Sök i Ratio Lex

Angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv, m. m

32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:115, Angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avstående i

vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv, m. m.;

given Stockholms slott den 20 februari 19^8.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under

punkterna l:o—19 :o hemställt.

GUSTAF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 februari 19''r8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Statsrådet Ericsson anmäler frågor om avstående i vissa fall av allmänna

arvsfondens rätt till arv samt av kronans rätt till danaarv och anför därvid

följande.

1 :o.

Rätten till arv efter fastighetsägaren Johan Emil Andersson från Värnamo.

Den 19 december 1946 avled förenämnde Andersson, som var född den 3

april 1878, utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,

efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet

uppgick enligt bouppteckningen jämte tilläggsbouppteckning till sammanlagt

23 965 kr. 73 öre.

I särskilda till Kungl. Maj :t ställda skrifter ha dels fabriksarbetaren

John E. Andersson och hans hustru Karin M. Ch. Andersson, född Ström,

dels ock fru Hulda K. Fornell, född Johansson, samtliga i Värnamo, an
1

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 115.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

hållit att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen måtte till

dem avstås vissa belopp.

Till stöd för sin ansökning ha makarna Andersson, av vilka mannen är

född den 29 december 1894 och hustrun i februari 1899, anfört, att de

under 24 år förhyrt bostad i den fastighet, som den avlidne efterlämnade,

och att hustrun under hela denna tid hjälpt den avlidne eller hans föräldrar

med sedvanliga i ett hem förekommande göromål. Mannen hade sedan flera

år tillbaka skött gatu- och gårdsrenhållningen samt fastighetens trädgård

ävensom varit den avlidne behjälplig med reparationer å fastigheten. Denne

hade jämväl ofta intagit måltider hos makarna Andersson utan att betala

någon ersättning härför. När han under sista åren varit sjuk, hade de

delvis skött honom och även vakat vid hans sjukbädd. Den avlidne, som

levat under synnerligen torftiga förhållanden, hade låtit dem förstå, att

han vore mycket fattig. Själva levde de i små omständigheter men hade

av rent medlidande lämnat den avlidne all den hjälp de varit mäktiga.

Utan att uttala någon direkt avsikt att testamentera sin egendom till sökandena

hade den avlidne dock till dem ofta uttalat, att han skulle komma

ihåg dem för deras vänlighet mot honom. Enligt deras övertygelse skulle

han ha testamenterat någon del av sin kvarlåtenskap till dem, därest han

icke avlidit så hastigt. Sökandena ha anhållit att såsom ersättning för deras

arbete måtte av den avlidnes kvarlåtenskap tillerkännas dem ett belopp

av 2 880 kr., motsvarande 120 kr. för år.

Hulda Forneil, som är född den 4 juli 1887, har anfört, att hon under

20 års tid bott i fastigheten samt hela denna tid varit den avlidnes föräldrar

och honom behjälplig med vissa hushållsgöromål, särskilt tvätt och sömnad,

varjämte hon uträttat ärenden åt honom samt vissa tider givit honom

middag minst 1—2 gånger i veckan utan att erhålla ersättning härför.

Även hon hade hoppats att han skulle kommit ihåg henne i form av testamente.

Hon har anhållit att ur kvarlåtenskapen erhålla ersättning med

ett belopp av 2 000 kr., motsvarande 100 kr. för år.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har tillstyrkt bifall till ansökningarna.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, att av den i ärendet verkställda

utredningen framginge att sökandena, vilka levde i blygsamma

ekonomiska omständigheter, utan att hava betingat sig något vederlag ägnat

den avlidne tjänster och hjälp av olika slag, varför ansökningarna torde

vara värda beaktande. De begärda beloppen syntes icke vara oskäliga, varför

ämbetet tillstyrkte bifall till ansökningarna.

Enligt utredningen i ärendet ha makarna Andersson för den av dem förhyrda

lägenheten, omfattande två rum och kök, erlagt en hyra av 32 kr.

för månad. Fru Forneil hade erlagt samma hyra för sin lägenhet, vilken

jämväl omfattade två rum och kök.

Föredraganden. Jag delar uppfattningen, att sökandena -— som leva i

små ekonomiska omständigheter och på olika sätt hjälpt den avlidne med

varjehanda göromål och i viss utsträckning även haft honom som måltidsgäst

i sina hem, allt utan att begära eller erhålla någon betalning härför

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

3

— böra erhålla skälig ersättning för sina tjänster åt den avlidne. Även om

storleken av de hyresbelopp, som sökandena erlagt för av dem förhyrda

lägenheter hos den avlidne, beaktas vid bedömandet av vad som kan anses

utgöra skälig ersättning, kan jag i stort sett ansluta mig till det av myndigheterna

tillstyrkta förslaget om ersättning till makarna Andersson, som

båda varit den avlidne behjälpliga. Det synes mig dock lämpligare, att allmänna

arvsfonden avstår ett avrundat belopp, förslagsvis 2 500 kr. Med

utgångspunkt från detta ersättningsbelopp synes skäligen böra till Hulda

Fornell avstås ett belopp av 1 000 kr.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter fastighetsägaren Johan Emil Andersson från Värnamo

må avstås 2 500 kr. gemensamt till fabriksarbetaren John

E. Andersson och hans hustru Karin M. Ch. Andersson,

född Ström, samt 1 000 kr. till Hulda K. Fornell, född Johansson.

2:o.

Rätten till arv efter förre lantbrukaren Medrik Anton Andersson från

Skanör. Den 16 eller 17 september 1946 avled förenämnde Andersson, som var

född den 23 december 1881, utan att, såvitt framgår av en efter honom

upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen

i boet uppgick enligt bouppteckningen till 81 479 kr. 90 öre.

Genom testamente den 16 maj 1945, vilket godkänts av kammaradvokatfiskalsämbetet,

hade Andersson förordnat, att av hans kvarlåtenskap ett

belopp av 30 000 kr. skulle tillfalla Hököpinge kommun.

Hos Kungl. Maj :t har lokreparatören Curt A. H. Johansson i Kristianstad

anhållit, att till honom måtte avstås hela den allmänna arvsfonden tillfallna

kvarlåtenskapen eller, därest detta icke kunde bifallas, samma belopp

som Hököpinge kommun erhållit, dvs. 30 000 kr. Till stöd för ansökningen

har sökanden, som är född den 23 februari 1921, anfört huvudsakligen

följande. Han vore son utom äktenskap till den avlidne. Hans

moder hade vid hans födsel varit i tjänst hos fadern, och föräldrarna skulle

ha ingått äktenskap men de blevo osams om en tidigare son till modern.

Den avlidne hade erkänt faderskapet och intill dess sökanden fyllt 18 år betalat

för honom hos fosterföräldrarna. Senare hade sökanden ofta besökt

fadern, och denne hade alltid låtit honom förstå, att han skulle ärva honom.

Den avlidne hade jämväl till såväl sökandens moder som vissa andra personer

yttrat sig i enahanda riktning. På grund av sitt hastiga dödsfall hade

den avlidne emellertid icke kunnat vidtaga åtgärder i syfte att säkerställa

sonens arvsrätt.

Landsfiskalen i Vcllinge distrikt, som verkställt utredning i ärendet och

inhämtat yttranden från sex personer, har anfört, att de vid utredningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

lämnade uppgifterna otvetydigt torde giva vid handen, att sökanden vore

son till den avlidne men att han till följd av ovänskapen mellan föräldrarna

samt faderns utpräglade vrångsinthet och envishet icke kommit att

intaga den ställning, som rättvisligen bort tillkomina honom. Det syntes

landsfiskalen därför skäligt, att sökanden tillerkändes den del av kvarlåtenskapen,

som eljest skulle tillfalla allmänna arvsfonden.

Gode mannen för allmänna arvsfonden vid boutredningen efter den avlidne

har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört följande.

Med hänsyn till vad som framkommit vid utredningen i ärendet torde

billighetsskäl tala för, att framställningen vinner beaktande. Landsfiskalen

ifrågasätter, om icke sökanden bör tillerkännas den del av kvarlåtenskapen,

som eljest skulle tillfalla allmänna arvsfonden. Av de uttalanden,

som närstående och bekanta till sökanden gjort, synes emellertid ej framgå,

att fadern avsett att sonen — med undantag för legatet — skulle få

boets behållning i dess helhet, men väl att fadern antytt, att sonen skulle

erhålla en del av boet. Länsstyrelsen finner sig därför icke böra tillstyrka

framställningen i vidare män, än att länsstyrelsen föreslår, att till sökanden

i enlighet med hans alternativa hemställan avstås ett belopp av 30 000 kr.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, att ämbetet i likhet med länsstyrelsen

funne ansökningen förtjäna beaktande. Vidkommande storleken

av det belopp, som vid ett efterskänkande skulle avstås till sökanden, åberopade

ämbetet Kungl. Maj :ts beslut den 8 juni 1945 angående avstående

av viss del av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter

guldsmeden L. G. H. Malmström från Boden till förmån för en utom äktenskapet

född son, varigenom i enlighet med riksdagens beslut (statsutskottets

uti. nr 101; riksdagens skriv, nr 203) till denne avståtts hälften av

den arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen i boet efter Malmström. Då

i förevarande och nämnda ärende syntes föreligga likartade omständigheter,

ansåge ämbetet sig böra föreslå, att hälften av vad som återstode i boet

efter Andersson, sedan nyssberörda legat utgått, måtte avstås till sökanden.

Föredraganden. I anslutning till de synpunkter, som av 1945 års riksdag

anlades på frågan om avstående av viss del av kvarlåtenskapen efter nyssnämnde

Malmström, vill jag förorda, att till sökanden avstås hälften av

den allmänna arvsfonden efter hans fader tillfallna kvarlåtenskapen, oavsett

att man därigenom uppenbarligen går utöver vad i praxis tidigare ansetts

billigt att avstå till skyldeman, som stått arvlåtaren nära.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att hälften av den allmänna arvsfonden efter förre lantbrukaren

Medrik Anton Andersson från Skanör tillfallna

kvarlåtenskapen må avstås till förmån för Curt A. H. Johansson.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

5

3 :o.

Rätten till arv efter förre direktören Carl Johan Christian Blomström från

Malmö. Den 22 januari 1946 avled förenämnde Blomström, som var född

den 10 februari 1876, utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad

bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Enligt bouppteckningen

uppgick behållningen i boet till 143 419 kr. 17 öre. Hans hustru, Cecilia

Blomström, hade avlidit den 19 i samma månad och såsom dödsbodelägare

efterlämnat sin man samt fyra syskon och en avliden broders sju

barn. Behållningen i boet efter hustrun Blomström uppgick till 12 950 kr.

84 öre. Makarna Blomström, som år 1903 erhållit boskillnad, hade genom

inbördes testamente den 18 maj 1909 förordnat, att efterlevande maken skulle

ha full äganderätt till allt vad i boet funnes utan intrång från den avlidnes

arvingar.

Den 15 april 1946 hölls vid rådhusrätten i Malmö vittnesförhör för dödsfalls

skull angående tillkomsten av ett av hustrun Blomström muntligen

upprättat testamente, varigenom hon förordnat om såväl sin egen som mannens

kvarlåtenskap. Enligt detta testamentariska förordnande skulle makarnas

fosterdotter Ulla Elise (Lisa) Rosenqvist, gift med kamreraren A. I.

Rosenqvist, erhålla 30 000 kr. samt makarna Rosenqvists barn, Nils Ivan

och Ulla Birgitta Johanna Cecilia, vartdera 10 000 kr., varjämte hustrun

Blomströms syster, fru Hilma O. Lilja, samt en sonson till denna, maskinisten

S. Gunnar I. Svensson, vardera skulle erhålla 5 000 kr. Vidare skulle

försäljningschefen Leo B. Biéth erhålla den makarna Blomström tillhöriga

fastigheten, Disponentbostaden l1 i Stehags socken jämte tillbehör. Resten

av kvarlåtenskapen skulle, sedan vissa legat utgått, lika fördelas mellan

hustrun Blomströms syskon. Enligt en vid vittnesförhöret lämnad uppgift

skulle dessa hustrun Blomströms förordnanden stå i god överensstämmelse

med vad mannen Blomström under livstiden själv velat ha förordnat.

Utdrag av domboken rörande vittnesförhöret bevakades den 6 maj 1946

vid rådhusrätten i Malmö såsom muntligt testamente av makarna Blomström.

Sedan förordnandet delgivits kammaradvokatfiskalsämbetet samt ämbetet

underställt frågan om godkännandet Kungl. Maj:ts prövning, förordnade

Kungl. Maj :t den 13 september 1946, att klander mot ifrågavarande testamentariska

förordnande, i den mån det ej utgjorde förordnande av hustrun

Blomström rörande hennes kvarlåtenskap, skulle för allmänna arvsfondens

räkning äga rum. Genom numera lagakraftvunnet utslag har rådhusrätten

i Malmö förklarat, att, enär de av Cecilia Blomström gjorda uttalandena icke

kunde anses såsom ett av Carl Blomström upprättat testamente, allmänna

arvsfonden framför de med förordnandet avsedda personerna vore berättigad

till kvarlåtenskapen efter Carl Blomström.

Hos Kungl. Maj:t ha sedermera följande personer gjort ansökningar att

kvarlåtenskapen efter mannen Blomström måtte till dem avstås och fördelas

i huvudsaklig överensstämmelse med det av hustrun Blomström gjorda

förordnandet, nämligen Lisa Rosenqvist och hennes man, den sistnämnde för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

makarna Rosenqvists omförmälda två barn, förenämnda Leo Biéth, Hilma

Lilja och Gunnar Svensson samt fru Selma Dahl och maskinsnickaren

Hjalmar Gunnarsson, alla i Malmö, ävensom fru Anna Christiansen i Helsingör.

Kungl. Maj :t har genom beslut denna dag förklarat de av Selma Dahl,

Gunnarsson och Anna Christiansen gjorda ansökningarna icke föranleda

någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Makarna Roscnqvist ha till stöd för sin anhållan åberopat, att Lisa Rosenqvist,

född den 26 november 1907, vid fyra års ålder upptagits såsom fosterbarn

av makarna Blomström och tillbringat hela sin uppväxttid hos dem.

År 1931 hade hon adopterats av dem, men denna adoption hade hävts, då

hon ungefär ett och ett halvt år senare trolovat sig mot deras önskan. Efter

hennes giftermål hade emellertid det goda förhållandet till de förra adoptivföräldrarna

återställts. De hade följt hennes barns utveckling med största

intresse och vid upprepade tillfällen tagit vård om barnen under somrarna

på sitt lantställe. Enligt Lisa Rosenqvists uppfattning hade det varit mannen

Blomströms mening, att hon och hennes barn skulle erhålla del i hans kvarlåtenskap.

Leo Biéth, som är född den It juni 1893, har till stöd för sin ansökning

anfört, att hans far och mannen Blomströms mor varit kusiner. Han hade

sedan ett tiotal år tillbaka umgåtts med makarna Blomström. Under somrarna

hade han bott i deras sommarstuga och varit dem behjälplig med allehanda

göromål. Biéth, som sedan 25 år tillbaka varit försäljare för en

Malmöfirma, vore sedan två år tillbaka sjuklig och väntade på att bli intagen

på psykiatriska avdelningen vid lasarettet i Lund. Under sin sjukdomstid

hade han erhållit 3 000 kr. om året från firman, men det vore ovisst, huru

länge han skulle få behålla denna förmån.

Hilma Lilja, som är syster till fru Blomström och född den 3 oktober 1874,

framhåller, att hon befinner sig i små ekonomiska omständigheter samt att

hon är sjuklig. Enligt hennes uppfattning hade det varit mannen Blomströms

mening, att hon skulle få del av kvarlåtenskapen efter honom.

Svensson, född den 11 oktober 1921, anför, att han för närvarande genomginge

en övermaskinistkurs vid navigationsskolan i Malmö och då icke ägde

några inkomster.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har funnit billighetsskäl tala för avstående

av viss del av arvet och föreslår, att Lisa Rosenqvist och hennes barn

tillerkännas de av dem begärda beloppen samt att envar av de övriga sökandena

erhålla ett belopp av 5 000 kr.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har funnit såväl Lisa Rosenqvists ansökning

som den för hennes barns räkning gjorda framställningen förtjäna

beaktande. Rörande storleken av de belopp, som vid bifall till framställningarna

skulle komma i fråga, har ämbetet föreslagit, att till Lisa Rosenqvist

måtte avstås 15 000 kr. samt till ett vart av hennes två barn 5 000 kr.

Vidkommande Biéths ansökning talade enligt ämbetets förmenande billig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

hetsskäl för, att något belopp avstodes till hans förmån, och föresloge ämbetet

såsom i sådant hänseende skäligt 5 000 kr. För Hilma Liljas del har

ämbetet föreslagit, att hon måtte tillerkännas ett mindre belopp, förslagsvis

2 000 kr. Till Gunnar Svensson syntes Carl Blomström haft en välvillig inställning,

men ett avstående till förmån för honom har synts ämbetet knappast

befogat.

Föredraganden. Av utredningen i ärendet framgår, att — även om vissa

misshälligheter för en tid funnits mellan Lisa Rosenqvist och hennes fosterföräldrar

— i stort sett rått ett gott förhållande dem emellan. Som makarna

Blomström därjämte synas ha haft en välvillig inställning till Lisa Rosenqvists

båda barn och då det torde ha varit mannen Blomströms avsikt,

att i någon form ekonomiskt tillgodose Lisa Rosenqvist, har jag i likhet

med kammaradvokatfiskalsämbetet funnit det skäligt, att en del av kvarlåtenskapen

avstås till förmån för henne och hennes barn. Vilka belopp de

därvid böra erhålla kan vara föremål för tvekan. För egen del finner jag

det skäligt, att Lisa Rosenqvist såsom makarna Blomströms fosterdotter tillerkännes

ett något högre belopp än det av ämbetet föreslagna och förordar,

att till henne avstås ett belopp av 20 000 kr. Beträffande storleken av de

belopp, som böra tillerkännas Lisa Rosenqvists ifrågavarande barn, har jag

intet att erinra mot ämbetets förslag, eller 5 000 kr. till vartdera.

Beträffande Biéth har jag funnit det rimligt, att han — vilken stått

mannen Blomström i livstiden nära och till följd av sjukdom torde befinna

sig i mindre goda ekonomiska omständigheter — erhåller något belopp ur

kvarlåtenskapen. Jag förordar därvid det av ämbetet föreslagna beloppet

5 000 kr.

Vad slutligen angår Hilma Lilja, som uppnått en ålder av mer än sjuttio

år, och Svensson torde, enligt vad utredningen giver vid handen, mannen

Blomström ha övervägt att vid sitt frånfälle tillgodose dem på något sätt.

Då härtill kommer, att båda befinna sig i små ekonomiska omständigheter,

anser jag mig kunna tillstyrka, att de erhålla skäligt belopp ur kvarlåtenskapen.

Jag förordar i sådant hänseende att 3 000 kr. avstås till vardera.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter förre direktören Carl Johan Christian Blomström från

Malmö må avstås dels ett belopp av 20 000 kr. till Ulla Elise

(Lisa) Rosenqvist, dels ett belopp av 5 000 kr. till vartdera

av hennes båda barn, Nils Ivan och Ulla Birgitta Johanna

Cecilia, dels ett belopp av 5 000 kr. till Leo B. Biéth, dels

ock ett belopp av 3 000 kr. till vardera av Hilma Olivia Lilja

och S. Gunnar I. Svensson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kangl. Maj.ts proposition nr 115.

4:o.

Rätten till arv efter änkan Maria Bryngelsson, född Karlsson, från Karlstad.

Den 29 november 1946 avled Maria Bryngelsson, som var född den

2 januari 1863, utan att, såvitt framgår av en efter henne upprättad bouppteckning,

efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet

uppgick enligt bouppteckningen till 11 047 kr. 60 öre. Genom ett den 17

december 1927 upprättat inbördes testamente hade den avlidna och hennes

förut avlidne man, hemmansägaren August Bryngelsson, förordnat bl. a.,

att den efterlevande maken skulle under sin återstående livstid hava full

äganderätt till hela kvarlåtenskapen samt att efter hådas död deras bröder

på båda sidor skulle, om de överlevde makarna, enligt lag ärva dem. På

grund härav upptogos i bouppteckningen såsom dödsbodelägare förutom

allmänna arvsfonden tre bröder till mannen, förre övermaskinisten Oskar

Bryngelsson (född 1879), hemmansägaren Alfred Bryngelsson (född 1876)

samt förre lantbrevbäraren Axel Viktor Bryngelsson (född 1883).

Oskar Bryngelsson har, med instämmande av sina båda bröder, ansökt

att den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen måtte helt eller delvis

avstås till dem. Till stöd för ansökningen har anförts, att Maria Bryngelsson,

enligt vad som framginge av hennes yttranden vid olika tillfällen,

le''åt i den tron, att hennes kvarlatenskap på grund av testamentet helt

skulle tillfalla sökandena. Härtill komme, att kvarlåtenskapen huvudsakligen

härledde sig av August Bryngelssons enskilda egendom.

Gode mannen för arvsfonden har avstyrkt, medan däremot länsstyrelsen

i Värmlands län tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har bl. a. anfört, att vid tidpunkten för

testamentets upprättande mannen Bryngelsson haft fyra bröder och hustrun

en broder. En av mannens bröder och hustruns broder hade avlidit före

henne. På grund av testamentet ägde sökandena rätt till mannen Bryngelssons

andel i boet, varför ansökningen endast kunde beröra hustruns

andel. Sökandena hade otvivelaktigt stått den avlidna i livstiden nära samt

befunne sig i små ekonomiska omständigheter. Då ett bifall till framställningen

sålunda syntes motiverat, har ämbetet föreslagit, att den arvsfonden

efter Maria Bryngelsson tillfallna kvarlåtenskapen skall efterskänkas

till förmån för sökandena med lika fördelning dem emellan.

Föredraganden. Olika meningar kunna göras gällande beträffande den rätta

tolkningen av makarna Bryngelssons inbördes testamente. Jag kan emellertid

ansluta mig till kammaradvokatfiskalsämbetets uppfattning, att allmänna

arvsfonden bör avstå från sin rätt till kvarlåtenskapen efter Maria

Bryngelsson. Alla tre sökandena måste anses ha stått den avlidna nära. Av

utredningen i ärendet framgår, att sökandena Alfred och Axel V. Bryngelsson

befinna sig i små ekonomiska omständigheter, medan detta knappast

kan sägas om Oskar Bryngelsson, som torde ha stått änkan närmast. Med

hänsyn till omständigheterna i ärendet anser jag, att staten icke bör göra

någon uppdelning mellan bröderna utan låta dem gemensamt övertaga hela

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

9

kvarlåtenskapen med undantag av ett belopp, motsvarande den arvsskatt,

som skulle ha utgått, därest de erhållit egendomen på grund av testamente.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden efter Maria Bryngelsson

från Karlstad tillfallna kvarlåtenskapen må avstås gemensamt

till bröderna Oskar, Alfred och Axel Viktor Bryngelsson,

dock med undantag för ett belopp, motsvarande den

arvsskatt, som skulle ha belöpt å kvarlåtenskapen, därest

densamma tillfallit dem på grund av omförmält testamente.

5:o.

Rätten till arv efter hemmansägaren Karl Amandus Eliasson från Torps

socken. Den 8 januari 1946 avled Eliasson, som var född den 9 maj 1872,

utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna

någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet uppgick enligt

bouppteckningen till 10 427 kr. 76 öre.

Sedan den avlidnes kusinson, vaktmästaren Erik Gustaf Adolf Larsson

i Göteborg och den avlidnes hushållerska fru Johanna Johansson från KlevaOrust

var för sig såsom testamente bevakat vissa av Eliasson fällda yttranden

om kvarlåtenskapen, förordnade Kungl. Maj :t genom beslut den 23 augusti

1946 — i enlighet med kammaradvokatfiskalsämbetets hemställan —

att klandertalan skulle för allmänna arvsfondens räkning anställas mot

nämnda testamentariska förordnanden. I anledning härav anhängiggjorde

ämbetet talan mot Larsson och Johansson inför Orusts och Tjörns domsagas

häradsrätt, som i dom den 24 oktober 1946 förklarade yttrandena

ogiltiga såsom testamenten.

Enligt ett den 21 oktober 1946 träffat avtal har dels Johansson förklarat

sig icke hava något att invända emot att Larsson tillerkändes kvarlåtenskapen

efter Eliasson, dels ock Larsson utfäst sig att, därest han erhölle

densamma, till Johansson utbetala ett kontant belopp av 4 000 kr. jämte

200 kr. för hennes advokatkostnader i ärendet. Dessa belopp skulle utgöra

full ersättning för hennes fordran å lön och övriga eventuella anspråk mot

dödsboet.

Hos Kungl. Maj :t har Larsson, som är född år 1904, under erinran om

förenämnda med den avlidnes hushållerska träffade uppgörelse anhållit att

kvarlåtenskapen måtte avstås till honom.

Till stöd för ansökningen har sökanden anfört, att såväl han som hans

föräldrar ständigt upprätthållit förbindelse med den avlidne, hos vilken

han tillbringat sina somrar som barn och yngling samt jämväl senare. Vidare

har han åberopat intyg av fyra personer, av vilka tre tidigare hörts

inför nämnda häradsrätt i testamentsärendet. Enligt intygen hade den avlidne

vid olika tillfällen sagt, att Larsson skulle ha hans kvarlåtenskap.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Vid ytterligare polisutredning i ärendet ha ett flertal personer bekräftat

det goda förhållande, som rått mellan Eliasson och Larsson.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett utredningen giva

stöd åt antagandet, att Eliassons yttersta önskan varit att låta kvarlåtenskapen

övergå till sökanden, som utan tvivel stått arvlåtaren nära. Larssons

ekonomiska förhållanden vore även sådana, att ett avstående av arvet

— helt eller delvis — torde kunna tillstyrkas. Länsstyrelsen har därför icke

haft något att erinra emot bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, att man med fog torde kunna

påstå, att sökanden stått den avlidne i livstiden nära. Med hänsyn till sökandens

förhållandevis goda ekonomiska ställning har ämbetet visserligen

ansett det tveksamt, huruvida ett efterskänkande av kvarlåtenskapen till

honom borde äga rum, men dock på grund av vad i ärendet förekommit ej

velat motsätta sig ett bifall till ansökningen.

Föredraganden. Med hänsyn till de muntliga uttalanden, som den avlidne

gjort beträffande dispositionen av kvarlåtenskapen efter hans död, synes

mig rimligt, att allmänna arvsfonden — sedan numera efter kammaradvokatfiskalsämbetets

klandertalan en skälig uppgörelse kommit till stånd mellan

sökanden och den avlidnes hushållerska — avstår från sin rätt till

kvarlåtenskapen till förmån för sökanden. Avdrag synes dock böra göras

med ett belopp motsvarande den arvsskatt, som Larsson haft att betala,

därest han erhållit sin del av kvarlåtenskapen på grund av det muntliga

testamentet, eller med i runt tal 750 kr.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter hemmansägaren Karl Amandus Eliasson från Torps

socken må avstås till vaktmästaren Erik Gustaf Adolf Larsson

efter avdrag av ett belopp av 750 kr.

6:o.

Rätten till arv efter kyrkvärden Nils Eliasson från Västra Torups socken.

Den 16 april 1945 avled förenämnde Eliasson, som var född den 5 juni 1869,

utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna

annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behållningen i boet uppgick enligt

bouppteckningen till 54 188 kr. 88 öre, varav fastigheter med ett gemensamt

taxeringsvärde av 28 500 kr. Till allmänna arvsfonden har inlevererats

tillhopa 110 893 kr. 14 öre, därav 72 000 kr. utgjorde köpeskilling för

fastigheterna.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrift har gode mannen för allmänna arvsfonden,

advokaten Gösta Henrikz i Hässleholm, underställt Kungl. Maj :t

frågan om beredande av viss ersättning ur kvarlåtenskapen åt drängen Karl

August Zander i Brunnby socken och hushållerskan Agda Svensson i Västra

Torups socken, vilka vid Eliassons död varit anställda hos honom. Seder
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

11

mera ha Zander och Svensson inkommit med särskilda ansökningar, vari

de åberopa Henrikz framställning och den i ärendet verkställda utredningen.

Zander, som är född den 7 januari 1876, har enligt vad i Henrikz framställning

anföres varit anställd hos den avlidne under en tid av åtminstone

35 år och härunder åtnjutit förutom kost och logi en kontant årslön av

omkring 200 kr. Eliasson hade i stort sett skött sitt jordbruk enbart med

Zanders hjälp. Zander kunde utan överdrift sägas ha slitit ut sig i den avlidnes

tjänst. Genom sitt mångåriga, underbetalta arbete hade han otvivelaktigt

i icke oväsentlig grad bidragit till hopsparandet av den avlidnes förmögenhet.

Att han med dessa dåliga arbetsvillkor stannat kvar hos den avlidne

torde hava berott på — förutom en viss oföretagsamhet hos honom

— en förhoppning att i enlighet med vaga uttalanden av Eliasson erhålla

kompensation genom testamentslegat eller på annat sätt i samband med

dennes frånfälle. Å Zanders vägnar hemställdes, att han måtte tillerkännas

en gratifikation å förslagsvis 5 000 kr. eller det högre eller lägre belopp,

som kunde anses skäligt.

Beträffande Agda Svensson, som är född den 15 september 1898, har av

Henrikz framhållits, att hon varit i Eliassons tjänst omkring 5 år. Hon åberopade

att hennes arbetsförmåga vore nedsatt på grund av ledgångsreumatism,

som hon ådragit sig under arbetet hos Eliasson. Henrikz hemställde,

att Kungl. Maj :t tillika måtte taga under övervägande, huruvida något

mindre belopp skäligen borde tillerkännas henne.

Enligt i ärendet verkställd polisutredning hade Svensson under anställningstiden

uppburit förutom kost och logi en månadslön, som uppgått under

första åren till 40 kr. och sedermera efterhand stigit till 100 kr. Hon

hade hela tiden varit den drivande kraften i arbetet på gården, då såväl

Eliasson som Zander på grund av ålder och sjukdom varit oförmögna att

uträtta något nämnvärt arbete.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har funnit framställningen beträffande

Zander synnerligen behjärtansvärd och tillstyrkt, att till honom måtte

utgå det av gode mannen föreslagna beloppet, 5 000 kr. Därjämte har länsstyrelsen

föreslagit, att Agda Svensson måtte erhålla ett såsom skäligt ansett

belopp av 500 kr.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har ansett synnerliga skäl föreligga för

ett efterskänkande till Zanders förmån av viss del av lcvarlåtenskapen. Beträffande

storleken av det belopp, som skulle kunna tillerkännas Zander,

anförde ämbetet, att han under åtminstone de senaste trettio åren av sin

tjänstetid hos den avlidne åtnjutit en lön, som med ungefär 400 kr. för år

räknat understege en skälig lön under då rådande förhållanden. Ämbetet

ansåge sig därför kunna tillstyrka, att åtminstone ett belopp av 10 000 kr.

avstodes till Zander. Beträffande Agda Svensson har ämbetet anfört, att

med hänsyn till det jämförelsevis lunga arbete hon haft hos den avlidne,

därvid hon syntes ha ådragit sig vissa knä- och fotbesvär, vilka nedsatt hennes

försörjningsförmåga för framtiden, billighetsskäl talade för att hon ur

lcvarlåtenskapen tillerkändes ett belopp å förslagsvis 1 000 kr.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr Ilo.

Föredraganden. För min del finner jag starka skäl tala för förslaget, åt!

den avlidnes mångårige, av allt att döma avsevärt underbetalte trotjänare,

Karl August Zander, tillerkännes skäligt bidrag ur kvarlåtenskapen. I och

för sig har jag ingen erinran mot storleken av det belopp, som föreslagits

av kammaradvokatfiskalsämbetet. Men det synes mig lämpligare, att Zander

i stället under sin återstående livstid tillförsäkras en i förhållande till

hans tidigare lön generöst tillmätt livränta, förslagsvis å 1 200 kr. om

året. Jag förordar, att en sådan livränta, räknat från och med den 1 juli

1948, beredes honom genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. Kostnaden

härför har beräknats till i runt tal 10 600 kr.

Skälen för ett avstående till förmån för den avlidnes hushållerska, Agda

Svensson, äro avsevärt svagare. Hennes anställningstid omfattar icke mer

än fem år och någon uppenbar underbetalning har icke förelegat. Med

hänsyn till föreliggande omständigheter vill jag dock icke motsätta mig, att

ett mindre engångsbelopp avstås till henne. Det av länsstyrelsen förordade

beloppet, 500 kr., synes mig skäligt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter kyrkvärden Nils Eliasson från Västra Torups socken

må avstås dels det belopp, som må erfordras för beredande

genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring av en

livränta å 1 200 kr. för år åt Karl August Zander fr. o. in.

den 1 juli 1948 under hans återstående livstid, dels ock ett

engångsbelopp av 500 kr. åt Agda Svensson.

7 :o.

Rätten till arv efter f. d. intendenten Svante Johan David Grip från Stockholm.

Den 21 januari 1946 avled förenämnde Grip, som var född den 31 december

1865, utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,

efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet

uppgick enligt bouppteckningen till 1 499 kr. 97 öre.

Hos Kungl. Maj :t har Ingrid H. K. Nilsson i Stockholm anhållit, att den

avlidnes kvarlåtenskap måtte avstås till henne. Till stöd för ansökningen

har sökanden, som är född den 4 juli 1878, åberopat intyg av vissa personer

angående den omvårdnad hon under många år ägnat Grip såsom hans

»hushållerska». Enligt uppgifter vid en av polisen verkställd utredning har

hon varit bekant med Grip sedan år 1900. Denne hade sedan omkring sjutton

år hyrt ett möblerat rum hos henne och under de senaste tio åren av

sin levnad även intagit sina måltider hos henne. Den av Grip härför erlagda

ersättningen av 85 kr. för månad hade särskilt under de sista åren

av hans levnad varit alltför ringa och inneburit en ekonomisk belastning

för henne. Med vetskap om Grips ringa pension och förhållandena i övrigt

hade hon inte velat göra framställning om högre ersättning. Av yttranden,

som han någon gång fällt vid samtal med henne, hade hon förstått, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

hans vilja vore att kvarlåtenskapen skulle tillfalla henne. Grip hade emellertid

avlidit hastigt utan att efterlämna något skriftligt testamente.

Enligt ett vid ansökningen fogat intyg hade Grip vid flera tillfällen angivit

såsom sin önskan att sökanden skulle vila i samma grav som han.

överståthållarämbetet och kammaradvokatfiskalsämbetet ha uttalat, att

av den i ärendet förebragta utredningen finge anses framgå, att Nilsson

stått den avlidne i livstiden nära, varjämte kammaradvokatfiskalsämbetet

framhållit, att hon befunne sig i mindre goda ekonomiska omständigheter.

Båda myndigheterna ha tillstyrkt bifall till ansökningen.

Föredraganden. Jag delar uppfattningen, att kvarlåtenskapen efter Grip

bör avstås till förmån för Nilsson, som måste anses ha stått honom i livstiden

nära, och hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter f. d. intendenten Svante Johan David Grip från Stockholm

må avstås till förmån för Ingrid H. K. Nilsson.

8:o.

Rätten till arv efter Signe Lovisa Charlotta Hammarstrand från Bro socken.

Den 13 april 1946 avled förenämnda Hammarstrand, som var född den

8 december 1864, utan att, såvitt framgår av en efter henne upprättad bouppteckning,

efterlämna annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behållningen

i boet uppgick enligt bouppteckningen till 2 318 168 kr. 38 öre. Hammarstrand

har varit omyndigförklarad sedan 1911 och på grund av sin

sinnesbeskaffenhet icke varit i stånd att upprätta testamente.

Hos Kungl. Maj :t ha förra pianolärarinnan Bertha M. Eklund (född

1865), förre varvsarbetaren James H. E. G. A. Haasum (född 1876) och

konstnären Bengt E. Hedberg (född 1868) anhållit att ur kvarlåtenskapen

efter Hammarstrand erhålla livräntor med belopp motsvarande vad de tidigare

under hennes livstid åtnjutit såsom understöd från henne. Hedberg

har tillika hemställt, att hans hustru Elna Ch. A. Hedberg (född 1875),

därest han avlede före henne, måtte erhålla åtminstone halva livräntebeloppet.

Vidare har förra sjuksköterskan Gunhild M. Hauffman (född 1887)

anhållit att ur kvarlåtenskapen erhålla livränta med skäligt belopp.

Till stöd för sina ansökningar ha sökandena anfört i huvudsak följande.

Eklund hade sedan den 1 juli 1932 åtnjutit understöd med 1 200 kr. årligen.

Sedan skolåren på 1870-talet hade hon och den avlidna varit vänner.

Som uttryck för sin varma tillgivenhet och hjälpsamhet hade den avlidna

givit henne denna hjälp, när sökandens alltmer tilltagande nedsättning av

synförmågan — enligt läkarintyg dubbelsidig blindhet — satt henne ur

stånd att fortsätta med sin verksamhet som musiklärarinna. På grund härav

och ett år 1945 ådraget lårbensbrott, som fortfarande gjorde henne höggradigt

invalid, kunde hon icke reda sig själv utan krävde mycken tillsyn.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

Haasum hade erhållit sådant understöd med 250 kr. under vartdera året

1918 och 1919 samt med 1 500 kr. årligen fr. o. m. år 1920. Jämväl han

hade varit Hammarstrand närstående. På sin tid hade det varit meningen,

att en numera avliden broder till honom skulle gifta sig med henne. På

grund av sjukdom hade han blivit förtidspensionerad.

Hedberg hade uppburit ett årligt understöd av 1 250 kr. fr. o. m. år 191(3.

Hans hustru, som numera vore nästan blind, hade sedan barndomen varit

nära bekant med den avlidna. Hustruns broder, konstnären W. Törnros,

hade av den avlidna erhållit ett årligt stipendium, vilket efter dennes död

överflyttats å mannen Hedberg.

Hauffman hade sedan mitten av september månad 1938 till den avlidnas

död i april 1946 varit hennes sjuksköterska och husföreståndarinna. Enligt

läkarintyg hade hon under denna tid på grund av överansträngning ådragit

sig en hjärtsjukdom, som gjort henne mindre arbetsför och troligen urståndsatt

att för framtiden arbeta inom sitt yrke såsom sjuksköterska.

Vidare ha sökandena åberopat, att de vore i små ekonomiska omständigheter

och i stort behov av ifrågavarande understöd.

Beträffande Hauffmans ekonomiska förhållanden framgår av utredningen

i ärendet, att hennes lön hos den avlidna förutom sedvanliga naturaförmåner

utgått under första åren med 250 kr. och sedermera med 300 kr. i

månaden, varjämte för beredande av livränta åt henne av arbetsgivaren

fr. o. in. juli 1943 hos livförsäkringsaktiebolaget Thule inbetalts 50 kr. i

månaden. Enligt kontrakt hade hon tillika ägt behålla den kontanta lönen

intill ett år efter Hammarstrands död. Hennes tillgångar utgjordes vid ansökans

ingivande (nov. 1946) av i runt tal 3 900 kr. i banktillgodohavanden

och statsobligationer, varjämte hon till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring

inbetalt 5 200 kr., vilket efter fyllda 67 år gåve en livränta av 527 kr.

Livräntan från Thule, räknat från samma tidpunkt, utgjorde 20 kr. 76 öre.

Den avlidnas förmyndare, häradshövdingen E. Thomasson, överförmyndaren

i Södertälje, vederbörande landsfiskal samt länsstyrelsen i Uppsala

län ha tillstyrkt, att livräntor måtte beredas sökandena.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har med hänsyn till omständigheterna i

ärendet och då sökandena syntes ha stått den avlidna nära tillstyrkt bifall

till ansökningarna. I anledning av mannen Hedbergs hemställan, att hans

hustru efter hans död skulle erhålla halva livräntebeloppet, har ämbetet förordat,

att vardera maken borde tillerkännas ett årligt livräntebelopp av 625

kr. Beträffande Hauffman har ämbetet med hänsyn till boets storlek samt

övriga omständigheter i ärendet tillstyrkt att av kvarlåtenskapen avstodes

så stort belopp, som erfordrades för att bereda henne en årlig livränta av

2 400 kr. under hennes återstående livstid. Ämbetet har i enlighet härmed

föreslagit, att av kvarlåtenskapen måtte avstås dels vad som åtginge till

beredande genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring av årliga livräntor

med 1 200 kr. till Eklund, 1 500 kr. till Haasum, 625 kr. till Bengt Hedberg

och samma belopp till hans hustru samt 2 400 kr. till Hauffman, allt från

och med den 1 juli 1948 under deras återstående livstid, dels ock vissa engångsbelopp,

motsvarande de understöd, som skulle ha utgått för tiden intill

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

den 1 juli 1948, därest avbrott icke ägt rum, nämligen till Eklund 2 700 kr.,

till Haasum 3 125 kr. samt till Hedberg och hans hustru tillhopa 3 125 kr.

Enligt av ämbetet inhämtad uppgift skulle nämnda livräntor hos pensionsstyrelsen

kosta tillhopa omkring 64 500 kr.

Föredraganden. För min del har jag i likhet med myndigheterna funnit

det skäligt, att sökandena Eklund, Haasum och makarna Hedberg — vilka

alla stått den avlidna under hennes livstid nära och under en lång följd av

år från henne fått mottaga regelbundna understöd, av vilka de för sin försörjning

varit i hög grad beroende — bibehållas vid dessa förmåner. Lämpligen

bör detta på föreslaget sätt ske genom att motsvarande livräntor för

tiden från och med den 1 juli 1948 inköpas åt dem från pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring och genom att åt dem beviljas motsvarande engångsbelopp

för tidsperioden dessförinnan.

Beträffande förra sjuksköterskan Hauffman, som under 7y2 år varit den

avlidnas husföreståndarinna och vårdare och i denna dubbla egenskap synes

ha utfört ett mycket uppskattat arbete, har jag med beaktande av att

hon under denna tid torde ha ådragit sig en hjärtsjukdom, som gjort henne

mindre arbetsför, icke velat motsätta mig, att en skälig livränta genom allmänna

arvsfondens försorg beredes jämväl åt henne. Det av kammaradvokatfiskalsämbetet

föreslagna beloppet, 2 400 kr. för år — vilket enligt inhämtad

uppgift skulle motsvara en kapitalkostnad av omkring 36 600 kr., eller

en pensionskostnad av 4 880 kr. per anställningsår — synes dock vara för

högt. Med hänsyn till hennes relativt korta anställningstid och förhållandena

i övrigt har jag funnit en årlig livränta av 1 500 kr. vara skälig.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Signe Lovisa Charlotta Hammarstrand från Bro socken

må avstås dels de belopp, som må erfordras för beredande

genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring av årliga livräntor

fr. o. m. den 1 juli 1948 under deras återstående livstid

åt Bertha M. Eklund med 1 200 kr., åt James H. E. G. A.

Haasum med 1 500 kr., åt Bengt Hedberg med 625 kr. och

åt hans hustru Elna Ch. A. Hedberg med samma belopp samt

åt Gunhild M. Hauffman med 1 500 kr., dels ock följande

engångsbelopp, nämligen 2 700 kr. till Eklund, 3 125 kr. till

Haasum samt 3 125 kr. till makarna Hedberg.

9:o.

Rätten till arv efter Maja Lovisa Jansson från Nyeds socken. Den 29 juni

1944 avled Maja Lovisa Jansson, som var född den 19 juli 1872, utan att, såvitt

framgår av eu efter henne och hennes den 26 maj samma år avlidna

syster Anna Sofia Jansson gemensamt upprättad bouppteckning, efterlämna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behållningen i boet uppgick enligt

bouppteckningen till 14 576 kr. 77 öre.

Hos Kungl. Maj :t har föreningen Böneringen Filadelfia i Lindfors anhållit,

att kvarlåtenskapen efter den avlidna måtte avslås till föreningen. Till

stöd för ansökningen har föreningen åberopat två på heder och samvete avgivna

intyg — det ena av Lovisa Bergström i Molkom och det andra av

predikanten hos föreningen, tillika dess vice ordförande, Henning Karlsson

samt dennes hustru Maja Karlsson — enligt vilka Maja Lovisa Jansson uttalat

såsom sin önskan, att hela hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla föreningen.

Enligt makarna Karlssons intyg hade fröken Jansson självmant givit uttryck

åt denna önskan vid ett av dem avlagt besök i hennes hem den 19

juni 1944, till vilket de kallats av den avlidna. Den 23 i samma månad hade

de erhållit bud från den avlidna genom nyssnämnda Lovisa Bergström med

begäran, att de skulle komma till fröken Jansson för att medverka vid

upprättande av testamente. Då de ansett sig icke själva kunna på ett tillfredsställande

sätt upprätta en sådan handling, hade de satt sig i förbindelse

med en nämndeman och en annan person, vilka dock icke varit i tillfälle

att då komma tillstädes. Enär makarna utgått ifrån att saken då icke

varit så brådskande, hade de låtit därvid bero tills vidare. På kvällen den

29 i samma månad hade fröken Jansson hastigt avlidit. — Det av Lovisa

Bergström avgivna intyget bestyrker uppgiften, att hon framfört fröken

Janssons begäran till makarna Karlsson om deras medverkan till upprättande

av testamentet. Enligt detta intyg hade fröken Jansson omedelbart

dessförinnan fattat Bergströms hand och med tårar i ögonen uttalat, att

hennes sista vilja vore att hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla Böneringen.

Länsstyrelsen i Värmlands län yttrade sig i ärendet den 5 december 1945

och framhöll, att före slutligt ställningstagande till ansökningen vederbörande

borde höras å ed angående de i intygen lämnade uppgifterna.

Kammaradvokatfiskalsämbetet anmodade härefter vederbörande landsfiskal

meddela föreningen att, därest den ville göra gällande att muntligt

testamentariskt förordnande av den avlidna förelåge, föreningen ägde rätt

att vid domstol låta avhöra vittnen till förordnandet. I anledning härav

förklarade makarna Karlsson, att de icke önskade gå den medgivna eden.

Föreningen beslöt även vid församlingsmöte att »utan edgång låta sig nöja

med den tidigare gjorda framställningen».

Landsfiskalen har i anledning härav avstyrkt bifall till framställningen,

enär föreningen enligt hans förmenande ej styrkt sin rätt till kvarlåtenskapen.

Länsstyrelsen har ånyo yttrat sig den 29 juli 1946 och därvid under hänvisning

till landsfiskalens yttrande förklarat sig icke kunna tillstyrka bifall

till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har framhållit att, oavsett frågan huruvida

efterskänkande av arvsfondens rätt till arv borde anses kunna äga

rum till förmån för juridisk person, sökandeföreningen icke kunde sägas

hava stått den avlidna i livstiden nära på sätt förutsättes i 5 kap. 3 § arvslagen.

De i ärendet företedda intygen saknade enligt ämbetets förmenande

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

bevisvärde rörande frågan om den avlidnas önskan att hennes kvarlåtenskap

skulle tillfalla sökandeföreningen, enär intygsgivarna förklarat sig icke

vilja beediga intygens innehåll. På grund härav ansåge sig ämbetet icke

kunna förorda bifall till ansökningen.

Sedermera ha nyssnämnde predikanten Karlsson och hans hustru inkommit

med en skrift, enligt vilken de inför vederbörande landsfiskal på heder

och samvete avgivit en förklaring av i huvudsak samma innehåll, som det

tidigare omförmälda intyget. Tillika ha de i skriften framhållit, att de av

samvetsbetänkligheter icke ville avlägga vittneseden.

Föredraganden. Ehuru jag i princip delar kammaradvokatfiskalsämbetets

tvekan om lämpligheten att jämlikt 5 kap. 3 § arvslagen avstå allmänna

arvsfondens rätt till arv till förmån för juridiska personer, har jag kommit

till uppfattningen, att ett sådant avstående av kvarlåtenskapen i förevarande

fall bör kunna komma i fråga.

1 själva verket kan nämligen här sägas föreligga ett muntligt testamentariskt

förordnande till förmån för Böneringen Filadelfia, vilket med stor

sannolikhet skulle ha jämlikt 5 kap. 2 § nyssnämnda lag godkänts av

Kungl. Maj :t, därest intygsgivarna beedigat sina uppgifter inför domstol

och föreningen i vanlig ordning bevakat förordnandet såsom testamente efter

den avlidna. Dessa juridiska formaliteter ha icke uppfyllts, i främsta rummet

därför att huvudintygsgivarna, som av religiösa skäl ansett sig förhindrade

att gå ed inför domstol, avgivit sina utsagor på heder och samvete. Med

hänsyn till föreliggande omständigheter finner jag skäligt, att församlingen

icke på denna grund går miste om kvarlåtenskapen. Då jag icke funnit

anledning ifrågasätta trovärdigheten av de lämnade uppgifterna, kan jag

sålunda för min del tillstyrka att kvarlåtenskapen avstås till sökandeföreningen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Maja Lovisa Jansson från Nyeds socken må i sin helhet

avstås till föreningen Böneringen Filadelfia i Lindfors.

10:o.

Rätten till arv efter Karna Jönsson, född Jönsson, från Gislövs socken. Den

20 april 15)46 avled förenämnda Jönsson, som var född den 23 augusti 1865,

utan att, såvitt en efter henne upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna

annan arvinge än allmänna arvsfonden. Såsom dödsbodelägare upptogos

i bouppteckningen efter henne därjämte en broder och fyra brorsbarn till

hennes tidigare avlidne make, hemmansägaren Jöns Jönsson. Behållningen

i boet upptogs till 109 437 kr. 92 öre, varav ett belopp av 16 000 kr. enligt

av makarna Jönsson upprättat testamente skulle tillfalla Gislövs kyrka. Till

allmänna arvsfonden har inlevererats ett belopp av 25 656 kr. 11 öre, utgörande

arvsfondens andel av dödsboets lösegendom. Redovisning av dödsbo
2

Bihang till riksdagens protokoll 1948. t sand. Nr 115.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 115.

ets fasta egendom — som den 20 mars 1947 skiftats mellan arvsfonden

och mannen Jönssons arvingar — har ännu icke avgivits.

Hos Kungl. Maj :t har Bertha Josefina Persson, född Nilsson, i Svedala

socken, anhållit att av kvarlåtenskapen ett belopp av 5 000 kr. måtte avstås

till henne.

Till stöd för ansökningen har sökanden, som är född den 11 juni 1905,

anfört, att hon före sitt nuvarande, i mars 1944 ingångna äktenskap med

gjuteriarbetaren Karl Sigvard Persson i Svedala socken varit gift med makarna

Jönssons son, lantbrukaren Johan Jönsson. Sistnämnda äktenskap,

som var barnlöst, hade ingåtts den 20 augusti 1927 och upplösts genom mannens

död den 16 augusti 1929. Härefter hade sökanden intill den 14 mars

1930 fortsatt det av mannen innehavda arrendet av hans föräldrars fastighet

i Gislöv. Förhållandet mellan svärföräldrarna och henne hade alltid

varit gott och hon hade vid många tillfällen efter sin avflyttning från Gislöv

besökt dem. Vid ett besök, troligen vid jultiden 1938, hade makarna

Jönsson skänkt henne vissa smycken av silver, varvid svärfadern fällt ett

yttrande om att hon ju skulle ha allt efter dem ändå. Något testamente till

hennes förmån hade makarna Jönsson visserligen icke upprättat, men hon

åberopade ett av landsfiskalen i Svedala distrikt E. Gullstrand — jämväl

god man för arvsfonden vid boutredningen — den 26 mars 1947 utfärdat

intyg. Enligt detta hade han vid omhändertagandet av dödsboet för arvsfondens

räkning i en byrå påträffat ett icke underskrivet och ej heller dagtecknat

utkast till testamente, vilket sannolikt vore skrivet av Jöns Jönsson.

Enligt detta utkast skulle sökanden erhålla all makarna Jönssons lösegendom

samt viss rätt att under sin livstid disponera viss del av fastigheten

Gislöv 341.

Landsfiskalen har tillstyrkt bifall till ansökningen. Vid av honom företagen

utredning ha tre utomstående personer hörts, vilka bekräftat uppgifterna

om det goda förhållandet mellan makarna Jönsson och sökanden, varjämte

hon själv lämnat vissa ytterligare upplysningar till styrkande härav.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört, att av utredningen i ärendet

framginge, att makarna Jönsson varit varmt fästade vid sökanden och att

hon alltså finge anses ha stått dem i livstiden nära, varför billighetsskäl talade

för att hon erhölle viss del av behållningen i makarnas bo. Länsstyrelsen

har tillstyrkt att till förmån för henne måtte avstås 5 000 kr.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har jämväl tillstyrkt bifall till ansökningen

och därvid, utöver vad länsstyrelsen anfört, framhållit att sökanden befunne

sig i små ekonomiska omständigheter.

Föredraganden. I likhet med myndigheterna finner jag skäligt, att till

sökanden avstås det belopp av 5 000 kr., varom hon ansökt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Karna Jönsson, född Jönsson, från Gislövs socken må

avstås ett belopp av 5 000 kr. till Bertha Josefina Persson,

född Nilsson.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

19

11 :o.

Rätten till arv efter bröderna Karl Fredrik Lindqvist och Hjalmar Lindqvist

från Almunge socken. Karl Fredrik Lindqvist, vilken var född den 2 mars

1871, avled den 25 maj 1938, efterlämnande enligt en efter honom den 7 oktober

1938 upprättad bouppteckning såsom ende arvinge å okänd ort vistande

brodern Hjalmar Lindqvist. Denne har genom Väddö och Närdinghundra

tingslags häradsrätts utslag den 12 januari 1946 dödförklarats med

antagen dödsdag den 31 december 1939. Enligt en efter honom den 19 mars

1946 upprättad bouppteckning har han icke efterlämnat annan arvinge än

allmänna arvsfonden. Till allmänna arvsfonden har enligt godkända slutredovisningar

inlevererats tillhopa 18 889 kr. 89 öre, utgörande arvsmedel

efter bröderna Lindqvist.

Hos Kungl. Maj:t ha tre syskon, fru Hulda Augusta Enlund, född Eriksson,

i Tuna socken, förre slaktaren Mattias Lindkvist i Faringe socken och

änkan Anna Charlotta Sporrong, född Ersdotter, i Ekeby socken, anhållit,

att kvarlåtenskapen efter båda bröderna måtte helt eller åtminstone till

hälften avstås till dem med lika fördelning. Till stöd för ansökningen ha

sökandena, som äro födda respektive 1875, 1862 och 1864, anfört, att de

vore de enda kvarlevande kusinerna till bröderna Lindqvist och samtliga

befunne sig i mycket små ekonomiska omständigheter.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört, att det med hänsyn till omständigheterna

i ärendet syntes länsstyrelsen billigt, att av kvarlåtenskapen

viss del, förslagsvis hälften, avstodes till sökandena.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har framhållit, att sökandena vore i små

ekonomiska omständigheter och kunde anses hava stått nämnda bröder i

livstiden nära, varför fog förelåge för ett avstående av allmänna arvsfondens

rätt till förmån för sökandena. I anslutning till länsstyrelsens förslag

förordade ämbetet, att ett belopp motsvarande hälften av den arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen måtte avstås till sökandena med lika fördelning

dem emellan.

Föredraganden. De tre sökandena, kusiner till bröderna Lindqvist, kunna

visserligen icke anses ha stått arvlåtarna särskilt nära, men med hänsyn

till deras höga ålder och de små ekonomiska omständigheter, vari de

befinna sig, har jag icke velat motsätta mig myndigheternas förslag, att

viss del av kvarlåtenskapen avstås till dem. Till sökandena Lindkvist och

Sporrong, som äro 86 och 84 år gamla, synas bidragen ur kvarlåtenskapen

lämpligen böra utgå i form av livräntor, inköpta hos pensionsstyrelsen.

Jag förordar, att livräntor å 500 kr. för år beredas dem, att utgå fr. o. m.

den 1 juli 1948 under deras återstående livstid. Enligt inhämtade uppgifter

uppgå kostnaderna för sådan livränta åt Lindkvist till i runt tal 2 100

kr. och åt Sporrong till 2 800 kr. Fru Enlund, som är betydligt yngre och

moder till tio barn, synes böra erhålla ett engångsbelopp av 2 500 kr.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter bröderna Karl Fredrik Lindqvist och Hjalmar

Lindqvist från Almunge socken må avstås dels ett belopp

av 2 500 kr. till Hulda Augusta Enlund, född Eriksson,

dels ock de belopp, som må erfordras för beredande genom

pensionsstyrelsens frivilliga försäkring av livräntor fr. o. m.

den 1 juli 1948 med 500 kr. om året under deras återstående

livstid åt vardera av Mattias Lindkvist och änkan

Anna Charlotta Sporrong, född Ersdotter.

12:o.

Rätten till arv efter änkan Kristina Lundgren från Lidens socken. Den 8

augusti 1946 avled änkan Lundgren, som var född den 16 september 1870,

utan att, såvitt framgår av en efter henne upprättad bouppteckning, efterlämna

någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet uppgick enligt

bouppteckningen till 133 250 kr. 4 öre.

Enligt ett av Kristina Lundgren och hennes man, Olof Lundgren, den 15

september 1919 upprättat testamente hade makarna förordnat, att den av

dem, som överlevde den andre, skulle utan intrång av sidoarvingar under sin

återstående livstid okvald äga och områda all deras gemensamma och enskilda

egendom samt att den efterlevande skulle äga med full rätt bestämma

hur den gemensamma egendomen skulle efter bådas död fördelas.

Enligt en den 4 november 1946 förrättad tilläggsbouppteckning efter änkan

Lundgren hade samma dag upprättats tillägg till hennes förut avlidne mans

bouppteckning, vari såsom ytterligare dödsbodelägare efter honom upptagits

ett trolovningsbarn, arrendatorn Erik Rudolf Lindström i Liden. I anledning

av det sålunda gjorda tillägget till bouppteckningen efter Olof

Lundgren skulle från behållningen i Kristina Lundgrens dödsbo avgå Lindströms

laglott efter fadern, vilken laglott beräknats till en åttondel av den

fasta egendomen och en fjärdedel av lösegendomen i faderns dödsbo efter

avdrag för skulderna. Den Lindström tillerkända laglotten hade enligt tillläggsbouppteckningen

ett sammanlagt värde av 25 825 kr. 1 öre, varav 7 487

kr. 50 öre belöpte på den fasta egendomen och återstoden, 18 337 kr. 51

öre, på lösegendomen. Den allmänna arvsfonden enligt bouppteckningen efter

änkan Lundgren tillkommande behållningen uppginge sålunda till

107 425 kr. 3 öre.

Arvskifte mellan Kristina Lundgrens dödsbo och Lindström har ännu

icke verkställts.

Hos Kungl. Maj :t ha lantbrukaren N. E. Mauritz Englund och hans hustru

Selma H. Englund, född Nyländer, samt skräddaren Sven Lundgren, alla i

Liden, ävensom förenämnde Lindström och Lidens församling anhållit, att

till dem måtte avstås vissa delar av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter den avlidna.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj :t funnit den av Lidens församling

gjorda ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Makarna Englund ha hemställt, att de ur ifrågavarande kvarlåtenskap

måtte erhålla ett belopp av omkring 20 000 kr. Till stöd för sin ansökning

ha makarna, som äro födda, mannen den 22 september 1898 och hustrun

den 16 augusti 1905, anfört bl. a. följande.

Båda hade vid unga år kommit i tjänst hos makarna Lundgren, mannen

redan år 1914 och hustrun omkring år 1918. Sedan år 1922 hade de varit bosatta

å ett torp, beläget omkring 300 meter från Lundgrens gård, och hade

under hela sin tid som grannar till makarna Lundgren varit dem behjälpliga

med åtskilliga förekommande sysslor såväl i jordbruket som i hemmet

utan att härför erhålla någon ersättning. Vid houppteckningsförrättningen

hade de framställt anspråk på ersättning för detta arbete med 14 725 kr.,

varav 4 225 kr. avsåge ersättning för arbete mer än tio år före Kristina

Lundgrens död. För sistnämnda belopp, som kammaradvokatfiskalsämbetet

funnit sig icke kunna ersätta, avsåge de med sin ansökning att bl. a. erhålla

ersättning. Båda finge anses ha stått Kristina Lundgren i livstiden nära. Genom

att makarna Lundgren i så hög grad påkallat deras tjänster, hade de eftersatt

egna arbeten och förtjänstmöjligheter i sådan omfattning, att deras

ekonomiska ställning blivit lidande därpå. Med hänsyn härtill och då de ansett

sig ha haft skäl förvänta att i någon form bli ihågkomna genom ett testamentariskt

förordnande, ha makarna Englund hemställt att utöver nyssnämnda

ersättning för utfört arbete erhålla något belopp, eller förslagsvis sammanlagt

20 000 kr.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har tillstyrkt makarna Englunds framställning.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, bl. a., att makarna Englund

finge anses ha stått den avlidna i livstiden nära och att de befinna sig

i blygsamma ekonomiska omständigheter. Deras ansökning syntes därför

förtjäna beaktande. Ett efterskänkande borde enligt ämbetets mening i första

hand avse det i och för sig skäliga belopp å 4 225 kr., vars utbetalande

ämbetet med hänsyn till gällande preskriptionsbestämmelser icke ansett sig

kunna medgiva, och i andra hand ett ytterligare belopp. Ämbetet har föreslagit,

att till makarna Englund ett sammanlagt belopp av 10 000 kr. måtte

avstås.

Sven Lundgren, som är född den 16 oktober 1862, har anhållit om del i

kvarlåtenskapen efter den avlidna. Till stöd för ansökningen har han hl. a.

framhållit att han vore broder till Kristina Lundgrens avlidne man. Under

broderns livstid hade sökanden ofta vistats i makarna Lundgrens hem och

där hjälpt till med förekommande sysslor, hl. a. under slåttertiden, men

efter broderns död hade besöken skett mera sällan. Sökanden, som icke hade

någon förmögenhet, hade f. n. icke några andra inkomster än folkpension.

Länsstyrelsen har tillstyrkt, att Sven Lundgren erhölle skälig andel av

kvarlåtenskapen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har funnit av utredningen framgå, att Sven

Lundgren stått såväl Kristina Lundgren som hennes man i livstiden nära.

Med hänsyn härtill och då Sven Lundgren saknade nämnvärda tillgångar och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

på grund av hög ålder endast i ringa omfattning torde kunna bidraga till

sin försörjning hade jämväl hans ansökning synts förtjäna beaktande. Ett

efterskänkande till hans förmån syntes böra ske i den formen, att han

tillerkändes en årlig livränta om förslagsvis 1 200 kr. att utgå fr. o. in. den

1 juli 1948.

Lindström, som är född den 14 juli 1897, avser med sin framställning i

första hand att erhålla ytterligare tre åttondelar av fastigheterna eller ock

en mindre andel av fastigheterna och därutöver ett kontantbelopp samt i

andra hand att erhålla värdet av viss andel av fastigheterna och ett kontantbelopp.

Såsom skäl för sin framställning har Lindström anfört, att det varit

hans faders avsikt, att han skulle överta makarna Lundgrens fastigheter.

Med hänsyn härtill och då han stått både fadern och Kristina Lundgren i

livstiden nära vore det skäligt, att han tillerkändes ytterligare viss del av

kvarlåtenskapen.

Länsstyrelsen har tillstyrkt framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har framhållit, att förhållandet mellan

Lindström och Kristina Lundgren icke varit dåligt, men att umgänget dem

emellan dock torde få anses ha varit så obetydligt, att Lindström icke på

grund härav kunde anses ha stått henne i livstiden nära. I betraktande av

att Lindströms arvslott i fastigheterna finge anses representera ett betydligt

högre värde än vad bouppteckningen angivit, kunde ämbetet icke heller

finna hans ekonomiska ställning vara särskilt brydsam. På grund härav har

ämbetet ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen.

Föredraganden. Vad angår makarna Englunds och Sven Lundgrens ansökningar

vill jag med hänsyn till att de stått Kristina Lundgren nära och

leva i små ekonomiska förhållanden icke motsätta mig, att de såsom myndigheterna

föreslagit erhålla viss andel i kvarlåtenskapen. Jag har dock funnit

det belopp, som av kammaradvokatfiskalsämbetet ansetts böra tillkomma

makarna Englund, 10 000 kr., vara väl högt med hänsyn till att de redan

tillerkänts ett sammanlagt belopp av 10 500 kr. för sina åt makarna Lundgren

lämnade tjänster. För egen del anser jag makarna Englund väl tillgodosedda,

om de nu erhålla ett belopp av 5 000 kr. av kvarlåtenskapen. För Sven

Lundgrens vidkommande torde, såsom ämbetet föreslagit, ett avstående böra

ske i form av skälig livränta. Jag kan biträda det av ämbetet föreslagna beloppet,

eller 1 200 kr. för år, och förordar sålunda, att nämnda livränta, räknat

fr. o. m. den 1 juli 1948, beredes honom genom pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring. Kostnaden härför har beräknats till i runt tal 5 000 kr.

Vad slutligen rör Lindströms ansökning finner jag av utredningen i ärendet

framgå, att förhållandet mellan honom och Kristina Lundgren varit

gott. Hon synes ha intagit en välvillig inställning gentemot honom och hade,

enligt vad vittnesutsagor giva vid handen, vid flera tillfällen fällt yttranden,

som tytt på en avsikt att på något sätt ihågkomma honom. Med hänsyn

härtill och med beaktande av Lindströms ställning såsom trolovningsbarn

till hennes man, vilken avlidit relativt kort tid före henne, har jag, i

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

likhet med länsstyrelsen i Västernorrlands län, funnit skäligt att någon del

av allmänna arvsfondens rätt till arvet efter henne avstås till Lindströms

förmån.

Beträffande storleken av den andel, som sålunda skulle efterskänkas, synes

mig lämpligast, att Lindström, vilken såsom laglott efter fadern redan

tillagts en åttondel av i boet ingående fastigheter samt en fjärdedel av boets

lösegendom, av kvarlåtenskapen efter Kristina Lundgren erhåller del i såväl

den fasta som lösa egendomen ungefär i en omfattning, som motsvarar

hans förut erhållna laglott. Från hans andel i den lösa egendomen bör dock

avdragas ett belopp, motsvarande den arvsskatt han haft att betala, om han

fått egendomen på grund av testamente efter Kristina Lundgren. Lindström

synes sålunda böra erhålla en åttondel av fastigheterna Dacke l30 och 2

samt såsom del i lösegendomen ett kontant belopp av 25 000 kr.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Kristina Lundgren från Lidens socken må avstås,

dels ett belopp av 5 000 kr. till makarna N. E. Mauritz Englund

och Selma H. Englund gemensamt, dels det belopp, som

må erfordras för beredande genom pensionsstyrelsens frivilliga

försäkring av en livränta å 1 200 kr. för år till Sven

Lundgren fr. o. m. den 1 juli 1948, under hans återstående

livstid, dels ock till Erik Rudolf Lindström en åttondel av

fastigheterna Dacke l30 och 226 ävensom ett kontant belopp

av 25 000 kr.

13 :o.

Rätten till arv efter förra fotografen Nicolina Mathilda Nilsson från Göteborg.

Den 14 maj 1946 avled förenämnda Nilsson, som var född den 6 oktober

1865, utan att, såvitt framgår av en efter henne upprättad bouppteckning,

efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet uppgick

enligt bouppteckningen till 2 376 kr. 52 öre. Till allmänna arvsfonden har

inlevererats tillhopa 830 kr. 26 öre enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet

godkänd slutredovisning.

Hos Kungl. Maj :t ha bröderna Gösta Stellan Bårström (född 1889) från

Göteborg och August Ivan Bårström (född 1882) från Markaryds socken

anhållit, att kvarlåtenskapen måtte avstås till dem, och till stöd härför anfört

i huvudsak följande.

Deras fader hade redan som liten efter båda föräldrarnas hastiga död

i kolera år 1857 omhändertagits av den avlidnas fader och tillbragt hela

sin uppväxttid i dennes hem. Han hade där behandlats helt som barn i

huset och som broder till dottern Nicolina. Ett fast vänskapsförhållande

hade uppstått mellan familjerna Bårström och Nilsson, som varat hela

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.

livet. Sökandena hade alltid ansett den avlidna som sin verkliga faster

och hon å sin sida hade alltid behandlat dem som sina brorsbarn. På grund

av sitt hastiga dödsfall hade hon emellertid icke fullföljt sin endast några

få månader dessförinnan uttalade avsikt att upprätta testamente till förmån

för sökandena.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit, att bröderna

Bårström finge anses ha stått den avlidna så nära, att ett avstående av arv

ur nämnda synpunkt vore motiverat. Detta vore i synnerhet fallet beträffande

Gösta Stellan, som vore understödsbehövande till skillnad från August

Ivan. Länsstyrelsen tillstyrkte fördenskull, att arv måtte avstås till

förmån endast för den förre och med belopp motsvarande halva behållningen

i dödsboet.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, att Gösta Stellan Bårström

befunne sig i små men August Ivan Bårström i goda ekonomiska omständigheter

och att båda stått den avlidna nära. Ämbetet har föreslagit, att med

hänsyn härtill samt den obetydliga behållningen i boet ansökningen skulle

på det sätt bifallas, att hela kvarlåtenskapen efterskänktes till förmån för

Gösta Stellan Bårström.

Föredraganden. Med hänsyn till föreliggande omständigheter i ärendet

biträder jag kammaradvokatfiskalsämbetets förslag, att hela den allmänna

arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen avstås till Gösta Stellan Bårström.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden efter förra fotografen Nicolina

Mathilda Nilsson från Göteborg tillfallna kvarlåtenskapen

må i sin helhet avstås till Gösta Stellan Bårström.

14:o.

Rätten till arv efter Ebba Axelina Nordblom från Luleå. Den 19 februari

1947 avled Ebba Nordblom, som var född den 18 augusti 1897, utan att, såvitt

framgår av en efter henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad

släkting. I bouppteckningen upptogos tillgångar till ett värde av

19 513 kr. 3 öre, därav en fastighet med ett taxeringsvärde av 19 000 kr.,

samt skulder till ett belopp av 17 615 kr. 17 öre, varav en såsom tvistig angiven

skuld till snickaren Karl Edvin Lundkvist i Luleå å 7 879 kr. Med hänsyn

till att Lundkvists fordran ansetts tvistig och då den i boet ingående fastigheten

f. n. är föremål för expropriation torde boets nettobehållning bliva

väsentligt större än den i bouppteckningen redovisade behållningen å 1 897

kr. 86 öre.

Hos Kungl. Maj :t har Lundkvist hemställt, att den avlidnas kvarlåtenskap

måtte avstås till förmån för honom. Till stöd för framställningen har Lundkvist,

som är född den 9 februari 1904, anfört i huvudsak följande. Sedan

år 1944 hade han sammanbott med Ebba Nordblom och varit trolovad med

henne. Det hade varit deras avsikt att ingå äktenskap med varandra. Han

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

25

hade i och för det tillämnade äktenskapet omhänderhaft förvaltningen av

hennes fastighet och därå nedlagt såväl eget arbete som betydande penningmedel,

vilket medfört en avsevärd förbättring av densamma. Sitt arbete under

fyra år med eldning, snöskottning, renhållning och underhåll m. m. av fastigheten

ansåge Lundkvist vara värt 1 025 kr. för år. För arbete och materialier

i samband med företagen reparation av fastigheten räknade han sig till godo

ett belopp av 2 779 kr. Han hade även med penningar bidragit till Ebba

Nordbloms försörjning genom att under år 1944 betala 1 000 kr. å hennes

privata skulder. Tillhopa utgjorde sålunda hans såsom tvistig ansedda fordran

7 879 kr.

Av utredningen i ärendet framgår, att Lundkvist, som är ogift, har en

inkomst av omkring 5 000 kr. samt äger två jordbruksfastigheter med ett

sammanlagt taxeringsvärde av 8 100 kr.

Länsstyrelsen i Norrbottens län och kammaradvokcitfiskalsämbetet ha,

i likhet med magistraten i Luleå, icke funnit sig kunna tillstyrka bifall till

framställningen. Myndigheterna ha dock ansett, att Lundkvist skulle kunna

beredas ersättning för vad han av egna medel utgivit för fastighetens förbättring

samt för det arbete han nedlagt å fastigheten.

Föredraganden. Ehuru Lundkvist får anses ha stått Ebba Nordblom i livstiden

nära, har jag, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, ej funnit

sådana skäl föreligga, att ett avstående av allmänna arvsfondens rätt

vore i och för sig motiverat. Det synes mig dock rimligt, att arvsfonden vid

regleringen av det ekonomiska mellanhavandet med honom beaktar de förhållanden,

under vilka hans ersättningsanspråk uppkommit, och de svårigheter,

som till följd därav föreligga för honom att vid domstol styrka vad han utgivit

till eller gjort för den avlidna. Enligt min mening bör Lundkvist utan

att behöva skrida till process erhålla skälig ersättning för vad han av egna

medel utgivit för fastighetens förbättring in. m. ävensom för det arbete han

själv nedlagt å fastigheten. Efter genomgång av de olika posterna har jag

kommit till uppfattningen, att ett belopp av 5 000 kr. utgjorde skälig ersättning

härför. En förutsättning för ett avstående av detta belopp bör givetvis

vara, att mellanhavandet därmed blir slutligt reglerat och Lundkvist sålunda

avstår från ytterligare fordringsanspråk gentemot dödsboet efter Ebba Nordblom.

Enligt en till finansdepartementet avgiven skriftlig förbindelse har

Lundkvist godkänt detta villkor och utfäst sig att, därest han av kvarlåtenskapen

erhåller ett belopp av 5 000 kr., avstå från alla ytterligare anspråk

gentemot allmänna arvsfonden.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Ebba Axelina Nordblom från Luleå må avstås ett belopp

av 5 000 kr. till snickaren Karl Edvin Lundkvist.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

15 :o.

Rätten till arv efter vice värden Gustaf Olsson från Stockholm. Den 13 juni

1946 avled förenämnde Olsson, som var född den 4 oktober 1860, utan att,

såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna

någon arvsberättigad släkting, varför kvarlåtenskapen efter honom tillfallit

allmänna arvsfonden. Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen

till 4 233 kr. 10 öre. På grund av ett mellan den avlidne och hans

förut avlidna hustru Anna Olsson den 20 december 1899 upprättat inbördes

testamente upptogos i bouppteckningen såsom universaltestamentstagare

två systersöner till hustrun, överkonstapeln Axel E. H. Johansson i Hälsingborg

och skomakaren Fredrik Johansson i Gryteryds socken, födda

respektive 1891 och 1895. Genom arvskifte den 25 november 1946 tillskiftades

nämnda bröder vardera en fjärdedel samt allmänna arvsfonden hälften

av den då till 3 450 kr. 80 öre uppgående behållningen i boet.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrift ha Axel och Fredrik Johansson gemensamt

anhållit, att den arvsfonden tillfallna andelen i boet måtte avstås

till förmån för dem. Sökandena ha bland annat framhållit, att de med bestämdhet

visste, att makarna Olsson haft för avsikt att deras kvarlåtenskap

skulle tillfalla bröderna. Vidare har för Fredrik Johanssons del framhållits

hans bekymmersamma läge sedan han år 1919 fått tuberkulos i högra knäleden

och år 1934 varit utsatt för ett synnerligen svårt brott å det sjuka

benet, varå tid efter annan uppkomme bensår. Enligt läkarintyg måste han

på grund av sitt lyte anses betydligt invalidiserad. Hans försörjningsförmåga

och ekonomiska ställning vore svaga.

Överståthållai ämbetet har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokat fiskalsämbet et har bl. a. framhållit, att båda sökanaena

stått den avlidne i livstiden nära. Med hänsyn till Axel Johanssons

ekonomiska förhållanden har ämbetet dock avstyrkt bifall till ansökningen

för hans del. Beträffande Fredrik Johansson funne ämbetet visserligen,

att han i något mindre grad än brodern stått makarna Olsson nära,

men då han syntes leva i tryckta ekonomiska förhållanden och av lyte väsentligt

hindrad i sin förvärvsverksamhet, förtjänade enligt ämbetets mening

hans ansökning av billighetsskäl beaktande. Ämbetet har därför föreslagit,

att hela den allmänna arvsfonden tillfallna delen av arvet efter Gustaf

Olsson skulle avstås till förmån för Fredrik Johansson.

Föredraganden. Med hänsyn till föreliggande omständigheter i ärendet

kan jag ansluta mig till kammaradvokatfiskalsämbetets förslag att hela

den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen skall avstås till Fredrik

Johansson.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden efter vice värden Gustaf

Olsson från Stockholm tillfallna kvarlåtenskapen må i sin

helhet avstås till skomakaren Fredrik Johansson.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr Ilo.

27

16:o.

Rätten till arv efter förre filaren Johan Anders Andreasson (Andersson)

Steen från Göteborg. Den 30 november 1945 avled förenämnde Steen, vilken

var född den 30 september 1860, utan att, såvitt framgår av en efter honom

upprättad bouppteckning, efterlämna annan arvinge än allmänna

arvsfonden. Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen till 79 220

kr. 18 öre och har i huvudsak inlevererats till allmänna arvsfonden.

Hos Ivungl. Maj :t ha dels tre systrar i Göteborg, änkefru Alfhild E. Johansson,

född Petersson, Ester V. Petersson och Edith A. Petersson, anhållit

att av kvarlåtenskapen måtte till dem avstås ett belopp av 15 000 kr.,

dels ock förre bijggnadssnickaren Otto Alexander Carlson, likaledes i Göteborg,

anhållit att till honom måtte avstås ett belopp av 5 000 kr.

Till stöd för sin ansökning ha nämnda systrar, som äro födda 1890, 1895

och 1897 och sedan en längre tid bott tillsammans under små omständigheter,

anfört i huvudsak följande.

Steen hade innebott hos dem från den 1 september 1935 till sin död och

för ett rum med centralvärme, W. C. och badrum, inklusive sängkläder,

erlagt en månatlig hyra av 40 kr. till och med år 1942 och 45 kr. för tiden

därefter. Särskilt under sina två sista levnadsår hade han varit mycket sjuklig

och hjälplös, varför skötseln av honom varit synnerligen krävande.

Systrarna hade aldrig erhållit någon ersättning för den omvårdnad, de

ägnat honom under denna tid eller i övrigt under de gångna tio åren. De

hade icke känt närmare till hans ekonomiska förhållanden men vetat, att

lian ägde egna medel, och hade för den skull räknat med att han skulle

lämna dem ersättning för deras arbete. Steen hade jämväl till nyssnämnde

Carlson uttryckt sin avsikt att giva systrarna sådan ersättning. Han hade

emellertid aldrig fullföljt denna sin avsikt.

Carlson, som är född 1886, har anfört, att han under de senaste 13 åren

av Steens levnad varit hans vän och träffat honom nästan dagligen. På

grund av Steens med åren tilltagande dövhet och därav följande isolering

hade han blivit alltmer beroende av Carlsons sällskap och dennes hjälp

med uppdrag av olika slag. Särskilt efter år 1942 hade Carlson fått hjälpa

Steen även med skötseln av hans bankaffärer. Carlson hade aldrig erhållit

någon ersättning härför men uppger sig ha erhållit ett uttryckligt löfte

om vederlag i form av testamente. Carlson hyste den bestämda uppfattningen,

att den ekonomiskt välsituerade Steen aldrig haft för avsikt att utnyttja

hans tid och arbete utan ersättning.

Gode mannen för allmänna arvsfonden samt länsstgrelsen i Göteborgs och

Bohus län ha tillstyrkt bifall till ansökningarna. Länsstyrelsen har därvid

i fråga om de tre systrarnas ansökning anfört att, då Steen levat som enstöring

och under senare år varit sjuklig, sökandena kommit att stå honom

nära under hans sista år samt alt deras ekonomiska ställning vore sådan,

alt omsorgen om Steen finge antagas hava inneburit vissa ekonomiska uppoffringar,

för vilka sökandena tidigare icke fått någon kompensation. I

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

fråga om Carlsons ansökning har länsstyrelsen framhållit, att han och

de tre systrarna torde ha varit de enda personer, som på senare år uppehållit

kontakt med Steen. Icke heller Carlson syntes ha erhållit någon ersättning

för de uppdrag han utfört.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har även tillstyrkt bifall till ansökningarna,

dock med den ändringen, att ämbetet föreslagit, att ett belopp av 5 000

kr. skulle avstås till envar av systrarna.

Föredraganden. I likhet med myndigheterna har jag kommit till uppfattningen,

att till förmån för de tre systrarna, som ha tagit viss vård om den

avlidne under en tid av över tio år, särskilt under hans sista två levnadsår,

och som befinna sig i små ekonomiska omständigheter, bör avstås viss

del av kvarlåtenskapen. De böra enligt min mening därigenom erhålla en

skälig ersättning för det arbete, de utfört åt honom, i den mån det gått

utöver vad som innefattas i värdinneskapets förpliktelser mot en inneboende.

Det kan vara svårt att bedöma vad en var av systrarna gjort för den

avlidne. Den ena av dem har under tiden haft stadigvarande affärsanställning,

medan de båda andra, som äro sjukliga, haft mera tillfälliga arbeten.

Med beaktande av dessa omständigheter har jag funnit skäligt att ett belopp,

som rimligen icke bör överstiga 10 000 kr., avstås till systrarna gemensamt.

I fråga om Carlson, som jämväl får anses hava stått den avlidne nära

och kan sägas befinna sig i relativt små ekonomiska omständigheter, anser

jag mig med hänsyn till de omständigheter, som åberopats till stöd för ansökningen,

icke kunna tillstyrka att ett högre belopp än 2 000 kr. avstås.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter förre filaren Johan Anders Andreasson (Andersson)

Steen från Göteborg må avstås 10 000 kr. gemensamt

till Alfhild E. Johansson, född Petersson, Ester V. Petersson

och Edith A. Petersson samt 2 000 kr. till förre byggnadssnickaren

Otto Alexander Carlson.

17 ro.

Rätten till arv efter Karin Svensson från Delsbo socken. Den 4 juli 1947

avled Karin Svensson, som var född den 6 juli 1891, utan att, såvitt framgår

av en efter henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad

släkting. Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen till 18 270 kr.

47 öre.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrift ha fem kusiner till Karin Svensson, nämligen

jordbruksarbetarna Anders och Erik Andersson, fru Sigrid Eriksson,

född Larsson, fru Karin Hansson, född Andersson, och hushållerskan Anna

Larsson, samtliga i Delsbo socken, anhållit, att den allmänna arvsfonden tillfallna

kvarlåtenskapen måtte avstås till dem helt eller till viss del. Genom

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

29

beslut denna dag har Kungl. Maj :t funnit ifrågavarande ansökning utom

såvitt angår Anders Andersson och Sigrid Eriksson icke föranleda någon

Kungl. Maj :ts åtgärd.

Till stöd för framställningen ha Anders Andersson, född den 5 december

1900, och Sigrid Eriksson, född den 6 maj 1891, framhållit, att Karin Svensson

icke velat att hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla allmänna arvsfonden

och sannolikt skulle ha upprättat testamente till förmån för sina kusiner,

därest icke hennes dödsfall inträffat så oväntat. Sökandena, vilka befunno

sig i små ekonomiska omständigheter, hade alltid upprätthållit vänskapliga

förbindelser med Karin Svensson.

Av utredningen i ärendet framgår, att av Karin Svenssons kusiner Anders

Andersson och Sigrid Eriksson varit de, som stått den avlidna i livstiden

närmast. De hade båda varit grannar till Karin Svensson och ofta besökt

henne. Anders Andersson hade därjämte ofta hjälpt henne med allehanda

sysslor, såsom vedhuggning, murning m. m. Båda befinna sig i blygsamma

ekonomiska omständigheter.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har anfört, att den ■— med hänsyn till att

sökandena tillhörde den avlidnas närmaste släktingar och att framställningen

tillstyrkts av såväl gode mannen för arvsfonden som kommunalnämndens

ordförande samt att anledning förelåge till förmodan, att den avlidna icke

velat att kvarlåtenskapen skolat tillfalla arvsfonden — icke ville motsätta

sig bifall till framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har framhållit, att Anders Andersson och

Sigrid Eriksson finge anses ha stått den avlidna i livstiden nära samt att de

levde i blygsamma ekonomiska omständigheter. På grund härav har ämbetet

tillstyrkt, att till vardera avstodes ett belopp av 5 000 kr.

Föredraganden. För egen del finner jag det visserligen tveksamt, huruvida

i förevarande fall någon del av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

bör avstås till Anders Andersson och Sigrid Eriksson, då uppgifterna

i ärendet om deras närstående till den avlidna äro rätt osäkra. Av

utredningen får emellertid anses framgå, att förhållandena mellan dem och

henne varit goda. Med hänsyn härtill och då sökandena, som voro kusiner

till Karin Svensson, leva i blygsamma ekonomiska omständigheter, finner

jag det emellertid skäligt att vissa belopp avstås till förmån för dem. Beträffande

storleken av de belopp, som sålunda böra efterskänkas, förordar jag

ett belopp av 3 000 kr. till vardera.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Karin Svensson från Delsbo socken till vardera av Anders

Andersson och Sigrid Eriksson må avstås 3 000 kr.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 115.

18:o.

Rätten till arv efter hemmansägaren Per Erik Stålberg från Hanebo socken.

Den 24 augusti 1945 avled nämnde Stålberg, som var född den 11 mars

1877, utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,

efterlämna annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behållningen i boet

uppgick enligt bouppteckningen till 9 481 kr. 72 öre.

Hos Kungl. Maj :t ha två kusiner till den avlidne, hemmansägarna Anders

Wiktor Björklin i Lilltjära och Johan Ferdinand Skoglund i Gusbo,

båda från Hanebo socken, gemensamt anhållit att den avlidnes kvarlåtenskap

måtte avstås till dem. Till stöd för ansökningen ha sökandena, som

båda äro födda år 1880, anfört att enligt deras övertygelse Stålberg, därest

han känt till den nya arvslagen, skulle ha upprättat testamente till deras

förmån och att det i varje fall säkerligen varit hans önskan att de skulle

erhålla kvarlåtenskapen efter honom. De vore båda i små ekonomiska omständigheter.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som inhämtat yttrande från vederbörande

landsfiskal, avstyrkte först i utlåtande den 28 mars 1946 bifall till ansökningen,

enär enligt länsstyrelsens mening tillräckliga skäl icke anförts

till stöd för densamma. Sedan på anmodan av kammaradvokatfiskalsämbetet

verkställts ytterligare polisutredning — varav framgår att sökandena

sedan barndomen varit nära vänner till den avlidne och särskilt under hans

senare levnadsår hjälpt honom med arbeten av skilda slag utan att ha erhållit

någon ersättning härför — har länsstyrelsen i förnyat yttrande den

12 februari 1947 ställt sig tveksam till frågan, huruvida ansökningen borde

bifallas.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, att ämbetet funne ansökningen

av billighetsskäl förtjäna beaktande, då av utredningen syntes framgå

att sökandena stått den avlidne i livstiden nära samt befunne sig i mindre

goda ekonomiska omständigheter. Med hänsyn till den förhållandevis ringa

behållningen i boet samt omständigheterna i övrigt har ämbetet förordat

ett avstående av kvarlåtenskapen i dess helhet till sökandena med hälften

till vardera av dem.

Föredraganden. Omständigheterna synas mig visserligen icke styrka att

den avlidne haft för avsikt att testamentera sin kvarlåtenskap till sökandena.

Med hänsyn till de tjänster, som de gjort den avlidne, och det goda

förhållande, de haft till honom, har jag funnit billighetsskäl tala för att

sökandena erhålla någon del av kvarlåtenskapen. Beträffande storleken av

de belopp, som skola avstås, tillstyrker jag, att 2 500 kr. avstås till vardera.

Jag hemställer alltsa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter hemmansägaren Per Erik Stålberg från Hanebo

socken må avstås ett belopp av 2 500 kr. till vardera av Anders

Wiktor Björklin och Johan Ferdinand Skoglund.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

31

19 :o.

Rätten till danaarv efter fiskhandlaren Nils Gustaf Friberg från Västervik.

Den 6 april 1906 avled nämnde Friberg, som var född den 15 september

1864, utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna

några »härstädes» kända arvingar. Behållningen i boet utgjorde enligt

bouppteckningen 1 017 kr. 31 öre, varvid bland skulderna upptagits fordran

av Hanna Nilsson å barnuppfostringsbidrag om tillhopa 1 110 kr. för

flickan Svea Gothy Maria (född den 9 september 1905).

Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet med hänsyn till stadgandet i 15 kap.

6 § ärvdabalken för Kungl. Maj:ts och kronans räkning gjort anspråk å

ifrågavarande arvsmedel såsom danaarv, har till kronan redovisats ett belopp

av 1 169 kr. 60 öre.

I en den 23 maj 1946 dagtecknad skrift har fru Svea Gothy Maria Lundqvist

— som är identisk med förenämnda flicka — anhållit, att ifrågavarande

danaarv måtte efterskänkas till förmån för henne.

Till stöd för ansökningen har sökanden anfört, att Friberg vid tiden för

sitt frånfälle stått i intimt förhållande till hennes moder, med vilken han

ämnat ingå äktenskap, samt att han erkänt sökanden såsom sitt barn. Det

hade emellertid icke varit sökanden möjligt att i rättegång om sin börd

framlägga sådana bindande bevis, att hennes arvsrätt till faderns kvarlåtenskap

kunnat lagligen fastställas. Sökanden vore sjuklig och hade ofta måst

söka läkarvård å sjukhus. I sitt äktenskap hade hon tre barn, av vilka en

dotter lidit av lungtuberkulos. Familjen befunne sig i små ekonomiska förhållanden.

Av vid ansökningen fogade domboksutdrag framgår, att sökanden hos

rådhusrätten i Västervik yrkat, att gode mannen för den avlidnes okända

arvingar måtte åläggas att till henne överlämna och redovisa de medel, som

han innehade på grund av godmanskapet, samt att rådhusrätten, sedan vissa

vittnen hörts, genom utslag den 27 oktober 1930 ogillat sökandens talan,

enär hon ej förmått styrka att Friberg före sin död tillsagt hennes moder

äktenskap samt vid sådant förhållande skyldighet ej förelåge för gode mannen

att till sökanden redovisa boet efter Friberg.

Länsstyrelsen i Kalmar län har framhållit, att sökanden icke förmått visa

vare sig att Friberg vore hennes fader eller att han varit trolovad med hennes

moder, varför länsstyrelsen av principiella skäl avstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har med hänsyn till att sökanden enligt

ämbetets uppfattning finge anses vara dotter utom äktenskap till Friberg

och levde i små ekonomiska omständigheter förordat, att hela behållningen

i boet måtte efterskänkas till henne.

Föredraganden. Jag ansluter mig till kammaradvokatfiskalsämbetets förslag

och hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter fiskhandlaren Nils Gustaf

Friberg från Västervik må avstås till förmån för Svea

Gotby Maria Lundqvist.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

Vad föredraganden under punkterna l:o—19 :o hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller

Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

487244. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:157 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv, m. m., jämte i ämnet väc a1 i texten
  2. SU 1948:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv, m. in., jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten