Sök i Ratio Lex

Angående anslag till lån till anordnande av kollektiva tvätterier

1948-03-05 · 28 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:130, Angående anslag till lån till anordnande av kollektiva tvätterier

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

1

Nr 130.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till lån till anordnande av kollektiva tvätterier;

given Stockholms slott den 5 mars 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förelag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro;

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Sammanfattning.

1 förevarande proposition föreslås, att statslån skall kunna utgå för anordnande

av kollektiva tvätterier med högst 80 % av de godkända anläggningskostnaderna,

varjämte i vissa fall skall föreligga möjlighet att inom ramen

för lånet lämna en direkt subvention, genom att lånet eller viss del av lånet,

dock högst 20 000 kronor, skall kunna göras räntefritt och stående. Lån skall

kunna beviljas huvudsakligen till kommuner, landsting och ekonomiska föreningar.

1—327 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 130.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, GjÖRES, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om

anvisande av anslag till lån till anordnande av kollektiva tvätterier samt anför

följande.

1941 års befolkningsutredning1 har den 23 januari 1947 överlämnat betänkande

med förslag att underlätta hushållens tvättarbete (Kollektiv tvätt; SOU

1947:1).

Vid remissbehandlingen har betänkandets 14 kap. med förslag om utbildning

av tvätteripersonal remitterats för sig, varefter betänkandet i denna del

överlämnats till ecklesiastikdepartementet. Genom beslut den 31 oktober 1947

och den 6 februari 1948 har Kungl. Maj:t bemyndigat överstyrelsen för yrkesutbildning

att under innevarande budgetår anordna viss av utredningen föreslagen

kursverksamhet, nämligen dels en kurs om 6 veckor för lärare i tvätteriteknik

vid yrkes- och verkstadsskolor, dels 3 kurser om vardera 20 veckor

för föreståndare för mindre tvätterier och dels 4 kurser om vardera 14 dagar

för föreståndare vid mindre gemensamhetstvätterier på landsbygden.

Över betänkandet, i vad detta kommer att behandlas i denna proposition,

hava utlåtanden avgivits av

socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, statens

byggnadslånebyrå, statens nämnd för samlingslokaler, medicinalstyrelsen,

statens institut för folkhälsan, statskontoret, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

egnahemsstyrelsen efter hörande av egnahemsnämnderna, statens

provningsanstalt, statens industrikommission, statens priskontrollnämnd efter

hörande av aktiv hushållning, överståthållarämbetet, länsstyrelserna utom

länsstyrelsen i Västerbottens län, socialvårdskommittén, norrlandskommittén,

samtliga landstings förvaltningsutskott utom förvaltningsutskotten hos

Jönköpings, Gotlands, Blekinge, Gävleborgs och Västernorrlands läns landsting,

samtliga hushållningssällskap utom Jönköpings läns,

svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet,

statens hantverksinstitut, svenska textilforskningsinstitutet, institutet för

tvätteknisk forskning, hemmens forskningsinstitut,

Sveriges industriförbund, Sveriges tvätteriidkareförbund, grov- och fabriksarbetareförbundet,

svenska arkitekters riksförbund, Sveriges fastighetsägare
1

Vid utarbetandet av betänkandet hava deltagit samtliga ledamöter av befolkningsutredningen

och av utredningens delegation för hem- och familjefrågor, se 1947 års riksdagsberättelse,

s. 74.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

3

förbund, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund, kooperativa förbundet, bygdegårdarnas

riksförbund, yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika-Bremerförbundet,

svenska skolkökslärarinnornas förening, Sveriges hemkonsulenters

förening,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, svenska landsbygdens kvinnoförbund,

folkpartiets kvinnoförbund samt högerns centrala kvinnoråd.

Länsstyrelserna hava vid sina utlåtanden fogat yttranden av länsarkitekt

och förste provinsialläkare samt fem kommuner inom resp. län, varav minst

två typiska landsbygdskommuner och minst två typiska tätortskommuner,

varav minst en stad.

Inledning.

Hittillsvarande Åtgärder för underlättande av

hushållens tvättarbete.

Från skilda håll har under de senaste åren visats ett allt större intresse

för ett underlättande av hushållens tvättarbete. Stödåtgärder av olika slag

ha förekommit såväl från det allmännas sida som genom initiativ från enskilda

företagare och organisationer. Fr. o. m. budgetåret 1939/40 har under

nionde huvudtiteln varit uppfört ett särskilt anslag till bidrag för anläggande

av gemensamma tvättinrättningar på landsbygden. Möjligheter ha därjämte

förelegat att för anskaffande av maskinutrustning och för installationer erhålla

lån ur jordbrukets maskinlånefond. Ett flertal statliga eller statsunderstödda

organ ävensom enskilda företagare och organisationer ha gjort en aktiv insats

genom vetenskapliga undersökningar eller propaganda för rationellare

tvättorganisation och tvättmetoder. Bland dem, som härvid arbetat för anordnande

av kollektiva tvätterier, må nämnas kooperativa förbundet. Genom

förbundets medverkan ha sedan år 1938 ett femtiotal tvätterier tillkommit.

Tvättstugeföreningarna ha erhållit lån av förbundet med upp till 2/s av anläggningskostnaderna.

I övrigt må nämnas, att de enskilda svenska tvättmaskinfabrikanterna

under senare år bedrivit propaganda för anordnande av

bruks- och andelstvättstugor samt i vissa fall anordnat kortare kurser för

tvätteriföreståndare.

Under det i det föregående omnämnda statsbidragsanslaget anvisade riksdagen

under ettvart av budgetåren 1939/40—1942/43 ett reservationsanslag av

50 000 kronor. För budgetåret 1943/44 höjdes anslaget till 100 000 kronor och

för budgetåret 1944/45 till 150 000 kronor. För ettvart av budgetåren 1945/46—- 1947/48 har anslaget upptagits med 250 000 kronor. Den 18 juli 1947 föreskrev

Kungl. Maj:t, att det för innevarande budgetår anvisade anslaget tills vidare

icke finge tagas i anspråk.

Enligt nu gällande statsbidragskungörelse (nr 911/1939) lämnas från förenämnda

anslag av egnahemsstyrelsen bidrag till ekonomisk förening, som har

till ändamål att företrädesvis för mindre hushåll å den egentliga landsbygden

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

anskaffa och driva tvättinrättning med maskinell utrustning (1 §). — I detta

sammanhang må anmärkas, att Kungl. Maj:t den 7 mars 1941 anvisat ett

belopp av 10 000 kronor till egnahemsstyrelsen för utlämnande av bidrag

till uppförande försöksvis av gemensamma enklare tvättstugor i sådana trakter

av Västerbottens läns landsbygd, där avstånd och trafikförhållanden omöjliggöra

ett effektivt utnyttjande av tvättstugor med maskinell utrustning.

Medlen skulle utgå med lika belopp från dels nionde huvudtitelns reservationsanslag

till extra utgifter och dels reservationsanslaget till Befrämjande

i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar. — För att en förening skall

kunna erhålla statsbidrag enligt statsbidragskungörelsen skola dess stadgar

vara godkända av egnahemsstyrelsen, som därjämte har att pröva planen för

tvättinrättningens utförande (2 §). Statsbidrag må utgå med 25 % av de godkända

kostnaderna för anskaffande av tvättinrättning med utrustning, dock

att, då särskilda skäl därtill föranleda, statsbidrag må utgå med högst 40 %

av nämnda kostnader (3 §). Förening, som erhållit statsbidrag, är skyldig att

under 10 år efter det år, då bidraget beviljats, lämna egnahemsstyrelsen uppgifter

angående anläggningens verksamhet samt i övrigt underkasta sig styrelsens

och vederbörande egnahemsnämnds tillsyn (9 §). Egnahemsstyrelsen

kan påfordra återbetalning av statsbidrag bl. a. om den bidragstagande föreningen

genom oriktig uppgift föranlett bidragets beviljande eller om tvättinrättningen

avyttras, vanvårdas eller användes till annat ändamål än det

avsedda (10 §).

På grund av bestämmelserna i statsbidragskungörelsens 1 § har egnahemsstyrelsen

begränsat bidragsgivningen till sådana föreningar, vilkas medlemmar

i första hand ha sin utkomst av jordbruk, skogsbruk eller härtill anknutna

näringar och till övervägande delen icke äro bosatta i tätort. Med hänsyn till

den begränsade tillgången på bidragsmedel har bidrag i första hand beviljats

till anläggningar, vilkas planläggning motsvarat vid ifrågavarande tidpunkt

rådande uppfattning om bästa effektivitet. Intill den 1 juli 1947 har styrelsen

beviljat bidrag till ett åttiotal anläggningar. Flertalet av dessa anläggningar

har planlagts på styrelsens byggnadskontor, som därjämte biträtt med planläggning

i åtskilliga fall, där bidrag av olika skäl icke kommit i fråga.

Antalet ansökningar om statsbidrag jämlikt statsbidragskungörelsen har

'' anför befolkningsutredningen — varit så stort, att egnahemsstyrelsen nödgats

att i allmänhet begränsa de beviljade bidragsbeloppen till mindre än

25 % av anskaffningskostnaderna. Då statsbidraget sålunda utgått med allenast

en ringa del av dessa kostnader, ha initiativtagarna i regel tvingats

utnyttja andra möjligheter att anskaffa erforderligt kapital. Härvid har —

förutom lån ur jordbrukets maskinlånefond — i första hand förekommit

andelsteckning, varierande från några få kronor upp till 100 kronor för andel,

ävensom bidrag från kommuner, industriföretag och enskilda personer.

En viss regional planering för de kollektiva tvätterierna har förekommit

sedan den nuvarande statsbidragsverksamheten påbörjades. Egnahemsstyrelsen

har i detta hänseende under band meddelat bl. a. följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Från flera håll har gjorts gällande, att ett planlöst utspridande av tvätterianläggningar

kunde bliva ödeläggande för anläggningarnas ekonomi. Egnahemsstyrelsen,

som ansett sig böra söka förhindra att tvätterier växa fram

planlöst och utan förefintligt behov, har sökt i görligaste mån påverka tvätteriernas

lokalisering. På styrelsens initiativ upptagna förhandlingar med länsmyndigheterna

ha resulterat i att inom flera län bildats länskommittéer, av

vilka några redan uppgjort preliminära regionala planer för tvätterianläggningarna

inom länet.

Kungl. Maj:t har den 17 oktober 1947 medgivit, att egnahemsstyrelsen må

av statsbidragsanslaget till tvätterier under budgetåret 1947/48 disponera

högst 14 700 kronor för att kunna medverka i arbetet med att upprätta regionala

planer för bedömande av lämplig förläggning, storlek och organisationsform

beträffande gemensamma tvättinrättningar på landsbygden.

Befolkningsiitredningens betänkande och förslag1.

Nuvarande tvättmetoder.

Befolkningsutredningen har i sitt betänkande koncentrerat sig på en lösning

av organisations- och rationaliseringsproblemen rörande den s. k. stortvätten,

dvs. den huvudpart av hushållens tvätt, som tvättbehandlas med

vissa i regel någorlunda bestämda större tidsintervaller.

Beträffande nuvarande tvättmetoder anför utredningen i olika sammanhang

i stort sett vad som framgår av följande sammanfattning.

Användandet av maskinella hjälpmedel har under de senaste decennierna

allt mer aktualiserats och maskinkonstruktionerna ha successivt förbättrats.

Med moderna tvätterimaskiner kan tvättarbetet utföras på mycket

kortare tid och med avsevärt mindre ansträngning än då traditionella handtvättmetoder

användas. En fullgod maskinutrustning för tvätt är emellertid

alltför kostsam att anskaffa för de enskilda hushållen, varför vägen till rationalisering

på detta område synes vara en kollektivisering av tvättarbetet. En

dylik kollektivisering har också påbörjats och i stort sett lämnat goda resultat.

Tvättstugorna i moderna hyreshus i tätorterna förses sålunda i många fall

med en begränsad maskinutrustning för gemensamt bruk. [Vidare finnas f. n.

över 300 andels- och brukstvätterier, varav huvudparten på landsbygden. Den

årliga mängden vid dessa anläggningar behandlat tvättgods beräknas till ca

10 000 ton. Ytterligare ett mindre antal kollektiva tvätterier drives i kommunal

regi. Nämnas må därjämte, att antalet handelstvätterier i landet kan

uppskattas till mellan 400 och 500 med en årlig total tvättgodsmängd —

inkl. s. k. kommersiell tvätt —- om högst 30 000 ton, dvs. mindre än 10 % av

det uppskattade totala hushållstvättbehovet i landet, beräknat till över

300 000 ton.

På grund av anläggnings- och anskaffningskostnaderna har emellertid

endast en ringa del av hushållen hittills haft möjlighet att tvätta maskinellt

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

och majoriteten av landets familjer är sålunda hänvisad till handtvätt.

De förhållanden, under vilka denna bedrives, äro ofta synnerligen otillfredsställande

ur flera synpunkter. I hygieniskt avseende må särskilt framhållas,

att stortvätten på landsbygden icke sällan — även vintertid — sker i det fria.

Enligt en av husmödrarnas samarbetskommitté år 1944 genomförd enkät

skulle vintertid närmare 15 % av hushållen tvätta utomhus och en ungefär

lika stor del i köken. Även om en enklare byggnad blivit uppförd för ändamålet,

saknas som regel anordningar, ägnade att underlätta tvättarbetet. Den

tekniska utrustningen i dessa »tvättstugor» inskränker sig ofta till bykgryta,

laggkärl, tvätt(gnugg-)bräde och rotborste. Sakkunniga på det medicinska området

synas eniga om att tvättarbete under de primitiva förhållanden, varunder

det i allmänhet bedrives, måste anses synnerligen vådligt ur hälsosynpunkt,

framför allt genom framkallande av reumatism, köldskador och »förkylning».

— För att visa hur föga tillfredsställande de vanliga handtvättmetoderna

äro ur ekonomiska synpunkter anför befolkningsutredningen bl. a. i

huvudsak följande.

\ id handtvätt enligt gammal metod kan en person prestera högt räknat

1,5 kg tvättat och manglat gods per timme. Om arbetet utföres i kollektiv

tvättstuga för självtvätt, ökas mängden till ca 3 kg och vid en industriellt

driven anläggning med van personal till 5 å 6 kg per timme. Totala mängden

av hushållstvättgods i Sverige kan antagas vara per år i runt tal 300 milj. kg.

Den arbetstid, som årligen skulle åtgå för att rengöra denna tvättmängd, kan

alltså uppskattas till för handtvätt ca 200 milj. arbetstimmar, för kollektiv

självtvätt 100 milj. arbetstimmar och för industriellt utförd tvätt 50—60 milj.

arbetstimmar. Arbetstidsskillnaden mellan den förstnämnda arbetsmetoden

och den sistnämnda skulle alltså utgöra inemot 150 milj. arbetstimmar per år,

motsvarande en normal arbetsprestation för omkring 60 000 personer.

Vid handtvätt med färdigpaketerade s. k. självverkande tvättmedel enligt

fabrikantens bruksanvisning kommer tvättmedelskostnaden, inberäknat viss

komplettering med exempelvis tvål eller såpa, att uppgå till ca 15 öre per

klädkg. Tvättmedelskostnaden vid maskintvätt kan nedbringas till 3 å 4 öre

per kg. För landets hushåll kan därför en övergång till rationella tvättmetoder

i stordrift beräknas medföra en årlig besparing av ca 30 milj. kronor enbart i

tvättmedelskostnader.

Den onödiga tvålförbrukningen i landet på grund av olämpligt vatten har

uppskattats till flera milj. kronor årligen. Största delen härav kunde inbesparas

om tvättarbetet rationaliserades och avhärdat vatten komme till användning.

Någon siffermässig beräkning av den energi- och bränslebesparing, som

kan åstadkommas genom rationalisering av tvättarbetet, har visserligen icke

utförts, men även här torde det röra sig om värden på tiotals milj. kronor.

Slutligen kan man räkna med att textilmateriel för stora värden årligen

förstöras på grund av olämpliga tvättmetoder. En rationellt utförd maskintvätt

kan — trots ofta uttalade farhågor i motsatt riktning — bevisligen utföras

mera skonsamt än handtvätt. I en inom föreningen rationell textiltvätt

år 1944 upprättad promemoria angives totala värdet av genom olämplig tvätt

förstörda textilier överstiga 300 milj. kronor årligen. Tillgängligt statistiskt

material möjliggör icke kontroll av uppgiftens riktighet. Man torde allmänt

anse, att den är betydligt överdriven, men å andra sidan är det obestridligt,

att det rör sig om högst avsevärda belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds proposition nr ISO.

Sammanfattningsvis kunna de av utredningen angivna ekonomiska fördelarna

av maskinell tvättning sägas utgöra dels besparing av arbetskraft,

tid, tvättmedel och bränsle och dels minskat slitage av textilmaterialet.

Frågan om de lämpligaste vägarna för eu

rationalisering av tvättarbetet.

Befolkningsutredningen finner det naturligt, att man fortsätter på den inslagna

vägen mot rationalisering genom kollektiva, i första hand maskinellt

utrustade tvätterier samt att statsmakterna giva sitt stöd åt ett planmässigt

uppbyggande av sådana anordningar. Genom tillskapandet av tvätterier, i

vilka hushållen vore direkt engagerade, skulle man enligt utredningens mening

måhända uppnå större sannolikhet för att tvätterierna komma att drivas på

ett ur teknisk och ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. Tillkomsten av

större inlämningstvätterier bör kunna medföra en stimulerande konkurrens,

som möjligen skulle åvägabringa bättre förhållanden inom tvätteribranschen.

Det bör i detta sammanhang nämnas, att utredningen sökt bedöma, huruvida

hushållens tvättfråga kunde lösas genom att installera hushållstvättmaskiner

i hemmen. Utredningen har funnit bl. a., att det per hushåll investerade

kapitalet för enbart maskinutrustning skulle vid installation av dylika

maskiner över hela landet uppgå till ca 20 gånger större belopp än om hushållen

sammanfördes till kollektiva, maskinella tvätterier. Med hänsyn härtill

och då den senare utvägen jämväl på grund av ett flertal förhållanden av teknisk

natur vore att föredraga, finner utredningen installerandet av i varje fall

hushållstvättmaskiner av de typer, som f. n. finnas i marknaden, knappast

vara en idealisk och f. ö. icke generellt genomförbar lösning för svenska förhållanden.

Utredningen har vidare beträffande den kemiska tvätten uttalat, att det

finge anses vara ett samhälleligt intresse att åstadkomma en förbättring av

de nu rådande förhållandena på detta område. En tämligen självklar lösning

vore att vid uppförandet i enlighet med utredningens förslag av centrala

inlämningstvätterier till dessa knyta en särskild avdelning för kemisk tvätt.

Med den av utredningen intagna utgångspunkten uppställer sig till en

början frågan, huruvida de kollektiva tvättanläggningarna böra vara anordnade

såsom själv- eller inlämningstvätterier. Befolkningsutredningen erinrar härutinnan,

att 1937 års utredning angående det mindre jordbrukets arbetsförhållanden,

vilken utredning avgav det till grund för nu gällande bestämmelser

om statsbidrag till tvätterier liggande förslaget, i första hand tänkt sig, att

husmödrarna själva skulle utföra arbetet i andelstvättstugorna. Denna inställning

synes, uttalar befolkningsutredningen, till en början ha varit allmän

bland dem, som på olika håll fört fram tanken på kollektiv tvätt. Genom en

anordning av detta slag har man tänkt sig kunna undga att anställa föreståndare,

vars lön icke sällan skulle komma att avsevärt påverka tvättpriserna.

Denna inställning har emellertid efter hand reviderats allteftersom man upptäckt,

att det ur driftsekonomiska, tekniska och praktiska synpunkter är lämp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Kungl. Maj:ts proposition nr 130

ligare att hålla fast anställd personal. Om utvecklingen i detta hänseende

anför befolkningsutredningen i huvudsak följande.

Erfarenheten har visat, att om ett effektivt utnyttjande skall uppnås, och

om själva tvättprocessen skall utföras på ett ur teknisk synpunkt tillfredsställande

sätt, måste den person, som skall leda arbetet, dels ha goda kunskaper

om textiltvättningens förlopp över huvud taget, dels ha praktisk erfarenhet och

känna till maskinerna ordentligt. Detta kan knappast en husmor ha, som

endast sporadiskt använder tvättstugan. Man anser därför numera allmänt,

att det — om ett kollektivt självtvätteri skall drivas på ett tekniskt och ekonomiskt

tillfredsställande sätt — är nödvändigt, att fast anställd personal

finnes tillgänglig, som tar hand om i varje fall själva tvättningen i maskinerna.

Eedan tidigt började andelstvättstugornas föreståndare att taga emot inlämningstvätt,

som de utförde under den tid, anläggningen icke utnyttjades

av husmödrarna. Vid de statsunderstödda andelstvätterierna har utvecklingen

allt mer gått i denna riktning. Enligt en företagen undersökning utgöres f. n.

över 2/s av den totala tvättgodsmängden vid dessa av inlämningstvätt.

o Framför allt vid anläggningar på ren landsbygd förefaller det som om hushållen

föredraga att helt övergå till inlämningstvätt. Detta kan lätt förklaras

genom den rådande bristen på kvinnlig arbetskraft inom jordbruket. Andelsägarna

bo dessutom ofta på så stort avstånd från tvättstugan, att resan fram

och tillbaka blir tidsödande. Det har också blivit allt vanligare att nya anläggningar

på landsbygden, särskilt vid utpräglad jordbruksbygd, redan från

början helt planeras såsom inlämningstvätterier.

De kollektiva tvätterier, som vuxit fram i tätorter, t. ex. industrisamhällen,

ha ofta behållit karaktären av renodlade självtvätterier. Industriarbetarhustrurna

ha i allmänhet fördelen av bättre ordnade bostäder än landsbygdens

husmödrar, och ofta ha familjerna relativt få barn och kvinnorna mera tid.

En medverkande faktor av betydelse för tvätteriets karaktär utgör därjämte

det relativt korta avståndet till tvättanläggningarna.

Uppenbart är alltså, att, ehuru det bland hushållen finnes en klar tendens

att övergå från självtvätt till inlämningstvätt, bebyggelsens karaktär och befolkningens

sammansättning inom verksamhetsområdet kommer att bestämma

fördelningen av tvättgodset på själv- resp. inlämningstvätt.

Beträffande den driftsekonomiska sidan av förevarande fråga framhåller

utredningen, att renodlade självtvätterier i ekonomiskt hänseende klara sig

relativt bra, medan små andelstvätterier, organiserade såsom kombinerade

själv- och inlämningstvätterier, ofta ha svårt att pressa ned tvättkostnaderna

till skälig nivå. I flera fall kämpa f. n. tvätterier av den senare typen med så

stora ekonomiska svårigheter, att deras fortsatta existens synes äventyrad.

Detta sammanhänger med att ett inlämningstvätteri måste ha en viss storlek

för att kunna utnyttja en relativ minskning av personalkostnaderna m. in.

Utredningen har funnit, att ett inlämningstvätteri ur denna synpunkt icke

gärna bör ha en mindre kapacitet än ett ton per dag. Detta förhållande för

därjämte med sig, att man kan fastslå, att det av driftstekniska och driftsekonomiska

skäl under alla förhållanden är olämpligt att anlägga små inlämningstvätterier.

Å andra sidan kan ett självtvätteri ur ekonomisk synpunkt

icke konkurrera med ett inlämningstvätteri, drivet såsom industri. Om man

utgår ifrån att de relativt små självtvätterierna under vissa förhållanden eller

i varje fall såsom en övergångsform ändock ha ett viss berättigande, måste

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr J30.

man räkna med att giva dem ett kraftigt stöd från samhällets sida. Den hittillsvarande

statliga stödverksamheten har endast i obetydlig grad haft betydelse

för anläggningarnas driftsekonomi, enär dels bidragsbeloppen varit alltför

små och dels kapitalkostnaderna utgöra en förhållandevis begränsad del

av en anläggnings driftskostnader. Statsbidragets betydelse har därför i första

hand legat på det psykologiska planet genom att stimulera tillkomsten av

andelstvätterier. Däremot synes det i princip onödigt att subventionera ett

inlämningstvätteri med en kapacitet av över ett ton per dag, enär man vid ett

sådant kan pressa ned tvättpriserna till samma eller lägre belopp än de kontantutlägg,

som husmödrarna få vidkännas för arbetet i en liten kollektiv

tvättstuga. Även i fråga om dylika inlämningstvätterier torde det dock bliva

nödvändigt, att staten stimulerar tillkomsten, i första hand genom att hjälpa

till vid anskaffandet av erforderligt anläggningskapital.

I frågan självtvätterier gentemot inlämningstvätterier berör befolkningsutredningen

slutligen 2n''oblemet om i vad mån tvätteriets art påverkar det

s. k. effektiva området, dvs. det område, inom vilket anläggningens kundkrets

är att söka. Det effektiva området bestämmes i första hand av transportförhållandena

och transportkostnaderna. Utredningen anför härom i huvudsak

följande.

För självtvätterierna får avståndet från hushållen till tvättstugan icke vara

alltför stort om husmödrarna med måttlig tidsspillan skola kunna utnyttja

anläggningarna. En rimlig maximigräns på landsbygden synes vara 5 km. Vid

tätare bebyggelse saknar frågan i allmänhet intresse, enär anläggningarna därstädes

ändock bliva tillräckligt stora för att vara ekonomiskt försvarbara.

För inlämningstvätterier spelar däremot avståndet mellan kunderna och

t. vätteriet mindre roll om det blott finnes goda kommunikationsmöjligheter.

Den avgörande faktorn vid bedömandet av verksamhetsområdet för ett inlämningstvätteri

blir transportkostnaderna. Undersökningar, gjorda inom

koperativa förbundet, peka på att man utan risk för att transportkostnaderna

bli orimligt höga kan för ett renodlat inlämningstvätteri hämta och sända hem

tvätt från mycket stora områden blott transporterna ordnas på ett förnuftigt

sätt.

Någon generell metod för bedömning av lämplig områdesstorlek torde

knappast kunna presteras. Till en viss grad kan man säkert taga hänsyn till

vanorna på resp. orter eller i en viss landsända, men i första hand bör givetvis

bebyggelsetäthet, kommunikationsförhållanden och liknande mätbara storheter

få avgöra områdenas storlek.

Av befolkiiingsutredningen företagen tekniskekonomisk

undersökning.

Befolkningsutredningen har skisserat ett antal tvätterianläggningar av olika

karaktär och storlek samt därefter uppgjort beräkningar rörande anläggningskostnaderna

ävensom beträffande driftskostnaderna under olika förutsättningar.

Utredningen har beträffande samtliga alternativ utgått från följande gemensamma

förutsättningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Anläggningarna ha kostnadsberäknats efter 1945 års prisnivå, varvid normal

standard på utförandet beräknats och all lyx undvikits.

Utredningen har genomgående utgått ifrån att vatten finnes tillgängligt

inom 20 meters avstånd från byggnaden och uppfordras, med pump inom anläggningen.

I den angivna kostnaden ingår alltså 20 meter utvändig ledning

för vatten och avlopp. Avhärdningsanläggning för vatten har antagits erforderlig

vid 25 % av anläggningarna, varför i kostnaderna inräknats V* av kostnaden

för vattenreningsanläggning.

Den elektriska energien har åsatts ett medelvärde av 6 öre per kWh.

Vid beräkning av kostnader för maskinutrustning etc. har utredningen utgått

från prisuppgifter, erhållna av svenska fabrikanter. Vid skiljaktiga uppgifter

har ett ungefärligt medelpris beräknats.

Amorteringstiden har beräknats till 20 år för byggnad av trä och 30 år för

stenbyggnad samt till 10 år i fråga om installationer och maskinutrustning

etc. Räntefoten har antagits vara 4 %.

Den årliga kostnaden för reparationer och underhåll har beräknats till för

trähus ca 0,7 % och för stenhus ca 0,3 % av byggnadskostnaderna.

Beträffande personalkostnaderna torde få hänvisas till den vid betänkandet

fogade bilaga nr 4. Den för strykavdelningarna erforderliga personalen har

icke medtagits i kalkylerna.

Utrustning för viss specialbehandling av tvättgods — bl. a. för strykning —

har heller icke medräknats i kalkylerna.

Transportkostnaderna ha för centrala inlämningstvätterier genomsnittsberäknats

till 5 öre per kg.

Utredningen har gjort ett överslag rörande det antal hushåll, som kan

betjänas av de alternativa anläggningarna. Beträffande hushållens tvättbehov

anför utredningen i annat sammanhang i betänkandet i huvudsak följande.

I fråga om intervallerna mellan stortvättarna redovisas avsevärda skiljaktigheter

dels mellan olika landsdelar och dels mellan stad och landsbygd.

F. n. brukar man antaga, att stortvätt bör ske ungefär en gång i månaden.

På basis av erfarenheter under de senaste åren synes man böra beräkna

tvättgodsmängden till 5 kg per person och månad eller 60 kg per person och år.

För ett svenskt genomsnittshushåll om 3,5 personer skulle under dessa förutsättningar

det totala tvättbehovet således uppgå till i medeltal ca 18 kg per

tvättillfälle eller 210 kg per år.

De av utredningen uppgjorda ritningarna äro icke att betrakta såsom typritningar,

enär de endast avsetts för åstadkommande av jämförbara genomsnittskalkyler.

Utredningen uppgjorde till en början kalkyler beträffande kombinerade

själv- och inlämningstvätterier, avsedda för 50 % självtvätt och 50 % inlämningstvätt.

Av undersökningarna framgick, att priset per kg inlämningstvätt

blir orimligt högt vid kombinerade småanläggningar. Utredningen ansåg sig

fördenskull icke vidare böra räkna med kombinerade anläggningar och övergick

till att kalkylera fristående själv- och inlämningstvätterier. Utredningen

studerade därvid sex anläggningar för enbart självtvätt, i följande tablå betecknade

med 0, I, II, III, IY och Y samt tre anläggningar för enbart inlämningstvätt,

betecknade A, B och C. Det med 0 betecknade tvätteriet saknar

maskinell utrustning i motsats till de övriga anläggningarna. Kalkylerings

resultatet framgår av följande uppställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr ISO.

11

Boteck
ning
-

0

I

II a

II b

III

IY

V

A

B

C

Anlägg
nings
kostnad
-

4 910

16 520

32 660

32 660

60 060

81300

118 320

311000

417 500

700 000

Antal betjänade hushåll

Avverkningskapacitet

i kg pr år

Självkostnad

per kg

i öre

5—10—15

1 200-2 400 -3 600

63-2

43-o

36-8

20—30

4 320- 6 480

69-7 53i

40—60

8 640—12 960

71-o 55i

Vid antal maekinomgångar per dag

4

5

6

4

5 | 6

102

21 600

-

51-8

_

—

154

192

—

32 400

40 500 i —

51-6

45-9

—

257

321

_

54 000

67 500

44''8

39-8

—

411

514

—

86 400

108 000 ; —

40u

36-8

—

1188

1485

1 782

249 600

312 000 374 400

56-4

51-6

48-6

1828

2 285

2 742

384 000

480 000 | 576 000

53-8

49-7

46''5

3 657

4 571

5 485

768 000

960 000 1 152 000

49 o

45''3

43''i

I fråga om personalkostnaderna ha anläggningarna 0—II a endast belastats

med arvode till person för tillsyn över anläggningen, medan för anläggningarna

II b—V förutsatts fast anställd föreståndare, som utövar tillsyn,

sköter värmecentral och utför själva maskintvättningen. Normal arbetstakt

(årsgenomsnitt) har beräknats utgöra för de sistnämnda anläggningarna 4

maskinomgångar per arbetsdag och för anläggningarna A, B och C 5 dylika

dagsomgångar.

Av utredningens beräkningar framgår, att anläggningskostnaderna per hushåll

äro avsevärt högre för serien 0—V än för serien A, B och C trots att den

tekniska standarden är högre på anläggningarna i den senare serien. Yad

beträffar driftskostnaderna framgår, att vid de självtvätterier, vilka av praktiska

hänsyn kunna tänkas förekomma, dvs. tvätterier av samma eller mindre

storleksordning än det med IV betecknade, den arbetsinsats, som husmödrarna

utföra, i regel saknar betydelse ur privatekonomisk synpunkt. Att de

stora anläggningarna erbjuda avgjort större ekonomiska fördelar både nationalekonomiskt

och för de enskilda hushållen anser utredningen oemotsägligt.

Utredningsmaterialet giver enligt befolkningsutredningen vid handen, att

hushållens tvättfråga ur teknisk och ekonomisk synpunkt bäst löses genom

ett överförande av praktiskt taget allt tvättarbete till industriellt drivna inlämningstvätterier.

Den kontanta utgiften för de enskilda hushållen skulle - säger utredningen — snarare bliva lägre vid inlämningstvätt än vid självtvätt.

En konsekvens härav borde vara, att man helt släppte tanken pa att åstadkomma

kollektiva självtvätterier. I detta avseende fortsätter utredningen i

huvudsak på följande sätt.

Emellertid kan man vid en lösning av hushållens tvättproblem icke taga

hänsyn till vad som enbart ur strikt allmänekonomisk och teknisk synpunkt

skulle vara det mest rationella. Sålunda kan antagas, att många husmödrar

allt framgent fortfarande själva önska lägga hand vid sin tvätt. Särskilt torde

detta vara fallet med husmödrar, som icke ha förvärvsarbete utanför hemmet

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

och som icke ha sin dag mera utfylld än att de räkna med att själva sköta alla

hemsysslor. I många fall kunna rent ekonomiska skäl tvinga dem att utnyttja

sin egen arbetskraft till det yttersta. För en stor grupp av hushåll torde det

sålunda f. n. vara svårt att prestera även i och för sig obetydliga kontanta

belopp. På en del isolerade platser med dåliga kommunikationsförhållanden

kan det åtminstone vissa årstider vara omöjligt att ordna transport av tvätt till

central tvätterianläggning. Yissa husmödrar uppgivas; särskilt uppskatta den

möjlighet, som bjuds vid självtvätterierna att medföra tyngre kulört tvätt,

ylle, trikå m. m., vilken de utan särskild eller mot låg avgift kunna tvätta för

hand medan den övriga tvätten maskinbehandlas. Handtvättgodset centrifugeras

och torkas därefter i anläggningen.

Med hänsyn till det anförda förefaller det naturligt att man ytterligare

utbygger och prövar självtvättformen. I detta sammanhang måste beaktas, att

själv- och inlämningstvätt i vissa fall bör kunna på ett lämpligt sätt kombineras

inom samma anläggning.

Sammanfattningsvis uttalar befolkningsutredningen, att man bör planmässigt

bygga ut ett nät av i förhållande till lokala omständigheter väl utrustade

kollektiva tvätterier för självtvätt samt parallellt därmed ett glest nät

av relativt stora, centrala inlämningstvätterier, till vilka senare, där så

befinnes ändamålsenligt, bör kunna anknytas: särskild avdelning för självtvätt.

Självtvätterierna böra kunna i många fall tjäna såsom upjDsamlingsställen

för tvätt till inlämningstvätterierna.

Statsstödets utformning.

A id utformningen av det statliga stödet har man enligt befolkningsutredningen

att välja mellan driftssubvention och anläggningssubvention. Vid

subvention av förstnämnda slag skulle stödåtgärderna kunna lättare differentieras

även med hänsyn till de enskilda familjernas hjälpbehov, varvid t. ex.

de barnrika och ekonomiskt sämst lottade familjerna skulle kunna erhålla

extra förmåner. Ett sådant system anser utredningen emellertid mindre tillfredsställande,

enär den administrativa apparaten för dess genomförande

skulle bliva förhållandevis omständlig och enär »risken för att byråkrati eller

godtycke skulle komma att inverka vore relativt stor». Utredningen förordar

därför ett stödsystem med anläggningssubvention enligt följande grunder.

Det statliga stödet bör lämnas i form av amorteringslån, i princip löpande

med fast ränta, fixerad till 3 % i likhet med tertiärlåneräntan vid statlig

bostadslånegivning. Annan låntagare än landsting och kommun bör ställa

godtagbar säkerhet för lånet. Säkerhet bör företrädesvis utgöras av inteckning

i fastighet eller tomträtt eller — då anläggningen är av tillräcklig storlek —- av förlagsinteckning. Direkt subvention bör förekomma genom att viss del

av lånet göres stående och räntefri. Vid bedömande av storleken av räntefri,

stående del av lån bör skälig hänsyn tagas till dels föreliggande kapitalanskaffningssvårigheter

och dels anläggningens räntabilitet. Första amorteringen

bör icke infalla tidigare än ett år från den dag, då anläggningen blivit

godkänd av den lånebeviljande myndigheten. Lånet skall vara slutamorterat

senast inom tjugo år från dagen för dess beviljande. Om och i den mån stående

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

13

lån är oguldet då tjugo år förflutit från dagen för lånets beviljande eller stående

del av lån är ogulden vid den tidpunkt, som fastställts för sista amorteringen

av lånets amorteringsdel, samt beslut om skyldighet att återbetala det.

stående lånet eller den stående delen av lånet icke meddelats dessförinnan,

skall beloppet avskrivas.

De av utredningen föreslagna förutsättningarna för uppsägning från statens

sida av beviljat lån ansluta sig i huvudsak till nu gällande bestämmelser i

ämnet. Uppsägning bör sålunda få ske beträffande hela lånet, även stående

räntefri lånedel, bl. a. om en anläggning uppenbart misskötes eller drives i

strid med de syften, som utgöra grunden för statligt stöd. Härvid bör i allmänhet

tillika utkrävas ränta å det eljest stående och räntefria lånet efter fem

procent fr. o. m. lyftningsdagen.

Lån bör företrädesvis beviljas för anläggande av nytt tvätteri och endast

om särskilda skäl därtill föreligga för inköp, utvidgning eller modernisering

av redan befintlig anläggning.

En fördel av att giva även den direkta subventionen karaktär av lån är —- anför utredningen — att statsmakterna genom inteckningsinnehav kunna

uppnå den press på låntagarna, som i vissa fall måhända blir nödvändig för

att anläggningarna skola drivas på tillfredsställande sätt.

Av de företagna undersökningarna framgår — anför befolkningsutredningen

vidare •— att små tvätterier behöva en kraftigare subvention än större för

att de skola bliva ur driftsekonomisk synpunkt likställda med de senare.

En anläggningssubvention måste därför vara relativt kraftig om tvättkostnaderna

vid mindre anläggningar skola komma ned i rimlig nivå.

Vad först beträffar självtvätterierna föreslår utredningen ett statligt stöd

med upp till 80 % av den beräknade anläggningskostnaden. Detta skulle för

den enklast tänkbara tvättstugetypen utan maskinell utrustning medföra, att

tvättkostnaden kunde hållas under 30 öre per kg. Å andra sidan skulle tvättkostnaden

vid större självtvätterier nedsättas onödigt kraftigt, därest hela

det statliga bidraget utginge i form av stående, räntefritt lån. Med utgångs

punkt från att kontantutlägget för färdigbehandlad tvätt i intet fall bör överstiga

40 öre per kg —- vilket skulle innebära, att kostnaden vid ett fullständigt

utrustat maskintvätteri för självtvätt icke skulle överstiga kostnaden för

handtvätt i en icke subventionerad bytvättstuga av enklaste slag — föreslår

utredningen därför, att den direkta subventionen, dvs. det stående, räntefria

lånet, begränsas till ett fixerat maximibelopp, vid förliandenvarande anläggningskostnader

till 30 000 kronor. — Vid lån till självtvätteri kan i enlighet

med nu angivna regler i vissa fall hela lånebeloppet vara stående och räntefritt.

Möjligheterna att erhålla amorterings- och räntefritt lån böra vara

oberoende av huruvida lånesökanden utnyttjar möjligheten att erhålla räntebärande

lån. Detta kan vara av betydelse för bl. a. kommuner, som understundom

ha möjlighet att anskaffa räntebärande lån på förmånligare villkor

än dem staten kan erbjuda.

De ekonomiska undersökningarna ha —- fortsätter utredningen — givit vid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr ISO.

handen, att självkostnaderna vid ett centralt inlämningstvätteri av rationell

storlek böra stanna vid 50 öre per kg tvätt eller något därunder. Utredningen

finner det ej heller obilligt, att de hushåll, vilka helt avlastas från tvättarbetet,

få vidkännas en något högre kostnad än de, som göra en egen arbetsinsats.

Liksom vid självtvätterierna skulle en anläggningssubventionering behöva

göras procentuellt mycket kraftig för att kunna påverka tvättpriset i sådan

grad, att den har nämnvärd betydelse för de enskilda hushållen. Den statliga

kapitalinvesteringen skulle vid sådant förhållande komma att uppgå till

mycket stora belopp. Utredningen föreslår därför, att stödet till inlämningstvätterier

— i första hand —- erhåller karaktären av räntebärande lån. Övre

gräns synes, liksom vid självtvätterierna, böra sättas till 80 % av anläggningskostnaden.

Då det emellertid icke minst ur administrativa synpunkter är

önskvärt, att det statliga stödet till själv- och inlämningstvätt får en gemensam

utformning, föreslår utredningen, att även centrala inlämningstvätterier erhålla

möjlighet till direkt subvention och att denna liksom för självtvätterierna

maximeras till 30 000 kronor per anläggning, innebärande att en anläggning

med en daglig kapacitet om ett ton skulle erhålla en direkt subvention

med ungefär 10 % av den totala anläggningskostnaden. Genom att i detta

avseende jämställa inlämnings- och självtvätterier elimineras jämväl svårigheten

att bedöma subventionen till kombinerade anläggningar.

Metoden att fixera ett fast, maximalt subventionsbelopp, oberoende av anläggningskostnaderna,

medför — uttalar utredningen — att i fråga om inlämningstvätterier

sådana relativt små anläggningar, som i vissa isolerade eller

glest befolkade trakter nödvändigtvis måste ifrågakomma, får ett procentuellt

kraftigare stöd, vilket i viss mån kommer att få en prisutjämnande effekt. Å

andra sidan är det vid anläggande av inlämningstvätterier mera angeläget

än i fråga om självtvätterier att man söker animera till byggande av så stora

anläggningar, som med hänsyn till kommunikationer och transportkostnader

är möjligt.

Vid fastställande av lånebeloppet för tvätterier bör enligt utredningens

mening, då kommun, kommunalförbund eller landsting äro sökande, kostnader

för tomtmark icke få inräknas i kostnaderna för tvätteriets anordnande.

Huvudmän för kollektiva tvätterier.

Befolkningsutredningen finner det naturligt att —- i motsats till vad nu

är fallet — statligt stöd kan utgå jämväl till anläggningar, vilka helt eller

huvudsakligen äro avsedda att betjäna tätorter. Enbart den befolkningspolitiska

och nationalekonomiska betydelsen av tvättfrågans rationella lösning

utgör enligt utredningens mening motiv härför. Ur administrationssynpunkt

torde det också vara praktiskt taget omöjligt att draga rättvisa gränser mellan

egentlig landsbygd och mindre tätorter. Alla parter ha f. ö. att vinna

på att exempelvis ett centralt inlämningstvätteri erhåller så stor anslutning

som möjligt. Några skäl synas därför icke föreligga för att en statlig stödverksamhet

begränsas till att avse endast landsbygden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Det bör enligt utredningens mening i första hand åvila de kommunala myndigheterna

att anskaffa och driva kollektiva tvätterier. Framför allt i större städer

och tätorter synes — uttalar utredningen — denna lösning naturlig, då de

täta flyttningarna göra det vanskligt med tvätterier, drivna såsom andelsföretag.

På landsbygden med dess relativt stationära befolkning kan det däremot,

åtminstone då det gäller självtvätterier, i många fall vara en fördel av bygga

anläggningarna på föreningsbasis, i första hand genom ekonomiska föreningar.

I dylik förening böra även kommuner och fastighetsägare kunna ingå. Däremot

böra enskilda företagare i princip icke erhålla statslån för självtvätterier.

Därest aktiebolag, vari kommunalt organ innehar huvudparten av aktierna,

söker lån för anordnande av kombinerad självtvätt- och inlämningstvättanläggning

bör dock sökande kunna beviljas lån jämväl för

den del av tvätteriet som är avsedd för självtvätt. Att utnyttja

föreningsformen för anordnande av centrala inlämningstvätterier torde

emellertid i de flesta fall stöta på svårigheter dels enär kommunerna, åtminstone

på ren landsbygd, i regel torde komma att utgöra alltför små enheter för att

var för sig kunna på ett rationellt sätt lösa frågan om inlämningstvätten och

dels enär den enskilda kundens personliga intresse för och kontakt med inlämningstvätteriet

på grund av dettas industrimässiga karaktär icke torde ha

samma betydelse som vid de lokalbundna självtvätterierna. Landstingen synas

därför i vissa fall kunna tjäna såsom initiativtagare och huvudmän för inlämningstvätterierna.

Slutligen har utredningen funnit det rimligt, att i fråga om

inlämningstvätterier lämna jämväl privatägda företag möjlighet att erhålla

statligt stöd, dock under förutsättning att tvätteriet på ett lämpligt sätt kan

inordnas i den regionala planen och att företaget i övrigt underkastar sig de bestämmelser

och den tillsyn, som förknippas med statsstödets åtnjutande. Härvid

bör särskilt beaktas att företaget tillämpar en prissättning, som ligger i

nivå med vad en rationellt skött, genom kommun eller förening driven anläggning

kan prestera. Sammanfattningsvis föreslår utredningen, att lån i

enlighet med utredningens förslag skall kunna utgå dels till kommun, kommunalförbund

eller landsting ävensom till för ändamålet särskilt bildad ekonomisk

förening för anordnande av såväl självtvätterier som centrala inlämningstvätterier,

dels i vissa fall till aktiebolag för anordnande av självtvätteriavdelning

i kombinerad anläggning och dels till fysisk person eller jämväl

annan juridisk person än ekonomisk förening för anordnande av centralt inlämningstvätteri.

Allmänna förutsättningar för erhållande av

statligt stöd.

Utredningen har, såsom i det föregående nämnts, understrukit vikten av

att tvätterianläggningarna inordnas i eu regional plan för hela landet.

Härom anför utredningen i olika sammanhang i huvudsak följande.

Mot det föreslagna subventionssystemet skulle kunna invändas, att det kan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr ISO.

stimulera tillkomsten av anläggningar av mindre storlek än som är önskvärt

med hänsyn till ekonomiska och andra förhållanden. Utredningen vill därför

understryka, att, om man väljer det av utredningen föreslagna systemet,

speciell uppmärksamhet måste ägnas åt att tvätterierna få en rationell storlek

med hänsyn till befolkningstäthet i de områden, som resp. anläggningar

skola betjäna. Principiellt bör fastslås, att lån endast kan utgå till

anläggning, som med hänsyn till uppgjord regional plan och de lokala förhållandena

i varje enskilt fall bedömes vara ändamålsenlig. För inlämningstvätteriernas

vidkommande är en sådan planläggning av största vikt för att

erhålla ur alla synpunkter lämpliga anläggningar. En prövning måste i sistnämnda

fall, innan statslån beviljas, ske dels av anläggningarnas storlek med

hänsyn till befolkningsunderlaget, dels av deras belägenhet i förhållande till

andra befintliga eller planerade tvätterier och dels av deras förutsättningar

att bjuda kundkretsen en rimlig tvättkostnad. Statligt stöd bör endast i undantagsfall

utgå till inlämningstvätterier med så liten avverkningskapacitet,

att tvättkostnaden enligt normal kalkyl nämnvärt kommer att överstiga normala

värden.

Det synes böra ankomma på den centrala myndighet, som skall handhava

den statliga stödverksamheten, att i intimt samarbete med lokala instanser

snarast genomföra en regional planläggning för hela landet. Uppgörandet av

en regional plan får emellertid icke innebära ett absolut fastlåsande av tvätteriernas

storlek och belägenhet. Planens uppgift är att tjäna som ledning vid

service och propaganda i samband med tillkomsten av gemensamma tvätterier

och som ett arbetsprogram i stort.

Såsom ytterligare förutsättningar för lån bör enligt utredningens

mening därjämte föreskrivas följande.

Är sökanden landsting eller kommun skall sökanden förbinda sig att medgiva

alla inom tvätteriets verksamhetsområde boende lika rätt att begagna anläggningen

mot avgift, som icke överstiger landstingets eller kommunens självkostnad,

normal avskrivning däri inräknad. Där förening söker lån skall medlemskap

i föreningen kunna erhållas av varje inom föreningens verksamhetsområde

bosatt person, i den mån icke till föreningen redan anslutna medlemmar

lida intrång i möjligheten att begagna anläggningen. Vid byggnadens planering

skall skälig hänsyn tagas till behovet av samordning med andra lokaler för

gemensamma ändamål; plan skall, där ej centralmyndigheten medgiver undantag,

företes över framtida utbyggande av sådana gemensamma lokaler inom orten.

Avser lånet centralt inlämningstvätteri skall därjämte sökanden förbinda sig att,

intill dess lånet till fullo guldits eller avskrivits, lämna alla inom verksamhetsområdet

boende lika rätt att få tvättarbete utfört och att icke uttaga högre

priser än centralmyndigheten vid varje tid godkänner. Nämnda priser skola

bestämmas till vad som vid rationell drift kan anses skäligt.

Den statliga stödverksamhetens organisation.

Då de kollektiva anordningarna i ett samhälle måste planläggas i intimt sammanhang

med omgivande bostadsbebyggelse, förefaller det utredningen natur
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

ligt, att den centrala administrativa handläggningen av ärenden rörande gemensamhetsanläggningar

förlägges till samma organ, som handhar administrationen

av bostadsärenden. Då emellertid det bostadspolitiska centralorganet

ännu icke erhållit definitiv form, och då mängden och arten av skilda behov

av gemensamhetsanläggningar över huvud taget icke nu helt kan överblickas,

anser sig utredningen endast kunna framlägga ett premiminärt förslag

beträffande organisationen av det organ, som bör handhava den statliga stödverksamheten

till kollektiva tvätterier.

Det kunde enligt utredningens mening synas naturligt att överflytta verksamheten

från egnahemsstyrelsen till byggnadslånebyrån. Med hänsyn till

dels 1942 års jordbrukskommittés förslag (SOU 1946: 42 och 46) rörande omorganisation

av egnahemsstyrelsen och lantbruksstyrelsen och dels det väntade

förslaget från bostadssociala utredningen om byggnadslånebyråns framtida

organisation, anser emellertid utredningen det olämpligt att omedelbart

hemställa, att en sådan överflyttning äger rum. Utredningen föreslår därför,

att denna verksamhet tills vidare skall kvarligga hos egnahemsstyrelsen,

där en särskild provisorisk avdelning skulle inrättas för ändamålet.

På denna avdelning skulle— förutom granskning av låneansökningar —

ankomma att övervaka och leda den statliga bidragsverksamheten till kollektiva

tvätterier, fullfölja det påbörjade arbetet med regional planering, företaga

»flygande kontroll» vid anläggningarna samt på begäran åtaga sig att

mot ersättning enligt gängse taxor för arkitekter och ingenjörer genomföra

projekteringsuppdrag.

Utredningen framhåller vikten av att den provisoriska avdelningen erhåller

för uppgiften väl kvalificerad personal i tillräcklig omfattning. Beträffande

utredningens beräkningar rörande personalbehovet torde få hänvisas till betänkandet,

s. 190. Statens direkta kostnader för avdelningen skulle uppgå till

för löner 70 000 kronor, för rese- och traktamentsersättningar 20 000 kronor

och för expenser 20 000 kronor eller tillhopa 110 000 kronor för år.

Det centrala organet bör enligt utredningens mening bygga på lokala organ,

förslagsvis i varje län och med uppgift att förmedla kontakt mellan de lanesökande

och staten, att genom lokalkännedom skapa ett fast underlag för verksamheten,

att biträda centralorganet vid utredningar och undersökningar osv.

För närvarande fungera egnahemsnämnderna såsom lokalorgan. Utredningen

föreslår, att, i avvaktan på verksamhetens överförande från egnahemsstyrel

sen till annat organ, såsom lokala organ för den statliga stödverksamheten

skola fungera i städer med över 50 000 invånare särskilda av varje stad i samråd

med egnahemsstyrelsen utsedda organ och i övrigt egnahemsnämnderna.

Medelsbehovet.

En noggrann beräkning av den statliga stödverksamhetens omfattning och

de belopp, som erfordras härför, kan enligt befolkningsutredningens mening

icke ske förrän lokala utredningar föreligga och en fullständig regional plan

blivit uppgjord för hela landet. Befolkningsutredningen har dock försökt

2—327 48 Bihantj till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 130.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

skissera ett uppbyggnadsprogram för den närmast liggande tioårsperioden

och därvid utgått ifrån, att man under denna period skall söka bereda 50 %

av landets hushåll ordnade tvättförhållanden. Utredningen har därvid antagit,

att f. n. ungefär 10 % av landets hushåll redan har sin tvättfråga relativt

tillfredsställande löst. Under tioårsperioden skulle man alltså söka lösa

tvättfrågan för ytterligare 40 % av befolkningen. Beträffande utredningens

kalkyler torde få hänvisas till betänkandet, s. 176—178.

Yttranden över befolkningsutredningens förslag.

Remissinstanserna ha — på något undantag när — vistsordat behovet

av statliga stödåtgärder för att underlätta tillkomsten av kollektiva

tvätterier. Bland dem, som funnit detta behov i någon mån begränsat, må

nämnas kooperativa förbundet, som anser stödåtgärderna, därest de över huvud

taget skola förekomma, böra inskränkas till mindre, lokala tvättstugor, särskilt

i glest bebyggda trakter, samt pensionsstyrelsen och Sveriges fastighetsägareförbund,

som ifrågasätta, huruvida behov föreligger att med statligt stöd anordna

tvättinrättningar i de större städerna.

Vissa remissinstanser hava emellertid uttalat tvekan rörande möjligheterna

att genomföra utredningens förslag. Sålunda ha länsstyrelsen i

Malmöhus län, Sveriges tvätteriidkareförbund och kooperativa förbundet funnit

de av utredningen förebragta kalkylerna väl bristfälliga för att kunna läggas till

grund för statliga åtgärder på området. Tvätteriidkareförbundet anser sig bl. a.

ha funnit, att utredningens beräkningar rörande fraktkostnader, maskinparkens

kapacitet och tvätteriernas driftskostnader varit väl optimistiskt beräknade. Förbundet

avstyrker därför bestämt, att utredningens förslag lägges till grund

för vidare åtgärder i vad förslaget upptagits i förevarande proposition. Statens

industrikommission finner väl, att förslaget uppvisar stora förtjänster, men

hemställer, att detsamma på grund av rådande försörjningsläge beträffande

byggnadsmateriel icke måtte f. n. genomföras. Högerns centrala kvinnoråd

föreslår, att under nuvarande förhållanden med bl. a. materielbrist behovsprövning

införes, så att främst de orter, där största behovet av tvätterier föreligger,

erhålla möjlighet att anskaffa sådana.

I frågan om anläggningstyperna — självtvätt eller inlämningstvätt —

ha vitt skilda meningar gjort sig gällande. Vissa remissinstanser ha ansett

sig böra ur tekniska, ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska synpunkter förorda,

att de statliga åtgärderna främst inriktas på tillskapandet av stora

centrala inlämningstvätterier. Bland dem, som uttalat sig för denna linje må

nämnas egnahemsstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Malmöhus, Hallands, Skaraborgs och Västernorrlands län, hushållningssällskapen

i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och Kristianstads län, Kalmar läns

södra hushållningssällskap samt Kalmar läns södra, Kristianstads, Örebro och

Norrbottens läns landsting. Representativt för egnahemsnämndernas inställning

till frågan torde vara ett uttalande av egnahemsnämnden i Göteborgs och

Bohus län, som visserligen finner självtvätterierna oundgängliga för lanthus
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

hållningen i avlägsnare trakter och för mindre samhällen med otillfredsställande

kommunikationer men hävdar, att självtvätterierna i övrigt äro att anse

såsom en övergångsform i en utveckling mot större centrala inlämningstvätterier.

Att märka är, att jämväl åtskilliga landskommuner — däribland även

norrlandskommuner — funnit vägen till rationalisering på tvättområdet även

för landsbygdens del gå över stora, centrala anläggningar. Nbrrlandskommittén

uttalar, att hushållen i glest bebyggda trakter med hänsyn till avstånden knappast

kunde utnyttja självtvätterier av större slag, varför det syntes naturligast

att anförtro tvätten åt inlämningstvätterier.

Å andra sidan har i några remissvar ådagalagts en mot de nyss anförda

exemplen rakt motsatt uppfattning. Sålunda har egnahemsnämnden i Örebro

län klart uttalat sig för att självtvätterier av rent psykologiska skäl lämnas

företräde framför inlämningstvätterier. Kooperativa förbundet anser, att en

centralisering i linje med utredningens förslag för flertalet hushåll icke torde

nämnvärt bidraga till att lösa tvättproblemen. Enligt förbundets mening skulle

en verklig hjälp beredas husmödrarna endast genom en förbättring av tvättmöjligheterna

i hemmen och genom stöd till anordnande av mindre, enklare

utrustade tvättstugor på så nära håll, att husmödrarna själva kunna ombesörja

sin tvätt.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att norrlandskommittén och länsstyrelsen

i Kopparbergs län särskilt understrukit vikten av att utvecklingen

på området får fritt växa fram till den form, som på varje ort och i de särskilda

fallen befinnes mest ändamålsenlig. Länsstyrelsen har härvid uttalat,

att större områden av bygdepsykologiska skäl icke borde vara hänvisade till

samma tvätterier.

I ett flertal remissvar har uttalats, att det av befolkningsutredningen framlagda

förslaget icke komme att avlasta hemmen från tvättarbetet i erforderlig

omfattning samt att utredningen borde ha ägnat större uppmärksamhet åt

frågan om anskaffande av praktiska och prisbilliga hushållstvättmaskiner

såsom betydelsefulla komplement till den kollektiva tvätten. I åtskilliga

fall föreslås fortsatt utredning i denna fråga. Bland dem som uttalat

sig i denna riktning kunna nämnas socialstyrelsen, socialvårdskommittén,

Kalmar läns södra och Örebro läns landsting, kooperativa förbundet, yrkeskvinnors

samarbetsförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Fredrika-Bremer-förbundet och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Länsstyrelsen i Blekinge läm, socialvårdskommittén, kooperativa förbundet

och ett antal kvinnoföreningar ha ansett, att frågan om kemisk tvätt bort

fullständigare lösas av befolkningsutredningen med hänsyn till behovet av att

erhålla dylik tvätt snabbare och billigare än som f. n. är möjligt.

Vad befolkningsutredningen i princip föreslagit i fråga om det statliga

stödets grundkonstruktion har hos det övervägande antalet remissinstanser

icke föranlett någon erinran. Nämnas bör dock att Värmlands läns

hushållningssällskap uttalat sig för ett bibehållande av subvention i form av

statsbidrag i huvudsak enligt nu gällande grunder. Hyresgästernas

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

sparkasse- och byggnads förening ars riksförbund anser, att direkta subventioner

böra göras permanenta i så ringa utsträckning som möjligt,

varför sådan subvention endast borde lämnas under den närmaste femårsperioden.

Statskontoret har för sin del uttalat, att lån till inlämningstvätterier

till ingen del borde göras stående och räntefritt. Ämbetsverket

anser vidare beträffande inlämningstvätterier, att den av utredningen

föreslagna förbindelsen från sökandens sida att lämna alla inom verksamhetsområdet

boende lika rätt och icke uttaga högre priser än tillsynsmyndigheten

godkänner bör gälla utan tidsbegränsning och således även sedan lånet gäldats

eller avskrivits. Statens byggnadslånebyrå uttalar, att — med hänsyn

till att ett byggnadsarbete kan komma att av olika skäl uppskjutas under

avsevärd tid efter lånets beviljande — lånet bör vara slutbetalat senast inom 20

år från det anläggningen godkänts och icke, såsom utredningen föreslagit,

från dagen för lånets beviljande.

Däremot ha olika meningar gjort sig gällande i fråga om det statliga

stödets närmare utformning. Vissa remissinstanser ha funnit, att

det statliga stödet, såsom det utformats i utredningens förslag, skulle

komma att motverka en utveckling mot större tvätterier, framför allt inlämningstvätterier.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sålunda, att den av utredningen

föreslagna maximeringen av det direkta subventionsbeloppet kommer att

motverka eftersträvansvärda större centralanläggningar, enär den direkta

subventioneringen, med hänsyn till de stora anläggningskostnaderna för

dylika anläggningar, genom maximeringen kommer att bliva av tämligen

underordnad betydelse för anläggningarnas tillkomst och drift. Länsstyrelsen

befarar därför, att det föreslagna subventionssystemet kommer att animera

till uppförande av flera mindre tvätterier inom ett område, som ur

rationaliseringssynpunkt bäst vore betjänt av ett enda stort tvätteri. Liknande

synpunkter framföras av Värmlands och Kronobergs läns hushållningssällskap.

Egnahemsstyrelsen, som finner de av utredningen förebragta psykologiska

skälen för utbyggande av självtvättformen närmast bestå i ett kortvarigt

övergångsmotstånd från husmödrarnas sida gentemot inlämningstvätterier

och som anser detta motstånd böra övervinnas genom upplysningsverksamhet,

anför i huvudsak följande.

Det synes icke vara riktigt att nedsubventionera tvättpriset vid självtvätterierna

på sätt utredningen föreslagit. Om så sker, få ju statens ekonomiska

uppoffringar den icke avsedda effekten att försvåra en rationell lösning av

tvättfrågan. Styrelsen har funnit, att det ofta stöter på svårigheter för

centralorganet att dirigera utvecklingen på lämpligt sätt. Skulle staten beträffande

självtvätterier införa subventionsregler, som praktiskt taget innebära

garanti för ett tvättpris betydligt under det för inlämningstvätterier

normala, förlorar centralorganet möjligheten att begagna sig av det kanske

viktigaste argumentet gentemot allmänheten vid propaganda för inlämningstvätterier.

Enligt styrelsens mening bör tvättpriset i självtvätterier icke pressas

ned med konstlade medel och heller icke anknytas till någon för alla dessa

anläggningar gemensam nivå. Undantag bör dock gälla för sådana isolerade

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

trakter, där kommunikationssvårigheter skapa särskilda förhållanden. Det

synes därför lämpligt att liksom nu hålla den direkta subventionen till självtvätterierna

nere vid en relativt låg nivå, exempelvis 25 % av anläggningskostnaden,

dock med möjlighet att, då särskilda omständigheter av nyssnämnd

art föreligga, bevilja subvention med högre belopp.

I några fall ha remissinstanser i fråga om båda typerna av tvätterier ut

talat sig för statslån med större del av anläggningskostnaden än som utredningen

föreslagit. Sålunda föreslå stadsfullmäktige i Örebro, att lån skall

kunna utgå med hela denna kostnad, därest tvätteriet uppföres i samband

med kommunalt bebyggande av hela bostadsområden med hjälp av statslån

upp till 100 %o. Stadsfullmäktige i Haparanda uttala, att man bör antingen

utbyta lånet mot statsbidrag med 80 % av kostnaderna eller höja den direkta

subventionens maximigräns till 50 000 kronor. Kommunalfullmäktige i

Söderala kommun förorda, att det stående, räntefria beloppet bestämmes till

40% av hela lånet, där detta understiger 100 000 kronor, och till 30%, där

lånet överstiger 100 000 kronor, eventuellt med maximering till 50 000 kronor.

Kommunalnämnden i Sollentuna köping ifrågasätter det befogade i att

icke medgiva kommun eller landsting rätt att i anläggningskostnaderna inräkna

tomtmark. Nämnden framhåller, att en dylik bestämmelse kan kringgås

genom att kommunen eller landstinget för ändamålet bildar t. ex. aktiebolag.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att länsstyrelsen i Älvsborgs

län förordat, att statslånet skall utgå efter de verkliga och icke efter de beräknade

anläggningskostnaderna, samt att egnahemsstyrelsen ifrågasätter,

huruvida det icke ur praktiska synpunkter vore lämpligt att anvisa olika anslag

för å ena sidan det räntebärande och å andra sidan det räntefria lånet.

Socialstyrelsen föreslår, att utöver av befolkningsutredningen föreslagna

villkor för erhållande av statslån skall föreskrivas skyldighet för kommunerna

att förbinda sig att svara för att understödsklientelet och de mindre

bemedlade, barnrika familjerna avgiftsfritt eller mot reducerad avgift få

utnyttja de kollektiva tvätterierna.

I fråga om huvudmannaskapet för de kollektiva tvätterierna föreligga

endast ett fåtal från utredningens förslag skiljaktiga meningar. Medan svenska

landstingsförbundet funnit, att en aktiv insats från landstingens sida på grund

av lokala förhållanden i vissa fall kan vara lämplig för en rationell lösning

av tvättfrågan, uttalar Nörrbottens läns landstings förvaltningsutskott tvekan

rörande lämpligheten av att belasta landstingen med huvudmannauppgifterna

för inlämningstvätterier. Enligt förvaltningsutskottets mening vore det lämpligare

att knyta lånerätten till i första hand primärkommuner, kommunalförbund

och för ändamålet bildade ekonomiska föreningar samt i sista hand

till landstingen. Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott anser,

att landstigen icke böra engageras i verksamheten, enär om möjligheter föreligga

för landstingen att erhålla lån till tvätterier det kunde förväntas att

varken kommuner eller ekonomiska föreningar på allvar intresserade sig för

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

tvätterier. Malmöhus läns hushållningssällskap ifrågasätter lämpligheten av

att tvätterier drivas i kommunal regi, enär vid en sådan anordning lätt kunde

tänkas att tvättpriserna sättas för lågt för att kompenseras skattevägen.

Kooperativa förbundet föreslår, att lån även skall kunna utgå till konsumentsammanslutningar

och liknande organisationer med intresse för kollektiv

tvätt inom sitt verksamhetsområde.

Drätselkammaren i Västerås ifrågasätter lämpligheten av att enskild företagare

skall kunna erhålla lån för anläggande av inlämningstvätteri medan

däremot Sveriges fastighetsägareförbund anser, att lån bör kunna utgå till

sådan företagare ävensom till bostadsrättsförening jämväl för utrustande av

större hyreshus med självtvätteri.

Vad beträffar den föreslagna regionala planeringen uttalar kooperativa

förbundet farhågor för att densamma skall medföra onödiga regleringsåtgärder

i form av tillståndsbevis m. m. för att anordna tvätteri, varigenom

risker kunde föreligga för konservering av dåligt skötta anläggningar. Under

normala förhållanden varken bör eller kan man enligt förbundets mening för

hindra fri konkurrens mellan olika tvätterier och företagsformer. Förbundet

finner en central övervakning och reglering av tvätteriernas lokalisering ej

erforderlig eller önskvärd i större utsträckning än som erfordras för bedömandet

av säkerheterna för lämnade statslån. Lantbruksstyrelsen föreslår,

att regionplaneringen omhänderhaves av de lokala organen. Statens byggnadslånebyrå

anser det knappast troligt, att ett centralt organ skulle kunna

lösa planeringsfrågan. För ändamålet lämpliga lokalorgan finnas, enligt

byråns mening, f. n. icke, och styrelsen ifrågasätter om enbart tillkomsten av

de av bostadssociala utredningen i dess slutbetänkande del I (SOU 1945: 63)

skisserade länsbostadsnämnderna skulle kunna lösa problemet. Vidare anser

byrån det knappast rimligt att uppgöra regionplaner enbart med hänsyn till

tvätterier; mera naturligt vore att frågan om tvätteriernas lokalisering och

storlek utreddes samtidigt med en mera allmän regionplan.

Förande den centrala administrationen må framhållas att åtskil

liga myndigheter velat i större eller mindre grad nedskära centralorganets

uppgifter. Sålunda finner egnahemsstyrelsen, att staten icke bör se som en

väsentlig uppgift att svara för projekteringen av de enskilda tvätterierna.

Denna uppgift borde hellre handhavas av privatpraktiserande tekniker undervägledning

och samordning genom centralorganet. Statens byggnadslånebyrä

anser, att staten över huvud taget icke bör åtaga sig ansvaret för dessa arbetsuppgifter.

Vid dylikt förhållande borde den tekniska personalen vid den för

verksamheten föreslagna särskilda avdelningen kunna inskränkas till några

få sakkunniga med uppgift att granska inkommande handlingar. Därest alla

sektionerna inom det blivande bostadspolitiska centralorganets avdelning för

kollektiva anläggningar skulle uppbyggas i proportion till vad utredningen

föreslagit beträffande tvättverksamheten, skulle detta organ f. ö. enligt

byråns mening få en alltför stor omfattning. Kooperativa förbundet ifrågasätter

lämpligheten av att ett granskande och övervakande statligt organ sam
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

23

tidigt uppträder som ett konsulterande organ. Statskontoret motsätter sig att

över huvud taget någon särskild avdelning inrättas inom egnahemsstyrelsen

för verksamheten i fråga. — Åtskilliga länsstyrelser ha vidare understrukit

angelägenheten av att verksamheten handhaves på ett smidigt sätt och att

de lokala organen erhålla så vidsträckta fullmakter som möjligt; liknande

synpunkter uttalas av lantbruksstyrelsen. Älvsborgs läns norra hushållningssällskap

vill inskränka centralorganets uppgifter till att omfatta allenast

utarbetande av allmänna normer och anvisningar.

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att särskilda lokala organ böra,

i stället för egnahemsnämnderna, inrättas jämväl i städer med 50 000 eller färre

invånare, förslagsvis i städer med en befolkning på över 25 000 personer.

Liknande synpunkter framföras av svenska stadsförbundet. Däremot anser

lantbruksstyrelsen, att även i städer med mer än 50 000 invånare egnahemsnämnderna

böra fungera såsom lokalorgan för verksamheten, eventuellt försedda

med för stadsförhållanden sakkunniga personer. Styrelsen håller före

att en mera likartad behandling av förekommande frågor härigenom skulle

kunna ernås, allra helst som styrelsen förutsatt, att den regionala planeringen

skall omhänderhavas av lokalorganen.

Departementschefen.

Det statliga stöd, som hittills lämnats för att främja tillkomsten av gemensamma

tvättinrättningar, har huvudsakligen avsett landsbygden. Stödet har

formen av anläggningsbidrag. Sådant bidrag må utgå till ekonomisk förening,

som bär till ändamål att företrädesvis för mindre hushåll på den egentliga

landsbygden driva tvättinrättning med maskinell utrustning. Subventionen

uppgår i regel till högst 25 % av den godkända anläggningskostnaden, dock

där särskilda skäl därtill föranleda till högst 40 % av denna kostnad. Härutöver

ha för inköp av maskinutrustning lån kunnat erhållas av jordbrukets

maskinlånefond.

Den försöksverksamhet, som hittills bedrivits efter dessa linjer, torde ha

utfallit tämligen väl. Trots att statsbidraget sedan verksamheten år 1939 påbörjades

undergått väsentliga höjningar, ha de anvisade anslagen under vissa

perioder visat sig otillräckliga. Under de båda senaste åren har emellertid

investeringsverksamheten begränsats, varför anslagen under dessa år endast

delvis blivit disponerade.

I detta sammanhang må nämnas, att statens byggnadslånebyrå inom ramen

för den statliga låneverksamheten för bostadsbyggande beviljar lån för anordnande

— inräknat anskaffande av maskinpark — av tvättinrättningar för

bostadshus uppförda med hjälp av statslån. Låneunderstödet begränsas därvid

till att omfatta allenast den andel av anläggningen, som beräknas svara

mot behovet för det statsbelånade ''huset. Härvid ifrågakomma i första hand

tvättinrättningar, som äro belägna i husen i fråga. Lån ha dock beviljats jämväl

till fristående tvättinrättningar, vilka avsetts för gemensamt bruk för ett

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

större, enhetligt bostadsområde, doek under förutsättning att kostnaderna icke

överstiga vad som skulle ha krävts, därest tvättbehovet i stället tillgodosetts

genom anordnande i de enskilda husen av mindre tvättinrättningar för husens

eget behov.

Befolkningsutredningens förslag syftar till att skapa förutsättningar för en

avsevärd ökning av antalet kollektiva, i första hand maskinellt utrustade tvätterianläggningar

över hela landet, avsedda för såväl tätorter som landsbygd.

De av utredningen anförda skälen torde i tillfredsställande omfattning bestyrka

betydelsen av en utveckling i denna riktning. Det synes i princip

motiverat, att staten vid en dylik målsättning intensifierar sin understödjande

verksamhet på området.

Befolkningsutredningen har med denna utgångspunkt framlagt förslag till

en genomgripande förändring och en väsentlig utvidgning av de statliga stödåtgärderna

för anordnande av tvätterianläggningar.

Till en början förordar utredningen att stödet utgår i form av lån till

högst 80 % av anläggningskostnaderna. En viss subvention skulle kunna medgivas

inom lånets gränser. Denna subvention skulle så konstrueras, att lånet

eller viss del av detsamma gjordes stående och räntefritt för att sedermera

avskrivas. Utredningen har föreslagit, att subvention skall kunna utgå till

alla anläggningar, oberoende av deras storlek. Subventionen skulle dock

maximeras till 30 000 kronor. Härigenom skulle stödet bli relativt effektivare

för mindre anläggningar.

Tvättanläggningar till hushållens tjänst ha en given plats bland de gemensamhetsanläggningar,

som avse att underlätta hemmens arbete. Frågorna om

hur dylika gemensamhetsanläggningar lämpligen böra organiseras, hur de

statliga stödformerna till anläggningar av olika slag skola samordnas och

huruvida ytterligare behov av statligt stöd för dylika anläggningar föreligger,

torde böra upptagas till en allsidig prövning. Jag bär för avsikt att inom

en nära framtid anhålla om Kungl. Maj:ts bemyndigande att föranstalta om

en utredning av dessa frågor. Då härvid även frågan om de statliga stödåtgärderna

för anordnande av tvättinrättningar bör bliva föremål för prövning,

bör i avvaktan på utredningens resultat även i fortsättningen denna

stödverksamhet tills vidare erhålla karaktär av försöksverksamhet. Det synes

emellertid lämpligt att härvid pröva de stödformer, som föreslagits av befolkningsutredningen.

En omläggning av stödverksamheten i denna riktning

skulle bl. a. medföra en bättre överensstämmelse med formerna för stöd åt

bostadsbyggandet. -— Skäl torde, i betraktande av att frågan om gemensamhetsanläggningar

ännu ej utretts, icke föreligga att, såsom befolkningsutredningen

föreslagit, för erhållande av statslån till tvätterier kräva viss hänsyn

till möjligheterna att samordna anläggningen med andra lokaler för gemensamma

ändamål.

Till en början torde i princip böra fastställas, att det statliga stödet på

här förevarande område icke bör vara begränsat till att avse enbart landsbygden.

Även om det i tätorterna merendels gives större möjligheter att

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj ds proposition nr ISO.

utan statligt stöd anskaffa medel för ifrågavarande ändamål, böra dessa

orter doek icke utestängas från den statliga stödverksamheten. Jag förordar

sålunda, att ifrågavarande verksamhet får omfatta även tätorter.

Enligt vad egnahemsstyrelsen under hand uppgivit vittnar erfarenheten

om att det ofta uppstår svårigheter för initiativtagarna att anskaffa kapital

till en tvättinrättning. Den viktigaste stödåtgärden torde därför vara att öppna

bekväma lånemöjligheter för dem som ämna anordna tvätterier. Jag tillstyrker

med hänsyn härtill utredningens förslag att statliga lån skola få lämnas för

detta ändamål. Utredningen har föreslagit, att lån skall kunna utgå med 80 %

av anläggningskostnaderna. Den övre lånegränsen kan synas hög, då det

här gäller anläggningar, som åtminstone vad beträffar större sådana ha en

industriell karaktär. Visserligen torde ännu högre belåningsgräns förekomma

vid de lån till tvättanläggningar, som statens byggnadslånebyrå meddelar i

samband med sin tertiärlåneverksamhet. Det är emellertid härvidlag fråga

om kollektiva tvätterier, som äro fast knutna till vissa fastigheter och i princip

endast fylla dessa fastigheters egna behov. I här föreliggande fall torde

det i regel röra sig om fristående anläggningar. Jag är emellertid beredd att

tillstyrka utredningens förslag om övre lånegräns under förutsättning att

garanti erhålles för kommunal insyn och kommunalt medinflytande hos huvudmännen.

Lån till anordnande av kollektivt tvätteri bör därför efter centralmyndighetens

prövning kunna utgå med 80 % av anläggningskostnaden

dels till kommun eller landsting, dels till aktiebolag eller stil

telse, vari kommun eller landsting äro huvudintressenter, och dels till

för ändamålet särskilt bildad förening, i sistnämnda fall dock endast

under förutsättning att den kommun, i vilken anläggningen är belägen,

är representerad i föreningens styrelse. Då det gäller smärre tvätterianläggningar

bör efter den lånabeslutande myndighetens prövning sistnämnda.

villkor kunna eftergivas. Däremot synes lån i denna form icke böra

utgå till enskilda tvätterier. Det synes med hänsyn härtill icke erforderligt

att, såsom befolkningsutredningen föreslagit, för erhållande av statslån till

inlämnings tvätteri kräva förbindelse från huvudmannens sida att tillämpa av

centralmyndigheten godkända priser samt medgiva alla inom verksamhetsområdet

boende lika rätt att få tvättarbete utfört vid anläggningen. Beviljat lån,

som bör beräknas på de godkända anläggningskostnaderna, bör i likhet med

de statliga tertiärlånen utgå med 3 % ränta.

Den subvention, som utredningen föreslagit, synes icke nämnvärt bidraga

till att sänka tvättkostnaderna vid större tvätterianläggningar. Att döma av de

kalkyler, som utredningen förebragt, torde större anläggningar, rätt skötta,

även utan subvention kunna åstadkomma en avsevärd reducering av dessa

kostnader. Enligt min mening bör subvention i allmänhet icke utgå till tvätterier.

Från denna regel bör dock ett undantag få göras. Subvention synes

böra få förekomma, där särskilda omständigheter såsom boende- och kommu

nikationsförhållanden, geografisk belägenhet eller betydande tekniska olägenheter

komma att så påverka en tvätterianläggnings utformning, att tvättkost
Bihavg

till riksdagens protokoll 1948. / sand. Nr ISO.

3-327 48

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

naderna bedömas komma att väsentligt överstiga vad som eljest kunde betraktas

såsom normalt. Det torde härvid i första band bliva frågan om smärre

tvättanläggningar på landsbygden. Subventionen torde dock kunna begränsas

till ett något lägre belopp än vad utredningen föreslagit. Jag förordar att

den får uppgå till högst 20 000 kronor. Den bör i enlighet med utredningens

förslag ha formen av räntefritt, stående lån eller del av lån. Det torde böra

ankomma på centralmyndigheten att bedöma i vad mån och med vilket belopp

subvention må utgå i det enskilda fallet.

Vad befolkningsutredningen föreslagit rörande amortering av lån och avskrivning

av räntefritt lån kan jag i huvudsak biträda. Tiden för sista amorteringen

å lånet resp. för avskrivning av stående lån bör dock bestämmas till

tjugo år från den dag, som centralmyndigheten bestämmer, och icke, såsom utredningen

föreslagit, från dagen för lånets beviljande.

Befolkningsutredningens förslag att vid fastställande av lånebeloppet kostnader

för tomtmark icke skola få inräknas i anläggningskostnaderna, då kommun

eller landsting äro sökande, anser jag mig icke kunna biträda, enär hinder

ju icke föreligger för sådan sökande att bilda exempelvis aktiebolag och

därigenom kringgå en bestämmelse av sådan innebörd.

De av befolkningsutredningen föreslagna förutsättningarna för uppsägning

från statens sida av beviljat lån ansluta sig i stort sett till nu gällande bestämmelser

i ämnet. Utredningens förslag härutinnan synas godtagbara.

Vid bifall till mitt förslag till nya grunder för stödverksamheten böra de

hittillsvarande möjligheterna att för anskaffande av maskinell tvättutrustning

anlita jordbrukets maskinlånefond icke längre få stå till buds.

Befolkningsutredningen har understrukit vikten av att tvätterianläggningarna

inordnas under en regional plan för hela landet, uppgjord av centralmyndigheten

i intimt samarbete med lokala instanser. Genom Kungl.

Maj:ts beslut den 17 oktober 1947 ha medel ställts till egnahemsstyrelsens förfogande

för viss verksamhet i samband med uppgörandet av eu dylik plan.

Givet är, att uppmärksamhet bör ägnas åt att tvätterierna få en rationell storlek

med hänsyn till befolkningstätheten i de orter, som de skola betjäna. Det

är vidare angeläget att tvätterianläggningarna inom olika områden fördelas på

ett sådant sätt, att det icke komma att inkräkta på varandras verksamhet.

Åtskilliga andra förhållanden av teknisk-ekonomisk art torde komma att kräva

beaktande i de särskilda fallen. Hänsyn måste emellertid tagas till varjehanda

ortsintressen av speciell natur. Det gäller därför att vid planeringen gå ytterligt

varsamt fram och i största utsträckning låta de lokala förhållandena inverka

på planernas utformning. Att, såsom befolkningsutredningen föreslagit,

såsom obligatoriskt villkor för erhållande av lån kräva, att en anläggning kan

inordnas i en regionplan, finner jag med hänsyn till vad nu sagts icke lämpligt.

Planeringsverksamheten bör, såsom utredningen föreslagit, visserligen

handhavas av centralmyndigheten men genomföras i intimt samarbete med

lokala organ.

De ytterligare förutsättningar, vilka enligt befolkningsutredningens mening

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

böra gälla för erhållande av statslån, kan jag tillstyrka i den mån jag icke i det

föregående uttalat mig mot föreskrifter av föreslagen innebörd. I huvudsak

överensstämma de av utredningen angivna förutsättningarna med vad som nu

gäller för erhållande av statsbidrag.

Stödverksamheten till förmån för gemensamma tvättinrättningar synes böra

fr. o. in. den 1 juli 1948, då egnahemsstyrelsens verksamhet upphör, överflyttas

till statens byggnadslånebyrå eller det bostadspolitiska organ, som kan komma

att efterträda byrån. Den lokala förvaltningen, avseende stödverksamheten för

tvätterier, torde få anknytas till den lokalorganisation, som efter nämnda dag

kan komma att uppbyggas för handhavande av motsvarande frågor rörande

den allmänna bostadspolitiken. Jag torde få i annat sammanhang anmäla

frågorna om den för verksamheten erforderliga personalorganisationen inom

centralorganet samt därmed sammanhängande medelsbehov.

Lämpligheten av befolkningsutredningens förslag att centralorganet till de

lånesökandes tjänst skulle åtaga sig projektering av kollektiva tvätterier har

ifrågasatts av vissa remissinstanser. I princip ansluter jag mig till att sådan

verksamhet företrädesvis bör överlåtas på privatpraktiserande tekniker. Å

andra sidan torde den i samband med den hittillsvarande statliga bidragsverksamheten

till tvätterier av egnahemsstyrelsen bedrivna projekteringsverksamheten

tills vidare icke böra helt nedläggas, enär det här är fråga om ett

specialområde, statt i snabb utveckling och för vilket kvalificerade tekniker icke

i erforderlig omfattning torde finnas inom landet. Då den statliga stödverksamheten

— såsom jag tidigare anfört — alltjämt bör erhålla försökskaraktär,

torde en begränsad projekteringsverksamhet tills vidare vara ändamålsenlig i

utvecklingsbefrämjande syfte. Jag förutsätter dock, att denna verksamhet

successivt avvecklas.

Befolkningsutredningen har uppgjort vissa kalkyler rörande investeringskostnaderna

vid en utbyggnad i enlighet med utredningens byggnadsprogram.

Då jag föreslagit, att den fortsatta statliga stödverksamheten på området

även i dess nya form skall behålla karaktär av försöksverksamhet, har jag ansett

mig sakna anledning att här söka närmare beräkna medelsbehovet annat än

för budgetåret 1948/49. Anslaget till den nuvarande bidragsverksamlieten upp

går för innevarande budgetår till 250 000 kronor. Vid omläggning till låneverksamhet

komma avsevärt större belopp att erfordras per budgetår än som

för innevarande budgetår avsetts för bidragsverksamlieten. Såväl statsfinansi

ella skäl som läget på byggnadsmarknaden synas dock böra föranleda en kraftig

begränsning av låneverksamheten under nästa budgetår. Ett belopp av

750 000 kronor bör enligt min mening få stå till förfogande för utlämnande

av här avsedda lån. Det för innevarande budgetår under nionde huvudtiteln

uppförda reservationsanslaget å 250 000 kronor till bidrag för anläggande av

gemensamma tvättinrättningar på landsbygden, vilket anslag enligt Kungl.

Maj:ts beslut tills vidare icke får tagas i anspråk, torde enligt vad jag in

hämtat från chefen för jordbruksdepartementet icke komma att disponeras för

det med detsamma avsedda ändamålet. Ifrågavarande anslagsbelopp torde få

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

överföras till budgetutjämningsfonden. Vid beräkningen av medelsbehovet för

nästa budgetår har jag tagit hänsyn till de inneliggande statsbidragsansökningar,

för vilka medel icke kunnat utgå ur sistnämnda anslag på grund av

att detta spärrats. För lån till anordnande av kollektiva tvätterier bör således

för budgetåret 1948/49 å kapitalbudgeten under Fonden för låneunderstöd anvisas

ett investeringsanslag av 750 000 kronor till Lån till anordnande av

kollektiva tvätterier.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag sålunda, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig förordade grunder för statslån till anordnande

av kollektiva tvätterier,

dels ock å kapitalbudgeten, under fonden för låneunderstöd, för

budgetåret 1948/49 till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier

anvisa ett investeringsanslag av ..................... kronor 750 000

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:186 Skrivelse till Konungen i anledning a/v Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till den sociala hemhjälpsverksamheten. a1 i texten