Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt, m. in

1948-01-03 · 125 sidor, varav 117 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 117 av 125 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:10, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt, m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

1

ÄT 10.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 25 maj

1941 (nr 251) om varuskatt, m. in.; given Stockholms

slott den 3 januari 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om varuskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr

477) om skatt å vissa pälsvaror;

3) förordning om försäljningsskatt; samt

4) förordning om slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten.

GUSTAF.

Ernst Wigforss. 1

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt Nr 10.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr

251) om varuskatt.

Härigenom förordnas, dels att 1, 3—9 samt 14 och 15 §§ förordningen den

25 maj 1941 om varuskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels ock att den vid förordningen fogade förteckningen över varor, för

vilka varuskatt skall erläggas, skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår

av härvid fogad bilaga.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

1

För vara — — — skatt (varuskatt).

Skatt utgår---eller tandlä
kare.

3

1. Skatten utgår---bedriva

rörelsen.

2. Varans beskattningsvärde är

lika med det pris, som den skattskyldige

i allmänhet betingar sig för

varan vid försäljning till detaljhandlare

eller, i fall där försäljning till

detaljhandlare icke bedrives, det

pris, som den skattskyldige kan an- 1

För vara — — — skatt (varuskatt).

Såsom skattepliktig tillverkning är

att anse även omformning eller omarbetning

av vara, avsedd att hållas

till salu i sålunda förändrat skick.

I fråga om varor, avsedda att saluhållas

i särskild förpackning, såsom

flaskor, tuber, burkar eller dylikt, är

varans anbringande i förpackningen

jämväl att anse såsom skattepliktig

tillverkning.

Skatt utgår---eller tandlä
kare.

§•

1. Skatten utgår---bedriva

rörelsen.

2. Varans beskattningsvärde är

lika med det pris, som den skattskyldige

i allmänhet betingar sig för

varan vid försäljning till detaljhandlare

eller, i fall där försäljning till

detaljhandlare icke bedrives, det

pris, som den skattskyldige kan an
-

1 Senaste lydelse se beträffande 3, 8 och 14 §§ 1946: 144 samt beträffande 7 och 9 §§ 1943: 329.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

tagas hava betingat sig, därest sådan

försäljning skett. I intetdera fallet

skall varuskatten inberäknas i priset.

För vara, —--i förvärvssyfte.

Det ankommer---givna stad
ganden.

4

1. Tillverkning, som i 1 § första

stycket avses, skall stå under statens

kontroll.

Kontrollen utövas av kontrollstyrelsen

med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

2. Kontrolltjänsteman äger---

använda lokaler.

3. Tillverkare skall---behöv
lig

handräckning.

4. Tillverkare är — — — tillhörande

handlingar.

5. Tillverkare skall — — -— att

lämna.

6. Återförsäljare av--— skat
tepliktig

vara.

5

1. Den som ämnar bedriva tillverkning,

som i 1 § första stycket avses,

skall därom göra skriftlig anmälan

till kontrollstyrelsen minst fjorton

dagar före tillverkningens påbörjande

med angivande av företagets

namn och belägenhet, tillverkarens

fullständiga namn och postadress, det

eller de varuslag, tillverkningen är

tagas hava betingat sig, därest sådan

försäljning skett; och skall i intetdera

fallet varuskatten inberäknas i

priset. Därest den skattskyldige regelmässigt

försäljer allenast en obetydlig

del av varan till detaljhandlare,

skall vid tillämpning av bestämmelserna

i detta stycke så anses

som om försäljning till detaljhandlare

icke bedreves.

För vara,--— i förvärvssyfte.

Det ankommer — — — givna

stadganden.

§•

1. Tillverkning, som i 1 § första

och andra styckena avses, skall stå

under statens kontroll.

Kontrollen över tillverkningen

ävensom över skattens behöriga utgörande

utövas av kontrollstyrelsen

med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

2. Kontrolltjänsteman äger----

använda lokaler.

3. Tillverkare skall---behöv
lig

handräckning.

4. Tillverkare är — — — tillhörande

handlingar.

5. Tillverkare skall — — -— att

lämna.

6. Återförsäljare av---skat
tepliktig

vara.

§•

1. Den som ämnar bedriva tillverkning,

som i 1 § första eller andra

stycket avses, skall därom göra

skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen

minst fjorton dagar före tillverkningens

påbörjande med angivande

av företagets namn och belägenhet,

tillverkarens fullständiga namn och

postadress, det eller de varuslag, till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Nuvarande lydelse:

avsedd att omfatta, samt dagen för

dess påbörjande.

Inträder ändring---kontroll
styrelsen

därom.

2. önskar tillverkare göra avbrott

i rörelsen, skall han i förväg göra

skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen

med uppgift om den tid, avbrottet

avser. Under sagda tid må rörelsen

icke bedrivas.

Ämnar tillverkare —--att ske.

6

Den som bedriver tillverkning, som

i 1 § första stycket avses, skall inom

en månad efter varje kalenderkvartals

utgång eller, där kontrollstyrelsen

finner skäl meddela sådan föreskrift,

inom fjorton dagar efter varje

kalendermånads utgång till kontrollstyrelsen

insända en på tro och heder

avgiven deklaration angående beskattningsvärdet

av de varor, som under

den tid deklarationen avser av

honom eller för hans räkning levererats

till köpare eller tagits i anspråk

för vidare bearbetning. Härvid

må avdrag göras för värdet av varor,

som

Föreslagen lydelse:

verkningen är avsedd att omfatta,

samt dagen för dess påbörjande.

Inträder ändring---kontroll
styrelsen

därom.

2. Önskar tillverkare göra avbrott

i rörelsen, skall han i förväg göra

skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen.

Anmälan bör innehålla

uppgift om den tid avbrottet avser;

kan sådan uppgift icke lämnas, skall

tillverkaren, då han ämnar återupptaga

rörelsen, i förväg göra skriftlig

anmälan därom till kontrollstyrelsen.

Under tid, för vilken avbrott är

anmält eller, då tid för avbrottet ej

angivits, innan anmälan om rörelsens

återupptagande gjorts, må rörelsen

icke bedrivas.

Ämnar tillverkare----att ske.

§•

1. Den som bedriver tillverkning,

som i 1 § första eller andra stycket

avses, skall senast å femtonde dagen

i andra månaden efter varje kalendermånads

utgång till kontrollstyrelsen

insända en på tro och heder

avgiven deklaration angående beskattningsvärdet

av de varor, som under

kalendermånaden av honom eller för

hans räkning levererats till köpare

eller tagits i anspråk för vidare bearbetning.

Om särskilda skäl därtill åro äger

kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration

skall avse kalenderkvartal i

stället för kalendermånad, i vilket

fall deklaration skall insändas inom

en månad efter varje kvartals utgång.

Kontrollstyrelsen må ock, om

särskilda skäl därtill åro, föreskriva

att deklaration skall insändas inom

annan tid än i det föregående är

sagt, dock tidigast inom femton da
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

5

Nuvarande lydelse:

a) använts vid den tillverkning

deklarationen avser och som visas

hava tidigare blivit påförda varuskatt

;

b) återtagits av tillverkaren;

c) enligt bevis av tullmyndighet

utförts ur riket eller till svensk frihamn.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen

ankommer, huruvida och i

vad mån avdrag jämväl må göras för

beskattningsvärdet av varor, vilkas

försäljning förorsakat tillverkaren

förlust på grund av bristande betalning

från köparen.

Deklaration skall —---trovär
diga

personer.

7

1. Tillverkare skall--- — kon
troll

styrelsens postgirokonto.

Föreslagen lydelse:

gar och senast inom två månader efter

utgången av den månad eller det

kvartal deklarationen avser.

2. I deklaration som i 1 mom. avses

må avdrag göras för beskattningsvärdet

av varor, som

a) använts vid den tillverkning

deklarationen avser och som visas

hava tidigare blivit påförda varuskatt;
b)

enligt bevis av tullmyndighet

utförts ur riket eller till svensk frihamn.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen

ankommer, huruvida och i

vad mån avdrag jämväl må göras för

beskattningsvärdet av varor, vilka

tillverkaren återtagit eller vilkas försäljning

förorsakat honom förlust på

grund av bristande betalning från

köparen.

3. Deklaration skall-----tro
värdiga

personer.

4. Underlåter tillverkare av skattepliktig

vara att avgiva deklaration

som avses i 1 mom. eller befinnes avgiven

deklaration oriktig, äger kontrollstyrelsen

fastställa den skatt,

som rätteligen skall utgå. 1 fall av

underlåtenhet att avgiva deklaration

må kontrollstyrelsen jämväl, om särskilda

skäl därtill äro, meddela tillverkaren

förbud tills vidare, till dess

deklaration avgivits, att förfoga över

skattepliktig vara.

§•

1. Tillverkare skall---- kon
trollstyrelsens

postgirokonto.

/ fall som avses i 6 § 4 mom. första

punkten ankommer det på kontroll
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Nuvarande lydelse:

2. Erlägges icke skatten inom föreskriven

tid, må kontrollstyrelsen

meddela tillverkaren förbud tills vidare,

till dess skatten guldits, att förfoga

över skattepliktig vara.

3. Tillverkare är---finner

erforderligt.

Ställes ej — — — motsvarande

tillämpning.

4. Försummar någon att inbetala

skatt, som det enligt denna förordning

åligger honom att erlägga, må

skatten på framställning av kontrollstyrelsen

omedelbart utmätas med

det belopp, vartill kontrollstyrelsen

efter verkställd undersökning fastställer

densamma.

8

1. Vid införsel — — — varans

beskattningsvärde.

2. Deklaration erfordras icke beträffande

sådan skattepliktig vara,

som avses i 3 § 2 mom. andra stycket.

Beträffande sådan vara skall den

skattskyldige i stället till tullmyndigheten

i införselorten avlämna skriftlig

försäkran i två exemplar rörande

ändamålet med införseln.

3. Skatt, som — — — beträffande

skatten.

4. Deklaration eller — — —• till

kontrollstyrelsen.

Befinnes vid — — — skall erläggas.

Föreslagen lydelse:

styrelsen att bestämma och meddela

den skattskyldige tid, inom vilken

skatten skall erläggas.

2. Erlägges icke skatten inom tid,

som angives i 1 mom. första stycket

eller som kontrollstyrelsen med stöd

av 1 mom. andra stycket föreskrivit,

må kontrollstyrelsen meddela tillverkaren

förbud tills vidare, till dess

skatten guldits, att förfoga över skattepliktig

vara.

3. Tillverkare är---finner

erforderligt.

Ställes ej — -— — motsvarande

tillämpning.

4. Försummar någon att inbetala

skatt, som det enligt denna förordning

åligger honom att erlägga, må skatten

på framställning av kontrollstyrelsen

omedelbart utmätas.

§•

1. Vid införsel — — — varans

beskattningsvärde.

2. Deklaration erfordras icke beträffande

sådan skattepliktig vara,

som avses i 3 § 2 mom. andra stycket.

Beträffande sådan vara skall den

skattskyldige i stället till tullmyndigheten

avlämna skriftlig försäkran

i två exemplar rörande ändamålet

med införseln; dock att sådan försäkran

icke erfordras därest det är

uppenbart att varan införes för annat

ändamål än försäljning eller användning

i förvärvssyfte.

3. Skatt, som —--beträffan
de

skatten.

4. Deklaration eller — — — till

kontrollstyrelsen.

Befinnes vid — — — skall erläggas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Vad i —--detta moment. Vad i —--detta moment.

5. För vara,---— Kungl. Maj :t

bestämmer.

Skatt utgår icke för vara, som införes

under sådana omständigheter,

att tullfrihet för densamma åtnjutes.

Dock föreligger skattskyldighet

vid återinförsel av vara, för vilken

skatt icke erlagts eller för vilken erlagd

skatt restituerats.

6. Formulär till — — — kontrollstyrelsen

gemensamt.

9

Den som utan föreskriven anmälan

bedriver tillverkning, som i 1 § första

stycket avses, eller efter sådan anmälan,

som i 5 § 2 mom. sägs, fortsätter

rörelsen eller i strid mot förbud,

varom i 7 § 2 mom. sägs, förfogar

över vara, straffes med dagsböter,

ej under tjugu.

Underlåter någon — — — trehundra

kronor.

14

Av rörelseidkare begången förseelse,

som i 9 § avses, åtalas vid all
-

5. bor vara,---ivungi. maj .i

bestämmer.

Skattskyldig må vidare enligt kontrollstyrelsens

bestämmande åtnjuta

restitution av skatt för till riket införd

vara, som styrkes vara obrukbar

på grund av fel eller brist i godset.

Ansökan om restitution, varom

i detta stycke förmäles, bör göras

inom en månad från det införseln

skedde.

Skatt utgår icke för vara, som införes

under sådana omständigheter,

att för densamma åtnjutes tullfrihet

enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen.

Dock föreligger skattskyldighet

vid återinförsel av vara, för vilken

skatt icke erlagts eller för vilken

erlagd skatt restituerats.

6. Formulär till---kontroll
styrelsen

gemensamt.

§•

Den som utan föreskriven anmälan

bedriver tillverkning, som i 1 § första

eller andra stycket avses, eller efter

anmälan om avbrott i rörelsen fortsätter

rörelsen i strid mot bestämmelserna

i 5 § 2 mom., straffes med

dagsböter, ej under tjugu.

Den som i strid mot förbud, varom

i 6 § 4 mom. eller 7 § 2 mom. sägs,

förfogar över vara, straffes med

dagsböter, ej under fyrtio, eller, där

omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med fängelse i högst sex

månader.

Underlåter någon — — — trehundra

kronor.

§•

Förseelse, som i 9 § avses, må åtalas,

förutom vid laga domstol i brott
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 10.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

man underrätt i den ort, där rörelsen

bedrives.

15

Förseelse, som avses i 9 § andra

stycket, må av allmän åklagare åtalas

allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen.

Böter och---tillfalla kronan.

mål, vid den rätt, där rörelseidkaren

skall svara i tvistemål i allmänhet,

eller vid rätten i den ort, där

rörelsen bedrives.

§•

Förseelse, som avses i 9 § tredje

stycket, må av allmän åklagare åtalas

allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen.

Böter och---tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1948.

I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Den vid förordningen om varuskatt fogade förteckningen över varor,

för vilka varuskatt skall erläggas, skall såvitt angår putsmedel för läderarbeten

eller skodon gälla enligt den äldre lydelsen för tiden till och med den

30 juni 1948.

2. Vad i 6 § i dess nya lydelse stadgas angående den tid deklaration skall

avse och tiden för deklarations avgivande skall icke äga tillämpning beträffande

deklaration, avseende tid före den 1 april 1948.

(Fortsättning å författningsförslaget se sid. 10—13).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Nuvarande lydelse:

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga

till nedanstående statistiska nummer

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattnings- värdet

ur 298—302

.

Choklad med tillsats av socker; konfityrer, såsom kara- meller, konfekt, dragéer, kola, marsipan, marmelad i

bitar, glacerade eller kanderade frukter och bär, tugg- gummi, glass, käx med överdrag eller mellanlägg av

socker, choklad, fruktgelé e. dyl., lakrits med tillsats

av socker eller i form av båtar, figurer, remmar e. dyl.,

pastiljer och tabletter, med undantag av citronsyre- tabletter, samt med socker försatta gelé- och lemonad- pulver........................................

40

A nm. 1. Vid tillämpning av förordningen om varuskatt skola

följande varor icke anses såsom konfityrer, nämligen tårtor,

bakelser, maränger, tebröd och andra liknande bakverk

samt färdigställda, för hushåll, restauranger eller matser- veringar avsedda efterrätter, helt eller delvis bestående av

glass.

1

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

11

Föreslagen lydelse:

Förteckning

over

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga

till nedanstående statistiska nummer

Statistiskt

nr

ur 298—302

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattningsvärdet
-

Choklad- och konfilyrvaror, hänförliga till följande varugrupper:
choklad

eller ersättningsmedel härför, med tillsats av

socker eller sötningsmedel;

lakritsvaror, med tillsats av socker, sötningsmedel,

kryddor eller essenser;

karameller, praliner, konfekt, dragéer, kola, pastiljer,

tabletter, tuggummi och dylika sötsaker;

käx med överdrag eller mellanlägg av choklad, socker,

fruktgelé eller dylikt;

marsipan, mandelmassa eller liknande massa;

i utformade figurer, stänger eller stycken framställda

sötsaker, innehållande:

lakrits även utan tillsats av socker, sötningsmedel,

kryddor eller essenser;

marsipan, mandelmassa eller liknande massa;

marmelad eller ersättningsmedel härför;

glaserade eller kanderade frukter, bär, andra

växtdelar eller ersättningsmedel härför;

glass;

med socker eller sötningsmedel försatta pulver och

tabletter, avsedda för beredning av läskedrycker .

Anm. 1. Bestämmelserna i förordningen om varuskatt

äro icke tillämpliga å följande varor, nämligen kakaooch

glasspulver (med eller utan tillsats av socker

eller sötningsmedel), tårtor, bakelser, tebröd och

liknande bakverk, ej heller ä färdigställda, för hushåll,

restauranger eller matserveringar avsedda efterrätter,

helt eller delvis bestående av glass. Vad nu

sagts gäller även om bakverket eller efterrätten är

60

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl Maj.ts proposition nr 10.

Nuvarande lydelse:

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattnings- värdet

ur 582:2,

Anm. 2. För sådan marsipan, mandelmassa eller liknan- de massa, som av tillverkaren användes för framställning

av icke skattepliktig vara, skall skatt ej utgå.

Putsmedel för läderarbeten eller för skodon, oavsett

604

materialet...................

20

ur 587—588

Essenser och extrakter, avsedda för beredning av al-

koholhaltiga drycker.......

75

591

Tandpulver och tandpasta.........

20

ur 592

Puder, med undantag av ströpuder, samt smink, läpp-

stift härunder inbegripna.......

75

ur 593

Lukt- eller toalettvatten, med undantag av preparatet

sprit, glycerin och rosenvatten, samt munvatten,

parfymer, badsalt och andra dylika preparat även- som pomada, hårvatten, hårolja, ögonhårskräm,

ögonbrynsstift, nagellack samt andra liknande pre- parat för hårets eller naglarnas vård ....

20

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10. 13

Föreslagen lydelse:

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattnings- värdet

tillsatt eller belagd med eller däri på annat sätt

ingår choklad eller andra varuskattebelagda varor

eller socker, under förutsättning dock att varan

bibehållit karaktären av tårta, bakelse, tebröd eller

liknande bakverk eller efterrätt av glass.

A nm. 2. För sådan marsipan, mandelmassa eller lik- nande massa, som av tillverkaren användes för

framställning av icke skattepliktig vara, skall skatt

ej utgå.

ur 587—588

Essenser och extrakter, avsedda för beredning av alko- holhaltiga drycker..............................

,

100

591

Tandpulver och tandpasta........................

20

ur 592—593

Puder, med undantag av ströpuder, samt smink och

andra preparat för hudens färgning, läppstift här- under inbegripna..............................

75

ur 593

Nagellack, nagelpasta, nagelpolermedel, nagellackbort- tagningsmedel och andra dylika för nagelbehandling

avsedda preparat samt öyonhårskräm, ögonbrynsstift och

andra liknande preparat för behandling av ögonhår el- ler ögonbryn...................................

75

ur 593

Parfymer, luktvatten och andra dylika luktgivande

preparat, badsalt, nag eib andsvatten, munvatten, toa- lettvatten (med undantag av preparatet sprit, gly- cerin och rosenvatten) samt hårborttagningsmedel och

medel mot transpiration, ansiktslera, ansiktsskum och

andra dylika till hudkräm icke hänförliga preparat

för hudens vård, hårvatten, hårolja, pomada, ondu- leringspreparat, schamponeringsmedel samt andra

preparat för hårets behandling eller vård.........

40

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 30 juni 1943

(nr 477) om skatt å vissa pälsvaror.

Härigenom förordnas, dels att 3, 6, 7 och 9 §§ förordningen den 30 juni

1943 om skatt å vissa pälsvaror skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att den vid förordningen fogade förteckningen över pälsskinn,

för vilka skatt skall erläggas jämlikt 3 § 1 mom. nyssnämnda förordning1,

skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår av härvid fogad

bilaga.

Nuvarande lydelse:

3

1. För inom---omförmälda

förteckningen.

2. För vara, som införes till riket,

utgår skatten med femton procent av

varans värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen

med tillägg av den

tull, som enligt tulltaxan och gällande

bestämmelser om tilläggstull belöper

å varan; dock att beträffande beredda

lösa skinn av räv skatten

skall utgå med minst det belopp, som

enligt 1 mom. utgår vid beredning

inom riket.

6

Beredare skall —---vidare be
arbetning.

Avdrag må härvid göras

för skinn, som

a) varit oanvändbara;

b) återtagits till beredningsstället;

c) enligt bevis av tullmyndighet

utförts ur riket eller till svensk frihamn.

Föreslagen lydelse:

§•

1. För inom--- — omförmälda

förteckningen.

2. För vara, som införes till riket,

utgår skatten med tjugu procent av

varans värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen

med tillägg av den

tull, som enligt tulltaxan och gällande

bestämmelser om tilläggstull belöper

å varan; dock att beträffande

beredda lösa skinn av räv skatten

skall utgå med minst det belopp, som

enligt 1 mom. utgår vid beredning

inom riket.

1. Beredare skall----- vidare

bearbetning. Avdrag må härvid göras

för skinn, som

a) varit oanvändbara;

b) enligt bevis av tullmyndighet

utförts ur riket eller till svensk frihamn.

Senaste lydelse av förteckningen se 1946: 262.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

På särskild prövning av kontrollstyrelsen

ankommer, huruvida och i

vad mån avdrag jämväl må göras för

skinn, vilkas försäljning eller beredning

förorsakat beredaren förlust på

grund av bristande betalning.

Å deklaration---om rörel
sen.

7

1. Beredare skall----kontroll
styrelsens

postgirokonto.

2. Erlägges icke skatten inom föreskriven

tid, må kontrollstyrelsen

meddela beredaren förbud tills vidare,

till dess skatten guldits, att bereda

skinn, för vilka skatt skall erläggas.

För uttagande av förfallet skattebelopp

må på framställning av kontrollstyrelsen

utmätning omedelbart

verkställas.

Vad i detta mom. stadgas gäller

jämväl för det fall, att kontrollstyrelsen

efter verkställd undersökning

funnit skatt böra utgå med högre be
-

På särskild prövning av kontrollstyrelsen

ankommer, huruvida och i

vad mån avdrag jämväl må göras för

skinn, vilka återtagits till beredningsstället

eller vilkas försäljning eller

beredning förorsakat beredaren förlust

på grund av bristande betalning.

Å deklaration---om rörel
sen.

2. Underlåter beredare att avgiva

deklaration som avses i 1 mom. eller

befinnes avgiven deklaration oriktig,

äger kontrollstyrelsen fastställa den

skatt, som rätteligen skall utgå. I fall

av underlåtenhet att avgiva deklaration

må kontrollstyrelsen jämväl, om

särskilda skäl därtill åro, meddela

beredaren förbud tills vidare, till dess

deklaration avgivits, att bereda skinn,

för vilka skatt skall erläggas.

§•

1. Beredare skall — — — kontrollstyrelsens

postgirokonto.

I fall som avses i 6 § 2 mom. ankommer

det på kontrollstyrelsen att

bestämma och meddela beredaren tid,

inom vilken skatten skall erläggas.

2. Erlägges icke skatten inom tid,

som angives i 1 mom. första stycket

eller som kontrollstyrelsen med stöd

av i mom. andra stycket föreskrivit,

må kontrollstyrelsen meddela beredaren

förbud tills vidare, till dess skatten

guldits, att bereda skinn, för vilka

skatt skall erläggas.

Försummar någon att inbetala

skatt, som det enligt denna förordning

åligger honom att erlägga, må

skatten på framställning av kontrollstyrelsen

omedelbart utmätas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Föreslagen lydelse: Nuvarande lydelse:

lopp än deklarationen utvisar och felande

skatt icke genast vid anfordran

inbetalas.

9

För skattepliktig---beträf
fande

skatten.

För vara--— Maj :t bestäm
mer.

Skatt utgår icke vid återinförsel av

här i riket beredda lösa skinn, för

vilka skatt erlagts vid beredningen,

ej heller för varor, som införas under

sådana omständigheter, att tullfrihet

för desamma åtnjutes. Dock

föreligger i sistnämnda fall skattskyldighet

vid återinförsel av vara, för

vilken erlagd skatt restituerats.

§•

För skattepliktig — ---- beträf
fande

skatten.

För vara--— Maj :t bestäm
mer.

Skatt utgår icke vid återinförsel av

här i riket beredda lösa skinn, för

vilka skatt erlagts vid beredningen,

ej heller för varor, som införas under

sådana omständigheter, att för

desamma åtn jutes antingen tullfrihet

enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen

eller tullindring enligt 9 § samma

förordning. Dock föreligger skattskyldighet

vid återinförsel av vara,

för vilken erlagd skatt restituerats.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1948.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

17

Förteckning

över

pälsskinn, för vilka skatt skall erläggas jämlikt 3 § 1 mom. förordningen

om skatt å vissa pälsvaror1,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under nr 678—681.

Varuslag

Skattesats

|______________

kr. per styck

Pälsskinn, beredda, lösa, av:

apa.................................................

björn,

isbjörn............................................

tvättbjörn (sjubb)..................................

annan .............................................

ekorrdjur,

murmel...........................................

petschaniky........................................

andra, såsom burunduk, ekorre och susliki.............

får,

breitschwanz och persian............................

metis och sydvästpersian............................

astrakan, bessarab, indiskt lamm, koweit, krimmer, s. k.

salzfelle, schiraz och svensk karakul.................

annat får,

mindre skinn, intill 2 700 kvadratcentimeter, s. k.

»schmaschen»..................................

större skinn......................................

get,

killing och yemenkid................................

annan.............................................

gnagare —■ andra än ekorrdjur —

bäver och chinchilla, äkta...........................

sumpbäver (nutria).................................

bisam,

nordlig..........................................

sydlig...........................................

hare, kanin och viscacha (eldslandsbisam).............

lämmel och marsvin..............................

andra, såsom hamster...............................

giraff...............................................

hjortdjur,

älg...............................................

antilop, gasell och rådjur............................

andra, såsom hjort och ren..........................

1: —

25: —

1:50 (2:—)

15: — (20: —)

1:50

0: 30 (0: 50)

0: 25

6: — (7: —)

3: 50 (4: —)

1:50

0: 40

1:25

0: 40 (0: 50)

1: 50

15: — (25: —)

3: 50

1:— (1:50)

0:60 (0:75)

0: 40

0: 10

0: 15

20: —

1

* De inom parentes angivna siffrorna, vilka icke tillhöra texten till ändringsförslaget utvisa

de nu gällande skattebeloppen.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 10.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

18

Varuslag

hunddjur,

blå-, platina-, silver-, svart- och viträv samt s. k. white
face.

............................................

annan räv.........................................

varg..............................................

andra, såsom hund, hyena och schakal................

hästdjur,

zebra .............................................

andra, såsom föl och häst............................

katt- och sibetdjur,

lejon, leopard och tiger..............................

jaguar, lodjur, puma och snöleopard..................

gepard, ozelot och serval............................

huskatt...........................................

andra, såsom leopardkatt, lokatt, ozelotkatt, servalkatt,

sibetkatt, tigerkatt och vildkatt....................

lamadjur, såsom guanaco och vikunja (vicuma)...........

mullvad.............................................

mårddjur,

havsutter (kamtschatkabäver)........................

utter, virginsk och annan............................

sobel..............................................

fiskarmård (virginsk iller) och skogsmård..............

järv..............................................

japansk mård och stenmård..........................

flodiller och mink (närts)............................

sibirisk flodiller (kolinsky)...........................

stinkdjur (skunk),

nordamerikanska.................................

sydamerikanska..................................

andra, såsom grävling, hermelin, iller, vessla (lasky), phami

och pervitsky....................................

nötkreatur............................................

pungdjur,

känguru och vallaby................................

opossum,

australisk........................................

nordamerikansk..................................

ringtail..........................................

sydamerikansk...................................

pungråtta..........................................

andra, såsom vombat...............................

säldjur,

sjöbjörn (åkta säl)..................................

andra (inbegripet blueback och whitecoat).............

vildsvin.............................................

s. k. pannor, lösa, av hästdjur och nötkreatur............

s. k. ben, lösa, av håstdjur, nötkreatur, ren och älg........

Skattesats

kr. per styck

8: - (13: -)

2:- (4:-)

5:- (7:-)

1: 50

15: —

25: —

15: —

7:- (8:-)

0: 60 (0: 75)

1:50 (2:—)

1: —

0: 10

300: —

11: —

50: —

15: — (25: —)

15: —

7: —

5:- (6:-)

2: —

0: 75 (1: 50)

0: 40 (0: 60)

1: 50

2: 50

2: —

1:50 (2:—)

0: 75 (1: —)

0: 60 (0: 75)

0: 35 (0: 50)

0: 20

0: 75

15

4

3

0

0

10

05

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 10.

19

Förslag

till

förordning om försäljningsskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Skattskyldighetens omfattning m. m.

1 §•

För vara, som är upptagen i en vid denna förordning fogad förteckning,

skall, där varan yrkesmässigt försäljes inom riket eller varan hit införes,

till staten erläggas särskild skatt (försäljningsskatt) i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning.

2 §.

Den som inom riket yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara av egen

tillverkning är skyldig att hos kontrollstyrelsen vara registrerad såsom

säljare av skattepliktig vara.

Såsom säljare av skattepliktig vara må jämväl registreras annan näringsidkare,

som hos kontrollstyrelsen anmäler att han inom riket yrkesmässigt

försäljer sådan vara.

3 §•

Registrerad säljare är skyldig att för varje av honom saluhållen skattepliktig

vara fastställa ett särskilt försäljningsvärde, avsett dels att möjliggöra

kontroll å skattens utgörande dels ock att, i den omfattning som

framgår av bestämmelserna i 6 §, ligga till grund för skattens beräknande.

Försäljningsvärdet skall motsvara det pris som varan antages komma att

betinga vid försäljning till konsument.

Vad i denna paragraf stadgas skall icke äga tillämpning i fråga om vara,

för vilken skatten enligt vad nedan i 5 § stadgas utgår med i förteckningen

angivet belopp för varuenhet.

4 §•

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning inträder

då varan

a) av registrerad säljare försäljes till konsument;

b) av registrerad säljare försäljes — i annat fall än under a) avses —

till någon som icke själv är registrerad säljare;

c) av registrerad säljare uttages från rörelse för annat ändamål än försäljning;
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

d) av annan än registrerad säljare införes till riket; eller

e) av annan än registrerad säljare försäljes till pris överstigande det

enligt 3 § åsatta försäljningsvärdet.

Skattskyldighet föreligger jämväl för vara, som ingår i registrerad säljares

lager vid tidpunkt då registreringen upphör.

2 mom. Försäljning, som av registrerad säljare bedrives till konsument

eller annan vilken icke själv är registrerad säljare, benämnes enligt denna

förordning skattepliktig försäljning. Annan försäljning benämnes skattefri

försäljning.

5 §.

Skatten utgår, i enlighet med vad i förteckningen angives, antingen med

däri upptagen procent av varans beskattningsvärde eller med i förteckningen

angivet belopp för varuenhet.

I fråga om varor, som införas till riket av annan än registrerad säljare,

skall dock skatten, i den omfattning som av förteckningen framgår, i stället

utgå med i förteckningen upptaget belopp för viktenhet.

Det åligger registrerad säljare, som under kalenderåret bedrivit skattepliktig

försäljning, att för nämnda tid eller, där registreringen omfattat

endast en del av året, för varje kalendermånad erlägga skatt med minst

det belopp vilket i förteckningen angivits såsom minimiskatt. Har den

skattepliktiga försäljningen avsett flera varuslag, för vilka minimiskatten

är bestämd till olika belopp, skall minimiskatt erläggas med det högsta

beloppet.

6 §•

Beskattningsvärdet utgör

a) då varan av registrerad säljare försäljes till konsument: det avtalade

vederlaget;

b) då varan av registrerad säljare — i annat fall än under a) avses —

försäljes till någon som icke själv är registrerad säljare: det åsatta försäljningsvärdet;
c)

då varan av registrerad säljare uttages från rörelse för annat ändamål

än försäljning: det åsatta försäljningsvärdet;

d) då varan av annan än registrerad säljare införes till riket

för försäljning: det pris varan antages komma att betinga vid försäljning

till konsument;

för annat ändamål: varans värde, beräknat enligt 4 g tulltaxeförordningen,

med tillägg av den å varan belöpande tullen ävensom därutöver

tjugufem procent av det sålunda uträknade beloppet; samt

e) då varan av annan än registrerad säljare försäljes till pris överstigande

det enligt 3 § åsatta försäljningsvärdet: det belopp varmed vederlaget

överstiger nämnda värde.

I fall, varom förmäles i 4 § 1 mom. sista stycket, är beskattningsvärdet

lika med det åsatta försäljningsvärdet.

Kontrollstyrelsen äger, i den omfattning så lämpligen kan ske, före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

21

skriva att det åsatta försäljningsvärdet skall utgöra beskattningsvärde jämväl

vid försäljning som ovan under a) avses.

7 §.

Skatten skall för vara, som försäljes inom riket, erläggas av säljaren och

för vara, som införes till riket, av den för vars räkning införseln äger rum.

I fall som avses i 4 § 1 mom. c), så ock i fall som avses i samma moment

sista stycket skall rörelseidkaren anses såsom säljare.

Vid skattepliktig försäljning inträder skattskyldighet, då varan levereras

till köparen.

8 §.

Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen,

dock att beträffande skattepliktig införsel kontrollen handhaves av generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen gemensamt.

9 §•

Kungl. Maj :t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från

eller återbäring av försäljningsskatt.

Bestämmelser avseende försäljning inom riket.

10 §.

Ansökan om registrering som avses i 2 § skall göras skriftligen hos kontrollstyrelsen.

Ansökningen skall innehålla uppgifter angående sökandens fullständiga

namn och postadress, den av sökanden bedrivna rörelsen samt dagen då

försäljningen påbörjades eller avses skola påbörjas. Vidare skall i ansökningen

uppgivas, huruvida sökanden ämnar bedriva skattepliktig eller skattefri

försäljning.

Rörelseidkare som är registreringsskyldig enligt 2 § första stycket skall

göra ansökan om registrering senast fjorton dagar före försäljningens

början.

11 §•

Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis.

I beviset skall angivas, huruvida sökanden registrerats såsom säljare med

skattepliktig försäljning eller såsom säljare med skattefri försäljning.

12 §.

Rörelseidkare som är registreringsskyldig enligt 2 § första stycket må

icke, innan registrering skett, bedriva försäljning av skattepliktig vara;

dock må den som övertagit av annan bedriven rörelse, därest han gör ansökan

om registrering inom fjorton dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen

till dess kontrollstyrelsen meddelat beslut över ansökningen. Under

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 10-

tid då rörelsen sålunda fortsättes skall rörelseidkaren, såvitt fråga är om

skyldighet att erlägga skatt, anses såsom registrerad säljare.

Rörelseidkare, vilken registrerats såsom säljare med skattefri försäljning,

äger icke bedriva skattepliktig försäljning.

13 §.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i ansökan om registrering,

är rörelseidkaren skyldig att underrätta kontrollstyrelsen härom

senast åtta dagar därefter.

14 §.

För utövande av kontrollen över försäljningsskattens behöriga utgörande

äger kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

Kontrolltjänsteman äger påfordra att när som helst erhålla tillträde till

samtliga lokaler och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning

eller försäljning av skattepliktiga varor.

15 §.

Registrerad säljare är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att

den enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning,

inköp och försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla

kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med

tillhörande handlingar.

Registrerad säljare skall, därest han bedriver skattepliktig försäljning,

ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för erhållande av en betryggande kontroll över skattens behöriga utgörande

meddelar, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman i enlighet med

kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.

16 §.

Den, som utan att vara registrerad säljare bedriver tillverkning eller försäljning

eller förmedlar försäljning av skattepliktig vara, är skyldig att på

anfordran lämna sådana uppgifter om sin rörelse, som kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman finner erforderliga för skattekontrollen, ävensom

ordna sin bokföring på sätt kontrollstyrelsen finner erforderligt för kontrollens

utövande.

Jämväl den, som idkar handel med vara vilken användes för framställning

av skattepliktig vara, är uppgiftsskvldig på sätt i första stycket sägs.

17 §.

Registrerad säljare skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla

kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman erforderliga prov å varan samt i

förekommande fall beskrivning över densamma ävensom ställa för kontrollen

nödiga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.

Såsom prov tillhandahållen vara skall efter verkställd undersökning

snarast återställas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj.ts proposition nr 10.

Vad i första stycket stadgas om registrerad säljare skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om annan rörelseidkare som bedriver tillverkning eller

försäljning av skattepliktig vara eller av vara, beträffande vilken det kan

antagas att skattskyldighet föreligger.

18 §.

Skattskyldig skall för varje kalendermånad till kontrollstyrelsen avlämna

en på tro och heder upprättad deklaration angående beskattningsvärdet av

sin skattepliktiga försäljning eller, i fråga om vara för vilken skatt skall

utgå med i förteckningen angivet belopp för varuenhet, antalet försålda

enheter med angivande tillika i vartdera fallet av den å varorna belöpande

skatten. Deklarationen skall i förekommande fall avse jämväl varor, som

av registrerad säljare uttagits från rörelsen för annat ändamål än försäljning

eller som ingått i den skattskyldiges lager vid den tid då hans registrering

såsom säljare av skattepliktig vara upphörde.

Deklaration, varom i första stycket förmäles, skall vara till riktigheten

styrkt av två trovärdiga personer samt insändas till kontrollstyrelsen senast

å femtonde dagen i andra månaden efter den månad som deklarationen

avser.

Om särskilda skäl därtill äro äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration

skall avse kalenderkvartal i stället för kalendermånad, i vilket fall

deklaration skall insändas inom en månad efter varje kvartals utgång.

Kontrollstyrelsen må ock, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva att deklaration

skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt, dock tidigast

inom femton dagar och senast inom två månader efter utgången av

den månad eller det kvartal deklarationen avser.

19 §.

I deklaration som avses i 18 § äger skattskyldig från det sammanlagda

beskattningsvärdet för den skattepliktiga försäljningen göra avdrag för

beskattningsvärdet av sådana i denna försäljning ingående varor, som

a) enligt bevis av tullmyndighet för den skattskyldiges räkning utförts

ur riket eller till svensk frihamn eller

b) enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt vid införsel till riket.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad

mån avdrag jämväl må göras för beskattningsvärdet av varor, vilka säljaren

återtagit eller vilkas försäljning förorsakat honom förlust på grund

av bristande betalning från köparen.

Vad i denna paragraf stadgas angående avdrag från beskattningsvärdet

skall i fråga om vara, för vilken skatten skall utgå med i förteckningen angivet

belopp för varuenhet, i stället avse avdrag från det enligt deklarationen

upplupna skattebeloppet.

20 §.

Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration som avses i 18 § eller befinnes

avgiven deklaration oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den

skatt, som rätteligen skall utgå.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration må kontrollstyrelsen jämväl,

då särskilda skäl därtill äro, meddela den skattskyldige förbud tills

vidare, till dess deklaration avgivits, att förfoga över skattepliktig vara.

21 §.

Den som idkar försäljning av skattepliktig vara i strid mot 12 § första

stycket är skyldig att erlägga skatt såsom om han varit registrerad säljare.

Det ankommer på kontrollstyrelsen att fastställa den skatt, som sålunda

skall erläggas.

22 §.

Skattskyldig skall samtidigt med avlämnande av deklaration, som avses

i 18 §, erlägga enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens

postgirokonto.

I fall som avses i 20 § första stycket eller 21 § ankommer det på kontrollstyrelsen

att bestämma och meddela den skattskyldige tid, inom vilken

skatten skall erläggas.

Erlägges icke skatten inom tid, som angives i första stycket eller som

kontrollstyrelsen med stöd av andra stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen

meddela den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits,

att förfoga över skattepliktig vara.

23 §.

Skattskyldig är pliktig att, då kontroll styrel sen det påfordrar, hos styrelsen

ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen

finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 22 § tredje stycket

sägs äga motsvarande tillämpning.

24 §.

Försummar någon att inbetala skatt, som det enligt denna förordning

åligger honom att erlägga, må skatten på framställning av kontrollstyrelsen

omedelbart utmätas.

Bestämmelser avseende införsel till riket.

25 §.

Då annan än registrerad säljare till riket inför skattepliktig vara, skall

den skattskyldige, där ej annat nedan stadgas, i samband med tulltaxeringen

av varan till tullmyndigheten i två exemplar avlämna en på tro och heder

avgiven deklaration angående varans beskattningsvärde.

Deklaration erfordras icke beträffande vara, för vilken skatt utgår med i

förteckningen angivet belopp för viktenhet eller varuenhet, ej heller beträffande

annan vara därest denna införes till riket för annat ändamål än försäljning.

I fråga om vara som sist sagts skall den skattskyldige i stället till

tullmyndigheten avlämna skriftlig försäkran i två exemplar rörande ändamålet

med införseln; dock att sådan försäkran icke erfordras om det är

uppenbart att varan införes för annat ändamål än försäljning eller användning

i förvärvssyfte.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

25

26 §.

Skatt, som enligt avgiven deklaration eller enligt av tullmyndigheten verkställd

uträkning belöper å införd vara, skall erläggas till tullverket samtidigt

med tullen. Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd,

ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller utebliven betalning

skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.

27 §.

Deklaration eller försäkran, som avses i 25 §, skall slutligen granskas av

kontrollstyrelsen och skall för sådant ändamål det ena exemplaret av handlingen

av tullmyndigheten översändas till kontrollstyrelsen.

Befinnes vid granskningen, att skatt påförts med för lågt belopp, skall

kontrollstyrelsen påföra den skattskyldige felande skatt samt bestämma och

meddela den skattskyldige tid, inom vilken sådan skatt skall erläggas.

Vad i 14—17 §§, 22 § tredje stycket och 24 § är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om skattskyldig som avses i denna paragraf.

28 §.

För vara, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller till

svensk frihamn, må restitution av skatt åtnjutas i den ordning och omfattning,

Kungl. Maj :t bestämmer.

Skatt utgår icke för vara, som införes under sådana omständigheter, att

för densamma åtnjutes tullfrihet enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen

eller ock tullindring enligt 9 § samma förordning; dock att skattskyldighet

föreligger vid återinförsel av vara, för vilken skatt icke erlagts eller för

vilken erlagd skatt restituerats.

29 §.

Tullmyndighet åligger att till kontrollstyrelsen lämna uppgift angående

den införsel till riket av skattepliktig vara, som företages av registrerad

säljare.

30 §.

Formulär till deklaration, försäkran och uppgift, som avses i 25 och

29 §§, fastställas av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt.

Ansvarsbestämmelser m. m.

31 §.

Den som i strid mot 12 § idkar försäljning av skattepliktig vara straffes

med dagsböter, ej under tjugu.

Den som i strid mot förbud, varom i 20 § andra stycket eller 22 § tredje

stycket stadgas, förfogar över skattepliktig vara, straffes med dagsböter, ej

under fyrtio, eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med

fängelse i högst sex månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Underlåter någon i andra fall än nu sagts att fullgöra vad honom åligger

enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

32 §.

Kontroll styrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra vad

honom åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade

föreskrifter.

33 §.

Om ansvar-i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat

oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

34 §.

Den som utan behörig tullangivning till riket inför eller söker införa

tullfri vara, som är upptagen i den vid denna förordning fogade förteckningen,

straffes med dagsböter. Har någon olovligen infört eller sökt införa

sådan vara, skall denna dömas förverkad jämte emballage, vari den

förvaras.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och beslag av

vara, som anses förverkad, ävensom angående förfarandet med i beslag

tagen vara samt påföljd vid förskingring av vara, som skolat dömas förverkad,

skola de bestämmelser, som gälla olovlig införsel av tullpliktig vara,

äga motsvarande tillämpning.

35 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna

förordning må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,

varom han därvid erhållit kännedom. Tjänsteman, som häremot

bryter, vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än

tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu sagts, straffes med dagsböter.

36 §.

Polismyndighet åligger att tillhandagå kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

med begärd upplysning om person eller företag, som kan antagas

bedriva i denna förordning avsedd försäljning.

37 §.

Förseelse, som avses i 31 §, må åtalas, förutom vid laga domstol i brottmål,

vid den rätt, där rörelseidkaren skall svara i tvistemål i allmänhet,

eller vid rätten i den ort, där rörelsen bedrives.

38 §.

Förseelse, som avses i 31 § tredje stycket, må av allmän åklagare åtalas

endast efter angivelse av kontrollstyrelsen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

27

39 §.

Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

40 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948.

Härvid skall iakttagas att, där i förordningen avsedd försäljning bedrives

vid tiden för ikraftträdandet, den i 10 § tredje stycket omförmälda ansökan

om registrering skall göras senast den 10 juli 1948.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Förteckning

över

varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under

nedanstående statistiska nummer.

1

Minimiskatt (i kronor)

!

Skattesats

för registrerad säljare med

sats för

skattepliktig försäljning

1 Statistiskt

nr

Varuslag

pro- | cent

av be- skatt-

kro-

nor

för

vissa va- ror vid

import,

kronor

av enbart

egen till- verkning

I

eljest

varu-

enhet

för

100 kg

per

per

per

per

. nings-

värdet

år

mån

år

mån.

Mattor, ej särskilt nämnda, även

försedda med sömnadsarbete

eller fransar:

i

999-1000

innehållande silke ........

helt eller delvis av ull eller

20

10 000

andra djurhår, utan in- blandning av silke, knutna:

ur 1001

med högst 250 knutar på

en längd av 1 m, dock icke

där antalet knutar per

kvadratmeter uppgår till

högst 25 000 ...........

20

1 000

[l 200

100

3 600

300

''

1002: 1

1

med mer än 250 men ej mer

än 450 knutar på en längd

av 1 m ...............

20

2 000

1

1002: 2

med mer än 450 knutar på

på en längd av 1 m____

20

4 000

1323-1325

Arbeten av guld, silver eller pla-

tina, även med infattade pärlor

eller stenar, ej utgörande ar- tiklar, avsedda för tekniskt

bruk, eller plåt, rör och tråd

20

1326:2

Pärlor och koraller, äkta, oinfat-

tade samt ädelstenar, oinfatta- de, även konstgjorda, andra än

industridiamanter, ävensom bi- jouterivaror av äkta pärlor,

äkta koraller eller ädelstenar,

!

i

1200

100

1200

100

vilka på grund av anmärkning

efter stat. nr 2064 bliva hän- förliga till stat. nr 1326: 2____|

20 |

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

29

Skattesats

Särskild

skatte- sats för

Statistiskt

nr

Varuslag

pro- cent

av be- skatt- nings- värdet

kro-

nor

för

varu-

enhet

vissa va- ror vid

import,

kronor

för

100 kg

ur 1885: 2

Grammofonverk, ingående i ra- diogrammofoner ............

20

ur 1992: 1

Grammofoner och grammofon- verk......................

20

1992: 2

Färdiga grammofonskivor......

1

I

Anm Skatt skall ej utgå för:

varor, vilka tidigare inom riket

varit föremål för försäljning till

konsument;

ordnar, medaljer och märken

av guld, silver eller platina, där

de utdelas såsom förtjänsttec- ken eller utan betalning;

färdiga grammofonskivor med al- lenast intalad text, avsedda för

undervisningsändamål, eller fär- diga grammofonskivor, fram- ställda var och en i endast ett

exemplar.

•

Minimiskatt (i kronor)

för registrerad säljare med

skattepliktig försäljning

av enbart

egen till- eljest

verkning

per per per I per

år mån. år I mån.

1 200 100 3 600 300

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Förslag

till

förordning om slutlig avveckling av den allmänna

omsättningsskatten.

Härigenom förordnas med ändring av vad i motsvarande hänseenden

är stadgat i förordningen den 13 december 1940 (nr 1 000) om allmän omsättningsskatt

och förordningen den 20 december 1946 (nr 767) om avveckling

av den allmänna omsättningsskatten, i vad den utgår efter en skattesats

av fem procent — som följer.

Tidpunkten för slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten.

1 §•

Allmän omsättningsskatt skall, såvitt angår vara för vilken skatt utgår

efter högre skattesats än fem procent av den skattepliktiga omsättningen

(skärpt omsättningsskatt), icke uttagas vid försäljning, arbetsprestation

eller uthyrning, varom avtal slutes efter den 30 juni 1948, eller vid uttag

från rörelse eller vid import, som sker efter nämnda dag.

Ej heller skall allmän omsättningsskatt uttagas vid försäljning av personautomobil,

tyngre motorcykel eller sidvagn till motorcykel, varom avtal

slutes efter den 30 juni 1948, eller vid import efter nämnda dag av sådant

fordon.

Allmän omsättningsskatt vid icke fullgjorda avtal m. m.

2 §.

1 mom. Har avtal om försäljning, arbetsprestation eller uthyrning av

vara, som avses i 1 § första stycket, slutits före utgången av juni månad

1948 och utgör vederlaget enligt hittills gällande bestämmelser skattepliktig

omsättning, skall, där avtalet av den skattskyldige fullgjorts före ovannämnda

tidpunkt, allmän omsättningsskatt utgå även om vederlaget icke

kommer den skattskyldige till godo förrän efter samma tidpunkt.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

avtal om försäljning av fordon, varom i 1 § andra stycket förmäles.

2 mom. Allmän omsättningsskatt skall jämväl utgå då fråga är om sådant

i 1 mom. omförmält avtal, som av den skattskyldige fullgöres efter utgången

av juni månad 1948, därest den skattskyldige icke visar att skatt ej inräknats

i det avtalade vederlaget eller att detta efter avtalets ingående nedsatts

med ett mot skatten svarande belopp.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

3 fi.

Skattskyldig äger rätt att i den skattepliktiga omsättningen för tiden till

utgången av juni månad 1948 inräkna jämväl sådant vederlag, varför skattskyldighet

föreligger enligt 2 § men som vid nämnda tidpunkt ännu icke

kommit den skattskyldige till godo. Sådant vederlag skall redovisas särskilt.

Vid beräkning av den skattepliktiga omsättningen må avdrag ske med

belopp motsvarande den del av vederlaget, som enligt företedd utredning

måste antagas icke komma den skattskyldige till godo.

4 §.

Har rörelseidkare för omsättning eller bearbetning eller för förbrukning

såsom material inom rörelsen inköpt skattepliktiga varor, som avses i 1 §,

under sådana förhållanden, att vederlaget vid inköpet av varorna skall ingå

i den skattepliktiga omsättningen för mottagaren av vederlaget, må rörelseidkaren

vid beräkning av sin skattepliktiga omsättning för tiden till utgången

av juni månad 1948 göra avdrag för vederlaget ändå att detta

vid nämnda tidpunkt ännu icke utgivits.

5 §.

Skattskyldig åligger att i fall, som avses i 9 § första stycket andra punkten

förordningen om allmän omsättningsskatt, avgiva tilläggsuppgift beträffande

i 1 § omförmälda varor för tiden från utgången av närmast föregående

räkenskapsår till och med den 30 juni 1948. Sådan tilläggsuppgift

skall avlämnas senast den 20 juli 1948.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om skattskyldig, som avses i 9 § andra stycket nyssnämnda förordning.

6 §•

Det åligger skattskyldig att senast den 20 juli 1948 avlämna särskild uppgift

angående sin skattepliktiga omsättning, i vad avser vederlag varför

skattskyldighet föreligger enligt 2 § men som icke kommit honom till godo

före utgången av juni månad 1948. Vad nu sagts skall dock icke gälla i

fråga om skattskyldig, som verkställt redovisning på sätt i 3 § omförmäles.

7 S.

1 mom. Huvuduppgift, varom förmäles i 9 § förordningen om allmän omsättningsskatt,

skall såvitt angår varor som avses i 1 § upprättas för tiden

den 1 juli—den 30 september 1948 samt avlämnas senast den 20 oktober

1948. Sådan uppgiftsskyldighet åvilar dock icke skattskyldig, som verkställt

redovisning på sätt i 3 § omförmäles.

2 mom. I huvuduppgift, som avses i 1 mom., skall i den skattepliktiga

omsättningen inräknas jämväl vederlag, varför skattskyldighet föreligger

enligt 2 § men som den 30 september 1948 icke kommit den skattskyldige

till godo. Sådant vederlag skall redovisas särskilt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj.ts proposition nr 10.

Vad i 3 § andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

redovisning varom i detta moment är fråga.

8 S.

Skattskyldig må åtnjuta anstånd på sätt i följande stycke sägs med inbetalning

av allmän omsättningsskatt för sådan skattepliktig omsättning, för

vilken särskild redovisning lämnas jämlikt 7 § 2 mom., dock att anstånd

icke må åtnjutas där den oguldna skatten understiger 100 kronor. Såsom

förutsättning för tillgodonjutande av dylikt anstånd skall gälla, att den

skattskyldige samtidigt med avlämnande av huvuduppgift enligt 7 § gör

anmälan att han önskar tillgodonjuta anstånd med skattebetalningen.

Skatt, som omfattas av anståndet, skall erläggas med en femtedel senast

den 20 i envar av månaderna december 1948 samt februari, april, juni och

augusti 1949; dock att länsstyrelsen, om synnerliga skäl därtill äro, må medgiva

utsträckning av anståndstiden med högst ett år.

9 §.

Därest skattskyldig senast den 20 oktober 1948 inbetalar allmän omsättningsskatt

för den skattepliktiga omsättning, för vilken särskild redovisning

lämnats jämlikt 7 § 2 mom., må den skattskyldige åtnjuta avdrag med

fyra procent av den skatt, som belöper på ifrågavarande omsättning.

Allmän omsättningsskatt å inneliggande varulager.

10 §.

Det åligger skattskyldig, i vilkens varulager vid utgången av juni månad

1948 ingår vara för vilken skatteplikt föreligger enligt förordningen den

1948 (nr ) om försäljningsskatt, att erlägga allmän omsättningsskatt

för nämnda vara; dock skall vad nu sagts icke gälla beträffande

skattskyldig som från och med den 1 juli 1948 jämlikt nyssnämnda förordning

registrerats såsom säljare av varan.

11 §•

Allmän omsättningsskatt enligt 10 § utgår med tjugu procent av det pris,

som varan antages komma att betinga vid försäljning till konsument.

12 §.

Skattskyldig åligger att senast den 20 juli 1948 avlämna särskild uppgift

beträffande sådana skattepliktiga varor som avses i 10 §.

13 §.

Allmän omsättningsskatt enligt 10 § skall erläggas med en femtedel senast

den 20 i envar av månaderna augusti—december 1948; dock att länsstyrelsen,

om synnerliga skäl därtill äro, må medgiva utsträckning av betalningstiden

med högst ett år.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

33

Taxering, restitution m. m.

14 §.

Taxering till allmän omsättningsskatt år 1948 skall avse dels omsättning

av i 1 § angivna varor under tiden från utgången av den tidsperiod, för vilken

taxering verkställts år 1947, till och med den 30 september 1948, dels

ock varulager för vilket skattskyldighet föreligger enligt 10 §.

15 §.

Skattskyldig äger hos länsstyrelsen erhålla restitution av erlagd skatt i den

mån skatten belöper på vederlag, som jämlikt 3 § eller 7 § 2 mom. vid taxeringen

inräknats i den skattepliktiga omsättningen men som enligt sedermera

företedd utredning varken influtit eller kan antagas komma att inflyta.

Ansökan varom här är fråga skall ingivas till länsstyrelsen senast den

30 juni 1950.

16 §.

Vad i 31—34 §§ förordningen om allmän omsättningsskatt är stadgat beträffande

uppgift enligt 9 § nämnda förordning skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om uppgift, som lämnas enligt denna förordning.

17 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 10.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 januari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler frågan om

slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten ävensom ändringar

med avseende å varubeskattningen m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

Historik m. m. Den allmänna omsättningsskatten infördes genom förordningen

den 13 december 1940 (nr 1 000) om allmän omsättningsskatt, som

trädde i kraft den 1 januari 1941. Förordningen upphävdes emellertid i huvudsakliga

delar — från och med den 1 januari 1947 — genom förordningen

den 20 december 1946 (nr 767) om avveckling av den allmänna omsättningsskatten,

i vad den utgår efter en skattesats av fem procent.

Beträffande innehållet i 1940 års förordning må här omnämnas, att allmän

omsättningsskatt skulle utgå i huvudsak vid yrkesmässig försäljning

av varor från butik eller annat därmed likartat försäljningsställe samt vid

yrkesmässig försäljning av varor i restaurang-, pensionat-, kafé- och konditorirörelse.

Skattskyldighet förelåg jämväl vid uttag av varor från rörelse,

vid import av utomlands inköpta varor samt i fråga om vissa slag

av tjänsteprestationer. Vissa betydelsefulla varor voro undantagna från beskattningen,

bland annat vete, råg, korn och havre, ved och vissa andra

bränslen, för förtäring avsedda rusdrycker, tobaksvaror ävensom mjölk,

grädde, smör och margarin, potatis samt de slag av mjöl, gryn och bröd,

som Kungl. Maj :t bestämde. Omsättningsskatten utgick med fem procent av

den skattepliktiga omsättningen.

Den allmänna omsättningsskatten, som sålunda drabbade även konsumtionen

av åtskilliga oumbärliga förnödenheter, kompletterades bl. a. av sociala

skäl med en strängare beskattning av mera umbärliga eller lyxbetonade

varor. Denna skärpta beskattning — som alltjämt är gällande —

har anordnats dels såsom en skärpt omsättningsskatt beträffande vissa va
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

35

ror, som företrädesvis försäljas i specialaffärer, och dels beträffande vissa

andra varor såsom en hos tillverkaren utgående varuskatt.

Sålunda stadgas i förordningen den 25 maj 1941 (nr 252) angående skattesatsen

för den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa varor, att

omsättningsskatt skall utgå med tjugu procent av den skattepliktiga omsättningen

såvitt angår varor upptagna i en vid förordningen fogad varuförteckning.

I denna förteckning upptagas bland annat mattor, vissa slag av

skodon, guld- och silverarbeten, pärlor, radiogrammofoner, kikare, vissa fotografikameror,

fickur och urboetter, grammofoner och grammofonskivor

ävensom väskor och koffertar av läder eller skinn.

Skärpt omsättningsskatt har tidigare utgått även för beredda, lösa pälsverk

och arbeten av pälsverk samt persedlar med pälsverk till övertyg eller

foder. Denna form av skärpt beskattning å pälsvaror frångicks emellertid

av kontrolltekniska skäl och ersattes med en särskild pälsvaruskatt. Sålunda

har genom förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa

pälsvaror införts en särskild styckeskatt på inom riket yrkesmässigt beredda

lösa pälsskinn, kompletterad med en värdeskatt å femton procent för vissa

till riket införda pälsvaror in. in. Storleken av beredningsskatten — som

varierar mellan 5 öre och 300 kronor per skinn — angives i en vid förordningen

fogad förteckning. Den yrkesmässiga beredningen av pälsskinn står

under uppsikt av kontrollstyrelsen, till vilken myndighet anmälan om beredningen

skall göras. Beredaren skall kvartalsvis till kontrollstyrelsen avgiva

en deklaration angående antalet av honom under deldarationsperioden

beredda skinn av olika slag, som utlämnats från beredningsstället eller

där tagits i anspråk för vidare bearbetning. I samband härmed skall jämväl

skatten erläggas. Skatten för till riket införda pälsvaror uppbäres av

tullverket i samband med tullen. Beskattningsvärdet utgör därvid varornas

värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen med tillägg av den på varan

belöpande tullen. Beträffande importerade skinn av räv skall skatten utgå

med minst det belopp, som skolat erläggas, därest beredningen verkställts

inom riket.

Den i det föregående omförmälda varuskatten å vissa varor regleras genom

förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt. Enligt denna

förordning utgöres varuskatt för choklad och konfityrer, putsmedel för läderarbeten

och skodon, essenser och extrakter för beredning av alkoholhaltiga

drycker, tandpulver och tandpasta, puder och smink samt lukt- och

toalettvatten, munvatten, parfymer och vissa kosmetiska preparat. De skattepliktiga

varorna angivas i eu vid förordningen om varuskatt fogad särskild

förteckning, uppställd i anslutning till gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning.

Skatten skall för vara, som tillverkas inom riket, erläggas

av tillverkaren och för vara, som införes till riket, av den för vars räkning

införseln ägt rum. Skatten utgår med visst procenttal— lägst 20

och högst 75 — av varans beskattningsvärde. Detta värde är lika med det

pris, som den skattskyldige i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning

till detaljhandlare eller, i fall där försäljning till detaljhandlare icke

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kunql. Maj.ts proposition nr 10.

bedrives, det pris, som den skattskyldige kan antagas ha betingat sig,

därest sådan försäljning skett. Tillverkningen av skattepliktig vara är

ställd under uppsikt av kontrollstyrelsen, till vilken myndighet anmälan

om tillverkningen skall göras. Inom en månad efter varje kvartals utgång

eller i vissa fall inom fjorton dagar efter varje månads utgång skall tillverkaren

till kontrollmyndigheten avgiva deklaration angående värdet av de

skattepliktiga varor, som under den tid deklarationen avser levererats till

köpare eller tagits i anspråk för vidare bearbetning. Skatten skall erläggas

samtidigt med deklarationens avlämnande. För vara, som införes till riket,

skall skatten erläggas till tullverket samtidigt med tullen.

Såsom förut berörts har den allmänna omsättningsskatten i huvudsakliga

delar avvecklats genom förordningen den 20 december 1946 (nr 767)

om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i vad den utgår efter

en skattesats av fem procent. I 1 § nämnda förordning stadgas att allmän

omsättningsskatt icke skall uttagas vid försäljning, arbetsprestation eller

uthyrning, varom avtal slutes efter den 31 december 1946, eller vid uttåg

av vara från rörelse eller vid import, som sker efter nämnda dag. Beträffande

vara, för vilken allmän omsättningsskatt enligt vad därom särskilt

är stadgat utgår efter högre skattesats än fem procent av den skattepliktiga

omsättningen (skärpt omsättningsskatt), så ock vid försäljning och import

av personautomobiler samt tyngre motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar

skall dock även efter utgången av år 1946 allmän omsättningsskatt

uttagas enligt dittills gällande bestämmelser.

I fråga om de närmare motiven för avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten

torde jag få hänvisa till 1946 års riksdagshandlingar (propositionen

den 5 april 1946, nr 222, med anhållan om riksdagens yttrande

angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten, första särskilda

utskottets utlåtande nr 2 den 7 juni 1946, riksdagens skrivelse nr

431, propositionen den 29 november 1946, nr 386, med förslag till förordning

om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i vad den utgår

efter en skattesats av fem procent, in. in., sammansatta bevillnings- och

jordbruksutskottets utlåtande nr 2 den 14 december 1946 samt riksdagens

skrivelse nr 566). I detta sammanhang torde vidare böra omnämnas, att

till grund för propositionen den 29 november 1946, nr 386, legat ett av särskilda

sakkunniga — varubeskattningskommittén1 — den 9 november 1946

avgivet betänkande med förslag till avveckling av den allmänna femprocentiga

omsättningsskatten.

Varubeskattningskommittén — som enligt sina direktiv haft i uppdrag

att undersöka även frågan, i vilken omfattning det kunde anses motiverat

att, sedan den allmänna omsättningsskatten avvecklats, bibehålla den såsom

ett komplement till nämnda skatt införda strängare beskattningen av vissa

1 Ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn H. L. E. Sjödahl, ordförande, direktören

O. R. Sundén, ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren N. W. Sundström, t. f.

byråchefen i kontrollstyrelsen E. E: son Thulin samt centralkonsulenten A. O. Åkesson.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

konsumtionsvaror av mera umbärlig eller lyxbetonad art — har sedermera

med skrivelse den 29 mars 1947 överlämnat betänkande med förslag till

avveckling av den allmänna omsättningsskatten samt till omläggning av

varubeskattningen. Vid detta betänkande ha fogats förslag till förordning

om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i vad den utgår efter

en skattesats av tjugu procent, in. in., förordning om försäljningsskatt samt

förordningar om ändring i vissa delar av 1941 års varuskatteförordning och

1943 års förordning om skatt å vissa pälsvaror.

Beträffande innehållet i dessa fyra författningsförslag — vilka torde såsom

Bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet — må här omnämnas följande.

Den allmänna omsättningsskatten avvecklas till de delar skatten icke

upphävts genom förordningen den 20 december 1946, nr 767. Nu berörda

avveckling omfattar alltså dels den allmänna omsättningsskatt, som utgår

med högre skattesats än fem procent av den skattepliktiga omsättningen

(skärpt omsättningsskatt) dels ock omsättningsskatten för personautomobiler

samt tyngre motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar.

Den nu utgående varuskatten, som regleras genom 1941 års förordning

om varuskatt, skall enligt förslaget i stort sett bibehållas; dock föreslås, att

varuskatten för putsmedel för läderarbeten eller skodon upphäves. Därjämte

innebär förslaget å ena sidan att skattesatsen för puder och smink

sänkes från 75 till 40 procent av beskattningsvärdet samt å andra sidan att

skattesatsen för ögonhårskräm, ögonbrynsstift, nagellack och andra liknande

preparat för behandling av ögonhår, ögonbryn och naglar höjes från

20 till 40 procent av nyssnämnda värde.

I 1943 års förordning om skatt å vissa pälsvaror skola enligt förslaget

vissa sänkningar genomföras i fråga om skattesatserna för ett flertal skinn

och samtidigt därmed föreslås skatten för importerade skinn höjd från 15

till 20 procent av skinnets värde.

Enligt förslaget till förordning om försäljningsskatt skall vid yrkesmässig

försäljning eller import av vissa närmare angivna varor erläggas en särskild

försäljningsskatt till staten. Denna skatt, som skall uttagas i huvudsak

hos parti- eller detaljhandlare, skall utgå med 20 procent av försäljningsvärdet

beträffande mattor, grammofoner och grammofonverk samt

pärlor och koraller ävensom beträffande arbeten av guld, silver och platina

samt med en krona 25 öre respektive 75 öre för färdiga grammofonskivor,

därvid skattesatsen är beroende på skivornas storlek. Försäljningsskatten

skall stå under kontroll av kontrollstyrelsen och — beträffande importerade

varor — av kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen gemensamt.

Enligt vad av kommitténs betänkande vidare framgår har kommittén

jämväl behandlat frågan om indragande under varubeskattningen av andra

varor än sådana som för närvarande äro föremål för beskattning. I detta

hänseende har kommittén undersökt möjligheterna av en särskild beskattning

av dels personautomobiler samt tyngre motorcyklar och sidvagnar till

motorcyklar dels ock bijouterivaror samt prydnadssaker av glas och pors
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kunql. Maj:ts proposition nr 10.

lin in. in. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra förorda någon

dylik utvidgning av beskattningsområdet.

Enligt kommitténs förslag skulle nu ifrågavarande författningar träda i

kraft den 1 juli 1947.

Vad angår frågan om statsverkets inkomster av nu berörda skatter skulle

enligt kommitténs beräkningar för budgetåret 1947/48 inflyta i varuskatt

81,5 milj. kr. (varuskatten för år 1946 uppgick till 78,8 milj. kr.), i pälsvaruskatt

5,5 (6,5) milj. kr. samt i försäljningsskatt omkring 15 milj. kr. (skärpta

omsättningsskatten för år 1946 utgjorde 15,3 milj. kr.).

Sedan varubeskattningskommitténs den 29 mars 1947 dagtecknade betänkande

för yttrande remitterats till ett stort antal myndigheter och sammanslutningar,

upptogs inom finansdepartementet till särskild behandling frågan

om eventuell avveckling av den femprocentiga omsättningsskatten å

personautomobiler samt tyngre motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar.

Såsom resultat härav framlades för 1947 års riksdag propositionen den 25

april 1947 (nr 249) med förslag till förordning om avveckling av den allmänna

omsättningsskatten för vissa motorfordon. Enligt vad jag uttalade

i nämnda proposition skulle genomförandet av en omläggning av varubeskattningen

i enlighet med de av varubeskattningskommittén uppdragna

riktlinjerna kräva ett omfattande förberedelsearbete, och då detta arbete

icke kunde medhinnas före den 1 juli 1947, syntes omläggningen böra ske

först från och med den 1 juli 1948. Ett slutligt ståndpunktstagande i samtliga

beskattningsfrågor, som behandlats av kommittén, borde därför uppskjutas

till 1948 års riksdag. I ett hänseende borde emellertid kommitténs

förslag omedelbart upptagas till prövning, nämligen såvitt därigenom framlagts

förslag till avveckling av den allmänna omsättningsskatten å vissa

motorfordon. Då kommittén — efter en närmare undersökning av möjligheterna

att genomföra en riktigt avvägd beskattning av vissa slag av motorfordon

— icke ansett sig böra utforma något förslag till sådan beskattning,

borde frågan om omföring av den allmänna omsättningsskatten å vissa motorfordon

till en varuskatt åtminstone för det dåvarande förfalla, och vid sådant

förhållande borde omsättningsskatten å nämnda fordon avvecklas.

Denna avveckling borde lämpligen genomföras redan från och med den

1 juli 1947.

Nyssnämnda proposition nr 249 tillstyrktes av 1947 års bevillningsutskott

(betänkande nr 38) men blev av riksdagen avslagen (skrivelse nr 429).

Remissyttrandena, över varubeskattningskommitténs betänkande den 29

mars 1947 ha utlåtanden avgivits av statskontoret, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen,

kommerskollegium, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms, Kristianstads och Älvsborgs län, centrala omsättningsskattenämnden,

Stockholms och Göteborgs handelskammare, Sveriges grossistförbund

(med bifogande av yttrande från Sveriges parfymeriengrossisters förening),

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustrior
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

39

ganisation, kooperativa förbundet, lcemisk-tekniska fabrikantförbundet,

svenska pälsbranschens centralkommitté, svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen

u. p. a., svenska konditorföreningen, Sveriges konditor-förening,

Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund, guldsmedsbranschens

leverantörförening, föreningen svenska tonsättares internationella

musikbyrå, stim, u. p. a. (med bifogande av yttranden från föreningen svenska

tonsättare, föreningen svenska kompositörer av populärmusik, musiklärarnas

riksförbund, föreningen musikfrämjandet-musikens vecka, arbetarnas

bildningsförbund, godtemplarorden, centralkommittén för musikalisk

folkbildning, folkbildningsförbundets musikkommitté, folkuniversitetets

kursverksamhet vid Stockholms högskola och svenska samfundet för musikforskning),

svenska grammofonhandlareföreningen, Sveriges radioleverantörer

samt skandinaviska grammophon aktiebolaget in. fl. grammofonbolag.

Av remissinstanserna ha de statliga myndigheterna i huvudsak tillstyrkt

varubeskattningskommitténs nu föreliggande förslag, dock med åtskilliga

smärre jämkningsförslag. De enskilda branschorganisationerna ha tillstyrkt,

att den allmänna omsättningsskatten avvecklas men däremot i flertalet fall

avstyrkt förslaget om införande av en försäljningsskatt.

I vissa remissyttranden ha anförts mera principiella synpunkter beträffande

kommitténs förslag. Av dessa yttranden må här återgivas följande.

Kommerskollegium har framhållit, att den allmänna omsättningsskatten

i stor utsträckning drabbade nödvändiga konsumtionsvaror, vilket också utgjorde

ett motiv för dess avveckling. Beträffande beskattningen av mera

lyxbetonade varor finge i viss mån ett annat betraktelsesätt anläggas.

Det vore härvidlag fråga om skatter, som främst avsåge att träffa lyxkonsumtionen,

men som dessutom tillförde statsverket en icke oansenlig extra

intäkt. Ur statsfinansiell synpunkt syntes visserligen varuskatten, pälsvaruskatten

och den skärpta omsättningsskatten, som år 1946 beräknats uppgå

till omkring 100 milj. kronor, icke ha samma betydelse som den numera

med visst undantag slopade allmänna omsättningsskatten, men skatterna

vore dock av sådan storleksordning att deras fortsatta uttagande i nuvarande

tidsläge icke kunde undvaras.

Stockholms handelskammare har anfört, att de erfarenheter som vunnits

efter den skärpta varubeskattningens genomförande understrukit betänkligheterna

mot en till producentstadiet förlagd sådan beskattning. Det praktiska

livet vore så rikt differentierat och företedde icke bara så många varianter

av producenter av en och samma vara utan också så skilda användningsändamål

för samma vara, att det åtminstone i fråga om vissa

artiklar knappast läte sig göra att konstruera en rättvis och samtidigt lätt

kontrollerbar skatt, som uttoges på tillverkningsstadiet.

Göteborgs handelskammare har anfört.

Med den utpräglade brist på arbetskraft, som kännetecknar dagens läge,

skulle eu omedelbar avveckling av tillverknings- och försäljningsskatterna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

icke endast innebära eu värdefull lättnad i arbetet för de enskilda företagen

utan även äga samhällelig betydelse genom lösgörandet av arbetskraft för

mera produktiva uppgifter. Vid en objektiv bedömning av förevarande fråga

måste emellertid gentemot de i och för sig vägande skäl, som sålunda kunna

anföras för en snar avveckling av de berörda skatterna, ställas det förhållandet,

att ett fortsatt uttagande av desamma kommer att absorbera en del

av det köpkraftsöverskott, som torde kunna förutses för åtminstone den närmast

följande tiden. Då åvägabringandet av mera normala relationer mellan

köpkraft och varutillgång är en av dagens mest angelägna uppgifter,

och då den indirekta beskattningens avveckling kan komma att i viss mån

neutralisera verkningarna av de inflationsbekämpande åtgärder, som kunna

förväntas från statsmakternas sida, anser sig handelskammaren icke kunna

avstyrka kommitténs förslag till fortsatt beskattning av lyxbetonade varor.

Sveriges grossistförbund har framhållit, att ett särskilt syftemål med ifrågavarande

lagstiftning var på sin tid att åstadkomma en konsumtionsbegränsning

av vissa lyxbetonade och umbärliga varor. Det borde erinras om

att 1941 och 1943 års skattelagar tillkommo under de exceptionella förhållanden,

som rådde i början av det andra världskriget, och att de i stor utsträckning

voro motiverade av psykologiska skäl, vilka numera icke vore

för handen. Det vore visserligen i nuvarande läge tänkbart, att man såsom

stöd för ett genomförande av den föreslagna lagstiftningen skulle vilja åberopa

lämpligheten av att genom beskattning av vissa varugrupper binda en

del av landets köpkraft för att bekämpa en befarad inflation. Häremot kunde

emellertid med bästa skäl göras gällande att ifrågavarande skatteområde

vore så obetydligt och omfattade så speciella varuslag, att lagstiftningen såsom

en enstaka åtgärd i ett inflationsbekämpande program praktiskt taget

saknade betydelse. Utslagsgivande vid bedömandet av frågan ur denna

synpunkt måste även vara, att i själva verket en mycket stark begränsning

av införseln av hithörande varuslag respektive råvaror till dessa inom kort

vore att förvänta på grund av den rigorösa importreglering, som gällde

sedan i mars 1947. Härigenom komme konsumtionen av den ojämförligt

största delen av de skattebelagda varorna att starkt nedgå.

Vidare har kooperativa förbundet uttalat, att förbundets allmänna och

principiella uppfattning vore, att alla former av indirekt beskattning, som

åstadkommes genom höjning av varupriserna, borde så långt som möjligt

undvikas, enär de utom den direkta fördyringen av varorna även genom

sina indirekta verkningar bidrogo att öka handelns kostnader och försvåra

distributionen. De varu- och omsättningsskatter, som tillkommit under

krigsåren, hade förbundet därför redan från början utgått ifrån skulle

komma att upphöra så snart det statsfinansiella läget efter kriget gåve möjligheter

till skattelättnader. Med hänsyn härtill ansåge sig förbundet även

böra tillstyrka det av kommittén under år 1946 framlagda och sedermera

av riksdagen antagna förslaget om den feinprocentiga omsättningsskattens

avveckling från 1 januari 1947, trots att det penningpolitiska läget i och

för sig icke kunde anses motivera några skattesänkningar. Av flera olika

skäl hade förbundet alltid ansett, att även den skärpla omsättningsskatten

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

41

vore i särskilt hög grad olämplig. När därför kommittén nu föreslagit, att

den allmänna omsättningsskatten helt borde upphöra, ville förbundet bestämt

tillstyrka, att detta förslag bifölles. Beträffande varu- och pälsskatterna

hade det givetvis från de synpunkter som förbundet lade på varubeskattningen

varit önskvärt, att dessa kunnat avvecklas samtidigt med den

allmänna omsättningsskatten. Med hänsyn till det rådande ekonomiska och

penningpolitiska läget ville förbundet dock icke motsätta sig, att kommitténs

förslag beträffande dessa skatter i allt väsentligt bleve antaget. Däremot

avstyrktes förslaget om försäljningsskatt, vilken skatt ur statsfinansiell

synpunkt vore av relativt liten betydelse.

Departementschefen. Såsom framgår av det förut anförda har varubeskattningskommittén

i sitt nu föreliggande betänkande förordat, att den

skärpta omsättningsskatten -— liksom den kvarvarande femprocentiga omsättningsskatten

å personautomobiler och motorcyklar — avvecklas. Enligt

kommitténs förslag bör i samband med den skärpta omsättningsskattens

avskaffande införas en särskild s. k. försäljningsskatt å vissa mera umbärliga

varor, nämligen mattor, guldsmedsvaror och grammofonvaror. Kommittén

har därjämte förordat en del jämkningar i fråga om varuskatten och

skatten å vissa pälsvaror.

Sedan den allmänna omsättningsskatten upphävts från och med den 1

januari 1947 torde jämväl den skärpta omsättningsskatten, sådan den för

närvarande är utformad, böra avvecklas. Då emellertid de varor, för vilka

skärpt omsättningsskatt utgår, måste anses vara av mera umbärlig natur

synes det i nuvarande läge motiverat, att nämnda varor i annan ordning

göras till föremål för en särskild beskattning i den mån tekniska hinder

häremot icke kunna anses föreligga. Såsom nyss anförts skulle enligt kommitténs

mening en dylik beskattning i form av en försäljningsskatt vara

praktiskt genomförbar med avseende å följande varuslag, nämligen mattor,

guldsmedsvaror och grammofonvaror. Till sistnämnda förslag kan jag, av

skäl som i det följande närmare angivas, i princip ansluta mig. Till frågan

i vad mån beskattningsområdet för en försäljningsskatt bör bestämmas

på annat sätt än kommittén förordat och i vad mån kommitténs förslag i

denna del i övrigt bör omarbetas återkommer jag likaledes i det följande.

I samband med avvecklingen av den skärpta omsättningsskatten bör även

den allmänna omsättningsskatten för personautomobiler och motorcyklar

upphävas. Frågan huruvida dessa fordon i stället böra underkastas en extra

beskattning av annat slag har behandlats i den proposition (nr 5) med förslag

till förordning om särskild automobilskatt, in. in., som Kungl. Maj:t

förut denna dag beslutat avlåta till riksdagen.

Vad härefter angår varubeskattningskommitténs förslag till ändringar

med avseende å varuskatten och skatten å vissa pälsvaror vill jag erinra om

att i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag förutsatts, att

nämnda skatter skola uttagas även under budgetåret 1948/49. Det är icke

min avsikt att nu upptaga en diskussion om frågan, i vad mån sagda skatter

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

böra bliva bestående jämväl för framtiden, utan torde denna fråga lämpligen

kunna anstå till dess mera normala förhållanden åter föreligga. I detta

sammanhang kommer jag därför att föreslå endast en del detaljändringar

i bestämmelserna rörande varuskatten och skatten å vissa pälsvaror.

De av kommittén framlagda författningsförslagen ha överarbetats inom

finansdepartementet. Jag torde nu få närmare behandla dessa departementsförslag.

Ändringar i varubeskattningen.

Varubeskattningskommitténs förslag. Beträffande den omfattning i vilken

varuskatt bör uttagas har kommittén sammanfattningsvis anfört, att kommittén

ansett sig böra förorda undantagande från beskattning av vissa

varor hänförliga till choklad- och konfityrvaror samt av putsmedel för skodon

in. in. Vad angår tandpulver och tandpasta hade kommittén efter verkställd

utredning funnit en fortsatt beskattning vara motiverad. Vidkommande

slutligen övriga varuskattebelagda varor hade kommittén ej funnit

skäl föreslå någon ändring i beskattningsområdet; däremot förordade kommittén

vissa ändringar i skattesatserna för tekniska preparat.

Beträffande de ifrågasatta ändringarna i varubeskattningen såvitt angår

choklad- och konfityrvaror har kommittén närmare behandlat

beskattningen av följande varuslag, nämligen marsipan, mandelmassa

och andra liknande massor, pikerings- och garneringsgeléer, suckat

och suckatersättning, gelépulver samt glass.

I fråga om marsipan, mandelmassa och andra liknande massor har

kommittén erinrat om att enligt den vid förordningen om varuskatt fogade

förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas, funnes under

varugruppen choklad- och konfityrvaror bland annat upptaget marsipan,

med vilken vara mandelmassa och andra liknande massor vore att

jämställa. Enligt en i förteckningen intagen anmärkning skulle varuskatt

dock ej utgå för sådan marsipan, mandelmassa eller liknande massa, som

av tillverkaren användes för framställning av vara som icke vore skattepliktig

enligt varuskatteförordningen. Där i konditori eller bageri tillverkades

mandelmassa för användning vid företagets framställning av bakverk,

vore massan på grund härav skattefri, under det att, där dylikt företag

inköpte massan från annat företag, såsom särskild tillverkare av mandelmassa,

varan vore belagd med varuskatt.

Kommittén har vidare anfört.

Den ojämnhet i beskattningen, som uppstått genom den ifrågavarande

beskattningsbestämmelsen, har föranlett framställningar från såväl mandelmassefabrikanter

som olika organisationer inom konditori- och bageribranschen

om ändrade bestämmelser för beskattningen å förevarande område.

Därvid har från mandelmassefabrikanternas sida framhållits, att författningen

beredde företag inom konditori- och bageribranschen med maskinell

utrustning möjlighet att genom egen tillverkning skaffa sig skattefri

mandelmassa och liknande massa, medan de konditorer och bagare —

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

43

vanligen i svagare ekonomisk ställning — som saknade dylik utrustning,

nödgades från tillverkare av mandelmassa inköpa beskattad mandelmassa

och därigenom placerades i sämre konkurrensläge. Även av tillverkare inom

konditori- och bageribranschen har påpekats, att varuskatten å mandelmassa

drabbade tillverkarna mycket olika. Den ganska betydande del av konditorerna

och bagarna, som redan före kriget köpte hela sitt mandelmassebehov

från fabrikerna, hade sina sockertilldelningar och tidigare även mandeltilldelningarna

så beräknade, att de vore nödsakade att fortsätta med

inköp av färdigblandad massa, som är varubeskattad. De sålunda påvisade

ojämnheterna synas enligt kommitténs uppfattning i viss omfattning böra

rättas till genom ändrade tilldelningsbestämmelser.

Det lärer icke kunna bestridas, att visst fog finnes för de anmärkningar,

som riktats mot den beträffande mandelmassa gällande beskattningsbestämmelsen.

Såsom kontrollstyrelsen påpekat i utlåtanden över berörda framställningar

har regleringen av handeln med socker och tidigare även mandelransoneringen

emellertid i stor utsträckning lagt hinder i vägen för företag

inom konditori- och bageribranschen att genom egen tillverkning skaffa

sig skattefri massa. På grund härav ha nämnda företag endast undantagsvis

varit i stånd att utnyttja den förmån, som de gällande bestämmelserna

erbjudit dem. Enligt vad kontrollstyrelsen uppgivit har ej heller på senare

tid försports några klagomål från fabrikanterna av mandelmassa över att

de skulle ha lidit avbräck i sina leveranser till konditori- och bageriföretagen

på grund av den anmärkta undantagsbestämmelsen.

Efter sockerransoneringens upphörande komma mandelmassefabrikanterna,

därest de nuvarande bestämmelserna skulle bibehållas, att få sina

konkurrensmöjligheter avsevärt försämrade. De huvudsakliga köparna av

deras produkter, d. v. s. företagen inom konditori- och bageribranschen,

kunna nämligen antagas komma att i stor utsträckning använda sig av

möjligheten att genom egen tillverkning skaffa sig skattefri massa. Med

anledning härav har kommittén övervägt olika möjligheter att undanröja

förevarande ojämnheter i beskattningen. En framkomlig ehuru mindre

lämplig väg vore att genomföra beskattning jämväl av mandelmassa, som

av tillverkare användes vid beredning av skattefria varor. Härigenom skulle

alla bagerier, konditorier, restauranger och matserveringar, vilka själva tillverka

ifrågavarande massor och använda dem för framställning av skattefria

varor, bliva skattepliktiga enligt varuskatteförordningen. En alternativ lösning

för undanröjande av förefintliga ojämnheter, som varit föremål för

kommitténs överväganden, skulle vara att helt undantaga marsipan, mandelmassa

och liknande massor från varubeskattning.

Sedan kommittén närmare granskat nyssnämnda två alternativ till undanröjande

av olägenheterna med avseende å beskattningen av marsipan,

mandelmassa och liknande massor, vilka båda alternativ av olika skäl avvisats,

har kommittén vidare anfört.

En framkomlig väg vore att genomföra en sådan ändring av varuskatteförordningen,

att mandelmassa och liknande massor undantagas från beskattning,

när de försäljas såsom halvfabrikat. En sålunda utformad beskattningsregel

skulle innebära, att skatteplikt inträder dels i det fall, alt

mandelmassefabrikanten försäljer massa såsom konlityr i utformade figurer

eller stycken dels ock i det fall, att konditorn bearbetar av honom

inköpt eller genom egen tillverkning framställd skattefri massa och försäljer

den i sådant skick som nyss sagts, under det att mandelmassa i

andra fal! får försäljas utan uttagande av varuskatt. En omläggning av

beskattningen i antydd riktning torde komma att erbjuda vissa svårigheter

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

beträffande gränsdragningen mellan skattefria och skattebelagda varor. Beträffande

mandelmassefabrikanternas försäljning torde gränsdragningen

underlättas därigenom, att mandelmassa i form av halvfabrikat i allmänhet

levereras i lådor om 10 å 20 kilogram. Vad åter angår konditorernas

försäljning är i detta avseende att taga i beaktande den försäljning av

mandelmassa, som i synnerhet förekommer under fastlagen. Berörda försäljning

plägar ske antingen i lös vikt eller också i form av i förväg färdigställda

rullar eller uppskurna bitar, ofta inlindade i papper. Vid eu

tillämpning av den föreslagna beskattningsregeln skulle i senare fallet

anses föreligga en produkt av skattepliktig tillverkning under det atl den

i lös vikt försålda massan skulle bliva skattefri. En sådan gränsdragning

ter sig särskilt med hänsyn till att vissa mellanformer torde förekomma

synnerligen irrationell. Enär konditorernas försäljning av ren mandelmassa

i huvudsak är begränsad till fastlagstiden, torde berörda svårigheter emellertid

kunna undgås genom att helt undantaga s. k. fastlagsmassa från beskattning.

Det torde böra ankomma på kontrollstyrelsen att lämna närmare

föreskrifter rörande de krav i fråga om exempelvis tid, försälj ningssätt

och förpackning, som skola uppställas för att fastlagsmassa skall anses

föreligga.

Då genom ett anordnande av beskattningen på nu angivet sätt den

övervägande delen av den mandelmassa, som tillverkas och försäljes av

marsipanfabrikerna, skulle bli fri från varuskatt, kommer en sådan begränsning

av skatteplikten för mandelmassa att medföra en icke obetydlig

minskning i statsverkets inkomster av varuskatt. Skatten å den av mandelmassefabrikanterna

tillverkade och försålda massan kan beräknas uppgå

till 2,5 å 2,7 milj. kr. för år. Emellertid är att märka, att enligt 6 § varuskatteförordningen

avdrag vid redovisning av varuskatt får ske för varor,

som använts för skattepliktig tillverkning och som visas ha tidigare blivit

påförda varuskatt. De konditorer, som redovisa varuskatt å tillverkning

av konfityrvaror, ha sålunda för närvarande i likhet med övriga tillverkare

av varor av liknande art rätt att i sina deklarationer för varuskatt göra

avdrag för den skatt de erlagt till fabrikanterna vid inköp av mandelmassa

och liknande massor. Därest dessa massor undantagas från beskattning,

bortfaller denna avdragsrätt, och statsverkets inkomster från nämnda kategorier

av tillverkare komma följaktligen alt undergå en motsvarande ökning.

Då emellertid den alldeles övervägande delen av mandelmassan torde

användas för framställning av icke varuskattebelagda varor, torde minskningen

i statsverkets inkomster av varuskatten komma att röra sig om ett

belopp av 2 å 2,5 milj. kr. för år. Det bör dock uppmärksammas, att även

med bibehållande av nuvarande beskattningsbestämmelser för mandelmassa

en viss inkomstminskning av förut anförda skäl i allt fall framdeles

kan förväntas inträda särskilt vid marknadsregleringarnas upphörande,

varför inkomstsynpunkten icke torde böra tillmätas avgörande betydelse.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle en omläggning av beskattningen

av mandelmassa motiveras av de ojämnheter i konkurrenshänseende,

som äro förenade med möjligheterna för konditorerna att tillverka

skattefri mandelmassa, medan mandelmassefabrikernas tillverkning är beskattad.

Det har emellertid förut framhållits, att dessa olägenheter icke äro

av nämnvärd betydelse så länge sockerransoneringen fortfar. Gällande

bestämmelser torde sålunda icke än så länge komma att medföra någon

avsevärd försämring i mandelmassefabrikanternas konkurrensmöjligheter.

Med hänsyn härtill och med tanke på den avsevärda minskning i skatteinkomsterna

av varuskatten, som den föreslagna begränsningen av skatteplikten

skulle medföra, anser sig kommittén böra förorda ett bibehålian
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 10

45

•de av den nuvarande beskattningen av de ifrågavarande massorna sä länge

sockertilldelningen är så begränsad, att det icke kan vara förenligt med

den enskilda konditorns intressen att utnyttja tilldelat socker för tillverkning

av mandelmassa. Lämpligen torde det böra uppdragas åt Kungl. Maj :t

att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet av den i förevarande hänseende

föreslagna ändrade lydelsen av den till varuskatteförordningen fogade

varuförteckningen.

Beträffande härefter pikerings- och garneringsgeléer har kommittén framhållit,

att dessa geléer, som användas för garnering av bakverk, kunde förekomma

i fast eller flytande form. Därest sådan gelé till någon del varit

framställd av naturvara, såsom bär eller frukt, och tillika på grund av halvfast

eller flytande konsistens icke kunnat skäras i bitar, hade den av generaltullstyrelsen

tulltaxerats enligt statistiskt nummer 310 eller 311 (köksväxter,

ej särskilt nämnda, samt frukter och bär, ätbara, inlagda i sprit,

ättika eller olja eller syltade: frukter eller bär) och i enlighet härmed

icke blivit belagd med varuskatt. Frukt- och bärgeléer av fastare konsistens

ävensom uteslutande av konstprodukter framställda geléer — i fast eller

flytande form — hade däremot betraktats såsom enligt varuskatteförordningen

skattepliktig konfityr. Även om icke samma ojämnhet i beskattningen

i princip förelåge i fråga om pikerings- och garneringsgeléerna som

beträffande mandelmassa och liknande massor, hade en liknande ojämnhet

uppstått därigenom, att geléerna oftast av konditorerna framställdes på

sådant sätt, att de framkomme som färdiga varor först sedan de övergjutits

och stelnat på ifrågakommande bakverk och därigenom i färdigt skick

inginge som en del av en icke skattepliktig vara och sålunda icke kunde

göras till föremål för beskattning. Det syntes fördenskull kunna tagas

under övervägande, huruvida icke en begränsning av skattepliktens omfattning

borde vidtagas även beträffande pikerings- och garneringsgeléer. Övervägande

skäl talade därvid för att dessa varor helt undantoges från beskattning.

En dylik begränsning av skatteplikten skulle icke medföra någon

nämnvärd minskning av skatteinkomsten å geléerna, då tillverkarna för

undvikande av skatteplikt i allmänhet redan nu tillsatte frukt i sådan omfattning,

att den färdiga varan tulltaxerats såsom frukt enligt statistiskt

nummer 310. Ett utsträckande åter av skatteplikten till att omfatta jämväl

av konditor tillverkade geléer syntes böra undvikas, då kontroll över

dylik tillverkning icke skulle kunna genomföras med hänsyn till att tillverkningen

i icke obetydlig omfattning skedde i direkt anslutning till beredningen

av den färdiga produkten.

I fråga om suckat och suckatersättning har kommittén anfört, att dessa

varor — liksom glaserade och kanderade skal av apelsin, pomerans eller

liknande frukter — vore skattepliktiga därest de skulle tulltaxeras såsom

konfityrer, ej särskilt nämnda. I enlighet härmed förelåge skattskyldighet

beträffande förevarande varor, såvida de försålts i torrt skick. Hade varans

yta vid leveranstillfället varit fuktig eller hade varan levererats vilande i

sockerlag, ansåges däremot skattskyldighet icke föreligga. Det hade vid ut
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Alaj.ts proposition nr 10.

övandet av varuskattekontrollen icke varit möjligt att, såsom skattskyldigheten

nu avgränsats, vid efterhandskontroll hos en återförsäljare kunna avgöra,

huruvida en vara vore skattepliktig eller ej, då dess fuktighetsgrad vid

leveranstillfället vore utslagsgivande. Efter varuskattens införande hade

förevarande produkter huvudsakligen levererats i sådant skick, att de blivit

att betrakta såsom icke skattepliktiga. Varuskatt till nämnvärt belopp utginge

sålunda för närvarande icke å dessa varor. Med hänsyn härtill och i

betraktande av kontrollsvårigheterna, syntes jämväl dessa varuslag böra undantagas

från skatteplikt enligt varuskatteförordningen, såvida de icke genom

att försäljas i särskilt utformade figurer eller bitar hade givits karaktär

av konsumtionsfärdiga sötvaror. Såsom en följd härav komme ifrågavarande

varor ånyo att levereras i torrt skick, vilket underlättade och förbilligade

varudistributionen.

Kommittén har vidare erinrat om att för gelépulver, som försatts med

socker, skulle varuskatt utgå. Av i handeln förekommande fabrikat av gelépulver

vore den övervägande delen skattefri på grund av frånvaro av socker.

Där nytt sådant pulver framkomme i marknaden, erfordrades emellertid

för utrönande av varans sammansättning en undersökning, som i

allmänhet lämnade ett negativt resultat. Då intäkterna av skatten å med

socker försatta gelépulver med hänsyn härtill vore av synnerligen obetydlig

storleksordning samt ifrågavarande varor, som huvudsakligen användes

i hushåll för framställning av efterrätter, icke heller i och för sig vore

av sådan art, att en beskattning av desamma kunde anses motiverad, borde

dessa utgå ur förteckningen.

I fråga om glass har kommittén framhållit, att glass tulltaxerades såsom

konfityr och i sådan egenskap vore skattepliktig enligt varuskatteförordningen.

Enligt anm. 1 i den vid förordningen fogade förteckningen över

varor, för vilka varuskatt skulle erläggas, vore från beskattning dock undantagna

färdigställda, för hushåll, restauranger eller matserveringar avsedda

efterrätter, helt eller delvis bestående av glass. Skatt utginge sålunda

i stort sett för sådan glass, som försåldes i glasstrutar, glassbägare eller

liknande förpackning eller såsom glasspinnar.

Sedan kommittén vidare omnämnt, att vid utgången av år 1945 hos kontrollstyrelsen

funnits inregistrerade 1 882 tillverkare av choklad och sötsaker,

av vilka icke mindre än 815 vore glasstillverkare, och att statsverkets

inkomster av skatten å glass uppginge till i runt tal 2 miljoner kronor

per år, har kommittén anfört, att även om kontrollen över redovisningen av

skatten å glass vore förenad med vissa svårigheter, syntes skatten likväl

böra bibehållas. Ett borttagande av varuskatten å glass skulle medföra en

icke obetydlig minskning av inkomsten av varuskatten. Framför allt syntes

emellertid med hänsyn till glassens utpräglade karaktär av sötvara

starka skäl tala för ett bibehållande av varuskatten i denna del. Med hänsyn

till det nu sagda ansåge sig kommittén böra förorda skattens bibehållande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts proposition nr 10.

47

Kommittén har härefter anfört följande.

Såsom förut nämnts är glass i form av efterrätt undantagen från beskattning.

Denna undantagsbestämmelse har medfört skattefrihet för konditorernas

tillverkning av såväl glass, serverad för förtäring inom lokalen

som glass, avsedd att såsom efterrätt komma till användning i enskilda

hushåll. Förtäres däremot i konditori inköpt glass, som icke är att hänföra

till färdigställd efterrätt, utanför lokalen, föreligger skattskyldighet

för tillverkaren. Det torde vara uppenbart, att under sådana förhållanden

svårigheter uppkomma att kontrollera konditorernas uppgifter beträffande

skattepliktig tillverkning. Berörda kontrollsvårigheter kunde givetvis lösas

genom att man, i likhet med vad som skett vid den nyligen i Danmark

införda glassbeskattningen, beskattade all tillverkning av glass. Med hänsyn

till att beskattningen härigenom skulle utsträckas till det stora flertalet

konditorer, som endast tillverka efterrättsglass till förtäring på stället

eller till avhämtning, och till alla restauranger och matställen, som servera

efterrätter innehållande glass, skulle antalet skattskyldiga utökas i

sådan omfattning, att den ifrågasatta utvidgningen av beskattningen får

anses mindre lämplig. Ifrågavarande spörsmål torde emellertid inom ramen

för nu gällande författningsbestämmelser kunna lösas så — och häremot

ha representanter för konditoribranschen förklarat sig intet ha att

invända — att skatt uttages vid all konditoriernas tillverkning av glass i

den form, vari försäljning plägar ske från glasstånd eller kiosker. Härigenom

skattebelägges konditorernas tillverkning av glass till den del den försälj

es i strut eller bägare, även om försäljningen sker i form av servering

inom lokalen.

Beträffande varuskatten å puts medel för läderarbeten

in. m. har kommittén anfört, att enligt den till varuskatteförordningen

fogade varuförteckningen utginge varuskatt, beräknad efter en skattesats

av 20 procent av beskattningsvärdet, å vissa putsmedel för läderarbeten

eller för skodon oavsett materialet (ur tullstatistiska numren 582:2 och

604). Ifrågavarande putsmedel kunde indelas i preparat avsedda för skofabrikation,

för skomakeri- och sadelmakeriarbeten samt för allmän skovård.

De putsmedel, som försåldes för användning inom skofabrikationen

eller vid tillverkning eller behandling av skomakeri- och sadelmakeriarbeten

vore — med undantag för läderfärger av sådan art, som jämväl tillhandahölles

allmänheten — uteslutande att anse såsom industriella förbrukningsartiklar,

vilka i stor utsträckning nyttjades vid framställning av

oumbärliga varor. Bland dessa putsinedel märktes polersvärtor av olika

slag, bottenfärger, försvärtor, poler-, snitt- och smörjvaxer av olika slag

samt läderfärger. Kommittén funne sig med hänsyn till dessa putsmedels

användningsområde böra förorda deras undantagande från fortsatt beskattning.

Beträffande beskattningen av putsmedel, vilka vore avsedda för

allmän skovård, ville kommittén framhålla, att de fasta eller flytande skokrämerna

av olika slag såsom nödvändiga för ändamålet jämväl borde undantagas

från beskattning.

I fråga om t a n d p u 1 v e r o c h t a n d p a s t a, beträffande vilka varor

skatt utgår med 20 procent av beskattningsvärdet, har kommittén omnämnt,

att då kommittén ansett frågan om dessa varors umbärlighet sam
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Mnj:ts proposition nr 10

manhänga med frågan om preparatens betydelse för folkhälsan, kommittén

i framställning till medicinalstyrelsen anhållit, att styrelsen ville delgiva

kommittén sin uppfattning i förevarande hänseende.

Sedan kommittén härefter redogjort för det av medicinalstyrelsen lämnade

svaret (betänkandet s. 27—30), har kommittén anfört, att av svaret

framginge, att tandpulver och tandpasta visserligen icke medförde någon

skada vid användningen men icke heller — enligt vad hittills kunnat påvisas

— ägde någon betydelse för tändernas hygien. Enligt kommitténs

uppfattning kunde den omständigheten, att ifrågavarande preparat kommit

till allmänt bruk vid skötseln av den personliga hygienen, icke betaga

dem deras karaktär av umbärlighet. Med hänsyn härtill och då statsverkets

inkomster av beskattningen av ifrågavarande preparat uppginge till

icke obetydliga belopp — skatten å enbart tandkräm hade under år 1946

inbringat cirka 1,8 milj. kr. — hade kommittén ansett sig böra förorda ett

bibehållande av varuskatten i denna del.

Vad angår de skattepliktiga tekniska preparaten har kommittén

anfört följande.

Kommittén kan icke bortse från de väsentliga olägenheter, som äro förbundna

med den för vissa varuslag gällande skattesatsen å 75 procent. Till

varugruppen puder och smink hänföres även s. k. teatersmink. Detta smink

användes praktiskt taget uteslutande av aktörer i deras yrkesutövning. Då

åtgången av teatersmink för envar aktör är synnerligen betydande, har beskattningen

kommit att bliva mycket kännbar särskilt för de lägst avlönade.

Dessa synpunkter ha framförts i särskilda framställningar till kommittén

från Kungl. teatern och svenska teaterförbundets styrelse. I de gjorda

framställningarna har uttryckts önskemål om helt fritagande från beskattning

av dylikt smink. Då teatersmink väl låter sig nyttjas såsom smink i

allmänhet, finner kommittén sig icke kunna förorda, att teatersmink undantages

från beskattning. De påtalade olägenheterna skulle emellertid i

hög grad minskas, därest skattesatsen för smink överhuvud taget skulle

kunna sänkas mera avsevärt. Det synes på grund härav lämpligt att vidtaga

en sänkning av nämnda skattesats, förslagsvis till 40 procent. Härigenom

skulle skattesatsen för dessa preparat komma att överensstämma med den

för varugruppen choklad och sötsaker gällande, varigenom skattebelastningen

å de med varuskatt belagda varorna i huvudsak — frånsett essenser

och extrakter samt tandvårdsinedel — skulle motsvara 20 procent av utförsälj

ningspriset till konsument eller samma skatt, som enligt kommitténs

förslag avses skola belasta de för närvarande med skärpt omsättningsskatt

belagda varuslag, som skola bibehållas under beskattning.

Vissa av de nu med 20 procent varuskatt belagda tekniska preparaten

innehålla icke sprit eller sprit allenast i obetydliga mängder. Bland dylika

preparat märkas nagellack, nagelpasta, nagelpolermedel och nagellackborttagningsmedel

ävensom ögonhårskräm och ögonbrynsstift eller alltså preparat,

vilka på grund av sin allmänna karaktär måste anses stå varugruppen

puder och smink relativt nära. Med hänsyn till dessa preparats sammansättning

och användning finner sig kommittén böra tillstyrka, att dessa

preparat beskattas efter samma skattesats som puder och smink eller 40

procent.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

49

I sitt betänkande har kommittén vidare behandlat ett flertal detaljfrågor

rörande beskattningen av varor, för vilka varuskatt uttages;

till dessa frågor torde jag få återkomma i ett senare sammanhang.

Remissyttrandena. Frågan om beskattningen av choklad- och konfityrvaror

har behandlats i flera av remissyttrandena.

Vad först angår chokladvaror har svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen

n. p. a. framhållit, att chokladvaror inom de breda

folklagren icke uppfattades såsom en lyxvara eller umbärlig vara utan ansåges

såsom livsmedel, som utgjorde ett fullt naturligt tillskott till den dagliga

kosten. Mot en beskattning av chokladvaror -—- liksom konfityrer —•

kunde vidare invändas, att det vore mycket svårt att klart avgränsa den

skattepliktiga tillverkningen, och att kontrollsvårigheterna komme att öka,

framför allt så snart tillgången på socker åter bleve rikligare. Därest chokladvaror

icke helt kunde undantagas från varuskatt, skulle de allvarligaste

nackdelarna med skatten sannolikt bortfalla, därest skattesatsen sänktes till

exempelvis 15 procent av tillverkningsvärdet.

Jämväl grossistförbundet har understrukit, att det under friare förhållanden

bleve praktiskt taget omöjligt att anordna en någorlunda tillfredsställande

kontroll över tillverkningen av choklad- och konfityrvaror annat än

för orimligt höga kostnader.

Beträffande särskilt beskattningen av marsipan, mandelmassa

och andra liknande massor har svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen

u. p. a. påpekat, att man måste räkna med mycket

stora svårigheter vid tillämpningen av kommitténs förslag, att varuskatt

skulle utgå vid försäljning av marsipan, som icke vore att anse såsom halvfabrikat.

Sålunda skulle eu konditor, som av marsipan tillverkade konfityrer

i figurer eller stycken, deklarera denna tillverkning såsom skattepliktig tillverkning.

Det vore helt omöjligt att uppnå en effektiv kontroll av denna försäljning,

då konditorerna förbrukade betydande kvantiteter marsipan vid

tillverkning av skattefria varor, såsom bakelser och tårtor. I stort sett samma

svårigheter förelåge emellertid även med bibehållandet av nuvarande system,

då i stället motsvarande brist på kontrollmöjligheter förelåge beträffande

avdragsyrkanden för förbrukning av beskattade halvfabrikat i tillverkningen.

Någon anledning funnes därför icke att av detta skäl behålla nuvarande

bestämmelser, utan svårigheterna utgjorde enbart ett exempel på den allmänna

svagheten hos en beskattning av denna art. Den föreslagna övergångsbestämmelsen

motiverades med att man ville undvika en avsevärd

minskning av varuskatten så länge som möjligt och att olägenheterna i form

av konkurrensförskjutningar icke gjorde sig gällande i nuvarande läge i

fråga om råvaruförsörjningen. Det syntes emellertid vara uppenbart obilligt

att den konditor, som redan före kriget baserat sin tillverkning på fabrikstillverkad

marsipan och hade sin råvarutilldelning anpassad därefter, skulle

belastas med eu skatt, som icke drabbade den som själv alltid tillverkat

marsipan för eget behov. Det kunde icke vara tillfredsställande att upprätt
4

Ili han;/ till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 10.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

hålla en dylik orättvisa, i synnerhet om man ändå inom en nära framtid

avsåge att undanröja densamma.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har framhållit, att kommitténs

förslag innebure, att under en övergångstid, vars längd för närvarande

vore synnerligen oviss, såväl den gamla som den nya varuförteckningen

skulle gälla vid sidan av varandra för olika varor inom samma''

bransch. Detta förfarande tedde sig icke minst ur praktiska synpunkter

mindre lämpligt. I övergångsbestämmelserna borde därför icke införas några

specialregler angående mandelmassa.

Svenska konditorföreningen har uttalat, att ett slopande av varuskatten

på mandelmassa skulle vara en oerhörd lättnad framför allt för de mindre

företagare som icke haft eller hade resurser att själva framställa sin bakmassa.

Föreningen ville vidare framhålla, att marsipanlimpa, jul- och påskartiklar

etc. framställda av mandelmassa vore att hänföra till konfityrer

och sålunda skulle vara beskattade; däremot borde fabriksmässigt framställd

mandelmassa icke beskattas. Det syntes föreningen högst rättsvidrigt

att en del företagare, som själva framställde mandelmassa, sluppe undan

beskattning, medan däremot de flesta företagare, vilka kunde hänföras till

kategorien små företagare, vore skattskyldiga för samma vara. Liknande

synpunkter ha anförts av Sveriges konditor-förening.

Slutligen har kontrollstyrelsen anfört följande.

Kontrollstyrelsen finner i likhet med kommittén, att beskattning av mandelmassa

och andra liknande massor bör äga rum i nu gällande omfattning,

så länge sockret är föremål för statlig marknadsreglering, och att ändring

av sagda beskattning bör ske vid den senare tidpunkt, som Kungl. Maj :t av

sådan anledning skulle äga bestämma. Enligt kommittéförslaget skulle —

vid sidan av den nya varuförteckningen — beträffande beskattningen av

mandelmassa och andra dylika massor nu gällande varuförteckning övergångsvis

tillämpas. Då det enligt kontrollstyrelsens mening ur praktiska

synpunkter skulle vara ändamålsenligt, att de skattskyldiga i fortsättningen

skulle ha att tillämpa allenast en varuförteckning, synas marsipan, mandelmassa

och andra liknande massor såsom särskild varugrupp böra tills

vidare intagas i den nya varuförteckningen. Den såsom anmärkning 2 i nu

gällande varuförteckning befintliga bestämmelsen om skattefrihet för mandelmassa,

som av tillverkaren användes för framställning av icke skattepliktig

vara, bör i så fall överföras till den nya varuförteckningen. Då förhållandena

framdeles bliva sådana, att fråga om skattefrihet för fabrikstillverkad

mandelmassa kan aktualiseras, torde den nya varuförteckningen

böra justeras med hänsyn till sådan skattebefrielse.

Vad härefter angår beskattningen av piker ing s- och garneringsgeléer

har svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen

u. p. a. anfört, att föreningen hälsade med tillfredsställelse kommitténs förslag

om införande av skattefrihet för dessa varor. Med hittills gällande lagstiftning

hade skatteplikt kunnat undvikas genom tillsättande av ämnen,

som icke hade någon som helst betydelse för varans kvalitet och värde. Detta

hade medfört, att skatt utgått endast i sådana fall, då tillverkare i okunnighet

om denna regel icke gjort någon dylik tillsats.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

51

Svenska konditorföreningen har anfört, att pikerings- och garneringsgeléer

»rätteligen aldrig varit skattebelagda enligt förordningen om varuskatt

även om kontrollstyrelsen rättsstridigt ansett sig kunna belägga dem

med skatt». Föreningen hölle det därför för högst betänkligt att framlägga

en proposition till riksdagen som byggde på ett betänkande med i detta avseende

oriktig grund.

Sveriges konditor-förening har anfört följande.

Enligt förarbetena till varuskatteförordningen torde för närvarande inga

av konditoryrkets halvfabrikat vara beskattade annat än i den mån eu och

samma artikel samtidigt utgör konfityr och halvfabrikat (dels marsipan

dels blockchoklad), i vilket fall dock föreskrives viss avdragsrätt i och för

undvikande av dubbelbeskattning. Enligt föreningens åsikt finns ej heller

någonting i förordningen, som tyder på att andra halvfabrikat skulle vara

beskattade. Det är emellertid föreningen bekant, att ett flertal firmor av

kontrollstyrelsen förklarats skattepliktiga för varor av denna art. Kommittén

synes ha förutsatt, att kontrollstyrelsens tolkning är den enda tänkbara.

Föreningen har inget att erinra mot att ifrågavarande varor alltjämt förbli

skattefria. Dessa artiklar undergå för närvarande i viss utsträckning sådan

behandling, som avser att förläna dem karaktären av skattefria även

enligt kontrollstyrelsens uppfattning men som ur andra synpunkter ej är

den lämpligaste. Det vore önskvärt, att detta förfarande kunde upphöra.

I fråga om suckat, suckatersättning och gelépulver

har svenska choklad- och konfektgrfabrikantföreningen u. p. a. tillstyrkt avskaffandet

av varuskatten för dessa varor, därvid föreningen beträffande

gelépulver framhållit, att nuvarande regler lett till att tillverkningen helt

inriktats på sockerfria gelépulver trots att det med hänsyn till hemarbetets

förenkling i många fall varit önskvärt att socker tillsatts redan vid tillverkningen.

Beträffande frågan om varuskatten å glass har Sveriges konditorförening

ansett, att varuskatteförordningen ej borde ändras på denna punkt.

Kontrollstyrelsen har anfört.

Kontrollen över beskattningen av glass är förenad med särskilda svårigheter,

framför allt hos det betydande antal tillverkare, som bedriver glasstillverkning

hantverksmässigt eller eljest i liten skala. Dessa tillverkare, av

vilka många även måste lita till andra inkomster för sitt uppehälle, äro i

regel icke bokföringsskyldiga och ha merendels ringa kunskap eller vana att

upprätta vederbörlig redovisning över sin rörelse. En följd härav är, att

kontrollstyrelsens tjänstemän för fastställande av den skatt, som rätteligen

hör erläggas, i efterhand genom utbyteskalkyler och annan utredning, måste

söka beräkna dylika tillverkares produktion av glass med ledning av förbrukning

av råvaror och förnödenheter. Svårigheten alt kontrollera storleken

av varje tillverkares produktion av skattepliktig glass har under senare

år skärpts genom att även sinåtillverkarna i större omfattning börjat

redovisa relativt stor tillverkning av skattefri s. k. hushållsglass.

Givet är, att det vid en bedömning av resultatet av en utbyteskalkyl kan

ställa sig synnerligen svårt att jäva tillverkares påstående, att viss måhända

relativt stor del av den tillverkade glassen utgjort skattefri sådan.

Ehuru kontrollstyrelsen är av samma uppfattning som varubeskattnings
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kunf/I. Maj:ts proposition nr 10.

kommittén därutinnan, att glass måste betraktas såsom en typisk sötvara,

som principiellt sett om möjligt bör falla under beskattning, och att ett

borttagande av skatten å denna vara skulle medföra en icke obetydlig

minskning i statsverkets inkomst av varuskatten — skatten å glass tillför

för närvarande statsverket en årlig inkomst av omkring 2 milj. kronor —

finner sig styrelsen likväl med hänsyn till vad nu anförts böra vidhålla

önskemålet om ett borttagande av denna beskattning.

Därest ett borttagande av beskattningen av glass i nuvarande läge icke

anses böra ifrågakomma, synes det dock kontrollstyrelsen i varje fall påkallat,

att vissa med den nu gällande beskattningen av glass förenade kontrollsvårigheter

undanröjas. I detta sammanhang vill kontrollstyrelsen särskilt

erinra om vad kommittén anfört beträffande skatteplikten för glasstillverkning,

som bedrives av konditorer. Kommittén har beträffande denna

fråga uttalat, att skatt borde uttagas vid all konditoriernas tillverkning

av glass, till den del den försäljes i strut eller bägare, även om försäljningen

sker i form av servering inom lokalen. Kontrollstyrelsen får hemställa,

att det av kommittén gjorda uttalandet vinner beaktande, och att detsamma

intages i blivande proposition i ämnet.

Vad angår förslaget om upphävande av varuskatten å putsmedel

för läde rarbeten m. in. har förslaget härutinnan icke föranlett någon

erinran från remissinstansernas sida.

I fråga om tandpulver och tandpasta ha ett flertal remissinstanser,

däribland statskontoret, ansett att varuskatt i fortsättningen

icke borde uttagas för nämnda varuslag. Kemisk-tekniska fabrikantförbundet

har framhållit, att allmänhetens reaktion mot varubeskattningen

vore särskilt påtaglig just beträffande skatten på tandvårdsmedel; dessa

betraktades såsom nödvändiga medel för den dagliga hygienen och det

vore ganska naturligt att det måste vara svårt att förstå, varför sådana

nödvändighetsartiklar skulle beläggas med vad som i dagligt tal brukade

karakteriseras såsom lyxskatt.

Kontrollstijrelsen har anfört, att styrelsen närmast vore böjd att förorda,

att varuslagen tandpulver och tandpasta undantoges från skatteplikt

enligt förordningen om varuskatt. Styrelsen finge emellertid erinra, att

statsverket för närvarande tillfördes en inkomst i varuskatt för dessa

varuslag av omkring 2 milj. kronor årligen, varför Kungl. Maj :t måhända

funne, att denna skattefråga i nuvarande ekonomiska läge kunde påverkas

av detta förhållande.

Vad slutligen angår beskattningen av de tekniska preparaten

har kemisk-tekniska fabrikantförbundet anfört, att den av kommittén föreslagna

utjämningen av skattesatserna, vilken innebure att den 75-procentiga

skatten å puder och smink nedsattes till 40 procent samtidigt som

skatten på de beträffande användningens karaktär ganska likartade preparaten

nagellack, nagelpasta m. in. höjdes från 20 till 40 procent, syntes

förbundet lämplig.

Sveriges grossistförbund har anfört, att från näringslivets sida i olika

sammanhang framförts önskemålet om att en enhetlig skattesats måtte

tillämpas på samtliga av varuskatten berörda kemisk-tekniska artiklar.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

53

Erfarenheten hade visat att den variation av skattesatserna som hittills

tillämpats vållat såväl handeln som industrien betydande svårigheter. Kalkyleringsarbetet

hade blivit mycket betungande och likaså svårigheterna i

samband med förtullning av importvaror. Förbundet ville ånyo med eftertryck

understryka önskemålet om att, för den händelse den nuvarande lagstiftningen

skulle äga tillämpning även i framtiden, en enhetlig skatt om

20 procent fastställdes för nu berörda varugrupp.

Kontrollstijrelsen har anfört, att starka skäl främst med hänsyn till skattetekniska

förhållanden talade för den av kommittén föreslagna sänkningen

från 75 till 40 procent av skattesatsen för varugruppen puder och

smink. Styrelsen ansåge sig dock i nuvarande läge i fråga om puder och

smink böra förorda oförändrad skattesats. Vid ett bibehållande av den

nuvarande skattesatsen för puder och smink funne styrelsen, att samma

skattesats borde tillämpas för vissa nagelvårdspreparat in. m., vilka såsom

kommittén anfört på grund av sin allmänna karaktär stode varugruppen

puder och smink relativt nära.

Kontrollstyrelsen har vidare anfört.

Kommittén har undersökt möjligheten att skattebelägga hudkräm men

därvid funnit, att en beskattning av denna vara icke lämpligen bör ifrågakomma.

Med hänsyn till de praktiska svårigheter, som föreligga vid bedömning,

huruvida viss vara bör anses utgöra hudkräm och sålunda vara

fritagen från varuskatt, har kommittén uttalat, att med hudkräm borde

förstås preparat, bestående av emulsion av vatten och fett, mineralolja, vax

eller annan därmed jämställd för hudens vård verksam beståndsdel. Kontrollstyrelsen

biträder vad kommittén sålunda uttalat rörande innebörden

av begreppet hudkräm i varuskattehänseende. Någon uttrycklig föreskrift

härutinnan synes dock icke erforderlig utan torde vara till fyllest med ett

uttalande härom i propositionen.

Statskontoret har erinrat om att kommittén i fråga om puder och smink

föreslagit en sänkning av skattesatsen till 40 procent. Emellertid ville

statskontoret framhålla, att såvitt fråga vore om inhemska tillverkare av

puder och smink den nuvarande skattesatsen icke medförde några olägenheter

av större betydelse. Vad beträffar importörerna borde framhållas,

att olägenheterna för dem av den 75-procentiga skattesatsen väsentligen

komme att elimineras, om i enlighet med kommitténs förslag för deras

del anstånd under högst sex månader medgåves med erläggandet av skatten.

1947 års konsumtionsskatteberednings förslag. Såsom framgår av propositionen

nr 5 med förslag till förordning om särskild automobilskatt, in. in.

har konsumtionsskatteberedningen föreslagit vissa skärpningar av varuskatten.

Beträffande det närmare innehållet i beredningens förslag i dessa delar

torde jag här endast få hänvisa till nyssnämnda proposition (se s. 14 under

sjunde punkten samt — i fråga om ikraftträdandet och särskilda yttranden

från två av beredningens ledamöter — s. 10, 24 och 27).

Departementschefen. Vad angår varuskatten å choklad- och ko nf

i t y r v a r o r torde jag till eu början få erinra om att, såsom framgår av

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

den iörut omnämnda propositionen (nr 5) med förslag till förordning om

särskild automobilskatt, m. m., jag tillstyrkt 1947 års konsumtionsskatteberednings

förslag om höjning av skattesatsen för choklad- och konfityrvaror

från 40 till 60 procent. Den härav betingade ändringen i varuskatteförordningen

bör vidtagas i detta sammanhang.

Varubeskattningskommittén har i sitt betänkande närmare behandlat

olika utvägar att i fråga om vissa slag av choklad- och konfityrvaror ernå en

mera rationell avgränsning av beskattningsområdet.

Sålunda har kommittén beträffande marsipan, mandelmassa och andra

liknande massor föreslagit, att varuskatt för dessa varor skulle uttagas

endast i de fall då varorna försåldes såsom konfityrer i utformade figurer,

stänger eller stycken, dock att tills vidare, så länge sockerransoneringen

bibehölles, de hittills gällande beskattningsreglerna borde tillämpas. I flera

remissyttranden liksom i olika framställningar till Kungl. Maj :t har däremot

yrkats, att beskattningen av nämnda varor måtte omedelbart slopas.

Med hänsyn till karaktären av de nu avhandlade varuslagen och den

minskning av skatteintäkterna, som skulle föranledas av den ifrågasatta

omläggningen, ansluter jag mig till kommitténs förslag i den mån detta

går ut på att beskattningen av marsipan, mandelmassa och andra liknande

massor skall tills vidare bibehållas i sin nuvarande utformning. Sedan

sockerransoneringen mera påtagligt lättats eller helt upphävts torde ifrågavarande

skattespörsmål böra i vanlig ordning upptagas till förnyat övervägande.

I fråga om pikerings- och garneringsgeléer — som enligt ett av Kungl.

Maj :t (i regeringsrätten) den 10 juni 1942 meddelat beslut i anledning av

besvär av Lifaco livsmedelsfabrikations Co aktiebolag (R.Å. 1942 not. Fi.

564) förklarats utgöra sådana varor för vilka varuskatt skall erläggas —

har kommittén förordat, att dessa geléer skulle undantagas från varubeskattningen.

Mot detta förslag, som i huvudsak motiverats med att en dylik

begränsning av beskattningsområdet skulle undanröja ojämnheter i beskattningen

utan att likväl medföra någon nämnvärd minskning av skatteintäkterna,

har jag ej något att erinra.

På sätt kommittén föreslagit torde ävenledes suckat och suckatersättning

— liksom glaserade och kanderade skal av apelsin, pomerans eller liknande

frukter — samt gelépulver böra undantagas från varubeskattningen. Med

hänsyn främst till kontrollsvårigheterna och dessa varuslags ringa betydelse

ur fiskalisk synpunkt torde ett dylikt undantag vara motiverat. Emellertid

bör skatteplikt alltjämt föreligga i den mån varorna försäljas i särskilt

utformade figurer eller bitar och sålunda ha karaktären av konsumtionsfärdiga

sötvaror.

I fråga om glass har kommittén framhållit, att även om kontrollen över

redovisningen av skatten å glass vore förenad med vissa svårigheter, skatten

likväl syntes böra bibehållas, framförallt med hänsyn till att glassens

utpräglade karaktär av sötvara talade för skattens bibehållande och att ett

borttagande av skatten skulle medföra en minskning av varuskatteintäkter
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

55

na med omkring 2 miljoner kronor per år. För att i någon mån minska

kontrollsvårigheterna har kommittén därjämte förordat, att varuskatt skulle

uttagas vid all konditoriernas tillverkning av glass i den form, vari försäljning

plägade ske från glasstånd eller kiosker. Ehuru från kontrollstyrelsens

sida uttalats betänkligheter mot att alltjämt bibehålla beskattningen

av glass, anser jag det dock icke i nuvarande läge kunna ifrågakomma

att borttaga densamma. Jag ansluter mig alltså till kommitténs ståndpunkt

i denna fråga. Såsom kommittén framhållit bör varuskatt utgå vid all

konditoriernas tillverkning av glass, till den del glassen försäljes i strut

eller bägare, även om dylik försäljning sker i form av servering inom lokalen.

Kommittén har förordat, att varuskatten å putsmedel för läderarbeten

m. m. helt borttages. Då dessa varuslag icke böra hänföras till

de mera umbärliga samt beskattningen därav ur fiskalisk synpunkt är av

mycket ringa betydelse anser jag mig kunna biträda kommitténs förslag

härutinnan.

Vad härefter angår essenser och extrakter, avsedda för beredning

av alkoholhaltiga drycker, utgör varuskatten för dessa varor för närvarande

75 procent av beskattningsvärdet. Någon ändring av denna skattesats

har icke ifrågasatts av kommittén. Emellertid har i propositionen (nr

5) med förslag till förordning om särskild automobilskatt, m. m. förordats,

att ifrågavarande skattesats höjes till 100 procent av beskattningsvärdet.

Varuskatteförordningen torde böra ändras i enlighet härmed.

I kommitténs förslag har förordats, att varuskatten å tandpulver

och tandpasta allt fortfarande bibehålies. Såsom motivering härför

har kommittén uttalat, att nämnda preparat måste betecknas såsom umbärliga

varor och att statsverkets inkomster av denna beskattning uppginge

till icke obetydliga belopp. Å andra sidan har från åtskilliga remissinstansers

sida yrkats, att varuskatten å preparaten i fråga måtte borttagas. För

egen del anser jag — med hänsyn till det nuvarande ekonomiska läget, som

icke motiverar att den indirekta beskattningen begränsas till att omfatta

endast den rena lyxkonsumtionen — att rätta tidpunkten ännu icke är

inne att slopa varuskatten å tandpulver och tandpasta.

1 fråga om beskattningen av tekniska preparat vill jag erinra

om att i den förut omnämnda propositionen nr 5 en höjning av skattesatsen

från 20 till 75 procent förordats såvitt angår preparat för nagelbehandling

samt preparat för behandling av ögonhår och ögonbryn samt från 20

till 40 procent beträffande parfymer, hårvatten och därmed jämförliga preparat.

Jämväl dessa ändringar böra vidtagas i samband med övriga nu aktuella

ändringar i varuskatteförordningen.

De nu förordade ändringarna i varubeskattningen — vilka torde böra

träda i kraft redan från och med den 1 februari 1948 — föranleda vissa

ändringar i den vid varuskatteförordningen fogade varuförteckningen. Frågan

i vad mån denna lagstiftning i övrigt bör omarbetas kommer jag att

närmare behandla i samband med detaljmotiveringen till ändringarna i

nämnda förordning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Ändringar i beskattningen av vissa pälsvaror.

Varubeskattningskommitténs förslag. I sitt betänkande har kommittén redogjort

för tillkomsten av 1943 års förordning om skatt å vissa pälsvaror

samt de ändringar däri, som genomfördes vid 1946 års riksdag (betänkandet

s. 88—94); och i anslutning därtill har kommittén erinrat om att svenska

pälsbranschens centralkommitté i en den 16 november 1946 dagtecknad,

till Kungl. Maj :t ställd skrift hemställt, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder

för borttagande av den särskilda skatten på pälsvaror.

Enligt vad kommittén vidare framhållit vore den mest framträdande olägenheten

i systemet för beskattning av pälsvaror den ojämnhet i skattebelastningen,

som uppstode vid prisfluktuationer å beredda pälsskinn. Enär

styckeskattesatserna beträffande inom riket beredda skinn angivits i gällande

skatteförordning, och densamma icke kunde bliva föremål för alltför

ofta återkommande ändringar i denna del, bleve särskilt vid häftiga

prisfall å importerade beredda skinn beskattningen av inom riket beredda

skinn hårdare än å importerade dylika skinn, där skattebelastningen helt

anslöte sig till det aktuella värdet. Enda möjligheten att helt undanröja

dessa olikformigheter i beskattningen vore givetvis att tillämpa samma beskattningssystem

både vid import och vid tillverkning inom riket av skattepliktiga

pälsvaror. Specifik skatt med visst belopp per skinn kunde icke

tillämpas för importerade pälsskinn bl. a. av det skälet, att det icke vore

möjligt för tullverkets tjänstemän att klassificera olika slag av skinn. För

vinnande av full likformighet i beskattningen syntes sålunda allenast värdebeskattning

både vid import och vid tillverkning inom riket kunna ifrågakomma.

En tillämpning av värdebeskattning i fråga om inom riket framställda

pälsvaror vore, såsom jämväl framhölls i förarbetena till nu gällande

förordning, förenad med svårigheter. Kommittén hade emellertid ansett, att

möjligheterna att införa en värdeskatt borde göras till föremål för undersökning.

Sedan kommittén härefter närmare diskuterat möjligheterna att införa

en värdebeskattning av inom riket framställda pälsvaror, i vilket hänseende

kommittén uttalat, att kommittén icke ansett sig kunna förorda införande

av ett dylikt värdeskattesystem, har kommittén anfört, att pälsvaror

enligt kommitténs mening till övervägande delen utgjordes av lyxartiklar

eller sådana mera umbärliga varor, beträffande vilka en särskild

beskattning alltjämt borde bibehållas. Med hänsyn härtill och då någon

annan utformning av beskattningen än den nu gällande icke syntes kunna

ifrågakomma, hade kommittén ansett sig böra inskränka den fortsatta utredningen

till att avse en utjämning av nu föreliggande ojämnheter i beskattningen.

De av pälsbranschen påvisade ojämnheterna i förevarande

hänseende hade i viss mån undanröjts beträffande skinn av räv, för vilka

skinn pälsvaruskatten vid import skulle utgå med minst det belopp, som

skolat erläggas, därest beredningen verkställts inom riket. Av förarbetena

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

till förordningen om skatt å vissa pälsvaror framginge, att generaltullstyrelsen

icke kunnat förorda införandet av en styckeskatt å importerade pälsvaror,

enär erforderlig klassificering m. m. av de importerade skinnen uppenbarligen

krävde en sådan ingående sakkunskap på området, som tullverkets

tjänstemän icke rimligen kunde förutsättas vara i besittning av. Sedermera

hade emellertid generaltullstyrelsen uttalat, att olägenheterna med det nuvarande

beskattningssystemet i väsentlig mån syntes kunna undanröjas genom

en viss utvidgning av den särskilda bestämmelse, som gällde i fråga om skinn

av räv, nämligen att importskatten skulle utgå med minst samma belopp

som utginge vid beredning av dylika skinn inom riket. Det kunde visserligen

förutses, att en ändring i denna riktning komme att medföra tulltekniska

svårigheter och ökat arbete vid tulltaxeringen. Generaltullstyrelsen

ville emellertid icke motsätta sig, att nämnda regel utsträcktes till att gälla

även i fråga om andra slag av skinn, som utan allt för stora svårigheter

kunde identifieras av de tulltaxerande tjänstemännen. I anslutning härtill

åberopade generaltullstyrelsen en vid utlåtandet fogad förteckning över ett

tjugutal skinnslag, beträffande vilka sistnämnda beskattningsmetod syntes

kunna ifrågakomma. Kommittén hade ansett, att det av generaltullstyrelsen

sålunda framlagda förslaget borde komma under förnyat övervägande.

Mot förslagets genomförande hade emellertid av branschrepresentanterna

uttalats, att detta skulle medföra ökat arbete vid införseln av beredda skinn,

varigenom införtullningen i avsevärd grad skulle komma att försenas. Även

om den för skinn av räv gällande beskattningsmetoden utsträcktes till ett

tjugutal skinn skulle likväl ojämnheter kvarstå beträffande så många och

värdefulla skinn, att pälsbranschen icke vore mycket behjälpt härmed. Med

anledning av branschens till förslaget intagna ställning hade kommittén

icke funnit sig böra framlägga ett förslag, som skulle innebära en utvidgning

av det för skinn av räv gällande beskattningssystemet.

Kommittén har vidare anfört.

Det har i fråga om skattesatserna i olika sammanhang framhållits, att

dessa tid efter annan borde göras till föremål för översyn, varvid nya skattesatser

borde fastställas med beaktande av de vid tidpunkten för översynen

gällande skinnpriserna. Fara skulle eljest föreligga, att inhemska skinn

skickades till utländska berederier för beredning, varigenom den inhemska

berederinäringen skulle bliva lidande.

Efter verkställd utredning angående prisförhållandena inom pälsvarubranschen

har kommittén funnit, att priserna å pälsskinn sedan den år 1946

företagna jämkningen av skattesatserna sjunkit i sådan grad att utländsk

beredning i viss omfattning blivit lönande. Kommittén har i anledning härav

verkställt en dylik omprövning och på grundval av denna upprättat en

förteckning över pälsskinn, för vilka skatt skall erläggas, vilken enligt kommitténs

uppfattning bör ersätta den nu gällande förteckningen. Med en tillämpning

av den inom kommittén sålunda upprättade förteckningen skulle i huvudsak

de av branschrepresentanterna påvisade ojämnheterna komma att för

ögonblicket elimineras. Emellertid komma de föreslagna skattesatserna att

vid ytterligare prisförskjutningar medföra nya ojämnheter av sådan art,

att beredning utomlands skulle kunna bliva ekonomiskt fördelaktig. Skattesatserna

ha avvägts på sådant sätt att någon marginal för dylika förskjut
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

ningar icke förefinnes. En dylik skulle dock kunna erhållas, därest skattesatsen

beträffande importerade beredda skinn höjdes från femton till tjugu

procent. Härigenom skulle de inhemska beredarna kunna bibehålla beredningen

av skinn i hittillsvarande omfattning även vid ett mindre prisfall,

utan att dock den inhemska hanteringen härigenom skulle kunna sägas ha

erhållit obehörigt skydd. Kommittén vill med hänsyn till vad sålunda anförts

föreslå, att skattesatsen vid import höjes från femton till tjugu procent.

Remissyttrandena. Av remissinstanserna har kommerskollegium anfört,

att det icke kunde bestridas, att vissa pälsvaror icke hade lyxkaraktär,

exempelvis fårskinn. Därest beskattning enligt kommitténs förslag genomfördes

beträffande åtskilliga andra varuslag, kunde man dock svårligen

undantaga pälsbranschen i dess helhet från ifrågavarande beskattning.

Med hänsyn till den av kommittén förebragta utredningen syntes annan

utväg icke stå till buds än att, med bibehållande av nuvarande beskattningssystem,

företaga jämkningar beträffande skattesatserna för inom riket

beredda skinn. För att undvika föreslagen förhöjning av skattesatsen

vid import från 15 till 20 procent kunde det därvid ifrågasättas, om icke

nyssnämnda skattesatser kunde sättas lägre än som föreslagits.

Generaltullstijrelsen har erinrat om att kommittén — i syfte att förebygga,

att beredning utomlands skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än

beredning här i landet ■— hade föreslagit höjning av skattesatsen vid införsel

till riket från 15 till 20 procent. Mot den sålunda föreslagna höjningen

kunde vissa betänkligheter anföras. Ehuru tullpersonalen med all

omsorg sökte förhindra, att tullfrihet enligt 5 § d) tulltaxeförordningen och

därav följande skattefrihet icke missbrukades, syntes den höga skatten måhända

medföra, att mindre nogräknade importörer funne det ekonomiskt

fördelaktigt att söka införa i utlandet inköpta dyrbara pälsvaror tull- och

skattefritt såsom personligt resgods (t. ex. genom anlitande av särskilt för

ändamålet engagerade mannekänger). Styrelsen, som velat fästa uppmärksamheten

härå, funne emellertid, med hänsyn till de av kommittén framlagda

skälen för ifrågavarande höjning, tillräcklig anledning ej föreligga att

motsätta sig kommitténs förslag i nu förevarande avseende.

Kontrollstyrelsen har anfört följande.

Kontrollstyrelsen finner i likhet med kommittén, att pälsvaror till övervägande

delen måste betraktas såsom sådana umbärliga varor, beträffande

vilka det åtminstone i nuvarande läge är motiverat att uttaga en särskild

skatt.

I olika sammanhang ha önskemål framställts om undantagande från beskattning

av skinn av svenska får, framför allt med hänsyn till att dylika

skinn i stor utsträckning användas till foder i handskar och andra klädespersedlar,

ävensom till arbetspälsar. Om sålunda i och för sig skäl kan

synas föreligga att medgiva det nu åsyftade undantaget, må dock framhållas,

att den svenska fårstammen innefattar även slag av får, vilkas skinn

med hänsyn till användningsområdet helt äro att jämställa med vissa importerade

fårskinn. Även vad angår skinn av vanligt svenskt får kan det,

enligt vad styrelsen erfarit, understundom vara svårt att i varje enskilt

fall avgöra, huruvida ett fårskinn är att hänföra till skinn av svenskt lant
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

59

får eller skinn av annat får. Då det sålunda icke låter sig göra att avgränsa

de svenska fårskinnen från övriga och de förra därjämte i viss

omfattning finna sådan användning, att de sakligt sett böra träffas av beskattningen,

anser sig kontrollstyrelsen icke kunna förorda deras undantagande

från beskattning.

Då någon annan utformning av beskattningen än den nu gällande, såvitt

kontrollstyrelsen kunnat finna, icke är genomförbar, torde någon ändring i

beskattningssystemet icke böra vidtagas. För eliminerande i största möjliga

mån av de från branschmannahåll påtalade ojämnheterna i beskattningen

av å ena sidan inom riket styckebeskattade pälsskinn och å andra

sidan importerade värdebeskattade pälsskinn synes emellertid enligt kontrollstyrelsens

mening vara erforderligt, att styckeskattesatserna vid uppkommande

prisändringar utan alltför stor tidsutdräkt kunna göras till

föremål för därav betingade ändringar. Detta förutsätter, att Kungl. Maj :t

erhåller riksdagens bemyndigande att på visst sätt, förslagsvis inom vissa

av riksdagen bestämda gränser, fastställa lämpliga styckeskattesatser. Därest

denna av kontrollstyrelsen förordade anordning icke anses kunna komma

till stånd, synes av kommittén framlagt förslag angående höjning av

importskatten från 15 till 20 procent böra genomföras och styckeskattesatserna

för inom riket beredda skinn liksom hittills avvägas efter 15 procent

av skinnvärdet. Härigenom skulle enligt kontrollstyrelsens mening i

allt fall en sådan säkerhetsmarginal uppstå, att det med hänsyn till skinnberedarnas

intressen borde vara tillfyllest, om allmän översyn och jämkning

av styckeskattesatserna utfördes en gång årligen. Kontrollstyrelsen får i

anledning härav alternativt biträda av kommittén framlagt förslag i dessa

hänseenden.

Stockholms handelskammare har ansett, att kommitténs förslag rörande

pälsvarubeskattningen knappast vore tillfredsställande. Enligt handelskammarens

mening vore det — om pälsbeskattningen skulle bibehållas —

lämpligare, såsom det ifrågasatts även från andra håll, att skattesatserna

för styckeskatten å den inhemska beredningen tid efter annan gjordes till

föremål för översyn och justering. Om översynen skedde kvartalsvis genom

kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen i samråd med av vederbörande

branschorganisationer utsedda representanter, skulle en tillfredsställande

ordning på området kunna skapas. Detta förutsatte givetvis också,

att riksdagen åt Kungl. Maj:t delegerade beslutanderätten i fråga om

styckeskattens storlek. Att tillskapa en viss marginal för den inhemska beredningsindustrien

genom att höja värdeskatten å importen från nuvarande

15 till 20 procent ansåge handelskammaren icke böra ifrågakomma, i

all synnerhet som importhandeln redan nu utsattes för en kännbar diskriminering

genom att värdeskatten i fråga om arbeten av pälsverk beräknades

å varornas hela värde inklusive manufaktureringskostnaden. Värdeskatten,

som en gång bestämts till såsom skäliga ansedda 15 procent, borde

utgöra den grund, enligt vilken beredarskatten uträknades. Om ändringar

i skinnpriserna inträffa och detta föranledde att styckeskatten icke längre

motsvarar beräknade 15 procent av värdet, borde styckeskatten ändras.

En omprövning av beredarskattens storlek med tämligen korta tidsintervaller

syntes utgöra den enda möjligheten att på förevarande område få

till stånd en någorlunda tillfredsställande ordning för den inbördes skatteavvägningen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Svenska pälsbranschens centralkommitté har anfört, att pälsbranschen

alltid utgått från att det nu rådande systemet vore tillfälligt och kunde

upprätthållas effektivt endast under total avspärrning och med fasta priser

på den utländska marknaden. Visserligen rådde för närvarande importspärr

och importen av pälsvaror vore väsentligt reducerad, men importregleringen

vore av tillfällig natur, under det att enligt de sakkunnigas förslag

skatterna skulle bli permanenta. Härtill komme, att en viss om än

inskränkt import kunde äga rum även för närvarande. Enligt pälsbranschens

uppfattning vore de av de sakkunniga föreslagna sänkningarna för

vissa skinnslag icke tillfyllest för att åstadkomma den önskade jämvikten.

Prisfallet under sista året i framför allt U. S. A. och Kanada hade varit så

kraftigt att skattesatserna för många skinn måste sättas väsentligt lägre.

Den senaste tidens prisstabilisering på skinn ändrade icke detta förhållande.

Med de föreslagna skattesatserna vore det icke ekonomiskt för importörerna

att köpa oberedda skinn av de lägre kvaliteterna, t. ex. sådana som

användes såsom foderskinn i kappor. För att skapa en marginal för ytterligare

eventuella prisfall i utlandet hade de sakkunniga föreslagit en höjning

av importskatten från 15 till 20 procent. Det syntes i hög grad obilligt

att skatten för pälsbranschen på sådant sätt skulle skärpas, när den

allmänna tendensen hittills varit att avskaffa eller i varje fall minska skatter

av ifrågavarande slag. Den önskvärda marginalen kunde ju i och för

sig åstadkommas genom att skattesatserna för de inom landet beredda skinnen

sänktes mer än vad en utjämning mellan de båda skatteslagen i och

för sig fordrade. I enlighet härmed hemställdes, att de sakkunnigas betäm

kande i vad det berörde pälsvaruskatten icke lades till grund för proposition

om bibehållande av denna skatt, utan att skatten i stället helt borttoges.

Därest detta emellertid icke läte sig göra, hemställdes, att skattesatserna

för de inom landet beredda skinnen sänktes, så att de komme i

nivå med importskatten och därutöver lämnade den marginal för ytterligare

prisfall på utländska skinn, som kunde anses önskvärd.

Sveriges grossistförbund m. fl. näringsorganisationer ha förklarat sig

instämma i det av svenska pälsbranschens centralkommitté avgivna remissyttrandet.

Kooperativa förbundet har ifrågasatt, huruvida icke en sådan ändring

borde övervägas beträffande pälsvaruskatten att vanliga fårskinn bleve undantagna

från beskattningen. Befolkningen framför allt i våra nordligare

landskap använde i stor utsträckning fårskinn till pälsar och andra beklädnadsartiklar.

Det syntes icke motiverat att hänföra dessa skinn till de

såsom umbärliga ansedda varorna och av denna anledning särbeskatta

dem.

I detta sammanhang må omnämnas, att Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund,

förening u. p. a., i en 14 november 1947 dagtecknad skrift, som inkommit

till finansdepartementet, hemställt, att pälsskinn av svensk farmproduktion

i samband med avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten

måtte helt undantagas från varje form av varuskatt.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Departementschefen. Såsom jag förut anfört lärer det icke kunna ifrågakomma

att nu avskaffa den särskilda skatten å vissa pälsvaror.

Det under remissbehandlingen väckta förslaget om undantagande av

vissa slag av fårskinn från pälsvarubeskattningen torde knappast vara praktiskt

genomförbart. Jag kan därför icke förorda att en dylik undantagsbestämmelse

införes. Ej heller kan jag tillstyrka, att pälsskinn av svensk

farmproduktion undantagas från pälsvarubeskattningen.

Det nuvarande systemet för beskattning av pälsvaror är otvivelaktigt behäftat

med vissa brister, vilka framträda särskilt vid prisfluktuationer å

beredda skinn. Såsom kommittén närmare utvecklat torde emellertid någon

annan princip för pälsvarubeskattningen än den nu tillämpade knappast

vara möjlig.

Skattesatserna för inom riket beredda skinn ha fastställts senast vid 1946

års riksdag. Under tiden därefter ha priserna på pälsskinn, enligt vad kommittén

upplyst, sjunkit i sådan grad, att beredning av svenska skinn utomlands

i viss omfattning blivit lönande. Med hänsyn härtill torde en omprövning

böra ske i fråga om skattesatserna för sådana skinn, beträffande

vilka det kan antagas att prissänkningarna icke äro av endast tillfällig

natur. Till frågan om i vilken omfattning en justering av nu berörda

skattesatser sålunda bör ske återkommer jag i det följande.

Samtidigt som kommittén förordat vissa jämkningar i skattesatserna

för inom riket beredda skinn har kommittén föreslagit, att skattesatsen beträffande

importerade beredda skinn höjdes från 15 till 20 procent; härigenom

skulle enligt kommitténs uppfattning de inhemska skinnberedarna,

utan att ett obehörigt skydd tillskapades för den inhemska hanteringen,

kunna bibehålla beredningen av skinn i hittillsvarande omfattning även vid

mindre prisfall. Sistnämnda förslag har tillstyrkts av kontrollstyrelsen; och

generaltullstyrelsen, som uttalat vissa betänkligheter mot förslaget, har icke

funnit tillräcklig anledning att motsätta sig detsamma. Däremot ha kommerskollegium

och de enskilda branschorganisationerna ifrågasatt, huruvida

icke statsmakterna i stället borde lösa svårigheterna genom att ytterligare

sänka skattesatserna för inom riket beredda skinn.

I likhet med kommittén finner jag det lämpligt att en viss marginal

tillskapas mellan skattesatserna för importerade och inom riket beredda

skinn, då härigenom smärre prisfall på skinn icke skulle medföra några

nämnvärda återverkningar på de svenska skinnberedarnas ställning. Då det

icke torde böra ifrågakomma att enbart av sådan grund genomföra en

reducering av skattesatserna för inom riket beredda skinn, torde ingen annan

utväg återstå än att, på sätt kommittén föreslagit, höja skattesatsen

för de importerade skinnen. Jag biträder följaktligen kommitténs förslag

om höjning av den nuvarande värdeskatten å importerade skinn från

15 till 20 procent.

Ändringarna i pälsvarubeskattningen torde böra träda i kraft den 1

februari 1948.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Införande av en försäljningsskatt å mattor, guldsmedsvaror m. m.

Varubeskattningskommitténs förslag. Inledningsvis har kommittén anfört,

att kommittén förordade att den skärpta omsättningsskatten å vissa

mattor, guldsmedsarbeten m. m. samt grammofoner och färdiga grammofonskivor

omvandlades i en försäljningsskatt, som i likhet med omsättningsskatten

regelmässigt skulle uttagas vid varornas försäljning till allmänheten

men till skillnad från denna skatt i vissa fall skulle uttagas

vid varornas försäljning till detaljhandlare, nämligen då detaljhandlarens

rörelse i stort sett icke kunde betraktas såsom specialaffär i branschen.

Genom skattens sålunda förordade utformning skulle den på samma sätt

som fallet vore beträffande varuskatten kunna uppbäras av en central

myndighet och jämväl av denna kontrolleras. Denna centrala myndighet

borde enligt kommitténs uppfattning vara kontrollstyrelsen, vilken såsom

kontrollmyndighet beträffande varuskatten närmast syntes besitta de erforderliga

erfarenheterna i fråga om skatter av hithörande art.

Beträffande först frågan om införandet av en försäljningsskatt för in åttor

har kommittén anfört, att skärpt omsättningsskatt utginge för mattor,

innehållande silke (stat. nr 999, 1000) samt för knutna mattor, helt eller

delvis av ull eller andra djurhår, dock icke där antalet knutar per kvadratmeter

uppginge till högst 25 000 (ur stat. nr 1001—1002:2). De dyrbarare

knutna mattorna måste enligt kommitténs uppfattning betraktas såsom

umbärliga och borde för den skull i enlighet med de meddelade direktiven

bliva föremål för fortsatt beskattning Däremot hade såväl gränsdragningen

mellan skattepliktiga och skattefria knutna mattor som ifrågasatt

utvidgning av skatteområdet att omfatta vävda mattor varit föremål

för ingående överväganden. Kommittén hade emellertid stannat vid att

förorda fortsatt beskattning av allenast de mattor, vilka nu vore belagda

med skärpt omsättningsskatt.

Vad angår beskattningsformen har kommittén erinrat om att äkta mattor

försåldes av ett stort antal personer och firmor inom företrädesvis matt-,

möbel-, bosättnings-, textil- och hemslöjdsbranscherna. Enligt kommitténs

mening borde beskattningen av mattor utformas så, att vid försäljning inom

riket allenast specialaffärer, grossister och tillverkare bleve skattskyldiga.

Skatten uttoges vid grossisters och tillverkares försäljning till annan än

specialaffär samt vid specialaffärs försäljning till allmänheten. Beskattning

vid importtillfället ifrågakomme allenast vid import, företagen av

andra rörelseidkare än som nu sagts. Genom att skatten beträffande dessa

rörelseidkare uttoges vid importen, undvekes de kontrollsvårigheter, som

vore förbundna med övervakningen av den försäljning, som bedreves under

hand av mindre lojala köpmän och hitresta utlänningar. Någon annan

grund för beräkning av skatten vid import än efter vikten syntes icke vara

inöjlig. Genom att skatten beträffande specialaffärer och grossister uttoges

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 10.

63

efter utförsäljningspriset men beträffande andra säljare efter kilogram

vid importen vore vissa ojämnheter i beskattningen att befara. Detta förhållande

borde emellertid icke tillmätas alltför stor betydelse, då den import,

som komme att företagas av inom riket icke skattskyldiga, kunde

förväntas bliva av ganska obetydlig omfattning i jämförelse med specialaffärernas

och grossisternas import. Skulle det visa sig, att berörda ojämnheter

komme att förorsaka avsevärda olägenheter borde — med hänsyn

jämväl till att ur kontrollsynpunkt en importskatt vore att föredraga •—

vid ett tillfälle, då mera stabila prisförhållanden inträtt inom mattbranschen,

övervägas en sådan omläggning av den föreslagna beskattningen,

att skatten jämväl beträffande specialaffärer och grossister uttoges vid

importen. Skatt borde icke uttagas å begagnade mattor. Såsom begagnad

borde i förevarande hänseende anses matta, som redan tidigare varit föremål

för försäljning inom riket. Däremot borde skatt utgå vid första försäljning

respektive import av i begagnat skick införda mattor — såsom

antika eller semiantika mattor.

Beträffande beskattningens närmare omfattning har kommittén anfört.

Vid kommitténs överläggningar med representanter för mattbranschen

har från dessas sida framhållits, att knutna mattor med ett knutantal, understigande

250 per meter, i prishänseende närmast vore att jämställa med

europeiska maskingjorda mattor. Genom beskattningen av den knutna mattan

hade åstadkommits en icke motiverad prisskillnad. Härtill komme att

den orientaliska mattan i kvalitetshänseende vore överlägsen den europeiska,

varför den nuvarande anordningen innebure en direkt beskattning

av kvaliteten. Det nu sagda ägde i viss mån tillämpning även beträffande

mattor med ett knutantal, överstigande 250 men understigande 450 per

meter (stat. nr 1002: 1). Enligt hranschrepresentanternas mening borde åtminstone

de mattor, vilkas knutantal understege 250 per meter, i sin helhet

undantagas från beskattning.

I fiskaliskt hänseende äro mattor hånförliga till statistiskt nummer 1001

icke av avsevärd betydelse. Ett undantagande från beskattning av dessa mattor

skulle sålunda innebära en minskning av skatteintäkterna med högst

15 procent men skulle å andra sidan medföra betydande kontrollsvårigheter.

Redan enligt den till förordningen om skärpt omsättningsskatt hörande

förteckningen över skattepliktiga varor — vilken torde böra i oförändrat

skick bibehållas ■— äro visserligen från beskattning undantagna vissa knutna

mattor, nämligen de, vilkas knutantal per kvadratmeter icke överstiga

25 000. Berörda gränsdragning, som tillkommit för att möjliggöra ett undantagande

från den skärpta omsättningsskatten av rya- och flossamattor

av inhemsk tillverkning, innebär emellertid vad angår utländska mattor

skattefrihet i huvudsak allenast för marockanska, mexikanska och vissa

enklare smyrnamattor, vilkas täthet och kvalitet i övrigt är av den art,

att det icke möter några svårigheter att särskilja dem från de skattepliktiga

mattorna. Kan sålunda vid beskattningens utformning på sätt, kommittén

föreslagit, icke förordas, att det skattefria området utsträckes i enlighet

med branschens önskemål, torde däremot hinder icke föreligga att, därest

beskattningen i framtiden skulle komma att omvandlas till en vid importen

uttagen viktskatt, i sin helhet undantaga de till statistiskt nummer

1001 hänförliga mattorna.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 10

I fråga om skattens beräkning borde enligt kommitténs mening det av

den skattskyldige åsatta utförsäljningspriset läggas till grund för skattens

beräkning. Skatten borde, i likhet med vad som gällde för närvarande, utgå

efter 20 procent. Vad anginge mattor, som importerades av annan än specialaffär

eller partihandlare, förordade kommittén, att skatten utformades

såsom en specifik skatt med visst belopp för kilogram. Skattesatserna vid

skattepliktig import kunde lämpligen fastställas sålunda:

för

mattor

tillhörande

stat.

nr

999—1000 .....

.... 100

kronor

för

kilogram

»

»

»

»

1 001...........

.. .. 10

»

»

»

»

»

»

»

1 002: 1.........

.... 20

»

»

7>

»

»

»

»

»

1 002:2.........

.... 40

»

»

»

Vad angår frågan om införandet av en försäljningsskatt å g u 1 dsmedsvaror

har kommittén erinrat om att skärpt omsättningsskatt

utginge för arbeten av guld, silver eller platina, även med infattade pärlor

eller stenar, ej utgörande artiklar, avsedda för tekniskt bruk, eller plåt, rör

och tråd (stat. nr 1323—1325) samt för pärlor och koraller, äkta, oinfattade

samt ädelstenar, oinfattade, även konstgjorda, andra än industridiamanter

(stat. nr 1326: 2). Kommittén har framhållit, att då guldsmedsarbeten

obestridligt vore att anse såsom umbärliga, hade kommittén -— med

hänsyn jämväl till det relativt betydande statsfinansiella utbytet — ansett

en beskattning å ifrågavarande varor böra bibehållas.

Beträffande den lämpligaste beskattningsformen har kommittén anfört,

att vid en omläggning av skatten å guldsmedsarbeten syntes i första hand

böra övervägas, huruvida skatten kunde anordnas såsom en tillverkningsskatt

eller om skatten jämväl i fortsättningen borde bibehållas såsom en

omsättningsskatt. 1 detta hänseende har kommittén anfört att envar av

dessa båda skatteformer vore förenad med betydande olägenheter. Genom

att å ena sidan i princip anordna beskattningen såsom en omsättningsskatt,

i det att skatten även i fortsättningen beräknades å utförsäljningspriset till

allmänheten samt, såvitt anginge specialaffärerna, jämväl av dessa uttoges

vid försäljning till allmänheten och å andra sidan, såvitt anginge försäljning

av guldsmedsarbeten genom andra detaljaffärer än specialaffärer,

uttaga skatten hos tillverkare, importörer eller partihandlare, syntes del

emellertid vara möjligt att ernå de med omsättningsskatteformen förenade

fördelarna utan att dock antalet skattskyldiga bleve väsentligt större än vid

en tillverlcningsskatt. Företräde syntes sålunda böra givas åt en i enlighet

härmed utformad beskattning. Vid kommitténs överläggningar med representanter

för guldsmedsbranschen hade dessa framhållit, att den omfattande

bokföring, som enligt omsättningsskattealternativet erfordrades för

möjliggörande av en betryggande kontroll av skattens behöriga utgörande,

skulle bliva synnerligen betungande och tidskrävande. Detta gällde särskilt

smärre företag, där innehavaren förmodades sakna förutsättningar

att utan anlitande av främmande hjälp på rätt sätt fullgöra densamma. Vid

ett val mellan en tillverkningsskatt och en omsättningsskatt hade branschen

ändock bestämt förordat det senare alternativet.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

65

I samband härmed har kommittén upptagit till behandling frågan om

beskattning av guldsmedsarbeten vid försäljning å auktion. Kommittén

bär erinrat om att enligt omsättningsskatteförordningen gällde i förevarande

hänseende liksom eljest, att yrkesmässigheten vore avgörande för skattskyldigheten.

Enligt nu gällande bestämmelser vore således endast sådan

auktionsförrättare skattskyldig, som även på annan grund vore att betrakta

såsom yrkesmässig kommissionär eller yrkesmässig säljare. En av honom

— inom ramen för hans verksamhet — förrättad auktion betraktades såsom

ett led i denna verksamhet, och omsättningsskatt skulle av honom erläggas

vid auktionsförsäljning lika väl som vid annan av honom företagen försäljning.

Valde sålunda en privatperson att för avyttring av honom tillhörig

lös egendom å auktion anlita en person, som oavsett sin auktionsverksamhet

vore att anse som yrkesmässig säljare (kommissionär), skulle skatt utgå,

därest försäljningen inginge såsom ett led i dennes övriga verksamhet, exempelvis

försäljning genom en antikvitetsfirma. Rörande försäljning å auktion

utan anlitande av sådan auktionsförrättare, som enligt vad i det föregående

anförts vore skattskyldig, bleve enligt omsättningsskatteförordningen

frågan om skattskyldigheten härvid att avgöra med hänsyn till den persons

ställning, för vars räkning auktionen skedde. Inginge auktionen såsom ett

led i en av denne bedriven yrkesmässig verksamhet (t. ex. försäljning avett

varulager), skulle auktionssuinman ingå i hans skattepliktiga omsättning,

men i annat fall icke (t. ex. en privatpersons eller ett dödsbos avyttring

av personlig lösegendom). Enligt kommitténs mening borde försäljning

å auktion av guldsmedsarbeten beskattas allenast i den omfattning,

vari sådan försäljning för närvarande vore föremål för beskattning.

Vad angår beskattningens närmare omfattning har kommittén anfört,

att de varor, för vilka vid försäljning utginge skärpt omsättningsskatt, borde

utan inskränkningar omfattas av den nu förordade försäljningsskatten.

Även för begagnade varor borde sistnämnda skatt uttagas; dylika varors

omsättningsvärde representerade nämligen en icke oväsentlig del av värdet

å omsättningen av guldsmedsarbeten i dess helhet, och branschrepresentanterna

hade uttalat ett bestämt önskemål att tillverkade och begagnade

guldsmedsarbeten behandlades efter enhetliga bestämmelser. Enligt vad

kommittén vidare framhållit hade inom kommittén övervägts å ena sidan

att utvidga beskattningen att omfatta jämväl nysilver och å andra sidan

att undantaga släta guldringar från sagda beskattning; men kommittén

hade icke ansett sig böra förorda några ändringar härutinnan.

Kommittén har vidare uttalat, alt de till försäljningsskatt skattepliktiga

varorna borde anknytas till den vid tulltaxan fogade varuförteckningen.

I fråga om beskattningsvärdet har kommittén anfört.

Då beskattningen enligt förslaget principiellt skulle få formen av eu

omsättningsskatt i detaljhandeln, bör skatten naturligen beräknas å utförsälj

ningspriset till allmänheten. För undvikande av ojämnheter i beskattningen

bör skatten jämväl i de fall, då densamma påföres i tidigare handelsled

än nu sagts, beräknas å det utförsäljningspris, som tillämpas vid

försäljning till allmänheten, beskattningsvärdet bör sålunda överensstäm
5

liihung till riksdagens protokoll 1!)48. 1 samt. Å r 10.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

ma med sistnämnda pris. Då en dylik anordning förutsätter, att varje skattskyldig

säljare åsätter vara, för vilken han har att erlägga skatt, ett bestämt

minutpris, skulle den i det fria näringslivet förekommande naturliga

prissättningen i viss mån motverkas. Olika prisekonomiska faktorer ha

emellertid under senare år verkat i sådan riktning, att i stora delar av

landet kommit att tillämpas enhetliga priser för samma varor. Därtill kommer

att enligt vissa överenskommelser i branschen rabatt till allmänheten

icke lämnas å varor med ett försäljningspris, understigande 600 kronor.

Då denna avveckling av rabattsystemet — vilken avveckling icke är beroende

av förhållandena under krigsåren — åstadkommit viss fixering av

minutpriserna redan före försäljningen, synes för berörda varor beskattningsvärdets

fastställande på förut angivet sätt icke komma att medföra

synnerliga olägenheter för dem, som bedriva handel med guldsmedsarbeten.

Med hänsyn jämväl till vissa från branschhåll uttalade önskemål synes

emellertid skäligt, att efter särskilt medgivande av kontrollmyndigheten

beskattningsvärdet å dyrbarare varor må vid försäljning till allmänheten

sättas lika med det faktiska vederlaget. Vid import för eget bruk bör

beskattningsvärdet utgöra varans värde beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen

jämte den å varan belöpande tullen med tillägg av 25 procent av det

sålunda framkomna beloppet.

Såvitt angår skattesatsen har kommittén framhållit, att därest skatteintäkten

i huvudsak skulle bibehållas oförändrad, anledning icke förelåge

att vidtaga ändring i nu gällande skattesats å 20 procent.

Beträffande skattens erläggande har kommittén anfört att vid genomförande

av den föreslagna beskattningen skulle skattskyldigheten i regel fullgöras

av tillverkare och importörer av guldsmedsarbeten in. in., av guldsmeder,

vilka icke bedreve egen tillverkning, av partihandlare samt undantagsvis

av andra detaljhandlare än guldsmeder. Personer och firmor, som

bedreve handel med begagnade guldsmedsarbeten in. in., skulle jämväl

åläggas skyldighet att redovisa skatt till beskattningsmyndigheten. Såvitt

anginge försäljning av nytillverkade guldsmedsarbeten genom andra detaljaffärer

än specialaffärer, skulle skatten uttagas hos tillverkare, importörer

eller partihandlare. I den mån försäljning skedde från tillverkare,

importörer eller partihandlare till specialaffärer, skulle skatten av dessa

påföras först vid försäljning till allmänheten. Skatten skulle sålunda icke

påläggas varuvärdet vid försäljning till dylika specialaffärer. En dylik anordning

förutsatte, att tillverkare, importörer och partihandlare ägde kännedom

om de detaljhandlare, som vore skattskyldiga. Det vore på grund härav

nödvändigt, att beskattningsmyndigheten utställde särskilda registreringsbevis

för de skattskyldiga, vilka för åtnjutande av skattefrihet vid inköp

skulle åberopa bevisen. Vad anginge skattens erläggande för importerade

guldsmedsarbeten skulle innehav av dylik registrering fritaga importör

från skyldighet att erlägga skatt vid importtillfället.

Skatten borde i princip — i likhet med vad som av kommittén förordats

beträffande varuskattens redovisande och erläggande — redovisas och erläggas

till beskattningsmyndigheten inom 45 dagar efter varje försäljningsmånads

utgång. Skatt för varor, som infördes till riket av annan än

registrerad rörelseidkare, skulle vid importtillfället erläggas till tullverket

s. 67 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 10.

67

samtidigt med ifrågakommande tull. Det föreslagna beskattningssystemet

innebure att hos kontrollstyrelsen skulle registreras — förutom tillverkare

och säljare av begagnad vara, för vilka registrering vore obligatorisk —

sådan säljare av nytillverkad vara, som genom registrering önskade bereda

sig möjlighet till skattefria inköp. Då såsom förut framhållits avsikten

vore att begränsa antalet skattskyldiga detaljister, som försålde nytillverkad

vara, till specialaffärerna och något annat kriterium på specialaffär

än omsättningens storlek icke funnes, vore det nödvändigt att beträffande

dessa skattskyldiga föreskriva en minimiskatt. Ur kontrollsynpunkt

vore det lämpligt att införa en bestämmelse om minimiskatt jämväl

för övriga skattskyldiga. I varuskatteförordningen vore minimiskatten

fastställd till 50 kronor för månad. Någon anledning att bestämma beloppet

annorlunda än det som enligt varuskatteförordningen gällde för varuskatten

syntes icke föreligga.

Vad slutligen angår skatteredovisningen har kommittén föreslagit, att

till grund för densamma skulle läggas av de skattskyldiga avgivna deklarationer.

Enligt kommitténs mening skulle möjligheterna att upprätthålla

effektiv kontroll över tillverkningen och handeln med guldsmedsarbeten

in. in. med den i kommitténs författningsförslag angivna bokföringen bliva

jämförelsevis goda. Sålunda kunde relativt tillfredsställande avstämningar

verkställas beträffande försäljningsvärden och myckenheter.

Vad härefter angår frågan om införandet av en försäljningsskatt för

grammofonverk, grammofoner och färdiga grammofonskivor

har kommittén till en början framhållit, att skärpt omsättningsskatt

utginge för radiogrammofoner, grammofoner och färdiga grammofonskivor.

Då umbärligheten beträffande dessa varor icke kunde ifrågasättas,

hade kommittén ansett sig böra framlägga förslag till fortsatt beskattning

även i denna del. Beträffande vissa grammofonskivor för undervisningsändamål

hade kommittén dock förordat undantag från beskattningen.

Beträffande tillverknings- och försäljnings förhållandena har kommittén

omnämnt, att elektriska grammofonverk och akustiska grammofoner tillverkades

i Sverige vid ett mindre antal företag. Dessa varor, liksom grammofonskivor,

försåldes i allmänhet direkt från tillverkaren till detaljhandlare,

som utgjordes av radio-, musik-, bok- och pappershandlare. Import

av nu nämnda varor förekomme endast i obetydlig omfattning, dock med

undantag för grammofonskivor.

I fråga om beskattningsformen har kommittén anfört.

1 i råga om inom riket tillverkade grammofoner och grammofonverk torde

anledning icke i och för sig föreligga att låta någon annan än tillverkaren

uppbära och till beskattningsmyndigheten inleverera den å varan belöpande

skatten. Inom riket tillverkade grammofonskivor framställas i allmänhet

på så sätt, att ett försäljningsbolag verkställer inspelningen och särskilt

tillverkningsbolag framställningen av grammofonskivan i övrigt. Därest

tillverkningsbolaget skulle ha att uttaga skatt för de leveranser, som detsamma

verkställer till försäljningsbolag, skulle detta medföra att sistnämn
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

da bolag nödgades ligga ute med skatt för samtliga grammofonskivor, som

lagerhållas av bolaget. Då försäljningsbolagen vanligen ha synnerligen omfattande

lager av grammofonskivor, skulle en sådan anordning stöta på vissa

svårigheter av skatteteknisk art, samtidigt som bolaget skulle tvingas förskottera

skatt till avsevärda belopp. Beträffande de skattetekniska svårigheterna

må i detta sammanhang bl. a. påpekas, att försäljningsbolagen i

icke obetydlig omfattning krossa lager av inkuranta skivor. Med hänsyn

även till att försäljningsbolagens antal är ringa, torde skatten lämpligen

kunna uttagas vid försäljningsbolagens leveranser av grammofonskivor till

återförsäljare.

Då försäljningsbolagen ofta även verkställa en omfattande import av

grammofonskivor, vilka av bolagen lagerhållas i Sverige, torde icke vara

lämpligt att beträffande dessa varor uttaga skatten redan vid importtillfället.

För undvikande härav torde berörda företag böra av beskattningsmyndigheten

inregistreras och förses med bevis, som berättigar dem att

vid import av grammofonskivor verkställa införseln utan att vid importtillfället

erlägga skatt för varan. Skatten bör — i likhet med vad som föreslagits

för inom riket tillverkade varor — uttagas och erläggas vid försäljningsbolagens

leveranser till återförsäljare. I fråga om den import av

grammofonskivor, som verkställes av mindre musikaffärer, torde den ovan

skisserade anordningen icke vara erforderlig, varför skatten i dylika fall

synes böra uttagas vid importtillfället.

Beskattningen av grammofoner och grammofonverk borde lämpligen anordnas

på samma sätt som föreslagits beträffande grammofonskivor.

Vad angår beskattningens närmare omfattning har kommittén framhållit,

att beskattningen av radiogrammofoner i praktiken kommit att omfatta

endast det till radiogrammofonen hörande grammofonverket. Vid angivandet

av de varuslag, som skulle vara beskattade, borde med hänsyn härtill

beteckningen radiogrammofon ersättas med grammofonverk ingående i

radiogrammofon. Vad anginge grammofonskivor ville kommittén föreslå,

att de grammofonskivor, som vore inspelade för språkundervisning, undantoges

från beskattning. Likaså borde med hänsyn till kontrollsvårigheterna

och den ringa skatteintäkten undantagas försäljning av sådana i

ett exemplar tillverkade skivor, vid vilkas inspelning köparen själv medverkade.

Beträffande beskattningsvärdet borde enligt kommitténs mening särskilt

övervägas, huruvida skatten skulle grundas å styckeberäkning eller å varuvärdet.

Såväl de inom riket tillverkade som de till riket införda grammofonskivorna

förekomme vanligen endast i två storlekar — 25 och 30 centimeter

— varför beträffande denna varugrupp en styckeberäkning mycket

väl kunde ifrågakomma. Visserligen tillämpades vid försäljningen av skivor

inom samma storleksgrupp olika priser, men dessa prisvariationer vore

icke av den betydenhet, att de syntes böra utgöra hinder för en styckeberäkning.

Då en styckeskatt i och för sig vore att föredraga såväl ur kontrollsynpunkt

— särskilt underlättas genom en sådan beräkning tullens

arbete vid icke registrerad säljares import — som med hänsyn till att

styckeberäkning förenklade de skattskyldigas redovisning, ville kommittén

beträffande grammofonskivor förorda denna beräkningsgrund. Grammofo
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 10.

69

ner och grammofonverk försåldes i varierande storlek och utförande till

synnerligen skiftande priser. Beträffande dessa varor kunde på grund härav

endast värdeskatt ifrågakomma. I allmänhet fastställdes utförsäljningspriset

till allmänheten av tillverkare eller försäljningsbolag. Vid skattepliktig

försäljning vore sålunda regelmässigt konsumentpriset fastställt. Med

hänsyn härtill syntes detta pris, vilket i regel vore enhetligt för en bestämd

vara, böra gälla såsom beskattningsvärde.

I fråga om skattesatsen har kommittén anfört, att då skatten å grammofonverk

och grammofoner enligt kommitténs förslag jämväl i fortsättningen

skulle beräknas å ett beskattningsvärde motsvarande utförsäljningspriset

till konsument borde för dessa varor anledning icke föreligga att

ändra den nuvarande skattesatsen — 20 procent. Beträffande grammofonskivor

syntes det lämpligt att fastställa olika skattesatser för grammofonskivor

av det större och det mindre formatet. Därest under år 1946 tilllämpats

en skattesats av 72 öre för 25 centimeters skivor och en krona 41

öre för 30 centimeters skivor, skulle de influtna skatteintäkterna ha uppgått

till samma belopp, som den skärpta omsättningsskatten inbringat. Avjämnades

skattesatsen för 25 centimeters skivor uppåt till 75 öre, kunde

skattesatsen för 30 centimeters skivor — vilkas innehåll i allmänhet vore

av högre musikaliskt värde — avjämnas nedåt till en krona 25 öre utan

att någon minskning i skatteintäkterna skulle inträda. Med utgångspunkt

från 1946 års siffror, skulle nämligen under detta år skatten beräknad enligt

de föreslagna skattesatserna ha inbringat 1 655 843 kronor.

Remissyttrandena. Kommitténs förslag om införande av en försäljningsskatt

å mattor, guldsmedsvaror och grammofonvaror har helt avstyrkts av

ett flertal näringsorganisationer, vilka hemställt att, därest en beskattning

av dessa varor av statsfinansiella skäl ansåges oundgängligen nödvändig,

den skärpta omsättningsskatten i stället borde bibehållas. En lösning efter

denna linje har ifrågasatts jämväl av kommer skollegium.

Vad särskilt angår förslaget om införandet av en försäljningsskatt för

mattor har Sveriges grossistförbund avstyrkt förslaget härom under

hänvisning till olägenheter som skulle uppkomma för branschen i följd av

en dylik beskattning. Samma ståndpunkt har intagits av Stockholms handelskammare.

Beträffande förslaget om införandet av en försäljningsskatt å guldsmedsvaror

har Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund framhållit,

att kommitténs beräkningar rörande ett större finansiellt utbyte genom

den föreslagna nya beskattningstypen vore alltför optimistiska. Kommittén

hade nämligen icke tagit vederbörlig hänsyn till det avsevärt förändrade

läge, guldsmedsbranschen kommit i under senare halvåret 1947. Till följd

av riksbankens den 24 juli 1947 fattade beslut koinme sålunda guldtilldelningen

till branschens yrkesmän att tills vidare nedskäras med över 25 procent.

Likaledes måste guldsmederna vidkännas eu till minst 50 procent

uppgående minskning av den kvantitet silver de tidigare erhållit. Om dess
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

utom hänsyn toges till den numera ytterligt begränsade importen av guldsmedsvaror

samt till den tendens till försäljningar under hand, som till

stort förfång för de lojala branschutövarna gjorde sig märkbar och vilka

försäljningar redan nu beräknades uppgå till avsevärda belopp och i framtiden

säkerligen komme att öka, framginge det klart, att omsättningen för

landets guldsmeder hädanefter komme att minskas så kraftigt, att det statistiska

material kommittén haft till sitt förfogande vid beräkningarna

icke kunde läggas till grund för en uppskattning av de blivande skatteintäkterna

från branschen. Skulle guldtilldelningen ytterligare minskas och

kanske helt inställas, vilket man tyvärr måste räkna med, bleve situationen

för guldsmederna än mera prekär, särskilt som vid ett totalförbud för

import av ädla metaller och äkta stenar de nuvarande lagren därav snabbt

komme att försvinna utan att kunna förnyas.

Guldsmedsbranschens leverantörförening har i sitt yttrande förklarat, att

föreningen anslöte sig till de synpunkter som anförts av Sveriges juvelerare-

och guldsmedsförbund.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har ifrågasatt lämpligheten

av att guldsmedsvaror i fortsättningen beskattades. Åtskilliga andra

varugrupper av i stort sett samma karaktär som guld- och silvervaror såsom

prydnadsvaror av glas, porslin och keramik undginge ju helt beskattning.

Dessa senare varor vore såväl i fråga om användningssättet som med

hänsyn till dyrbarheten av det använda materialet helt jämställda med guldsmedsvaror.

Då det vore omöjligt att skaltebelägga lyxbetonade varor av

glas och porslin, hade organisationen den uppfattningen, att även guldsmedsvaror

borde vara skattefria. En mycket stor del av guldsmedernas

försäljning hade sedan gammalt bestått av prydnadsvaror av silver, avsedda

att användas som priser, hedersgåvor o. d. Genom att i stället inköpa

dylika prydnadsföremål av glas eller porslin undginge man helt den dryga

2()-procentiga skatten. Ett annat skäl, som talade för ett slopande av skatt

på guldsmedsvaror, vore att guldsmederna lede väsentligt ekonomiskt avbräck

därigenom att en betydande del av handeln med begagnade guldsmedsvaror

på grund av skatten ginge förbi detaljhandeln. Från guldsmedshåll

framhölles, att numera så gott som inga värdefullare begagnade smycken

såldes genom dem. Denna privatförsäljning kunde naturligtvis icke

beskattas. Då handeln med begagnade smycken utgjorde en mycket betydande

del av den totala omsättningen på guldsmedsvaror, talade starka

skäl för ett slopande av skatten på alla guldsmedsvaror.

I åtskilliga remissyttranden har uttalats att, därest en försäljningsskatt å

guldsmedsvaror genomfördes, vissa undantag från beskattningen borde medgivas.

Sålunda har Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund avstyrkt, att försäljningsskatt

infördes för släta ringar av guld. Enligt förbundets mening

kunde dessa ringar icke betecknas såsom lyxvaror, och deras undantagande

från beskattningen skulle icke medföra några risker ur kontrollsynpunkt.

Ej heller skulle intäkterna av en skatt å släta guldringar bliva av större

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

71

omfattning. — Liknande uttalanden ha gjorts av bl. a. Sveriges köpmannaförbund

och kooperativa förbundet.

Kontrollstyrelsen har däremot ansett att riskerna för ett kringgående av

beskattningen vid ett undantagande av släta guldringar från beskattning

och i samband därmed uppkommande kontrollsvårigheter vore av sådan

betydelse att de släta guldringarna icke borde undantagas från skatteplikt.

Kontrollstyrelsen har föreslagit, att undantag för skatteplikt stadgades

för ordensdekorationer, medaljer och vissa märken o. d. av förtjänstteckens

karaktär. Styrelsen har vidare hemställt, att beskattningen av guldsmedsarbeten

måtte omfatta allenast nytillverkade arbeten.

Till motivering för sistnämnda hemställan har styrelsen anfört.

Såsom framgår av den i förteckningen intagna anmärkningen skulle försäljningsskatt

icke utgå för mattor, grammofonverk, grammofoner och färdiga

grammofonskivor, vilka vid tidigare tillfälle inom riket varit föremål

för försäljning till konsument. Enär i denna anmärkning icke berörts under

statistiska numren 1323—1325 samt 1326: 2 upptagna guld- och silverarbeten

m. in., bliva dylika varor enligt kommitténs förslag skattebelagda

vid varje omsättning. De skäl, som i betänkandet anförts för beskattning

jämväl av begagnade guld- och silverarbeten in. m., finner kontrollstyrelsen

i och för sig bärande. Antalet personer och firmor, som bedriva handel

med begagnade sådana arbeten, är emellertid betydande, och en icke ringa

omsättning av dylika varor förekommer jämväl å auktioner. Det skulle på

grund härav, såvitt styrelsen kan finna, bliva förenat med stora svårigheter

att kunna upprätthålla kontroll över en beskattning av begagnade

guld- och silverarbeten. En beskattning av dessa varor skulle vidare enligl

kommitténs beräkningar med en skattesats å 20 procent icke tillföra statsverket

större inkomst än omkring 800 000 kronor årligen, vilken inkomst i

förhållande till det mycket besvärliga kontrollarbetet, som dock svårligen

kan bli så effektivt, att skattesvek alltid förhindras, framstår såsom relativt

begränsad. Mot en dylik beskattning talar vidare, att varorna genom

skattepålägg vid varje omsättning kunna underkastas en successivt skeende

ganska väsentlig prisstegring. Att märka är även, att kommittén icke

ansett sig böra föreslå beskattning av begagnade varor av övriga varuslag,

som föreslagits belagda med försäljningsskatt. Särskilt i fråga om äkta mattor

hade enligt kontrollstyrelsens mening dylik beskattning i princip varit

i hög grad befogad — en beskattning, som av kontrolltekniska skäl dock

icke låter sig genomföra.

Beträffande förslaget om försäljningsskatt å grammofonvaror

har kontrollstyrelsen anfört, att vad anginge under statistiskt nummer

1992: 2 upptagna grammofonskivor det enligt styrelsens mening varit önskvärt

att kunna undantaga från beskattning grammofonskivor, återgivande

musik av högre konstnärlig kvalitet. Ett särskiljande av dylika grammofonskivor

från övriga vore emellertid knappast i praktiken genomförbart,

då en gränsdragning i fråga om vad som borde hänföras till konstnärligt

värdefullare grammofonskivor måste vara svår att genomföra. Därest eu

beskattning av grammofonskivor ansåges böra komma till stånd, hade kontrollstyrelsen

för sin del icke funnit sig höra framställa erinran mot att

detta skedde på sätt kommittén föreslagit.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Föreningen svenska tonsättares internationella musikbyrå (Stim) har understrukit,

att grammofonskivor och övriga grammofonartiklar icke kunde

betecknas såsom lyxvaror och därför ej heller borde bliva föremål för skärpt

beskattning. Då den tryckta boken icke ansåges utgöra en lyxvara förefölle

det orimligt att just den form av musikmeddelelse, som skapats genom uppfinningen

av grammofonen, skulle betraktas såsom en lyxföreteelse. Grammofoner

och grammofonskivor tillmättes stor betydelse på undervisningens

område samt inom de ideella organisationerna och inom föreningslivet

i allmänhet. Kommitténs förslag om särskild beskattning av nu berörda

varor borde därför icke genomföras.

I huvudsak samma synpunkter ha anförts av Stockholms handelskammare

och kooperativa förbundet samt i de utav Stim åberopade yttrandena

från musikorganisationer in. fl.

Beträffande frågan om den lämpligaste beskattnings/''ormen för en försäljningsskatt

å mattor, guldsmedsvaror och gramniofonvaror har kontrollstyrelsen

anfört.

Kommittén har beträffande formen för uttagande av skatt å nu omhandlade

varuslag efter övervägande av olika beskattningssystem och efter överläggningar

med representanter för berörda branscher förordat, att skatten

skall utgå såsom en omsättningsskatt och beräknas å utförsäljningspris

till allmänheten. För att antalet skattskyldiga icke skulle bliva alltför stort,

har vidare föreslagits, att skatten i princip skall uttagas och inlevereras a\

specialaffärer för deras försäljning till allmänheten och i övriga fall av tillverkare,

importörer eller detaljhandlare för av dem gjorda försäljningar till

andra än specialaffärer.

Då det icke synes kontrollstyrelsen möjligt att utfinna annan utformning

av försäljningsskatten, som bättre skulle kunna tillgodose såväl styrelsens

intresse av att ur kontrolltekniska synpunkter såvitt möjligt begränsa antalet

skattskyldiga som av branschrepresentanterna till kommittén framförda

önskemål, vill styrelsen för sin del tillstyrka kommitténs förslag i

denna del.

Stockholms handelskammare har uttalat, att det föreslagna systemet med

en i uppbördshänseende kombinerad tillverknings- och omsättningsskatt

icke syntes lämpligt.

I fråga om beskattningsvärdet har kontrollstyrelsen anfört, att den centrala

frågan angående bestämmande av det värde, å vilket skatten skulle

beräknas, beskattningsvärdet, hade kommittén förordat skola lösas på så sätt,

att detta värde vid registrerad säljares försäljning till konsument skulle

vara lika med det försäljningspris, som av säljaren i förväg åsatts varan.

Skattemyndigheten, kontrollstyrelsen, skulle dock kunna lämna medgivande

att det vid försäljningen avtalade vederlaget skulle vara beskattningsvärde.

Såvitt kontrollstyrelsen kunde finna, skulle den av kommittén förordade

bestämmelsen utan olägenhet kunna tillämpas vid bestämmande av

beskattningsvärde å grammofonverk och grammofoner, där tillverkaren i

regel fastställde utförsäljningspriset. Däremot skulle regelns tillämpning

erbjuda vissa svårigheter såvitt anginge beskattningen av mattor samt guld
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

och silverarbeten, enär beträffande dessa varuslag, särskilt i fråga om dyrbarare

varor, försäljningspriset ofta nog bleve beroende av köpslagan mellan

köpare och säljare. Starka skäl talade sålunda för att beskattningsvärdet

i dylika fall borde vara lika med vederlaget. Såsom framginge av kommittébetänkandet

plägade till guldsmedsbranschen hörande firmor som regel

icke medgiva rabatt vid försäljning av varor med försäljningspris understigande

600 kronor. Då det kunde antagas, att försäljningsvärdet för

dessa guldsmedsarbeten utgjorde större delen av totalvärdet av försäljningen

av skattepliktiga guldsmedsvaror i sin helhet, skulle i allt fall beträffande

nu avsedd del av försäljningen det åsatta försäljningspriset jämväl bliva

lika med vederlaget. På grund härav skulle vad anginge guldsmedsvaror

regeln för beskattningsvärdets bestämmande lika väl kunna formuleras så,

att beskattningsvärdet skulle vara lika med det avtalade vederlaget, därvid

kontrollstyrelsen, där så funnes påkallat, skulle äga föreskriva, att det åsatta

försäljningsvärdet skulle vara beskattningsvärde. Jämväl för bestämmandet

av beskattningsvärde vid försäljning av mattor skulle en dylik regel vara

lämplig. I valet mellan nu angivna metoder hade kontrollstyrelsen funnit

sig böra förorda, att beskattningsvärdet skulle vara lika med det avtalade

vederlaget samt att styrelsen i förordningen borde givas befogenhet att bestämma,

att det åsatta försäljningsvärdet skulle vara beskattningsvärde.

Härigenom skulle den praktiska fördelen vinnas, att konti’ollstyrelsen icke

— på sätt som troligen skulle bliva följden av kommitténs förslag — omedelbart

vid ikraftträdande av förordning om försäljningsskatt skulle ha att

taga ställning till en mångfald ansökningar om medgivanden att få bestämma

beskattningsvärdet till avtalat vederlag. Vidare skulle styrelsen kunna

föreskriva, att åsatt försäljningsvärde skulle vara beskattningsvärde

för grammofoner samt för mattor och guldsmedsarbeten med försäljningsvärden

understigande 600 kronor per varuenhet.

Sveriges juvelerare- och gnldsmedsförbund har anfört, att förbundet särskilt

vände sig mot bestämmelsen att skatten skulle utgå å det försäljningsvärde,

som den skattskyldige åsatte varan såsom försäljningspris till

konsument. Detta innebure nämligen, att den skattskyldige redan vid inköpet

hade att i sina böcker införa det varupris, å vilket skatten vid den

sedermera skeende försäljningen skulle uttagas. Då detta pris endast efter

särskilt medgivande av den kontrollerande myndigheten — vilket enligt

sakens natur komme att lämnas endast i rena undantagsfall — kunde ändras

på så sätt, att även skatten på det ursprungligen uträknade priset minskades,

medförde bestämmelsen, att den i det fria näringslivet förekommande

prissättningen i det närmaste omintetgjordes. Några förändringar med

hänsyn till sådana naturliga företeelser som prisfluktuationer mellan inköpen

och försäljningarna kunde således icke göras, och lika litet vore

det möjligt för den skattskyldige att ulförsälja okuranta varor till lägie

pris än som tidigare åsatts desamma. Vid omändringar och nedskrotning

av inneliggande varor vore förhållandet analogt. Skulle förlust uppstå vid

kreditgivning, förelåge liknande problem. Delta kunde icke vara i överens
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungi. Maj.ts proposition nr 10.

stämmelse med allmänhetens och myndigheternas intressen, för vilka ett

omöjliggörande av åtgärder i prissänkande syfte måste te sig som något

orimligt. Visserligen vore förbundets medlemmar förpliktade att vid kalkylerandet

av sina priser följa därför givna regler, men dessa hindrade icke

den naturliga utvecklingen i prishänseende. Det vore därför oriktigt att

såsom kommittén gjort — till stöd för den föreslagna anordningen, vilken

tillkommit enbart för att underlätta kontrollmyndighetens arbete, åberopa

det förhållandet, att enhetliga priser på grund av vissa prisstabiliserande

faktorer kommit att tillämpas över hela landet. Förbundet kunde

därför icke finna annat, än att det faktiska vederlaget för varorna borde

läggas till grund för uttagandet av skatten. Ett sådant förfaringssätt skulle

nämligen lösa de problem, som nu angivits, och göra en någorlunda smidig

tillämpning av förordningen i denna del möjlig utan att kontrollen bleve i

nämnvärd grad försvårad.

Enahanda synpunkter ha framhållits av bl. a. Sveriges köpmannaförbund.

\ ad härefter angår skattesatsen har kontrollstyrelsen — under erinran

att styrelsen avstyrkte beskattning av begagnade guld- och silverarbeten

m. m. anfört att därest dylika varor undantoges från beskattning,

skulle med tillämpning av den av kommittén föreslagna skattesatsen å

20 procent, en avsevärd prisspänning uppstå mellan nytillverkade och begagnade

varor. För att minska denna prisspänning syntes skattesatsen för

guldsmedsvaror böra nedsättas till förslagsvis 10 procenl. Vid tillämpning

av dylik relativt låg skattesats skulle jämväl de av representanter för guldsmedsbranschen

framförda erinringarna mot beskattningen av släta guldringar

väsentligt förlora i betydelse.

Kontrollstyrelsen har vidare anfört.

Beträffande skattesatsen för äkta mattor vill kontrollstyrelsen framhålla,

att vissa ojämnheter i beskattningen kunna uppstå till följd av tillämpning

av de två olika beskattningsmetoderna. Skulle det visa sig påkallat att vidtaga

ändring i de föreslagna viktskattesatserna, torde skatteändring böra

vidtagas i samma ordning som förutsättes beträffande pälsvarubeskattningen.

Jämväl i fråga om äkta mattor skulle kontrollstyrelsen vilja förorda,

att skattesatsen fastställes till allenast 10 procent å konsumentpriset.

På grund härav torde de viktskattesatser, som i vissa fall avses skola gälla

för importerade mattor, böra minskas till hälften. Vid tillämpningen av

en dylik relativt lag skattesats för äkta mattor skulle den av nu gällande

skärpt omsättningsskatt betingade tämligen betydande prisskillnaden i detaljhandeln

mellan å ena sidan billigare äkta mattor och å andra sidan

därmed jämförbara obeskattade maskinvävda mattor i hög grad utjämnas.

Även beträffande grammofonvarorna synes en skattesänkning vara motiverad.

Styrelsen vill även erinra om att en icke oväsentlig del av försäljningen

av grammofonskivor utgöres av skivor, återgivande musik av högre

konstnärligt värde. Vid en sänkning av skattesatserna skulle nackdelarna

av att dylika grammofonskivor icke kunnat undantagas från beskattning

bliva mindre framträdande. Med en sänkning av skattesatsen för grammofonverk

och grammofoner till 10 procent, skulle skattesatserna komma att

sankas beträffande skivor med diameter överstigande 25 centimeter från

1 krona 25 öre till förslagsvis 60 öre och beträffande övriga grammofon
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

skivor från 75 till förslagsvis 40 öre. Med hänsyn till de i viss mån berättigade

anmärkningarna, som framförts rörande beskattning av grammofonskivor,

återgivande värdefullare musik, vilka skivor i allmänhet äro 30- centimetersskivor, finner emellertid kontrollstyrelsen det förtjänt att tagas

under övervägande, huruvida icke en enhetlig skattesats, lika för skivor

av olika storlek, i stället borde införas, förslagsvis å 50 öre per skiva. Härigenom

skulle även ernås en icke oväsentlig förenkling i fråga om skattedebitering

och kontrollarbete.

Sveriges juvelerare- och guldsinedsförbund har framhållit, att därest skatten

på nyttobetonade artiklar av äkta silver icke helt kunde borttagas, förbundet

ansåge att en nedsättning av skatten till 10 procent av varornas

försäljningspris borde företagas.

Beträffande frågorna om skattens erläggande och skatteredovisningen har

kontrollstyrelsen förklarat sig tillstyrka kommitténs förslag härutinnan.

Kommerskollegium har uttalat, att för åtskilliga mindre näringsidkare

komine de av kommittén förordade kontrollföreskrifterna att verka ganska

betungande. Enligt kollegii mening borde undersökas, huruvida icke en

förenkling av dessa föreskrifter kunde genomföras utan att statens berättigade

fiskaliska intresse eftersattes.

Sveriges grossistförbund har anfört, att med den utformning försäljningsskatten

erhållit i kommitténs förslag det även hade varit nödvändigt att i

förordningen intaga särdeles komplicerade kontrollföreskrifter. En mycket

omfattande uppgiftsskyldighet hade ålagts de företag, som bedreve yrkesmässig

försäljning av skattepliktiga varor. Vidare hade kontrollstyrelsen

lämnats utomordentligt vittgående befogenheter. Styrelsen hade sålunda

rätt att meddela föreskrifter om bokföringens uppläggning hos såväl registrerade

företag som andra företag, vilka bedreve tillverkning och försäljning

av skattepliktiga varor. Den skattskyldige måste enligt bestämmelserna

bl. a. tillhandahålla prov på varan samt i förekommande fall beskrivning

över densamma. Han måste även ställa för kontroll nödvändiga hjälpmedel

till förfogande och lämna behövlig handräckning. Härav följde att en

handlande, även om han bedreve en rörelse av mycket blygsam omfattning,

måste anordna en speciell, ofta kanske relativt komplicerad bokföring

samt ställa sig till efterrättelse de av kontrollstyrelsen meddelade specialföreskrifterna,

så snart han önskade saluföra en skattebelagd vara. En

sådan anordning syntes orimlig med hänsyn till att det icke sällan förekomme,

att skattepliktiga varor sporadiskt försåldes i detalj affärer, vilkas

huvudsortiment icke vore skattepliktigt. Som exempel ville förbundet nämna,

att mindre möbleringsaffärer icke förde äkta mattor annat än tillfälligtvis

exempelvis vid efterfrågan från någon kund. Det föreslagna systemet

innebure på grund av sin komplicerade natur en särskilt allvarlig belastning

för de mindre företagen inom branschen. I liknande riktning verkade

den i förslaget införda bestämmelsen om skyldighet för en köpman

att verkställa registrering och betala minimiskatt, om han önskade komma

i åtnjutande av skattefria inköp.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungi. Maj.ts proposition nr 10.

Samma synpunkter ha framhållits av bl. a. Stockholms handelskammare.

Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund har betecknat en övergång

från den typ av omsättningsskatt, som nu användes, till den form av försäljningsskatt,

vilken kommittén föresloge, såsom mindre välbetänkt, särskilt

som den nya skatteformen byggde på en speciell bokföring, vilken enligt

förbundets åsikt bleve alltför betungande och tidskrävande för branschens

utövare och för övrigt i viss utsträckning knappast ginge att genomföra.

Detta gällde särskilt företag, där innehavarna saknade förutsättningar

att utan anlitande av bokföringstekniskt skolad personal på rätt sätt

kunna fullgöra sina bokföringsskyldigheter. Då den nya skatteformen dessutom

syntes kräva en väsentlig utökning av antalet kontrolltjänstemän och

av den underordnade kontorspersonal, som bleve behövlig för granskning av

de skattskyldigas deklarationsuppgifter, kunde förbundet icke tillstyrka

denna del av förslaget.

Departementschefen. Sasoin jag tidigare framhållit måste det i nuvarande

läge anses motiverat att de varor, för vilka skärpt omsättningsskatt för närvarande

utgår, i samband med avvecklingen av denna skatt i annan ordning

göras till föremål för en särskild beskattning i den mån tekniska hinder

häremot icke kunna anses föreligga.

Varubeskattningskommittén har föreslagit, att den skärpta omsättningsskatten

för tre särskilda varugrupper, nämligen mattor, guldsmedsvaror

och grammofonvaror, skall omföras till en särskild försäljningsskatt. Sistnämnda

skatt skall enligt förslaget såsom regel utgå med 20 procent av

försäljningsvärdet, d. v. s. det pris som den skattepliktiga varan betingar

vid försäljning till konsument, och kontrollen över försäljningsskatten skall

utövas av en enda kontrollmyndighet.

Mot detta förslag ha framförts åtskilliga erinringar, särskilt av näringsorganisationerna,

från vilket håll uttalats att, om en särskild beskattning

av berörda varugrupper är oundgängligen nödvändig, den skärpta omsättningsskatten

i stället bör bibehållas.

Ifrågavarande tre varugrupper omfatta i huvudsak sådana varor som

kunna betecknas såsom mera umbärliga. I nuvarande läge är det självfallet

önskvärt, att någon lindring i beskattningen av dessa varor icke kommer

till stånd. Kommitténs förslag innebär icke, såvitt angår storleken av

de påräkneliga skatteintäkterna, några större förändringar i jämförelse med

den nuvarande beskattningen. I fråga om den tekniska utformningen av

skatten innebär kommitténs förslag däremot en omläggning från den nuvarande

rena omsättningsskatten med skattekontrollen förlagd till länsstyrelserna

till en kombinerad omsättnings- och tillverkningsskatt med kontrollen

förlagd till en central kontrollmyndighet, kontrollstyrelsen.

En överflyttning av kontrollen till en central myndighet är enligt min

mening önskvärd, sedan den allmänna omsättningsskatten numera — med

undantag tills vidare för vissa automobiler m. in. — blivit avvecklad. Skall

emellertid kontrollen förläggas till en central myndighet, är det av prak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

tiska skäl — främst sammanhängande med att antalet återförsäljare är

stort — nödvändigt att frångå det nuvarande systemet med en ren omsättningsskatt.

De alternativ man då har att välja mellan äro dels en ren tillverkningsskatt

efter mönster av den redan befintliga varuskatten och dels

en kombinerad omsättnings- och tillverkningsskatt av den typ kommittén

föreslagit. Ur författningstekniska synpunkter hade det utan tvivel varit

enklare att välja varuskattelinjen även i fråga om de varuslag varom nu

är fråga. Denna lösning torde dock icke vara godtagbar från de berörda

branschernas sida. Varuskatten erlägges nämligen på ett tidigt skede i försäljningskedjan,

varför denna skatteform helst icke bör komma till användning

annat än för sådana varuslag, där omsättningstiden är förhållandevis

kort. För de varuslag, som nu äro i fråga, är omsättningstiden

däremot ofta mycket lång och en eventuell varuskatt å dessa varor skulle

därför medföra krav på betydande kapitalutlägg från näringsidkarnas sida.

Därtill kommer att, vad särskilt angår guldsmedsvaror, försäljaren ofta är

både tillverkare och återförsäljare. Därest skatten uttoges i form av en

tillverkningsskatt, skulle sålunda en och samme näringsidkare komma att

saluhålla dels alster av egen tillverkning, för vilka han hade att gälda tillverkningsskatt,

och dels varor för vilka skatt redan erlagts och som sålunda

icke skulle ånyo skattläggas. Detta är uppenbarligen icke önskvärt ur

kontrollsynpunkt.

På grund av nu anförda skäl och då de från näringsorganisationernas

sida framförda invändningarna mot förslaget icke kunna tillmätas sådan

betydelse att förslaget på grund därav bör avvisas, förordar jag att den

skärpta omsättningsskatten för samtliga tre varugrupper, varom nu är

fråga, omföres till en försäljningsskatt i huvudsaklig överensstämmelse

med det av kommittén framlagda förslaget.

Vad angår beskattningsområdets närmare avgränsning kan jag —- med

hänsyn till de fiskaliska synpunkterna ävensom till de kontrollsvårigheter

som eljest skulle uppstå — icke förorda att släta guldringar undantagas

från försäljningsskatten. Däremot tillstyrker jag kontrollstyrelsens förslag

att ordensdekorationer, medaljer och vissa märken o. dyl. av förtjänstteckens

karaktär undantagas från skatteplikt. Jämväl sådana guldsmedsvaror

som tidigare inom riket varit föremål för försäljning till konsument torde,

på av kontrollstyrelsen anförda skäl, böra undantagas från förevarande

beskattning; genom en sådan undantagsregel undvikes bl. a. att handeln

med begagnade guldsmedsvaror på grund av skatteskäl undandrages den

ordinarie detaljhandeln.

Någon utvidgning av den utav kommittén förordade skattefriheten i vissa

fal i för grammofonskivor anser jag mig däremot icke böra föreslå.

Enligt kommitténs förslag skall skatten, då fråga är om försäljning genom

specialaffärer, uttagas vid försäljning till allmänheten och eljest hos

tillverkare, importör eller partihandlare. I fråga om det beskattningsvärde

som skall ligga till grund för skattens beräknande hör enligt kommittén

detta värde bestämmas efter enhetliga grunder oavsett om skatten uttages

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungi. Maj:ts proposition nr 10.

vid försäljningen till konsument eller i ett tidigare led i den skattepliktiga

varans distribution; och beskattningsvärdet bör beräknas å det utförsäljningspris

som tillämpas vid försäljning till konsument.

Kommitténs förslag i vad angår nyss berörda frågor har framlagts efter

överläggningar med de av försäljningsskatten berörda branscherna. Då

förslaget härutinnan synes ur det allmännas synpunkt lämpligt och de av

beskattningen berörda branscherna icke härigenom torde komma att orsakas

mera allvarliga olägenheter tillstyrker jag, att beskattningen utformas

i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag.

Kommitténs förslag innebär, att skatten regelmässigt beräknas på basis

av det varan åsatta försäljningsvärdet; endast efter särskilt medgivande av

kontrollstyrelsen må skatten utgå i relation till det med konsumenten avtalade

vederlaget. Detta förslag synes emellertid innebära en onödigt hård

bindning av försäljarna, .lag förordar därför — i anslutning till vad kontrollstyrelsen

anfört — den ändringen av förslaget, att beskattningsvärdet

vid försäljning från registrerad säljare till konsument i princip skall vara

lika med det avtalade vederlaget; dock med rätt för kontrollstyrelsen att,

i den omfattning så lämpligen kan ske, föreskriva att det åsatta försäljningsvärdet

i stället skall vara beskattningsvärde. Vid prövning av fråga

om meddelande av dylik föreskrift bör kontrollstyrelsen beakta å ena sidan

de kontrolltekniska önskemålen samt å andra sidan vad som ur branschens

synpunkt är lämpligt och möjligt.

Såsom förut anmärkts har kommittén förordat, att skattesatsen för försäljningsskatten

som regel skall utgöra 20 procent av försäljningsvärdet;

dock har kommittén i fråga om färdiga grammofonskivor föreslagit eu

styckeskatt med 75 öre respektive en krona 25 öre för varje grammofonskiva

beroende på skivans storlek.

Det av kommittén framlagda förslaget rörande skattens storlek har föranlett

erinringar från kontroll styrelsen, som ansett att en sänkning av

skattesatsen till 10 procent vore motiverad; härigenom skulle enligt kontrollstyrelsens

mening den prisspänning minskas som eljest skulle uppkomma

mellan nytillverkade och begagnade varor. Vidare må framhållas, att i

det av Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund avgivna yttrandet såsom

alternativt yrkande framförts förslag om att skattesatsen för vissa varor

av äkta silver skulle nedsättas från 20 till 10 procent.

För egen del anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att frångå den skattesats

som för närvarande gäller i fråga om den skärpta omsättningsskatten.

Jag tillstyrker därför kommitténs förslag rörande skattesatsens storlek.

I fråga om grammofonskivor förordar jag dock, i syfte att vinna största

möjliga förenkling i fråga om debiterings- och kontrollarbetet och med

hänsyn till den skattelättnad, som därigenom ernås beträffande större

grammofonskivor med deras i allmänhet värdefullare musik, att skatten uttages

med ett enhetligt belopp om en krona per grammofonskiva.

Beträffande de fall då försäljningsskatt skall utgå för importerade mattor

bör skatten bestämmas till de av kommittén föreslagna beloppen (se s. 64).

Vad angår kommitténs förslag rörande erläggandet av försäljningsskat
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

79

ten samt redovisningen av denna skatt torde jag beträffande dessa frågor

få hänvisa till detalj motiveringen.

Den nu förordade nya lagstiftningen om uttagande av en försäljningsskatt

torde böra träda i kraft den 1 juli 1948.

Slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten.

Varubeskattningskommitténs förslag. I sitt den 29 mars 1947 dagtecknade

betänkande har kommittén anfört, att den kvarvarande allmänna omsättningsskatten

enligt kommitténs utgångspunkter förutsattes bliva avvecklad

vid utgången av juni månad 1947.

Remissyttrandena. Varubeskattningskommitténs förslag om slutlig avveckling

av den allmänna omsättningsskatten har i princip tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Departementschefen. Jag förordar, att den allmänna omsättningsskatten,

till den del den alltjämt utgår, avvecklas från och med den 1 juli 1948.

Detaljmotivering till författningsförslagen.

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen om varuskatt.

1 §•

Kommittén har i sitt förslag till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen om varuskatt förordat, att till nu förevarande paragraf skulle

överföras dels bestämmelserna i kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 529)

med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen om varuskatt och dels

det år 1945 införda stadgandet i 3 a § i förordningen.

Stockholms handelskammare har anfört, att enligt kommitténs förslag

skulle liksom hittills, i fråga om varor avsedda att saluhållas i särskild förpackning,

varans anbringande i förpackningen jämväl vara att anse såsom

skattepliktig tillverkning. Om varan sålunda förpackades hos fabrikanten

skulle varuskatt utgå jämväl för emballaget under det att, om varan

packades av detaljhandlaren i exempelvis en mera lyxbetonad förpackning,

för vilken kunden hade att erlägga särskild betalning, varuskatt för

denna förpackning icke skulle utgå. En bestämmelse av sådan innebörd

vore ägnad att i hög grad motverka en rationell distribution och borde på

lämpligt sätt ändras.

Sveriges konditor-förening bar förklarat sig tillstyrka den föreslagna omredigeringen

av 1 §.

Departementschefen. Kommitténs förslag till ändrad lydelse av 1 §, vilket

förslag icke innebär någon saklig ändring i förhållande till vad som hittills

gällt, föranleder icke annan erinran från min sida än att en flyttning av

stadgandet i 3 a § synes onödigt.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

3 §•

Kontrollstyrelsen har ansett sig böra till behandling upptaga frågan om

bestämmande av beskattningsvärde i visst fall. Enligt 3 § 2 mom. i nu gällande

varuskatteförordning vore beskattningsvärdet i princip lika med det

pris den skattskyldige i allmänhet betingade sig för varan vid försäljning

till detaljhandlare. Skattskyldig, vilken exempelvis försålde större delen av

sin tillverkning i egen butik, hade härigenom möjlighet att för ernående

av lågt beskattningsvärde avsätta mindre del av sin tillverkning till en eller

flera detaljhandlare och därvid träffa överenskommelse om särskilt lågt

pris för försåld vara, vilket pris i sådant fall skulle bliva beskattningsvärde

jämväl för den större delen av hans försäljning. För avhjälpande av

denna brist i beskattningsförfarandet, vilken vore ägnad att skapa möjlighet

till undandragande av varuskatt, föresloges, att beskattningsvärdet

i princip skulle vara lika med det pris, den skattskyldige betingade sig för

vara vid leverans till detaljhandlare i allmänhet och att styrelsen enligt

särskilt stadgande gåves befogenhet bestämma, huruvida försäljning till

detaljhandlare i allmänhet i visst fall skulle anses föreligga.

Departementschefen. Den av kontrollstyrelsen föreslagna bestämmelsen

lärer vara föranledd av praktiska erfarenheter rörande förordningens tilllämpning.

I syfte att avhjälpa den påtalade bristen i beskattningsförfarandet

föreslår jag, att paragrafen kompletteras med en bestämmelse av innebörd

att — därest en skattskyldig regelmässigt försäljer allenast en obetydlig

del av varan till detaljhandlare — det skall vid tillämpningen av ifrågavarande

paragraf så anses som om försäljning till detaljhandlare icke bedreves.

4 §•

Kommittén har erinrat om att — i vissa fall där olika meningar framkommit,

huruvida viss vara vore att anse såsom skattepliktig — det från

den, som befunnits pliktig att utgiva varuskatt, gjorts gällande, att kontrollstyrelsen

saknade befogenhet att fastställa varuskatt. Med hänsyn till stadgandet

i 4 § 1 mom. varuskatteförordningen, enligt vilket styrelsen vore

kontrollmyndighet, måste det emellertid anses ligga i sakens natur, att

kontrollstyrelsen ägde sådan rätt. En annan uppfattning tedde sig icke rimlig

med hänsyn till ämbetsverkets ställning såsom skattemyndighet på detta

område. Det borde jämväl erinras om att i 8 § 4 mom. varuskatteförordningen,

sådant författningsrummet lydde enligt förordningen den 12 april

1946, nr 144, uttryckligen stadgats, att kontrollstyrelsen, såvitt anginge till

riket införd vara, i visst angivet fall ägde påföra skatt, samt att av samma

författningsrum jämväl framginge, att generaltullstyrelsen på grundval av

en av den skattskyldige avgiven deklaration i enahanda fall ursprungligen

skolat påföra varuskatt. För att förebygga varje möjlighet till missförstånd

på denna punkt kunde dock måhända ifrågasättas en komplettering av

4 § 1 mom. av innebörd, att styrelsen i samband med utövandet av kon
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10. 81

trollverksamheten ägde befogenhet att i förekommande fall fastställa

skatten.

Departementschefen. I likhet med kommittén finner jag det lämpligt att

— till undvikande av missförstånd ■— i varuskatteförordningen upptages

en uttrycklig bestämmelse om rätt för kontrollstyrelsen att i förekommande

fall fastställa storleken av varuskatten. Då emellertid en bestämmelse härutinnan

synes vara av betydelse endast i sådana fall där en tillverkare

av skattepliktig vara underlåter att fullgöra sin deklarationsskyldighet eller

finnes hava avgivit en oriktig deklaration, bör den nya bestämmelsen begränsas

att avse dessa fall; och vid sådant förhållande torde bestämmelsen

i fråga böra upptagas i 6 §.

I 4 § departementsförslaget ha endast vissa redaktionella ändringar vidtagits.

5 §•

Kommittén har anfört, att enligt 5 § 2 mom. varuskatteförordningen

skulle tillverkare, som önskade göra avbrott i rörelsen, i förväg göra skriftlig

anmälan därom till kontrollstyrelsen med uppgift om den tid, avbrottet

avsåge. En stor del av de hos styrelsen inregistrerade sötvarutillverkarna

bedreve skattepliktig tillverkning endast under del av året. Glasstillverkarna

anmälde sålunda som regel skattepliktig tillverkning endast under sommarmånaderna,

och konditorerna hade ofta sin pr al intill verkning förlagd

till jul- och påskhelgerna. När tillverkarna av glass under höstmånaderna

anmälde, att tillverkningen avslutats för säsongen, vore det oftast omöjligt

för dem att uppgiva, om den skattepliktiga rörelsen komme att återupptagas

under april, maj eller juni månad påföljande år, då detta vore helt beroende

av väderleken under de kommande årstiderna. Konditorernas skattepliktiga

tillverkning vore beroende av tillgången på råvaror, arbetskraft etc.

Dessa omständigheter hade gjort, att ej heller dessa tillverkare i förväg

kunnat uppgiva, huru lång tid det anmälda avbrottet komme att omfatta.

Kontrollstyrelsen hade därför godtagit anmälan om avbrott i rörelsen tills

vidare men föreskrivit, att tillverkare före återupptagandet av rörelsen

skulle göra anmälan därom till styrelsen. Bestämmelserna i 5 § 2 mom.

borde ändras på så sätt, att de komme att stå i överensstämmelse med den

praxis, som numera utvecklats å detta område.

Departementschefen. De av kommittén föreslagna jämkningarna i avfattningen

av 5 § torde böra genomföras.

G och 7 §§.

Beträffande frågan om varuskattens er läggande har kommittén

anfört, att de nu gällande bestämmelserna i 6 § första stycket om deklarations

avgivande och i 7 § 1 inom. om skattens inbetalning innebure, att

kredittiden för skattens erläggande för tillverkare, som erlade skatten kvartalsvis,

för den första månaden under kvartalet uppginge till 3 månader, för

ö Bihang till riksdagens protokoll 191/8. 1 samt. Nr 10.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

den andra månaden till 2 månader och för den tredje till 1 månad. Under

rådande ränteläge och med hänsyn till att utbetalning av skatten skedde

en gång under varje kvartal saknade tillverkare oftast möjlighet att göra

de från kunderna för statens räkning inkasserade skattemedlen räntebärande

eller på annat sätt vinstgivande för företaget. Att varuskatten under loppet

av ett kvartal på sätt som skedde ackumulerades hos tillverkaren, vore

sålunda icke någon egentlig fördel för denne. Å andra sidan kunde risk föreligga

för staten därigenom, att tillverkaren i ett beträngt läge kunde använda

skattemedlen för bestridande av företagets löpande utgifter eller för

investering och härigenom försena eller omöjliggöra skattemedlens behöriga

inleverans till statsverket. En jämnare inleverering av varuskatten syntes

för statens vidkommande även ur andra synpunkter vara att föredraga

framför de nuvarande kvartalsinbetalningarna. En övergång till månadsbetalning

med exempelvis sex veckors kredittid skulle, trots att vid kvartalsskiftena

kredittiden, så vitt anginge kvartalets sista månad, ökats med 14

dagar, innebära mindre förlustrisker för statsverket. En övergång från gällande

deklarations- och betalningsregler till föreskrifter om månadsdeklaration

och månadsbetalning skulle visserligen medföra ett ökat bokföringsarbete

för kontrollstyrelsens varuskatteavdelning, men detta merarbete

komme att uppvägas av minskat arbete beträffande kreditövervakningen.

Sedan kommittén härefter förklarat sig förorda att den tid, inom vilken

tillverkare skulle vara skyldig att erlägga upplupen varuskatt, bestämdes till

45 dagar efter varje kalendermånads utgång, har kommittén anfört, att

kontrollstyrelsen för närvarande ägde föreskriva, att deklaration skulle

avgivas och skatt erläggas inom 14 dagar efter varje kalendermånads utgång.

Kontrollstyrelsens befogenhet att på angivet sätt förkorta betalningstiden

för vissa skattskyldiga hade utnyttjats i fråga om samtliga tillverkare

av glass på grund av glasstillverkningens säsongmässiga karaktär. I de fall

styrelsen i övrigt utfärdat föreläggande om månadsdeklaration och månadsbetalning,

hade det gällt tillverkare, vilka på grund av dålig ekonomi antingen

varit eller kunnat befaras komma i dröjsmål med skattens erläggande.

Genom att förkorta kredittiden för sådana tillverkare hade förlustrisken

visserligen kunnat minskas, men erfarenheten hade givit vid handen,

att 14 dagars kredit med skattens erläggande ofta vore alltför kort. Då den

kredit, dessa tillverkare beviljade sina kunder, oftast vore väsentligt längre

än den, kontrollstyrelsen beviljade dem, nödgades tillverkarna i allmänhet

förskottera en stor del av varuskatten till staten, vilket ytterligare försvagade

deras likviditet. Med hänsyn härtill hade styrelsen i en del fall nödgats

avstå från att förelägga tillverkare att deklarera månadsvis. Därest

kontrollstyrelsen, i fall varom nu vore fråga, finge möjligheter att inom

vissa i förordningen angivna gränser avpassa förkortningen av kredittiden

med hänsyn till det individuella fallet, skulle de aktuella bestämmelserna

kunna utnyttjas på ett bättre sätt än vad hittills varit fallet. Av praktiska

skäl syntes, i fall där förkortning av kredittiden kunde bliva aktuell,

endast undantagsvis andra betalningstider än 15 dagar respektive 1 månad

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition m 10.

efter varje kalendermånads utgång komma till användning. För vissa tillverkare

skulle en övergång från kvartalsdeklaration till månadsdeklaration

erbjuda betydande praktiska olägenheter. Kontrollstyrelsen borde för den

skull på framställning av vederbörande tillverkare kunna meddela föreskrift

om att deklaration skulle avgivas kvartalsvis.

Kommittén har vidare anfört.

Enligt 7 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse skall såsom angivits tillverkare

samtidigt med avlämnande till kontrollstyrelsen av deklaration för

varuskatt erlägga enligt deklarationen upplupen skatt. En viss osäkerhet har

rått angående tolkningen av detta stadgande. Sålunda har det synts kontrollstyrelsen

tveksamt, huruvida styrelsen med hänsyn till def formella

sambandet mellan deklarationens avlämnande och skattens inbetalande varit

befogad att i fall av utebliven skattebetalning meddela tillverkaren förbud

att förfoga över skattepliktig vara när tillverkaren även underlåtit att inom

föreskriven tid insända deklaration till styrelsen. Tillverkaren skulle nämligen

i dylikt fall kunna göra den invändningen, att enligt 7 § 2 mom.

förbud allenast må meddelas, då skatt icke erlägges inom föreskriven tid,

och att den föreskrivna tiden är beroende av tidpunkten för deklarationens

avlämnande. Då en sådan tolkning av förevarande stadgande skulle medföra,

att den tillverkare, som underlåter att insända såväl deklaration som

skatt, skulle komma i ett fördelaktigare läge än den som visserligen icke

fullgör sin betalningsskyldighet på föreskrivet sätt men dock avgiver deklaration

inom föreskriven tid, torde varje tvekan angående tolkningen av

stadgandet böra undanröjas genom en sådan ändring av bestämmelserna,

att tidpunkten för skattebetalningen blir oberoende av tidpunkten för deklarationens

avlämnande. Detta syftemål torde kunna vinnas därigenom, att

7 § 1 mom. erhåller en sådan lydelse, att varuskatt uträknad på sätt framgar

av 6 §, skall erläggas senast vid den tidpunkt, då deklaration senast

skall avlämnas till kontrollstyrelsen.

I fråga om rätten till skatteavdrag vid varu returer har kommittén

erinrat om att enligt 6 § första stycket b) varuskatteförordningen

ägde tillverkare i deklaration till kontrollstyrelsen för erläggande av varuskatt

göra avdrag för beskattningsvärdet av varor, som återtagits av honom.

Med den utformning, som förenämnda stadgande erhållit, ägde tillverkare

verkställa skatteavdrag i varje fall, där skattepliktig vara återkommit i tillverkarens

besittning. Härigenom yppade sig emellertid möjlighet för återförsäljare

att vid prissänkning å skattepliktig vara återsända densamma till

tillverkaren för ny leverans av samma vara till det nya, lägre priset. Återförsäljaren

komme härigenom i åtnjutande av skattelindring med belopp,

motsvarande skillnaden mellan skatten å den returnerade varan och å den

senare levererade. Det kunde enligt kommitténs mening icke anses lämpligt,

att varuskatteförordningens stadgande om skatteavdrag vid returer hade

så obestämd formulering, att skyldighet för statsverket kunde anses föreligga

att vid returer på grund av prissänkning medgiva skatteavdrag, medan

vid prishöjning eu däremot svarande, befogad skattedebitering å handelns

varulager i praktiken icke ifrågakomme. På grund härav föresloge

kommittén, att nu omhandlade skatteavdrag finge göras allenast, där fel

eller brist i godset förekommit. Det borde ankomma på kontrollstyrelsen

alt härom meddela närmare anvisningar.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungi. Maj:ts proposition nr 10.

Stockholms handelskammare har, såvitt angår frågan om tiden för varuskattens

erläggande, anfört att en komplettering av lagtexten, som innebure

befogenhet för kontrollstyrelsen att medgiva anstånd med skattens

erläggande till förslagsvis två månader efter kalendermånads utgång, syntes

vara påkallad för att hindra att tillverkare nödgades själv förskottera

skatten.

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a. har anfört.

Föreningen har icke något att erinra mot förslaget, att skatten skall betalas

inom 45 dagar efter varje kalendermånads utgång. Detta torde i stort

sett motsvara den nuvarande genomsnittliga kredittiden, och inleverans av

skatt till staten kommer att praktiskt taget omfatta just det belopp, som

vid betalningstidpunkten influtit från kunderna. Föreningen vill emellertid

framhålla, att det är mycket sannolikt, att kredittiden i framtiden kan

komma att förlängas. Då det icke kan vara rimligt att fabrikanterna skola

inleverera skatten, innan densamma influtit från deras kunder, bör möjlighet

lämnas öppen att även ändra tiden för skattens inleverans i samma

mån. På grund härav vill föreningen föreslå, att 6 § erhåller ändrad lydelse,

så att kontrollstyrelsen får möjlighet att, om så befinnes erforderligt, utsträcka

tiden för betalnings erläggande att ske inom två månader efter

varje kalendermånads utgång. Med den formulering 6 § fått i kommitténs

förslag, har kontrollstyrelsen på det hela taget möjlighet endast att förkorta

tiden för skattens inleverans. Kontrollstyrelsen kan visserligen medge betalning

av skatten endast en gång per kvartal, men skatten måste i så fall levereras

inom 30 dagar efter kvartalets utgång, vilket medför att fabrikanten

i detta fall måste räkna med att vid skattens erläggande göra viss förskottsinbetalning.

I fråga om rätten till skatteavdrag vid varureturer har kontrollstyrelsen

framhållit att enär beträffande inom riket tillverkade varor berättigade anspråk

på skatterestitution kunde föreligga även av andra anledningar än

fel eller brist i godset, styrelsen förordade, att nu gällande bestämmelser i

fråga om skatterestitution för returer av inom riket tillverkade varor bibehölles.

I anslutning till kommittéförslaget i denna del ville styrelsen emellertid

framhålla, att restitution, varom nu vore fråga, icke borde medgivas,

då vara för ernående av skatteminskning vid prissänkning återgått till tillverkare

för att denne vid ny leverans skulle kunna tillämpa ett av prissänkningen

betingat lägre beskattningsvärde.

Sveriges konditor-förening har tillstyrkt kommitténs förslag i fråga om

rätten till skatteavdrag för varureturer. En motsatt ståndpunkt har intagits

av Göteborgs handelskammare samt svenska choklad- och konf ekty rf abrikantf

öreningen u. p. a., som ansett att nu gällande bestämmelser borde bibehållas.

Departementschefen. Den av kommittén föreslagna ändringen, att deklararation

såsom regel skall avgivas månads- i stället för kvartalsvis, torde böra

genomföras. Deklaration för viss månad bör avgivas senast å femtonde dagen

i andra månaden efter den, som deklarationen avser. Kontrollstyrelsen

bör emellertid vara berättigad att inom vissa gränser medgiva dispens från

nämnda regler, om särskilda skäl föreligga för dylikt undantag. Sålunda

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

bör kontrollstyrelsen äga rätt föreskriva, att deklaration skall avse kalenderkvartal

i stället för kalendermånad — i vilket fall deklarationen bör insändas

inom en månad efter varje kvartals utgång — eller att deklaration

skall insändas å annan tid än nyss är sagt, dock tidigast inom femton dagar

och senast inom två månader efter utgången av den månad eller det kvartal

deklarationen avser.

Vad härefter angår frågan om rätt till avdrag för varureturer är jag i

likhet med kommittén av den uppfattningen, att en obetingad avdragsrätt

icke bör förefinnas i dylika fall. Å andra sidan skulle ett generellt förbud

mot avdrag av erlagd skatt för vara, som återtagits av annan anledning än

fel eller brist i godset kunna verka obilligt. Med hänsyn härtill bör det ankomma

på kontrollstyrelsen att efter särskild prövning avgöra, huruvida

och i vad mån avdrag må göras för beskattningsvärdet av varor, vilka tillverkaren

återtagit. På sätt kontrollstyrelsen framhållit bör avdrag icke

medgivas, då vara för ernående av skatteminskning vid prissänkning återgått

till tillverkare för att denne vid ny leverans skall kunna tillämpa ett

av prissänkningen betingat lägre beskattningsvärde.

Det nu anförda har beaktats vid avfattningen av 6 § i departementsförslaget.

I denna paragraf har därjämte såsom ett nytt fjärde moment upptagits

den förut berörda föreskriften, att om tillverkare av skattepliktig vara

underlåter att avgiva deklaration rörande sin skattepliktiga tillverkning eller

om deklarationen befinnes vara oriktig, kontrollstyrelsen äger fastställa

den skatt, som rätteligen skall utgå. Vidare har i samma moment stadgats

att vid underlåtenhet att deklarera kontrollstyrelsen jämväl må, om särskilda

skäl därtill äro, meddela tillverkaren förbud att tills vidare, till dess

deklaration avgivits, förfoga över skattepliktig vara.

I 7 § 1 mom. i departementsförslaget har införts en bestämmelse att — i

fall som avses i 6 § 4 mom. — det skall ankomma på kontrollstyrelsen att

bestämma och meddela den skattskyldige tid, inom vilken skatten skall erläggas.

Vidare har 7 § 4 mom. ändrats i redaktionellt hänseende.

8 §.

I fråga om bestämmelserna i 8 § 2 mom. har kommittén —- under hänvisning till ett uttalande av tulldirektionen i Stockholm, däri befrielse

från skyldigheten att avgiva försäkran ifrågasatts i sådana fall då

det vore uppenbart att införseln ägde rum för importörens egen räkning

och för eget bruk — förordat, att privatpersoner, som till riket för eget bruk

införde varuskattepliktiga varor, efter vederbörande tullmyndighets beprövande

finge medgivas befrielse från skyldighet att avgiva i 8 § 2 mom. varuskatteförordningen

omförmäld försäkran.

Beträffande frågan om rätt till restitution av varuskatt för

vara som återutföres ur riket (8 § 5 mom.) har kommittén

framhållit, att grossister och detaljister, som handlade med inhemska varor,

hade — till skillnad mot importörer —■ möjlighet att återsända varor

till tillverkaren med rätt till gottgörelse jämväl för erlagd varuskatt. Kom
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl Maj.ts proposition nr 10.

mittén måste anse denna olikformighet mindre tillfredsställande och ville

fördenskull föreslå, att importör medgåves rätt att efter kontrollstyrelsens

beprövande åtnjuta restitution av erlagd varuskatt i de fall, där denne

nödgats återsända skattepliktiga varor på grund av fel eller brist i desamma.

Det borde enligt kommitténs mening uppdragas åt kontrollstyrelsen att

handhava bestyret med kontrollen över dylika returförfaranden ävensom

att återbetala erlagd skatt, varom här vore fråga. För att i görligaste mån

inskränka uppkommande kontrollsvårigheter syntes dylika restitutionsanspråk

böra framställas till kontrollstyrelsen inom viss kortare tid efter importtillfället.

I fråga om tidpunkten för erläggande av varuskatt

för importerad vara har kommittén — i syfte att åstadkomma en

utjämning av olikheterna i detta hänseende mellan inom riket tillverkade

varor och varor, som införas till riket — anvisat den möjligheten, att importörerna

skulle erhålla särskilt anstånd med erläggande av skatt vid

import. Dylikt anstånd borde beviljas under högst 6 månader efter importtillfället.

Anståndstidens längd borde inom den angivna ramen avvägas

med beaktande av de kredittider, som förekomme inom respektive

branscher.

Generaltiillshjrelsen har framhållit, att de i 8 § 2 mom. i kommitténs

förslag förekommande orden »å införselorten» borde utgå ur författningstexten.

Enligt generaltullstyrelsens mening borde befrielse från skyldighet

att avgiva skriftlig försäkran i första hand medgivas privatpersoner, vilka

införde skattepliktiga varor för eget bruk. Även vid införsel av varuprov

syntes emellertid sådan befrielse i viss utsträckning kunna tillåtas. Däremot

borde försäkran alltjämt avfordras importör, som till riket införde

skattepliktiga varor, avsedda att saluhållas efter omformning eller omarbetning

eller efter anbringande i särskild förpackning eller eljest för att

användas vid tillverkning i förvärvssyfte av annan vara.

Beträffande frågan om rätt till restitution av varuskatt för vara, som

återutföres ur riket (8 § 5 mom.) har kontrollstyrelsen anfört, att styrelsen

icke hade något att erinra mot att den av kommittén föreslagna anordningen

genomfördes; styrelsen ville för sin del förorda att restitutionsanspråk

av förevarande slag skulle — för att kunna vinna beaktande —

framställas senast inom en månad efter importtillfället.

G ener altullstyr elsen har hemställt, att i 8 § skulle, närmast efter 5 mom.,

införas ett nytt moment av innehåll, att skattskyldig finge i fall, som icke

skulle prövas på sätt i 5 mom. sägs, enligt kontrollstyrelsens bestämmande

åtnjuta restitution av skatt för vara, som av den utländske säljaren återtagits

på grund av fel eller brist i godset.

Göteborgs handelskammare har föreslagit, att restitution av varuskatt

skulle få åtnjutas vid återutförsel, då varan befunnits icke överensstämma

med ingånget köpeavtal. Härigenom skulle reglerna för restitution av varuskatt

för återutförsel bliva identiska med dem som gällde för restitution

av tull jämlikt 6 § punkt b) tredje stycket tullrestitutionsförordningen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl Maj:ts proposition nr 10.

vilket i praktiken skulle innebära, att restitution av varuskatt komme att

utan särskild prövning åtnjutas för vara, för vilken tullrestitution tidigare

erhållits.

Sveriges grossistförbund har anfört följande.

Förskott sinbetalningen av varuskatt innebär direkta förlustrisker för en

importör. Det kan visa sig att en artikel, när den inkommer till landet,

icke går att sälja till det pris, med vilket man ursprungligen räknat. Ett

prisfall kan exempelvis ha inträffat på motsvarande inhemska produkt,

som dragit med sig även importvaran. De kemisk-tekniska artiklar som

belagts med varuskatt äro i regel mycket ömtåliga. Sålunda finnes alltid

risk för att de lättflyktiga ämnen, som ingå i varorna, avdunsta och dessa

sålunda bliva förstörda. Varorna äro i regel även mycket känsliga för

temperaturväxlingar. Samtliga dessa omständigheter göra importen synnerligen

riskfylld. I de fall där en prisnedsättning är ofrånkomlig blir prisreduktionen

ofta sådan, att importören endast delvis kan täcka sig för erlagd

varuskatt. Särdeles anmärkningsvärt är att vid en prissänkning på

importvaror någon möjlighet icke finnes att erhålla restitution av varuskatten,

medan vid en prishöjning efterdebitering av skatten kan ske. Här

föreligger enligt vårt förmenande en ytterst allvarlig inadvertens, som medfört

att importörerna komma i ett sämre läge än de svenska fabrikanterna.

Motsvarande förhållande gäller, när importörer lidit förlust på grund av

utebliven betalning från köparnas sida. I liknande fall har den svenske

fabrikanten enligt såväl gällande bestämmelser som nu ifrågavarande förslag

möjlighet att avdraga värdet av de försålda varorna i sin deklaration

— en möjlighet som icke står importören till buds.

Sveriges parfgmeri-engrossisters förening har framhållit, att kommitténs

förslag att även importörer skulle få åtnjuta restitution å varuskatt vid

återsändande av skattepliktiga varor på grund av fel eller brist förvisso

vore tacknämligt men i praktiken av ringa eller ingen betydelse. Utom då

fråga vore om dyrbara parfymförpackningar ägde nämligen ingen returnering

rum i fall av felaktiga eller skadade varor på grund av de höga fraktkostnaderna

och de olägenheter för företagen, som sammanhängde med utförseln.

Praxis vore i stället, att i sådana fall kreditering ägde rum från

den utländske fabrikanten mot att varan under betryggande garanti förstördes.

Möjlighet till restitution av skatten i nyssnämnda fall vore ett

rimligt önskemål.

Beträffande frågan om tidpunkten för erläggande av varuskatt för importerad

vara har kontrollstgrelsen anfört, att enligt gällande beskattningsregler

erlade inhemska tillverkare å försålda varor belöpande skatt inom

viss kortare tid efter leveranstillfället, medan importörerna hade att erlägga

skatt redan vid importtillfället. Kommittén hade för utjämnande i

viss mån av föreliggande ojämnhet i fråga om tidpunkten för varuskattens

erläggande föreslagit, att importör av varuskattepliktiga varor skulle

kunna beviljas anstånd med erläggande av varuskatt å importvaror under

högst sex månader efter importtillfället. Enär kontrollstyielsen i likhet

med kommittén funne, att annan genomförbar möjlighet att tillgodose importörernas

önskemål i fråga om tidpunkten för varuskattens erläggande

icke syntes föreligga, ville styrelsen för sin del biträda det av kommittén

framlagda förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl Maj:ts proposition nr 10.

Generaltullstyrelsen har i sistnämnda fråga gjort följande uttalande.

Enligt 8 § 3 mom. skall skatt erläggas till tullverket samtidigt med tullen.

Kommittén påvisar, att importörer av skattepliktiga varor med avseende

på tidpunkten för skattens erläggande äro sämre ställda än inhemska

tillverkare.. För att utjämna olikheterna i berörda avseende har i motiveringen

anvisats den möjligheten, att importörerna medgivas särskilt anstånd

under högst 6 månader med erläggande av skatten vid införsel. Den sålunda

anvisade möjligheten har dock icke kommit till uttryck i författningstexten

och överensstämmer ej heller med nämnda föreskrift i 8 § 3 mom.

Av motiveringen framgår ej, huruvida ifrågavarande anstånd enligt kommitténs

mening skulle medgivas mot ställd säkerhet för det skattepliktiga

beloppet eller ej. För tullverkets vidkommande skulle det vara en främmande

princip att utlämna varor utan att därå belöpande avgifter erlagts

eller betryggande säkerhet för dessa förefinnes hos tullverket. Enär skatten

enligt författningstexten skall erläggas samtidigt med tullen, bleve tullmyndigheterna

vid bifall till kommitténs förslag nödsakade att bevilja även

tullkredit under en tid av upp till 6 månader. Härför skulle erfordras viss

ändring i tullstadgan, något som generaltullstyrelsen, med hänsyn till de

konsekvenser en dylik ändring skulle kunna medföra, ej är beredd förorda.

Den föreslagna förlängda anståndstiden för betalningens erläggande,

vad angår här ifrågakomna varor, skulle dessutom medföra ökat bokformgsarbete

för tullverket. Styrelsen kan därför för sin del icke tillstyrka

medgivande av ifrågavarande särskilda anstånd med erläggande av skatt

vid införsel.

Departementschefen. Den nu gällande bestämmelsen i 8 g 2 mom. andra

punkten torde böra jämkas pa så sätt, att skriftlig försäkran rörande ändamålet

med införseln av skattepliktig vara icke skall avlämnas om det är

uppenbart, att varan införes för annat ändamål än försäljning eller användning

i förvärvssyfte.

Beträffande frågan om rätt till restitution av varuskatt för vara, som

återutföres ur riket, gäller för närvarande — enligt 8 § 5 mom. första

stycket att restitutionsrätt föreligger i den ordning och omfattning Kungl.

Maj .t bestämmer. I nämnda hänseende har genom kungörelsen den 5 juni

1942 (nr 296) angående restitution av varuskatt föreskrivits, att — i

fråga om importerad vara, som utföres till utrikes ort eller svensk frihamn

— varuskatten skall restitueras där restitution av eller befrielse från erläggande

av tull beviljas. Anmärkas må, att rätten till restitution av tull regleras

genom 1929 års tullrestitutionsförordning.

Enligt vad kommittén anfört, borde möjlighet beredas importör att erhålla

restitution av varuskatt för sådana importerade varor, som på grund

av fel eller brist i godset returnerades till den utländske säljaren. Beslut

om sådan restitution skulle enligt kommitténs förslag meddelas av kontrollstyrelsen,

och sasom villkor för restitutionsrätten borde därjämte gälla,

att restitutionsanspråket framställdes inom viss kortare tid efter importtillfället.

Nu nämnda förslag har i huvudsakliga delar tillstyrkts av remissinstanserna.

I anledning av vad kommittén föreslagit må emellertid

framhallas, att tullrestitution åtnjutes enligt 6 § tullrestitutionsförordningen

i sådana fall då den införda varan befunnits icke överensstämma med in
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

gånget köpeavtal och ej blivit här i riket nyttjad. Med hänsyn härtill och

då med rätten till tullrestitution även följer rätt till restitution av varuskatt,

torde en importör redan enligt nu gällande regler, åtminstone i övervägande

antalet fall, vara berättigad att erhålla restitution av varuskatt,

därest den skattepliktiga varan avvisas på grund av fel eller brist i godset

oeh importören därefter inom i tullrestitutionsförordningen angiven tid

återutför godset till den utländske säljaren. Ett genomförande av kommitténs

förslag om rätt för kontrollstyrelsen att bevilja importör restitution av

varuskatt för skattepliktig vara, som återutförts ur riket på grund av fel

eller brist i godset, torde sålunda i själva verket icke innebära någon fördel

för importörerna.

I ett av remissyttrandena från branschorganisationerna har omnämnts,

att då importerade varor befunnits vara felaktiga eller skadade dessa enligt

den inom branschen tillämpade praxis icke återutfördes; i stället tilllämpades

det förfaringssättet, att den utländske säljaren krediterade importören

köpeskillingen för varorna under villkor att dessa förstördes. Enligt

vad i nämnda remissyttrande vidare uttalades vore det ett rimligt önskemål

att restitutionsrätt infördes med avseende å dylika fall.

Sistnämnda förslag till utvidgning av restitutionsrätten torde böra genomföras.

Jag förordar sålunda, att i 8 § varuskatteförordningen införes

en bestämmelse av innehåll, att skattskyldig må enligt kontrollstyrelsens

bestämmande åtnjuta restitution av skatt för till riket införd vara, som

styrkes vara obrukbar på grund av fel eller brist i godset.

Restitutionsanspråk av förevarande slag bör hos kontrollstyrelsen framställas

inom viss kortare tid — förslagsvis en månad — efter importtillfället.

Den nu förordade nya bestämmelsen om rätt till restitution av varuskatt

torde böra införas såsom ett nytt stycke i mom. 5 i 8 §. Därjämte bör paragrafen

i visst hänseende redaktionellt jämkas.

Det har ifrågasatts att importör av varuskattepliktiga varor skulle kunna

beviljas anstånd med erläggande av varuskatt under högst sex månader efter

importtillfället. En dylik anståndsrätt skulle emellertid tynga förfarandet genom

det bokförings- och kontrollarbete, som därav skulle föranledas. Därtill

kommer att i rådande läge behovet av den ifrågasatta anståndsrätten icke

lärer vara mera trängande. Vid nu angivna förhållanden och med hänsyn

till att generaltullstyrelsen avstyrkt förslaget anser jag mig icke böra förorda,

att importörerna medgives rätt till anstånd med erläggande av varuskatt

å importerade varor utöver vad i sådant hänseende redan gäller på

grund av särskilda föreskrifter i tullstadgan och i 8 § förordningen om

varuskatt.

9 §.

Kommittén har anfört följande.

I 9 § första stycket stadgas om straff dels för den, som utan föreskriven

anmälan till kontrollstyrelsen bedriver skattepliktig tillverkning eller efter

anmälan om avbrott i rörelsen likväl fortsätter att bedriva densamma,

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

dels ock för den, som i strid med av kontrollstyrelsen meddelat förbud

förfogar över skattepliktig vara av egen tillverkning. Förseelser av nu angiven

art förskylla dagsböter, ej under tjugu. I de omkring 100 fall, där

kontrollstyrelsen hittills till åtal anmält tillverkare, som underlåtit att

iakttaga anmälningsskyldigheten till kontrollstyrelsen beträffande skattepliktig

rörelse, ha vederbörande domstolar som regel icke utdömt större

antal dagsböter än 20 eller 25. Någon anledning till erinran mot straffmätningen

har från styrelsens sida icke förelegat, då förseelserna varit

av engångskaraktär. Emellertid ha domstolarna vanligen tillämpat enahanda

låga straffmätningar även i fall, där tillverkare av kontrollstyrelsen

anmälts till åtal för underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse av kontrollstyrelsen

med stöd av 7 § 2 mom. varuskatteförordningen meddelat förbud

att förfoga över skattepliktig vara av egen tillverkning. Dylik förseelse

måste emellertid anses vara av betydligt svårare beskaffenhet än underlåtenhet

att fullgöra anmälningsskyldigheten, enär förbud av kontrollstyrelsen

meddelas i avsikt att förhindra, att en redan befintlig, ofta nog icke

oväsentlig skatteskuld ytterligare ökar. Erfarenheten har givit vid handen,

att den relativt låga straffmätningen i dylika fall icke verkat tillräckligt

avskräckande. En skärpning av straffbestämmelserna synes på grund härav

vara av behovet påkallad.

Vid utformningen av ändrade straffbestämmelser i nu ifrågavarande

hänseende synas bestämmelserna i 14 § förordningen den 22 december

1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker kunna tjäna såsom förebild. I

sagda författningsrum stadgas, att den, som utlämnar läskedrycker i strid

mot förbud, straffes med dagsböter, ej under tjugu, eller med fängelse i

högst sex månader. I syfte att markera skillnaden mellan förseelser av nu

angiven art och underlåtenhet att iakttaga anmälningsskyldighet till kontrollstyrelsen

torde emellertid en minimigräns av fyrtio dagsböter böra

fastställas som straff för den som trots av kontrollstyrelsen meddelat förbud

fortsätter den skattepliktiga rörelsen.

Departementschefen. De av kommittén förordade ändringarna i 9 §, vilka

icke föranlett någon erinran från remissinstansernas sida, torde böra genomföras.

14 §.

Kontrollstyrelsen har hemställt, att förevarande paragraf skulle erhålla

den ändrade lydelse, att förseelse som i 9 § avses må åtalas, förutom vid

laga domstol i brottmål, vid den rätt, där den skattskyldige skall svara i

tvistemål i allmänhet, eller vid rätten i den ort, där den skattskyldiges rörelse

bedrives.

Departementschefen. Det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget innebär,

att forumbestämmelserna vid åtal för brott mot varuskatteförordningen

anpassas efter forumreglerna i 7 § skattestrafflagen. Förslaget synes böra

genomföras.

15 §.

Ändringen i förevarande paragraf, som är betingad av den förut behandlade

ändringen av 9 §, är av rent redaktionell natur.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Varuförteckningen.

Genernltullstijrelsen, soin föreslagit vissa i huvudsak tekniska ändringar

1 det av varubeskattningskommittén framlagda förslaget till varuförteckning,

har i sådant hänseende anfört följande.

Gruppen pulver och tabletter, avsedda för beredning av läskedrycker (ur

statistiskt nr 302), bör intagas som varugrupp under huvudgruppen choklad-

och konfityrvaror (ur statistiska nr 298—302). I anmärkningen till

nämnda huvudgrupp synas förutom kakao- och glasspulver med tillsats

av socker och sötningsmedel även dylika varor utan sådan tillsats böra omnämnas

såsom skattefria. Enär vissa i anmärkningen uppräknade varor,

t. ex. tebröd, på grund av beskaffenheten kunna hänföras till andra statistiska

nummer än 298—302, föreslås, att anmärkningens ingress omformuleras

sålunda: »Bestämmelserna i förordningen om varuskatt äro icke

tillämpliga å följande varor, nämligen---». Ordet »ur» framför sta
tistiskt

nr 591 bör bortfalla, då ifrågavarande statistiska nummer omfattar

endast tandpulver och tandpasta. Varubeskrivningen av nagelbehandlingspreparat

(ur statistiskt nr 593) är onödigt omständlig och synes kunna förkortas.

Enligt förteckningens ordalydelse skulle till statistiskt nr 593 hänförliga,

icke parfymerade badsalt bliva skattefria, något som knappast kan

hava varit kommitténs avsikt. Viss justering av texten till gruppen parfymer,

luktvatten etc. (ur statistiskt nr 593) påkallas härav. Slutligen synas

till statistiskt nr 593 hänförliga onduleringspreparat (ur statistiskt nr 593)

böra särskilt angivas i förteckningen.

Kontrollstijrelsen har anfört.

I kommitténs förslag till varuförteckning finnes under varuslagen chokladoch

konfityrvaror intagen en anmärkning av innebörd, att vissa varor vid

tillämpning av förordningen skola vara undantagna från beskattning. Bland

dylika varor äro angivna tårtor, bakelser, tebröd och liknande bakverk. Nyssnämnda

varor kunna i allmänhet icke hänföras till någon av de i varuförteckningen

under rubriken choklad- och konfityrvaror upptagna varugrupperna,

vilka innefatta i huvudsak allenast konsumtionsfärdiga sötsaker. På

grund härav skulle bestämmelsen om undantagande från skatteplikt av tårtor,

bakelser etc. kunna betraktas såsom överflödig. Enär dylika bakverk

emellertid understundom kunna bliva hänförliga till någon av de i förteckningen

angivna varugrupperna, och beskattningen icke är avsedd att omfatta

sådana varor, torde ovannämnda anmärkning böras givas den ändrade

innebörden, att bestämmelserna i varuskatteförordningen icke skola vara

tillämpliga å tårtor, bakelser, tebröd och liknande bakverk.

Vidare har kontrollstyrelsen, på sätt förut berörts, föreslagit att såsom

en särskild varugrupp bland choklad- och konfityrvaror skulle upptagas

marsipan, mandelmassa eller liknande massa samt att den nu gällande anm.

2 skulle bibehållas oförändrad.

Svenska konditorföreningen har varnat för att utvidga kontrollstyrelsens

och generaltullstyrelsens befogenheter i samband med varuskatten. I rättssäkerhetens

intresse borde fordras, att varuskatteförordningens klart avfattade

förteckning angåve gränsen mellan det skattepliktiga och det skattefria

området och att gränsdragningen icke gjordes beroende av myndigheternas

godtyckliga tolkning. Hit hörde även de i kommitténs varuskatteförteckning

för flera artiklar nämnda ordet »ersättningsmedel». Ersättningsmedel

för choklad eller t. ex. kanderade och glaserade frukter vore ett myc
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

ket tänjbart begrepp, och tolkningen komme att leda till stora meningsskiljaktigheter.

Sveriges konditor-förening har uttalat, att kommitténs förslag till omredigering

av varuförteckningen gjorde densamma åtskilligt mera svårbegriplig

för den enskilde skattskyldige. De i förslaget förekommande uttrycken

»ersättningsmedel» och »sötningsmedel» samt uttrycket »e. dyk» -—

vilka uttryck innehure en utvidgning av beskattningsområdet — borde utgå.

Med hänsyn till den osäkerhet som hittills rått vid tillämpning av varuskatteförordningen

vore det olämpligt att företaga onödiga omformuleringar

i varuförteckningen.

Departementschefen. I den vid departementsförslaget fogade varuförteckningen

ha uteslutits sådana varor, som hittills varit skattepliktiga men som

— enligt vad jag tidigare förordat vid behandlingen av kommitténs förslag

— böra undantagas från varubeskattningen. Vid förteckningens upprättande

ha jämväl beaktats de av generaltullstyrelsen framförda erinringarna

mot kommitténs förslag i denna del.

Vad angår det i förteckningen upptagna varuslaget choklad- och konfityrvaror

må särskilt understrykas, att varuskatt enligt departementsförslaget

skall utgå endast för de i förteckningen angivna varugrupperna och

icke såsom hittills för konfityrer överhuvud taget. I överensstämmelse med

vad jag förut anfört redovisas marsipan, mandelmassa eller liknande massa

under ifrågavarande varuslag; och därjämte har den nuvarande anm. 2 bibehållits.

Vad angår anm. 1 i departementsförslaget har kommitténs förslag

härutinnan kompletterats på sätt generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

förordat.

I anledning av de erinringar som från vissa branschorganisationers sida

framförts mot kommitténs förslag till varuförteckning må erinras om att

förslaget i själva verket icke innebär vare sig att kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen

erhålla ökade befogenheter att utkräva varuskatt eller

att beskattningsområdet beträffande choklad- och konfityrvaror utvidgas.

De i den nya varuförteckningen förekommande orden »ersättningsmedel»

och »sötningsmedel» ha sålunda icke införts i texten i syfte att utöka antalet

varor, för vilka varuskatt skall utgå, utan endast för att förtydliga

vad som redan gäller. I fråga om uttrycket »e. dyl.» må hänvisas till att

detta uttryck funnits intaget i varuförteckningen alltifrån varuskatteförordningens

tillkomst.

Ikraftträdandet.

Såsom förut angivits böra de nya bestämmelserna träda i kraft den 1

februari 1948. Bestämmelserna om skattefrihet för putsmedel för läderarbeten

eller skodon böra dock icke träda i kraft förrän den 1 juli 1948. En

tämligen lång övergångstid torde nämligen vara erforderlig för att icke handeln

skall vållas onödiga rubbningar.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

93

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen om skatt

å vissa pälsvaror.

3 §•

Beträffande frågan om höjning av pälsvaruskatten för importerade skinn

hänvisas till den allmänna motiveringen.

6 och 7 §§.

I departementsförslaget ha dessa paragrafer kompletterats med bestämmelser

motsvarande dem, vilka föreslagits införda i 6 § 2 och 4 mom. och

7 § 1 mom. förordningen om varuskatt. Därjämte har 7 § 2 mom. ändrats

till överensstämmelse med 7 § 4 mom. nyssnämnda förordning.

9 §•

Generaltullstijrelsen har anfört, att styrelsen i detta sammanhang ville

föreslå viss ändring av 9 § i nu gällande förordning. Denna paragraf innefattade

bland annat bestämmelse om skattefrihet för varor, som infördes

under sådana omständigheter, att tullfrihet för desamma åtnjötes. Emellertid

förekomme, att lösa skinn, för vilka skatt erlagts vid införseln, utfördes

ur riket för att i utlandet undergå omfärgning. Likaså förekomme,

att färdiga pälsvaror, för vilka skatt erlagts vid införseln, utfördes för reparation

i utlandet. I sådana fall åtnjötes icke tullfrihet vid varornas återinförsel

men väl tullindring enligt 9 § tulltaxeförordningen. Enligt pälsvaruskatteförordningens

nuvarande lydelse måste vid dylik återinförsel

skatt för varorna erläggas på nytt, vilket måste betecknas såsom en oformlighet.

Departementschefen. Den nu gällande bestämmelsen om befrielse i vissa

fall från skyldighet att erlägga skatt vid återinförsel torde böra utvidgas

på sätt generaltullstyrelsen föreslagit.

Förteckningen över pälsskinn.

I departementsförslaget ha upptagits de av kommittén förordade nedsättningarna

av styckeskatten å vissa pälsskinn; dock har — på förslag av

kontrollstyrelsen som haft överläggningar i dessa frågor med representanter

för pälsvarubranschen —- vissa ytterligare nedsättningar av styckeskatten

vidtagits.

Förslaget till förordning om försäljningsskatt.

1—4 §§•

Av förestående paragrafer motsvara 1 och 4 §§ i huvudsak 1 § i kommitténs

förslag. Bestämmelserna i 2 § i departementsförslaget äro i kommitténs

förslag upptagna i 7 § första och andra styckena.

I fråga om den i 2 § i departementsförslaget upptagna bestämmelsen om

registrering av säljare av skattepliktig vara har kooperativa förbundet anfört,

att förbundet till fullo insåge de svårigheter som upplcomme, när det

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungi. Maj.ts proposition nr 10.

gällde att kontrollmässigt övervaka den föreslagna beskattningen, och att

man därför önskade begränsa antalet skattskyldiga företagare till att endast

avse sådana, vilka hade en så stor försäljning av de skattepliktiga varorna,

att de kunde betraktas såsom specialaffärer. Icke desto mindre ställde

sig förbundet betänksamt till de föreslagna åtgärderna. Rent allmänt måste

det framstå såsom föga önskvärt, att statsmakterna skulle genom ett dylikt

registreringssystem av de särskilda specialaffärerna komma att — om än

ofrivilligt medverka till att befordra den skråmässiga branschindelning,

som icke minst i nuvarande tid vissa företagaregrupper sökte att till fördel

för sina speciella intressen genomföra. Härtill komme emellertid ett annat

och ur praktiska synpunkter mycket betydelsefullt skäl för förbundets tveksamhet.

Genom den föreslagna anordningen komme nämligen skattebeloppet

för de detalj affärer, som icke vore registrerade, att bestämmas av den registrerade

leverantör, till vilken de vore hänvisade för inköp av varan. Då avsikten

vore, att skatt alltid skulle utgå på det pris som konsumenten skulle betala,

komme detta i realiteten att innebära, att de icke registrerade detaljisternas

utförsäljningspriser alltid komme att fastställas, antingen av ett tidigare

led i handeln (partiförsäljarna) eller också av de registrerade specialaffärerna

(konkurrenterna).

Beträffande skyldigheten för registrerad säljare att åsätta skattepliktig

vara ett visst försäljningsvärde — vilken fråga behandlas i kommittéförslaget

i 4 § 1 mom. andra stycket a) och i departementsförslaget i 3 § —

har Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund anfört, att en skattskyldig

näringsidkare skulle bliva nödsakad att redan vid inköpet införa i sina böcker

det till grund för beräkningen liggande varupriset; härigenom skulle

det fria näringslivets prissättning omintetgöras.

Departementschefen. Med hänsyn till att kontrollen över försäljningsskatten

ar avsedd utövas av endast en myndighet är det självfallet nödvändigt,

att antalet skattskyldiga i största möjliga mån begränsas. En sådan begränsning

torde kunna vinnas genom det av kommittén föreslagna registreringssystemet.

Ehuru detta system, på sätt under remissbehandlingen av kommitténfs

försdag uttalats, är ägnat att ingiva vissa betänkligheter, anser jag

likväl fördelarna med systemet i fråga överväga nackdelarna. Jag biträder

förty vad kommittén härutinnan föreslagit. Bestämmelserna om registreringen

ha i departementsförslaget sammanförts i 2 §.

Mot den av kommittén föreslagna skyldigheten för registrerad säljare att

fastställa ett visst försäljningsvärde å varje skattepliktig vara har under

remissbehandlingen erinrats, att skattepliktiga näringsidkare i följd härav

skulle bliva nödsakade att redan vid inköpet av en skattepliktig vara införa

varans försäljningspris i sina handelsböcker. Denna invändning torde emellertid

icke böra tillmätas alltför stor betydelse då, enligt vad som upplysts

från kontrollstyrelsen, näringsidkarna inom de branscher, där försäljningsskatt

enligt förslaget skall uttagas, redan nu i viss omfattning verkställa

lagerbokföring på här angivet sätt.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

I 4 § i departementsförslaget regleras närmare de fall då skattskyldighet

föreligger. Beträffande det från 4 § 1 mom. d) i kommitténs förslag hämtade

stadgandet, att skattskyldighet föreligger i sådant fall då skattepliktig

vara av annan än registrerad säljare försäljes till pris, överstigande det

åsatta försäljningsvärdet, torde det kunna antagas, att vissa svårigheter

skola uppkomma med avseende å kontrollen över dylika försäljningar. Emellertid

har kontrollstyrelsen under hand uppgivit, att styrelsen ansåge det

möjligt att genomföra en viss kontroll och att bestämmelsen vore erforderlig

för att förhindra ojämnheter i beskattningen. Med hänsyn härtill och då

från remissinstansernas sida icke framförts någon erinran mot kommitténs

förslag i denna del, har stadgandet upptagits jämväl i departementsförslaget.

5 §•

I fråga om bestämmelserna rörande minimiskatt har kommittén anfört.

Genom införande av särskilda bestämmelser om minimiskatt ernås, att

antalet skattskyldiga i viss omfattning begränsas, varigenom beskattningsmyndighetens

kontrollarbete i motsvarande grad underlättas. Minimiskatten

bör emellertid avvägas på sådant sätt, att den å ena sidan är så hög,

att detaljist, vilken allenast i obetydlig omfattning bedriver försäljning av

skattepliktiga varor, icke kan ha intresse av att låta registrera sig, och å

andra sidan är så låg, att den, som har sin huvudsakliga inkomst av för sälj - ning av skattepliktiga varor, allenast undantagsvis nödgas erlägga fyllnadsbelopp

till minimiskatt.

För försäljare av äkta mattor, grammofoner, grammofonverk och grammofonskivor

har kommittén efter verkställda undersökningar funnit, att

minimiskatten, i anslutning till den sålunda angivna riktlinjen för dess

bestämmande, skulle kunna bestämmas till 6 000 kronor för kalenderår.

Beträffande dessa varor är emellertid att märka att de i viss omfattning

kunna för försäljning tillverkas av personer, som bedriva rörelse i mindre

skala. Därest minimiskatten skulle bestämmas till 6 000 kronor för år skulle

den verka prohibitiv beträffande dylik mindre rörelse. För tillverkare av

ifrågavarande varor synes fördenskull liksom för försäljare av guldsmedsarbeten

in. in. böra tillämpas en minimiskatt å 50 kronor för månad. Därest

samme person registrerats såsom säljare av skattepliktiga varor, för

vilkas försäljning minimiskatt skall erläggas med olika belopp, bör minimiskatt

erläggas med högsta ifrågakommande belopp.

Svenska grammofonhandtareföreningen har uppgivit, att av föreningens

medlemmar sålde 282 för mindre än 10 000 kronor om året och ett betydande

antal av återstoden för mindre än 25 000 kronor om året. Minimi
-

skatten borde därför sättas till endast hälften av det utav kommittén föreslagna

beloppet. Samma yrkande har framställts av Skandinaviska grammophonaktiebolaget

in. fl. som uttalat, att om den föreslagna höga minimiskatten

bibehölles, ytterst få grammofonaffärer skulle kunna lata legistrera

sig, vilket skulle medföra i hög grad monopoliserande verkningar.

Kontrollstyrelsen har anfört följande.

Därest försäljningsskatten, såsom kontroll styrelsen föreslagit, i princip

iitta"es efter en enhetlig skattesats av 10 procent, synes höra tagas under

omprövning att i anslutning härtill ändra även de av kommittén foreslagna

liiinimiskattebeloppen. Anledning att ändra minimibeloppet å 600 kro
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kuiiffl. Maj:ts proposition nr 10.

nor för år för skattskyldiga, som försälja guld- och silverarbeten eller bedriva

försäljning av andra med försäljningsskatt belagda varor av uteslutande

egen tillverkning, torde därvid icke föreligga. Vid en skattesats av

10 procent svarar nämligen ifrågavarande minimiskatt mot en skattepliktig

omsättning av allenast 6 000 kronor för år, och lägre sådan omsättning

torde näppeligen förekomma hos de specialaffärer, vilka enligt förslaget

bora beredas möjlighet till registrering. Vad beträffade övriga skattskyldiga

har minimiskatten av kommittén föreslagits utgå med 6 000 kronor för år.

\ id en sänkning av skattesatsen från 20 till 10 procent skulle ifrågavarande

minimiskattebelopp proportionellt nedgå till 3 000 kronor. Detta skulle

emellertid innebära, att säljare, som inriktat sin rörelse på försäljning av

skattepliktiga varor och som har en skattepliktig omsättning understigande

30 000 kronor årligen, icke skulle kunna komma i åtnjutande av de ekonomiska

fördelar, en registrering kan medföra. Det må anmärkas, att erinringar

också framställts mot kommitténs förslag till minimiskattesats,

varom här är fråga. På grundval av vissa uppgifter angående omsättningen

i specialaffärer i nu avsedda branscher anser sig styrelsen kunna förorda,

att minimiskatten fastställes till förslagsvis 1 800 kronor för år räknat eller

150 kronor för månad.

Departementschefen. Såsom framgår av vad jag tidigare anfört bör enligt

min mening försäljningsskatten uttagas efter en skattesats av 20 procent.

I enlighet härmed och med beaktande i övrigt av vad kontrollstyrelsen

anfört rörande minimiskattens storlek torde denna skatt böra fastställas

till 3 600 kronor om året eller 300 kronor i månaden beträffande

mattor och grammofonvaror samt till 1 200 kronor om året eller 100 kronor

i månaden för guldsmedsvaror; dock att de lägre skattebeloppen städse

böra gälla vid försäljning uteslutande av varor av egen tillverkning.

6 §•

Beträffande frågan om beskattningsvärdet för skattepliktig vara hänvisas

till den allmänna motiveringen.

7 och 8 §§.

Av förevarande paragrafer motsvaras 7 § av 3 § första stycket och 1 § sista

stycket i kommitténs förslag och 8 § av 2 § i nämnda förslag.

10—13 §§.

Beträffande förestående paragrafer, vilka i huvudsak motsvara 7 § i

kommittéförslaget, har kommittén anfört bl. a. följande.

I denna paragraf äro bestämmelser meddelade om säljares anmälningsskyldighet

och om kontrollmyndighetens registrering av gjorda anmälningar.

Anmälan är obligatorisk eller frivillig.

Vissa av de obligatoriskt registreringsskyldiga säljarna äro icke under

alla förhållanden skattskyldiga. Sålunda kan tillverkare av skattepliktig

vara bedriva försäljning uteslutande till registrerad säljare. Sådan tillverkare,

vilken bedriver icke skattepliktig försäljning, har icke heller att erlägga

minimiskatt. Vid anmälan till kontrollmyndigheten måste med hänsyn

härtill särskilt uppgivas, huruvida försäljning skall bedrivas till annan

än registrerad säljare eller uteslutande till registrerad säljare (skattefri

försäljning).

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 10.

97

Departementschefen. De i 10—13 §§ i departementsförslaget upptagna

föreskrifterna överensstämma i sak med vad kommittén i dessa hänseenden

föreslagit.

14—17 §§.

Dessa paragrafer motsvara 6 § i kommitténs förslag.

Stockholms handelskammare har framhållit, att försäljningsskatten förutsatte

mycket vittgående befogenheter för kontrollstyrelsen. Beskattningen

komme att åsamka de därav berörda branscherna betydande kostnader.

De i 6 § upptagna bestämmelserna förstärkte intrycket av kontrollens polisiära

och för handeln förhatliga karaktär. Genomförandet av en dylik

beskattning krävde mycket ingående övervakning, varför skatteformer av

detta slag borde tillgripas endast med mycket tungt vägande skäl. Liknande

uttalanden ha gjorts av ett flertal näringsorganisationer, av vilka Sveriges

köpmannaförbund särskilt vänt sig mot föreskrifterna att kontrolltjänsteman

ägde påfordra att »när som helst» erhålla tillträde till näringsidkarens

lokaler, och att bokföringen skulle ordnas efter kontrollstyrelsens

eller till och med efter kontrolltjänstemans anvisningar. Sveriges hantverks-

och småindustriorganisation har understrukit att redovisningsskyldigheten

bleve synnerligen betungande för guldsmedsbranschen som till

största delen bestode av småföretag.

Departementschefen. De av kommittén föreslagna kontrollföreskrifterna

överensstämma i huvudsak med de föreskrifter som avse kontrollen över

exempelvis varuskatten. Vad kommittén i dessa delar föreslagit torde böra

genomföras. Det är uppenbart, att kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

icke bör begagna sig av andra eller mera omfattande kontrollåtgärder

än som i det särskilda fallet äro erforderliga för att vinna det med kontrollen

avsedda syftet.

18 §.

De bestämmelser i kommittéförslaget, som motsvara förevarande paragraf,

återfinnas i 8 § i kommittéförslaget.

Skandinaviska grammophon aktiebolaget m. fl. ha framhållit, att tidsfristen

för avgivande av deklaration och inbetalning av skatt borde utökas;

inom grammofonbranschen vore nämligen den vanliga kredittiden till återförsäljare

fortfarande tre månader. Ifrågavarande tidsfrist borde utgöra tre

månader med fri leveransmånad.

Departementschefen. I departementsförslaget har såsom huvudregel bibehållits

kommitténs förslag att deklaration skall avgivas senast den femtonde

dagen i andra månaden efter utgången av den kalendermånad som

deklarationen omfattar. Vidare föreskrives i departementsförslaget att om

särskilda skäl äro för handen kontrollstyrelsen äger föreskriva, att deklaration

skall avse kalenderkvartal i stället för kalendermånad — i vilket fall

deklarationen skall insändas inom en månad efter varje kvartals utgång —

eller att deklaration skall insändas å annan tid än nyss är sagt, dock tidi
7

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 10.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

gast inom femton dagar och senast inom två månader efter utgången av den

månad eller det kvartal deklarationen avser. Då såsom särskilt skäl torde

kunna åberopas, att kredittiden inom en bransch regelmässigt överstiger 45

dagar, synes det av grammofonbolagen framförda önskemålet om förlängd

tidsfrist kunna åtminstone delvis tillgodoses med tillämpning av kontrollstyrelsens

dispensrätt.

19 §.

I denna paragraf ha upptagits de i 8 § i kommittéförslaget förekommande

avdragsreglerna.

Sveriges köpmannaförbund har uttalat, att skattskyldig borde vara berättigad

att i deklarationen göra avdrag för återbäring, som av honom lämnats

till kund å årsförsäljning eller dylikt.

Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund har anfört, att avdrag borde

få ske för varor, vilka omarbetats, nedskrotats eller stulits. Avdragsrätten

för förluster vid kreditförsäljning borde ej göras beroende av särskild prövning

från kontrollmyndighetens sida, utan borde en av två ojäviga personer

på heder och samvete avgiven skriftlig förklaring, vilken bilades deklarationen,

vara tillfyllest för att avdrag för sådan förlust skulle få göras med

det belopp förklaringen angåve. Vid byte av guldsmedsföremål borde dessutom

värdet av de tidigare försålda varorna få avdragas vid deklarerandet

av försäljningen av de varor, vilka av guldsmeden lämnats i utbyte.

Kontrollstyrelsen har föreslagit, att avdragsrätt skulle föreligga jämväl

i fråga om sådana varor, som enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt

vid införseln till riket.

Departementschefen. Såsom kommittén förordat bör i deklarationen avdrag

få göras för varor, som enligt bevis av tullmyndighet för den skattskyldiges

räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn. Vidare bör avdragsrätt

få åtnjutas för varor -—- exempelvis mattor — vilka importerats av

icke registrerade säljare och därvid skattlagts, men därefter inom landet av

importören överlåtes till återförsäljare vilken registrerats såsom dylik försäljare.

Vad angår avdragsrätt för varor, som återtagits av säljaren, torde — av

enahanda skäl som anförts i fråga om varuskatten — avdragsrätt böra medgivas

endast efter särskild prövning av kontrollstyrelsen. Motsvarande bör

gälla beträffande avdrag på grund av bristande betalning från köparen.

Tillräcklig anledning synes icke föreligga att införa särskilda föreskrifter

om rätt till avdrag för återbäring till kunder eller för omarbetade, nedskrotade

eller stulna varor. Det bör erinras om att dylika föreskrifter icke meddelats

beträffande varuskatten.

20—22 §§.

I departementsförslaget ha 20 och 22 §§ utformats efter mönster av motsvarande

bestämmelser i förslaget till ändring av varuskatteförordningen.

21 § i departementsförslaget motsvarar stadgandet i 11 § 2 mom. i kommittéförslaget.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

99

25—30 §§.

Dessa paragrafer, som motsvara 10 § i kommitténs förslag, ha avfattats

med beaktande av vissa erinringar, som framställts av generaltullstyrelsen

i styrelsens remissyttrande över nämnda förslag.

31 §.

Denna paragraf motsvaras av 11 § 1 mom. i kommitténs förslag.

Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund har hemställt, att bötesmaximum

enligt tredje stycket måtte fastställas till 100 kronor.

Departementschefen. De i kommittébetänkandet upptagna ansvarsbestämmelserna

äro i huvudsak likalydande med motsvarande föreskrifter i ett

flertal andra författningar angående konsumtionsskatter. Kommitténs förslag

i förevarande hänseenden torde böra genomföras.

34 §.

Generaltullstyrelsen har erinrat om att oinfattade pärlor, koraller och

ädelstenar enligt gällande tulltaxa vore fria från tull. I följd härav vore

lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel icke tilllämplig

å nämnda varuslag. För att varuinförsellagen skulle bliva tillämplig

jämväl vid olovlig införsel av dessa varor borde kommitténs förslag

kompletteras med föreskrifter, som huvudsakligen anslöte sig till bestämmelserna

i 5 § förordningen den 14 mars 1947 (nr 82) angående allmänt

importförbud.

Departementschefen. I förevarande paragraf ha upptagits bestämmelser

av det innehåll som generaltullstyrelsen föreslagit.

Övergångsbestämmelserna.

Sveriges köpmannaförbund har framhållit, att den i mom. 1 i kommitténs

förslag angivna tiden för anmälningsskyldighetens fullgörande icke

finge göras för kort utan borde omfatta minst en månad från den dag då

förordningen trädde i kraft.

Departementschefen. Den nya lagstiftningen om försäljningsskatt torde

böra träda i kraft den 1 juli 1948. I departementsförslaget har i övrigt icke

upptagits annan övergångsbestämmelse än den föreskrift om anmälningsskyldighet

som i kommitténs förslag återfinnes i första momentet. Denna anmälningsskyldighet

skall enligt departementsförslaget fullgöras senast den

10 juli 1948. Med hänsyn till att förordningen, därest den av riksdagen antages,

kommer att vara utfärdad i god tid före ikraftträdandet, synes en

längre anmälningstid icke erforderlig.

Varuförteckningen.

Generaltullstyrelsen har anfört.

Förteckningen över varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas, upptager

bland annat oinfattade pärlor, koraller och ädelstenar (statistiskt nr

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

1326: 2). Dessa varor hava sedan lång tid tillbaka varit fria från tull. Denna

tullfrihet torde äga samband med svårigheterna för tullverket att förhindra

olaga införsel av så små föremål, som nämnda varor i allmänhet

utgöra, något som redan år 1919 påpekades av bevillningsutskottet i dess

avstyrkande yttrande över Kungl. Maj :ts proposition nr 251 med förslag

till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid

köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror. Bevillningsutskottet

erinrade nämligen då om att tullfriheten icke syntes kunna hava

någon annan grund än den insedda omöjligheten att åstadkomma effektiv

kontroll. Liknande svårigheter göra sig självfallet gällande, då fråga

är om uttagande av annan skatt än tull. Genom begränsningen i möjligheterna

att på effektivt sätt kontrollera ifrågavarande beskattning vid införsel

kan det finansiella resultatet av beskattningen befaras komma att i hög

grad äventyras. Styrelsen ställer sig därför tveksam beträffande lämpligheten

av en beskattning av dessa varor.

Därest likväl en beskattning av de ifrågakomna varorna anses böra komma

till stånd, vill styrelsen framhålla, att enligt en i tulltaxan intagen anmärkning

efter statistiskt nr 2064, som omfattar bijouterivaror av annat

ämne än guld, silver eller platina, till detta nummer eljest hänförliga varor

av äkta pärlor, äkta koraller eller ädelstenar skola tulltaxeras enligt

statistiskt nr 1326: 2. Styrelsen, som förutsätter, att jämväl varor, vilka

på grund av nämnda anmärkning bliva hänförliga till statistiskt nr 1326: 2,

äro avsedda att skattebeläggas, vill i så fall föreslå, att förteckningens varubeskrivning

på det sätt kompletteras, att detta förhållande otvetydigt

framgår, förslagsvis genom att till varubeskrivningen vid statistiskt nr

1326: 2 fogas följande tillägg:

ävensom bijouterivaror av äkta pärlor, äkta koraller eller ädelstenar,

vilka på grund av anmärkning efter statistiskt nr 2064 bliva hänförliga

till statistiskt nr 1326: 2.

Departementschefen. Det av generaltullstyrelsen föreslagna tillägget till

varuförteckningen har upptagits i departementsförslaget. I övrigt avviker

denna förteckning från kommitténs förslag endast såvitt angår de i anmärkningen

till varuförteckningen redovisade undantagen. Nämnda anmärkning

har, på sätt förut anförts, jämkats i enlighet med vad kontrollstyrelsen föreslagit

i sitt remissyttrande över kommittébetänkandet.

Förslaget till förordning om slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten.

1 §•

Generaltullstyrelsen har anfört, att 1 § — liksom rubriken — borde utformas

på sådant sätt, att därav tydligt framginge att förordningen innebure

en slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten. Den av

kommittén föreslagna formuleringen kunde giva intryck av att skatten

i fråga till viss del fortfarande skulle kvarstå.

Departementschefen. I 1 § i departementsförslaget har tidpunkten för omsättningsskattens

avveckling angivits till månadsskiftet juni—juli 1948.

I övrigt har förevarande paragraf avfattats i huvudsaklig överensstämmelse

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

101

med vad kommittén föreslagit. Generaltullstyrelsens erinran mot förslaget

i denna del har tillgodosetts genom ändring av rubriken till författningen.

2—9 §§.

Kommittén har anfört, att vid avvecklingen av den kvarvarande allmänna

omsättningsskatten uppkomme liknande problem, som förelåge vid avvecklingen

av den allmänna femprocentiga skatten, nämligen frågor om

beskattning av utestående fordringar samt om vederlag för vissa leveransavtal.

Beträffande beskattningen av utestående fordringar syntes bestämmelser

härom lämpligen kunna utformas i nära överensstämmelse med de

i förordningen den 20 december 1946, nr 767, meddelade stadgandena angående

den femprocentiga omsättningsskattens avveckling. Skatt borde sålunda

utgå, om skattepliktig vara levererats före utgången av juni månad

1947, även om betalningen skulle inflyta först därefter. Hade varan icke

levererats före nämnda tidpunkt, men hade enligt dessförinnan ingånget avtal

skatt inräknats i priset, hade den skattskyldige att antingen nedsätta

priset eller inbetala skatten. Uppgift om beloppet av de vid tiden för skattens

avskaffande utestående fordringarna borde, för underlättande av den

efterföljande kontrollen, lämnas snarast möjligt efter den 30 juni 1947,

lämpligen senast den 20 juli 1947. Fordringsbelopp, som kunde antagas icke

komma att inflyta, borde givetvis få avdragas, varvid utredning härom borde

förebringas av den skattskyldige. Skatten borde kunna inbetalas samtidigt

med uppgiftens avlämnande, därest skattskyldig med hänsyn till beloppets

ringhet eller eljest så önskade. I andra fall åter syntes lämpligt,

att skatten inbetalades under en viss övergångstid, under vilken en betydande

del av fordringarna kunde antagas komma att inflyta. Efter denna

tid borde slutavräkning ske och resterande skatt, vilken hänförde sig till

ännu utestående fordringar, inbetalas. Vid den femprocentiga omsättningsskattens

avveckling fastställdes tiden för denna slutavräkning till sex månader

efter skattens upphörande. Då det syntes angeläget, att en slutlig

taxering till omsättningsskatt skedde under år 1947, borde denna tid avkortas

till fyra månader. I enlighet härmed skulle vid utgången av oktober

1947 alltjämt utestående fordringar medtagas i redovisningen för influtna

belopp under samma månad. Ett avdrag med fyra procent såsom räntegottgörelse

syntes i likhet med vad som gällde vid avvecklingen av den femprocentiga

skatten böra medgivas, därest de kvarvarande fordringarna redovisades

på angivet sätt. Möjlighet till visst uppskov med inbetalningen —

därvid förenämnda procentavdrag icke borde få åtnjutas — borde ock

kunna medgivas i likhet med vad förut gällt. Uppskovsmöjligheten syntes

få betydelse huvudsakligen för bilbranschen, där avbetalningskontrakt på

längre tid förekomme.

I fråga om 6 § i kommitténs förslag har länsstyrelsen i Kristianstads län

m. fl. framhållit, att i nämnda paragraf borde intagas en uttrycklig föreskrift

därom, att uppgifterna angående utestående fordringar vid tiden för

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

skattens upphörande skulle lämnas å blankett enligt formulär som fastställts

av Kungl. Maj :t.

Beträffande 8 § andra stycket har Sveriges köpmannaförbund understrukit,

att länsstyrelserna icke borde bestämma anståndet enligt nämnda paragraf

alltför snävt; då det här gällde fordringar i vilka skatten inginge

med så stor del som 20 procent och då det ofta gällde fordringar, som skulle

betalas på lång sikt, vore det uppenbart, att kraven på synnerliga skäl icke

finge ställas alltför höga. En modifiering av bestämmelsen vore därför påkallad.

Departementschefen. De i 2—9 §§ i departementsförslaget upptagna bestämmelserna

överensstämma i sak med avvecklingsreglerna i 2—9 §§ förordningen

den 20 december 1946 (nr 767) om avveckling av den allmänna

omsättningsskatten, i vad den utgår efter en skattesats av fem procent. Bestämmelser

av enahanda innehåll funnos upptagna jämväl i det förslag till

förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten för vissa

motorfordon, som framlades i propositionen nr 249 till 1947 års riksdag

men som icke antogs av riksdagen.

Uppgift, som avses i 6 §, bör avfattas å blankett enligt formulär, som

fastställts av Kungl. Maj :t. Då fastställelse å detta formulär kan meddelas

med stöd av 17 §, torde någon särskild föreskrift härom i 6 § icke vara

erforderlig.

Såsom Sveriges köpmannaförbund framhållit må enligt kommitténs förslag

länsstyrelsen medgiva utsträckning av anståndstiden enligt 8 § endast

om synnerliga skäl därtill äro. Med hänsyn till önskvärdheten att snarast

möjligt få skatten helt avvecklad bör det endast i undantagsfall ifrågakomma,

att anståndstiden förlänges. Jag kan därför icke förorda någon uppmjukning

av kommitténs förslag i förevarande hänseende.

10—13 §§.

I fråga om beskattningen av inneliggande varulager har kommittén anfört,

att inom tre av de branscher, som berörts av den skärpta omsättningsskatten,

nämligen grammofon-, guldsmeds- och mattbranscherna, hade kommittén

föreslagit, att beskattningen skulle bibehållas, ehuru i delvis annan

utformning. Ett utmärkande drag för den nya skatteformen vore, att skattskyldigheten

begränsats till större företag och specialaffärer. De företag,

som tidigare jämte den vanliga omsättningsskatten redovisat skärpt omsättningsskatt

för viss försäljning i mindre omfattning av med dylik skatt belagda

varor, komme icke att kvarstå såsom skattskyldiga utan hade i stället

att erlägga skatt vid sina inköp av försäljningsskattepliktiga varor. De lager

av med skärpt omsättningsskatt belagda varor, som funnes hos företagare,

som icke komme att i fortsättningen bliva skattskyldiga, borde icke undgå

beskattning enbart av den anledningen att skatten av tekniska skäl omlades.

Några praktiska svårigheter att uttaga dylik skatt kunde icke sägas

föreligga. Anmärkas finge, att en lagerbeskattning inom nämnda branscher

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 10.

103

icke endast tedde sig befogad ur rättvisesynpunkt utan måhända även vore

nödvändig ur den synpunkten, att större företag, som eljest skolat registrera

sig som skattskyldiga, skulle kunna finna det med sin fördel förenligt

att uppskjuta sin registrering, tills de inneliggande lagren —- skattefritt —- försålts. För grammofonbranschen kunde antalet företag, som skulle beröras

av lagerskatten, beräknas till omkring 500 musik- och radioaffärer, vartill

komme ett mindre antal varuhus samt ett obestämt antal lantaffärer,

pappershandlare m. fl., vilka i ringa omfattning försålde grammofoner och

grammofonskivor. Den 1 juli vore den tidpunkt på året, då lagren vore

som minst. Därest ett halvt års omsättning antoges inneligga i lager —- mera behövde man endast undantagsvis räkna med —• skulle lagerskatten

för varje skattskyldig kunna uppgå till högst hälften av den föreslagna

minimiskatten eller till högst 3 000 kronor. I regel måste det dock röra sig

om avsevärt lägre belopp. En redovisning av lagerskatten inom sex månader

syntes vara tillfyllest för normala fall. Länsstyrelserna borde givas möjlighet

att medgiva uppskov med inbetalningen i vissa fall. För guldsmedsbranschen

skulle endast företag med obetydlig omsättning av skattepliktiga

varor komma att icke bliva skattskyldiga. Det kunde emellertid med hänsyn

bland annat till de speciella föreskrifter beträffande bokföring, som

beräknades bliva erforderliga, tänkas, att även företag med något större omsättning

komme att föredraga att icke registrera sig utan i stället erlägga

skatt vid sina inköp. En redovisningstid av sex månader syntes vara fullt

tillräcklig även beträffande lagerskatten å guldsmedsvaror. För mattbranschen

komme lagerbeskattningen i huvudsak att avse möbelaffärer, som i

mindre utsträckning handlade med skattepliktiga mattor. Omsättningshastigheten

på mattor kunde givetvis ofta vara ganska ringa. I de smärre

detaljisternas lager funnes för närvarande i regel icke större antal mattor

än som motsvarade i runt tal ett halvt års omsättning. Skatten å de vid utgången

av juni 1947 inneliggande lagren överstege därför sällan halva minimiskatten.

En inbetalning av skatten under en tid av sex månader syntes

icke vara nämnvärt betungande. I likhet med vad som förordats beträffande

grammofonbranschen borde emellertid uppskov kunna beviljas av vederbörande

länsstyrelse. Lagerskatten borde utformas enligt samma grunder

som den skärpta omsättningsskatten. Den borde sålunda utgå med tjugu

procent av lagervärdet, beräknat efter konsumentpriser. Redovisningen borde

handhavas av länsstyrelserna, hos vilka de skattskyldiga vore registrerade.

Då vidare länsstyrelserna skulle taga befattning med beskattningen av utestående

fordringar beträffande dessa skattskyldiga, vore en dylik anordning

ändamålsenlig. Bestämmelserna om lagerbeskattningen borde lämpligen

kunna utformas i nära anslutning till de förordade bestämmelserna om beskattning

av utestående fordringar.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har förklarat sig tillstyrka vad kommittén

anfört beträffande utformningen av lagerskatten.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Centrala omsättningsskattenämnden har anfört följande.

Nämnden vill ifrågasätta om icke de föreslagna bestämmelserna om skatt

å inneliggande lager i visst avseende kunna medföra alltför stränga konsekvenser

för de skattskyldiga. Lagerskatt skall enligt förslagets 10 § erläggas

av rörelseidkare, som icke enligt förordningen om försäljningsskatt

är registrerad såsom säljare av skattepliktig vara. I övergångsbestämmelserna

till sistnämnda förordning har föreslagits, att anmälan om registrering

skall fullgöras senast fem dagar efter förordningens ikraftträdande.

Försummar yrkesmässig säljare av skattepliktig vara, som i 7 § andra

stycket förslaget till förordning om försäljningsskatt avses, på grund av

okunnighet om de nya författningarnas innebörd eller av annan anledning

att senast sagda dag göra anmälan om registrering, inträder sålunda för

honom ovillkorlig skyldighet att erlägga skatt å inneliggande lager av skattepliktiga

varor. Då i förslaget icke upptagits någon bestämmelse om rätt

för registrerad säljare att vid redovisning av försäljningsskatt åtnjuta avdrag

för tidigare erlagd skatt å inneliggande lager, har säljare, som försummat

att i rätt tid göra anmälan om registrering, att antingen för framtiden

avstå från förmånen att såsom registrerad säljare åtnjuta uppskov

med försäljningsskattens erläggande intill dess varan avyttrats till konsumenten

eller också att två gånger erlägga skatt för de varor, som vid tiden

för registreringen finnas i lager. De obilliga resultat, vartill de föreslagna bestämmelserna

om lagerskatt enligt vad nu anförts kunna leda, torde —

därest desamma icke kunna helt undvikas genom införande av en bestämmelse

om rätt för säljare att efter registrering göra avdrag för erlagd skatt

å inneliggande lager —- i viss mån kunna mildras genom att samtliga nu

skattskyldiga säljare av varor, som enligt förslaget till förordning om försäljningsskatt

äro skattepliktiga, i god tid före författningarnas ikraftträdande

tillställas blanketter för anmälan om registrering jämte erforderliga

anvisningar till dessa.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att till grund för den ifrågasatta

lagerbeskattningen skulle den skattskyldige enligt 12 § avlämna

särskild uppgift om lagervärdet. Detta förutsatte att en noggrann inventering

företoges. Måhända skulle det därför vara lämpligt att särskilda föreskrifter

angående inventeringen utfärdades i huvudsaklig överensstämmelse

med föreskrifterna i 2—5 §§ förordningen den 14 december 1945 med

särskilda bestämmelser angående inventering av varulager i samband med

krigskonj unkturbeskattningens avveckling.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har föreslagit, att tidsfristen enligt 12 §

måtte fastställas till den 20 juli under avvecklingsåret och att inbetalningen

av lagerskatten skulle få ske enligt samma regler som föreslagits i 8 § andra

stycket beträffande vederlagsskatten.

Sveriges köpmannaförbund har hemställt, att tiden för avgivande av uppgift

enligt 12 § måtte utsträckas till minst en månad, och att anståndstiden

enligt 13 § måtte förlängas till utgången av juni månad 1950.

Kooperativa förbundet har anfört, att det vore angeläget att samtliga företag,

som komme att beröras av lagerbeskattningen, i god tid erhölle tydliga

och klara instruktioner från myndigheterna om vad de i samband med

övergången och lagerinventeringen hade att iakttaga.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Departementschefen. På sätt kommittén föreslagit bör vid avvecklingen

av den skärpta omsättningsskatten en särskild lagerskatt uttagas för sådana

varor, beträffande vilka omsättningsskatten omföres till försäljningsskatt.

Det torde böra särskilt framhållas, att lagerskatten sålunda icke skall

uttagas för samtliga varor, beträffande vilka skärpt omsättningsskatt nu utgår.

Ej heller skall denna lagerbeskattning äga rum i de fall, där rörelseidkaren

är registrerad såsom säljare av skattepliktig vara enligt förordningen om

försäljningsskatt.

Bestämmelser om skyldigheten att erlägga lagerskatten äro upptagna i

10 § i departementsförslaget. I 11 § samma förslag angives, att lagerskatten

skall utgå med 20 procent av det pris som den skattepliktiga varan antages

komma att betinga vid försäljning till konsument.

Den i 12 § i kommitténs förslag angivna tiden för lämnande av uppgift

om värdet å inneliggande varulager har i departementsförslaget utsträckts

till den 20 juli under avvecklingsåret. Vidare ha bestämmelserna i 13 §

ändrats i så måtto att den regelmässiga betalningstiden skall kunna förlängas

med högst ett år.

På sätt framhållits av vissa remissinstanser böra samtliga säljare av sådana

varor, som enligt förslaget om försäljningsskatt äro skattepliktiga, i

god tid före författningarnas ikraftträdande tillställas blanketter för anmälan

om registrering såsom skattepliktig säljare jämte anvisningar härtill.

Det torde böra ankomma på kontrollstyrelsen att i samarbete med länsstyrelserna

vidtaga erforderliga åtgärder härutinnan.

14—16 §§.

Kommittén har erinrat om att taxeringen till omsättningsskatt år 1947

skulle enligt 10 och 11 §§ förordningen den 20 december 1946, nr 767, omfatta

den femprocentiga skatten till och med juni månad 1947 och den

skärpta omsättningsskatten till och med år 1946. Då enligt kommitténs förslag

omsättningsskatten i dess helhet skulle avskaffas med utgången av

juni månad 1947, syntes det lämpligt, att taxeringen för år 1947 finge inbegripa

all omsättningsskatt för år 1947 och sålunda bliva sluttaxering för

omsättningsskatten. Med hänsyn härtill föresloges, att sista redovisningen

för fordringar m. in. lämnades senast den 20 november 1947. Efter år 1947

kunde givetvis eftertaxering ifrågakomma.

Överståthållarämbetet har anfört, att då kommitténs förslag rörande taxeringen

finge anses lämpligt, anledning till erinran däremot saknades.

Departementschefen. De i 14—16 §§ i departementsförslaget upptagna

bestämmelserna överensstämma i huvudsak med vad kommittén i dessa hänseenden

föreslagit; sådana jämkningar ha vidtagits, som erfordrats på grund

av att tiden för ikraftträdandet förskjutits ett år framåt.

Ikraftträdandet.

Såsom förut anförts förordas enligt departementsförslaget att nu ifrågavarande

författning träder i kraft den 1 juli 1948.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer, att de inom finansdepartementet

upprättade förslagen till

1) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om varuskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr

477) om skatt å vissa pälsvaror;

3) förordning om försäljningsskatt; samt

4) förordning om slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Olov Sommar.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 10.

107

Bilaga.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den

25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt.

Härigenom förordnas, dels att 1 §, 4 § 1 mom., 5 och 6 §§, 7 § 1 mom.

samt 8 och 9 §§ förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att den till förordningen

fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas, skall

erhålla den ändrade lydelse, som framgår av härvid fogad bilaga.

1 §•

För vara — —- — skatt (varuskatt).

Såsom skattepliktig tillverkning är att anse även omformning eller omarbetning

av vara, avsedd att hållas till salu i sålunda förändrat skick. I

fråga om varor, avsedda att saluhållas i särskild förpackning, såsom flaskor,

tuber, burkar eller dylikt, är varans anbringande i förpackningen jämväl

att anse såsom skattepliktig tillverkning.

Skatt utgår--- — eller tandläkare.

Då synnerliga skäl därtill äro, äger Kungl. Maj :t medgiva befrielse från

eller återbäring av varuskatt.

4 §•

1. Tillverkning, som i 1 § första och andra styckena avses, skall stå

under statens kontroll.

Kontrollen över varuskattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen

med biträde av särskilda kontrolltjänstemän. Styrelsen äger härvid

fastställa den skatt, som rätteligen bör utgå.

5 §.

1. Den som ämnar bedriva tillverkning, som i 1 § första och andra styckena

avses, skall därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen minst

fjorton dagar före tillverkningens påbörjande med angivande av företagets

namn och belägenhet, tillverkarens fullständiga namn och postadress, det

eller de varuslag, tillverkningen är avsedd att omfatta, samt dagen för dess

påbörj ande.

Inträder ändring---kontrollstyrelsen därom.

2. önskar tillverkare göra avbrott i rörelsen, skall han i förväg göra

skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen. Anmälan skall om möjligt

innehålla uppgift om den tid avbrottet avser; kan sådan uppgift icke lämnas,

skall tillverkaren, då han ämnar återupptaga rörelsen, i förväg göra

skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen. Under tid, för vilken avbrott

är anmält, eller, då tid för avbrottet ej angivits, innan anmälan om rörelsens

återupptagande gjorts, må rörelsen icke bedrivas.

Ämnar tillverkare — — — att ske.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

6 §.

Den som bedriver tillverkning, som i 1 § första och andra styckena avses,

skall senast den femtonde dagen i andra månaden efter varje kalendermånads

utgång eller, där kontrollstyrelsen finner skäl meddela sådan föreskrift,

inom annan tid än nyss sagts, dock tidigast inom femton dagar efter

varje kalendermånads utgång, eller senast inom en månad efter varje kalenderkvartals

utgång, till kontrollstyrelsen insända en på tro och heder

avgiven deklaration angående beskattningsvärdet av de varor, som under

kalendermånaden av honom eller för hans räkning levererats till köpare

eller tagits i anspråk för vidare bearbetning. Vid deklarationens avgivande

må avdrag göras för värdet av varor, som

a) använts vid den tillverkning deklarationen avser och som visas hava

tidigare blivit påförda varuskatt;

b) enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk frihamn.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad

mån avdrag jämväl må göras för beskattningsvärdet av varor, vilka av tillverkaren

återtagits på grund av fel eller brist i godset eller vilkas försäljning

förorsakat tillverkaren förlust på grund av bristande betalning från

köparen.

Deklaration skall —--trovärdiga personer.

7 §•

1. Tillverkare skall senast vid den tidpunkt, då deklaration senast skall

avlämnas, till kontrollstyrelsen genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto

erlägga upplupen varuskatt, uträknad på sätt i 6 § angivits.

8 §.

1. Vid införsel---varans beskattningsvärde.

2. Deklaration erfordras icke beträffande sådan skattepliktig vara, som

avses i 3 § 2 mom. andra stycket. Beträffande sådan vara skall den skattskyldige,

där tullmyndigheten å införselorten det påfordrar, avlämna skriftlig

försäkran i två exemplar rörande ändamålet med införseln.

3. Skatt, som---beträffande skatten.

4. Deklaration eller — ---till kontrollstyrelsen.

Befinnes vid —--skall erläggas.

Vad i---i detta moment.

5. På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och

i vad mån skattskyldig må åtnjuta restitution av skatt för varor, vilka av

den utländske säljaren återtagits på grund av fel eller brist i godset.

6. För vara, — — — Maj :t bestämmer.

Skatt utgår--— skatt restituerats.

7. Formulär till--— kontrollstyrelsen gemensamt.

Ansvarsbestämmelser.

9 §•

Den som utan föreskriven anmälan bedriver tillverkning, som i 1 § första

och andra styckena avses, eller efter anmälan om avbrott i rörelsen fortsätter

rörelsen i strid mot bestämmelserna i 5 § 2 mom., straffes med dagsböter,

ej under tjugu.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Den som i strid mot förbud, varom i 7 § 2 mom. sägs, förfogar över vara,

straffes med dagsböter, ej under fyrtio, eller där omständigheterna äro

synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon---trehundra kronor.

övergångsbestämmelser.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken

dag kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 529) med vissa tillämpningsföreskrifter

till förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt skall

upphöra att gälla, dock att den vid förordningen fogade förteckningen över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas, skall tillämpas i dess lydelse före

nämnda dag

a) beträffande marsipan, mandelmassa eller liknande massa (ur statistiskt

nr 302), tills vidare intill dess Kungl. Maj :t annorledes förordnar,

samt

b) beträffande putsmedel för läderarbeten eller för skodon, oavsett materialet

(ur statistiskt nr 582:2 och statistiskt nr 604), ävensom beträffande

puder, med undantag av ströpuder samt smink, läppstift härunder

inbegripna, (ur statistiskt nr 592), tills vidare intill utgången av år 1947.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kurigl. Maj:ts proposition nr 10

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till nedanstående

statistiska nummer.

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattnings- värdet

ur 298—302

Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande

varugrupper:

choklad eller ersättningsmedel härför, med tillsats

av socker eller sötningsmedel;

lakritsvaror, med tillsats av socker, sötningsmedel,

kryddor eller essenser; karameller, praliner,

konfekt, dragéer, kola, pastiljer, tabletter och

tuggummi e. dyl.;

käx med överdrag eller mellanlägg av choklad,

socker, fruktgelé e. dyl.;

i utformade figurer, stänger eller stycken fram- ställda sötsaker av lakrits även utan tillsats av

socker, sötningsmedel, kryddor eller essenser;

av marsipan, mandelmassa och annan liknande

massa; av marmelad eller ersättningsmedel här- för; av glaserade eller kanderade frukter, bär och

andra växtdelar eller ersättningsmedel härför;

glass ....................................

40

40

ur 302

Med socker eller sötningsmedel försatta pulver och

tabletter, avsedda för beredning av läskedrycker

Anm. Vid tillämpning av förordningen om varuskatt skola

följande varor undantagas från beskattning, nämligen

kakao- eller glasspulver med tillsats av socker eller söt- ningsmedel, s. k. fastlagsmassa. tårtor, bakelser, tebröd

och liknande bakverk, ävensom färdigställda, för hus- håll, restauranger eller matservering tr avsedda efter- rätter, helt eller delvis bestående av glass, även om varan

är tillsatt, pålagd eller på annat sätt i förbindelse med

choklad eller andra varuskattebelagda varor eller socker,

under förutsättning att varan bevarat karaktären av

tårta, bakelse etc.

ur 587—588

Essenser och extrakter, avsedda för beredning av alko ■

holhaltiga drycker.............................

75

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

111

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattnings- värdet

ur 591

Tandpulver och tandpasta........................

20

ur 592—593

Puder, med undantag av ströpuder, samt smink och

andra preparat för hudens färgning, läppstift här- under inbegripna..............................

40

ur 593

Nagellack, nagelpasta, nagelpolermedel, nagellackbort- tagningsmedel och andra nagelbehandlingspreparat.

för polering, färgning eller lackborttagning samt

ögonhårskräm, ögonbrynsstift och andra liknande

preparat för behandling av ögonhår och ögonbryn

40

ur 593

Parfymer, luktvatten, badsalt och andra dylika lukt- givande preparat, nagelbandsvatten, munvatten,

toalettvatten med undantag av preparatet sprit,

glycerin och rosenvatten, samt hårborttagningsmedel

och medel mot transpiration, ansiktslera och ansikts- skum och andra dylika till hudkräm icke hänförliga

preparat för hudens vård, hårvatten, hårolja, po- mada, schamponeringsmedel samt andra preparat

för hårets behandling eller vård................

20

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 10-

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse i vissa delar av förordningen

den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror.

Härigenom förordnas dels att 3 § 2 mom. förordningen den 30 juni 1943

om skatt å vissa pälsvaror skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels ock att den vid förordningen fogade förteckningen över pälsvaror,

för vilka skatt skall erläggas jämlikt 3 § 1 mom. nyssnämnda förordning,

skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår av härvid fogad

bilaga.

3 §•

2. För vara, som införes till riket, utgår skatten med tjugu procent av

varans värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen med tillägg av den

tull, som enligt tulltaxan och gällande bestämmelser om tilläggstull belöper

å varan; dock att beträffande beredda lösa skinn av räv skatten skall

utgå med minst det belopp, som enligt 1 mom. utgår vid beredning inom

riket.

Denna förordning träder i kraft den

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

113

Förteckning

över

pälsskinn, för vilka skatt skall erläggas jämlikt 3 § 1 mom. förordningen

om skatt å vissa pälsvaror,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under nr 678_681.

Varuslag

Skattesats,

kr. per styck

Pälsskinn, beredda, lösa, av:

apa.....................................................

1: —

björn,

isbjörn..........................................

9R-

tvättbjörn (sjubb)......................................

9-

annan ...............................................

15: —

ekorrdjur,

murmel...........................................

1 • ^>0

petschaniky...........................................

0■ 40

andra, såsom burunduk, ekorre och susliki..............

0: 25

får,

breitschwanz och persian..............................

6: —

metis och sydvästpersian................................

3: 50

astrakan, bessarab, indiskt lamm, koweit, krimmer, s. k. salz-

felle, schiraz och svensk karakul.....................

1: 50

annat får,

mindre skinn, intill 2 700 kvadratcentimeter, s. k. »schma-

schen» ........................................

0- 40

större skinn..................................

1: 25

get,

killing och yemenkid..............................

0: 40

annan ............................................

1: 50

gnagare — andra än ekorrdjur —

bäver och chinchilla, äkta..............................

15: —

sumpbäver (nutria)..................................

3: 50

bisam,

nordlig..........................................

2-

sydlig..........................................

0- 75

hare, kanin och viscacha (eldslandsbisam)..............

0: 40

lämmel och marsvin.............................

0: 10

andra, såsom hamster.......................

0: 15

giraff.....................................

20: —

hjortdjur,

älg.......................................

5*

antilop, gasell och rådjur........................

1: —

andra, såsom hjort och ren.................

2: —

8 llihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 10.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungi. Maj.ts proposition nr 10.

Varuslag

Skattesats,

kr. per styck

hunddjur,

blå-, platina-, silver-, svart- och viträv samt s. k. whiteface

annan räv .............................................

varg...................................................

andra, såsom hund, hyena och schakal...................

10: —

3: —

5: —

1: 50

hästdjur,

zebra ..................................................

andra, såsom föl och häst...............................

15: —

5: —

katt- och sibetdjur,

lejon, leopard och tiger.................................

jaguar, lodjur, puma och snöleopard......................

gepard, ozelot och serval................................

huskatt................................................

25: —

15: —

7: •—

0: 60

andra, såsom leopardkatt, lokatt, ozelotkatt, servalkatt, sibet-

katt, tigerkatt och vildkatt............................

lamadjur, såsom guanaco och vikunja (vicuma)..............

mullvad..................................................

1: 50

1: —

0: 10

mår ddjur,

havsutter (kamtschatkabäver)............................

utter, virginsk och annan................................

sobel..................................................

fiskarmård (virginsk iller) och skogsmård.................

järv...................................................

japansk mård och stenmård.............................

flodiller och mink (närts)................................

sibirisk flodiller (kolinsky)...............................

stinkdjur (skunk),

300: —

11: —

50: —

15: —

15: —

7: —

5: —

2: —

nordamerikanska......................................

sydamerikanska.......................................

andra, såsom grävling, hermelin, iller, vessla (lasky) phami

0: 75

0: 40

och pervitsky........................................

nötkreatur,

1: 50

kalv...................................................

andra ..................................................

2: 50

7: —

pungdjur,

känguru och vallaby....................................

2: —

opossum,

australisk............................................

nordamerikansk.......................................

ringtail..............................................

sydamerikansk........................................

andra, såsom vombat...................................

1: 50

0: 75

0: 60

0: 40

0: 75

säldjur,

sjöbjörn (äkta säl).........................................

andra (inbegripet blueback och whitecoat)................

vildsvin..................................................

s. k. pannor, lösa, av hästdjur och nötkreatur..............

s. k. ben, lösa, av hästdjur, nötkreatur, ren och älg.........

15: —

4: —

3: —

0: 10

0: 05

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

115

Förslag

till

förordning om försäljningsskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Skattskyldighetens omfattning m. m.

1 §•

För vara, som är upptagen i en vid denna förordning fogad förteckning,

skall enligt vad nedan sägs till staten erläggas särskild skatt (försäljningsskatt),

i fall då varan

a) av registrerad säljare försäljes till annan än registrerad säljare;

b) av registrerad säljare uttages från rörelse för annat ändamål än försäljning;
c)

ingår i registrerad säljares lager vid tidpunkt för registrerings upphörande;
d)

av annan än registrerad säljare införes till riket;

e) av icke registrerad säljare i fall, som i 4 § 1 punkten d) sägs, försäljes

till konsument.

Beträffande skatt i vissa fall för vara, som försäljes av icke registrerad

säljare, är särskilt stadgat i 11 § 2 punkten.

Med registrerad säljare förstås i denna förordning den som på sätt nedan

i 7 § stadgas är registrerad såsom säljare av skattepliktig vara.

Vid försäljning inträder skattskyldighet, då vara levereras till köpare.

2 §.

Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas i den ordning nedan

sägs beträffande skattepliktig försäljning av kontrollstyrelsen och beträffande

skattepliktig införsel av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

gemensamt.

3 §•

Skatten skall erläggas

a) vid försäljning: av säljaren;

b) vid uttag, som i 1 § första stycket b) sägs: av rörelseidkaren;

c) vid registrerings upphörande, som i 1 § första stycket c) sägs: av

rörelseidkaren;

d) vid införsel till riket, som i 1 § första stycket d) sägs: av den för

vars räkning införseln äger rum.

Vid försäljning i kommission anses kommissionären såsom säljare. Vid

försäljning å auktion skall dock icke auktionsförrättaren i denna sin egenskap

anses såsom säljare, såvida han icke jämväl annorledes än å auktion

driver handel med sådana varor, som försäljas å auktionen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

4 §•

1. Skatten utgår, utom i fall, som nedan i 2 punkten sägs, med det procenttal

av varans beskattningsvärde eller det belopp för varuenhet, som

angives i den vid förordningen fogade förteckningen. Skatt skall dock, för

kalenderår räknat, av den som, på sätt i 7 § tredje stycket stadgas, är

registrerad såsom säljare med skattepliktig försäljning erläggas med lägst

600 kronor, där den skattskyldige bedriver försäljning av guldsmedsarbeten

m. in. eller av andra skattepliktiga varor av uteslutande egen tillverkning,

samt med lägst 6 000 kronor, där den skattskyldige bedriver annan försäljning

(minimiskatt). Har säljare varit registrerad för skattepliktig försäljning

allenast viss del av kalenderår, skall minimiskatt utgöra 50 respektive

500 kronor för varje kalendermånad, varunder säljaren varit registrerad.

Varans beskattningsvärde utgör

a) där ej annat följer av vad nedan under b), c) och d) stadgas: det

försäljningsvärde, som av skattskyldig åsättes vara såsom försäljningspris

till konsument, eller, efter särskilt medgivande av kontrollstyrelsen, det vid

försäljning till konsument avtalade vederlaget;

b) vid försäljning å auktion: vederlaget;

c) vid införsel till riket av vara för annat ändamål än försäljning: varans

värde beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen jämte den å varan belö
Eande

tullen, med tillägg av tjugufem procent av det sålunda framkomna

eloppet;

d) vid försäljning, som av icke registrerad säljare yrkesmässigt verkställes

till konsument till högre pris än som åsatts varan såsom försäljningspris

till konsument vid säljarens inköp från registrerad säljare: belopp

motsvarande skillnaden mellan ifrågavarande försäljningspris.

2. Vid av annan än registrerad säljare företagen införsel till riket av

mattor utgår skatten med belopp, som i den till förordningen fogade förteckningen

angivas.

3. Det ankommer på kontrollstyrelsen samt beträffande vara, som påföres

skatt vid införsel till riket, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

gemensamt att meddela närmare anvisningar rörande tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf.

5 §.

Då synnerliga skäl därtill äro, äger Kungl. Maj :t medgiva befrielse från

eller återbäring av skatt.

Bestämmelser avseende försäljning inom riket.

6 §■

1. Kontrollstyrelsen äger vid utövande av kontrollen över skattens behöriga

utgörande fastställa den skatt, som rätteligen bör utgå.

2. Registrerad säljare är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt,

att den enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning,

inköp och försäljning, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande

handlingar.

3. Registrerad skattskyldig säljare skall ställa sig till efterrättelse de särskilda

föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande

kontroll över skattens behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisning
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

ar, kontrolltjänsteman i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan

komma att lämna.

4. Den, som utan att vara registrerad säljare, bedriver tillverkning eller

försäljning av skattepliktig vara, är skyldig att på anfordran lämna sådana

upplysningar om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

finner erforderliga för skattekontrollen, ävensom ordna sin bokföring på

sätt kontrollstyrelsen finner erforderligt. Uppgiftsskyldighet åligger ock

den, som idkar handel med vara, vilken användes för framställning av

skattepliktig vara.

5. Registrerad säljare ävensom annan, som bedriver tillverkning eller försäljning

av skattepliktig vara eller vara, som kontrollstyrelsen förmodar

vara skattepliktig, skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla erforderliga

prov å varan samt i förekommande fall beskrivning över densamma

ävensom ställa för kontrollen nödiga hjälpmedel till förfogande och

lämna behövlig handräckning. Såsom prov tillhandahållen vara skall efter

verkställd undersökning snarast återställas.

6. Kontrolltjänsteman äger påfordra att när som helst erhålla tillträde

till samtliga lokaler, som användas för tillverkning, lagerhållning eller försäljning

av skattepliktiga varor.

7 §•

Den som ämnar bedriva yrkesmässig försäljning av skattepliktig vara av

egen tillverkning eller av skattepliktig begagnad vara skall därom göra

skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen minst fjorton dagar före försäljningens

påbörjande med angivande av företagets namn och belägenhet, säljarens

fullständiga namn och postadress samt dagen för försäljningens påbörjande.

I anmälan skall särskilt uppgivas, huruvida säljaren ämnar bedriva

försäljning helt eller delvis till konsument eller icke registrerad säljare

(skattepliktig försäljning) eller försäljning allenast till registrerad säljare

(skattefri försäljning). Grammofonskiva skall anses vara av säljares

tillverkning där säljaren verkställt inspelningen av densamma.

Annan yrkesmässig säljare av skattepliktig vara än som i första stycket

avses äger, om han så önskar, hos kontrollstyrelsen göra anmälan som där

sägs.

Har anmälan gjorts, skall kontrollstyrelsen, där ej hinder för rörelsens

utövande föreligger, registrera säljaren såsom säljare av skattepliktig vara

och meddela bevis därom. I beviset skall särskilt angivas, huruvida säljare

registrerats såsom säljare med skattepliktig försäljning eller såsom säljare

med skattefri försäljning.

Innan registrering skett, må försäljning, som i första stycket avses, icke

bedrivas, dock att den, som övertagit av annan bedriven rörelse, må, därest

anmälan göres inom fjorton dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen till

dess kontrollstyrelsen meddelar beslut i anledning därav. Skattepliktig försäljning

må icke bedrivas av säljare, vilken registrerats såsom säljare med

skattefri försäljning.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan, skall

den skattskyldige inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen därom.

8 §•

Skattskyldig skall senast den femtonde dagen i andra månaden efter varje

kalendermånads utgång eller, där kontrollstyrelsen finner skäl meddela sådan

föreskrift, inom annan tid än nyss sagts, dock tidigast inom femton

dagar efter varje kalendermånads utgång eller senast inom en månad efter

varje kalenderkvartals utgång, till kontrollstyrelsen insända eu på tro och

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

heder avgiven deklaration angående beskattningsvärdet av sin skattepliktiga

försäljning och sina skattepliktiga uttag samt å beskattningsvärdet uträknad

skatt för kalendermånaden eller kalenderkvartalet. I deklarationen må å

det sammanlagda beskattningsvärdet för den skattepliktiga försäljningen

avdrag göras för beskattningsvärdet av sådana i skattepliktig försäljning

ingående varor, som

a) återtagits av säljaren eller

b) enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk frihamn.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad

mån avdrag jämväl må göras för beskattningsvärdet av varor, vilkas försäljning

förorsakat den skattskyldige förlust på grund av bristande betalning

från köparen.

9 §.

1. Skattskyldig skall vid den tidpunkt, då deklaration senast skall avlämnas,

till kontrollstyrelsen genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto

erlägga upplupen skatt, uträknad på sätt i 8 § angivits.

2. Erlägges icke skatten inom föreskriven tid, må kontrollstyrelsen meddela

den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits, att förfoga

över skattepliktig vara.

3. Skattskyldig är pliktig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar, hos

styrelsen ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp, som

styrelsen finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 2 punkten sägs äga

motsvarande tillämpning.

4. Försummar någon att inbetala skatt, som det enligt denna förordning

åligger honom att erlägga, må skatten på framställning av kontrollstyrelsen

omedelbart utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter

verkställd undersökning fastställer densamma.

Bestämmelser avseende införsel till riket.

10 §.

1. Vid av annan än registrerad säljare företagen införsel till riket av

skattepliktig vara skall den skattskyldige, där ej annat nedan stadgas, i

samband med tulltaxeringen av varan till tullmyndigheten i införselorten i

två exemplar avlämna en på tro och heder avgiven deklaration angående

varans beskattningsvärde.

2. Deklaration erfordras icke beträffande sådan skattepliktig vara, som

avses i 4 § 1 punkten andra stycket c). Beträffande sådan vara skall den

skattskyldige, där tullmyndigheten å införselorten det påfordrar, avlämna

skriftlig försäkran i två exemplar rörande ändamålet med införseln.

3. Skatt, som enligt avgiven deklaration eller enligt av tullmyndigheten

verkställd uträkning belöper å införd vara, skall erläggas till tullverket

samtidigt med tullen. Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd,

ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller utebliven betalning

skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.

4. Deklaration eller försäkran, varom ovan förmäles, skall slutligt granskas

av kontrollstyrelsen och skall för sådant ändamål det ena exemplaret

av handlingen av tullmyndigheten översändas till kontrollstyrelsen.

Befinnes vid granskningen, att skatt påförts med för lågt belopp, skall

kontrollstyrelsen påföra den skattskyldige felande skatt samt bestämma och

meddela den skattskyldige tid, inom vilken sådan skatt skall erläggas.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

119

Vad i 6 § 2—6 punkterna samt 9 § 2 och 4 punkterna är stadgat skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om skattskyldig, som avses i denna

punkt.

5. För vara, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller

till svensk frihamn, må åtnjutas restitution av skatt i den ordning och omfattning,

Kungl. Maj :t bestämmer.

Skatt utgår icke för vara, som införes under sådana omständigheter, att

tullfrihet för densamma åtnjutes. Dock föreligger skattskyldighet vid återinförsel

av vara, för vilken skatt icke erlagts eller för vilken erlagd skatt

restituerats.

6. Tullmyndighet åligger att till kontrollstyrelsen lämna uppgift angående

den införsel till riket av skattepliktig vara, som företages av registrerad

säljare.

7. Formulär till deklaration, försäkran och uppgift, varom ovan förmäles,

fastställas av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt.

Ansvarsbestämmelser m. m.

11 §•

1. Den som i strid mot 7 § fjärde stycket idkar försäljning av skattepliktig

vara straffes med dagsböter, ej under tjugu.

Den som i strid mot förbud, varom i 9 § 2 punkten stadgas, förfogar

över vara, straffes med dagsböter, ej under fyrtio, eller, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon i andra fall än nu sagts att fullgöra vad honom åligger

enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

2. Den som i strid mot 7 § fjärde stycket idkar skattepliktig försäljning

av skattepliktig vara skall av kontrollstyrelsen förpliktas utgiva skatt, som

skolat utgå, därest hän varit registrerad hos kontrollstyrelsen såsom säljare

med skattepliktig försäljning.

12 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra vad honom

åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade

föreskrifter.

13 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat

oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

14 g.

Den som bär eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning

må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,

varom han därvid erhållit kännedom. Tjänsteman, som häremot

bryter, vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än

tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu sagts, straffes med dagsböter.

15 §.

Polismyndighet åligger att tillhandagå kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

med begärd upplysning om person eller företag, som kan antagas

bedriva i denna förordning avsedd försäljning.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

16 §.

Av rörelseidkare begången förseelse, som i 11 § avses, åtalas vid allmän

underrätt i den ort, där rörelsen bedrives.

17 §.

Förseelse, som avses i 11 § första punkten tredje stycket, må av allmän

åklagare åtalas allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen.

Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

18 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Övergångsbestämmelser.

Denna förordning träder i kraft den

Härvid skall iakttagas:

1. Där i förordningen avsedd försäljning bedrives vid tiden för förordningens

ikraftträdande, skall, utom i fall som nedan i 2 punkten avses,

i 7 § föreskriven anmälningsskyldighet fullgöras senast den 5 juli 1947.

2. Säljare av begagnade varor, som i den vid förordningen fogade förteckningen

upptagits under statistiska numren 1323—1325 och 1326: 2, äger

intill utgången av år 1947 utan iakttagande av den i 7 § stadgade anmälningsskyldigheten

verkställa försäljning av vid utgången av juni månad

1947 inneliggande lager av sådana varor.

3. Minimiskatt, som i 4 § 1 punkten avses, skall för år 1947 utgöra 300

kronor, där den skattskyldige bedriver försäljning av guldsmedsarbeten

in. m. eller försäljning av andra varor av uteslutande egen tillverkning,

samt 3 000 kronor, där den skattskyldige bedriver annan försäljning.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

121

Förteckning

över

varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under nedanstående

statistiska nummer.

Skatt, som i

4 § 1 punkten

avses

Skatt, som

i 4 § 2 punk- ten avses,

kronor för

100 kilogram

Statistiskt

nr

Varuslag

procent

av

beskatt-

nings-

värdet

kronor

för

varu-

enhet

999, 1000

ur 1001

1002:1

1002: 2

Mattor, ej särskilt nämnda, även för- sedda med sömnadsarbete eller fransar:

innehållande, silke. ................

20

10 000: —

helt eller delvis av ull eller andra

djurhår, utan inblandning av silke,

knutna:

med högst 250 knutar på en

längd av 1 m, dock icke där

antalet knutar per kvadrat- meter uppgår till högst 25 000

med mer än 250 men ej mer än

450 knutar på en längd av 1 m

med mer än 450 knutar på en

länod av 1 m ..............

20

20

20

1 000: —

2 000: —

4 000: —

1 1323-1325

Arbeten av guld, silver eller platina, även

med infattade pärlor eller stenar, ej

utgörande artiklar, avsedda för tekniskt

bni k pllpr nlåt rör och tråd........

20

1326: 2

Pärlor och koraller, äkta, oinfattade samt

ädelstenar, oinfattade, även konstgjorda,

Apdra ån indnstridiamanter..........

20

ur 1885:2

Grammofonverk, ingående i radiogram-

20

ur 1992: 1

ur 1992: 2

20

Färdiga grammofonskivor; med diameter

0: 75

ur 1992: 2

Färdiga grammofonskivor, med diameter

1: 25

Anm. Skatt skall ej utgå för

färdiga grammofonskivor med allenast in- talad text avsedda för undervisnings- ändamål eller för färdiga grammofon- skivor, framställda i endast ett exemplar;

mattor, grammofonverk, grammofoner och

färdiga grammofonskivor, vilka vid ti- digare tillfälle inom riket varit föremål

för försäljning till konsument.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Förslag

till

förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i

vad den utgår efter en skattesats av tjugu procent, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Tidpunkt för den allmänna omsättningsskattens upphörande.

........ 1 §•

Allmän omsättningsskatt skall, såvitt avser vara, för vilken skatt enligt

vad darom särskilt är stadgat utgår efter högre skattesats än fem procent av

den skattepliktiga omsättningen (skärpt omsättningsskatt), så ock beträfande

personautomobiler samt tyngre motorcyklar och sidvagnar till inotorcykiar,

icke uttagas vid försäljning, arbetsprestation eller uthyrning, varom

avtal slutes efter den 30 juni 1947, eller vid uttag av vara från rörelse eller

vid import, som sker efter nämnda dag.

Skatt å icke influtna vederlag m. m.

2 §.

, Vid avtal om försäljning, arbetsprestation eller uthyrning, som

°Te utgangen av juni månad 1947 och där vederlaget enligt hittills

gallande bestämmelser utgör skattepliktig omsättning, skall, där avtalet av

den skattskyldige fullgjorts före ovannämnda tidpunkt, allmän omsättnmgsskatt

utgå även om vederlaget icke kommer den skattskyldige till godo

förrän efter samma tidpunkt.

2 mom. Allmän omsättningsskatt skall jämväl utgå då fråga är om sådant

i 1 mom. omförmält avtal, som fullgöres efter utgången av juni månåd

1947, därest den skattskyldige icke visar att skatt ej inräknats i det avtalade

vederlaget eller att detta efter avtalets ingående nedsatts med ett

mot skatten svarande belopp.

3 §.

Skattskyldig äger rätt att i den skattepliktiga omsättningen för tiden till

utgången av juni månad 1947 inräkna jämväl sådant vederlag, varför skattskyldighet

föreligger enligt 2 § men som vid sistnämnda tidpunkt ännu icke

kommit den skattskyldige till godo. Sådant vederlag skall redovisas särskilt.

Vid beräkning av den skattepliktiga omsättningen må avdrag ske med belopp

motsvarande den del av vederlaget, som enligt företedd utredning måste

antagas icke komma den skattskyldige till godo.

4 §•

Har rörelseidkare för omsättning eller bearbetning eller för förbrukning

såsom material inom rörelsen inköpt skattepliktiga varor under sådana förhållanden,

att vederlaget vid inköpet av varorna skall ingå i den skattepliktiga

omsättningen för mottagaren av vederlaget, må rörelseidkaren vid

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

beräkning av sin skattepliktiga omsättning för tiden till utgången av juni

månad 1947 göra avdrag för vederlaget ändå att detta vid sistnämnda tidpunkt

ännu icke utgivits.

5 §.

Skattskyldig åligger att i fall, som avses i 9 § första stycket andra punkten

förordningen om allmän omsättningsskatt, avgiva tilläggsuppgift för

tiden den 1 januari—den 30 juni 1947. Sådan tilläggsuppgift skall avlämnas

senast den 20 juli 1947.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

skattskyldig, som avses i 9 § andra stycket nyssnämnda förordning.

6 §•

Det åligger skattskyldig att senast den 20 juli 1947 avlämna särskild

uppgift angående sin skattepliktiga omsättning, i vad avser vederlag varför

skattskyldighet föreligger enligt 2 § men som icke kommit honom till godo

före utgången av juni månad 1947. Vad nu sagts skall dock icke gälla i

fråga om skattskyldig, som verkställt redovisning på sätt i 3 § omfönnäles.

7 §•

I huvuduppgiften för oktober månad 1947 skall i den skattepliktiga omsättningen

inräknas jämväl vederlag, varför skattskyldighet föreligger enligt

2 § men som den 31 oktober 1947 icke kommit den skattskyldige till

godo. Sådant vederlag skall redovisas särskilt.

Vad i 3 § andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

redovisning varom här är fråga.

8 §■

Skattskyldig må åtnjuta anstånd på sätt i följande stycke sägs med inbetalning

av allmän omsättningsskatt för sådan skattepliktig omsättning, för

vilken särskild redovisning lämnas jämlikt 7 §, dock att anstånd icke må

åtnjutas där den oguldna skatten understiger 100 kronor. Såsom förutsättning

för tillgodonjutande av dylikt anstånd skall gälla, att den skattskyldige

samtidigt med avlämnande av huvuduppgift för oktober månad 1947

gör anmälan att han önskar tillgodonjuta anstånd med skattebetalningen.

Skatt, som omfattas av anståndet, skall erläggas med en femtedel senast

den 20 i envar av månaderna december 1947 samt februari, april, juni och

augusti 1948; dock att länsstyrelsen, om synnerliga skäl därtill äro, må

medgiva utsträckning av anståndstiden med högst ett år.

9 §•

Därest skattskyldig senast den 20 november 1947 inbetalar allmän omsättningsskatt

för den skattepliktiga omsättning, för vilken särskild redovisning

lämnats jämlikt 7 §, må den skattskyldige åtnjuta avdrag med fyra

procent av den skatt, som belöper på ifrågavarande omsättning.

Skatt å inneliggande lager.

10 §.

1 mom. Rörelseidkare skall, utom i fall som i 2 mom. sägs, erlägga omsättningsskatt

för bos honom vid utgången av juni månad 1947 inneliggande

lager av i gällande förteckning över varor, för vilka skärpt omsättningsskatt

utgår, upptagna varor av följande slag:

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

mattor, dock icke mattor, som tidigare inom riket varit föremål för försäljning

till konsument;

arbeten av guld, silver eller platina, ävensom pärlor, koraller och ädelstenar;
grammofoner

och grammofonverk, även ingående i radiogrammofoner,

samt färdiga grammofonskivor, dock icke med allenast intalad text avsedda

för undervisningsändamål.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas gäller icke beträffande rörelseidkare, som,

på sätt i förordningen den 1947 (nr ) om försäljningsskatt

sägs, är registrerad såsom säljare av skattepliktig vara.

11 §•

Omsättningsskatt, som i 10 § sägs, utgår med tjugu procent av lagervärdet,

beräknat efter försäljningspris till konsument.

12 §.

Uppgift om det efter försäljningspris till konsument beräknade värdet

av lager, som i 10 § avses, skall av rörelseidkare lämnas senast den 7 iuli

1947. J

13 §.

Skatt, som i 10 § avses, skall erläggas med en femtedel senast den 20 i

envar av månaderna augusti—december 1947; dock att länsstyrelsen, om

synnerliga skäl därtill äro, må medgiva anstånd, längst intill utgången av

juni månad 1948.

Taxering, restitution m. m.

14 §.

Taxering till allmän omsättningsskatt år 1947 skall inbegripa skattepliktig

omsättning under 1947 samt skattepliktigt lager enligt 10 §.

15 §.

Skattskyldig äger hos länsstyrelsen erhålla restitution av erlagd skatt i

den man skatten belöper på vederlag, som jämlikt 3 § eller 7 § vid taxeringen

inräknats i den skattepliktiga omsättningen men som enligt sedermera

företedd utredning varken influtit eller kan antagas komma att inflyta.

Ansökan varom här är fråga skall ingivas till länsstyrelsen senast den

30 juni 1949.

16 §.

Vad i 31—34 §§ förordningen om allmän omsättningsskatt är stadgat

beträffande uppgift enligt 9 § nämnda förordning skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om uppgift, som lämnas enligt denna förordning.

17 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

125

Innehållsförteckning.

Sid.

Författningsförslag.

Förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941

(nr 251) om varuskatt............................................ 2

Förslag till förordning angående ändring i förordningen den 30 juni 1943

(nr 477) om skatt å vissa pälsvaror................................ 14

Förslag till förordning om försäljningsskatt ............................ 19

Förslag till förordning om slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten

.......................................................... 30

Utdrag av statsrådsprotokollet den 3 januari 1948.

Inledning.

Historik m. ..................................................... 34

Remissyttrandena ................................................ 38

Departementschefen .............................................. 41

Ändringar i varubeskatlningen.

Varubeskattningskommiténs förslag.................................. 42

Remissyttrandena ................................................ 49

1947 års konsumtionsskatteberednings förslag........................ 53

Departementschefen .............................................. 53

Ändringar i beskattningen av vissa pälsvaror.

Varubeskattningskommitténs förslag ................................ 56

Remissyttrandena ................................................ 58

Departementschefen .............................................. 61

Införande av en försäljningsskall å mattor, guldsmedsvaror m. m.

Varubeskattningskommitténs förslag ................................ 62

Remissyttrandena ....... 69

Departementschefen .............................................. 76

Slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten.

Varubeskattningskommitténs förslag ................................ 79

Remissyttrandena ................................................ 79

Departementschefen .............................................. 79

Detaljmotivering till förfatlningsförslagen.

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen om varuskatt .. 79

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen om skatt å vissa

pälsvaror...................................................... 93

Förslaget till förordning om försäljningsskatt ........................ 93

Förslaget till förordning om slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten

........................................................ 100

Departementschefens hemställan........................................ 106

Bilaga ............................................................ 107

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:62 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 10, såvitt propositionen avser förslag till förordning om försäljningsskatt samt förordning a1 i texten
  2. BevU 1948:10 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 10, såvitt propositionen avser förslag till förordning om försäljningsskatt samt förordning om slutlig av s. 1 i texten
  3. BevU 1948:9 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 10, såvitt propositionen avser förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 s. 1 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1994 ref. 5 ur registret