Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl
1948-03-10 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:117, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
1
Nr 117.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension åt
vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.; given
Stockholms slott den 10 mars 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna l:o—16 :o hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 mars 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Ericsson, Mossberg, Kock.
Statsrådet Ericsson anmäler uppkomna frågor om pension åt vissa i statens
tjänst anställda personer in. fl. och anför därvid.
1 :o.
Förre amanuensen i justitiedepartementet Einar Lindström.
Genom beslut av 1930 års riksdag (prop. nr 124; bankoutsk. uti. nr 30,
p. 24; riksd. skr. nr 369, p. 19) tillerkändes förre amanuensen i justitie1
Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 117.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
departementet Einar Lindström, efter av honom gjord ansökning, en årlig
pension av 1 740 kronor från och med den 1 april 1930. Efter vederbörliga
omregleringar — senast enligt kungörelsen nr 657/1947 — utgör pensionen
2 844 kronor jämte rörligt tillägg enligt 1947 års grunder.
Lindström har nu hos Kungl. Maj :t gjort framställning om förhöjning
av pensionen.
Lindström, som är född den 15 maj 1894, avlade den 15 september 1917
juris kandidatexamen samt antogs den 21 i sistnämnda månad till e. o.
notarie i Svea hovrätt och den 31 december 1918 till e. o. notarie i Göta
hovrätt. Under tiden september 1917—hösten 1920 tjänstgjorde Lindström
i Norra och Södra Tjusts härads domsaga, där han förvaltade
domarämbete sammanlagt 166 dagar samt förrättade sex allmänna tingssammanträden
ävensom höll rannsakningar och andra extra förrättningar.
Han var från och med den 15 november 1920 till i september 1921 anställd
hos medicinalstyrelsen, där han uppehöll sekreterarbefattning något
mera än 2 månader, samt tjänstgjorde vid 1921 års riksdag såsom notarie
hos första lagutskottet. Den 1 juni 1921 antogs Lindström till amanuens i
justitiedepartementet. Med undantag för några korta avbrott sommaren
1921 innehade Lindström därefter till och med den 30 april 1928 i en följd
förordnanden å registrators- eller andre kanslisekreterarbefattning. Den
14 april 1928 förordnades Lindström av fångvårdsstyrelsen att från och med
den 1 påföljande maj intill utgången av sagda år uppehålla en ledigförklarad
notarietjänst i styrelsen, och tillträdde Lindström förordnandet berörda
den 1 maj. Sedan en Lindströms medsökande hos Kungl. Maj :t anfört besvär
över styrelsens beslut, blev emellertid Lindströms förordnande av
Kungl. Maj :t upphävt med utgången av juni månad 1928. Lindström tjänstgjorde
därefter som förste amanuens i justitiedepartementet till den 4 januari
1930. Under sin anställning i departementet uppehöll han därstädes
registratorstjänst sammanlagt 4 år 6 månader 14 dagar samt andre kanslisekreterartjänst
2 år 5 månader 23 dagar. Under sina förordnanden å ordinarie
tjänst åtnjöt han tidvis — senast under tiden 1 januari 1927—30 juni
1928 — s. k. full lön i lönegrad 22 eller 21, motsvarande nuvarande 25 resp.
24 lönegraden. Under den övriga delen av sin tjänstgöring i departementet
erhöll Lindström lön som förste amanuens (senast i lönegrad 18, motsvarande
nuvarande 22 lönegraden) jämte, då han uppehöll ordinarie befattning,
vikariatsersättning. Från och med den 1 oktober 1928 var — enligt
av chefen för justitiedepartementet efter framställning av Lindström meddelat
beslut — Lindströms dagliga tjänstgöringstid, vilken tidigare utgjort
7 timmar, inskränkt till 31/., timme och hans avlöning reducerad i proportion
till minskningen av tjänstgöringstiden. Sedan Lindström av departementschefen
uppsagts från sin anställning och den 4 januari 1930 lämnat densamma,
fullgjorde han mot en ersättning av 200 kronor för månad vissa
uppdrag i departementet under tiden intill utgången av mars månad samma
år.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
Vid den av Lindström år 1930 gjorda ansökningen om pension fanns fogat
ett av överläkaren vid Maria sjukhus J. Tillgren och leg. läkaren Lennart
Sahlin utfärdat, den 18 januari 1930 dagtecknat läkarintyg av innehåll, att
Lindström lede av kronisk nervsjukdom (psychasthenia med periodiska
depressioner) av sådan grad, att sjukdomen väsentligen inskränkte hans
arbetsförmåga och — tidvis — gjorde honom fullständigt oförmögen till
arbete, samt att det vore i mycket ringa grad sannolikt, att Lindström kunde
återvinna full hälsa och bliva fullt tjänstduglig.
I utlåtande över nyssberörda ansökning tillstyrkte statskontoret pension
åt Lindström till belopp av 2 496 kronor och anförde därvid följande.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge statskontoret billigt,
att någon pension bereddes Lindström, när han inom kort på grund av sjukdom
nödgades lämna den amanuensbefattning i justitiedepartementet, som
givit honom hans levebröd. Vad beträffade beloppet av sådan pension föreställde
sig statskontoret, att pensionsbeloppet borde avpassas efter samma
grunder, som i föregående liknande fall kommit i tillämpning, d. v. s. pensionen
borde med någon reduktion av anledning, att avgifter för egen pensionering
icke erlagts, avpassas efter vad som i pension skulle under liknande
förhållanden tillkomma en ordinarie befattningshavare i samma löneställning.
Då Lindström vore placerad i 18 lönegraden samt pensionsunderlaget
för manlig ordinarie befattningshavare i nämnda lönegrad utgjorde
3 684 kronor, skulle sjukpension för sådan befattningshavare bliva “/4 av
3 684 kronor eller utan avrundning »2 773» kronor. Om detta belopp såsom
1 liknande fall ägt rum beträffande icke-ordinarie befattningshavare reducerades
med Vi», skulle Lindströms pension lämpligen böra bestämmas till
2 496 kronor. Den omständigheten, att Lindström tidvis under de sista åren
icke åtnjutit avlöning för mer än halv tjänstgöring, syntes icke böra inverka
på pensionsbeloppet.
Vid anmälan inför Kungl. Maj :t av frågan om pension åt Lindström (förenämnda
prop. nr 124) anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet
följande.
Lindström, som tidigare under sin tjänstgöring i justitiedepartementet
ådagalagt stort intresse samt utfört sitt arbete till belåtenhet, har under de
senare åren drabbats av ohälsa, som nedsatt hans arbetsförmåga i sådan
grad, att jag ansett mig nödsakad uppsäga honom från hans amanuensbefattning.
Som Lindström, då han den 1 april 1930 skall lämna departementet,
står utan inkomster samt på grund av sin sjukdom saknar utsikter att nödtorftigt
försörja sig, anser jag mig i likhet med statskontoret böra tillstyrka,
att han erhåller någon pension av statsmedel. Jag tillåter mig jämväl åberopa,
att riksdagen tidigare i liknande fall beviljat pension.
I fråga om beloppet av den pension Lindström skulle kunna erhålla har
under ärendets förberedande behandling uttalats tvekan, huruvida icke hänsyn
borde tagas till att Lindström från och med den 1 oktober 1928 fått sitt
arvode nedsatt. Ehuru billigheten kan synas tala för att statskontorets förslag
följes, har jag dock av principiella skäl funnit, att den omständigheten,
att Lindströms arvode reducerats, bör i viss mån inverka å pensionsbeloppet.
Såsom i vissa tidigare liknande fall ägt rum, torde vid pensionsbeloppets
beräkning kunna tagas till utgångspunkt de grunder för pensionering av
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
icke-ordinarie befattningshavare, som föreslagits i det av särskilda sakkunniga
den 29 mars 1927 avgivna betänkandet angående ny civil pensionslag
in. in. För manlig icke-ordinarie befattningshavare i 18:e lönegraden — den
lönegrad, efter vilken Lindström åtnjutit avlöning — skulle pensionsunderlaget
enligt berörda förslag komma att utgöra 3 444 kronor. Med iakttagande
av att sjukpensionen i ett fall sådant som det förevarande torde böra beräknas
till tre fjärdedelar av pensionsunderlaget samt att det sålunda framkomna
beloppet ytterligare lärer böra reduceras med en tiondel av den anledning,
att pensionsavgift icke erlagts, erhålles ett pensionsbelopp av 2 325
kronor. Tager man åter hänsyn därtill, att Lindström efter den 1 oktober
1928 endast uppburit halv avlöning, blir pensionsunderlaget 1 720 kronor
och sjukpensionen 1 290 kronor eller med avdrag av en tiondel 1 161 kronor.
Medeltalet mellan nämnda belopp 2 325 kronor och 1 161 kronor borde utgöra
en efter de särskilda förhållandena i detta fall lämpad pension. Omförmälda
medeltal utgör 1 743 kronor, som torde böra avrundas till 1 740
kronor.
I enlighet med föredragande departementschefens nu återgivna förslag bestämdes
pensionen åt Lindström till 1 740 kronor.
I den nu ingivna ansökningen om förhöjd pension har Lindström till en
början framhållit, att han under hela tiden från det han den 1 juni 1921
anställts i justitiedepartementet fram till den 30 september 1928 haft heltidstjänstgöring
och därunder — med undantag allenast av 3 å 4 månader
— bestritt ordinarie befattning, att han även under en väsentlig del av
anställningstiden efter sistnämnda dag haft full tjänstgöring, samt att
departementschefens beslut om begränsning av Lindströms dagliga tjänstgöring
tillkommit på Lindströms initiativ och för att bereda Lindström
tillfälle att i befordringssyfte taga anställning jämväl hos annan myndighet.
Till stöd för sistberörda ansökning har Lindström vidare anfört följande.
Under tiden efter upphörandet av min statsanställning har jag fyllt ut
min inkomst genom verksamhet som förmedlare av namnbyten. Min förtjänst
härpå har, trots träget arbete, hållit sig inom mycket blygsamma
gränser. Under de 5 senast förflutna åren har min inkomst av rörelse hållit
sig omkring 1 000 kronor om året med mindre fluktuationer uppåt eller
nedåt. Jag "äger inga som helst förmögenhetstillgångar. För närvarande ter
sig konjunkturen på mitt verksamhetsområde mindre god i det att sedan
omkring ett år tillbaka namnbytesfrekvensen minskat på ett efter hand
alltmera markerat sätt. De försök jag gjort att erhålla privat anställning
ha varit resultatlösa, och mina möjligheter därvidlag måste numera bedömas
som ej oväsentligt sämre än vid tidpunkten för min pensionering.
Medan mitt allmäntillstånd torde få sägas vara oförändrat sedan dess har
en kronisk hörselsjukdom, som satte in redan i min ungdom och som beredde
mig stora besvärligheter under tjänstemannatiden, på senare år allvarligt
förvärrats. Jag är fullständigt döv på ett öra medan hörseln på det
andra, som år 1930 ännu var oskadd, numera är starkt nedsatt. Dessvärre
befinner sig sjukdomen på det bättre örat i fortskridande.
Av det anförda framgår, att min ekonomiska ställning är synnerligen
bekymmersam samt att jag är i oavvisligt behov av hjälp för att kunna
existera. Jag känner mig också förvissad om att, därest en pensionsfråga
Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
5
motsvarande min skulle bliva föremål för prövning nu, utgången av denna
prövning blivit en annan än år 1930.
I anslutning till vad sålunda anförts har Lindström hemställt, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen besluta sådan höjning av den honom år 1930
tillerkända pensionen, som kunde anses skälig med hänsyn till såväl omständigheterna
i förevarande fall som numera tillämpade bedömningsgrunder
i dylika ärenden.
Statskontoret har i utlåtande den 2 mars 1948 över Lindströms nu föreliggande
ansökning erinrat, att ämbetsverket, såsom framginge av propositionen
nr 124/1930, ansett, att den omständigheten, att Lindström tidvis
under de sista åren av sin anställning icke åtnjutit avlöning för mer än halv
tjänstgöring, icke borde inverka på pensionsbeloppet. I fråga om storleken
av pensionen åt Lindström under olika alternativ har statskontoret anfört
följande.
Den Lindström tillerkända pensionen utgår efter omreglering jämlikt
kungörelserna nr 402/1946 och 657/1947 sedan den 1 juli 1947 med 2 844
kronor för år jämte rörligt tillägg enligt 1947 års grunder. Det av statskontoret
år 1930 föreslagna pensionsbeloppet 2 496 kronor skulle efter motsvarande
omreglering ha uppgått till 3 900 kronor för år, frånsett rörligt
tillägg. Hade pensionen åt Lindström fastställts efter de av statskontoret
förordade grunderna men med utgångspunkt från det av departementschefen
föreslagna pensionsunderlaget 3 444 kronor — vilket belopp motsvarar
det i civila tjänstepensionsreglementet angivna pensionsunderlaget
för lönegraden Eo 18 —- skulle den ursprungligen ha blivit 2 328 kronor
samt efter omreglering enligt förenämnda kungörelser sedan den 1 juli
1947 ha utgjort 3 660 kronor för år, förutom rörligt tillägg enligt 1947 års
grunder.
Vid statskontorets utlåtande finnes fogat ett av Lindström till ämbetsverket
ingivet, av 1 :e underläkaren å Södersjukhusets öronavdelning Lars
Preber den 27 februari 1948 utfärdat intyg av innehåll att Lindström vore
döv på vänster öra samt på höger öra hade en neurogen hörselnedsättning
och på detta öra endast kunde uppfatta konversation på ett avstånd av 3
meter.
På sätt den föregående redogörelsen utvisar har med hänsyn till att
Lindström under den sista delen av anställningen i justitiedepartementet
haft reducerad daglig tjänstgöring viss minskning vidtagits i den pension,
som eljest skulle hava tillerkänts honom. Särskilt mot bakgrunden av de
av Lindström i nu föreliggande ansökning åberopade förhållandena i samband
med tjänstgöringstidens begränsning och rörande den av honom faktiskt
bestridda tjänstgöringen torde kunna ifrågasättas, huruvida en dylik
minskning är förenlig med numera tillämpade grunder för bestämmande
av sjukpension. Med hänsyn härtill och i betraktande tillika av de ömmande
omständigheter, som i detta fall äro förhanden, anser jag mig böra förorda,
att förslag förelägges riksdagen om höjning från och med den 1 juli
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
1948 av pensionen åt Lindström till det belopp, som med utgångspunkt
från det av statsmakterna år 1930 tillämpade pensionsunderlaget skulle
hava tillkommit Lindström, därest omförmäld minskning av pensionen
ej ägt rum, eller — på sätt framgår av statskontorets utlåtande — 3 660
kronor jämte rörligt tillägg enligt 1947 års grunder. Jag hemställer alltså,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre amanuensen i justitiedepartementet Einar Lindström
må från och med den 1 juli 1948 under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
in. in. uppbära en till 3 660 kronor förhöjd pension.
2 ro.
Biträdet å Västernärkes domsagas kansli Berta Nilsson, biträdet å Hallands
södra domsagas kansli Blända Olivia Hildegard Wahlin, biträdena å Västra
Göinge domsagas kansli Sigrid Håkansson och Anna Håkansson samt biträdet
å Frosta och Eslövs domsagas kansli Hanna Elisabeth (Lisa) Ståhl. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Berta Nilsson,
att hon är född den 19 april 1882 och således 65 år gammal;
att hon sedan september 1907 varit anställd såsom icke rättsbildat biträde
å Västernärkes domsagas kansli;
att hon intill den 1 juli 1943, då hon i samband med ikraftträdandet av
den nya domsagoorganisationen erhållit statlig arvodesanställning i domsagan,
åtnjutit avlöning av vederbörande häradshövding, senast utgörande
omkring 3 500 kronor för år, varjämte hon haft inkomst såsom kommissionär
med 700 å 800 kronor för år;
samt att arvodet under budgetåren 1943/44—1946/47 utgått med av
Kungl. Maj :t fastställda belopp, växlande mellan 4 200 och 4 890 kronor för
år, och för innevarande budgetår bestämts att utgå med belopp, motsvarande
de kontanta avlöningsförmåner, som skulle ha tillkommit henne, om hon
varit extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Ce 11 löneklass 11;
beträffande Blända Olivia Hildegard Wahlin,
att hon är född den 28 augusti 1882 och således 65 år gammal;
att hon sedan år 1907 innehaft anställning såsom icke rättsbildat biträde
å Hallands södra domsagas kansli, därvid hon sedan år 1920 tillika varit
förordnad såsom kommissionär i domsagan;
att hon intill den 1 juli 1943, då hon i samband med ikraftträdandet av
den nya domsagoorganisationen erhållit statlig arvodesanställning i domsagan,
åtnjutit avlöning av vederbörande häradshövding, vilken avlöning senast
utgjort 3 000 kronor för år, vartill kommit inkomst såsom kommissionär
med 700 å 900 kronor årligen;
samt att arvodet under budgetåren 1943/44—1946/47 utgått med av Kungl.
Maj :t fastställda belopp, växlande mellan 3 800 och 4 890 kronor, och för
Kungi. Maj:ts proposition nr 117.
7
innevarande budgetår bestämts att utgå med belopp, motsvarande de kontanta
avlöningsförmåner, som skulle ha tillkommit henne, om hon varit
extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Ce 13 löneklass 13;
beträffande Sigrid Håkansson,
att hon är född den 28 augusti 1886 och således 61 år gammal;
att hon sedan den 1 augusti 1912 varit anställd såsom icke rättsbildat
biträde å Västra Göinge domsagas kansli;
att hon intill den 1 juli 1943, då hon i samband med ikraftträdandet av
den nya domsagoorganisationen erhållit statlig arvodesanställning i domsagan,
åtnjutit avlöning av vederbörande häradshövding, vilken avlöning senast
utgjort 2 400 kronor för år jämte ett mindre dyrtidstillägg;
samt att arvodet under budgetåret 1943/44—1946/47 utgått med av Kungl.
Maj :t fastställda belopp, växlande mellan 2 700 och 3 360 kronor för år, och
för innevarande budgetår bestämts att utgå med belopp, motsvarande de
kontanta avlöningsförmåner, som skulle ha tillkommit henne, om hon varit
extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Ce 6 löneklass 6;
beträffande Anna Håkansson,
att Håkansson, som är syster till nyss omförmälda Sigrid Håkansson, är
född den 16 november 1888 och alltså 59 år gammal;
att hon sedan den 1 juli 1914 innehaft anställning såsom icke rättsbildat
biträde å Västra Göinge domsagas kansli;
samt att Håkansson, som i likhet med systern erhållit statlig arvodesanställning
i domsagan i samband med ikraftträdandet den 1 juli 1943 av den
nya domsagoorganisationen, sedan år 1937 åtnjutit avlöning enligt samma
grunder som systern; samt
beträffande Hanna Elisabeth (Lisa) Ståhl,
att hon är född den 5 november 1882 och alltså 65 år gammal;
att hon under åren 1906—1924 i hemmet utfört renskrivningsarbete för
Frosta och Eslövs domsagas räkning, varvid arbetstiden uppgått till i medeltal
sju timmar varje vardag;
att hon därefter varit anställd å nyssnämnda domsagas kansli såsom icke
rättsbildat biträde med heltidstjänstgöring;
att hon intill den 1 juli 1943, då hon erhållit statlig arvodesanställning i
domsagan i samband med ikraftträdandet av den nya domsagoorganisationen,
åtnjutit avlöning av vederbörande häradshövding, vilken avlöning under de
senaste fem åren före den 1 juli 1943 utgjort i medeltal omkring 2 260 kronor
för år;
samt att arvodet under budgetåren 1943/44—1946/47 utgått med av Kungl.
Maj :t fastställda belopp, växlande mellan 2 700 och 3 360 kronor för år,
och för innevarande budgetår bestämts att utgå med belopp, motsvarande de
kontanta avlöningsförmåner, som skulle ha tillkommit henne, om hon varit
extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Ce 6 löneklass 6.
Förenämnda domsagobiträden hava i anledning av levnadsåldern vid genomförandet
av omorganisationen av domsagoförvaltningen icke erhållit
8
Kungi. Maj.ts proposition nr 117.
pensionsberättigande befattningar i statens tjänst. På grund av avgifter,
som jämlikt kungörelsen den 20 maj 1927 (nr 179) med vissa föreskrifter
angående de vid domsagornas kanslier anställda icke rättsbildade biträden
av vederbörande häradshövdingar inbetalats till pensionsstyrelsen för beredande
av pensionsförsäkring åt dem, äro de berättigade till pension, uppgående
till belopp av omkring 200 å 300 kronor för år. Domsagobiträdena
i fråga beräknas komma att lämna sina anställningar under år 1948, med
undantag dock för Wahlin, som beräknas komma att kvarstå i tjänst till år
1949. Sigrid och Anna Håkanssons arbetsförmåga är på grund av sjukdom
så nedsatt, att de icke kunna längre kvarstå i tjänst.
I propositionen 1943: 198 (s. 43) angående vissa anslag till hovrätterna,
häradsrätterna och vattendomstolarna uttalade föredragande departementschefen,
att de icke rättsbildade domsagobiträden, som vid genomförandet av
den nya domsagoorganisationen på grund av hög ålder icke kunde vinna
pensionsberättigande anställning i statens tjänst, borde kunna erhålla fortsatt
anställning i arvodestjänst under viss övergångstid. Beträffande pensioneringen
av här avsedda domsagobiträden uttalade föredragande departementschefen
i förenämnda proposition, att denna fråga syntes böra underställas
riksdagen i varje särskilt fall.
Vid anmälan inför Kungl. Maj :t år 1946 av ärende om pension åt kanslibiträdet
å Aspelands och Handbörds domsagas kansli A. C. C. Börjeson
(prop. 137 p. 1, bankoutsk. uti. 36 p. 1, riksd. skr. 248) anförde jag, att
vid övervägande av de olika möjligheter, som stode till buds vid bestämmande
av statens bidrag till pensioneringen av här ifrågavarande äldre domsagobiträden,
borde beaktas, att pensionsförmånerna icke borde bliva alltför
gynnsamma i förhållande till den åtnjutna avlöningen. Bland annat av detta
skäl syntes mig vanskligt att anknyta pensioneringen till pensionsunderlaget
för någon viss lönegrad. Även i övrigt förelåge med hänsyn till de speciella
anställnings- och avlöningsförhållandena för berörda befattningshavarkategori
ävensom till deras levnadsålder svårigheter att fastslå automatiskt verkande
regler för pensionens beräkning. Jag ansåge mig därför böra utgå
från en mera fri bedömning av pensionsfrågan i dessa fall.
Pensionen åt Börjeson fastställdes till belopp, som efter vederbörlig omreglering
från och med den 1 juli 1947 utgör 2 340 kronor, varå utgår rörligt
tillägg enligt 1947 års grunder. Vidare har 1947 års riksdag beviljat
pension åt domsagobiträdena Hulda Augusta Lindberg och Hedvig Vilhelmina
Löwgren (prop. 70 p. 1 och 2, bankoutsk. uti. 18 p. 1 och 2, riksd.
skr. 98). Med hänsyn till att sistnämnda befattningshavare åtnjutit högre
avlöning än Börjeson bestämdes pensionen åt dem till något högre belopp
än det åt Börjeson beviljade. Pensionen åt envar av Lindberg och Löwgren
utgör från och med den 1 juli 1947 2 844 kronor jämte rörligt tillägg som
nyss nämnts.
Nilsson, Wahlin, Sigrid och Anna Håkansson samt Ståhl ha hos Kungl.
Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av pension av statsmedel.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 117-
Vederbörande häradshövdingar och hovrätter ha tillstyrkt de sålunda
gjorda ansökningarna.
Även statskontoret har förordat, att pension utverkas åt domsagobiträdena
i fråga. Ämbetsverket har därvid med utgångspunkt från de av dessa
befattningshavare åtnjutna avlöningsförmånerna samt efter jämförelse med
den avlöning som åtnjutits av och de pensionsbelopp som tillerkänts de
förut omförmälda domsagobiträdena Börjeson, Lindberg och Löwgren föreslagit,
att pensionerna måtte bestämmas till — frånsett rörligt tillägg —
2 844 kronor för envar av Nilsson och Wahlin, 2 340 kronor för envar av
Sigrid och Anna Håkansson samt 2 472 kronor för Ståhl. Statskontoret har
därvid förutsatt, att — i enlighet med vad som skett i de tidigare fallen —
pensionerna skulle minskas med belopp, motsvarande den pension, vartill
befattningshavarna i fråga vore berättigade på grund av pensionsförsäkring
enligt 5 § kungörelsen den 20 maj 1927, nr 179.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension beredes nu ifrågavarande
fem domsagobiträden. Mot statskontorets förslag i fråga om
storleken av pensionerna har jag icke funnit anledning till annan erinran
än att pensionen åt Ståhl, vilkens avlöningsförmåner i stort sett sammanfalla
med de av Sigrid och Anna Håkansson åtnjutna förmånerna, synes böra bestämmas
till samma belopp som pensionen åt sistnämnda två befattningshavare
eller alltså till 2 340 kronor. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att biträdet å Västernärkes domsagas kansli Berta Nilsson,
biträdet å Hallands södra domsagas kansli Blända Olivia Hildegard
Wahlin, biträdena å Västra Göinge domsagas kansli
Sigrid Håkansson och Anna Håkansson samt biträdet å Frosta
och Eslövs domsagas kansli Hanna Elisabeth (Lisa) Ståhl
må från och med månaden näst efter den, varunder de lämna
sina anställningar, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
årliga pensioner med följande belopp, nämligen envar av
Nilsson och Wahlin 2 844 kronor samt envar av Sigrid Håkansson,
Anna Håkansson och Ståhl 2 340 kronor; skolande
nu angiven pension jämte därå i förekommande fall belöpande
rörliga tilläggsförmåner minskas med belopp motsvarande
den pension, vartill befattningshavaren är berättigad
på grund av pensionsförsäkring enligt 5 § kungörelsen den
20 maj 1927, nr 179.
3:o.
Förutvarande kuratorn för Swedish American Historical Museum i Philadelphia
filosofie doktorn Amandus Johnson.
Svenska beskickningen i Washington bär i skrivelse till ministern för ut
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr in
-
rikes ärendena föreslagit, att svensk statspension måtte beredas förutvarande
kuratorn för Swedish American Historical Museum i Philadelphia filosofie
doktorn Amandus Johnson såsom erkänsla för hans insatser till främjande
av de svensk-amerikanska kulturförbindelserna.
I en vid beskickningens skrivelse fogad redogörelse rörande Johnsons vetenskapliga
verksamhet m. in. meddelas i huvudsak följande.
Johnson föddes den 27 oktober 1877 i Långaryd, Västbo härad, Småland.
Som liten medföljde han sina föräldrar till Förenta staterna. Familjen bosatte
sig i norra Minnesota. Där gick han i skola och deltog i jordbruksarbete
intill dess han började i Gustavus Adolphus College i S:t Peter i Minnesota,
varifrån han utexaminerades som Bachelor of Arts år 1904. Följande
år studerade han vidare vid University of Colorado, där han också var biträdande
lärare i moderna språk och samma år blev Master of Arts.
Han hade fått ett stipendium för studier vid Yale University för påföljande
år, men på vägen dit besökte han vänner vid University of Pennsylvania och
övertalades att stanna i Philadelphia och arbeta för sin doktorsgrad på
originaldokumentet om den svenska kolonin »Nya Sverige» vid Delawarefloden,
vilka dokument tidigare ej översatts till engelska. På detta arbete
erhöll han sin doktorsgrad år 1908 och fick därefter ett resestipendium,
vilket han begagnade för vidare studier i arkiv i Sverige, Finland, England
och Holland rörande den svenska kolonisationen i Amerika under 1600-talet.
Resultatet av hans studier blev ett arbete i två volymer, »The Swedish Settlement
of the Delaware». Åren 1910—1915 var han »instructor» i skandinaviska
språk vid University of Pennsylvania och därefter till och med år 1922
biträdande professor i samma ämne. År 1912 fick lian American Scandinavian
Foundations första stipendium, vilket gav honom möjlighet att fortsätta
sitt forskningsarbete i Sverige. Han reste också i många andra europeiska
länder, bl. a. Tyskland, Italien, Grekland och Ryssland. 1914 utgav
han boken »The Swedes in America» och 1921 ett häfte »Contribution of
Swedes to American Progress», 1925 en översättning av Lindströms »American
Geography», 1930 översättning »Instructions for Johan Printz» och
1936 »The Journal and Biographv of Nicholas Collin». Andra översättningar
äro »Hermelin’s Reports on Mines in the United States» och »The Campaigns
of de Grasse». För närvarande är Dr. Johnson sysselsatt med andra arbeten
rörande svenska officerare i Nordamerikanska frihetskriget.
Våren 1909 föreläste han vid Uppsala universitet. 1923 kreerades han till
hedersdoktor av Göteborgs högskola och 1938 också av Uppsala universitet.
Johnson var en av grundarna av »Swedish Colonial Society» i Philadelphia.
1924 började han organisera »American Sons and Daughters of Sweden» med
huvudkvarter i Chicago. Denna organisation, som nu praktiskt taget upphört
att existera, byggde »John Morton Memorial Museum» i Philadelphia, vartill
Kronprinsen lade hörnstenen år 1926. I samband med Nya Sverige-Minnet år
1938 erhöll detta museum sitt nuvarande namn »American Swedish Historical
Museum». Medel för museibygget tillsköts huvudsakligen av personer
i mellersta västern. Johnson gick i täten i insamlingsarbetet. Byggnaden var
färdig före depressionen år 1929 och har sedan dess efterhand utvidgat
både sin målsättning och sina samlingar. Johnson var museets förste kurator
och är nu kurator emeritus.
I anslutning härtill har beskickningen anfört följande.
Få amerikanska medborgare av svensk stam torde i så hög grad hava
bidragit till att stärka och fördjupa de kulturella förbindelserna mellan Sverige
och Förenta staterna som Amandus Johnson. Som historiker har han
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
11
ägnat så gott som hela sitt livsverk åt den svenska kolonisationen i Amerika
på 1600-talet, och några av hans verk på detta dessförinnan nära nog orörda
forskningsfält äro fortfarande att betrakta som standardverken på området.
Tillkomsten av Swedish American Historical Museum, en svensk-amerikansk
kulturinstitution av unik karaktär och med stora möjligheter till utveckling,
kan i hög grad tillskrivas Johnsons energi och entusiasm. Överallt inom
hela det vida verksamhetsfält, som de svensk-amerikanska kulturförbindelserna
omfatta, har Johnson lämnat viktiga bidrag, och det torde icke
vara för mycket att säga, att han är en av pionjärerna för den kraftiga intensifiering,
som dessa förbindelser undergått sedan sekelskiftet.
Beträffande Johnsons ekonomiska förhållanden har beskickningen meddelat,
att Johnson år 1943 avgått från sin befattning som kurator för Swedish
American Historical Museum i Philadelphia. För sin utkomst hade han sedan
dess varit så gott som uteslutande hänvisad till en mindre årlig pension,
som möjliggjorts genom privata donationer. Det utgående beloppet vore,
särskilt med hänsyn till den inträdda kraftiga prisstegringen, otillräckligt
för att täcka ens de oundvikligaste levnadskostnaderna, vartill komme, att
de tillgängliga donationsmedlen inom ett par år komme att vara förbrukade.
Statskontorets utlåtande i ärendet är av följande innehåll.
I sådana tidigare fall, då fråga varit om beredande av statspension åt
svenska medborgare såsom uttryck av erkännande för en utom statens tjänst
bedriven förtjänstfull verksamhet, har statskontoret städse givit uttryck åt
den uppfattningen att med hänsyn till konsekvenserna i olika riktningar
största försiktighet bör iakttagas vid beviljande av dylika pensioner. En sådan
återhållsamhet har statskontoret ansett vara så mycket starkare motiverad
då — såsom i det nu föreliggande fallet — fråga varit om utländsk medborgare,
vilken i sin åberopade verksamhet icke uppburit ersättning av statsmedel.
Då enligt statskontorets mening i förevarande fall knappast föreligga
sådana särskilda omständigheter, som motivera en honnörspension, kan ämbetsverket
svårligen tillstyrka den gjorda framställningen.
För den händelse emellertid tillräckliga skäl för ett tillmötesgående av
framställningen skulle anses föreligga, vill statskontoret erinra, att i de fall,
då pension av här avsedd karaktär tillerkänts utländsk medborgare, pensionsbeloppet
har bestämts till 3 000 kronor för år utan rörliga tilläggsförmåner.
Johnsons verksamhet torde — såväl i vad den avser historiskt forskningsarbete
beträffande svensk-amerikanska förhållanden som i vad den sammanhänger
med tillskapandet och utvecklingen av Philadelphia-museet — hava
varit av sådan betydelse för de kulturella förbindelserna mellan Amerika
och Sverige, att Johnson synes förtjänt av erkänsla från Sveriges sida i
form av svensk statspension. Ehuru jag är ense med statskontoret om angelägenheten
av alt återhållsamhet iakttages med beviljande av pensioner av
den art, varom nu är fråga, anser jag sålunda förhållandena i detta fall vara
sådana, att förslag bör föreläggas riksdagen om pension åt Johnson. Pensionen
torde höra få av Johnson åtnjutas räknat från och med ingången av
detta år och bestämmas till 3 000 kronor för år, utan rätt för Johnsoi. att
därå uppbära några tilläggsförmåner.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 117
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förutvarande kuratorn för Swedish American Historical
Museum i Philadelphia filosofie doktorn Amandus Johnson
må, räknat från och med den 1 januari 1948, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 3 000 kronor,
varå tilläggsförmåner icke skola utgå.
4:o.
Portvakten vid svenska beskickningen i Moskva Stepan Volkov. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Volkov, som är rysk medborgare, är född den 2 augusti 1870 och således
77 år gammal;
att han alltsedan den 1 augusti 1925 eller under omkring 22 */, år varit
anställd såsom portvakt vid svenska beskickningen i Moskva;
att hans avlöningsförmåner senast utgjort 15 svenska kronor och 800
rubler för månad, varjämte han åtnjutit naturaförmåner till ett värde av
omkring 200 kronor för år;
att han på ett mycket plikttroget och förtjänstfullt sätt fullgjort sina arbetsuppgifter;
samt
att han beräknas avgå från sin anställning med utgången av juni
1948.
Svenska beskickningen i Moskva har gjort framställning om utverkande
av pension åt Volkov.
Statskontoret har — under erinran att pension tidigare beviljats i vissa liknande
fall — tillstyrkt pension åt Volkov till belopp av 1 200 kronor för år,
utan rätt för Volkov att därå åtnjuta några tilläggsförmåner.
Även jag anser mig böra tillstyrka, att pension beredes Volkov. Vad pensionsbeloppet
beträffar vill jag förorda, att pensionen med hänsyn till de av
Volkov åtnjutna löneförmånerna bestämmes till 3 000 kronor för år, å vilket
belopp några tilläggsförmåner icke böra utgå. Jag hemställer i enlighet
härmed, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att portvakten vid svenska beskickningen i Moskva Stepan
Volkov må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 3 000 kronor, varå tilläggsförmåner icke
skola utgå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
13
5 :o.
Ingenjören hos arbetsmarknadsstyrelsen Olof Gustav Johansson, vågmästaren
hos arbetsmarknadsstyrelsen Carl Peter Hedenfelt och schaktmästaren
hos arbetsmarknadsstyrelsen Johan August Svensson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
beträffande Johansson,
att han är född den 11 september 1884 och således 63 år gammal;
att han innehaft fast anställning vid Vaxholms grenadjärregemente åren
1905—1910;
att han under tiden 15 augusti 1921—31 maj 1923 tjänstgjort såsom arbetsledare
vid Norrlands statsarbeten;
att han under tiden 6 december 1930—31 december 1947 varit anställd
såsom platsledare hos statens arbetslöshetskommission respektive — efter
det denna kommissions uppgifter övertagits av statens arbetsmarknadskommission
— hos sistnämnda kommission;
att han från och med ingången av år 1948 är anställd hos arbetsmarknadsstyrelsen
och för närvarande tjänstgör såsom platsledare och redogörare
vid utgrävnings- och restaureringsarbeten vid Uppsala slott;
samt att han under åren 1938—1947 åtnjutit grundlön med i medeltal
5 100 kronor för år, varå från år 1940 utgått dyrtidstillägg, samt bostadsersättning
med 1 020 kronor för år;
beträffande Hedenfelt,
att han är född den 10 januari 1882 och således 66 ar gammal;
att han den 16 november 1930 erhållit anställning såsom platsledare hos
statens arbetslöshetskommission;
att han övergått i arbetsmarknadskommissionens tjänst i samband med
att denna kommission övertagit arbetslöshetskommissionens arbetsuppgifter
och från och med den 1 januari 1948 är anställd hos arbetsmarknadsstyrelsen;
att
han sedan den 20 april 1942 åtnjuter tjänstledighet från sin befattning
hos arbetsmarknadskommissionen respektive arbetsmarknadsstyrelsen
för tjänstgöring hos flygförvaltningens byggnadsavdelning;
samt att han under åren 1938—1947 åtnjutit grundlön med i medeltal
omkring 5 750 kronor för år, varå från år 1940 utgått dyrtidstillägg, samt
bostadsersättning med i medeltal omkring 500 kronor; och
beträffande Svensson,
att han är född den 14 september 1883 och således 64 år gammal;
att han sedan den 1 juni 1931 varit anställd hos statens arbetslöshetskommission,
statens arbetsmarknadskommission eller arbetsmarknadsstyrelsen,
därvid han intill den 15 oktober 1931 tjänstgjort såsom biträdande arbetsledare
samt under tiden därefter såsom platsledare, tidvis aven såsom
redogörare; _
att han under vissa tider före inträdet i statstjänst innehaft anställning
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
som schaktmästare eller schaktmästarbiträde vid byggandet av enskilda
järnvägar, vilka sedermera införlivats med det statliga järnvägsnätet;
samt att han under åren 1938—1947 åtnjutit grundlön med omkring 5 700
kronor för år, varå från år 1940 utgått dyrtidstillägg, samt bostadsersättning
med i medeltal omkring 700 kronor för år.
Arbetsmarknadsstyrelsen har hos Kungl. Maj :t gjort framställning om
utverkande av pension åt Johansson, Hedenfelt och Svensson från och med
den 1 juli 1948, vid vilken tidpunkt anställningshavarna beräknades komma
att avgå ur tjänst.
Statskontoret har tillstyrkt beredande av pension åt Johansson, Hedenfelt
och Svensson med respektive 4 560, 3 420 och 3 324 kronor för år jämte rörligt
tillägg enligt 1947 års grunder. Ämbetsverket har härvid anfört följande.
Statskontoret tillstyrker, att pension av statsmedel utverkas åt i förevarande
framställning avsedda befattningshavare, vilka, enligt vad utredningen
i ärendet giver vid handen, vid den beräknade tidpunkten för avgången
ur tjänst kunna räkna en sammanlagd anställningstid i statlig tjänst av
vad gäller Johansson 25 år 1 månad 13 dagar, Hedenfelt 17 år 7 månader
15 dagar och Svensson 17 år 1 månad.
Vad löneförmånerna beträffar utgör summan av den av Johansson uppburna
grundlönen och bostadsersättningen under de senaste tio åren i
genomsnitt 6 120 kronor för år, vilket belopp närmast motsvarar C-ortslönen
i löneklass 22 i 1925 års civila löneplan. Denna löneklass utgör slutlöneklassen
i lönegraden 20 för extra ordinarie tjänstemän. Då tjänstepensionsunderlaget
i nämnda lönegrad enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
utgör 4 500 kronor och Johansson kan räkna en statlig anställningstid av
25 år 1 månad 13 dagar, torde hans pension alltså böra bestämmas till (4 500
— 19/120 X 4 500 = 4 500 — 712: 50 = 3 787: 50; 3 787: 50 — 378: 75 =)
3 408: 75 kronor eller avrundat 3 408 kronor. Efter omräkning enligt kungörelsen
nr 657/1947 utgör beloppet 4 560 kronor för år, vartill bör komma
rörligt tillägg enligt 1947 års grunder.
Summan av Hedenfelts grundlön och bostadsersättning uppgår under de
sista 10 åren till i medeltal 6 242 kronor för år. Detta belopp motsvarar i
huvudsak lönen å C-ort i löneklass 23 i 1925 års civila löneplan, vilken
löneklass utgör slutlöneklass i lönegrad 21 för extra ordinarie tjänstemän.
För lönegrad Eo 21 utgör tjänstepensionsunderlaget enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
4 800 kronor. Då Hedenfelt kan åberopa en anställningstid
i statlig tjänst av 17 år 7 månader 15 dagar, svnes hans pension
böra fastställas till (4 800 — 49/120 X 4 800 = 4 80Ö — 1 960 = 2 840; 2 840
— 284=) 2 556 kronor. Pensionen utgör efter omräkning enligt kungörelsen
nr 657/1947 3 420 kronor för år, varmed bör följa rörligt tillägg enligt 1947
års grunder. °
Svensson har uppburit grundlön och bostadsersättning till ett sammanlagt
belopp av i genomsnitt 6 387 kronor för år. Beloppet motsvarar närmast
lönen i löneklass 23 å C-ort enligt 1925 års civila löneplan. Löneldassen utgör,
såsom nyss nämnts, slutlöneklass i lönegrad 21 för extra ordinarie
tjänstemän. Med utgångspunkt från det i allmänna tjänstepensionsreglementet
för lönegrad Eo 21 stadgade tjänstepensionsunderlaget 4 800 kronor och
med beaktande av att Svenssons anställningstid i statlig tjänst utgör 17 år
1 månad kan hans pension beräknas till (4 800 — 51/120 X 4 800 = 4 800 —
Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
15
2 040 = 2 760; 2 760 — 276 =) 2 484 kronor. Omräknat enligt kungörelsen
nr 657/1947 uppgår pensionsbeloppet till 3 324 kronor för år. Härtill bör
komma rörligt tillägg enligt 1947 års grunder.
I likhet med myndigheterna finner jag Johansson, Hedenfelt och Svensson
böra komma i åtnjutande av pension efter avgången ur tjänst. Med hänsyn
till inhämtade upplysningar rörande arten av ifrågavarande befattningshavares
arbetsuppgifter och den obetydliga skillnaden i de inkomstbelopp
för befattningshavarna, som av statskontoret tagits till utgångspunkt
vid pensionsberäkningen, anser jag mig böra förorda, att pensionsunderlaget
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet för extra ordinarie tjänstemän
i 20 lönegraden, 4 500 kronor, beträffande samtliga tre befattningshavarna
lägges till grund för pensionsavvägningen. Detta medför en mindre
jämkning nedåt av de av statskontoret ifrågasatta, enligt kungörelsen nr
657/1947 omräknade pensionsbeloppen för Hedenfelt och Svensson, nämligen
till 3 204 respektive 3 120 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj ;t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att följande befattningshavare hos arbetsmarknadsstyrelsen,
nämligen ingenjören Olof Gustaf Johansson, vågmästaren
Carl Peter Hedenfelt och schaktmästaren Johan August
Svensson, må från och med månaden näst efter den, varunder
de lämna sina anställningar, under återstående livstiden
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. in.
uppbära årliga pensioner, Johansson med 4 560 kronor, Hedenfelt
med 3 204 kronor och Svensson med 3 120 kronor.
6:o.
Verkmästaren hos byggnadsstyrelsen Carl Gustaf Dahlberg. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Dahlberg är född den 15 augusti 1883 och således 64 år gammal;
att han sedan den 1 juni 1931 varit anställd i byggnadsstyrelsens tjänst,
därvid han tjänstgjort såsom verkmästare eller kontrollant vid olika byggnadsföretag;
att
han under sin anställning hos byggnadsstyrelsen åtnjutit månadsarvode,
vilket under tiden till och med juni 1945 utgjort mellan 500 och
700 kronor samt därefter utgått med belopp, motsvarande lön enligt 19
löneklassen i civila icke-ordinariereglementets löneplan Eo — respektive
från och med den 1 juli 1947 22 löneklassen enligt statens allmänna avlöningsreglemente
— jämte tilläggsförmåner;
samt att Dahlbergs tjänstgöring som verkmästare eller kontrollant vid
byggnadsföretag för statsverkets räkning tagit hans arbetstid helt i anspråk.
Byggnadsstyrelsen har hos Kungl. Maj :t hemställt om pension åt Dahlberg
till skäligt belopp.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Dahlberg med 2 616
kronor per år. I fråga om pensionsbeloppets beräkning har statskontoret
anfört följande.
Sedan juli 1945 har Dahlberg åtnjutit arvode med belopp motsvarande
lön enligt 19 löneklassen i civila icke-ordinariereglementets löneplan Eo —
numera löneklass 22 — jämte därå utgående tillägg. Sagda löneklass utgör
slutlöneklass för 16 lönegraden i samma löneplan, varför pensionen torde
böra bestämmas med pensionsunderlaget för angivna lönegrad enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet eller 3 768 kronor såsom utgångspunkt.
Dahlberg, som uppgives komma att kvarstå i tjänst till uppnådda 65 år,
torde vid denna tidpunkt kunna tillgodoräkna sig en anställningstid av
17 år 3 månader. Med beaktande av att några pensionsavgifter icke erlagts
skulle pensionen alltså komma att uppgå till (3 768 — 51/120 X 3 768 =
2 166 : 60; 2 166: 60 — 216: 66 =) 1 949 kronor 94 öre eller avrundat 1 956
kronor. Efter omreglering jämlikt kungörelsen nr 657/1947 skulle pensionen
utgöra (1 956 X 136/100 X 98,2/100 =) 2 612 kronor 28 öre eller avrundat
2 616 kronor. Med pensionsbeloppet bör följa rörligt tillägg enligt 1947 års
grunder.
I enlighet med statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att verkmästaren hos byggnadsstyrelsen Carl Gustaf Dahlberg
må från och med månaden näst efter den, varunder han
lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. in. uppbära
en årlig pension av 2 616 kronor.
7 :o.
Byggnadskontrollanten hos byggnadsstyrelsen August Åkeson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Åkeson är född den 24 april 1883 och således nära 65 år gammal;
att han sedan april 1921 varit anställd hos byggnadsstyrelsen med tjänstgöring
såsom kontrollant vid byggnadsföretag;
att han på grund av sin anställning hos styrelsen uppburit arvode, som
under de senaste 10 åren uppgått till i medeltal omkring 11 130 kronor
för år;
samt att Åkesons tjänstgöring hos byggnadsstyrelsen varit av den omfattning,
att den i stort sett tagit hans arbetstid helt i anspråk.
I skrivelse den 7 november 1944 gjorde byggnadsstyrelsen framställning
om utverkande av pension åt Åkeson. Efter hörande av statskontoret och sedan
upplyst blivit, att Åkeson beräknades kvarstå i tjänst tills vidare till
dess han år 1948 uppnådde 65 års ålder, fann Kungl. Maj :t enligt beslut den
26 januari 1945 sagda framställning icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Kungi. Maj:ts proposition nr 117.
17
Byggnadsstyrelsen har nu hos Kungl. Maj :t gjort förnyad hemställan om
utverkande av pension åt Åkeson.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Åkeson med 5 244 kronor för år.
Statskontoret har därvid anfört följande.
I utlåtande den 21 november 1944 över den tidigare gjorda framställningen
om pension åt Åkeson har statskontoret tillstyrkt, att genom framställning
till riksdagen pension skulle utverkas åt honom. Ämbetsverket har vidare
föreslagit, att pensionen skulle bestämmas med utgångspunkt från pensionsunderlaget
för befattning i lönegrad Eo 21, vilken löneställning före den
1 juli 1947 gällde för jämförliga lönereglerade befattningar, nämligen byggnadsstyrelsens
extra ordinarie byggnadskontrollanter. Med hänsyn till tidpunkten
för Åkesons avgång ur tjänst bör till grund för pensionen läggas
underlaget för angivna lönegrad enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
eller 4 800 kronor. Då Åkeson vid uppnådda 65 års ålder kan åberopa en
sammanlagd statlig anställningstid om 27 år 1 månad, skulle pensionen —
med beaktande av att Åkeson ej bidragit till pensioneringskostnaderna —
bliva (4 800 — 11/120 X 4 800 = 4 360; 4 360 — 436 =) 3 924 kronor. Efter
omreglering jämlikt kungörelsen nr 657/1947 skulle pensionen utgöra
(3 924 X 136/100 X 98,2/100 =) 5 240 kronor 58 öre eller avrundat 5 244
kronor. Med pensionen bör följa rörligt tillägg enligt 1947 års grunder.
Även jag anser mig böra förorda, att pension nu utverkas åt Åkeson. Pensionen
synes mig skäligen kunna bestämmas till det av statskontoret föreslagna
beloppet. I enlighet härmed hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att byggnadskontrollanten hos byggnadsstyrelsen August
Åkeson må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 5 244 kronor.
8:o.
Förre bilbesiktningsmannen Gustaf Esaias Weiner. Av handlingarna i
ärendet inhämtas,
att Weiner är född den 6 december 1884 och således 63 år gammal;
att han varit förordnad som ordinarie besiktningsman för motorfordon
dels i Åmål under tiden 14 maj 1921—30 september 1935 dels i Vänersborg
under tiden 1 oktober 1935—31 december 1947;
att, såvitt kunnat utrönas, besiktningsmannatjänsten från och med år
1927 utgjort Weiners huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla;
att Weiners nettoinkomst av besiktningsmannauppdraget i medeltal under
de sista 10 åren icke torde hava understigit 10 000 kronor för år;
samt att Weiner vid tillsättande från och med den 1 januari 1948 av
befattningarna som bilinspektör vid statens bilinspektion icke ansetts böra
ifrågakomma till dylik befattning, enär han enligt väg- och vattenbyggnads
2
Bilxang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 117.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
styrelsens mening icke haft tillräcklig hälsa och erforderliga krafter för
att kunna fullgöra de uppgifter, som åligga en bilinspektör.
Weiner har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av pension,
beräknad på grundval av det för löneklass 25 i 1947 års allmänna
tjänstepensionsreglemente angivna tjänstepensionsunderlaget.
Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt utverkande åt Weiner av
pension med lämpligt belopp.
Statskontoret har förordat, att pension beredes Weiner till belopp av 2 808
kronor för år jämte rörligt tillägg enligt 1947 års grunder. Beträffande
beräkningen av pensionen har ämbetsverket anfört följande.
Pensionen torde böra bestämmas med tillämpning av de grunder, som
efter förslag i propositionen nr 221 till 1947 års riksdag angående pension
åt vissa förutvarande bilbesiktningsmän in. fl. godkänts av riksdagen.
Besiktningsmannauppdraget lär från och med år 1927 ha utgjort Weiners
huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, varför hans tjänstetid alltså
omfattar C/i 1927—“/u 1947) 21 år. Då enligt nyssnämnda grunder
för pensionen skall tagas i betraktande två tredjedelar av tjänstetiden eller
14 år samt såsom pensionsunderlag skall tillämpas det för lönegraden Eo
20 enligt allmänna tjänstepensionsreglementet gällande eller 4 500 kronor,
skulle pensionen alltså bliva (4 500 — 64/120 X 4 500 = 4 500 — 2 400 =)
2 100 kronor för år. Efter omreglering jämlikt kungörelsen nr 657/1947
kommer pensionen att uppgå till 2 808 kronor, varå bör utgå rörligt tillägg
enligt 1947 års grunder.
Med biträdande av statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre bilbesiktningsmannen Gustaf Esaias Weiner må,
räknat från och med den 1 januari 1948, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 2 808 kronor.
9:o.
Kontrollören vid brännvinstillverkningen civilingenjören Broder Sten Erik
Torgny Erasmie. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Erasmie är född den 26 augusti 1877 och således 70 år gammal;
att han under tillverkningsåren 1927/28—1946/47 av kontrollstyrelsen
varit förordnad såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen, därvid han
tjänstgjort vid Skoghalls sulfitbränneri;
att Erasmie efter utgången av tillverkningsåret 1946/47 beretts tillfällig
tjänstgöring såsom kontrollör i avvaktan på avgörandet av pensionsfrågan;
att hans tjänstgöring vid brännvinstillverkningen före den 1 oktober 1947
varit av följande omfattning, nämligen:
Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
19
Tillverkningsår
Antal
dagar
Tillverkningsår
Antal
dagar
Tillverkningsår
Antal
dagar
1927/28 ...............
1934/35 ...............
365
1941/42 ........
325
1928/29 ...............
1935/36 ...............
366
1942/43.......
359
1929/30...............
242
1936/37 ...............
365
1943/44 ...
344
1930/31 ...............
365
1937/38...............
365
1944/45 .......
341
1931/32 ...............
222
1938/39 ...............
365
1945/46 .
341
1932/33 ...............
365
1939/40...............
366
1946/47 .......
347
1933/34 ...............
365
194U/41...............
362
Summa dagar
6170
att han således vid utgången av tillverkningsåret 1946/47 varit förordnad
såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen under tillhopa 20 tillverkningsår
och med en sammanlagd effektiv tjänstetid av i runt tal 17 år;
samt att han varit anställd såsom extra ordinarie tjänsteman hos patentoch
registreringsverket under tiden 8 november 1900—30 juni 1902 och 28
maj—15 augusti 1903.
Erasmie har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Kontrollstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt Erasmie och
därvid — efter erinran att riksdagen i ett flertal fall beviljat pension åt
brännerikontrollörer — vidare anfört huvudsakligen följande.
Rörande de synpunkter, som lagts på frågan om beviljande av pension
åt brännerikontrollör, får styrelsen hänvisa till vad styrelsen anfört i sin
skrivelse till Kungl. Maj :t den 25 januari 1936 angående pension åt kontrollören
C. E. Bäckman (se prop. nr 196, s. 33 o. 34, till 1936 års riksdag).
Härav framgår, att kontrollör med i huvudsak stadigvarande tjänstgöring
vid sulfitbränneri och en långvarig sammanlagd effektiv tjänstgöringstid,
åtminstone 10 år, ansetts böra kunna tillerkännas pension.
Beträffande storleken av den pension, som kan ifrågakomma för Erasmie,
har styrelsen vid beräknande härav ansett sig böra utgå från de regler, som
tillämpats vid fastställande av pension åt viss vid sockerraffinaderier
tjänstgörande kontrollpersonal i samband med omläggningen år 1922 av
kontrollen över sockerbeskattningen och nämnda kontrolls upphörande år
1929 och som i allmänhet använts även vid beräknande av pension åt
kontrollörer vid brännvinstillverkningen. Dessa regler, vilka finnas återgivna
i prop. nr 111, s. 5 o. 6, till 1929 års riksdag, innebära bland annat,
att pensionens belopp skall avpassas efter tjänstårens antal och tjänstgöringens
beskaffenhet på det sätt, att för varje tjänstår såsom kontrollör
(före den 1 augusti 1922 benämnd förste kontrollör) tillgodoräknas ett belopp
av 90 kronor och för varje tjänstår som biträdande kontrollör (före
den 1 augusti 1922 benämnd kontrollör) ett belopp av 60 kronor för tid
före den 1 augusti 1922 och 75 kronor för tid från och med sagda dag,
samt
att varje år, varunder vederbörande innehaft förordnande å dylik befattning,
skall räknas såsom helt tjänstår under förutsättning, att tjänstgöringen
efter inkallelse omfattat minst nio månader av året, och att, därest
tjänstgöringen omfattat mindre del av året än nyss sagts, endast den
lid, varunder tjänstgöringen ägt rum, skall tillgodoräknas såsom tjänstetid
för pension.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
Det till 60 kronor per tjänstår beräknade pensionsbeloppet för sockerkontrollörer
har framgått som resultat av en beräkning, som på sin tid
verkställts av statskontoret och som finnes återgiven å s. 51 i prop. nr
208 till 1919 års riksdag. Utgångspunkten har härvid varit ett dagarvode åt
kontrollör av 8 kronor. För Erasmie har intill den 1 juli 1941 gällt ett dagarvode
av 9 kronor 50 öre, motsvarande ett årsbelopp av 95/80 X 60 = 71
kronor 25 öre. Sedan kontrollörsarvodena från och med den 1 juli 1941
omreglerats genom inarbetande i desamma av det till 44 procent maximerade
dyrtidstillägget, i samband varmed viss mindre avrundning uppåt vidtogs,
har Erasmie uppburit dagarvode om 14 kronor intill den 1 juli 1942,
då detsamma såsom kompensation för den fortgående levnadskostnadsökningen
höjdes till 14 kronor 75 öre. Arvodet höjdes sedermera från och
med den 1 juli 1945 till 15 kronor 50 öre och från och med den 1 juli 1947
till 16 kronor 50 öre. De nu nämnda under tiden från och med den 1 juli
1941 gällande arvodesbeloppen ha emellertid, såsom innefattande dyrtidsoch
därmed jämförligt tillägg, icke ansetts böra läggas till grund för beräkningen
av de för Erasmies pensionering avsedda årsbeloppen för sagda
tid, utan beräkningen har i denna framställning grundats på det tidigare
utgående dagarvodet, 9 kronor 50 öre. Summan av årsbeloppen, uträknade
i enlighet med vad nu angivits, uppgå till 1 231 kronor 84 öre.
Vad angår den tjänstgöring, som Erasmie fullgjort vid patent- och registreringsverket,
har denna — enligt vad under hand inhämtats från Erasmie
— närmast varit att anse såsom en bisyssla. Med hänsyn härtill finner
styrelsen för sin del, att denna tjänstgöring knappast bör tagas i betraktande
vid beräknandet av Erasmies pension, utan att pensionen bör fastställas
enbart på grundval av hans tjänstgöringstid vid kontrollen över
brännvinstillverkningen.
I anslutning till vad sålunda anförts har kontrollstyrelsen föreslagit, att
pensionen åt Erasmie måtte bestämmas till 2 940 kronor, motsvarande det i
styrelsens utlåtande omförmälda beloppet 1 231 kronor 84 öre efter vederbörlig
omreglering enligt därutinnan — senast genom kungörelsen nr 657/
1947 — meddelade bestämmelser. Å den sålunda beräknade pensionen borde
utgå rörligt tillägg enligt 1947 års grunder.
Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava funnit anledning
till erinran mot vad kontrollstyrelsen föreslagit.
I överensstämmelse med kontrollstyrelsens förslag hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kontrollören vid brännvinstillverkningen civilingenjören
Broder Sten Erik Torgny Erasmie må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
2 940 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
10:o.
21
Statssekreteraren filosofie doktorn Börje Anders Olof Knös. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Knös är född den 5 mars 1883 och således med utgången av innevarande
månad uppnår för honom gällande pensionsålder av 65 år;
att han varit anställd i ecklesiastikdepartementet alltsedan den 28 februari
1910;
att han, efter anställning såsom amanuens under tiden från sistnämnda
dag intill utgången av år 1917 och såsom förste kanslisekreterare under tiden
1 janauri 1918—28 februari 1923, utnämnts till kansliråd från och med den
1 mars 1923;
att han på förordnande uppehållit statssekreterarbefattningen i ecklesiastikdepartementet
under åren 1929 och 1930, samt därefter varit ordinarie
innehavare av denna befattning;
samt att han från och med den 1 oktober 1935 åtnjutit tjänstledighet för
följande offentliga uppdrag, nämligen såsom
ordförande för de sakkunniga för utredning rörande organisationen av i
Stockholm befintliga samlingar av utländska fornsaker (tillkallade av chefen
för ecklesiastikdepartementet den 8 november 1935, uppdraget slutfört
den 15 oktober 1936),
ordförande för de sakkunniga för utredning av frågan om skolöverstyrelsens
organisation (tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29
maj 1936, uppdraget slutfört den 13 juni 1938),
ledamot av bestyrelsen för firandet av Nya Sverige-minnet (tillsatt genom
Kungl. Maj :ts beslut den 11 september 1936, uppdraget slutfört den 13 juni
1939),
sakkunnig rörande fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor
(enmansuppdrag, tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 juni
1938, uppdraget slutfört den 15 juni 1939),
sakkunnig rörande utvidgning av gymnasieorganisationen (enmansuppdrag,
tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 juni 1939, uppdraget
slutfört den 30 april 1940),
ordförande för 1940 års arkivsakkunniga (tillkallade enligt Kungl. Maj :ts
bemyndigande den 9 februari 1940, utredningen pågår fortfarande) och
ordförande för pappersformatsakkunniga (tillkallade enligt Kungl. Maj :ts
bemyndigande den 14 februari 1941, uppdraget slutfört den 15 februari
1943).
Enär statssekreterarbefattningarna, ehuru ordinarie tjänster, icke äro
förenade med pensionsrätt, är Knös efter sin förestående avgång ur tjänst
icke berättigad till pension i egenskap av statssekreterare. Däremot äger han
komma i åtnjutande av pension med belopp, motsvarande pensionsunderlaget
för kansliråd, eller 10 920 kronor för år jämte rörligt tillägg. För innehavare
av med pensionsrätt förenade befattningar i samma löneläge som
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
statssekreterarna — 17 lönegraden å löneplan 2 i statens allmänna avlöningsreglemente
— gäller ett pensionsunderlag av 13 212 kronor.
Det torde få anses skäligt, att Knös med hänsyn till den av honom intagna
tjänsteställningen får komma i åtnjutande av någon förhöjning av den
honom såsom kansliråd tillkommande pensionen. En lämplig avvägning av
pensionsförmånen synes ernås genom beviljande åt Knös av en tilläggspension
av sådan storlek, att sammanlagda pensionsförmånerna komma att
uppgå till belopp, motsvarande pensionsunderlaget för befattningshavare i
14 lönegraden å nyssnämnda löneplan, nämligen 12 516 kronor. Till denna
lönegrad äro hänförliga vissa överdirektörer m. fl. befattningshavare. En
efter nu angiven grund beräknad tilläggspension åt Knös skulle komma att
utgöra 1 596 kronor för år.
Under åberopande av vad sålunda anförts och under erinran att statsmakterna
tidigare beviljat tilläggspension åt vissa expeditionschefer, som saknat
pensionsrätt i denna egenskap, hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet filosofie
doktorn Börje Anders Olof Knös må från och med månaden
näst efter den, då han avgått ur tjänst, under sin återstående
livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande
pension — tilläggspension från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. med 1 596 kronor för år.
11 :o.
Timläraren vid nya elementarskolan i Stockholm dr. jur. Alexander de
Roubetz. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att de Roubetz är född den 22 februari 1882 och således 66 år gammal;
att han är svensk medborgare;
att han varit förordnad såsom biträdande lärare i ryska vid Uppsala universitet
under höstterminen 1918 och vårterminen 1919 samt från och med
höstterminen 1921 till och med vårterminen 1945;
att hans undervisning omfattat 2 timmar i veckan utom under höstterminen
1921, vårterminen 1926, vårterminen 1929, höstterminen 1940, höstterminen
1941 samt läsåren 1943—1944 och 1944—1945, då han undervisat
3 timmar i veckan;
att han under tiden från och med höstterminen 1941 till och med vårterminen
1945, då hans anställning vid universitetet upphörde i samband med
inrättandet därstädes av ett lektorat i ryska språket, uppburit arvode med
2 400 kronor för läsår;
att de Roubetz alltsedan höstterminen 1920 varit anställd vid nya elementarskolan
i Stockholm såsom timlärare i ryska språket, därvid hans undervisningsskyldighet
till och med läsåret 1930—1931 varit av varierande omfattning
och uppgått till lägst 8 och högst 17 timmar för vecka samt där
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 117-
23
efter omfattat 24 timmar för vecka utom under vårterminen 1948, då undervisningen
varit begränsad till 18 timmar för vecka;
att hans avlöning vid sistnämnda skola från och med läsåret 1942—1943
till och med läsåret 1946—1947 utgjort 8 208 kronor för läsår;
att han varit anställd såsom lärare i ryska vid Uppsala enskilda läroverk
och privatgymnasium med en undervisningsskyldighet av 5 timmar i veckan
under tiden höstterminen 1926—vårterminen 1931, under vilken tid skolan
åtnjutit statsunderstöd;
att han från handelshögskolan i Stockholm, där han under tiden höstterminen
1921—vårterminen 1946 varit anställd såsom lektor i ryska med en
undervisningsskyldighet av 9 timmar för vecka, från och med den 1 juli
1946 uppbär en årlig pension å 2 746 kronor;
samt att han beräknas sluta sin tjänstgöring vid nya elementarskolan i
Stockholm med utgången av vårterminen 1948.
Hos Kungl. Maj :t har de Roubetz anhållit att bliva tillerkänd pension.
Skolöverstyrelsen har tillstyrkt, att pension av statsmedel beredes de Roubetz,
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar
sin anställning vid nya elementarskolan i Stockholm.
Statskontoret har i utlåtande den 18 mars 1947 förordat, att pension utverkas
åt de Roubetz i hans egenskap av timlärare vid sistnämnda skola,
därvid emellertid enligt ämbetsverkets uppfattning vid pensionsförmånernas
bestämmande hänsyn borde tagas även till de Roubetz’ tjänstgöring vid
Uppsala universitet och de med denna tjänstgöring förenade löneförmånerna.
I anslutning härtill och med utgångspunkt från de intill den 1 juli 1947
gällande pensionsbestämmelserna har statskontoret beträffande den närmare
beräkningen av pensionen anfört följande.
Enligt vad utredningen i ärendet utvisar åtnjöt de Roubetz från Uppsala
universitet under vårterminen 1945, efter vilken termin han slutade sin anställning
vid universitetet, en årlig lön av 2 400 kronor, samt åtnjuter för
närvarande från elementarskolan en årlig lön av 8 208 kronor. Summan av
dessa avlöningsförmåner, 10 608 kronor för år, synes böra tagas såsom utgångspunkt
vid beräknandet av pensionsunderlag för de Roubetz. Sagda årsavlöning
motsvarar ungefärligen lön jämte rörligt tillägg, kristillägg och
provisoriskt tillägg i 21 löneklassen å I-ort enligt civila icke-ordinariereglementet,
vilken löneklass är slutlöneklassen i 18 lönegraden för extra ordinarie
tjänstemän. Pensionsunderlaget för denna lönegrad utgör enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet 4 236 kronor.
För hel pension torde i föreliggande fall böra förutsättas 30 tjänstår och
såsom tjänstår torde endast böra tagas i betraktande tid, varunder de Roubetz
haft en sammanlagd undervisningsskyldighet av minst 20 veckotimmar.
Härvid har ämbetsverket funnit skäligt medräkna även två tredjedelar av
det antal veckotimmar, varunder han från och med höstterminen 1926 till
och med vårterminen 1931 tjänstgjort vid Uppsala enskilda läroverk och
privatgymnasium. Pensionen skulle i enlighet med nämnda beräkningssätt
grundas på eu sammanlagd tjänstetid av 20 år. Pensionens grundbelopp blir
då med sedvanliga avdrag för att pensionsavgifter ej erlagts CV™ X 4 236 =
2 824; 2 824 — 282: 40 =) kronor 2 541: 60 eller avrundat 2 544 kronor. Med
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
pension enligt denna beräkningsgrund bör följa rätt till rörligt tillägg och
kristillägg.
Omräknad enligt kungörelsen nr 657/1947 uppgår den av statskontoret
ifrågasatta pensionen till 3 408 kronor jämte rörligt tillägg enligt 1947 års
grunder.
Det synes även mig skäligt, att de Roubetz kommer i åtnjutande av pension
av statsmedel på grund av sin i ärendet åberopade verksamhet inom
det statliga undervisningsväsendet. Mot de av statskontoret föreslagna huvudgrunderna
för beräkningen av pensionsbeloppet har jag icke funnit anledning
till erinran. Det antal tjänstår, som med utgångspunkt från dessa
huvudgrunder bör tillgodoräknas de Roubetz, utgör emellertid rätteligen 21
och icke, såsom statskontoret angivit, 20. Pensionen bör i enlighet härmed
bestämmas till 3 564 kronor jämte rörligt tillägg enligt 1947 års grunder.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att timläraren vid nya elementarskolan i Stockholm Alexander
de Roubetz må från och med månaden näst efter den,
varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 3 564 kronor.
12:o.
Förre vaktmästaren vid samrealskolan i Mönsterås Carl August Johansson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Johansson är född den 30 maj 1875 och således 72 år gammal;
att han från och med höstterminen 1911 intill den 1 oktober 1946 innehaft
anställning såsom vaktmästare först vid kommunala mellanskolan i
Mönsterås och, sedan denna skola enligt beslut av 1927 års riksdag successivt
från ingången av läsåret 1928—1929 ombildats till statlig samrealskola,
vid sistnämnda skola;
att hans avlöningsförmåner under de senaste fem åren uppgått till 1 572
kronor för år;
samt att, enär Johansson vid samrealskolan i Mönsterås icke innehaft
lönereglerad befattning, han icke författningsenligt är berättigad till pension.
"■
Hos Kungl. Maj :t har lokalstyrelsen för samrealskolan i Mönsterås hemställt
om utverkande av pension åt Johansson, att utgå från och med den 1
oktober 1946.
I särskilda utlåtanden, dagtecknade den 24 februari respektive den 28
mars 1947, ha skolöverstyrelsen och statskontoret tillstyrkt lokalstyrelsens
framställning ävensom framlagt förslag rörande storleken av pensionen åt
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
Johansson. Pensionsbeloppet, frånsett tilläggsförmåner, har därvid — enligt
i utlåtandena närmare angivna grunder — beräknats av skolöverstyrelsen
till 1 284 kronor och av statskontoret till 1 740 kronor för år.
I likhet med myndigheterna finner jag mig böra förorda, att pension utverkas
åt Johansson. De av skolöverstyrelsen och statskontoret föreslagna
pensionsbeloppen synas mig emellertid för höga i förhållande till de av
Johansson åtnjutna löneförmånerna. För egen del vill jag såsom i förevarande
fall skälig pension förorda ett belopp av 1 008 kronor för år jämte
rörligt tillägg och kristillägg, att utgå från och med den 1 oktober 1946. Från
och med den 1 juli 1947 omräknas pensionen enligt kungörelsen nr 657/
1947 och kommer därefter att utgöra 1 356 kronor jämte rörligt tillägg enligt
1947 års grunder. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att förre vaktmästaren vid samrealskolan i Mönsterås
Carl August Johansson må, räknat från och med den 1 oktober
1946, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 1 008 kronor.
13 :o.
Förre överläraren vid tekniska skolan i Stockholm Johan August Färngren.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Färngren är född den 27 november 1884 och således 63 år gammal;
att han under tiden 1 januari 1917—30 juni 1945 varit anställd vid dåvarande
tekniska skolan i Stockholm såsom överlärare i ämnet ciseleringgravering
(metallkonst) med tjänstgöring — tillhopa omfattande 18 timmar
i veckan — såväl vid högre konstindustriella skolan som vid konstindustriella
dag- och aftonskolorna;
att han härjämte under tiden 1 september 1936—30 juni 1945 tjänstgjort
såsom tillförordnad överlärare inom högre konstindustriella skolan i ämnet
konstindustriell fackteckning med en tjänstgöringstid av 4x/2 timmar för
vecka;
att han efter den år 1945 genomförda omorganisationen av tekniska skolan
i Stockholm under tiden 1 juli 1945—31 december 1946 varit tillförordnad
huvudlärare vid fackavdelning för metallarbete vid konstfackskolan
med en tjänstgöringstid av 15 å 16 timmar för vecka;
att han under vårterminen 1947 samt läsåret 1947/48 haft tillfällig anställning
såsom timlärare vid konstfackskolan med 11 veckotimmars tjänstgöring
men att i övrigt något lärarförordnande icke kunnat beredas honom
efter utgången av år 1946;
att anställningen såsom timlärare beräknas upphöra med utgången av
nästkommande maj månad;
att han under läsåren 1940/41—1944/45 vid tekniska skolan uppburit
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
avlöning med 3 525 kronor för år, vartill kommit oreglerat dyrtidstillägg och
kristillägg;
samt att han efter fyllda 65 år är berättigad till pension från konstnärsklubben
i Stockholm å 400 kronor för år.
Konstfackskolans styrelse har hos Kungl. Maj :t gjort framställning om
utverkande av pension åt Färngren och därvid anfört bland annat följande.
Då Färngren år 1917 tillträdde överlärartjänsten i metallkonst saknades
en arbetande verkstad vid skolan och hans första omsorg blev inrättandet
av en sådan. Då skolan saknade medel till inköp av verkstadsutrustning,
överflyttade han sin egen verkstad till skolan och anskaffade själv maskiner
och verktyg, vilka senare överlämnats som gåva. Först år 1925 inköptes
svarv och slipmaskin på skolans bekostnad. Fortfarande äger han en del av
verkstadens utrustning. Ävenså deltog han som sakkunnig för den redan
år 1919 planerade omorganisationen för tekniska skolans konsthantverkliga
avdelningar, varvid han särskilt framförde krav på arbetande verkstäder.
I sin lärargärning vid skolan har Färngren alltid visat ett starkt intresse
så väl för undervisningen som för eleverna. Många nu verksamma silversmeder
äro utbildade av honom och att svenskt silversmide för närvarande
står på en så hög både konstnärlig och yrkesteknisk nivå är i stor utsträckning
Färngrens förtjänst.
Med stor kraft har han alltid hävdat kvalitetens betydelse och på det mest
osjälviska sätt ägnat sina elever betydligt mera tid än vad skolans timplaner
föreskrivit. Bland annat har han skaffat dem flera intressanta arbetsuppdrag
till diverse kyrkor. På övertid och utan ersättning har han meddelat
ett antal elever en ytterligare undervisning, som för dem möjliggjort
avläggandet av gesällprov med högsta betyg.
Färngren har även varit en framstående skulptör och utfört konstverk
av stort konstnärligt värde. Han är representerad på nationalmuseum och
statens myntkabinett samt dramatiska teatern och som ciselör och silversmed
har han deltagit i flera utställningar såväl inom som utom landet
under åren 1910—1935.
Jämväl överstyrelsen för yrkesutbildning och statskontoret hava tillstyrkt,
att pension beredes Färngren. Statskontoret har därvid anfört följande.
Statskontoret, som inhämtat att Färngrens anställning vid tekniska skolan
i Stockholm utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla,
tillstyrker, att genom framställning till riksdagen pension utverkas åt honom,
sedan han numera efter skolans omorganisation icke längre kan erhålla
fortsatt anställning vid densamma.
Avvägningen av pensionens storlek bör ske med utgångspunkt från de
av Färngren under de senaste åren uppburna löneförmånerna och med tilllämpning
i övrigt av de för fastställande av riksdagspensioner i allmänhet
gällande beräkningsgrunderna. Färngrens löneförmåner, som utgjort i
grundlön 3 525 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt oreglerade grunder,
motsvara s. k. nyreglerad avlöning å 4 026 kronor för år. Detta belopp svarar
närmast mot lön i 14 löneklassen å G-ort (=4 104) i 1925 års civila
löneplan, vilken löneklass utgör slutlöneklassen i 11 lönegraden för extra
ordinarie tjänstemän. Pensionsunderlaget för nämnda lönegrad utgör enligt
allmänna tjänstepensionsreglementet 2 760 kronor. Då Färngren vid sin avgång
ur tjänst räknar mer än 30 tjänstår, bör pensionen med sedvanligt
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
avdrag för att pensionsavgifter ej erlagts alltså bliva (2 760 — 276 =) 2 484
kronor. Å beloppet torde böra utgå rörligt tillägg och kristillägg.
Omräknad enligt kungörelsen nr 657/1947 kommer den av statskontoret
ifrågasatta pensionen att utgöra 3 324 kronor jämte rörligt tillägg enligt
1947 års grunder.
Jag tillstyrker, att pension från och med den 1 juni 1948 tillerkännes
Färngren med sist angivna belopp, 3 324 kronor, och hemställer sålunda, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre överläraren vid tekniska skolan i Stockholm Johan
August Färngren må från och med den 1 juni 1948
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd in. m. uppbära en årlig pension av
3 324 kronor.
14:o.
Inspektören för statens spannmålslagerhus m. m. Filip Boman. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Boman är född den 18 september 1884 och således 63 år gammal;
att han varit anställd som föreståndare vid statens spannmålslagerhus i
Linköping sedan augusti 1922;
att han sedan oktober 1928 tillika innehaft befattning såsom inspektör för
statens spannmålslagerhus, vilken befattning intill utgången av år 1935
varit att betrakta såsom deltidstjänst men därefter varit heltidstjänst;
att Boman under nu nämnda anställningar såsom lagerhusföreståndare
och lagerhusinspektör åtnjutit arvoden, som i medeltal under de senaste 10
åren uppgått till 4 935 respektive 5 400 kronor, varjämte han från och med
den 1 juli 1939 erhållit ett årligt hyresbidrag av 400 kronor;
att Boman utom sin tjänst blivit av statens spannmålsreglerande organ —
statens spannmålsnämnd, svenska spannmålsföreningen och svenska spannmålsaktiebolaget
—- i stor utsträckning anlitad som sakkunnig i lagringsoch
utsädesfrågor, varjämte han av lantbruksstyrelsen sedan år 1933 anlitats
för granskning av inkomna ansökningar om lån ur spannmålslagerhusfonden;
att
Bomans förberörda anställningar upphöra den 30 juni 1948 i samband
med att statens spannmålslagerhus övertagas av svenska spannmålsaktiebolaget
och att Boman beräknas icke komma att övergå i sistnämnda
bolags tjänst;
samt att Boman icke blivit underkastad för anställningshavare i statens
tjänst utfärdade pensionsbestämmelser.
Statens lagerhus- och fryshusstijrelse har hos Kungl. Maj :t gjort framställning
om beredande av pensionsrätt för Boman.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande åt Boman av pension till belopp
av 3 552 kronor för år jämte rörligt tillägg enligt 1947 års grunder samt härvid
anfört följande.
Vid avvägning av pensionen bör man enligt statskontorets mening icke
utgå från den uppburna kumulerade inkomsten. Detta skulle nämligen resultera
i att pensionsförmånerna bleve större än vad som skäligen kan vara
motiverat med hänsyn till de med befattningarna förenade arbetsuppgifterna.
Statskontoret vill föreslå, att pensionen åt Boman bestämmes med pensionsunderlaget
enligt 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente för lönegrad
Eo 15 eller 3 528 kronor såsom utgångspunkt. Såsom tjänstår synes
böra tillgodoräknas honom tiden från och med den 1 juli 1923 (under tiden
augusti 1922—juni 1923 utgjorde inkomsten allenast omkring 1 000 kronor)
eller 25 år. Med beaktande jämväl av att Boman ej bidragit till pensioneringskostnaderna
skulle pensionen alltså bliva (3 528 — 20/120 X 3 528 =
2 940; 2 940 — 294 = ) 2 646 eller avrundat 2 652 kronor. Efter omreglering
jämlikt kungörelsen nr 657/1947 skulle pensionen uppgå till (2 652 X
136/100 X 98,2/100 =) 3 541:80 eller avrundat 3 552 kronor för år. Med
detta belopp bör följa rörligt tillägg enligt 1947 års grunder.
Frågan om familjepension efter Boman bör enligt statskontorets mening
upptagas först framdeles i samband med eventuellt inträffande pensionsfall.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att Boman kommer i åtnjutande
av pension av statsmedel, att utgå från den tidpunkt, då han i samband
med avvecklingen av lagerhus- och fryshusstyrelsens verksamhet lämnar
sina nuvarande anställningar hos styrelsen. Det av statskontoret föreslagna
pensionsbeloppet synes mig emellertid väl lågt. För egen del vill jag
förorda, att pensionen i nära anslutning till de av Boman åtnjutna löneförmånerna
bestämmes med utgångspunkt från pensionsunderlaget för lönegrad
Eo 18 enligt allmänna tjänstepensionsreglementet av år 1941, nämligen
4 236 kronor. I enlighet härmed och med tillämpning i övrigt av de av statskontoret
föreslagna beräkningsgrunderna kommer pensionen, efter omräkning
tillika enligt kungörelsen nr 657/1947, att utgöra 4 248 kronor jämte
rörligt tillägg enligt 1947 års grunder. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att inspektören för statens spannmålslagerhus, tillika föreståndaren
vid statens spannmålslagerhus i Linköping Filip
Boman må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sina anställningar, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 4 248 kronor.
15 :o.
Statens instruktör i hemslöjd Agda Mathilda (Mattis) Hörlén, född Lundberg.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hörlén är född den 14 december 1884 och således 63 år gammal;
att hon efter avlagd småskollärarinneexamen under tiden vårterminen
1904 — höstterminen 1911 varit anställd såsom ordinarie småskollärarinna
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 117-
vid Hammenhögs folkskola i Kristianstads län, därvid hon erlagt vederbörliga
pensionsavgifter;
att hon icke är berättigad till någon pension eller livränta på grund av
sagda anställning;
att hon, efter att våren 1937 under cirka en månad ha vikarierat å befattningen
såsom statens instruktör i hemslöjd, alltsedan den 1 maj 1937
eller alltså under närmare 11 år innehaft denna befattning;
att hon i sin nyssberörda befattning åtnjutit arvode, vilket från och med
den 1 juli 1945 utgjort 8 000 kronor för år, varå icke utgått några tilläggsför
måner;
samt att Hörlén — som år 1926 valts till ledamot av kommittén för hemslöjd
och huslig ekonomi inom Stockholms län -— från sistnämnda år till
och med år 1936 genom konsulentverksamhet in. m. varit verksam vid då
pågående upporganiserande av hemslöjdsrörelsen inom länet samt, efter
det för länet nybildad hemslöjdsförening den 1 januari 1935 börjat sin
verksamhet, varit föreningens sekreterare och verkställande ledamot, vilken
befattning hon utövat till inträdet i statstjänst.
Hos Kungl. Maj :t har kommerskollegium — i anledning av en av Hörlén
hos kommerskollegium gjord ansökning om pension ■— i skrivelse den 1
februari 1947 hemställt om utverkande av pension åt Hörlén och därvid
erinrat om att Hörléns företrädare å befattningen såsom statens instruktör
i hemslöjd Maria Kristina Rodenstam av 1935 års riksdag tillerkänts
viss pension samt vidare anfört, bland annat, följande.
I skrivelse den 30 augusti 1944 föreslog kollegium, att nu ifrågavarande
instruktörsbefattning måtte inordnas i lönegrad och upptagas på kollegii
stat. Under erinran om att vissa konsulentbefattningar å lantbruksstyrelsens
stat, med vilka hemslöjdsinstruktören tidigare varit likställd, placerats
i lönegrad A 24 eller högre lönegrad, framhöll kollegium, att även för
hemslöjdsinstruktören en löneställning i lönegraden A 24 enligt kollegii
mening kunde vara väl motiverad. I avvaktan på den omorganisation av
såväl den centrala som den lokala inspektions- och konsulentverksamheten,
vilken alltmera framstode såsom behövlig, inskränkte kollegium sig emellertid
till att föreslå, att instruktören i hemslöjd inordnades i kollegii stat
såsom extra ordinarie tjänsteman i lönegraden Eo 22. I statsverkspropositionen
till 1945 års riksdag, tionde huvudtiteln, ansåg sig departementschefen
icke för det dåvarande böra tillstyrka denna kollegii hemställan. I
anledning av väckta motioner om att statens instruktör i hemslöjd måtte
erhålla ställning såsom extra ordinarie befattningshavare i kommerskollegium
i 24 lönegraden, anförde emellertid 1945 års riksdag (skriv, nr 10),
att goda skäl syntes tala för befattningens inordning i löneplan, och riksdagen
förutsatte, att frågan härom prövades senast i samband med uppkommande
vakans å tjänsten. Riksdagen, som höjde årsarvodet från 6 700
kronor till 8 000 kronor, ansåg vidare, alt undersökning borde ske rörande
möjligheterna att vid den nuvarande tjänstinnehavarens avgång från
tjänsten i någon form bereda henne pension, som på ett tillfredsställande
sätt svarade mot hennes gagneliga och maktpåliggande arbete.
Befattningen som hemslöjdsinstruktör är att hänföra till sådan statstjänst,
där man som regel ej torde kunna tillämpa vanlig tjänstårsberäk
-
30
Kungi. Maj ds proposition nr 117.
ning. Som statstjänst står befattningen ensam inom sitt område. För rekryteringen
är man därför hänvisad till någon inom det enskilda hemslöjdsarbetet
särskilt välmeriterad person, vilket medfört, att instruktören först
vid en tämligen framskriden ålder kunnat inträda i statstjänsten, ett förhållande
som synes böra ägnas särskild uppmärksamhet vid beräkningen
av tjänstålder. Billigheten synes också kräva, att vid pensionsbeloppets
avvägning hänsyn tages till ej endast löneförmånerna utan även arbetets
särskilt kvalificerade beskaffenhet.
Hörléns insatser till hemslöjdens förkovran hava allmänt erkänts vara
mycket betydelsefulla. Ett bevis härför är att hon tillerkänts Illis quorum
meruere labores. Genom bland annat hållna kurser och föreläsningar samt
anordnade utställningar har hon förmått avsevärt öka insikten om hemslöjdens
betydelse både kulturellt och i försörjningshänseende, och genom
sin verksamhet särskilt inom ungdomsföreningarna har hon utbrett förståelsen
för hemslöjdens värde som fritidssysselsättning. På Hörléns initiativ
har även igångsatts den engrosförsäljning av bruksvaror av olika
hemslöjdsartiklar, som i försörj ningshänseende kommit att betyda särskilt
mycket för de mindre landsbygdshushållen.
Ovanligt hängivet, effektivt och skickligt har fru Hörlén uppehållit befattningen,
och vad angår göromålens omfattning anser sig kollegium kunna
vitsorda, att denna motsvarar arbetet å en heltidstjänst.
Såsom skälig norm för pensionens avvägning torde kunna tagas den
pension, som utgår å extra ordinarie tjänst i lönegraden Eo 22 eller den
tjänsteställning, som av kollegium till 1945 års riksdag föreslogs. Å nämnda
tjänst utgör pensionsunderlaget 5 124 kronor. Efter den reduktion med tio
procent, som är bruklig för fall att inga pensionsavgifter betalats, skulle
pensionsbeloppet uppgå till 4 612 kronor. Den brist i tjänstår, som onekligen
föreligger, må kunna anses motvägd genom fru Hörléns arbetsinsats,
vilken får betraktas såsom mer än vanligt värdefull och som redan av
riksdagen vitsordats just i pensionsavseende vara särskilt kvalificerad.
Statskontoret har tillstyrkt, att pension utverkas åt Hörlén, och därvid
till en början anfört följande.
I händelse av avgång ur tjänst med utgången av december 1947 kan
Hörlén åberopa en anställningstid i statens tjänst om 10 år 9 månader.
Hennes statliga anställning har alltså icke varit av sådan omfattning, som
enligt tillämpad praxis utgör förutsättning för medgivande av riksdagspension.
Vid bedömande av frågan om pension bör utverkas åt Hörlén anser
statskontoret emellertid hänsyn böra tagas även till hennes långvariga verksamhet
å hemslöjdens område före tillträdandet av den statliga befattningen.
Statskontoret är därför för sin del berett tillstyrka, att pension beredes
Hörlén vid hennes avgång ur tjänst.
Beträffande storleken av pensionen har statskontoret med utgångspunkt
från de intill den 1 juli 1947 gällande pensionsbestämmelserna förordat
ett belopp av 2 376 kronor för år jämte rörligt tillägg och kristillägg. Ämbetsverket
har härvid anfört följande.
I enlighet med de vid bestämmande av riksdagspensioner regelmässigt tilllämpade
grunderna bör pensionsbeloppet avvägas med utgångspunkt från
det av Hörlén under de senaste åren uppburna arvodet å 8 000 kronor för
år. Detta arvode motsvarar efter omräkning till lön, varå utgår rörligt
tillägg och kristillägg, ungefärligen lönen i 17 löneklassen å I-ort enligt
Kungl. Maj-.ts proposition nr 117.
31
civila icke-ordinariereglementet, vilken löneklass är slutlöneklassen i 14
lönegraden för extra ordinarie tjänstemän. Pensionsunderlaget för nämnda
lönegrad utgör enligt allmänna tjänstepensionsreglementet 3 300 kronor.
Pensionen bör vidare enligt statskontorets mening skäligen grundas på en
sammanlagd tjänstetid av 20 år, varvid även bör räknas med att för hel
pension skulle erfordrats allenast 25 tjänstår. Pensionsbeloppet blir då med
sedvanligt avdrag för att pensionsavgifter ej erlagts (3 300—20/100 X 3 300 =
3 300—660 = 2 640; 2 640—264=) 2 376 kronor, förutom rörligt tillägg
och kristillägg.
Omräknad enligt kungörelsen nr 657/1947 kommer den av statskontoret
föreslagna pensionen att utgöra 3 180 kronor jämte rörligt tillägg enligt
1947 års grunder.
Även jag anser, att Hörlén bör komma i åtnjutande av pension av statsmedel.
På grund härav och då jag icke har något att erinra emot att pensionen
bestämmes till det av statskontoret ifrågasatta beloppet — omräknat
i enlighet med vad nyss angivits —- hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att statens instruktör i hemslöjd Agda Mathilda (Mattis)
Hörlén, född Lundberg, må från och med månaden näst
efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 3 180 kronor.
16:o.
Förre båtmannen vid Malmö lotsplats Nils Peter Berggren. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Berggren är född den 21 mars 1884 och således nära 64 år gammal;
att han den 1 maj 1927 inträtt i lotsverkets tjänst och sedan dess tjänstgjort
såsom båtbiträde — nuvarande benämning båtman — vid Malmö lotsplats
intill utgången av år 1947;
att han från och med den 1 juli 1935 antagits till extra tjänsteman och
senast åtnjutit lön enligt löneklass 10 av lönegrad Cg 7 i ortsgrupp 3;
att hans avlöning såsom båtman under åren 1940—1947 utgjort i medeltal
3 943 kronor för år inberäknat tilläggsförmåner, varjämte han uppburit
ersättning för gaturenhållning in. m. med i medeltal omkring 430 kronor
för år;
samt att Berggrens tjänstgöring vid lotsverket varit av sådan omfattning,
att han icke kunnat åtaga sig annat arbete vid sidan av tjänsten i lotsverket.
Lots styr ds en har hos Kungl. Maj :t hemställt om utverkande åt Berggren
av pension till skäligt belopp.
Statskontoret har — under erinran att statsmakterna tidigare ansett sig
höra bevilja pension åt båtbiträde vid lotsplats (jfr 1945 prop. nr 192, p. 10;
bankoutsk. uti. nr 26, p. 14; riksd. skriv, nr 220) — tillstyrkt utverkande av
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 117.
pension åt Berggren med 1 500 kronor för år. I fråga om pensionsbeloppets
storlek har statskontoret anfört följande.
Av utredningen i ärendet framgår, att Berggren kan åberopa en tjänstetid
av 20 år 8 månader. Hans båtmanslön har under de senast förflutna åtta åren
i medeltal uppgått till 3 943 kronor för år, motsvarande efter avdrag av däri
ingående rörliga tillägg ungefärligen en grundlön å 3 009 kronor. Detta grundlönebelopp
svarar närmast mot grundlön å F-ort i slutlöneklassen i lönegrad
Eo 2 civila icke-ordinariereglementet eller löneklass 5. Pensionen torde sålunda
böra bestämmas med utgångspunkt från det i allmänna tjänstepensionsreglementet
för nämnda lönegrad stadgade pensionsunderlaget 1 776
kronor. Med beaktande tillika av att Berggren icke erlagt några pensionsavgifter
skulle pensionsbeloppet bliva (1 776 — 37/120 X 1 776 = 1 228: 40;
1 228: 40 — 122: 84 = ) 1 105 kronor 56 öre eller avrundat 1 116 kronor för
år. Efter omräkning jämlikt kungörelsen nr 657/1947 uppgår sistnämnda
belopp till avrundat 1 500 kronor. Statskontoret får sålunda föreslå, att pensionen
till Berggren bestämmes till 1 500 kronor för år, vartill bör komma
rörligt tillägg enligt 1947 års grunder.
I enlighet med statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förre båtmannen vid Malmö lotsplats Nils Peter Berggren
må, räknat från och med den 1 januari 1948, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 500 kronor.
Vad föredraganden sålunda under punkterna l:o—16 :o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Olov Sommar.
487202. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1948:16 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och s. 1 i texten