Angående bemyndigande att iordningställa vissa åb olägenhet er
1947-02-21 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:85, Angående bemyndigande att iordningställa vissa åb olägenhet er
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
i
Nr 85.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
att iordningställa vissa åb olägenhet er; given Stockholms
slott den 21 februari 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
februari 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet följande.
Inledning.
Den 15 juni 1934 antog Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande (prop. nr
268, r. skr. nr 349) ett av Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund gjort erbjudande att till kronan med äganderätt
överlåta ett av Elisabeth Tamm till förbunden skänkt område om cirka
45,9 hektar åker och 4,9 hektar hagmark av egendomen Fogelstad med underlydande
fastigheter i Julita socken, Södermanlands län. Vid gåvan hade
Rihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr H!i.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
knutits det villkoret, att området skulle styckas i för jordbruksändamål
lämpligt stora lotter att under åborätt, som icke kunde lösas, upplåtas åt för
detta ändamål lämpliga, i jordbruksarbete kunniga arbetslösa eller i övrigt
medellösa personer. Sedan Kungl. Maj:t den 28 juni 1935 förordnat, att området
skulle ställas under domänstyrelsens förvaltning samt delas i fem närmare
angivna lotter, uppläts området genom länsstyrelsens i Södermanlands
län försorg i fem åbolägenheter med tillträdesdag den 14 mars 1936. 1 samband
med tillträdet beviljades varje åbo ett jordbruksegnahemslån å 9 000
kronor och ett premielån för nybyggnad av bostadshus och ekonomibyggnader
å 1 500 kronor. Enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t (1937 års statsverksprop.
bil. 8, p. 13, r. skr. nr 93) lämnades av statens jordnämnd till en
var av åborättsinnehavarna för anskaffande av jordbruksinventarier, utsäde
m. m. ett lån ur arrendelånefonden å 4 000 kronor. Även krislån till belopp,
varierande mellan 600 kronor och 1 500 kronor, beviljades åborättsinnehavarna.
Sedermera ha till jordbruksdepartementet inkommit ett flertal framställningar
rörande åbolägenlieterna. Sålunda ha åborättsinnehavarna i en i maj
1942 till departementet inkommen skrift hemställt, att lägenheterna måtte
genom statens försorg bliva elektrifierade. Svenska kvinnors vänsterförbund
och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund ävensom Elisabeth Tamm,
i egenskap av ursprunglig donator, ha i en skrift, som i juni 1943 inkommit
till departementet, anhållit att donationsvillkoren finge såtillvida ändras, att
ur dessa skulle utgå orden arbetslösa eller i övrigt medellösa, i följd varav
bestämmelsen skulle komma att innehålla, att åborätt skulle upplåtas åt lämpliga,
i jordbruksarbete kunniga personer. I en i maj 1944 till jordbruksdepartementet
inkommen skrivelse har länsstyrelsen i Södermanlands län hemställt
om ändring i det av förbunden överlåtna jordområdets uppdelning i
åbolägenheter. Av den utredning, som förebragtes i anledning av nu nämnda
framställningar, framgår att fyra av de fem åborättsinnehavarna icke varit
i stånd att på tillfredsställande sätt erlägga avgälder samt amorteringar och
räntor å erhållna lån. Det hade icke varit möjligt för åborättsinnehavarna
att bekosta elektrifiering av åbolägenheterna eller ställa säkerhet för därav
föranledda kostnader, och elektrifiering med därav följande reducering av
jordbrukets driftskostnader hade därför icke kommit till stånd. På grund av
de ekonomiska svårigheterna hade fyra av åborättsinnehavarna lämnat sina
lägenheter. En av dem hade år 1945 försatts i konkurs. Till betalning förfallna
oguldna avgälder, amorteringar och räntor för de fyra lägenheter,
vilkas innehavare haft särskilt stora svårigheter, hade den 1 januari 1946
uppgått till belopp, varierande mellan 1 300 och 4 200 kronor, medan motsvarande
belopp för den femte åborättsinnehavaren utgjort endast något mer
än 100 kronor. Sistnämnda åbo hade sannolikt varit den ende, som vid tillträdet
i någon mån haft egna tillgångar, och han hade därjämte troligen
erhållit bistånd av sina barn.
På grund av vad som framkommit vid utredningen uppdrog Kungl. Maj:t
genom beslut den 25 januari 1946 åt egnahemsstyrelsen att skyndsamt verk
-
Kungl. Maj.ts proposition nr So. 3
ställa den ytterligare utredning, som kunde finnas erforderlig i syfte att få
till stånd eu förenklad administration av ifrågavarande åbolägenheter och i
olika avseenden bereda lägenheterna större ekonomisk bärkraft.
1 skrivelse av den 29 november 1946 bär egnahemsstyrelsen inkommit
med utredning och förslag i ämnet, varjämte styrelsen sedermera överlämnat
yttranden från Svenska kvinnors vänsterförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund och Elisabeth Tamm ävensom innehavaren av en av
äbolägenheterna, Axel Karlsson, över egnahemsstyrelsens utredning och förslag
ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen, riksräkenskapsverket,
länsstyrelsen i Södermanlands län samt hushållningssällskapets
förvaltningsutskott i samma län.
Egnahemsstyrelsens förslag.
Egnahemsstyrelsens förslag innebär följande.
Ifrågavarande jord borde överflyttas från statens domäners fond till den av
egnahemsstyrelsen förvaltade jordfonden. Länsstyrelsens i Södermanlands län
befattning med åbolotterna borde upphöra och i stället borde dessa ställas
under egnahemsstyrelsens tillsyn och förvaltning. Därest en sådan överflyttning
icke kunde äga rum utan ändring i lagen den 4 juni 1926 om upplåtelse
under åborätt av viss jord, borde en utredning företagas i syfte att få till
stånd en dylik ändring. Lägenheternas bärkraft borde ökas genom förändrad
uppdelning av jorden samt genom lägenheternas elektrifiering. Därest
länsstyrelsens befattning med lägenheterna överflyttades till egnahemsstyrelsen,
borde förordnas, att lägenheterna skulle vara slutligt redovisade på arrendeegnahemsfonden
samt att kostnaderna för förslagets genomförande, vilka
kunde förskotteras från jordfonden, skulle täckas från medel, som anvisats
under arrendeegnahemsfonden. Dessa kostnader kunde beräknas till omkring
It) 500 kronor. Donationsvillkoren borde ändras på föreslaget sätt.
Till motivering av förslaget har egnahemsstyrelsen anfört.
En viss förenkling i administrationen skulle otvivelaktigt åstadkommas om
den med åborätt nu upplåtna marken överfördes til] egnahemsstyrelsens förvaltning.
Domänstyrelsens befattning med fastigheterna skulle nämligen då
upphöra. Kvar står emellertid den olämpliga dualism, som består i att en .statlig
myndighet — länsstyrelsen — handhar åborättsupplåtelserna samt tillsynen
över upplåten jord, medan eu annan .statlig myndighet — egnahemsorganisationen
— handhar förvaltningen av åborättsfastigheterna i vissa andra
avseenden ävensom belåningen av åborätterna. Det kan ifrågasättas, huruvida
en enhetlig förvaltning kan åstadkommas på annat sätt än genom ändrad
lagstiftning.
Enligt 2 § lagen den 4 juni 1926 om upplåtelse under åborätt av viss jord
tillkommer det länsstyrelsen att. sedan i vederbörlig ordning bestämmelse
meddelats om jords upplåtelse under åborätt, träffa avtal om jordens upplåtande
till åbo samt ha tillsyn över upplåten jord. Bestämmelser om kronojords
upplåtelse under åborätt ha meddelats i förordningen den 6 juni 1929
(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom in. in. samt förordningen
den 25 maj 1945 (nr 262) i samma ämne. Jämlikt 4 § i sistnämnda
förordning äger domänstyrelsen, när styrelsen finner lämpligt, väcka frå
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
ga om försäljning av egendom eller dess upplåtande under åborätt eller tomträtt.
Enligt 18 § samma förordning må upplåtelse under åborätt och tomträtt
ske på villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer. Ett av motiven till 1926 års
åborättslag torde ha varit att genom den upplåtelseform, som åborätten innebär,
främja bildandet av jordbruksegnahem. Utvecklingen på egnahemslagstiftningens
område har emellertid efter tillkomsten av nämnda lag gått efter
andra linjer. Här må endast i korthet nämnas de under senare år vidtagna
lagstiftningsåtgärderna på detta område. 1928 års författningar angående den
statsunderstödda egnahemsverksamheten innehålla sålunda bestämmelser om
jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet. Denna verksamhet, som
omhänderhades av hushållningssällskapens egnahemsnämnder, avsåg att underlätta
för lämpliga jordsökande personer att antingen förvärva tjänlig jord
till bildande av jordbruksegnahem eller utveckling av ofullständiga jordbruk
eller att frilösa arrendejordbruk huvudsakligen av den storlek, att egnahemslån
kunde ifrågakomma för arrendejordbrukets förvärvande. Enligt kungörelsen
den 15 juni 1934 (nr 279) om arrendeegnahem skulle, i syfte att skapa
stadigvarande arbetstillfällen för självförsörjning, från kronan tillhörig och
för ändamålet avsedd jord lägenheter kunna upplåtas på arrende med rätt för
arrendatom att inlösa till honom upplåten lägenhet. Verksamheten omhänderhades
av statens jordnämnd. Genom 1940 års egnahemsförfattningar slutligen
har verksamheten för jordförmedling och jordanskaffning samt för upplåtelse
av arrendeegnahem överflyttats på den statliga egnahemsorganisationen.
Av det sagda torde framgå, att efter tillkomsten av 1926 års åborättslag
statliga organ inrättats, vilka haft jordanskaffnings- och jordförmedlingsverksamhet
för egnahemsändamål till en huvuduppgift. Detta kan icke sägas
vara fallet med de organ, som omhänderhava åborättsupplåtelserna, nämligen
domänstyrelsen och länsstyrelserna. Det uppdrag, som nu givits egnahemsstyrelsen
med avseende å möjligheterna att få till stånd en förenklad
administration av åbolägenheterna, synes aktualisera frågan huruvida icke
domänstyrelsens och länsstyrelsernas befattning med åborättsupplåtelserna
överhuvud taget bör överflyttas på egnahemsorganisationen.
Egnahemsstyrelsen har på grund härav övervägt att föreslå, att en utredning
verkställes rörande ändrade grunder för åborättsupplåtelser enligt 1926
års lag om upplåtelse under åborätt av viss jord, i huvudsak åsyftande att
länsstyrelsernas befattning med åborättsupplåtelserna överflyttas på egnahemsorganisationen
eller det organ, som kan komma alt övertaga styrelsens
arbetsuppgifter, samt att all med åborätt upplåten jord överflyttas från domänstyrelsens-
till egnahemsstyrelsens eller motsvarande organs förvaltning.
Emellertid ifrågasätter styrelsen, huruvida icke Kungl. Maj:t skulle kunna
förordna, att länsstyrelsens befattning med ovannämnda åbolägenheter vid
Fogelstad skall överföras till egnahemsstyrelsen utan att åhorättslagen
ändras.
Egnahemsstyrelsen har därjämte uttalat, att det syntes förenat med vissa
svårigheter att vidtaga åtgärder i syfte att bereda ifrågavarande lägenheter
större ekonomisk bärkraft, innan frågan om förenklingen av dessas administration
lösts, men att styrelsen med hänsyn till ärendets brådskande natur
likväl ansett sig böra framlägga ett förslag i detta avseende, som borde kunna
genomföras omedelbart oavsett huruvida ändringar i lagen om upplåtelse
under åborätt av viss jord kunde erfordras eller icke. Sålunda har styrelsen
— efter att ha erinrat att allenast en av åborättsinnehavarna alltjämt inne
-
Kimgl. Maj ds proposition nr 85.
5
hade sin lott — föreslagit, att åbolägenheternas antal genom ändrad indelning
av jorden minskades från fem till tre enligt ett av styrelsen närmare utformat
förslag samt att de byggnader, som härigenom bleve ändamålslösa
från jordbrukssynpunkt, jämte tomtmark avskildes för försäljning såsom bostadsfastigheter.
Köpeskillingarna för dessa bostadsfastigheter borde i första
hand användas för inlösen av de egnahemslån, som graverade respektive lägenheter.
Styrelsen, som ansåge det önskvärt men för närvarande omöjligt
att anskaffa skogsmark till åbolägenheterna, hade funnit, att genom en ändrad
indelning i enlighet med styrelsens förslag tre bärkraftiga familjejordbruk
om mellan 15 och 20 hektars areal skulle kunna bildas.
Beträffande övriga för åbolägenheternas iordningställande erforderliga åtgärder
och fördelningen av kostnaderna för samtliga åtgärder enligt förslaget
har egnahemsstyrelsen anfört.
I enlighet med bestämmelserna i 10 § kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589)
angående den statliga egnahemsverksamheten torde styrelsen ha möjligheter
att — sedan åborättsfastigheterna överförts från statens domäners fond till
den under egnahemsstyrelsens förvaltning stående jordfonden — utan särskilt
bemyndigande iordningställa fastigheterna, varvid egnahemsstyrelsen
bland annat avser att elektrifiera fastigheterna samt bekosta erforderliga
lantmäteriförrättningar. Kostnaderna för dessa åtgärder samt för fastigheternas
iordningställande i övrigt böra enligt styrelsens mening gäldas av jordfonden.
Frågan om den slutliga redovisningen av fastigheterna och den slutliga
täckningen av kostnaden är emellertid härmed icke löst, enär jordfonden
har karaktären av en förlagsfond. Skulle länsstyrelsernas befattning med
åborättsupplåtelserna överflyttas till egnahemsorganisationen, torde ifrågavarande
fastigheter slutligt böra vara redovisade på arrendeegnahemsfonden,
varifrån även kostnaderna för fastigheternas iståndsättande i så fall böra
täckas. För arrendeegnahemsfonden gällande bestämmelser, vilka meddelats
genom Kungl. Maj:ts brev den 15 juni 1934, torde därvid böra kompletteras
så, att fonden kan användas för ifrågavarande ändamål.
I samband med att åbor antagas till de tre nya åbolägenheterna böra
åborna få ikläda sig återbetalningsskyldighet för av egnahemsstyrelsen förskotterade
medel för elektrifiering och byggnadernas iordningställande i
övrigt. Den på varje åbo belöpande kostnaden torde böra förräntas efter en
räntefot av 3,6 procent och vara återbetald inom högst 6 år.
Som den med åborätt upplåtna marken utan vederlag överlämnats till
domänstyrelsen, torde den kunna utan vederlag överföras från statens domäners
fond till jordfonden.
Yttrandena.
Domänstyr elsen, länsstyrelsen i Södermanlands län och hushållningssällskapets
förvaltningsutskott i länet ha förklarat sig icke ha något att erinra
mot egnahemsstyrelsens förslag.
Statskontoret, som yttrat sig endast i fråga om förslaget till förenklad administration
av åbolägenheterna, har lämnat detta utan erinran men framhållit,
att riksdagens medverkan torde vara erforderlig för förslagets genomförande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Kungl. May.ts proposition nr 85.
Riksräkenskapsverket bär anfört följande.
Utan ändring av gällande, med riksdagens medverkan utfärdade författningar
torde beslut ej kunna meddelas vare sig om överflyttning av länsstyrelsernas
befattning med åborättsupplåtelser på egnahemsorganisationen eller
om överflyttning till denna organisation från domänstyrelsen av förvaltningen
i övrigt av under åborätt upplåten jord. I betraktande av den utveckling,
som ägt rum, synes det emellertid lämpligt, att en sådan ändring genomföres
och att alltså alla de med upplåtelse av åborätt och förvaltningen i övrigt
av under åborätt upplåten jord sammanhängande uppgifter, som för
närvarande åvila länsstyrelserna och domänstyrelsen, anförtros åt egnahemsorganisationen
eller det organ, som framdeles kan komma att sättas i
dess ställe.
Egnahemsstyrelsen har förutsatt, åt! nu ifrågavarande åborättsfastigheter
tills vidare skola redovisas å jordfonden samt att beslut om fastigheternas
slutliga redovisning å arrendeegnahemsfonden skall meddelas, sedan såväl
domänstyrelsens som länsstyrelsens uppgifter med avseende å fastigheterna
övertagits av egnahemsstyrelsen. Beslut torde emellertid ej kunna meddelas
om fastigheternas redovisning å någondera av dessa fonder, förrän förenämnda
författningsändringar genomförts. Egnahemsstyrelsen torde vidare
icke äga befogenhet att enbart med stöd av bestämmelser i sin instruktion
från jordfonden bestrida kostnaderna för fastigheternas iordningställande,
förrän beslut meddelats om fastigheternas slutliga redovisning å arrendeegnahemsfonden.
I avbidan på att sådant beslut kan meddelas, synes emellertid
särskilt bemyndigande kunna utverkas av riksdagen att tills vidare
förskottsvis bestrida angivna kostnader från jordfonden.
Egnahemsstyrelsen synes kunna lämnas sagda bemyndigande samt erhalla
uppdrag att vidtaga därmed avsedda åtgärder i samråd med domänstyrelsen
och länsstyrelsen utan att nu gällande bestämmelser härigenom trädas for
nära.
Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
ha understrukit önskvärdheten av att åbolägenheternas administration
koncentrerades hos egnahemsstyrelsen samt förklarat sig icke vilja motsätta
sig den föreslagna ändringen i lägenheternas uppdelning, och Elisabeth
Tamm har uttalat, att hon icke ville motsätta sig egnahemsstyrelsens förslag
under förutsättning av de båda förbundens godkännande.
Axel Karlsson såsom ende kvarvarande åborättsinnehavare har icke haft
något att erinra mot förslagets genomförande.
I tepartementsclief en.
Sedan förutnämnda donation mottagits av statsmakterna, förordnade
Kungl. Maj:t, i enlighet med en av den ursprungliga donatorn uttryckt önskan,
att uppdelningen av jorden skulle ske på sådant sätt, att fem ungefär
likvärdiga åbolägenheter bildades. Av utredningen torde emellertid framgå,
att lägenheterna icke varit tillräckligt stora för att de skulle kunna giva
sina innehavare och dessas familjer deras försörjning samtidigt som avkastningen
från lägenheterna lämnade medel till förräntning och amortering av
det i dem nedlagda kapitalet. Eu utvidgning av lägenheterna synes därför
önskvärd och torde lämpligen kunna ske genom att jorden omfördelas så
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
att förslagsvis endast tre lägenheter bildas. Frågan härom torde jag framdeles,
sedan riksdagen tagit ståndpunkt till vad jag i det följande kommer
att löreslå, ånyo få anmäla för Kungl. Maj:t.
Att betydande olägenheter uppkomma till följd av att ett flertal olika
myndigheter ha att befatta sig med åbolägenheternas administration synes
uppenbart. Särskilt framträdande torde dessa olägenheter bliva vid ett iordningställande
av fastigheterna i samband med genomförandet av en ändrad
indelning. Att sammanföra administrationen till egnahemsstyrelsen torde
dock påkalla ändringar i åborättslagen. Frågan härom synes till en del sammanhänga
med vissa spörsmål rörande jordbrukets rationalisering och torde
därför icke lämpligen böra upptagas till behandling i detta sammanhang.
Emellertid synes det mig ändamålsenligt att egnahemsstyrelsen i samarbete
med de övriga myndigheter, som skola handhava ärenden rörande lägenheterna,
föranstaltar om de åtgärder, som erfordras för deras iordningställande.
Dessa åtgärder torde egnahemsstyrelsen icke kunna bekosta med medel,
som stå till styrelsens förfogande. Då det synes angeläget, att lotterna snarast
bringas i ändamålsenligt skick, torde det vara lämpligt att bemyndigande
utveikas av riksdagen att bestrida kostnaderna från jordfonden.
Mot framställningen om ändring i donationsvillkoren torde icke vara något
att erinra.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att medgiva,
att för iordningställande av åbolotterna å kronan tillhöriga
området av egendomen Fogelstad med underlydande fastigheter
i Julita socken, Södermanlands län, nödiga kostnader
må bestridas med jordfondens medel.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Eklund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:113 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m. a1 i texten
- JoU 1947:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att iordningställa vissa åbolägenheter. s. 5 i texten