där kommun ej själv bedriver social hemhjälpsverksamhet, till enskild sammanslutning,
som anordnat dylik hjälpverksamhet enligt bestämmelserna
i kungörelsen. Heltidsanställd hemvårdarinna skall enligt dessa bestämmelser
åtnjuta dels en grundlön av minst 1 500 kronor för år jämte tre ålderstillägg,
vart och ett å 100 kronor, efter tre, sex och nio års väl vitsordad
tjänstgöring, ävensom dyrtidstillägg enligt de för distriktssköterska gällande
grunder, dels ock hyresersättning motsvarande ortens pris för en fullgod
möblerad bostad om ett rum och kök eller kokvrå jämte värme och lyse.
I stället för hyresersättning må bostad av nyssnämnd beskaffenhet jämte
värme och lyse kostnadsfritt tillhandahållas. Heltidsanställd hemvårdarinna
skall vidare äga rätt till årlig semester samt till lön vid tjänstledighet till
följd av sjukdom in. in. enligt i kungörelsen meddelade närmare föreskrifter.
Deltidsanställd hemvårdarinna skail åtnjuta en lön av nnnst 5 kronor för
varje hel arbetsdag eller däremot svarande belopp för del av arbetsdag, dock
att hennes lön för helt år ej må understiga ett belopp motsvarande lönen
för 80 hela arbetsdagar.
Hemvårdarinna äger utfå ersättning för kostnader för resor i tjänsten
enligt de grunder huvudmannen för hemhjälpsverksamheten bestämmer.
Tillika skall, där så lämpligen kan ske, telefon kostnadsfritt beredas henne.
Statsbidrag till avlönande av hemvårdarinna utgår för heltidsanställd befattningshavare
med 1 000 kronor om året för tid, under vilken befattningen
uppehälles av ordinarie innehavaren eller av vikarie med i kungörelsen föreskriven
kompetens, samt för deltidsanställd befattningshavare med 2 kronor
för hel arbetsdag eller däremot svarande belopp för del av arbetsdag. Därjämte
skola stadgade ålderstillägg utgå av statsmedel. Oavsett vad sålunda
stadgas må statsbidrag, oberäknat bidrag till ålderstillägg, ej till någon
kommun utgå med högre sammanlagt belopp än som motsvarar, vad angår
stad 25 kronor för varje påbörjat hundratal av stadens folkmängd och, vad
angår annan kommun, 50 kronor för varje påbörjat hundratal av kommunens
folkmängd. Om synnerliga skäl därtill äro må socialstyrelsen dock
medgiva förhöjning av sagda belopp till högst 40 kronor för stad och högst
75 kronor för annan kommun. Från det sålunda beräknade siatsbidraget
skola vid utbetalningen dragas två femtedelar av det belopp, som influtit
i avgifter för lämnad hemhjälp under den tid statsbidraget avser.
Statsbidrag må utgå endast försåvitt vederbörande landsting eller stad,
som ej deltager i landsting, lämnar ett bidrag till verksamheten, som uppgår
till minst halva statsbidraget, ålderstillägg oberäknat.
Ansökan, som avser bedrivande av hemhjälpsverksamhet i kommun på
landet, skall äga företräde före ansökan, som avser bedrivande av sådan
verksamhet i stad.
Statsbidrag beviljas av socialstyrelsen, som före varje kalenderårs utgång
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
skall meddela beslut i anledning av inkomna statsbidragsansökningar avseende
det därpå följande året.
Beviljat statsbidrag utbelalas av vederbörande länsstyrelse efter rekvisition.
Under juli månad varje år skall länsstyrelse utan rekvisition utbetala
förskott å statsbidraget till den som jämväl under föregående kalenderår
bedrivit hemhjälpsverksamhet.
Statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet har utgått från och med kalenderåret
1944. Enligt riksdagens medgivande fick för nämnda år utgå
bidrag till avlönande av högst 500 heltidsanställda eller ett däremot svarande
antal deltidsanställda hemvårdarinnor. Nämnda antal har sedermera
ökats med 500 för varje kalenderår och utgör för år 1947 högst 2 000.
Enligt av socialstyrelsen lämnade uppgifter har antalet ansökningar och
beviljade statsbidrag för åren 1944—1947 utgjort följande.
Å r
Ansökningar
B e
viljade statsbidrag
från
avseende
till
för antal
hemvårdarinnor
kommu- ner, i allt
därav
städer
hem- vårda- rinnor,
i allt
därav
deltids-
anställda
kommu- ner, i allt
därav
städer
heltids-
anställda
deltids-
anställ-
da
Summa
1944........
631
93
913
77
448
i
494
18
512
1945........
904
99
1 314
112
820
23
984
54
1 038
1946........
1 126
no
1 701
in
1 125
no
1 479
63
1 542
1947........
1 224
112
2 019
121
1 222
114
1 891
117
2 008 |
De beviljade anslagen till bidrag till avlönande av hemvårdarinnor samt
belastningen å desamma i vad de avse tidigare budgetår framgå av följande
sammanställning.
Budgetår
1944/45
1945/46
1946/47
Anslag Nettoutgifter
kronor kronor
480 000 261 307
960 000 669 444
1 440 000
Prov- och kompletteringskiirser för hemvårdarinnor. Utbildningen av hemvårdarinnor
sker dels vid uIbildningsanstalter, till vilka statsbidrag utgår
från anslag under åttonde huvudtiteln, dels ock vid 3-månaderskurser, till
vilka anslag utgår under ifrågavarande rubrik. Föreskrifter rörande dispositionen
av sistnämnda anslag ha meddelats i brev till socialstyrelsen den 18
maj 1945. Kurserna skola anordnas av socialstyrelsen efter samråd med
överstyrelsen för yrkesutbildning och lantbruksstyrelsen. Kurserna äro avsedda
för dem som, utan alt ha genomgått särskild utbildning för liemvårdarinneyrket,
önska förvärva kompetens som hemvårdarinnor. För hudgetåret
1946/47 har för nu ifrågavarande ändamål anvisats ett reservationsanslag
av 221 500 kronor.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
Socialstyrelsens framställningar.
Bidrag till avlönande av hemvårdarinnor. I skrivelse den 4 november 1946
har socialstyrelsen framlagt förslag rörande statsbidrag till den sociala hemhjälpsverksamheten.
Styrelsen anför, att 1941 års befolkningsutredning vid planläggningen av
den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten räknade med att densamma
vid full utbyggnad skulle komma att omfatta 2 800 befattningshavare.
Socialstyrelsens hittills gjorda erfarenhet pekar, anför styrelsen, mot
att detta antal väsentligt kommer att behöva ökas. Styrelsen föreslår, att
utbyggandet tills vidare måtte ske i samma takt som hittills, aliså med 500
hemvårdarinnor årligen, så att verksamheten under 1948 kommer att omfatta
2 500 heltidsanställda eller ett däremot svarande antal deltidsanställda
hemvårdarinnor.
Med utgångspunkt från nu gällande statsbidragsbestämmelser för avlönande
av hemvårdarinnor beräknar styrelsen medelsbehovet för budgetåret
1947/48 till 1 920 000 kronor. Emellertid anser styrelsen sig ej kunna underlåta
att föreslå en förbättring av hemvårdarinnornas löneställning och
som följd därav ändrade statsbidragsbestämmelser. Härom har styrelsen
anfört följande.
Reglering av lönerna för befattningshavare i såväl statens som kommunernas,
däri inbegripet landstingens, tjänst förberedes i den mån den ej redan
beslutats. Vad angår de landstingsanställda ha hösten 1946 antagits nya
löneplaner, som för befattningshavare, vilkas arbete närmast kan jämföras
med en hemvårdarinnas, medföra löner, som avsevärt överstiga de tör hemvårdarinnor
gällande. Den såsom villkor för statsbidrag föreskrivna minimilönen
för hemvårdarinna utgör enligt nu gällande bestämmelser 1 500 kronor
jämte dyrtidstillägg efter för närvarande 19,6 % eller 294 kronor. Förmånen
av fri bostad kan enligt styrelsens mening värderas till i genomsnitt 600
kronor samt den kost, som bestås i de besökta hemmen, till 300 kronor. De
sammanlagda löneförmånerna kunna alltså uppskattas till (1 500 + 294 +
600 + 300) 2 694 kronor eller i avrundat tal 2 700 kronor. Socialstyrelsen
anser det ligga närmast till hands att jämföra hemvårdarinnornas löner med
de löner, som fastställts att efter den 1 januari 1947 gälla för viss inom
sjukvården arbetande personal. Den personalgrupp, som med avseende å
utbildning och arbetsuppgifter närmast synes böra komma i fråga vid en
sådan jämförelse, är undersköterskorna. Dessa rekryteras från sjukvårdsbiträdeskåren
och få genomgå en särskild utbildningskurs om 8 veckor lör
erhållande av kompetens till undersköterskebefattning. Ifrågavarande befattningar
ha från och med den 1 januari 1947 placerats i 5:e lönegruppen i
landstingens lönereglemente. Lönen i nämnda lönegrupp, lägsta dyrortsklassen,
3 564 kronor, motsvarar exakt lönen i samma lönegrad i den nya
statliga dyrortsgraderade löneplanen. I nämnda belopp bär inräknats 6 piocent
rörligt tillägg.
Därest man även i fortsättningen skall kunna i konkurrens med andra
närstående yrken erhålla en tillfredsställande rekrytering till heinvardarinneyrket,
är det oundgängligt, att även hemvårdarinnornas löner undergå en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kitngl. Maj:ts proposition nr 71.
ö
med hänsyn till deras kompetens och arbetsuppgifter skälig höjning. Styrelsen
föreslår, att lönerna för hemvårdarinnorna uppräknas till belopp, som
närmast motsvarar nämnda lönegrad. I enlighet härmed torde den kontanta
minimilönen böra höjas till 2 500 kronor. Härå bör utgå dyrtidstillägg efter
samma grunder, som etter den 1 januari 1947 gälla för landstingens befattningshavare.
Enligt nuvarande index skulle detta medföra en höjning med
0 procent eller 150 kronor. Om härtill lägges förmånen av fri bostad och
delvis fri kost, vilka förmåner av styrelsen värderats till sammanlagt 900
kronor, skulle hemvårdarinnans sammanlagda löneförmåner uppgå till minst
(2 500 -j- 150 + 900) 3 550 kronor. Därest riksdagen fattar beslut om höjning
av lönerna, torde detta böra givas retroaktiv giltighet från och med den
1 januari 1947, så att det högre statsbidraget kan utbetalas för hela detta
ar under förutsättning att den högre minimilönen och det högre landstingsbidraget
utgår. Därest i något fall så icke skulle ske torde de äldre statsbidragsgrunderna
böra tillämpas ännu för nämnda år, då bidragen i princip
beviljas redan under år 1946.
Socialstyrelsen anser det vara uteslutet, att de ökade utgifter för hemvårdarinnornas
avlönande, som den föreslagna lönehöjningen drar med sig,
skulle bäras helt av huvudmannen. En förutsättning för löneregleringens
genomförande är därför ökade bidrag från staten och landstingen. Socialstyrelsen
föreslår, att statsbidrag från och med den 1 januari 1947 i regel
skall utgå med 1 400 kronor under villkor att landstingens bidrag blir minst
700 kronor. Kommunerna själva skulle då få bidraga med 1 150 krouor
förutom kostnader för administration och resor. Enligt gällande bestämmelser
svarar av utgifterna för varje hemvårdarinna staten för 1 000 kronor,
landstingen för 500 kronor och kommunerna, frånsett utgifter för administration
och resor, för minst 894 kronor.
Beträffande de deltidsanställda hemvårdarinnorna föreslår socialstyrelsen,
att statsbidraget höjes från 2 kronor per dag till 3 kronor per dag under
förutsättning att landstingsbidraget höjes från nuvarande belopp av minst
1 krona per dag till minst 1 krona 50 öre per dag samt att de deltidsanställda
hemvårdarinnornas minsta daglön höjes från nuvarande 5 kronor till 7
kronor.
Därest gällande löneförmåner för hemvårdarinnor bibehållits skulle, såsom
förut nämnts, under budgetåret 1947/48 ha erfordrats ett belopp av 1 920 000
kronor. Med hänsyn till de ökade statsbidrag, som styrelsen föreslagit, samt
med beaktande av alt bidragen utbetalas årsvis i efterskott beräknar styrelsen
medelsbehovet för hemvårdarinnornas grundlön till (2 000 X 1 40Ö)
2 800 000 kronor.
Vid dessa beräkningar har hänsyn ej tagits till medelsbehovet för statsbidrag
till ålderstillägg till hemvårdarinnor. Då sådana tillägg komma atl
utgå först från och med år 1947, ha några medel för ändamålet ej hittills
behövt anvisas. Antalet hemvårdarinnor, som under nämnda år bii berättigade
till ålderstillägg, uppskattar styrelsen till omkring 1 000. Enligt nu
gällande bestämmelser skola åldcrstilliiggen utgöra 100 kronor och helt bekostas
av statsmedel.
Socialstyrelsen föreslår emellertid, att ålderslilläggen skola höjas till 150
kronor att, såsom hittills, utgå efter 3, 6 och 9 års tjänstgöring. Även efter
en sådan höjning skulle ålderslilläggen väsentligt understiga de för lönegrad
Ca 5 gällande ålderstilläggen. Ett belopp på 150 000 kronor skulle vara erforderligt
för utbetalande av de föreslagna ålderstilläggen under år 1947.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 71.
Vidare föreslår styrelsen, att kallortstillägg, helt bestridda av statsmedel,
skola utgå till heltidsanställda hemvårdarinnor i Norrland enligt de bestämmelser,
som gälla för statens befattningshavare såväl i avseende å tilläggens
belopp som indelningen i kallortsklasser. Bristen på hemvårdarinnor är nämligen
påfallande i dessa län och en tydlig tendens har visat sig att i tjänst
varande befattningshavare efter någon tid söka sig söderut.
För bestridande av kostnader för kallortstillägg beräknas 70 000 kronor
komma att åtgå.
Anslagsbehovet för budgetåret 1947/48 beräknas alltså av socialstyrelsen
till (2 800 000 + 150 000 + 70 000) 3 020 000 kronor.
Härjämte anför socialstyrelsen, att därest ovan angivna löneförbättringar
komma till stånd, hemvårdarinnornas pensionsförhållanden böra bli föremål
för reglering.
I sin förenänmda skrivelse har socialstyrelsen icke föreslagit någon principiell
ändring i gällande bestämmelser rörande maximering av statsbidraget
till den sociala hemhjälpen i förhållande till folkmängden i vederbörande
kommun. I skrivelse, som inkommit till socialdepartementet den 16 januari
1947, har socialstyrelsen emellertid föreslagit, att ifrågavarande maximibestämmelser
skola upphävas.
Socialstyrelsen anför, att nuvarande föreskrifter i hög grad missgynna de
mindre kommunerna. Kommuner, vilkas invånarantal ligger väsentligt under
2 000 och som följaktligen få vidkännas en kraftig reducering av statsbidragets
storlek, ha med nuvarande statsbidragsregler svårt att anställa hemvårdarinnor.
Styrelsen erinrar om följande av befolkningsutredningen på sin tid anförda
motivering för statsbidragets maximering (SOU 1943: 15 sid. 72).
När det gäller en relativt ny verksamhet med så okända utvecklingsmöjligheter
som här, måste statsbidraget tydligen på något sätt begränsas, om
det överhuvudtaget skall vara möjligt att närmare beräkna de kostnader,
som staten och indirekt landstingen ikläda sig. — I avvaktan på vidare erfarenhet
om kommunernas och landstingens intresse för saken torde man
till en början lämpligen kunna uppställa den regeln, att statsbidrag ej må
utgå för större antal hemvårdarinnor, än som motsvarar en heltidsanställd
hemvårdarinna, eller däremot svarande deltidsanställd arbetskraft på 4 000
invånare i städerna och på 2 000 invånare på landsbygden. Motivet för den
strängare regeln för städerna än för landsbygden är dels att avståndet mellan
hemmen på landsbygden är relativt större, dels att stadsbefolkningen i allmänhet
torde hava större möjlighet att anskaffa erforderlig hemhjälp än
lantbefolkningen.
Styrelsen omnämner, att åtskilliga landsbygdskommuner med befolkningstal
betydligt understigande 2 000 ha ansett sig ha fullt behov av eu heltidsanställd
hemvårdarinna och att många även anställt sådan, oaktat kommunen
kommit att få bära en större andel av utgifterna för hennes avlönande
än vad en kommun med större invånarantal måst göra. Vidare anför sty
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
7
relsen, att enligt de på folkräkningen 1940 grundade befolkningssiffrorna
endast 576 av landets dåvarande 2 406 landskommuner hade 2 000 invånare
eller därutöver. 1 171 landskommuner hade mindre än 1 000 invånare. Då
varje hemvårdarinna, beräknat efter nuvarande löner, kostar i runt tal minst
2 900 kronor, betyder detta, anför styrelsen, att kommuner med över 2 000
invånare själva få satsa 1 400 kronor på varje befattningshavare [2 900 —
(1 000 kronor i statsbidrag + 500 kronor i landstingsbidrag)], medan kommuner
med under 1 000 invånare själva få bidraga med belopp på minst
2 150 kronor [2 900 — högst (500 + 250)].
Styrelsen anför vidare, att man vid planläggningen av den sociala hemhjälpsverksamheten
räknade med att deltidsanställning av hemvårdarinnor
skulle bli en lämplig lösning på hemhjälpsproblemet i de mindre kommunerna.
Härjämte erbjuder sig möjligheten till sammanslutning i kommunalförbund
för ordnande av den sociala hemhjälpsverksamheten. Båda dessa
utvägar ha emellertid i praktiken visat sig vara förknippade med avsevärda
svårigheter.
Härefter har socialstyrelsen anfört följande.
Vid utdelande av statsbidrag har styrelsen alltmera begagnat sig av den i
statsbidragskungörelsen medgivna rätten för styrelsen att vid »synnerliga
skäl» bevilja förhöjda statsbidrag. Styrelsen har därvid ansett, att högt
skattetryck och gles befolkning motivera en sådan förhöjning. Det är dock
styrelsens övertygelse, att den ökade hjälp, som sålunda kunnat lämnas, icke
är tillräcklig för de mindre kommunerna. I och med genomförandet av den
nya kommunindelningen kommer visserligen här nämnda ojämnheter i statsbidragsgivningen
för hemvårdarinneverksamheten att försvinna, men styrelsen
anser det vara angeläget, att de mindre kommunerna redan nu i avvaktan
på den nya kommunindelningen beredas större lättnad i sina utgifter för
verksamheten. Att fixera någon bestämd gräns, vid vilken behov kan anses
föreligga av en heltidsanställd hemvårdarinna är synnerligen vanskligt. Eriarenheten
har nämligen visat att behovet av hemhjälp varierar mycket å
olika orter och i fall, där till synes förhållandena äro sådana att någon större
skillnad ej skulle förefinnas. Socialstyrelsen föreslår därför, att gällande
maximering av statsbidraget med hänsyn till folkmängden slopas helt.
Genom att riksdagen för varje år bestämmer det högsta antal hemvårdarinnor,
till vilkas avlönande statsbidrag får utgå för följande kalenderår,
och genom att bidraget till varje hemvårdarinnebefattning maximeras till
visst belopp kunna de högsta kostnader, som såväl staten som landstingen
ärligen komma att åtaga sig, beräknas i förväg.
Enligt socialstyrelsens nyligen verkställda beräkningar torde statsbidraget
för år 1947 enligt nuvarande grunder, om man bortser från förhöjning i
vissa fall, i runt tal komma att belöpa sig till 1 726 400 kronor. De av styrelsen
beviljade förhöjningarna draga för år 1947 en kostnad av omkring
90 000 kronor. Sammanlagda kostnaderna ha alltså beräknats till 1 813 400
kronor.
Därest det av socialstyrelsen föreslagna slopandet av maximeringen
genomföres, skulle kostnaden, beräknad efter ett statsbidrag av 1 000 kronor,
lör 1947 bliva 2 000 000 kronor. Om statsmakterna biträda styrelsens förslag
om böjning av statsbidraget till hemvårdarinnas avlönande till 1 400
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
kronor, skulle statens kostnader för 2 000 hemvårdarinnor belöpa sig till
2 800 000 kronor. Då socialstyrelsen i sin skrivelse den 4 november 1946
räknat med detta belopp, föranleder vad styrelsen nu föreslagit ej till någon
ändring av det för budgetåret 1947/48 äskade anslaget.
Ett beslut om ändring av statsbidragsgrunderna i enlighet med vad nu
föreslagits torde böra givas retroaktiv giltighet fr. o. m. den 1 januari 1947,
under förutsättning att landstingsbidrag utgår i relation till de förhöjda
statsbidragen. Därest i något fall så icke skulle ske, torde de äldre statsbidragsgrunderna
böra tillämpas för år 1947.
Prov- och komplcttcringskurser för hemvårdarinnor. I sin skrivelse den 4 november
1946 har socialstyrelsen beräknat, att för budgetåret 1947/48 ett
belopp av 268 500 kronor erfordras för utbildning vid kurser av ifrågavarande
slag av erforderligt antal hemvårdarinnor, dock högst 500. Beloppet
268 500 kronor fördelar sig på kostnader för utbildningen 150 000 kronor,
stipendier 112 500 kronor samt annonsering och reklam 6 000 kronor. Styrelsen
anför i denna del följande.
Befintliga permanenta utbildningsanstalter för hemvårdarinnor med kurser
om 15—18 månader beräknas vid full beläggning ha en kapacitet av 175
—200 utexaminerade elever årligen. Detta torde motsvara den normala avgången
från kåren under ett år. Den föreslagna utökningen måste som hittills
säkras genom prov- och kompletteringskurserna.
Styrelsen vill i detta sammanhang påvisa värdet av prov- och kompletteringskurserna
ur social synpunkt. Ett stort antal medelålders kvinnor utan
andra kvalifikationer än husligt kunnande ha redan nu efter genomgång av
dessa kurser kunnat skaffa sig ett självständigt och väl ansett yrke, om de
av någon anledning måst söka sig ut på arbetsmarknaden. Detta gäller exempelvis
änkor, frånskilda, ogifta mödrar och s. k. hemmadöttrar. För dessa
medelålders kvinnor måste en utbildningstid om 15—18 månader anses vara
onödigt lång, om de förutom personlig lämplighet ha en god förpraktik.
De stipendier, som för närvarande utgå till elever vid prov- och kompletteringskurserna,
ha hittills varit maximerade till 45 kronor per månad. Då
riksdagen fastställde detta belopp, motsvarade det de högsta stipendier, som
utgingo till elever vid folkhögskolor, lantbruksskolor och yrkesskolor med
minst fem månaders kurser. Sedermera ha dock stipendierna vid dessa skolor
ökats först till 75 och efter den 1 juli 1946 till 90 kronor per månad.
Socialstyrelsen anser det rimligt och dessutom önskvärt ur rekryteringssynpunkt,
att stipendierna ökas och föreslår med hänsyn till hemvårdarinnekursernas
längd att stipendierna maximeras till 75 kronor per månad. Ett
belopp för stipendier av 112 500 kronor (3 X 75 X 500) är önskvärt.
Socialstyrelsen har under budgetåret 1946/47 till sitt förfogande en summa
av 4 000 kronor avsedd för annonsering och reklam för hemvårdarinnekurserna.
Då det är alldeles tydligt, att tillströmningen till kurserna avtagit, och
då det de närmaste åren är att vänta en minskning i de kvinnliga åldersgrupperna
25—35 år, måste allt göras för att säkra den goda rekrytering,
av vilken verksamhetens hela framtid är beroende. En intensivare propaganda
är därför nödvändig, och ett belopp av minst 6 000 kronor om året
måste beräknas för detta ändamål.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
9
Med hänsyn till den reservation, som beräknas förefinnas å ifrågavarande
anslag vid utgången av budgetåret 1946/47, anser styrelsen att medelsanvisningen
för nästa budgetår kan begränsas till 200 000 kronor.
Yttranden.
Bidrag till avlönande av hcmvårdarinnor. Över socialstyrelsens framställning
den 4 november 1946 ha remissyttranden avgivits av statskontoret, allmänna
lönenämnden, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund samt styrelserna
för svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska
landskommunernas förbund.
Någon erinran mot att hemvårdarinnornas löner bli föremål för omreglering
har ej framställts i remissutlåtandena. Däremot ha olika meningar
gjort sig gällande beträffande löneförbättringens storlek och
lönebestämmelsernas utformning i vissa hänseenden.
Statskontoret har sålunda uttalat, att hemvårdarinnorna icke böra erhålla
högre löneställning än statsanställda första köks- och serveringsbiträden,
vilka föreslagits uppflyttade från och med den 1 juli 1947 till den nya lönegraden
Ce 3.
Allmänna lönenämnden har funnit de framlagda förslagen föranleda allenast
såtillvida erinran från nämndens sida, att nämnden icke finner sig böra
biträda förslaget att kallortstillägg, helt bestridda av statsmedel, skola utgå
till heltidsanställda hemvårdarinnor inom rikets nordliga delar enligt de
bestämmelser, som gälla för statens befattningshavare. Enligt lönenämndens
förmenande torde, därest särskilt lönetillägg anses erforderligt i dylika fall,
sådan förmån böra utgå i form av ödemarkstillägg i huvudsak enligt de
grunder, som i detta hänseende gälla beträffande distriktssköterskor.
Svenska landstingsförbundets styrelse har tillstyrkt socialstyrelsens förslag
men har bland annat anfört följande.
Socialstyrelsen har till utgångspunkt för sitt löneförslag valt undcrskötersketjänsterna
vid landstingens sjukhus, och häremot är enligt förbundsstyrelsens
mening intet att erinra. Dessa undersköterskor komma — liksom
landstingens befattningshavare i allmänhet — att från och med år 1947 avlönas
enligt bruttolönesystemet och skola sålunda till sjukhuset lämna ersättning
för eventuellt erhållen bostad och kost. Fråga är om det icke framdeles
kan visa sig lämpligt att övergå till ett dylikt lönesystem jämväl för
hemvårdarinnorna. I nuvarande läge, då en snabb lösning av lönefrågan
är erforderlig, torde man emellertid, såsom socialstyrelsen föreslagit, få
knyta an till det nuvarande systemet.
Svenska stadsförbundets styrelse har icke haft annan erinran mot socialstyrelsens
förslag än att styrelsen ansett övergång till bruttolönesystem
lämplig.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har anfört följande.
De nuvarande minimilönerna till hemvårdarinnor framstå som orimligt
låga, särskilt om de ses mot bakgrunden av det kollektivavtal, som efter
överenskommelse mellan landstingens centrala lönenämnd och svenska
kommunalarbetarförbundet gäller för den lägre personalen vid landstingens
vårdanstalter och inrättningar från och med år 1947. De i ifrågavarande
kollektivavtal fixerade lönerna, som bygga på ett bruttolönesystem på grundval
av den nya dyrortsgraderade statliga löneplanen, komma förmodligen
inom kort att bli normerande för lönesättningen till närmast jämförliga befattningshavare
hos flertalet primärkommuner. Det är sålunda att vänta,
att man inom kommunerna allmänt kommer att röra sig med ett bruttolönesystem,
som ansluter till den nya statliga löneplanen och som förutsätter, att
vederbörande befattningshavare i förekommande fall skall vidkännas avdrag
för erhållna naturaförmåner.
Det vore ur flera synpunkter önskvärt, att hemvårdarinnorna utan vidare
kunde infogas i denna löneplan. Detta bör också utan olägenhet kunna regleras
i författningsväg. Som villkor för erhållande av stats- och landstingsbidrag
skulle då bland annat gälla, att hemvårdarinna tillerkäimes en lön,
som motsvarar viss lönegrad i den statliga löneplanen och för erhållna naturaförmåner
får vidkännas avdrag enligt fastställda normer. Där hemvårdarinna
tillhandahålles bostad, skulle värderingen av denna kunna äga
rum i stort sett enligt de grunder, som angivas i landstingsavtalet. Värdet av
den fria kost, som hemvårdarinna erhåller under arbete i hemmen, skulle
kunna uppskattas till ett för samtliga hemvårdarinnor och ortsgrupper enhetligt
belopp, t. ex. 300 kronor per år.
En placering av hemvårdarinna i 4:e lönegraden, d. v. s. samma lönegrad
som enligt landstingsavtalet gäller bland annat för examinerad barnsköterska,
vårdarinna å skol- och vårdhem samt undersköterska, torde genomsnittligt
ge minst vad socialstyrelsens förslag inrymmer.
Sveriges kommunaltjänstemannaförbund har förklarat sig icke kunna dela
socialstyrelsens uppfattning, att den kost, som bestås hemvårdarinna i hemmen,
i genomsnitt kan värderas till 300 kronor per år. Förbundet finner
även den av socialstyrelsen föreslagna lönesättningen för låg.
Frågan huruvida de föreslagna lönerna skola ha karaktären av icke
blott minimilöner utan även maximilöner har berörts i de
yttranden, som avgivits av styrelsen för svenska landskommunernas förbund
samt Sveriges kommunaltjänstemannaförbund.
Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anför härom.
Redan nu har ett stort antal kommuner tillerkänt hemvårdarinnoma en
avlöning, som närmar sig och i vissa fall t. o. m. överskrider vad socialstyrelsen
föreslagit. Detta har lett till att kommuner, som icke ansett sig ha
råd att betala mera än minimilönen, i stor utsträckning blivit utan hemvårdarinnor.
Även om lönen på sätt ovan ifrågasatts dyrortsgraderas, torde
vara att förvänta att kommuner med goda ekonomiska resurser komma att
överbjuda andra kommuner genom placering av hemvårdarinnorna i högre
lönegrad. Detta förhållande måste i längden bli ohållbart och leder framför
allt till att fördelningen av den tillgängliga arbetskraften på detta område
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
11
sker utan hänsynstagande till det faktiska behovet. Enligt styrelsens mening
är det därför nödvändigt att i samband med genomförandet av den genomsnittligen
mycket avsevärda höjning, som en placering i fjärde lönegraden
skulle innebära, vidtaga åtgärder för förhindrande av en sådan utveckling,
på vilken i första hand landsorten skulle bli lidande. Lönen bör därför icke
få karaktären endast av minimilön utan den bör samtidigt även vara maximilön.
Kommun, som utbetalar högre lön eller som underlåter att göra föreskrivna
avdrag i syfte att från andra kommuner draga till sig arbetskraft,
bör gå miste om stats- och landstingsbidraget. Tillsynsorganet bör ha rätt att
medgiva undantag från denna regel i sådana fall, då redan anställd befattningshavare
tillförsäkrats högre lön.
Sveriges kommunaltjänstemannaförbund bär däremot särskilt framhållit
vikten av att de blivande bestämmelserna få karaktären av minimibestämmelser
och att avsikten med de i statsbidragskungörelsen fastställda beloppen
icke är, att de skola bli normerande för lönesättningen för hemvårdarinnorna.
Dessas löner böra liksom hittills fastställas efter förhandlingar mellan
de kommunala myndigheterna och hem vårdarinnornas organisationer.
Socialstyrelsens förslag har i vad det avser fördelningen av kostnaderna
mellan staten och övriga parter i regel ej mött erinran i remissyttrandena.
Svenska landskommunernas förbunds styrelse bär särskilt framhållit, att,
även om lönerna såsom förbundsstyrelsen föreslagit skulle dyrortsgraderas,
ingen anledning finns att dyrortsgradera stats- och landstingsbidragen.
Svenska landstingsförbundets styrelse har emellertid anmält tveksamhet
såvitt angår de av socialstyrelsen föreslagna reglernas tillämpning under år
1947. Härom har förbundsstyrelsen yttrat.
Socialstyrelsen har föreslagit, att lönerna redan fr. o. m. den 1 januari
1947 skola ökas. Emellertid ha landstingen vid årets lagtima möten beviljat
sina bidrag til! hemvårdarinnornas löner för nästa år efter nu gällande grunder
och för cn ökning av dessa belopp äro rätteligen nya landstingsbeslut
erforderliga.
Emellertid ha landstingen icke heller haft möjlighet att taga ställning i
detalj till de nya lönerna för sina egna befattningshavare, utan hava bemyndigat
förvaltningsutskotten att slutligt godkänna dessa löner. Huruvida de
bemyndigandet!, som sålunda givits, kunna anses i samtliga landsting innebära
befogenhet för förvaltningsutskotten att jämväl besluta om höjning av
landstingets anslag till hemvårdarinnornas avlöning är ovisst. I varje fall
torde försiktigheten bjuda, att man räknar med att icke alla förvaltningsutskotten
komma att taga på sig ansvaret för en dylik anslagsförhöjning.
Socialstyrelsen har tydligen räknat härmed och ansett, att i dylika fall
lönen till hemvårdarinnan ävensom statsbidraget skall utgå efter nuvarande
grunder. Det torde emellertid knappast vara tillfredsställande, att en enskild
befattningshavare skall gå miste om en som skälig ansedd löneförbättring,
därför att förslag om lönereglering framkommit så sent, att vederbörande
kommunala myndighet ej kunnat besluta härom. Er denna synpunkt kan
12
Kungi. Maj:ts proposition iu 71.
det ifrågasättas, huruvida icke staten såsom ett provisorium under nästa år
borde svara jämväl för den andel — 200 kronor — som rätteligen bort åvila
landstingen.
I samband med nu ifrågavarande spörsmål har svenska landskommunernas
förbunds styrelse berört vissa i socialstyrelsens framställning ej behandlade
frågor. Förbundsstyrelsen har sålunda bland annat anfört följande.
Då ändringar nu måste företagas i gällande statsbidragskungörelse, vill
styrelsen påpeka, att det icke beträffande statsbidraget är nödvändigt med
det omständliga förskottsförfarande, som regleras i kungörelsen. I förenklande
syfte — främst för statsverket —- kan förskottet slopas utan att
detta vållar kommunerna svårigheter.
över socialstyrelsens senare framställning ha remissyttranden avgivits av
statskontoret, styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet
samt svenska landskommunernas förbund.
Statskontoret har avstyrkt bifall till framställningen och därvid anfört
följande.
Såsom socialstyrelsen framhållit, lärer den nya kommunindelning, vars
slutliga genomförande beräknats till den 1 januari 1950, i stort sett komma
att undanröja de mindre gynnsamma verkningar, som nu gällande bestämmelser
om maximering av statsbidraget i förhållande till folkmängden medfört
för landskommuner med ett invånarantal understigande 2 000. Statskontoret
anser säg därjämte böra understryka den möjlighet, som förefinnes
för styrelsen att begagna sig av den i statsbidragskungörelsen. medgivna rätten
att bevilja förhöjt statsbidrag, varigenom maximalt bidrag till landskommun
för en hemvårdarinna kan utgå redan då invånarantalet överstiger
1 300.
I övriga yttranden har socialstyrelsens framställning tillstyrkts. Svenska
stadsförbundets styrelse har i sitt yttrande påpekat, att den maximering av
statsbidraget i förhållande till folkmängden, som enligt socialstyrelsens förslag
nu skulle avskaffas, icke har betydelse för landskommuner i fullt ut
den omfattning, som i den remitterade skrivelsen förutsättes. Avgörande
härför är icke om folkmängden understiger eller uppnått 2 000 invånare
utan om den utgör högst 1 900 invånare eller mera. Beträffande städerna
anmärkes till komplettering av skrivelsens uppgifter, att maximeringen gör
sig gällande i de fall, då folkmängden icke överstiger 3 900 invånare. Enligt
senaste tillgängliga officiella befolkningsstatistik, den 1 januari 1946, var
detta förhållandet i 25 av rikets då 125 städer.
Prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor. I remissyttrandena bär
erinran mot socialstyrelsens förslag i denna del framförts endast av statskontoret,
som ansett det tveksamt, om den begärda höjningen till 6 000
kronor av kostnaderna för annonsering och reklam kan vara behövlig.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
13
Föredraganden.
1941 års befolkningsutredning, vars förslag i ämnet ligger till grund för
de nu tillämpade reglerna om statsbidrag till den sociala liemhjälpsverksamheten,
beräknade, att verksamheten efter utbyggnad skulle komma att
omfatta ca 2 800 heltidsanställda hemvårdarinnor. Beräkningen byggde på
den förutsättningen, att statsbidrag ej finge utgå för större antal hemvårdarinnor
än som motsvarar en heltidsanställd hemvårdarinna eller däremot
svarande deltidsanställd arbetskraft på 4 000 invånare i städerna och
på 2 000 invånare på landsbygden. Denna begränsning ansågs i sin tur
lämpligen kunna gälla till en början i avvaktan på vidare erfarenhet av
kommunernas och landstingens intresse för saken.
För kalenderåret 1947 utgår statsbidrag till högst 2 000 heltidsanställda
eller däremot svarande antal deltidsanställda hemvårdarinnor. Erfarenheterna
av verksamheten ha genomgående varit goda. Utvecklingen under
de år, som gått sedan statsbidrag till verksamheten infördes, torde ha gjort
behovet och värdet av denna hjälpform än mera framträdande än tidigare.
Jag förordar därför, att verksamheten, såsom socialstyrelsen föreslagit,
under ytterligare ett år utbygges i samma takt som hittills. Antalet hemvårdarinnor,
till vilkas avlöning statsbidrag utgår, bör sålunda för kalenderåret
1948 ökas med 500 och utgöra högst 2 500 heltidsanställda eller
däremot svarande antal deltidsanställda hemvårdarinnor.
Med den sålunda av mig förordade utbyggnaden kommer verksamhetens
omfattning att närma sig den av befolkningsutredningen angivna ramen.
I likhet med socialstyrelsen hyser jag den uppfattningen, att en utbyggnad
utöver denna ram kommer att visa sig erforderlig. Innan en sådan ytterligare
utbyggnad kommer till stånd anser jag det emellertid nödvändigt, att
en utredning rörande behovet av och riktlinjerna för utbyggnaden verkställes
i sådan tid, att förslag i ämnet kan föreläggas 1948 års riksdag. I samband
med utredningen böra bland annat upptagas vissa av mig i det följande berörda
spörsmål.
Emellertid torde det, oavsett vad jag sålunda anfört, vara nödvändigt att
vissa ändringar i gällande föreskrifter vidtagas redan för innevarande och
nästkommande kalenderårs verksamhet. Jag övergår nu till att behandla
dessa frågor.
Enligt gällande bestämmelser skall heltidsanställd hemvårdarinna åtnjuta
— bortsett från ålderstillägg —- dels en grundlön av minst 1 500
kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt de för distriktssköterska gällande
grunder dels ock hyresersättning eller fri bostad. Värdet av dessa förmåner
jämte fri kost i viss utsträckning under tjänstgöringen beräknas av
socialstyrelsen till ca 2 700 kronor för år. Socialstyrelsen har föreslagit, att
dessa avlöningsvillkor skola förbättras. Jag är ense med socialstyrelsen rörande
nödvändigheten härav. För att den sociala hemhjälpen skall kunna
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
fylla sin uppgift måste relativt höga krav ställas på hemvårdarinnornas
kvalifikationer. Löneutvecklingen inom närliggande yrkesområden torde
under senare tid ha varit sådan, att en tillfredsställande rekrytering icke
säkerställes med nu gällande minimilöner.
Svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas
förbund ha i remissyttrandena framhållit, att lönebestämmelserna
böra bygga på systemet med bruttolön. Sistnämnda förbund har
dessutom föreslagit, att löneöestämmelserna skola helt anknytas till den
dyrortsgraderade löneplan, som sedan den 1 januari 1947 tillämpas av
landstingen och som från och med den 1 juli 1947 blir gällande för vissa
statens befattningshavare. Otvivelaktigt kunna vissa skäl åberopas för att
tillämpa bruttolönesystemet och för att även i övrigt närmare anknyta till
de för andra befattningshavare gällande löneplanerna. Jag är dock icke
beredd att i detta sammanhang förorda en så genomgripande omläggning
av lönebestämmelserna som dessa åtgärder skulle innebära. Spörsmålet
härom bör upptagas till grundligare prövning i samband med förenämnda
utredning rörande riktlinjerna för verksamheten på längre sikt. Tills vidare
bör anknytning ske till de nu gällande reglerna.
Av landskommunernas förbund framfört förslag om ändring av lönebestämmelsernas
nuvarande karaktär därhän, att de icke blott reglera den
lägsta lön, som måste utgå för att statsbidrag skall kunna erhållas, utan
även maximera lönen för hemvårdarinnorna, kan jag icke biträda.
Socialstyrelsens förslag innebär, att de sammanlagda löneförmånerna lör
heltidsanställd hemvårdarinna enligt styrelsens beräkningssätt skulle komma
att nära motsvara förmånerna enligt lönegraden 5, lägsta dyrortsgrupp,
i den nya statliga dyrortsgraderade löneplanen (3 660 kronor för år inberäknat
rörligt tillägg om 9 procent, vilken procentsats motsvarar levnadskoslnadsindex
för första kvartalet 1947). Statskontoret bar föreslagit, att jämförelse
i stället skall göras med lönegrad 3 i samma löneplan (i lägsta ortsgrupp
3 336 kronor för år inberäknat rörligt tillägg). Landskommunernas
förbund, vilket såsom förut nämnts ansett lönerna böra dyrortsgraderas,
har föreslagit inplacering i lönegrad 4. För min del ansluter jag mig i förevarande
hänseende till socialstyrelsens uppfattning. Den av socialstyrelsen
gjorda jämförelsen med sådana undersköterskor vid landstingens sjukvårdsanstalter,
vilka genomgått en åtta veckors utbildningskurs, synes mig rimlig.
Jag förordar sålunda, att den kontanta grundlönen för heltidsanställd
hemvårdarinna skall utgöra minst 2 500 kronor för år jämte rörligt tillägg
enligt de för landstingens och — från och med den 1 juli 1947 — för statens
befattningshavare gällande reglerna. Med nuvarande levnadskostnadsindex
blir det rörliga tillägget 225 kronor för år. Härtill'' kommer liksom
hittills fri bostad och fri kost i viss omfattning, vilka förmåner kunna värderas
till ca 900 kronor för år. Tillhopa skulle sålunda heltidsanställd hem
-
Kungl. Mcij:ts proposition nr 71. 15
vårdarinnas förmåner uppgå till minst ca (2 500 + 225 + 900) 3 625 kronor
för år.
Jag biträder likaledes socialstyrelsens förslag alt lönen för deltidsanställda
hemvårdarinnor skall höjas från minst 5 till minst 7 kronor för liel
arbetsdag.
Enligt nu gällande bestämmelser utgår statsbidrag till heltidsanställd
hemvårdarinna med 1 000 kronor för år under förutsättning att vederbörande
landsting bidrar med 500 kronor. Socialstyrelsen har föreslagit, att
bidragen skola höjas till 1 400 respektive 700 kronor. Till deltidsanställd
hemvårdarinna utgår nu statsbidrag med 2 kronor för hel arbetsdag under
förutsättning att landstingsbidrag utgår med en krona för dag. Socialstyrelsen
har föreslagit höjning av dessa bidrag till 3 kronor respektive en
krona 50 öre för dag. Socialstyrelsens förslag innebär i stort sett ett bibehållande
av nuvarande fördelning av kostnaderna mellan staten, landstingen
och kommunerna. Jag har icke något att erinra mot styrelsens
ifrågavarande förslag.
Jag har icke heller någon erinran mot den av socialstyrelsen föreslagna
höjningen av ålderstilläggen till heltidsanställd hemvårdarinna från 100 till
150 kronor. Dessa tillägg böra liksom nu är fallet utgå helt av statsmedel.
Enligt socialstyrelsens förslag skola kallortstillägg, helt bestridda av statsmedel,
utgå till heltidsanställda hemvårdarinnor enligt de bestämmelser,
som gälla för statens befattningshavare såväl med avseende å tilläggens
belopp som indelningen i kallortsklasser. Allmänna lönenämnden har däremot
ansett, att därest särskilt lönetillägg anses erforderligt för hemvårdarinnor
i rikets nordliga delar, sådan förmån bör utgå i form av ödemarkstillägg
i huvudsak enligt de grunder, som i detta hänseende gälla beträffande
distriktssköterskor. Bestämmelser om kallortstillägg finnas i de
olika avlöningsreglementena samt i kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 425).
Kallortstilläggen utgå enligt sex kallortsklasser med belopp, som variera
från 90 till 720 kronor för år. Tilläggens belopp är oberoende av befattningshavarnas
löneställning. Kallortsområdet omfattar Norrbottens och
Västerbottens län samt vissa delar av Västernorrlands, Jämtlands och Kopparbergs
län. Ödemarkstillägg till avlönande av distriktssköterskor utgå
enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 227) inom Västerbottens läns lappmark,
Norrbottens läns lappmark och område norr om polcirkeln samt
västra delarna av Jämtlands län, dock alt skälig jämkning av omförmälda
begränsning kan i förekommande fall av Kungl. Maj:t medgivas, ödemarksiillägg
för distriktssköterska utgår av statsmedel med högst 500 kronor
för år.
Jag finner det sannolikt, att i vissa delar av Norrland särskilda svårigheter
kunna föreligga att förvärva och behålla dugliga hemvårdarinnor.
Jag är däriör beredd att föreslå förhöjt statsbidrag för hemvårdarinnor i
dessa landsdelar. Jag ansluter mig därvid till den av allmänna lönenämn
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
den uttalade uppfattningen alt tilläggsförmånerna böra utgå inom de områden,
som räknas till ödemarksområden enligt förenämnda kungörelse.
Jag förordar sålunda, att ett särskilt ödemarkstillägg skall utgå av statsmedel
till avlönande av hemvårdarinnor inom ifrågavarande områden. Tillläggets
belopp synes lämpligen böra bestämmas till högst 400 kronor för
år. Tillägget synes böra utgå med hänsynstagande till beloppet av det ödemarkstillägg,
som utgår till distriktssköterskan i distriktet.
Socialstyrelsen bär föreslagit, att de nya bestämmelserna skola erhålla
giltighet från och med den 1 januari 1947. Landstingsförbundet har
under åberopande av att landstingen redan år 1946 fattat beslut rörande
statsbidrag till verksamheten under år 1947 — ifrågasatt, att staten för år
1947 skall bestrida jämväl det belopp av 200 kronor per heltidsanställd hemvårdarinna,
varmed landstingsbidraget skall ökas enligt de föreslagna bestämmelserna.
Med hänsyn till att den allmänna löneregleringen för statens
befattningshavare genomföres först från och med den 1 juli 1947, anser
jag icke skäl föreligga för att de nya bestämmelserna rörande den sociala
hemhjälpen givas tillämpning från tidigare tidpunkt. Jag kan icke heller
förorda, att staten skall bära någon del av ökningen av landstingsbidraget
för år 1947. Om något landsting icke lämnat sitt förvaltningsutskott sådan
fullmakt, att utskottet kan besluta om det högre landstingsbidraget, synes
beslutet utan avsevärd olägenhet kunna ansta till landstingets ordinarie
sammanträde i september. Skulle något landsting icke bevilja det högre bidraget
för senare halvåret 1947, torde de hittills gällande reglerna för landstingsområdets
del få tillämpas för hela detta ar. Om huvudman icke tillerkänner
hemvårdarinna den högre lönen för ifrågavarande halvar torde
detsamma få gälla.
Ett undantag från vad nu sagts bör dock gälla höjningen av ålderstillläggens
belopp. Denna höjning bör av praktiska skäl gälla fr. o. m. den
1 januari 1947.
Enligt nu gällande bestämmelser är statsbidragsrätten i överensstämmelse
med befolkningsutredningens förenämnda förslag principiellt begränsad
till en heltidsanställd hemvårdarinna på 4 000 invånare i stad och en heltidsanställd
hemvårdarinna på 2 000 invånare i annan kommun. Bestämmelserna
äro dock så utformade, att kommun erhåller fullt statsbidrag till
en heltidsanställd hemvårdarinna om dess befolkningstal överstiger 3 900 respektive
1 900. Socialstyrelsen har befogenhet att, om synnerliga skäl därtill
äro, medgiva förhöjning av statsbidraget så att fullt statsbidrag till en
heltidsanställd hemvårdarinna kan tillerkännas kommun, vars befolkningstal
överstiger 2 400 respektive 1 300. Socialstyrelsen har nu föreslagit borttagandet
av samtliga nu ifrågavarande begränsande bestämmelser. Jag är
medveten om att behovet av hemvårdarinnor varierar inom olika kommuner
samt att avsevärda svårigheter med hänsyn till kommunindelningen
Knngl. Maj ds proposition nr 71.
17
kunna föreligga att erhålla lämpligt avpassade verksamhetsområden för
hemvårdarinnorna. Å andra sidan synes det angeläget, att den sociala hemhjälpens
utbyggnad sker någorlunda likformigt inom städer respektive
landskommuner. På grund härav är jag icke beredd att nu föreslå helt borttagande
av begränsningsbestämmelserna utan endast en uppmjukning av desamma
i det att socialstyrelsens befogenhet att, där synnerliga skäl föreligga,
göra avvikelse från huvudreglerna utsträckes att gälla oavsett kommunens
invånarantal. Då statsbidrag redan beviljats för kalenderåret 1947,
synes denna ändring böra äga tillämpning för tiden fr. o. in. den 1 januari
1948. 1 övrigt synes ifrågavarande spörsmål böra upptagas till övervägande
i samband med den prövning av riktinjerna för verksamheten på längre
sikt, varom jag förut talat.
Det av landskommunernas förbund föreslagna borttagandet av nu gällande
föreskrift om förskottsutbetalning av statsbidrag synes böra genomföras
redan innevarande år.
Då statsbidrag till avlönande av hemvårdarinnor utbetalas i efterskott
för kalenderår erfordras under budgetåret 1947/48 medelsanvisning till
verksamheten under kalenderåret 1947. Med tillämpning av vad jag förut
anfört beräknar jag medelsbehovet på följande sätt.
Bidrag kunna utgå till högst 2 000 heltidsanställda hemvårdarinnor med
500 kronor för första halvåret och 700 kronor för andra halvåret. Om fullt
statsbidrag utgår i samtliga fall bli kostnaderna härför (2 000 X 500 + 2 000
X 700) 2 400 000 kronor.
Socialstyrelsen har upplyst, att ca 1 000 hemvårdarinnor under kalenderåret
1947 bli berättigade till ålderstillägg. Kostnaderna härför beräknar jag
till (1 000 X 150) 150 000 kronor.
Enligt vad jag inhämtat från socialstyrelsen torde högst ca 100 hemvårdarinnor
bli berättigade till ödemarkstillägg. Då dessa komma att utgå
endast för andra halvåret, kunna kostnaderna härför beräknas till
(100 X 200) 20 000 kronor.
Tillhopa skulle sålunda till statsbidrag till avlönande av hemvårdarinnor
erfordras (2 400 000 + 150 000 + 20 000) 2 570 000 kronor. Då fullt statsbidrag
icke torde utgå i samtliga fall, anser jag anslagsäskandet kunna begränsas
till 2 400 000 kronor.
Frågan om förbättring av hemvårdarinnornas pensionsförmåner torde
komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.
Beträffande reservationsanslaget till prov- och kompletteringskurser för
hemvårdarinnor har socialstyrelsen föreslagit, att medel skola anvisas för
anordnande av tre månaders kurser för högst 500 personer. Häremot har
jag icke någon erinran Icke heller mot den av socialstyrelsen till 150 000
kronor beräknade utbildningskostnaden har jag någon erinran.
Ililtang till riksdagens protokoll 1!)A7. I sand. Nr 71
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
Socialstyrelsen har föreslagit, att maximibeloppet till stipendier skall
höjas från 45 till 75 kronor för månad. Det för folkhögskolor och yrkesundervisningsanstalter
gällande maximibeloppet är emellertid 90 kronor för
månad. Då det synes lämpligt, att samma regler rörande stipendiegivning''
tillämpas vid kurserna för hemvårdarinnor och vid nämnda utbildningsanstalter,
föreslår jag, att maximibeloppet för stipendier vid kurserna höjes
till 90 kronor för månad. Till följd härav torde kostnaden för stipendier,
som av socialstyrelsen beräknats till 112 500 kronor, böra uppräknas med
10 000 kronor.
Med hänsyn till angelägenheten av att trots föreliggande brist på arbetskraft
kunna erhålla ett tillräckligt antal väl meriterade sökande till utbildningskurserna
för hemvårdarinnor tillstyrker jag, att det för annonsering
och reklam avsedda beloppet höjes från 4 000 till 6 000 kronor.
Sammanlagda kostnaden skulle sålunda utgöra (150 000 + 122 500 + 6 000)
278 500 kronor. Med hänsyn till vad som upplysts rörande beräknad reservation
å anslaget, synes medelsbehovet för budgetåret 1947/48 dock
kunna begränsas till 210 000 kronor.
Hemställan.
Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna, att reglerna rörande statsbidrag till den
sociala liemhjälpsverksamheten ändras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat;
dels medgiva, att under kalenderåret 1948 statsbidrag må
utgå för högst 2 500 heltidsanställda eller däremot svarande
antal deltidsanställda hemvårdarinnor;
dels under V huvudtiteln till Bidrag till avlönande av lxemvårdarinnor
för budgetåret 1947/48 anvisa
ett förslagsanslag av.................. kronor 2 400 000;
dels ock under V huvudtiteln till Prov- och kompletteringskurser
för hemvårdarinnor för budgetåret 1947/48 anvisa ett
reservationsanslag av................... kronor 210 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen
Iduns tryckeri, Esselte nb. Stockholm 1917
716264
Ur protokollet:
Sven Sigurdson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- BU 1947:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade pensionsheståmmelser för heltidsanställda hemvårdarinnor inom den statsunderstödda sociala h s. 1 i texten
- Rskr. 1947:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till den sociala hemhjälpsverksamheten jämte i ämnet väckta motioner. s. 15 i texten
- SU 1947:106 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till den sociala hemhjälpsverlcsamheten jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten