Sök i Ratio Lex

Angående vissa kostnader för allmänt kyrkomöte

1948-03-05 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:133, Angående vissa kostnader för allmänt kyrkomöte

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående vissa kostnader

för allmänt kyrkomöte; given Stockholms slott

den 5 mars 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att ordningen för utbetalning av dagtraktamenten

och resekostnadsersättningar åt kyrkomötesledamöter skall förenklas samt

att ledamot skall få rätt till en fri hemresa under kyrkomötet ävensom att

reglerna om resekostnadsersättning åt kyrkomötesledamot skola justeras i anslutning

till vad som gäller för riksdagsledamot.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet föredrager

statsrådet Quensel fråga om förenkling av sättet för gäldande av kyrkomöteskostnaderna

m. m. samt anför därvid följande.

1 — Bihang till riksdagens protokoll IdiH. 1 saml. Nr ISS.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 133.

Enligt § 13 i förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte

skola kostnaderna för allmänt kyrkomöte gäldas av allmänna medel.

Med anledning av en till 1868 års riksdag avlåten proposition (nr 16)

fattade riksdagen beslut dels angående arvode och resekostnadsersättning

åt allmänt kyrkomötes valda ledamöter, dels ock angående ordningen för

bestridandet av såväl berörda arvoden och resekostnadsersättningar som

övriga av allmänt kyrkomöte föranledda utgifter. Riksdagens beslut meddelades

statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret genom Kungl.

Maj:ts brev den 4 juni 1868.

De sålunda meddelade bestämmelserna ha, såvitt angår storleken av arvoden

och resekostnadsersättningar, sedermera upprepade gånger blivit

ändrade i syfte att avväga dessa förmåner efter samma grunder som fastställts

för riksdagens ledamöter. Alltsedan år 1920 utgå arvoden och resekostnadsersättningar

ej blott till de valda utan även till de självskrivna

kyrkomötesombuden.

Beträffande ordningen för bestridandet av kostnaderna för allmänt kyrkomöte

stadgades enligt nämnda kungl. brev, att såväl arvoden och resekostnadsersättningar

som ock övriga av allmänt kyrkomöte föranledda utgifter,

sedan de blivit i underdånighet anmälda och av Kungl. Maj:t å statskontoret

anvisade till utbetalning, skulle, på sätt om ersättning för de på Kungl.

Maj:ts godkännande beroende riksdagskostnader vore bestämt, av riksgäldskontoret

efter erhållna rekvisitioner statskontoret gottgöras.

Denna ordning äger alltjämt bestånd. Kyrkomötets samtliga utgifter anmälas

följaktligen hos Kungl. Maj:t, som anbefaller statskontoret att utbetala

erforderliga belopp, varefter statskontoret i sinom tid från riksgäldskontoret

erhåller gottgörelse från ett å riksstaten under huvudtiteln Riksdagen

och dess verk m. m. uppfört förslagsanslag: Allmänt kyrkomöte.

I en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria har föreslagits

förenkling av ordningen för gäldande av vissa kyrkomöteskostnader,

varjämte förordats förbättring av kyrkomötesledamots reseförmåner. Häröver

ha yttranden avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret.

D epartementspromemorian.

I promemorian har anförts i huvudsak följande.

Utgifterna för allmänt kyrkomöte äro av fyra slag: arvoden eller, som

de numera benämnas, dagtraktamenten åt ledamöterna under kyrkomötet;

reseersättningar åt ledamöterna; avlöningar åt kanslipersonal och vaktbetjäning;

samt »diverse utgifter».

Dagtraktamenten under kyrkomötet.

Dessa traktamenten fastställas av riksdagen och äro som nämnts bestämda

till belopp, motsvarande arvodena åt riksdagsmän. Enligt den i

överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade kungörelsen den 28 no
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

vember 1947 (nr 877) angående ersättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte

uppbär kyrkomötesledamot i dagtraktamente under kyrkomötet dels,

om han är bosatt å annan ort än där kyrkomötet hålles, 33 kronor, vilket

traktamente doek ej må överstiga sammanlagt 990 kronor, dels ock, om han

är bosatt å ort där kyrkomötet hålles, 25 kronor, vilket traktamente dock

ej må överstiga sammanlagt 750 kronor. Utövar ledamot av kyrkomöte tilllika

riksdagsmannauppdrag, och åtnjuter han därför arvode, skall han dock

i dagtraktamente under kyrkomötet uppbära endast 8 kronor och må traktamentet

ej överstiga sammanlagt 240 kronor.

Proceduren beträffande dagtraktamentenas utbetalning och gäldande är

i anslutning till 1868 års brev följande:

Inom kyrkomötets ekonomiutskott uträknas för varje ledamot det traktamentsbelopp,

som med hänsyn till hans bosättningsort skall tillkomma

honom under förutsättning att kyrkomötets sammanträdestid kommer att

vara minst 30 dagar. Ekonomiutskottet avlåter därefter till kyrkomötet ett

memorial med hemställan, att kyrkomötet måtte hos Kungl. Maj:t anhålla

om utbekommande av den för samtliga kyrkomötesledamöter sammanräknade

högsta traktamentssumman. Sedan efter vederbörlig bordläggning

kyrkomötet in pleno fattat beslut i frågan och detta beslut meddelats mötets

expeditionsutskott, uppgör detta utskott ett förslag till skrivelse, vilket

underställes kyrkomötet och av mötet godkännes. Skrivelsen expedieras till

Kungl. Maj:t, som anbefaller statskontoret att utbetala »de erforderliga

arvodesbeloppen» i enlighet med föreskrifterna i 1868 års brev och kungörelsen

angående ersättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte. Sedan statskontoret

mottagit Kungl. Maj:ts brev i ämnet, utbetalar statskontoret traktamentsbeloppen

till ledamöterna i två omgångar, först för de 20 första dagarna

av mötestiden och därefter, sedan klarhet vunnits angående mötestidens

längd, för den återstående delen av tiden, dock sammanlagt högst för

30 dagar. Utbetalningen sker i praktiken genom förmedling av kyrkomötets

förste kanslist, som hos statskontoret mot interimskvitto lyfter traktamentsbeloppen

och efter utbetalning till ledamöterna inlevererar dessas

kvittenser till statskontoret mot återbekommande av interimskvittot. I

sinom tid rekvirerar statskontoret från riksgäldskontoret gottgörelse för sina

utlägg, varvid riksgäldskontoret avför beloppet å förslagsanslaget till allmänt

kyrkomöte.

Det förefaller, som om det nu relaterade förfaringssättet vore betydligt

mera omständligt och arbetskrävande än förhållandena påkalla. Detta bestyrkes

av en jämförelse med ordningen för riksdagsmannaarvodenas utbetalning,

varom må nämnas:

Enligt stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättnings utgående för

riksdagsmannauppdragcts fullgörande (ändrad lydelse 1945:253) skola utbetalningar

med stöd av stadgan verkställas av riksgäldskontoret. Beträffande

arvodena tillämpas denna bestämmelse i praktiken helt enkelt sa,

att inom vardera kammarens kansli uppgöres med föreskrivna tidsintervaller

en arvodeslista, upptagande namnen ä kammarens samtliga ledamöter

samt de arvodesbelopp, som för den ifraguvarande tidsperioden tillkomma

dem, vilken lista efter granskning a riksdagens ekonomibyra överlämnas

till riksgäldskontoret, som direkt till riksdagsmännen utbetalar dem tillkommande

belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

I 1868 års riksdagsbeslut och kungl. brev angående bestridande av kostnaderna

för allmänt kyrkomöte hänvisas till vad som var bestämt om ersättning

för »de på Kungl. Maj ds godkännande beroende» riksdagskostnaderna.

Att sådana kostnader skulle av Kungl. Maj:t anvisas å statskontoret

till utbetalning var naturligt och att kyrkomötesledamöters arvoden

hänfördes dit kan förklaras av att vid den tidpunkt, då 1868 års riksdag fattade

sitt beslut i ämnet, sammanstämmande beslut av Kungl. Maj:t och

riksdagen angående arvodenas storlek ej förelågo. Då läget nu är annorlunda

och riksdagens beslut om arvodesbeloppen alltsedan år 1918 promulgeras

i allmän författning, förefaller det onödigt att bibehålla den hittillsvarande

omständliga proceduren med arvodens utbetalning. Den naturliga

lösningen av frågan synes vara, att kyrkomötesledamöternas dagtraktamenten

utbetalas direkt av riksgäldskontoret på samma sätt som sker beträffande

riksdagsmannaarvodena. För genomförande av en sådan ordning erfordras

givetvis riksdagens godkännande.

Reseersättningar.

Enligt nu gällande bestämmelser (förutnämnda kungörelse 1947:877,

punkten 1) ma kyrkomötesledamot, som är bosatt å annan ort än där kyrkomötet

hålles, av statsmedel vid resa till och från kyrkomötet åtnjuta ersättning

»för därav föranledd resekostnad» jämte ett dagtraktamente av 25

kronor för vardera resan. Beträffande tillkomsten av denna bestämmelse

erinras om följande:

Ersättning åt kyrkomötesledamot för resekostnad vid resa till och från

kyrkomötet utgick enligt äldre bestämmelser efter de grunder, som i motsvarande

avseende gällde för riksdagsledamot. Förmånen av dagtraktamente

under resorna infördes år 1933, samtidigt som riksdagsledamot erhöll motsvarande

förmån.

Vid 1941 års riksdag antogs en ny stadga om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande. I samband med att riksdagsmännens rätt till fria

hemresor under riksdagen därvid utvidgades, borttogs resetraktamentet på

25 kronor. I en vid riksdagen väckt motion (11:300) uttalades, att ledamot

av kyrkomöte fortfarande torde böra åtnjuta dagtraktamente av 25 kronor

vid resa till och från kyrkomötet vid dess början och slut, då de skäl, som

föranlett borttagandet av motsvarande rätt för riksdagsman, icke kunde

anses föreligga beträffande kyrkomötesledamot. I motionen framhölls vidare,

att ledamot av kyrkomötet fortfarande borde erhålla ersättning för själva

resekostnaden enligt samma grunder som gällde för riksdagsman. Motionärens

förslag i nu ifrågavarande hänseenden godkändes av riksdagen

(jfr bankoutskottets utlåtande nr 55/1941). Riksdagens beslut i ämnet erhöll

den avfattning, som (med av kungörelseformen föranledd redigering)

den nu gällande bestämmelsen har.

Beträffande utbetalningen av ifrågavarande resekostnadsersättningar har i

tillämpliga delar tillgått på samma sätt som i fråga om utbetalningen av dagtraktamentena

under kyrkomötet. Reseräkningarna granskas förberedelsevis

inom kansliet, varvid i praktiken den expertis anlitas, som finnes tillgänglig

hos riksdagens ekonomibyrå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kunql. Maj:ts proposition nr 133.

Även i fråga om resekostnadsersättningarna synes en förenkling i utbetalningsförfarandet

kunna ske på det sätt, att de gäldas direkt av riksgäldskontoret,

sedan reseräkningar ingivits till och granskats av riksdagens

kansli. Härvid är emellertid att beakta, att uttryckliga regler för resekostnadsersättningens

beräknande för närvarande saknas. Såsom förut angivits,

utgår ersättning vid resa till och från kyrkomötet »för därav föranledd resekostnad».

Då såsom nämnts enligt motiven för denna år 1941 införda bestämmelse

ersättning för själva resekostnaden skulle utgå enligt samma

grunder som i sådant avseende gällde för riksdagsman, har tidigare i praktiken

någon tvekan icke rått om tillämpningen, oaktat bestämmelsen icke

innehåller någon uttrycklig hänvisning till de för resekostnadsersättning åt

riksdagsledamöter gällande grunderna. De bestämmelser i fråga om resekostnadsersättning

till kyrkomötets ledamöter, som tillämpats, ha sammanfattats

i en promemoria, som i här intagna delar är av följande innehåll:

Vid resa å ångbåt utgår ersättning för enkel liyttplats.

Vid resa å järnväg utgår ersättning för av resan föranledda kostnader,

dock högst efter 1 klass å snälltåg järnte gottgörelse för sovvagnsbiljett.

Vid resa från hemorten eller åter med automobil i stället för med järnväg

ersättas av sådan resa föranledda kostnader med belopp, motsvarande högst

kostnaden för första klass biljett å järnväg utan sovvagn.

Nu har emellertid enligt beslut vid 1945 års riksdag (jfr konstitutionsutskottets

memorial nr 15) en helt ny ordning införts beträffande reseersättning

åt riksdagsman (lag den 25 maj 1945, nr 253). Med stöd av bestämmelserna

i denna lag ha sedermera riksdagens kanslideputerade i samråd med

kamrarnas talmän utfärdat vissa tillämpningsföreskrifter angående riksdagsmännens

resor (se kanslideputerades memorial nr 2/1946).

Beträffande av riksdagsmannauppdraget föranledda resor innehålla de av

kanslideputerade utfärdade tillämpningsföreskrifterna, efter bestämmelser

om fribiljetter å järnvägarna, en punkt av följande lydelse:

»Riksdagsledamot äger för nu ifrågavarande resor jämväl erhålla ersättning

för kostnader för färd med bil i enlighet med mom. a) och c) här nedan,

med buss och båt, samt med flyg i enlighet med mom. e), för sittplats- och

resgodstilläggsbiljetter samt för transport av reseffekter. För erhållande av

ersättning för sådana kostnader skall räkning å fastställd blankett ingivas

till riksdagens kansli. Därvid gäller att ersättning utgår endast med belopp

motsvarande verkliga kostnaden med iakttagande likväl att

a) skjutsersättning utgår för en plats vid färd mellan bostad i hemorten

och närmaste järnvägsstation. Vid färd med privatbil utgår i sådant fall

ersättning med belopp som i allmänna resereglementet angives;

b) ersättning utgår för frakt av resgods med järnväg med utlägg för övervikt

intill 60 kg; utlägget bör styrkas med kvitto;

c) i kolumnen ''transport av reseffekter’ upptagas kostnader för bagagetransporter,

kortare färder med bil, t. ex. mellan bostad i riksdagsorten eller

i hemorten och järnvägsstation inom samma ort;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

d) under ''Övriga utlägg’ upptagas eventuella kostnader för rese- och sittplatsbiljetter

samt för resgodsövervikt o. d.;

e) vid färd med flyg utgår ersättning endast för färden jämte skjutsersättning

högst motsvarande färd mellan bostaden och järnvägsstationen

enligt mom. a) och c).»

Efter införandet av de nya bestämmelserna beträffande riksdagsmännens

resor har en viss oklarhet uppstått i fråga om de reseförmåner, som skola

tillkomma kyrkomötets ledamöter. Det synes därför önskvärt, att närmare

regler fastställas för tillämpningen av det i kungörelsen nr 877/47 intagna

stadgandet om ersättning för resekostnad. Särskilt om, såsom förut

förordats, ersättningarna skola utbetalas direkt av riksgäldskontoret, torde

det vara motiverat att närmare precisera, vilka kostnader skola anses föranledda

av resorna och hur dessa kostnader må beräknas.

Såsom av det föregående framgått, har vid regleringen av kyrkomötesledamöternas

såväl arvoden som resekostnadsersättningar åsyftats att bereda

kyrkomötets ledamöter samma förmåner som tillkomma riksdagsmännen,

i den mån ej särskilda skäl föranlett undantag. I anslutning härtill bör

jämväl den reglering av resekostnadsersättningarna åt kyrkomötesledamöterna,

som nu föreslås, i den omfattning så kan ske anknyta till bestämmelserna

för riksdagens ledamöter.

Härvid är först att märka, att de skäl, som föranlett införandet av s. k.

fria resor under hela året för riksdagsmännen, icke äro tillämpliga å kyrkomötets

ledamöter; någon närmare motivering härför torde icke vara erforderlig.

Rätt till fri hemresa under pågående kyrkomöte har hittills icke förefunnits.

I detta hänseende ha kyrkomötesledamöterna varit ogynnsammare

ställda än riksdagsmännen, vilka redan före införandet av systemet med

fribiljetter haft rätt till visst antal fria hemresor under pågående riksdag.

Förhållandena äro visserligen icke fullt jämförbara på grund därav, att

riksdagen är samlad'' under så mycket längre tid än kyrkomötet. Såsom

förut angivits utgår dagtraktamente till kyrkomötesledamot under högst 30

dagar. Denna »ordinarie» sammanträdestid har dock oftast överskridits,

under de fem senaste kyrkomötena med minst 1 högst 3 dagar (tidigare

någon gång med upp till 16 dagar). I sakkunnigförslaget rörande ny förordning

angående allmänt kyrkomöte m. m. (S. O. U. 1946: 32) har föreslagits

en utökning av den »ordinarie» sammanträdestiden till 35 dagar. Vare sig

detta kommer att bifallas eller icke, torde man kunna räkna med att kyrkomötena

framdeles såsom hittills i regel komma att vara samlade minst en

månad. Även under en sådan tidsperiod kan för mången kyrkomötesledamot

uppkomma ett fullt legitimt behov att åtminstone en gång besöka hemorten.

En jämförelse kan göras med statsrevisorerna, som enligt gällande

instruktion äga att, då de under pågående revision besöka hemorten, åtnjuta

ersättning för därav föranledd resekostnad, dock högst för det antal resor,

som motsvarar en var femtonde dag. I analogi härmed torde kyrkomötes
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

ledamot, som är bosatt å annan plats än sammanträdesorten, böra få rätt

till en »fri hemresa» under pågående kyrkomöte.

Vad sedan angår de närmare grunderna för resekostnadsersättningen,

torde de böra vara oförändrade i fråga om resa å ångbåt, resa å järnväg

samt resa från hemorten och åter med bil i stället för med järnväg. För färd

med flyg torde böra stadgas samma begränsning, som gäller beträffande

riksdagsmans motsvarande resa, d. v. s. att ersättning utgår endast för färden

jämte skjutsersättning högst motsvarande färd mellan bostaden och

järnvägsstationen. Övriga resekostnader torde likaledes böra ersättas enligt

de grunder, som angivits i tillämpningsföreskrifterna angående riksdagsimännens

resor. Hit hör ersättning för kortare färder med bil, buss och båt,

för sittplats- och resgodstilläggsbiljetter samt för transport av reseffekter.

Utöver ersättningen för resekostnaderna torde liksom hittills vid resa till

och från kyrkomötet vid dettas början och slut böra utgå ett dagtraktamente

av 25 kronor.

Avlöningar åt personal.

Dessa avlöningar bestämmas för varje kyrkomöte, efter framställning av

kyrkomötet, av Kungl. Maj:t. Några allmänna avlöningsbestämmelser finnas

alltså icke och torde näppeligen kunna fastställas. Arvodenas storlek är

nämligen beroende av arbetsbördan vid de olika kyrkomötena och av kyrkomötestidens

längd. En förenkling vore visserligen att inrymma åt kyrkomötet

befogenhet att i dessa frågor självt fatta beslut, men detta synes av

andra skäl mindre lämpligt. Med kyrkomötets ställning synes knappast vara

förenligt att giva det någon beslutanderätt i till statsbudgeten hörande ekonomiska

frågor.

Det synes vara nödvändigt att i fråga om avlöningarna bibehålla den

nuvarande ordningen, enligt vilken de av Kungl. Maj:t anvisas å statskontoret

till utbetalning samt därefter av riksgäldskontoret gottgöras statskontoret.

Diverse utgifter.

Hit hänföras omkostnader för lokaler och tryckning ävensom åtskilliga

andra utgifter, vilkas storlek växlar från det ena kyrkomötet till det andra.

Medel för täckande av dessa utgifter ställas efter framställning av varje

kyrkomöte av Kungl. Maj:t till kyrkomötets sekreterares förfogande mot

redovisningsskyldighet.

Om dessa kostnader gäller i tillämpliga delar vad förut anförts beträffande

avlöningar åt personal. Någon ändring i utbetalningsordningen ifrågasättes

alltså icke.

Förslag.

Vid bifall till förslaget om en fri hemresa, vilket innebär en reell ändring

i de förmåner, som tillkomma ledamot av kyrkomöte, torde en bestämmelse

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

i ämnet böra införas i kungörelsen angående ersättning åt ledamot av allmänt

kyrkomöte.

Beträffande riksdagen är det, såsom i det föregående angivits, kanslideputerade,

som äga att, tillika med kamrarnas talmän, meddela närmare bestämmelser

om resekostnadsersättning. Då någon motsvarande utväg icke

står till buds i fråga om kyrkomötesledamöternas resor, men det å andra

sidan torde vara nödvändigt, att riksgäldskontoret vid utbetalningen har

ledning av i viss ordning fastställda närmare grunder för ersättningarnas

beräknande, lärer det vara ofrånkomligt, att sådana grunder fastställas av

Kungl. Maj:t och riksdagen.

I anslutning till det anförda föreslås, att Kungl. Maj:t i proposition till

riksdagen föreslår riksdagen att

dels besluta, att i kungörelsen den 28 november 1947 (nr 877) skall införas

ett nytt stycke av följande lydelse:

Besöker ledamot av allmänt kyrkomöte, som i punkt 1 avses, under pågående

kyrkomöte efter beviljad ledighet hemorten, äger han åtnjuta ersättning

för därav föranledd resekostnad, dock endast för en resa;

dels godkänna följande grunder för resekostnadsersättning åt ledamot av

allmänt kyrkomöte, som är bosatt å annan ort än där kyrkomötet hålles:

1. Vid resa å ångbåt utgår ersättning för enkel hyttplats.

2. Vid resa å järnväg utgår ersättning för av resan föranledda kostnader,

dock högst efter första klass å snälltåg jämte gottgörelse för sovvagnsbiijett.

3. Vid resa med flyg utgår ersättning för verkliga kostnaden, dock endast

för färden jämte skjutsersättning högst motsvarande färd mellan bostaden

och järnvägsstationen enligt punkt 5 mom. a) och c) här nedan.

4. Vid resa från hemorten eller åter med bil i stället för med järnväg

ersättas av sådan resa föranledda kostnader med belopp, motsvarande högst

kostnaden för första klass biljett å järnväg utan sovvagn.

5. Ersättning utgår jämväl för kostnader för färd med bil i enlighet med

mom. a) och c) här nedan samt med buss och båt ävensom för sittplatsoch

resgodstilläggsbiljetter samt för transport av reseffekter. Sådan ersättning

utgår endast med belopp, motsvarande verkliga kostnaden, dock med

iakttagande att

a) skjutsersättning utgår för en plats vid färd mellan bostad i hemorten

och närmaste järnvägsstation. Vid färd med privatbil utgår i sådant fall

ersättning med belopp som i allmänna resereglementet angives;

b) ersättning utgår för frakt av resgods med järnväg med utlägg för

övervikt intill 60 kg; utlägget bör styrkas med kvitto;

c) till kostnader för transport av reseffekter hänföras kostnader för

bagagetransporter, kortare färder med bil, t. ex. mellan bostad i kyrkomötesorten

eller i hemorten och järnvägsstation inom samma ort;

dels ock besluta, att dagtraktamenten och resekostnadsersättningar till

ledamöter av allmänt kyrkomöte skola, sedan ingivna räkningar granskats

å riksdagens ekonomibyrå, utbetalas av riksgäldskontoret samt att övriga av

allmänt kyrkomöte föranledda kostnader skola, sedan de blivit hos Kungl.

Maj :t anmälda och till utbetalning hos statskontoret anvisade, av riksgäldskontoret

efter erhållna rekvisitioner gottgöras statskontoret.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 133.

9

Remissyttrandena.

Fullmäktige i nksgäldskontoret ha ej funnit något att erinra mot vad i

departementspromemorian föreslagits. Det syntes fullmäktige befogat att

såsom föreslagits en fri hemresa medgåves under kyrkomötet. Det hade

varit önskvärt, att även utbetalandet av avlöningar till kyrkomötets personal

och mötets »diverse utgifter» kunnat förenklas. Då emellertid departementet

ansett detta av konstitutionella skäl ej låta sig göra, torde frågan

åtminstone för närvarande böra förfalla.

Statskontoret har icke framställt annan erinran mot förslaget än att ämbetsverket

ansett att om kyrkomötesledamot erhölle rätt till en fri hemresa

under pågående kyrkomöte, detta borde medföra, att den nuvarande rätten

till dagtraktamente vid resa till och från kyrkomöte upphävdes (jfr borttagandet

av rätten för riksdagsman till dagtraktamente vid resa till och från

riksdagen, konstitutionsutskottets memorial nr 5/1941, sid 21, riksdagens

skrivelse nr 38/1941).

Föredraganden.

Den sedan år 1868 gällande ordningen för bestridandet av kyrkomöteskostnaderna

är omständlig och otidsenlig. I den förutnämnda departementspromemorian

har förordats, att sättet för utbetalning av dagtraktamenten

och resekostnadsersättningar åt kyrkomötesledamöterna skulle omläggas i

anslutning till det enklare system, som tillämpas beträffande utbetalning av

riksdagsledamöternas arvoden och resekostnadsersättningar. Sålunda har

föreslagits, att dagtraktamenten och resekostnadsersättningar åt kyrkomötesledamöterna

skulle, sedan ingivna räkningar granskats å riksdagens ekonomibyrå,

utbetalas av riksgäldskontoret. Jag biträder detta förslag. Vad

angår övriga kyrkomöteskostnader (personalavlöningar och omkostnader),

delar jag den i promemorian uttryckta uppfattningen, att en omläggning

av utbetalningssättet icke för närvarande bör ifrågasättas.

Den förordade förenklingen av utbetalningssättet aktualiserar behovet

av närmare bestämmelser om resekostnadsersättning åt kyrkomötesledamot.

Beträffande dylik ersättning ha sedan länge tillämpats samma regler som

gällt i fråga om resekostnadsersättning åt riksdagsman. Sedan riksdagens

ledamöter numera erhållit speciella förmåner i fråga om järnvägsresor, kan

en direkt tillämpning av de för riksdagsmännen gällande bestämmelserna ej

längre ske, varför särskilda föreskrifter böra utfärdas för kyrkomötesledamöterna.

De i promemorian föreslagna grunderna för resekostnadsersättning

åt kyrkomötesledamot ansluta sig i görligaste mån till vad som gäller

för riksdagsledamot. Mot dessa grunder har jag intet att erinra.

Kyrkomötesledamöternas reseförmåner omfatta nu endast rätt för ledamot,

som är bosatt å annan ort än där kyrkomötet hålles, att vid resa till

2 — B ihan g till riksdagens ''protokoll IQ.lfS. 1 sand. Nr 133.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

och från kyrkomötet vid dettas början och slut uppbära ersättning för resekostnaden

jämte ett dagtraktamente av 25 kronor för vardera resan. Jämförelsen

med riksdagsmännens reseförmåner har i promemorian lett till förslag

om rätt för kyrkomötesledamot även till en fri hemresa under kyrkomötet,

vars sammanträdestid beräknas till minst en månad. Till stöd för förslaget

har även framhållits, att riksdagens revisorer ha motsvarande förmån. Statskontoret

har yrkat, att det nyssnämnda traktamentet av 25 kronor skulle

indragas i samband med införandet av rätt till en fri hemresa under kyrkomötet,

därvid ämbetsverket åberopat, att motsvarande traktamente för riksdagsledamöter

borttogs vid regleringen av deras reserättigheter år 1941.

För min del anser jag dock traktamentet skäligen böra bibehållas för kyrkomötesledamot

.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att ledamot av allmänt kyrkomöte, som är

bosatt å annan ort än där kyrkomötet hålles, skall, om han

under pågående kyrkomöte efter beviljad ledighet besöker

hemorten, äga åtnjuta ersättning för därav föranledd resekostnad,

dock endast för en resa;

dels godkänna i förutnämnda promemoria angivna grunder

för resekostnadsersättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte;
dels

ock besluta, att dagtraktamenten och resekostnadsersättningar

till ledamöter av allmänt kyrkomöte skola, sedan

ingivna räkningar granskats å riksdagens ekonomibyrå,

utbetalas av riksgäldskontoret samt att övriga av

allmänt kyrkomöte föranledda kostnader skola, sedan de

blivit hos Kungl. Maj:t anmälda och till utbetalning hos

statskontoret anvisade, av riksgäldskontoret efter erhållna

rekvisitioner gottgöras statskontoret.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Bruhn-Meller.

Stockholm 1948 Ivar Hteggströms Boktryckeri A. B.

480857

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgivande av livränta till Elisabeth Kjellbing in. in., såvitt propositionen hänvisats a1 i texten
  2. BU 1948:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa kostnader för allmänt kyrkomöte. s. 1 i texten