Sök i Ratio Lex

Angående pensionsrätt för kaptenen i livgrenadjärregementets reserv E. A. Clementz m. m

1948-03-10 · 11 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:123, Angående pensionsrätt för kaptenen i livgrenadjärregementets reserv E. A. Clementz m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

1

Nr 123.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsrätt

för kaptenen i livgrenadjärregementets reserv E. A.

Clementz m. mgiven Stockholms slott den 10 mars

1948.

V’ Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bialla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt

inder punkterna l:o—3:o.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 10 mars 1948.

Närvarande :

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Ericsson, Mossberg, Kock.

Statsrådet Ericsson anmäler uppkomna frågor angående dels pensionsrätt

för kaptenen i livgrenadjärregementets reserv Ernst Alfred Clementz,

dels förhöjd familjepension åt byråchefen Ernst Vilhelm Sundströms efterlevande,

dels ock familjepensionsrätt för förre trafikchefen vid Borås—Jönköpings

järnvägsaktiebolag John Teodor Hellroth. Föredraganden anför

därvid följande.

1 :o.

Kaptenen i livgrenadjärregementets reserv Ernst Alfred Clementz. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Clementz är född den 11 juni 1887 och alltså 60 år gammal;

att han varit anställd vid poliskåren i Malmö från och med den 1 augusti

1913 till och med den 18 september 1919, därav intill den 31 mars 1915

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 123 124.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 123-

såsom extra konstapel, under tiden 1 april 1915—13 maj 1918 såsom ordinarie

konstapel och under tiden därefter såsom detektivkonstapel;

att Clementz, efter av honom gjord ansökning, den 15 september 1919

av kommendanten i Boden utnämnts och förordnats till poliskommissarie vid

fästningspolisen därstädes (lönegrad Ca 21 enligt numera gällande lönebestämmelser);
att

Kungl. Maj :t, efter besvär av vissa Clementz’ medsökande, genom beslut

den 31 december 1919 på grund av formell felaktighet vid ansökningsförfarandet

undanröjt nyssnämnda utnämning;

att Clementz uppehållit poliskommissarietjänsten i Boden från utnämningen

intill den 20 mars 1920, då annan person tillträdde tjänsten;

att Clementz i samband med utnämningen till poliskommissarie nödgats

begära avsked från sin befattning vid Malmö poliskår och efter utnämningens

undanröjande icke ägt möjlighet återvinna denna befattning;

att Clementz innehaft anställning såsom tulldetektiv vid tullverket från

och med den 6 november 1925 till och med den 31 december 1928, då tulldetektivtjänsten

indragits;

att Clementz, som år 1919 utnämnts till löjtnant i reserven och år 1930

befordrats till kapten i reserven, på egen begäran varit inbeordrad till militärtjänstgöring

i egenskap av reservofficer alltsedan den 28 juli 1930, därvid

han åtnjutit avlöning såsom motsvarande beställningshavare å aktiv

stat;

att Clementz före sist omförmälda tidpunkt fullgjort den tjänstgöring,

som ålegat honom enligt vederbörlig reservbefälsförordning, och år 1929 utbekommit

kapitaliserade värdet av honom tillkommande reservpension;

samt att Clementz’ nuvarande konimendering till militärtjänstgöring avser

tiden längst intill den 1 juli 1948.

År 1928 uttog Clementz vid Stockholms rådhusrätt stämning å Kungl.

Maj :t och Kronan och yrkade, under åberopande av att Kungl. Maj :ts beslut,

varigenom hans utnämning i Boden undanröjts, icke stått i överensstämmelse

med gällande författningar, ersättning för den skada, han genom

beslutet lidit. Rådhusrätten utlät sig genom dom den 5 december 1928 sålunda.

Enär kommendanten i Boden genom en till Clementz utfärdad fullmakt

utnämnt och förordnat Clementz att från och med den 24 september 1919

vara poliskommissarie vid fästningspolispersonalen med rätt att åtnjuta

den lön och de övriga förmåner, som enligt stat och författningar åtföljde

denna beställning, ävensom kungjort utnämningen å kommendantsorder,

som bragts till Clementz’ kännedom, samt Clementz, som med hänsyn till

vad sålunda förekommit varit pliktig vid laga ansvar att inställa sig i Boden

för att utöva tjänsten, efter åtnjuten permission inträtt i tjänst den 13

oktober 1919 och sedermera under någon tid utövat befattningen, ty och som

på grund härav och då utnämningen trätt i kraft såsom en av militär myndighet

given befallning och i vart fall någon särskild tid för klagan över

sådan utnämning icke funnes stadgad, vadan i förevarande fall utnämningens

giltighet icke kunde antagas hava varit betingad av laga kraft å

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

3

beslutet, annat icke kunde anses än att Clementz efter inträdet i tjänst såsom

poliskommissarie innehaft ordinarie anställning på staten för polispersonalen

i Boden, och Clementz vid sådant förhållande icke kunnat avskedas

eller eljest avföras ur rullorna annat än av särskilda i lag fastställda anledningar;

alltså och då emellertid Kungl. Maj :t utan sådan anledning, som

sålunda åsyftades, sedermera meddelat beslut, som föranlett, att Clementz

från och med den 20 mars 1920 försatts ur tjänst, samt Kronan vid sådant

förhållande icke kunde undgå att ersätta Clementz för den förlust i inkomst,

som Clementz genom Kungl. Maj :ts ifrågavarande åtgärd lidit, och Kronan

icke haft något att erinra mot storleken i och för sig av det av Clementz

uti sådant avseende för tiden från och med den 20 mars 1920 till den 1 maj

1928 slutligen fordrade belopp å 34 624 kronor 1 öre, men Clementz’ i övrigt

i målet framställda skadeståndsanspråk måste anses sakna fog, prövade rådhusrätten

rättvist i så måtto bifalla Clementz’ talan, att Kronan förpliktades

att genast mot kvitto till Clementz utgiva 34 624 kronor 1 öre jämte fem procent

årlig ränta därå från stämningsdagen den 4 juni 1928, till dess betalning

skedde; och skulle Kronan tillika ersätta Clementz’ rättegångskostnader

med skäliga ansedda 1 200 kronor jämte vad Clementz visade sig hava utgivit

i lösen för rådhusrättens protokoll i målet.

Svea hovrätt, varest målet fullföljdes, prövade emellertid i dom den 3

maj 1929 rättvist att på anförda skäl, med ändring av rådhusrättens dom,

ogilla Clementz’ i målet förda talan.

Kungl. Maj :t i högsta domstolen, varest Clementz fullföljde sin talan, anförde

i dom den 1 februari 1930 följande.

I målet är upplyst, att kommendantens i Boden beslut den 15 september

1919, varigenom Clementz utnämnts till poliskommissarie vid fästningspolispersonalen

i Boden, blivit på anförda besvär undanröjt genom Kungl.

Maj :ts beslut den 31 december samma år, samt att Clementz sedermera allenast

varit förordnad att tills vidare intill dess tjänsten bleve med ordinarie

innehavare besatt uppehålla densamma, vilket förordnande upphörde den

20 mars 1920, då annan person till tjänsten utnämndes.

Vid sådant förhållande och då Clementz icke kan därå att, innan Kungl.

Maj :ts berörda beslut gavs, kommendanten för honom utfärdat fullmakt å

tjänsten och inkallat honom till tjänstgöring grunda rätt att ändock varda

bibehållen vid de med tjänsten förenade löneförmåner,

samt även om det finge anses att kommendanten genom nämnda åtgärder

eller i annat avseende förfarit felaktigt, Kronan i allt fall icke är ersättningsskyldig

för Clementz därigenom tillskyndad skada,

prövar Kungl. Maj :t lagligt fastställa det slut, vari hovrätten stannat.

Genom beslut den 6 februari 1942 har Kungl. Maj :t avslagit eu av Clementz

gjord ansökning om resning i förenämnda mål.

I motion nr II: 387 till 1930 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte

medgiva, att till Clementz finge utbetalas det i rådhusrättens dom omförinälda

beloppet 34 624 kronor 1 öre jämte ränta ävensom ytterligare ett belopp

av 1 286 kronor 50 öre, motsvarande Clementz’ rättegångskostnader in. in.

Till stöd för den i motionen gjorda hemställan anförde motionärerna bland

annat följande.

Clementz är genom myndigheternas (Kungl. Maj:ts och kommendantens)

åtgärder utan egen skuld berövad sitt levebröd och står för närvarande in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

för fullständig ruin med en sjuklig hustru och en sjuårig son att försörja.

Även om man kan hava den uppfattningen, att ingen bestämd ämbetsman

kan lastas för att utvecklingen gestaltat sig på detta olyckliga sätt, och

även om det är uppenbart, att från myndigheternas sida denna utveckling

aldrig varit åsyftad, så måste man dock säga sig, att i förevarande fall,

om någonsin, borde föreligga skyldighet för staten att träda hjälpande emellan.

Utsikterna för Clementz att slå sig fram på en ny bana äro icke stora.

Och även om han skulle lyckas erhålla en tillfredsställande anställning, kan

han aldrig på egen hand repa sig ur den ekonomiska misär, vari han genom

ett oblitt öde råkat. Ett kraftigt och tillräckligt kraftigt handtag från det

allmänna är här, om någonstädes, motiverat.

1930 års riksdag (skriv, nr 213) beslöt i anledning av motionen att bemyndiga

Kungl. Maj :t att till Clementz utbetala ett belopp av 20 000 kronor

såsom ersättning för honom åsamkade förluster, under förutsättning

att Clementz visade, att han träffat ackord med sina fordringsägare.

Riksdagen anförde i ärendet bland annat följande.

Av den av motionärerna förebragta utredningen synes riksdagen framgå,

att Clementz utan eget förvållande genom vissa av vederbörande myndigheter

vidtagna åtgärder kommit att bliva lidande och försatts i en sådan

situation, att hans ekonomi blivit allvarligt rubbad. Även om Clementz’ ersättningsanspråk

gent emot Kronan genom Kungl. Maj :ts dom den 1 februari

1930 lämnats utan bifall, torde dock starka billighetsskäl kunna anföras

för att någon gottgörelse lämnas Clementz för de förluster, som drabbat

honom.

I en jämväl till 1930 års riksdag väckt motion II: 388, vilken dock icke

föranledde någon riksdagens åtgärd, hemställdes, att Clementz måtte -— utöver

den engångsersättning, som avsåges i motionen II: 387 — komma i

åtnjutande av årligt understöd å 4 000 kronor för ettvart av åren 1929 och

1930, dock med avdrag för den inkomst, han kunde för sistnämnda år

erhålla i statens eller kommunal tjänst. I motiveringen för yrkandet i motionen

II: 388 anfördes, att Clementz varit arbetslös, alltsedan anställningen

såsom tulldetektiv upphörde med utgången av år 1928, samt att han vore

i oavvisligt behov av understöd till sitt och sin familjs uppehälle i avbidan

på att han erhölle annan anställning.

En vid 1931 års riksdag väckt motion (II: 262) om ytterligare ersättning

åt Clementz blev av riksdagen avslagen.

I särskilda till Kungl. Maj :t ställda, den 15 augusti 1946 dagtecknade

skrifter har Clementz anhållit, dels att tjänste- och familjepensionsrätt

måtte tillerkännas honom som om han avgått från beställning såsom kapten

å aktiv stat och kunnat åberopa för hel tjänstepension erforderligt antal

tjänstår, dels ock att han måtte komma i åtnjutande av ytterligare ersättning

av statsmedel för den skada han lidit genom upphävandet av utnämningen

till fästningspoliskommissarie.

I en senare till finansdepartementet ingiven skrift har Clementz förklarat

sig avstå från vidare ersättningsanspråk gentemot statsverket, därest hans

ansökan i fråga om pensionsrätt bleve bifallen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

Försvarets civilförvaltning har i den 25 oktober 1946 dagtecknat utlåtande

över nyssberörda ansökningar anfört i huvudsak följande.

Något med det föreliggande jämförligt fall inom statsförvaltningen torde

knappast kunna påvisas. Det synes uppenbart, att Clementz utan eget förvållande

genom vissa av vederbörande myndigheter vidtagna åtgärder tillskyndats

ekonomisk förlust och bragts i en sådan situation, att han under

långa tidsperioder haft stora svårigheter att försörja sig och sin familj.

Statsmakterna hava även beaktat förhållandet och genom olika åtgärder

sökt hålla Clementz skadeslös härför. Förutom att Clementz av 1930 års

riksdag tillerkänts ersättning å 20 000 kronor har han — sedan det visat sig

omöjligt att bereda honom annan lämplig statsanställning — erhållit försörjningsmöjligheter

genom tjänstgöring såsom reservofficer.

Vad pensionsfrågan beträffar får försvarets civilförvaltning erinra, att

föredragande departementschefen i proposition 1937:50 (s. 12) angående

bestridande av kostnaderna för Clementz’ inbeordrande till tjänstgöring vid

försvarsväsendet, förklarat, att det syntes honom skäligt, att Clementz erhölle

möjlighet till fortsatt tjänstgöring intill den 1 oktober 1947 eller den

dag, då Clementz skulle hava uppnått pensionsåldern i befattningen såsom

poliskommissarie vid fästningspolisen i Boden. Med den inställning statsmakterna

visat gentemot Clementz i fråga om hans utkomstmöjligheter synes

det följdriktigt och även skäligt, att Clementz tillerkännes pensionsförmåner

motsvarande vad som skulle hava utgått, därest han bibehållits

vid anställningen såsom poliskommissarie. I sådant fall skulle Clementz vid

beräknad uppnådd pensionsålder den 1 oktober 1947 hava grundlagt rätt

till tjänste- och familjepension enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

såsom befattningshavare i lönegrad Ca 17, till vilken

lönegrad ifrågavarande poliskommissariebefattning var hänförlig. Då Clementz

med tillgodoräknande av två tredjedelar av tjänstgöring vid Malmö

poliskår under tiden 1 augusti 1913—18 september 1919 kan antagas

hava erhållit för hel pension i nämnda poliskommissariebefattning erforderligt

antal tjänstår, synas pensionsförmånerna böra beräknas efter fullt

antal tjänstår. Med hänsyn till omständigheterna torde någon reducering

på grund av icke verkställda pensionsavdrag icke böra ifrågakomma. Det

förhållandet att Clementz år 1929 utbekommit ett belopp motsvarande kapitaliserade

värdet av honom enligt vederbörlig reservbefälsförordning tillkommande

reservpension torde, enär dylik pension regelmässigt får förenas

med tjänstepension och reservpensionen beträffande Clementz grundats

på av honom före den 28 juli 1930 fullgjord tjänstgöring, icke böra

medföra någon reducering av de ifrågasatta pensionsförmånerna, i all synnerhet

som kapitalbeloppet av Clementz torde hava förbrukats för hans och

hans familjs uppehälle under tid, då han saknade arbetsinkomst. Civilförvaltningen

har från poliskammaren i Malmö erhållit uppgift, att Clementz

icke är berättigad till några pensionsförmåner från Malmö stad på grund

av sin tjänstgöring vid Malmö poliskår.

I anslutning till vad sålunda anförts har civilförvaltningen hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för beredande åt Clementz av

rätt till tjänste- och familjepensionsförmåner i likhet med vad som enligt

allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena tillkomma befattningshavare

i den lönegrad, till vilken fästningspoliskommissariebefattningen

varit hänförlig. Vad ansökningen om ytterligare skadestånd beträffar funne

civilförvaltningen, därest Clementz komme i åtnjutande av pensionsförmå
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

ner i enlighet med vad ämbetsverket ifrågasatt, skäl icke föreligga att tillmötesgå

densamma.

Statskontoret har i utlåtande den It februari 1947 anfört, att ämbetsverket

med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter icke ville motsätta

sig, att statsverket beredde Clementz pension från den tidpunkt hans

tjänstgöring vid försvarsväsendet komme att upphöra. På sätt försvarets

civilförvaltning föreslagit borde pensionen bestämmas med utgångspunkt

från tjänstepensionsunderlaget för den lönegrad, till vilken fästningspoliskonunissarietjänsten

varit hänförd, samt beräknas efter fullt antal tjänstår.

Med hänsyn till att Clementz icke vidkänts pensionsavdrag borde enligt

statskontorets mening sedvanlig reduktion med tio procent ske av

pensionsbeloppet.

I likhet med försvarets civilförvaltning har statskontoret ansett särskild

ersättning åt Clementz utöver pensionen icke böra ifrågakomma.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår föreligga i detta ärende alldeles

särskilda omständigheter. Dessa synas mig tala för att ett beslut

om pension i förevarande fall icke begränsas att avse tjänstepension med

visst belopp åt Clementz själv utan erhåller formen av medgivande av

tjänste- och familjepensionsrätt för Clementz, såsom om han innehaft

pensionsberättigande befattning. Med hänsyn till att Clementz sedan en

lång följd av år tjänstgjort såsom kapten med åtnjutande av avlöning efter

samma lönegrad och löneklass, som om han varit kapten på aktiv stat,

och med beaktande även av övriga föreliggande förhållanden synes mig

härvid pensionsrätten böra anknytas till pensionsnivån för kapten. För dylik

beställningshavare utgöra tjänstepensionsunderlag (begynnelseunderlag)

och familjepensionsunderlag enligt 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

8 160 respektive 3 312 kronor. Till jämförelse må nämnas,

att sagda underlag för befattning, motsvarande fästningspoliskommissarietjänsten,

utgöra 6 360 respektive 2 628 kronor. På sätt myndigheterna

förordat bör Clementz anses innehava för hel pension erforderligt antal

tjänstår. Någon reduktion av pensionsförmånen i anledning av att Clementz

icke haft att vidkännas pensionsavdrag synes mig icke böra ifrågakomma.

Den av Clementz gjorda framställningen om ytterligare ersättning för

lidna förluster genom upphävandet av utnämningen till poliskommissarie

torde icke böra föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kaptenen i livgrenadjärregementets reserv Ernst Alfred

Clementz må åtnjuta tjänste- och familjepensionsrätt,

såsom om han innehaft beställning som kapten å aktiv stat

och kunnat åberopa för hel tjänstepension erforderligt antal

tjänstår.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

2:o.

7

Byråchefen Ernst Vilhelm Sundströms efterlevande. Av handlingarna i

ärendet inhämtas,

att Sundström var född den 14 oktober 1904;

att han omkom genom flygolycka under tjänsteresa den 12 februari

1948;

att han år 1928 avlade civilingenjörsexamen vid tekniska högskolan i

Stockholm;

att han var förordnad såsom vägingenjörsassistent i Värmlands län under

tiden 26 september 1930—31 mars 1934 och såsom biträdande ingenjör

för ödebygdsvägarna i Västerbottens län under tiden 1 april 1934 30 juni

1935;

att han från och med den 1 juli 1935 utnämndes till biträdande vägingenjör

i Jämtlands län;

att han under tiden 17 oktober 1938—30 juni 1939 på förordnande uppehöll

befattningen såsom förste byråingenjör i kommunikationsdepartementet

och den 12 maj 1939 utnämndes till ordinarie innehavare av samma

befattning från och med den 1 juli samma år (lönegrad Ca 29 enligt statens

allmänna avlöningsreglemente);

att han av Kungl. Maj :t förordnats att under tiden 1 juli 1943—30 juni

1944 vara extra byråchef samt från och med den 1 juli 1944 byråchef för

tekniska ärenden i kommunikationsdepartementet (lönegrad Cr 10 enligt

statens allmänna avlöningsreglemente);

att han under tiden 1 januari 1945—31 januari 1947 var förordnad såsom

avdelningschef hos statens arbetsmarknadskommission;

att han av Kungl. Maj :t förordnats att från och med den 1 februari 1947

tills vidare såsom sakkunnig inom folkhushållningsdepartementet bereda

och föredraga ärenden, som av departementschefen överlämnades till honom

för handläggning;

att han för fullgörande av sistnämnda uppdrag från och med den 1 januari

1948 ägde åtnjuta dels avlöningsförmåner, motsvarande dem som enligt

statens allmänna avlöningsreglemente tillkomma tjänsteman i lönegraden

Cr 10, dels ock ett särskilt arvode av trehundra kronor i månaden;

samt att han vid sin död efterlämnade änkan Karin Sofia Sundström,

född Mörk, vilken är född den 5 februari 1904, samt fyra minderåriga

barn Eric Vilhelm, född den 8 januari 1933, Britta Margareta, född den

25 mars 1934, Lars Åke, född den 22 december 1936, samt Sven Arne, född

den 16 februari 1939.

Den av Sundström år 1939 tillträdda och av honom alltintill dödsfallet

innehavda ordinarie fullmaktstjänsten såsom förste byråingenjör i kommunikationsdepartementet

är förenad med pensionsrätt med ett familjepensionsunderlag

av 3 696 kronor enligt 1947 års allmänna familjepensionsreglemente.

Däremot ägde Sundström icke pensionsrätt vare sig i

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

egenskap av byråchef i sagda departement — ehuru byråchefsbefattningen

var ordinarie tjänst — eller på grund av anställningarna i statens arbetsmarknadskommission

och i folkhushållningsdepartementet.

Den familjepensionsrätt, som sålunda tillkommer Sundströms efterlevande,

kan icke anses svara mot den ställning Sundström i realiteten intagit

i tjänstehänseende. Med hänsyn härtill och till det utomordentliga sätt, varpå

han fullgjort sina betydelsefulla uppgifter, och med beaktande tillika av

de tragiska förhållanden, under vilka han — stadd i tjänsteresa — ryckts

bort, anser jag mig böra förorda, att åt Sundströms efterlevande utverkas

bättre förmåner i pensionshänseende än som tillkomma dem, om det för

Sundström i egenskap av förste byråingenjör gällande familjepensionsunderlaget

lägges till grund för pensionsbestämningen. För egen del anser

jag ett medgivande för Sundströms efterlevande att åtnjuta familjepension,

såsom om Sundström innehaft befattning i lönegraden Co 14 enligt

statens allmänna avlöningsreglemente, innebära en skälig avvägning av pensionsförmånen.

Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att enligt vad jag inhämtat

Sundströms efterlevande jämlikt av riksförsäkringsanstalten tillämpade

principer för beräkning av olycksfallslivränta för närvarande icke hava

att påräkna dylik livränta.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vid bestämmandet av familjepension åt byråchefen

Ernst Vilhelm Sundströms efterlevande skall så anses, som

om Sundström varit befattningshavare i lönegrad Co 14 enligt

statens allmänna avlöningsreglemente.

3:o.

Förre trafikchefen vid Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag John Teodor

Hellroth. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hellroth är född den 9 augusti 1879 och således 68 år gammal;

att han enligt avtal, senast den 28 mars 1934, med Borås—Jönköpings

järnvägsaktiebolag anställts att till och med utgången av år 1944 vara

järnvägens trafikchef med skyldighet att jämväl utföra på befattningarna

som bolagets verkställande direktör och sekreterare i styrelsen ankommande

göromål samt med rätt till en årslön av 15 000 kronor jämte vissa

förmåner, värderade till 1 500 kronor för år;

att — i samband med förhandlingar om statsövertagande av bolagets

järnväg — ny överenskommelse den 13 december 1935 träffats mellan bolagets

styrelse och Hellroth, enligt vilket avtal Hellroths anställning skulle

upphöra från och med den fardag (den 1 april eller 1 oktober), som infölle

näst efter tre månader från det järnvägen Ulricehamn—Jönköping

blivit öppnad för allmän trafik och övertagits av statens järnvägar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

samt Hellroth såsom ersättning för mistade löneförmåner skulle äga

uppbära 9 000 kronor för år under tiden från anställningens upphörande intill

den 9 augusti 1942, då han uppnådde 63 års ålder och bleve berättigad till

pension från enskilda järnvägarnes pensionskassa, samt 2 700 kronor för

år under tiden därefter till den 9 augusti 1944, då bolagets ersättningsskyldighet

skulle upphöra;

att enligt ett den 6 och 7 februari 1936 dagtecknat tillägg till avtalet den

13 december 1935 Hellroth skulle från den tidpunkt, då hans anställning

hos bolaget enligt sistnämnda avtal skulle upphöra, intill den 9 augusti

1942 vara skyldig mottaga anställning vid Borås—Jönköpings järnväg eller

vid statens järnvägar, under förutsättning att för honom lämplig tjänstgöring

kunde beredas, i vilket fall Hellroth förutom de i nyssnämnda avtal

angivna förmånerna skulle åtnjuta de övriga särskilda förmåner, som

tillkomme närmast likställd ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar,

såsom semester, fribiljetter, sjukvård och dylikt;

att han den 1 mars 1940 övergått i statens järnvägars tjänst i samband

med att bandelen Ulricehamn—Jönköping införlivades med det statliga

järnvägsnätet och därefter tjänstgjort vid statens järnvägar till förenämnda

den 9 augusti 1942;

att han efter avgången ur statens järnvägars tjänst i egenskap av delägare

— sedan 1 juli 1906 — i enskilda järnvägarnes pensionskassa, vilken

kassa övertagits av staten den 1 juli 1945, uppburit en enligt kassans reglemente

beräknad pension av 6 300 kronor för år, vartill kommit från statens

järnvägar författningsenligt utgående dyrtidstillägg med 80 kronor för

månad;

att han under tiden 1 oktober 1940—9 augusti 1944 åtnjutit ersättning

enligt avtalet den 13 december 1935 jämte tilläggsbestämmelserna till detta

avtal;

att han ingått giftermål den 9 december 1937 eller således vid 58 års

ålder;

att äktenskapet på grund av Hellroths ålder vid dess ingående enligt

stadgarna för enskilda järnvägarnes pensionskassa icke medfört familjepensionsrätt;
samt

att hustrun är född år 1905 och att makarna hava en son, född

år 1943.

Hos Kungl. Maj :t har Hellroth i en den 27 januari 1947 dagtecknad

skrift anhållit, att Kungl. Maj :t måtte medgiva, att hans efterlevande finge

komma i åtnjutande av familjepension i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som utginge till efterlevande efter tjänsteman i motsvarande ställning

vid förutvarande enskild järnväg. Till stöd för ansökningen har Hellroth

anfört i huvudsak följande.

Enär Hellroth enligt överenskommelserna med Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag

skulle åtnjuta de särskilda förmåner, som tillkomme närmast

likställd ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, och då enligt

allmänna familjepensionsreglementet äktenskap, ingånget före 60 års ål
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

der, grundläde familjepensionsrätt, hade han alltsedan sitt äktenskaps ingående

haft den bestämda uppfattningen, att hans efterlevande skulle få

familjepension enligt bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet.

För att tillmötesgå vederbörande statliga myndigheter hade han undertecknat

de i ärendet omförmälda överenskommelserna och därigenom under

tiden 1 oktober 1940—31 december 1944 fått vidkännas en inkomstminskning

på omkring 33 000 kronor, vilket belopp skulle kunnat utgöra

ett avsevärt bidrag till de efterlevandes uppehälle. Till enskilda järnvägarnes

pensionskassa hade för Hellroth inbetalats tjänste- och familjepensionsavgifter

till belopp av 50 737 kronor, varav han själv erlagt 23 062

kronor. Även till statens järnvägar hade han i pensionsavgifter inbetalat

ett jämförelsevis stort belopp.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 12 februari 1947 tillstyrkt beredande

av familjepensionsrätt för Hellroth och därvid anfört bland annat

följande.

Hellroth hade vid äktenskapets ingående den 9 december 1937 redan uppnått

58 års ålder. Jämlikt då gällande bestämmelser medförde äktenskap,

ingånget efter fyllda 50 år, icke familjepensionsrätt i enskilda järnvägarnes

pensionskassa. I senare, från och med den 1 juli 1940, gällande reglemente

för kassan hade genom en ny bestämmelse möjlighet öppnats för

delägare, som vid tiden för äktenskapets ingående fyllt 50 men ej 55 år,

att mot särskild avgift bereda sina efterlevande pensionsrätt. Hellroths levnadsålder

den 9 december 1937 hade emellertid överstigit även 55 årsgränsen.

De i Hellroths ansökning lämnade uppgifterna rörande storleken av erlagda

pensionsavgifter och det belopp, varom Hellroth ifråga om löneförmåner

under tiden 1 oktober 1940—31 december 1944 gått miste genom

statsförvärvet av järnvägen Borås—Jönköping, kunde av styrelsen vitsordas,

dock med den ändring, att — enär sammanlagda beloppet av de av

Hellroth under nämnda tid uppburna löne- och pensionsförmånerna uppgått

till 39 040 kronor — det belopp, varom han gått miste, utgjorde omkring

31 000 kronor.

De för Hellroth av honom själv och hans arbetsgivare till enskilda järnvägarnes

pensionskassa under årens lopp inbetalade pensionsavgifterna kunde

visserligen icke i och för sig utgöra grund för anspråk på förmåner utöver

de i kassans reglemente respektive i överenskommelsen om kassans

förstatligande fastställda, men å andra sidan syntes det styrelsen med hänsyn

till av Hellroth utan hans förvållande mistade avlöningsförmåner och

jämväl med beaktande av övriga i framställningen åberopade omständigheter

— såsom att statsövertagandet av järnvägen minskat Hellroths möjligheter

att i annan ordning sörja för sina efterlevandes bärgning — icke obilligt,

att någon kompensation bereddes honom i den form, som framställningen

avsåge, nämligen att hans efterlevande erhölle rätt till familjepension.

Därest Hellroth varit familjepensionsberältigad enligt reglementet för

enskilda järnvägarnes pensionskassa, skulle hans eventuellt efterlevande

maka — utan pensionsberättigat barn — tillkommande pension inklusive

10 procents förhöjning jämlikt nyssberörda förstatligande-överenskommelse

uppgå till ett belopp av 3 267 kronor, varjämte statliga tilläggsförmåner,

beräknade enligt nuvarande grunder och indexläge, skulle utgå med

sammanlagt 15,95 kronor för månad räknat.

Enär Hellroth icke kvarstått i statens järnvägars tjänst vid tidpunkten

för statens övertagande av enskilda järnvägarnes pensionskassa, kunde en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

11

ligt styrelsens mening familjepension med tillämpning av bestämmelserna

i allmänna familjepensionsreglementet nu icke ifrågakomma. Den av Hellroth

åberopade, i sistnämnda reglemente stadgade maximiåldern — 60 år

— för ingående av äktenskap, medförande rätt att åtnjuta familjepension

enligt samma reglemente, syntes således få anses irrelevant i förevarande

fall.

På grund av vad sålunda anförts och då styrelsen ansåge skäl föreligga,

att Hellroth i anslutning till hans delägarskap i enskilda järnvägarnes

pensionskassa medgåves rätt till familjepension, ville styrelsen tillstyrka,

att Hellroth förklarades berättigad till samma familjepensionsrätt för sina

efterlevande, som skulle hava tillkommit honom, om han vid äktenskaps

ingående före fyllda 55 år förvärvat sådan förmån.

Statskontoret har i utlåtande den 4 mars 1947 anfört, att statskontoret

med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter icke ville

motsätta sig bifall till den gjorda framställningen på sätt järnvägsstyrelsen

tillstyrkt.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst angående de omständigheter

och villkor, under vilka Hellroth avgått från den av honom innehavda

trafikchefsbefattningen hos Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag, ävensom

till i övrigt föreliggande förhållanden synes mig fog förefinnas för

förslaget, att viss kompensation beredes Hellroth och att detta sker i den

form att familjepensionsrätt tillförsäkras honom för hans eventuella efterlevande.

För egen del vill jag såsom skälig avvägning av familjepensionsförmånen

förorda, att familjepensionsrätt beredes Hellroth, såsom om han

innehaft befattning, för vilken enligt 1947 års allmänna familjepensionsreglemente

gäller ett familjepensionsunderlag av 3 048 kronor, och i befattningen

kunnat åberopa för hel pension erforderligt antal tjänstår.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre trafikchefen vid Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag

John Teodor Hellroth må åtnjuta familjepensionsrätt,

såsom om han innehaft befattning vid statens järnvägar,

för vilken enligt 1947 års allmänna familjepensionsreglemente

gäller ett familjepensionsunderlag av 3 048 kronor,

och i befattningen kunnat åberopa för hel pension erforderligt

antal tjänstår.

Vad föredraganden under punkterna l:o—3:o hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Olov Sommar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:148 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar om understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. a1 i texten
  2. BU 1948:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsrätt för kaptenen i livgrenadjårregementets reserv E. A. Clementz m. m. s. 1 i texten