Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m

1947-02-21 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:89, Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

1

Nr 89.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av

vissa kronoegendomar m. m., given Stockholms slott

den 21 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—5:o hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler vissa ärenden

angående försäljning av kronoegendomar m. m., vilka ärenden synts

böra föranleda framställning till riksdagen, samt anför följande.

1 :o.

Rinkeby nr 1 och 4 i Danderyds köping.

Danderyds köping har hos domänstyrelsen anhållit att för villabebyggelse

få inköpa bland annat ett område om cirka 22 hektar — varav 9 hektar åker

och tomtmark samt 13 hektar skogsmark — av kronoegendomen 5/s mantal

Rinkeby nr 1 (l1) och Vs mantal Rinkeby nr 4 (41) i köpingen.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 89.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

Av ärendet tillhörande handlingar och kartor — däribland ett skissförslag,

som uppgjorts på grundval av en av distriktslantmätaren S. Hallberg

år 1945 upprättad preliminär dispositionsplan för köpingen — inhämtas i

huvudsak följande.

Området, som är beläget vid Edsviken omedelbart norr om Nora trädgårdsstad

och som finnes närmare angivet å förenämnda skissförslag är —

med undantag av dels de därå belägna lägenheterna Fridhem, Sjövillan och

Angsvillan, dels ock skogsmarken — utarrenderat för jordbruksändamål till

den 14 mars 1948 med förlängning av arrendekontraktet på ett år i sänder,

därest uppsägning icke sker senast sex månader före arrendetidens utgång.

Arrendeavgiften utgår med 300 kronor per år. Nämnda lägenheter, som

innehålla tillhopa 0,83 hektar och äro bebyggda med vederbörande nyttjanderättshavare

tillhöriga hus, äro utarrenderade till den 14 mars 1957 för sammanlagt

285 kronor per år.

Arealen av egendomen i dess helhet uppgår till 159 hektar, därav 54 hektar

inägojord, 86 hektar skogsmark och 19 hektar impediment. Taxeringsvärdet

å inägorna är 150 000 kronor, därav 74 400 kronor jordbruksvärde samt

75 600 kronor tomt- och industrivärde. Skogsmarken med växande skog är

samtaxerad med annan kronan tillhörig egendom.

Statens byggnadslånebyrå, som på domänstyrelsens begäran i samråd med

domänintendenten och kommunaldirektören i Danderyds köping saluvärderat

området, har såsom eget yttrande åberopat innehållet i en inom byrån

upprättad, den 28 oktober 1946 dagtecknad promemoria, ur vilken inhämtas

bland annat följande.

Enär vissa av de områden, som enligt förut berörda dispositionsförslag avsetts

skola utgöra kvartersmark, vid undersökning befunnits vara olämpliga

för bebyggelse på grund av terrängförhållandena, har värderingen ansetts

icke böra grundas på detta förslag. I stället har arealfördelningen antagits

bliva

kvartersmark .................... 11,7 bektar

impediment och park ............ 7,3 »

vägar och gator .................. 3,0 »

Vid värderingen har därjämte förutsatts bland annat, alt exploateringen

för villabebyggelse sker under stadsplanemässiga former, att kvartersmarken

uppdelas på cirka 150 tomter med arealer varierande mellan 700 ocb

800 kvadratmeter samt att exploateringen antages vara slutförd efter åtta

år. Under angivna förutsättningar har områdets exploateringsvärde uppskattats

till 178 000 kronor, motsvarande 81 öre per kvadratmeter råmark. Värderingsmännen

ha med hänsyn till beskaffenheten av skogen ansett, att något

värde för densamma icke bör tilläggas exploateringsvärdet.

Värderingen har gjorts med utgångspunkt från att marken i exploateringsfärdigt

skick icke skall betinga högre priser än vad som av bostadssociala

skäl är önskvärt. Med hänsyn härtill synes vid försäljningen av området böra

uopställas såsom villkor, att marken i exploateringsfärdigt skick icke får

försäljas eller upplåtas till högre priser än som motsvarar kostnaderna för

förvärv av marken jämte kostnaderna för områdets förseende med gator

och avloppsledningar samt skälig ersättning för administration. Slutligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

3

ifrågasättes om icke en eventuell försäljning bör förknippas med det villkoret

att marken icke får försäljas av köpingen utan skall upplåtas med

tomträtt.

Domänintendenten har tillstyrkt försäljning av området i fråga.

Revirförvaltaren har anfört i huvudsak följande. Skogsmarken inom området,

vilket syntes bilda en lämplig avstyckningsenhet, vore starkt bergbunden

och utgjordes till icke ringa grad av impediment. Skogsbeståndet hade

på senare år varit föremål för huggningar, vilka på grund av den starkt rötskadade

granen gjorts relativt starka. Virkesförrådet hade därför väsentligt

nedbringats. Enär skogsmarken vore av svag bonitet och föga givande ur

ren skogsproduktionssynpunkt, tillstyrktes framställningen.

överjägmästaren har lämnat försäljningsförslaget utan erinran.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot försäljning

av ifrågavarande område.

Kommunalfullmäktige i köpingen ha den 30 december 1946 enhälligt beslutat

förvärva området för en köpeskilling av 178 000 kronor och på de villkor

i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

Med skrivelse den 31 januari 1947 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört i huvudsak följande.

Mot försäljningen har styrelsen icke något att erinra. Ehuru den föreslagna

köpeskillingen för delta välbelägna område får anses vara mycket låg

— vilken uppfattning även delats av representanter för köpingen vid besök

hos styrelsen — anser sig styrelsen likväl under förhandenvarande förhållanden

höra godtaga densamma. Försäljningen bör emellertid ske under villkor

om återköpsrätt för kronan för all framtid, därest området skulle exploateras

hårdare än vad vid värderingen blivit förutsatt. Vid försäljningen bör

vidare förbehåll göras beträffande å området befintliga elektriska ledningar

samt ledningar för vatten och avlopp till de tre å området belägna lägenheterna.

Köpingen bör i och med försäljningen inträda i kronans rättigheter

och skyldigheter enligt gällande arrendekontrakt beträffande de till den 14

mars 1957 upplåtna lägenheterna, varvid arrendeavgifterna i den mån de belöpa

på liden från tillträdesdagen böra tillfalla köpingen. Slutligen bör föreskrivas

lösningsskyldighet för köpingen beträffande ifrågavarande nyttjanderättshavare

tillhöriga byggnader ocb anläggningar, då området skall exploateras

och nyttjanderättsavtalen upphöra att gälla.

Med biträdande av det av domänstyrelsen förordade försäljningsförslaget^^,^^.

far jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, chefen.

att ifrågavarande område om cirka 22 hektar av kronoegendomen

Rinkeby 1'' och 4'' i Danderyds köping må, sedan

avstyckning skett, försäljas till köpingen för en köpeskilling

av 178 000 kronor samt under villkor i övrigt,

alt försäljningen sker med förbehåll om återköpsrätt för

kronan för all framtid, därest området exploateras hårdare

än vad vid saluvärderingen blivit förutsatt, nämligen att av

områdets areal 11,7 hektar disponeras såsom kvartersmark,

7,3 hektar utläggas till park samt 3 hektar lagas i anspråk för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

vägar och gator, att kvartersmarken uppdelas på högst cirka

150 för villabebyggelse avsedda tomter med arealer varierande

mellan 700 och 800 kvadratmeter samt att exploateringen

sker under stadsplanemässiga former, skolande återköpsrätten

upphöra i den mån exploateringen sker på sådant sätt,

att området överlåtes i befintligt skick med tillträde för

köpingen den 14 mars 1948 eller den tidigare dag, varom

överenskommelse kan träffas med vederbörande jordbruksarrendator,

att köpeskillingen erlägges kontant å tillträdesdagen,

att förbehåll göres för de jämkningar i områdets areal och

gränser, vilka kunna komma att bestämmas vid avstyckningsförrättningen,

att köpingen i och med försäljningen skall inträda i kronans

rättigheter och skyldigheter enligt gällande arrendekontrakt

beträffande de till den 14 mars 1957 upplåtna lägenheterna

Fridhem, Sjövillan och Ängsvillan, skolande arrendeavgifterna

i den mån de belöpa på tiden från tillträdesdagen

tillfalla köpingen,

att köpingen, då exploateringen skall genomföras och nyttjanderättsavtalen

upphöra att gälla, skall vara skyldig inlösa

nyttjanderättshavarna tillhöriga byggnader och anläggningar

mot skälig ersättning, som, därest överenskommelse ej kan

träffas, bestämmes av skiljemän på sätt i 2 kap. 18 § lagen

om nyttjanderätt till fast egendom är stadgat för där avsett

fall,

att vid exploateringen hänsyn i görligaste mån tages till

områdets natur,

att vid försäljning eller upplåtelse med tomträtt av tomter

de priser, som statens byggnadslånebyrå godkänner, läggas

till grund vid bestämmandet av köpeskillingarna respektive

tomträttsavgälderna,

att köpingen ensam bestrider såväl kostnaderna för avstyckning

av och lagfart å området jämte övriga med köpet

förenade utgifter som ock samtliga på området för tiden från

tillträdesdagen belöpande skatter och onera, samt

att innehavare av över området med vederbörligt tillstånd

framdragna elektriska ledningar samt vatten- och avloppsledningar

förbehållas rätt att bibehålla och nyttja ledningarna

utan rätt för köpare till annan ersättning än gottgörelse

av ledningens innehavare för skada till följd av förändring,

reparation och tillsyn av ledningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

5

2:o.

Gripsholm nr 1 i Mariefreds stad.

Kronoegendomen 9 mantal Gripsholm nr 1 (l1) i Mariefreds stad och Kärnbo

socken är till den 14 mars 1959 utarrenderad till Carl von Bergen enligt

arrendekontrakt den 28 januari 1939. Egendomen, som har ett taxeringsvärde

av 167 200 kronor, omfattar en areal av cirka 250 hektar, varav omkring

171 hektar åker, 12,5 hektar ängsmark och 65 hektar annan mark. Den årliga

avgälden utgör 9 575 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 november

1944 ha av kronoegendomen bland annat de omedelbart öster om vägen

Mariefred—Stallarholmen belägna skiftena Hammargärdet och Munkhagen

inkorporerats med Mariefreds stad.

Drätselkammaren i Mariefreds stad har i skrivelse den 25 maj 1946 på

uppdrag av stadsfullmäktige hos domänstyrelsen anhållit att för framtida indus

tribebyggelse få förvärva ett område om cirka 2 hektar av kronoegendomen,

vilket området närmare utmärkts å en av länsarkitekten Arvid Stille

den 16 november 1945 upprättad skiss för utvidgning av stadsplanen för

Mariefreds stad.

Drätselkammaren, som för området föreslagit ett pris av 1 krona 20 öre

för kvadratmeter, har som stöd för sin framställning anfört, att området befunnits

särskilt lämpligt för det avsedda ändamålet bland annat av den anledningen,

att stadens nuvarande vatten- och avloppsledningsnät kunde utsträckas

till platsen i fråga utan vidtagande av kostsamma utbyggnader samt

att trafiken med industriplatsen icke konnne att beröra den egentliga staden.

Av ärendet tillhörande handlingar och kartor, däribland en av distriktslanlmätaren

Oscar Thorén år 1925 i två blad upprättad karta över kronoegendomen,

inhämtas i huvudsak följande.

Kronoegendomen har sina ägor förlagda i ett sammanhängande skifte å

ömse sidor av stadsbebyggelsen med åbyggnaderna belägna omedelbart intill

vägen Mariefred—Stallarholmen och väster om förenämnda skiftet Munkhagen.

Det till försäljning föreslagna området är beläget väster och delvis

norr om den nuvarande idrottsplatsen och på det norr om skiftet Munkhagen

belägna skiftet Hammargärdet. Området, som i väster angränsar vägen

till Stallarholmen, motsvarar västra delen av ägofiguren 130 samt södra delarna

av ägofigurerna 132 och 141 å den av Thorén upprättade kartan över

kronoegen domen.

Avståndet mellan området och järnvägens stationsområde i Mariefred är

omkring 350 meter.

Länsarkitekten har såsom skäl för lämpligheten att till den ifrågavarande

delen av stadens område förlägga en mdustribebyggelse i ett av drätselkammaren

åberopat yttrande den 17 november 1945 anfört följande.

Området, som blir behörigen avskilt från den nuvarande stadsbebyggelsen,

kan lätt avgränsas från ny stadsbebyggelse genom trädplanterade bälten.

Området ligger nära tillfartslandsvägen till staden, utan alt beröras av

turisttrafiken dit och till Gripsholms slott, och torde lätt kunna få tillgång

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj.ts proposition nr 89.

till industrispår från statens järnvägar. Det behöver ej beröras av trafiken

från järnvägen och tillfartslandsvägen till framtida stora bostadsområden norr

om nuvarande stadsplaneonrrådet.

Den första bebyggelsen av området kan lämpligen ske söderifrån, där vägar

och ledningar redan finnas.

Domänintendenten har framhållit, att han ansåge området vara fördelaktigt

med hänsyn till dess läge intill landsväg, möjligheten till stickspår från

järnväg och närheten till vatten- och avloppsledningar. Områdets dominerande

läge ansåge han däremot vara en nackdel ur allmän synpunkt. Därest

det planerade industriområdet bleve bebyggt, komme vidare kronoegendomens

åker att avskiljas i två delar, belägna en på vardera sidan av stadsbebyggelsen.

Den norr och öster om staden belägna delen av egendomen kunde

då endast nås medelst stadens gator, genom vilka erforderliga körslor måste

företagas. Visserligen förekomme dylika körslor redan nu, men det vore

ovisst huruvida denna trafik ostörd finge fortgå i framtiden. För jordbrukets

å kronoegendomen del ansåge domänintendenten av nyss anförda skäl

det föreslagna industriområdet synnerligen olyckligt valt. Domänintendenten

funne med anledning härav att staden borde anvisas att i första hand för ändamålet

utnyttja tvenne andra å kronoegendomen belägna, å länsarkitektens

planskiss utmärkta områden, vilka båda utan olägenhet kunde frånskiljas

kronoegendomen och vilka vore belägna intill andra industrier inom staden.

Kronoegendomens arrendator Carl von Bergen har anfört att det för kronoegendomens

vidkommande måste anses synnerligen olämpligt med avstyckning

och försäljning av det ifrågavarande området, enär detta inginge i ett

skifte som på grund av sitt läge i närheten av åbyggnaderna driftsekonomiskt

utgjorde den mest värdefulla delen av egendomen. Ett frånskiljande av området

skulle jämväl försvåra och fördyra brukandet av angränsande delar

av kronoegendomen.

Drätselkammaren i Mariefred har i skrivelse den 9 december 1946 till

domänstyrelsen förklarat sig vidhålla den gjorda framställningen samt därvid

anfört i huvudsak följande.

Mariefred har hittills saknat industri i någon större omfattning och därför

också saknat möjligheten att kunna bereda stadens ungdom arbetsmöjligheter

i hemorten. Ungdomen i fråga har därför varit tvingad att lämna hemmen

och hemstaden, och söka sin utkomst i andra orter. Ett sådant förhållande

befrämjar givetvis icke ett samhälles utveckling. Härtill kommer, att

vår tids samhällen ställas inför allt kraftigare krav på moderniteter, vilket

medför, i all synnerhet för ett litet samhälle av Mariefreds storlek, stora

ekonomiska krav.

För att rätta till det förstnämnda missförhållandet samt för att tillföra staden

nya inkomster, har stadens myndigheter sedan länge energiskt arbetat

för att få industri till staden. För att få industrifrågan tillfredsställande löst

beträffande förläggningen av blivande industrier och för att från början kunna

inarbeta detta område i en blivande stadsplan, har staden undersökt

möjligheten att finna ett ur alla synpunkter lämpligt område. Efter noggranna

undersökningar har staden stannat för det nu ifrågavarande området.

Rörande vad domänintendenten i sitt yttrande anfört beträffande svårigheterna

vid kronoegendomens brukande, därest det planerade industriområdet

skulle bli bebyggt, vill drätselkammaren påminna om att domänintendenten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

7

framhöll samma synpunkter då det gällde den inkorporeringsfråga i vilken

Kungl. Maj:t den 10 november 1944 fattat beslut. De nämnda synpunkterna

framhävdes mycket kraftigt vid behandlingen av denna fråga, både skriftligd

och muntligt, samt kunna sägas ha varit huvudmotivet för det avslagsyrkande

som förelåg på stadens framställning om inkorporering av det större

område som frågan då gällde, och i vilket nu ifrågavarande område ingick.

Drätselkammaren anser att i och med att Kungl. Maj:t biföll stadens framställning

om inkorporering, underkändes samtidigt de motiv och synpunkter

som anförts mot ett bifall till desamma. Enligt drätselkammarens uppfattning

torde väl även Kungl. Maj:ts mening ha varit att de områden som efter noggrann

prövning ansågos lämpliga att inkorporera, vid behov från stadens sida

även skulle få komma till användning. Ingen kunde väl tänka att staden skulle

ha varit angelägen att inkorporera ett markområde för fortsatt jordbruksändamål.

Domänintendentens omnämnda invändningar synes drätselkammaren

därför icke hållbara.

Den enda invändningen mot en bebyggelse av det föreslagna området skulle

kunna vara att eu höghusbebyggelse icke är önskvärd. Drätselkammaren

vill i det sammanhanget framhålla att det ligger i stadens eget intresse att

hindra en höghusbebyggelse på det ifrågavarande området, med hänsyn

till omkringliggande bebyggelse. Drätselkammaren har därför ingenting

emot att bebyggelsen genom bestämmelser i ett blivande köpeavtal begränsas

till exempelvis högst två våningar.

Rörande de av domänintendenten föreslagna områdena för tillgodoseende

av stadens omedelbara behov, vill drätselkammaren framhålla att områdena

äro otillräckliga för en framtida planering, och att stadens industrifråga på

denna linje ingalunda skulle bliva löst. Beträffande det ena av dessa områden

är detta beläget omedelbart intill ålderdomshemmet, folkskolan och kyrkogården.

en enligt drätselkammarens mening mindre lämplig inramning

av ett industriområde.

Efter förnyad noggrann prövning av frågan har drätselkammaren icke

kunnat finna något lämpligare område än det av kammaren föreslagna.

Med skrivelse den 17 januari 1947 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört i huvudsak följande.

Styrelsen vill för sin del, därest den blivande bebyggelsen inom området

begränsas till högst två våningar på sätt staden numera medgivit och med

hänsyn i övrigt till vad länsarkitekten anfört, icke motsätta sig att staden

redan nu under löpande arrendeperiod beredes möjlighet förvärva i ärendet

ifrågakomna område om 20 000 kvadratmeter av kronoegendomen Gripsholm

t1, dock först sedan området genom avstyckningsförrättning frånskilts

kronoegendomen. Som ytterligare villkor för försäljningen bör gälla att staden

förbinder sig respektera det för området i fråga såsom ingående i arrendet

för kronoegendomen intill den 14 mars 1959 gällande arrendeavtalet.

Under angivna förbehåll och under villkor att någon jämkning i nyssberörda

mellan kronan och arrendatorn gällande arrendeavtal icke skall komma

till stånd till följd av eventuell försäljning av området till staden kan styrelsen

godtaga den i ärendet av staden för området erbjudna köpeskillingen

av 1 krona 20 öre för kvadratmeter eller tillhopa cirka 24 000 kronor. Styrelsen

hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte förordna att det ifrågavarande

området efter avstyckning skall försäljas till Mariefreds stad på nu angivna

villkor och mot en köpeskilling motsvarande 1 krona 20 öre för kvadratmeter.

Drätselkammaren i Mariefred har sedermera i skrivelse den t 1 februari

1947 förklarat sig icke ha något att erinra mot de av domänstyrelsen före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

Departementschefen.

slagna försäljningsvillkoren. Rörande uppgörelse med den nuvarande arrendatorn

av kronoegendomen om ersättning för den förlust som för denne

skulle uppstå, därest försäljningen komme till stånd, har drätselkammaren

meddelat, att underhandlingar redan förts, dock utan att någon uppgörelse

träffats. Båda parterna hade emellertid enats om att denna detalj icke behövde

utgöra något hinder för den ifrågavarande markens försäljning, emedan

man från båda håll förutsatte, att en uppgörelse utan svårighet skulle

kunna träffas.

Det stora behovet av mark för industriändamål inom Mariefreds stad och

det av staden för inköp föreslagna områdets lämplighet för nämnda ändamål

synas motivera ett bifall till den av staden gjorda framställningen. Mot

den föreslagna köpeskillingen, 1 krona 20 öre för kvadratmeter, samt mot

övriga av domänstyrelsen föreslagna köpevillkor har jag intet att erinra. Då

den föreslagna köpeskillingen kaix komma att överstiga 25 000 kronor på

grund av att områdets gi-änser ännu icke slutligt fixerats, torde emellertid

riksdagens medgivande till försäljningen böra inhämtas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, sedan från kronoegendomen Gripsholm l1 i Mariefreds

stad och Kämbo socken genom avstyckningsförrättning

frånskilts ett å en av länsarkitekten Arvid Stille den 16 november

1945 upprättad planskiss närmare utmärkt område

om cirka 20 000 kvadratmeter, motsvarande å en av distriktslantmätaren

O. Thorén år 1925 upprättad karta över kronoegendomen

(Blad 2) ägofigurerna nr av 130, av 132 och av

141, området må försäljas till Mariefreds stad mot en köpeskilling

motsvarande 1 krona 20 öre för kvadratmeter samt

under villkor i övrigt,

att området försäljes i befintligt skick med tillträdesrätt

omedelbart,

att staden är skyldig respektera det för området såsom ingående

i arrendet för kronoegendomen intill den 14 mars

1959 gällande arrendeavtalet,

att någon jämkning i arrendekontraktet på grund av försäljningen

icke skall ske, till följd varav kronan skall äga

uppbäia förekommande arrendeavgälder oavkortade,

att staden förbinder sig att i blivande byggnadsbestämmeiser

föreskriva att högsta tillåtna bebyggelse å området icke

må överstiga två våningar,

att förbehåll göres för de jämkningar i områdets gränser

och areal, som må föranledas av avstyckningsförrättningen,

samt

att i öviigt bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945

(nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

9

3:o.

Bondebacka ne 1 Motala stad.

Kronoegendomen 1j2 mantal Bondebacka nr 1 (stadsägan nr 412) inom

Motala stad med en areal av omkring 32 hektar, varav omkring 18,5 hektar

åker, 8 hektar äng och 5,5 hektar annan mark, är enligt kontrakt den 3 februari

1936, utarrenderad för tiden till den 14 mars 1951. Enligt särskilt avtal

den 20 september och den 18 oktober 1935 disponerar telegrafstyrelsen till

samma dag ett område av egendomen om 13,75 hektar för rundradiostation

mot en årlig avgäld av 1 500 kronor.

Drätselkammaren i Motala har i en till domänstyrelsen den 5 januari 1946

inkommen skrivelse ifrågasatt att för bostadsbebyggelse av kronoegendomen

få förvärva ett öster om den av telegrafstyrelsen disponerade delen av egendomen

beläget markområde, vilket närmare utmärkts å en ansökningen bifogad

skiss jämte plankarta över Motala.

Såsom skäl för sin framställning har drätselkammaren anfört, att området

angränsade en tidigare från kronoegendomen försåld del med ett flertal

numera bebyggda tomter och att området behövdes till tomtområde.

Av ärendet tillhörande handlingar och kartor, däribland ett av stadsarkitekten

Gunnar Påhlman i oktober 1946 uppgjort skissförslag till stadsplan för

viss del av kronoegendomen, inhämtas bland annat, att kronoegendomen V2

mantal Bondebacka nr 1 är taxeringsvärderad till 42 600 kronor, att marken,

som staden önskade förvärva, är belägen omkring 1 kilometer nordost

om stadens centrala delar utmed Hårstorpsgatan och intill planlagt område

och att densamma, som utgöres av en stenbunden äng, ingår såsom betesmark

i arrendet till kronoegendomen.

Domänintendenten i, som framhållit, att det av staden till inköp ifrågasatta

området, ehuru beläget i en nordsluttning, väl lämpade sig för bostadsbebyggelse,

har tillstyrkt försäljning till staden av ett område om cirka 1,17

hektar av egendomen mot en köpeskilling av 2 kronor 50 öre för kvadratmeter,

under villkor att staden svarade för kostnaderna för avstyckning av

området från kronoegendomen.

Telegrafstyrelsen har i skrivelse den 14 februari 1946 meddelat att styrelsen

icke hade något att erinra emot försäljningen.

Statens byggnadslånebyrå har på anmodan av domänstyrelsen avgivit

utlåtande rörande saluvärdet å det till försäljning föreslagna området, varvid

byrån i en i ärendet avgiven, den 10 december 1946 dagtecknad promemoria

anfört huvudsakligen följande. Vid samråd mellan byggnadslånebyrån

och staden hade det framkommit, att den av staden gjorda framställningen

om förvärv av mark från kronoegendomen avsåge en betydligt större del

av denna än den av domänintendenten uppgivna, nämligen ett område om

cirka 6,45 hektar, närmare utmärkt å det av stadsarkitekten Gunnar Påhlman

uppgjorda skissförslaget. Enligt detta avsåges området delvis skola exploateras

för bostadsbebyggelse och delvis utläggas till park, varvid arealen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

skulle uppdelas i 1,87 hektar tomtmark, 0,15 hektar gatumark och 4,43 hektar

parkmark. Den å skissen angivna bostadsbebyggelsen utgjordes dels av åtta

punkthus i tre våningar med en sammanlagd våningsyla av 7 780 kvadratmeter

och dels av tre tvåvåningshus inom ett kvarter med en areal av cirka

1 800 kvadratmeter. Då domänstyrelsen under hand meddelat, att försäljningen

möjligen komme att omfatta området om 6,45 hektar, avsåge värderingen

detta. Gatukostnaderna, som beräknats efter samråd med stadsingenjören

i Motala, och kostnaderna för exploateringens administration beräknades

uppgå till omkring 65 000 kronor respektive 2 000 kronor. Med utgångspunkt

från de prisnormer, som tillämpats vid av Motala stad tidigare

gjorda markförsäljningar och som i samråd med byggnadsiånebyrån fixerats

på grundval av en utredning rörande förkrigsårens tomtprisnivå, syntes

tomtpriserna för punkthusen böra motsvara 12 kronor för kvadratmeter

våningsyta och för tvåvåningshusen 5 kronor för kvadratmeter tomtyta.

Områdets bebyggande avsåges vara slutfört inom 5 år. I enlighet härmed

uppskattades stadens inkomster av områdets exploatering till ett nuvärde av

•11 000 kronor. Byggnadsiånebyrån ansåge emellertid — med hänsyn till den

för bostadsändamål disponibla våningsytan — icke större areal, inklusive

mark för parker och gator, vara att hänföra till den planerade

bebyggelsen än 43 400 kvadratmeter råmark, vilket motsvarade ett pris

av 72 öre för kvadratmeter. För resterande markareal, som staden

önskade förvärva eller 21 100 kvadratmeter, borde efter enahanda grunder

beräknas en ersättning av ytterligare cirka 15 000 kronor. Byrån

tunne sålunda saluvärdet för området i dess helhet böra uppskattas till

46 000 kronor. Då värderingen verkställts med utgångspunkt från att tomtmarken

i exploateringsfärdigt skick icke skulle betinga högre pris än vad som

av bostadssociala skäl ansåges önskvärt borde såsom villkor vid försäljningens

avslutande uppställas, att marken icke finge av staden försäljas eller

upplåtas med tomträtt till högre priser än som motsvarade kostnaderna för

förvärv av marken, områdets förseende med gator och avloppsledningar och

skälig ersättning för administration.

Med skrivelse den 4 februari 1947 har domänstijrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj :ts prövning och därvid anfört följande.

Styrelsen biträder för sin del Motala stads föreliggande ansökan om förvärv

för bostadsbebyggelse av det senast i ärendet ifrågakomna området om

cirka 6,45 hektar av kronoegendomen Bondebacka. Området bör för utförande

genom staden av erforderliga planeringsarbeten redan nu under löpande

arrendeperiod försäljas till staden, dock först sedan området genom

avstyckningsförrättning frånskilts egendomen. Som ytterligare villkor för försäljningen

bör gälla att staden förbinder sig respektera det för området såsom

ingående i arrendet för kronoegendomen gällande arrendeavtalet, därvid

törutsättes att någon jämkning i avtalet till följd av försäljningen icke sker.

Den av byggnadsiånebyrån för området föreslagna köpeskillingen å 46 000

kronor kan av styrelsen lämnas utan erinran.

Då försäljningen sker till Motala stad synes styrelsen anledning icke föreligga—

utöver redan förekommande bestämmelser härom — genom förbehåll

i köpevillkoren lämna ytterligare föreskrifter med avseende å tomtområdets

utnyttjande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 89.

11

Drätselkammaren i Motala har sedermera i skrivelse den 11 februari 1947

förklarat sig icke ha något att erinra mot varken den föreslagna köpeskillingen

eller de villkor i övrigt, som föreskrivits för försäljningen i fråga.

Då jag icke har något att erinra mot domänstyrelsens förslag, hemställer Departementsjag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att, sedan från kronoegendomen Va mantal Bondebacka nr

l (stadsägan nr 412) i Motala stad genom avstyckningsförrättning

frånskilts ett å en av stadsarkitekten G. Påhlman i

oktober 1946 upprättad planskiss närmare utmärkt område

om cirka 6,45 hektar, området skall mot en köpeskilling av

46 000 kronor försäljas till Motala stad, skolande för försäljningen

i övrigt gälla följande villkor nämligen,

att området försäljes i befintligt skick med tillträdesrätt

omedelbart,

att staden är skyldig respektera det för området såsom ingående

i arrendet för kronoegendomen intill den 14 mars

1951 gällande arrendeavtalet,

att någon jämkning i arrendekontraktet på grund av försäljningen

icke skall ske, till följd varav kronan skall äga

uppbära förekommande arrendeavgälder oavkortade,

att förbehåll göres för de jämkningar i områdets gränser

och areal, som må föranledas av avstyckningsförrättningen,

samt

att i övrigt för försäljningen skola i tillämpliga delar gälla

bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262)

angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

4:o.

Skogen l173 i Värmlands län.

Sedan genom resolution den 1 april 1943 länsstyrelsen i Värmlands län

fastställt byggnadsplan för visst område av fastigheten Skogen l18 å kronoparken

Björneborg i Visnums socken, vilket område finnes närmare angivet

a en av länsarkitekten Conny Nyqvist i september 1942 upprättad karta, har

Björneborgs Jernverks Aktiebolag i skrivelse den 7 februari 1944 till revirförvaltaren

i Kristinehamns revir anhållit att få förvärva nämnda byggnadsplanelagda

del av Skogen l18 för att kunna anskaffa byggnadstomter till bolagets

arbetare. Med anledning av denna framställning har genom en den 21

december 1944 fastställd förrättning inom byggnadsplaneområdet avstyckats

en för försäljning lämplig del av sistnämnda fastighet. Den därvid nybildade

fastigheten, som på uppdrag av domänstyrelsen år 1944 saluvärderats,

bar åsatls registerbeteckningen Skogen l173.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

Vid avstyckningen har inom bvggnadsplaneområdet undanlagits bland annat

tretton tomter, av vilka en är bebyggd med kronojägarbostad, en avsedd

för en handelslägenhet och återstående elva avsedda att vid behov användas

som byggnadstomter åt revirets skogsarbetare.

Av ärendet tillhörande handlingar inhämtas i huvudsak följande angående

Skogen l173.

Fastigheten är belägen omedelbart öster om Björneborgs brukssamhälle,

1 kilometer från Björneborgs järnvägsstation och 12 kilometer från Kristinehamn.

Fastigheten, som är obebyggd och ej beröres av något arrendeavtal, omfattar

en areal av 12,2153 hektar skogsmark, vilken är jämn med svag lutning

mot nordväst. Den ideala medelboniteten har uppskattats till 6 kubikmeter.

Skogen å fastigheten utgöres av medelålders björkinblandad barrskog av

god beskaffenhet och virkesförrådet beräknas till omkring 2 000 kubikmeter.

Av fastighetens areal ha 6,8 hektar enligt byggnadsplanen avsatts till effektiv

tomtmark, medan återstoden avses skola utgöra parkområde och gator.

Enligt avstyckningskartan är i gatan b nedlagd en kronan tillhörig avloppsledning.

A fastigheten finnes uppförd en bolaget tillhörig transformatorkiosk från

vilken framdragits två högspänningsledningar, den ena omkring 100 meter

lång och tillhörig bolaget samt den andra omkring 350 meter lång och tillhörig

kronan.

Saluvärdet, vari inräknats av kronan förskotterade avstyckningskostnader,

har uppskattats till 36 400 kronor, motsvarande omkring 30 öre per kvadratmeter

total areal och 60 öre per kvadratmeter effektiv tomtmark. I nämnda

värde ingår icke värdet av å fastigheten växande skog. Vid värderingen har

räknats med en exploateringstid av 5 år.

Revirförvaltaren och värderingsmannen ha tillstyrkt försäljning av Skogen

l173, ehuru den förre ansett det vid värderingen åsätta saluvärdet för

högt med hänsyn till dels tomtmarkens steniga beskaffenhet, vilken torde

komma att inverka på kostnaderna för bland annat tomternas dränering, dels

det intrång som förorsakades av de över fastigheten framdragna högspänningsledningarna.

Revirförvaltaren har tillika framhållit bland annat, att

skogen å den del av fastigheten som enligt byggnadsplanen avsatts till park,

borde värderas och medfölja marken vid försäljningen, medan ståndskogen

å tomterna borde undantagas för avverkning och tillgodogörande av kronoparken

i den mån tomterna toges i anspråk. Köpare av tomt skulle därvid

äga rätt att inköpa å tomten växande skog till av revirförvaltaren bestämt

pris.

Över jägmästaren, som jämväl tillstyrkt försäljningen, har anfört bland annat,

att den å tomterna förefintliga skogen borde ingå i försäljningen, sedan

kronan tillgodogjort sig den skog som ansåges lämpligen böra avverkas, samt

att det vid saluvärderingen åsätta priset borde sänkas med förslagsvis 3 000

kronor mot det att kronan ernölle rätt att för all framtid ha den kronan tillhöriga

högspänningsledningen framdragen över fastigheten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-ts proposition nr 89.

13

Björneborgs Jernverks Aktiebolag har, i anledning av en förfrågan från

domänstyrelsen, huruvida bolaget önskade förvärva Skogen l173 till ett pris

av 36 400 kronor, under hand meddelat, att bolaget ansåge detta pris vara

för högt och att frågan om inköp av området därför borde få vila tills vidare.

Hos domänstyrelsen har Visnums kommun sedermera i skrivelse den 19

juni 1946 anhållit att få förvärva Skogen l173.

Statens bygynadslånebyrå har i yttrande till domänstyrelsen den 28 oktober

1946 meddelat, att byggnadslånebyrån funne det fastigheten åsätta saluvärdet,

36 400 kronor exklusive å fastigheten befintlig skog, vara skäligt.

Med skrivelse den 17 januari 1947 har domänstyrelsen med tillstyrkande

av försäljningen underställt ärendet Kungl. Maj:ts prövning och i samband

därmed framhållit bland annat, att styrelsen, då den ansåge kommunen böra

erhålla företrädesrätt att förvärva Skogen l173, underhandlat med kommunen

angående fastighetens försäljning. Kommunen hade därvid förklarat sig villig

inköpa densamma till angivet pris av 36 400 kronor och på villkor i övrigt,

som framginge av ett mellan domänstyrelsen och kommunen under förutsättning

av Kungl. Maj:ts godkännande den 3 och den 13 januari 1947

träffat köpekontrakt.

Det mellan domänstyrelsen och Visnums kommun preliminärt upprättade

köpekontraktet innehåller i övrigt följande villkor.

Fastigheten tillträdes vid köpebrevets utfärdande i då befintligt skick. Köpeskillingen

erlägges kontant vid tillträdet.

I köpet ingår ej å fastigheten befintlig skog, som kommunen dock äger rätt

att genom vederbörande jägmästare efter dennes värdering inköpa till i orten

gängse pris.

Kommunen är skyldig att senast inom två år efter tillträdet hos jägmästaren

anmäla, huruvida och i vad mån kommunen önskar förvärva å fastigheten

befintlig skog. Sådan skog, som kommunen ej önskar lösa, skall vara avverkad

ocb bortforslad senast inom två år från den dag kommunen erlagt likvid

för av kommunen förvärvad skog inom fastigheten.

Kronan och Björneborgs Jernverks Aktiebolag skola förbehållas rätt att ha

över fastigheten framdragna elektriska ledningar kvarstående och nyttja desamma

utan rätt för kommunen ocb framtida tomtägare inom fastigheten till

annan ersättning än av ledningarnas innehavare för skada till följd av reparation,

förändring eller tillsyn av ledningarna, varjämte Björneborgs Jemverks

Aktiebolag skall förbehållas rätt att på enahanda villkor behålla och

nyttja å fastigheten befintlig, bolaget tillhörig transformatorkiosk.

Kommunen är skyldig att till självkostnadspris inlösa av kronan i gatan

b enligt avstyckningkartan nedlagda avloppsledningar.

Kronan och framtida ägare av tomter, vilka äro belägna invid gatan b

och denna gatas förlängning öster ut och vilka tomter icke ingå i försäljningen.

förbehållas i*ätt att från sagda tomter kostnadsfritt anknyta avlopp till

avloppsledning, som kan komma alt anläggas i nämnda gata och dennas

förlängning.

Kommunen skall ensam vidkännas kostnaderna för lagfart och övriga med

köpet förenade utgifter.

Samtliga skatter och onera skola gäldas av kommunen i den mån de belöpa

på liden från och med tillträdesdagen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

Departementschefen.

I likhet med domänstyrelsen anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande

fastighet försäljes till Visnums kommun. Med biträdande av domänstyrelsens

försäljningsförslag får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att av kronoparken Björneborg fastigheten Skogen l173 i

Visnums socken, Värmlands län, må genom domänstyrelsens

försorg försäljas till Visnums kommun för en köpeskilling av

36 400 kronor samt under de villkor i övrigt, som finnas angivna

i omförmälda köpekontrakt.

5:o.

Vallby nr 4 i Västerås stad.

Vid ett den 14 mars 1934 fastställt laga skifte tilldelades kronoegendomen

9/io mantal Vallby nr 4 (41) eller stadsägorna nr 1047, 1048 och 1049 i Västerås

stad ett område om 0,9005 hektar, beläget inom stadsdelen Jakobsberg

och helt skilt från egendomen i övrigt. För bland annat stadsdelen Jakobsberg

finnes en den 24 november 1938 fastställd stadsplan, vari viss ändring

gjorts den 15 februari 1946.

Nyssnämnda område inom stadsdelen Jakobsberg är beläget nordväst om

Djäkneberget mellan Drottninggatan och Jakobsbergsgatan i Västerås stad.

Området angränsar i norr ett till fastigheten 1 mantal Vallby nr 3 eller

stadsägorna 1042—1046 hörande område om 1,1818 hektar, vilket äges av

Uppsala universitet.

Stadsbebyggelsen sträcker sig upp på båda sidor av området och består i

huvudsak av friliggande bostadshus. Avståndet från området till stadens

centrum är omkring 1,5 kilometer.

A området finnes en väl uppvuxen tallskog innehållande omkring 160

kubikmeter huvudsakligen gagnvirke.

Enligt den för ifrågavarande del av staden före ändringen den 15 februari

1946 gällande stadsplanen skulle områdets areal uppdelas i 3 800 kvadratmeter

kvartersmark, 2 600 kvadratmeter gatumark och 2 605 kvadratmeter

parkmark, varjämte området skulle få bebyggas med två stycken stenhus

i tre våningar med en våningsyta av sammanlagt 1 872 kvadratmeter.

Anslutnings- och gatukostnaderna för området beräknades enligt markredovisningen

till stadsplanen till 10 200 kronor.

Sedan Västerås Juridiska Inkasso- & Affärsbyrå samt drätselkammaren i

Västerås, den förra såsom ombud för byggnadsfirman Axelson & Gustafsson

i Västerås, i skrivelser den 23 mars 1939 respektive den 10 januari 1941 hos

domänstyrelsen anhållit att för bostadsbebyggelse få förvärva ifrågavarande

kronan tillhöriga område, avgåvos på anmodan av domänstyrelsen ett flertal

utlåtanden angående bland annat områdets saluvärde.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

15

Domänintendenten föreslog i utlåtanden den 14 september 1939 och den

24 mars 1941, att, därest området försåldes, köpeskillingen skulle bestämmas

genom infordrande av anbud. Priset borde dock ej understiga 8 kronor för

kvadratmeter för området i dess helhet.

Ombudsmannen vid universitetet i Uppsala K.-E. Hertzberg, som på anmodan

av domänstyrelsen utlät sig i ärendet, anförde i ett den 18 januari

1941 dagtecknat yttrande bland annat följande. Det ifrågavarande tomtområdet

vore det avgjort bästa och förnämsta inom Västerås centralare delar,

som ännu vore outnyttjat för bebyggelse, även om den till park anslagna

delen av området syntes onödigt stor med hänsyn till närheten till Djäkneparken.

Staden torde emellertid vara skyldig att utgiva lösen, beräknad efter

marknadspriset, för större delen av parkområdet. Vad prisfrågan anginge

vore det svårt att framlägga något faktiskt belägg för vad som kunde anses

skäligt närmast av den anledningen att någon försäljning av mark av samma

fördelaktiga läge och kvalitet i övrigt icke förekommit inom stadsdelen Jakobsberg.

De få tomter som sålts under senare år hade nämligen endast

varit avsedda för villa- eller lågbebyggelse. Med utgångspunkt från dels de

priser som betingats för under åren 1935—1940 inom Jakobsberg till villabebyggelse

försålda tomter, vilka priser i regel uppgått till omkring 10 kronor

för kvadratmeter, dels de utsagor som gjorts av personer, väl underrättade

om byggnadsmarknaden i Västerås, vilka samtliga ansett ett salupris av cirka

20 kronor för kvadratmeter icke vara oskäligt, syntes det av domänintendenten

föreslagna salupriset 8 kronor för kvadratmeter vara avsevärt för lågt.

Markområdet borde icke försäljas till lägre pris än 12 kronor för kvadratmeter

i dess helhet.

Länsarkitekten framhöll den 18 april 1941 att det av domänintendenten

föreslagna försäljningspriset, 8 kronor för kvadratmeter, torde vara fullt tillfredsställande.

Stadsägoområdet omfattade nämligen enligt stadsplanen till

övervägande delen sådan mark, som icke finge bebyggas.

Sedan domänstyrelsen erbjudit staden att inköpa det ifrågavarande området

för en köpeskilling motsvarande 12 kronor för kvadratmeter, anhöll

drätselkammaren i skrivelse den 19 november 1941 att till ett reducerat pris

få inköpa området, varvid drätselkammaren framhöll, att det pris som vid

denna tid tillämpades vid markuppgörelser inom Jakobsberg rörde sig om

5 kronor för kvadratmeter för ren tomtmark.

Länsarkitekten i Stockholms län Olof Lundgren anförde den 3 januari

1942 i huvudsak följande. Området lämpade sig ur alla synpunkter för omedelbar

exploatering. Av dels en undersökning rörande taxeringsvärdena för

likbelägen mark inom staden dels upplysningar inhämtade av stadsingenjören

i Västerås och en representant för en byggnadsfirma i staden rörande

gängse tomtpriser, framginge att markvärdena för tomtmark varierade väsentligt

från ett pris för kvadratmeter av 2 kronor 60 öre för ett område

strax söder om kronans mark till 17 kronor i ett kvarter söder om Djäkneberget.

Invid kronans mark syntes i övrigt tomtvärdet hålla sig omkring

4 kronor för kvadratmeter. Taxeringsvärdena läge något under saluvärdena.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

De högre markvärdena inom olika områden sammanhängde med elt större

utnyttjande av tomtmarken. Med stöd av dessa värden och med hänsyn till

tomtens karaktär skulle priset på kvartersmarken samt en del av parkmarken,

1 700 kvadratmeter, som staden borde lösa, sättas till ungefär 12 kronor

för kvadratmeter. Vid den planering, som förekomme i Jakobsberg, borde

tomtmarksvärdet emellertid i första hand sättas per eldstad eller per

kvadratmeter bruttovåningsyta. Med utgångspunkt från tidigare inom staden

tillämpade priser per kvadratmeter bruttovåningsyta syntes ett pris för

kvadratmeter bruttovåningsyta av 30 kronor böra beräknas eller för 1 872

kvadratmeter 56 160 kronor, vilket i detta fall även innebure ett tomtpris

per normaleldstad av 810 kronor. För att erhålla råmarkspriset måste summan

56 160 kronor minskas med gatu- och anslutningskostnaderna, beräknade

till 10 200 kronor, till vilket senare belopp borde läggas 40 procent av

gatukostnaderna eller 2 400 kronor. Då staden emellertid borde lösa den

nyssnämnda delen av parkmarken om 1 700 kvadratmeter till ett såsom skäligt

ansett pris av 9 kronor för kvadratmeter skulle områdets värde uppgå

till i runt tal 59 000 kronor, vilket gåve ett råmarkspris, oberäknat skogsvärdet

av 6 kronor 55 öre för kvadratmeter. Med hänsyn till utvecklingen vore

emellertid icke oskäligt att en viss marginal beräknades vid försäljningen,

varför ett försäljningspris av 7 kronor för kvadratmeter eller 63 000 kronor

exklusive skogsvärdet föresloges.

I anledning av den av länsarkitekten Lundgren gjorda värderingen anmodade

domänstyrelsen ombudsmannen Hertzberg att ånyo avgiva yttrande

angående det ifrågavarande områdets saluvärde, varvid Hertzberg i utlåtande

den 11 januari 1943 anförde bland annat följande. Sedan det föregående

yttrandet i ärendet avgivits syntes efterfrågan på byggnadstomter, särskilt

för bostadsändamål ha starkt ökat, ej minst inom stadsdelen Jakobsberg.

Priserna inom denna stadsdel visade även en avgjort stigande tendens.

Vid försäljningar av två tomter inom stadsdelen med avsevärt sämre läge

än kronans ifrågavarande område, hade betingats ett pris av 8 respektive

11 kronor för kvadratmeter råmark, trots att de båda tomtema endast finge

bebyggas med en mindre tvåvåningsvilla respektive ett mindre tvåvåningshus.

Det torde finnas anledning förvänta att prisstegringen skulle fortsätta.

Det av Lundgren föreslagna försäljningspriset, 7 kronor för kvadratmeter

råmark, vore avsevärt för billigt. Hertzberg vore benägen anse det av honom

själv tidigare föreslagna priset 12 kronor för kvadratmeter icke obetydligt

för lågt.

I anledning av de avgivna yttrandena meddelade domänstyrelsen i skrivelse

den 15 januari 1943 till drätselkammaren i Västerås, att styrelsen vidhölle

det tidigare föreslagna priset av 12 kronor för kvadratmeter.

Undei hänvisning till vad sålunda förekommit i ärendet hemställde drätselkammaren

i skrivelse den 22 februari 1943 hos Kungl. Maj:t alt Kungl.

Maj:t måtte upptaga ärendet till behandling samt medverka till att marken

finge förvärvas av Västerås stad till ett pris av 38 600 kronor.

I anledning av framställningen saluvärderades området den 29 maj 1943

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

17

av domänintendenten med biträde av tre arrendeuppskattningsmän, varvid

området åsattes ett värde av 108 600 kronor.

Sedan domänstyrelsen avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 26 juni

1943, lann Kungl. Maj:t genom beslut den 6 augusti 1943 drätselkammarens

ansökning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 augusti 1943 har drätselkammaren i

Västerås anfört bland annat följande.

Efter Kungl. Maj:ls beslut den 6 augusti 1943 har framkommit, all domänstyrelsen

redan den 1 oktober 1936 i skrivelse till drätselkammaren erbjudit

Västerås stad att inköpa ifrågavarande område för ett pris av 3 kronor

för kvadratmeter eller sålunda i runt tal 27 000 kronor. Drätselkammaren

ansåg emellertid vid detta tillfälle priset vara för högt, enär staden inköpt

andra angränsande skogsskiften till ett pris av 1 krona 60 öre för

kvadratmeter.

Då nämnda skrivelse först nu kommit i erinran har drätselkammaren icke

velat underlåta all bringa den till Kungl. Majds kännedom med hemställan,

alt frågan om försäljning till staden av omförmälda område med hänsyn till

vad som numera framkommit i ärendet om möjligt måtte upptagas till förnyad

behandling.

Drätselkammaren är i detta sammanhang angelägen erinra om att förutsättning

för statligt stöd till byggnadsverksamheten är att 1935 års tomtpriser

icke överskridas. Därest staden skulle lösa till sig den nu ifrågavarande marken

till det pris domänstyrelsen fordrat eller cirka 12 kronor för kvadratmeter

skulle sålunda värdet a marken ha stegrats med icke mindre än 400

procent med utgångspunkt från domänstyrelsens försäljningsanbud 1936.

1 ett till drätselnämnden vid universitetet i Uppsala den 15 november

1943 avgivet yttrande i anledning av framställningen har ombudsmannen

Hertzberg anfört huvudsakligen följande. Beträffande den av drätselkammaren

i Västerås åberopade skrivelsen den 1 oktober 1936 hade såväl domänintendenten

som Hertzberg undertecknat densamma med förbehåll om godkännande

av respektive uppdragsgivare. Anbudet till försäljning hade tillkommit

på förslag av en av delägarna i den samfällighet, i vilken del nu

ifrågavarande området då inginge, för att söka undvika de hinder och besvär,

som genom vissa stadens åtgärder rests vid delägarnas försök till en rättmätig

exploatering av området. Någon uppgörelse med staden hade icke kommit

till stånd. Den förenämnde delägaren samt ägaren av en annan skifteslott

hade emellertid därefter av olika anledningar sett sig nödsakade att efter

förhandlingar med staden försälja sina andelar till ett pris av 1 krona 60 öre

för kvadratmeter. Detta hade emellertid skett efter det drätselkammaren avslagit

anbudet å 3 kronor för kvadratmeter, varför dessa för staden fördelaktiga

köp icke kunde åberopas av drätselkammaren såsom skäl för avvisandet

av sistnämnda anbud. Detta av staden nu framdragna förhållande både

sålunda icke annan betydelse än att det visade, att den tomtmark, som staden

år 1936 värderade till 1 krona 50 öre för kvadratmeter, nu av staden

själv ansåges kunna förvärvas för 4—6 kronor för kvadratmeter, alltså samma

värdestegringsproeent, 400 procent, som staden anmärkte på i fråga om

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 santl. Nr 89. y

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mctj:ts proposition nr 89.

domänstyrelsens nuvarande försäljningspris. Utgångspriserna vore olika, därav

de olika resultaten. I övrigt åberopades innehållet i de av Hertzberg avgivna

yttrandena den 18 januari 1941 och den 11 januari 1943.

Drätselnämnden vid universitetet i Uppsala har den 13 december 1943 med

ledning av det av Hertzberg avgivna utlåtandet förklarat att ett försäljningspris

av 12 kronor för kvadratmeter för det ifrågavarande området måste

betecknas såsom synnerligen billigt.

I yttrande den 27 december 1943 har domänintendenten avstyrkt försäljning

samt framhållit, att det med anledning av Västerås stads snabba tillväxt

de senaste åren och den därav föranledda stora efterfrågan på mark för

bebyggelse med största sannolikhet torde vara en fördel för kronan att ej

nu sälja området. Staden själv och enskilda ägde mycket betydande områden

invid bebyggda stadsdelar lämpliga för bebyggelse. Även om dessa områden

ej vore så förnämligt belägna som det ifrågavarande området kunde

det ej anses, att staden vore beroende just av detta område.

Länsarkitekten Lundgren, som av domänstyrelsen anmodats att avgiva

förnyat yttrande rörande saluvärdet å ifrågavarande område, har i utlåtande

den 29 tebruari 1944 anfört bland annat följande. De taxeringsvärden, som

hopsamlats från olika delar av Västerås för att tjäna till ledning vid avgivande

av utlåtandet den 3 januari 1942, måste ge en allsidigare uppfattning

om markvärdena i staden än om de uteslutande hämtats just från den

mark, som låge närmast runt omkring den aktuella egendomen, vilket hade

skett vid den av Hertzberg gjorda värderingen. Funnes billigare mark norr

eller öster om staden, måste denna marktillgång influera på priset i Jakobsberg.

Av synnerligen stor betydelse för markvärdet vore den byggnadsrätt,

som enligt stadsplanen tillkomme marken. Denna vore väsentligt olika för

det kronan tillhöriga området och för universitetets mark. Den förra tilläte

1 872 kvadratmeter bruttovåningsyta på 9 000 kvadratmeter råmark, medan

den senare tilläte 4 240 kvadratmeter å 13 000 kvadratmeter råmark. Om

man räknade med 30 kronor för kvadratmeter våningsyta för kronans mark

bleve värdet utan hänsyn till gatukostnader och ledningar 56 160 kronor och

kvadratmeterpriset för råmarken 6 kronor 24 öre, medan det i det senare fallet

bleve 127 200 kronor och kvadratmeterpriset för råmarken 9 kronor 80

öre. Dessa ojämna å-priser på råmarken torde icke kunna undvikas vid upprättande

av en rationell stadsplan, då byggnadsrätten ej kunde fördelas lika

med hänsyn till vissa gränser på marken. En återblick på de av Hertzberg

angivna exemplen syntes knappast vederlägga utan snarare styrka den uppskattning

som gjorts av markvärdet i yttrandet den 3 januari 1942. Någon

anledning att frångå denna tidigare gjorda värdering syntes alltså icke föreligga.

Möjligen skulle på grund av penningvärdets fall efter sistnämnda datum

å-priset kunna höjas från 7 kronor till 7 kronor 40 öre och försäljningssumman

från 63 000 kronor till 66 780 kronor.

Statens bgggnadsldnebgrå har i skrivelse den 26 mars 1946 såsom eget yttrande

i ärendet åberopat innehållet i en inom byrån upprättad promemoria

ur vilken inhämtas bland annat följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 89.

19

I skrivelse den 21 april 1945 anhöll domänstyrelsen att byråns yttrande

måtte grundas på ett av stadsarkitekten Sven Ahlbom i mars 1944 upprättat

förslag till ändring av stadsplanen för bland annat ifrågavarande område,

vilket stadsplaneförslag av Kungl. Maj:t fastställts den 15 februari 1946.

Vidare har Västerås stad i skrivelse den 14 april 1944 anhållit om byråns

uttalande rörande den köpeskilling, som kan godkännas för ifrågavarande

område för att vid bebyggelse å området tertiärlån skall kunna erhållas.

Enligt den nya stadsplanen fördelar sig arealen av kronans område på 4 960

kvadratmeter kvartersmark. 3 410 kvadratmeter parkmark och 635 kvadratmeter

gatumark.

Kvartersmarken ingår i de båda kvarteren Slenborren och Stenbjörnen.

Den övriga marken inom dessa kvarter tillhör dels Uppsala universitet och

dels Västerås stad. Med hänsyn till att man vid en värdering har att utgå

från den enligt gällande stadsplan medgivna bebyggelsen, synes det lämpligast

att värderingskalkylen föres så, att först vardera kvarterets värde framräknas

för att sedan fördelas på markägarna efter arealinnehav. Då det dessutom,

med hänsyn till att tidigare förhandlingar i ärendet gällt såväl domänverkets

som universitetets mark, får anses vara av stort intresse för såväl

domänverket som Västerås stad att veta värdet på det område, som äges av

universitetet, har jämväl för detsamma en fullständig värderingskalkyl genomförts.

Enligt stadsplanen fördela sig kvarterens areal oeh medgivna bebyggelse

så att av kvarteret Stenborrens areal, 7 280 kvadratmeter, domänverket äger

4 780 kvadratmeter och universitetet 2 500 kvadratmeter varjämte å kvarteret

får uppföras tre trevåningshus med en sammanlagd våningsvta av cirka

3 100 kvadratmeter.

Kvarteret Stenbjörnens areal, 5 790 kvadratmeter, fördelar sig med 180

kvadratmeter å domänverket, 4 240 kvadratmeter å universitetet samt 1 370

kvadratmeter å Västerås stad. Å sistnämnda kvarteret får uppföras fyra

kopplade trevånings huskroppar med en sammanlagd våningsyta av cirka

5 520 kvadratmeter.

På basis av en utredning rörande 1935 års lomtprisnivå och efter förhandlingar

mellan byrån och staden har för olika aktuella bebyggelseområden

vissa tomtpriser fixerats för att tjäna som norm vid bedömandet av tomtkostnadens

skälighet i de enskilda fallen. Västerås stad har vid sina markförsäljningar

tillämpat dessa prisnormer och det torde icke finnas anledning

frångå desamma i förevarande fall. Med hänsyn härtill samt förevarande

områdes vackra belägenhet bör lomlprisnivån motsvara 25 kronor för

kvadratmeter våningsyta.

''Gatukostnaderna ha beräknats uppgå till cirka 62 000 kronor, fördelal med

22 300 kronor å kvarteret Slenborren och 39 700 kronor å kvarteret Stenbjörnen.

Exploateringslidcn synes bliva så kort, all hänsyn ej behöver lagas till

ränteförluster.

Under nu angivna förulsätlningar blir värdel av kvarteret Slenborren

55 200 kronor, av vilkel belopp, med hänsyn till arealinnehavel, 36 200 kronor

tillkommer domänverket och 19 000 kronor universitet. Värdet av kvarteret

Stenbjörnen, 98 300 kronor, fördelar sig enligt samma grunder med

3 000 kronor å domänverket, 72 000 kronor å universitetet och 23 300 kronor

å Västerås stad.

Vid beräkning av värdet å domänverkets område för sig med utgångspunkt

från de sålunda erhållna värdena å kvartersmarken bör till exploatcringskostnadema

för området utöver ovan IVåndragna gatukostnader även hänföras

värdet av don galu- och parkmark om I 260 kvadratmeter, som en

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj.ts proposition nr 89.

exploatör enligt 45 $ stadsplanelagen skulle vara skyldig att överlämna till

staden utan ersättning. Denna mark åsättes således icke något värde för sig

utan kan anses inbegripen i råmarksvärdet 39 200 kronor, vilken summa sålunda

hänföres till 4 780 kvadratmeter av kvarteret Stenborren, 180 kvadratmeter

av kvarteret Stenbjörnen samt 1 260 kvadratmeter gatu- och parkmark.

Den övriga gatu- och parkmarken om 2 785 kvadratmeter torde skäligen

icke böra åsättas högre pris än 4 kronor för kvadratmeter och synes sålunda

ha ett värde av 11 100 kronor.

Domänverkets område synes sålunda ha ett saluvärde av (39 200 +

11 100 =) 50 300 kronor, eller avrundat 50 000 kronor, motsvarande 5 kronor

55 öre för kvadratmeter.

Universitetets område synes ha ett saluvärde av (93 900 + 8 200

102 100 kronor eller avrundat 102 000 kronor motsvarande 4 kronor för

kvadratmeter.

■lågmästaren i Västerds revir har den 5 och den 7 juni 1946 uppskattat värdet

av å området växande skog till 2 350 kronor.

I en den 11 januari 1947 dagtecknad promemoria har länsarkitekten Lundgren

anfört vissa synpunkter för klargörande av orsaken till skillnaden i sin

och byggnadslånebyråns värdering samt härvid särskilt påpekat, att byrån

och staden efter underhandlingar enats om vissa priser per kvadratmeter

bruttovåningsyta såsom skäliga för vissa områden ävensom ifrågasatt, huruvida

detta kunde anses som en värdering i vanlig mening, som kunde läggas

till grund för saluvärdet av en fastighet, även om ur allmän synpunkt låga

tomtvärden måste anses vara att eftersträva. Mot metodiken i byggnadslånebyråns

kalkyl funnes emellertid icke något att erinra, önskade man få veta

verkliga saluvärdet syntes dock den säkraste vägen vara att infordra anbud

å det ifrågavarande området.

Stadsdirektören i Västerås, Tli. Hedberg, har vid besök hos domänstyrelsen

i maj 1944 förklarat, att staden vore villig inköpa området till det pris, som

godkändes av byggnadslånebyrån.

Domänstyrelsen, som avgivit utlåtande den 31 januari 1947, har anfört i huvudsak

följande.

Enligt styrelsens mening torde det av byggnadslånebyrån uppskattade saluvärdet

ligga väsentligt under det pris, som skulle kunna erhållas, därest området

utbjudes till salu under hand genom infordrande av anbud. Ett dylikt

försäljningssätt får under förhandenvarande förhållanden anses vara icke

lämpligt. Till det beräknade värdet, 50 300 kronor, bör enligt tidigare tillämpad

praxis läggas halva värdet av å området växande skog, 1 175 kronor.

Saluvärdet skulle härigenom utgöra 51 475 kronor, som bör avrundas till

51 500 kronor.

För den händelse Kungl. Maj:t finner, att ifrågavarande område om 9 005

kvadratmeter av kronoegendomen Vallby 41 eller stadsägorna nr 1047, 1048

och 1049 i Västerås bör försäljas till staden för en köpeskilling av 51 500

kronor, får styrelsen hemställa, att försäljningen sker under villkor,

att området efter vederbörlig avstyckning överlåtes i befintligt skick med

tillträdesrätt för staden, räknat från dagen för köpekontraktets underskrivande.

att köpeskillingen erlägges kontant å tillträdesdagen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj.ts proposition nr 89.

21

att försäljningen sker med förbehåll om återköpsrätt för kronan för all

framtid, därest området efter eventuell stadsplaneändring exploateras hårdare

än som angives å en den 15 februari 1946 fastställd stadsplan, skolande

återköpsrätten upphöra i den mån exploatering sker enligt denna stadsplan,

att vid försäljning eller upplåtelse med tomträtt av tomter å området de

priser per normaleldstad, som statens byggnadslånebyrå godkänner, läggas

till grund vid bestämmandet av köpeskillingarna respektive tomrättsavgälderna,

att staden ensam bestrider såväl kostnaderna för avstyckning av och lagfart

å området jämte övriga med köpet förenade utgifter som ock samtliga

på området för tiden från tillträdesdagen belöpande skatter och onera, samt

att innehavaren av en över området med vederbörligt tillstånd framdragen

elektrisk ledning förbeliålles rätt att bibehålla och nyttja densamma utan

rätt för köpare till annan ersättning än gottgörelse av ledningens innehavare

för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningen.

Enligt uppgifter, som inkommit från statens byggnadslånebyrå, har under

de senaste åren inom Västerås stad försålts ett antal tomter från mark, belägen

i närheten av det nu till försäljning föreslagna området men med något

sämre läge än delta ur bostadsbvggnadissynpunkt. Priserna för dessa

tomter inklusive gatukostnader ha svarat mot ett värde av i genomsnitt något

mindre än 24 kronor för kvadratmeter bruttovåningsyta.

Jag har intet att erinra mot att den ifrågasatta försäljningen till Västerås Dep^^nU''

stad kommer till stånd. På grund av de av byggnadslånebyrån lämnade uppgifterna

synes en köpeskilling av 51 500 kronor, vilken efter avdrag av värdet

å skogen motsvarar ett pris av cirka 25 kronor för kvadratmeter bruttovåningsyta,

kunna anses skälig för det ifrågavarande området. Jag förordar

alltså, att området försäljes till Västerås stad till det av domänstyrelsen

ifrågasatta priset, 51 500 kronor, samt på villkor i övrigt som domänstyrelsen

föreslagit i sin skrivelse den 31 januari 1947. Riksdagens medgivande

till försäljningen torde emellertid böra inhämtas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att ifrågavarande område om 0,9005 hektar av kronoegendomen

Vallby 41 eller stadsägorna nr 1047, 1048 och 1049 i

Västerås stad må genom domänstyrelsens försorg försäljas

till staden för en köpeskilling av 51 500 kronor samt under

villkor i övrigt som föreslagits av domänstyrelsen.

Vad departementschefen ovan under punkterna 1 :o

—5:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:112 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m. a1 i texten
  2. JoU 1947:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m. s. 2 i texten