Angående omorganisation av hushållningssällskapen m. m
1947-02-21 · 85 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 82 av 85 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:76, Angående omorganisation av hushållningssällskapen m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
1
Nr 76.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av hushållningssällskapen m. m.; given Stockholms
slott den 21 februari 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 februari 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, fråga angående omorganisation
av hushållningssällskapen och deras verksamhet samt anför därvid
följande.
I. Inledning.
Genom proposition den 25 februari 1944 (nr 172) med förslag till hushållningssällskapens
organisation och verksamhet lämnade Kungl. Maj:t riksdagen
tillfälle att avgiva yttrande angående huvudgrunderna för hushållningssällskapens
organisation och verksamhet. Sedan jordbruksutskottet den
8 juni 1944 avgivit utlåtande (nr 60) i anledning av propositionen, anmälde
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 76. i
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungi. Maj:ts proposition nr 76.
riksdagen i skrivelse den 20 juni 1944 (nr 398), att riksdagen fattat beslut
i överensstämmelse med vad utskottet i utlåtandet hemställt.
Riksdagens nu berörda beslut innebär, att riksdagen i princip uttalat sig
för en omorganisation av hushållningssällskapen och deras verksamhet. Härvid
har riksdagen emellertid endast tagit ställning till de allmänna idktlinjerna
för omorganisationen. Enligt beslutet skulle före det slutgiltiga genomförandet
ytterligare överväganden rörande detaljspörsmål av skilda slag äga
rum.
Genom beslut den 13 oktober 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen
att i enlighet med chefens för jordbruksdepartementet närmare bestämmande
verkställa den utredning, som påkallades för ett genomförande
från och med budgetåret 1946/47 av den i 1944 års proposition samt i riksdagens
nyssnämnda skrivelse behandlade omorganisationen av hushållningssällskapen.
I anledning av detta uppdrag avgav lantbruksstyrelsen den 28
juni 1945 utredning med förslag i ämnet. Över utredningen ha efter remiss
yttranden avgivits av statskontoret, allmänna lönenämnden, statens pensionsanstalt,
hushållningssällskapens ombud, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund
samt Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund.
Hushållningssällskapens ombud ha vid sitt yttrande fogat yttranden i ärendet
av samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
I 1946 års statsverksproposition (IX H. T. p. 81) anförde jag, att 1942 års
jordbrukskommitté i sitt blivande betänkande komme att framlägga förslag,
vilka enligt kommitténs preliminära beslut hade avseende även på hushållningssällskapens
framtida uppgift och verksamhet, samt att jag därför hade
ansett genomförandet av den vid 1944 års riksdag beslutade omorganisationen
av sällskapen böra uppskjutas i avvaktan på jordbrukskommitténs utredning
och förslag.
Tidigare denna dag har Kungl. Maj :t beslutat att till riksdagen avlåta proposition
(nr 75) med förslag till riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken.
I denna proposition anmälde jag, att 1942 års jordbrukskommitté den
1 juni 1946 avgivit betänkande i ämnet (SOU 1946: 42 och 46) och att över
detta betänkande yttranden inhämtats från ett stort antal myndigheter och
sammanslutningar. Betänkandet innehåller, såsom framgår av nämnda proposition,
jämväl förslag rörande ändring i hushållningssällskapens arbetsuppgifter.
Bland annat av denna anledning uppdrog jag den 3 september
1946 åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning angående dels den inverkan
på hushållningssällskapens personalbehov, som ett genomförande av
jordbrukskommitténs förslag kunde anses medföra, dels ock genomförande
för hushållningssällskapens befattningshavare av en lönereglering av i princip
samma innebörd som den, vilken från och med den 1 juli 1946 gäller
för skogsvårdsstyrelsernas personal. Den 14 oktober 1946 avgav lantbruksstyrelsen
den sålunda anbefallda utredningen jämte förslag i ämnet. På grund
av remiss ha yttranden över denna utredning avgivits av statskontoret, allmänna
lönenämnden, riksräkenskapsverket, statens pensionsanstalt, Sveriges
allmänna lantbrukstjänstemannaförbund, Sveriges agronom- och lantbruks
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
lärarei örbund ävensom samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Föreningen svenska hushållningssällskapens kamrerare, Föreningen Sveriges
länsfiskeritjänstemän samt Sveriges hortonomförbund ha tillika inkommit
med yttranden i anledning av utredningen. Ett yttrande har avgivits gemensamt
av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund och Svenska lantbrukstjänstemannafö
reningen.
I propositionen angående riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken
har Kungl. Maj:t tagit ställning till frågan om gränsdragningen mellan hushållningssällskapen
och de av mig föreslagna nya organen för jordbrukets
rationalisering, lantbruksnämnderna. Med hänsyn härtill torde i stort sett
hinder icke längre möta för att taga slutlig ståndpunkt till hushållningssällskapens
framtida organisation och verksamhet. Jag får därför nu ånyo
anmäla dessa frågor för Kungl. Maj:t.
II. Allmänna synpunkter på hushållningssällskapens
organisation och verksamhet.
Av riksdagen godkända riktlinjer.
De av riksdagen godkända riktlinjerna för omorganisation av hushållningssällskapen
innebära i sina huvuddrag följande.
Den a\ staten hittills på olika sätt understödda allmänna undervisningsoch
upplysningsverksamheten på lanthushållningens område borde jämväl
framdeles effektivt stödjas av statsmakterna. Det av hushållningssällskapsutredningen
framlagda, förslaget till allmän planläggning av sagda verksamhet
syntes i stort sett ändamålsenligt. Enligt berörda förslag borde verksamheten i
fråga avse praktisk ungdomsverksamhet, utbildningslcurser, undervisningskurser,
studieresor, premieringar och allmän upplysningsverksamhet. Undervisnings-
och upplysningsverksamheten beräknades omfatta såväl jordbruk
med binäringar som även det husliga arbetet.
Vidare ansåges understöd av statsmedel alltjämt erforderliga för förening3r
enskllda yrkesutövare på lanthushållningens område till främjande
av jordbriikets rationalisering. Vad anginge driftsekonomiska förbättringsåtgärder
a jord m. m. vid enskilda jordbruk borde åtgärderna i fråga bliva
torernal för noggrann planläggning och före upprättandet av förslag till viss
atgard borde verkställas en allmän planering av driften å brukningsdelen i
traga. Denna planering borde i första hand omfatta eu allmänt hållen redogörelse
för de åtgärder av olika slag, som i rationaliseringssyfte borde vid
iamplig tidpunkt vidtagas å brukningsdelen, samt en summarisk uppskattmng
av kostnaderna för sagda åtgärder. Beträffande formerna för statsunderstöd
till ifragavarande driftsekonomiska förbättringsåtgärder ansågs att
nuvarande amortermgslan borde bibehållas men statsbidrag utan återbetalningsskyldig.
het ersattas med avskrivningslån. De senare understöden skulle
vid beviljandet givas formen av lån men sedermera avskrivas, därest före,
a^‘n iu''de befunnits val underhållna och utnyttjade under viss tid.
Beträffande ledningen av den statsunderstödda undervisnings- och upplysningsverksamheten
intog man den ståndpunkten, att det närmast borde ankomma
pa hushållningssällskapen att handhava den lokala ledningen av
verksamheten, borhallandet mellan hushållningssällskapen och de lägre lantbruksundervisnmgsanstaltema
borde utvecklas efter i huvudsak samma lin
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
jer som hittills. Den samverkan mellan sällskapen och skolorna, som borde
komma till stånd, borde liksom för närvarande genomföras helt på frivillighetens
väg. Skolorna borde, i den mån så vore möjligt, envar inom sitt
lokala verksamhetsområde, bliva centra för undervisnings- och upplysningsverksamheten.
Genom samverkan med vederbörande hushållningssällskap
borde möjliggöras ett samordnande av verksamheten för hela sällskapets område
i syfte att vinna större enhetlighet i planläggningen av verksamheten
samt bättre utnyttjande av tillgängliga lärarkrafter och statsmedel. Hushållningssällskapsutredningens
förslag rörande särskilda, av sällskapens förvaltningsutskott
utsedda undervisningsnämnder, vari skolorna borde vara representerade,
borde genomföras.
Frågan om den lämpligaste organisationen av undervisnings- och upplysningsverksamheten
på hemslöjdens område borde bliva föremal för närmare
utredning.
Den lokala ledningen av rationaliseringsåtgärder beträffande själva driftsförhållandena
vid jordbruket — såsom i fråga om jordens skötsel, levande
och döda inventarier o. s. v. — borde i samma utsträckning som hittills anförtros
åt hushållningssällskapen. För ledningen av erforderliga åtgärder
för rationalisering av brukningsdelarnas jordförhållanden borde däremot
förutsättas lokala organ med tillgång till en mångsidigare expertis än den,
som funnes eller vore avsedd att finnas hos hushållningssällskapen. Frågan
om vilket organ, som skulle förmedla statsunderstöd för sagda ändamål, borde
sålunda hållas öppen. Däremot fastslogs, att förmedlingen av statsunderstöd
till förbättring av jordbrukets byggnader borde — i den mån nya organ
icke skapades härför — handhavas av egnahemsnämnderna. Frågorna om
att sammanföra vissa lånefonder och anslag för rationaliseringsåtgärder, avseende
jordförhållanden m. m., till en fond respektive ett anslag samt om
att bereda förmedlingsorganen större frihet än för närvarande vid förmedling
av till deras förfogande ställda medel för dylika åtgärder borde hållas
öppna.
I fråga om hushållningssällskapens organisation uttalades, att sällskapens
karaktär av lokala sammanslutningar borde bibehållas och att sällskapen
borde erhålla en starkare förankring hos jordbrukarna genom ett mera allmänt
ledamotskap från dessa yrkesutövares sida. Ledamotskap i hushållningssällskap
borde stå öppet för envar kommunalt röstberättigad, inom sällskapets
område mantalsskriven person, som hade ingivit av ledamotsavgift
åtföljd anmälan om ledamotskap. Med avseende å hushållningssällskaps styrelse
— förvaltningsutskott — borde gälla, att vederbörande landsting å ena
sidan och av hushållningssällskapets ledamöter utsedda lantbruksombud å
andra sidan borde var för sig utse lika antal ledamöter, varjämte ordföranden
borde utses av Kungl. Maj :t. Lantbruksombuden borde väljas enligt proportionell
valmetod i huvudsak enligt av hushållningssällskapsutredningen
föreslagna bestämmelser. Såsom villkor för statsbidrag till hushållningssällskaps
allmänna verksamhet borde framdeles liksom för närvarande gälla,
att sällskapet skulle ha av Kungl. Maj:t fastställda stadgar, avfattade i huvudsaklig
överensstämmelse med av Kungl. Maj:t utfärdade allmänna grunder
för hushållningssällskaps organisation.
Beträffande spörsmålet om hushållningssällskapens befattningar uttalades,
att dessa borde bliva föremål för lönereglering enligt vissa angivna huvudgrunder.
I samband med genomförandet av hushållningssällskapens omorganisation
borde en starkare kontakt och ökat samarbete mellan lantbruksstyrelsen
och hushållningssällskapen åstadkommas främst genom anordnande av
direkta överläggningar i styrelsen med representanter för hushållningssäll
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
5
skapen. Vidare borde en ökad kontroll över och ledning av hushållningssällskapens
verksamhet komma till stånd från lantbruksstyrelsens sida, varvid
förutsattes, att detta förhållande jämväl skulle komma till uttryck i instruktionen
för styrelsen. För möjliggörande av detta samarbete med och denna
tillsyn över hushållningssällskapen ansågs det nödigt med en viss utbyggnad
av lantbruksstyrelsens organisation. Slutligen ansågs för uppehållande av en
god kontakt med ungdomsorganisationerna inom jordbruket böra inrättas en
särskild ungdomsnämnd i styrelsen.
Lantbruksstyrelsens utredning år 1945 och däröver avgivna
yttranden in. in.
De av lantbruksstyrelsen i dess utredning år 1945 framlagda förslagen
överensstämma i stort sett med nyss återgivna riktlinjer. I vissa detaljspörsmål
bar dock lantbruksstyrelsen framfört kompletterande eller avvikande
synpunkter. De frågor, som enligt nyssnämnda riktlinjer ställts på framtiden
— nämligen frågorna om dels vilket organ, som skall förmedla statsunderstöd
till åtgärder för rationalisering av brukningsdelarnas jordförhållanden,
dels sammanslagning av vissa lånefonder respektive vissa anslag och dels
beredande av större frihet för förmedlingsorganen vid förmedling av nyssnämnda
statsunderstöd — ha icke upptagits till behandling i utredningen.
Lantbruksstyrelsen liar utgått från att hushållningssällskapen liksom hittills
skola handhava berörda förmedling av statsunderstöd. Över lantbruksstyrelsens
utredning avgivna yttranden utvisa, att remissinstanserna i huvudsak
anslutit sig till vad lantbruksstyrelsen förordat. Till lantbruksstyrelsens och
remissinstansernas synpunkter och förslag torde jag få återkomma i det
följande.
Jag torde här även få anmäla, att styrelsen för Jordbrukarungdomens förbund
i skrivelse den 15 juni 1945 gjort framställning i syfte att förbundet
framdeles liksom hittills finge handhava ledningen av den praktiska ungdomsverksamheten
eller den s. k. klubbverksamheten på jordbruksområdet.
Till motivering härför har förbundsstyrelsen anfört bland annat följande.
Därest frågan om klubbverksamhetens framtida organisation skulle lösas
endast i så måtto, att personalens anställningsförhållanden ordnas i enlighet
med hushållningssällskapsutredningens förslag, löper verksamheten risk
att endast bliva en rekryteringsbas för i huvudsak de politiska sammanslutningarna.
Löses icke frågan om klubbverksamhetens organisatoriska utbyggnad
såväl centralt som lokalt, komma alla ungdomsorganisationer att söka
få så många anmälningar om deltagande i klubbverksamheten som möjligt
för att inom av dem kontrollerade odlingsklubbar skapa största möjliga underlag
för sin medlemsvärvning. Fn dylik utveckling av klubbverksamheten
kommer första tiden att leda till massanmälning av medlemmar och, när
dessa sedan endast i ringa mån kunna ägnas tillräcklig uppmärksamhet av
den personal, som står till förfogande för undervisning, kommer verksamheten
att alltmera förlora i värde och anseende. Styrelsen är för sin del fullt
på det klara med att klubbverksamhetens kvantitativa utbyggnad endast får
ske i samma takt som kåren av välkvalificerade lärare utökas.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Styrelsen förmenar, att Jordbrukarungdomens förbund bör framdeles liksom
hittills leda klubbverksamheten. De erinringar, som övriga ungdomsorganisationer
kunna tänkas göra mot Jordbrukarungdomens förbunds fortsatta
huvudmannaskap för klubbverksamheten, kunna förmodas ha sin grund
i fruktan, att rekryteringen till politiska och andra organisationer skulle
försvåras. Häremot vill styrelsen anföra, att förbundets verksamhet hittills
icke visat sig minska intresset för politiska eller religiösa eller andra ideella
organisationer. Styrelsen är villig föreslå förbundet sådana förändringar av
förbundets organisation att
1) samtliga klubbar erhålla representation inom förbundet;
2) räkenskaperna för klubbverksamheten såväl centralt som lokalt avskiljas
från övriga räkenskaper;
3) anslag av allmänna medel helt tillföras klubbverksamheten;
4) Kungl. Maj:ts representant i styrelsen ingår i styrelsens verkställande
utskott vid behandling av alla med klubbverksamheten sammanhängande
frågor;
5) hushållningssällskap erhåller rätt att utse en ledamot i vederbörande
distriktsstyrelse inom förbundet, vilken ledamot ingår i distriktsstyrelsens
verkställande utskott vid behandling av alla med klubbverksamheten sammanhängande
frågor.
Frågan om klubbverksamhetens organisation synes styrelsen få en lycklig
lösning endast i det fall, att inom varje hushållningssällskapsområde anställes
en ungdomskonsulent med agronomutbildning samt dessutom instruktörer
i fullt tillräcklig omfattning för att i klubbverksamheten skall kunna mottagas
all landsbygdsungdom i åldern 12—17 år. Med hänsyn till bristen på
agronomutbildad personal synes det angeläget, att man har möjlighet att i
stället för heltidsanställning av agronomer i klubbverksamheten pröva andra
utvägar att knyta kvalificerad arbetskraft till verksamheten. I första hand
synas härvid lantmannaskolornas lärare böra kunna tagas i anspråk under
den tid, skolkurser ej pågå. Utöver det i 1944 års proposition beräknade antalet
heltidsanställda ungdomsinstruktörer kommer även att förefinnas ett
stort behov av ytterligare instruktörer för klubbverksamheten. Detta behov
synes i viss utsträckning kunna tillgodoses genom halvtidsanställning av
klubbledare med lantmannaskoleutbildning. Anställandet av sistnämnda instruktörer
måste finansieras huvudsakligen med medel från ortsorgan och
kan, särskilt av denna anledning, knappast ske annorledes än hos en ungdomsorganisation.
Därest Jordbrukarungdomens förbund får handhava ledningen av klubbverksamheten,
har styrelsen för avsikt att tillsätta en agronom och eu lanthushållslärarinna,
vilka böra erhålla befogenhet att dirigera den arbetskraft,
som skall handhava den lokala ledningen av verksamheten.
I detta sammanhang må erinras, att Skaraborgs och Örebro läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott i yttranden över lantbruksstyrelsens utredning
anfört vissa särskilda synpunkter på frågan om klubbverksamhetens
ledning. Förstnämnda utskott har sålunda framhållit, att Jordbrukarungdomens
förbund borde utöva ledningen av klubbverkamheten i samarbete med
hushållningssällskapen, vilkas ungdomskonsulenter och ungdomsinstruktörer
skulle ha att, i vad gällde klubbverksamheten, stå till förfogande uteslutande
inom nämnda organisation. Enligt detta utskotts mening borde styrelsen
för Jordbrukarungdomens förbund eller en delegation inom förbundsstyrelsen
handhava de uppgifter rörande klubbverksamheten, som eljest
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
7
skulle tillkomma lantbruksstyrelsens ungdomsnämnd, varjämte såsom lokalt
organ för verksamheten borde bildas en nämnd eller styrelse, bestående av
representanter för hushållningssällskapet och Jordbrukarungdomens förbunds
distriktsstyrelse. Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
anfört, att frågan om det organisatoriska underlaget för klubbverksamheten
syntes oklar. Det borde enligt utskottets åsikt klart utsägas, att endast föreningar
med s. k. öppet medlemskap borde utgöra det föreningsmässiga underlaget
för ifrågavarande verksamhet.
Vidare får jag erinra om att Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i skrivelse den 15 januari 1945 och den 10 september 1945 gjort framställning
om utredning rörande utnyttjande inom hushållningssällskapen av
jordbrukets arbetsblockorganisation samt att hushållningssällskapens ombud
i skrivelse den 25 september 1945 hemställt om vidtagande av erforderliga
åtgärder för att jordbrukets speciella behov av arbetsförmedling bleve beaktat
vid organiserandet av den offentliga arbetsförmedlingen. Förvaltningsutskottet
i Örebro läns hushållningssällskap har framhållit, att arbetsblockorganisationen
vore särskilt lämpad att handhava vissa av hushållningssällskapens
arbetsuppgifter i planerings- och upplysningssyfte. Enligt utskottets
mening hade organisationen visat sig vara av särskilt värde vid planläggning
av vissa kurser. Hushållningssällskapens ombud ha framhållit, att
arbetsblockorganisationen syntes i stort sett ha lämnat goda erfarenheter av
möjligheterna att till jordbruket snabbt förmedla reservarbetskraft i kritiska
situationer. Dessa erfarenheter borde enligt ombudens mening utnyttjas för
framtiden även efter avvecklingen av krisorganisationerna.
På grund av remiss ha lantbruksstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,
riksblockmyndigheten och 1942 års jordbrukskommitté avgivit yttranden
i den av Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i dess
nyssnämnda två skrivelser framförda frågan. Lantbruksstyrelsen har jämväl
överlämnat yttranden från samtliga övriga hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Riksblockmyndigheten och jordbrukskommittén ha till följd
av remiss yttrat sig även över hushållningssällskapens ombuds nyssnämnda
framställning.
Lantbruksstyrelsen har ställt sig avvisande till det av förvaltningsutskottet
i Örebro läns hushållningssällskap framförda önskemålet om utredning. Styrelsen
har härvid anfört, att arbetsblockorganisationen inom jordbruket måste
anses vara en kristidsföreteelse av sådan art, att det ganska självfallet vore
olämpligt att söka inlemma densamma inom hushållningssällskapen. Det
system med underavdelningar inom hushållningssällskapen, som inginge i
lantbruksstyrelsens förslag till omorganisation av hushållningssällskapen och
som i princip redan godkänts av statsmakterna, syntes bättre än något på
arbetsblockorganisationen grundat system vara ägnat att tillgodose sällskapens
behov av ortsorgan för sin verksamhet.
Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott har det övervägande antalet
-— omkring 15 stycken — ställt sig mer eller mindre klart avvisande mot
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
tanken att arbetsblockorganisationen skulle på något sätt infogas i hushållningssällskapen.
Vissa av ifrågavarande förvaltningsutskott ha dock tillstyrkt
eller intet haft att erinra mot att utredning av frågan verkställdes. Övriga
utskott synas ha biträtt önskemålet om utredning, även om icke heller samtliga
dessa direkt anslutit sig till tanken om inlemmande i hushållningssällskapen
av arbetsblockorganisationen.
Statens arbetsmarknadskommission har förordat, att utredning verkställdes
rörande frågan i vilken utsträckning arbetsblockorganisationen kunde utnyttjas
för hushållningssällskapens uppgifter. I övrigt har den av Örebro läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjorda framställningen avstyrkts av
kommissionen. Denna har framhållit bland annat, att arbetsblockorganisationen
vore en beredskapsorganisation, som hade till uppgift att trygga jordbrukets
behov av arbetskraft och maskinell utrustning i ett krisläge. Flera skäl
talade för att organisationen bibehölles även under fredstid bland annat för
det militära uppskovsväsendets behov. Det vore tänkbart, att hushållningssällskapen
med fördel skulle kunna utnyttja den lokala arbetsblockorganisationen
för sin planerings- och upplysningsverksamhet. Den lokala arbetsblockorganisationen
borde lämpligen inordnas under länsarbetsnämnderna.
Från och med den 1 januari 1945 vore hushållningssällskapen representerade
i länsarbetsnämnderna. Enbart härigenom syntes ha skapats
tillräckligt goda förutsättningar för ett sådant gemensamt utnyttjande av arbetsblockorganisationen,
att båda parters intressen skulle kunna väl tillgodoses.
Riksblockmyndigheten har anfört:
Frågan, huruvida åtgärder för planläggning och genomförande av den
ekonomiska försvarsberedskapen bör i större eller mindre omfattning uppdragas
åt arbetsblockorganisationen i dess nuvarande form eller åt ett nytt
beredskapsorgan eller annan myndighet, synes höra till de spörsmål, för
vilkas prövning särskilda sakkunniga tillkallats jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 22 juli 1944. Huruvida med krigsförhållanden icke sammanhängande
uppgifter kunna tänkas böra uppdragas åt arbetsblockorganisationen
synes böra upptagas till prövning vid de överväganden rörande de
lämpliga riktlinjerna för jordbrukspolitiken vid återgång till fredsförhållanden,
vilka innefattas i 1942 års jordbrukskommittés uppdrag. Då därjämte
utredning av frågan om jordbrukets speciella behov av arbetsförmedling ingår
i det uppdrag, som lämnats åt de sakkunniga angående arbetsförmedlingens
organisation, förordar riksblockmyndigheten, att framställningarna
från Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och hushållningssällskapens
ombud överlämnas till 1942 års jordbrukskommitté att av denna
tagas i övervägande.
1942 års jordbrukskommitté har erinrat därom, att de av kommittén ifrågasatta
lantbruksnämnderna skulle utrustas med särskilda ortsorgan, samt
vidare framhållit följande.
Därest arbetsblockorganisationen icke anses böra bibehållas under normala
förhållanden, synes det kommittén möjligt att på nämnda ortsorgan
lägga sådana arbetsuppgifter av övervägande beredskapsnatur, som tidigare
åvilat den lokala blockorganisationen. Denna anordning innebär visserligen,
att vissa arbetskraftsfrågor komma att lokalt handläggas av organ,
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
9
som ej äro direkt knutna till de egentliga arbetsmarknadsorganen. Då enligt
kommitténs förslag de statliga länsorganen för arbetsmarknadsfrågor skulle
vara representerade i lantbruksnämnderna vid behandlingen av frågor, som
beröra deras verksamhetsområde, synes detta förhållande dock ej behöva utgöra
hinder mot den föreslagna anordningen.
Erinras må, att ekonomiska försvarsberedskapsutredningen i ett den 9 februari
1946 avgivet betänkande med förslag xörande den ekonomiska försvarsberedskapens
framtida organisation (SOU 1946: 19) uttalat tveksamhet
beträffande frågan, huruvida riksblockorganisationen bör vidmakthållas även
under normala förhållanden. De sakkunniga angående arbetsförmedlingens
organisation synas vidare i ett den 13 juni 1946 avgivet betänkande angående
den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation (SOU 1946: 51)
ha utgått från att den offentliga arbetsförmedlingens organ skola ha vissa
arbetsuppgifter jämväl i samband med organiserandet av jordbrukets arbetsmarknad
för ki-igsberedskap. I propositionen nr 33911946 angående den ekonomiska
försvarsberedskapens framtida organisation m. m. har uttalats, att
det i propositionen föreslagna nya centralorganet för den ekonomiska försvarsberedskapen,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, skulle såsom
en av sina första arbetsuppgifter ha att utreda och till Kungl. Maj:t avgiva
förslag om olika ekonomiska beredskapsuppgifters fördelning på olika
organ.
Vissa utredningar som beröra hushållningssällskapen.
I ett den 15 februari 1945 avgivet betänkande angående den husliga utbildningen
(SOU 1945: 4) har 1941 års befolkningsutredning föreslagit, bland
annat, överflyttning till landstingen av den till hushållningssällskapen knutna
hemkonsulentverksamheten. Över betänkandet ha efter remiss yttranden
avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar. Då frågan om
hemkonsulentverksamheten efter ytterligare beredning inom socialdepartementet
sedermera torde komma att ånyo anmälas för Kungl. Maj:t, synes en
närmare redogörelse för frågan icke nu böra ske.
Såsom jag i propositionen angående riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken
anfört, har 1942 års jordbrukskommitté i sitt betänkande föreslagit,
att hushållningssällskapen liksom hittills skulle med ekonomiskt stöd
från staten omhänderhava verksamheten för rationalisering av jordbrukets
driftsförhållanden, vilken verksamhet skulle omfatta alla de åtgärder för
förbättring av driftsresultatet å till storlek och gränser givna brukningsdelar,
som icke på ett mera permanent sätt berörde brukningsdelarnas jord eller
byggnader. All verksamhet för inre rationalisering, varmed enligt kommitténs
betänkande avsåges produktions- och driftsförbättrande åtgärder av
mera permanent natur beträffande jord och ekonomibyggnader å till storlek
och gränser givna brukningsdelar, skulle enligt kommitténs förslag uppdragas
åt nybildade organ, kallade lantbruksnämnder, åt vilka skulle jämväl
överlämnas bland annat verksamheten för jordbrukets yttre rationalise
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
ring, d. v. s. åtgärder, som åsyftade att åstadkomma ur areal- och arronderingssynpunkt
lämpliga brukningsdelar. Enligt kommitténs förslag skulle
vidare för all rationaliseringsverksamhet på jordbrukets område bildas ett
gemensamt centralorgan, innebärande att lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen
skulle sammanslås till ett enda organ. Beträffande vad kommittén
anfört till motivering av nu berörda förslag får jag hänvisa till betänkandet
i ämnet. För innehållet i yttrandena rörande denna del av betänkandet
hänvisas till propositionen.
Jag torde nu även få anmäla, att lantbruksstyrelsen den 4 oktober 1946
framlagt utredning med förslag angående utbildning för skötsel av jordbruksmaskiner.
I denna utredning har styrelsen bland annat förordat en utbyggnad
av hushållningssällskapens undervisnings-, rådgivnings- och upplysningsverksamhet
beträffande jordbrukets maskinfrågor. För detta ändamål
skulle enligt förslaget hos sällskapen anställas särskilda tjänstemän. Över
utredningen ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, överstyrelsen
för yrkesutbildning, i det följande nämnda utredningsmän för utredning rörande
yrkesutbildningen inom jordbruket och skogshanteringen, styrelsen
för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter, styrelsen för lantbrukshögskolan,
styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelserna för lantbruksskolorna vid Berga,
Bollerup, Klagstorp och Varpnäs, flertalet av styrelserna för lantmannaskolorna,
samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, jordbrukstekniska
institutet, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges
agronom- och lantbrukslärareförbund, Svenska lantarbetareförbundet,
Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges smides- och mekaniska
verkstadsidkares riksförbund, Skånes smedmästareförbund, Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen
och Svenska landsbygdens ungdomsförbund.
Därjämte har förre föreståndaren för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
K. F. Adelsköld inkommit med en skrivelse i ärendet. Nämnda remissinstanser
ha i allmänhet i princip tillstyrkt eller intet haft att erinra mot
lantbruksstyrelsens nyssberörda förslag. Härtill och till remissinstansernas
yttranden i hithörande avseenden återkommer jag närmare i det följande. Vad
lantbruksstyrelsens förevarande utredning och däröver avgivna yttranden innehålla
i övrigt torde jag framdeles få i annat sammanhang anmäla för
Kungl. Maj:t.
Vidare får jag anmäla, att 19i6 års utredning angående central fiskeristyrelse
den 30 december 1946 avgivit betänkande med förslag angående fiskets
administration m. m. (SOU 1947: 8). I detta betänkande, som för närvarande
är föremål för remissbehandling, har framlagts förslag rörande bland annat
organisationen av den av hushållningssällskapen bedrivna verksamheten på
fiskets område. Sedan beredningen av de i betänkandet avhandlade frågorna
avslutats, torde dessa ånyo få anmälas för Kungl. Maj :t. En närmare redogörelse
för hithörande spörsmål torde därför icke nu vara erforderlig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
]1
I detta sammanhang tillåter jag mig även erinra om att jag jämlikt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 7 december 1945 tillkallat särskilda utredningsmän
för att verkställa utredning rörande yrkesutbildningen inom jordbruket
och skogshanteringen. Den 12 april 1946 har Kungl. Maj:t vidare uppdragit
åt kommerskollegium att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
organiserandet av undervisnings- och upplysningsverksamheten på hemslöjdens
område. Därjämte har jag den 5 juli 1946 jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndiganden
tillkallat dels utredningsmän för att verkställa utredning och
avgiva förslag rörande kontrollföreningsverksamheten m. in. samt dels sakkunniga
för att verkställa utredning och avgiva förslag angående trädgårdsundervisningens
ordnande.
Departementschefen.
Frågan om hushållningssällskapens omorganisation har under en följd av
år varit aktuell. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen, bär frågan varit
föremål för ett principbeslut av statsmakterna men den bär därefter icke
kunnat bringas till en definitiv lösning, enär den ansetts stå i sammanhang
med de av 1942 års jordbrukskommitté behandlade spörsmålen rörande riktlinjerna
för den framtida joi-dbrukspolitiken. Särskilt har detta sammanhang
ansetts föreligga med avseende å gränsdragningen mellan hushållningssällskapen
och de nya organ, som avsetts skola handhava flertalet frågor rörande
jordbrukets rationalisering. Såsom jag förut nämnt, har Kungl. Maj:t
tidigare denna dag efter min föredragning i proposition till riksdagen framlagt
förslag angående den framtida jordbrukspolitiken och de därmed sammanhängande
problemen. I denna proposition har föreslagits, att hushållningssällskapen
skola handhava jordbrukets driftsrationalisering, under det
att den yttre och den inre rationaliseringen, däri inbegripet frågor rörande
betesförbättringar och siloanläggningar, skola åvila de nya lokalorganen för
jordbrukets rationalisering, lantbruksnämnderna. Vad i nyssnämnda proposition
härutinnan förordats, bringar frågan om hushållningssällskapens organisation
och verksamhet i ett delvis annat läge än det, som var för handen
vid fattandet av 1944 års principbeslut. I och med att lantbruksnämnderna
träda i funktion, vilket är avsett att ske den 1 juli 1948, skola hushållningssällskapen
icke vidare handhava de verksamhetsgrenar av den inre rationaliseringen,
som för närvarande påvila dem. Sålunda skall hushållningssällskapens
befattning med bidragsverksamheten för komplettering av ofullständiga
jordbruk genom nyodling, stenröjning, jordköroing, betesförbättring
och avloppsförbättring upphöra. Likaledes skola hushållningssällskapen
icke därefter handlägga frågor rörande täckdikning, ladugårdsförbättringar,
gödselvårdsanläggningar och siloanläggningar. Det är givet, att genom denna
gränsdragning mellan sällskapen och de nya lantbruksnämnderna betydelsefulla
uppgifter komma att läggas i andra händer än sällskapens och att dessas
verksamhetsområde härigenom kommer att i viss grad begränsas. Emellertid
förefinnas för sällskapen även framdeles mycket omfattande arbets
-
12
Kungl. Maj-As proposition nr 76.
uppgifter, vilka ock äro av den största betydelse för jordbrukets fortsatta
utveckling i vårt land.
Hushållningssällskapen komma sålunda alltjämt att handhava all den med
jordbrukets driftsralionalisering sammanhängande verksamheten. Inom detta
arbetsområde förefinnas en mångfald uppgifter, som ännu ej alls eller endast
delvis angripits. Sällskapen ha inom detta område att i möjligaste mån
bidraga till växtodlingens och husdjursskötselns fortsatta utveckling. Inom
dessa grenar av jordbruksdriften möta åtskilliga betydelsefulla problem,
som vänta på att upptagas till övervägande, och många resultat, som behöva
ytterligare prövas och undersökas. Försöksarbetet rörande växtodlingen kommer
exempelvis att i ökad grad kräva sällskapens uppmärksamhet. Mycket
torde sålunda vara att vinna för jordbrukets vidkommande genom en vidgad
verksamhet med sortförsök, gödslingsförsök, jordbearbetningsförsök, ogräsbekämpningsförsök
och liknande åtgärder. Likaså synes växtodlingen kunna
verksamt främjas genom en ytterligare utveckling av markkarteringen, genom
växtskyddsåtgärder av olika slag och genom åtgärder till fröodlingens
främjande. Även på husdjursskötselns område föreligga ett flertal betydande
rationaliseringsuppgifter, som påkalla ökade insatser från hushållningssällskapens
sida. Till dessa uppgifter höra bland annat en förbättring av
fodex-beredningen samt en effektivare planläggning av utfodringen och anpassning
av husdjursskötselns omfattning och inriktning efter föreliggande
förutsättningar i fråga om fodertillgång, marknadsläge och dylikt. Avelsverksamhet
och åtgärder för kreaturssjukdomars bekämpande utgöra andra
exempel på uppgifter av sistnämnda slag.
En annan del av rationaliseringsverksamheten, som ankommer på hushållningssällskapen
och som måste i betydligt större omfattning än för närvarande
taga sällskapens intresse och arbete i anspråk, är jordbrukets fortsatta
mekanisering. Här föreligga för sällskapen omfattande och viktiga arbetsuppgifter.
Om en ökad mekanisering av joi''dbruket skall bliva till verkligt
gagn, framstår det sålunda såsom synnerligen nödvändigt, att mekaniseringen
planlägges på ett sakkunnigt sätt. Ej minst för en önskvärd utveckling
av den gemensamma maskinanvändningen inom jordbruket torde
påkallas medverkan från sällskapens sida i syfte att planmässighet och effektivitet
må bliva utmärkande för de foirner och de fall, vari den gemensamma
användningen organiseras. För handhavande av hushållningssällskapens
arbetsuppgifter på nu angivna område synes det påkallat att hos sällskapen
i viss utsträckning tillsätta särskilda befattningshavare. Till denna
fråga åtei-kommer jag emellertid i annat sammanhang.
Vidare skola hushållningssällskapen givetvis i fortsättningen liksom hittills
bedriva undervisnings- och upplysningsverksamhet på jordbrukets område.
Denna gren av sällskapens arbete är redan av betydande omfattning
och värde men torde dock bland annat på grund av det arbete, som sällskapens
övriga uppgifter krävt, hittills icke ha kunnat tillgodoses i önskvärd
grad. I detta avseende synas därför framdeles komma att påkallas än kraftigare
åtgärder från sällskapens sida. Undervisningsväsendet på jordbrukets
Kungl. Maj:ts proposition: nr 76
13
område är för närvarande under stark utveckling och sällskapen synas här
jämte landstingen böra vara de organ, som i första hand sammanhålla dessa
arbetsuppgifter inom sina respektive verksamhetsområden. På grund av det
fortskridande uppsvinget inom de olika grenarna av forskningen och tekniken
på jordbrukets område har också jordbrukarnas behov av en möjligast
fortlöpande upplysning rörande forskningens och teknikens praktiskt och
ekonomiskt betydelsefulla landvinningar fått en alltmera ökad aktualitet. Del
synes därför, som om sällskapen skulle även här stå inför en utvidgning i
fråga om omfattningen av sin verksamhet. Sällskapens undervisnings- och
upplysningsverksamhet bör liksom hittills främst åsyfta att på ett ändamålsenligt
och kraftfullt sätt bereda jordbrukets utövare möjligheter att utveckla
sina yrkeskunskaper såväl i fråga om växtodlingens och husdjursskötselns
teknik som ock beträffande jordbruksdriftens ekonomi. Icke minst betydelsefull
torde den del av verksamheten vara, som tager sikte på att meddela
ökade kunskaper i jordbrukets olika maskinfrågor. Men även beträffande
övriga hithörande jordbruksfrågor föreligga stora möjligheter till en gagnande
undervisnings- och upplysningsverksamhet. Ännu har yrkesutbildningen
bland jordbrukarna icke nått så långt som vore önskligt. Genom att bedriva
en kraftfull undervisning och upplysning på detta område kunna sällskapen
därför göra en betydande insats till jordbrukets höjande. Härvid torde väsentliga
resultat vara att vinna särskilt genom en utbyggnad av kursverksamheten
för jordbrukets utövare.
Hushållningssällskapen torde ävenledes inom trädgårdsskötseln och andra
jordbruket närstående näringar ha betydande uppgifter att fylla. Trädgårdsnäringens
allmänt betydelsefulla ställning gör det angeläget, att näringen
främjas genom en ändamålsenlig och framsynt undervisnings- och upplysningsverksamhet.
Detsamma är fallet med fiskerinäringen. Beträffande nu
nämnda båda näringsområden ha sällskapen uppenbaxdigen möjligheter att
i fortsättningen liksom för närvarande utöva en behövlig och framgångsrik
undervisning och upplysning ävensom i övrigt medverka till näringarnas
ändamålsenliga utveckling.
Av det anförda framgår, att enligt min mening den nya gränsdragningen
för hushållningssällskapens verksamhetsfält ingalunda behöver medföra en
beskäming av hushållningssällskapens möjligheter att verksamt bidraga till
jordbrukets utveckling. Tvärtom torde sällskapen i fortsättningen liksom
hittills komma att utgöra betydelsefulla organ för strävandena till jordbruksnäringens
förkovran.
För att sällskapen skola bliva i stånd att fullgöra sina uppgifter på skilda
områden är det emellertid nödvändigt, att de utrustas med erforderlig personal
samt erhålla de ekonomiska förutsättningarna härför. Efter framläggandet
av förslaget om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken synes
alltså nu slutlig ståndpunkt böra tagas till hushållningssällskapens framtida
organisation. I stort sett kan härvid följas de linjer, som uppdragits i förutnämnda
av 1944 års riksdag fattade beslut i ämnet. Med hänsyn till de för
-
14
Kungi. Maj:ts proposition nr 76.
ändringar i frågans läge, som blivit en följd av de i propositionen angående
riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken upptagna förslagen, blir det
emellertid erforderligt att föreslå vissa jämkningar i 1944 års principbeslut.
Dessutom föreligga vissa i principbeslutet berörda frågor, vilka av skilda anledningar
icke heller nu kunna vinna sin lösning. Jag torde nu närmast få
angiva dessa spörsmål.
Vad angår den statsunderstödda undervisnings- och upplysningsverksamheten
på lanthushållningens område må sålunda erinras, att riksdagens principbeslut
innebar bland annat, att den för närvarande till Jordbrukarungdomens
förbund knutna ledningen av den praktiska ungdomsverksamheten eller
den s. k klubbverksamheten på jordbrukets område skulle överflyttas till
hushållningssällskapen. Denna åtgärd avsågs icke skola utgöra ett steg i riktning
mot upplösning av nämnda förbund, enär betydelsefulla uppgifter ansågos
kvarstå för detta. Såsom framgår av vad jag tidigare anfört, har nu
förbundsstyrelsen gjort framställning om att förbundet skulle bibehållas vid
sin uppgift att handhava ledningen av klubbverksamheten, varjämte två hushållningssällskaps
förvaltningsutskott framfört synpunkter, enligt vilka frågan
om klubbverksamhetens ledning icke synes vara fullt klarlagd. Enligt
min mening kunna betänkligheter resas mot en överflyttning till hushållningssällskapen
av klubbverksamhetens ledning. Därest en sådan överflyttning
skulle ske, synes frågan på vad sätt en lämplig gränsdragning mellan
hushållningssällskapens och förbundets arbetsuppgifter kan åstadkommas,
icke helt utredd. På grund härav anser jag, att frågan om klubbverksamhetens
ledning bör bliva föremål för ytterligare överväganden och utredning,
innan slutlig ståndpunkt tages.
Enligt de tidigare av riksdagen godkända riktlinjerna för hushållningssällskapens
undervisnings- och upplysningsverksamhet avsågs, att denna verksamhet
skulle framdeles liksom för närvarande omfatta även det husliga
arbetet. Frågan om hushållningssällskapens befattning med hemkonsulentverksamheten
synes nu genom de av 1941 års befolkningsutredning den 15
februari 1945 framlagda förslagen ha kommit i ett i viss mån nytt läge. Med
hänsyn till det samband, som förefinnes mellan den av hushållningssällskapen
på lanthushållets område bedrivna konsulentverksamheten och den verksamhet
av detta slag, som landstingen bedriva inom andra områden, synas
starka skäl tala för att hela denna verksamhet sammanföres under gemensam
ledning. Härvid torde det bliva nödvändigt, att det arbete, som hushållningssällskapen
bär bedriva, övertages av landstingen. Frågan om tidpunkten
för denna förändring samt övriga härmed sammanhängande problem synas
emellertid icke nu böra upptagas till avgörande. Dessa spörsmål torde, såsom
jag tidigare antytt, komma att efter ytterligare beredning ånyo anmälas av
chefen för socialdepartementet. I detta sammanhang synes man dock böra
utgå från att hushållningssällskapen framdeles icke skola handhava nu avsedda
verksamhet.
Med avseende å hushållningssällskapens undervisnings- och upplysningsverksamhet
i övrigt må erinras, att 1944 års principbeslut åsyftade en viss
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
15
utvidgning av denna verksamhet liksom en viss förändring av verksamhetens
utformning. Någon mera genomgripande omgestaltning av uppgifterna på
detta arbetsområde avsågs däremot icke med beslutet. Såsom i det föregående
omnämnts, igångsattes emellertid år 1945 en utredning rörande åtskilliga yrkesutbildningsspörsmål
inom jordbruket och skogshanteringen. Denna utredning
åsyftar en mera allmän översyn av yrkesutbildningen på dessa områden
samt avser tillika ett närmare övervägande av frågan om en utvidgning
och förbättring av den kursverksamhet, som bedrives av hushållningssällskapen.
Ehuru den tidigare omnämnda utredningen angående trädgårdsundervisningens
ordnande i huvudsak avser den s. k. fasta trädgårdsundervisningen,
torde det kunna förväntas, att jämväl denna utredning kommer in
på frågor, som beröra hushållningssällskapens kursverksamhet. Med hänsyn
till det anförda synes det icke lämpligt, att frågan om hushållningssällskapens
förevarande undervisnings- och upplysningsverksamhet nu upptages till
närmare granskning. Denna verksamhet torde därför tills vidare böra bedrivas
enligt i stort sett oförändrade riktlinjer. Beträffande hushållningssällskapens
ställning i förhållande till undervisnings- och upplysningsverksamheten
på hemslöjdens område vill jag framhålla, att ståndpunkt till detta spörsmål
icke synes böra tagas, förrän kommerskollegium slutfört sitt i det föregående
omnämnda utredningsuppdrag på ifrågavarande område. I detta
sammanhang torde få anföras, ett jag med hänsyn till de pågående utredningarna
pa jordbrukets undervisningsområde icke är beredd att nu upptaga
den undervisningsspörsmalen närstående frågan om jordbrukspremieringen.
Denna verksamhet, som för några år sedan inställdes av statsfinansiella skäl,
torde alltså tills vidare icke böra återupptagas.
Den statsunderstödda verksamheten för rationalisering av driftsförhållandena
inom husdjursskötseln skulle bliva föremål för viss omorganisation
enligt de av 1944 års riksdag godkända riktlinjerna. Omorganisationen skulle
främst beröra kontrollföreningsverksamheten och tjurföreningsverksamheten,
och den skulle innefatta bland annat, att med statsmedel avlönade husdjursinstruktörer
skulle anställas bos hushållningssällskapen. Emellertid är
kontrollföreningsverksamhetens organisation en av de frågor, vilka avses
skola utredas av vissa i det föregående nämnda, i anledning av riksdagens
begäran tillkallade utredningsmän. En annan av dessa frågor avser främjandet
av seminföreningsverksamheten, vilken utgör eu gren av tjurföreningsverksamheten.
Den med 1944 års principbeslut avsedda omorganisationen av
arbetet rörande övriga grenar av husdjursskötseln åsyftade därjämte mera
att åstadkomma en lämplig samordning mellan delta arbete och motsvarande
verksamhet på nötboskapsavelns område än att införa nya principer tor
de statliga åtgärderna. Med hänsyn till de nyligen igångsatta utredningarna
på husdjursskötselns område torde därför frågan om organisationen av denna
statliga verksamhet icke nu kunna lösas. I enlighet härmed bör alltså
jämväl frågan om anställandet hos hushållningssällskapen av husdjursinstruktörer
hållas öppen, helst som nämnda instruktörers arbetsfält skulle i
övervägande utsträckning komma att sammanfalla med arbetsfältet för nu
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
varande, för kontrollföreningsverksamhetens övervakning anställda överkontrollassistenter.
I detta sammanhang förtjänar ävenledes påpekas, att spörsmålet
om svinskötselns främjande delvis sammanhänger med frågan om
svinstamkontrollens organisation, vilken sistnämnda fråga är föremål för
övervägande inom jordbruksdepartementet på grundval av en av lantbruksstyrelsen
den 23 februari 1946 avgiven utredning.
Hushållningssällskapens verksamhet till fiskets främjande skulle enligt
1944 års principbeslut undergå viss omorganisation, innebärande bland annat
att statsbidrag skulle utgå till hela avlöningen åt hos sällskapen anställda
fiskeritjänstemän. Emellertid har 1946 års utredning angående central fiskeristyrelse
i sitt tidigare omnämnda betänkande till övervägande upptagit
jämväl frågan om organisationen av den av hushållningssällskapen bedrivna
fiskefrämjande verksamheten. Sedan yttranden inkommit över detta betänkande,
torde detta, såsom förut angivits, ånyo få anmälas för Kungl. Maj:t.
Det synes mig därför olämpligt att i nu förevarande sammanhang taga ståndpunkt
till denna verksamhets organisation. Frågan härom, inbegripet spörsmålet
om fiskeritjänstemännens avlöningsförhållanden, torde alltså tills vidare
böra hållas öppen.
Vad angår den organisatoriska gestaltningen av själva hushållningssällskapen
vill jag — såsom redan antytts — i stort sett ansluta mig till de av 1944
års riksdag godkända riktlinjerna. Hushållningssällskapen böra sålunda bibehålla
sin karaktär av lokala sammanslutningar. Den verksamhet, som
framdeles bör åvila hushållningssällskapen, synes nämligen bäst uppbäras
av relativt självständiga organ med god förankring hos jordbrukarna. Det
nuvarande villkoret, att hushållningssällskap, som åtnjuter statsbidrag för
sin verksamhet, skall ha av Kungl. Maj:t fastställda stadgar, avfattade i
huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Maj:t utfärdade allmänna
grunder för hushållningssällskaps organisation, finner jag böra bibehållas.
Med hänsyn till hushållningssällskapens ur det allmännas synpunkt betydelsefulla
arbetsuppgifter håller jag före, att Kungl. Maj:t bör utse ordförande
i sällskapens styrelser — förvaltningsutskotten. Av samma skäl synas landstingen
böra i viss utsträckning utse ledamöter i förvaltningsutskotten. Med
avseende å den i det föregående omnämnda frågan om arbetsblockorganisationen
anser jag i likhet med flertalet remissinstanser, att något inlemmande
helt eller delvis av denna organisation i hushållningssällskapen icke bör komma
till stånd. Arbetsblockorganisationen och hushållningssällskapen synas
representera var för sig alltför artskilda arbetsområden för att ett sådant inlemmande
skulle kunna bliva ändamålsenligt. Det torde för övrigt, i anslutning
till vad i det föregående anförts, ankomma på riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap att utreda och till Kungl. Maj:t avgiva förslag om det
framtida handhavandet av blockorganisationens arbetsuppgifter.
Enligt min mening bör, såsom även avses i de av 1944 års riksdag godkända
riktlinjerna, en lönereglering genomföras för hushållningssällskapens
tjänstemän. Av skäl, som i det följande skola närmare utvecklas, avser jag
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
17
emellertid att för denna lönereglering föreslå grunder, som i vissa avseenden
avvika från de i nyssnämnda riktlinjer förordade.
I propositionen angående riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken
upptog jag förslag till huvuddragen i den framtida organisationen av den
centrala lantbruksförvaltningen. Härvid förordade jag, att för all rationaliseringsverksamhet
på jordbrukets område skulle skapas ett gemensamt centralt
organ, vilket i stort sett skulle utgöra en sammanslagning av lantbruksstyrelsen
och egnahemsstyrelsen. Jag uttalade härvid, att den närmare utformningen
av ifrågavarande organ icke nu kunde ske utan finge göras till
föremål för ytterligare utredning och övervägande samt att frågan enligt
min .mening sedermera borde slutligen lösas vid 1948 års riksdag. Då en omorganisation
av den centrala lantbruksförvaltningen på sätt, som jag nu
angivit, är aktuell, kan det icke ifrågakomma att för närvarande till behandling
upptaga spörsmålet om sådana nya tjänster inom den centrala lantbruksförvaltningen,
som må kunna finnas behövliga i anslutning till hushållningssällskapens
omorganisation. Denna och övriga hithörande frågor synas böra
lösas i samband med de större organisatoriska problem, som uppkomma i
samband med inrättandet av ett gemensamt centralorgan för rationaliseringsverksamheten
på jordbrukets område. De organisatoriska förändringar
i hushållningssällskapen, som jag i det följande ämnar föreslå, synas icke
heller oundgängligen omedelbart påkalla utvidgning av lantbruksstyrelsens
personal.
Sedan jag sålunda angivit de mera principiella synpunkterna på frågan
om hushållningssällskapens omorganisation, torde jag få övergå till att närmare
behandla olika hithörande detaljspörsmål.
III. Allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation.
Gällande bestämmelser.
Såsom framgår av vad i det föregående anförts, gäller för närvarande —
enligt förordningen den 8 juni 1923 (nr 228) angående visst villkor för statsbidrag
åt hushållningssällskap — att hushållningssällskap, som åtnjuter statsbidrag
till sin verksamhet, skall ha av Kungl. Maj:t fastställda stadgar, avfattade
i huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Maj:t utfärdade allmänna
grunder för hushållningssällskaps organisation. Nuvarande grunder
av ifrågavarande slag återfinnas i kungörelsen den 8 jnni 1923 (nr 229) med
allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation med däri genom
kungörelserna nr 492/1932, 162/1935 och 397/1938 gjorda ändringar. Vad
angår innehållet i sålunda fastställda organisationsgrunder anhåller jag att
få hänvisa till 1944 års proposition, sidorna 31 och 32.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. Nr 76.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Av riksdagen godkända riktlinjer.
De av riksdagen godkända riktlinjerna för en omorganisation av hushållningssällskapen
innehära — såsom i det föregående anförts —■ att jämväl
framdeles skulle gälla, att statsunderstött hushållningssällskap skulle ha av
Kungl. Maj :t fastställda stadgar, avfattade i huvudsaklig överensstämmelse
med av Kungl. Maj:t utfärdade allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation. Med avseende å spörsmålet om framtida dylika grunder har
enligt 1944 års proposition min företrädare i ämbetet anfört i huvudsak följande.
Hushållningssällskaps ändamål torde i ifrågavarande grunder böra angivas
vara att främja jordbruket och därtill hörande binäringar ävensom fiske,
hemslöjd och hemvård. Ledamotskap i hushållningssällskap hör kunna vinnas
av envar kommunalt röstberättigad, inom sällskapets område mantalsskriven
person, som ingivit av ledamotsavgift åtföljd anmälan om ledamotskap.
Hushållningssällskap bör därjämte äga att kalla vem sällskapet så
önskar till ledamot. Ledamotsavgiften synes böra fastställas till bestämt belopp
och bör vidare, med i det följande angivet undantag, lämpligen fastställas
till enahanda belopp för samtliga ledamöter. Härvid synes ett belopp
av 4 kronor för år skäligt. För ledamot, som är hustru till annan ledamot,
bör dock avgiften fastställas till 2 kronor för år. Bestämmelser om ständigt
ledamotskap synas överflödiga. Givetvis bör dock den, som enligt nu gällande
stadgar inbetalat avgift såsom ständig ledamot, vara befriad från årsavgift
enligt de nya bestämmelserna. Lantbruksombud böra väljas efter proportionell
valmetod i huvudsak enligt av hushållningssällskapsutredningen
föreslagna bestämmelser, dock med bibehållande av nu gällande föreskrifter
i fråga om rösträtt. Obligatorisk föreskrift härom hör lämnas i de allmänna
grunderna för hushållningssällskaps organisation. Hushållningssällskaps räkenskapsår
bör liksom för närvarande sammanfalla med kalenderåret. Det
synes lämpligt med bestämmelser härom i förevarande grunder. Mot hushållningssällskapsutredningens
förslag rörande underavdelningar och hushållsnämnder
inom dessa synes i huvudsak intet vara att erinra. Antalet ledamöter
i hushållsnämnd bör dock i grunderna angivas till minst tre. Jämväl
hushållningssällskapsutredningens förslag till bestämmelser rörande nämnder
hos hushållningssällskapen synes böra genomföras. Tillräckliga skäl synas
icke föreligga för ändring av nu gällande bestämmelser om resekostnadsoch
traktamentsersättning till lantbruksombud m. fl.
Jordbruksutskottet har i sitt utlåtande i anledning av propositionen anfört,
att utskottet kunde i huvudsak ansluta sig till de i propositionen gjorda uttalandena
rörande allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.
För tillgodoseende av behovet av det allmännas inflytande på hushållningssällskapens
verksamhet borde dock enligt jordbruksutskottets mening med
avseende å hushållningssällskaps förvaltningsutskott stadgas, att vederbörande
landsting, å ena sidan, och av hushållningssällskapets ledamöter utsedda
lantbruksombud, å andra sidan, skulle var för sig utse lika antal ledamöter
samt att ordföranden skulle utses av Kungl. Maj:t. Föreskrivas borde vidare
dels det högsta och det lägsta antal ledamöter, varav hushållningssällskaps
förvaltningsutskott skulle kunna bestå, och dels att dylikt förvaltningsutskott
skulle bestå av udda antal ledamöter. Vice ordförande borde lämp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
19
ligen kunna väljas av förvaltningsutskottet självt bland dess ledamöter. Enligt
utskottets mening förefölle det naturligt, att med möjligheten för landsting
att utse representanter i hushållningssällskaps förvaltningsutskott även
borde följa rätt att välja en revisor för sällskapet. Ytterligare en revisor borde
utses av länsstyrelsen och därjämte en revisor av lantbruksombuden. Revisorssuppleanter
borde utses enligt samma grunder som revisorerna. Med
landstings rätt att utse revisor för hushållningssällskap borde självklart följa
rätt för landstinget att vid behandling av hushållningssällskapets verksamhets-
och revisionsberättelser till sällskapet framföra de synpunkter på verksamheten,
som kunde befinnas påkallade.
Lantbruksstyrelsens utredning år 1945.
Lantbruksstyrelsen har i anslutning till sin utredning år 1945 upprättat
förslag till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.
Förslaget har grundats i huvudsak på motsvarande nu gällande
föreskrifter med de ändringar, som styrelsen ansett böra föranledas av 1944
års riksdags ställningstagande i ämnet. Styrelsen har framhållit, att någon
ändring av förordningen nr 228/1923 angående visst villkor för statsbidrag
åt hushållningssällskap icke syntes vara påkallad.
Med avseende å hushållningssällskaps ändamål har lantbruksstyrelsen
i överensstämmelse med av riksdagen godkända riktlinjer
förordat, att ändamålet skulle i organisationsgrundema angivas vara att
främja jordbruket och därtill hörande binäringar ävensom fiske, hemslöjd
och hemvård.
I fråga om ledamotskap i hushållningssällskap överensstämmer
lantbruksstyrelsens förslag om organisationsgrunder i huvudsak
med av riksdagen godkända riktlinjer. Med hänsyn till önskvärdheten av
enhetlighet i fråga om de olika hushållningssällskapens ledamotskategorier
samt i fråga om utseende av hedersledamöter i de olika hushållningssällskapen
har lantbruksstyrelsen jämväl föreslagit stadgande om att hushållningssällskap
skulle utgöras av ordinarie ledamöter och hedersledamöter samt
om att hedersledamot i hushållningssällskap skulle, dock endast efter förslag
av förvaltningsutskottet, få utses av sällskapet genom val medelst enkel röstövervikt.
Lantbruksstyrelsens förslag till allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation överensstämmer i fråga om förvaltningsutskottets
sammansättning med de av riksdagen godkända riktlinjerna.
Styrelsen har utformat sitt förslag i denna del med utgångspunkt från alt
hushållningssällskaps ordförande och vice ordförande ansetts böra vara ledamöter
i förvaltningsutskottet och i detta utöva enahanda uppdrag som i sällskapet.
Antalet ledamöter i förvaltningsutskottet har lantbruksstyrelsen funnit
av lämplighetsskäl böra fastställas till 9 eller It. Vid större ledamotsantal
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
än 11 kunde enligt lantbruksstyrelsens mening befaras, att utskottsarbetet
bleve alltför tungrott. Å andra sidan har styrelsen funnit en tillräckligt allsidig
representation i utskottet knappast kunna erhallas med ett lägre ledamotsantal
än 9. Beträffande den ställning som hushållningssällskaps verkställande
tjänsteman — sekreteraren, i lantbruksstyrelsens ifrågavarande
utredning benämnd lantbruksdirektör — skall intaga i förhållande till förvaltningsutskottet,
har lantbruksstyrelsen anfört följande.
De av riksdagen godkända riktlinjerna för en omorganisation av hushållningssällskapen
synas innebära, att hushållningssällskaps verkställande
tjänsteman skall vara sekreterare i såväl sällskapet som förvaltningsutskottet.
Däremot skall enligt samma riktlinjer den nuvarande, i så gott som
samtliga hushållningssällskap utnyttjade möjligheten att göra ifrågavarande
tjänsteman till självskriven ledamot i förvaltningsutskottet framdeles upphöra.
Lantbruksdirektörens ledamotskap i förvaltningsutskottet skall alltså
enligt riktlinjerna obligatoriskt bliva beroende av en valprocedur, i vilken
väl i allmänhet partipolitiska synpunkter torde komma att bliva i stort sett
utslagsgivande. En anordning av detta slag måste enligt lantbruksstyrelsens
mening anses synnerligen olämplig och skulle kunna bliva mycket besvärande
för befattningshavaren.
På grund härav har lantbruksstyrelsen föreslagit, att lantbruksdirektören
icke bör, såsom nu är fallet i fråga om sekreteraren, undantagas från regeln,
att befattningshavare hos hushållningssällskap icke må vara ledamot
eller suppleant i förvaltningsutskottet. Med hänsyn till lantbruksdirektörens
åsyftade ställning såsom verkställande tjänsteman har lantbruksstyrelsen
dock även ansett, att tjänstemannen i fråga bör erhålla rätt att inom hushållningssällskapet
och förvaltningsutskottet få avvikande mening antecknad
i protokollet.
Lantbruksstyrelsen har emellertid även ifrågasatt, huruvida icke spörsmålen
om förvaltningsutskottets sammansättning och den verkställande tjänstemannens
ledamotskap i förvaltningsutskottet kunde upptagas till förnyad
prövning av statsmakterna. Härom har styrelsen anfört:
Även vid godtagande av ståndpunkten, att förvaltningsutskottet bör till
viss del utses på sådant sätt, att därigenom behovet av det allmännas inflytande
på hushållningssällskapens verksamhet tillgodoses i högre grad än vad
för närvarande är fallet, torde nämligen enligt lantbruksstyrelsens mening
kunna ifrågasättas, om ändock icke en majoritet av ledamöterna i utskottet
bör utses av hushållningssällskapet självt bland dess ledamöter. Starka principiella
skäl synas lantbruksstyrelsen tala för att så bör ske. Endast under
denna förutsättning synes den korporativa idén, nämligen att vederbörande
sammanslutning själv beslutar i egna angelägenheter, kunna bliva uppehållen.
Vidare håller lantbruksstyrelsen före, att lantbruksdirektören med hänsyn
till sin tjänsteställnings art bör vara självskriven ledamot i förvaltningsutskottet.
Ett dylikt ledamotskap skulle otvivelaktigt verka befordrande på
befattningshavarens initiativförmåga och ansvarskänsla och därigenom bliva
till gagn för hushållningssällskapets verksamhet.
Lantbruksstyrelsens förslag till allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation innefattar, i anslutning till 1944 års principbeslut, förslag
om möjlighet för förvaltningsutskotten att inrätta särskilda nämnde r
Kungi. Maj.ts proposition nr 76.
21
för vissa arbetsuppgifter. Därjämte har styrelsen förordat obligatoriskt
inrättande inom varje hushållningssällskap av en nämnd för
handhavande av sällskapets verksamhet på lanthushållets
område. Till motivering för sistberörda förslag har styrelsen
anfört följande.
Inom åtskilliga hushållningssällskap ha inrättats särskilda organ av
nämndkaraktär — såväl centrala som lokala — med övervägande antal
kvinnliga ledamöter för handhavande av hushållningssällskapens verksamhet
på lanthushållets område. Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna
för en omorganisation av hushållningssällskapen skola vidare framdeles särskilda
organ obligatoriskt finnas inrättade inom sällskapens underavdelningar
för främjande av sällskapens och avdelningarnas verksamhet på lanthushållets
område. Lantbruksstyrelsen vill nu ifrågasätta, huruvida icke de organ,
som sålunda skola vara knutna till hushållningssällskapens underavdelningar,
lämpligen böra inom varje hushållningssällskap kompletteras med
en central nämnd för handhavande av sällskapets verksamhet på lanthushållets
område. Genom en dylik anordning skulle bästa möjliga förutsättningar
skapas för att hemkonsulentverksamheten erhölle erforderligt stöd
hos hushållningssällskapens ledning och därmed för en önskvärd utveckling
av hemkonsulentverksamheten. Lantbruksstyrelsen vill föreslå, att en dylik
nämnd, förslagsvis benämnd hushållsnämnd, obligatoriskt skall inrättas hos
varje hushållningssällskap av förvaltningsutskottet.
Samtliga ledamöter, däribland ordförande, i hushållsnämnd böra utses av
förvaltningsutskottet bland hushållningssällskapets kvinnliga ledamöter för
högst fyra år. Dock synes lantbruksdirektören böra vara självskriven ledamot
i nämnden. Vice ordförande i nämnden synes denna böra utse inom
sig. Nämnden torde böra bestå av högst fem ledamöter, därest ej Kungl.
Maj :t av särskilda skäl för visst fall medgiver högre antal.
I fråga om revision av hushållningssällskaps räkenskaper
och förvaltning har lantbruksstyrelsens förslag till allmänna
grunder för hushållningssällskaps organisation utformats i huvudsaklig anslutning
till 1944 års riksdags ställningstagande i ämnet. Styrelsen har framhållit,
att särskild bestämmelse icke syntes erfordras rörande landstings rätt
att vid behandling av hushållningssällskaps förvaltnings- och revisionsberättelser
till sällskapet framföra de synpunkter på verksamheten, som kunde befinnas
påkallade. Dylik rätt ansåge styrelsen självfallet föreligga, utan att
särskild bestämmelse härom utfärdades.
Lantbruksstyrelsens förevarande förslag överensstämmer i fråga om h u shållningssällskaps
underavdelningar i huvudsak med av riksdagen
godkända riktlinjer. Dock har lantbruksstyrelsen beträffande de i
riktlinjerna avsedda hushållsnämnderna ansett sig böra föreslå benämningen
hushållskommittéer. Ifrågavarande ändringsförslag har styrelsen framställt
med hänsyn till styrelsens i det föregående berörda förslag om inrättande
genom förvaltningsutskotten av hushållsnämnder.
För val av lantbruksombud inom hushållningssällskap har lantbruksstyrelsen,
i huvudsaklig anslutning till 1944 års principbeslut, föreslagit
bestämmelser, innebärande att valen skulle ske enligt proportionell metod.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Sällskaps område skulle enligt förslaget indelas i valkretsar, var och en bestående
av ett eller flera hushållningsgillens områden. Där valkrets bestode
av ett gillesområde, skulle detta även utgöra ett valdistrikt. Gillesområde
skulle dock även kunna få uppdelas i två eller flera valdistrikt. Om valkrets
begtode av två eller flera gillens områden, skulle varje gillesområde utgöra
ett valdistrikt. För varje valkrets skulle väljas minst tre, högst nio ombud.
I valdistrikt, som sammanfölle med gillesområde, skulle styrelsen för gillet
utgöra valnämnd. I annat fall skulle gillesstyrelsen utse valnämnd för de
olika valdistrikten. Varken kartell- eller fraktionsbeteckningar skulle få förekomma
på valsedlar för val av lantbruksombud.
Beträffande ordningen för införandet av de nya organis ationsgrunderna
har lantbruksstyrelsen förordat, att hushållningssällskapens
stadgar skulle från och med den 1 januari 1947 vara avfattade i huvudsaklig
överensstämmelse med de nya grunderna. Härför erfordrades extra
sammanträden med hushållningssällskapen hösten 1946 samt anslag å riksstaten
för budgetåret 1946/47 till bidrag till sällskapen för dessa sammanträden.
Med avseende härå har lantbruksstyrelsen anfört följande.
Enligt för hushållningssällskapen nu gällande stadgar skall förslag till
stadgar eller ändring däri, för att anses antaget av hushållningssällskap, ha
godkänts vid två på varandra följande ordinarie sammanträden (jämför 34 §
kungörelsen nr 229/1923). Enligt samma stadgar gäller jämväl, att förslag till
ändring av hushållningssällskaps stadgar må handläggas allenast vid hushållningssällskaps
ordinarie sammanträde, dock att Kungl. Maj:t äger föreskriva,
att vid extra sammanträde, varom Kungl. Maj:t förordnat, skall behandlas
ärende av ifrågavarande slag (jämför 8 § kungörelsen nr 229/1923).
Extra sammanträde med hushållningssällskap hålles enligt stadgarna, bland
annat, då Kungl. Maj:t därom förordnar (jämför 6 § kungörelsen nr 229/
1923).
Lantbruksstyrelsen har förutsatt, att ifrågavarande omorganisation av
hushållningssällskapen kommer att slutgiltigt beslutas av 1946 års riksdag.
Styrelsen har därjämte utgått ifrån att Kungl. Maj:t förordnar, dels att extra
sammanträden med hushållningssällskapen skola hållas under år 1946 —
förslagsvis senast två månader före det ordinarie sammanträde, som varje
hushållningssällskap enligt nu gällande stadgar skall hålla under november
eller december månader — dels ock att vid ifrågavarande extra sammanträden
skall behandlas frågan om antagande av nya stadgar, avfattade i huvudsaklig
överensstämmelse med de nya allmänna grunderna för hushållningssällskaps
organisation. Under här berörda förutsättningar skulle de nya
stadgarna för hushållningssällskapen kunna tillämpas tidigast från och med
den 1 januari 1947.
I hushållningssällskapens nu gällande stadgar föreskrives, att, där Kungl.
Maj:t förordnat om extra sammanträde med vederbörande hushållningssällskap,
envar därvid närvarande röstberättigad åtnjuter, direkt av statsmedel,
ersättning för resekostnader till och från sammanträdet ävensom dagtraktamente
för en sammanträdesdag, allt enligt samma grunder, som gälla för
landstingsmän vid landstingssammanträde (jämför 22 § kungörelsen nr 229/
1923). För budgetåret 1946/47 synas därför böra av riksdagen anvisas medel
till bestridande av resekostnads- och traktamentsersättning åt röstberättigade
deltagare i de av lantbruksstyrelsen ifrågasatta extra sammanträdena med
hushållningssällskapen. Storleken av det härför erforderliga beloppet synes
Kungi. Maj:ts proposition nr 76.
23
på grundval av uppgifter, som lantbruksstyrelsen inhämtat av hushållningssällskapen
angående utgifter av motsvarande slag för hushållningssällskapens
ordinarie sammanträden under åren 1943 och 1944, kunna beräknas till i
runt tal 45 000 kronor. Beloppet i fråga torde böra anvisas såsom ett särskilt
förslagsanslag under rubriken Särskilt bidrag till hushållningssällskapen
för extra isammanträden.
Lantbruksstyrelsens förslag till allmänna grunder för hushållningssällskapens
organisation innefattar även förslag till vissa övergångsbestämmelser.
De föreslagna övergångsbestämmelserna innebära, att förvaltningsutskott
skulle första gången utses enligt de nya grunderna för åren 1947—1950. Revisorer
skulle första gången utses enligt de nya grunderna för år 1947. Enligt
lantbruksstyrelsens förslag skulle landstingen av Kungl. Maj:t anmodas att
vid sina lagtima möten år 1947 utse ledamöter i förvaltningsutskotten och
revisorer.
I enlighet med de föreslagna övergångsbestämmelserna skulle lantbruksombud
jämlikt de nya grunderna första gången utses för åren 1949—1952,
varjämte lantbruksombudens uppgift skulle intill utgången av år 1948 handhavas
av de lantbruksombud, som senast (före den 1 januari 1947) utsetts enligt
de gamla grunderna. De föreslagna övergångsbestämmelserna rörande
lantbruksombud ha utformats med utgångspunkt från att val av lantbruksombud
för hushållningssällskapen enligt nuvarande stadgar i regel förrättats
under hösten år 1944 för åren 1945—1948 samt att, där så icke skett, dylika
val skulle bliva förrättade under hösten år 1945 för åren 1946—1949. Med
hänsyn till att första valet av lantbruksombud enligt de nya grunderna ansetts
böra förberedas av de förvaltningsutskott, vilkas mandattid skulle börja
den 1 januari 1947, ävensom till att 1947 års ordinarie sammanträden med
hushållningssällskapen ansetts böra fatta beslut i vissa avseenden rörande
ifrågavarande val, har lantbruksstyrelsen ansett detta icke kunna avse mandattid
före den 1 januari 1949.
Enligt de av lantbruksstyrelsen föreslagna övergångsbestämmelserna skulle
uppdelningen i hushållningsgillen vara genomförd senast den 1 januari 1948.
Ifrågavarande tidpunkt har av lantbruksstyrelsen valts med hänsyn till att val
av lantbruksombud enligt de nya grunderna avsåges äga rum på hösten
år 1948 och till att berörda uppdelning avsåges utgöra grundval för indelningen
i valkretsar. För första sammanträde med gille skulle förvaltningsutskottet
bestämma tid och plats samt utse sammankallande, vilken skulle
föra ordet till dess ordförande blivit utsedd.
Yttranden.
Lantbruksstyrelsens synpunkter och förslag rörande allmänna grunder för
hushållningssällskaps organisation ha i flertalet yttranden i huvudsak biträtts
eller lämnats utan erinran.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Rörande lantbruksstyrelsens förslag om ledamotskap i hushållningssällskap
ha dock Gävleborgs och Norrbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott föreslagit sådan ändring, att årsavgiften för
ordinarie ledamot skulle utgöra, enligt förstnämnda förvaltningsutskotts förslag
3 kronor och enligt sistnämnda förvaltningsutskotts förslag 2 kronor.
Med avseende å frågan om förvaltningsutskottets sammansättning
ha vidare hushållningssällskapens ombud samt flertalet av hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i huvudsak anslutit sig till lantbruksstyrelsens
uttalande om att frågan borde prövas på nytt och att i varje fall
en majoritet i utskottet borde utses av sällskapet självt. Stockholms läns och
stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har härvid särskilt uttalat,
att ordförande och vice ordförande borde väljas av vederbörande sällskap
självt. Förvaltningsutskotten i Kristianstads och Norrbottens läns hushållningssällskap
anse, att förvaltningsutskottet borde liksom nu i sin helhet utses
av sällskapet självt. Hushållningssällskapens ombud och åtskilliga av hushållningssällskapens
förvaltningsutskott ha därjämte särskilt understrukit
lantbruksstyrelsens åsikt, att den verkställande tjänstemannen borde vara
självskriven ledamot i förvaltningsutskottet eller — om detta icke bleve fallet
—- icke vara valbar till förvaltningsutskottet. Denna åsikt delas jämväl
av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund. Under förutsättning att
landstingen skulle välja ledamöter i hushållningssällskapens förvaltningsutskott,
borde enligt den av hushållningssällskapens ombud uttalade meningen
bestämmelser införas därom, att valen i fråga finge ske enligt proportionell
metod. Därest landsting skulle utse ledamöter i hushållningssällskaps förvaltningsutskott
och därjämte lantbruksdirektören skulle vara självskriven ledamot
i utskottet, ha ombuden ävensom Kopparbergs låns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ansett, att antalet ledamöter borde fastställas till
10 eller 12.
Beträffande förslaget om inrättande inom varje hushållningssällskap av
en nämnd — hushållsnämnd ■— för handhavande av sällskapets
verksamhet på lanthushållets område har Jönköpings
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott påpekat, att ordförande
i dylik nämnd vore avsedd att utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott,
medan ordförande i annan nämnd inom sällskapet vore avsedd att
utses av nämnden själv. Utskottet ansåge enhetliga bestämmelser i detta avseende
önskvärda. Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har uttalat, att endast en majoritet av ledamöterna i hushållsnämnden borde
vara kvinnliga.
Lantbruksstyrelsens förslag rörande revision av hushållningssällskaps
räkenskaper och förvaltning föreslås av Kristianstads
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ändrat på så sätt, att revisorerna
skulle utses enligt samma grunder som för närvarande. Gävleborgs
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat, att den tid, inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
25
vilken sällskaps räkenskaper tillika med förvaltningsutskottets förvaltningsberättelse
skulle överlämnas till revisorerna, utsträcktes — från av lantbruksstyrelsen
föreslagna fyra —- till sex månader efter räkenskapsårets utgång.
Lantbruksstyrelsens förslag rörande hushållningssällskaps underavdelningar
har från Kronobergs och Värmlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott rönt den invändningen, att gillesombud borde
utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i stället för av vederbörande
gille. Förstnämnda hushållningssällskaps förvaltningsutskott har vidare
uttalat, att hushållningsgille borde sammanträda i januari eller februari
månader för avgivande av förvaltningsberättelse och för planläggning av
verksamheten samt att hushållsombud borde utses av förvaltningsutskottet.
Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett det kunna
ifrågasättas, om icke hushållsombud borde utses av den centrala hushållsnämnden.
Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
uttalat, att hushållningsgilles ordinarie sammanträde borde hållas minst 50
dagar före hushållningssällskapets ordinarie sammanträde i syfte att gillet
skulle få tillfälle att i vederbörlig tid inkomma till hushållningssällskapet
med framställning, avsedd att behandlas vid sällskapets ordinarie sammanträde.
Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt,
om ej den inom vissa hushållningssällskap förekommande indelningen i
såväl högre som lägre underavdelningar borde kunna få bibehållas.
Vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott ha framfört erinringar rörande
lantbruksstyrelsens förslag i fråga om val av lantbruksombud
och i fråga om vissa ersättnings- och ordningsspörsmål. Sålunda
anser Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att
minimiantalet lantbruksombud för varje valkrets inom hushållningssällskapet
borde — med hänsyn till de långa avstånden i länet — utgöra ett i stället
för det av lantbruksstyrelsen föreslagna antalet tre. Värmlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott anser, att vederbörande förvaltningsutskott
borde verkställa alla förarbeten till val av lantbruksombud och att
därför icke, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, hushållningsgilles styrelse
skulle ha att i vissa fall utse valnämnd. Enligt utskottets mening borde den av
lantbruksstyrelsen föreslagna föreskriften om valets annonsering alternativt i
hushållningssällskapets tidskrift kunna utgå, enär ett flertal sällskap saknade
egen tidskrift. Det av lantbruksstyrelsen föreslagna förbudet mot samverkan
vid ifrågavarande val av två eller flera grupper har utskottet icke ansett motiverat.
Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har under
hänvisning till de långa avstånden i länet uttalat önskvärdheten av att, då
fråga vore om vissa extra sammanträden med hushållningssällskap, traktamente
måtte få utgå till lantbruksombuden även för resdagar. Kronobergs
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser, att protokoll för sammanträde
med av förvaltningsutskott tillsatt nämnd borde justeras av ordföranden
ensam och sålunda icke, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, av ordföranden
jämte två justeringsmän. Gävleborgs läns hushållningssällskaps för
-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
vciltningsutskott förordar, att hushållningssällskaps årliga verksamhetsberättelse
till lantbruksstyrelsen skulle avgivas före juni månads utgång i stället
för, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, före april månads utgång.
Slutligen må jag här erinra om att 194-2 års jordbrukskommitté i sitt betänkande
framhållit, att ett genomförande av den av kommittén förordade
arbetsfördelningen mellan hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna
enligt kommitténs uppfattning borde föranleda en omprövning av riksdagens
ställningstagande år 1944 till frågan om sammansättningen av hushållningssällskapens
förvaltningsutskott.
Departementschefen.
I det föregående har jag uttalat, att hushållningssällskapen böra bibehålla
sin karaktär av lokala sammanslutningar och att sällskap, som åtnjuter statsbidrag
bör ha av Kungl. Maj:t fastställda stadgar, avfattade i huvudsaklig
överensstämmelse med av Kungl. Maj:t utfärdade allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation. Förordningen den 8 juni 1923 (nr 228) angående
visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap torde därför i fortsättningen
böra gälla i oförändrat skick. Det av lantbruksstyrelsen framlagda
förslaget till dylika allmänna grunder, vilket i huvudsak överensstämmer
med av 1944 års riksdag godkända riktlinjer, finner jag mig i stort sett kunna
godtaga.
Enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle hushållningssällskaps ändamål i
de nya allmänna grunderna för hushållningssällskaps organisation angivas
vara att främja jordbruket och därtill hörande binäringar ävensom fiske,
hemslöjd och hemvård. I det föregående har jag emellertid uttalat uppfattningen,
att hushållningssällskapens undervisnings- och upplysningsverksamhet
på det husliga arbetets område bör överflyttas till landstingen. Med hänsyn
härtill torde främjandet av hemvården icke böra upptagas i stadgarna
såsom en arbetsuppgift för hushållningssällskapen. I de nya allmänna grunderna
för hushållningssällskapens organisation synes mig sällskapens ändamål
böra angivas vara att främja jordbruket och därtill hörande binäringar
ävensom fiske och hemslöjd.
I betraktande av hushållningssällskapens ställning såsom allmänna organ
för jordbrukets främjande synes det skäligt, att sällskapen skola vara i möjligaste
mån öppna för vem som helst, som önskar inträda såsom ledamot.
Jag förordar därför i likhet med lantbruksstyrelsen en sådan utformning av
bestämmelserna om ledamotskap i hushållningssällskap, att envar kommunalt
röstberättigad skall äga att, efter därom gjord av ledamotsavgift åtföljd
skriftlig anmälan, inträda såsom ledamot i hushållningssällskap, inom vars
område han är mantalsskriven. Enligt min mening synes skäl icke föreligga
att, såsom två hushållningssällskaps förvaltningsutskott ifrågasatt, i övrigt
vidtaga någon ändring i huvudsak av det av lantbruksstyrelsen i väsentlig
överensstämmelse med av 1944 års riksdag godkända riktlinjer framlagda
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
27
förslaget till bestämmelser om ledamotskap i hushållningssällskap. Ledamotsavgiften
till sällskapet bör alltså utgöra 4 kronor för år, dock att avgiften för
hustru till ledamot bör vara 2 kronor för år.
Tidigare har jag såsom min uppfattning uttalat, att Kungl. Maj:t bör förordna
ordförande i hushållningssällskapens förvaltningsutskott och att landstingen
böra utse vissa ledamöter i utskotten. Jag torde nu få närmare utveckla
mina synpunkter på denna fråga. Ordförande i hushållningssällskaps
förvaltningsutskott torde även böra vara ordförande i sällskapet. Det är
uppenbarligen lämpligast att dessa poster sammanhållas i en hand för undvikande
av slitningar inom sällskapen. Emellertid synes, såsom lantbruksstyrelsen
föreslagit, även hushållningssällskaps verkställande tjänsteman böra
vara självskriven ledamot i förvaltningsutskottet. Härför talar bland annat
den omständigheten, att denne tjänsteman avses skola bliva självskriven ledamot
i lantbruksnämnden. Liksom hushållningssällskaps verkställande tjänsteman
alltså bör vara ledamot i såväl hushållningssällskapets förvaltningsutskott
som lantbruksnämnden, synes mig lantbruksnämndens verkställande
tjänsteman böra vara självskriven ledamot i båda organen. Då jag tidigare
denna dag framlagt förslag om ledamotskap i lantbruksnämnd för nämndens
verkställande tjänsteman, får jag alltså nu förorda, att denne tjänsteman insättes
såsom ledamot i hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Utöver
här nämnda tre ledamöter torde utskottet böra bestå av åtta ledamöter. Av
dessa torde i anslutning till riksdagens tidigare ståndpunktstagande fyra
böra utses av hushållningssällskapet och fyra av landstinget. I enahanda
ordning bör utses minst en suppleant för en var av de valda ledamöterna i
förvaltningsutskottet. Man torde kunna utgå från att landstingen vid val av
ledamöter och suppleanter i hushållningssällskapens förvaltningsutskott söka
att liksom vid andra liknande val inom landstingen tillgodose olika meningsriktningar.
Särskilda bestämmelser om dessa vals förrättande enligt proportionell
metod synas därför icke behövliga. Hushållningssällskaps förvaltningsutskott
bör äga att inom sig utse vice ordförande, vilken även bör vara
vice ordförande i hushållningssällskapet. Annan befattningshavare hos hushållningssällskap
än den verkställande tjänstemannen bör icke få vara ledamot
i förvaltningsutskottet.
Såsom lantbruksstyrelsen i anslutning till 1944 års principbeslut föreslagit,
böra organisationsgrunderna för hushållningssällskapen stadga om rätt
för förvaltningsutskotten att inrätta särskilda nämnder inom hushållningssällskapen
för handhavande av skilda grenar av sällskapens verksamhet eller
för beredning av vissa ärenden. Genom en dylik anordning torde behovet
av speciell sakkunskap för vissa arbetsuppgifter kunna tillgodoses. Av vad
jag i det föregående uttalat rörande organisationen av hemvårdens främjande
följer emellertid, att inrättande av särskilda organ på lanthushållets område
genom hushållningssällskapens förvaltningsutskott icke bör ske. Föreskrifter
om dylika organ böra därför icke intagas i de allmänna grunderna
för hushållningssällskapens organisation.
Hushållningssällskaps räkenskapsår synes, såsom lantbruksstyrelsen före
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
slagit i anslutning till de av riksdagen godkända riktlinjerna, böra i de allmänna
organisationsgrunderna för hushållningssällskapen fastställas till att
liksom nu sammanfalla med kalenderåret. Räkenskaperna böra vidare, såsom
även avsetts i berörda riktlinjer, granskas av tre revisorer, utsedda av
respektive länsstyrelsen, hushållningssällskapet och landstinget. Det synes
lämpligt, att landstinget årligen tillställes berättelse över sällskapets verksamhet
under nästföregående år i syfte att landstinget skall erhålla tillfälle att
taga del av verksamheten. Givetvis skall landsting äga rätt att till sällskapet
framföra de synpunkter på densamma, som kunna befinnas påkallade. Det
måste nämligen ligga i sakens natur, att, då landstinget utser revisor, landstinget
skall äga rätt att till sällskapet framföra sina erinringar i anledning
av den kännedom om sällskapets verksamhet och ekonomi, som landstinget
erhållit.
Lantbruksstyrelsen har i anslutning till 1944 års principbeslut utformat
förslag till bestämmelser om uppdelning av hushållningssällskapen i underavdelningar,
omfattande i regel minst en socken och benämnda liushållningsgillen,
samt om inrättande inom gillena av särskilda organ, hushållskonnnittéer,
på lanthushållets område. Då förslaget rörande hushållningsgillens
inrättande synes på ett ändamålsenligt sätt kunna tillgodose hushållningssällskapens
behov av ortsorgan för sin verksamhet, finner jag mig böra i huvudsak
biträda detsamma. Särskilda bestämmelser om annan typ av underavdelningar
än hushållningsgillen synas mig icke behövliga. Det torde vara
mest ändamålsenligt, att hushållningsgille självt skall äga utse ombud för
olika delar av gillets område med uppgift att tillvarataga hushållningssällskapets
och gillets intressen. Gillena ha uppenbarligen själva de bästa förutsättningar
att på grund av sin personkännedom finna de lämpligaste ombuden.
I anslutning till mina uttalanden i det föregående böra några föreskrifter
icke meddelas rörande särskilda lanthushållsorgan inom gillena.
I överensstämmelse med den av 1944 års riksdag godkända principen böra
val av lantbruksombud inom hushållningssällskapen obligatoriskt verkställas
enligt proportionell metod. Att, såsom från visst håll ifrågasatts, fastställa
lägre minimiantal lantbruksombud för varje valkrets än som av lantbruksstyrelsen
föreslagits — tre — synes icke lämpligt, enär vid lägre antal
den proportionella valmetoden knappast skulle erhålla någon reell innebörd.
Genom att -— såsom är avsett med lantbruksstyrelsens förslag —- öppna möjlighet
att uppdela valkrets i två eller flera valdistrikt med val inom varje
valdistrikt synas alltför långa avstånd till vallokalen kunna undvikas. Lantbruksstyrelsen
har ifrågasatt bestämmelser om att kartell- och fraktionsbeteckningar
icke skulle få förekomma å valsedel för val av lantbruksombud.
Enligt min mening torde det principiellt sett vara lämpligast, om dylika
beteckningar icke förekomma. Något direkt stadgande härom synes dock ej
böra upptagas utan torde bestämmelserna i ämnet böra ansluta sig till motsvarande
föreskrifter i fråga om val inom landsting. Såsom lantbruksstyrelsen
förordat, bör för valdistrikt, som sammanfaller med hushållningsgilles
område, gillets styrelse utgöra valnämnd. Jag utgår från att valdistrikt
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
29
i regel kommer att sammanfalla med hushållningsgilles område. Där valdistrikt
undantagsvis måste utgöra del av hushållningsgilles område, hör
därför gillets styrelse ha att utse valnämnd för distriktet. Sålunda bör det
icke, såsom från något håll ifrågasatts, i sistnämnda fall ankomma på förvaltningsutskottet
att utse nämnden. Däremot synes förvaltningsutskottet
böra äga, om utskottet så beslutar, utöka varje valnämnd med en av utskottet
förordnad ledamot. Bestämmelserna om val av lantbruksombud skulle
enligt lantbruksstyrelsens förslag intagas i kungörelsen med allmänna grunder
för hushållningssällskaps organisation. Med hänsyn till önskvärdheten av
att dels hushållningssällskapens stadgar icke tyngas av allför många detaljföreskrifter
och dels valbestämmelserna kunna ändras utan att samtliga sällskaps
stadgar i anslutning därtill behöva ändras, synas emellertid bestämmelserna
rörande valen böra upptagas i en särskild författning.
Vad lantbruksstyrelsens förevarande förslag innehåller i fråga om tidpunkten
för sammanträden samt för berättelsers avgivande och dylikt synes i
huvudsak böra vinna tillämpning. De föreskrifter om möjlighet att anföra
besvär i anställnings- och avlöningsfrågor, som jag i det följande kommer
att föreslå, torde böra intagas i de allmänna grunderna för hushållningssällskaps
organisation.
Vad angår ordningen för införandet av de nya organisationsgrundema för
hushållningssällskapen har lantbruksstyrelsen, med utgångspunkt från att
sällskapens omorganisationsfråga skulle lösas vid 1946 års riksdag, framlagt
ett förslag, som innebär, att hushållningssällskapens stadgar skulle från
och med den 1 januari 1947 vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse
med de nya grunderna. Med godtagande i princip av den av lantbruksstyrelsen
förordade ordningen för omorganisationens genomförande anser jag, att
Kungl. Maj:t bör förordna, att extra sammanträden med hushållningssällskapen
skola hållas under hösten år 1947 för behandling av frågan om antagande
av nya stadgar, avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med de
nya allmänna grunderna för hushållningssällskaps organisation. På så sätt
skulle de nya stadgarna för hushållningssällskapen kunna tillämpas från
och med den 1 januari 1948. Frågan om förordnande av de föreslagna extra
sammanträdena med hushållningssällskapen torde jag ånyo få anmäla för
Kungl. Maj:t, sedan riksdagen fattat beslut i nu förevarande organisationsspörsmål.
Medel torde, såsom lantbruksstyrelsen ifrågasatt, böra ställas till
förfogande för bestridande av resekostnads- och traktamentsersättning åt
röstberättigade deltagare i nämnda extra sammanträden. För detta ändamål
erforderligt belopp — av lantbruksstyrelsen beräknat till omkring 45 000
kronor — torde, med hänsyn till det samband som förefinnes mellan detta
organisationsförslag och förslaget om lantbruksnämndernas organisation,
lämpligen kunna bestridas från det anslag å 600 000 kronor till Förberedande
organisatoriska åtgärder i samband med jordbrukets rationalisering, vars
anvisande för nästa budgetår förordats i propositionen angående riktlinjer
för den framtida jordbrukspolitiken.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
I fråga om övergångsbestämmelser till de allmänna grunderna för hushållningssällskaps
organisation torde i anslutning till lantbruksstyrelsens förslag
lantbruksombud första gången böra utses enligt de nya grunderna för åren
1950—1953. Intill utgången av år 1949 böra lantbruksombudens funktioner
utövas av de nuvarande lantbruksombuden. Val av lantbruksombud enligt
nu gällande grunder skulle alltså icke mera behöva äga rum. Förvaltningsutskott
och revisorer böra första gången utses enligt de nya grunderna för
åren 1948—1951 respektive för år 1948. Sedan riksdagen fattat beslut i
förevarande organisationsfrågor, torde jag därför få för Kungl. Maj:t anmäla
frågan om anmodan till landstingen att vid sina lagtima möten år 1947
utse ledamöter i hushållningssällskapens förvaltningsutskott och revisorer
för sällskapen. Uppdelningen i hushållningsgillen synes böra vara genomförd
senast den 1 januari 1949.
I överensstämmelse med vad nu anförts, har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation. För att för riksdagen underlätta överblicken över
förevarande organisationsfrågor torde förslaget böra såsom Bilaga fogas vid
detta protokoll.
IV. Befattningar hos hushållningssällskapen.
Gällande bestämmelser.
För fullgörande av sina arbetsuppgifter ha hushållningssällskapen hos sig
inrättat befattningar av skilda slag. Hos varje hushållningssällskap finnas
sålunda en befattning såsom verkställande tjänsteman, benämnd sekreterare,
samt ett olika antal befattningar av annat slag, exempelvis befattningar såsom
jordbrukskonsulenter, husdjurskonsulenter, hemkonsulenter, trädgårdstjänstemän,
fiskeritjänstemän, vandringsrättare, överkontrollassistenter, kamrerare,
kassörer och expeditionsbiträden. För vissa av hushållningssällskapens
befattningar utgå särskilda statsbidrag till avlöningar. De kategorier av befattningar,
för vilka detta är fallet, äro befattningar såsom sekreterare, jordbrukskonsulenter
(inbegripet husdjurskonsulenter), hemkonsulenter, vandringsrättare
och täckdikningsförmän. Därjämte utgå statsbidrag till hushållningssällskapen
för vissa kostnader för dels anställande av fiskeritjänstemän
och dels kontrollföreningsverksamhetens övervakning genom överkontrollassistenter
ävensom till kostnader för extra arbetskraft för handhavande av
förmedling av statsbidrag till täckdikning och gödselvårdsanläggningar.
Bestämmelser rörande statsbidrag till avlönande av befattningshavare hos
hushållningssällskapen ha meddelats i följande författningar, nämligen
1) kungörelsen den 30 maj 1924 (nr 164) angående statsbidrag till avlönande
av sekreterare hos hushållningssällskap, ändrad genom kungörelsen
nr 559/1937;
2) kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 515) angående statsbidrag till avlönande
av jordbrukskonsulenter, ändrad genom kungörelserna nr 443/1928,
560/1937 och 235/1939;
Kunql. Maj:ts proposition nr 76.
31
3) kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 372) angående provisorisk avlöningsförbättring
åt vissa jordbrukskonsulenter;
4) kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 400) angående statsbidrag till avlönande
av hemkonsulenter;
5) kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 514) angående statsbidrag till avlönande
av vandringsrättare, ändrad genom kungörelserna nr 561/1937, 398/
1938 och 604/1938;
6) kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 399) angående provisorisk avlöningsförbättring
åt vissa vandringsrättare;
7) kungörelsen den 12 juni 1931 (nr 215) angående statsbidrag till avlönande
av täckdikningsförmän.
Bestämmelser om statsbidrag till hushållningssällskapen för kostnader för
anställande av fiskeritjänstemän ha meddelats i kungörelsen den 7 april 1933
(nr 125) angående statsbidrag till vissa åtgärder för fiskerinäringens befrämjande,
ändrad genom kungörelserna nr 573/1937 och 239/1939. Motsvarande
bestämmelser om bidrag för kontrollföreningsverksamhetens övervakning
genom överkontrollassistenter ävensom för extra arbetskraft för handhavande
av förmedling av statsbidrag till täckdikning och gödselvårdsanläggningar
ha meddelats i kungörelserna angående statsbidrag till respektive
kontrollföreningsverksamheten (nr 248/1941 och 185/1945), täckdikning (nr
434/1933, 572/1937 och 350/1945) och gödselvårdsanläggningar (nr 435/1933,
189/1934, 119/1936, 567/1937, 355/1940 och 793/1945).
Resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare hos hushållningssällskap
utgår i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen i ämnet
den 14 december 1934 (nr 603), vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen
nr 598/1942.
Enligt reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt
med däri senare gjorda ändringar och tillägg kunna hos hushållningssällskapen
anställda befattningshavare beredas delaktighet i anstalten. Sådant
delägareskap tillkommer sällskapens sekreterare ävensom med statsbidrag
avlönade jordbrukskonsulenter — husdjurskonsulenter inbegripna —
och hemkonsulenter utan att särskilda åtgärder vidtagits beträffande befattningarna.
Övriga befattningshavare kunna däremot icke bliva delägare i
pensionsanstalten, med mindre vederbörande befattningar reglerats av sällskapet
och lantbruksstyrelsen godkänt regleringen.
Av riksdagen godkända riktlinjer.
Med avseende å frågan om befattningar hos hushållningssällskapen ha i
princippropositionen gjorts uttalanden av min företrädare av i huvudsak
följande innebörd.
Hushållningssällskapsutredningens allmänna synpunkter och förslag rörande
olika slag av befattningar hos hushållningssällskap föranledde i huvudsak
icke några erinringar. Sekreterare hos hushållningssällskap borde
framdeles benämnas lantbruksdirektör. Den nuvarande benämningen konsulent
för de främsta fältarbetande befattningshavarna syntes böra bibehål
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
las. Benämningen fiskerikonsulent vore lämpligare än fiskeriinstruktör. Slutligen
borde den nuvarande benämningen vandringsrättare ersättas av instruktör.
Statsbidrag borde utgå till avlönande av lantbruksdirektör, jordbrukskonsulent,
husdjurskonsulent, trädgårdskonsulent, ungdomskonsulent, hemkonsulent,
fiskerikonsulent, jordbruksinstruktör, husdjursinstruktör, ungdomsinstruktör,
heminstruktör, kamrerare, kontorsbiträde och skrivbiträde
hos hushållningssällskapen.
Departementschefen avsåge icke att närmare ingå på frågan om det antal
med statsbidrag avlönade befattningshavare av olika slag, som borde finnas
hos de särskilda hushållningssällskapen. Endast den ram, inom vilken antalet
dylika befattningshavare hos sällskapen borde kunna begränsas, skulle
angivas. I enlighet härmed beräknades, att statsbidrag borde utgå till följande
antal befattningshavare av olika slag hos hushållningssällskapen,
nämligen
26 lantbruksdirektörer,
34 jordbrukskonsulenter,
26 husdjurskonsulenter,
26 trädgårdskonsulenter,
26 ungdomskonsulenter,
30 hemkonsulenter,
32 fiskerikonsulenter,
102 jordbruksinstruktörer,
26 husdjursinstruktörer,
26 ungdomsinstruktörer,
23 heminstruktörer,
26 kamrerare,
26 kontorsbiträden och
26 skrivbiträden.
I fråga om kamrerare borde räknas med 6 kamrerare i en högre och 20
kamrerare i en lägre löneställning.
Vägande skäl funnes tala för en omreglering av lönerna för hushållningssällskapens
befattningshavare. För dessa borde meddelas avlönings- och anställningsbestämmelser
liknande dem, som gällde för lantbruks-, lantmannaoch
lanthushållsskolornas befattningshavare.
Styrelse för skola, som nu sagts, ägde rätt att med anlitande av andra
medel än statsmedel utbetala högre lön till vederbörande befattningshavare
än fastställd minimilön. Tillämpningen av denna princip i fråga om hushållningssällskapen
kunde befaras medföra, att jämväl framdeles komme att
kvarstå de nu betydande, av olika skäl icke önskvärda variationerna i lönehänseende
mellan befattningshavare av samma kategori hos olika hushållningssällskap.
Grundlönerna för befattningshavare hos sällskapen borde därför
fastställas till bestämda belopp. Härav följde, att sällskapen i regel ej
heller borde äga rätt att lämna befattningshavare särskild ersättning för uppdrag
inom vederbörandes tjänstgöringsområde. Undantag från denna bestämmelse
borde kunna medgivas av lantbruksstyrelsen. Jämväl frågan om rätt
för befattningshavare att inneha annan avlönad befattning hos hushållningssällskapet
eller stadigvarande anställning eller uppdrag utanför sällskapets
verksamhetsområde borde ankomma på prövning av lantbruksstyrelsen. Det
syntes dock skäligt, att hushållningssällskapet finge äga besluta, att befattningshavare,
som vid de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande ätnjöte
högre löneförmåner från sällskapet än sagda bestämmelser medgåve,
även framdeles skulle bibehållas vid den högre lönen genom tillskott av sällskapets
egna medel.
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
Det vore synnerligen önskvärt, att löneförmånerna för hushållningssällskapens
befattningshavare, där så kunde ske, bragtes i relation till dem, som
gällde för jämförliga befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalterna.
Vid jämförelser i nu förevarande avseende borde till de för skolornas be1
attningshavare gällande kontanta minimigrundlönema läggas värdet av fri
bostad och erforderligt bränsle. Härvid räknade departementschefen med den
mmimiersättning, söm dylik befattningshavare enligt gällande bestämmelser
agde uppbära, därest nämnda naturaförmåner icke kunde lämnas, eller i
fråga om föreståndare för lantmannaskola 1 200 kronor, i fråga om ordinarie
ämneslärare med eget hushall 900 kronor, i fråga om extra ordinarie ämneslärare
med eget hushall 500 kronor, i fråga om föreståndarinna vid lanthus
hållsskola 500 kronor samt i fråga om ordinarie ämneslärarinna och extra
ordinarie ämneslärarinna med helårstjänstgöring vid dylik skola 300 kronor.
Frågan om de olika befattningshavarnas löneplacering borde i förevarande
sammanhang endast bliva föremål för det preliminära bedömande, som
erfordrades för beräknandet av kostnadsramen. Vid kostnadsberäkningarna
hade man utgått från de i följande sammanställning angivna löneförmånerna
för hushållningssällskapens befattningshavare (till jämförelse hade angivits
gällande löneförmåner, värdet av bostad och bränsle inberäknat, för vissa
befattningshavare vid lägre lantbruksundervisningsanstalter med helårstjänstgöring)
:
Befattningshavare
Grundlön
kronor
Ålderstillägg
kronor
(efter respektive
3, 6, 9 och 12 år)
Slutlön
kronor
Lantbruksdirektör.....................
10110
3 å 480
11 550
Föreståndare vid lantmannaskola............
8 760
3 å 480
10 200
Jordbrukskonsulent................
7 200
4 å 480
9 120
Husdjurskonsulent.............•......
7 200
4 å 480
9 120
Trädgårdskonsulent.........................
6 420
4 å 480
8 340
Ämneslärare vid lantmannaskola.............
6 420
4 å 480
8 340
Ungdomskonsulent......................
4 740
2 å 240
5 220
Extra ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola
4 500
2 å 240
4 980
Föreståndarinna vid lanthushållsskola.........
5 252
3 å 300
6 152
Hemkonsulent.......................
4 200
4 å 300
5 400
Ämneslärarinna vid lanthushållsskola.........
3 780
4 å 300
4 980
Fiskerikonsulent......................
3 900
4 å 300
5 100
Jordbruksinstruktör...............
3 600
4 å 300
4 8<’0
Husdjursinstruktör.......................
3 600
4 å 300
4 800
Ungdomsinstruktör.................
Extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthus-
3 000
2 å 300
3 600
hållsskola ..........................
2 900
2 ä 150
3 200
Heminstruktör..........................
2 700
2 å 150
3 000
Kamrerare...................
6 000
4 å 480
7 920
> ...
5100
4 å 480
7 020
Kontorsbiträde..................
2 700
4 å 150
3 300
Skrivbiträde........................
2 400
4 å 150
3 000
Enligt gällande bestämmelser för avlöning till föreståndare och lärare vid
lantbruksundervisningsanstalt kunde befattningshavare, som hade övergått
till befattning vid lantbruksundervisningsanstalt från att ha varit jordbrukseller
husdjurskonsulent respektive hemkonsulent hos hushållningssällskap, av
Kungl. Maj:t medgivas rätt att för ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid,
befattningshavaren hade innehaft sådan anställning. Enahanda bestämmelser
borde gälla vid ungdomskonsulents övergång till befattning vid lantbruksundervisningsanstalt
samt i fråga om befattningshavare vid dylik un
Bihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 76. 3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
dervisningsanstalt, som hade övergått till befattning hos hushållningssällskap.
Ävenledes borde genomgående tjänsteårsberäkning för ålderstilläggs
åtnjutande kunna medgivas på de för lantbruksundervisningsanstalts befattningshavare
nu gällande villkoren vid befordran av jordbrukskonsulent till
lantbruksdirektör, ungdomskonsulent till jordbruks- eller husdjurskonsulent,
ungdomsinstruktör till jordbruks- eller husdjursinstruktör samt skrivbiträde
till kontorsbiträde hos hushållningssällskap. Liksom med statsbidrag avlönade
befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalterna borde dylika
tjänstemän hos hushållningssällskapen äga åtnjuta rörligt tillägg och kristillägg
å grundlön, ålderstillägg och vikariatsersättning under samma förutsättningar
och enligt enahanda grunder, som enligt civila avlöningsreglementet
gällde för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen.
Vad anginge tillsättandet av befattningshavare hos hushållningssällskap
syntes i fråga om lantbruksdirektör och konsulent böra i huvudsak gälla
samma bestämmelser som för föreståndare och lärare vid lantbruksundervisningsanstalt.
Övriga befattningshavare hos hushållningssällskap borde tillsättas
av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott utan föregående
prövning hos lantbruksstyrelsen av sökandes kompetens.
I sitt utlåtande i anledning av 1944 års proposition har jordbruksutskottet
i huvudsak biträtt eller lämnat utan erinran vad i propositionen anförts rörande
befattningar hos hushållningssällskapen. Ett ståndpunktstagande från
riksdagens sida till propositionens förslag i nu förevarande avseende innebure
icke, att riksdagen toge definitiv ställning till frågan om lönebeloppens
storlek, utan borde enligt utskottets mening fattas allenast såsom ett
uttalande från riksdagens sida rörande de huvudsakliga riktlinjerna för de
fortsatta övervägandena i ämnet.
Lantbruksstyrelsens utredningar åren 1945 oeh 1946.
Lantbruksstyrelsen har i anslutning till av 1944 års riksdag godkända riktlinjer
i sina utredningar åren 1945 och 1946 behandlat frågan om antalet
statsbidragsav lönade befattningshavare hos hushållningssällskapen.
I förstnämnda utredning har styrelsen härvid anfört,
att stora svårigheter mötte, då det gällde att taga ställning till vilket antal
dylika befattningar av olika slag, som borde beräknas för varje hushållningssällskap.
Sedan den nya organisationen av hushållningssällskapen och deras
verksamhet hunnit stabiliseras syntes ett sådant ställningstagande bliva lättare.
Lantbruksstyrelsens förslag rörande de olika hushållningssällskapens
personaluppsättningar åsyftade därför ett tillgodoseende av allenast de oundgängligaste
behoven. I
I fråga om antalet verkställande tjänstemän föreslog lantbruksstyrelsen
i utredningen år 1945, att statsbidrag skulle beräknas för en
dylik befattningshavare hos varje hushållningssällskap. I utredningen år 1946
anförde lantbruksstyrelsen, att hushållningssällskapen uppenbarligen komme
att vara i behov av de befattningar, som nu innehades av sällskapens
sekreterare, även därest 1942 års jordbrukskommittés förslag rörande lantbruksnämnder
genomfördes. Härom anförde lantbruksstyrelsen vidare följande.
35
Kungi. Maj:ts proposition nr 76.
Aven med hänsyn till att hushållningssällskapen under angivna förutsättning
mista en del arbetsuppgifter, synas ifrågavarande befattningars behövlighet
vara ställd utom varje tvivel. Sagda arbetsuppgifter torde nämligen
icke nu belasta sekreterarna i sådan omfattning, att uppgifternas bortfall
bör föranleda tvivel om sekreterarbefattningarnas behövlighet. Jämväl under
angivna förutsättning torde sällskapen för ett ändamålsenligt bedrivande
av sin verksamhet vara i oundgängligt behov av att ha en särskild tjänsteman,
som kan utgöra en ledande, samlande och inspirerande kraft inom
verksamheten. Därest ifrågavarande befattningshavare skulle fråntagas hushållningssällskapen
eller nödgas kombinera sina egentliga arbetsuppgifter
med arbetsuppgifter, som nu tillkomma vissa andra tjänstemän hos säilskapen,
skulle såsom följd härav hushållningssällskapens möjligheter att bedriva
sin verksamhet till jordbrukets främjande bliva väsentligt kringskurna.
Lantbruksstyrelsen vill vidare erinra därom, att det jämväl för de av jordbrukskommittén
föreslagna lantbruksnämndernas behov synes nödvändigt,
att hushållningssällskapens ifrågavarande befattningshavare bibehållas och
härvid tilldelas i princip samma ställning och arbetsuppgifter som för närvarande.
Enligt kommitténs förslag skulle nämligen hushållningssällskapens
ifragavarande befattningshavare vara självskrivna ledamöter i lantbruksnämnderna,
varjämte kommittén ansett, att flertalet av nämndernas ärenden
rörande statsunderstöd till jordförbättringsåtgärder borde avgöras av en ledamot
av vederbörande nämnd och att den ledamot, som härvid närmast
borde komma i fråga, vore hushållningssällskapets sekreterare.
Lantbruksstyrelsen har i sistnämnda utredning även upptagit frågan om
benämningen å den verkställande tjänstemannen hos hushållningssällskap
och därvid uttalat följande.
Enligt jordbrukskommitténs förslag rörande lantbruksnämnder skulle dylik
nämnds främste befattningshavare benämnas lantbruksdirektör. Då denna
benämning av statsmakterna redan valts för hushållningssällskapens
framsta befattningshavare och då det icke synes lämpligt med samma benämning
å ifrågavarande två befattningshavaregrupper, vill lantbruksstyrelsen
ifrågasätta, huruvida icke annan benämning borde väljas för lantbruksnämndernas
fiämste befattningshavare. Skulle ändock benämningen lantbruksdirektör
väljas för sistnämnda befattningshavare, torde denna benäm11ll"^olcke
kum?a användas för motsvarande befattningshavare hos sällskapen.
Da a andra sidan titeln sekreterare numera knappast giver något adekvat
uttryck för karaktären av de för hushållningssällskapets främste tjänsteman
avsedda arbetsuppgifterna, synes det lantbruksstyrelsen lämpligt, att man för
denna tjänsteman väljer en ny benämning. Att finna en lämplig dylik benämning
synes förenat med vissa svårigheter. Lantbruksstyrelsen vill dock
anföra, att benämningen länsagronom med visst fog svnes kunna komma i
fråga. Denna benämning skulle utgöra eu parallell till benämningarna länsarkitekt,
länsjägmästare m. fl.
För belysande av
a ntalet j o r d b r u k son
sill enl er upprättade lantbruks
-
ägan om de! erforderliga
k o ns u1enler o c h h us d j u rs k
styrelsen i utredningen år 1945 en sammanställning, vari för varje hushåll
ningssällskap även angavs det antal konsulenter ;
vilket enligt lanlbrukssh
av ifrågavarande slag, för
■clsens beräkning borde anvisas avlöningsbidrag av
statsmedel. Sammanställningen hade i huvudsak följande utseende:
36 Kungl Maj:ts proposition nr 76.
Hushållningssällskap
Nuvarande antalet jord- bruks- och husdjurs- konsulenter
Det antal konsulenter,
som enligt lantbruks- styrelsens förslag skulle
avlönas med statsbidrag
totalt
avlönade med
statsbidrag
jordbruks-
konsulenter
husdjurs-
konsulenter
3
3
2
1
3
2
1
1
5
2
1
1
4
2
1
1
2
2
1
1
2
2
1
1
2
2
1
1
2
2
1
1
2
2
1
X
2
2
1
1
2
2
1
X
3
2
1
1
2
2
1
1
2
2
1
1
2
2
1
1
2
1
1
1
3
2
1
1
4
3
2
1
2
2
1
1
2
2
1
1
3
3
2
1
2
2
1
1
3
3
2
1
3
2
1
1
4
4
3
1
5
5
4
1
Summa
71
60
35
26
Lantbruksstyrelsen bar alltså enligt 1945 års utredning icke ansett sig böra
förorda annan förändring i förhållande till vad enligt 1944 års proposition
beräknats i fråga om det sammanlagda antalet med statsbidrag avlönade
jordbrukskonsulenter respektive husdjurskonsulenter än den, att det i fråga
om jordbrukskonsulenter beräknade antalet skulle ökas med ett. Enligt lantbruksstyrelsens
mening borde nämligen dels varje hushållningssällskap beräknas
erhålla statsbidrag till en husdjurskonsulent och minst en jordbrukskonsulent,
dels ock intet hushållningssällskap vidkännas någon nedsättning
av det antal konsulenter av ifrågavarande slag, vartill detsamma redan erhölle
avlöningsbidrag av statsmedel. I enlighet härmed skulle Älvsborgs
läns södra hushållningssällskap erhålla statsbidrag till avlönande av två
mot nu en — konsulenter av ifrågavarande slag, varjämte ettvart av övriga
hushållningssällskap skulle erhålla statsbidrag till avlönande av ett oförändrat
antal dylika konsulenter.
I utredningen år 1946 har lantbruksstyrelsen uttalat, att ett genomförande
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
37
av jordbrukskommitténs förslag icke kunde möjliggöra någon nedsättning av
det antal statsbidragsavlönade jordbrukskonsulenter hos hushållningssällskapen,
som styrelsen räknat med i sin tidigare utredning. Härom har styrelsen
anfört väsentligen följande.
Ett genomförande av jordbrukskommitténs förslag rörande lantbruksnämnder
skulle få den följden, att hushållningssällskapens jordbrukskonsulenters
verksamhet med täckdikningen komme att upphöra. Denna omständighet
synes böra beaktas i detta sammanhang. Då de övriga arbetsuppgifter,
som enligt förslaget skulle överföras från hushållningssällskapen till lantbruksnämnderna,
icke taga jordbrukskonsulenternas tid i anspråk i nämnvärd
grad, synes man kunna bortse från denna uppgiftsöverföring vid bedömandet
av frågan om hushållningssällskapens behov av jordbrukskonsulenter,
därest jordbrukskommitténs ifrågavarande förslag genomföres. Även
om täckdikningsverksamheten tager en betydande del av de nuvarande jordbrukskonsulenternas
tid i anspråk, ha å andra sidan dessa konsulenter i regel
i minst lika hög grad sysselsatts med andra arbetsuppgifter, såsom rådgivning
på växtodlingsområdet, försöksverksamhet, markkarteringsverksamhet samt
undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. Vidare bör uppmärksammas,
att sistberörda och liknande arbetsuppgifter kräva betydligt större
insatser av arbetskraft än som hushållningssällskapen hittills kunnat åstadkomma.
Lantbruksstyrelsen kan därför icke finna, att ett genomförande av
jordbrukskommitténs förslag kan möjliggöra någon nedsättning av det antal
statsbidragsavlönade jordbrukskonsulenter hos hushållningssällskapen, som
styrelsen räknat med i utredningen år 1945. Även vid ett genomförande av
jordbrukskommitténs förslag synes det sålunda omöjligt att utgå från att
något hushållningssällskap skulle kunna vara helt utan någon befattningshavare
av denna kategori. Ett sådant genomförande torde ej heller kunna
medföra, att de hushållningssällskap, för vilka lantbruksstyrelsen i utredningen
år 1945 beräknade två eller flera statsbidragsavlönade jordbrukskonsulenter
skulle kunna nöjaktigt bedriva sin verksamhet med ett lägre antal
sådana tjänstemän än som lantbruksstyrelsen räknat med i utredningen. Särskilt
de tre norrländska hushållningssällskap, för vilka lantbruksstyrelsen nu
beräknat två eller flera statsbidragsavlönade jordbrukskonsulenter, ävensom
Kopparbergs och Värmlands läns hushållningssällskap torde, jämväl därest
jordbrukskommitténs förslag om lantbruksnämnder genomföres, vara i oundgängligt
behov av det antal statsbidragsavlönade j o r d b rak s k on s ulen t er, som
lantbruksstyrelsen förut beräknat.
I detta sammanhang torde få framhållas, att hushållningssällskapen allt - sedan år 1944 åtnjuta särskilda statsbidrag till extra arbetskraft — huvudsakligen
med agronomutbildning eller med vandringsrättares kompetens —
lör planläggning av beredskapsarbeten. Med anlitande av ifrågavarande statsbidrag
torde hushållningssällskapen sålunda för närvarande ha, bland annat,
sammanlagt 30 å 35 agronomutbildade tjänstemän anställda. Då det övervägande
antalet av de inom hushållningssällskapen under de senaste båda
aren planlagda företagen av olika slag torde ha planlagts såsom beredskapsarbeten
och samtidigt arbetsuppgifter icke synas ha saknats för någon av
hushållningssällskapens agronomutbildade tjänstemän utan dessa blivit fullt
utnyttjade, synes man under denna tid ha fått belägg för att de arbetsuppgifter,
som kvarstå för hushållningssällskapens jordbrukskonsulenter vid
inrättande enligt jordbrukskommitténs förslag av lantbruksnämnder, äro av
sådan omfattning, alt lantbruksnämndernas inrättande icke bör beräknas
nedsätta hushållningssällskapens behov av statsbidragsavlönade jordbrukskonsulenter.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Beträffande husdjurskonsulenterna anförde lantbruksstyrelsen i utredningen
år 1946, att arbetsområdet för desamma icke nämnvärt komme att
begränsas av ett genomförande av jordbrukskommitténs förslag om lantbruksnämnder.
Hushållningssällskapens behov av dylika befattningshavare
borde därför beräknas i enlighet med vad lantbruksstyrelsen ifrågasatte i utredningen
år 1945, helt oberoende av frågan om lantbruksnämndernas inrättande,
d. v. s. till en befattningshavare för varje sällskap.
Antalet trädgår dskons u len ter beräknade lantbruksstyrelsen i
sin utredning år 1945 till 26, fördelade med en tjänsteman på varje hushållningssällskap.
På enahanda sätt beräknades i samma utredning antalet
kamrerare. Av dessa skulle sex — en hos ett vart av Östergötlands,
Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens läns
hushållningssällskap — placeras i en högre löneställning och övriga 20 i en
lägre löneställning. I utredningen år 1946 beräknade lantbruksstyrelsen antalet
trädgårdskonsulenter och kamrerare till samma antal som i utredningen år
1945, enär arbetsuppgifterna för dessa kategorier av befattningshavare icke
syntes i nämnvärd grad påverkas av ett genomförande av jordbrukskommitténs
förslag om lantbruksnämnder.
Frågan om det behövliga antalet jordbruksinstruktörer hos
hushållningssällskapen belyste lantbruksstyrelsen i 1945 års utredning med
följande sammanställning, upptagande jämväl styrelsens då framlagda förslag
i ämnet (sammanställningen återgives å s. 39).
I 1946 års utredning har lantbruksstyrelsen räknat med att behovet av
statsbidragsavlönade jordbruksinstruktörer hos hushållningssällskapen skulle
utgöra minst det antal, vartill sällskapens på så sätt avlönade vandringsrättare
nu uppginge, eller 96 stycken, därest jordbrukskommitténs förslag om
lantbruksnämnder genomfördes. Härom har styrelsen anfört i huvudsak:
En överföring av arbetsuppgifter från hushållningssällskapen till lantbruksnämnderna
i enlighet med jordbrukskommitténs förslag kommer att föranleda,
att hushållningssällskapens jordbruksinstruktörer, i motsats till vad
tidigare beräknats, icke komma att handhava planläggning av åtgärder, som
avse nyodling, stenröjning, jordköming och gödselvårdsanläggningar. I vilken
utsträckning hushållningssällskapens behov av jordbruksinstruktörer påverkas
av ett genomförande av jordbrukskommitténs förslag, synes vara mycket
vanskligt att avgöra. Å ena sidan torde de åtgärder, som enligt sagda
förslag skulle frånhändas hushållningssällskapen, upptaga en större del av
jordbruksinstruktöremas (vandringsrättarnas) tid än av jordbrukskonsulenternas
tid. Å andra sidan äro jordbruksinstruktörerna liksom jordbrukskonsulenterna
i betydande utsträckning sysselsatta med sådana andra arbetsuppgifter
till jordbrukets främjande, som hittills icke på långt när kunnat
tillgodoses i önskvärd grad. I lantbruksstyrelsens utredning år 1945 räknades
också med ett betydligt ökat antal statsbidragsavlönade jordbruksinstruktörer
såsom behövliga för hushållningssällskapen. Enligt lantbruksstyrelsens
mening torde hushållningssällskapen vid ett genomförande av förslaget
om lantbruksnämnder bliva i behov av sammanlagt minst det antal statsbidragsavlönade
jordbruksinstruktörer, vartill sällskapens statsbidragsavlönade
Kungi. Maj:ts proposition nr 76.
39
Hushållningssällskap
1 Nuvarande antalet
vandringsrättare
Det antal jord- bruksinstruktörer, som
enligt lantbruksstyrelsens
förslag skulle avlönas
med statsbidrag
totalt
avlönade mec
statsbidrag
j Stockholms läns och stads.............
4
2
O
Uppsala läns ................
2
2
2
Södermanlands >..................
1
1
2
Östergötlands >..................
1
1
2
Jönköpings >..................
4
2
4
Kronobergs >..................
4
4
4
Kalmar läns norra..................
2
1
2
» > södra..................
3
2
2
Gotlands läns ........
1
1
1
Blekinge i ......
3
i)
Ht
2
Kristianstads > ..........
4
4
4
Malmöhus >
1
1
Hallands > ____
5
3
4
Göteborgs och Bohus > ............
3
3
3
| Älvsborgs läns norra..................
1
i
2
> » södra ..................
2
2
2
Skaraborgs läns .............
3
3
3
j Värmlands >......
4
4
4
1 Örebro j.....
3
3
3
j Västmanlands > ........
3
3
3
'' Kopparbergs »........
4
4
5
i Gävleborgs >........
7
7
7
Västernorrlands >..........
5
5
8
Jämtlands >..........
4 1
4
6
Västerbottens > ............
17
16
16
Norrbottens > ..........
22
15
16
Summa 1
113
96
110
vandringsrättare nu uppgår, eller 96 stycken. I angivna fall torde emellertid
tills vidare icke behöva beräknas någon ökning av det för hushållningssällskapen
erforderliga antalet tjänstemän av ifrågavarande slag. Fördelningen
av nämnda antal jordbruksinstruktörer, 96, på hushållningssällskapen torde
böra i huvudsak ansluta sig till motsvarande nuvarande fördelning av vandringsrättare.
Här må inskjutas, att hushållningssällskapen med anlitande av särskilda
statsbidrag till extra arbetskraft för planläggning av beredskapsarbeten nu
torde ha sammanlagt 35 å 40 tjänstemän med vandringsrättares kompetens
anställda. Liksom beträffande jordbrukskonsulenterna synes man under den
tid, beredskapsplanläggningen pågått, ha fått belägg för att de arbetsuppgifter,
som kvarstå för hushållningssällskapens jordbruksinstruktörer vid inrättande
enligt jordbrukskommitténs förslag av lantbruksnämnder äro av
sådan omfattning, att nämndernas inrättande icke bör beräknas föranleda,
aitt hushållningssällskapens behov av statsbidragsavlönade dylika befattningshavare
blir mindre än för närvarande.
I detta sammanhang må anföras, att lantbruksslyrelsen i 1946 års utredning
på tal om den för beredskapsplanläggningen av hushållningssällskapen
anställda extra arbetskraften — huvudsakligen med agronom-eller vandrings
-
40
KungJ. Maj:ts proposition nr 76.
rättarutbildning — framhållit, att sällskapen vid ett genomförande av jordbrukskommitténs
förslag torde få avstå från huvudparten av nämnda arbetskraft,
enär den huvudsakliga delen av angivna planläggning i sådant fall
givetvis skulle överföras till lantbruksnämnderna, om den överhuvud skulle
fortsätta.
I såväl 1945 som 1946 års utredning har lantbruksstyrelsen beräknat a ntalet
kontorsbiträden och skrivbiträden till ett av varje kategori
för ett vart sällskap. Storleken av dessa två befattningshavaregrupper har
lantbruksstyrelsen ansett kunna beräknas helt oberoende av ett genomförande
av förslaget om lantbruksnämnder.
Enligt lantbruksstyrelsens utredning år 1946 skulle alltså hushållningssällskapens
sammanlagda behov av statsbidragsavlönad personal
av följande kategorier vid lantbruksnämndernas inrättande
beräknas i enlighet med denna sammanställning:
26 verkställande tjänstemän,
35 jordbrukskonsulenter,
26 husdjurskonsulenter,
26 trädgårdskonsulenter,
96 jordbruksinstruktörer,
26 kamrerare,
26 kontorsbiträden,
26 skrivbiträden.
Nu angivna personalbehov skiljer sig från motsvarande i 1945 års utredning
beräknade behov däri, att jordbruksinstruktöremas antal nedsatts från
110 till 96.
Frågan om bestämmelser rörande avlöningsbidrag och
avlönings grunder för befattningshavare hos hushållningssällskap
har av lantbruksstyrelsen behandlats i både 1945 och
1946 års utredningar.
I 1945 års utredning framlade lantbruksstyrelsen sålunda förslag
till kungörelse med bestämmelser om statsbidrag till avlönande av befattningshavare
hos hushållningssällskap. Detta förslag överensstämde — i anslutning
till av 1944 års riksdag godkända riktlinjer — i huvuddragen med
motsvarande bestämmelser för personalen vid lantbruks-, lantmanna- och
lanthushållsskolor. Enligt förslaget skulle statsbidrag få utgå till hushållningssällskap
för bestridande av dels vederbörande befattningshavare tillkommande
grundlön, ålderstillägg och rörligt tillägg, dels ock ersättning åt
vikarie å vederbörande befattning. Bidrag skulle avse det antal befattningar
av olika slag, som Kungl. Maj:t bestämde. Lantbruksstyrelsen anförde i utredningen,
att bestämmelser om kristillägg till hushållningssällskapens befattningshavare
syntes böra meddelas i samma ordning, som härvidlag gällde
för liknande befattningshavaregrupper, och således icke intagas i den
kungörelse, varom fråga vore.
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
41
Med avseende å olika befattningshavares löneförmåner anförde lantbruksstyrelsen
i 1945 års utredning, att styrelsen endast i fråga om befattningar
såsom hemkonsulent och heminstruktör ansåge sig böra förorda eu förmånligare
lönesättning än den, som beräknats i 1944 års proposition. I fråga om
övriga befattningar rådde full överensstämmelse mellan sistberörda lönesättning
och den, som upptogs i styrelsens förslag.
För rätt till ålderstillägg skulle enligt lantbruksstyrelsens förslag år 1945
befattningshavare hos hushållningssällskap äga att tillgodoräkna sig den tid,
varunder han före de nya bestämmelsernas ikraftträdande oavbrutet innehaft
motsvarande befattning hos hushållningssällskap. En bestämmelse av
huvudsakligen motsvarande innebörd gäller för personalen vid lantbruks-,
lantmanna- och lanthushållsskolor och lantbruksstyrelsen förutsatte i sin utredning,
att ifrågavarande tillgodoräknande skulle för hushållningssällskapens
befattningshavare liksom för nyssberörda skolpersonal få avse jämväl
sådan befattning, för vilken avlöningsbestämmelser icke tidigare varit fastställda
i författning. De år 1945 av lantbruksstyrelsen utformade grunderna
för beräkning av ålderstillägg innebära ytterligare — i principiell anslutning
till de av riksdagen godkända riktlinjerna — att s. k. genomgående tjänstearsberäkning
för erhailande av ålderstillägg skulle få tillämpas vid övergång
från föreståndar- eller lärarbefattning vid lantbruks-, lantmanna-, lanthushålls-
och trädgårdsskola till befattning hos hushållningssällskap. Samtliga
ärenden angående beviljande av ålderstillägg skulle enligt förslaget avgöras
av lantbruksstyrelsen. Styrelsen förordade jämväl vissa bestämmelser om semester,
tjänstledighet, behörighetsvillkor, tillsättande, entledigande, åligganden
samt om ordningen för sökande och utbetalning av avlöningsbidrag
in. m.
I utredningen år 1946 upptog lantbruksstyrelsen frågan om genomförande
för hushållningssällskapens personal av en lönereglering av principiellt
samma innebord som den, vilken enligt avlöningsreglementet den 28
juni 1946 (nr 516) sedan den 1 juli 1946 gäller för ordinarie befattningshavare
vid skogsvårdsstyrelserna. Med hänsyn till att sagda reglemente nära
ansluter sig till civila avlöningsreglementet har lantbruksstyrelsen redogjort
för de huvudsakliga skiljaktighetema mellan nu nämnda två avlöningsreglementen
å ena sidan och det av styrelsen i 1945 års utredning framlagda kungörelseförslaget
om statsbidrag till avlönande av vissa befattningshavare hos
hushållningssällskap å andra sidan. Härvid har lantbruksstyrelsen anfört väsentligen
följande.
En jämförelse visar i första hand, att avlöningsreglementenas bestämmelser
äro mera detaljerade än bidragskungörelsens skulle bliva. En alltför långtgående
detaljering av bestämmelserna medför givetvis en del besvär vid tilllämpningen
och med hänsyn härtill har lantbruksstyrelsen tidigare varit något
tveksam om lämpligheten av alt alltför nära anknyta hushållningssällskapens
lönesystem till civila avlöningsreglementet. A andra sidan är det uppenbarligen
en styrka, att ett lönesystem innefattar en relativt fullständig
reglering. EU enklare lönesystem utesluter för övrigt icke svårigheter vid
tillämpningen, enär föreskrifterna i ett sådant system i en del fall icke lämna
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
någon vägledning för bedömandet av föreliggande problem. Härpå har lantbruksstyrelsen
särskilt under senare år erhållit en rikhaltig erfarenhet i
vad gäller löne- och anställningsförhållandena vid hushållningssällskapen.
Löneplanerna i avlöningsreglementena (här avses av civila avlöningsreglementets
löneplaner endast löneplan A) äro vidare dyrortsgraderade, medan
förslaget till bidragskungörelse avser enhetslöner. Man kan uppenbarligen resa
allvarliga invändningar mot nu rådande system med dyrortsgraderade löner.
Justeringar härav torde väl också vara att vänta inom eu snar! framtid.
Då man emellertid i fråga om avlöningen till det alldeles övervägande flertalet
av med statsmedel avlönade befattningshavare accepterar dyrortsgraderingens
princip, synes konsekvensen kräva, att denna princip tillämpas även
beträffande hushållningssällskapens personal. Härvid torde det vara lämpligast
att, såsom skett beträffande skogsvårdsstyrelsemas personal, tillämpa
samma dyrortssystem som för statliga befattningshavare.
En tredje skiljaktighet ligger däri, att i avlöningsreglementena meddelas
föreskrifter om vissa förmåner — exempelvis fri sjukvård samt flyttningsersättning
— vilka föreskrifter sakna motsvarighet i kungörelseförslaget. Föreskrifter
av detta slag äro givetvis av betydande värde för befattningshavarna
samtidigt som de stärka huvudmannens ställning i konkurrensen om arbetskraften.
Lantbruksstyrelsen vill anföra, att befordringsgången mellan hushållningssällskapen
och de lägre lantbruksundervisningsanstaltema torde kunna underlättas
i lika hög grad med ett lönesystem för hushållningssällskapen i nära
anslutning till skogsvårdsstyrelsemas lönesystem som med det i 1944 års
principbeslut avsedda lönesystemet. Ett sådant underlättande torde nämligen
mera vara avliängigt av den löneställning inom respektive system, som väljes
för vederbörande befattningshavare, än av systemet såsom sådant. Befordran
synes för övrigt böra beräknas förekomma icke endast mellan hushållningssällskapen
och de lägre lantbruksundervisningsanstalterna utan även mellan
nämnda institutioner och andra organ, exempelvis egnahemsnämnderna och
de föreslagna lantbruksnämnderna, för vilka de statliga avlöningsreglementena
gälla respektive torde komma att gälla. I propositionen nr 313/1942 rörande
bland annat den nu gällande löneregleringen för personalen vid de lägre lantbruksundervisningsanstaltema
uttalades härjämte, att det i propositionen
framlagda löneregleringsförslaget innebure en i dåvarande läge lämplig lösning,
men förutsattes, att frågan om förevarande personals inordnande under
det statliga lönesystemet upptoges till omprövning, när förhållandena
därtill kunde föranleda. I
I anslutning till vad sålunda anförts har lantbruksstyrelsen i 1946 års utredning
funnit övervägande skäl tala för att reglerna om personalens anställnings-
och löneförhållanden vid hushållningssällskapen nära anslutas till
motsvarande regler i skogsvårdsstyrelsemas avlöningsreglemente. Styrelsen
har därför vid utredningen fogat förslag till dels avlöningsreglemente för befattningshavare
vid hushållningssällskapen och dels kungörelse angående
statsbidrag till avlönande av befattningshavare vid sällskapen. Sagda två författningsförslag
överensstämma i allt väsentligt med avlöningsreglementet för
ordinarie befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna respektive med det av
lantbruksstyrelsen i 1945 års utredning framlagda förslaget till kungörelse
om statsbidrag till avlönande av befattningshavare hos hushållningssällskap.
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
43
Beträffande löneg radsplacering för olika tjänstemän har lantbruksstyrelsen
i 1946 års utredning anfört, att styrelsen utgått från att ortsgrupp
E vore medeldyrortsgrupp för ifrågavarande befattningshavare samt
att befattningshavarna borde erhålla i huvudsak samma löneställning, som
styrelsen räknat med i utredningen år 1945. Till belysande av sitt förslag till
lönegradsplacering för följande befattningshavare lämnade lantbruksstyrelsen
eu sammanställning av i huvudsak följande utseende.
Befattning
I lantbruksstyrelsens utredning
år 1945 beräknad löneställning
motsvarar i fråga om
Av lantbruks- styrelsen före- slagen lönegrad
motsvarar civila
avlöningsregle- mentets
lönegrad
begynnelse-
avlöning,
lönegrad
slutavlöning,
lönegrad
Lantbruksdirektör (länsagronom).........
A 28
A 28
A 28
Jordbrukskonsulent......................
A 22
A 23
A 23
Husdjurskonsulent ......................
A 22
A 23
A 23
Trädgårdskonsulent......................
A 20—21
A 21—22
A 22
Kamrerare i lönegrupp I................
A 18-19
A 20-21
A 21
> » » II................
A 16—17
A 17—18
A 18
Jordbruksinstruktör.....................
A 9-10
A 11—12
A 12
Kontorsbiträde..........................
A 3— 4
A 3— 4
A 4
Skrivbiträde............................
A 1— 2
A 1— 2
A 2
Såsom kommentar till sammanställningen har lantbruksstyrelsen anfört,
att vid en lägre lönegradsplacering för angivna befattningshavare än den,
som styrelsen föreslagit, befattningshavarna skulle erhålla en oförmånligare
löneställning än den, som styrelsen räknade med i utredningen år 1945 och
som avsågs i de av 1944 års riksdag godkända riktlinjerna för omorganisation
av hushållningssällskapen.
Vid lantbruksstyrelsens behandling av förevarande lönefrågor har byrådirektören
N. M. Sonesson reservationsvis uttalat, att liksom ämneslärare vid
trädgårdsskola givits samma löneställning som ämneslärare vid lantbruksskola
borde löneställningen för trädgårdskonsulent vara densamma som för
jordbruks- och husdjurskonsulent.
Enligt de av lantbruksstyrelsen förordade bestämmelserna för
behörighet till olika befattningar hos hushållningssällskap skulle verkställande
tjänsteman ha avlagt agronomexamen samt ha förvärvat god erfarenhet
inom lanthushållningen och goda insikter i organisatoriska och administrativa
frågor på lanthushållningens område ävensom i övrigt ha visat
lämplighet för befattningen. Agronomexamen skulle ha avlagts även av jordbruks-
och husdjurskonsulent, varjämte trädgårdskonsulent skulle ha avlagt
examen vid Alnarpsinstitutets högre trädgårdskurs. Konsulent skulle vidare
ha förvärvat erfarenhet, som kunde anses erforderlig för befattningen, äga
god förmåga alt i tal och skrift meddela undervisning och upplysning samt i
(ivrigt ha visat lämplighet för befattningen. Av kamrerare skulle fordras att
ha avlagt examen vid handelshögskola eller agronomexamen eller på annat
sätt förvärvat erforderlig teoretisk utbildning samt alt ha förvärvat för bo
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
fattningen erforderlig erfarenhet och i övrigt visat lämplighet för befattningen.
Jordbruksinstruktör skulle ha genomgått utbildningskurs för dylik befattningshavare
samt förvärvat behövlig erfarenhet. Lantbruksstyrelsen skulle
slutligen ha möjlighet att medgiva dispens från de föreslagna behörighetsvillkoren.
Vad beträffar ordningen för tillsättande av befattning hos
hushållningssällskap innebär lantbruksstyrelsens förslag, att förvaltningsutskottet
skulle ha att bland de sökande antaga befattningshavare. I fråga om
befattning såsom verkställande tjänsteman, konsulent och kamrerare skulle
utskottet dock ha att välja befattningshavare endast bland tre av lantbruksstyrelsen
på förslag uppförda sökande.
Lantbruksstyrelsen har i 1946 års utredning anfört, att en lönereglering
för statstjänstemän i enlighet med det förslag, som Kungl.
Maj:t förelagt höstsessionen vid 1946 års riksdag, uppenbarligen borde föranleda
motsvarande förändringar av de avlöningsförhållanden för hushållningssällskapens
befattningshavare, rörande vilka styrelsen avgivit förslag.
Därest ifrågavarande lönereglering för statstjänstemän genomfördes senast
den 1 januari 1948, borde alltså de nya avlöningsförhållandena för hushållningssällskapens
befattningshavare redan från början anslutas till berörda
lönereglering för statstjänstemännen.
Med hänsyn till min i det föregående angivna ståndpunkt till dels organisationen
av undervisningsverksamheten på lanthushållets område, dels den
s. k. klubbverksamheten samt dels åtgärderna till husdjursskötselns och
fiskets främjande har jag icke funnit anledning att nu närmare redogöra
för vad lantbruksstyrelsen i utredningarna föreslagit beträffande befattningar
hos hushållningssällskapen på dessa verksamhetsområden.
Jag torde i detta sammanhang få erinra om lantbruksstyrelsens i det föregående
omnämnda utredning rörande utbildning för skötsel av jordbruksmaskiner.
Lantbruksstyrelsen har i denna utredning framhållit, att det årliga
rekryteringsbehovet av maskinkunniga jordbrukare, driftsledare och arbetare
kunde beräknas till omkring 4 700. På samma sätt som en allmän rådgivnings-
och upplysningsverksamhet av hushållningssällskapen för närvarande
bedreves på bland annat växtodlingens och husdjursskötselns områden erfordrades
en motsvarande verksamhet på jordbruksmaskinernas område, om
jordbrukets mekanisering skulle kunna genomföras på ett ändamålsenligt
sätt, vilket vore av betydelse för jordbrukets rationalisering. Yrkesutövarna
behövde genom personlig vägledning erhålla bättre kännedom om mekaniseringens
förutsättningar i det enskilda fallet. Skulle det bliva möjligt att genom
ökad maskinanvändning minska jordbrukets produktionskostnader, erfordrades
en väl genomtänkt planläggning av denna mekanisering. I många
fall borde maskinanvändningen ordnas gemensamt för flera brukare och då
erfordrades upplysning och rådgivning om huru det gemensamma begag
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
45
nandet borde organiseras. Även vid anskaffning av maskiner och redskap
skulle en sakkunnig och opartisk rådgivning vara av stort värde för jordbrukarna.
Denna rådgivnings- och upplysningsverksamhet på maskinområdet
borde enligt lantbruksstyrelsens mening handhavas av hushållningssällskapen.
Hos varje hushållningssällskap borde för detta ändamål anställas en
maskinkonsulent och vid behov även en eller flera maskininstruktörer.
Maskinkonsulenten skulle ha till uppgift att
1) medverka vid organiserandet av olika slag av gemensam maskinanvändning;
2)
biträda inom hushållningssällskapets maskinlåneverksamhet;
3) vara rådgivare vid val av maskiner;
4) organisera och leda maskinkurser;
5) hålla föredrag i maskinfrågor i sällskapets verksamhet samt vara tillfällig
föreläsare vid jordbrukets läroanstalter i aktuella maskinfrågor;
6) bedriva upplysning och rådgivning angående vattenförsörjning på lantgårdar
i den mån denna uppgift icke omhänderhades av andra sakkunniga;
samt
7) bedriva upplysning och rådgivning angående maskinell stenröjning och
nyodling.
Maskininstruktör skulle enligt lantbruksstyrelsens förslag biträda maskinkonsulenten
liksom jordbrukskonsulenterna biträddes av vandringsrättare
(jordbruksinstruktörer).
I fråga om maskin konsulenter nas och maskininstruktörernas
avlöning har lantbruksstyrelsen förordat, att i lönehänseende
likställighet skulle råda mellan maskinkonsulent och jordbrukskonsulent
samt mellan maskininstruktör och jordbruksinstruktör.
Beträffande maskinkonsulenternas kompetens har lantbruksstyrelsen
beräknat, att för dessa befattningshavare erfordrades särskild utbildning.
Härvidlag vore två alternativ tänkbara. Det ena utgjorde en ökning
av undervisningen i maskinlära vid lantbrukshögskolan på så sätt, att jordbrukslinjen
efter två år uppdelades i en hydroteknisk linje och en maskinteknisk
linje. Det andra alternativet bestode i att särskild maskinutbildning
anordnades för stipendiater med agronomexamen. Jordbrukstekniska institutet
hade förklarat sig berett att i förening med lantbrukshögskolan anordna
sistnämnda utbildning, om härför nödiga arbetskrafter och medel ställdes
till förfogande. Lantbruksstyrelsen ville förorda det första alternativet men
ansåge sig cj böra ingå på den närmare utformningen därav. Då en snabb
utbildning av bland annat maskinkonsulenter erfordrades, framlade styrelsen
emellertid riktlinjer för anordnande av särskild maskinutbildning för agronomer.
Denna utbildning borde för blivande maskinkonsulenter jämte vissa
maskinlärare omfatta 7 månader, varav 3 för verkstadspraktik och 4 för
kurs vid Ultuna. Då det komme att dröja, innan tillräckligt antal maskinkonsulenter
hunnit utbildas enligt nu berörda ordning, skulle såsom dylika
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
konsulenter möjligen kunna till en början anställas kvalificerade ingenjörer,
som genom sin verksamhet skaffat sig god inblick i jordbruksproblem ocli
dessutom genomgått särskild utbildning med betoning på jordbruksfrågor.
Enligt lantbruksstyrelsens mening borde för kompetens såsom maskininstruktör
erfordras bland annat att ha genomgått dels en av styrelsen
föreslagen 10-månaders reparatörsskola och dels en av styrelsen likaledes
föreslagen 2-månaders särskild kurs för utbildning av maskininstruktörer.
Yttranden.
I de över lantbruksstyrelsens utredningar avgivna yttrandena ha invändningar
i regel icke upprests mot principen att statsbidrag skulle
utgå till avlönande av vissa befattningshavare hos hushållningssällskap.
Dock må anföras, att statskontoret erinrat om att ämbetsverket
i yttrande över 1942 års jordbrukskommittés betänkande förordat antingen
ett överlämnande åt sällskapen av alla de nya statliga uppgifterna med
jordbrukets rationalisering eller, om man icke ville beträda denna väg, en
överflyttning på lantbruksnämnderna av hela den del av sällskapens arbetsuppgifter,
som betingades av den med statsmedel bedrivna låne- och bidragsförmedlingen,
varefter sällskapen finge bestå såsom helt enskilda sammanslutningar
utan bidrag av statsmedel.
Beträffande det av lantbruksstyrelsen i 1946 års utredning beräknade antalet
statsbidragsavlönade befattningshavare av olika slag
hos hushållningssällskapen har riksräkenskapsverket anfört, att det vore
synnerligen vanskligt att med tillräcklig noggrannhet beräkna hushållningssällskapens
behov av statsbidragsavlönad personal, innan man kunde närmare
överblicka det samlade behov av arbetskraft, som krävdes inom lantbruksnämnder
och hushållningssällskap för genomförande av jordbrukskommitténs
rationaliseringsprogram. Ämbetsverket finge därför understryka
nödvändigheten av ytterligare utredning i ämnet. I övrigt har lantbruksstyrelsens
nämnda beräkning i yttrandena blivit föremål för erinringar i huvudsak
allenast av hushållningssällskapens förvaltningsutskott. I det följande
må närmast lämnas en översikt i vad erinringarna beröra det av styrelsen
föreslagna antalet befattningar såsom verkställande tjänstemän, jordbrukskonsulenter,
husdjurskonsulenter, trädgårdskonsulenter, kamrerare. jordbruksinstruktörer
samt tjänstemän, tillhörande kontorspersonalgruppen.
Vad angår antalet verkställande tjänstemän har intet förvaltningsutskott
framställt erinran mot lantbruksstyrelsens beräkning av eu
dylik tjänsteman för varje hushållningssällskap. Förvaltningsutskotten ha i
allmänhet tillstyrkt eller lämnat utan erinran lantbruksstyrelsens förslag, att
ifrågavarande tjänsteman borde benämnas länsagronom, därest benämningen
lantbruksdirektör valdes för lantbruksnämndens verkställande tjänsteman.
Dock har Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott ifrågasatt,
huruvida icke under angivna förutsättning för sällskapets verkställande
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
tjänsteman borde väljas benämningen direktör. Förvaltningsutskotten i Malmöhus
och Värmlands läns hushållningssällskap ha uttalat, att tjänstemannen
borde bibehållas vid sekreterartiteln.
Lantbruksstyrelsens beräkning år 1946 av antalet konsulenter och
kamrerare har i huvudsak godtagits av hushållningssällskapens förvaltningsutskott.
Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
dock framfört önskemål om ytterligare en jordbrukskonsulent och en liusdjurskonsulent.
Önskemål om ytterligare en trädgårdskonsulent har uttalats
av förvaltningsutskottet i Gävleborgs läns hushållningssällskap. Enligt riksräkenskapsverkets
yttrande borde benämningen för kamrerarna i den av lantbruksstyrelsen
föreslagna lägre löneställningen ändras till förslagsvis redogörare
och kassör.
Det i lantbruksstyrelsens utredning år 1946 framförda förslaget om antalet
jordbruksinstruktörer har blivit föremål för vissa erinringar
av sju hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Sålunda har Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
yrkat på att sällskapet skulle tilldelas flera jordbruksinstruktörer än för närvarande.
Jönköpings låns, Kalmar läns norra, Malmöhus läns och Skaraborgs låns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott ha vart och ett för sig uttalat önskemål
om att respektive sällskap skulle erhålla en jordbruksinstruktör mera
än för närvarande.
Ytterligare två dylika befattningshavare borde enligt Hallands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott tilldelas detta sällskap.
Förvaltningsutskottet i Västernorrlands läns hushållningssällskap har gjort
uttalanden av innebörd, att en sådan fördelning av det ifrågasatta antalet
jordbruksinstruktörer borde verkställas, att nämnda sällskap bleve bättre tillgodosett
än för närvarande.
Beträffande lantbruksstyrelsens år 1946 verkställda beräkning av kontorspersonal
ha sexton hushållningssällskaps förvaltningsutskott anfört
erinringar, innebärande att styrelsens beräkning ansåges vara alltför snäv i
förhållande till det föreliggande behovet.
Sålunda har Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott
erinrat om att behovet av kvalificerad kontorspersonal säkerligen icke
vore mindre hos sällskapen än hos skogsvårdsstyrelserna.
Vidare har förvaltningsutskottet i Uppsala läns hushållningssällskap uttalat
önskemal om att hos sällskapet liksom hos skogsvårdsstyrelserna även
kanslibiträdesbefattningar bleve inrättade.
Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit
behovet av alt sällskapet tilldelades jämväl eu kansliskrivarbefattning.
Enligt Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott borde
varje hushållningssällskap utrustas med ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde.
Liknande åsikt har framförts av förvaltningsutskotten i Kalmar läns
norra. Gotlands läns och Kopparbergs läns hushållningssällskap.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Förvaltningsutskottet i Kronobergs läns hushållningssällskap har ansett
detta sällskap vara i behov av större kontorspersonal, däribland ett kanslibiträde.
Av Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagits,
att varje sällskap skulle få två kontorsbiträden och två skrivbiträden.
Hallands låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att varje
sällskap borde tilldelas ytterligare två kanslibiträden och ett kontorsbiträde.
Göteborgs och Bohus samt Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
önska skrivbiträdesantalet för respektive sällskap ökat med
ett. Förstnämnda utskott anser därjämte, att det för sällskapet avsedda kontorsbiträdet
borde utbytas mot ett kanslibiträde.
Av Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalats,
att sällskapet borde erhålla jämväl ett kanslibiträde.
Önskemål om att för varje sällskap skulle beräknas jämväl en kansliskrivafe
och ett kanslibiträde har framförts av förvaltningsutskottet i Värmlands
läns hushållningssällskap.
Av Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har gjorts uttalanden
om behovet av större kontorspersonal, däribland även kanslibiträden.
Från förvaltningsutskottet i Västerbottens läns hushållningssällskap har
framlagts förslag om att kansliskrivare och kanslibiträden skulle kunna tilldelas
de hushållningssällskap, som vore i behov därav. Sällskapet i Västerbottens
län vore i behov av två å tre kontorsbefattningar utöver de av lantbruksstyrelsen
föreslagna.
Slutligen ha hushållningssällskapens ombud överlämnat en promemoria rörande
hushållningssällskapens behov av kontorspersonal. I promemorian
har anförts, att inom flertalet sällskap behov förelåge av jämväl en kanslibefattning,
förslagsvis närmast motsvarande kansliskrivare i 11 lönegraden.
Personal i ungefär motsvarande ställning förekomme för närvarande inom
sällskapen och syntes framdeles icke kunna undvaras. Det vore vidare klart,
att —■ jämte de av lanlbruksstyrelsen föreslagna kontors- och skrivbiträdesbefattningarna
— ytterligare kanslipersonal erfordrades.
Förvaltningsutskotten i Uppsala och Jönköpings läns hushållningssällskap
ha härjämte framhållit, att reglering borde ske av personalfrågorna även vid
sällskapens veterinäravdelningar. Förvaltningsutskottet i Kronobergs
läns hushållningssällskap har uttalat önskemål om att för detta sällskap
skulle beräknas jämväl en särskild instruktör för trädgårdsskötseln.
En dylik befattningshavare borde beräknas för varje hushållningssällskap
enligt av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund cch
Svenska lantbrukstjånstemannaföreningen uttalad mening. Enligt uttalande
avr Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott borde, i syfte
att trygga en god rekrytering av hushållningssällskapens konsulentkår,
statsmedel utgå till anställande jämväl av biträdande konsulenter.
Iiiingl. Maj:ts proposition nr 76.
49
Vidare ha vissa förvaltningsutskott erinrat om norrlandskommitténs förslag
rörande undervisnings konsulenter, varjämte Hallands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ansett, att varje sällskap borde tilldelas
en vaktmästare.
Vad därefter angår det i lantbruksstyrelsens utredning rörande utbildning
för skötsel av jordbruksmaskiner framlagda förslaget om att hos varje hushållningssällskap
skulle anställas en maskinkonsulent och vid behov
även en eller flera maskin instruktörer må anföras, att detta
förslag i flertalet yttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Vissa remissinstanser
ha dock anfört avvikande eller kompletterande synpunkter.
Statskontoret har sålunda anfört, att avgörande för frågan om hushållningssällskapens
framtida organisation och verksamhet syntes bliva statsmakternas
ställningstagande till 1942 års jordbrukskommittés förslag om
riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. Därför syntes det tills vidare
böra anstå med inrättandet av nya befattningar hos hushållningssällskapen.
Med hänvisning till svårigheterna att inom de närmaste åren förvärva erforderlig
arbetskraft för en utvidgning av hushållningssällskapens verksamhet
i av lantbruksstyrelsen föreslagen omfattning har lantbruksakademien
anfört, att det syntes bliva ofrånkomligt, att sällskapens jordbrukskonsulenter
tills vidare liksom hittills finge omhänderhava flertalet av de för maskinkonsulenterna
avsedda arbetsuppgifterna. För jordbrukskonsulenterna skulle
därför särskilda kortare utbildnings- och fortbildningskurser i maskinfrågor
behövas. För speciella föredrag i maskinfrågor samt för särskilda maskinkurser
borde hushållningssällskapen vidare liksom hittills anlita fackmän
och specialister från statens maskinprovningar, jordbrukstekniska institutet,
maskinindustrien och maskinhandeln. I frågor rörande elektrifiering syntes
vidare ett samarbete med statens vattenfallsverk, enskilda kraftverksföretag
etc. vara lämpligt. I vissa fall syntes även samverkan emellan olika hushållningssällskap
i fråga om maskinundervisning och därtill hörande rådgivning
åtminstone temporärt erbjuda en framkomlig väg. Skulle maskinkonsulenter
och maskininstruktörer bliva anställda hos samtliga eller flertalet hushållningssällskap
uppstode behov av en central ledning för dessa tjänstemäns
verksamhet. Frågan härom borde tagas upp till övervägande.
De tidigare omnämnda utredningsmännen för utredning rörande yrkesutbildningen
inom jordbruket och skogshanteringen ha därjämte i princip tillstyrkt
nyssberörda förslag men ansett det vara av betydelse, att maskinkonsulenterna
finge blicken öppen för sambandet mellan maskintekniska och
andra synpunkter, exempelvis byggnads tekniska. Utredningsmännen ha jämväl
gjort det förbehållet, att de sedermera i samband med fullgörande av sill
utredningsuppdrag kunde finna anledning alt åter och närmare beröra hithörande
frågor ur organisatoriska och andra synpunkter.
Vidare har förvaltningsutskottet i Uppsala läns hushållningssällskap gjort
uttalanden av innebörd, att utvecklingen i fråga om jordbrukets mekanise
Bihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 76.
4
50
Kungi. Maj:ts proposition nr 76.
ring i sagda län hunnit så långt, att i lantbruks styrelsens utredning föreslagna
och först några år framåt i tiden realiserbara åtgärder förmodades främst
komma att tillgodose behovet av rådgivning och undervisning i skötsel av
jordbruksmaskiner och därmed sammanhörande ekonomiska frågor samt i
mindre grad att beröra frågor av organisatorisk art. Förvaltningsutskottet
ville icke förringa värdet av de i utredningen föreslagna åtgärderna men det
förefölle dock, som om man i utredningen väl ensidigt fäst sig vid maskinerna
som sådana och icke till deras inordnande i ett större ekonomiskt sammanhang.
Mask inkonsulentbefattningama komme att i utomordentligt hög
grad öka bristen på agronomer och ändock kunde dessa konsulenter icke ha
erhållit den praktiska utbildning vid mekanisk verkstad, smedja etc., som
gåve dem förutsättningar att undervisa i frågor, vilka snarare fordrade ingenjörs
kompetens. Man finge förutsätta, att agronomutbildningen skulle vara
sådan, att hushållningssällskapens konsulenter på växtodlingsområdet kunde
anses bliva kompetenta att handlägga flertalet av de för maskinkonsulenterna
avsedda uppgifterna. Maskininstruktörer beräknades därtill finnas till
hands i ärenden rörande alla tekniska detaljer. Behovet av föredragshållare
i maskinfrågor i sällskapens verksamhet samt av föreläsare i aktuella dylika
frågor vid jordbrukets läroanstalter syntes lämpligen kunna tillgodoses genom
användande av specialutbildade agronomer eller ingenjörer, som arbetade
inom hela landet eller vissa, av flera hushållningssällskapsområden bestående
delar därav.
Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har angivit sig vara
fullt införstått med att saklig och praktisk upplysning om samt kunnighet
i ett rätt handhavande av jordbrukets maskiner vore påkallade men icke fullt
övertygat om lämpligheten och behovet av hos hushållningssällskapen anställda
maskinkonsulenter. Den konsulterande verksamheten på detta område
bleve den rena undervisnings- och kursverksamheten. Fråga vore då,
huruvida konsulenterna skulle vara knutna till hushållningssällskapen eller
till skolorna på jordbrukets område. Mycket talade nog för att konsulenterna
bestrede undervisningen även vid skolorna i maskinkunskap och kanske också
i närliggande ämnen.
Förvaltningsutskottet i Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap har
uttalat tveksamhet beträffande lämpligheten av att anställa maskinkonsulent.
Det kunde ifrågasättas, om icke ledningen av maskininstruktörernas
verksamhet borde kunna handhavas av jordbrukskonsulenterna. Med samma
kostnad skulle härigenom ett större antal maskininstruktörer kunna anställas.
Skaraborgs låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett det
erforderligt, att statsanslag anvisades för anställande av fyra maskininstruktörer
hos nämnda sällskap.
Enligt av Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalad
mening vore det angeläget, att — i avvaktan på att kompetenta maskinkonsulenter
stode till buds — statsmedel kunde ställas till förfogande för anställande
hos hushållningssällskapen av tillfälliga rådgivare och instruktörer
på jordbrukets maskinområde.
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
51
Av förvaltningsutskottet i Västernorrlands läns hushållningssällskap har
anförts, att nämnda hushållningssällskaps rådgivning i maskinfrågor samt
länets lantmannaskolors maskinundervisning lämpligen handhades av en hos
sällskapet anställd maskinkonsulent. Verksamheten såsom maskinkonsulent
antoges nämligen till en början icke komma att taga vederbörandes tid fullt
i anspråk, varjämte skolorna för viss tid framåt svårligen på annat sätt kunde
erhålla lämpligt utbildad maskinlärare.
Förvaltningsutskottet i Norrbottens läns hushållningssällskap har framhållit
nödvändigheten av att sällskapet utrustades med minst fyra maskininstruktörer.
Om statsfinansiella skäl så krävde, kunde emellertid alternativt
ifrågasättas, att speciell maskinkonsulent för sällskapet tills vidare undvarades,
om endast tillräckligt antal instruktörer kunde tillsättas. Det kunde nämligen
förutsättas, att någon av länets jordbrukskonsulenter kunde efter viss
fortbildning specialisera sig på maskinfrågor.
Styrelsen för lantbruksskolan vid Klagstorp har erinrat om svårigheterna
att erhålla kompetenta maskinkonsulenter samt uttalat, att i medeltal två
maskininstruktörer borde anställas hos varje hushållningssällskap.
Riksförbundet landsbygdens folk anser, att det kunde vara av betydelse,
om jämväl hushållningssällskapens vandringsrättare samt ungdomskonsulenterna
inom de olika länen finge komplettera sina kunskaper i maskinlära,
då dessa tjänstemän vid sidan av sin ordinarie sysselsättning kunde vara
jordbrukarna till hjälp i frågor på maskinområdet.
Sveriges agronom- och lantbrukslårareförbund har anfört, att antalet av
hushållningssällskapens befattningshavare på maskinområdet borde anpassas
efter det lokala behovet. Maskinkonsulenten borde icke inkopplas på den ordinarie
undervisningen vid lantbruks- och lantmannaskolorna, enär detta
skulle medföra alltför stora olägenheter för konsulentens egentliga arbetsuppgifter.
Med avseende å vad lantbruksstyrelsen föreslagit rörande maskinkonsulenternas
och maskininstruktörernas kompetens har
huvudparten av remissinstanserna icke framställt någon invändning. Dock
ha vissa särskilda synpunkter och erinringar framkommit vid remissbehandlingen.
Sålunda har lantbrukshögskolans lärarråd i ett av högskolans styrelse med
instämmande överlämnat yttrande uttalat, att rådet icke kunde ansluta sig
till förslaget om att högskolans jordbrukslinje skulle uppdelas på allenast
två linjer. En eventuell uppdelning måste resultera i åtminstone tre linjer,
nämligen en maskinteknisk, en hydroteknisk och en för växtodling i allmänhet
m. m. Frågan härom borde emellertid prövas i samband med utformningen
av en agronomie kandidatexamen. I avvaktan på nu berörda spörsmåls
lösning borde den i utredningen framlagda tillfälliga lösningen med
extra kurser för utbildning av bland andra konsulenter förverkligas.
Lantbruksakademien har ansett den föreslagna uppdelningen av lantbrukshögskolans
jordbrukslinje icke möjlig utan att samtidigt inrättades en
tredje linje för allmänna växtodlingsfrågor m. m. En så långtgående upp
-
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
delning syntes emellertid icke kunna förordas. Undervisningen i maskinlära
å högskolans allmänna linje och jordbrukslinje borde givas sådan omfattning
och utformning, att den skänkte kompetens för motsvarande undervisning
inom den lägre lantbruksundervisningen. Maskinkonsulenter borde
erhålla specialutbildning vid en kurs vid högskolan efter avlagd agronomexamen.
Innan emellertid den högre undervisningen på det jordbrukstek - niska området hunnit erhålla sin definitiva utformning, vore det erforderligt
att anordna kompletterande utbildningskurser i maskinlära i nära överensstämmelse
med av lantbruksstyrelsen framlagt förslag. Möjligheten att på
förevarande arbetsområde utnyttja vid tekniska läroanstalter utbildad aibetskraft
vore enligt akademiens mening förtjänt av ökad uppmärksamhet.
Jordbrukstekniska institutet har i sitt yttrande gjort uttalanden av innebörd,
att den utbildning av maskinkonsulenter, som institutet enligt lantbruksstyrelsens
förslag skulle handhava, på grund av att institutets byggnadsfrågor
icke vore lösta sannolikt kunde påbörjas först i medio av år
1948, samt att dylik utbildning erfordrades jämväl för ingenjörer, om dessa
skulle bliva maskinkonsulenter. Ingenjör, som skulle genomgå dylik utbildning,
borde enligt institutets mening dessförinnan dels ha genomgått jordbrukspraktik
under minst två år, varav det senare året borde utgöras av
ettårig kurs vid lantbruksskola, och dels ha bedrivit vissa självstudier i
jordbruk, vilka borde åtföljas av tentamina.
Utredningsmännen för utredning rörande yrkesutbildningen inom jordbruket
och skogshanteringen ha uttalat att utvecklingen inom jordbruket
syntes motivera ytterligare en linje vid lantbrukshögskolan, nämligen en
teknisk — icke uteslutande maskinteknisk — linje. Från denna skulle bland
annat maskinkonsulenter kunna rekryteras.
Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har vidare i anslutning
till sin i det föregående refererade inställning till spörsmålet om maskinkonsulenter
förordat, att ett lämpligt antal lärare i maskinskötsel utbildades
vid lantbrukshögskolan samt ett betydligt större antal maskininstruktörer
utbildades genom undervisning dels vid lantbruksskolor och driftsledarekursen,
dels vid specialkurser vid Ultunainstitutionerna.
Förvaltningsutskottet i Östergötlands läns hushållningssällskap kunde icke
dela lantbruksstyrelsens uppfattning rörande utbildning av maskinkonsulenter
vid särskilda kurser. Det syntes visserligen nödvändigt att såsom en övergångsform
anordna särskilda påbyggnadskurser på agronomexamen men
det vore endast i undantagsfall möjligt att på en tid av sju månader utbilda
en agronom till full förtrogenhet med alla maskintekniska angelägenheter i
jordbruket. En sådan kurs finge också anses som ganska betungande för
den som tillbragt tre år eller mera vid lantbrukshögskolan. Det omedelbara
behovet av maskinkonsulenter syntes lämpligen kunna delvis täckas genom
att särskilda kurser i jordbrukets maskinteknik m. m. anordnades för ingenjörer.
Utskottet har vidare anfört i huvudsak:
Det av lantbruksstyrelsen framförda förslaget, att frågan om utbildning
av maskinkonsulenter och jämförliga befattningshavare skall lösas genom
Kungi. Maj:ts proposition nr 76.
53
att jordbrukslinjen vid lantbrukshögskolan delas på en hydroteknisk och
en maskinteknisk linje, synes utskottet otillfredsställande. Det är enligt utskottets
mening icke möjligt att på detta sätt erhålla väl kvalificerade maskinkonsulenter
och maskinlärare. Dels torde nämligen personer med speciell
begåvning för maskinteknik endast i mindre utsträckning söka sig till
en sådan utbildning, där maskintekniken finge en icke särskilt framträdande
plats, dels torde utbildningen i maskinteknik bliva alltför ofullständig. Det
synes förvaltningsutskottet, som om en tillfredsställande utbildning av maskinkonsulenter
m. fl. skulle kunna åvägabringas endast om vid lantbrukshögskolan,
lämpligen i samarbete med tekniska högskolan, inrättades en
särskild teknisk linje, vid vilken maskinkonsulenter och maskinlärare m. fl.
kunde erhålla sin utbildning. Eventuellt borde denna tekniska linje delas på
en maskinteknisk och en hydroteknisk linje, varigenom utbildningen av lantbruksingenjörer
samtidigt kunde erhålla en tillfredsställande lösning. Huvudämnena
på ifrågavarande linjer skulle då vara agronomisk maskinteknik
respektive agronomisk hydroteknik. Som inträdesfordringar vid den
maskintekniska linjen borde sättas bland annat två års praktik, omfattande
såväl jordbrukspraktik som verkstadspraktik. Den senare kunde eventuellt
utbytas mot genomgång av kurs för maskinreparatörer. Vid sidan av nu gällande
teoretiska^ inträdesfordringar vid lantbrukshögskolan borde även avgångsexamen
från tekniskt gymnasium berättiga till inträde vid den maskintekniska
linjen. Genom den föreslagna utbildningsvägen synes man utom en
för här ifrågavarande kategorier av befattningshavare väl lämpad utbildning
kunna vinna, att sådana personer med anknytning till jordbruket, som
äga speciell teknisk begåvning, söka inträde vid lantbrukshögskolan, vilket
nu mindre ofta torde vara fallet och vilket knappast heller kan väntas bliva
fallet i nämnvärt ökad utsträckning, därest utbildningen alltjämt endast till
en mindre del kommer att vara inriktad på maskinteknik.
Förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskap anser det
icke vara lämpligt med en ytterligare specialisering vid lantbrukshögskolan
för utbildning av maskinkonsulenter. Denna utbildning borde bedrivas som
en påbyggnad efter examen å jordbrukslinjen eller allmänna linjen.
Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har instämt i
lantbruksstyrelsens förslag rörande maskinkonsulenternas utbildning men
ville ifrågasätta, huruvida icke större betydelse borde tillmätas en mera gedigen
utbildning och praktik på det rent tekniska området än den, som föreslagits,
även om detta skulle ske under någon eftergift beträffande kravet
på agronomisk utbildning, exempelvis genomgången driftsledarkurs i stället
för studier respektive examen vid lantbrukshögskolan.
Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hyser den uppfattningen,
att ingenjörer icke borde användas såsom maskinkonsulenter.
Dessa borde sökas bland agronomer. Det borde gå lika lätt och under samma
tid att utbilda agronomer i tekniska frågor som att utbilda ingenjörer i
jordbruksfrågor. Den föreslagna kursen för maskininstruktörer borde utgöra
ett tillägg till maskinskötarutbildningen.
Förvaltningsutskottet i Gävleborgs läns hushållningssällskap har framfört
uppfattningen, alt utbildningen av maskinkonsulenter borde ske genom specialutbildning
av stipendiater med agronomexamen. En alltför specialiserad
agronomutbildning kunde bereda nyutexaminerade agronomer vissa svårigheter
vid vinnande av anställning.
54 Kungi. Maj:ts proposition nr 76.
Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt
om den föreslagna uppdelningen av jordbrukslinjen vid lantbrukshögskolan
vore den lyckligaste utvecklingen på ifrågavarande område. Den maskintekniska
linjen ansåges medföra en alltför speciell kompetens och linjen
förmodades därför bliva betraktad såsom alltför osäker av de studerande.
Åtminstone tills vidare syntes det därför vara bättre att anordna fortbildningskurser
för maskinintresserade konsulenter och lärare. Den för maskininstruktörer
föreslagna utbildningskursen på två månader ansåges bliva alltför
kort. Kursen borde förlängas till fyra å sex månader.
Styrelsen för lantmannaskolan i Strängnäs har uttalat, att utbildningen av
maskinkonsulenter m. fl. borde ske genom särskild utbildning efter avlagd
agronomexamen. Enahanda uppfattning synes styrelsen för lantmannaskolan
i Lunnevad hysa.
I fråga om utbildningen av maskininstruktörer m. fl. har styrelsen för
Högalids lantmannaskola understrukit betydelsen av en god undervisning i
pedagogik.
Styrelsen för lantmannaskolan i Osby anser det vara mera ändamålsenligt
att snabbutbilda agronomer på maskinkurser än att utbilda ingenjörer
i jordbruksfrågor. Styrelsen har vidare uttalat, att maskininstruktör borde
ha genomgått lantmannaskola jämte fortsättningskurs ävensom maskinskötarutbildning
och särskild instruktörskurs enligt förslaget.
Styrelsen för lantmannaskolan i Nuntorp har ifrågasatt, huruvida icke de
blivande maskininstruktörerna borde ha genomgått lantbruks- eller lantmannaskola,
varvid undervisning i jordbrukslära icke skulle behövas i den
särskilda instruktörskursen.
Styrelsen för Malgomajs lantmannaskola har icke kunnat ansluta sig till förslaget
om en uppdelning av lantbrukshögskolans jordbrukslinje. En sadan
uppdelning skulle orsaka alltför stor villrådighet bland de studerande vid
högskolan. Specialutbildning efter agronomexamen vore att föredraga.
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund har anslutit sig till uppfattningen,
att den föreslagna uppdelningen av jordbrukslinjen skulle medföra
en alltför stark specialisering och att systemet med fortbildningskurser
för konsulenter och lärare på ifrågavarande område vore tillfyllest. Förbundet
har beträffande frågan om att efter specialutbildning använda ingenjörer
som maskinkonsulenter anfört att det vore lämpligare och ginge lika
snabbt att utvälja och utbilda agronomer för detta ändamål.
Beträffande lämpligheten av att utbilda ingenjörer till maskinkonsulenter
har Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen uttalat tveksamhet. Utbildning
av agronomer för ändamålet borde dock ej ske genom den av lantbruksstyrelsen
föreslagna uppdelningen av lantbrukshögskolans jordbrukslinje
på en maskinteknisk och en hydroteknisk linje. I stället borde skapas
en teknisk linje, inriktad på jordbrukets maskintekniska problem för såväl
den yttre driften som inom ekonomibyggnaderna. Ävenledes borde tagas
under övervägande, huruvida icke från driftsledarkursen vid Alnarpsinstitutet
utexaminerade personer efter genomgång av den av lantbruksstyrelsen
Knngl. Maj:ts proposition nr 76.
55
för agronomer föreslagna 7-månaders specialutbildningen kunde fylla fordringarna
för såväl maskinkonsulenttjänst hos hushållningssällskap som speciallärartjänst
i maskin- och redskapslära vid lantbruks- och lantmannaskolor.
Enligt föreningens mening kunde det vidare ifrågasättas, om den
för maskininstruktörer föreslagna specialutbildningen vore tillfyllest. Det
för maskininstruktörema avsedda arbetsfältet syntes vara lämpligt för maskinintresserade
personer, som genomgått driftsledarkursen vid Alnarpsinstitutet.
Svenska lantarbetsgivareföreningen har ifrågasatt, huruvida icke, med hänsyn
till maskinteknikens betydelse, speciallinjer kunde anordnas vid tekniska
läroverk och institut, eventuellt vid högre utbildningsanstalt, för att på
så sätt skapa större tillgång på personal för undervisnings-, rådgivnings- och
upplysningsverksamheten rörande jordbrukets maskinfrågor. Föreningen har
vidare ifrågasatt, huruvida icke maskinkonsulentema i ännu högre grad än
vad som av lantbruksstyrelsen föreslagits borde erhålla maskinteknisk utbildning.
Sålunda syntes maskinkonsulenter med fördel kunna rekryteras
bland personer, som avlagt examen vid högre teknisk läroanstalt samt därutöver
förskaffat sig viss jordbruksutbildning.
I fråga om de av lantbruksstyrelsen i 1946 års utredning för hushållningssällskapen
föreslagna avlöningsbestämmelsernas allmänna
a r t har statskontoret anfört, att ämbetsverket redan tidigare förordat en
anslutning av bestämmelserna till civila avlöningsreglementet. Allmänna lönenämnden
och riksräkenskapsverket ha gjort uttalanden av innebörd, att
intet vore att erinra mot att för sällskapens befattningshavare genomfördes
en lönereglering i nära anslutning till den för skogsvårdsstyrelsemas personal
år 1946 beslutade. Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund samt
Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund ha förordat en lönereglering
för sällskapens personal av den art, varom lantbruksstyrelsen framlagt
förslag. Huvudsakligen i samma riktning ha hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i regel uttalat sig. Dock har Malmöhusläns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott avstyrkt lantbruksstyrelsens ifrågavarande förslag,
huvudsakligen enär detta ansåges innehålla så snäva bestämmelser, att hushållningssällskapens
frihet vid bestämmelsernas tillämpning endast bleve ett
sken. Utskottet har ansett, att avlöningsbestämmelser av den föreslagna arten
skulle bliva hinderliga för sällskapens arbete samt att avlöningsbestämmelserna
för sällskapens tjänstemän framdeles borde vara av samma art
som hittills. I flera yttranden har uttalats, att den pågående översynen av
civila avlöningsreglementet borde föranleda motsvarande revision av lantbruksstyrelsens
förevarande förslag, innan detta fastställdes för tillämpning. I
I lantbruksstyrelsens förslag till lönegradsplacering av följande
befattningshavare hos hushållningssällskapen ha allmänna lönenämnden,
statskontoret, Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund samt Sveriges
agronom- och lantbrukslärareförbund ifrågasatt de jämkningar, vilka
framgå av denna sammanställning:
56 Kungi. Maj.ts proposition nr 76.
Befattningshavare
Lantbruks-
styrelsens
förslag
Allmänna
löne-
nämnden
Stats-
kontoret
Sveriges all- männa lant- bruks tjänste- manna- förbund
Sveriges
agronom- ocli lant- brukslärare- förbund 1
28
28
22
25
30
23
21
_
26
23
22
21
_
26
22
22
17
_
26
21
21
211
—
—
> “ II.......
18
18
18
_
—
Jordbruksinstruktör...........
12
12
10
15
—
Allmänna lönenämnden har anfört, att tillräckliga skäl knappast förelåge
att göra någon skillnad i lönehänseende mellan trädgårdskonsulenter å ena
samt jordbruks- och husdjurskonsulenter å andra sidan. Trädgårdsskolornas
lärare hade blivit i lönehänseende jämställda med lantbruksskolornas lärare.
Enligt statskontorets mening vore läget beträffande hushållningssällskapens
framtida arbetsuppgifter och ställning så oklart, att förutsättningar
knappast förelåge för bedömande av den löneställning, som skäligen borde
tillkomma sällskapens tjänstemän. Ämbetsverket funne ej anledning frångå
sitt i yttrande över hushållningssällskapsutredningens betänkande på sin tid
gjorda ställningstagande i fråga om lönesättningen för sällskapens personal.
De i nyss lämnade sammanställning angivna tjänstemannaorganisationerna
ha till motivering för sina i sammanställningen upptagna ändringsförslag
i regel åberopat de kvalifikationskrav, som ställdes på tjänstemännen, och
den löneställning, som jämförbar personal inom angränsande områden erhållit.
Hushållningssällskaps verkställande tjänsteman har ansetts böra jämföras
med vägdirektörer, länsarkitekter, lantbruksingenjörer och länsjägmästare,
vilka samtliga med undantag av vissa länsjägmästare vore placerade i
förmånligare löneställning än lönegrad A 28. Jordbruks- och husdjurskonsulenter
ha befunnits böra jämföras med biträdande länsjägmästare, distriktsjägmästare,
vägingenjörer och vissa jägmästare i domänverket, vilka samtliga
vore placerade i 26 lönegraden. Med hänsyn i huvudsak till trädgårdskonsulenternas
utbildning samt till löneställningen för lärare vid trädgårdsskolorna
hade skäl synts föreligga för att trädgårdskonsulent i lönehänseende
bleve jämställd med jordbruks- och husdjurskonsulenter. De stora krav,
som man hade att ställa på en jordbruksinstruktör, jämväl i fråga om utbildning,
borde motivera hans placering i minst 15 lönegraden.
I fråga om lönesättningen för verkställande tjänsteman ha
Kronobergs, Blekinge och Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott uttalat, att nämnda tjänsteman liksom lanlbruksingenjör
borde placeras i 29 lönegraden. Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
anser, att verkställande tjänsteman borde hänföras till 30 lönegraden
eller lönegrad C 4. Enligt av Skaraborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott uttalad mening borde för förevarande tjänsteman åtmins- 1
1 Förslaget härom är avgivet gemensamt med Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen.
Kungi. Maj:ts proposition nr 76.
57
tone vid de slörre sällskapen väljas 29 lönegraden. Västmanlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott anser, att sällskaps verkställande tjänsteman
borde placeras i 30 lönegraden. En högre lönegrad än den av lantbruksstyrelsen
föreslagna borde enligt uttalande av Västerbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott tillkomma verkställande tjänsteman i
de sällskap, i vilka kamreraren vore avsedd att erhålla en högre lönegradsplacering
än i övriga sällskap.
Jordbruks- och husdj urskonsulenterna borde enligt uttalanden
av förvaltningsutskotten i Jönköpings, Gotlands, Jämtlands och Västerbottens
läns hushållningssällskap hänföras till högre lönegrad än som av
lantbruksstyrelsen föreslagits, enär distriktsjägmästare och biträdande länsjägmästare
vid skogsvårdsstyrelse placerats i 26 lönegraden. Hallands läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott har av väsentligen enahanda skäl
förordat placering av konsulenterna i 26 lönegraden. För ifrågavarande konsulenter
ha Göteborgs och Bohus, Värmlands och Kopparbergs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott föreslagit 24 lönegraden samt Västmanlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott 25 lönegraden. Skaraborgs
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har mera allmänt förordat, att
konsulenterna i fråga gåves en högre löneställning än den av lantbruksstyrelsen
föreslagna.
Den av lantbruksstyrelsen för trädgårdskonsulent föreslagna
lönegradsplaceringen ha förvaltningsutskotten i Kristianstads, Hallands, Göteborgs
och Bohus samt Örebro läns hushållningssällskap ansett vara för låg.
Utskotten i Kristianstads och Örebro läns hushållningssällskap ha uttalat, att
trädgårdskonsulent borde tillerkännas samma löneställning, som hade föreslagits
för jordbruks- och husdjurskonsulent. Enahanda mening har framförts
av Stockholms läns och stads trädgårdsråd, Sveriges konditionerade
trädgårdsmästares förening och Sveriges hortonomförbund.
Beträffande löneställningen för kamrerare ha förvaltningsutskotten
i Jönköpings läns, Hallands läns, Älvsborgs läns norra och Värmlands läns
hushållningssällskap framfört önskemål om att samtliga kamrerare placerades
i 21 lönegraden. Gotlands, Skaraborgs och Jämtlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ha uttalat, att utskotten ansett de av lantbruksstyrelsen
för kamrerare föreslagna löneförmånerna vara för låga. Enligt den
mening, som härvid framförts av Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
borde kamrerare i den högre lönegruppen givas samma löneställning
som jordbrukskonsulent. Förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns
södra hushållningssällskap har ifrågasatt en uppflyttning i 19 lönegraden av
de kamrerare, för vilka lantbruksstyrelsen föreslagit placering i 18 lönegraden.
Yttrandet från Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
innebär, att sagda utskott ansett kamrerare böra hänföras till samma lönegrad
som jordbrukskonsulent. Samma åsikt har uttalats av Föreningen svenska
hushållningssällskapens kamrerare, som ävenledes ifrågasatt, huruvida
den föreslagna lönedifferentieringen olika kamrerare emellan vore fullt rättvis.
Föreningens mening har biträtts av förvaltningsutskottet i Västcrnorrlands
läns hushållningssällskap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Enligt vad förvaltningsutskotten i Kalmar läns norra samt Gotlands läns
hushållningssällskap anfört, borde jordbruksinstruktör placeras
i lägst 13 lönegraden, under det att Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
förordat, att en jordbruksinstruktör hos varje sällskap hänfördes
till 15 lönegraden. Lönegrad 14 för samtliga jordbruksinstruktörer
har föreslagits av Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
För kontors- och skrivbiträden hos hushållningssällskapen
har statskontoret ansett samma befordringsgång böra tillämpas, som på
grundval av 1944 års personalutrednings förslag kunde bliva fastställd för
motsvarande statliga personal. Samma uppfattning har framförts av Sveriges
allmänna lantbrukstjänstemannaförbund, som emellertid alternativt förordat,
att hushållningssällskapen själva skulle få bestämma lönerna för sin kontorspersonal
av nu berörda kategorier. Kontorstjänstemän i expeditionsföreståndares
ställning borde enligt förbundets mening placeras i 13 lönegraden.
I fråga om de av lantbruksstyrelsen för maskinkonsulenter och
maskininstruktörer föreslagna löneförmånerna har statskontoret erinrat,
att ämbetsverket för jordbrukskonsulenter och jordbruksinstruktörer
föreslagit 21 respektive 10 lönegraden. De föreslagna förmånerna ha ansetts
vara otillräckliga av Uppsala låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
och Svenska landsbygdens ungdomsförbund. Enahanda uppfattning ha lantbrukshögskolans
styrelse, förvaltningsutskotten i Kalmar läns norra och Göteborgs
och Bohus läns hushållningssällskap samt Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen
framfört i fråga om maskininstruktöremas löneställning.
Beträffande av lantbruksstyrelsen föreslagna löneförmåner
ha vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott allmänt uttalat,
att förmånerna finge anses väl låga.
Mot de av lantbruksstyrelsen föreslagna avlöningsbestämmelsernas
detaljer ha vissa erinringar framställts av statskontoret, riksräkenskapsverket
samt vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Sålunda har statskontoret anfört, att lantbruksstyrelsen i kungörelseförslaget
rörande statsbidrag till avlöningar vid hushållningssällskapen hade intagit
sådana bestämmelser, som plägade ingå i de statliga verkens instruktioner,
samt att dylika föreskrifter borde sammanföras i ett särskilt reglemente
för hushållningssällskapen. Liknande synpunkter ha framförts av riksräkenskapsverket.
Beträffande lantbruksstyrelsens förslag, att alla beslut om löneklassuppflyttning
av befattningshavare hos hushållningssällskap skulle fattas
av styrelsen, har statskontoret uttalat, att endast sådana ärenden om löneklassplacering,
som avsåge tillämpning av undantagsbestämmelser, borde
hänskjutas till lantbruksstyrelsen.
Vidare har Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ifrågasatt,
om icke sällskapens tjänstemän borde — i avvikelse från den likställdhet
med skogsvårdsstyrelsernas personal, som lantbruksstyrelsen föreslagit —
anställas med sex månaders ömsesidig uppsägningstid. Förvaltningsutskottet
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
59
i Gävleborgs läns hushållningssällskap har på samma sätt föreslagit, att tjänsteman
skulle äga rätt till uppsägning på sex månader av löpande anställning.
Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att såsom
krav på teoretisk utbildning av kamrerare borde gälla allenast, att befattningshavaren
skulle ha avlagt examen vid handelsgymnasium eller på
annat sätt ha förskaffat sig erforderlig teoretisk utbildning.
Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund har upptagit frågan om
hyresbidrag till sådana tjänstemän hos hushållningssällskap, som äro
nödsakade att delvis upplåta sina bostäder till expedition. Skäligt sådant bidrag
borde enligt förbundets mening utgå till varje tjänsteman, som uppläte
någon del av sin bostad till expedition. Vidare har Sveriges agronom- och
lantbrukslärareförbund uttalat, att från konsulenthåll inom förbundet önskemål
framförts om införande av rätt att hos Kungl. Maj:t anföra besvär över
hushållningssällskapens förvaltningsutskotts beslut angående tillsättande av
befattningar såsom verkställande tjänstemän och konsulenter.
Departementschefen.
I överensstämmelse med 1944 års principbeslut böra framdeles liksom för
närvarande vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen avlönas med
statsbidrag. Sålunda böra sekreterare, jordbrukskonsulenter, husdjurskonsulenter
och vandringsrättare i fortsättningen liksom för närvarande avlönas
med statsbidrag. Såsom framgår av vad i propositionen angående riktlinjerna
för den framtida jordbrukspolitiken anförts, har titeln lantbruks direktör
föreslagits för den verkställande tjänstemannen hos lantbruksnämnden. Denna
titel bör alltså icke ifrågakomma för hushållningssällskapens sekreterare.
Enligt min mening bör den nuvarande sekreterartiteln bibehållas. Däremot
synes mig benämningen vandringsrättare böra utbytas mot jordbruksinstruklör,
då denna benämning torde giva ett bättre uttryck för dessa tjänstemäns
arbetsuppgifter. Med hänsyn till trädgårdsnäringens alltmera ökade betydelse
synes det angeläget, att trädgårdskonsulenter hos hushållningssällskapen —
såsom även förutsattes vid 1944 års principbeslut — bliva avlönade med
statsbidrag. I anslutning till samma beslut torde avlöningsbidrag likaledes
böra utgå till hushållningssällskapen för kamrerare och kontorspersonal. Enligt
vad jag tidigare anfört, är jag av den uppfattningen, att hushållningssällskapen
ha betydande arbetsuppgifter beträffande undervisning och upplysning
rörande jordbrukets maskinfrågor. Eu utvidgad rationell användning
av maskiner inom jordbruket utgör en av de viktigaste förutsättningarna för
att jordbruket skall kunna förbättra sina arbets- och driftsförhållanden. För
att sällskapen skola bliva i stånd att fylla sina uppgifter i nyssberörda avseende
torde det vara erforderligt, att hos sällskapen anställas särskilda tjänstemän
för handhavande av nämnda uppgifter. Härigenom torde skapas goda
möjligheter för att den fortskridande tekniska utvecklingen skall bliva på
ett tillfredsställande sätt utnyttjad inom jordbruket. Statsbidrag bör därför
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
beräknas för avlönande av maskinkonsulenter hos sällskapen. Den snabbt
fortskridande utvecklingen på det maskintekniska området torde sannolikt
medföra, att för ifrågavarande ändamål även böra anställas vissa befattningshavare
med lägre utbildning, maskininstruktörer. För närvarande synes emellertid,
i vart fall tills ytterligare erfarenhet om behovet vunnits, man böra
begränsa sig till att lämna statsbidrag för anställande av maskinkonsulenter.
Såsom jag tidigare uttalat, anser jag, att undervisnings- och upplysningsverksamhet
på det husliga arbelets område icke framdeles bör handhavas
av hushållningssällskapen. Med hänsyn härtill torde sällskapen icke i framtiden
böra vara utrustade med befattningshavare med verksamhet på detta
område, exempelvis hemkonsulenter och heminstruktörer. Så länge frågan
om den s. k. klubbverksamhetens ledning icke är löst, kan det vidare uppenbarligen
icke vara lämpligt att införa statsbidrag för avlönande av konsulenter
eller andra tjänstemän hos hushållningssällskapen för denna verksamhets
omhänderhavande. På grund av att utredningar för närvarande pågå
rörande husdjursskötselns och fiskets främjande är jag ej heller beredd att
nu upptaga frågan om statsbidrag till avlönande av husdjursinstruktörer och
fiskeritjänstemän hos hushållningssällskapen. Tidigare denna dag har i propositionen
angående den framtida jordbrukspolitiken föreslagits, att handläggningen
av bland annat de statliga åtgärderna på täckdikningens område
skall överflyttas från sällskapen till lantbruksnämnderna. Därest detta
förslag skulle biträdas av riksdagen, torde hos hushållningssällskapen i
framtiden täckdikningsförmän icke behöva vara anställda.
Enligt min mening böra alltså hos sällskapen med statsbidrag vara anställda
sekreterare, jordbrukskonsulenter, husdjurskonsulenter, trädgårdskonsulenter,
maskinkonsulenter, kamrerare, jordbruksinstruktörer och kontorspersonal.
Vad angår de skilda hushållningssällskapens behov av statsbidragsavlönade
befattningshavare av dessa kategorier må framhållas, att man vid
denna frågas avgörande uppenbarligen har att taga hänsyn till de förändringar
av sällskapens arbetsområde, som komma till stånd i och med lantbruksnämndernas
inrättande och som givetvis komma att verka begränsande
på sällskapens behov av personal av vissa kategorier. Emellertid måste å
andra sidan även beaktas angelägenheten av att hushållningssällskapen erhålla
en sådan personalutrustning, att de kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt handhava alla de viktiga arbetsuppgifter, som även i fortsättningen komma
att påvila dem.
Hushållningssällskapens behov av sekreterare, husdjurskonsulenter, trädgårdskonsulenter,
maskinkonsulenter och kamrerare synes emellertid vara
oberoende av den nyss åsyftade arbetsöverflyttningen från hushållningssällskapen
till lantbruksnämnderna. I likhet med lantbruksstyrelsen anser
jag, att för varje hushållningssällskap bör beräknas en befattningshavare av
en var av dessa fem kategorier. Av skäl, som jag i det följande kommer att
angiva, torde dock flertalet maskinkonsulentbefattningar icke omedelbart
kunna inrättas.
Det för jordbrukskonsulenterna och jordbruksinstruktörema avsedda ar
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
61
betsområdet påverkas däremot i viss utsträckning av överförandet till lantbruksnämnderna
av vissa uppgifter, som nu handhavas närmast av hushållningssällskapens
ifrågavarande befattningshavare. Även om man tager i betraktande,
att omfattande arbetsuppgifter kvarstå eller kunna förväntas tillkomma
för dessa tjänstemän, måste likväl överförandet av samtliga inre rationaliseringsåtgärder,
inbegripet åtgärder avseende betesförbättringar och siloanläggningar,
till lantbruksnämnderna få till följd, att hushållningssällskapen
kunna ha ett lägre antal tjänstemän av jordbrukskonsulent- och jordbruksinstruktörskategoriema
än lantbruksstyrelsen föreslagit i sin senaste utredning.
Enligt min mening torde det sålunda vara tillfyllest, om för varje
hushållningssällskap utom de två nordligaste beräknas statsbidrag för avlönande
av en jordbrukskonsulent samt för Västerbottens läns hushållningssällskap
beräknas två och för Norrbottens läns hushållningssällskap tre dylika
tjänstemän. Lantbruksstyrelsens förslag, att för ett vart av Stockholms
läns och stads, Värmlands läns, Kopparbergs läns, Västernoirlands läns,
Västerbottens läns och Norrbottens läns hushållningssällskap skulle beräknas
en jordbrukskonsulent utöver vad jag nu angivit, kan jag alltså icke biträda.
Antalet jordbruksinstruktörer hos sällskapen torde kunna begränsas i större
utsträckning än antalet jordbrukskonsulenter. Frågan härom torde emellertid
behöva underkastas ytterligare utredning och övervägande, innan slutlig
ståndpunkt tages. I avvaktan på att definitiv ställning kan tagas till denna
fråga synes lämpligt, att för varje hushållningssällskap beräknas statsbidragsavlönade
jordbruksinstruktörer till samma antal, vartill sällskapet nu har
statsbidragsavlönade vandringsrättare, alltså för samtliga sällskap tillhopa 96,
samt att vissa åtgärder vidtagas i syfte att underlätta den nedsättning av ifrågavarande
antal, som kan komma att befinnas möjlig. Åtgärder av detta
slag kommer jag i det följande att föreslå.
Lantbruksstyrelsens i anslutning till 1944 års principbeslut framlagda förslag,
att för varje hushållningssällskap skulle beräknas två statsbidragsavlönade
befattningshavare av kontorspersonalkategorien, kan jag biträda.
Skulle det visa sig, sedan den nya organisationen varit i verksamhet någon
tid, att ett stadigvarande behov av ytterligare biträdespersonal uppkommer
för sällskapen, torde frågan om en utökning av personalen böra upptagas
till övervägande. Försiktigheten synes bjuda, att man tills vidare stannar vid
lantbruksstyrelsens förslag.
Enligt vad jag i det föregående förordat, skulle antalet statsbidragsavlönade
befattningshavare hos hushållningssällskapen efter omorganisationens
genomförande beräknas enligt följande sammanställning (i fråga om jordbruksinstruktörerna
allenast provisoriskt):
26 sekreterare,
29 jordbrukskonsulenter,
26 husdjurskonsulenter,
26 trädgårdskonsulenter,
26 maskinkonsulenter,
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
26 kamrerare,
96 jordbruksinstruktörer,
52 kontorstjänstemän.
De i yttrandena framförda önskemålen om införande av statsbidragsavlönade
befattningar av andra kategorier hos hushållningssällskapen än dem,
jag i det föregående räknat med, anser jag mig för närvarande icke kunna
understödja. Vad särskilt angår frågan om undervisningskonsulenter må anföras,
att arbetsuppgifterna för de konsulenter hos sällskapen, som enligt
mitt förslag skola avlönas med statsbidrag, torde komma att i hög grad falla
inom undervisningens område. Med hänsyn därjämte till de pågående utredningarna
på jordbrukets undervisningsområde synes det åtminstone tills vidare
icke lämpligt att inrätta särskilda befattningar såsom undervisningskonsulent
hos hushållningssällskapen.
De av 1944 års riksdag godkända riktlinjerna för omorganisation av hushållningssällskapen
inneburo, att för sällskapens tjänstemän skulle genomföras
en lönereglering av i princip samma art som den, vilken år 1942 beslöts
för de lägre lantbruksundervisningsanstalternas personal. Genom en sådan
reglering avsågs bland annat att underlätta befordringsgången mellan
sällskapen och undervisningsanstalterna. Såsom framgår av det föregående,
har nu lantbruksstyrelsen framlagt utredning och förslag rörande genomförande
för hushållningssällskapens personal av en lönereglering av annan
typ, nämligen av principiellt samma innebörd som den år 1946 för skogsvårdsstyrelsernas
personal genomförda löneregleringen. Enligt min mening
bör en lönereglering av sistnämnda slag genomföras även för hushållningssällskapens
tjänstemän. Härigenom skulle reglerna för dessa tjänstemäns
anställnings- och löneförhållanden komma att i huvuddragen överensstämma
med motsvarande regler för den civila statsförvaltningens tjänstemän. En
dylik överensstämmelse anser jag i likhet med lantbruksstyrelsen och flertalet
av de instanser, som yttrat sig över styrelsens förslag, vara av stort
värde, särskilt med hänsyn till att för hushållningssällskapens tjänstemän på
så sätt komma att gälla i huvudsak samma slags anställnings- och lönebestämmelser
som för lantbruksnämndernas personal. Det torde ej heller
möta någon svårighet att för sällskapens tjänstemän genomföra en lönereglering
enligt av mig nu förordade principer på sådant sätt, att befordringsgången
mellan sällskapen och förutberörda skolor — inbegripet trädgårdsskolorna
— i erforderlig grad underlättas. Detta syfte synes mig kunna
uppnås genom att på lämpligt sätt anpassa lönegradsplaceringen för hushållningssällskapens
tjänstemän efter löneförmånerna för skolornas befattningshavare.
Jag avser icke att nu närmare ingå på detaljutformningen av det blivande
avlöningsreglementet för hushållningssällskapens befattningshavare. Detta
synes så mycket mindre lämpligt som en överarbetning av det civila avlöningsreglementet
för närvarande pågår i anledning av 1946 års riksdags beslut
om lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. Vid ut
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
63
arbetandet av de avlöningsbestämmelser, som böra gälla för hushållningssällskapens
personal, bör uppenbarligen hänsyn tagas till det resultat, vartill
man kommer vid överarbetningen av det civila avlöningsreglementet.
Emellertid torde jag något få beröra de bestämmelser som böra gälla rörande
anställningsformen för sällskapens befattningshavare. Dessa äro nu i regel
anställda på viss tid eller tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning.
Lantbruksstyrelsen har nu i anslutning till vad som stadgas i skogsvårdsstyrelsemas
avlöningsreglemente föreslagit, att de befattningshavare hos hushållningssällskap,
varom fråga är, skola tillsättas på viss tid, högst sex år,
samt att anställningen skall anses förlängd för samma tid, om ej uppsägning
å någondera sidan sker minst sex månader före anställningstidens utgång.
Då hushållningssällskapens lönereglering synes böra ordnas i nära
anslutning till skogsvårdsstyrelsernas, anser jag, att den av styrelsen ifrågasatta
förändringen i anställningsformen för sällskapens tjänstemän bör komma
till stånd. Jag förordar således, att bestämmelserna om anställningsformen
för dessa tjänstemän utformas i huvudsaklig anslutning till vad som
gäller för skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän.
Jag torde härefter få till behandling upptaga frågorna om de behörighetsvillkor,
som böra gälla för tjänstemännen, samt om ordningen för dessas
tillsättande och entledigande.
Vad angår sekreterartjänsten är det av största betydelse för hushållningssällskapen,
att deras sekreterare äro inom sitt arbetsområde väl förfarna och
i övrigt verkligt dugande arbetskrafter. Det synes mig emellertid olämpligt,
att alltför snäva behörighetsvillkor upptagas i fråga om dessa befattningar.
Krav på att sekreteraren skall ha avlagt viss bestämd examen torde därför
icke böra införas. Enligt min mening bör föreskrivas, att sekreterare skall
ha förvärvat goda praktiska och teoretiska insikter i lanthushållningen samt
i därmed sammanhängande organisatoriska och administrativa frågor ävensom
i övrigt ha visat lämplighet för befattningen. Såsom lantbruksstyrelsen
föreslagit, böra jordbruks- och husdjurskonsulenter ha avlagt agronomexamen
samt trädgårdskonsulent examen vid Alnarpsinstitutets högre trädgårdskurs.
För maskinkonsulentbefattning synes i avvaktan på närmare erfarenhet
böra stadgas, att innehavaren skall ha avlagt antingen agronomexamen
och därjämte ha genomgått särskild utbildning för maskinkonsulenter eller
också ingenjörsexamen å mekanisk avdelning av lägst teknisk fackskola och
därjämte ha förvärvat erforderlig jordbruksutbildning. Nämnda särskilda utbildning
för agronomer torde böra anordnas av jordbrukstekniska institutet
i huvudsak på av lantbruksstyrelsen föreslaget sätt. Såsom jordbruksutbildning
för ingenjörer för vinnande av kompetens såsom maskinkonsulent torde
köra krävas genomgång av ettåriga kursen vid lantbruksskola, eventuellt med
dispens från kravet a jordbrukspraktik för inträde vid kursen. Icke heller
för kamrerartjänsterna torde det vara lämpligt med för snäva behörighetsbestämmelser.
Jag vill därför föreslå, att i fråga om kamrerare skall gälla att
de skola ha erforderliga praktiska och teoretiska insikter i bokföring även
-
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
som i övrigt lämplighet för befattningen. Jordbruksinstruktör bör, såsom lantbruksstyrelsen
föreslagit, ha genomgått utbildningskurs för sådan befattningshavare
och ha förvärvat tillfredsställande erfarenhet. För kontorspersonalen
torde få föreskrivas allenast krav å erforderliga teoretiska och praktiska färdigheter.
Det synes lämpligt, att, när särskilda skäl därtill föreligga, dispens
må kunna medgivas från de föreslagna behörighetsvillkoren. Jag vill dock
understryka, att dylik dispens icke bör medgivas utom då den reella kompetensen
är väl styrkt.
Med hänsyn till att hushållningssällskapen äro avsedda att bibehålla sin
ställning av lokala sammanslutningar håller jag före, att sällskapens förvaltningsutskott
böra liksom hittills äga att antaga och entlediga sällskapens
tjänstemän. I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag emellertid, att förvaltningsutskott
vid tillsättande av sekreterar- och konsulenttjänst bör äga
att välja innehavare endast bland tre av lantbruksstyrelsen på förslag uppförda
sökande. En dylik ordning torde få anses befogad i betraktande av
de för det allmänna betydelsefulla arbetsuppgifter, som nämnda tjänstemän
skola handhava, och överensstämmer med vad som gäller beträffande föreståndare
och ämneslärare vid lantbruksundervisningsanstalterna. Däremot
anser jag icke skäl föreligga för att denna ordning skall tillämpas jämväl vid
tillsättande av kamrerare hos sällskap. Enligt min mening bör därjämte
gälla, att beslut om tillsättande och entledigande av befattningshavare hos
hushållningssällskap må genom besvär kunna dragas under Kungl. Maj:ts
prövning. I detta sammanhang må anföras, att liknande besvärsrätt bör stadgas
i fråga om förvaltningsutskotts beslut rörande tillämpning av gällande
avlöningsföreskrifter.
Vid bedömandet av lönegradsplaceringen för hushållningssällskapens personal
synes för att underlätta jämförelse med andra befattningar i motsvarande
ställning lämpligast att anknyta till det nuvarande civila avlöningsreglementets
löneplan A. Det torde sålunda få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera
vid utfärdande av avlöningsbestämmelser för hushållningssällskapen
placera de olika tjänsterna i lönegrader, som komma att utgöra de nu
till anknytning valda A-lönegradernas motsvarigheter i de avlöningsbestämmelser,
vilka den 1 juli 1947 äro avsedda att träda i tillämpning vid den civila
statsförvaltningen.
I likhet med allmänna lönenämnden och flertalet övriga remissinstanser
vill jag godtaga lantbruksstyrelsens förslag, att sekreterare placeras i en lönegrad,
motsvarande civila avlöningsreglementets lönegrad A 28. Härigenom erhåller
sekreteraren en något förmånligare löneställning än rektor vid lantmannaskola,
vilket jag anser skäligt och jämväl ifrågasatts i 1944 års principproposition.
Jordbruks-, husdjurs-, trädgårds- och maskinkonsulenter torde alla böra givas
samma löneställning. Med hänsyn till att ämneslärare vid trädgårdsskola
ansetts böra vara i lönehänseende jämställd med motsvarande befattningshavare
vid lantbruksskola kan jag alltså icke biträda lantbruksstyrelsens för
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
65
slag om placering av trädgårdskonsulent i en lägre löneställning än övriga
konsulenter. I syfte att befordringsgången från ämneslärarbefattningarna
vid jordbrukets och trädgårdsnäringens fasta undervisningsanstalter till respektive
konsulentbefattningar må underlättas, torde konsulentbefattningama
i lönehänseende böra jämställas med befattningar i lönegrad A 23.
Såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, torde kamrerarna hos hushållningssällskapen
böra uppdelas i en högre lönegrupp för sällskapen i Östergötlands,
Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens
län samt i en lägre för övriga hushållningssällskap. I enlighet med vad statskontoret
förordat, torde kamrerare i den högre lönegruppen böra hänföras
till en löneställning, motsvarande lönegrad A 20, och kamrerare i den lägre
lönegruppen till en löneställning, motsvarande lönegrad A 18.
Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle jordbruksinstruktör givas samma
löneställning som länsskogvaktare eller likställas med tjänsteman i lönegrad
A 12. Då nu berörda två befattningar icke synas kunna helt jämställas i
fråga om det med dem förenade ansvaret, anser jag i likhet med statskontoret,
att löneställningen för jordbruksinstruktör bör motsvara lönegrad A 10.
Vad angår de av mig förordade befattningarna såsom kontorstjänstemän
synes det nödvändigt, att en dylik befattningshavare hos varje hushållningssällskap
erhåller ställning såsom kanslibiträde och alltså gives en löneställning,
motsvarande lönegrad A 7. För de övriga föreslagna kontorstjänstemännen
synes böra tillämpas i princip samma befordringsgång, som är avsedd
att från och med den 1 juli 1947 gälla för skrivbiträden och kontorsbiträden
i den civila statsförvaltningen.
Till belysande av det sätt, på vilket av mig i det föregående för olika tjänster
beräknade lönegrader motsvaras av lönegrader i den av 1946 års riksdag
godkända löneplan nr 1, avsedd att ersätta bland annat nuvarande löneplan A
i civila avlöningsreglementet, lämnas följande sammanställning (s. 66).
Beträffande andra avlöningsförmåner till hushållningssällskapens befattningshavare
än de kontanta lönebeloppen torde böra tillämpas i huvudsak
samma grunder, som enligt civila avlöningsreglementet gälla för statliga befattningshavare.
Reglerna om resekostnads- och traktamentsersättning åt sällskapens
tjänstemän torde behöva revideras i anledning av den lönereglering,
varom nu är fråga. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t alt utfärda härvidlag
erforderliga bestämmelser. Med anledning av vad Sveriges allmänna
lantbrukstjänstemannaförbund anfört rörande ersättning åt sådan tjänsteman,
som delvis upplåter sin bostad för expeditionsändamål, vill jag ultala,
att särskilda bestämmelser härom synas obehövliga. Jag förutsätter nämligen,
att ersättningsspörsmål av detta slag regleras utan särskilda åtgärder
från det allmännas sida.
Frågan om reglering av pensionsförhållandena för hushållssällskapens befattningshavare
torde chefen för finansdepartementet i annat sammanhang
få upptaga till prövning.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. t samt. Nr 76.
5
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
Befattningshavare
Av mig beräknad löneställning
motsvarar i
löneplan A
lönegrad
löneplan nr 1
lönegrad
Sekreterare.............................
28
31
Jordbrukskonsulent.....................
23
26
Husdjurskonsulent......................
23
26
Trädgårdskonsulent.....................
23
26
Maskinkonsulent .......................
23
26
1 Kamrerare, lönegrupp I ................
20
23
Kamrerare, lönegrupp II................
18
22
Jordbruksinstruktör....................
10
14
Kontorspersonal........................
2,4,7
6, 8,11
Sedan riksdagen fattat beslut i saken, torde det få ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda avlöningsreglemente för hushållningssällskapen. Därjämte
torde Kungl. Maj :t böra utfärda särskild kungörelse angående statsbidrag till
avlönande av befattningshavare hos hushållningssällskap. Enligt denna kungörelse
bör statsbidrag få utgå för bestridande av den avlöning och de Övriga
förmåner utom reseersättning och tjänstgöringstraktamente, som jämlikt
avlöningsreglementet skola utgå å vederbörande befattningar. Det torde
även böra ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser rörande
behörighetsvillkor samt angående tillsättande och entledigande av befattningshavare.
Den lönereglering, vartill jag i det föregående avgivit förslag, torde få träda
i kraft den 1 januari 1948. Tjänsteman hos hushållningssällskap bör för
placering i löneklass enligt de nya avlöningsbestämmelserna äga tillgodoräkna
sig den tid, varunder han före den 1 januari 1948 oavbrutet innehaft
motsvarande tjänst hos hushållningssällskap, enligt samma grunder, som vid
1946 års riksdag fastställdes i motsvarande avseende för skogsvårdsstyrelsernas
personal. Där tjänsteman hos sällskap vid tillämpning av de nya bestämmelserna
skulle lida löneminskning, torde han böra fa bibehållas vid
sina löneförmåner, därest sällskapet med tillgängliga medel bestrider för
ändamålet erforderlig lönefyllnad. Med hänsyn till vad jag anfört rörande
utbildningen av maskinkonsulenter torde flertalet av dessa befattningshavare
böra beräknas bliva tillsatta tidigast från och med den 1 januari 1949. Maskinkonsulentbefattningarna
torde dock i vissa fall — eventuellt på grund a\
medgiven dispens från de formella behörighetsvillkoren — kunna besättas
tidigare än vad nyss angivits. Enär lantbruksnämnderna äro avsedda att
träda i verksamhet först den 1 juli 1948 och därför komma att erhålla sin
personalutrustning först under andra hälften av sagda ar, torde innehavarna
av sådana jordbrukskonsulentbefattningar, som till följd av vad jag i det
föregående förordat bliva indragna vid utgången av år 1947, övergångsvis
böra under år 1948 så länge de kvarstå i tjänst hos vederbörande hushållningssällskap
bibehållas vid erhållen delaktighet i statens pensionsanstalt.
Härvid bör statsbidrag utgå för avlöning till befattningshavaren enligt
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
67
samma villkor som komma att gälla beträffande övriga jordbrukskonsulentbefattningar.
I anslutning till min i det föregående angivna ståndpunkt till
frågan om antalet jordbruksinstruktörer hos hushållningssällskapen torde den
anordning, som jag nu förordat beträffande vissa jordbrukskonsulentbefattningar,
böra i princip tillämpas även i fråga om samtliga statsbidragsavlönade
vandringsrättarbefattningar, intill dess nyssnämnda fråga blivit definitivt löst.
Dessförinnan skulle alltså enligt min mening instruktörsbefattningarna icke
besättas med ordinarie innehavare. I avvaktan på den slutliga lösningen av
frågan om hemkonsulentverksamhetens organisation torde statsbidrag böra
utgå till hushållningssällskapen för avlönande av hemkonsulenter enligt i huvudsak
nuvarande grunder. Till kostnader för anställande av fiskeritjänstemän
och överkontrollassistenter synas hushållningssällskapen vidare böra
äga utfå statsbidrag enligt väsentligen oförändrade grunder, intill dess frågan
om organisationen av de statliga åtgärderna till fiskets och husdjursskötselns
främjande bragts till en lösning. Till avlönande av täckdikningsförmän
och till kostnader för extra arbetskraft för förmedling av täckdiknings- och
gödselvårdsbidrag synas hushållningssällskapen icke böra erhålla statsbidrag
för tid efter utgången av innevarande år.
V. Statsanslag till hushållningssällskapen.
Gällande bestämmelser.
Hushållningssällskapen åtnjuta för närvarande statsbidrag till bland annat
dels anställande av vissa befattningshavare, dels den allmänna verksamheten,
och dels handhavande av förmedlingen av vissa lån.
Såsom framgår av vad i det föregående anförts, utgå sålunda statsbidrag
till hushållningssällskapen för anställande av sekreterare, jordbrukskonsulenter
(inbegripet liusdjurskonsulenter), hemkonsulenter, fiskeritjänstemän,
vandringsrättare, täckdikningsförmän och överkontrollassistenter. Gällande
bestämmelser rörande dessa statsbidrag ha meddelats i de författningar,
som tidigare angivits. Hushållningssällskapen kunna jämlikt i det föregående
angivna kungörelser rörande statsbidrag till täckdikning och gödselvårdsanläggningär
erhålla statsbidrag till kostnaderna för extra arbetskraft
för handhavande av bidragens förmedling.
Bestämmelser om statsbidrag till hushållningssällskapens allmänna verksamhet
ha meddelats i kungörelsen den 30 mars 1935 (nr 82) angående fördelning
av för hushållningssällskapens allmänna verksamhet avsedda anslagsmedel,
vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen nr 562/1937.
Hushållningssällskapen1 åtnjuta vidare statsbidrag för handhavande av
förmedling av lån från gödselvårdslånefonden, täckdikningslånefonden och
jordbrukets maskinlånefond. Bidragen utgå, i fråga om gödselvårdslånefonden
enligt grunder, som fastställts genom kungörelserna rörande villkoren
för lån från denna fond (nr 576/1918, 186/1925, 241/1927, 132/1931 och
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
632/1937), i fråga om täckdikningslånefonden enligt vissa av 1921 års riksdag
godkända grunder (prop. nr 181) och i fråga om jordbrukets maskinlånefond
enligt av Kungl. Maj:t genom beslut den 2 september 1938 fastställda
grunder.
I detta sammanhang må tillika erinras, att hushållningssällskapen under
senare år tilldelats särskilda statsbidrag för kostnader i samband med vissa
kristidsåtgärder m. m. samt att Värmlands och Kopparbergs läns hushållningssällskap
och hushållningssällskapen i de norrländska länen åtnjuta särskilda
bidrag ur den del (norrlandsanslaget) av anslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, som avsetts till produktionsbefrämjande
åtgärder inom jordbruket i nämnda län.
Av riksdagen godkända riktlinjer.
De av riksdagen godkända riktlinjerna för en omorganisation av hushållningssällskapen
och deras verksamhet innebära, att nyssberörda statsbidrag
till hushållningssällskapen för dels anställande av vissa befattningshavare,
inbegripet viss extra arbetskraft, dels sällskapens allmänna verksamhet, dels
handhavande av förmedling av vissa lån, dels ock kostnader för vissa kristidsåtgärder
m. m. skulle i regel upphöra att utgå. Samtidigt skulle införas
särskilda statsanslag till avlöningar och omkostnader vid hushållningssällskapen
ur vilka anslag sällskapen skulle komma i åtnjutande av bidrag till
avlöningar respektive omkostnader. Någon indragning av bidragen från
norrlandsanslaget innefattas däremot icke i ifrågavarande riktlinjer.
Med avseende å hithörande spörsmål har min företrädare i ämbetet i princippropositionen
uttalat i huvudsak följande.
En uppdelning av de statsmedel, som ställdes till förfogande för förevarande
ändamål, i ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag vore en ra
-
tionell anordning. , . ., _ „
Vad anginge avlöningsanslaget syntes darur bora bestridas grundlöner,
ålderstillägg, rörligt tillägg, kristillägg och vikariatsersättnmg a de befattningar
hos hushållningssällskapen, som enligt tidigare angivna grunder
borde avlönas med statsmedel. Med utgångspunkt från tidigare beraknade
grundlöner och antal med statsbidrag avlönade befattningshavare av skilda
slag samt med vissa tillägg för ålderstillägg m. m. syntes erforderligt avloningsanslag
för det första året efter löneregleringens genomforande kunna
beräknas till 2 974 000 kronor. Det förutsattes, att särskilt statsbidrag till
hushållningssällskap för avlönande av täckdikningsförmän och till extra
arbetskraft för förmedling av statsbidrag till täckdiknmgar och godselvardsanläggningar
i regel icke komrne att utgå framdeles. Likaledes borde det till
Jordbrukarungdomens förbund nu utgående statsbidraget till dess lokala
verksamhet kunna indragas samt statsbidrag ej utga till anstallande av overkontrollassistenter
hos kontrollnämnden. .... . , ,
Hushållningssällskapsutredningen hade ansett en ökning av inkomsterna
för samtliga hushållningssällskap med i runt tal 1 300 000 kronor vara skälig
Detta belopp motsvarade närmare 50 procent av utgående allmant statsanslag
och krisanslag. Vid beräkning av för ändamålet erforderligt omkostnadsanslag
hade utredningen tagit hänsyn till att vissa av hushållningssällskapens
utgifter för avlöningar samt för åtgärder pa undervisningens och
Kungl. Maj ds proposition nr 76.
69
husdjursskötselns område skulle övertagas av staten. Föredragande departementschefen
ansåge sig kumia ansluta sig till utredningens uppfattning angående
storleken av den sammanlagda för hushållningssällskapen erforderliga
inkomstökningen. Med tillämpning av utredningens beräkningar i fråga
om utgiftsbesparingarna skulle för uppnående av sagda inkomstökning erfordras
omkostnadsanslag med 2 500 000 kronor. Departementschefen ansåge
sig böra förorda ett omkostnadsanslag med nämnda belopp.
För omkostnadsanslagets fördelning mellan hushållningssällskapen borde
hittillsvarande grunder i princip tillämpas. Efter avdrag av grundbelopp med
15 000 kronor till ett vart hushållningssällskap borde emellertid enligt lantbruksstyrelsens
förslag av resterande del av omkostnadsanslagets tre tiondelar
— mot nu sex tiondelar — fördelas efter storleken av den med jordbruk
och fiske sysselsatta folkmängden inom respektive hushållningssällskaps
områden, en tiondel — mot nu två tiondelar — efter den övriga folkmängden
inom samma områden med nu gällande begränsning i fråga om
större städer, fem tiondelar — mot nu en tiondel — efter antalet brukningsdelar
inom områdena samt en tiondel efter områdenas totalareal. Departementschefen
ansåge sig icke kunna helt ansluta sig till lantbruksstyrelsens
förslag. Nu gällande bestämmelse, att av ifrågavarande anslagsdel två tiondelar
skulle fördelas efter den icke jordbrukande befolkningen med nyssnämnda
begränsning i fråga om större städer, borde sålunda bibehållas. Vidare
borde allenast fyra tiondelar fördelas efter antalet brukningsdelar.
I anslutning till lantbruksstyrelsens förslag ansåges förenämnda bidrag ur
norrlandsanslaget icke böra inräknas i omkostnadsanslaget.
Jordbruksutskottet har i sitt utlåtande i anledning av princippropositionen
i huvudsak biträtt eller lämnat utan erinran vad i propositionen anförts
rörande anslag till avlöningar och omkostnader vid hushållningssällskapen.
Något ställningstagande till frågan om avlöningsanslagets storlek hade utskottet
dock icke ansett erforderligt.
Lantbruksstyrelsens utredningar åren 1945 och 1946.
I utredningen år 1946 har lantbruksstyrelsen verkställt beräkning av storleken
av det statsanslag, som vid bifall till lantbruksstyrelsens i utredningen
framställda förslag skulle erfordras för avlöningar vid hushållningssällskapen
under det första året efter löneregleringens genomförande. Beräkningen
har i huvudsak följande utseende (s. 70).
Behovet av anslag till avlöningar vid hushållningssällskapen skulle enligt
denna beräkning för första året efter löneregleringens genomförande uppgå
till — i avrundat tal — 3 429 300 kronor. I utredningen år 1945 beräknade
lantbruksstyrelsen motsvarande anslag till 3 283 100 kronor eller ett 146 200
kronor lägre belopp. Anslag till förevarande ändamål borde enligt lantbruksstyrelsens
mening uppföras å riksstaten såsom ett förslagsanslag under benämningen
Hushållningssällskapen: Avlöningar.
Vad angår frågan om anslag till omkostnader vid hushållningssällskapen
må anföras, att lantbruksstyrelsen på grundval av de av riksdagen godkända
riktlinjerna i ämnet upprättat ett förslag till kungörelse angående
statsbidrag till hushållningssällskapen för bestridande av omkostnader. För
-
70 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Löne-
grad
Begynnelselön enligt löne- planen (ortsgrupp E) för år
Befattningshavare
och
tjänsteman,
kronor
till samtliga
tjänstemän,
kronor
28
10110
262 860
23
7 650
267 750
23
7 650
198 900
22
7 200
187 200
21
6 792
40 752
18
5 670
113 400
16
4 950
128 700
15
4 698
145 638
13
4 230
139 590
12
4 014
385 344
12
4 014
116 406
6
3 033
78 858
4
2 718
70 668
4
2 718
70 668
2
2 406
62 556
Summa begynnelselön enligt löneplanen (ortsgrupp E) för år till samtliga
tjänsteman
2 269290
300000
50 000
810 000
Summa avlöning m. m. för samtliga befattningar
3 429 290
slaget överensstämmer i huvudsak med nu gällande bestämmelser angående
fördelning av för hushållningssällskapens allmänna verksamhet avsedda anslagsmedel
med de ändringar, som styrelsen ansett böra föranledas av nyssberörda
riktlinjer.
Anslaget till omkostnader vid hushållningssällskapen, vilket anslag enligt
statsmakternas ställningstagande borde beräknas till 2 500 000 kronor, skulle
enligt lantbruksstyrelsens förslag upptagas å riksstaten såsom ett obetecknat
anslag, benämnt Hushållningssällskapen: Omkostnader.
Lantbruksstyrelsen har beräknat, att i samband med att de två nya anslagen
till avlöningar och omkostnader för hushållningssällskapen upptoges å
riksstaten kunde anslagen till Bidrag till hushållningssällskapen och Särskilt
bidrag till hushållningssällskapen för kostnader i samband med vissa kristidsåtgärder
m. m. utgå ur riksstaten. Första anvisningen a de bada nya anslagen
skulle enligt lantbruksstyrelsens förslag ske för det budgetår, som började
ett halvår efter det kalenderårsskifte, vid vilket omorganisationen — inbegripet
löneregleringen — genomfördes. Berörda anslagsanvisning skulle följaktligen,
i anslutning till vad nu i regel gäller beträffande för hushållningssällskapen
avsedda anslag, avse sällskapens medelsbehov under det första
kalenderåret efter omorganisationens genomförande. Styrelsen har utgått
från att utbetalning från anslagen icke skulle erfordras tidigare än ett halvår
efter omorganisationens genomförande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
71
Yttranden.
Lantbruksstyrelsens i 1945 och 1946 års utredningar framlagda synpunkter
och förslag rörande statsanslag till hushållningssällskapen ha i inkomna
yttranden i allmänhet icke rönt invändningar. Emellertid ha två hushållningssällskaps
förvaltningsutskott framfört vissa erinringar beträffande omkostnadsanslagets
fördelning.
Sålunda har förvaltningsutskottet i Gotlands läns hushållningssällskap påpekat,
att den med lantbruksstyrelsens förslag avsedda fördelningen av omkostnadsanslaget
icke stode i rimlig proportion till storleken av den för de
olika hushållningssällskapen beräknade personalen. Exempelvis skulle —
framhåller utskottet — Malmöhus läns hushållningssällskap enligt nämnda
fördelning erhålla ett mera än tre gånger så stort omkostnadsbidrag som
Gotlands läns hushållningssällskap, medan den statsbidragsavlönade personalen
skulle vara lika stor hos båda sällskapen. Efter att ha utvecklat vissa
konsekvenser av de i lantbruksstyrelsens förslag upptagna fördelningsgrundema
har förvaltningsutskottet i hushållningssällskapet på Gotland anfört
väsentligen följande.
Gotlands läns hushållningssällskap måste således yrka på en rationellare
och rättvisare fördelning av det statliga omkostnadsanslaget till hushållningssällskapen.
Grundprincipen härvid måste vara en utjämning och en närmare
översyn av att det erhållna anslaget står i det nödiga storleksförhållandet till
arbetsuppgifterna. Riktigast vore säkerligen ett bestämt förhållande mellan
löne- och omkostnadsanslag.
Som emellertid sällskapet fruktar, att tiden ännu icke är mogen för en så
radikal omläggning, vill sällskapet föreslå en justering av fördelningsgrunderna
sålunda, att halva anslaget fördelas lika mellan samtliga sällskap och
den andra hälften efter princippropositionens förslag.
Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har vänt sig
mot att enligt de föreslagna fördelningsgrundema fyra tiondelar — mot nu
en tiondel -— skulle fördelas efter antalet brukningsdelar. Härom har utskottet
anfört.
Denna ändring, som uppenbarligen är till nackdel för hushållningssällskap
med relativt stora brukningsdelar, synes ej vara motiverad, då ju brukningsdelarnas
antal i själva verket endast i obetydlig mån torde påverka
storleken av de utgifter, som skola bestridas av medlen i fråga. Därtill kommer,
att en dylik fördelning ej torde vara ägnad att främja pågående strävanden
från det allmännas sida i syfte att åstadkomma större och mera bärkraftiga
jordbruk. Enligt utskottets mening skulle en mera rättvis fördelning
vinnas, om hänsyn även kunde tagas till totala åkerarealen, och vill utskottet
därför föreslå, att frågan blir föremål för förnyad prövning.
Riksräkenskapsverket har uttalat, att vid införande av ett avlönings- och
ett omkostnadsanslag för hushållningssällskapen ersättning för sjukvårdsförmåner
åt sällskapens befattningshavare borde redovisas å omkostnadsanslaget.
Statskontoret bär anfört, att hushållningssällskapens avlönings- och omkostnadsanslag
borde benämnas Hushållningssällskapen: Bidrag till avlö
-
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
ningar respektive Hushållningssällskapen: Bidrag till omkostnader. (Till ämbetsverkets
å s. 46 refererade uttalande hänvisas därjämte.)
Enligt av förvaltningsutskottet i Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
anförda synpunkter hade lantbruksstyrelsen räknat med alltför låga
resekostnader för tjänstemännen på maskinområdet. Det vore av betydelse,
att hushållningssällskapen erhölle tillräckliga statsmedel jämväl för dessa
kostnader.
Departementschefen.
Av den tidigare redogörelsen framgår, att hushållningssällskapen för närvarande
uppbära statsbidrag bland annat till anställande av vissa befattningshavare,
till den allmänna verksamheten —- inbegripet vissa kristidsåtgärder
— samt till handhavande av viss låneförmedling. I överensstämmelse
med 1944 års principbeslut böra bidrag till hushållningssällskapen av nu berörda
slag framdeles i regel utgå ur dels ett avlöningsanslag och dels ett
omkostnadsanslag. I enlighet härmed böra alltsa bidrag till hushållningssällskapen
för avlöningar och omkostnader, jämväl omkostnader för handhavande
av låneförmedling, i regel utgå endast från avlönings- respektive omkostnadsanslaget.
Härigenom skulle skapas principiell överensstämmelse på
detta område med flertalet statliga organ.
Från hushållningssällskapens avlöningsanslag torde få bestridas samtliga
de avlönings- och andra förmåner, inbegripet sjukvårdsförmåner och flyttningsersättning,
som enligt det blivande avlöningsreglementet skola utgå å
statsbidragsavlönade befattningar hos hushållningssällskapen. Reseersättning
och tjänstgöringstraktamente böra däremot givetvis icke bestridas från avlöningsanslaget
utan från de medel, som hushållningssällskapen erhålla för
omkostnader eller eljest förfoga över. Riksräkenskapsverkets förslag, att
ersättning för sjukvårdsförmåner åt sällskapens befattningshavare skulle
redovisas å omkostnadsanslaget, anser jag icke ändamålsenligt, enär genom
en dylik anordning kontrollen över sjukvårdsförmånernas utnyttjande skulle
försvåras. Jag kommer nämligen i det följande att i överensstämmelse med
1944 års principbeslut förorda, att omkostnadsanslaget fördelas på de olika
hushållningssällskapen efter schematiska grunder utan hänsyn till de verkliga
kostnadernas storlek. Genom redovisning av ersättning för sjukvårdsförmånerna
å avlöningsanslaget erhålles möjlighet till kontroll å förmånernas
utnyttjande, enär bidragen från detta anslag uppenbarligen böra motsvara
av hushållningssällskapen författningsenligt utbetalda förmåner.
Lantbruksstyrelsen har i 1946 års utredning med anknytning till nu gällande
löneplan A i civila avlöningsreglementet beräknat behovet av anslag till
avlöningar vid hushållningssällskapen för första året efter löneregleringens
genomförande till — i runt tal — 3 429 300 kronor. Med utgångspunkt från
av mig tidigare framställda förslag rörande det framtida antalet statsbidragsavlönade
befattningshavare i olika lönegrader hos hushållningssällskapen och
från nyssnämnda löneplan skulle det årliga behovet av avlöningsbidrag för
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
73
nämnda befattningshavare kunna approximativt beräknas till ett inemot
860 000 kronor lägre belopp, vilket framgår närmare av följande sammanställning
(vari antalet jordbruksinstruktörer upptagits i enlighet med min
provisoriska beräkning i det föregående).
Löne-
grad
Begynnelselön enligt löne- planen (ortsgrupp E) för år
Befattningshavare
och
tjänsteman,
kronor
till samtliga
tjänstemän,
kronor
26 sekreterare...................................
28
10110
262 860
29 jordbrukskonsulenter .........................
23
7 650
221 850
26 husdjurskonsulenter ..........................
23
7 650
198 900
26 trädgårdskonsulenter ........................
23
7 650
198 900
26 maskinkonsulenter...........................
23
7 650
198 900
6 kamrerare...................................
20
6 414
38 484
20 kamrerare...................................
18
5 670
113 400
96 jordbruksinstruktörer.........................
10
3 681
353 376
26 kanslibiträden................................
7
3195
83 070
26 skriv- och kontorsbiträden....................
2, 4
J2 500
65 000
Summa begynnelselön (ortsgrupp E) till samtliga tjänstemän
Tillägg för löneklassuppflyttningar.........................................
Kallortstillägg, vikariatsersättning, sjukvård m. m...........................
Rörligt tillägg och kristillägg, tillhopa 31 procent...........................
Summa kronor
1 734 740
200 000
40 000
600 p00
2 574 740
Motsvarande beräkning med utgångspunkt från den av 1946 års riksdag
godkända löneplan nr 1, vilken är avsedd att ersätta bland annat nuvarande
löneplan A i civila avlöningsreglementet och således skall utgöra grundval
för löneplanen för hushållningssällskapens tjänstemän, synes kunna göras
enligt följande sammanställning (s. 74).
Vid jämförelse mellan nu gjorda två beräkningar torde få beaktas, att om
tillägg göres till den första beräkningen av erforderligt belopp för provisoriskt
lönetillägg enligt för flertalet statstjänstemän nu gällande grunder kommer
beräkningens slutsumma att stiga till omkring 2 787 000 kronor. Vidare
må framhållas, att den första beräkningen avser bruttolöner och den andra
nettolöner. Den första beräkningens slutsumma bör alltså minskas med ett
belopp, motsvarande tjänstemännens pensionsavgifter, om beräkningen i
fråga skall bliva jämförbar med den andra beräkningen. Då nämnda belopp
torde kunna uppskattas till omkring 120 000 kronor, skulle en till cirka
2 667 000 kronor justerad slutsumma av den första beräkningen vara jämförbar
med den andra beräkningens slutsumma.
Hushållningssällskapens årliga behov av statsbidrag till avlöningar skulle
alltså — med bortseende från att det erforderliga antalet jordbruksinstruktörer
ännu endast provisoriskt beräknats — kunna uppskattas till omkring
2 910 000 kronor.
1 Medeltal (avrundat).
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
Löne-
grad
Begynnelselön enligt löne- planen (ortsgrupp 3) för år
Befattningshavare
och
tjänsteman,
kronor
till samtliga
tjänstemän,
kronor
31
13 620
354 120
26
10 560
306 240
26
10 560
274 560
26
10 560
274 560
26
10 560
274 560
23
8 904
53 424
22
8 412
168 240
14
5 832
559 872
11
5112
132 912
6, 8
3) till samt
14 100
106 600
Summa begynnelselön (ortsgrupp
iga tjänstemän
2 505 088
200 000
40 000
165 000
Summa kronor
2 910088
De statsbidrag till avlöningar vid hushållningssällskapen, som enligt mitt
förslag framdeles icke skola utgå eller ock ersättas av avlöningsbidrag enligt
de nya grunderna, kunna beräknas till något mera än 1 000 000 kronor. Till
avlöningar åt ifrågavarande tjänstemän utnyttja emellertid hushållningssällskapen
för närvarande delvis även statsbidraget till den allmänna verksamheten.
Härigenom torde ytterligare omkring 1 000 000 kronor av statsmedel
åtgå till berörda tjänstemäns avlöningar. Hänsyn härtill torde få tagas vid
beräkningen av hushållningssällskapens omkostnadsanslag, vilket enligt av
mig i det föregående angivna riktlinjer skulle ersätta bland annat anslaget
till sällskapens allmänna verksamhet.
I detta sammanhang torde jag få erinra om att frågan om verksamheten
till fiskets och husdjursskötselns främjande av mig lämnats olöst, varför
statsbidrag till hushållningssällskapen för anställande av fiskeritjänstemän
och överkontrollassistenter tills vidare torde få utgå liksom för närvarande
från anslagen till Fiskets befrämjande i de särskilda orterna respektive Nötboskapsavelns
befrämjande: Understöd åt kontrollföreningsverksamhet. Statsbidrag
till hushållningssällskapen för avlönande av hemkonsulenter enligt i
huvudsak nuvarande grunder torde vidare i anslutning till vad jag i det föregående
anfört, i avvaktan på den definitiva lösningen av frågan om hemkonsulentverksamhetens
organisation få bestridas från hushållningssällskapens
avlöningsanslag. Härifrån synas jämväl böra bestridas i det föregående förordade
statsbidrag för avlönande under övergångsåret 1948 av sådana jordbrukskonsulenter,
vilkas befattningar äro avsedda att indragas i samband
med omorganisationen. Å andra sidan bör beaktas, att de av mig föreslagna
1 Medeltal (avrundat).
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
75
maskinkonsulentbefattningarna beräknats endast i enstaka fall kunna inrättas
före den 1 januari 1949, varför avlöningsmedel för dessa befattningar endast
i mindre omfattning behöva beräknas för tid dessförinnan. Slutligen torde
jag i detta sammanhang få påpeka, att de nuvarande statsbidragen åt hushållningssällskapen
till extra arbetskraft för handhavande av täckdikningsoch
gödselvårdsåtgärder, vilka bidrag enligt vad jag i det föregående föreslagit
icke skola utgå för tid efter innevarande år, för närvarande utgå ur anslagen
till Bidrag till täckdikningar respektive Bidrag till gödselvårdsanläggningar.
Såsom lantbruksstyrelsen beräknat, torde utbetalning från det nya avlöningsanslaget
för hushållningssällskapen icke vara erforderlig tidigare än ett
halvår efter löneregleringens ikraftträdande. På grund härav lärer anslaget
icke behöva uppföras första gången å riksstaten förrän för budgetåret
1948/49.
Vad angår hushållningssällskapens omkostnadsanslag må erinras om att
detta anslag enligt 1944 års principbeslut skulle upptagas med 2 500 000 kronor,
varigenom sällskapen beräknades skola erhålla en ökning av inkomsterna
för omkostnader med 1 300 000 kronor. Sedermera har, å ena sidan,
en viss ökning av nämnda inkomster åstadkommits genom statsmakternas
höjning av sällskapens anslag för ändamålet och, å andra sidan, en viss kostnadsstegring
ägt rum. Såsom det föregående giver vid handen, grundades därjämte
1944 års principbeslut i detta avseende på delvis andra förutsättningar
i fråga om hushållningssällskapens framtida verksamhetsfält och personalstaber
än dem, som innefattas i mitt ståndpunktstagande i det föregående.
Detta mitt ståndpunktstagande innebär för övrigt, att nämnda fråga i viss
utsträckning lämnats öppen. Jag vill visserligen i princip ansluta mig till tanken,
att hushållningssällskapens ekonomiska resurser böra förbättras, men
med hänsyn till vad jag nyss anfört synes det mig icke möjligt att nu taga
definitiv ställning till frågan om storleken av hushållningssällskapens omkostnadsanslag.
För ett sådant ställningstagande erfordras enligt min mening ytterligare
utredning och överväganden under beaktande av bland annat de
arbetsuppgifter och den personaluppsättning, som avsetts för hushållningssällskapen
under de nya organisatoriska förhållandena. Jag räknar med att
förslag på grundval av utredningen bör kunna föreläggas 1948 års riksdag.
I detta sammanhang må påpekas, att omkostnadsanslaget torde, liksom avlöningsanslaget,
icke behöva anvisas första gången förrän för budgetåret
1948/49.
Beträffande omkostnadsanslagets fördelning på hushållningssällskapen synes
denna böra ske i enlighet med 1944 års principbeslut. Vid fördelningen
bör alltså så förfaras, att först ett grundbelopp av 15 000 kronor tillföres
varje sällskap och därefter av återstoden å sällskapen fördelas tre tiondelar
efter den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden inom sällskapens
områden, två tiondelar efter den övriga folkmängden inom samma områden,
dock att, där stad inom sådant område har mera än It) 000 invånare, av
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
överskjutande invånarantalet medräknas endast 20 procent, fyra tiondelar
efter antalet brukningsdelar inom områdena samt en tiondel efter områdenas
totalareal. Med hänsyn till den relativt stora betydelse för de olika hushållningssällskapens
omkostnader, som antalet brukningsdelar inom respektive
områden har, synes det sålunda lämpligt att grunderna för omkostnadsanslagets
fördelning komma att skilja sig från grunderna för fördelning av hushållningssällskapens
nuvarande anslag till den allmänna verksamheten på
så sätt, att av den anslagsdel, som icke utgår såsom grundbelopp, tre tiondelar
överflyttas från att utgå efter den med jordbruk och fiske sysselsatta
folkmängden till att utgå efter antalet brukningsdelar.
Såsom lantbruksstyrelsen anfört, skulle vid införande å riksstaten av de i
det föregående förordade nya anslagen till avlöningar och omkostnader vid
hushållningssällskapen följande två anslagstitlar kunna utgå ur riksstaten,
nämligen Bidrag till hushållningssällskapen och Särskilt bidrag till hushållningssällskapen
för kostnader i samband med vissa kristidsåtgärder m. m.
Förvaltningsbidrag för låneförmedling torde vidare icke böra utgå för tid
efter den 1 januari 1948. De två nya anslagen synas i enlighet med statskontorets
förslag böra benämnas Hushållningssällskapen: Bidrag till avlöningar
respektive Hushållningssällskapen: Bidrag till omkostnader. Avlöningsanslaget
torde få givas karaktär av förslagsanslag, medan omkostnadsanslaget
lämpligen anvisas såsom obetecknat anslag.
VI. Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Majrt måtte föreslå riksdagen
att godkänna de grunder för hushållningssällskapens organisation
och verksamhet, som jag i det föregående förordat.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
som bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Eklund.
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
77
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse
med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.
Härigenom förordnas, att hushållningssällskaps stadgar för att kunna fastställas
till efterrättelse från och med den 1 januari 1948 skola vara avfattade
i huvudsaklig överensstämmelse med följande allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation.
Ändamål, verksamhetsområde och ledamotskap.
1 §•
Hushållningssällskap har till ändamål att främja jordbruket och därtill
hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd.
Hushållningssällskap skall till verksamhetsområde hava visst län, dock att
dels Kalmar och Älvsborgs län må vart för sig uppdelas i två hushållningssällskap,
dels ock Stockholms län och Stockholms stad må hänföras till samma
hushållningssällskap.
Angående hushållningssällskaps uppdelning i underavdelningar, hushållningsgillen,
stadgas i 23 §.
2 §.
En var kommunalt röstberättigad äger efter anmälan, som är åtföljd av
ledamotsavgift, vinna inträde såsom ledamot i det hushållningssällskap, inom
vars område han är mantalsskriven.
Genom val medelst enkel röstövervikt äger hushållningssällskap därjämte
utse ledamöter i sällskapet.
Hushållningssällskap må, likaledes genom val medelst enkel röstövervikt,
utse hedersledamöter i sällskapet.
3 §•
Ledamot i hushållningssällskap skall årligen till sällskapet erlägga en avgift
av 4 kronor, dock att i fråga om ledamot, som är hustru till ledamot,
den årliga avgiften skall utgöra 2 kronor. Annan avgift må hushållningssällskap
ej påföra ledamot.
Hedersledamot må befrias från erläggande av ledamotsavgift.
Sådan ledamot, som före den t januari 1948 jämlikt för sällskapet då gällande
stadgar erlagt ledamotsavgift en gång för alla, är befriad från att erlägga
avgift, varom i första stycket sägs.
Ledamot, som utträder ur hushållningssällskap, är skyldig alt erlägga ledamotsavgift
för det kalenderår, varunder utträdet sker.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
4 §.
Ledamotskap vare förverkat, därest ledamot antingen underlåter att vid
anfordran erlägga ledamotsavgift eller förklaras omyndig.
Beslutanderätt och sammanträden.
5 §.
Hushållningssällskaps beslutanderätt skall, i den mån den ej tillkommer
sällskapets förvaltningsutskott, utövas å hushållningssällskapets sammanträden
av valda ombud jämte förvaltningsutskottets ledamöter.
Ombuden, vilka benämnas lantbruksombud, väljas till antal och på sätt,
varom Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämmer.
Kungl. Maj:t utser ordförande i sällskapet för en tid av fyra år.
Angående förvaltningsutskottet, som är hushållningssällskaps styrelse, stadgas
i 13—16 §§.
Vid hushållningssällskaps sammanträde äger varje lantbruksombud eller
ledamot i förvaltningsutskott en röst. Ledamot i förvaltningsutskott må dock
icke deltaga i val av revisor för granskning av förvaltning, för vilken han
är ansvarig, eller i beslut om ansvarsfrihet för sådan förvaltning.
6 §.
Hushållningssällskap skall årligen på därom i stadgarna närmare angiven
tid inom november eller december månad hålla ordinarie sammanträde.
Extra sammanträde hålles, då förvaltningsutskottet finner sådant erforderligt
eller då Kungl. Maj:t. därom förordnar.
Kungörelse om hushållningssällskaps sammanträde skall utfärdas av ordföranden
och införas i en eller flera av länets mest spridda tidningar, i fråga
om ordinarie sammanträde minst två månader och i fråga om annat sammanträde
minst en månad före den dag, då sammanträdet skall börja. Ordföranden
åligger därjämte att minst en vecka före sammanträdets början
låta tillsända varje lantbruksombud och ledamot av förvaltningsutskottet
meddelande om plats och tid för sammanträdet, avtryck av förvaltningsutskottets
framställningar och väckta motioner samt föredragningslista över
förekommande ärenden, vilken, i den mån så är möjligt, skall upptaga förvaltningsutskottets
förslag i varje ärende.
Sådan fullständig föredragningslista samt tillhörande framställningar och
motioner skola senast vid sammanträdets öppnande i erforderligt antal finnas
tillgängliga å sammanträdeslokalen.
7 §•
Önskar ledamot väcka motion, vilken är avsedd att upptagas till behandling
vid ordinarie sammanträde, skall densamma ingivas till förvaltningsutskottet
senast 45 dagar före sammanträdets början.
8 §•
1 mom. Med undantag för fall, som i 2 mom. angives, må följande ärenden
upptagas och avgöras allenast vid hushållningssällskaps ordinarie sammanträde:
1)
inval av ledamöter;
2) av förvaltningsutskottet avgiven förvaltningsberättelse;
3) av revisorerna avgiven revisionsberättelse;
4) fråga om ansvarsfrihet för förvaltningsutskottet;
5) val av ledamöter i förvaltningsutskottet och suppleanter för dem;
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
79
6) val av revisor och suppleant för denne;
7) fastställande av utgifts- och inkomststat samt i övrigt beslut om utgifter,
i den mån detta ej anförtrotts åt förvaltningsutskottet;
8) avgivande av föreskrivet förslag till Kungl. Maj:t i fråga om antalet
lantbruksombud för hushållningssällskapet;
9) indelning i valkretsar och valdistrikt för val av lantbruksombud;
10) bestämmande av antalet hushållningsgillen och verksamhetsområdet
för ett vart av dessa; samt
11) fastställande av stadgar för, hushållningsgillen.
2 mom. Kungl. Maj:t äger föreskriva, att vid extra sammanträde, varom
Kungl. Maj:t förordnat, skall behandlas ärende, som i 1 mom. angives.
9 §.
Vid hushållningssällskaps sammanträde, vars förhandlingar äro offentliga,
äger envar ledamot av sällskapet rätt att yttra sig.
Landshövdingen i länet äger, ändock han ej är ledamot, deltaga i överläggningarna
men ej i besluten. Är landshövdingen ej närvarande, äger den i
tjänsten äldste avdelningschefen i länsstyrelsen samma rätt.
10 §.
Hushållningssällskap må ej fatta beslut, därest icke minst hälften av de
enligt 5 § första stycket röstberättigade äro närvarande.
Om av sådan anledning beslut ej kan fattas i ärende, som avses i 8 §, skall
för ärendets förnyade behandling sammanträdet ajourneras till viss bestämd
dag, därvid tillstädeskommande röstberättigade avgöra ärendet. Till sådant
ajournerat sammanträde åligger det ordföranden att låta skriftligen kalla
samtliga lantbruksombud och ledamöter i förvaltningsutskottet med angivande
av förekommande ärende och de tillstädeskommandes rätt att avgöra detsamma.
11 §•
Finner hushållningssällskap ärende vara av den beskaffenhet, att före
avgörandet ytterligare beredning erfordras, må ärendet för sådan beredning
överlämnas till särskilt utsedda personer.
Skola två eller flera personer utses för dylik beredning, sker valet proportionellt,
därest sådant äskas av minst så många närvarande röstberättigade,
som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga närvarande röstberättigades
antal delas med det antal personer, valet avser, ökat med 1. Då
valet sker proportionellt, skall iakttagas vad om proportionellt valsätt vid val
inom landsting, å kommunalstämma m. m. är föreskrivet.
12 §.
t mom. Vid sammanträde skall omröstning ske öppet, dock att, där i fråga
om annat val än inval av ledamot någon röstberättigad eller eljest en tiondel
av närvarande röstberättigade det äskar, omröstningen skall förrättas med
slutna sedlar.
2 mom. Val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskott skall ske
proportionellt, därest sådant äskas av minst så många närvarande röstberättigade,
som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga närvarande röstberättigades
antal delas med det antal personer, valet avser, ökat med 1. Då
valet sker proportionellt, skall iakttagas vad om proportionellt valsätt vid
val inom landsting, å kommunalstämma m. m. är föreskrivet.
3 mom. För all gälla såsom hushållningssällskaps beslut erfordras i följande
ämnen, alt två tredjedelar av de röstande förena sig om beslutet:
1) beviljande av anslag till nya ändamål och behov;
2) beslutande av utgift, som förvaltningsutskottet avstyrkt; samt
3) höjande av utgiftsbelopp, som förvaltningsutskottet föreslagit.
80
Kungi. Maj:ts proposition nr 76.
Förvaltningsutskott och nämnder m. m.
13 §.
Förvaltningsutskottet skall bestå av 11 ledamöter.
Självskrivna ledamöter i förvaltningsutskottet äro hushållningssällskapets
ordförande, vilken utövar samma uppdrag inom utskottet, sällskapets sekreterare
samt lantbruksdirektören.
De ledamöter i förvaltningsutskottet, vilka icke äro självskrivna, utses för
en tid av fyra år, räknat från och med den 1 januari året närmast efter det,
då valet skett, sålunda att halva antalet utses av hushållningssällskapet bland
dess ledamöter och återstoden av landstinget.
I enahanda ordning utses minst en suppleant för envar av de icke självskrivna
ledamöterna i förvaltningsutskottet.
Förvaltningsutskottet utser inom sig vice ordförande, vilken utövar samma
uppdrag inom hushållningssällskapet.
Mandattiden skall utgå samtidigt såväl för ordförande i hushållningssälh
skap som för envar vald ledamot och suppleant i förvaltningsutskottet. Då
ledighet uppstår efter annan vald ordinarie ledamot i förvaltningsutskottet
än ordföranden, skall vederbörande suppleant tjänstgöra intill mandattidens
utgång.
Det år, då mandattiden för förvaltningsutskottets valda ledamöter utgar,
skall förvaltningsutskottet göra anmälan härom till landstingets förvaltningsutskott
senast sex månader före årets utgång.
14 §.
Annan befattningshavare hos hushållningssällskap än sekreteraren må icke
vara ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet.
Sekreteraren skall vara sekreterare jämväl i förvaltningsutskottet.
15 §.
Förvaltningsutskottet åligger:
att med uppmärksamhet följa utvecklingen av jordbruket och därtill hörande
binäringar ävensom fiske och hemslöjd samt att verka för främjandet
av hushållningssällskapets ändamål och i sådant syfte för sällskapet framlägga
förslag i frågor, som falla inom området för sällskapets verksamhet;
att handhava hushållningssällskapets ekonomiska angelägenheter och att
uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat;
att bereda alla ärenden, som skola överlämnas till hushållningssällskapets
avgörande;
att ombesörja verkställandet av hushållningssällskapets beslut;
att avgiva av statens verk och myndigheter begärda yttranden och uppgifter
ävensom lämna biträde för inskaffande av uppgifter till jordbruksräkningar
och jordbruksstatistik i övrigt; samt t _
att under iakttagande av vad därom i särskild ordning stadgas tillsatta
och entlediga befattningshavare hos hushållningssällskapet.
16 §.
Förvaltningsutskottet må ej fatta beslut, därest icke minst två tredjedelar
av dess samtliga ledamöter äro närvarande.
17 §-
1 mom. Förvaltningsutskottet äger, därest så befinnes lämpligt, tillsätta
särskilda nämnder för handhavande av särskilda grenar av hushållningssällskapets
verksamhet eller för beredning av vissa ärenden.
81
Kungi. Maj.ts proposition nr 76.
Nämnd, som nu sagts, skall bestå av högst fem ledamöter, därest ej Kungl.
Maj:t av särskilda skäl för visst fall medgiver högre antal.
Ledamöter i nämnd, som här avses, skola utses bland hushållningssällskapets
ledamöter för högst fyra år. För envar ledamot i sådan nämnd utses en
suppleant. Nämnd, som här avses, utser inom sig ordförande och vice ordförande.
2 mom. Hos hushållningssällskap anställd befattningshavare må, där så
befinnes lämpligt, vara ledamot i sådan nämnd, som avses i 1 inom., ävensom
vara nämndens sekreterare.
Nämnd, vari hushållningssällskapets sekreterare ej är ledamot, har att i
god tid underrätta sekreteraren om tid och plats för sammanträde med
nämnden. Vid sådan nämnds sammanträde äger sekreteraren närvara och
därvid deltaga i överläggningarna men ej i besluten.
Resekostnads- och traktamentsersåttning.
18 §.
i mom. En var vid hushållningssällskaps ordinarie sammanträde närvarande
röstberättigad åtnjuter dels ersättning för resekostnaden fram och
åter dels ock dagtraktamente, dock för högst tre sammanträdesdagar årligen,
allt enligt samma grunder, som gälla för landstingsmän vid landstingssammanträde.
0 ^ Har Kungl. Maj :t enligt 6 § förordnat om extra sammanträde,
åtnjuter en var därvid närvarande röstberättigad efter samma grunder, som
1 1 mom. denna paragraf angivas, dagtraktamente under en sammanträdesdag
jämte ersättning för resekostnaden till och från sammanträdet. Sådan
ersättning gäldas direkt av statsmedel.
19 §.
1 mom. Ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet eller i nämnd,
som avses i 17 §, ävensom revisor eller revisorssuppleant åtnjuta vid fullgörande
av sitt uppdrag dagtraktamente och resekostnadsersättning efter
enahanda grunder, som angivits i 18 §, dock att åtnjutande av dagtraktamente
ej är begränsat till visst antal dagar.
o Utan hinder av vad i första stycket sägs, äger förvaltningsutskottet att, där
så prövas lämpligt, för ledamot och suppleant i nämnd begränsa åtnjutandet
av dagtraktamente till visst antal dagar för år och i övrigt begränsa rätten
till ersättning.
2 mom. * Förutom i 1 mom. omförmäld gottgörelse må efter hushållningssällskapets
bestämmande till revisor eller revisorssuppleant utgå särskilt arvode
för med uppdraget förenat besvär. Arvodet skall till beloppet bestämmas
för ett år i sänder och må icke överstiga vad på grund av göromålens
omfattning och art kan anses skäligt.
Räkenskaper och revision in. in.
20 §.
Hushållningssällskaps räkenskapsår skall sammanfalla med kalenderåret.
För varje år skola räkenskaperna, sammanförda i fullständigt bokslut,
tillika med av förvaltningsutskottet upprättad, till hushållningssällskapet
ställd förvaltningsberättelse överlämnas till revisorerna senast inom fyra månader
efter årets utgång.
Bihanp till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 70.
6
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
21 §.
1 mom. Hushållningssällskaps räkenskaper och förvaltning skola granskas
av tre revisorer.
Revisorerna utses för ett år, en av länsstyrelsen, en av hushållningssällskapet
och en av landstinget.
1 enahanda ordning utses en suppleant för en var av revisorerna
2 mom. Till hushållningssällskapet ställd berättelse oyer verkställd revision
skall av revisorerna för varje år avgivas till förvaltningsutskottet senast
inom sex månader efter årets utgång. . ....
Avskrift av revisionsberättelse jämte avskritt av i -0 § omformald förvaltningsberättelse
skall av förvaltningsutskottet omedelbart efter revisionsberättelsens
avgivande tillställas lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen och landstinget.
22 §.
Hushållningssällskaps förvaltningsutskott åligger att varje år före utgången
av april månad till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse over de av sällskapet
under föregående år vidtagna åtgärderna till främjande av jordbruke
och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd, vid vilken berättelse
skola fogas uppgifter rörande sällskapets ekonomi, avfattade a rakenskapstablå
enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. Avskrift av berättelsen
skall omedelbart efter avgivandet tillställas landstinget.
Hushållningsgillen m. m.
23 §.
Hushållningssällskap skall vara uppdelat i hushållningsgillen, omfattande
i regel minst en socken. Uppdelningen fastställes av hushållningssällskapet,
som tillika skall utfärda stadgar för hushållningsgillena.
Hushållningsgille må, där så befinnes erforderligt, utse ombud (giHesombud)
för olika delar av gillets område med uppgift att tillvarataga hushållningssällskapets
och gillets intressen.
24 §.
Hushållningsgilles ändamål är att inom sitt område främja hushållningssällskapets
verksamhet i enlighet med de bestämmelser, som finnas intagna
i sällskapets stadgar eller eljest blivit av sällskapet fastställda.
25 §.
1 mom. Hushållningsgille skall årligen på därom i stadgarna närmare angiven
tid före utgången av oktober manad halla ordinarie sammanträde. ^
En var inom hushållningsgillets område mantalsskriven ledamot i hushållningssällskapet
äger rösträtt vid sammanträde med gillet.
2 mom Hushållningsgille utser för en tid av fyra ar, räknat från och med
den 1 januari året närmast efter det, då valet skett, inom sig ordförande och
vice ordförande.
Styrelse för hushållningsgille består av minst tre ledamöter.
Självskrivna ledamöter av styrelsen äro gillets ordförande och vice ordtorande,
vilka utöva samma uppdrag inom styrelsen.
Sådan ledamot av styrelsen, som icke är självskriven, utses av gillet tor en
tid av fyra år, räknat från och med den 1 januari året närmast efter det, da
valet skett.
För en var ledamot av hushållningsgilles styrelse utser gillet en suppleant.
Mandattiden skall utgå samtidigt för en var, som utses vid val jämlikt detts
moment.
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
83
Då ledighet efter ordinarie ledamot i hushållningsgilles styrelse uppstår,
skall vederbörande suppleant tjänstgöra intill mandattidens utgång.
3 mom. Hushållningsgilles räkenskaper och förvaltning skola granskas av
minst två revisorer, utsedda å ordinarie sammanträde med gillet.
4 mom. Om hushållningsgilles sammanträde åligger det gillets ordförande
att i god tid förut och minst en vecka före sammanträdet på i stadgarna angivet
sätt meddela gillets ledamöter.
5 mom. Vid sammanträde med hushållningsgille och styrelse för gille skall
föras protokoll, som av ordföranden och två därtill utsedda justeringsmän
skall justeras inom femton dagar från sammanträdets avslutande.
26 §.
Hushållningsgille må, där så befinnes lämpligt, för handhavande av särskilda
uppgifter inom gillets verksamhetsområde, inom sig utse särskilda
kommittéer.
Ledamotsförteckning.
27 §.
För hushållningssällskap skall finnas en fullständig och tillförlitlig ledamotsförteckning,
upptagande de olika hushållningsgillena och de sällskapets
ledamöter, som tillhöra varje gille.
Besvär.
28 §.
Ledamot av hushållningssällskap, som förmenar, att något sällskapets beslut
fattats i strid mot de i sällskapets stadgar meddelade bestämmelserna eller
att val av lantbruksombud, i vilket ledamoten ägt deltaga, icke skett i föreskriven
ordning, må däröver hos Kungl. Maj:t anföra besvär, som skola ingivas
till jordbruksdepartementet inom 30 dagar, räknat från dagen för beslutets
justerande.
Över förvaltningsutskotts beslut om tillsättande och entledigande av personal
hos hushållningssällskapet samt om tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter
må ock besvär föras hos Kungl. Maj:t inom den i första stycket
angivna tiden.
29 §.
Ledamot av hushållningsgille, som förmenar, att något gillets beslut fatlats
i strid mot gillets eller hushållningssällskapets stadgar, må däröver hos
förvaltningsutskottet anföra besvär inom 30 dagar, räknat från dagen för beslutets
justerande.
Över förvaltningsutskottets beslut i anledning av besvär rörande tillämpningen
av hushållningssällskapets stadgar må besvär föras hos Kungl. Maj:t
i den ordning 28 § stadgar om besvär över hushållningssällskaps beslut. Förvaltningsutskottets
beslut över besvär rörande tillämpningen av hushållningsgilles
stadgar må ej överklagas.
Förslag till stadgar och ändring däri.
30 §.
Förslag till stadgar för hushållningssällskap eller ändring i sådana stadgar
skall, för att anses antaget av sällskapet, hava godkänts vid två på varandra
följande sammanträden, därav minst ett ordinarie. Förslaget skall därefter
för erhållande av Kungl. Maj:ts fastställelse ingivas till jordbruksdepartementet.
84
Kungl. Maj.ts proposition nr 76.
31 §.
Utöver stadganden i överensstämmelse med de i 1—30 §§ härovan angivna
grunder må i hushållningssällskaps stadgar intagas de ytterligare, emot samma
grunder ej stridande bestämmelser, som med hänsyn till lokala förhållanden,
sällskapet åliggande uppgifter eller eljest anses erforderliga.
Övergångsbestämmelser.
1) Lantbruksombud skola första gången utses enligt i 5 § avsedda grunder
för tiden 1 januari 1950—31 december 1953.
Lantbruksombudens i 5 § angivna uppgift skall intill utgången av år 1949
handhavas av de lantbruksombud, som före den 1 januari 1947 utsetts enligt
hushållningssällskapets förut gällande stadgar.
Vid utgången av år 1949 skall mandattiden upphöra för sistnämnda lantbruksombud.
2) Förvaltningsutskott skall första gången utses enligt i 13 § angivna grunder
för tiden 1 januari 1948—31 december 1951.
Vid utgången av år 1947 skall mandattiden upphöra för det enligt hushållningssällskapets
förut gällande stadgar senast utsedda förvaltningsutskottet.
3) Revisorer skola första gången utses enligt i 21 § angivna grunder för
år 1948.
Vid utgången av år 1947 skall mandattiden upphöra för de enligt hushållningssällskapets
förut gällande stadgar senast utsedda revisorerna.
4) Uppdelning av hushållningssällskap i hushållningsgillen enligt 23 §
skall vara genomförd senast den 1 januari 1949.
Val jämlikt 25 § 2 och 3 momenten skola första gången förrättas å gillets
första sammanträde, vilket skall hållas senast under första kvartalet av år
1949; skolande härvid val jämlikt nämnda 2 mom. avse tiden intill utgången
av år 1952.
För första sammanträde med gille skall förvaltningsutskottet bestämma
tid och plats samt utse sammankallande, vilken för ordet till dess ordförande
blivit utsedd.
Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 229)
med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.
Kungl. Maj.ts proposition nr 76. 85
Innehållsförteckning.
Sid.
I. Inledning..................................................... j
II. Allmänna synpunkter på hushållningssällskapens organisation och verksamhet
.......................................... 3
Av riksdagen godkända riktlinjer ................................ 3
Lantbruksstyrelsens utredning år 1945 och däröver avgivna yttranden
m. m.................................................. 5
Vissa utredningar som beröra hushållningssällskapen................ 9
Departementschefen ........................................... 11
III. Allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation ............ 17
Gällande bestämmelser....................................... 17
Av riksdagen godkända riktlinjer ................................ 18
Lantbruksstyrelsens utredning år 1945 ............................ 19
Yttranden ...................................... 23
Departementschefen .......................................... 26
IV. Befattningar hos hushållningssällskapen ............................. 30
Gällande bestämmelser.......................................... 30
Av riksdagen godkända riktlinjer................................. 31
Lantbruksstyrelsens utredningar åren 1945 och 1946 ................ 34
Yttranden......................................... 4g
Departementschefen................. gg
V. Statsanslag till hushållningssällskapen .............................. 67
Gällande bestämmelser...................................... g 7
Av riksdagen godkända riktlinjer .... gg
Lantbruksstyrelsens utredningar åren 1945 och 1946 ................ 69
Yttranden............................................. 71
Departementschefen ............................................ 72
VI. Hemställan................................................ 7g
Bilaga: Förslag till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation .............................................. 77
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:463 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av hushållningssällskapen m. m. jämte i ärendet väckta motioner. a1 i texten
- SärU 1947:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av hushållningssällskapen m. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 1 i texten