Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för sysslomannen vid Sundby sjukhus A. Nordfeldt från viss skadeståndsskyldighet till kronan

1947-02-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:87, Angående befrielse för sysslomannen vid Sundby sjukhus A. Nordfeldt från viss skadeståndsskyldighet till kronan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

1

tfr 87.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse

för sysslomannen vid Sundby sjukhus A. Nordfeldt

från viss skadeståndsskyldighet till kronan;

given Stockholms slott den 21 februari 1947.

Kiingl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF.

JEije Mossberg.

Utdrag av protokollet över social ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigfoess, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

statsrådet Mossberg uppkommen fråga om befrielse för sysslomannen vid

Sundby sjukhus A. Nordfeldt från viss skadeståndsskyldighet till kronan samt

anför därvid följande.

I skrivelse den 7 maj 1943 gjorde medicinalstyrelsen framställning om anvisande

av medel för uppgörelse i anledning av en tvist rörande försäljning

från Sundby sjukhus vid Strängnäs av ett antal nötkreatur. Av handlingarna

i ärendet inhämtades i huvudsak följande fakta.

Enligt skriftligt avtal den 30 september 1941 hade Sundby sjukhus genom

sysslomannen vid sjukhuset Arvid Nordfeldt till lantbrukaren Folke Karlsson,

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 87.

405 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Luckerstad, Arneberga, för en köpeskilling av 10 400 kronor försålt elva nötkreatur.

Kort tid efter det att djuren levererats hade köparen av husdjurskonsulenten

vid Östergötlands läns hushållningssällskap gjorts uppmärksam på

att smittsam kastning förelåge inom kreatursbesättningen vid sjukhuset och

hade med anledning därav låtit göra serologisk undersökning rörande de inköpta

djuren. Undersökningen hade utvisat, att sex av djuren reagerat för

sjukdomen. I skrivelse den 31 januari 1942 till sysslomannen hade från köparens

sida erinrats om att denne i annons, som föregått köpet, uppgivit sig vara

köpare endast till smittofria djur samt att vid telefonsamtal med sysslomannen

före köpet denne på fråga, huruvida smittsam kastning förelåge inom

kreatursbesättningen vid sjukhuset, lämnat nekande svar. I skrivelsen hade

vidare förklarats, att köparen ställde sysslomannen ansvarig för vållad skada.

I anledning därav hade Nordfeldt den 5 februari 1942 meddelat köparen, att,

då några onormala kalvningar icke förekommit bland Sundbybesättningen

under år 1941, anledning icke förelegat till antagande, att smittsam kastning

förefunnes inom besättningen. Köparen hade sedermera i brev till Nordfeldt

den 10 mars 1942 uppgivit vissa förhållanden till påvisande av att de köpta

djuren varit smittade redan vid leveransen. Under åberopande av tidigare

skrivelse hade köparen hemställt om förslag från säljaren till uppgörelse i godo.

Som svar härå hade sysslomannen i brev den 13 mars 1942 meddelat, att han

av vad köparen anfört ansåge det till fullo framgå, att vissa av djuren varitsmittade

redan vid försäljningen. I anledning av köparens önskan om förslag

till uppgörelse hade sysslomannen ifrågasatt, huruvida icke köpet av samtliga

smittade djur kunde återgå och dessa djur snarast återsändas, i vilket fall

sjukhuset skulle betala frakt och vårdarekostnad. På detta meddelande hade

köparen den 14 mars 1942 svarat, att han icke kunde godkänna sysslomannens

förslag till uppgörelse utan att han fordrade ersättning av närmare angivet

innehåll. Parterna hade sedermera genom ytterligare skriftväxling dryftat

ärendet utan att uppgörelse kommit till stånd.

Efter det att handlingarna i ärendet överlämnats till medicinalstyrelsen,

hade styrelsen med Nordfeldt hållit förhör i saken. Sedan Nordfeldt därvid

av styrelsen anmodats att söka överenskomma med köparen om förslag till

uppgörelse, hade den senare i skrivelse till Nordfeldt den 17 mars 1943 framlagt

förslag till godvillig uppgörelse.

I anledning därav hade styrelsen anmodat konsulenten vid Östergötlands

läns hushållningssällskap Sigge Kvarnbäck och direktören Karl Vieweg,

Bjärka-Säby, att verkställa uppskattning angående skäligheten av de framställda

ersättnings- och skadeståndsanspråken. Efter verkställd uppskattning

hade dessa personer enligt utlåtande den 21 april 1943 kommit till att det

belopp, som sjukhuset borde erlägga i ersättning och skadestånd, skäligen

borde beräknas till 11 000 kronor.

Köparen hade förklarat sig villig att godkänna det av värderingsmännen

sålunda föreslagna beloppet av 11 000 kronor jämte ersättning för advokatkostnader

med 500 kronor och 300 kronor för veterinär- och desinfektionskostnader

för att avstå från alla vidare anspråk på grund av det ingångna köpeavtalet.

För egen del anförde medicinalstyrelsen i huvudsak följande.

Den i ärendet verkställda utredningen syntes giva vid handen, att vid

undersökningar under år 1940 av Sundbybesättningen vissa djur varit kastsjukesmittade,

därav två av de till Karlsson sedermera försålda. Smittan

från nämnda djur hade, såvitt utredningen antydde, trots av Karlsson enligt

veterinärinstruktionen vidtagna motåtgärder, spritt sig bland Karlssons övriga

djur. Nordfeldt hade vid det med honom inför styrelsen anställda förhöret

förklarat, att han vid försäljningen väl ägt kännedom om den smitta med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts proposition nr 87.

kastsjuka, som senast ett år tidigare konstaterats inom besättningen, men att

ban med hänsyn därtill att kastningar icke under senaste året förekommit antagit,

att risk för smittoöverföring genom Sundbydjuren saknats.

Köparen hade fordrat restitution av viss del av köpeskillingen för de smittade

djuren ävensom skadestånd. Enligt styrelsens mening förelåge visst fog

för köparens yrkande om restitution av viss del av köpeskillingen. Erågan,

huruvida skadeståndsskyldighet på grund av köplagens bestämmelser åvilade

säljaren i förevarande fall, läte sig däremot ej slutgiltigt besvaras med den

utredning, som förelåge. Närmast syntes dock böra antagas, att köparens

krav även härutinnan ägde visst berättigande. Emellertid syntes annan grund

till skyldighet för säljaren att gälda skadestånd i förevarande fall kunna

åberopas. Säljaren kunde nämligen genom sitt förfarande att sälja djur, som

säljaren men icke köparen veterligen varit kastsjukesmittade, anses ha vållat

sjukdomens spridning bland köparens djur. Den därav vållade skadan skulle

säljaren i så fall — dock förutsatt att köparen icke försummat vad som rimligen

kunnat begäras av honom till förhindrande av smittans spridning — vara

skyldig att ersätta.

Av det anförda framginge, att vid en eventuell process skadestånd med

sannolikhet komme att utdömas av kronan för den skada, som vållats köparen

genom ifrågavarande försäljning. Då enligt styrelsens mening det av värderingsmännen

uppskattade ersättnings- och skadeståndsbeloppet icke vore oskäligt,

hade styrelsen kommit till den uppfattningen, att det ur statsverkets synpunkt

vore förmånligt, om en frivillig uppgörelse komme till stånd. Det syntes

nämligen icke uteslutet, att vid en process högre skadestånd kunde utdömas,

varjämte rättegångskostnaderna med all sannolikhet vida komme att överstiga

det av köparen såsom ersättning för advokatkostnader fordrade beloppet

av 500 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställde styrelsen om medgivande att

av tillgängliga överskottsmedel från driften av trädgård och jordbruk vid sjukhuset

taga i anspråk ett belopp av 11 800 kronor till förnöjande av Karlsson.

Styrelsen meddelade tillika, att styrelsen hade för avsikt att mot Nordfeldt

väcka ansvars- och skadeståndstalan.

Genom beslut den 21 maj 1943 medgav Kungl. Maj:t, att styrelsen av nyssnämnda

medel förskottsvis finge taga i anspråk ett belopp av 11 800 kronor

till gäldande av ersättning i anledning av avtalet mellan Nordfeldt och Karlsson

samt anbefallde styrelsen att framdeles inkomma med förslag till slutlig

reglering av det sålunda i anspråk tagna beloppet.

Efter stämning å Nordfeldt till Åkers och Selebo tingslags häradsrätt

yrkade sedermera landsfogden i Södermanlands län ansvar å Nordfeldt jämlikt

25 kap. 17 § strafflagen, enär han visat oförstånd i sin tjänst såsom syssloman

därigenom, att han vid försäljningen underlåtit att meddela Karlsson, att

smittsam kastning förefunnes inom sjukhusets kreatursbesättning. Vid

häradsrätten yrkade vidare medicinalstyrelsen för Kungl. Maj:t och kronan,

att Nordfeldt måtte förpliktas att till kronan återgälda det belopp, som kronan

gått förlustig, av styrelsen efter visst avdrag uppskattat till 9 649 kronor 40

öre jämte ränta.

Genom utslag den 8 december 1943 fann häradsrätten, bland annat, att

Nordfeldt genom att sälja djur, som Nordfeldt men icke Karlsson vetat vara

kastsjukesmittade, vållat sjukdomens spridning bland Karlssons djur. På

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 87.

grund härav prövade häradsrätten rättvist döma Nordfeldt, jämlikt 25 kap.

17 § strafflagen, för oförstånd i tjänsten att utgiva tjugo dagsböter å fem

kronor. Den genom Nordfeldts förfarande uppkomna skadan ansåg häradsrätten

i överensstämmelse med sakkunnigutlåtandet ha uppgått till 11 000

kronor. Därtill komme kostnader som kronan fått vidkännas för Karlssons

och egen räkning med 1 049 kronor 40 öre, varemot borde avräknas det belopp,

som kronan erhållit för mycket därigenom, att Karlsson erlagt köpeskilling

såsom om djuren varit friska och kommit från en reaktionsfri besättning, under

det att besättningen icke varit reaktionsfri samt sex av de elva djuren varit

behäftade med smittsam kastning. Sistnämnda belopp uppskattade häradsrätten

till 400 kronor för varje djur eller sammanlagt 4 400 kronor. Häradsrätten

prövade förty lagligt förplikta Nordfeldt att till kronan utgiva skadestånd

med 7 649 kronor 40 öre jämte ränta därå efter fem procent om året

från stämningsdagen den 16 september 1943, tills betalning skedde.

Svea hovrätt, där såväl medicinalstyrelsen som Nordfeldt besvärade sig,

fann i utslag den 24 april 1944 ej skäl att i ansvarsfrågan göra ändring i häradsrättens

utslag men bestämde det belopp, Nordfeldt hade att såsom skadestånd

utgiva till kronan, till 9 116 kronor 7 öre jämte ränta efter den av häradsrätten

stadgade grunden.

Efter besvär av Nordfeldt har Kungl. Maj:t genom utslag den 29 mars 1945

ej funnit skäl att göra ändring i hovrättens utslag i ansvarsfrågan och beträffande

skadeståndsfrågan prövat rättvist att, med ändring av hovrättens utslag,

fastställa häradsrättens utslag.

I skrivelse den 8 mars 1946 har medicinalstyrelsen härefter framlagt förslag

till slutlig reglering av det i anspråk tagna beloppet å 11 800 kronor samt därvid

anfört följande.

Sedan Nordfeldt anmodats att till styrelsen inbetala det honom ådömda

skadeståndsbeloppet har denne i skrivelse till styrelsen den 30 augusti 1945

hemställt, att styrelsen måtte utverka skälig ersättning — av Nordfeldt själv

uppskattad till 11 000 kronor — till honom för vissa uppdrag som han vid

olika tillfällen fullgjort för styrelsens räkning.

Nordfeldt har tidigare vid olika tillfällen av styrelsen erhållit i uppdrag

att uppgöra förslag till utrustning och omorganisation av driften m. m. vid

ett flertal sinnessjukhus. Någon gottgörelse härför har icke utgått till Nordfeldt

i annan mån än att han erhållit resekostnads- och traktamentsersättning

för de av uppdragen föranledda resorna samt att styrelsen genom beslut den

8 oktober 1929 bemyndigat direktionen för Nyköpings hospital att till Nordfeldt

utbetala ett belopp av 200 kronor, vilket belopp dock ej lyfts av Nordfeldt,

enär han ej ansett detsamma vara skälig ersättning för det av honom

utförda uppdraget.

Anledningen till att någon annan ersättning icke utbetalats till Nordfeldt

för ifrågavarande uppdrag torde ha varit den att Nordfeldt — i den mån uppdragen

icke kunnat utföras å tjänstetid — icke tidigare hos styrelsen gjort

några formliga ersättningsanspråk gällande. Enligt vad styrelsen under hand

inhämtat från överdirektören F. von Dardel, som vid tiden för ifrågavarande

uppdrags fullgörande var chef för medicinalstyrelsens kameralbyrå, torde vid

uppdragens meddelande viss kompensation åt Nordfeldt ställts i utsikt; och

anser denne, som betonat svårigheten att långt i efterhand verkställa en skälig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87. 5

hetsprövning, ett kontant belopp av omkring 3 000 kronor kunna anses utgöra

den minsta ersättning som bör utgå för fullgörandet av uppdragen.

Att nu i efterhand medgiva ersättning till Nordfeldt för ifrågavarande uppdrag

finner emellertid styrelsen knappast böra ske. Det lärer nämligen icke

låta sig göra att efter så lång tid från uppdragens fullgörande, som nu förflutit,

med tillfredsställande noggrannhet bestämma storleken av den ersättning,

som i varje särskilt fall skäligen bort utgå. Däremot finner styrelsen

billigheten bjuda att vid bedömande av frågan, huruvida någon del av skadeståndsbeloppet

bör efterskänkas, hänsyn tages även till den omständigheten att

Nordfeldt utfört ifrågavarande arbeten.

Enligt häradsrättens utslag dömdes Nordfeldt att i förevarande sammanhang

för oförstånd i tjänsten utgiva tjugo dagsböter å fem kronor. Någon vårdslöshet

ansågs alltså icke ha förelegat. Av handlingarna i målet framgår även

att anledningen till att Nordfeldt vid försäljningen icke uppgav, att kastsjuka

förekommit i kreatursbesättningen vid Sundby sjukhus, torde ha varit

den felaktiga uppfattning angående karaktären av ifrågavarande sjukdom, som

Nordfeldt synes ha haft.

Nordfeldt, som är född 1884, kvarstår å äldre avlöningsstat, vilket för närvarande

ställer sig förhållandevis ogynnsamt i ekonomiskt avseende. Någon

förmögenhet disponerar Nordfeldt icke, och enligt vad han själv uppgiver

skulle han för att bliva i stånd att helt inbetala ifrågavarande skadeståndsbelopp

nödgas realisera hela sitt bohag.

Nu nämnda omständigheter tala för att viss eftergift beredes Nordfeldt i

fråga om den honom i förevarande sammanhang åvilande skadeståndsskyldigheten

gentemot kronan.

Under hänvisning till det anförda hemställer medicinalstyrelsen, att Kungl.

Maj:t måtte föreskriva, att det förskotterade beloppet av 11 800 kronor må

till den del detsamma överstiger 2 000 kronor jämte ränta därå från den 16

september 1943 till dess betalning sker slutligt belasta inkomsttiteln inkomster

vid statens sinnessjukhus, delposten överskott av trädgårds- och jordbruksdriften.

Statskontoret har i utlåtande den 27 mars 1946 förklarat sig med hänsyn

till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter icke vilja motsätta sig

bifall till medicinalstyrelsens hemställan. Ämbetsverket har vidare framhållit,

att för efterskänkande i föreslagen omfattning av det Nordfeldt ådömda skadeståndet

riksdagens medgivande syntes vara erforderligt.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har medicinalstyrelsen föreslagit,

att Nordfeldt skulle befrias från det honom ådömda skadeståndet till

den del detsamma överstege 2 000 kronor jämte ränta därå från stämningsdagen.

Enligt vad jag under hand inhämtat har Nordfeldt i sin ämbetsutövning

såsom syssloman städse visat synnerligen stort intresse för jordbruksdriften

vid sjukhuset och dess rationella skötsel. Av handlingarna i ärendet

framgår vidare, att anledningen till att han vid ifrågavarande försäljning icke

uppgivit, att kastsjuka förekommit inom kreatursbesättningen vid sjukhuset,

torde ha varit den felaktiga uppfattning angående karaktären av ifrågavarande

sjukdom, som han synes ha haft. I straffhänseende har han icke heller dömts

för annat än oförstånd i tjänsten. Domstolarna ha sålunda icke ansett

någon vårdslöshet föreligga från hans sida. Av vad i ärendet anförts framgår

Fört - draganden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

härjämte, att Nordfeldt för medicinalstyrelsens räkning fullgjort åtskilliga, i

vissa fall omfattande utredningsuppdrag utan att tidigare ha erhållit någon

särskild ersättning härför. På grund av vad sålunda framkommit och med hänsyn

jämväl till vad i ärendet upplysts rörande Nordfeldts ekonomiska förhållanden

anser jag för egen del skäligt, att han helt befrias från det honom

ådömda skadeståndsbeloppet. Yid bifall härtill torde det jämlikt Kungl. Maj:ts

beslut den 21 maj 1943 förskottsvis i anspråk tagna beloppet av 11 800 kronor

böra slutligt belasta överskottsmedlen av trädgårds- och jordbruksdriften vid

sjukhuset.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att sysslomannen vid Sundby sjukhus Arvid Nordfeldt må

befrias från honom enligt Kungl. Maj:ts utslag den 29 mars 1945

åvilande skadeståndsskyldighet till kronan.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Kahm.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:106 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sysslomannen vid. Sundby sjukhus A. Nordfeldt från viss skadeståndsskyld a1 i texten
  2. SU 1947:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sysslomannen vid Sundby sjukhus A. Nordfeldt från viss skadeståndsskyldighet till kron s. 1 i texten