Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager, m. m

1948-01-03 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:11, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

1

Nr 11.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 15 november

1912 (nr 298) om provianteringsfrilager,

m. m.; given Stockholms slott den 3 januari 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912

(nr 298) om provianteringsfrilager;

2) förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § 4 mom. e) förordningen

den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker; samt

3) förordning om ändring i förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående

förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl.

GUSTAF.

Ernst Wigforss. 1

1 llihang till riksdagens protokoll 194%. 1 samt Nr 11—12-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 15 november

1912 (nr 298) om provianteringsfrilager.

Härigenom förordnas, att §§ 1, 2, 4 och 5 förordningen den 15 november

1912 om provianteringsfrilager1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Nuvarande lydelse:

§ I
1.

I sådan vid saltsjön belägen

stad, varest tullkammare under tullförvaltares

överinseende finnes inrättad,

må, under förutsättning att

staden förbundit sig avstå från hamnavgifter

för fartyg, som anlöper stadens

hamn allenast för att intaga

proviant, kol eller skeppsförnödenheter

för fartygets behov men utan att

därstädes intaga annat gods eller lossa,

efter staden av Konungen meddelat

särskilt tillstånd, från utrikes ort

infört, till proviantering och utrustning

av fartyg avsett tullpliktigt

gods, med hår nedan stadgade undantag,

efter verkställd tullbehandling

men utan tullavgifts gäldande

uppläggas i särskilt magasin under

godsägarens egen vård, med villkor

att säkerhet ställes för belöpande

tullavgift. Sådan magasinering benämnes

provianteringsfrilager.

Föreslagen lydelse:

§ I
1.

Från utrikes ort infört, till proviantering

och utrustning av fartyg

eller luftfartyg avsett tullpliktigt

gods må efter verkställd tulltaxering,

utan att tullavgift erlägges men mot

ställande av säkerhet för denna avgift,

uppläggas i särskilt magasin under

vård av godsets ägare (provianteringsfrilager).

Rätt till provianteringsfrilager för

proviantering och utrustning av fartyg

må åtnjutas endast i sådan

vid saltsjön eller inlandsvatten belägen

stad med distrikttullanstalt

eller avdelning därav, som av Konungen

erhållit särskilt tillstånd därtill.

Sådant tillstånd må ej meddelas

med mindre staden förbundit sig avstå

från hamnavgifter för fartyg,

som anlöper stadens hamn allenast

för att intaga proviant, kol eller

skeppsförnödenheter för fartygets

behov men utan att därstädes intaga

annat gods eller lossa.

Rätt till provianteringsfrilager för

proviantering och utrustning av luftfartyg

må åtnjutas endast å eller

§ 4 se 1928:123.

1 Senaste lydelse av § 1 mom. 2 och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Nuvarande lydelse:

2. Rusdrycker, som uppläggas å

provianteringsfrilager, skola där förvaras

under såväl tullverkets som

ägarens lås. För brännvin och sprit

av säd, potatis eller andra jordfrukter,

med undantag av whisky, ävensom

för krut och andra explosiva varor

må provianteringsfrilagersrätt ej

åtnjutas.

§ 2.

För gods, som upplägges å provianteringsfrilager,

skall, därest icke

för detsamma dessförinnan utgått

nederlagsavgift, betalas provianteringsfrilagersavgift

efter enahanda

beräkningsgrund, som gäller i fråga

om förstnämnda avgift.

§ 4.

Från provianteringsfrilager må

gods, fördelat i större eller mindre

partier, för proviantering eller utrustning

utlämnas till fartyg under

villkor,

att fartygets dräktighet icke understiger

det tontal, som av Konungen

i sådant avseende bestämts vid

meddelandet för staden av tillstånd

till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt,

eller, där fråga är om utlämning

av rusdrycker, etthundra

ton; samt

Föreslagen lydelse:

i närheten av flygplats, där tullverket

regelmässigt expedierar utrikestrafik

och för vilken Konungen på

ansökning av flygplatsens ägare eller

innehavare medgivit sådan rätt.

2. Rusdrycker ävensom maltdrycker

av . tredje klassen, som uppläggas

å provianteringsfrilager, skola

där förvaras under såväl tullverkets

som ägarens lås.

§ 2.

För gods, som upplägges å provianteringsfrilager,

skall, därest icke

för detsamma dessförinnan utgått

i 177 § tullstadgan omförmälda bokföringspenningar,

betalas provianteringsfrilagersavgift

efter enahanda

beräkningsgrund, som gäller i fråga

om förstnämnda avgift.

§ 4.

Från provianteringsfrilager må

gods, fördelat i större eller mindre

partier, för proviantering eller utrustning

utlämnas till fartyg eller

luftfartyg, under villkor,

beträffande fartyg, att dess dräktighet

icke understiger det tontal,

som av Konungen i sådant avseende

bestämts vid meddelandet för staden

av tillstånd till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt,

eller, där

fråga är om utlämning av rusdrycker,

etthundra ton, och,

såvitt angår luftfartyg, att detsamma

användes i yrkesmässig trafik

samt i övrigt i fråga om storlek och

användning uppfyller de villkor, som

av Konungen i sådant avseende be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Nuvarande lydelse:

att fartyget utklarerat till utrikes

ort, vare sig direkt eller via en eller

flera andra svenska hamnar, eller

ock befinner sig på resa mellan utrikes

orter; ankommande dock på

Konungens prövning vid nämnda

tillstånds meddelande, huruvida rätt

att från provianteringsfrilager intaga

gods jämväl må tillkomma fartyg,

vilket inkommit från utrikes ort med

destination till annan svensk hamn,

ävensom med vederbörligt svenskt

mätbrev försett däckat fiskefartyg,

vilket skall avgå till i Nordsjön eller

därbortom belägen fiskeplats.

§ 5.

Gods, som från provianteringsfrilager

i föreskriven ordning utlämnas

till fartygs proviantering eller utrustning,

är befriat från tullavgift.

För å--— annat proviante
ringsfrilager.

Föreslagen lydelse:

stämts vid meddelandet av tillstånd

till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt.

Såsom villkor för utlämning av

gods för ändamål som ovan sagts

skall vidare gälla, att fartyget eller

luftfartyget utklarerat till utrikes ort,

vare sig direkt eller via en eller flera

andra svenska orter, eller ock befinner

sig på resa mellan utrikes orter;

ankommande dock på Konungens

pi övning vid meddelande av tillstånd

till provianteringsfrilagersrätt, huruvida

rätt att från sådant lager intaga

gods jämväl må tillkomma fartyg eller

luftfartyg, vilket inkommit från

utrikes ort med destination till annan

svensk ort, eller med vederbörligt

svenskt mätbrev försett däckat fiskefartyg,

vilket skall avgå till i Nordsjön

eller därbortom belägen fiskeplats.

§ 5.

Gods, som från provianteringsfrilager

i föreskriven ordning utlämnas

till fartygs eller luftfartygs proviantering

eller utrustning, är befriat från

tullavgift.

För å — — — annat provianteringsfrilager.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

5

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § 4 mom. e) förordningen

den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning

av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 10 § 4 mom. e) förordningen den 18

juni 1937 angående försäljning av rusdrycker skall erhålla följande ändrade

lydelse.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

2 KAP.

10 §.

4 mom. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må

e) rusdrycker uppläggas å provianteringsfrilager

på sätt i särskild

författning är stadgat; dock att å

provianteringsfrilager upplagd sådan

dryck ej må, utan tillstånd av Konungen

för varje särskilt fall, disponeras

annorledes än till fartygs proviantering

eller utrustning i föreskriven

ordning; samt

e) rusdrycker uppläggas å provianteringsfrilager

på sätt i särskild

författning är stadgat; dock att å

provianteringsfrilager upplagd sådan

dryck ej må, utan tillstånd av Konungen

för varje särskilt fall, disponeras

annorledes än till fartygs eller

luftfartygs proviantering eller utrustning

i föreskriven ordning; samt

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 11-

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 1 juni 1923 (nr 141)

angående förbud mot införsel till och försäljning inom

riket av exportöl.

Härigenom förordnas, att 3 och 5 samt 8—10 §§ förordningen den 1

juni 1923 angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av

exportöl1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

3 §.

1. Exportöl må — — — inkommande

varor.

2. Resande, som —--liter

exportöl.

5 §•

1. Exportöl må inom riket försäljas

för utförsel ur riket.

Föreslagen lydelse:

3 §•

1. Exportöl må---inkom
mande

varor.

2. Införsel till riket må jämväl, på

sått därom är särskilt föreskrivet, ske

av exportöl som medföres såsom proviant

å fartyg eller luftfartyg ankommande

från utrikes ort; dock att exportöl,

vilket förtullats såsom överskotts

proviant, icke må föras från

fartyget eller luftfartyget annorledes

än för återutförsel i vederbörlig ordning.

3. För uppläggning å provianteringsfrilager

må exportöl införas till

riket på sått i särskild författning

år stadgat; dock att å provianteringsfrilager

upplagt exportöl ej må, utan

tillstånd av Konungen för varje särskilt

fall, disponeras annorledes än

till fartygs eller luftfartygs proviantering

eller utrustning i föreskriven

ordning.

4. Resande, som---liter ex
portöl.

5 §.

1. Exportöl må inom riket försäljas

dels i fall, som i 3 § 3 mom. avses,

dels ock i övrigt för utförsel ur riket.

1 Senaste lydelse av 3 § se 1938: 95.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunal. Maj.ts proposition nr 11.

Nuvarande lydelse:

2. Exportöl må---å apo
teket.

3. Rättighet till försäljning av exportöl

å passagerarfartyg, som förmedlar

regelbunden persontrafik till

utländsk hamn, må utövas av person,

som är berättigad att å fartyget

idka utskänkning av rusdrycker. Rörande

sådan försäljning skall vad enligt

förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker

gäller om utskänkning av rusdrycker

å fartyget äga motsvarande tilllämpning.

8 §.

I avseende å olovlig införsel till

riket av exportöl skola de i 83 § i

förordningen angående försäljning

av rusdrycker meddelade bestämmelser

äga motsvarande tillämpning;

dock skall i fråga om förfarandet

med olovligen infört exportöl gälla

vad i 11 § här nedan stadgas.

9 §.

1. Den, som i annat fall, än i 5 eller

7 § sägs, inom riket försäljer exportöl,

skall för den olovliga försäljningen

vara underkastad ansvar,

som i 74 § 1 mom. i förordningen

angående försäljning av rusdrycker

är stadgat i fråga om där avsedda

förbrytelser.

2. överskrides den — — — mom.

sägs.

3. I fall,--- — och förbrutet.

4. Vad i----som betalnings
medel.

Föreslagen lydelse:

2. Exportöl må — — — å apoteket.

3. Rättighet till försäljning av exportöl

å passagerarfartyg eller luftfartyg,

som förmedlar regelbunden

persontrafik till eller från utländsk

ort, må utövas av person, som är

berättigad att å fartyget eller luftfartyget

idka utskänkning av rusdrycker.

Rörande sådan försäljning

skall vad enligt förordningen den 18

juni 1937 angående försäljning av

rusdrycker gäller om utskänkning

av rusdrycker å fartyget eller luftfartyget

äga motsvarande tillämpning.

8 §.

I avseende å olovlig införsel till

riket av exportöl samt olovligt förfogande

över exportöl, vilket förtullats

såsom överskotts proviant eller

upplagts å provianteringsfrilager,

skola de i 7 kap. 11 § förordningen

angående försäljning av rusdrycker

meddelade bestämmelser äga motsvarande

tillämpning; dock skall i fråga

om förfarandet med olovligen infört

exportöl gälla vad i It § här nedan

stadgas.

9 §•

1. Den, som i annat fall, än i 5

eller 7 § sägs, inom riket försäljer

exportöl, skall för den olovliga försäljningen

vara underkastad ansvar,

som i 7 kap. 1 § 1 mom. förordningen

angående försäljning av rusdrycker

är stadgat i fråga om där avsedda

förbrytelser.

2. överskrides den---— mom.

sägs.

3. I fall,---- och förbrutet.

4. Vad i---som betalnings
medel.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

Nuvarande lydelse:

10 §.

Angående fördelningen av böter,

som enligt denna förordning ådömas,

samt av värdet av kärl och emballage,

som enligt denna förordning

dömas förbrutna, skola bestämmelserna

i 92 § i förordningen angående

försäljning av rusdrycker äga

motsvarande tillämpning; och skola

i övrigt beträffande olovlig försäljning

av exportöl 87 §, 88 § 2 mom.,

89 §, 90 § 1 mom., 91, 93 och 9i §§ i

samma förordning i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

Föreslagen lydelse:

10 §.

Angående fördelningen av böter,

som enligt denna förordning ådömas,

samt av värdet av kärl och emballage,

som enligt denna förordning

dömas förbrutna, skola bestämmelserna

i 7 kap. 22 § förordningen

angående försäljning av rusdrycker

äga motsvarande tillämpning. I övrigt

skola beträffande olovligt förfogande

över exportöl, vilket förtullats

såsom överskottsproviant eller

upplagts å provianteringsfrilager,

samt beträffande olovlig försäljning

av exportöl 7 kap. Ib §, 15 §

2 mom., 19 § och 20 § 1 mom. samma

förordning i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

Denna förordning traaer i kraft den 1 juli 1948.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 januari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om

ändring i gällande bestämmelser angående provianteringsfrilager m. m.

samt anför därvid följande.

Utvidgning av provianteringsfrilagersrätten med hänsyn

till lufttrafiken m. m.

De huvudsakliga bestämmelserna rörande provianteringsfrilager äro upptagna

i förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager

och kungörelsen samma dag (nr 299) med vissa föreskrifter angående

rättighet att hålla provianteringsfrilager.

Enligt § 1 mom. 1 i förordningen må under vissa förutsättningar från utrikes

ort infört, till proviantering och utrustning av fartyg avsett tullpliktigt

gods efter verkställd tullbehandling men utan tullavgifts gäldande uppläggas

i särskilt magasin under godsägarens egen vård. En dylik uppläggning

å provianteringsfrilager må förekomma endast i sådan vid saltsjön

belägen stad, varest tullkammare under tullförvaltares överinseende finnes

inrättad. För åtnjutande av ifrågavarande provianteringsfrilagersrätt gäller

vidare, att vederbörande stad förbundit sig avstå från hamnavgifter för

fartyg, som anlöper stadens hamn allenast för att intaga proviant, kol eller

skeppsförnödenheter för fartygets behov men utan att därstädes intaga annat

gods eller lossa. Särskilt tillstånd till denna rätt skall meddelas staden

av Kungl. Maj :t.

Enligt § 2 skall för gods, som upplägges å provianteringsfrilager, därest

icke för detsamma dessförinnan utgått nederlagsavgift, betalas provianteringsfrilagersavgift

efter enahanda beräkningsgrund, som gäller i fråga

om förstnämnda avgift, d. v. s. med en krona för varje varupost, som aninäles

till uppläggning å provianteringsfrilager.

I § 4 meddelas närmare bestämmelser om utlämnandet till fartyg av

gods, som upplagts å provianteringsfrilager, och i § 5 regleras de fall då

befrielse från tullavgift åtnjutes respektive skyldighet att erlägga sådan avgift

föreligger beträffande gods som nyss sagts.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

Enligt § 1 i kungörelsen skall rättighet att å provianteringsfrilager upplägga

och därifrån till proviantering och utrustning av fartyg utlämna va

ror sökas skriftligen hos vederbörande tullförvaltning. Sådan rättighet må

ej beviljas annan än den, som hos tullförvaltningen styrker sig vara berättigad

att här i riket idka handel.

I en den BO juli 1945 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har aktiebolaget

aerotransport — under åberopande att bolaget med vederbörligt

tillstånd dreve lufttrafik för personbefordran — hemställt dels att gällande

bestämmelser rörande provianteringsfrilager bleve tillämpliga jämväl i fråga

om proviantering och utrustning av luftfartyg och dels att bolaget måtte

erhålla tillstånd att inrätta provianteringsfrilager på de flygplatser, som

berördes av bolagets utrikes flygtrafik.

Över nämnda framställning har infordrat utlåtande avgivits av generaltullstyrelsen

den 27 februari 1946. Vid utlåtandet funnos fogade yttranden

från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna

i Norrköping, Eskilstuna, Västerås, Visby, Linköping, Jönköping,

Karlshamn, Kalmar, Ronneby, Landskrona, Hälsingborg, Strömstad, Sundsvall

och Östersund.

Förslaget om utvidgning av bestämmelserna rörande provianteringsfrilager

att avse jämväl proviantering och utrustning av luftfartyg har tillstyrkts

av generaltullstyrelsen liksom av det övervägande antalet lokala

tullmyndigheter.

Generaltullstyrelsen har i förevarande hänseende framhållit, att den nuvarande

anordningen med provianteringsfrilager hade uppstått ur den frilagersinstitution,

som genom förordning den 18 september 1874 (nr 94) inrättades

för proviantering av fartyg i Öresund. Av ingressen till nämnda förordning

framginge, att ändamålet med frilagrets inrättande varit att befrämja

svenska handelsplatsers vid Öresund deltagande i den lönande rörelse,

som försåge den genom sundet passerande handelsflottan med proviant

och andra förnödenheter; och enligt Kungl. Maj :ts proposition till

1912 års riksdag (nr 120) med förslag till förordning om provianteringsfrilager

ansågs den nu gällande förordningen erforderlig för att i större utsträckning

kunna åt svensk affärsverksamhet bevara försäljningen av

skeppsförnödenheter till fartyg i utrikes fart. Då det skäl, som föranlett

anordnandet av numera gällande provianteringsfrilagersrätt beträffande

fartygstrafik, i motsvarande mån ägde tillämpning i fråga om lufttrafik,

tillstyrkte generaltullstyrelsen, att provianteringsfrilagersrätten utsträcktes

att gälla jämväl från utrikes ort infört tullpliktigt gods, avsett till proviantering

och utrustning av luftfartyg.

Beträffande de ändringar som i anledning av denna utvidgning erfordrades

i § 1 i förordningen om provianteringsfrilager har generaltullstyrelsen

anfört, att de tullflygplatser, till antalet 22, som för närvarande funnes

inrättade i riket, visserligen vore belägna i eller i närheten av stad med cen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

11

traltullkammare eller tullkammare men att ett flertal av dem låge i inlandet.

Härtill komme, att vissa av de nuvarande tullflygplatserna vore

belägna utom stadens område. I fråga om organisationen i tullhänseende av

tullflygplats gällde den ordningen, att expedieringen av lufttrafiken i Stockholm,

Göteborg och Malmö ombesörjdes av en under tulldirektionerna i respektive

städer lydande flygtullavdelning. På motsvarande sätt expedierades

lufttrafiken i övriga städer med tullflygplats av tullkammaren i respektive

städer. Enligt 6 § tullstadgan hörde till tullplats med avseende

å expediering av lufttrafik jämväl område, som avgränsats för lufttrafikens

betjänande, jämte nära därinvid förefintligt vatten. — Vad beträffade

frågan om blivande storflygfält hade kommitterade för viss utredning angående

sådant flygfält i skrivelse till generaltullstyrelsen erinrat om två

alternativ för förläggningen av detsamma, nämligen Väsby eller Grillby.

Då ingendera av dessa orter vore tullplats, hade generaltullstyrelsen i svarsskrivelse

anfört, att, därest Grillby-alternativet valdes, det bleve nödvändigt

att i Grillby inrätta en direkt under generaltullstyrelsen lydande tullkammare

samt att, om Väsby-alternativet komme till utförande, det skulle kunna

ifrågakomma att inrätta en under tulldirektionen i Stockholm lydande avdelning

i Väsby men förordat inrättandet av en självständig tullkammare

därstädes. — På grund av vad sålunda framhållits angående de nuvarande

tullflygplatsernas belägenhet ävensom ovissheten dels om vilket slag av

tullanstalt, som komme att inrättas å platsen för blivande storflygfält, dels

om den framtida utvecklingen i berörda avseenden borde vid en utsträckning

av provianteringsfrilagersrätten till att avse jämväl lufttrafik, i fråga

om sådan trafik den i provianteringsfrilagersförordningen stadgade begränsningen

till sådan vid saltsjön belägen stad, varest tullkammare under

tullförvaltares överinseende funnes inrättad, icke gälla. Med hänsyn särskilt

till kontrollen vid utlämning av gods från provianteringsfrilager ävensom

till tillsynen i allmänhet å sådant lager förutsatte generaltullstyrelsen emellertid,

att provianteringsfrilager borde få inrättas endast å eller i närheten

av ort med distrikttullanstalt, som i 7 § tullstadgan avses, eller avdelning

därav. I sistnämnda hänseende borde utöver vad förut anförts angående

dels flygtullavdelningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, dels organisationen

i tullhänseende å blivande storflygfält få erinras om att en under

tullkammaren i Åhus lydande tullkammaravdelning funnes inrättad i Kristianstad.

I anslutning till det anförda föresloge generaltullstyrelsen därför,

att ifrågavarande rätt skulle få åtnjutas endast å eller i närheten av flygplats,

där tullverket regelmässigt expedierade utrikestrafik och för vilken

Konungen på ansökan av flygplatsens ägare eller innehavare meddelat sådan

förmån.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande vidare framhållit, att den föreslagna

utvidgningen av provianteringsfrilagersrätten påkallade ändringar

jämväl i §§ 4 och 5 i förordningen om provianteringsfrilager; och har styrelsen

till motivering för ändringarna i § 4 anfört.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 11.

I § 4 äro till förhindrande av obehörigt förfogande över provianteringsfrilagersgods

stadgade vissa villkor för utlämnande av gods från sådant frilager

till fartygs proviantering eller utrustning. Bestämmelser med motsvarande

syfte torde vara erforderliga jämväl i fråga om lufttrafik.

Enligt styrelsens mening torde i allmänhet luftfartyg i yrkesmässig trafik,

dock med undantag för dels s. k. taxiflyg — d. v. s. luftfartyg, rymmande

endast ett fåtal passagerare och använda i yrkesmässig men ej

reguljär trafik — dels övriga mindre luftfartyg, böra medgivas rätt att

ombordtaga provianteringsfrilagersgods. Med hänsyn till lufttrafikens och

luftfartygens väntade utveckling synes emellertid en begränsning med angivande

av viss minsta storlek för luftfartygen icke lämpligen böra införas i

förordningen om provianteringsfrilager. En sådan bestämning av luftfartygens

minimistorlek för rätten att ombordtaga såväl provianteringsfrilagersgods

i allmänhet som rusdrycker synes dock kunna möjliggöras genom att

Konungen, liksom beträffande fartygstrafiken, i sådant avseende meddelade

bestämmelser vid medgivande av tillstånd till åtnjutande av provianteringslrilagersrätt,

därvid tillståndet kunde givas temporär giltighet.

Villkoren i § 4 angående bland annat utklarering torde i tillämpliga delar

böra gälla även i fråga om luftfartyg.

Generaltullstyrelsen har ytterligare anfört att därest de nu berörda ändringarna

vidtoges i förordningen om provianteringsfrilager borde samtidigt

sådan ändring göras i 2 kap. 10 § 4 mom. e) rusdrycksförsäljningsförordningen,

att detta stadgande komme att avse jämväl luftfartygs proviantering

eller utrustning.

I vissa remissyttranden har föreslagits, att förordningen om provianteringsfrilager

måtte i detta sammanhang ändras jämväl i andra avseenden.

Sålunda har i flera yttranden av de lokala tullmyndigheterna hemställts,

att den i § 1 upptagna begränsningen, att provianteringsfrilagersrätt för fartyg

kan medgivas endast beträffande stad som är belägen vid saltsjön, måtte

borttagas. Såsom skäl härför har tullkammaren i Västerås anfört, att framställningar

om inrättande av frilager för proviantering av fartyg gjorts såväl

i Västerås som i andra sjöfartsstäder i inlandet. Hamnarna i Västerås

anlöptes av ett betydande antal fartyg, tillhöriga bl. a. de större svenska

rederierna. Såväl för dessa och övriga rederier, vilkas fartyg trafikerade

inlandsvatten, som för näringsidkare å berörda orter skulle ett sådant medgivande

vara till gagn.

Generaltullstyrelscn har i detta hänseende framhållit, att numera, efter

tillskapandet av alltmer förbättrade trafik- samt lossnings- och lastningsmöjligheter

för flera av inlandshamnarna, ett betydande antal fartyg i utrikestrafik

plägade anlöpa dessa samt att ifrågavarande rätt utan olägenhet

borde kunna utsträckas till omförmälda städer. Generaltullstyrelsen förordade

alltså, att provianteringsfrilagersrätten i fråga om fartyg finge åtnjutas

även i sådan vid inlandsvatten belägen stad, varest vederbörlig tullanstalt

funnes inrättad.

Generaltullstyrelsen har slutligen hemställt om vissa redaktionella jämkningar

i §§ 1 och 2 i förordningen om provianteringsfrilager. Enligt styrel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

13

sens mening borde de i § 1 inom. 1 förekommande orden »tullkammare

under tullförvaltares överinseende» och »tullbehandling» -— till vinnande

av överensstämmelse med numera antagen terminologi — utbytas mot orden

»distrikttullanstalt eller avdelning därav» respektive »tulltaxering». Då

i stället för den i § 2 omförmälda nederlagsavgiften numera jämlikt 177 §

tullsladgan utginge bokföringspenningar, borde § 2 ändras i enlighet härmed.

Vidare borde i denna paragraf direkt utsägas, att provianteringsfrilagersavgiften

utgjorde en krona för varje varupost som anmäldes till uppläggning.

I detta sammanhang torde få erinras om att i en vid 1947 års riksdag

väckt motion (II: 228) hemställts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om en allmän översyn och en skyndsam utredning

rörande en revidering av nu gällande tullförfattningar med hänsyn till trafikflygets

utveckling, att bevillningsutskottet i sitt betänkande (nr 34) i anledning

av motionen — jämte det utskottet erinrat om att generaltullstyrelsen

tillstyrkt förenämnda hos Kungl. Maj :t gjorda framställning från aktiebolaget

aerotransport om sådan ändring av gällande bestämmelser angående

provianteringsfrilager, att dessa frilager bleve tillgängliga jämväl för proviantering

och utrustning av luftfartyg — tillika anfört att genom en sådan

ändring skulle den önskade tullfriheten för tillbehör till flygplan kunna vinnas

och att utskottet förutsatte, att proposition i detta ämne kornine att

föreläggas riksdagen, samt att nämnda uttalande lämnats utan erinran av

riksdagen (skrivelse nr 271).

Departementschefen. Samma skäl, som på sin tid föranledde att provianteringsfrilagersrätt

medgavs beträffande fartygstrafik, torde numera tala

för att sådan rätt medgives jämväl i fråga om lufttrafik. På grund härav

tillstyrker jag — på sätt generaltullstyrelsen förordat och i överensstämmelse

med nyssnämnda uttalande av 1947 års bevillningsutskott — att provianteringsfrilagersrätten

utsträckes att gälla även i fråga om från utrikes

ort infört tullpliktigt gods som är avsett till proviantering och utrustning

av luftfartyg.

Beträffande de särskilda villkor, som böra föreskrivas för åtnjutande av

provianteringsfrilagersrätt för luftfartyg, ansluter jag mig till vad generaltullstyrelsen

i detta hänseende föreslagit. Sålunda torde böra stadgas, att

rätt till provianteringsfrilager för proviantering och utrustning av luftfartyg

må åtnjutas endast å eller i närheten av flygplats, där tullverket regelmässigt

expedierar utrikestrafik och för vilken Konungen på ansökning

av flygplatsens ägare eller innehavare medgivit sådan rätt. Vidare torde

föreskrift böra meddelas därom att provianteringsfrilagersgods må utlämnas

för proviantering eller utrustning av luftfartyg endast under förutsättning,

att luftfartyget användes i yrkesmässig trafik och i övrigt i fråga om

storlek och användning uppfyller de villkor som av Konungen i sådant avseende

bestämts vid meddelandet av tillstånd att åtnjuta provianteringsfrila
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

gersrätt. Slutligen böra de för fartyg gällande bestämmelserna om utklarering

såsom villkor för utlämning av gods från provianteringsfrilager göras

tillämpliga även med avseende å luftfartyg.

De nu berörda föreskrifterna rörande provianteringsfrilagersrätt för luftfartyg

torde böra upptagas i § 1 mom. 1 och § 4 i förordningen om provianteringsfrilager.

Därjämte bör bestämmelsen i § 5 om befrielse från tullavgift

för gods, som från sådant lager utlämnas till fartygs proviantering eller

utrustning, utvidgas till att avse även gods som utlämnas för luftfartyg.

Samtidigt böra de av generaltullstyrelsen förordade redaktionella jämkningarna

i § 1 mom. 1 och § 2 vidtagas, dock att beträffande provianteringsfrilagersavgiftens

storlek hänvisning bör ske till gällande bestämmelse angående

bokföringspenningar.

I anslutning till de nu föreslagna ändringarna torde i 2 kap. 10 § 4

mom. e) förordningen angående försäljning av rusdrycker böra vidtagas

den ändringen, att å provianteringsfrilager upplagda rusdrycker må disponeras

även för luftfartygs proviantering eller utrustning.

Såsom i det föregående omnämnts har i vissa remissyttranden föreslagits

jämväl den ändringen i § 1 mom. 1 förordningen om provianteringsfrilager,

att stadgandet om provianteringsfrilagersrätt för fartyg utvidgas att gälla

även i fråga om stad, belägen vid inlandsvatten. Med hänsyn till sjöfartens

utveckling synes en dylik utvidgning numera önskvärd. Vid sådant förhållande

och då, enligt vad generaltullstyrelsen uttalat, några olägenheter icke

skulle uppkomma, därest provianteringsfrilagersrätten utsträcktes att avse

jämväl vid inlandsvatten belägen stad, varest vederbörlig tullanstalt finnes

inrättad, tillstyrker jag att även nu ifrågavarande utvidgning genomföres.

Ändrade bestämmelser rörande provianteringsfrilagersrätt för

alkoholhaltiga drycker m. m.

I g 1 mom. 2 i förordningen om provianteringsfrilager föreskrives, att

rusdrycker, som uppläggas å provianteringsfrilager, skola där förvaras under

såväl tullverkets som ägarens lås. För brännvin och sprit av säd,

potatis eller andra jordfrukter — med undantag av whisky — ävensom för

krut och andra explosiva varor må provianteringsfrilagersrätt ej åtnjutas.

I fråga om maltdrycker av tredje klassen (exportöl) gäller enligt 2 §

förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till

och försäljning inom riket av exportöl, att införsel till riket av sådant Öl

är förbjuden med vissa i 3 och 7 §§ angivna undantag. Dessa undantag

avse, förutom införsel för vissa speciella ändamål, allenast införsel dels för

sådan persons räkning, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet

för från utlandet inkommande varor, dels av viss mindre kvantitet för eget

bruk, medförd av resande som ankommer från utrikes ort.

I en den 28 september 1945 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har

direktören Ragnar Lindberg, Stockholm, i egenskap av generalagent i Sverige

s. 15 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 11.

15

för holländska firman Erven Lucas Bols — med instämmande av ett trettiotal

affärsföretag, till största delen rederier — gjort framställning om sådan

ändring av bestämmelserna rörande provianteringsfrilager, att lagring bleve

möjlig på provianteringsfrilager av alkoholhaltiga drycker av alla slag.

Såsom motivering för denna framställning har anförts att det med hänsyn

till den begränsade tillgången på whisky visat sig önskvärt att i stället

kunna förse svenska fartyg med t. ex. gin och genever, som under kriget

levererats till Sverige från Argentina och som framdeles kunde levereras

utan särskilda svårigheter. Då dessa drycker på grund av gällande bestämmelser

icke kunde uppläggas å provianteringsfrilager, hade de svenska fartygen

nödgats inköpa dryckerna i fråga i utländska hamnar; och härigenom

hade svenska intressen skadats då affärsvinsten ginge till utlandet. Även

praktiska svårigheter tillstötte då dryckerna icke kunde inköpas i svensk

hamn, och det låge därför i såväl svenska skeppsfournerares som svenska

rederiers intresse att bestämmelserna om provianteringsfrilager ändrades

på så sätt att spritdrycker utan undantag finge uppläggas å provianteringsfrilager.

Över nämnda framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen. Vid utlåtandet av generaltullstyrelsen

ha fogats yttranden från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö

samt tullkamrarna i Hälsingborg och Sundsvall. Kontrollstyrelsen har vid

sitt utlåtande fogat ett av aktiebolaget vin- & spritcentralen avgivet yttrande

i ärendet.

Vad först angår frågan om utvidgad provianteringsfrilagersrätt för rusdrycker

har kontrollstyrelsen — som i sitt utlåtande upplyst att sökanden

med sin framställning icke avsåge andra drycker än rusdrycker och

exportöl — lämnat en redogörelse för tillkomsten av lagstiftningen på detta

område. I sådant hänseende har kontrollstyrelsen anfört bland annat följande.

Av en i Kungl. Maj :ts proposition 1928: 159 lämnad redogörelse framgår,

att den nuvarande anordningen med provianteringsfrilager uppstått ur den

frilagersinstitution, som genom förordningen den 18 september 1874 (nr

94) inrättades för proviantering av fartyg i Öresund. Dessa frilager voro

anordnade i direkt anslutning till tullnederlagsinstitutionen på så sätt, att

gods, som fanns på tullnederlag, i en del städer vid Öresund på vissa villkor

fick uttagas och överflyttas till ett särskilt magasin under varuägarens

egen vård. Då brännvin och sprit av säd, potatis eller andra jordfrukter voro

undantagna från tullnederlagsrätten följde härav, att undantag för dessa varuslag

kom att gälla även beträffande de ifrågavarande frilagren.

Förbud att på nederlag upplägga brännvin och sprit av jordfrukter fanns

redan i vår första tullstadga av år 1860, och detta förbud torde väsentligen

ha haft sin grund i den vid tiden för tullstadgans tillkomst gällande lagstiftningen

angående den inhemska brännvinstillverkningen, i enlighet varmed

skatt för brännvinet skulle erläggas i förskott. I överensstämmelse därmed

ansågs det nämligen, att för utländskt brännvin ej borde få åtnjutas förmånen

av uppläggning på tullnederlag med ty åtföljande rätt till uppskov med

erläggande av tullen. Sedan emellertid rätt för brännvinstillverkare att upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mcij:ts proposition nr 11.

lägga det tillverkade brännvinet på nederlag under offentlig kontroll tillkommit

år 1871 och tillverkningsskatten för sådant brännvin påfördes tillverkaren

allenast i den mån brännvinet uttogs från nederlaget, föreslog

generaltullstyrelsen i ett den 3 december 1875 avgivet förslag till ny tullstadga

införandet av en bestämmelse, att för utländskt brännvin skulle på

vissa villkor få åtnjutas tullnederlagsrätt. Förslaget blev emellertid icke

antaget; vid föredragning av detsamma i statsrådet den 19 juni 1885 beslöts

nämligen, att generaltullstyrelsens framställning beträffande tullnederlagsrätten

för utländskt brännvin ej skulle föranleda någon vidare åtgärd.

Det i tullstadgan meddelade förbudet kvarstod sedan — med den genom

kungörelse den 2 december 1910 (nr 132) vidtagna ändringen att whisky

ej skulle drabbas av undantagsbestämmelsen — till den 1 maj 1928, då det

genom nu gällande tullstadga sattes ur kraft. Anledningen till dess borttagande

torde ha varit de väsentligt ändrade förhållanden, som inträtt

genom det år 1917 inledda nydaningsarbetet på nykterhetslagstiftningens

område. Utvecklingen har sålunda medfört, att på tullnederlag numera få

uppläggas rusdrycker av vad slag som helst. I 1912 års förordning, som

reglerar möjligheten att från särskilda provinnteringsfrilager förse fartyg

i utländsk trafik med proviant och andra för fartyget erforderliga förnödenheter,

utan att tullavgift härvid behöver utgöras för utländska tullpliktiga

varor, kvarstå emellertid alltjämt de tidigare gällande inskränkningarna i

rätten att tullfritt upplägga utländskt brännvin. Vid avfattningen av propositionen

i ämnet (1912: 120) utgick man utan vidare från att, såsom dittills

varit fallet, på provianteringsfrilager icke skulle få uppläggas andra

varor än sådana, som kunde uppläggas å tullnederlag och som kunde användas

till proviantering och utrustning av fartyg. På så sätt undantogos

vissa slag av rusdrycker från provianteringsfrilagersrätten.

Sedan kontrollstyrelsen vidare omnämnt, att frågan om omfattningen av

rätten till uppläggning av rusdrycker å provianteringsfrilager vid olika tillfällen

prövats av statsmakterna — hl. a. vid 1928 års riksdag — utan att

någon ändring i denna provianteringsfrilagersrätt genomförts, har kontrollstyrelsen

uttalat, att då det blivit fastslaget, att rusdrycker skulle få uppläggas

å provianteringsfrilager, kontrollstyrelsen funne det ur nykterhetssynpunkt

uppenbarligen sakna betydelse, huruvida dessa rusdrycker vore

framställda av i provianteringsfrilagersförordningen avsedda jordbruksprodukter

eller ej; en åtskillnad i berörda avseende syntes överhuvud taget

numera helt omotiverad och framstode såsom oegentlig, varför den borde

elimineras. Kontrollstyrelsen hade därför funnit skäl tala för att icke motsätta

sig sökandens framställning.

Generaltullstyrelsen har i samma fråga anfört att då vad anginge brännvin

och sprit av säd eller potatis hinder ur tullverkets synpunkt icke förelåge

mot att provianteringsfrilagersrätt finge åtnjutas för desamma och

stadgandet beträffande krut och andra explosiva varor icke längre hade

någon egentlig uppgift att fylla, generaltullstyrelsen förordade att bestämmelserna

härutinnan i § 1 mom. 2 i förordningen om provianteringsfrilager

upphävdes.

Jämväl i de av tulldirektionerna och tullkamrarna avgivna yttrandena till

generaltullstyrelsen har uttalats att intet vore att erinra mot bifall till sökandens

framställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1?

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

Aktiebolaget vin- & spritcentralen, som i sitt yttrande till kontrollstyrelsen

hemställt att sökandens framställning icke för närvarande måtte föranleda

någon åtgärd, har till en början påpekat, att en successiv förbättring

av tillgången på whisky kunde förväntas och att därmed den grund

för framställningen bortfölle, som bottnade i knappheten på nämnda vara.

Bolaget har vidare anfört.

Därest det framdeles — sedan mera stabila förhållanden inträtt, som

möjliggöra ett bedömande på längre sikt — skulle för sjöfarten konstateras

ett reellt och konstant behov av ett underlättande av fartygs proviantering

med spritdrycker och vin utöver de möjligheter, som gällande förordning

om provianteringsfrilager medger, synes oss både av principiella

skäl, bottnande i svensk rusdrycks!agstiftning, och av statsfinansiella skäl, att

detta icke bör ske genom utvidgning av provianteringsfrilagerrätten. Enligt

vår mening borde i så fall fastmera tagas under förnyad omprövning, huruvida

icke bolaget borde övertaga och ombesörja all den försäljning av spritdrycker

och vin, som hittills skett från provianteringsfrilager. Bolaget är

berett att medverka till en dylik lösning under de former, som kunna anses

lämpliga.

I anslutning härtill må framhållas, att kontrollstyrelsen, som i sitt utlåtande

närmare diskuterat spritcentralens förenämnda förslag, i sådant

hänseende anfört, att det vore tveksamt huruvida man borde gå den av

spritcentralen angivna vägen att helt borttaga provianteringsfrilagersrätten

för rusdrycker och i stället införa en anordning, enligt vilken spritcentralen

skulle handhava försäljningen av rusdrycker till fartyg i utlandstrafik.

Ett sådant system skulle säkerligen bliva tungrott och i varje fall möta

stark opposition från sjöfartsnäringen, som kunde hänvisa till att några

motsvarande inskränkningar icke funnes i utlandet. Dessa skulle te sig

besvärande för den utländska sjötrafiken och sannolikt i många fall resultera

i att provianteringen i stället i sin helhet skedde i främmande hamnar

till förfång för de inhemska näringsutövarna på detta område. Kontrollstyrelsen

kunde svårligen finna förevarande spörsmål vara av den betydelse

ur principiella och ekonomiska synpunkter med avseende å den

statliga partihandeln med rusdrycker, att befogad anledning förelåge att

frångå det nuvarande systemet, som innebure möjlighet att tillgodose behovet

av spritdrycker och vin för fartyg i utlandstrafik på ett bekvämt sätt

från provianteringsfrilager. Bedan nu vore det medgivet att å dylikt lager

upplägga alla slag av konjak, rom, arrak, whisky och likörer samt förtäringsbrännvin

av annat råämne än säd eller jordfrukter. Att vid sådant förhållande

motsätta sig att brännvin, tillverkat av sistnämnda slags produkter

— d. v. s. i huvudsak akvaviter — icke skulle få inbegripas i denna

rätt, syntes påfallande inkonsekvent. Sedan den år 1928 beslutade skärpta

kontrollen över förråd av rusdrycker i provianteringsfrilager införts (propositionen

159/1928), hade styrelsen veterligt den redan nu medgivna rätten

icke givit upphov till smuggling eller annan olaglighet, och någon befogad

anledning att antaga att så skulle bli förhållandet, om rätten utvidgades

på föreslaget sätt, syntes så vitt kontrollstyrelsen kunde finna icke föreligga.

2 Rihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 11—12.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Beträffande härefter frågan om rätt att å provianteringsfrilager upplägga

exportöl har generaltnllstyrelsen uttalat, att styrelsen icke ville motsätta

sig sådan ändring av förordningen angående förbud mot införsel till

och försäljning inom riket av exportöl samt förordningen om provianteringsfrilager,

att exportöl finge under de villkor, som gällde beträffande

rusdrycker, uppläggas å provianteringsfrilager och disponeras till fartygs

proviantering i föreskriven ordning. Därest denna ändring vidtoges, syntes

enligt styrelsens mening konsekvensen fordra, att för exportöl, som förtullats

såsom överskottsproviant, infördes en motsvarighet till stadgandet

i 2 kap. 10 § 4 mom. d) rusdrycksförsäljningsförordningen.

Kontrollstyrelsen har erinrat om att uppläggning av utländskt exportöl

på provianteringsfrilager enligt bestämmelserna i förordningen angående

förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl icke vore

tillåten. Enär jämlikt förordningen om provianteringsfrilager endast från

utrikes ort infört gods finge uppläggas å dylikt lager, uteslöte detta jämväl

förekomsten därstädes av svenskt exportöl. Då emellertid svenska maltdryckstillverkare

hade rätt att sälja dylika maltdrycker för export samt en

provianteringsfrilagersinnehavare så gott som alltid dreve annan handelsrörelse

vid sidan av frilagerrörelsen, hade hinder icke ansetts möta mot att

ett bryggeri upprättade konsignationslager av tredje klassens maltdrycker

hos provianteringsfrilagersinnehavare och från detsamma försålde varan för

export; dylika av bryggeri innehavda lager syntes ock enligt vad styrelsen

inhämtat finnas i så gott som alla hamnar med provianteringsfrilagersrätt.

Behovet av ändring i nu bestående förhållanden gällde alltså allenast de

fall, då köparen föredroge exportöl av utländsk tillverkning. Ändamålet

med provianteringsfrilager vore en önskan att åt svensk affärsverksamhet

i största möjliga utsträckning bevara eller inom området för denna verksamhet

indraga handeln med skeppsförnödenheter å de fartyg i utrikes

fart, som anlöpte svensk hamn. Då några olägenheter ur nykterhetssynpunkt

icke framkommit av den bryggerierna redan nu medgivna rätten

att bland annat för proviantering av fartyg för utförsel försälja exportöl

av svensk tillverkning, syntes än mindre behöva befaras att sådana skulle

uppstå, därest tillhandahållandet av exportöl skedde från under tullverkets

kontroll stående provianteringsfrilager. Kontrollstyrelsen finge därför

tillstyrka sådan ändring av nyssnämnda författningar, att uppläggning

av exportöl å provianteringsfrilager möjliggjordes.

Departementschefen. Såsom av det anförda framgår må rusdrycker uppläggas

å provianteringsfrilager, dock att härvid gäller den begränsningen,

att provianteringsfrilagersrätt icke åtnjutes för brännvin och sprit, som

framställts av säd, potatis eller andra jordfrukter, med undantag av whisky.

I den nu föreliggande framställningen om ändring i bestämmelserna om

provianteringsfrilager — vilken framställning understötts särskilt från rederiföretagens

sida — har yrkats att nyssnämnda begränsning i provianteringsfrilagersrätten

måtte upphävas ävensom att dylik rätt måtte införas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ni 11

19

jämväl med avseende å maltdrycker av tredje klassen (exportöl). De sålunda

framkomna förslagen ha tillstyrkts av vederbörande tullmyndigheter

ävensom av kontrollstyrelsen; däremot har aktiebolaget vin- & spritcentralen

ansett, att provianteringsfrilagersrätten för rusdrycker borde helt borttagas

och att i stället en anordning borde införas, enligt vilken spritcentralen

skulle handhava all försäljning av rusdrycker till fartyg i utlandstrafik.

Av kontrollstyrelsens remissutlåtande i ärendet framgår, alt begränsningen

i fråga om rätten att å provianteringsfrilager upplägga rusdrycker ursprungligen

var motiverad av att en motsvarande bestämmelse tidigare

gällde i fråga om rätten att upplägga rusdrycker på tullnederlag. Då emellertid

begränsningen i rätten att upplägga rusdrycker å tullnederlag upphört

år 1928, då den nuvarande tullstadgan trädde i kraft, har det ursprungliga

skälet för att tillåta uppläggning å provianteringsfrilager av endast

vissa slag av rusdrycker försvunnit. Något sakligt motiv för bibehållande

av uppdelningen i fråga synes icke numera kunna anföras, varför den olikhet

i behandlingen av rusdrycker, som föreligger i nu berörda hänseende,

lämpligen bör undanröjas.

Två särskilda utvägar ha anvisats för vinnande av en likartad behandling

av de olika slagen av rusdrycker. Den ena linjen, som förordats av spritcentralen,

innebär att all försäljning av rusdrycker till fartyg i utlandstrafik

skulle överföras till spritcentralen. Den andra linjen, som tillstyrkts

av övriga remissinstanser, innebär att jämväl de nu undantagna spritsorterna

skulle inbegripas under provianteringsfrilagersrätten. Vid valet

mellan dessa båda förslag bör till en början beaktas, att det ur nykterhetspolitiska

synpunkter lärer vara likgiltigt vilkendera vägen som väljes. Däremot

torde man icke kunna bortse från att en restriktiv behandling av provianteringsfrilagersrörelsen

i enlighet med spritcentralens förslag kan medföra

att provianteringen med utländska spritdrycker av de i utrikes trafik

gående fartygen skulle — till förfång för svenska affärsintressen — i större

utsträckning än nu förläggas till utländska hamnar. Med hänsyn till det nu

anförda vill jag icke motsätta mig att, på sätt myndigheterna förordat, provianteringsfrilagersrätten

utvidgas till att omfatta även de nu undantagna

spritslagen.

Den nu gällande bestämmelsen i § 1 inom. 2 i förordningen om provianteringsfrilager

torde böra ändras i enlighet med det nu anförda. Samtidigt

härmed bör ur samma stadgande utmönstras bestämmelsen om att provianteringsfrilagersrätt

ej åtnjutes för krut och andra explosiva varor. Sistnämnda

stadgande torde nämligen efter tillkomsten av 1928 års förordning

angående explosiva varor icke vidare fylla någon egentlig uppgift.

På sätt generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen förordat torde därjämte

den utvidgningen böra genomföras med avseende å provianteringsfrilagersrätten,

att maltdrycker av tredje klassen (exportöl) må — under samma

villkor som gälla beträffande rusdrycker — uppläggas å provianteringsfrilager

och disponeras till fartygs proviantering i föreskriven ordning. Bestämmelser

härom torde böra upptagas i g 1 mom. 2 i förordningen om proviantc
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

ringsfrilager samt i 3 § i 1923 års förordning angående förbud mot införsel

till och försäljning inom riket av exportöl. Dessutom torde vissa andra paragrafer

i sistnämnda förordning böra redaktionellt ändras. Även i nu förevarande

hänseende bör luftfartyg likställas med andra fartyg.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad sålunda anförts ha inom finansdepartementet upprättats

förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912

(nr 298) om provianteringsfrilager;

2) förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § 4 mom. e) förordningen

den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker; samt

3) förordning om ändring i förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående

förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl.

Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda tre författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Olov Sommar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:72 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912 a1 i texten
  2. BevU 1948:18 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912 a1 i texten