Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till skydd mot sandoch jordflykt

1947-02-21 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:77, Angående åtgärder till skydd mot sandoch jordflykt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 77.

1

Nr 77.

Kungi. Maj.ts proposition till riksdagen angående åtgärder till

skydd mot sand- och jordflykt: given Stockholms

slott den 21 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld.

Genom beslut den 28 januari 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen

att i samråd med skogsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

verkställa utredning rörande de åtgärder, som kunde befinnas böra

vidtagas för att minska eller förhindra de skadeverkningar, som sandstormarna

och snöstormarna förorsakade inom södra Sveriges sandjordsområden.

I .skrivelse den 8 januari 1946 har lantbruksstyrelsen, efter överläggningar

med skogsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ävensom med

vissa särskilt anlitade sakkunniga, framlagt förslag till dylika åtgärder.

Biliang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 77.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Över förslaget ha yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen,

lantbrukshögskolan, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus

och Hallands län, förvaltningsutskotten vid hushållningssällskapen i

Östergötlands, Gotlands och Blekinge län samt i Kalmar läns norra och södra

områden, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska naturskyddsföreningen,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges utsädesförening och vetenskapsakademien.

Länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län ha vid sina

yttranden fogat utlåtanden från hushållningssällskapen i länen. Skogsstyrelsen

har överlämnat utlåtanden från skogsvårdsstyrelserna i sistnämnda tre

län.

Innan jag redogör för innebörden av lantbruksstyrelsens förslag, torde jag

få återgiva vissa i styrelsens utredning lämnade uppgifter rörande omfattningen

av de av sandstormar berörda områdena, den skadegörelse dessa stormar

förorsaka, orsakerna till stormarnas uppkomst och deras frekvens m. m.

För att få en säker uppfattning om, i vilka områden skadeverkningar

genom sandstormar bruka uppkomma, har lantbruksstyrelsen

gjort förfrågningar bland annat hos hushållningssällskap,

skogsvårdsstyrelser och vägförvaltningar i de delar av Götaland, inom vilka

skadeverkningar av sandstormar hittills varit kända. En sammanställning av

de genom hushållningssällskapen sammanbragta uppgifterna giver vid handen,

att de för sandstormar utsatta åkerarealerna uppskattas till 25 hektar i

Kalmar län, 205 hektar i Blekinge län, 8 690 hektar i Kristianstads län,

5 385 hektar i Malmöhus län och 1 390 hektar i Hallands län. Tillhopa rör

det sig sålunda om över 15 000 hektar åker, som mer eller mindre regelbundet

utsättas för skador genom sandstormar. Inom de socknar, där sandstormar

förorsaka skador, är totala åkerarealen 128 004 hektar, varför sålunda

i genomsnitt 12 procent av åkerarealen i dessa socknar skadas av sandstormar.

Inom de olika socknarna varierar den skadelidande åkerarealen från

ett mycket lågt procenttal och upp till 90 procent av hela arealen åker. Relativt

sett mest omfattande äro skadorna inom Kristianstads och Malmöhus

län, där respektive omkring 21 och 15 procent av den totala åkerarealen i de

berörda socknarna är utsatt för dylik skadegörelse.

Av uppgifterna från vägförvaltningama och skogsvårdsstyrelserna framgår,

att de områden, där jordbruket är utsatt för sandstormar, i stort sett

sammanfalla med de områden, där dylika stormar orsaka olägenheter i fråga

om väghållningen, ävensom med de områden, som ur skogsvårdens synpunkt

kunna tänkas vara aktuella i detta sammanhang.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att de lämnade uppgifterna, även om de

måste tagas med en viss reservation, dock ge en upplysande bild av förhållandena

i de berörda länen.

Rörande den skadegörelse sandstormarna åstadkomma anför lantbruksstyrelsen

bland annat följande:

De mest påtagliga skadeyttringama orsaka sandstormarna på vissa växande

grödor. Förutom den uttorkning, som stormen förorsakar på växterna, utsättas

dessa också för mekanisk åverkan, dels som direkt följd av vind
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mahts proposition nr 77.

3

trycket, dels och värst genom att den drivande sanden söndersargar växtdelar.

I vissa fall kan också genom anhopning av sand orsakas en övertäckning

och kvävning av växterna. De grödor, som utsättas mest för sandstormarnas

skadeverkningar, äro vårsäd, potatis och rotfrukter, främst

sockerbetor. Om sandstormar uppkomma i kritiskt skede, förstöras bladen

kanske på endast några timmar så fullständigt att växten dör. I dylika fall

blir omsådd otrånkomlig med därav följande försening och minskad skörd,

bortsett från kostnaderna i övrigt. Vid lindrig skadegörelse kan kanske omsådd

undvikas, men även då eftersattes utvecklingen och skördeutfallet försämras.

Några påtagliga skadeyttringar på skogen, orsakade av sandstormar, torde

ej vara påvisade.

I fråga om vägarna bliva skadeverkningarna först påtagliga, när sandoch

snöstormar sammanfalla. Den anhopning av sand på vägar och i vågdiken,

som en vanlig sandstorm åstadkommer, är visserligen en olägenhet

och förorsakar viss kostnad, men är dock ej av den storleksordning att den

lorde betyda så mycket. En merkostnad av ett par tusen kronor årligen för

horttransport av sålunda anhopad sand torde visserligen uppstå, men därtill

synes dock olägenheten inskränka sig. Först vid kombination med snöstorm

blir sandstormen ett problem för vägväsendet. I de sydsvenska länen kan

vinterväghållningen därigenom fördyras högst avsevärt. Snöskottning, som i

dylika fall blir nödvändig, kan draga en kostnad av flera 100 000 kronor

per län.

Skadeverkningarna av sandstormama inskränka sig emellertid ej till endast

vad förut omnämnts. Sålunda kunna avloppsgravar och öppna diken

igenfyllas av sanden och förorsaka betydande kostnader för upprensning. Vidare

spridas skadeinsekter och växtsjukdomar, t. ex. nematoder å betor och

potatis, och dessutom flyttas konstgödsel och utsäde från ett skifte till ett

annat eller till och med kanske till någon annans fastighet. Allt detta medför

betydande kostnader och besvär.

När sandstormar rasa tränger också sand in i boningshusen och förorsakar

där icke blott obehag utan även hygieniska olägenheter. I många fall omöjliggöres

arbetet ute på fälten, medan sandstormen rasar, och sikten för vägnät

ikanten kan ibland bliva så dålig, att samfärdseln påtagligt besväras.

Någon uppfattning om skadegörelsens ekonomiska värde årligen har ej

varit möjlig att erhålla på grundval av de förfrågningar, som gjorts hos

hushållningssällskapen, enär man ej ansett sig kunna verkställa en någorlunda

tillförlitlig beräkning. Det är också uppenbart mycket svårt att beräkna

förlusterna på grund av skadorna. Det synes emellertid påtagligt, att

dessa förluster äro ganska betydande, bland annat på grund av den relativt

stora åkerareal, som är utsatt för skadegörelse. Att skadan också kan bliva

den enskilde jordbrukaren övermäktig, synes framgå av att man t. ex. i

Elentarps socken bevittnat, att hemman lagts helt öde i följd av sandstormarnas

häijningar.

Om orsakerna till sandstor in a r n a o c h o in dera s f r e k v e n s

anföres i lantbruksstyrelsens skrivelse följande:

Sandstormar förekomma ej överallt där sandjordar förefinnas. Deras uppkomst

synes kunna hänföras till speciella förhållanden, avseende jordmån

terräng och vissa ingrepp i naturen. Vad först angår jordmånen må framhållas,

att det är den finkorniga och mullfattiga sanden som flyger, särskilt

om den uttorkas, vilket vanligen sker under vårvintern, våren eller försommaren.

Grov sand eller lerig sand utsättes således ej för sandflykt. Men även

den sand, som har benägenhet alt flyga, orsakar ej skada förrän terräng
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

förhållandena gynna sandflykt. Asar eller kullar i terrängen äro särskilt utsatta

för vindarna. Sådana områden måste därför behandlas med särskilt

hänsyntagande till förhållandena. I för vinden skyddade dalgångar eller där

skogar lämna skydd uppkomma däremot ej sandstormar. Detta är däremot

fallet vid de öppna slättbygderna, om jordmånsförhållandena i övrigt äro

gynnsamma härför. I en viss terräng med en viss jordmån kunna sandstormar

vara okända så länge lämpliga skyddsskogar finnas. Om dessa skyddande

skogsbestånd nedhuggas, uppkomma förutsättningar för sandstormar

och dessa börja uppträda. Vindskyddande skogsbestånd ha sålunda en mycket

stor förmåga att förhindra sandstormar. Det kan därför innebära en fara att

nedhugga förefintliga skogsbestånd i trakter, där sandstormar kunna väntas

uppträda på grund av jordmåns- och terrängförhållanden.

Men även sättet att bedriva jordbruket utövar inflytande på sandstormarnas

uppträdande. Sålunda är en av förutsättningarna för sandflykt, att jorden

vid viss tidpunkt ligger huvudsakligen obevuxen. Användes jorden till

vall eller gröda, som under den torra perioden hinder jorden, förhindrar detta

sanden att flyga. Redan om jorden skötes mindre väl så att den blir starkt

bemängd med ogräsrötter, t. ex. kvickrot, kan detta förorsaka en bindning

av sanden, som förhindrar eller i varje fall förminskar dess benägenhet att

flyga. Härav framgår, att ett intensivare bruk av jorden och en effektiv ogräsbekämpning

kan öka sandjordens benägenhet att flyga. Erfarenheten bland

jordbrukarna bekräftar också, att sandstormarnas skadegörelse ökat i samma

mån som jordbruksdriften blivit intensivare, t. ex. genom potatis- eller

rotfruktsodling. Detta förhållande förklarar också, varför sandstormamas

skadegörelse ej omtalats tidigare på samma sätt som nu. Olägenheterna voro

mindre förr än nu.

Sandstormarna uppstå understundom årligen, en eller flera gånger under

samma år, eller med några års mellanrum. I de mest utsatta områdena inom

Kristianstads och Malmöhus län uppträda sandstormarna årligen en å två

gånger. Inom andra utsatta trakter synes frekvensen vara något varierande,

och sällan uppträda sandstormarna där så ofta som i skånelänen.

Sandstormarnas uppträdande kunna sättas i samband med vissa vindriktningar,

särskilt till de förhärskande vid den tidpunkt på året, när grödorna

äro som mest ömtåliga för skadegörelse. Inom berörda områden orsakas sålunda

skadegörelse antingen genom östliga eller västliga stormar. Däremot

synas varken nordliga eller sydliga stormar vara farliga, enär de ej bruka

uppträda vid de kritiska tidpunkterna. I de orter, där skydd genom skog eller

dylikt erhålles mot östliga eller västliga vindar, behöver man ej befara skadegörelse.

Detta förhållande är särskilt betydelsefullt, när det gäller att genom

plantering av skogsbälten eller häckar till vindskydd söka förhindra

skadegörelse.

Lantbruksstyrelsen påpekar slutligen, att risken för sandstormar ej är begränsad

till de områden, som nu nämnts, utan att det föreligger fara för att

sandstormarnas skadegörelse skall utvidgas till nya områden. Styrelsen anför

härom följande.

Att inom de socknar, där sandstormar förekomma i skadegörande omfattning,

vissa ingrepp i naturen kunna medföra ytterligare skadeverkningar, synes

vara påtagligt. Men det torde också vara klart, alt där förutsättningarna

främst vad jordmån beträffar föreligga, kan en oförståndigt bedriven skogsavverkning

eller en omläggning av driftsformen för jordbruket innebära vådor

för uppkomst av nya för sandstormar utsatta områden. Särskilt torde

förhållandena på Gotland och Öland böra uppmärksammas, men även vissa

områden i Östergötland och Västergötland torde ligga i riskzonen. Inom Ble
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

5

kinge län anses Ronneby socken i Kristianstads län, Ivetofta, Träne och Järrestads

socknar samt i Hallands län Tjärby och Harplinge socknar löpa risk

för uppkomst av sandstormar, om oförståndiga ingrepp göras i naturen. Bemärkas

bör, att inom torvjorddistrikt t. ex. på Gotland kan uppkomma en

liknande jordflykt, vilken får bekämpas efter principiellt enahanda grunder

som vanlig sandflykt vid sandstorm.

Utan att närmare kunna angiva de områden, där sandstormar eller annan

jordflykt i en framtid kan uppkomma, därest t. ex. oförståndig skogsavverkning

bedrives, vill lantbruksstyrelsen fästa uppmärksamheten på att inom

alla områden, där större samlad jordbruksbygd uppstår på jordmån av finkornig

sandjordstyp, måste uppmärksamheten alltid vara inriktad på de faror

för sandstorm, som i dylika fall kunna uppkomma.

Lantbruksstyrelsens förslag.

I fråga om möjligheterna att hindra uppkomsten av sandstormar eller

minska skadeverkningarna av desamma behandlar lantbruksstyrelsen i sitt

betänkande bland annat ingående den betydelse växtföljden och valet av

grödor överhuvud ävensom sättet för jordens bearbetning och skiftesindelningen

ha i ifrågavarande hänseende. Såsom utomordentligt viktiga åtgärder

för bekämpande av sandstormarna nämner lantbruksstyrelsen vidare anläggande

respektive bevarande av skyddsskogar och skyddshäckar.

Lantbruksstyrelsens förslag rörande de åtgärder, som från det allmännas

sida böra vidtagas för att förebygga skadegörande sandstormar, innebär i

stort sett följande. Genom upplysningsverksamhet bör man söka bereda jordbrukarna

i de ifrågavarande trakterna ökad insikt om de åtgärder, som kunna

vidtagas för att förebygga eller minska risken för uppkomst av sandstormar.

Denna upplysningsverksamhet bör givetvis avse alla de åtgärder av

förebyggande art, som nämnts i det föregående. Det förutsättes, att dylik upplysningsverksamhet

kommer att bedrivas både av skogsvårdsstyrelserna och

av hushållningssällskapen. Härjämte föreslås emellertid, att det skall uppdragas

åt föreståndaren för statens försöksgård vid Ugerup att mot visst

årligt arvode tjänstgöra som specialkonsulent på detta område. Detta arvode

töreslås till 1 200 kronor, vartill komma resekostnader med ett beräknat belopp

av 1 300 kronor per år. Vidare bör ett engångsanslag av 6 000 kronor

ställas till lantbruksstyrelsens förfogande för utarbetande av en broschyr,

innehållande råd och anvisningar rörande bekämpandet av sandflykten och

upplysningar om bidragsmöjligheter in. m. samt för utövande av annan ändamålsenlig

undervisnings- och propagandaverksamhet. Härjämte böra statsmakterna

genom lämnande av bidrag söka stimulera till skogsodling och

plantering av häckar, där dylika åtgärder befinnas lämpliga för att bekämpa

sandstormarna. Dessa bidrag böra utgå ur statens skogsodlingsanslag. Under

det att bidrag ur sagda anslag lör närvarande utgår med högst 50 procent av

den godkända kostnaden för företaget, bör dock enligt lantbruksstyrelsens

förslag bidrag för ifrågavarande ändamål kunna utgå med ett grundbelopp

av högst 60 procent av den godkända kostnaden lör förelaget och dessutom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

med etl tilläggsbelopp av högst 15 procent av sagda kostnad. Bidrag för ifrågavarande

ändamål bör — i motsats till vad som för närvarande gäller i fråga

om bidrag ur statens skogsodlingsanslag — kunna utgå även till aktiebolag.

Tilläggsbelopp bör dock endast kunna tillerkännas enskild person, vilken

för sin och sitt husfolks bärgning är beroende av arbetsinkomster vid

sidan av sitt jordbruk, och under förutsättning tillika, att han kan antagas

icke vara i stånd att utan tilläggsbelopp utföra i företaget ingående arbeten.

Bidragsverksamheten bör handhavas av skogsvårdsstyrelserna, vilka emellertid

böra samarbeta med hushållningssällskapen och i vissa fall — vid plantering

av skyddshäckar — även erhålla biträde av dessas personal. Medelsbehovet

för en dylik bidragsverksamhet har lantbruksstyrelsen beräknat till i

genomsnitt 100 000 kronor per år under en 15-årsperiod. För det första verksamhetsåret

har lantbruksstyrelsen dock räknat med att ett belopp av 50 000

kronor skulle bliva tillräckligt. Om en ägare av ett område, där sand- eller

jordflykt förorsakar skadegörelse, försummar att taga sådan vård om området,

att faran för denna sand- eller jordflykt förebygges, bör vidare det allmänna

kunna expropriera området och vidtaga erforderliga skyddsåtgärder å

detsamma. Frågan om expropriation för detta ändamål bör kunna väckas

av skogsvårdsstyrelse efter samråd med hushållningssällskap. Slutligen bör

det allmänna vidtaga vissa åtgärder för att förhindra, att de skyddsskogar och

skyddshäckar, som nu finnas eller som i fortsättningen kunna komma till

stånd, skola behandlas på sådant sätt, att det skydd de ge mot sand- eller

jordflykt, äventyras. Såvitt angår skogarna bör erforderlig trygghet i detta

hänseende vinnas genom en revision av skogsvårdslagstiftningens bestämmelser

i fråga om rätten att företaga avverkning i dylika skogar. Beträffande

skyddshäckarna föreslås, att som villkor för bidrag till plantering av dylika

häckar skall gälla, att bidragstagaren skall vara skyldig återbetala bidraget,

om häcken nedhugges. Den jordägare, som borttager en befintlig skyddshäck

och ej vidtager andra tillfredsställande skyddsåtgärder, skulle dessutom löpa

risken att området exproprieras.

Förslagen om tillsättande av en särskild konsulent för upplysnings-

och undervisningsverksamheten på ifrågavarande område samt om utgivande

av en broschyr i frågan in. in. motiveras av lantbruksstyrelsen

på följande sätt.

En betydande upplysnings- och propagandaverksamhet synes erforderlig

för att till allmänheten sprida kännedom om möjliga åtgärder ävensom statens

stöd. Denna verksamhet kan visserligen förutsättas komma att bedrivas

såväl av skogsvårdsstyrelserna som hushållningssällskapen, men då dessa

hava många andra uppgifter sig anförtrodda och dessutom till en början ej

heller hava så stor erfarenhet att åberopa, torde böra övervägas att uppdraga

åt föreståndaren för statens försöksgård vid Ugerup att fungera som specialkonsulent

på detta område för de olika län, varom här är Fråga. 1 sin verksamhet

har han redan kommit ifrågavarande problem in på livet och samlar

alltjämt erfarenheter i den försöksverksamhet, som han leder. Därest denne

befattningshavare erhåller ett skäligt arvode jämte anslag till resekostnader,

som torde böra ställas till lantbruksstyrelsens förfogande, kunde konsulent
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

7

verksamhet på området upptagas, vilket torde vara önskvärt åtminstone för

de närmaste åren. Lantbruksstyrelsen anser, att arvodet skäligen bör bestämmas

till 1 200 kronor för år. Därjämte torde ett anslag till rese- och traktamentsersättning

å förslagsvis 1 300 kronor för år böra anvisas. Redogörelse

rörande den konsulterande verksamheten bör lämnas till lantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen och lantbrukshögskolan samt i avskrift till samtliga hushållningssällskap

och skogsvårdsstyrelser, som beröras av verkamheten i fråga.

För denna konsulterande verksamhet torde en lämpligt avfattad broschyr,

innehållande jämväl författningsbestämmelser, kunna bliva till stort gagn.

Många jordbrukare inom området skulle därav finna vägledning. Icke endast

ägare av jord som flyger utan även andra jordbrukare med för hård vind utsatta

lägen torde kunna draga fördel av de lärdomar, som erfarenheten givit

t. ex. av häckplantering. Medel till utarbetande av en sådan enkel handledning

torde därför böra ställas till lantbruksstyrelsens förfogande att användas

för bestridande av kostnader för utgivande av en dylik broschyr. På

lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen bör ankomma att godkänna manuskriptet

i fråga. Vidare torde böra tillhandahållas viss undervisningsmaterial,

varjämte lantbruksstyrelsen bör på lämpligt sätt kunna vägleda och understödja

upplysnings- och propagandaverksamheten. Ett engångsanslag å förslagsvis

6 000 kronor synes böra ställas till lantbruksstyrelsens förfogande för

ändamålet.

Ifrågavarande verksamhet kommer icke att göra överflödiga de försök,

som bedrivas vid statens ifrågavarande försöksgård jämte försöksfält eller

vid Sveriges utsädesförening. Tvärtom torde denna verksamhet bliva än mer

betydelsefull om de vunna rönen snabbt kunna bringas ut till praktisk tillämpning

bland jordbrukarna, som beröras av ifrågavarande problem. Lantbruksstyrelsen

förutsätter, att kostnaderna för denna försöksverksamhet bestridas

i annan ordning.

Som allmän motivering till sitt förslag om statsbidrag vid plantering

av skvddsskogar och skyddshäckar anför lantbruksstyrelsen

följande:

Även om markägarna i jordflyktsområdena ha obestridliga fördelar av att

bedriva skogsodlingar i syfte att förhindra uppkomst av sandstormar, kan

verksamheten säkerligen icke inom rimlig tid ernå den önskade planmässigheten,

omfattningen och effekten i övrigt, med mindre statligt understöd erhålles.

Någon närmare motivering härför kräves knappast. Det torde för övrigt

vara ett allmänt intresse, att jordbruket och trädgårdsskötseln inom de

berörda områdena få sina produktionsbetingelser förbättrade genom ett

verksamt stormskvdd ävensom att vägunderhållet av samma anledning underlättas.

Av praktiska skäl bör förevarande stöd lämnas i form av statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet. Därjämte torde vara lämpligt, att det anslutes

till någon redan befintlig, passande understödsform.

Med dessa utgångspunkter förefaller det ligga nära till hands att för ändamålet

taga i anspråk del sedan år 1930 å riksstaten uppförda statens skogsodlingsanslag.

Till motivering av förslaget om eu höjning av bidragsbeloppen

anföres i lantbruksstyrelsens skrivelse följande:

Med det nuvarande bidraget av högst 50 procent kan man sannolikt icke

räkna med att större delen av ett mera omfattande skogsodlingsprogram skall

frivilligt genomföras inom rimlig tid. Ett förhöjt bidrag till förevarande

skogsodlingar är motiverat med hänsyn såväl till att markägarens dispositionsrätt

över skogen genom skyddsskogsbestämmelserna, vilka böra tilläm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

pas i förevarande fall, är mera begränsad än eljest som till att uppdragande

av skogsbestånd på dessa sandmarker ofta icke kan beräknas vara ett ur

skogsekonomisk synpunkt lika lönsamt företag som annorstädes. Det är vidare

ett starkt allmänt intresse att sandflykten hindras. Därigenom tillgodoses

hygieniska intressen, varjämte det allmänna vägunderhållet underlättas

och förbilligas. Ytterligare skäl för ökat statsbidrag är, att åtgärderna skola

utföras efter en gemensam plan och någorlunda samtidigt, varigenom möjligheterna

att taga hänsyn till den enskilde markägarens speciella förhållanden

och önskemål beskäras. Arbetet med skogsplantering ställer sig även understundom

relativt dyrbart. Jordflykten kan förstöra de nyplanterade områdena,

vilket tvingar till om- eller hjälpplantering i större eller mindre

skala. Sedan plantorna nått 5-årsåldern bruka de dock endast i undantagsfall

lida påtagligt avbräck genom sandstormar. Rötangrepp i tallkulturer på

sandjordsmark uppgivas vara relativt vanliga. Detsamma gäller i fråga^ om

skadegörelse genom insekter. De nu nämnda förhållandena bjuda att på en

för lövträd lämplig mark giva dessa företräde. Men härigenom fördyras också

kulturerna. Visserligen medför läskyddet ett förbättrat resultat av jordbruksproduktionen,

men å andra sidan måste kanske för skogsplantering avstås

odlad mark.

Vid avvägande av statsbidragets storlek synes böra beaktas den principiella

överensstämmelsen i visst hänseende — nämligen inskränkningen i

markägarens fria förfogande — mellan den här förordade verksamheten och

de s. k. beredskapsarbeten, som nu planläggas inom skogsbruket för motverkande

av arbetslöshet under en omställningsperiod efter krigshushallningen.

I det förra fallet knytes statsbidraget till det särskilda villkoret, att

det skapade läskyddet oavbrutet skall vidmakthållas. I det senare fallet äro

specialkrav i arbetsmarknadshänseende knutna till bidragsverksamheten. Vidare

gäller i förra fallet att arbetena avses skola genomföras efter en mera

enhetlig plan avseende flera fastigheter, under det att i senare fallet arbetets

utförande vid samma tidpunkt blir av avgörande betydelse. Dessa omständigheter

liksom vad ovan i övrigt anförts giva stöd för uppfattningen, att

bidragen i bägge fallen böra kunna utformas lika. Beträffande beredskapsarbeten

i form av skogsodlingsföretag har av skogsstyrelsen föreslagits, att

bidrag må utgå dels med ett grundbelopp av högst 60 procent av den godkända

kostnaden, dels ock med ett tilläggsbelopp av högst 15 procent av

sagda kostnad. Tilläggsbelopp skall endast kunna tillerkännas enskild person,

vilken för sin och sitt husfolks bärgning är beroende av arbetsinkomster

vid sidan av sitt jordbruk, och under förutsättning tihika, att han kan antagas

icke vara i stånd att utan tilläggsbelopp utföra i företaget ingående

arbeten. Lantbruksstyrelsen vill alltså ifrågasätta, huruvida icke bidrag till

läskogsodlingar böra beviljas enligt nu angivna grunder. I motsats till vad

för närvarande gäller i fråga om statens skogsodlingsanslag bör vidare bolag

ej undantagas från bidragsrätt.

Beträffande de fordringar, som ur ekonomisk synpunkt böra uppställas

på ett företag för plantering av skyddsskog eller skyddshäckar för att bidrag

skall utgå, erinrar lantbruksstyrelsen om att för närvarande som generell

regel för beviljande av bidrag ur statens skogsodlingsanslag gäller, att

nyttan av företaget minst skall motsvara kostnaden för detsamma. Styrelsen

uttalar att det, vad angår planteringsföretag å annan mark än skogsmark,

i särskilda fall torde bliva erforderligt att eftersätta kravet på full båtnad,

men att en sådan eftergift ej torde behöva sträcka sig längre än att nyttan

av företaget åtminstone skall motsvara den på skogsägaren belöpande kostnadsandelen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 77.

9

Den lokala tillsynen över ifrågavarande planteringsarbete bör enligt lantbruk

sstyrelsens förslag handhavas av vederbörande skogsvårdsstyrelse. Lantbruksstyrelsen

framhåller, att så utan vidare blir fallet, om bidrag utlämnas

från statens skogsodlingsanslag. Skogsvårdsstyrelserna böra sålunda omliänderhava

uppgörandet av arbetsplaner, beviljandet av bidrag ävensom utövandet

av kontroll över arbetet och avsyning av detta m. m. Skogsvårdsstyrelserna

böra vidare föranstalta om anskaffande av det skogsodlingsmaterial,

som erfordras för verksamheten, och tillhandahålla detta till självkostnadspris.

Det nu sagda bör enligt lantbruksstyrelsens förslag i princip gälla

såväl skogsodling som plantering av skyddshäckar. Lantbruksstyrelsen framhåller

emellertid, att vid anläggandet av skyddshäckar tillkomma särskilda

intressen, som måste tillgodoses, främst jordbrukets intresse. Med hänsyn

härtill, bör enligt förslaget ett samarbete etableras mellan skogsvårdsstyrelser

och hushållningssällskap i de berörda områdena, vilket bland annat bör

få den formen, att planläggningsarbetet beträffande skyddshäckar på åkerjord

kan uppdragas åt befattningshavare i hushållningssällskapen.

Beträffande kostnaderna för bidragsverksam heten kan

ur lantbruksstyrelsens skrivelse här återgivas följande.

Kostnaderna för skogsplantering och anläggande av skyddshäckar variera

under olika förhållanden, främst beroende av växtvalet. Som ett grovt medeltal

för kostnaderna för skogsplantering kan angivas 165—250 kronor per hektar

för barrträd och 225—320 kronor per hektar för lövträd. Vid lövträdsplantering

kunna stängselkostnader tillkomma. För häckplantering kunna

kostnaderna för enbart häck beräknas till omkring 40 kronor per hektar vid

50 meters avstånd mellan häckarna och till omkring 20 kronor per hektar vid

ett maximiavstånd av 100 meter mellan häckarna. I dessa kostnader ingå

såväl plant- som arbetskostnad. Härtill komma vissa kostnader för renhållning

i häckarna.

Som tidigare angivits uppskattas det område, som mer eller mindre regelbundet

utsättes för skador genom sandstormar, till drygt 15 000 hektar. En

skogsplantering av hela denna areal, vilket emellertid ej kan ifrågakomma,

skulle sålunda, om hektarkostnaden för plantering med hänsyn även till

kompletteringsarbete beräknas till 250 kronor per hektar, draga en kostnad

av tillhopa 3,75 miljoner kronor, vilket sålunda angiver en övre kostnadsgräns

för ifrågakommande åtgärder. Med hänsyn till tillgång på plantmaterial,

arbetskraft m. m., torde det taga minst 15 år för att genomföra en plantering

av förenämnda omfattning. Därför torde årskostnaden ej behöva beräknas

högre än till 250 000 kronor. En viss begränsning kan även beräknas

med hänsyn dels till att ej hela området komme att skogsplanteras, dels till

att häckplantering torde kunna beräknas förekomma ganska ofta. Frekvensen

blir dock beroende av de priser på jordbruks- respektive skogsprodukter,

som bliva rådande. Lantbruksstyrelsen håller emellertid ej för otroligt, att

omkring halva arealen kan komma att skogsodlas. Kalkyleras årskostnaden

därför till förslagsvis 130 000 kronor och beräknas bidrag genomsnittligt med

65 procent, skulle statsbidrag för detta ändamål årligen kunna bliva erforderligt

från statens skogsodlingsanslag med i avrundat tal 85 000 kronor, vartill

komma förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna med cirka 15 000

kronor.

I alll torde sålunda erfordras ett årsanslag för detla ändamål av i medeltal

omkring 100 000 kronor under eu 15-årsperiod. Då del torde taga 3 å 4 år för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

att utöka plantskolorna i erforderlig omfattning, blir fulla medelsbehovet

aktuellt först efter angivna antal år efter det beslut fattats om vidtagande av

föreslagen åtgärd. Anslagsbehovet kommer därför till en början att stegras

successivt. För första verksamhetsåret beräknar lantbruksstyrelsen, att ett

belopp av omkring 50 000 kronor skall bliva tillräckligt för ändamålet. Vid

anslagsberäkningen får i fortsättningen hänsyn tagas till de sålunda stegrade

anspråken på bidragsmedel.

På tal om bidragsverksamheten berör lantbruksstyrelsen även frågan, hur

erforderliga plantor för planteringsverksamheten skola kunna anskaffas och

hur kostnaderna för dessa plantor skola täckas. Lantbruksstyrelsen förutsätter,

att skogsvårdsstyrelserna skola söka att vid sina plantskolor uppdraga

plantor i den omfattning, som erfordras för ifrågavarande ändamål, och

tillhandahålla dessa plantor till självkostnadspris. Samtidigt påpekar lantbruksstyrelsen,

att plantskolornas odlingsverksamhet i så fall sannolikt måste

utvidgas ej oväsentligt, och att en dylik utvidgning medför vissa förlustrisker

för skogsvårdsstyrelserna. Lantbruksstyrelsen föreslår därför, att dessa

förlustrisker skola delas mellan skogsvårdsstyrelserna och staten på så sätt,

att skogsvårdsstyrelse, därest förlust skulle uppstå på plantskoledriften för

ifrågavarande ändamål, när verksamheten närmar sig sin avslutning eller

ock dessförinnan genom förväxning av plantmaterialet, efter skogsstyrelsens

närmare prövning skall erhålla ersättning med högst 75 procent av den lidna

förlusten. Även dylik ersättning bör enligt lantbruksstyrelsens förslag utgå ur

skogsodlingsanslaget.

Såsom tidigare nämnts innebär lantbruksstyrelsens förslag vidare, att i

vissa fall expropriation skall kunna ske av sådana områden, där ägarna underlåtit

att vidtaga erforderliga skyddsåtgärder. Rörande behovet av tvångsåtgärder

framliålles i betänkandet till en början, att de menliga verkningarna

av att skyddsåtgärder underlåtas ej alltid begränsa sig till vederbörande

jordägare själv utan kunna komma att beröra även närliggande fastigheter.

Styrelsen anför vidare, att man under alla förhållanden torde få

räkna med, att vissa markägare icke frivilligt komma att deltaga i de här

åsyftade planteringarna och skogsodlingarna, samt påpekar, att så exempelvis

kan bliva förhållandet, då markägarens kostnad för arbetet icke står i

proportion till båtnaden därav för den enskilda fastighet, å vilken åtgärden

skall vidtagas. För att skyddsåtgärderna icke därigenom skola äventyras bör

det enligt lantbruksstyrelsens uppfattning finnas möjlighet att vid trängande

behov tvångsvis genomföra nödvändiga företag.

Beträffande utformningen av dylika tvångsåtgärder anför lantbruksstyrelsen,

att två alternativ synas kunna komma undan övervägande. Det ena av

dessa är att, då fråga uppkommer om plantering av skyddsskogar eller

skyddshäckar, på liknande sätt som sker vid avdiknings- och vägbyggnadsföretag

ålägga vederbörande intressenter skyldighet att deltaga i anläggningskostnaden

för företaget i förhållande till den nytta de ha av detta. Det andra

alternativet är att medgiva möjlighet till expropriation av den mark, som erfordras

för dylika planteringar. På tal om det senare alternativet erinrar

lantbruksstyrelsen om att man enligt nu gällande bestämmelser kan expro
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

11

priera flygsandfält, varom ägaren försummat att taga sådan vård, att fara

för sandflykt förebygges, ävensom kan tillämpa ett expropriationsförfarande

för att på det allmännas bekostnad åstadkomma skogsåterväxt å skogsmark,

som är genom kalhuggning eller på annat sätt ödelagd och ej utgör nödig

betesmark.

Lantbruksstyrelsen har stannat för det senare alternativet och sålunda

förordat, att de tvingande bestämmelserna skola begränsas till att avse rätt

för kronan att expropriera område, varom ägaren försummat taga sådan

vård, att fara för sand- eller jordflykt förebygges. För att expropriationsinstitutet

ej skall användas i oträngt mål föreslår lantbruksstyrelsen vidare, såsom

förut nämnts, att beslut om expropriation skall kunna fattas endast efter

en av skogsvårdsstyrelsen i samråd med hushållningssällskapet gjord hemställan.

Mark, som förvärvats genom expropriation, skall enligt förslaget omhändertagas

av domänverket för omedelbar skogsodling.

Bland de spörsmål, som behandlats i lantbruksstyrelsens utredning, må

vidare nämnas frågan, hur naturskyddssynpunkterna skola beaktas vid plantering

av skyddsskogar och skyddshäckar. Styrelsen framhåller, att dylika

planteringar i många fall torde direkt tjäna naturskyddets intressen, men

att man i andra fall måste räkna med att vid anläggningen av planteringarna

vissa hänsyn måste tagas till naturskyddssynpunkterna, utan att detta

dock bör få hindra ett målmedvetet arbete ur jordbrukets eller skogsbrukets

synpunkter. En lämplig samarbetsform mellan de olika intressena har

lantbruksstyrelsen ansett vara, att Svenska naturskyddsföreningen skall lämnas

tillfälle att hos vederbörande skogsvårdsstyrelse meddela, vilka områden

inom de för sandstormar utsatta kommunerna, som uppvisa naturskyddsproblem.

Skogsvårdsstyrelsen skulle därefter, så snart frågan om

planteringsåtgärder inom ett dylikt område bleve aktuell, söka träffa överenskommelse

med naturskyddsföreningens representant om en sådan planläggning

av planteringsverksamheten, att denna såvitt möjligt ej skulle vålla

någon olägenhet för naturskvddsintressena.

Yttranden.

Behovet av särskilda åtgärder till skydd mot sand- och jordflykt

har vitsordats i så gott som samtliga yttranden.

Särskilt har hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Kristianstads län

understrukit behovet av att en allvarlig kampanj mot skadorna till följd av

sandstormar igångsattes och att lämpliga skyddsåtgärder vidtoges. Å andra

sidan har emellertid domänstgrelsen, jämte det den vitsordat nödvändigheten

av dylika åtgärder, framhållit, att man borde vidtaga mera ingående

lokala undersökningar, innan man i större skala grepe sig an med denna

uppgift. Domänstyrelsen har i detta sammanhang hänvisat till att betydelsefulla

erfarenheter om skyddsplanteringars utförande och effekt sedan lång

tid lillbaka förelåge i Danmark, särskilt från dylika planteringar i Jylland,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kanyl. Maj:ts proposition nr 77.

och att det vore av vikt, att man toge närmare de! av dessa rön, innan man

i större skala här i landet igångsatte skyddsplanteringar.

Även lantbruksstyrelsens förslag rörande utformningen av åtgärderna

mot sand- och jordflykten har helt eller i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i det övervägande antalet av de avgivna

yttrandena.

Mot lantbruksstyrelsens förslag om tillsättande av eu särskild

konsulent för upplysnings- och propagandaverksamheten på ifrågavarande

område samt om anvisande av statsmedel för utgivande av en

broschyr i frågan har erinran gjorts endast av statskontoret samt, såvitt

angår tillsättandet av en särskild konsulent, av lantbruksliögskolan och

Svenska naturskyddsföreningen. Rörande upplysnings- och propagandaverksamheten

har statskontoret uttalat, att denna verksamhet icke torde behöva

erhålla större omfattning än att den kunde omhänderhavas av vederbörande

skogsvårdsstyrelser och hushållningssällskap. Beträffande förslaget om en

broschyr har statskontoret anfört, att kännedom om möjligheterna att erhålla

statsbidrag till de föreslagna skyddsåtgärderna torde kunna meddelas

på annat och lämpligare sätt, såsom genom artiklar i tidningar och facktidskrifter

o. s. v., ävensom genom direkt upplysningsverksamhet från skogsvårdsstyrelsernas

och hushållningssällskapens befattningshavares sida i samband

med deras resor.

Lantbruksstyrelsens förslag rörande utbetalande av bidrag till plantering

av skyddsskogar och skyddshäckar har i allmänhet tillstyrkts i de

avgivna yttrandena. Statskontoret har emellertid anfört följande.

Statskontoret har icke något att erinra mot att de bidrag, som befinnas

böra medgivas till sådana skyddsåtgärder, om vilka i ärendet är fråga, utgå

från statens skogsodlingsanslag. Förslaget i denna del synes vara motiverat

av praktiska skäl och ägnat att underlätta och förenkla de med verksamheten

förenade administrativa bestyren. Däremot har ämbetsverket icke blivit

övertygat om nödvändigheten av att låta dessa bidrag utgå efter förmånligare

grunder än övriga bidrag från nämnda anslag. Gentemot de av lantbruksstyrelsen

anförda synpunkterna må framhållas, att nu ifrågavarande

skogsodlingar och andra skyddsåtgärder motiverats av angelägenheten att

förhindra skadeverkningar för jordbruksnäringen. Enligt statskontorets mening

synas åtgärder i detta syfte böra vidtagas endast i de fall, då båtnaden

till fullo motsvaras av kostnaden för företaget. 1 anslutning härtill kan

statskontoret icke finna annat än att det bör vara tillräckligt med ett statsbidrag,

som motsvarar hälften av den godkända kostnaden. I överensstämmelse

med denna ståndpunkt kan statskontoret icke förorda, att bidrag av

statsmedel skall medgivas utgå även i sådana fall, då nyttan av företaget

endast motsvarar jordägarens kostnad för detsamma.

Rörande bidragsfrågan har vidare domänstyrelsen anfört, att med hänsyn

till de kostnader, som planteringarna komme att medföra för enskilda jordägare,

bidrag av allmänna medel till dessa planteringar icke torde kuima

undkonunas, men att spörsmålet om storleken av och villkoren för dylika

bidrag borde tagas under övervägande i samband med den inom skogsstyrelsen

pågående överarbetningen av skogsvårdslagstiftningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

13

Mot förslaget att medgiva rätt till expropriation av mark för planteringsändamål

har anmärkning framställts endast av Sveriges lantbruksförbund

och av förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Malmöhus

län, vilka ansett ett dylikt tvångsmedel obehövligt. I detta sammanhang må

även nämnas, att domänstyrelsen anfört att, därest expropriation skulle ske

i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag, en förvaltning genom domänverket

av dylika mindre, spridda markområden sannolikt skulle bliva förenad

med vissa praktiska olägenheter men att styrelsen likväl, för såvitt icke föreskrifter

kunde meddelas i syfte att anläggning och vård av dylika planteringar

skulle kunna genomföras utan att marken överginge i statens ägo,

vore beredd att åtaga sig uppgiften.

Beträffande förslaget om ersättning till skogs vård sstyr elserna

för de förluster de kunde åsamkas genom tillhandahållande av

plantor för ifrågavarande planteringsverksamhet har statskontoret anfört, att

frågan om dylik ersättning borde upptagas till prövning i annat sammanhang

och att i vart fall utgifter för sagda ändamål icke borde belasta skogsodlingsanslaget.

I yttrandena från vetenskapsakademien och från Svenska naturskyddsföreningen

har särskilt berörts frågan, hur man skulle kunna vinna garantier

för att naturskyddsintressena skulle bliva vederbörligen beaktade.

Vetenskapsakademien har anfört att det, om icke samarbetet mellan skogsvårdsstyrelsema

och naturskyddets målsmän gåves en fastare organisation

än den, som antytts i lantbruksstyrelsens betänkande, syntes kunna uppstå

risk för att sådant samarbete blott sporadiskt skulle komma till stånd och

för att viktiga naturskyddisintressen understundom skulle bliva åsidosatta.

Akademien har vidare sagt sig vilja ifrågasätta, huruvida det icke vore lämpligt

att för behandling av hithörande ärenden till skogsstyrelsen knyta en

särskild nämnd, bestående av sakkunniga inom naturskydd och landskapsvård,

till vilken nämnd skogsvårdsstyrelse skulle vara skyldig att i varje

särskilt fall hänskjuta de upprättade förslagen. Det skulle då åligga denna

nämnd att efter hörande av vederbörande lokala naturskyddssammanslutningar

avgiva vägledande utlåtande till skogsvårdsstyrelsen. Till ledamöter

av nämnden borde personer med erforderlig sakkunskap utses på förslag av

vetenskapsakademien och Svenska naturskyddsföreningen. Svenska naturskyddsföreningen

har rörande tillvaratagandet av naturskyddsintressena anfört,

bland annat, att det för tryggande av samarbetet mellan naturskyddets

samt jordbrukets och skogsbrukets intressen vore önskvärt, alt bestämmelser

om detta samarbete skulle inflyta i bidragsförfattningen.

Departementschefen.

Den utredning, som lantbruksstyrelsen verkställt, visar att sandstormarna

i vissa trakter utgöra ett allvarligt problem för jordbruket. Sammanlagt synes

över 15 000 hektar åkerjord mer eller mindre regelbundet skadas av

sand- eller jordflykt. De skador som härigenom förorsakas jordbrukarna äro

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungt. Maj:ts proposition nr 77.

betydande. Men även vägväsendet besväras på vissa håll i icke ringa grad.

Av utredningen torde vidare framgå, att det föreligger risk att, om ingenting

göres för att motverka sand- och jordflykten, denna skall ytterligare förvärras.

I likhet med lantbruksstyrelsen finner jag det angeläget, att man genom

upplysningsverksamhet söker bereda jordbrukarna ökade insikter om de faktorer,

som medverka till uppkomsten av sand- och jordflykten, och om vikten

av att själva jordbruksproduktionen planlägges och bedrives på ett sådant

sätt, att riskerna i största möjliga utsträckning begränsas. Mycket torde här,

såsom lantbruksstyrelsen påpekat, kunna vinnas bland annat genom valet av

grödor och produktionens inriktning överhuvud taget, genom sättet och tidpunkten

för jordens bearbetning ävensom genom skiftesläggningen. Upplysningsverksamheten

bör givetvis även gå ut på att hos jordbrukarna skapa

ökad förståelse för den betydelse skyddsskogar och skyddshäckar ha i

detta sammanhang. Denna upplysningsverksamhet bör ingå som ett led i den

allmänna upplysningsverksamhet, vilken omhänderhaves av hushållningssällskapen

och skogsvårdsstyrelserna i de berörda områdena. Tillräckliga

skäl synas mig däremot knappast föreligga för att man härjämte skall tillsätta

en särskild konsulent för denna upplysningsverksamhet. Ej heller kan

jag biträda förslaget om anvisande av ett engångsanslag till lantbruksstyrelsen

för utgivande av en broschyr i frågan m. m.

De åtgärder avseende sättet för bedrivande av själva jordbruksproduktionen,

som kunna vara erforderliga för att minska risken för sand- och jordflykten,

synas böra vidtagas av jordbrukarna själva utan direkt ekonomiskt

stöd från det allmännas sida. Däremot torde det, såsom lantbruksstyrelsen

framhållit, ofta bliva nödvändigt, att statsmakterna lämna ekonomisk medverkan

till plantering av skyddsskogar och skyddshäckar, om sådana skola

komma till stånd i önskvärd omfattning. Emellertid synes lantbruksstyrelsens

förslag om formen för denna ekonomiska medverkan icke helt tillfredsställande.

Enligt detta förslag skulle bidrag till dylika planteringsåtgärder alltid

utgå ur skogsodlingsanslaget. Detta skulle innebära, att sagda anslag skulle

belastas med kostnader ej blott, såsom nu är fallet, för sådana skogsplanteringar,

som äro motiverade ur skogsekonomisk synpunkt, utan även för

skogsplanteringar, som helt eller i främsta rummet vidtagas i jordbrukets

intresse och ej kunna väntas vara av någon betydelse för ökandet av landets

skogstillgångar, ävensom för plantering av häckar å åkerjord. Det synes

icke lämpligt att på dylikt sätt använda skogsodlingsanslaget för ändamål

vid sidan av dem, för vilka anslaget egentligen är avsett. Enligt min mening

bör skogsodlingsanslaget ej användas för plantering av skyddsskogar i

andra fall än sådana, där planteringen är ekonomiskt motiverad redan med

hänsyn till önskemålet att vinna en nöjaktig skogsproduktion å marken. Bidrag

bör dock, i motsats till vad som är fallet enligt nu gällande bestämmelser

för användningen av skogsodlingsanslaget, kunna utgå även om den mark

planteringsåtgärdema avse ej vid planteringstillfället är att hänföra till skogsmark.

Vid plantering av skyddsskogar i sådana fall, där åtgärden främst är

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 77.

15

föranledd av hänsyn till jordbrukets intressen, ävensom vid plantering av

skyddshäckar böra andra stödformer komma i fråga. Eftersom dylika planteringar

äga mycket nära anknytning till strävandena att åstadkomma en inre

rationalisering inom jordbruket, anser jag, att de stödformer, som jag tidigare

i proposition angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken

förordat beträffande inre rationaliseringsåtgärder, böra användas även för

ifrågavarande planteringsverksamhet, och att sålunda amorteringslån och avskrivningslån

böra kunna utlämnas till dylika planteringar enligt de grunder

för sådana lån, som jag där angivit beträffande stenröjning, jordköming

och liknande förbättringsåtgärder. Vid prövning av ansökningar om avskrivningslån

för nu ifrågavarande ändamål torde dock en viss avvikelse från de

såsom allmänna förordade normerna för avskrivningslån till nyssnämnda

förbättringsåtgärder ej sällan vara påkallad. De erforderliga medlen torde

böra tagas ur den fond respektive det anslag, varur amorterings- och avskrivningslån

till inre rationaliseringsåtgärder förutsatts skola utgå.

Vid sådana skogsplanteringsåtgärder, som utföras med anlitande av skogsodlingsanslaget,

torde de nuyarande bestämmelserna för utlämnande avbidrag

ur detta anslag lämpligen kunna gälla. Med anledning av vad lantbruksstyrelsen

anfört om behovet av en ändring av det i sagda bestämmelser

uppställda kravet på att nyttan av företaget minst skall motsvara kostnaden

för detsamma vill jag framhålla, att man vid en uppskattning av

båtnaden av företaget givetvis bör ta hänsyn ej blott till den nytta åtgärden

medför för ägaren av den mark, varå planteringen sker, utan även till

den nytta närliggande jordägare få av densamma. Något behov av en uppmjukning

av ifrågavarande fordran synes mig under sådana förhållanden

ej föreligga.

En konsekvens av vad jag nu föreslagit beträffande de olika källor, ur

vilka ekonomiskt stöd till ifrågavarande åtgärder bör utgå, blir, att bidragsfrågorna

kunna komma att handläggas av skilda organ. I de fall, då bidrag

skall utgå ur skogsodlingsanslaget, komma ärendena att behandlas av skogsvårdsstyrelserna,

medan de särskilda länsorgan, som i nyssnämnda proposition

föreslagits skola omhänderhava den statliga verksamheten för bland

annat jordbrukets inre rationalisering — lantbruksnämnderna — komma att

behandla sådana ärenden, där amorterings- och avskrivningslån skola lämnas.

Detta synes dock ej böra betraktas som någon olägenhet, då de frågor,

som ankomma på de olika organen, böra ses från olika utgångspunkter och

i regel fordra olika sakkunskap.

o E.nligt„ lantbl''uksstyrelsens förslag skulle, om det visade sig omöjligt att

få till stånd erforderliga skyddsåtgärder på frivillighetens väg, expropriation

i sista hand kunna komma i fråga för att bereda det allmänna dispositionsrätt

till sådana områden, där planteringsåtgärder borde vidtagas. Principiellt

kunna väl några invändningar mot en dylik utvidgning av expropriationsmstitutet

knappast göras, i den mån den motsvaras av ett verkligt behov.

Såsom lantbruksstyrelsen erinrat, kan redan nu expropriation ske bland annat

av flygsandfält, varom ägaren försummat alt taga sådan vård, att fara för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

sandflykt förebygges. Arbetet med bekämpande av sand- och jordflykt från

andra områden än flygsandfält har emellertid i vårt land ännu ej nått så

långt, att full säkerhet om de mest ändamålsenliga bekämpningsmetoderna

kan anses föreligga. Arbetet måste därför under de närmaste åren i viss mån

anses som en försöksverksamhet. Jag anser det med hänsyn härtill lämpligast,

att arbetet med bekämpandet av sand- och jordflykten i vart fall tills

vidare skall bedrivas utan användande av tvångsåtgärder. Man vinner då

dels ökad insikt rörande det lämpligaste sättet för anordnande av skyddsplanteringar,

dels erfarenheter om möjligheterna att utan expropriation få

till stånd erforderliga skyddsåtgärder.

Vad angår frågan om ersättning till skogsvårdsstyrelserna för förluster,

som kunna uppkomma genom en utvidgning av odlingen av plantor för

skyddsplanteringarna vill jag nämna följande. Därest ifrågavarande plantodlingsverksamhet,

trots att den planlagts och bedrivits med den omsorg, som

skäligen kan påfordras, i något fall till följd av svårigheter att avsätta plantorna

skulle medföra förluster för en skogsvårdsstyrelse, synes det mig rimligt,

att staten skall bära åtminstone en del av denna förlust. I överensstämmelse

med den uppfattning, som kommit till uttryck i statskontorets

yttrande, anser jag det dock ej nödvändigt, att man redan nu närmare reglerar,

under vilka omständigheter eller i vilken utsträckning dylik förlust bör

ersättas av staten.

I vetenskapsakademiens och Svenska naturskyddsföreningens yttranden ha

föreslagits vissa åtgärder för att bereda ökade garantier för att naturskyddsintressena

skulle bliva vederbörligen beaktade vid handläggningen av hithörande

ärenden. Några dylika åtgärder böra dock enligt min uppfattning

ej vidtagas, detta redan med hänsyn till att frågan om naturskyddets organisation

för närvarande är under utredning. Jag vill emellertid understryka

att jag i likhet med lantbruksstyrelsen utgår från att de jordbrukets och

skogsbrukets organ, som ha att behandla dessa ärenden, i alla de fall, där

naturskyddsintressena beröras, skola uppehålla kontakt med naturskyddets

företrädare.

Vad slutligen angår frågan om åtgärder för bevarande av de skyddsskogar

och skyddshäckar, som nu finnas eller som kunna komma till stånd i

fortsättningen, vill jag erinra om att enligt skogsstyrelsens år 1946 framlagda

förslag till ny skogsvårdslag sådana skogar, vilkas bestånd prövas erforderligt

till skydd mot sand- eller jordflykt, skola kunna underkastas särskilda bestämmelser

i fråga om rätten till avverkning och skyldigheten att vidtaga

åtgärder för betryggande av återväxten. Det synes mest ändamålsenligt att

frågan om berörda åtgärder prövas i samband med nämnda förslag. Beträffande

de skyddshäckar, som kunna komma att planteras med hjälp av

avskrivningslån, bör i överensstämmelse med de allmänna regler, vilka föreslagits

för dylika lån, som villkor för frihet från återbetalningsskvldighet

gälla, att planteringen underhålles under avskrivningstiden.

De former för den statliga låne- och bidragsverksamheten för främjande

av jordbrukets inre rationalisering, som jag förordat i den tidigare omför
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

mälda propositionen angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken,

äro avsedda att tillämpas från och med den 1 juli 1948, då de särskilda

verkställighelsorganen för detta arbete — lantbruksnämnderna —

även skulle träda i funktion. Den del av arbetet med stödjande av nu ifrågavarande

planteringsåtgärder, som enligt vad jag föreslagit bör ankomma på

lantbruksnämnderna, torde med hänsyn härtill ej kunna påbörjas före sagda

dag. Några nämnvärda olägenheter av ett dylikt uppskov behöva enligt

min mening ej befaras uppstå. Vad skogsvårdsstyrelsens arbete angår bör

det givetvis ej föreligga hinder för att skogsvårdsstyrelse även före nämnda

dag utlämnar bidrag ur skogsodlingsanslaget till sådana skogsplanteringsåtgärder,

som äro av betydelse för hindrande av sand- eller jordflykt, därest

förutsättningarna för anlitande av sagda anslag äro uppfyllda och medel

finnas tillgängliga. Anledning att för detta ändamål ifrågasätta en höjning

av tidigare äskade medel till sagda anslag synes ej föreligga. Någon särskild

medelsanvisning för ifrågavarande planteringsverksamhet torde sålunda ej

erfordras för budgetåret 1947/48.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att medgiva att åtgärder i enlighet med vad av7 mig i det

föregående förordats må vidtagas till skydd mot sand- och

jordflykt.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

Bihang till riksdagens protokoll 19b7. 1 saml. År 77

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:427 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 43 § förordningen den 22 juni 1934 a1 i texten
  2. SärU 1947:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder till skydd mot sandoch jordflykt. s. 6 i texten