Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m

1948-02-20 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:101, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

1

Nr 101.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225)

med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning

med spritdrycker och vin, m. m.; given Stockholms

slott den 20 februari 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463)

om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin; samt

3) lag om fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med tillägg

till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till

svenskt territorialvatten.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas,''att lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin* 1, vilken jämlikt

lag den 16 april 1943 (nr 177) gäller till och med den 30 juni 1948, skall

äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.

1 Angående vidtagna ändringar i lagen, so 1926:148, 1928:145, 1933:188, 1938:264, 1944:420,

1946:867 och 1947:473.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1.948. 1 samt. Nr 101.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463)

om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att lagen den 27 november 1925 om utsträckt tilllämpning

av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin1, vilken förstnämnda

lag jämlikt lag den 16 april 1943 (nr 178) gäller till och med den 30 juni

1948, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med tillägg

till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och

vin till svenskt territorialvatten.

Härigenom förordnas, att lagen den 31 maj 1935 med tillägg till gällande

bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten,

vilken jämlikt lag den 16 april 1943 (nr 179) gäller till och med

den 30 juni 1948, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.

1 Angående senaste lydelse av 1925 års lag, se 1933:189.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 januari

19i8.

N ärvar and e:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Yougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen

för justitiedepartementet anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet

Wigforss, fråga om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 192A (nr 225)

med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrgcker

och vin, m. m. samt anför därvid följande.

Från början av 1920-talet fram till krigsutbrottet hösten 1939 hade spritsmugglingen

till Sverige, särskilt inom vissa delar av landet, en betydande

omfattning. Detta förhållande föranledde motåtgärder av skilda slag från

statsmakternas sida. Sålunda genomfördes bland annat en särskild strafflagstiftning

mot spritsmuggling, varjämte man genom överenskommelser

med främmande makter sökte hindra den olovliga införseln av spritdrycker

till riket.

Vad angår strafflagstiftningen meddelades till en början i lag

den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel vid sidan av

föreskrifter, som avsågo smuggling i allmänhet, även särskilda straffbestämmelser

rörande spritsmuggling. Och genom en samma dag utfärdad

lag (nr 148) angående förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker och

vin till svenskt territorialvatten stadgades förbud mot att med farkoster av

mindre nettodräktighet än 120 ton införa dylika drycker till svenskt territorialvatten.

Dessa bestämmelser visade sig emellertid icke vara tillräckligt effektiva;

de ersattes därför redan nästfoljande år av en skärpt och utvidgad lagstiftning

i ämnet. Genom lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, den

s. k. spritinförsellagen, meddelades sålunda strängare straffbestämmelser för

smuggling av rusdrycker och förbjöds införsel av dylika drycker till svenskt

territorialvatten med farkoster av mindre nettodräktighet än 250 ton. Vidare

stadgades i lagen straff för skilda slag av olovlig befattning med å ena

sidan insmugglade rusdrycker och å andra sidan rusdrycker, som olovligen

tillverkats eller olovligen renaturerats. Slutligen upptogos i spritinförsel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

lagen bland annat särskilda bestämmelser om förverkande, vilka förut haft

sin plats i en den 22 juni 1921 utfärdad förordning (nr 364) angående rusdryckers

förverkande i vissa fall.

Den nya lagen, som i vissa, huvudsakligen processuella, delar hänvisade

till varuinförsellagen, avsågs skola erhålla provisorisk karaktär och gällde

till en början endast till och med den 30 juni 1926. Enligt särskilt stadgande

sattes varuinförsellagen -— försåvitt densamma icke på grund av

nyssnämnda hänvisningar alltjämt vore att tillämpa — i fråga om smuggling

av spritdrycker och vin ur kraft för den tid spritinförsellagen skulle

gälla.

Spritinförsellagen erhöll emellertid sedermera gång efter annan fortsatt

giltighet. Sålunda förordnades om förlängning genom lag den 4 juni 1926

(nr 148) för tiden till och med den 30 juni 1928, och under tiden därefter

har lagen förlängts för fem år i sänder, senast genom lag den 16 april 1943

(nr 177) för tiden den 1 juli 1943—den 30 juni 1948. I samband med vissa

av förlängningarna genomfördes smärre ändringar i spritinförsellagen; bland

annat skärptes straffbestämmelserna år 1928, och år 1933 vidgades förbudet

mot införsel till svenskt territorialvatten på så sätt, att detta förbud

kom att avse farkoster med mindre nettodräktighet än 500 ton. Under den

senaste femårsperioden ha även flera detaljändringar vidtagits i spritinförsellagen,

vilka ändringar varit föranledda av ändrad lagstiftning på andra

områden (jfr sv. författn. saml. 1944:420, 1946:867 och 1947:473).

Genom spritinförsellagen blev det straffrättsliga ingripandet mot spritsmugglingen

i hög grad skärpt. Emellertid framhölls vid lagens tillkomst,

att full effektivitet i bekämpandet av den olovliga spritinförseln knappast

stode att vinna med mindre överenskommelse träffades staterna emellan att

ömsesidigt stödja varandra i denna kamp. En sådan överenskommelse ansågs

närmast böra gå ut på dels åtgärder i syfte att genom kontroll å utförseln

av rusdrycker från ett land hindra tillförseln därav till ett annat,

dels ömsesidigt erkännande av varje stats rätt att jämväl utanför sin tcrritorialvattensgräns

undersöka och beslagtaga smuggelfartyg.

Ett dylikt internationellt samarbete har sedermera kommit

till stånd på grundval av en mellan samtliga Östersjöstater ävensom Norge

den 19 augusti 1925 avslutad konvention, den s. k. Helsingforskonventionen.1

Denna konvention, vilken ratificerades av Finland, Norge och Sverige

år 1925 samt av övriga konventionsstater under åren 1926, 1927 och 1929,

avsåg åtgärder mot smuggling av alkoholvaror — den gemensamma benämningen

å spritdrycker ävensom viner om mer än 18 volymprocent alkohol

— samt innebar bland annat följande. Alkoholvaror skulle icke från något

av konventionsländerna få utföras med fartyg av mindre nettodräktighet än

100 registerton, såvida fråga icke vore om maskindrivet fartyg i reguljär

linjefart. För utförsel av alkoholvaror med fartyg av fördragsslutande stats

1 Sveriges överenskommelser med främmande makter 1925: 36.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

nationalitet och av mindre nettodräktighet än 500 registerton skulle erfordras

särskilt tillstånd av myndighet i fartygets hemland. De fördragsslutande

staterna förpliktade sig, var och en, att icke göra någon invändning

mot att annan fördragsslutande stat tillämpade sina egna nationella lagar

i fråga om fartyg, som uppenbarligen sysslade med smuggling och anträffades

inom en zon, sträckande sig 12 sjömil från kusten eller därutanför belägna

yttersta skär.

För Sverige ledde Helsingforskonventionen till utfärdandet den 27 november

1925 av dels en lag (nr 463) om utsträckt tillämpning av spritinförsellagen,

dels ock två kungörelser (nr 464 och 465), innehållande den ena föreskrifter

angående lagens ikraftträdande och den andra särskilda bestämmelser

om utförsel från riket av rusdrycker.

Den nya lagen, som skulle gälla till och med den 30 juni 1926, stadgade i

huvudsak, att om spritdrycker med fartyg av mindre nettodräktighet än 250

ton införts till farvatten, som låge utanför svenska territorialvattensgränsen

och sträckte sig intill 12 sjömil från svenska kusten eller därutanför belägna

yttersta skär, samt av omständigheterna uppenbarligen framginge att syftet

med fartygets uppehåll i nämnda farvatten vore att företaga eller främja

olovlig införsel av dryckerna till riket, skulle detta anses såsom olovlig införsel

till svenskt territorialvatten. Lagen skulle emellertid icke tillämpas

med avseende å fartyg av främmande nationalitet med mindre Konungen

förordnade därom.

Enligt kungörelsen angående ikraftträdandet av 1925 års lag skulle lagen

träda i kraft den 24 december 1925 och, såvitt anginge fartyg av främmande

nationalitet, tillsvidare äga tillämpning allenast å fartyg av finsk och norsk

nationalitet.

Kungörelsen med särskilda bestämmelser om utförsel från riket av rusdrycker

innefattade stadganden, som voro erforderliga för att uppfylla de

genom Helsingforskonventionen åtagna förpliktelserna i fråga om dylik utförsel.

Jämväl denna författning trädde i kraft den 24 december 1925 och

erhöll, såvitt angick fartyg av främmande nationalitet av nettodräktighet

från och med 100 till 500 registerton, till en början tillämpning allenast å

fartyg av finsk och norsk nationalitet.

1925 års lag förlänades successivt fortsatt giltighet i enahanda ordning

som tidigare angivits i fråga om spritinförsellagen. Om den senaste förlängningen

meddelas bestämmelser i lagen den 16 april 1943 (nr 178), enligt

vilken lag giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1948. I

samband med 1933 års förlängning genomfördes den ändringen i 1925 års

lag, att lagen gjordes tillämplig å fartyg av mindre nettodräktighet än 500

ton i stället för såsom tidigare å fartyg om mindre nettodräktighet än

250 ton.

Att 1925 års lag och omförmälda bestämmelser angående utförselkontröllen

till en början erhöllo tillämpning, förutom å svenska fartyg, allenast å

fartyg av finsk eller norsk nationalitet sammanhängde med att Helsingforskonventionen,

enligt vad förut angivits, först ratificerades av Finland,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

Norge och Sverige. Allteftersom ratifikation tillkom jämväl från de övriga

konventionsstaternas sida, förordnades emellertid genom särskilda kungörelser,

att 1925 års lag och kungörelsen med särskilda bestämmelser om utförsel

från riket av rusdrycker skulle, kungörelsen i vad den avsåge utförsel

med fartyg av nettodräktighet från och med 100 till 500 registerton,

äga tillämpning jämväl å fartyg, tillhörande dessa stater.

Den omständigheten att Helsingforskonventionen i fråga om fartyg av

nettodräktighet från och med 100 till 500 registerton föreskrev utförselkontroll

endast såframt fartyget tillhörde någon av de fördragsslutande staterna,

visade sig ägnad att i hög grad förringa värdet av konventionen; den

illegala trafiken kunde sålunda i stor utsträckning fortgå med hjälp av

fartyg av annan nationalitet.

För att undanröja detta missförhållande hade under tiden före krigsutbrottet

hösten 1939 vidtagits ytterligare åtgärder i konventionens syfte. I

Tyskland hade sålunda utfärdats särskilda bestämmelser till förebyggande

av illegal spritexport. Efter förhandlingar på svenskt föranledande hade

vidare exporten sjöledes av sprit från Polen och Danzig underkastats särskilda

bestämmelser, innebärande, förutom annat, att utförselkontroll utan

undantag skulle äga rum beträffande fartyg om mellan 100 och 500 ton.

Slutligen hade mellan Sverige och Finland, å ena, samt Estland, å andra

sidan, träffats en överenskommelse av innebörd bland annat, att jämväl den

estniska regeringen skulle anordna utförselkonlroll efter i stort sett samma

grunder som i Polen och Danzig, dock att denna kontroll skulle gälla även

fartyg om mer än 500 registerton samt omfatta jämväl land väga utförsel.

Utöver vad nu berörts ha mellan Sverige, å ena, samt Finland och Danmark,

å andra sidan, avslutats särskilda överenskommelser i syfte att för

spritsmugglingens bekämpande få till stånd ett närmare samarbete

mellan respektive länders bevakningspersonal. En dylik

överenskommelse, avseende gemensam bevakning genom finsk och svensk

personal i vattenområdet mellan Sverige och Åland, träffades med Finland

den 29 december 1933,1 och en överenskommelse om motsvarande åtgärder

från svensk och dansk sida i fråga om de båda ländernas territorialvatten i

Öresund och i vissa delar av Kattegatt och Östersjön avslutades med Danmark

den 28 oktober 1935.2

Närmast med anledning av förstnämnda överenskommelse utfärdades den

23 mars 1934 en lag (nr 53) om rätt för Konungen att meddela föreskrift

om utländsk bevakningspersonals likställdhet i vissa fall med svenska tulltjänstemän;

och med stöd av denna lag utfärdades sedermera särskilda kungörelser

av den 3 april 1934 (nr 65) och den 24 januari 1936 (nr 13) med

föreskrifter i anledning av de nu omförmälda överenskommelserna. Enligt

dessa kungörelser äger — om än med vissa betydelsefulla inskränkningar * 8

1 Sveriges överenskommelser med främmande makter 1934:1.

8 > » » > 1936:2.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

— finsk respektive dansk bevakningspersonal samma rätt att å ifrågavarande

vattenområden verkställa beslag, som enligt spritinförsellagen samt

lagen om utsträckt tillämpning av nämnda lag tillkommer svenska tulltjänstemän.

Enahanda syfte, som man genom nyss berörda åtgärder velat tillgodose,

kan i viss mån sägas ligga till grund jämväl för en den 31 maj 1935 utfärdad

lag (nr 234) med tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av

spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten. Angående innebörden av

denna lag må anmärkas följande.

Förut har angivits, att spritinförsellagen stadgar förbud mot införsel av

spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten med farkost av mindre nettodräktighet

än 500 ton. Undantag från förbudet medgives emellertid beträffande

viss genomfart i Öresund, såframt av omständigheterna uppenbarligen

framgår, att de medförda dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas

till riket. Under sistnämnda förutsättning skall, då förbudet eljest överträdes,

straff ådömas enligt en lindrigare straff skala, varjämte befrielse medgives

från eljest stadgad förverkandepåföljd. Det har anmärkts sasom otillfredsställande,

att dessa undantagsbestämmelser kunde vinna tillämpning

även beträffande smugglarfartyg, nämligen i de fall, da dessa riktade sin

verksamhet mot annat land än Sverige. Särskilt har bestämmelsernas avfattning

ansetts ägnad att vålla svårigheter när åtgärderna för spritsmugglingens

bekämpande toge formen av samverkan mellan Sverige och dess

grannländer. Genom 1935 års lag har fördenskull föreskrivits, att berörda

undantagsbestämmelser, i den mån Konungen så förordnar, icke skola äga

tillämpning vid införsel till område inom territorialvattnet, i fråga om vilket

avtal med främmande stat om gemensam bevakning för bekämpande av

olovlig införsel av alkoholvaror träffats, med mindre av omständigheterna

tillika uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro eller varit avsedda att

olovligen införas till den stat, med vilken avtalet ingåtts.

Förordnande, som avses i 1935 års lag, har i anslutning till avtalet med

Danmark meddelats beträffande den del av territorialvattnet, där bevakningen

skall ombesörjas gemensamt av svensk och dansk personal. Bestämmelser

härutinnan återfinnas i den förenämnda kungörelsen av den 24 januari

1936.

1935 års lag gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1938, men giltighetstiden

utsträcktes genom lag den 10 juni 1938 (nr 266) till och med

den 30 juni 1943 och genom lag den 16 april 1943 (nr 179) till och med

den 30 juni 1948.

I särskilda, den 22 september 1947 dagtecknade skrivelser från finansdepartementets

rältsavdclning — i vilka skrivelser erinrats om att giltighetstiden

för spritinförsellagen samt lagarna den 27 november 1925 (nr

463) och den 31 maj 1935 (nr 234) utginge den 30 juni 1948, vid vilket förhållande

fråga torde uppkomma om avlåtande av proposition till 1948 års

riksdag rörande förlängd giltighet av ifrågavarande lagstiftning har rättsavdelningen

anhållit, alt generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen ville av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungi. Maj:ts proposition nr 101.

giva yttrande, huruvida ändringar i förevarande lagstiftning ansåges erforderliga

samt huruvida en förlängning syntes böra begränsas att avse viss

angiven tid.

Med anledning av vad sålunda förekommit ha generaltullstyrelsen och

kontrollstyrelsen inkommit med yttranden i ärendet.

Vad först beträffar frågan, huruvida en särskild lagstiftning

är erforderlig på förevarande område jämväl

efter den 30 juni 194 8, har generaltullstyrelsen framhållit, att

spritsmugglingen, såvitt anginge olovlig införsel av större partier, visserligen

icke erhållit samma omfattning som före kriget, enär läget i de länder,

varifrån den mera omfattande olovliga trafiken tidigare försiggått, alltjämt

syntes försvåra den organiserade smugglingen av varor därifrån till

Sverige. Det vore emellertid sannolikt att, så snart dessa hinder icke längre

förelåge, smugglingsverksamheten komme att återupptagas i lika stor utsträckning

som förut. Med hänsyn härtill och då antalet verkställda beslag

å olovligen införd sprit under de senaste åren undergått en avsevärd ökning

även jämfört med förhållandena före kriget, ansåge styrelsen, att

ifrågavarande lagar borde erhålla förlängd giltighet, varvid giltighetstiden

lämpligen borde begränsas till fem år.

Kontrollstyrelsen har uttalat, att det med hänsyn till tillgängliga siffror

rörande antalet spritbeslag och antalet avdömda förseelser i fråga om motboksöverlåtelser

icke syntes ha inträtt någon sådan förändring på förevarande

område under de senare åren, att anledning till någon omläggning

lörelåge. Såsom skäl för en allenast provisorisk lagstiftning hade tidigare

åberopats bland annat, att det syntes förenat med vissa fördelar att gång efter

annan få ifrågavarande lagstiftning prövad med hänsyn till de olika former,

under vilka den olovliga sprithanteringen visat sig uppträda och detta skäl

ägde alltjämt giltighet. Ett ytterligare motiv för anordningen att giva den

avsedda lagstiftningen provisorisk giltighet låge i det förhållandet, att det

åt nykterhetskommittén givna utredningsuppdraget omfattade en översyn

jämväl av nu berörda lagstiftning. Styrelsen förordade därför, att ifrågavarande

tre lagar erhölle fortsatt giltighet efter den 30 juni 1948, förslagsvis

för en tid av fem år.

Vad härefter angår frågan om ändringar i förevar ande

lagstiftning har generaltullstyrelsen i sitt yttrande anfört, att några

tillägg till eller ändringar i nämnda lagar utöver vad som redan verkställts

i samband med processreformen icke för närvarande vore erforderliga.

Kontrollstyrelsen har ansett, att frågan om ändringar i lagarna lämpligen

borde anstå i avvaktan på slutförandet av 1944 års nykterhetskommittés

arbete.

I detta sammanhang må omnämnas, att riksdagens år 1947 församlade

revisorer i sin berättelse — under erinran om att böter och värdet av förverkad

egendom m. m. skola, på sätt stadgas i 23 § spritinförsellagen, i

viss omfattning ställas till generaltullstyrelsens förfogande att användas till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

uppmuntran av tulltjänstemän och polismän, som ådagalagt synnerligt nit

vid beivrande av olovlig hantering av rusdrycker — anfört, att den särskilda

fond, vanligen benämnd »smuggelfonden», som utgjordes av ifrågavarande

till generaltullstyrelsens förfogande stående medel, lämpligen borde

avvecklas.

Departementschefen. Den särskilda lagstiftning som syftar till att motverka

olovlig befattning med spritdrycker och vin — särskilt olovlig införsel

av dessä varor — har sedan länge reglerats genom författningar vilka antagits

för en tid av fem år i sänder. Giltighetstiden för nu gällande lagstiftning

utgår den 30 juni 1948.

På sätt generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen tillstyrkt bör lagstiftningen

på förevarande område nu förlängas att gälla under ytterligare fem

år eller alltså för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1953.

Beträffande frågan om ändringar i nu berörda lagstiftning har jag i detta

sammanhang icke tagit ställning till det av riksdagens revisorer väckta

spörsmålet om avskaffande av den s. k. smuggelfonden. Frågan i vad mån

ändringar i övrigt böra vidtagas i förevarande lagstiftning bör prövas först

efter det nykterhetskonnnittén framlagt resultatet av sitt arbete.

I samband med att sistnämnda fråga upptages till behandling synes jämväl

böra prövas, huruvida icke tiden då är inne att giva en mera permanent

karaktär åt den ifrågavarande lagstiftningen.

I enlighet med vad jag nu anfört ha inom finansdepartementet upprättats

förslag till

1 :o) lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 192b (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

2:o) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr

463) om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

samt

3:o) lag om fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med tilllägg

till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till

svenskt territorialvatten.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnar Cars.

Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16 februari

1948.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 11 februari 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 23

januari 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

l:o) lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrgcker och vin;

2:o) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr

463) om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

samt

3:o) lag om fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med tilllägg

till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till

svenskt territorialvatten.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

byråchefen i finansdepartementet hovrättsrådet H. Nitelius.

Lagrådet lämnade de under 2:o) och 3:o) anmärkta förslagen utan erinran

samt yttrade beträffande förslaget under 1 :o):

Uti 1924 års lag hänvisas beträffande delaktighet i särskilda i lagen

straffbelagda brott till vissa bestämmelser i lagen den 8 juni 1923 om

straff för olovlig varuinförsel. Sistnämnda lag reglerar för sitt tillämpningsområde

självständigt frågan om straff för delaktighet men ansluter sig i

fråga om de allmänna grunderna för bestraffning av dylik brottslighet till

gällande stadganden i 3 kap. strafflagen. Vidare beröres i 1924 års lag

delaktighet i olovlig tillverkning av spritdrycker eller vin, en delaktighet

som närmare definieras i förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning

och beskattning av brännvin. I det förslag till lag om ändring i strafflagen,

varöver lagrådet avgivit utlåtande den 14 januari 1948, ha emeller
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

tid reglerna om delaktighet i 3 kap. strafflagen ersatts med nya föreskrifter

om medverkan till brott. Om nämnda förslag upphöjes till lag, synes det

därför böra tagas under övervägande, huruvida icke hithörande bestämmelser

böra revideras under hänsynstagande till de principer, som ligga till

grund för omarbetningen av 3 kap. strafflagen. Det ma anmärkas att det här

sagda har tillämpning även å 1926 års berörda förordning och förordningen

den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker. Som här antydda

problem emellertid icke torde kunna lösas i detta sammanhang, lämnar

lagrådet jämväl förevarande förslag, som icke i och för sig föranleder anmärkning,

utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 februari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen

för justitiedepartementet anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet

Wigforss, lagrådets den 16 februari 1948 avgivna utlåtande över de

den 23 januari 1948 till lagrådet remitterade förslagen till

1 :o) lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin;

2:o) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr

463) om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

samt

3:o) lag om fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med

tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin

till svenskt territorialvatten.

Föredragande departementschefen anför.

Lagrådet har lämnat de under 2:o) och 3:o) upptagna förslagen utan erinran.

Beträffande det under l:o) anmärkta förslaget till lag om fortsatt giltighet

av 1924 års spritinförsellag har lagrådet uttalat, att det syntes böra

tagas under övervägande, huruvida icke bestämmelserna om delaktighet i

brott som avses i bland annat 1924 års lag borde revideras under hänsynstagande

till de principer, som låge till grund för de föreslagna nya bestämmelserna

i 3 kap. strafflagen om medverkan till brott. Emellertid har lagrådet

vidare anfört att, då nämnda problem icke torde kunna lösas i förevarande

sammanhang, lagrådet lämnade jämväl nu ifrågavarande förslag,

vilket icke i och för sig föranledde anmärkning, utan erinran. Vad lagrådet sålunda

anfört torde böra beaktas vid en framtida omarbetning av straffbestämmelserna

på rusdryckslagstiftningens område.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 101.

Föredraganden hemställer, att förenämnda tre lagförslag måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 ock 4 §§ lagen den 26 maj 1909 a1 i texten
  2. 1LU 1948:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 192b s. 1 i texten