Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m
1947-02-21 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:89, Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
1
Nr 89.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av
vissa kronoegendomar m. m., given Stockholms slott
den 21 februari 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—5:o hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 februari 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler vissa ärenden
angående försäljning av kronoegendomar m. m., vilka ärenden synts
böra föranleda framställning till riksdagen, samt anför följande.
1 :o.
Rinkeby nr 1 och 4 i Danderyds köping.
Danderyds köping har hos domänstyrelsen anhållit att för villabebyggelse
få inköpa bland annat ett område om cirka 22 hektar — varav 9 hektar åker
och tomtmark samt 13 hektar skogsmark — av kronoegendomen 5/s mantal
Rinkeby nr 1 (l1) och Vs mantal Rinkeby nr 4 (41) i köpingen.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 89.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
Av ärendet tillhörande handlingar och kartor — däribland ett skissförslag,
som uppgjorts på grundval av en av distriktslantmätaren S. Hallberg
år 1945 upprättad preliminär dispositionsplan för köpingen — inhämtas i
huvudsak följande.
Området, som är beläget vid Edsviken omedelbart norr om Nora trädgårdsstad
och som finnes närmare angivet å förenämnda skissförslag är —
med undantag av dels de därå belägna lägenheterna Fridhem, Sjövillan och
Angsvillan, dels ock skogsmarken — utarrenderat för jordbruksändamål till
den 14 mars 1948 med förlängning av arrendekontraktet på ett år i sänder,
därest uppsägning icke sker senast sex månader före arrendetidens utgång.
Arrendeavgiften utgår med 300 kronor per år. Nämnda lägenheter, som
innehålla tillhopa 0,83 hektar och äro bebyggda med vederbörande nyttjanderättshavare
tillhöriga hus, äro utarrenderade till den 14 mars 1957 för sammanlagt
285 kronor per år.
Arealen av egendomen i dess helhet uppgår till 159 hektar, därav 54 hektar
inägojord, 86 hektar skogsmark och 19 hektar impediment. Taxeringsvärdet
å inägorna är 150 000 kronor, därav 74 400 kronor jordbruksvärde samt
75 600 kronor tomt- och industrivärde. Skogsmarken med växande skog är
samtaxerad med annan kronan tillhörig egendom.
Statens byggnadslånebyrå, som på domänstyrelsens begäran i samråd med
domänintendenten och kommunaldirektören i Danderyds köping saluvärderat
området, har såsom eget yttrande åberopat innehållet i en inom byrån
upprättad, den 28 oktober 1946 dagtecknad promemoria, ur vilken inhämtas
bland annat följande.
Enär vissa av de områden, som enligt förut berörda dispositionsförslag avsetts
skola utgöra kvartersmark, vid undersökning befunnits vara olämpliga
för bebyggelse på grund av terrängförhållandena, har värderingen ansetts
icke böra grundas på detta förslag. I stället har arealfördelningen antagits
bliva
kvartersmark .................... 11,7 bektar
impediment och park ............ 7,3 »
vägar och gator .................. 3,0 »
Vid värderingen har därjämte förutsatts bland annat, alt exploateringen
för villabebyggelse sker under stadsplanemässiga former, att kvartersmarken
uppdelas på cirka 150 tomter med arealer varierande mellan 700 ocb
800 kvadratmeter samt att exploateringen antages vara slutförd efter åtta
år. Under angivna förutsättningar har områdets exploateringsvärde uppskattats
till 178 000 kronor, motsvarande 81 öre per kvadratmeter råmark. Värderingsmännen
ha med hänsyn till beskaffenheten av skogen ansett, att något
värde för densamma icke bör tilläggas exploateringsvärdet.
Värderingen har gjorts med utgångspunkt från att marken i exploateringsfärdigt
skick icke skall betinga högre priser än vad som av bostadssociala
skäl är önskvärt. Med hänsyn härtill synes vid försäljningen av området böra
uopställas såsom villkor, att marken i exploateringsfärdigt skick icke får
försäljas eller upplåtas till högre priser än som motsvarar kostnaderna för
förvärv av marken jämte kostnaderna för områdets förseende med gator
och avloppsledningar samt skälig ersättning för administration. Slutligen
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
3
ifrågasättes om icke en eventuell försäljning bör förknippas med det villkoret
att marken icke får försäljas av köpingen utan skall upplåtas med
tomträtt.
Domänintendenten har tillstyrkt försäljning av området i fråga.
Revirförvaltaren har anfört i huvudsak följande. Skogsmarken inom området,
vilket syntes bilda en lämplig avstyckningsenhet, vore starkt bergbunden
och utgjordes till icke ringa grad av impediment. Skogsbeståndet hade
på senare år varit föremål för huggningar, vilka på grund av den starkt rötskadade
granen gjorts relativt starka. Virkesförrådet hade därför väsentligt
nedbringats. Enär skogsmarken vore av svag bonitet och föga givande ur
ren skogsproduktionssynpunkt, tillstyrktes framställningen.
överjägmästaren har lämnat försäljningsförslaget utan erinran.
Byggnadsstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot försäljning
av ifrågavarande område.
Kommunalfullmäktige i köpingen ha den 30 december 1946 enhälligt beslutat
förvärva området för en köpeskilling av 178 000 kronor och på de villkor
i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.
Med skrivelse den 31 januari 1947 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört i huvudsak följande.
Mot försäljningen har styrelsen icke något att erinra. Ehuru den föreslagna
köpeskillingen för delta välbelägna område får anses vara mycket låg
— vilken uppfattning även delats av representanter för köpingen vid besök
hos styrelsen — anser sig styrelsen likväl under förhandenvarande förhållanden
höra godtaga densamma. Försäljningen bör emellertid ske under villkor
om återköpsrätt för kronan för all framtid, därest området skulle exploateras
hårdare än vad vid värderingen blivit förutsatt. Vid försäljningen bör
vidare förbehåll göras beträffande å området befintliga elektriska ledningar
samt ledningar för vatten och avlopp till de tre å området belägna lägenheterna.
Köpingen bör i och med försäljningen inträda i kronans rättigheter
och skyldigheter enligt gällande arrendekontrakt beträffande de till den 14
mars 1957 upplåtna lägenheterna, varvid arrendeavgifterna i den mån de belöpa
på liden från tillträdesdagen böra tillfalla köpingen. Slutligen bör föreskrivas
lösningsskyldighet för köpingen beträffande ifrågavarande nyttjanderättshavare
tillhöriga byggnader ocb anläggningar, då området skall exploateras
och nyttjanderättsavtalen upphöra att gälla.
Med biträdande av det av domänstyrelsen förordade försäljningsförslaget^^,^^.
far jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, chefen.
att ifrågavarande område om cirka 22 hektar av kronoegendomen
Rinkeby 1'' och 4'' i Danderyds köping må, sedan
avstyckning skett, försäljas till köpingen för en köpeskilling
av 178 000 kronor samt under villkor i övrigt,
alt försäljningen sker med förbehåll om återköpsrätt för
kronan för all framtid, därest området exploateras hårdare
än vad vid saluvärderingen blivit förutsatt, nämligen att av
områdets areal 11,7 hektar disponeras såsom kvartersmark,
7,3 hektar utläggas till park samt 3 hektar lagas i anspråk för
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
vägar och gator, att kvartersmarken uppdelas på högst cirka
150 för villabebyggelse avsedda tomter med arealer varierande
mellan 700 och 800 kvadratmeter samt att exploateringen
sker under stadsplanemässiga former, skolande återköpsrätten
upphöra i den mån exploateringen sker på sådant sätt,
att området överlåtes i befintligt skick med tillträde för
köpingen den 14 mars 1948 eller den tidigare dag, varom
överenskommelse kan träffas med vederbörande jordbruksarrendator,
att köpeskillingen erlägges kontant å tillträdesdagen,
att förbehåll göres för de jämkningar i områdets areal och
gränser, vilka kunna komma att bestämmas vid avstyckningsförrättningen,
att köpingen i och med försäljningen skall inträda i kronans
rättigheter och skyldigheter enligt gällande arrendekontrakt
beträffande de till den 14 mars 1957 upplåtna lägenheterna
Fridhem, Sjövillan och Ängsvillan, skolande arrendeavgifterna
i den mån de belöpa på tiden från tillträdesdagen
tillfalla köpingen,
att köpingen, då exploateringen skall genomföras och nyttjanderättsavtalen
upphöra att gälla, skall vara skyldig inlösa
nyttjanderättshavarna tillhöriga byggnader och anläggningar
mot skälig ersättning, som, därest överenskommelse ej kan
träffas, bestämmes av skiljemän på sätt i 2 kap. 18 § lagen
om nyttjanderätt till fast egendom är stadgat för där avsett
fall,
att vid exploateringen hänsyn i görligaste mån tages till
områdets natur,
att vid försäljning eller upplåtelse med tomträtt av tomter
de priser, som statens byggnadslånebyrå godkänner, läggas
till grund vid bestämmandet av köpeskillingarna respektive
tomträttsavgälderna,
att köpingen ensam bestrider såväl kostnaderna för avstyckning
av och lagfart å området jämte övriga med köpet
förenade utgifter som ock samtliga på området för tiden från
tillträdesdagen belöpande skatter och onera, samt
att innehavare av över området med vederbörligt tillstånd
framdragna elektriska ledningar samt vatten- och avloppsledningar
förbehållas rätt att bibehålla och nyttja ledningarna
utan rätt för köpare till annan ersättning än gottgörelse
av ledningens innehavare för skada till följd av förändring,
reparation och tillsyn av ledningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
5
2:o.
Gripsholm nr 1 i Mariefreds stad.
Kronoegendomen 9 mantal Gripsholm nr 1 (l1) i Mariefreds stad och Kärnbo
socken är till den 14 mars 1959 utarrenderad till Carl von Bergen enligt
arrendekontrakt den 28 januari 1939. Egendomen, som har ett taxeringsvärde
av 167 200 kronor, omfattar en areal av cirka 250 hektar, varav omkring
171 hektar åker, 12,5 hektar ängsmark och 65 hektar annan mark. Den årliga
avgälden utgör 9 575 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 november
1944 ha av kronoegendomen bland annat de omedelbart öster om vägen
Mariefred—Stallarholmen belägna skiftena Hammargärdet och Munkhagen
inkorporerats med Mariefreds stad.
Drätselkammaren i Mariefreds stad har i skrivelse den 25 maj 1946 på
uppdrag av stadsfullmäktige hos domänstyrelsen anhållit att för framtida indus
tribebyggelse få förvärva ett område om cirka 2 hektar av kronoegendomen,
vilket området närmare utmärkts å en av länsarkitekten Arvid Stille
den 16 november 1945 upprättad skiss för utvidgning av stadsplanen för
Mariefreds stad.
Drätselkammaren, som för området föreslagit ett pris av 1 krona 20 öre
för kvadratmeter, har som stöd för sin framställning anfört, att området befunnits
särskilt lämpligt för det avsedda ändamålet bland annat av den anledningen,
att stadens nuvarande vatten- och avloppsledningsnät kunde utsträckas
till platsen i fråga utan vidtagande av kostsamma utbyggnader samt
att trafiken med industriplatsen icke konnne att beröra den egentliga staden.
Av ärendet tillhörande handlingar och kartor, däribland en av distriktslanlmätaren
Oscar Thorén år 1925 i två blad upprättad karta över kronoegendomen,
inhämtas i huvudsak följande.
Kronoegendomen har sina ägor förlagda i ett sammanhängande skifte å
ömse sidor av stadsbebyggelsen med åbyggnaderna belägna omedelbart intill
vägen Mariefred—Stallarholmen och väster om förenämnda skiftet Munkhagen.
Det till försäljning föreslagna området är beläget väster och delvis
norr om den nuvarande idrottsplatsen och på det norr om skiftet Munkhagen
belägna skiftet Hammargärdet. Området, som i väster angränsar vägen
till Stallarholmen, motsvarar västra delen av ägofiguren 130 samt södra delarna
av ägofigurerna 132 och 141 å den av Thorén upprättade kartan över
kronoegen domen.
Avståndet mellan området och järnvägens stationsområde i Mariefred är
omkring 350 meter.
Länsarkitekten har såsom skäl för lämpligheten att till den ifrågavarande
delen av stadens område förlägga en mdustribebyggelse i ett av drätselkammaren
åberopat yttrande den 17 november 1945 anfört följande.
Området, som blir behörigen avskilt från den nuvarande stadsbebyggelsen,
kan lätt avgränsas från ny stadsbebyggelse genom trädplanterade bälten.
Området ligger nära tillfartslandsvägen till staden, utan alt beröras av
turisttrafiken dit och till Gripsholms slott, och torde lätt kunna få tillgång
6
Kung!. Maj.ts proposition nr 89.
till industrispår från statens järnvägar. Det behöver ej beröras av trafiken
från järnvägen och tillfartslandsvägen till framtida stora bostadsområden norr
om nuvarande stadsplaneonrrådet.
Den första bebyggelsen av området kan lämpligen ske söderifrån, där vägar
och ledningar redan finnas.
Domänintendenten har framhållit, att han ansåge området vara fördelaktigt
med hänsyn till dess läge intill landsväg, möjligheten till stickspår från
järnväg och närheten till vatten- och avloppsledningar. Områdets dominerande
läge ansåge han däremot vara en nackdel ur allmän synpunkt. Därest
det planerade industriområdet bleve bebyggt, komme vidare kronoegendomens
åker att avskiljas i två delar, belägna en på vardera sidan av stadsbebyggelsen.
Den norr och öster om staden belägna delen av egendomen kunde
då endast nås medelst stadens gator, genom vilka erforderliga körslor måste
företagas. Visserligen förekomme dylika körslor redan nu, men det vore
ovisst huruvida denna trafik ostörd finge fortgå i framtiden. För jordbrukets
å kronoegendomen del ansåge domänintendenten av nyss anförda skäl
det föreslagna industriområdet synnerligen olyckligt valt. Domänintendenten
funne med anledning härav att staden borde anvisas att i första hand för ändamålet
utnyttja tvenne andra å kronoegendomen belägna, å länsarkitektens
planskiss utmärkta områden, vilka båda utan olägenhet kunde frånskiljas
kronoegendomen och vilka vore belägna intill andra industrier inom staden.
Kronoegendomens arrendator Carl von Bergen har anfört att det för kronoegendomens
vidkommande måste anses synnerligen olämpligt med avstyckning
och försäljning av det ifrågavarande området, enär detta inginge i ett
skifte som på grund av sitt läge i närheten av åbyggnaderna driftsekonomiskt
utgjorde den mest värdefulla delen av egendomen. Ett frånskiljande av området
skulle jämväl försvåra och fördyra brukandet av angränsande delar
av kronoegendomen.
Drätselkammaren i Mariefred har i skrivelse den 9 december 1946 till
domänstyrelsen förklarat sig vidhålla den gjorda framställningen samt därvid
anfört i huvudsak följande.
Mariefred har hittills saknat industri i någon större omfattning och därför
också saknat möjligheten att kunna bereda stadens ungdom arbetsmöjligheter
i hemorten. Ungdomen i fråga har därför varit tvingad att lämna hemmen
och hemstaden, och söka sin utkomst i andra orter. Ett sådant förhållande
befrämjar givetvis icke ett samhälles utveckling. Härtill kommer, att
vår tids samhällen ställas inför allt kraftigare krav på moderniteter, vilket
medför, i all synnerhet för ett litet samhälle av Mariefreds storlek, stora
ekonomiska krav.
För att rätta till det förstnämnda missförhållandet samt för att tillföra staden
nya inkomster, har stadens myndigheter sedan länge energiskt arbetat
för att få industri till staden. För att få industrifrågan tillfredsställande löst
beträffande förläggningen av blivande industrier och för att från början kunna
inarbeta detta område i en blivande stadsplan, har staden undersökt
möjligheten att finna ett ur alla synpunkter lämpligt område. Efter noggranna
undersökningar har staden stannat för det nu ifrågavarande området.
Rörande vad domänintendenten i sitt yttrande anfört beträffande svårigheterna
vid kronoegendomens brukande, därest det planerade industriområdet
skulle bli bebyggt, vill drätselkammaren påminna om att domänintendenten
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
7
framhöll samma synpunkter då det gällde den inkorporeringsfråga i vilken
Kungl. Maj:t den 10 november 1944 fattat beslut. De nämnda synpunkterna
framhävdes mycket kraftigt vid behandlingen av denna fråga, både skriftligd
och muntligt, samt kunna sägas ha varit huvudmotivet för det avslagsyrkande
som förelåg på stadens framställning om inkorporering av det större
område som frågan då gällde, och i vilket nu ifrågavarande område ingick.
Drätselkammaren anser att i och med att Kungl. Maj:t biföll stadens framställning
om inkorporering, underkändes samtidigt de motiv och synpunkter
som anförts mot ett bifall till desamma. Enligt drätselkammarens uppfattning
torde väl även Kungl. Maj:ts mening ha varit att de områden som efter noggrann
prövning ansågos lämpliga att inkorporera, vid behov från stadens sida
även skulle få komma till användning. Ingen kunde väl tänka att staden skulle
ha varit angelägen att inkorporera ett markområde för fortsatt jordbruksändamål.
Domänintendentens omnämnda invändningar synes drätselkammaren
därför icke hållbara.
Den enda invändningen mot en bebyggelse av det föreslagna området skulle
kunna vara att eu höghusbebyggelse icke är önskvärd. Drätselkammaren
vill i det sammanhanget framhålla att det ligger i stadens eget intresse att
hindra en höghusbebyggelse på det ifrågavarande området, med hänsyn
till omkringliggande bebyggelse. Drätselkammaren har därför ingenting
emot att bebyggelsen genom bestämmelser i ett blivande köpeavtal begränsas
till exempelvis högst två våningar.
Rörande de av domänintendenten föreslagna områdena för tillgodoseende
av stadens omedelbara behov, vill drätselkammaren framhålla att områdena
äro otillräckliga för en framtida planering, och att stadens industrifråga på
denna linje ingalunda skulle bliva löst. Beträffande det ena av dessa områden
är detta beläget omedelbart intill ålderdomshemmet, folkskolan och kyrkogården.
en enligt drätselkammarens mening mindre lämplig inramning
av ett industriområde.
Efter förnyad noggrann prövning av frågan har drätselkammaren icke
kunnat finna något lämpligare område än det av kammaren föreslagna.
Med skrivelse den 17 januari 1947 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört i huvudsak följande.
Styrelsen vill för sin del, därest den blivande bebyggelsen inom området
begränsas till högst två våningar på sätt staden numera medgivit och med
hänsyn i övrigt till vad länsarkitekten anfört, icke motsätta sig att staden
redan nu under löpande arrendeperiod beredes möjlighet förvärva i ärendet
ifrågakomna område om 20 000 kvadratmeter av kronoegendomen Gripsholm
t1, dock först sedan området genom avstyckningsförrättning frånskilts
kronoegendomen. Som ytterligare villkor för försäljningen bör gälla att staden
förbinder sig respektera det för området i fråga såsom ingående i arrendet
för kronoegendomen intill den 14 mars 1959 gällande arrendeavtalet.
Under angivna förbehåll och under villkor att någon jämkning i nyssberörda
mellan kronan och arrendatorn gällande arrendeavtal icke skall komma
till stånd till följd av eventuell försäljning av området till staden kan styrelsen
godtaga den i ärendet av staden för området erbjudna köpeskillingen
av 1 krona 20 öre för kvadratmeter eller tillhopa cirka 24 000 kronor. Styrelsen
hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte förordna att det ifrågavarande
området efter avstyckning skall försäljas till Mariefreds stad på nu angivna
villkor och mot en köpeskilling motsvarande 1 krona 20 öre för kvadratmeter.
Drätselkammaren i Mariefred har sedermera i skrivelse den t 1 februari
1947 förklarat sig icke ha något att erinra mot de av domänstyrelsen före
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
Departementschefen.
slagna försäljningsvillkoren. Rörande uppgörelse med den nuvarande arrendatorn
av kronoegendomen om ersättning för den förlust som för denne
skulle uppstå, därest försäljningen komme till stånd, har drätselkammaren
meddelat, att underhandlingar redan förts, dock utan att någon uppgörelse
träffats. Båda parterna hade emellertid enats om att denna detalj icke behövde
utgöra något hinder för den ifrågavarande markens försäljning, emedan
man från båda håll förutsatte, att en uppgörelse utan svårighet skulle
kunna träffas.
Det stora behovet av mark för industriändamål inom Mariefreds stad och
det av staden för inköp föreslagna områdets lämplighet för nämnda ändamål
synas motivera ett bifall till den av staden gjorda framställningen. Mot
den föreslagna köpeskillingen, 1 krona 20 öre för kvadratmeter, samt mot
övriga av domänstyrelsen föreslagna köpevillkor har jag intet att erinra. Då
den föreslagna köpeskillingen kaix komma att överstiga 25 000 kronor på
grund av att områdets gi-änser ännu icke slutligt fixerats, torde emellertid
riksdagens medgivande till försäljningen böra inhämtas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att, sedan från kronoegendomen Gripsholm l1 i Mariefreds
stad och Kämbo socken genom avstyckningsförrättning
frånskilts ett å en av länsarkitekten Arvid Stille den 16 november
1945 upprättad planskiss närmare utmärkt område
om cirka 20 000 kvadratmeter, motsvarande å en av distriktslantmätaren
O. Thorén år 1925 upprättad karta över kronoegendomen
(Blad 2) ägofigurerna nr av 130, av 132 och av
141, området må försäljas till Mariefreds stad mot en köpeskilling
motsvarande 1 krona 20 öre för kvadratmeter samt
under villkor i övrigt,
att området försäljes i befintligt skick med tillträdesrätt
omedelbart,
att staden är skyldig respektera det för området såsom ingående
i arrendet för kronoegendomen intill den 14 mars
1959 gällande arrendeavtalet,
att någon jämkning i arrendekontraktet på grund av försäljningen
icke skall ske, till följd varav kronan skall äga
uppbäia förekommande arrendeavgälder oavkortade,
att staden förbinder sig att i blivande byggnadsbestämmeiser
föreskriva att högsta tillåtna bebyggelse å området icke
må överstiga två våningar,
att förbehåll göres för de jämkningar i områdets gränser
och areal, som må föranledas av avstyckningsförrättningen,
samt
att i öviigt bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945
(nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
9
3:o.
Bondebacka ne 1 Motala stad.
Kronoegendomen 1j2 mantal Bondebacka nr 1 (stadsägan nr 412) inom
Motala stad med en areal av omkring 32 hektar, varav omkring 18,5 hektar
åker, 8 hektar äng och 5,5 hektar annan mark, är enligt kontrakt den 3 februari
1936, utarrenderad för tiden till den 14 mars 1951. Enligt särskilt avtal
den 20 september och den 18 oktober 1935 disponerar telegrafstyrelsen till
samma dag ett område av egendomen om 13,75 hektar för rundradiostation
mot en årlig avgäld av 1 500 kronor.
Drätselkammaren i Motala har i en till domänstyrelsen den 5 januari 1946
inkommen skrivelse ifrågasatt att för bostadsbebyggelse av kronoegendomen
få förvärva ett öster om den av telegrafstyrelsen disponerade delen av egendomen
beläget markområde, vilket närmare utmärkts å en ansökningen bifogad
skiss jämte plankarta över Motala.
Såsom skäl för sin framställning har drätselkammaren anfört, att området
angränsade en tidigare från kronoegendomen försåld del med ett flertal
numera bebyggda tomter och att området behövdes till tomtområde.
Av ärendet tillhörande handlingar och kartor, däribland ett av stadsarkitekten
Gunnar Påhlman i oktober 1946 uppgjort skissförslag till stadsplan för
viss del av kronoegendomen, inhämtas bland annat, att kronoegendomen V2
mantal Bondebacka nr 1 är taxeringsvärderad till 42 600 kronor, att marken,
som staden önskade förvärva, är belägen omkring 1 kilometer nordost
om stadens centrala delar utmed Hårstorpsgatan och intill planlagt område
och att densamma, som utgöres av en stenbunden äng, ingår såsom betesmark
i arrendet till kronoegendomen.
Domänintendenten i, som framhållit, att det av staden till inköp ifrågasatta
området, ehuru beläget i en nordsluttning, väl lämpade sig för bostadsbebyggelse,
har tillstyrkt försäljning till staden av ett område om cirka 1,17
hektar av egendomen mot en köpeskilling av 2 kronor 50 öre för kvadratmeter,
under villkor att staden svarade för kostnaderna för avstyckning av
området från kronoegendomen.
Telegrafstyrelsen har i skrivelse den 14 februari 1946 meddelat att styrelsen
icke hade något att erinra emot försäljningen.
Statens byggnadslånebyrå har på anmodan av domänstyrelsen avgivit
utlåtande rörande saluvärdet å det till försäljning föreslagna området, varvid
byrån i en i ärendet avgiven, den 10 december 1946 dagtecknad promemoria
anfört huvudsakligen följande. Vid samråd mellan byggnadslånebyrån
och staden hade det framkommit, att den av staden gjorda framställningen
om förvärv av mark från kronoegendomen avsåge en betydligt större del
av denna än den av domänintendenten uppgivna, nämligen ett område om
cirka 6,45 hektar, närmare utmärkt å det av stadsarkitekten Gunnar Påhlman
uppgjorda skissförslaget. Enligt detta avsåges området delvis skola exploateras
för bostadsbebyggelse och delvis utläggas till park, varvid arealen
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
skulle uppdelas i 1,87 hektar tomtmark, 0,15 hektar gatumark och 4,43 hektar
parkmark. Den å skissen angivna bostadsbebyggelsen utgjordes dels av åtta
punkthus i tre våningar med en sammanlagd våningsyla av 7 780 kvadratmeter
och dels av tre tvåvåningshus inom ett kvarter med en areal av cirka
1 800 kvadratmeter. Då domänstyrelsen under hand meddelat, att försäljningen
möjligen komme att omfatta området om 6,45 hektar, avsåge värderingen
detta. Gatukostnaderna, som beräknats efter samråd med stadsingenjören
i Motala, och kostnaderna för exploateringens administration beräknades
uppgå till omkring 65 000 kronor respektive 2 000 kronor. Med utgångspunkt
från de prisnormer, som tillämpats vid av Motala stad tidigare
gjorda markförsäljningar och som i samråd med byggnadsiånebyrån fixerats
på grundval av en utredning rörande förkrigsårens tomtprisnivå, syntes
tomtpriserna för punkthusen böra motsvara 12 kronor för kvadratmeter
våningsyta och för tvåvåningshusen 5 kronor för kvadratmeter tomtyta.
Områdets bebyggande avsåges vara slutfört inom 5 år. I enlighet härmed
uppskattades stadens inkomster av områdets exploatering till ett nuvärde av
•11 000 kronor. Byggnadsiånebyrån ansåge emellertid — med hänsyn till den
för bostadsändamål disponibla våningsytan — icke större areal, inklusive
mark för parker och gator, vara att hänföra till den planerade
bebyggelsen än 43 400 kvadratmeter råmark, vilket motsvarade ett pris
av 72 öre för kvadratmeter. För resterande markareal, som staden
önskade förvärva eller 21 100 kvadratmeter, borde efter enahanda grunder
beräknas en ersättning av ytterligare cirka 15 000 kronor. Byrån
tunne sålunda saluvärdet för området i dess helhet böra uppskattas till
46 000 kronor. Då värderingen verkställts med utgångspunkt från att tomtmarken
i exploateringsfärdigt skick icke skulle betinga högre pris än vad som
av bostadssociala skäl ansåges önskvärt borde såsom villkor vid försäljningens
avslutande uppställas, att marken icke finge av staden försäljas eller
upplåtas med tomträtt till högre priser än som motsvarade kostnaderna för
förvärv av marken, områdets förseende med gator och avloppsledningar och
skälig ersättning för administration.
Med skrivelse den 4 februari 1947 har domänstijrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj :ts prövning och därvid anfört följande.
Styrelsen biträder för sin del Motala stads föreliggande ansökan om förvärv
för bostadsbebyggelse av det senast i ärendet ifrågakomna området om
cirka 6,45 hektar av kronoegendomen Bondebacka. Området bör för utförande
genom staden av erforderliga planeringsarbeten redan nu under löpande
arrendeperiod försäljas till staden, dock först sedan området genom
avstyckningsförrättning frånskilts egendomen. Som ytterligare villkor för försäljningen
bör gälla att staden förbinder sig respektera det för området såsom
ingående i arrendet för kronoegendomen gällande arrendeavtalet, därvid
törutsättes att någon jämkning i avtalet till följd av försäljningen icke sker.
Den av byggnadsiånebyrån för området föreslagna köpeskillingen å 46 000
kronor kan av styrelsen lämnas utan erinran.
Då försäljningen sker till Motala stad synes styrelsen anledning icke föreligga—
utöver redan förekommande bestämmelser härom — genom förbehåll
i köpevillkoren lämna ytterligare föreskrifter med avseende å tomtområdets
utnyttjande.
Kungi. Maj.ts proposition nr 89.
11
Drätselkammaren i Motala har sedermera i skrivelse den 11 februari 1947
förklarat sig icke ha något att erinra mot varken den föreslagna köpeskillingen
eller de villkor i övrigt, som föreskrivits för försäljningen i fråga.
Då jag icke har något att erinra mot domänstyrelsens förslag, hemställer Departementsjag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att, sedan från kronoegendomen Va mantal Bondebacka nr
l (stadsägan nr 412) i Motala stad genom avstyckningsförrättning
frånskilts ett å en av stadsarkitekten G. Påhlman i
oktober 1946 upprättad planskiss närmare utmärkt område
om cirka 6,45 hektar, området skall mot en köpeskilling av
46 000 kronor försäljas till Motala stad, skolande för försäljningen
i övrigt gälla följande villkor nämligen,
att området försäljes i befintligt skick med tillträdesrätt
omedelbart,
att staden är skyldig respektera det för området såsom ingående
i arrendet för kronoegendomen intill den 14 mars
1951 gällande arrendeavtalet,
att någon jämkning i arrendekontraktet på grund av försäljningen
icke skall ske, till följd varav kronan skall äga
uppbära förekommande arrendeavgälder oavkortade,
att förbehåll göres för de jämkningar i områdets gränser
och areal, som må föranledas av avstyckningsförrättningen,
samt
att i övrigt för försäljningen skola i tillämpliga delar gälla
bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262)
angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.
4:o.
Skogen l173 i Värmlands län.
Sedan genom resolution den 1 april 1943 länsstyrelsen i Värmlands län
fastställt byggnadsplan för visst område av fastigheten Skogen l18 å kronoparken
Björneborg i Visnums socken, vilket område finnes närmare angivet
a en av länsarkitekten Conny Nyqvist i september 1942 upprättad karta, har
Björneborgs Jernverks Aktiebolag i skrivelse den 7 februari 1944 till revirförvaltaren
i Kristinehamns revir anhållit att få förvärva nämnda byggnadsplanelagda
del av Skogen l18 för att kunna anskaffa byggnadstomter till bolagets
arbetare. Med anledning av denna framställning har genom en den 21
december 1944 fastställd förrättning inom byggnadsplaneområdet avstyckats
en för försäljning lämplig del av sistnämnda fastighet. Den därvid nybildade
fastigheten, som på uppdrag av domänstyrelsen år 1944 saluvärderats,
bar åsatls registerbeteckningen Skogen l173.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
Vid avstyckningen har inom bvggnadsplaneområdet undanlagits bland annat
tretton tomter, av vilka en är bebyggd med kronojägarbostad, en avsedd
för en handelslägenhet och återstående elva avsedda att vid behov användas
som byggnadstomter åt revirets skogsarbetare.
Av ärendet tillhörande handlingar inhämtas i huvudsak följande angående
Skogen l173.
Fastigheten är belägen omedelbart öster om Björneborgs brukssamhälle,
1 kilometer från Björneborgs järnvägsstation och 12 kilometer från Kristinehamn.
Fastigheten, som är obebyggd och ej beröres av något arrendeavtal, omfattar
en areal av 12,2153 hektar skogsmark, vilken är jämn med svag lutning
mot nordväst. Den ideala medelboniteten har uppskattats till 6 kubikmeter.
Skogen å fastigheten utgöres av medelålders björkinblandad barrskog av
god beskaffenhet och virkesförrådet beräknas till omkring 2 000 kubikmeter.
Av fastighetens areal ha 6,8 hektar enligt byggnadsplanen avsatts till effektiv
tomtmark, medan återstoden avses skola utgöra parkområde och gator.
Enligt avstyckningskartan är i gatan b nedlagd en kronan tillhörig avloppsledning.
A fastigheten finnes uppförd en bolaget tillhörig transformatorkiosk från
vilken framdragits två högspänningsledningar, den ena omkring 100 meter
lång och tillhörig bolaget samt den andra omkring 350 meter lång och tillhörig
kronan.
Saluvärdet, vari inräknats av kronan förskotterade avstyckningskostnader,
har uppskattats till 36 400 kronor, motsvarande omkring 30 öre per kvadratmeter
total areal och 60 öre per kvadratmeter effektiv tomtmark. I nämnda
värde ingår icke värdet av å fastigheten växande skog. Vid värderingen har
räknats med en exploateringstid av 5 år.
Revirförvaltaren och värderingsmannen ha tillstyrkt försäljning av Skogen
l173, ehuru den förre ansett det vid värderingen åsätta saluvärdet för
högt med hänsyn till dels tomtmarkens steniga beskaffenhet, vilken torde
komma att inverka på kostnaderna för bland annat tomternas dränering, dels
det intrång som förorsakades av de över fastigheten framdragna högspänningsledningarna.
Revirförvaltaren har tillika framhållit bland annat, att
skogen å den del av fastigheten som enligt byggnadsplanen avsatts till park,
borde värderas och medfölja marken vid försäljningen, medan ståndskogen
å tomterna borde undantagas för avverkning och tillgodogörande av kronoparken
i den mån tomterna toges i anspråk. Köpare av tomt skulle därvid
äga rätt att inköpa å tomten växande skog till av revirförvaltaren bestämt
pris.
Över jägmästaren, som jämväl tillstyrkt försäljningen, har anfört bland annat,
att den å tomterna förefintliga skogen borde ingå i försäljningen, sedan
kronan tillgodogjort sig den skog som ansåges lämpligen böra avverkas, samt
att det vid saluvärderingen åsätta priset borde sänkas med förslagsvis 3 000
kronor mot det att kronan ernölle rätt att för all framtid ha den kronan tillhöriga
högspänningsledningen framdragen över fastigheten.
Kungl. Maj-ts proposition nr 89.
13
Björneborgs Jernverks Aktiebolag har, i anledning av en förfrågan från
domänstyrelsen, huruvida bolaget önskade förvärva Skogen l173 till ett pris
av 36 400 kronor, under hand meddelat, att bolaget ansåge detta pris vara
för högt och att frågan om inköp av området därför borde få vila tills vidare.
Hos domänstyrelsen har Visnums kommun sedermera i skrivelse den 19
juni 1946 anhållit att få förvärva Skogen l173.
Statens bygynadslånebyrå har i yttrande till domänstyrelsen den 28 oktober
1946 meddelat, att byggnadslånebyrån funne det fastigheten åsätta saluvärdet,
36 400 kronor exklusive å fastigheten befintlig skog, vara skäligt.
Med skrivelse den 17 januari 1947 har domänstyrelsen med tillstyrkande
av försäljningen underställt ärendet Kungl. Maj:ts prövning och i samband
därmed framhållit bland annat, att styrelsen, då den ansåge kommunen böra
erhålla företrädesrätt att förvärva Skogen l173, underhandlat med kommunen
angående fastighetens försäljning. Kommunen hade därvid förklarat sig villig
inköpa densamma till angivet pris av 36 400 kronor och på villkor i övrigt,
som framginge av ett mellan domänstyrelsen och kommunen under förutsättning
av Kungl. Maj:ts godkännande den 3 och den 13 januari 1947
träffat köpekontrakt.
Det mellan domänstyrelsen och Visnums kommun preliminärt upprättade
köpekontraktet innehåller i övrigt följande villkor.
Fastigheten tillträdes vid köpebrevets utfärdande i då befintligt skick. Köpeskillingen
erlägges kontant vid tillträdet.
I köpet ingår ej å fastigheten befintlig skog, som kommunen dock äger rätt
att genom vederbörande jägmästare efter dennes värdering inköpa till i orten
gängse pris.
Kommunen är skyldig att senast inom två år efter tillträdet hos jägmästaren
anmäla, huruvida och i vad mån kommunen önskar förvärva å fastigheten
befintlig skog. Sådan skog, som kommunen ej önskar lösa, skall vara avverkad
ocb bortforslad senast inom två år från den dag kommunen erlagt likvid
för av kommunen förvärvad skog inom fastigheten.
Kronan och Björneborgs Jernverks Aktiebolag skola förbehållas rätt att ha
över fastigheten framdragna elektriska ledningar kvarstående och nyttja desamma
utan rätt för kommunen ocb framtida tomtägare inom fastigheten till
annan ersättning än av ledningarnas innehavare för skada till följd av reparation,
förändring eller tillsyn av ledningarna, varjämte Björneborgs Jemverks
Aktiebolag skall förbehållas rätt att på enahanda villkor behålla och
nyttja å fastigheten befintlig, bolaget tillhörig transformatorkiosk.
Kommunen är skyldig att till självkostnadspris inlösa av kronan i gatan
b enligt avstyckningkartan nedlagda avloppsledningar.
Kronan och framtida ägare av tomter, vilka äro belägna invid gatan b
och denna gatas förlängning öster ut och vilka tomter icke ingå i försäljningen.
förbehållas i*ätt att från sagda tomter kostnadsfritt anknyta avlopp till
avloppsledning, som kan komma alt anläggas i nämnda gata och dennas
förlängning.
Kommunen skall ensam vidkännas kostnaderna för lagfart och övriga med
köpet förenade utgifter.
Samtliga skatter och onera skola gäldas av kommunen i den mån de belöpa
på liden från och med tillträdesdagen.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
Departementschefen.
I likhet med domänstyrelsen anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande
fastighet försäljes till Visnums kommun. Med biträdande av domänstyrelsens
försäljningsförslag får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att av kronoparken Björneborg fastigheten Skogen l173 i
Visnums socken, Värmlands län, må genom domänstyrelsens
försorg försäljas till Visnums kommun för en köpeskilling av
36 400 kronor samt under de villkor i övrigt, som finnas angivna
i omförmälda köpekontrakt.
5:o.
Vallby nr 4 i Västerås stad.
Vid ett den 14 mars 1934 fastställt laga skifte tilldelades kronoegendomen
9/io mantal Vallby nr 4 (41) eller stadsägorna nr 1047, 1048 och 1049 i Västerås
stad ett område om 0,9005 hektar, beläget inom stadsdelen Jakobsberg
och helt skilt från egendomen i övrigt. För bland annat stadsdelen Jakobsberg
finnes en den 24 november 1938 fastställd stadsplan, vari viss ändring
gjorts den 15 februari 1946.
Nyssnämnda område inom stadsdelen Jakobsberg är beläget nordväst om
Djäkneberget mellan Drottninggatan och Jakobsbergsgatan i Västerås stad.
Området angränsar i norr ett till fastigheten 1 mantal Vallby nr 3 eller
stadsägorna 1042—1046 hörande område om 1,1818 hektar, vilket äges av
Uppsala universitet.
Stadsbebyggelsen sträcker sig upp på båda sidor av området och består i
huvudsak av friliggande bostadshus. Avståndet från området till stadens
centrum är omkring 1,5 kilometer.
A området finnes en väl uppvuxen tallskog innehållande omkring 160
kubikmeter huvudsakligen gagnvirke.
Enligt den för ifrågavarande del av staden före ändringen den 15 februari
1946 gällande stadsplanen skulle områdets areal uppdelas i 3 800 kvadratmeter
kvartersmark, 2 600 kvadratmeter gatumark och 2 605 kvadratmeter
parkmark, varjämte området skulle få bebyggas med två stycken stenhus
i tre våningar med en våningsyta av sammanlagt 1 872 kvadratmeter.
Anslutnings- och gatukostnaderna för området beräknades enligt markredovisningen
till stadsplanen till 10 200 kronor.
Sedan Västerås Juridiska Inkasso- & Affärsbyrå samt drätselkammaren i
Västerås, den förra såsom ombud för byggnadsfirman Axelson & Gustafsson
i Västerås, i skrivelser den 23 mars 1939 respektive den 10 januari 1941 hos
domänstyrelsen anhållit att för bostadsbebyggelse få förvärva ifrågavarande
kronan tillhöriga område, avgåvos på anmodan av domänstyrelsen ett flertal
utlåtanden angående bland annat områdets saluvärde.
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
15
Domänintendenten föreslog i utlåtanden den 14 september 1939 och den
24 mars 1941, att, därest området försåldes, köpeskillingen skulle bestämmas
genom infordrande av anbud. Priset borde dock ej understiga 8 kronor för
kvadratmeter för området i dess helhet.
Ombudsmannen vid universitetet i Uppsala K.-E. Hertzberg, som på anmodan
av domänstyrelsen utlät sig i ärendet, anförde i ett den 18 januari
1941 dagtecknat yttrande bland annat följande. Det ifrågavarande tomtområdet
vore det avgjort bästa och förnämsta inom Västerås centralare delar,
som ännu vore outnyttjat för bebyggelse, även om den till park anslagna
delen av området syntes onödigt stor med hänsyn till närheten till Djäkneparken.
Staden torde emellertid vara skyldig att utgiva lösen, beräknad efter
marknadspriset, för större delen av parkområdet. Vad prisfrågan anginge
vore det svårt att framlägga något faktiskt belägg för vad som kunde anses
skäligt närmast av den anledningen att någon försäljning av mark av samma
fördelaktiga läge och kvalitet i övrigt icke förekommit inom stadsdelen Jakobsberg.
De få tomter som sålts under senare år hade nämligen endast
varit avsedda för villa- eller lågbebyggelse. Med utgångspunkt från dels de
priser som betingats för under åren 1935—1940 inom Jakobsberg till villabebyggelse
försålda tomter, vilka priser i regel uppgått till omkring 10 kronor
för kvadratmeter, dels de utsagor som gjorts av personer, väl underrättade
om byggnadsmarknaden i Västerås, vilka samtliga ansett ett salupris av cirka
20 kronor för kvadratmeter icke vara oskäligt, syntes det av domänintendenten
föreslagna salupriset 8 kronor för kvadratmeter vara avsevärt för lågt.
Markområdet borde icke försäljas till lägre pris än 12 kronor för kvadratmeter
i dess helhet.
Länsarkitekten framhöll den 18 april 1941 att det av domänintendenten
föreslagna försäljningspriset, 8 kronor för kvadratmeter, torde vara fullt tillfredsställande.
Stadsägoområdet omfattade nämligen enligt stadsplanen till
övervägande delen sådan mark, som icke finge bebyggas.
Sedan domänstyrelsen erbjudit staden att inköpa det ifrågavarande området
för en köpeskilling motsvarande 12 kronor för kvadratmeter, anhöll
drätselkammaren i skrivelse den 19 november 1941 att till ett reducerat pris
få inköpa området, varvid drätselkammaren framhöll, att det pris som vid
denna tid tillämpades vid markuppgörelser inom Jakobsberg rörde sig om
5 kronor för kvadratmeter för ren tomtmark.
Länsarkitekten i Stockholms län Olof Lundgren anförde den 3 januari
1942 i huvudsak följande. Området lämpade sig ur alla synpunkter för omedelbar
exploatering. Av dels en undersökning rörande taxeringsvärdena för
likbelägen mark inom staden dels upplysningar inhämtade av stadsingenjören
i Västerås och en representant för en byggnadsfirma i staden rörande
gängse tomtpriser, framginge att markvärdena för tomtmark varierade väsentligt
från ett pris för kvadratmeter av 2 kronor 60 öre för ett område
strax söder om kronans mark till 17 kronor i ett kvarter söder om Djäkneberget.
Invid kronans mark syntes i övrigt tomtvärdet hålla sig omkring
4 kronor för kvadratmeter. Taxeringsvärdena läge något under saluvärdena.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
De högre markvärdena inom olika områden sammanhängde med elt större
utnyttjande av tomtmarken. Med stöd av dessa värden och med hänsyn till
tomtens karaktär skulle priset på kvartersmarken samt en del av parkmarken,
1 700 kvadratmeter, som staden borde lösa, sättas till ungefär 12 kronor
för kvadratmeter. Vid den planering, som förekomme i Jakobsberg, borde
tomtmarksvärdet emellertid i första hand sättas per eldstad eller per
kvadratmeter bruttovåningsyta. Med utgångspunkt från tidigare inom staden
tillämpade priser per kvadratmeter bruttovåningsyta syntes ett pris för
kvadratmeter bruttovåningsyta av 30 kronor böra beräknas eller för 1 872
kvadratmeter 56 160 kronor, vilket i detta fall även innebure ett tomtpris
per normaleldstad av 810 kronor. För att erhålla råmarkspriset måste summan
56 160 kronor minskas med gatu- och anslutningskostnaderna, beräknade
till 10 200 kronor, till vilket senare belopp borde läggas 40 procent av
gatukostnaderna eller 2 400 kronor. Då staden emellertid borde lösa den
nyssnämnda delen av parkmarken om 1 700 kvadratmeter till ett såsom skäligt
ansett pris av 9 kronor för kvadratmeter skulle områdets värde uppgå
till i runt tal 59 000 kronor, vilket gåve ett råmarkspris, oberäknat skogsvärdet
av 6 kronor 55 öre för kvadratmeter. Med hänsyn till utvecklingen vore
emellertid icke oskäligt att en viss marginal beräknades vid försäljningen,
varför ett försäljningspris av 7 kronor för kvadratmeter eller 63 000 kronor
exklusive skogsvärdet föresloges.
I anledning av den av länsarkitekten Lundgren gjorda värderingen anmodade
domänstyrelsen ombudsmannen Hertzberg att ånyo avgiva yttrande
angående det ifrågavarande områdets saluvärde, varvid Hertzberg i utlåtande
den 11 januari 1943 anförde bland annat följande. Sedan det föregående
yttrandet i ärendet avgivits syntes efterfrågan på byggnadstomter, särskilt
för bostadsändamål ha starkt ökat, ej minst inom stadsdelen Jakobsberg.
Priserna inom denna stadsdel visade även en avgjort stigande tendens.
Vid försäljningar av två tomter inom stadsdelen med avsevärt sämre läge
än kronans ifrågavarande område, hade betingats ett pris av 8 respektive
11 kronor för kvadratmeter råmark, trots att de båda tomtema endast finge
bebyggas med en mindre tvåvåningsvilla respektive ett mindre tvåvåningshus.
Det torde finnas anledning förvänta att prisstegringen skulle fortsätta.
Det av Lundgren föreslagna försäljningspriset, 7 kronor för kvadratmeter
råmark, vore avsevärt för billigt. Hertzberg vore benägen anse det av honom
själv tidigare föreslagna priset 12 kronor för kvadratmeter icke obetydligt
för lågt.
I anledning av de avgivna yttrandena meddelade domänstyrelsen i skrivelse
den 15 januari 1943 till drätselkammaren i Västerås, att styrelsen vidhölle
det tidigare föreslagna priset av 12 kronor för kvadratmeter.
Undei hänvisning till vad sålunda förekommit i ärendet hemställde drätselkammaren
i skrivelse den 22 februari 1943 hos Kungl. Maj:t alt Kungl.
Maj:t måtte upptaga ärendet till behandling samt medverka till att marken
finge förvärvas av Västerås stad till ett pris av 38 600 kronor.
I anledning av framställningen saluvärderades området den 29 maj 1943
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
17
av domänintendenten med biträde av tre arrendeuppskattningsmän, varvid
området åsattes ett värde av 108 600 kronor.
Sedan domänstyrelsen avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 26 juni
1943, lann Kungl. Maj:t genom beslut den 6 augusti 1943 drätselkammarens
ansökning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 augusti 1943 har drätselkammaren i
Västerås anfört bland annat följande.
Efter Kungl. Maj:ls beslut den 6 augusti 1943 har framkommit, all domänstyrelsen
redan den 1 oktober 1936 i skrivelse till drätselkammaren erbjudit
Västerås stad att inköpa ifrågavarande område för ett pris av 3 kronor
för kvadratmeter eller sålunda i runt tal 27 000 kronor. Drätselkammaren
ansåg emellertid vid detta tillfälle priset vara för högt, enär staden inköpt
andra angränsande skogsskiften till ett pris av 1 krona 60 öre för
kvadratmeter.
Då nämnda skrivelse först nu kommit i erinran har drätselkammaren icke
velat underlåta all bringa den till Kungl. Majds kännedom med hemställan,
alt frågan om försäljning till staden av omförmälda område med hänsyn till
vad som numera framkommit i ärendet om möjligt måtte upptagas till förnyad
behandling.
Drätselkammaren är i detta sammanhang angelägen erinra om att förutsättning
för statligt stöd till byggnadsverksamheten är att 1935 års tomtpriser
icke överskridas. Därest staden skulle lösa till sig den nu ifrågavarande marken
till det pris domänstyrelsen fordrat eller cirka 12 kronor för kvadratmeter
skulle sålunda värdet a marken ha stegrats med icke mindre än 400
procent med utgångspunkt från domänstyrelsens försäljningsanbud 1936.
1 ett till drätselnämnden vid universitetet i Uppsala den 15 november
1943 avgivet yttrande i anledning av framställningen har ombudsmannen
Hertzberg anfört huvudsakligen följande. Beträffande den av drätselkammaren
i Västerås åberopade skrivelsen den 1 oktober 1936 hade såväl domänintendenten
som Hertzberg undertecknat densamma med förbehåll om godkännande
av respektive uppdragsgivare. Anbudet till försäljning hade tillkommit
på förslag av en av delägarna i den samfällighet, i vilken del nu
ifrågavarande området då inginge, för att söka undvika de hinder och besvär,
som genom vissa stadens åtgärder rests vid delägarnas försök till en rättmätig
exploatering av området. Någon uppgörelse med staden hade icke kommit
till stånd. Den förenämnde delägaren samt ägaren av en annan skifteslott
hade emellertid därefter av olika anledningar sett sig nödsakade att efter
förhandlingar med staden försälja sina andelar till ett pris av 1 krona 60 öre
för kvadratmeter. Detta hade emellertid skett efter det drätselkammaren avslagit
anbudet å 3 kronor för kvadratmeter, varför dessa för staden fördelaktiga
köp icke kunde åberopas av drätselkammaren såsom skäl för avvisandet
av sistnämnda anbud. Detta av staden nu framdragna förhållande både
sålunda icke annan betydelse än att det visade, att den tomtmark, som staden
år 1936 värderade till 1 krona 50 öre för kvadratmeter, nu av staden
själv ansåges kunna förvärvas för 4—6 kronor för kvadratmeter, alltså samma
värdestegringsproeent, 400 procent, som staden anmärkte på i fråga om
Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 santl. Nr 89. y
18
Kungl. Mctj:ts proposition nr 89.
domänstyrelsens nuvarande försäljningspris. Utgångspriserna vore olika, därav
de olika resultaten. I övrigt åberopades innehållet i de av Hertzberg avgivna
yttrandena den 18 januari 1941 och den 11 januari 1943.
Drätselnämnden vid universitetet i Uppsala har den 13 december 1943 med
ledning av det av Hertzberg avgivna utlåtandet förklarat att ett försäljningspris
av 12 kronor för kvadratmeter för det ifrågavarande området måste
betecknas såsom synnerligen billigt.
I yttrande den 27 december 1943 har domänintendenten avstyrkt försäljning
samt framhållit, att det med anledning av Västerås stads snabba tillväxt
de senaste åren och den därav föranledda stora efterfrågan på mark för
bebyggelse med största sannolikhet torde vara en fördel för kronan att ej
nu sälja området. Staden själv och enskilda ägde mycket betydande områden
invid bebyggda stadsdelar lämpliga för bebyggelse. Även om dessa områden
ej vore så förnämligt belägna som det ifrågavarande området kunde
det ej anses, att staden vore beroende just av detta område.
Länsarkitekten Lundgren, som av domänstyrelsen anmodats att avgiva
förnyat yttrande rörande saluvärdet å ifrågavarande område, har i utlåtande
den 29 tebruari 1944 anfört bland annat följande. De taxeringsvärden, som
hopsamlats från olika delar av Västerås för att tjäna till ledning vid avgivande
av utlåtandet den 3 januari 1942, måste ge en allsidigare uppfattning
om markvärdena i staden än om de uteslutande hämtats just från den
mark, som låge närmast runt omkring den aktuella egendomen, vilket hade
skett vid den av Hertzberg gjorda värderingen. Funnes billigare mark norr
eller öster om staden, måste denna marktillgång influera på priset i Jakobsberg.
Av synnerligen stor betydelse för markvärdet vore den byggnadsrätt,
som enligt stadsplanen tillkomme marken. Denna vore väsentligt olika för
det kronan tillhöriga området och för universitetets mark. Den förra tilläte
1 872 kvadratmeter bruttovåningsyta på 9 000 kvadratmeter råmark, medan
den senare tilläte 4 240 kvadratmeter å 13 000 kvadratmeter råmark. Om
man räknade med 30 kronor för kvadratmeter våningsyta för kronans mark
bleve värdet utan hänsyn till gatukostnader och ledningar 56 160 kronor och
kvadratmeterpriset för råmarken 6 kronor 24 öre, medan det i det senare fallet
bleve 127 200 kronor och kvadratmeterpriset för råmarken 9 kronor 80
öre. Dessa ojämna å-priser på råmarken torde icke kunna undvikas vid upprättande
av en rationell stadsplan, då byggnadsrätten ej kunde fördelas lika
med hänsyn till vissa gränser på marken. En återblick på de av Hertzberg
angivna exemplen syntes knappast vederlägga utan snarare styrka den uppskattning
som gjorts av markvärdet i yttrandet den 3 januari 1942. Någon
anledning att frångå denna tidigare gjorda värdering syntes alltså icke föreligga.
Möjligen skulle på grund av penningvärdets fall efter sistnämnda datum
å-priset kunna höjas från 7 kronor till 7 kronor 40 öre och försäljningssumman
från 63 000 kronor till 66 780 kronor.
Statens bgggnadsldnebgrå har i skrivelse den 26 mars 1946 såsom eget yttrande
i ärendet åberopat innehållet i en inom byrån upprättad promemoria
ur vilken inhämtas bland annat följande.
Kungl. May.ts proposition nr 89.
19
I skrivelse den 21 april 1945 anhöll domänstyrelsen att byråns yttrande
måtte grundas på ett av stadsarkitekten Sven Ahlbom i mars 1944 upprättat
förslag till ändring av stadsplanen för bland annat ifrågavarande område,
vilket stadsplaneförslag av Kungl. Maj:t fastställts den 15 februari 1946.
Vidare har Västerås stad i skrivelse den 14 april 1944 anhållit om byråns
uttalande rörande den köpeskilling, som kan godkännas för ifrågavarande
område för att vid bebyggelse å området tertiärlån skall kunna erhållas.
Enligt den nya stadsplanen fördelar sig arealen av kronans område på 4 960
kvadratmeter kvartersmark. 3 410 kvadratmeter parkmark och 635 kvadratmeter
gatumark.
Kvartersmarken ingår i de båda kvarteren Slenborren och Stenbjörnen.
Den övriga marken inom dessa kvarter tillhör dels Uppsala universitet och
dels Västerås stad. Med hänsyn till att man vid en värdering har att utgå
från den enligt gällande stadsplan medgivna bebyggelsen, synes det lämpligast
att värderingskalkylen föres så, att först vardera kvarterets värde framräknas
för att sedan fördelas på markägarna efter arealinnehav. Då det dessutom,
med hänsyn till att tidigare förhandlingar i ärendet gällt såväl domänverkets
som universitetets mark, får anses vara av stort intresse för såväl
domänverket som Västerås stad att veta värdet på det område, som äges av
universitetet, har jämväl för detsamma en fullständig värderingskalkyl genomförts.
Enligt stadsplanen fördela sig kvarterens areal oeh medgivna bebyggelse
så att av kvarteret Stenborrens areal, 7 280 kvadratmeter, domänverket äger
4 780 kvadratmeter och universitetet 2 500 kvadratmeter varjämte å kvarteret
får uppföras tre trevåningshus med en sammanlagd våningsvta av cirka
3 100 kvadratmeter.
Kvarteret Stenbjörnens areal, 5 790 kvadratmeter, fördelar sig med 180
kvadratmeter å domänverket, 4 240 kvadratmeter å universitetet samt 1 370
kvadratmeter å Västerås stad. Å sistnämnda kvarteret får uppföras fyra
kopplade trevånings huskroppar med en sammanlagd våningsyta av cirka
5 520 kvadratmeter.
På basis av en utredning rörande 1935 års lomtprisnivå och efter förhandlingar
mellan byrån och staden har för olika aktuella bebyggelseområden
vissa tomtpriser fixerats för att tjäna som norm vid bedömandet av tomtkostnadens
skälighet i de enskilda fallen. Västerås stad har vid sina markförsäljningar
tillämpat dessa prisnormer och det torde icke finnas anledning
frångå desamma i förevarande fall. Med hänsyn härtill samt förevarande
områdes vackra belägenhet bör lomlprisnivån motsvara 25 kronor för
kvadratmeter våningsyta.
''Gatukostnaderna ha beräknats uppgå till cirka 62 000 kronor, fördelal med
22 300 kronor å kvarteret Slenborren och 39 700 kronor å kvarteret Stenbjörnen.
Exploateringslidcn synes bliva så kort, all hänsyn ej behöver lagas till
ränteförluster.
Under nu angivna förulsätlningar blir värdel av kvarteret Slenborren
55 200 kronor, av vilkel belopp, med hänsyn till arealinnehavel, 36 200 kronor
tillkommer domänverket och 19 000 kronor universitet. Värdet av kvarteret
Stenbjörnen, 98 300 kronor, fördelar sig enligt samma grunder med
3 000 kronor å domänverket, 72 000 kronor å universitetet och 23 300 kronor
å Västerås stad.
Vid beräkning av värdet å domänverkets område för sig med utgångspunkt
från de sålunda erhållna värdena å kvartersmarken bör till exploatcringskostnadema
för området utöver ovan IVåndragna gatukostnader även hänföras
värdet av don galu- och parkmark om I 260 kvadratmeter, som en
20
Kungi. Maj.ts proposition nr 89.
exploatör enligt 45 $ stadsplanelagen skulle vara skyldig att överlämna till
staden utan ersättning. Denna mark åsättes således icke något värde för sig
utan kan anses inbegripen i råmarksvärdet 39 200 kronor, vilken summa sålunda
hänföres till 4 780 kvadratmeter av kvarteret Stenborren, 180 kvadratmeter
av kvarteret Stenbjörnen samt 1 260 kvadratmeter gatu- och parkmark.
Den övriga gatu- och parkmarken om 2 785 kvadratmeter torde skäligen
icke böra åsättas högre pris än 4 kronor för kvadratmeter och synes sålunda
ha ett värde av 11 100 kronor.
Domänverkets område synes sålunda ha ett saluvärde av (39 200 +
11 100 =) 50 300 kronor, eller avrundat 50 000 kronor, motsvarande 5 kronor
55 öre för kvadratmeter.
Universitetets område synes ha ett saluvärde av (93 900 + 8 200
102 100 kronor eller avrundat 102 000 kronor motsvarande 4 kronor för
kvadratmeter.
■lågmästaren i Västerds revir har den 5 och den 7 juni 1946 uppskattat värdet
av å området växande skog till 2 350 kronor.
I en den 11 januari 1947 dagtecknad promemoria har länsarkitekten Lundgren
anfört vissa synpunkter för klargörande av orsaken till skillnaden i sin
och byggnadslånebyråns värdering samt härvid särskilt påpekat, att byrån
och staden efter underhandlingar enats om vissa priser per kvadratmeter
bruttovåningsyta såsom skäliga för vissa områden ävensom ifrågasatt, huruvida
detta kunde anses som en värdering i vanlig mening, som kunde läggas
till grund för saluvärdet av en fastighet, även om ur allmän synpunkt låga
tomtvärden måste anses vara att eftersträva. Mot metodiken i byggnadslånebyråns
kalkyl funnes emellertid icke något att erinra, önskade man få veta
verkliga saluvärdet syntes dock den säkraste vägen vara att infordra anbud
å det ifrågavarande området.
Stadsdirektören i Västerås, Tli. Hedberg, har vid besök hos domänstyrelsen
i maj 1944 förklarat, att staden vore villig inköpa området till det pris, som
godkändes av byggnadslånebyrån.
Domänstyrelsen, som avgivit utlåtande den 31 januari 1947, har anfört i huvudsak
följande.
Enligt styrelsens mening torde det av byggnadslånebyrån uppskattade saluvärdet
ligga väsentligt under det pris, som skulle kunna erhållas, därest området
utbjudes till salu under hand genom infordrande av anbud. Ett dylikt
försäljningssätt får under förhandenvarande förhållanden anses vara icke
lämpligt. Till det beräknade värdet, 50 300 kronor, bör enligt tidigare tillämpad
praxis läggas halva värdet av å området växande skog, 1 175 kronor.
Saluvärdet skulle härigenom utgöra 51 475 kronor, som bör avrundas till
51 500 kronor.
För den händelse Kungl. Maj:t finner, att ifrågavarande område om 9 005
kvadratmeter av kronoegendomen Vallby 41 eller stadsägorna nr 1047, 1048
och 1049 i Västerås bör försäljas till staden för en köpeskilling av 51 500
kronor, får styrelsen hemställa, att försäljningen sker under villkor,
att området efter vederbörlig avstyckning överlåtes i befintligt skick med
tillträdesrätt för staden, räknat från dagen för köpekontraktets underskrivande.
att köpeskillingen erlägges kontant å tillträdesdagen.
KungI. Maj.ts proposition nr 89.
21
att försäljningen sker med förbehåll om återköpsrätt för kronan för all
framtid, därest området efter eventuell stadsplaneändring exploateras hårdare
än som angives å en den 15 februari 1946 fastställd stadsplan, skolande
återköpsrätten upphöra i den mån exploatering sker enligt denna stadsplan,
att vid försäljning eller upplåtelse med tomträtt av tomter å området de
priser per normaleldstad, som statens byggnadslånebyrå godkänner, läggas
till grund vid bestämmandet av köpeskillingarna respektive tomrättsavgälderna,
att staden ensam bestrider såväl kostnaderna för avstyckning av och lagfart
å området jämte övriga med köpet förenade utgifter som ock samtliga
på området för tiden från tillträdesdagen belöpande skatter och onera, samt
att innehavaren av en över området med vederbörligt tillstånd framdragen
elektrisk ledning förbeliålles rätt att bibehålla och nyttja densamma utan
rätt för köpare till annan ersättning än gottgörelse av ledningens innehavare
för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningen.
Enligt uppgifter, som inkommit från statens byggnadslånebyrå, har under
de senaste åren inom Västerås stad försålts ett antal tomter från mark, belägen
i närheten av det nu till försäljning föreslagna området men med något
sämre läge än delta ur bostadsbvggnadissynpunkt. Priserna för dessa
tomter inklusive gatukostnader ha svarat mot ett värde av i genomsnitt något
mindre än 24 kronor för kvadratmeter bruttovåningsyta.
Jag har intet att erinra mot att den ifrågasatta försäljningen till Västerås Dep^^nU''
stad kommer till stånd. På grund av de av byggnadslånebyrån lämnade uppgifterna
synes en köpeskilling av 51 500 kronor, vilken efter avdrag av värdet
å skogen motsvarar ett pris av cirka 25 kronor för kvadratmeter bruttovåningsyta,
kunna anses skälig för det ifrågavarande området. Jag förordar
alltså, att området försäljes till Västerås stad till det av domänstyrelsen
ifrågasatta priset, 51 500 kronor, samt på villkor i övrigt som domänstyrelsen
föreslagit i sin skrivelse den 31 januari 1947. Riksdagens medgivande
till försäljningen torde emellertid böra inhämtas.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att ifrågavarande område om 0,9005 hektar av kronoegendomen
Vallby 41 eller stadsägorna nr 1047, 1048 och 1049 i
Västerås stad må genom domänstyrelsens försorg försäljas
till staden för en köpeskilling av 51 500 kronor samt under
villkor i övrigt som föreslagits av domänstyrelsen.
Vad departementschefen ovan under punkterna 1 :o
—5:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Eklund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:112 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m. a1 i texten
- JoU 1947:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m. s. 2 i texten