Angående befrielse för sysslomannen vid Sundby sjukhus A. Nordfeldt från viss skadeståndsskyldighet till kronan
1947-02-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:87, Angående befrielse för sysslomannen vid Sundby sjukhus A. Nordfeldt från viss skadeståndsskyldighet till kronan
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
1
tfr 87.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse
för sysslomannen vid Sundby sjukhus A. Nordfeldt
från viss skadeståndsskyldighet till kronan;
given Stockholms slott den 21 februari 1947.
Kiingl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
GUSTAF.
JEije Mossberg.
Utdrag av protokollet över social ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 februari 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigfoess, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
statsrådet Mossberg uppkommen fråga om befrielse för sysslomannen vid
Sundby sjukhus A. Nordfeldt från viss skadeståndsskyldighet till kronan samt
anför därvid följande.
I skrivelse den 7 maj 1943 gjorde medicinalstyrelsen framställning om anvisande
av medel för uppgörelse i anledning av en tvist rörande försäljning
från Sundby sjukhus vid Strängnäs av ett antal nötkreatur. Av handlingarna
i ärendet inhämtades i huvudsak följande fakta.
Enligt skriftligt avtal den 30 september 1941 hade Sundby sjukhus genom
sysslomannen vid sjukhuset Arvid Nordfeldt till lantbrukaren Folke Karlsson,
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 87.
405 47
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
Luckerstad, Arneberga, för en köpeskilling av 10 400 kronor försålt elva nötkreatur.
Kort tid efter det att djuren levererats hade köparen av husdjurskonsulenten
vid Östergötlands läns hushållningssällskap gjorts uppmärksam på
att smittsam kastning förelåge inom kreatursbesättningen vid sjukhuset och
hade med anledning därav låtit göra serologisk undersökning rörande de inköpta
djuren. Undersökningen hade utvisat, att sex av djuren reagerat för
sjukdomen. I skrivelse den 31 januari 1942 till sysslomannen hade från köparens
sida erinrats om att denne i annons, som föregått köpet, uppgivit sig vara
köpare endast till smittofria djur samt att vid telefonsamtal med sysslomannen
före köpet denne på fråga, huruvida smittsam kastning förelåge inom
kreatursbesättningen vid sjukhuset, lämnat nekande svar. I skrivelsen hade
vidare förklarats, att köparen ställde sysslomannen ansvarig för vållad skada.
I anledning därav hade Nordfeldt den 5 februari 1942 meddelat köparen, att,
då några onormala kalvningar icke förekommit bland Sundbybesättningen
under år 1941, anledning icke förelegat till antagande, att smittsam kastning
förefunnes inom besättningen. Köparen hade sedermera i brev till Nordfeldt
den 10 mars 1942 uppgivit vissa förhållanden till påvisande av att de köpta
djuren varit smittade redan vid leveransen. Under åberopande av tidigare
skrivelse hade köparen hemställt om förslag från säljaren till uppgörelse i godo.
Som svar härå hade sysslomannen i brev den 13 mars 1942 meddelat, att han
av vad köparen anfört ansåge det till fullo framgå, att vissa av djuren varitsmittade
redan vid försäljningen. I anledning av köparens önskan om förslag
till uppgörelse hade sysslomannen ifrågasatt, huruvida icke köpet av samtliga
smittade djur kunde återgå och dessa djur snarast återsändas, i vilket fall
sjukhuset skulle betala frakt och vårdarekostnad. På detta meddelande hade
köparen den 14 mars 1942 svarat, att han icke kunde godkänna sysslomannens
förslag till uppgörelse utan att han fordrade ersättning av närmare angivet
innehåll. Parterna hade sedermera genom ytterligare skriftväxling dryftat
ärendet utan att uppgörelse kommit till stånd.
Efter det att handlingarna i ärendet överlämnats till medicinalstyrelsen,
hade styrelsen med Nordfeldt hållit förhör i saken. Sedan Nordfeldt därvid
av styrelsen anmodats att söka överenskomma med köparen om förslag till
uppgörelse, hade den senare i skrivelse till Nordfeldt den 17 mars 1943 framlagt
förslag till godvillig uppgörelse.
I anledning därav hade styrelsen anmodat konsulenten vid Östergötlands
läns hushållningssällskap Sigge Kvarnbäck och direktören Karl Vieweg,
Bjärka-Säby, att verkställa uppskattning angående skäligheten av de framställda
ersättnings- och skadeståndsanspråken. Efter verkställd uppskattning
hade dessa personer enligt utlåtande den 21 april 1943 kommit till att det
belopp, som sjukhuset borde erlägga i ersättning och skadestånd, skäligen
borde beräknas till 11 000 kronor.
Köparen hade förklarat sig villig att godkänna det av värderingsmännen
sålunda föreslagna beloppet av 11 000 kronor jämte ersättning för advokatkostnader
med 500 kronor och 300 kronor för veterinär- och desinfektionskostnader
för att avstå från alla vidare anspråk på grund av det ingångna köpeavtalet.
För egen del anförde medicinalstyrelsen i huvudsak följande.
Den i ärendet verkställda utredningen syntes giva vid handen, att vid
undersökningar under år 1940 av Sundbybesättningen vissa djur varit kastsjukesmittade,
därav två av de till Karlsson sedermera försålda. Smittan
från nämnda djur hade, såvitt utredningen antydde, trots av Karlsson enligt
veterinärinstruktionen vidtagna motåtgärder, spritt sig bland Karlssons övriga
djur. Nordfeldt hade vid det med honom inför styrelsen anställda förhöret
förklarat, att han vid försäljningen väl ägt kännedom om den smitta med
3
Kung!. Maj:ts proposition nr 87.
kastsjuka, som senast ett år tidigare konstaterats inom besättningen, men att
ban med hänsyn därtill att kastningar icke under senaste året förekommit antagit,
att risk för smittoöverföring genom Sundbydjuren saknats.
Köparen hade fordrat restitution av viss del av köpeskillingen för de smittade
djuren ävensom skadestånd. Enligt styrelsens mening förelåge visst fog
för köparens yrkande om restitution av viss del av köpeskillingen. Erågan,
huruvida skadeståndsskyldighet på grund av köplagens bestämmelser åvilade
säljaren i förevarande fall, läte sig däremot ej slutgiltigt besvaras med den
utredning, som förelåge. Närmast syntes dock böra antagas, att köparens
krav även härutinnan ägde visst berättigande. Emellertid syntes annan grund
till skyldighet för säljaren att gälda skadestånd i förevarande fall kunna
åberopas. Säljaren kunde nämligen genom sitt förfarande att sälja djur, som
säljaren men icke köparen veterligen varit kastsjukesmittade, anses ha vållat
sjukdomens spridning bland köparens djur. Den därav vållade skadan skulle
säljaren i så fall — dock förutsatt att köparen icke försummat vad som rimligen
kunnat begäras av honom till förhindrande av smittans spridning — vara
skyldig att ersätta.
Av det anförda framginge, att vid en eventuell process skadestånd med
sannolikhet komme att utdömas av kronan för den skada, som vållats köparen
genom ifrågavarande försäljning. Då enligt styrelsens mening det av värderingsmännen
uppskattade ersättnings- och skadeståndsbeloppet icke vore oskäligt,
hade styrelsen kommit till den uppfattningen, att det ur statsverkets synpunkt
vore förmånligt, om en frivillig uppgörelse komme till stånd. Det syntes
nämligen icke uteslutet, att vid en process högre skadestånd kunde utdömas,
varjämte rättegångskostnaderna med all sannolikhet vida komme att överstiga
det av köparen såsom ersättning för advokatkostnader fordrade beloppet
av 500 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställde styrelsen om medgivande att
av tillgängliga överskottsmedel från driften av trädgård och jordbruk vid sjukhuset
taga i anspråk ett belopp av 11 800 kronor till förnöjande av Karlsson.
Styrelsen meddelade tillika, att styrelsen hade för avsikt att mot Nordfeldt
väcka ansvars- och skadeståndstalan.
Genom beslut den 21 maj 1943 medgav Kungl. Maj:t, att styrelsen av nyssnämnda
medel förskottsvis finge taga i anspråk ett belopp av 11 800 kronor
till gäldande av ersättning i anledning av avtalet mellan Nordfeldt och Karlsson
samt anbefallde styrelsen att framdeles inkomma med förslag till slutlig
reglering av det sålunda i anspråk tagna beloppet.
Efter stämning å Nordfeldt till Åkers och Selebo tingslags häradsrätt
yrkade sedermera landsfogden i Södermanlands län ansvar å Nordfeldt jämlikt
25 kap. 17 § strafflagen, enär han visat oförstånd i sin tjänst såsom syssloman
därigenom, att han vid försäljningen underlåtit att meddela Karlsson, att
smittsam kastning förefunnes inom sjukhusets kreatursbesättning. Vid
häradsrätten yrkade vidare medicinalstyrelsen för Kungl. Maj:t och kronan,
att Nordfeldt måtte förpliktas att till kronan återgälda det belopp, som kronan
gått förlustig, av styrelsen efter visst avdrag uppskattat till 9 649 kronor 40
öre jämte ränta.
Genom utslag den 8 december 1943 fann häradsrätten, bland annat, att
Nordfeldt genom att sälja djur, som Nordfeldt men icke Karlsson vetat vara
kastsjukesmittade, vållat sjukdomens spridning bland Karlssons djur. På
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 87.
grund härav prövade häradsrätten rättvist döma Nordfeldt, jämlikt 25 kap.
17 § strafflagen, för oförstånd i tjänsten att utgiva tjugo dagsböter å fem
kronor. Den genom Nordfeldts förfarande uppkomna skadan ansåg häradsrätten
i överensstämmelse med sakkunnigutlåtandet ha uppgått till 11 000
kronor. Därtill komme kostnader som kronan fått vidkännas för Karlssons
och egen räkning med 1 049 kronor 40 öre, varemot borde avräknas det belopp,
som kronan erhållit för mycket därigenom, att Karlsson erlagt köpeskilling
såsom om djuren varit friska och kommit från en reaktionsfri besättning, under
det att besättningen icke varit reaktionsfri samt sex av de elva djuren varit
behäftade med smittsam kastning. Sistnämnda belopp uppskattade häradsrätten
till 400 kronor för varje djur eller sammanlagt 4 400 kronor. Häradsrätten
prövade förty lagligt förplikta Nordfeldt att till kronan utgiva skadestånd
med 7 649 kronor 40 öre jämte ränta därå efter fem procent om året
från stämningsdagen den 16 september 1943, tills betalning skedde.
Svea hovrätt, där såväl medicinalstyrelsen som Nordfeldt besvärade sig,
fann i utslag den 24 april 1944 ej skäl att i ansvarsfrågan göra ändring i häradsrättens
utslag men bestämde det belopp, Nordfeldt hade att såsom skadestånd
utgiva till kronan, till 9 116 kronor 7 öre jämte ränta efter den av häradsrätten
stadgade grunden.
Efter besvär av Nordfeldt har Kungl. Maj:t genom utslag den 29 mars 1945
ej funnit skäl att göra ändring i hovrättens utslag i ansvarsfrågan och beträffande
skadeståndsfrågan prövat rättvist att, med ändring av hovrättens utslag,
fastställa häradsrättens utslag.
I skrivelse den 8 mars 1946 har medicinalstyrelsen härefter framlagt förslag
till slutlig reglering av det i anspråk tagna beloppet å 11 800 kronor samt därvid
anfört följande.
Sedan Nordfeldt anmodats att till styrelsen inbetala det honom ådömda
skadeståndsbeloppet har denne i skrivelse till styrelsen den 30 augusti 1945
hemställt, att styrelsen måtte utverka skälig ersättning — av Nordfeldt själv
uppskattad till 11 000 kronor — till honom för vissa uppdrag som han vid
olika tillfällen fullgjort för styrelsens räkning.
Nordfeldt har tidigare vid olika tillfällen av styrelsen erhållit i uppdrag
att uppgöra förslag till utrustning och omorganisation av driften m. m. vid
ett flertal sinnessjukhus. Någon gottgörelse härför har icke utgått till Nordfeldt
i annan mån än att han erhållit resekostnads- och traktamentsersättning
för de av uppdragen föranledda resorna samt att styrelsen genom beslut den
8 oktober 1929 bemyndigat direktionen för Nyköpings hospital att till Nordfeldt
utbetala ett belopp av 200 kronor, vilket belopp dock ej lyfts av Nordfeldt,
enär han ej ansett detsamma vara skälig ersättning för det av honom
utförda uppdraget.
Anledningen till att någon annan ersättning icke utbetalats till Nordfeldt
för ifrågavarande uppdrag torde ha varit den att Nordfeldt — i den mån uppdragen
icke kunnat utföras å tjänstetid — icke tidigare hos styrelsen gjort
några formliga ersättningsanspråk gällande. Enligt vad styrelsen under hand
inhämtat från överdirektören F. von Dardel, som vid tiden för ifrågavarande
uppdrags fullgörande var chef för medicinalstyrelsens kameralbyrå, torde vid
uppdragens meddelande viss kompensation åt Nordfeldt ställts i utsikt; och
anser denne, som betonat svårigheten att långt i efterhand verkställa en skälig
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 87. 5
hetsprövning, ett kontant belopp av omkring 3 000 kronor kunna anses utgöra
den minsta ersättning som bör utgå för fullgörandet av uppdragen.
Att nu i efterhand medgiva ersättning till Nordfeldt för ifrågavarande uppdrag
finner emellertid styrelsen knappast böra ske. Det lärer nämligen icke
låta sig göra att efter så lång tid från uppdragens fullgörande, som nu förflutit,
med tillfredsställande noggrannhet bestämma storleken av den ersättning,
som i varje särskilt fall skäligen bort utgå. Däremot finner styrelsen
billigheten bjuda att vid bedömande av frågan, huruvida någon del av skadeståndsbeloppet
bör efterskänkas, hänsyn tages även till den omständigheten att
Nordfeldt utfört ifrågavarande arbeten.
Enligt häradsrättens utslag dömdes Nordfeldt att i förevarande sammanhang
för oförstånd i tjänsten utgiva tjugo dagsböter å fem kronor. Någon vårdslöshet
ansågs alltså icke ha förelegat. Av handlingarna i målet framgår även
att anledningen till att Nordfeldt vid försäljningen icke uppgav, att kastsjuka
förekommit i kreatursbesättningen vid Sundby sjukhus, torde ha varit
den felaktiga uppfattning angående karaktären av ifrågavarande sjukdom, som
Nordfeldt synes ha haft.
Nordfeldt, som är född 1884, kvarstår å äldre avlöningsstat, vilket för närvarande
ställer sig förhållandevis ogynnsamt i ekonomiskt avseende. Någon
förmögenhet disponerar Nordfeldt icke, och enligt vad han själv uppgiver
skulle han för att bliva i stånd att helt inbetala ifrågavarande skadeståndsbelopp
nödgas realisera hela sitt bohag.
Nu nämnda omständigheter tala för att viss eftergift beredes Nordfeldt i
fråga om den honom i förevarande sammanhang åvilande skadeståndsskyldigheten
gentemot kronan.
Under hänvisning till det anförda hemställer medicinalstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte föreskriva, att det förskotterade beloppet av 11 800 kronor må
till den del detsamma överstiger 2 000 kronor jämte ränta därå från den 16
september 1943 till dess betalning sker slutligt belasta inkomsttiteln inkomster
vid statens sinnessjukhus, delposten överskott av trädgårds- och jordbruksdriften.
Statskontoret har i utlåtande den 27 mars 1946 förklarat sig med hänsyn
till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter icke vilja motsätta sig
bifall till medicinalstyrelsens hemställan. Ämbetsverket har vidare framhållit,
att för efterskänkande i föreslagen omfattning av det Nordfeldt ådömda skadeståndet
riksdagens medgivande syntes vara erforderligt.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har medicinalstyrelsen föreslagit,
att Nordfeldt skulle befrias från det honom ådömda skadeståndet till
den del detsamma överstege 2 000 kronor jämte ränta därå från stämningsdagen.
Enligt vad jag under hand inhämtat har Nordfeldt i sin ämbetsutövning
såsom syssloman städse visat synnerligen stort intresse för jordbruksdriften
vid sjukhuset och dess rationella skötsel. Av handlingarna i ärendet
framgår vidare, att anledningen till att han vid ifrågavarande försäljning icke
uppgivit, att kastsjuka förekommit inom kreatursbesättningen vid sjukhuset,
torde ha varit den felaktiga uppfattning angående karaktären av ifrågavarande
sjukdom, som han synes ha haft. I straffhänseende har han icke heller dömts
för annat än oförstånd i tjänsten. Domstolarna ha sålunda icke ansett
någon vårdslöshet föreligga från hans sida. Av vad i ärendet anförts framgår
Fört - draganden.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
härjämte, att Nordfeldt för medicinalstyrelsens räkning fullgjort åtskilliga, i
vissa fall omfattande utredningsuppdrag utan att tidigare ha erhållit någon
särskild ersättning härför. På grund av vad sålunda framkommit och med hänsyn
jämväl till vad i ärendet upplysts rörande Nordfeldts ekonomiska förhållanden
anser jag för egen del skäligt, att han helt befrias från det honom
ådömda skadeståndsbeloppet. Yid bifall härtill torde det jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut den 21 maj 1943 förskottsvis i anspråk tagna beloppet av 11 800 kronor
böra slutligt belasta överskottsmedlen av trädgårds- och jordbruksdriften vid
sjukhuset.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att sysslomannen vid Sundby sjukhus Arvid Nordfeldt må
befrias från honom enligt Kungl. Maj:ts utslag den 29 mars 1945
åvilande skadeståndsskyldighet till kronan.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Kahm.
Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:106 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sysslomannen vid. Sundby sjukhus A. Nordfeldt från viss skadeståndsskyld a1 i texten
- SU 1947:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sysslomannen vid Sundby sjukhus A. Nordfeldt från viss skadeståndsskyldighet till kron s. 1 i texten