Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition ni 97

1947-02-14 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:97, Kungl. Maj:ts proposition ni 97

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ni 97.

1

Nr 97.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avstående i vissa

fall av allmänna arvsfondens rätt till arv; giver. Stockholms

slott den 14 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under

punkterna l:o—10 :o hemställt.

GUSTAF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

februari 1947.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Statsrådet Ericsson anmäler frågor om avstående av allmänna arvsfondens

rätt till arv i vissa fall och anför därvid följande.

1 :o.

Rätten till arv efter Elin Andersson från Lund. Elin Andersson från Lund,

som var född den 6 december 1878, avled den 11 augusti 1943 utan att, såvitt

framgår av en etter henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad

släkting. Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen till

28 630 kronor 37 öre. Till allmänna arvsfonden bar inlevererats tillhopa

28 644 kronor 37 öre enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet godkänd slutredovisning.

Av nämnda belopp utgör 1 830 kronor 45 öre vederlag för å offentlig

auktion försåld, dödsboet tillhörig lösegendom.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 97—98.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Före
draganden.

2 Kungi. Maj:ts proposition nr 97.

Hos Kungl. Maj:t ha Anna Elvira Ingeborg Ohlsson i Lunnarp, Bonderups

socken, född den 7 mars 1899, och Ebba Gerda Elisabeth Johansson i östra

Värlinge, Hammarlövs socken, född den 14 augusti 1901, anhållit, alt förenämnda

1 830 kronor 45 öre måtte avstås till dem med lika fördelning.

Till stöd för ansökningen ha sökandena anfört, att de vore kusiner till Elin

Andersson och att hon visserligen efterlämnat andra kusiner, men att sökandena

vore de enda, som brytt sig om eller tagit hand om henne. Den avlidna

hade under livstiden många gånger uttalat, att hon skulle »komma ihåg» dem,

varvid hon särskilt framhållit sitt »lösbo».

Länsstyrelsen i Malmöhus län har tillstyrkt bifall till ansökningen. Den

verkställda utredningen hade icke visat, att den avlidna haft för avsikt att

skänka sökandena viss lösegendom, men de syntes ha varit de enda av

den avlidnas släktingar, med vilka hon under sina senare levnadsår umgåtts.

Båda levde i små ekonomiska förhållanden.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har bland annat anfört följande.

Av utredningen torde få anses framgå, att sökandena kunna anses i viss

mån hava stått den avlidna i livstiden nära, samt att de befinna sig i mindre

goda ekonomiska omständigheter. Ämbetet anser därför, om ock med en viss

tvekan, att stadgandet i 5 kap. 3 § lagen den 8 juni 1928 om arv kan anses

vara tillämpligt å sökandena ävensom att visst fog finnes för ett efterskänkande

till deras förmån av någon del av den allmänna arvsfonden tillfallna

kvarlåtenskapen efter den avlidna.

Beträffande frågan hur stor del av denna egendom, som i så fall bör till

sökandena avstås, anser sig ämbetet med hänsyn till vad i ärendet upplysts

kunna föreslå, att det av sökandena begärda beloppet, avrundat till 1 830

kronor, avstås till sökandena till lika fördelning dem emellan.

Av utredningen i ärendet får anses styrkt, att sökandena i viss mån statt

den avlidna nära i livstiden och att de befinna sig i mindre goda ekonomiska

omständigheter. Ehuru inte utan tvekan biträder jag kammaradvokatfiskalsämbetets

förslag att ett belopp ungefär motsvarande vad som influtit vid lösöreauktionen

avstås till dem med hälften vardera.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Elin Andersson från Lund må avstås ett belopp av

1 830 kronor till Anna Elvira Ingeborg Ohlsson, född Jönsson,

och Ebba Gerda Elisabeth Johansson, född Jönsson, med

hälften till vardera.

2:o.

Rätten till arv efter förre hemmansägaren Gustaf Edmund Gröndal från

Fryele socken. Förre hemmansägaren Gustaf Edmund Gröndal från Fryele

socken, Jönköpings län, som var född den 17 december 1868, avled den 11

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

3

mars 1945 utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,

efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet uppgick

enligt bouppteckningen till 6 912 kronor 47 öre. Till allmänna arvsfonden har

inlevererats 7 032 kronor 29 öre enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet godkänd

slutredovisning.

Den avlidne, vilken genom beslut den 10 januari 1944 av Östbo tingslags

häradsrätt blivit förklarad omyndig, var vid sin död alltjämt i omyndighet

försatt.

Hos Kungl. Maj:t ha tre kusiner till den avlidne, systrarna Hilda Karolina

Johansson, född den 2 december 1874, Augusta Elisabet Johansson, född den

30 april 1881 och omyndigförklarade Mina Elise Gröndal, född den 7 januari

1878 — den sistnämnda genom sin förmyndare Herbert Gustafsson — anhållit,

att kvarlåtenskapen måtte avstås till dem.

Av utredningen i ärendet framgår, att sökandena befinna sig i mindre goda

ekonomiska omständigheter.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har ansett ansökningen av billighetsskäl

förtjäna beaktande. Sökandena, vilka vore kusiner till den avlidne, syntes ha

stått denne i livstiden nära samt befunne sig i mindre goda ekonomiska omständigheter.

Med hänsyn till den förhållandevis ringa behållningen i boet

samt omständigheterna i övrigt förordade ämbetet, att kvarlåtenskapen i dess

helhet avstodes till sökandena med en tredjedel till envar av dem.

Med hänsyn till de i ärendet upplysta omständigheterna anser jag skäligt,

att hela den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen avstås till sökandena

med en tredjedel till envar av dem.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter

förre hemmansägaren Gustaf Edmund Gröndal från

Fryele socken må avstås till Mina Elise Gröndal samt Hilda

Karolina Johansson och Augusta Elisabet Johansson, båda

födda Gröndal, med en tredjedel till envar av dem.

3:o.

Rätten till arv efter agenten Algot Lucas Gyllenhammar från Stockholm.

Agenten Algot Lucas Gyllenhammar från Stockholm, vilken var född den 18

oktober 1880, avled den 25 maj 1944 utan att, såvitt framgår av en efter

honom upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting.

Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen till 2 790 kronor 80 öre

men har av Stockholms rådhusrätt, som ansett viss i bouppteckningen upptagen

skuld ej avdragsgill, uppskattats till 4 087 kronor 36 öre. Ifrågavarande

skuldbelopp, 1 296 kronor 50 öre, utgjorde enligt avtal utgående underhålls
-

Föredraganden

.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

bidrag med 25 kronor för månad till en den avlidnes son utom äktenskapet,

Kurt-William Ronald Sigvard Björk, för tiden intill dess denne fyllt 18 år.

Nämnda belopp har sedermera överlämnats till Stockholms stads barnavårdsnämnd,

att månadsvis utbetalas för Björks underhåll. Gossen Björk har

av kvarlåtenskapen vidare erhållit en guldklocka med kedja i enlighet med

vissa av den avlidne fällda yttranden, vilka bevakats som testamente efter

den avlidne och jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 2 mars 1945 icke blivit föremål

för klander från allmänna arvsfondens sida

Av kvarlåtenskapen har ett belopp av 3 746 kronor 71 öre inlevererats till

allmänna arvsfonden.

Hos Kungl. Maj :t ha Margit Elisabet Lindberg, född Friberg, och Sture

Gustaf Adolf Fahlström, båda i Stockholm, anhållit att Vs av kvarlåtenskapen

måtte tilldelas en var av dem. Lindberg och Fahlström, som äro födda den

3 februari 1912 respektive den 21 maj 1923, äro barn utom äktenskapet till

den avlidne. Vidare har May Linnéa Wermé, född Björk, i egenskap av förmyndare

för gossen Björk, anhållit, att hela den allmänna arvsfonden tillfallna

kvarlåtenskapen måtte avstås till denne.

Till stöd för sin ansökan har Lindberg framhållit, att Gvllenhammar under

sin livstid ej bidragit till hennes uppfostran och att hon för den skull

ansåge sig berättigad att nu erhålla någon del av kvarlåtenskapen.

Fahlström har anfört, att han vore trolovningsbarn till Gyllenhammar och

att han levde i små ekonomiska omständigheter.

Wermé har åberopat, att Gyllenhammar alltid visat sig mycket intresserad

av gossen Björk, som vanligen besökt honom flera gånger i veckan. Gyllenhammar

hade även lovat sörja för hans utbildning i lämpligt yrke. Björk,

som nu önskade utbilda sig till flygmekaniker, saknade själv medel härtill.

Överstdtliållarämbetet avgav först utlåtande över Wermés ansökning den

30 januari 1946 och tillstyrkte därvid denna.

I utlåtande den 14 september 1946 har ämbetet sedermera uttalat sig i

anledning av de från Lindberg och Fahlström inkomna ansökningarna och

därvid anfört i huvudsak följande.

överståthållarämbetet finner sig böra först beröra det förhållandet, att

Fahlström förmenar sig vara trolovningsbarn; därest så verkligen vore fallet,

skulle arvsfonden icke rätteligen vara den avlidnes arvinge. I Fahlströms ansökning

åberopas en till pastorsämbetet i Matteus församling ställd skrift,

däri Gustaf Fahlström i uppgiven egenskap av förmyndare för Sture Fahlström

med instämmande av Algot Gyllenhammar och Sture Fahlström anhållit,

att, enär Sture Fahlström vore trolovningsbarn, för honom måtte antecknas

efternamnet Gyllenhammar. Sture Fahlström var vid ifrågavarande

tid kyrkobokförd i Matteus församling och hans moder hade avlidit flera år

tidigare.

Då skriften möjligen kunde anses vara avsedd att innefatta sådant erkännande,

som avses i 20 § 2 st. lagen om barn utom äktenskap, låt vara

att detsamma icke avgivits i den ordning, som i samma paragrafs första stycke

är stadgad, har överståthållarämbetet från pastorsämbetet i Matteus församling

införskaffat utredning, till vilken åtgärd skriften må hava givit an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

5

ledning. Av utredningen, fullföljd jämväl hos barnets födelseförsamling, Maria

församling i Stockholm, framgår emellertid, att Sture Fahlström icke är

i kyrkoböckerna antecknad såsom trolovningsbarn.

Vad härefter angår frågan om avstående av arvsfondens rätt till arvet efter

Gyllenhammar, så framgår av utredningen, att Sture Fahlström stått den avlidne

nära. Utredningen giver även vid handen, att Margit Lindberg stått den

avlidne nära, ehuru förhållandet mellan dem icke synes ha varit av samma

intima karaktär som förbindelsen mellan Sture Fahlström och fadern.

Med avseende på Margit Lindbergs personliga förhållanden synas några

billighetsskäl knappast tala för att arvsfondens rätt till arv avstås till henne

i vidare mån än att hon, därest lösöre efter Gyllenhammar alltjämt skulle

finnas kvar i boet, borde beredas tillfälle att uttaga något föremål att bevara

såsom minne efter fadern. Beträffande Sture Fahlström finner överståthållarämbetet

däremot billighetsskäl tala för arvets avstående. Såsom framgår

av överståthållarämbetets skrivelse den 30 januari 1946 angående avstående

av ifi-ågavarande arv till Björk synes emellertid även till denne böra avstås

en del av arvet. Huruvida för arvets delning mellan dessa båda barn bör

läggas annan delningsgrund än huvudtalet anser sig överståthållarämbetet

icke kunna bedöma på grundval av här tillgängliga handlingar.

Kammarcidvokatfiskalsämbetet har anfört följande.

Margit Lindberg, Fahlström och Björk äro, såvitt i ärendet verkställd utredning

giver vid handen, barn utom äktenskap till den avlidne och måste

anses hava samtliga stått honom nära, även om Björk, vars rätt dock i någon

mån tillgodosetts genom honom tilldelat testamentslegat, måhända stått honom

personligen närmare än Margit Lindberg och Fahlström.

Då Fahlström befinner sig i mindre goda ekonomiska omständigheter samt

Björk, som ännu icke uppnått myndig ålder, torde vara i behov av medel för

bekostande av yrkesutbildning, synas de till deras förmån gjorda ansökningarna

i första hand vara förtjänta av beaktande och synas andelar av kvarlåtenskapen

böra avstås på grund av sagda ansökningar.

Ämbetet erinrar om 1945 års riksdags uttalande i samband med beslut

angående avstående av viss allmänna arvsfonden tillfallen kvarlåtenskap

efter guldsmeden Lars Gustaf Hampus Malmström från Boden. Riksdagen

''framhöll, hurusom i vida kretsar den uppfattningen vore rådande, att utomäktenskapliga

barn borde äga arvsrätt efter sin fader och att utvecklingen

måhända komme att gå i riktning mot full likställighet i detta avseende

mellan utomäktenskapliga barn och barn inom äktenskap. Därest de synpunkter

om önskad förbättrad ställning för barn utom äktenskap, som torde

hava påverkat riksdagens nyssnämnda beslut, läggas till grund för bedömande

jämväl av föreliggande ansökningar, synes det ämbetet lämpligast,

att kvarlåtenskapen fördelas mellan den avlidnes tre utomäktenskapliga

barn på sätt, som om dessa haft arvsrätt efter sin fader samt att andel

av sagda kvarlåtenskap sålunda kommer alt tillerkännas jämväl Margit

Lindberg, trots hennes relativt göda levnadsvillkor. Då den till allmänna

arvsfonden inlevererade behållningen i ifrågavarande dödsbo i motsats till

förhållandet i fallet Malmström uppgår till ett jämförelsevis blygsamt belopp,

synas i föreliggande fall betänkligheter icke möta mot att hela sagda

behållning efterskänkes på grund av förevarande ansökningar. Vart och

ett av den avlidnes barn skulle sålunda komma i åtnjutande av ett kontantbelopp

av I 248 kronor 90 öre.

Ämbetet har i anledning härav föreslagit, all ’/, av kvarlåtenskapen måtte

avstås till envar av Lindberg, Fahlström och Björk.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Före
draganden.

6 Kungi. Maj:ts proposition nr 97.

Vad först angår frågan, huruvida kvarlåtenskapen efter Gyllenhammar

tillfallit allmänna arvsfonden eller icke, delar jag myndigheternas uppfattning,

att Fahlström icke kunnat styrka sitt påstående, att han vore trolovningsbam

till den avlidne. Utredningen ger vid handen, att han icke är trolovningsbarn

i lagens mening och följaktligen icke heller är berättigad att

före allmänna arvsfonden taga arv efter fadern.

För min del finner jag det emellertid naturligt, att allmänna arvsfonden

i ett fall som det förevarande avstår hela kvarlåtenskapen till förmån för

den avlidnes barn. Beträffande fördelningen barnen emellan har kammaradvokatfiskalsämbetet

förordat, att de skulle erhålla en tredjedel var, medan

överståthållarämbetet ansett, att Margit Lindberg borde tillgodoses endast

i den formen, att hon finge uttaga något föremål såsom minne av fadern,

och återstoden av kvarlåtenskapen delas mellan Björk och Fahlström.

Då av utredningen framgår, att de båda sistnämnda personligen stått den avlidne

i livstiden närmare än Lindberg och att de leva under små ekonomiska

förhållanden, synes mig den skälighetsbedömning, som eljest tillämpas vid

efterskänkande av allmänna arvsfondens rätt till förman för närstående,

böra föranleda, att Björk och Fahlström vardera åtminstone erhålla en

större del av kvarlåtenskapen än Margit Lindberg. Da lösöreboet redan försålts,

kan hon icke tillgodoses på det av överståthållarämbetet föreslagna

sättet utan synes böra erhålla ett kontant belopp. Jag förordar, att den till

allmänna arvsfonden redovisade behållningen a 3 /46 kronor 71 öre delas

så, att Björk och Fahlström vardera erhålla 1 500 kronor och Lindberg det

återstående beloppet, 746 kronor 71 öre.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter agenten Algot Lucas Gyllenhammar från Stockholm

må avstås 1 500 kronor till vardera av Sture Gustaf

Adolf Fahlström och Kurt-William Ronald Sigvard Björk

samt 746 kronor 71 öre till Margit Elisabet Lindberg, född

Friberg.

4:o.

Rätten till arv efter Sigrid Maria Elisabeth Hall, född Sandberg, från

Ulricehamn. Änkefru Sigrid Maria Elisabeth Hall, vilken var född den 28

augusti 1873, avled den 8 mars 1945 utan att, såvitt framgår av en efter

henne upprättad bouppteckning, efterlämna annan arvinge än allmänna

arvsfonden. Behållningen i boet efter henne uppgick enligt bouppteckningen

till 211 366 kronor 81 öre.

Genom ett den 3 juli 1936 upprättat testamente hade den avlidna förordnat

om sin kvarlåtenskap och därvid såsom universell testamentstagare insatt

Sveriges djurskyddsföreningars »centralstyrelse» i Stockholm, varmed

torde ha avsetts dåvarande De svenska djurskyddsföreningarnas centralförbund,

numera Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

7

Testamentet, som den 3 april 1945 delgivits kammaradvokatfiskalsämbetet,

har den 30 juli samma år godkänts av ämbetet.

Den avlidna ägde bl. a. ett den 15 november 1942 för henne av Städernas

ömsesidiga livförsäkringsbolag utfärdat försäkringsbrev, enligt vilket en

årlig livränta av 100 kronor skulle utbetalas till henne, så länge hon levde,

med början den 1 juni 1943. Därest hon avlede före den 1 juni 1952, skulle

livräntan fortsättningsvis till och med nämnda dag utbetalas till hennes

arvingar såsom förmånstagare.

Med utlåtande den 6 december 1946 har kammaradvokatfiskalsämbetet

överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd, av länsstyrelsen i Älvsborgs län med

yttrande den 6 juli samma år till ämbetet insänd skrift, vari Ellen Wästfelt

och stadsfiskalen Per L. Edfeldt samt advokaten B. G. Heijl i egenskap av

boutredningsmän anhållit, att allmänna arvsfondens rätt till omförmälda

försäkring måtte avstås till förmån för universaltestamentstagaren.

I framställningen har Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund instämt.

Länsstyrelsen har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande framhållit, att ifrågavarande

livräntebelopp jämlikt stadgandena i lagen om försäkringsavtal den

8 april 1927, §§ 104 mom. 1 och 105, sista stycket, icke inginge i kvarlåtenskapen

utan på grund av förmånstagareförordnandet hade tillfallit allmänna

arvsfonden såsom arvinge efter den avlidna. Det syntes emellertid ämbetet

osannolikt, att den avlidna avsett att genom förmånstagareförordnande tillerkänna

allmänna arvsfonden rätt till ifrågavarande livräntebelopp vid sitt

frånfälle. Då hennes avsikt förmodligen varit, att det av henne gjorda lestamentariska

förordnandet skulle innefatta jämväl sagda belopp, syntes billighetsskäl

tala för ett bifall till framställningen.

Allmänna arvsfondens rätt till ifrågavarande livränta, vars kapitalvärde

är 737 kronor, torde vara tvistig. Det är emellertid sannolikt, att den avlidna

avsett att jämväl försäkringsbeloppet skulle tillfalla den universelle testamentstagaren,

ehuru hon icke vidtagit de härför erforderliga dispositionerna

i form av anmälan till försäkringsbolaget. Med hänsyn till detta förhållande

och till beskaffenheten av den rätt, som må tillkomma allmänna arvsfonden,

vill jag ej göra erinran mot myndigheternas förslag att ifrågavarande

rätt avstås till förmån för den universelle testamentstagaren, Sveriges djurskyddsföreningars

riksförbund. Härför torde erfordras riksdagens samtycke,

och jag förordar, att sådant samtycke utverkas i samband med framläggande

av förslag till riksdagen om avstående jämlikt 5 kap. 3 § lagen om arv

av allmänna arvsfondens rätt till förmån för närstående i vissa fall.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den rätt, allmänna arvsfonden må äga till den livränta,

som efter Sigrid Maria Elisabeth Halls dödsfall utbetalas på

grund av en av henne den 15 november 1942 tecknad försäkring

i Städernas ömsesidiga livförsäkringsbolag, må avstås

till förmån för den universelle testamentstagaren efter

henne.

Före
draganden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

5:o.

Före
draganden.

Rätten till arv efter Lars Daniel Hansson från Nysätra socken. Lars Daniel

Hansson från Nysätra socken i Västerbottens län, vilken var född den 24 juli

1886, avled den 11 mars 1946 utan att, såvitt framgår av en efter honom

upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen

i boet uppgick enligt bouppteckningen till 6 298 kronor 7 öre. Till

allmänna arvsfonden har av den för fonden förordnade gode mannen inlevererats

6 341 kronor 76 öre enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet godkänd

redovisningsräkning.

Hos Kungl. Maj:t har dels förre hemmansägaren Lars Arvid Ekström i

Vebomark, Lövångers socken, anhållit, att den avlidnes kvarlåtenskap måtte

avstås till honom, dels ock hemmansägaren Sven Ingvar Nilsson i Skäran,

Nysätra socken, anhållit, att ett belopp av 1 000 kronor måtte till honom

avstås.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t funnit den av Ekström gjorda

ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Nilsson, som är född den 23 januari 1912 och var kusinbarn till den avlidne,

har till stöd för ansökningen anfört, att hans hustru vore sjuklig och

att han befunne sig i små ekonomiska omständigheter. Av utredningen i

ärendet framgår, att Nilsson, som år 1943 övertagit Hanssons fädernegård,

enligt åtagande vårdat honom i sitt hem intill dödsfallet mot en ersättning av

600 kronor om året. Vårdnaden av Hansson, som från födelsen varit sinnesslö,

hade varit besvärlig, särskilt under de tre sista månaderna, då han varit

sängliggande.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har ansett Nilssons ansökning förtjäna

bifall.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har med hänsyn till den vård och tillsyn,

som Nilsson och hans hustru mot en förhållandevis ringa ersättning ägnat

den avlidne, samt omständigheterna i övrigt förordat bifall till ansökningen.

I likhet med myndigheterna finner jag skäligt, att det belopp av kvarlåtenskapen,

varom Nilsson ansökt, tillerkännes honom.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Lars Daniel Hansson från Nysätra socken må avstås

ett belopp av 1 000 kronor till Sven Ingvar Nilsson.

6:o.

Rätten till arv efter handlanden Anders Carsten Waldemar Johannsen från

Grönby socken. Handlanden Anders Carsten Waldemar Johannsen från

Grönby socken, Malmöhus län, vilken var född den 28 oktober 1887, avled

den 26 oktober 1943 utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 97.

9

utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter

honom uppgick enligt bouppteckningen till 253 296 kronor 43 öre. Av kvarlåtenskapen

har, sedan däri ingående fastigheter jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

försålts, ett belopp av 302 369 kronor 40 öre inlevererats till allmänna

arvsfonden. Slutredovisning har ännu ej avgivits.

Under vistelse å Lunds lasarett i mars månad 1941 hade den avlidne upprättat

en handling, varigenom han förordnat om sin kvarlåtenskap. Ifrågavarande

handling, som enligt hans uttalande vid dess tillkomst avsåg dispositionen

av kvarlåtenskapen för den händelse han skulle dö under den dåvarande

sjukhusvistelsen, har efter Johannsens död 2V2 år senare icke kunnat

återfinnas i huvudskrift. En genomslagskopia av handlingen har emellertid

förvarats hos den advokatfirma, som medverkat till dess upprättande, och

enligt denna kopia skulle envar av tolv släktingar till Johannsen, kusiner

och kusinbarn samt en syssling, erhålla 10 000 kronor. Vidare skulle Grönby

kommun erhålla 50 000 kronor till sjuksköterskefond, att förvaltas av kommunalnämnden,

samt 20 000 kronor till en fond, varav räntan skulle utdelas

till behövande eller personer, som ej åtnjöte fattigvårdsunderstöd. Därjämte

skulle, om Johannsens moder avlede före honom, ett belopp av 20 000 kronor

av hennes förmögenhet avsättas såsom en fond åt Vanstads kommun,

av vilken fond dock förra hushållerskan Eva Hjort skulle erhålla räntan,

så länge hon levde. Under namn av Carolina och Carsten Johannsens fond

skulle fonden förvaltas av kommunalnämnden och räntan efter Hjorts död

utdelas till behövande inom kommunen.

Nämnda förordnande bevakades den 22 mars 1944 vid Vemmenhögs, Ljunits

och Herrestads domsagas häradsrätt såsom testamente av den avlidne.

Sedan förordnandet delgivits kammaradvokatfiskalsämbetet samt ämbetet

underställt frågan om godkännandet Kungl. Maj:ts prövning, förordnade

Kungl. Maj:t den 13 oktober 1944, att klander mot förordnandet skulle för

allmänna arvsfondens räkning äga rum. De av förordnandet berörda legatarierna

ha härefter hos ämbetet skriftligen förklarat sig avstå från alla rättsanspråk

på grund av förordnandet.

Hos Kungl. Maj:t ha nu följande personer gjort ansökningar om att av

kvarlåtenskapen efter Waldemar Johannsen de i förenämnda förordnande

angivna beloppen måtte till dem avstås, nämligen sjuksköterskan Gertrud

K. A. G. Johannsen i Malmö, fru Bodil M. C. Queckfeldt, född Johannsen, i

Halmstad, veterinären Anders J. P. Johannsen i Djursholm, legitimerade läkaren

Carl Gustaf A. Johannsen i Lund, lantbruksbiträdet P. S. Johan H. Johannsen

i Flyinge, lantbruksbiträdet Ulf Chr. B. Johannsen i Flyinge, stadsläkaren

i Lund Ernst J. A. B. Carstens-Johannsen för sina tre barn Minna

Margareta, Hans Carslens Bogislaus och Johan Ernst August Bogislaus, vidare

Augusta Johannsen i Lund, förre maskinmästaren Samuel Johannsen i

Höör, änkefru Ester M. Jönsson, född Holmkvist, i Lilla Bedinge samt nyssnämnda

Eva Ch. Hjort. Härjämte ha Grönby och Vanstads kommuner hemställt,

att till dem måtte avslås de i förordnandet angivna beloppen.

Gode mannen för allmänna arvsfonden har tillstyrkt ansökningarna men

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

med framhållande att det visserligen kunde ifrågasättas, huruvida den för

barnen Carstens-Johannsen gjorda ansökningen borde bifallas. På grund av

vad som upplysts om den avlidnes inställning till släktingarna och med hänsyn

till omständigheterna i övrigt syntes kunna antagas, att han velat tillgodose

även dessa kusinbarn. Då barnen själva icke torde äga något kapital

och föräldrarna ej heller syntes äga någon förmögenhet av betydelse, ansåge

sig gode mannen böra tillstyrka jämväl denna ansökning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört bland annat följande.

Med hänsynstagande till det nära intresse, som Johannsen under livstiden

hyst för sökandena och som bl. a. kommit till uttryck i det av honom upprättade

testamentskonceptet, finner länsstyrelsen skäligt tillstyrka ansökningarna

för de av sökandena, som i ekonomiskt hänseende kunna anses vara

mindre gynnsamt ställda. Detta synes vara fallet beträffande samtliga de

släktingar till Johannsen, som återfinnas bland sökandena, möjligen med undantag

för kusinbarnen i Lund, vilkas fader har goda inkomster. Beträffande

dessa kusinbarn kan å andra sidan framhållas, att den avlidnes förbindelser

med dem varit särskilt intima och hjärtliga. Länsstyrelsen får därför

tillstyrka samtliga de av släktingarna gjorda ansökningarna, dock att ett

eventuellt avstående av arvet till förmån för kusinbarnen i Lund synes böra

begränsas till högst 5 000 kronor för vartdera barnet. Beträffande Eva Hjorts

ansökning finner länsstyrelsen med hänsyn till vad som framkommit vid utredningen

billighetsskäl tala för att jämväl hon kommer i åtnjutande av del

av arvet förslagsvis i form av ett årligt understöd motsvarande avkastningen

av en livränta å 2 000 kronor. Länsstyrelsen finner däremot icke skäl tillstyrka

framställningarna från Grönby och Vanstads kommuner.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört följande.

Av sökandena äro Augusta Johannsen och Samuel Johannsen kusiner till

den avlidne. Sökandena Gertrud Johannsen, Bodil Queckfeldt, Anders Johannsen,

Carl Gustaf Johannsen, Heinrich Johannsen och Ulf Johannsen

samt Ernst Carstens-Johannsens barn äro hans kusinbarn. Ester Jönsson är

syssling till den avlidne. Eva Lljort, vilken så vitt visats icke är släkt med

den avlidne, lärer vid åtskilliga tillfällen hava erhållit såväl ekonomiskt bistånd

som annan hjälp av honom. Utredningen i ärendet torde få anses visa,

att den avlidne, vilken vid sitt frånfälle saknat närmare släktingar än kusiner

och kusiners barn, varit fästad vid dessa samt vid sin syssling sökanden

Ester Jönsson och efter allt att döma haft för avsikt att ihågkomma de nu

nämnda sökandena, vilka torde få anses hava stått den avlidne i livstiden

nära. Samtliga sökande med undantag möjligen för Ernst Carstens-Johannsens

barn samt Ester Jönsson, vilka synas vara åtminstone förhållandevis

välsituerade, befinna sig i små ekonomiska omständigheter. Med hänsyn härtill

anser sig ämbetet, om ock med tvekan beträffande de sistnämnda, kunna

tillstyrka, att viss del av kvarlåtenskapen avstås till sökandena.

Beträffande storleken av de belopp, som skulle avstås, har ämbetet framhållit,

att till allmänna arvsfonden redan inlevererats ett belopp av 302 369

kronor 40 öre och att ett belopp av ytterligare omkring 80 000 kronor torde

komma att inlevereras. Ämbetet har vidare anfört.

Av införskaffade upplysningar framgår, att den avlidne efterlämnat kusiner

på fädemesidan i två grenar. De av sökandena, vilka utgöra kusiner och

kusinbarn till den avlidne, tillhöra en och samma gren. Därest kvarlåtenskapen

skolat fördelas enligt bestämmelserna i ärvdabalken skulle å varje gren

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

11

belöpt 1li eller i runt tal omkring 95 000 kronor. Då de av sökandena, vilka

äro kusiner eller kusinbarn till den avlidne, synas oavsett närmare eller fjärmare

skyldskap hava stått den avlidne i lika hög grad nära, torde ett belopp

av nämnda storlek kunna fördelas mellan sagda sökande till lika delar,

dock att på grund av den något bättre ekonomiska ställning som Ernst Carstens-Johannsens

tre barn äga ett något mindre belopp synes böra tilldelas

dem. Ämbetet föreslår, att vart och ett av Ernst Carstens-Johannsens tre barn

tilldelas ett belopp av 7 500 kronor samt övriga åtta av nu nämnda sökande

kusiner och kusinbarn till den avlidne ett belopp av 9 000 kronor vardera.

Till Ester Jönsson föreslår ämbetet i likhet med vad som föreslagits för

Ernst Carstens-Johannsens barn ett belopp av 7 500 kronor. Vad angår Eva

Hjort, som är född år 1868, synes med hänsyn till såväl hennes ålder som

omständigheterna i övrigt ett efterskänkande lämpligen böra ske på det sätt

att hon erhåller en livränta om förslagsvis 600 kronor om året att utgå från

den 1 juli 1947. Grönby och Vanstads kommuners framställningar anser sig

ämbetet i likhet med länsstyrelsen icke kunna tillstyrka.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t funnit de av Grönby och Vanslads

kommuner gjorda ansökningarna icke föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.

Vid utredningen i ärendet har icke kunnat utrönas av vilken anledning det

av den avlidne under en tidigare sjukhusvistelse upprättade testamentet icke

kunnat återfinnas vid boutredningen. Några skäl till antagande, att hans personliga

inställning till däri angivna släktingar och andra närstående skulle

ha ändrats under tiden efter sjukhusvistelsen, ha icke framkommit. För min

del är jag på grund därav i likhet med myndigheterna beredd att i viss utsträckning

tillmötesgå dessa personers ansökningar om avstående av allmänna

arvsfondens rätt till förmån för dem.

Vid bedömande av frågan om vilka belopp, som böra avstås av allmänna

arvsfonden, synes det ligga närmast till hands att, åtminstone såvitt angår

den inbördes avvägningen, utgå från de förmåner, som den avlidne enligt

testamentet avsett att bereda släktingarna. Det kan givetvis ifrågasättas, om

man icke borde söka genomföra en viss behovsprövning vid utmätande av

de belopp, som skola avstås. Det synes dock som om resultatet av en dylik

behovsprövning icke skulle kunna sägas bli mera skäligt, då de av släktingarna,

som äro bättre ställda i ekonomiskt avseende och sålunda skulle erhålla

minskade belopp, enligt utredningen ha stått den avlidne personligen

mest nära. Jag vill för den skull förorda, att de i testamentet upptagna tolv

släktingarna erhålla lika belopp. Olika meningar kunna givetvis göras gällande

i fråga om den nivå, efter vilken dessa belopp skola utmätas. I händelse

testamentet varit lagligt, hade envar erhållit ett belopp av 10 000 kronor,

dock minskat med arvsskatt, 1 490 kronor, eller sålunda 8 510 kronor.

Ehuru det berättigade i att låta arvsfonden avstå så stora lotter kan ifrågasättas

vill jag tillstyrka att sist angivna belopp, avrundat till 8 500 kronor,

avstås till envar av släktingarna.

Till förra hushållerskan Eva Hjort skulle enligt testamentet under hennes

livstid utgå räntan av ett kapital på 20 000 kronor. I likhet med kammar
-

Före
draganden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds proposition nr 97.

advokatfiskalsämbetet finner jag lämpligt, att Hjort tillgodoses genom inköp

av en livränta, utgående från och med den 1 juli 1947. Med beaktande av

de små ekonomiska förhållanden, varunder hon lever, förordar jag dock att

livräntan bestämmes till ett något högre belopp, än ämbetet föreslagit, eller

till 800 kronor för år.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter handlanden Anders Carsten Waldemar Johannsen må

avstås dels ett belopp av 8 500 kronor till envar av Gertrud

K. A. G. Johannsen, Bodil M. C. Queckfeldt, född Johannsen,

Anders J. P. Johannsen, Carl Gustaf A. Johannsen, P. S. Johan

H. Johannsen, Ulf Chr. B. Johannsen, Ernst J. A. B.

Carstens-Johannsens tre barn Minna Margareta, Hans Carstens

Bogislaus och Johan Ernst August Bogislaus, vidare

Augusta Johannsen, Samuel Johannsen och Ester M. Jönsson,

född Holmkvist, dels ock det belopp, som må erfordras

för beredande genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring

av en livränta å 800 kronor för år åt Eva Ch. Hjort från

och med den 1 juli 1947 under hennes återstående livstid.

7 :o.

Rätten till arv efter privatläraren Axel Sigfrid Johnsson från Östra Broby

socken. Axel Sigfrid Johnsson, som var född den 5 januari 1882, avled den

27 oktober 1942 utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,

efterlämna annan arvinge än allmänna arvsfonden.

Först efter Axel Sigfrid Johnssons död företogs slutligt skifte i boet efter

hans moder, Bengta Johnsson, som avlidit den 4 oktober 1924 och såsom

dödsbodelägare efterlämnat, utom den nu avlidne, tre barn, vilka samtliga

dött före denne. Först avled författaren Karl Olof Harald Johnsson, efterlämnande

såsom arvinge änkan författarinnan Karin Johnsson, född Johans
son.

Vid de båda andra isyskonens frånfälle något år senare var nyssnämnde

Axel Sigfrid deras ende arvinge. Vid det första arvskiftet efter Bengta Johnsson

hade undantagits en fastighet, numera betecknad 7 * * * * * 13/2ois mantal Broby

nr 5149, och till denna hörande lösegendom. Vid det slutliga skiftet av hennes

bo, som ägde rum den 25 januari 1943, tillskiftades Karin Johnsson V4 och

Axel Sigfrid Johnssons dödsbo (allmänna arvsfonden) 3/4 av följande tillgångar

och skulder, nämligen dels förenämnda fastighet, taxeringsvärderad

till 10 500 kronor, dels lösegendom till ett värde av 1 409 kronor 70 öre, dels

ock i fastigheten intecknad gäld å 4 500 kronor. Lösegendomen har sedermera

försålts på auktion.

I bouppteckningen efter Axel Sigfrid Johnsson, som förrättades den 17

april 1943, upptogs behållningen i boet till 65 390 kronor 79 öre, däribland

nyssnämnda andel i boet efter Bengta Johnsson.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 97-

13

Hos Kungl. Maj:t har Karin Johnsson anhållit, att den arvsfonden tillskiftade

andelen i boet efter Bengta Johnsson måtte avstås till förmån för

henne samt att i fastigheten intecknad gäld måtte erläggas av medel från

kvarlåtenskapen efter Axel Sigfrid Johnsson.

Till stöd för ansökningen har Karin Johnsson, som är född den 6 augusti

1884, anfört i huvudsak följande.

Hennes man, författaren Karl Olof Harald Johnsson, hade varit yngst av

syskonen. Om han överlevt dem, hade hon efter honom fått ärva hela den

egendom, som nu i stället tillfallit allmänna arvsfonden. Sigfrid Johnsson hade

under sina sista levnadsår hemfallit åt missbruk av starka drycker. Särskilt

under åren 1938 och 1939 hade Karin Johnsson flera gånger årligen, understundom

efter uttrycklig begäran av den avlidne, rest till Broby. Hennes vistelse

därstädes hade kunnat uppgå till flera månader i sträck, och hon hade

tidvis under svår psykisk press bott hos honom. Hans alkoholism hade medfört

att omvårdnaden av honom ställt krav av svårartad och ömtålig beskaffenhet

på henne. Då hennes enda inkomster härrörde av skriftställarskap och

föredragsverksamhet, hade dessa resor inneburit uppoffringar i ekonomiskt

hänseende för henne. Hon levde för närvarande i små ekonomiska omständigheter,

delvis orsakade av skador vid en trafikolycka år 1942, vilka vore

till men för hennes arbete.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har i utlåtande den 25 januari 1946 bland

annat anfört följande.

Enligt länsstyrelsens mening förtjäna vissa av de av Karin Johnsson anförda

skälen för erhållande av ifrågavarande kvarlåtenskap visst beaktande.

Emellertid finner länsstyrelsen utredningen giva vid handen, att Axel Sigfrid

Johnssons åtgöranden och uttalanden i livstiden icke lämna stöd för något

antagande, att han önskat, att Karin Johnsson skolat efter hans död erhålla

något av kvarlåtenskapen efter honom. Detta förhållande och även andra i

ärendet framkomna omständigheter föranleda, att länsstyrelsen icke anser

sig kunna tillstyrka bifall, vare sig helt eller delvis, till ifrågavarande framställning.

Sedan Karin Johnsson inkommit med ytterligare en skrift om sitt förhållande

till den avlidne m. m., har länsstyrelsen i förnyat utlåtande anfört, att

den ej funnit anledning frångå sin tidigare uppfattning. Skulle emellertid

vad som numera i ärendet upplysts kunna anses föranleda till att Axel Sigfrid

Johnsson finge antagas ha, om han levat längre, velat ekonomiskt understödja

Karin Johnsson, hade länsstyrelsen intet att erinra mot att ett

mindre belopp, förslagsvis 5 000 kronor, tillerkändes henne.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har påpekat, att av vad i ärendet anförts

syntes framgå, att Karin Johnsson befunne sig i relativt små omständigheter

samt att hon genom att tidvis ha ägnat den avlidne omvårdnad kunde anses

ha stått honom i viss mån nära. Ämbetet har därför ansett fog förefinnas för

avstående till förmån för henne av någon del av ifrågavarande kvarlåtenskap.

Beträffande storleken av detta belopp har ämbetet anfört i huvudsak

följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Före
draganden.

Av sökanden begärt belopp torde icke kunna med bestämdhet fixeras, innan

dödsboets fasta egendom försålts. Denna fasta egendom är åsatt ett taxeringsvärde

av 10 500 kronor eller, om kvarnlägenheten Broby 24, som efter

undersökning ansetts tillhöra Bengta Johnssons dödsbo, medräknas, 12 000

kronor. Köpeanbud å båda fastigheterna till ett belopp av 18 000 kronor har

avgivits och torde, därest fastigheterna försäljas å offentlig auktion, möjlighet

att ernå högre köpeanbud föreligga. I en den 28 april 1946 dagtecknad

framställning har gode mannen för allmänna arvsfonden med instämmande

av Karin Johnsson anhållit om försäljning av nämnda båda fastigheter. Härigenom

får Johnsson anses ha frånträtt sin ansökan att boets fasta egendom

skulle överlämnas till henne. Med utgångspunkt från en antagen köpeskilling

av 18 000 kronor för båda fastigheterna skulle efter avdrag av i fastigheten

Broby 5149 intecknad gäld å 4 500 kronor allmänna arvsfondens andel av

resterande 13 500 kronor utgöra 10 125 kronor. Därest härtill lägges fondens

andel i lösöret efter Bengta Johnsson, 1 057 kronor 28 öre, skulle följaktligen

ifrågavarande ansökning avse ett belopp av 11 182 kronor 28 öre. Ämbetet,

som för sin del icke anser ställningstagande till ifrågavarande ansökning

behöva göras beroende av fastigheternas försäljning, finner lämpligt föreslå,

att till sökanden avstås ett belopp av 10 000 kronor.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t bifallit framställningen om försäljning

av förenämnda fastigheter, Broby 5149 och kvarnlägenheten Broby 24.

För min del hyser jag i likhet med länsstyrelsen tvekan om huruvida den

avlidne kan antagas ha haft för avsikt att, om han levat, ekonomiskt bistå

Karin Johnsson. Denna omständighet anser jag dock icke böra vara avgörande

för bedömandet av hennes ansökan. På grund av det intresse och den

omvårdnad, som hon under påfrestande förhållanden synes ha ägnat den avlidne

under hans sista år, får hon anses ha stått honom nära. Med hänsyn härtill

och då sökanden lever i mindre goda ekonomiska förhållanden har jag

funnit skäligt, att någon del av kvarlåtenskapen avstås till förmån för henne.

Vilket belopp hon därvid bör erhålla kan vara föremål för tvekan. Om man

beaktar den andel, som sökanden kommer att erhålla av köpeskillingen vid

den beslutade försäljningen av fastigheterna i Bengta Johnssons dödsbo,

kunde måhända en begränsning till 5 000 kronor vara försvarlig. Med hänsyn

till övriga omständigheter i ärendet har jag dock icke velat motsätta mig

kammaradvokatfiskalsämbetets förslag om avstående av ett belopp av 10 000

kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter privatläraren Axel Sigfrid Johnsson från östra Broby

socken må avstås 10 000 kronor till Karin Johnsson, född Johansson.

8:o.

Rätten till arv efter kokerskan Ida Nilsson från Hällaryds socken. Med bifall

till Kungl. Maj:ts i proposition nr 185 under punkten 14:o framlagda

förslag har 1945 års riksdag medgivit, att av den allmänna arvsfonden till
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

15

fallna kvarlåtenskapen efter kokerskan Ida Nilsson från Hällaryds socken

finge avstås 3 000 kronor åt makarna Ernst Joel och Ruth Linnea Svensson,

den senare född Lundquist och kusinbarn till den avlidna, samt en fjärdedel

av därefter återstående del av kvarlåtenskapen åt vardera av Bernhardina

Elvira Nilsson, född Svensson, och Julius Svensson, båda kusiner å

mödernesidan till den avlidna. Åt envar av de sistnämnda har sedermera utbetalats

ett belopp av 2 030 kronor 57 öre. Återstoden, 4 061 kronor 15 öre,

har inlevererats till allmänna arvsfonden.

Hos Kungl. Maj:t har nu Blenda Gustafson, född Augustsson, i östra

Kroken, Backaryds socken, anhållit, att någon del av kvarlåtenskapen måtte

avstås till henne. Sökanden är född den 6 augusti 1886 och var kusin å

mödernesidan till den avlidna. Sökanden har vid polisförhör den 29 april

1946 förklarat, att hon under Ida Nilssons sista levnadsår icke haft personlig

förbindelse med henne men att viss förbindelse mellan dem uppehållits genom

sökandens dotter, som då och då besökt Ida Nilsson.

Enligt intyg av vederbörande taxeringsnämndsordförande är sökanden

medellös och icke taxerad för inkomst eller förmögenhet.

Länsstyrelsen i Blekinge län har framhållit, att den i ärendet verkställda

utredningen visserligen icke syntes utvisa, att sökanden stått den avlidna

nära, åtminstone icke under hennes sista levnadsår. Med hänsyn till vad utredningen

innehölle om förhållandet till den avlidna samt sökandens mindre

goda ekonomiska ställning m. m. ville länsstyrelsen dock tillstyrka, att någon

del av återstående kvarlåtenskap avstodes till henne.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, att sökanden och hennes syster

jämte Bernhardina Elvira Nilsson och Julius Svensson vore Ida Nilssons enda

kusiner å mödernesidan och enligt äldre lag arvsberättigade efter henne. På

grund härav och då sökanden vore till åren kommen samt syntes befinna sig

i blygsamma ekonomiska omständigheter, funne ämbetet ansökningen av

billighetsskäl förtjäna beaktande i samma omfattning som de tidigare ansökningarna

av nyssnämnda båda kusiner. Ämbetet har i enlighet härmed föreslagit,

att ett belopp av 2 030 kronor 57 öre av kvarlåtenskapen skulle avstås

till sökanden.

Oavsett att handlingarna knappast styrka, att sökanden stått den avlidna

kusinen i livstiden nära, har jag med beaktande av hennes ålder, små ekonomiska

förhållanden och vad de två andra mödemekusinerna tidigare erhållit

funnit billigt och skäligt, att hon erhåller en lika stor andel av kvarlåtenskapen

som dessa.

Jag hemställer alltså, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter kokerskan Ida Nilsson från Hällaryds socken må avstås

ett belopp av 2 030 kronor 57 öre till Blenda Gustafson, född

Augustsson.

Före
draganden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 97■

9:o.

Före
draganden.

Rätten till arv efter butiksbiträdet Vera Elisabet Nilsson från Norrköping.

Butiksbiträdet Vera Elisabet Nilsson från Norrköping, vilken var född den 8

september 1913, avled den 28 juli 1945 utan att, såvitt framgår av en efter

henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting.

Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen till 503 kronor 88 öre.

Hos Kungl. Maj:t har förre smörjaren Karl Gustaf Pettersson i Norrköping

anhållit, att den avlidnas kvarlåtenskap måtte avstås till honom. Pettersson,

som är född den 8 augusti 1866, har anfört, att den avlidna varit

hans utom äktenskapet födda dotter. Faderskapet hade emellertid aldrig blivit

legalt fastställt. Hon hade bott hos honom hela sin livstid. Det hade alltid

rått ett gott förhållande mellan honom och dottern. Till styrkande härav

ha vid ansökningen bland annat fogats ett av honom i maj 1941 upprättat

testamente till förmån för den avlidna samt intyg, som vitsorda det goda förhållandet

mellan far och dotter.

Länsstyrelsen i Östergötlands län och kammaradvokatfiskalsämbetet ha tillstyrkt

bifall till ansökningen.

Med hänsyn till de i ärendet upplysta omständigheterna anser jag tvekan

icke kunna råda om att kvarlåtenskapen efter Vera Elisabet Nilsson bör avstås

till sökanden.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att allmänna arvsfondens rätt till arv efter butiksbiträdet

Vera Elisabet Nilsson från Norrköping må avstås till förmån

för Karl Gustaf Pettersson.

10:o.

Rätten till arv efter Bothilda Olsson från Hemmesdynge socken. Bothilda

Olsson från Hemmesdynge socken, Malmöhus län, som var född den 26 juli

1867, avled den 4 augusti 1945 utan att, såvitt en efter henne upprättad bouppteckning

utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen

i boet uppgick enligt bouppteckningen till 206 541 kronor 84 öre. I kvarlåtenskapen,

som ännu icke redovisats till allmänna arvsfonden, ingick fastigheten

Isie Stora 141 i nämnda socken med ett taxeringsvärde av 6 000 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har Hjalmar Jönsson i Stora Isie anhållit att fastigheten

måtte avstås till honom med full äganderätt. Jönsson, som är född den 10

maj 1885, har till stöd för ansökningen bland annat anfört, att han stått den

avlidna nära i livstiden. Han hade varit i Bothilda Olssons och hennes tidigare

avlidna syster Hanna Olssons tjänst sedan den 1 november 1912 ända

till Bothilda Olssons död, alltså under 33 år. Av systrarna Olsson hade han

fått löfte att en gång erhålla fastigheten, vilken han bebott alltsedan de

förvärvade denna år 1926. Genom ett flertal intyg ha personer i orten bestyrkt

riktigheten av hans uppgifter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97-

17

Den för allmänna arvsfonden förordnade gode mannen har tillstyrkt bifall

till ansökningen samt därvid framhållit, att Jönsson varit systrarna Olssons

»allt i allo» och att det utan tvivel hade varit Bothilda Olssons avsikt att

fastigheten skulle tillfalla honom.

Landsfiskalen i Klagstorps distrikt har med tillstyrkan av ansökningen

bland annat anfört följande.

Genom de vid ansökningen fogade intygen har till fullo styrkts, att Jönsson

under många år varit trotjänare hos Bothilda Olsson och därunder åtnjutit

så liten lön, att han icke kunnat göra besparingar, trots att han städse

fört ett mycket sparsamt levnadssätt. Det torde även vara ställt utom allt

tvivel, att systrarna Olsson avsett, att ifrågavarande fastighet skulle tillfalla

Hjalmar Jönsson, fastän de såsom ofta är fallet med äldre personer aldrig

blevo redo att upprätta skriftlig handling härom. Även om man bortser från

detta förhållande, torde den gottgörelse eller erkänsla, som Jönsson finge

genom att erhålla fastigheten, vara fullt rimlig och komme att uppskattas av

såväl Jönsson som ortsbefolkningen, som då finge se, att en gammal trotjänare

kan värdesättas av statlig myndighet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har under hänvisning till gode mannens

och landsfiskalens yttranden tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har bland annat anfört följande.

Sökanden, som under trettiotre år innehaft anställning hos den avlidna och

hennes tidigare avlidna syster, måste på grund av sin långa tjänstetid anses

hava stått den avlidna i livstiden nära. Det torde även hava stått i överensstämmelse

med den avlidnas önskemål, att ifrågavarande fastighet skulle

tillfalla honom efter hennes död. Då han därjämte befinner sig i små ekonomiska

omständigheter, synes det ämbetet billigt, att ansökningen vinner beaktande.

Av utredningen framgår, att Jönsson, som befinner sig i små ekonomiska

omständigheter, stått den avlidna i livstiden nära och att det även torde ha

varit hennes önskan, att ifrågavarande fastighet skulle tillfalla honom efter

hennes död. Jag förordar därför, att fastigheten avstås till förmån för honom.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att fastigheten Isie Stora 141, som ingår i den allmänna

arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Bothilda Olsson

från Hemmesdynge socken, måtte avstås till Hjalmar Jönsson.

Vad föredraganden under punkterna l:o—10:o hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller

Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlålas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

Före
draganden.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 97—98.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:104 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fält av allmänna arvsfondens rätt till arv. s. 15 i texten
  2. SU 1947:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts fr opposition angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv. s. 1 i texten