Angående pensionsrätt för kaptenen i livgrenadjärregementets reserv E. A. Clementz m. m
1948-03-10 · 11 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:123, Angående pensionsrätt för kaptenen i livgrenadjärregementets reserv E. A. Clementz m. m
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
1
Nr 123.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsrätt
för kaptenen i livgrenadjärregementets reserv E. A.
Clementz m. mgiven Stockholms slott den 10 mars
1948.
V’ Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bialla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt
inder punkterna l:o—3:o.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 mars 1948.
Närvarande :
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Ericsson, Mossberg, Kock.
Statsrådet Ericsson anmäler uppkomna frågor angående dels pensionsrätt
för kaptenen i livgrenadjärregementets reserv Ernst Alfred Clementz,
dels förhöjd familjepension åt byråchefen Ernst Vilhelm Sundströms efterlevande,
dels ock familjepensionsrätt för förre trafikchefen vid Borås—Jönköpings
järnvägsaktiebolag John Teodor Hellroth. Föredraganden anför
därvid följande.
1 :o.
Kaptenen i livgrenadjärregementets reserv Ernst Alfred Clementz. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Clementz är född den 11 juni 1887 och alltså 60 år gammal;
att han varit anställd vid poliskåren i Malmö från och med den 1 augusti
1913 till och med den 18 september 1919, därav intill den 31 mars 1915
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 123 124.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 123-
såsom extra konstapel, under tiden 1 april 1915—13 maj 1918 såsom ordinarie
konstapel och under tiden därefter såsom detektivkonstapel;
att Clementz, efter av honom gjord ansökning, den 15 september 1919
av kommendanten i Boden utnämnts och förordnats till poliskommissarie vid
fästningspolisen därstädes (lönegrad Ca 21 enligt numera gällande lönebestämmelser);
att
Kungl. Maj :t, efter besvär av vissa Clementz’ medsökande, genom beslut
den 31 december 1919 på grund av formell felaktighet vid ansökningsförfarandet
undanröjt nyssnämnda utnämning;
att Clementz uppehållit poliskommissarietjänsten i Boden från utnämningen
intill den 20 mars 1920, då annan person tillträdde tjänsten;
att Clementz i samband med utnämningen till poliskommissarie nödgats
begära avsked från sin befattning vid Malmö poliskår och efter utnämningens
undanröjande icke ägt möjlighet återvinna denna befattning;
att Clementz innehaft anställning såsom tulldetektiv vid tullverket från
och med den 6 november 1925 till och med den 31 december 1928, då tulldetektivtjänsten
indragits;
att Clementz, som år 1919 utnämnts till löjtnant i reserven och år 1930
befordrats till kapten i reserven, på egen begäran varit inbeordrad till militärtjänstgöring
i egenskap av reservofficer alltsedan den 28 juli 1930, därvid
han åtnjutit avlöning såsom motsvarande beställningshavare å aktiv
stat;
att Clementz före sist omförmälda tidpunkt fullgjort den tjänstgöring,
som ålegat honom enligt vederbörlig reservbefälsförordning, och år 1929 utbekommit
kapitaliserade värdet av honom tillkommande reservpension;
samt att Clementz’ nuvarande konimendering till militärtjänstgöring avser
tiden längst intill den 1 juli 1948.
År 1928 uttog Clementz vid Stockholms rådhusrätt stämning å Kungl.
Maj :t och Kronan och yrkade, under åberopande av att Kungl. Maj :ts beslut,
varigenom hans utnämning i Boden undanröjts, icke stått i överensstämmelse
med gällande författningar, ersättning för den skada, han genom
beslutet lidit. Rådhusrätten utlät sig genom dom den 5 december 1928 sålunda.
Enär kommendanten i Boden genom en till Clementz utfärdad fullmakt
utnämnt och förordnat Clementz att från och med den 24 september 1919
vara poliskommissarie vid fästningspolispersonalen med rätt att åtnjuta
den lön och de övriga förmåner, som enligt stat och författningar åtföljde
denna beställning, ävensom kungjort utnämningen å kommendantsorder,
som bragts till Clementz’ kännedom, samt Clementz, som med hänsyn till
vad sålunda förekommit varit pliktig vid laga ansvar att inställa sig i Boden
för att utöva tjänsten, efter åtnjuten permission inträtt i tjänst den 13
oktober 1919 och sedermera under någon tid utövat befattningen, ty och som
på grund härav och då utnämningen trätt i kraft såsom en av militär myndighet
given befallning och i vart fall någon särskild tid för klagan över
sådan utnämning icke funnes stadgad, vadan i förevarande fall utnämningens
giltighet icke kunde antagas hava varit betingad av laga kraft å
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 123.
3
beslutet, annat icke kunde anses än att Clementz efter inträdet i tjänst såsom
poliskommissarie innehaft ordinarie anställning på staten för polispersonalen
i Boden, och Clementz vid sådant förhållande icke kunnat avskedas
eller eljest avföras ur rullorna annat än av särskilda i lag fastställda anledningar;
alltså och då emellertid Kungl. Maj :t utan sådan anledning, som
sålunda åsyftades, sedermera meddelat beslut, som föranlett, att Clementz
från och med den 20 mars 1920 försatts ur tjänst, samt Kronan vid sådant
förhållande icke kunde undgå att ersätta Clementz för den förlust i inkomst,
som Clementz genom Kungl. Maj :ts ifrågavarande åtgärd lidit, och Kronan
icke haft något att erinra mot storleken i och för sig av det av Clementz
uti sådant avseende för tiden från och med den 20 mars 1920 till den 1 maj
1928 slutligen fordrade belopp å 34 624 kronor 1 öre, men Clementz’ i övrigt
i målet framställda skadeståndsanspråk måste anses sakna fog, prövade rådhusrätten
rättvist i så måtto bifalla Clementz’ talan, att Kronan förpliktades
att genast mot kvitto till Clementz utgiva 34 624 kronor 1 öre jämte fem procent
årlig ränta därå från stämningsdagen den 4 juni 1928, till dess betalning
skedde; och skulle Kronan tillika ersätta Clementz’ rättegångskostnader
med skäliga ansedda 1 200 kronor jämte vad Clementz visade sig hava utgivit
i lösen för rådhusrättens protokoll i målet.
Svea hovrätt, varest målet fullföljdes, prövade emellertid i dom den 3
maj 1929 rättvist att på anförda skäl, med ändring av rådhusrättens dom,
ogilla Clementz’ i målet förda talan.
Kungl. Maj :t i högsta domstolen, varest Clementz fullföljde sin talan, anförde
i dom den 1 februari 1930 följande.
I målet är upplyst, att kommendantens i Boden beslut den 15 september
1919, varigenom Clementz utnämnts till poliskommissarie vid fästningspolispersonalen
i Boden, blivit på anförda besvär undanröjt genom Kungl.
Maj :ts beslut den 31 december samma år, samt att Clementz sedermera allenast
varit förordnad att tills vidare intill dess tjänsten bleve med ordinarie
innehavare besatt uppehålla densamma, vilket förordnande upphörde den
20 mars 1920, då annan person till tjänsten utnämndes.
Vid sådant förhållande och då Clementz icke kan därå att, innan Kungl.
Maj :ts berörda beslut gavs, kommendanten för honom utfärdat fullmakt å
tjänsten och inkallat honom till tjänstgöring grunda rätt att ändock varda
bibehållen vid de med tjänsten förenade löneförmåner,
samt även om det finge anses att kommendanten genom nämnda åtgärder
eller i annat avseende förfarit felaktigt, Kronan i allt fall icke är ersättningsskyldig
för Clementz därigenom tillskyndad skada,
prövar Kungl. Maj :t lagligt fastställa det slut, vari hovrätten stannat.
Genom beslut den 6 februari 1942 har Kungl. Maj :t avslagit eu av Clementz
gjord ansökning om resning i förenämnda mål.
I motion nr II: 387 till 1930 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte
medgiva, att till Clementz finge utbetalas det i rådhusrättens dom omförinälda
beloppet 34 624 kronor 1 öre jämte ränta ävensom ytterligare ett belopp
av 1 286 kronor 50 öre, motsvarande Clementz’ rättegångskostnader in. in.
Till stöd för den i motionen gjorda hemställan anförde motionärerna bland
annat följande.
Clementz är genom myndigheternas (Kungl. Maj:ts och kommendantens)
åtgärder utan egen skuld berövad sitt levebröd och står för närvarande in
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
för fullständig ruin med en sjuklig hustru och en sjuårig son att försörja.
Även om man kan hava den uppfattningen, att ingen bestämd ämbetsman
kan lastas för att utvecklingen gestaltat sig på detta olyckliga sätt, och
även om det är uppenbart, att från myndigheternas sida denna utveckling
aldrig varit åsyftad, så måste man dock säga sig, att i förevarande fall,
om någonsin, borde föreligga skyldighet för staten att träda hjälpande emellan.
Utsikterna för Clementz att slå sig fram på en ny bana äro icke stora.
Och även om han skulle lyckas erhålla en tillfredsställande anställning, kan
han aldrig på egen hand repa sig ur den ekonomiska misär, vari han genom
ett oblitt öde råkat. Ett kraftigt och tillräckligt kraftigt handtag från det
allmänna är här, om någonstädes, motiverat.
1930 års riksdag (skriv, nr 213) beslöt i anledning av motionen att bemyndiga
Kungl. Maj :t att till Clementz utbetala ett belopp av 20 000 kronor
såsom ersättning för honom åsamkade förluster, under förutsättning
att Clementz visade, att han träffat ackord med sina fordringsägare.
Riksdagen anförde i ärendet bland annat följande.
Av den av motionärerna förebragta utredningen synes riksdagen framgå,
att Clementz utan eget förvållande genom vissa av vederbörande myndigheter
vidtagna åtgärder kommit att bliva lidande och försatts i en sådan
situation, att hans ekonomi blivit allvarligt rubbad. Även om Clementz’ ersättningsanspråk
gent emot Kronan genom Kungl. Maj :ts dom den 1 februari
1930 lämnats utan bifall, torde dock starka billighetsskäl kunna anföras
för att någon gottgörelse lämnas Clementz för de förluster, som drabbat
honom.
I en jämväl till 1930 års riksdag väckt motion II: 388, vilken dock icke
föranledde någon riksdagens åtgärd, hemställdes, att Clementz måtte -— utöver
den engångsersättning, som avsåges i motionen II: 387 — komma i
åtnjutande av årligt understöd å 4 000 kronor för ettvart av åren 1929 och
1930, dock med avdrag för den inkomst, han kunde för sistnämnda år
erhålla i statens eller kommunal tjänst. I motiveringen för yrkandet i motionen
II: 388 anfördes, att Clementz varit arbetslös, alltsedan anställningen
såsom tulldetektiv upphörde med utgången av år 1928, samt att han vore
i oavvisligt behov av understöd till sitt och sin familjs uppehälle i avbidan
på att han erhölle annan anställning.
En vid 1931 års riksdag väckt motion (II: 262) om ytterligare ersättning
åt Clementz blev av riksdagen avslagen.
I särskilda till Kungl. Maj :t ställda, den 15 augusti 1946 dagtecknade
skrifter har Clementz anhållit, dels att tjänste- och familjepensionsrätt
måtte tillerkännas honom som om han avgått från beställning såsom kapten
å aktiv stat och kunnat åberopa för hel tjänstepension erforderligt antal
tjänstår, dels ock att han måtte komma i åtnjutande av ytterligare ersättning
av statsmedel för den skada han lidit genom upphävandet av utnämningen
till fästningspoliskommissarie.
I en senare till finansdepartementet ingiven skrift har Clementz förklarat
sig avstå från vidare ersättningsanspråk gentemot statsverket, därest hans
ansökan i fråga om pensionsrätt bleve bifallen.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 123.
Försvarets civilförvaltning har i den 25 oktober 1946 dagtecknat utlåtande
över nyssberörda ansökningar anfört i huvudsak följande.
Något med det föreliggande jämförligt fall inom statsförvaltningen torde
knappast kunna påvisas. Det synes uppenbart, att Clementz utan eget förvållande
genom vissa av vederbörande myndigheter vidtagna åtgärder tillskyndats
ekonomisk förlust och bragts i en sådan situation, att han under
långa tidsperioder haft stora svårigheter att försörja sig och sin familj.
Statsmakterna hava även beaktat förhållandet och genom olika åtgärder
sökt hålla Clementz skadeslös härför. Förutom att Clementz av 1930 års
riksdag tillerkänts ersättning å 20 000 kronor har han — sedan det visat sig
omöjligt att bereda honom annan lämplig statsanställning — erhållit försörjningsmöjligheter
genom tjänstgöring såsom reservofficer.
Vad pensionsfrågan beträffar får försvarets civilförvaltning erinra, att
föredragande departementschefen i proposition 1937:50 (s. 12) angående
bestridande av kostnaderna för Clementz’ inbeordrande till tjänstgöring vid
försvarsväsendet, förklarat, att det syntes honom skäligt, att Clementz erhölle
möjlighet till fortsatt tjänstgöring intill den 1 oktober 1947 eller den
dag, då Clementz skulle hava uppnått pensionsåldern i befattningen såsom
poliskommissarie vid fästningspolisen i Boden. Med den inställning statsmakterna
visat gentemot Clementz i fråga om hans utkomstmöjligheter synes
det följdriktigt och även skäligt, att Clementz tillerkännes pensionsförmåner
motsvarande vad som skulle hava utgått, därest han bibehållits
vid anställningen såsom poliskommissarie. I sådant fall skulle Clementz vid
beräknad uppnådd pensionsålder den 1 oktober 1947 hava grundlagt rätt
till tjänste- och familjepension enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
såsom befattningshavare i lönegrad Ca 17, till vilken
lönegrad ifrågavarande poliskommissariebefattning var hänförlig. Då Clementz
med tillgodoräknande av två tredjedelar av tjänstgöring vid Malmö
poliskår under tiden 1 augusti 1913—18 september 1919 kan antagas
hava erhållit för hel pension i nämnda poliskommissariebefattning erforderligt
antal tjänstår, synas pensionsförmånerna böra beräknas efter fullt
antal tjänstår. Med hänsyn till omständigheterna torde någon reducering
på grund av icke verkställda pensionsavdrag icke böra ifrågakomma. Det
förhållandet att Clementz år 1929 utbekommit ett belopp motsvarande kapitaliserade
värdet av honom enligt vederbörlig reservbefälsförordning tillkommande
reservpension torde, enär dylik pension regelmässigt får förenas
med tjänstepension och reservpensionen beträffande Clementz grundats
på av honom före den 28 juli 1930 fullgjord tjänstgöring, icke böra
medföra någon reducering av de ifrågasatta pensionsförmånerna, i all synnerhet
som kapitalbeloppet av Clementz torde hava förbrukats för hans och
hans familjs uppehälle under tid, då han saknade arbetsinkomst. Civilförvaltningen
har från poliskammaren i Malmö erhållit uppgift, att Clementz
icke är berättigad till några pensionsförmåner från Malmö stad på grund
av sin tjänstgöring vid Malmö poliskår.
I anslutning till vad sålunda anförts har civilförvaltningen hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för beredande åt Clementz av
rätt till tjänste- och familjepensionsförmåner i likhet med vad som enligt
allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena tillkomma befattningshavare
i den lönegrad, till vilken fästningspoliskommissariebefattningen
varit hänförlig. Vad ansökningen om ytterligare skadestånd beträffar funne
civilförvaltningen, därest Clementz komme i åtnjutande av pensionsförmå
-
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
ner i enlighet med vad ämbetsverket ifrågasatt, skäl icke föreligga att tillmötesgå
densamma.
Statskontoret har i utlåtande den It februari 1947 anfört, att ämbetsverket
med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter icke ville motsätta
sig, att statsverket beredde Clementz pension från den tidpunkt hans
tjänstgöring vid försvarsväsendet komme att upphöra. På sätt försvarets
civilförvaltning föreslagit borde pensionen bestämmas med utgångspunkt
från tjänstepensionsunderlaget för den lönegrad, till vilken fästningspoliskonunissarietjänsten
varit hänförd, samt beräknas efter fullt antal tjänstår.
Med hänsyn till att Clementz icke vidkänts pensionsavdrag borde enligt
statskontorets mening sedvanlig reduktion med tio procent ske av
pensionsbeloppet.
I likhet med försvarets civilförvaltning har statskontoret ansett särskild
ersättning åt Clementz utöver pensionen icke böra ifrågakomma.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår föreligga i detta ärende alldeles
särskilda omständigheter. Dessa synas mig tala för att ett beslut
om pension i förevarande fall icke begränsas att avse tjänstepension med
visst belopp åt Clementz själv utan erhåller formen av medgivande av
tjänste- och familjepensionsrätt för Clementz, såsom om han innehaft
pensionsberättigande befattning. Med hänsyn till att Clementz sedan en
lång följd av år tjänstgjort såsom kapten med åtnjutande av avlöning efter
samma lönegrad och löneklass, som om han varit kapten på aktiv stat,
och med beaktande även av övriga föreliggande förhållanden synes mig
härvid pensionsrätten böra anknytas till pensionsnivån för kapten. För dylik
beställningshavare utgöra tjänstepensionsunderlag (begynnelseunderlag)
och familjepensionsunderlag enligt 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen
8 160 respektive 3 312 kronor. Till jämförelse må nämnas,
att sagda underlag för befattning, motsvarande fästningspoliskommissarietjänsten,
utgöra 6 360 respektive 2 628 kronor. På sätt myndigheterna
förordat bör Clementz anses innehava för hel pension erforderligt antal
tjänstår. Någon reduktion av pensionsförmånen i anledning av att Clementz
icke haft att vidkännas pensionsavdrag synes mig icke böra ifrågakomma.
Den av Clementz gjorda framställningen om ytterligare ersättning för
lidna förluster genom upphävandet av utnämningen till poliskommissarie
torde icke böra föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kaptenen i livgrenadjärregementets reserv Ernst Alfred
Clementz må åtnjuta tjänste- och familjepensionsrätt,
såsom om han innehaft beställning som kapten å aktiv stat
och kunnat åberopa för hel tjänstepension erforderligt antal
tjänstår.
Kungl. Maj.ts proposition nr 123.
2:o.
7
Byråchefen Ernst Vilhelm Sundströms efterlevande. Av handlingarna i
ärendet inhämtas,
att Sundström var född den 14 oktober 1904;
att han omkom genom flygolycka under tjänsteresa den 12 februari
1948;
att han år 1928 avlade civilingenjörsexamen vid tekniska högskolan i
Stockholm;
att han var förordnad såsom vägingenjörsassistent i Värmlands län under
tiden 26 september 1930—31 mars 1934 och såsom biträdande ingenjör
för ödebygdsvägarna i Västerbottens län under tiden 1 april 1934 30 juni
1935;
att han från och med den 1 juli 1935 utnämndes till biträdande vägingenjör
i Jämtlands län;
att han under tiden 17 oktober 1938—30 juni 1939 på förordnande uppehöll
befattningen såsom förste byråingenjör i kommunikationsdepartementet
och den 12 maj 1939 utnämndes till ordinarie innehavare av samma
befattning från och med den 1 juli samma år (lönegrad Ca 29 enligt statens
allmänna avlöningsreglemente);
att han av Kungl. Maj :t förordnats att under tiden 1 juli 1943—30 juni
1944 vara extra byråchef samt från och med den 1 juli 1944 byråchef för
tekniska ärenden i kommunikationsdepartementet (lönegrad Cr 10 enligt
statens allmänna avlöningsreglemente);
att han under tiden 1 januari 1945—31 januari 1947 var förordnad såsom
avdelningschef hos statens arbetsmarknadskommission;
att han av Kungl. Maj :t förordnats att från och med den 1 februari 1947
tills vidare såsom sakkunnig inom folkhushållningsdepartementet bereda
och föredraga ärenden, som av departementschefen överlämnades till honom
för handläggning;
att han för fullgörande av sistnämnda uppdrag från och med den 1 januari
1948 ägde åtnjuta dels avlöningsförmåner, motsvarande dem som enligt
statens allmänna avlöningsreglemente tillkomma tjänsteman i lönegraden
Cr 10, dels ock ett särskilt arvode av trehundra kronor i månaden;
samt att han vid sin död efterlämnade änkan Karin Sofia Sundström,
född Mörk, vilken är född den 5 februari 1904, samt fyra minderåriga
barn Eric Vilhelm, född den 8 januari 1933, Britta Margareta, född den
25 mars 1934, Lars Åke, född den 22 december 1936, samt Sven Arne, född
den 16 februari 1939.
Den av Sundström år 1939 tillträdda och av honom alltintill dödsfallet
innehavda ordinarie fullmaktstjänsten såsom förste byråingenjör i kommunikationsdepartementet
är förenad med pensionsrätt med ett familjepensionsunderlag
av 3 696 kronor enligt 1947 års allmänna familjepensionsreglemente.
Däremot ägde Sundström icke pensionsrätt vare sig i
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
egenskap av byråchef i sagda departement — ehuru byråchefsbefattningen
var ordinarie tjänst — eller på grund av anställningarna i statens arbetsmarknadskommission
och i folkhushållningsdepartementet.
Den familjepensionsrätt, som sålunda tillkommer Sundströms efterlevande,
kan icke anses svara mot den ställning Sundström i realiteten intagit
i tjänstehänseende. Med hänsyn härtill och till det utomordentliga sätt, varpå
han fullgjort sina betydelsefulla uppgifter, och med beaktande tillika av
de tragiska förhållanden, under vilka han — stadd i tjänsteresa — ryckts
bort, anser jag mig böra förorda, att åt Sundströms efterlevande utverkas
bättre förmåner i pensionshänseende än som tillkomma dem, om det för
Sundström i egenskap av förste byråingenjör gällande familjepensionsunderlaget
lägges till grund för pensionsbestämningen. För egen del anser
jag ett medgivande för Sundströms efterlevande att åtnjuta familjepension,
såsom om Sundström innehaft befattning i lönegraden Co 14 enligt
statens allmänna avlöningsreglemente, innebära en skälig avvägning av pensionsförmånen.
Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att enligt vad jag inhämtat
Sundströms efterlevande jämlikt av riksförsäkringsanstalten tillämpade
principer för beräkning av olycksfallslivränta för närvarande icke hava
att påräkna dylik livränta.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vid bestämmandet av familjepension åt byråchefen
Ernst Vilhelm Sundströms efterlevande skall så anses, som
om Sundström varit befattningshavare i lönegrad Co 14 enligt
statens allmänna avlöningsreglemente.
3:o.
Förre trafikchefen vid Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag John Teodor
Hellroth. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hellroth är född den 9 augusti 1879 och således 68 år gammal;
att han enligt avtal, senast den 28 mars 1934, med Borås—Jönköpings
järnvägsaktiebolag anställts att till och med utgången av år 1944 vara
järnvägens trafikchef med skyldighet att jämväl utföra på befattningarna
som bolagets verkställande direktör och sekreterare i styrelsen ankommande
göromål samt med rätt till en årslön av 15 000 kronor jämte vissa
förmåner, värderade till 1 500 kronor för år;
att — i samband med förhandlingar om statsövertagande av bolagets
järnväg — ny överenskommelse den 13 december 1935 träffats mellan bolagets
styrelse och Hellroth, enligt vilket avtal Hellroths anställning skulle
upphöra från och med den fardag (den 1 april eller 1 oktober), som infölle
näst efter tre månader från det järnvägen Ulricehamn—Jönköping
blivit öppnad för allmän trafik och övertagits av statens järnvägar,
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
samt Hellroth såsom ersättning för mistade löneförmåner skulle äga
uppbära 9 000 kronor för år under tiden från anställningens upphörande intill
den 9 augusti 1942, då han uppnådde 63 års ålder och bleve berättigad till
pension från enskilda järnvägarnes pensionskassa, samt 2 700 kronor för
år under tiden därefter till den 9 augusti 1944, då bolagets ersättningsskyldighet
skulle upphöra;
att enligt ett den 6 och 7 februari 1936 dagtecknat tillägg till avtalet den
13 december 1935 Hellroth skulle från den tidpunkt, då hans anställning
hos bolaget enligt sistnämnda avtal skulle upphöra, intill den 9 augusti
1942 vara skyldig mottaga anställning vid Borås—Jönköpings järnväg eller
vid statens järnvägar, under förutsättning att för honom lämplig tjänstgöring
kunde beredas, i vilket fall Hellroth förutom de i nyssnämnda avtal
angivna förmånerna skulle åtnjuta de övriga särskilda förmåner, som
tillkomme närmast likställd ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar,
såsom semester, fribiljetter, sjukvård och dylikt;
att han den 1 mars 1940 övergått i statens järnvägars tjänst i samband
med att bandelen Ulricehamn—Jönköping införlivades med det statliga
järnvägsnätet och därefter tjänstgjort vid statens järnvägar till förenämnda
den 9 augusti 1942;
att han efter avgången ur statens järnvägars tjänst i egenskap av delägare
— sedan 1 juli 1906 — i enskilda järnvägarnes pensionskassa, vilken
kassa övertagits av staten den 1 juli 1945, uppburit en enligt kassans reglemente
beräknad pension av 6 300 kronor för år, vartill kommit från statens
järnvägar författningsenligt utgående dyrtidstillägg med 80 kronor för
månad;
att han under tiden 1 oktober 1940—9 augusti 1944 åtnjutit ersättning
enligt avtalet den 13 december 1935 jämte tilläggsbestämmelserna till detta
avtal;
att han ingått giftermål den 9 december 1937 eller således vid 58 års
ålder;
att äktenskapet på grund av Hellroths ålder vid dess ingående enligt
stadgarna för enskilda järnvägarnes pensionskassa icke medfört familjepensionsrätt;
samt
att hustrun är född år 1905 och att makarna hava en son, född
år 1943.
Hos Kungl. Maj :t har Hellroth i en den 27 januari 1947 dagtecknad
skrift anhållit, att Kungl. Maj :t måtte medgiva, att hans efterlevande finge
komma i åtnjutande av familjepension i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som utginge till efterlevande efter tjänsteman i motsvarande ställning
vid förutvarande enskild järnväg. Till stöd för ansökningen har Hellroth
anfört i huvudsak följande.
Enär Hellroth enligt överenskommelserna med Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag
skulle åtnjuta de särskilda förmåner, som tillkomme närmast
likställd ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, och då enligt
allmänna familjepensionsreglementet äktenskap, ingånget före 60 års ål
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
der, grundläde familjepensionsrätt, hade han alltsedan sitt äktenskaps ingående
haft den bestämda uppfattningen, att hans efterlevande skulle få
familjepension enligt bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet.
För att tillmötesgå vederbörande statliga myndigheter hade han undertecknat
de i ärendet omförmälda överenskommelserna och därigenom under
tiden 1 oktober 1940—31 december 1944 fått vidkännas en inkomstminskning
på omkring 33 000 kronor, vilket belopp skulle kunnat utgöra
ett avsevärt bidrag till de efterlevandes uppehälle. Till enskilda järnvägarnes
pensionskassa hade för Hellroth inbetalats tjänste- och familjepensionsavgifter
till belopp av 50 737 kronor, varav han själv erlagt 23 062
kronor. Även till statens järnvägar hade han i pensionsavgifter inbetalat
ett jämförelsevis stort belopp.
Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 12 februari 1947 tillstyrkt beredande
av familjepensionsrätt för Hellroth och därvid anfört bland annat
följande.
Hellroth hade vid äktenskapets ingående den 9 december 1937 redan uppnått
58 års ålder. Jämlikt då gällande bestämmelser medförde äktenskap,
ingånget efter fyllda 50 år, icke familjepensionsrätt i enskilda järnvägarnes
pensionskassa. I senare, från och med den 1 juli 1940, gällande reglemente
för kassan hade genom en ny bestämmelse möjlighet öppnats för
delägare, som vid tiden för äktenskapets ingående fyllt 50 men ej 55 år,
att mot särskild avgift bereda sina efterlevande pensionsrätt. Hellroths levnadsålder
den 9 december 1937 hade emellertid överstigit även 55 årsgränsen.
De i Hellroths ansökning lämnade uppgifterna rörande storleken av erlagda
pensionsavgifter och det belopp, varom Hellroth ifråga om löneförmåner
under tiden 1 oktober 1940—31 december 1944 gått miste genom
statsförvärvet av järnvägen Borås—Jönköping, kunde av styrelsen vitsordas,
dock med den ändring, att — enär sammanlagda beloppet av de av
Hellroth under nämnda tid uppburna löne- och pensionsförmånerna uppgått
till 39 040 kronor — det belopp, varom han gått miste, utgjorde omkring
31 000 kronor.
De för Hellroth av honom själv och hans arbetsgivare till enskilda järnvägarnes
pensionskassa under årens lopp inbetalade pensionsavgifterna kunde
visserligen icke i och för sig utgöra grund för anspråk på förmåner utöver
de i kassans reglemente respektive i överenskommelsen om kassans
förstatligande fastställda, men å andra sidan syntes det styrelsen med hänsyn
till av Hellroth utan hans förvållande mistade avlöningsförmåner och
jämväl med beaktande av övriga i framställningen åberopade omständigheter
— såsom att statsövertagandet av järnvägen minskat Hellroths möjligheter
att i annan ordning sörja för sina efterlevandes bärgning — icke obilligt,
att någon kompensation bereddes honom i den form, som framställningen
avsåge, nämligen att hans efterlevande erhölle rätt till familjepension.
Därest Hellroth varit familjepensionsberältigad enligt reglementet för
enskilda järnvägarnes pensionskassa, skulle hans eventuellt efterlevande
maka — utan pensionsberättigat barn — tillkommande pension inklusive
10 procents förhöjning jämlikt nyssberörda förstatligande-överenskommelse
uppgå till ett belopp av 3 267 kronor, varjämte statliga tilläggsförmåner,
beräknade enligt nuvarande grunder och indexläge, skulle utgå med
sammanlagt 15,95 kronor för månad räknat.
Enär Hellroth icke kvarstått i statens järnvägars tjänst vid tidpunkten
för statens övertagande av enskilda järnvägarnes pensionskassa, kunde en
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 123.
11
ligt styrelsens mening familjepension med tillämpning av bestämmelserna
i allmänna familjepensionsreglementet nu icke ifrågakomma. Den av Hellroth
åberopade, i sistnämnda reglemente stadgade maximiåldern — 60 år
— för ingående av äktenskap, medförande rätt att åtnjuta familjepension
enligt samma reglemente, syntes således få anses irrelevant i förevarande
fall.
På grund av vad sålunda anförts och då styrelsen ansåge skäl föreligga,
att Hellroth i anslutning till hans delägarskap i enskilda järnvägarnes
pensionskassa medgåves rätt till familjepension, ville styrelsen tillstyrka,
att Hellroth förklarades berättigad till samma familjepensionsrätt för sina
efterlevande, som skulle hava tillkommit honom, om han vid äktenskaps
ingående före fyllda 55 år förvärvat sådan förmån.
Statskontoret har i utlåtande den 4 mars 1947 anfört, att statskontoret
med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter icke ville
motsätta sig bifall till den gjorda framställningen på sätt järnvägsstyrelsen
tillstyrkt.
Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst angående de omständigheter
och villkor, under vilka Hellroth avgått från den av honom innehavda
trafikchefsbefattningen hos Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag, ävensom
till i övrigt föreliggande förhållanden synes mig fog förefinnas för
förslaget, att viss kompensation beredes Hellroth och att detta sker i den
form att familjepensionsrätt tillförsäkras honom för hans eventuella efterlevande.
För egen del vill jag såsom skälig avvägning av familjepensionsförmånen
förorda, att familjepensionsrätt beredes Hellroth, såsom om han
innehaft befattning, för vilken enligt 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
gäller ett familjepensionsunderlag av 3 048 kronor, och i befattningen
kunnat åberopa för hel pension erforderligt antal tjänstår.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre trafikchefen vid Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag
John Teodor Hellroth må åtnjuta familjepensionsrätt,
såsom om han innehaft befattning vid statens järnvägar,
för vilken enligt 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
gäller ett familjepensionsunderlag av 3 048 kronor,
och i befattningen kunnat åberopa för hel pension erforderligt
antal tjänstår.
Vad föredraganden under punkterna l:o—3:o hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Olov Sommar.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1948:148 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar om understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. a1 i texten
- BU 1948:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsrätt för kaptenen i livgrenadjårregementets reserv E. A. Clementz m. m. s. 1 i texten