Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken d rättegången vid krigsdomstol m. m

1947-02-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:99, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken d rättegången vid krigsdomstol m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 99.

1

Nr 99.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken d rättegången

vid krigsdomstol m. m.; given Stockholms

slott den 28 februari 1947.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken å rättegången vid

krigsdomstol; samt

2) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken i mål och ärenden

som skola upptagas av konsularrätt eller konsulardomare.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 saml. Nr 99.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken å rättegången vid

krigsdomstol.

Härigenom förordnas som följer.

Vad i lagen den 23 oktober 1914 (nr 325) om krigsdomstolar och rättegången

därstädes är stadgat angående tillämpning av bestämmelserna om

rättegång vid allmän domstol och sådant som äger samband därmed skall,

utan hinder av lagen den 20 december 1946 (nr 804) om införande av nya

rättegångsbalken och övriga med anledning av dess ikraftträdande givna

bestämmelser, alltjämt avse äldre rättegångsbalken och eljest i äldre lag eller

författning meddelade föreskrifter.

Såvitt angår bevisningen, skola dock i tillämpliga delar gälla 35—40 kap.

nya rättegångsbalken tillika med vad därom i anledning av nämnda bestämmelser

eljest är i lag eller författning föreskrivet, där ej krigsrätt meddelat

slutligt utslag i målet före den 1 januari 1948 eller målet före nämnda dag

upptagits omedelbart av krigsöverdomstol.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som finnas erforderliga

med anledning av denna lag.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

3

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken i mål och ärenden

som skola upptagas av konsularrätt eller konsulardomare.

Härigenom förordnas som följer.

Vad i lagen den 5 juni 1909 (nr 45) om konsularjurisdiktion är stadgat

angående tillämpning av svensk lag med avseende å förfarandet i mål och

ärenden, som skola upptagas av konsularrätt eller konsulardomare, skall,

utan hinder av lagen den 20 december 1946 (nr 804) om införande av nya

rättegångsbalken och övriga med anledning av dess ikraftträdande givna bestämmelser,

alltjämt avse äldre rättegångsbalken och eljest i äldre lag eller

författning meddelade föreskrifter.

Såvitt a^år bevisningen, skola dock i tillämpliga delar gälla 35—40 kap.

nya rättegångsbalken tillika med vad därom i anledning av nämnda bestämmelser

eljest är i lag eller författning föreskrivet, där ej målet eller ärendet

slutligen avgjorts av konsularrätten eller konsulardomaren före den 1 januari

1948.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som finnas erforderliga

med anledning av denna lag.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 31 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler fråga om

fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken i vissa mål.

Föredraganden anför följande.

Enligt den av Kungl. Maj:t den 20 december 1946 (nr 804) utfärdade lagen

om införande av nya rättegångsbalken skall denna balk träda i kraft den

1 januari 1948. Om ej annat föreskrives, kommer nya rättegångsbalkens

ikraftträdande att innebära, att den nya rättegångsordningen blir i stort sett

tillämplig även i fråga om rättegången vid krigsdomstolama. Såsom framgår

av 4 § lagen om införande av nya rättegångsbalken äger visserligen den

nya lagstiftningen icke omedelbart tillämpning å rättegången vid krigsdomstol.

Enligt 103 § lagen den 23 oktober 1914 (nr 325) om krigsdomstolar och

rättegången därstädes skall emellertid med avseende å rättegång vid krigsdomstol

och verkställighet av dess utslag i allt, varom ej i sistnämnda lag

eller i annan lag eller författning är särskilt stadgat, lända till efterrättelse

vad i fråga om rättegång vid allmän domstol och verkställighet av dess utslag

finnes föreskrivet, där det är tillämpligt. Även andra bestämmelser i

krigsdomstolslagen, såsom 54 § och 80 § andra stycket, innehålla hänvisningar,

som åsyfta rättegången vid allmän domstol eller därmed sammanhängande

förhållanden.

En tillämpning av den nya rättegångsordningen i mål vid krigsdomstol

förutsätter omarbetning av de bestämmelser som nu reglera förfarandet i

dessa mål. I sitt den 17 mars 1944 avgivna betänkande med förslag till lag

om införande av nya rättegångsbalken m. in. (SOU 1944: 9 och 10) har processlagberedningen

också framlagt förslag till lag angående ändring i vissa

delar av krigsdomstolslagen m. m. över detta förslag, som berör ett stort

antal lagrum och även i övrigt är av genomgripande natur, har genom Kungl.

Maj:ts beslut den 28 april 1944 inhämtats lagrådets yttrande. Lagrådet avgav

yttrande över förslaget den 1 september 1944.

I skrivelse den 14 april 1945, nr 134, har riksdagen hemställt att Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

5

Maj:t ville låta verkställa utredning om krigsdomstolarnas avskaffande i

fredstid samt för riksdagen snarast möjligt framlägga förslag, som därav

kunde föranledas. I anledning av riksdagens skrivelse, som av min företrädare

i ämbetet anmäldes inför Kungl. Maj:t den 22 juni 1945, bemyndigade

Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet att tillkalla en utredningsman

att inom departementet verkställa utredning om krigsdomstolarnas avskaffande

i fredstid och vissa därmed sammanhängande spörsmål ävensom att

utse högst åtta personer att på kallelse av utredningsmannen deltaga i överläggningar

med honom. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades den

30 juni 1945 såsom utredningsman rådmannen Erik Wilhelmsson och utsågos

även åtta personer att deltaga i överläggningar med utredningsmannen.

Denne har nu fullgjort sitt uppdrag och den 17 december 1946 avlämnat

betänkande i ämnet.

I överensstämmelse med de direktiv som meddelats har utredningsmannen,

med utgångspunkt från att den militära rättsskipningen skulle övertagas

av de allmänna domstolarna, närmare undersökt de organisatoriska och

andra frågor som ha samband med en sådan överflyttning. Utredningen har

härvid begränsats att avse principfrågor och andra mera betydelsefulla spörsmål.

Det är min avsikt att på grundval av utredningen låta utarbeta förslag

till lagstiftning i ämnet. Arbetet på denna lagstiftning bör omedelbart igångsättas

och bedrivas på sådant sätt att den kan träda i kraft den 1 januari

1949 eller samtidigt med den nya militära strafflagstiftning, varom förslag

redan föreligger.

Med den tillämnade överflyttningen av den militära rättsskipningen å de

allmänna domstolarna har frågan om en omgestaltning av gällande lagstiftning

angående rättegången vid krigsdomstolama kommit i annat läge än

tidigare. Starka praktiska skäl tala för att rättegångsförfarandet vid krigsdomstolarna

under den korta tiden från nya rättegångsbalkens ikraftträdande

och till överflyttningen av den militära rättsskipningen å de allmänna

domstolarna får i stort sett förbli oförändrat.

För nu angivna ändamål torde erfordras, att de stadganden i krigsdomstolslagen,

som avse tillämpning av bestämmelserna om rättegången vid allmän

domstol och sådant som äger samband därmed, förklaras skola, utan

hinder av lagen om införande av nya rättegångsbalken och övriga med anledning

av dess ikraftträdande givna bestämmelser, alltjämt avse äldre rättegångsbalken

och eljest i äldre lag eller författning meddelade föreskrifter.

Såsom exempel på lagstiftning -— utom den rent processuella — som ändrats

med anledning av nya rättegångsbalken men där äldre bestämmelser likväl

tills vidare skulle komma att gälla i krigsrättsmål, må nämnas vissa föreskri!

ter i 4 och 5 kap. strafflagen, lagen om ungdomsfängelse, lagen om särskild

förundersökning i brottmål samt lagstiftningen om sinnesundersökning,

om blodundersökning i brottmål och om verkställighet av domstols dom

eller beslut (jfr även vad i det följande sägs om lagen angående högsta

domstolens tjänstgöring på avdelningar).

Genom det föreslagna stadgandet uteslutes givetvis icke den anpassning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 99-

av förfarandet till den nya rättegångsordningen som låter sig genomföra

redan inom ramen för nu gällande lagstiftning. Tvärtom bör, liksom i fråga

om rättegången vid de allmänna domstolarna, en sådan anpassning såvitt

möjligt eftersträvas. Ej heller torde regeln, att äldre rättegångsordning skall

tillämpas, böra göras undantagslös. Genom nya rättegångsbalkens ikraftträdande

komma reglerna angående bevisning i rättegång att undergå en i

vissa hänseenden genomgripande förändring. Främst må erinras, att reformen

innebär avskaffande av vittnesjäven och genomförandet fullt ut av fri

bevisprövning. Uppenbarligen skulle det framstå som otillfredsställande, om

vid krigsdomstol i dessa hänseenden skulle gälla andra regler än som tilllämpas

vid de allmänna domstolarna. Enligt 12 § lagen om införande av nya

rättegångsbalken skall mål vari rättegång inletts före nya rättegångsbalkens

ikraftträdande behandlas enligt äldre lag. Om målet vid tiden för ikraftträdandet

är anhängigt vid underrätt, skola dock de nya bevisreglerna iakttagas

såväl vid den fortsatta handläggningen i underrätten som senare i överrätt,

där för övrigt nya rättegångsbalken i sin helhet skall lända till efterrättelse.

I viss anslutning till vad sålunda stadgats torde den nya bevisrätten böra

göras tillämplig även vid krigsdomstol, där ej krigsrätt meddelat slutligt utslag

i målet före den 1 januari 1948 eller målet före nämnda dag upptagits

omedelbart av krigsöverdomstol. Härav följer att, i motsats till den princip

som tillämpats beträffande de allmänna domstolarna, fri bevisprövning

i viss utsträckning medgives vid överrält utan alt samtidigt den nya ordningen

även i övrigt införes. Detta synes vara en mindre olägenhet än att

alltjämt tillämpa nuvarande bevissystem.

Någon ändring i krigsdomstolslagen torde icke påkallas av den nu ifrågasatta

föreskriften. Uppenbart är emellertid, att i de fall, då bevisreglerna i

35—40 kap. nya rättegångsbalken ansluta sig till andra lagrum i samma balk,

vilka icke äga någon motsvarighet i äldre lagstiftning, detta förhållande måste

beaktas vid tillämpningen. Sålunda bör, då enligt bestämmelse i nya rättegångsbalken

bevis skall upptagas vid huvudförhandlingen, bestämmelsen anses

avse krigsdomstolens förhandling för målets prövning och avgörande. I

detta sammanhang torde också böra beaktas, att värjemålsed icke längre må

åläggas. I vad angår sådan ed kommer alltså stadgandet i 64 § första stycket

krigsdomstolslagen att förlora sin betydelse.

Det kunde ifrågasättas att utvidga tillämpningen av nya rättegångsbalken

till vissa andra bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad som

ägt rum beträffande underrättsförfarandet i förut omnämnda äldre mål vid

allmän domstol. En sådan utvidgning skulle dock, såsom framgår av processlagberedningens

förslag till ändringar i krigsdomstolslagen, föranleda

vissa ganska omfattande ändringar i denna lagstiftning och synes med hänsyn

härtill icke böra genomföras.

Den nu angivna ståndpunkten innebär, att även i fråga om fullföljd av talan

i krigsrättsmål äldre bestämmelser fortfarande skola tillämpas. Detta

medför, vad angår fullföljd av mål från krigsöverdomstol till högsta domstolen,

att i fråga om meddelande av fullföljdstillstånd reglerna i 30 kap.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

7

äldre rättegångsbalken komma att gälla. De för dispensprövningen grundläggande

bestämmelserna i regeringsformen § 18 mom. 2 samt § 22 mom. 1 ha

visserligen i samband med nya rättegångsbalkens antagande uteslutits ur

grundlagen, men de därvid meddelade övergångsstadgandena måste anses

omfatta även sådana mål, beträffande vilka på grund av särskild lagstiftning

nya rättegångsbalken — såsom här ifrågasättes — skall träda i kraft senare

än eljest. Förutom i regeringsformen och 30 kap. äldre rättegångsbalken ha

föreskrifter beträffande dispensprövning meddelats i lagen den 14 maj 1915

(nr 139) angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.

Enligt 3 § första stycket nämnda lag skall högsta domstolen vid behandling

av fråga om fullföljdstillstånd, som avses i 30 kap. äldre rättegångsbalken,

även i militära mål bestå av tre justitieråd. Några motsvarande bestämmelser

upptagas däremot icke uti den i anslutning till nya rättegångsbalkens

ikraftträdande utarbetade och den 20 december 1946 (nr 879) utfärdade lagen

om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, vilken lag den

1 januari 1948 skall träda i stället för 1915 års lag. Detta förhållande nödvändiggör

att i fråga om militära mål nyssnämnda bestämmelser i 1915 års

lag alltjämt bibehålla sin giltighet.

Även högsta domstolens sammansättning vid behandling av nådeärenden

torde böra uppmärksammas. Enligt 3 § andra stycket i 1915 års lag böra,

om fråga angående nåd uppkommer i samband med måls prövning och avgörande

i högsta domstolen, de domare som deltagit i målets avgörande besluta

i Irågan. Skall yttrande i sådant ärende eljest avgivas, må beslut fattas

av tre justitieråd. En motsvarande bestämmelse har upptagits även i 1946

års lag (8 §). Därvid har dock tillika föreskrivits, att i mål, som avgjorts av

krigsdomstol, i stället för ett av justitieraden en av de militära ledamöterna

i högsta domstolen bör deltaga i beslutet. Tillräcklig anledning att för den

korta övergångstid, varom nu är fråga, genomföra en annan sammansättning

av högsta domstolen vid behandling av militära nådeärenden torde icke

föreligga. Även i denna del bör alltså 1915 års lag bibehålla sin giltighet. Tydligt

är att i samband med överflyttningen av den militära rättsskipningen å

de allmänna domstolarna nyssnämnda bestämmelse i 1946 års lag bör utgå.

Några särskilda stadganden för högsta domstolen torde icke erfordras i

de avseenden som jag nu nämnt.

Vad slutligen angår de s. k. plenimålen i högsta domstolen gäller för närvarande

enligt 2 § stadgan den 11 juni 1920 om måls handläggning i vissa

fall av Kungl. Maj:ts högsta domstol i dess helhet, att mål från krigsdomstol

icke må hänskjutas till avgörande av högsta domstolen i dess helhet. Även

utan uttryckligt stadgande torde vara tydligt att denna bestämmelse skall

förbliva gällande.

Med hänsyn till svårigheten att överblicka alla konsekvenser av den provisoriska

lagstiftning som jag i det föregående förordat torde det vara önskvärt,

att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att meddela de närmare föreskrifter

med avseende å rättegången vid krigsdomstol och vad därmed äger

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

samband som finnas erforderliga med anledning av den provisoriska lagstiftningen.

I detta sammanhang vill jag upptaga även en annan fråga. Sverige har

sedan gammalt ägt befogenhet att i en del främmande stater utöva egen

domsrätt genom konsulär myndighet. Vissa bestämmelser om förfarandet

därvid äro meddelade i lagen den 5 juni 1909 (nr 45) om konsularjurisdiktion.

I övrigt skola allmänna processrättsliga regler iakttagas. Vid nya rättegångsbalkens

ikraftträdande blir alltså, om ej annat stadgas, nämnda balk

tillämplig även å mål och ärenden som i första instans upptagas av konsularrätt

eller konsulardomare. Den nya rättegångsordningen är emellertid icke

i allo lämpad för dylika mål och ärenden. Eftersom fullföljd från konsulardomstol

skall ske till Svea hovrätt, kan det sålunda svårligen krävas att parterna

skola inställa sig vid huvudförhandling i hovrätten. Överrättsförfarandet

bör, liksom nu, i regel vara skriftligt. Härav följer att protokollet vid

konsulardomstolen även framdeles måste få samma fullständighet som för

närvarande. För nya rättegångsbalkens tillämpning å konsularprocessen

skulle alltså förutsättas, att undantagsbestämmelser i nu berörda hänseenden

upptoges i lagen om konsularjurisdiktion. Dessutom skulle det bli nödvändigt

att vidtaga åtskilliga andra ändringar i nämnda lag. Att verkställa

en dylik omarbetning skulle emellertid knappast vara motiverat. Numera

utövas nämligen svensk konsularjurisdiktion endast i Egypten, och konsulardomstolen

där —- vars kompetens sedan år 1937 är begränsad till vissa mål

och ärenden av familje- och arvsrättslig natur — skall upphöra den 15 oktober

1949. Med hänsyn härtill synes det mig lämpligast att beträffande nu

avsedda mål och ärenden meddelas enahanda föreskrifter om fortsatt tillämpning

av äldre lag som jag förut förordat med avseende å mål vid krigsdomstol.

I enlighet med vad jag sålunda anfört ha inom departementet upprättats

förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken å rättegången vid

krigsdomstol; samt

2) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken i mål och ärenden

som skola upptagas av konsularrätt eller konsulardomare.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd åen 10 februari

1947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enlig lagiådet den 5 februari 1947 tillhandakonimet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 31 januari 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen oförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken d rättegången vid

krigsdomstol; samt

2) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken i mål och ärenden

som skola upptagas av konsularrätt eller konsulardomare.

Föislagen, som finnas bilagda delta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsassessorn S. J. M. Strömberg.

Lagrådet yttrade:

Bestämmelserna i 36 kap. 23 § och 40 kap. 16 § nya rättegångsbalken synas

icke ägnade att tillämpas i mål som handläggas enligt äldre lag. Det lärer ej

hellei vara avsett att sa skall ske, och de föreslagna lagtexterna torde ej behöva

föranleda en dylik tolkning. Däremot komma uppenbarligen nya rättegångsbalkens

regler om ersättning åt vittnen och sakkunniga att bliva tillämpliga

i fall varom nu är fråga.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 99

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden \\ igforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Mossberg, Weijne.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets

den 10 februari 1947 avgivna utlåtande över de den 31 januari 1947 till lagrådet

remitterade förslagen till

1) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken å rättegången vid

krigsdomstol; samt

2) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken i mål och ärenden

som skola upptagas av konsularrätt eller konsulardomare.

Föredraganden hemställer att förslagen, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

470344

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:109 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om revision av förordningen om yrkesmässig automobiltrafik i syfte att åstadkomma ett rationellare ordnande a1 i texten
  2. 1LU 1947:22 Första lagutskottets utlåtande nr 22 s. 1 i texten