Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande att iordningställa vissa åb olägenhet er

1947-02-21 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:85, Angående bemyndigande att iordningställa vissa åb olägenhet er

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

i

Nr 85.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

att iordningställa vissa åb olägenhet er; given Stockholms

slott den 21 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet följande.

Inledning.

Den 15 juni 1934 antog Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande (prop. nr

268, r. skr. nr 349) ett av Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund gjort erbjudande att till kronan med äganderätt

överlåta ett av Elisabeth Tamm till förbunden skänkt område om cirka

45,9 hektar åker och 4,9 hektar hagmark av egendomen Fogelstad med underlydande

fastigheter i Julita socken, Södermanlands län. Vid gåvan hade

Rihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr H!i.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

knutits det villkoret, att området skulle styckas i för jordbruksändamål

lämpligt stora lotter att under åborätt, som icke kunde lösas, upplåtas åt för

detta ändamål lämpliga, i jordbruksarbete kunniga arbetslösa eller i övrigt

medellösa personer. Sedan Kungl. Maj:t den 28 juni 1935 förordnat, att området

skulle ställas under domänstyrelsens förvaltning samt delas i fem närmare

angivna lotter, uppläts området genom länsstyrelsens i Södermanlands

län försorg i fem åbolägenheter med tillträdesdag den 14 mars 1936. 1 samband

med tillträdet beviljades varje åbo ett jordbruksegnahemslån å 9 000

kronor och ett premielån för nybyggnad av bostadshus och ekonomibyggnader

å 1 500 kronor. Enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t (1937 års statsverksprop.

bil. 8, p. 13, r. skr. nr 93) lämnades av statens jordnämnd till en

var av åborättsinnehavarna för anskaffande av jordbruksinventarier, utsäde

m. m. ett lån ur arrendelånefonden å 4 000 kronor. Även krislån till belopp,

varierande mellan 600 kronor och 1 500 kronor, beviljades åborättsinnehavarna.

Sedermera ha till jordbruksdepartementet inkommit ett flertal framställningar

rörande åbolägenlieterna. Sålunda ha åborättsinnehavarna i en i maj

1942 till departementet inkommen skrift hemställt, att lägenheterna måtte

genom statens försorg bliva elektrifierade. Svenska kvinnors vänsterförbund

och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund ävensom Elisabeth Tamm,

i egenskap av ursprunglig donator, ha i en skrift, som i juni 1943 inkommit

till departementet, anhållit att donationsvillkoren finge såtillvida ändras, att

ur dessa skulle utgå orden arbetslösa eller i övrigt medellösa, i följd varav

bestämmelsen skulle komma att innehålla, att åborätt skulle upplåtas åt lämpliga,

i jordbruksarbete kunniga personer. I en i maj 1944 till jordbruksdepartementet

inkommen skrivelse har länsstyrelsen i Södermanlands län hemställt

om ändring i det av förbunden överlåtna jordområdets uppdelning i

åbolägenheter. Av den utredning, som förebragtes i anledning av nu nämnda

framställningar, framgår att fyra av de fem åborättsinnehavarna icke varit

i stånd att på tillfredsställande sätt erlägga avgälder samt amorteringar och

räntor å erhållna lån. Det hade icke varit möjligt för åborättsinnehavarna

att bekosta elektrifiering av åbolägenheterna eller ställa säkerhet för därav

föranledda kostnader, och elektrifiering med därav följande reducering av

jordbrukets driftskostnader hade därför icke kommit till stånd. På grund av

de ekonomiska svårigheterna hade fyra av åborättsinnehavarna lämnat sina

lägenheter. En av dem hade år 1945 försatts i konkurs. Till betalning förfallna

oguldna avgälder, amorteringar och räntor för de fyra lägenheter,

vilkas innehavare haft särskilt stora svårigheter, hade den 1 januari 1946

uppgått till belopp, varierande mellan 1 300 och 4 200 kronor, medan motsvarande

belopp för den femte åborättsinnehavaren utgjort endast något mer

än 100 kronor. Sistnämnda åbo hade sannolikt varit den ende, som vid tillträdet

i någon mån haft egna tillgångar, och han hade därjämte troligen

erhållit bistånd av sina barn.

På grund av vad som framkommit vid utredningen uppdrog Kungl. Maj:t

genom beslut den 25 januari 1946 åt egnahemsstyrelsen att skyndsamt verk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr So. 3

ställa den ytterligare utredning, som kunde finnas erforderlig i syfte att få

till stånd eu förenklad administration av ifrågavarande åbolägenheter och i

olika avseenden bereda lägenheterna större ekonomisk bärkraft.

1 skrivelse av den 29 november 1946 bär egnahemsstyrelsen inkommit

med utredning och förslag i ämnet, varjämte styrelsen sedermera överlämnat

yttranden från Svenska kvinnors vänsterförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund och Elisabeth Tamm ävensom innehavaren av en av

äbolägenheterna, Axel Karlsson, över egnahemsstyrelsens utredning och förslag

ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen, riksräkenskapsverket,

länsstyrelsen i Södermanlands län samt hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i samma län.

Egnahemsstyrelsens förslag.

Egnahemsstyrelsens förslag innebär följande.

Ifrågavarande jord borde överflyttas från statens domäners fond till den av

egnahemsstyrelsen förvaltade jordfonden. Länsstyrelsens i Södermanlands län

befattning med åbolotterna borde upphöra och i stället borde dessa ställas

under egnahemsstyrelsens tillsyn och förvaltning. Därest en sådan överflyttning

icke kunde äga rum utan ändring i lagen den 4 juni 1926 om upplåtelse

under åborätt av viss jord, borde en utredning företagas i syfte att få till

stånd en dylik ändring. Lägenheternas bärkraft borde ökas genom förändrad

uppdelning av jorden samt genom lägenheternas elektrifiering. Därest

länsstyrelsens befattning med lägenheterna överflyttades till egnahemsstyrelsen,

borde förordnas, att lägenheterna skulle vara slutligt redovisade på arrendeegnahemsfonden

samt att kostnaderna för förslagets genomförande, vilka

kunde förskotteras från jordfonden, skulle täckas från medel, som anvisats

under arrendeegnahemsfonden. Dessa kostnader kunde beräknas till omkring

It) 500 kronor. Donationsvillkoren borde ändras på föreslaget sätt.

Till motivering av förslaget har egnahemsstyrelsen anfört.

En viss förenkling i administrationen skulle otvivelaktigt åstadkommas om

den med åborätt nu upplåtna marken överfördes til] egnahemsstyrelsens förvaltning.

Domänstyrelsens befattning med fastigheterna skulle nämligen då

upphöra. Kvar står emellertid den olämpliga dualism, som består i att en .statlig

myndighet — länsstyrelsen — handhar åborättsupplåtelserna samt tillsynen

över upplåten jord, medan eu annan .statlig myndighet — egnahemsorganisationen

— handhar förvaltningen av åborättsfastigheterna i vissa andra

avseenden ävensom belåningen av åborätterna. Det kan ifrågasättas, huruvida

en enhetlig förvaltning kan åstadkommas på annat sätt än genom ändrad

lagstiftning.

Enligt 2 § lagen den 4 juni 1926 om upplåtelse under åborätt av viss jord

tillkommer det länsstyrelsen att. sedan i vederbörlig ordning bestämmelse

meddelats om jords upplåtelse under åborätt, träffa avtal om jordens upplåtande

till åbo samt ha tillsyn över upplåten jord. Bestämmelser om kronojords

upplåtelse under åborätt ha meddelats i förordningen den 6 juni 1929

(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom in. in. samt förordningen

den 25 maj 1945 (nr 262) i samma ämne. Jämlikt 4 § i sistnämnda

förordning äger domänstyrelsen, när styrelsen finner lämpligt, väcka frå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

ga om försäljning av egendom eller dess upplåtande under åborätt eller tomträtt.

Enligt 18 § samma förordning må upplåtelse under åborätt och tomträtt

ske på villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer. Ett av motiven till 1926 års

åborättslag torde ha varit att genom den upplåtelseform, som åborätten innebär,

främja bildandet av jordbruksegnahem. Utvecklingen på egnahemslagstiftningens

område har emellertid efter tillkomsten av nämnda lag gått efter

andra linjer. Här må endast i korthet nämnas de under senare år vidtagna

lagstiftningsåtgärderna på detta område. 1928 års författningar angående den

statsunderstödda egnahemsverksamheten innehålla sålunda bestämmelser om

jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet. Denna verksamhet, som

omhänderhades av hushållningssällskapens egnahemsnämnder, avsåg att underlätta

för lämpliga jordsökande personer att antingen förvärva tjänlig jord

till bildande av jordbruksegnahem eller utveckling av ofullständiga jordbruk

eller att frilösa arrendejordbruk huvudsakligen av den storlek, att egnahemslån

kunde ifrågakomma för arrendejordbrukets förvärvande. Enligt kungörelsen

den 15 juni 1934 (nr 279) om arrendeegnahem skulle, i syfte att skapa

stadigvarande arbetstillfällen för självförsörjning, från kronan tillhörig och

för ändamålet avsedd jord lägenheter kunna upplåtas på arrende med rätt för

arrendatom att inlösa till honom upplåten lägenhet. Verksamheten omhänderhades

av statens jordnämnd. Genom 1940 års egnahemsförfattningar slutligen

har verksamheten för jordförmedling och jordanskaffning samt för upplåtelse

av arrendeegnahem överflyttats på den statliga egnahemsorganisationen.

Av det sagda torde framgå, att efter tillkomsten av 1926 års åborättslag

statliga organ inrättats, vilka haft jordanskaffnings- och jordförmedlingsverksamhet

för egnahemsändamål till en huvuduppgift. Detta kan icke sägas

vara fallet med de organ, som omhänderhava åborättsupplåtelserna, nämligen

domänstyrelsen och länsstyrelserna. Det uppdrag, som nu givits egnahemsstyrelsen

med avseende å möjligheterna att få till stånd en förenklad

administration av åbolägenheterna, synes aktualisera frågan huruvida icke

domänstyrelsens och länsstyrelsernas befattning med åborättsupplåtelserna

överhuvud taget bör överflyttas på egnahemsorganisationen.

Egnahemsstyrelsen har på grund härav övervägt att föreslå, att en utredning

verkställes rörande ändrade grunder för åborättsupplåtelser enligt 1926

års lag om upplåtelse under åborätt av viss jord, i huvudsak åsyftande att

länsstyrelsernas befattning med åborättsupplåtelserna överflyttas på egnahemsorganisationen

eller det organ, som kan komma alt övertaga styrelsens

arbetsuppgifter, samt att all med åborätt upplåten jord överflyttas från domänstyrelsens-

till egnahemsstyrelsens eller motsvarande organs förvaltning.

Emellertid ifrågasätter styrelsen, huruvida icke Kungl. Maj:t skulle kunna

förordna, att länsstyrelsens befattning med ovannämnda åbolägenheter vid

Fogelstad skall överföras till egnahemsstyrelsen utan att åhorättslagen

ändras.

Egnahemsstyrelsen har därjämte uttalat, att det syntes förenat med vissa

svårigheter att vidtaga åtgärder i syfte att bereda ifrågavarande lägenheter

större ekonomisk bärkraft, innan frågan om förenklingen av dessas administration

lösts, men att styrelsen med hänsyn till ärendets brådskande natur

likväl ansett sig böra framlägga ett förslag i detta avseende, som borde kunna

genomföras omedelbart oavsett huruvida ändringar i lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord kunde erfordras eller icke. Sålunda har styrelsen

— efter att ha erinrat att allenast en av åborättsinnehavarna alltjämt inne
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj ds proposition nr 85.

5

hade sin lott — föreslagit, att åbolägenheternas antal genom ändrad indelning

av jorden minskades från fem till tre enligt ett av styrelsen närmare utformat

förslag samt att de byggnader, som härigenom bleve ändamålslösa

från jordbrukssynpunkt, jämte tomtmark avskildes för försäljning såsom bostadsfastigheter.

Köpeskillingarna för dessa bostadsfastigheter borde i första

hand användas för inlösen av de egnahemslån, som graverade respektive lägenheter.

Styrelsen, som ansåge det önskvärt men för närvarande omöjligt

att anskaffa skogsmark till åbolägenheterna, hade funnit, att genom en ändrad

indelning i enlighet med styrelsens förslag tre bärkraftiga familjejordbruk

om mellan 15 och 20 hektars areal skulle kunna bildas.

Beträffande övriga för åbolägenheternas iordningställande erforderliga åtgärder

och fördelningen av kostnaderna för samtliga åtgärder enligt förslaget

har egnahemsstyrelsen anfört.

I enlighet med bestämmelserna i 10 § kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589)

angående den statliga egnahemsverksamheten torde styrelsen ha möjligheter

att — sedan åborättsfastigheterna överförts från statens domäners fond till

den under egnahemsstyrelsens förvaltning stående jordfonden — utan särskilt

bemyndigande iordningställa fastigheterna, varvid egnahemsstyrelsen

bland annat avser att elektrifiera fastigheterna samt bekosta erforderliga

lantmäteriförrättningar. Kostnaderna för dessa åtgärder samt för fastigheternas

iordningställande i övrigt böra enligt styrelsens mening gäldas av jordfonden.

Frågan om den slutliga redovisningen av fastigheterna och den slutliga

täckningen av kostnaden är emellertid härmed icke löst, enär jordfonden

har karaktären av en förlagsfond. Skulle länsstyrelsernas befattning med

åborättsupplåtelserna överflyttas till egnahemsorganisationen, torde ifrågavarande

fastigheter slutligt böra vara redovisade på arrendeegnahemsfonden,

varifrån även kostnaderna för fastigheternas iståndsättande i så fall böra

täckas. För arrendeegnahemsfonden gällande bestämmelser, vilka meddelats

genom Kungl. Maj:ts brev den 15 juni 1934, torde därvid böra kompletteras

så, att fonden kan användas för ifrågavarande ändamål.

I samband med att åbor antagas till de tre nya åbolägenheterna böra

åborna få ikläda sig återbetalningsskyldighet för av egnahemsstyrelsen förskotterade

medel för elektrifiering och byggnadernas iordningställande i

övrigt. Den på varje åbo belöpande kostnaden torde böra förräntas efter en

räntefot av 3,6 procent och vara återbetald inom högst 6 år.

Som den med åborätt upplåtna marken utan vederlag överlämnats till

domänstyrelsen, torde den kunna utan vederlag överföras från statens domäners

fond till jordfonden.

Yttrandena.

Domänstyr elsen, länsstyrelsen i Södermanlands län och hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i länet ha förklarat sig icke ha något att erinra

mot egnahemsstyrelsens förslag.

Statskontoret, som yttrat sig endast i fråga om förslaget till förenklad administration

av åbolägenheterna, har lämnat detta utan erinran men framhållit,

att riksdagens medverkan torde vara erforderlig för förslagets genomförande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. May.ts proposition nr 85.

Riksräkenskapsverket bär anfört följande.

Utan ändring av gällande, med riksdagens medverkan utfärdade författningar

torde beslut ej kunna meddelas vare sig om överflyttning av länsstyrelsernas

befattning med åborättsupplåtelser på egnahemsorganisationen eller

om överflyttning till denna organisation från domänstyrelsen av förvaltningen

i övrigt av under åborätt upplåten jord. I betraktande av den utveckling,

som ägt rum, synes det emellertid lämpligt, att en sådan ändring genomföres

och att alltså alla de med upplåtelse av åborätt och förvaltningen i övrigt

av under åborätt upplåten jord sammanhängande uppgifter, som för

närvarande åvila länsstyrelserna och domänstyrelsen, anförtros åt egnahemsorganisationen

eller det organ, som framdeles kan komma att sättas i

dess ställe.

Egnahemsstyrelsen har förutsatt, åt! nu ifrågavarande åborättsfastigheter

tills vidare skola redovisas å jordfonden samt att beslut om fastigheternas

slutliga redovisning å arrendeegnahemsfonden skall meddelas, sedan såväl

domänstyrelsens som länsstyrelsens uppgifter med avseende å fastigheterna

övertagits av egnahemsstyrelsen. Beslut torde emellertid ej kunna meddelas

om fastigheternas redovisning å någondera av dessa fonder, förrän förenämnda

författningsändringar genomförts. Egnahemsstyrelsen torde vidare

icke äga befogenhet att enbart med stöd av bestämmelser i sin instruktion

från jordfonden bestrida kostnaderna för fastigheternas iordningställande,

förrän beslut meddelats om fastigheternas slutliga redovisning å arrendeegnahemsfonden.

I avbidan på att sådant beslut kan meddelas, synes emellertid

särskilt bemyndigande kunna utverkas av riksdagen att tills vidare

förskottsvis bestrida angivna kostnader från jordfonden.

Egnahemsstyrelsen synes kunna lämnas sagda bemyndigande samt erhalla

uppdrag att vidtaga därmed avsedda åtgärder i samråd med domänstyrelsen

och länsstyrelsen utan att nu gällande bestämmelser härigenom trädas for

nära.

Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

ha understrukit önskvärdheten av att åbolägenheternas administration

koncentrerades hos egnahemsstyrelsen samt förklarat sig icke vilja motsätta

sig den föreslagna ändringen i lägenheternas uppdelning, och Elisabeth

Tamm har uttalat, att hon icke ville motsätta sig egnahemsstyrelsens förslag

under förutsättning av de båda förbundens godkännande.

Axel Karlsson såsom ende kvarvarande åborättsinnehavare har icke haft

något att erinra mot förslagets genomförande.

I tepartementsclief en.

Sedan förutnämnda donation mottagits av statsmakterna, förordnade

Kungl. Maj:t, i enlighet med en av den ursprungliga donatorn uttryckt önskan,

att uppdelningen av jorden skulle ske på sådant sätt, att fem ungefär

likvärdiga åbolägenheter bildades. Av utredningen torde emellertid framgå,

att lägenheterna icke varit tillräckligt stora för att de skulle kunna giva

sina innehavare och dessas familjer deras försörjning samtidigt som avkastningen

från lägenheterna lämnade medel till förräntning och amortering av

det i dem nedlagda kapitalet. Eu utvidgning av lägenheterna synes därför

önskvärd och torde lämpligen kunna ske genom att jorden omfördelas så

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

att förslagsvis endast tre lägenheter bildas. Frågan härom torde jag framdeles,

sedan riksdagen tagit ståndpunkt till vad jag i det följande kommer

att löreslå, ånyo få anmäla för Kungl. Maj:t.

Att betydande olägenheter uppkomma till följd av att ett flertal olika

myndigheter ha att befatta sig med åbolägenheternas administration synes

uppenbart. Särskilt framträdande torde dessa olägenheter bliva vid ett iordningställande

av fastigheterna i samband med genomförandet av en ändrad

indelning. Att sammanföra administrationen till egnahemsstyrelsen torde

dock påkalla ändringar i åborättslagen. Frågan härom synes till en del sammanhänga

med vissa spörsmål rörande jordbrukets rationalisering och torde

därför icke lämpligen böra upptagas till behandling i detta sammanhang.

Emellertid synes det mig ändamålsenligt att egnahemsstyrelsen i samarbete

med de övriga myndigheter, som skola handhava ärenden rörande lägenheterna,

föranstaltar om de åtgärder, som erfordras för deras iordningställande.

Dessa åtgärder torde egnahemsstyrelsen icke kunna bekosta med medel,

som stå till styrelsens förfogande. Då det synes angeläget, att lotterna snarast

bringas i ändamålsenligt skick, torde det vara lämpligt att bemyndigande

utveikas av riksdagen att bestrida kostnaderna från jordfonden.

Mot framställningen om ändring i donationsvillkoren torde icke vara något

att erinra.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att medgiva,

att för iordningställande av åbolotterna å kronan tillhöriga

området av egendomen Fogelstad med underlydande fastigheter

i Julita socken, Södermanlands län, nödiga kostnader

må bestridas med jordfondens medel.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:113 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m. a1 i texten
  2. JoU 1947:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att iordningställa vissa åbolägenheter. s. 5 i texten