Sök i Ratio Lex

Angående anställningsoch avlöningsförhållanden för viss icke-ordinarie personal vid domstolarna

1948-03-05 · 17 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:146, Angående anställningsoch avlöningsförhållanden för viss icke-ordinarie personal vid domstolarna

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

1

Nr 146.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anställningsoch

avlöningsförhållanden för viss icke-ordinarie

personal vid domstolarna; given Stockholms slott den

5 mars 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om anställnings-

och avlöningsförhållanden för viss icke-ordinarie personal vid domstolarna

samt anför följande.

I propositionen nr 268 till 1947 års riksdag uttalade jag mig för att en

höjning av hovrättsfiskalernas löneställning borde komma till stånd. I anslutning

därtill anförde jag, att det kunde vara föremål för tvekan, huruvida

höjningen borde, i likhet med vad som vid 1947 års riksdag beslutats

1 Dihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 146.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kunpl. Maj:ts proposition nr 146.

för amanuenser inom statsförvaltningen, ske med fastställande av viss tidsbestämd

befordringsgång för hovrätternas domaraspiranter. Innan detta och

därmed sammanhängande spörsmål närmare utretts, var jag icke beredd att

upptaga frågan om en allmän omreglering av fiskalernas — och därmed

tingssekreterarnas — löneställning. Då emellertid de extra fiskalernas löneställning

i jämförelse med den lönegradsplacering, som beslutats för de

yngre amanuenserna inom statsförvaltningen, framstod såsom särskilt

ogynnsam, fann jag det synnerligen önskvärt att utan tidsutdräkt åvägabringa

en förbättring för dessa befattningshavare. En lämplig avvägning

kunde ernås genom att de extra fiskalerna uppflyttades från dåvarande

lönegrad Ex 20 till lönegrad Ex 22 (nuvarande Cg 23).

Mot vad sålunda anförts framställdes ej erinran från riksdagens sida (rd.

skr. nr 449).

Genom beslut den 1 augusti 1947 har Kungl. Maj :t sedermera uppdragit

åt 1944 års personalutredning att verkställa utredning i fråga om befordringsgången

för fiskaler i hovrätterna och motsvarande personal i kammarrätten

samt att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vartill den verkställda

utredningen kunde giva anledning. Till fullgörande av uppdraget

har personalutredningen den 29 november 1947 avgivit förslag i ämnet.

Sedan förslagen varit föremål för remissbehandling, anhåller jag, i enlighet

med vad som uttalats i årets statsverksproposition (II ht s. 52), att nu

få anmäla detta ärende såvitt avser hovrätternas fiskalspersonal.

Översikt över nuvarande förhållanden.

Befordringsgång. Efter avlagd juris kandidatexamen och fullgjord tingstjänstgöring

(2l/2 år) anställes aspirant på domaranställning såsom f i skalsaspirant

i hovrätt och undergår i denna egenskap prövning under

V2—1 år. Om han godkännes, d. v. s. finnes lämplig att erhålla domarförordnande,

anställes han, under förutsättning att plats finnes, såsom extra

fiskal. Efter omkring l1/, års tjänstgöring i sistnämnda egenskap, delvis

under fortsatt prövning, kan i allmänhet anställning i domsaga såsom e xtra

ordinarie tingssekreterare påräknas. Efter omkring 3

års dylik tjänst återinträder vederbörande i hovrätten, nu regelmässigt såsom

extra ordinarie fiskal, varefter han så småningom erhåller

förordnande såsom adjungerad ledamot och senare befordras till

assessor. Avvikelser från nämnda normala befordringsgång förekomma

i större eller mindre utsträckning. Särskilt må nämnas, att jämte anställning

såsom tingssekreterare förekommer anställning såsom s. k. fiskalskompetent

biträde i domsaga samt såsom vattenrättssekreterare.

Löneställning. Fiskalsaspirant åtnjuter arvode med belopp motsvarande

de kontanta avlöningsförmåner, som skulle tillkomma honom, om han vore

extra tjänsteman tillhörande ortsgrupp 5 i lönegraden Cg 19, löneklass 19,

dock att fiskalsaspirant i hovrätten för Övre Norrland åtnjuter arvode med

600 kronor högre belopp. För fiskalsaspirant skall i övrigt i tillämpliga delar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

3

gälla vad som för extra befattning tillhörande nämnda lönegrad och löneklass

är föreskrivet beträffande semester och semesterersättning, tjänstledighet,

vikariatsersättning, reseersättning och tjänstgöringstraktamente,

sjukvård, begravningshjälp samt beräkning och utbetalning av kontanta

löneförmåner.

Extra fiskal tillhör i egenskap av extra tjänsteman lönegrad Cg 23.

Tingssekreterare samt extra ordinarie fiskaler äro i egenskap av extra

ordinarie tjänstemän placerade i lönegrad Ce 25. Extra fiskal, som tjänstgör

såsom fiskalskompetent biträde i domsaga och uppfyller de formella villkoren

för förordnande såsom tingssekreterare, skola åtnjuta samma lön

som nytillträdande tingssekreterare.

Fiskal i hovrätt, som förordnats att tjänstgöra såsom adjungerad ledamot,

åtnjuter för varje dag dylikt förordnande varar vikariatsersättning motsvarande

skillnaden mellan lön i egen löneklass och lönen i 29 löneklassen.

Den som under minst tre månader utan avbrott innehaft förordnande som

adjungerad ledamot äger vid därefter inträffande semestertid vara bibehållen

vid adjunktionsersättningen, om han under sistnämnda tid kunnat påräkna

dylikt förordnande, därest han varit i tjänstgöring.

Assessor i hovrätt tillhör lönegrad Ce eller Ca 32.

Nedanstående tablå åskådliggör löneställningen för omförmälda personal.

Tjänsteställning

Lönegrad,

Löneklass

Månadslön, inkl. 12 %, å

3-ort

5-ort

Fiskalsaspirant..................................

19 lkl

—

726

Extra fiskal ....................................

Cg 23:23

831

904

Tingssekreterare, extra ordinarie fiskal--..........

Ce 25:25

932

1008

Adjungerad ledamot ............................

29 lkl

1158

1234

Assessor........................................

Ce, Ca 32:32

1326

1396

Antalet befattningar. Under första halvåret 1948 finnas inrättade 51 extra

ordinarie fiskalsbefattningar. Rätten att anställa extra fiskaler är bestämd

så, att sammanlagda antalet som fiskaler tjänstgörande må uppgå till

högst 72.

Antalet tingssekreterarbefattningar utgör 39. Härutöver ha medel beräknats

för 9 fiskal skompetenta biträden i domsagor.

Assessorstjänsterna ha bestämts till 67, därav 21 ordinarie.

Fiskalernas tjänstgöringsförhållanden. I 1943 års domarutrednings betänkande

angående vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor

vid domstolarna (SOU 1946: 57) har ägnats en utförlig behandling åt

frågan om tjänstgöringsförhållandena på domarbanan. Domarutredningen

har därvid bland annat uttalat sig beträffande den första fiskalsljänstgöringen,

tingssekreterartjänstgöringen, den fortsatta tjänstgöringen i hovrätt

före assessorsförordnande samt turberäkning till dylikt förordnande.

Till den i domarutredningens betänkande sålunda föreliggande utredningen

torde här få hänvisas.

Beträffande de arbetsuppgifter, som åvila fiskalerna efter ikraftträdan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

det den 1 januari 1948 av rättegångsreformen, må här framhållas, att fiskalerna

även under den nya rättegångsordningen få ägna sig åt föredragning,

ehuru i mindre utsträckning än förut, samt att denna föredragning i vissa

fall kan bli av mera kvalificerad art än tidigare. Å andra sidan skola fiskalerna

i brottmål biträda den ledamot, åt vilken målet tilldelats (referenten),

med målets förberedande, varvid det bland annat framhållits, att ledamoten

själv måste ingående deltaga i det förberedande arbetet och ständigt

utöva ledningen av detta. Sammanfattningsvis synes böra konstateras,

att det för närvarande icke låter sig med bestämdhet avgöra, huruvida fiskalernas

arbetsuppgifter efter rättegångsreformens genomförande såsom helhet

betraktade få anses mera eller mindre kvalificerade än dessförinnan.

Personalutredningen.

Inledningsvis har utredningen erinrat, att utredningen vid utarbetandet

av sitt betänkande 1946: 66, vari förslag framlades angående befordringsgång

bland annat för amanuenser och därmed jämförliga personalgrupper

inom statsförvaltningen, vägleddes av en strävan att i viss utsträckning

utjämna den då förefintliga, markerade skillnaden i löneställning mellan

amanuenspersonal hos verk och myndigheter i allmänhet å ena sidan och

rekryteringspersonal till domarbefattningar å den andra. I detta hänseende

har utredningen hänvisat till sina uttalanden å s. 62 i nämnda betänkande.

Vid bedömandet av frågan om de åtgärder, som böra vidtagas beträffande

hovrättsfiskalernas anställnings- och avlöningsförhållanden, har utredningen

ansett sig böra utgå från den ståndpunkt, som godkänts av statsmakterna

i fråga om löneställning och befordringsgång för förvaltningsverkens

juridiskt utbildade rekryteringspersonal. Utredningen har sålunda funnit,

att de åtgärder, som kunde komma i fråga beträffande hovrättspersonalen,

icke borde erhålla sådan räckvidd, att de kunde föranleda krav på ändring

i löneställningen för förvaltningsjuristerna. En ytterligare omständighet att

i detta sammanhang beakta vore, att frågan om arten av hovrättsfiskalernas

arbetsuppgifter efter rättegångsreformens genomförande icke för närvarande

läte sig med full säkerhet bedöma.

Efter granskning av fiskalernas nuvarande befordringsgång konstaterar

utredningen, att anställningsformen till en början vore arvodesanställning

och därefter anställning såsom extra tjänsteman, att väntetiden till extra

ordinarie tjänst icke vore underkastad automatiskt verkande regler samt att

garanti icke funnes för att vunnen anställning såsom extra ordinarie tjänsteman

finge vid fortsatt tjänstgöring behållas. De nu anförda omständigheterna

innebure avvikelser från vad som numera inom vissa andra delar

av statsförvaltningen innefattades i begreppet reglerad befordringsgång.

Med hänsyn härtill har personalutredningen ansett det ligga nära till hands

för utredningen att uttala sig beträffande dessa förhållanden.

Vad först beträffar arvodesanställningen (såsom fiskalsaspirant) skulle

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

5

det enligt utredningens mening med hänsyn till grunderna lör 1947 års allmänna

lönereglering framstå såsom naturligt, att nämnda anställningsform

ersattes av anställningsformen aspirant, vilken medför placering i viss lönegrad

och är en av de i statens allmänna avlöningsreglemente angivna

huvudanställningsformerna. På grund av att dylik åtgärd skulle medföra

en lägre kontantlön för fiskalsaspiranter i hovrätter tillhörande lägre ortsgrupp

än ortsgrupp 5 och sålunda måhända skulle kunna menligt påverka

rekryteringsförhållandena vid sådana hovrätter, har personalutredningen

emellertid ansett sig icke höra framställa förslag av angiven innebörd.

Vad härefter angår väntetiden till extra ordinarie tjänst, har utredningen

erinrat, att denna tid i allmänhet utgjordes av aspiranttiden ökad med

tjänstetiden såsom extra fiskal, eller sammanlagt omkring 2—2 V, år. Motsvarande

väntetid utgjorde för en tingsmeriterad amanuens 1 år, d. v. s.

aspiranttiden. Fiskalsaspiranterna finge alltså vänta avsevärt längre på

extra ordinarie anställning än amanuensaspiranterna, Å andra sidan vore

lägsta lönegraden såsom extra ordinarie tjänsteman betydligt högre för

hovrättsjurister (Ce 25) än för amanuenser (Ce 22). En till synes nära till

hands liggande åtgärd skulle vara att bereda fiskalsaspiranterna efter aspiranttidens

slut extra ordinarie i stället för extra anställning. Personalutredningen

har emellertid ansett sig icke böra framställa förslag av denna innebörd.

Utredningen har härvid särskilt tagit hänsyn till den omständigheten

att det ur hovrätternas synpunkt framstår såsom ett önskemål, att tjänstgöringstiden

i befattning såsom extra fiskal markeras såsom en fortsatt

prövotid. Utredningen har likväl ansett sig icke kunna underlåta att framhålla,

att väntetiden till extra ordinarie tjänst för extra fiskaler, vilka

skulle fortsätta på domarbanan, i normala fall icke syntes böra vara längre

än den som för närvarande gällde för dem, vilka efter vunnen anställning

såsom extra fiskal befordrades till extra ordinarie tingssekreterare. Det

vore därför enligt utredningens mening önskvärt, att sådana åtgärder beträffande

personalförteckningar och avlöningsstater vidtoges, att extra ordinarie

anställning kunde beredas extra fiskal efter omkring 11/2 års tjänst

i denna egenskap även vid annan statlig domstolstjänstgöring än såsom

tingssekreterare, sålunda också i de fall då tjänstemannen tills vidare kvarstode

i tjänstgöring inom hovrätten eller fullgjorde tjänstgöring såsom

fiskalskompetent biträde i domsaga eller såsom vattenrättssekreterare.

Beträffande frågan om garanti för bibehållande av vunnen extra ordinarie

anställning har utredningen framhållit att, enär extra ordinarie lingssekreterare

förordnades för viss tid, hans ställning såsom extra ordinarie

tjänsteman upphörde vid sekreterartidens slut, om han icke i omedelbar

följd kunde erhålla anställning såsom extra ordinarie fiskal i hovrätt. I regel

torde emellertid detta kunna ske. I första hand stode härvid till förfogande

de fiskalstjänster i lönegrad Ce 25, som funnes uppförda på de

olika hovrätternas personalförteckningar. Därjämte hade Kungl. Maj :t föreskrivit,

alt hovrätt finge för beredande av extra ordinarie anställning åt

befattningshavare, som innehaft förordnande såsom tingssekreterare eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

såsom vikarie för häradshövding eller tingsdomare, efter medgivande av

Kungl. Maj :t i varje särskilt fall förordna extra ordinarie fiskaler utöver

vad som angivits i personalförteckningen. Såsom förutsättning för sådant

medgivande gällde enligt nuvarande bestämmelser, att detta ej kunde väntas

medföra att flera extra ordinarie fiskaler än det för varje hovrätt fastställda

antalet komme att samtidigt syssla med fiskalsgöromål. Personalutredningen

komme att i det följande framställa förslag om inrättande av

visst antal extra ordinarie fiskalstjänster i lönegrad Ce 27. Därest detta förslag

genomfördes, torde i normala fall en tjänsteman efter tingssekreterartidens

slut kunna påräkna fortsatt extra ordinarie anställning vid hovrätt

inom ramen av det antal fiskalstjänster i sistnämnda lönegrad, som

enligt personalförteckningen skulle stå till förfogande. Kungl. Maj :t syntes

emellertid alltjämt böra ha möjlighet att — under förutsättning att behov

av fiskalskompetent arbetskraft förelåge — medge anställning såsom extra

ordinarie fiskal vid sidan av personalförteckningen i sådana fall, då så påkallades

för att bereda tjänsteman, som innehaft extra ordinarie anställning

inom domstolsväsendet, fortsatt sådan anställning. Dylikt medgivande

syntes vid bifall till utredningens förslag böra avse anställning i lönegrad

Ce 27, därest tjänstemannen vore behörig att erhålla tjänst i denna lönegrad,

och eljest i lönegrad Ce 25.

I anslutning härtill har personalutredningen uttalat, att utredningen haft

anledning att särskilt uppmärksamma löneställningen under det befordringsstadium,

som representerades av anställning såsom extra ordinarie hovrättsfiskal

efter det att tingssekreterar- eller motsvarande tjänstgöring fullgjorts.

Utredningen ville erinra, att tingsmeriterade amanuenser uppnådde befordringsstadiet

Ce 24 (slutstadiet) efter 5 års tjänstgöring. I enlighet med sin

inledningsvis angivna uppfattning har utredningen ansett sig icke böra —

bortsett från förut återgivna uttalanden i fråga om vinnande och bibehållande

av extra ordinarie anställning — föreslå någon ändring beträffande löneställningen

för hovrättsfiskalerna under den tid i befordringsgången, som

ungefärligen motsvarade de tingsmeriterade amanuensernas väntetid till

slutstadiet i det för dem gällande reglerade befordringsschemat. Förstnämnda

tid kunde för hovrättsjuristernas del genomsnittligt angivas till (3/4 +

iy« -f- 3 =) 51/, år. Vad däremot anginge den därefter liggande tiden i befordringsgången

syntes skäl föreligga för en viss jämkning i nuvarande förhållanden.

De tjänstemän, som efter avslutad tingssekreterar- eller motsvarande

tjänstgöring återinträdde i hovrätten för fullgörande av fiskalsgöromål

i avvaktan på vidare befordran till assessorer, hade enligt utredningens

mening förvärvat sådan erfarenhet och förfarenhet i domarvärv, att fog

funnes för deras uppflyttning till högre lönegrad än den som tillkommit

dem under deras dittillsvarande tjänstgöring. Ur allmän befordringssynpunkt

framstode en dylik uppflyttning såsom försvarlig med hänsyn till det stora

avstånd som nu förelåge mellan fiskalernas och assessorernas lönegrader. I

regel torde också fiskalstjänstgöringen på detta stadium vara av den ansvarsfulla

natur, att en lönegradsuppflyttning jämväl ur denna synpunkt finge

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

anses motiverad. Utredningen förordade, att ett visst antal tjänster såsom

extra ordinarie fiskal i lönegraden Ce 27 inrättades. Såsom villkor för erhållande

av dylik tjänst syntes det utredningen böra uppställas, att tjänstemannen

under minst 3 år innehaft befattning såsom tingssekreterare eller

därmed likvärdig anställning. Utredningen har övervägt, om därjämte borde

uppställas någon förutsättning beträffande kvalificerad tjänstgöring inom

hovrätt. Detta skulle kunna ske exempelvis genom ett villkor, att tjänstemannen

innehaft förordnande såsom adjungerad ledamot i hovrätt under

viss minsta tid, förslagsvis 90 eller 120 dagar. Utredningen har emellertid

icke ansett sig böra föreslå, att villkor av sistnämnt slag föreskrives, detta

bland annat med hänsyn till att en dylik föreskrift skulle kunna medföra

ojämna verkningar vid den praktiska tillämpningen.

Vid bifall till utredningens nyssnämnda förslag bör enligt utredningens

mening ändring vidtagas i nuvarande bestämmelser angående ersättning åt

extra ordinarie fiskal under förordnande såsom adjungerad ledamot. Medan

dylik ersättning, i egen lön jämte vikariatsersättning, för närvarande svarar

mot lön enligt 29 löneklassen, ifrågasätter utredningen om icke vikariatsersättning

i ifrågavarande fall borde beräknas enligt de allmänna vikariatsersättningsbestämmelserna

såsom vid förordnande å tjänst i lönegrad

Ce 32 eller Ca 32 (assessorstjänst).

Personalutredningen har slutligen erinrat, att utredningen i sitt betänkande

1947:58 (s. 38) i fråga om ingenjörspersonal förutsatt, att en utökning

av Kungl. Maj :ts nyligen erhållna befogenhet att utan riksdagens

hörande inrätta extra ordinarie tjänster i lönegrad Ce 24 till att avse ännu

högre grader icke vore att påräkna. I enlighet härmed har utredningen utgått

från att, därest utredningens nyssnämnda förslag om inrättande av

visst antal fiskalstjänster i lönegrad Ce 27 vinner bifall, behovet av dylika

tjänster skall uppmärksammas i samband med den årliga anslagsberäkningen

och föranleda den framställning till riksdagen, som i anledning härav

befinnes påkallad. Angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t

att i vissa fall bereda tjänsteman extra ordinarie anställning vid sidan av

de å personalförteckningen upptagna tjänsterna har utredningen hänvisat

till vad i det föregående anförts.

Därest vid något tillfälle hela det å personalförteckningen upptagna antalet

fiskalstjänster i lönegrad Ce 27 icke skulle kunna besättas med därtill

behöriga tjänstemän, bör enligt utredningens mening fiskalstjänst, som

icke kan besättas, tills vidare hållas vakant och vikarie icke få förordnas

på tjänsten.

Yttrandena.

Utlåtanden över personalutredningens förslag ha, efter remiss, avgivits

av Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten

för övre Norrland, presidenterna i hovrätterna för Västra Sverige

och Nedre Norrland, statskontoret, statens lönenämnd och Sveriges juristförbund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 146.

Allmänna synpunkter. Svea hovrätt, Göta hovrätt, presidenten i

hovrätten för Nedre Norrland och Sveriges juristförbund ha givit uttryck åt

den uppfattningen, att fiskalernas arbetsuppgifter måste anses vara av mera

kvalificerad natur än förvaltningsjuristernas i motsvarande ställning. Det

vore därför angeläget, att den för de senare fastställda befordringsgången

icke bleve normerande för hovrättsjuristerna, vilka med hänsyn till vikten

av en lullgod rekrytering till domarbanan borde komma i åtnjutande av

förmånligare lönevillkor. Göta hovrätt och juristförbundet ha tillika uttalat,

att enligt deras mening anledning saknades till antagande att fiskalernas

åligganden enligt nya rättegångsordningen skulle bliva mindre kvalificerade

eller mindre omfattande än tidigare. Vidare har Svea hovrätt

framhållit den nackdel vid konkurrensen om arbetskraften, som hovrätterna

tinge vidkännas på grund av den omfattande flyttningsskyldigheten

för de yngre hovrättsjuristerna. Sistnämnda förhållande har jämväl påtalats

av hovrätten över Skåne och Blekinge, som ansett det uppenbart, att

de av utredningen föreslagna löneförbättringarna icke vore av den storleksordning,

att de komme att leda till förbättrade rekryteringsmöjligheter. I

hovrätten förefunnes för närvarande en betydande personalbrist. Härom

anföres bl. a.:

Såvitt nu kan bedömas står vid början av vårsessionen 1948 ej mer än

högst åtta personer (tre fiskaler och fem aspiranter) till förfogande att

uppehålla de i Kungl. brevet den 14 november 1947 för hovrätten avsedda

sju fiskals- och sju fiskalsaspiranttjänsterna och då har ändock för att

fylla ledamotsplatserna adjungerats en hovrättens assessor, som egentligen

skolat tjänstgöra i nedre justitierevisionen och en assessor från rådhusrätten

i Malmö. Särskilt betänklig är den stora avgången. Sålunda ha

sedan den 1 oktober 1946 ej mindre än nio befattningshavare (en assessor

och åtta fiskaler, av vilka en adjungerad) lämnat sina anställningar vid

hovrätten för att övergå till kommunal eller enskild tjänst. Dessa förhållanden

äro särskilt oroande nu inför ikraftträdandet av nya rättegångsbalken

med dess ökade krav. Genom personalbristen har under senare år

ej heller kunnat lämnas häradshövdingar i domsagor utan tingssekreterare

biträde med det ur bl. a. rationaliseringssynpunkt i hög grad angelägna

arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker, varför detta icke

kunnat bedrivas i önskvärd omfattning. Hovrätten står nu inför valet att

antingen sänka kraven på dem som godkännas för domarbanan eller också

dragas med en än mera besvärande arbetskraftbrist.

Enligt uttalanden av Svea och Göta hovrätter föreligger personalbrist

även i dessa hovrätter.

Presidenten i hovrätten för Västra Sverige har ansett, att de av personalutredningen

förordade löneförbättringarna vore välmotiverade och utan

uppskov borde genomföras. Med hänsyn till att fiskalernas tjänsteuppgifter

enligt den nya rättegångsordningen ännu icke kunde i allo konkret

fastställas, vore det dock nu icke möjligt att slutgiltigt taga ställning i

frågan.

Statskontoret har anmärkt, att genom kungörelsen om reglerad befordringsgång

hade för tingsmeriterade jurister såsom rekryteringspersonal i

förvaltningstjänst fastställts vissa bestämda löneförmåner, vilka utginge

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts proposition nr 146.

oavsett kvaliteten å de arbetsuppgifter, som ålades dem i denna deras

egenskap. Vid sådant förhållande kunde statskontoret svårligen finna, att

skäl kunde föreligga att för tingsmeriterade jurister, vilka såsom rekryteringspersonal

toge anställning vid hovrätterna, tillämpa en annan löneställning.

Statskontoret ansåge således, att samma befordringsgång borde

tillämpas för båda nu berörda kategorier rekryteringspersonal. Olikheterna

i löneställning vore icke mer framträdande än att en sammanjämkning

till en enhetlig lönegradsserie syntes möjlig, utan att detta skulle behöva

medföra större olägenheter. En överarbetning av nuvarande bestämmelser

om reglerad befordringsgång vore emellertid enligt statskontorets mening

påkallad. Tre av de i statskontorets beslut deltagande ledamöterna ha såtillvida

anfört avvikande mening som de väl ansett en enhetligt ordnad

befordringsgång för tingsmeriterade jurister i såväl förvaltnings- som domstolstjänst

önskvärd och ägnad att medföra betydande fördelar bl. a. för

underlättande av övergång från domstolskarriären till förvaltningstjänst men

likväl icke funnit möjligt att utan närmare undersökning av tjänstgöringsförhållandena

inom de relativt artskilda verksamhetsgrenarna förorda samma

befordringsschemata för båda kategorierna. Däremot funne de sannolikt,

att i vart fall lönegradsserien på rekryteringsstadiet lämpligen skulle

kunna jämkas att omfatta samma lönegrader för både förvaltnings- och

domstolsjurister.

Statens lönenämnd har uttalat, att nämnden betraktade ett eventuellt

genomförande av utredningens förslag såsom ett provisorium i avbidan på

resultatet av en allmän undersökning av tingsmeriterade juristers befordringsgång

inom domstolar och förvaltning. En dylik undersökning, som snarast

borde igångsättas, syntes även böra avse frågan om förändring av de

för amanuenspersonal fastställda befordringsgångarna på grundval av vunna

erfarenheter.

Mot de föreslagna anställningsformerna ha erinringar i allmänhet

ej framställts i remissyttrandena. Statskontoret har dock ej funnit

några bärande skäl anförda för att för fiskalsaspiranter tillämpa annan

anställningsform än den för aspirantpersonal i allmänna avlöningsreglementet

förutsatta huvudanställningsformen. Fiskalsaspiranterna borde därför

enligt statskontorets mening hänföras till lönegrad Cf. Statens lönenämnd

har ansett, att vid en definitiv reglering framdeles av befordringsförhållandena

för fiskalerna borde för dessa utnyttjas samma anställningsformer

som för amanuenser eller aspirantanställning under en första anställningsperiod

och därefter extra ordinarie anställning.

I fråga om väntetiden för erhållande av extra ordinarie

anställning ha de remissinstanser, som yttrat sig härom, i

likhet med utredningen uttalat sig för en efter viss tjänstgöringstid automatiskt

verkande befordringsregel. De hörda hovrätterna och presidenterna

ha sålunda understött det av utredningen framförda önskemålet om beredande

av extra ordinarie anställning åt extra fiskal efter omkring V/2 års

tjänstgöring i denna egenskap. Svea hovrätt anför härom:

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

K ti nr/l. Maj:ts proposition nr 146.

Längden av den tjänstgöring såsom extra fiskal, vilken hör fordras för

vinnande av ställning som extra ordinarie, kan naturligen diskuteras. Hovrätten

känner väl till att det inom fiskalskåren är ett önskemål, att tiden

icke sättes längre än till ett år. I princip skulle hovrätten kunna dela denna

uppfattning. Med hänsyn till den ständiga och för närvarande särskilt svårartade

personalbristen måste emellertid hovrätten ofta för olika ändamål

anlita även nyförordnade extra fiskaler för olika nödvändiga uppgifter i

underrätterna, och det blir då mycket svårt att inom en tidsrymd av endast

ett år inlägga erforderlig sysselsättning med rena fiskalsgöromål. Hovrätten

anser sig därför böra förorda, att tiden sättes till den av utredningen

föreslagna längden eller V/2 år, motsvarande vad som nu minst fordras för

förordnande såsom tingssekreterare eller e. o. fiskal.

I detta sammanhang har från hovrätternas sida anmärkts, att för erhållande

av extra ordinarie anställning borde gälla samma förutsättningar som

i 66 § 2 mom. arbetsordningen för rikets hovrätter (nr 960/1947) stadgats

såsom villkor för att erhålla förordnande som extra ordinarie fiskal. Enligt

angivna författningsrum likställes med fiskaltjänstgöring icke blott statlig

domstolstjänstgöring utan även viss annan efter första fiskalsförordnandet

infallande tjänstgöring vid större rådhusrätt eller hos statsåklagare eller

advokat. Extra ordinarie anställning borde ej förhindras därav att den extra

fiskalen tillfälligt fullgjorde dylik tjänstgöring utom det statliga domstolsväsendet.

Sveriges juristförbund har såsom sin mening uttalat, att det icke

vore erforderligt med så lång prövotid för fiskalspersonalen som föreslagits.

Förbundet hävdade därför, att extra ordinarie anställning borde beredas

1''iskalerna senast ett år efter antagandet till fiskal.

Förslaget att skapa garanti för bibehållande av vunnen

extra ordinarie anställning har genomgående tillstvrkts eller

lämnats utan erinran i yttrandena.

Det av utredningen i detta sammanhang framlagda förslaget om inrättande

inom ramen av befordringsgången av vissa högre extra

ordinarie tjänster har likaledes vunnit allmän anslutning. Statskontoret

har dock förklarat sig förutsätta, att behov av sådana tjänster

kunde anses ådagalagt med hänsyn till arbetsuppgifternas natur och att

förslaget alltså icke allenast avsåge införandet av ett nytt led i en automatiskt

verkande befordringsgång.

Från vissa håll ha erinringar framställts mot vad som föreslagits beträffande

tjänsternas inplacering i befordringsgången liksom beträffande deras

lönegradsplacering. I förstnämnda hänseende har Svea hovrätt gjort gällande,

att en löneförhöjning i första hand borde premiera det större ansvar,

som vore förbundet med fiskalens självständiga tjänstgöring i underrätt.

Om vidare mellantiden mellan underrättstjänstgöringen och adjunktionen

bleve kort eller såsom för närvarande på grund av personalbrist alldeles

fölle bort, bleve en vid den föreslagna tidpunkten inträffande löneförbättring

tämligen betydelselös; samma eller högre lön åtnjötes redan på grund

av adjunktionsersättningen. Hovrätten anför bl. a.:

Förordnande såsom tingssekreterare har förutsatts i regel icke skola gi%as

för längre tid än tre år, och längre förordnande torde ej heller ifrågakomma

för vattenrättssekreterare eller fiskalsutbildat biträde till härads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

hövding. När dessa år äro förlidna, kan i normala tall icke förordnande som

adjungerad ledamot i hovrätten omedelbart följa. Möjligheterna till adjunk*

tion äro helt beroende på antalet i tjänst varande ordinarie ledamöter och

e. o. assessorer. Vanligen uppkommer en mellantid av växlande längd, då

den från tjänstgöring i underrätt återkommande sysselsättes med vanlig

fiskalstj änstgöring. Denna förnyade fiskalstjänstgöring har personalutredningen

ansett så värdefull, att den föreslagit, att en uppflyttning i lönegrad

vid denna tidpunkt skulle kunna ifrågakomma. Hovrätten kan instämma

i att den senare fiskalstjänstgöringen är värdefull för hovrätten. Det är tydligt,

att den mognad och erfarenhet, som fiskalen förvärvat under sin tjänstgöring

utom hovrätten, göra honom skickad att utföra ett mera genomtänkt

och gediget arbete än då han var nybliven fiskal. Hovrätten kan därför

lita mera på den äldre än på den yngre fiskalen och åtskilligt kontrollarbete

besparas. Men man måste hålla i minnet, att f iskalstj änstgöringen

i princip är densamma för den äldre som för den yngre. L nder tiden i underrätten

fungerade fiskalen som ensamdomare och chef för kansliarbetet med

den självständighet och det större ansvar, som därmed voro förenade, men

vid återkomsten till hovrätten får han den mindre självständiga uppgiften

såsom biträde till ett domarkollegium, i vilket han icke själv är ledamot. Den

återvändande fiskalen känner därför den förnyade fiskalstj änstgöringen såsom

en tillbakagång, och i viss mån har han rätt.

För ögonblicket skiljer sig utvecklingen väsentligt från vad som ovan angivits

som det normala. På grund av de oerhörda påfrestningar i personalavseende,

som blivit följden av tvånget att avsta arbetskraft till en ny hovrätt

och att tillhandahålla vikarier på icke besatta tingsdomarämbeten såväl

i Svea hovrätt som i de båda norrländska hovrätterna, har hovrätten

kommit i det läge, att en från tjänstgöring i underrätt eller vattendomstol

återkommande fiskal omedelbart förordnas till adjungerad ledamot. Hovrätten

har t. o. m. blivit nödsakad att återkalla åtskilliga förordnanden såsom

tingssekreterare för att tillgodose behovet av adjungerade ledamöter.

Någon »mellantid» behöver sålunda icke uppstå för närvarande. Detta förhållande

får dock betraktas såsom ett relativt kortvarigt undantag; ett bakslag

kan snart nog inträffa.

I anslutning härtill har hovrätten förklarat sig helst se, att extra fiskal

efter l1/, års tjänstgöring i Cg 23 omedelbart såsom extra ordinarie uppflyttades

i Ce 27. I sistnämnda lönegrad skulle vederbörande stanna tre år.

Därunder kunde den huvudsakliga underrättstjänstgöringen, vare sig såsom

tingssekreterare eller i annan befattning, beräknas infalla. Därefter skulle

uppflyttning kunna ske till särskild tjänst i Ce 29. Man kunde tänka sig den

modifikationen, att ställningen såsom extra ordinarie började i Ce 25 såsom

nu men att efter ett år uppflyttning skedde till Ce 27 och efter ytterligare

två år till tjänst i Ce 29. Därigenom skulle en löneförhöjning inträda under

pågående underrättstjänstgöring, vilket i viss mån kunde motiveras med

att vederbörande då kunde antagas ha förvärvat den grundläggande rutinen.

Skulle Kungl. Maj :t anse, att från det ställning såsom extra ordinarie

i Ce 25 och fram til! vinnande av assessorsskap löneförhöjning borde ske

endast en gång och då i Ce 27, måste hovrätten pa det livligaste förorda, att

denna löncplacering under alla omständigheter finge inträda senast 1 ’/, år

efter det ställningen som extra ordinarie vunnits, d. v. s. tre ar efter första

fiskal sförordnandet, och då automatiskt och icke knutet lill särskild befattning.

lvu uppflyttning i 27 lönegraden betydde ej så mycket om man — så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

som utredningen föreslagit -— först skulle i tre år ha åtnjutit lön enligt 25

lönegraden, tv då hade redan rätt till uppflyttning i 26 löneklassen vunnits.

Vad anginge det av utredningen föreslagna behörighetsvillkoret för erhållande

av tjänst i Ce 27 vore det oklart, vad som åsyftades med anställning

likvärdig med befattning såsom tingssekreterare. Under de närmaste tre åren

efter vunnen extra ordinarie anställning kunde sysselsättning komma i

fråga både som fiskal och tingssekreterare men därutöver med alla de uppgifter,

som enligt arbetsordningen för hovrätterna finge tillgodoräknas, varförutom

av Kungl. Maj:t givna offentliga uppdrag komme i betraktande.

Kvalifikationskravet borde följaktligen formuleras i enlighet därmed.

Göta hovrätt har för sin del uttalat, att de arbetsuppgifter, som åvilade

tingssekreterarna, vore av så ansvarsfylld, självständig och krävande natur,

att en löneförbättring borde komma till stånd för dessa befattningshavare.

Förhållandet mellan de till tingssekreterare och tingsnotarier utgående lönerna

kunde ej heller anses tillfredsställande. Hovrätten har därför föreslagit,

att tingssekreterartjänsterna placerades i Ce 27. Såsom en följd av detta

förslag har hovrätten vidare hemställt, att de av utredningen till nyinrättande

föreslagna tjänsterna måtte placeras i Ce 29. Fn dylik åtgärd vore

även motiverad därav att, medan vissa av nu ifrågavarande befattningshavare

erhölle stadigvarande adjunktion tämligen kort tid efter återvändandet

till hovrätten, väntetiden för andra kunde bliva avsevärd.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i likhet med Svea hovrätt anmärkt,

att en placering av de föreslagna nya tjänsterna i Ce 27 med hänsyn

till allmänna lönetursbestämmelser innebure en endast obetydlig förbättring

av löneställningen för fiskal, som i tre år uppburit avlöning enligt

Ce 25. Vidare erhölle i hovrätten för närvarande fiskal efter tingssekreterartjänstgöringen

inom kort tid — några månader — adjunktion. På grund härav

har hovrätten föreslagit, att de nya tjänsterna placerades i Ce 28. Hovrätten

har vidare uttalat, att det syntes hovrätten uppenbart, att varje form

av tjänstgöring som befattningshavaren ägde tillgodoräkna sig för fortsatt

befordran pa domarbanan borde likställas med tingssekreterartjänstgöring

vid beräkning av meriter för uppflyttning till den föreslagna nya tjänsten.

Med den ojämnhet i befordringsmöjligheterna och i tillgången på personal

i olika åldersgrupper, som från tid till annan förelåge, måste det anses önskvärt

att uppflyttning kunde äga rum, oavsett om befattningshavaren tre år

efter erhållandet av förordnande som extra ordinarie fiskal återvänt till

hovrätten eller om han även därefter någon tid komme att tjänstgöra såsom

tingssekreterare. Hovrätten har vidare förklarat sig ej kunna dela utredningens

uttalande om att, för den händelse vissa av fiskalstjänsterna i

den högre lönegraden icke skulle kunna besättas med därtill behöriga tjänstemän,

dessa tjänster skulle hållas vakanta. Riktigare syntes vara, att i

dylikt fall tjänsten tillfälligtvis degraderades till en lägre fiskal stjänst.

Presidenten i hovrätten för Nedre Norrland har anmärkt, att en följd av

utredningens förslag bleve, att fiskal, som kunde komma i fråga till ledig

fiskalstjänst i Ce 27, icke kunde förordnas såsom tingssekreterare, då tings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

sekreterarbefattningen vore placerad i Ce 25. Såsom behörighetsvillkor för

erhållande av den föreslagna högre extra ordinarie fiskalsbefattningen har

presidenten föreslagit, att vederbörande skulle under minst tre år från första

förordnandet som extra ordinarie fiskal ha fullgjort fiskalstjänstgöring

eller uppehållit annan tjänst, som hovrätten tillerkände minst samma värde.

Sveriges juristförbund har framfört i huvudsak samma synpunkter som

Svea hovrätt i fråga om den tjänstgöring som av fiskal fullgöres i hovrätt

resp. underrätt. Vad angår den föreslagna löneställningen har juristförbundet

gjort gällande, att de extra fiskalernas nuvarande placering i Cg 23 vore

en provisorisk anordning i avbidan på en reglering av befordringsgången.

Utifrån förbundets uppfattning, att fiskalerna borde vara anställda som extra

under endast ett år, tillmätte förbundet icke lönegradsplaceringen för

de extra fiskalerna alltför stor betydelse men ville påpeka, att denna fråga

icke finge förbises och att den borde lösas med hänsyn till lönegradsplaceringen

för de extra ordinarie fiskalerna. Dessa borde enligt förbundets mening

placeras i Ce 29, varigenom de skulle bliva jämställda med sådana befattningshavare

i förvaltningstjänst, åt vilka kvalificerat föredragningsarbete

anförtroddes. Skulle personalutredningens förslag användas som utgångspunkt

för ett beslut, borde den uppflyttning till Ce 27, som utredningen föreslagit,

inträda från och med förordnandet till tingssekreterare.

Den av utredningen ifrågasatta ändringen beträffande beräkningen av v ikariatsersättning

för adjungerade fiskaler har, med ett

undantag, lämnats utan erinran i samtliga avgivna yttranden. Endast presidenten

i hovrätten för Nedre Norrland har, i syfte att bibehålla den adjungerade

fiskalen vid sin högre gottgörelse under semester och ledighet på

grund av sjukdom, uttalat sig för vikariatslön i stället för vikariatsersättning

vid stadigvarande adjunktion. Svea hovrätt har förutsatt, att den som

utan avbrott innehaft förordnande som adjungerad ledamot under minst

tre månader vid därefter inträffande semestertid finge liksom för närvarande

anses som adjungerad ledamot, om han under sistnämnda tid kunnat

påräkna dylikt förordnande, därest han varit i tjänstgöring. Hovrätten har

ock uttalat önskvärdheten av att motsvarande regel finge gälla även under

ledighet på grund av sjukdom. Även Sveriges juristförbund har vid biträdandet

av utredningens förslag utgått från att de bestämmelser som hittills gällt

för adjunktionsersättningarna i övrigt skulle gälla oförändrade. Under erinran

att ersättning vid s. k. stänkadjunktion endast utginge för den dag eller

de dagar, vederbörande sutte i session, har förbundet vidare yrkat, att ersättning

skulle utgå för hela den tid han ägnade sig åt ledamotsuppgifter.

I de hittills gällande bestämmelserna borde därför inrymmas en rätt för

hovrätten att från fall till fall bestämma det antal dagar förordnandet med

hänsyn därtill skulle anses omfatta. Möjlighet till dubblering av tjänsterna

borde härvidlag givas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Departementschefen.

Personalutredningens förslag avser att åvägabringa viss reglering av befordringsförhållandena

för domstolarnas lägre juristpersonal, delvis i anslutning

till den befordringsgång, som enligt kungörelsen den 30 juni 1947,

nr 436, gäller för motsvarande personal vid den civila statsförvaltningen.

Genom att en reglering av befordringsgången för domstolspersonalens del

saknas, framstå för närvarande befordringsförhållandena på domarbanan i

vissa hänseenden såsom särskilt ogynnsamma. Domaraspirant, som efter

prövning befunnits lämplig att fortsätta på domarbanan, kan sålunda ofta

ej inom skälig tid erhålla extra ordinarie anställning, och den som vunnit

sådan anställning kan av formella skäl gå densamma förlustig. Automatiskt

verkande regler i nämnda hänseenden skulle undanröja dessa olägenheter

och det är därför angeläget, att sådana fastställas utan uppskov.

Några meningsskiljaktigheter härom ha ej yppats.

Såväl personalutredningen som alla remissinstanserna, med undantag av

statskontoret, ha ansett skäl föreligga att beträffande den tillämnade befordringsgången

för domstolsjuristerna tillämpa i viss mån förmånligare

grunder än som gälla i fråga om förvaltningsjuristerna. Personalutredningen

har för sin del utgått från att de åtgärder som kunde komma i fråga beträffande

de förra icke borde erhålla sådan räckvidd, att de kunde föranleda

krav på ändring i löneställningen för de senare. Från denna utgångspunkt

har utredningen — bortsett från de förbättringar som enligt vad nyss nämnts

följa av extra ordinarie anställning inom viss bestämd tid och bibehållandet

av sådan anställning —- ansett sig icke böra föreslå någon ändring beträffande

den tid av ungefär fem år, som motsvarar de tingsmeriterade förvaltningsjuristernas

väntetid till sluttjänst enligt den för dem gällande reglerade

befordringsgången. Efter denna tid föreslås i fråga om fiskalerna, att

befordran skall kunna ske till tjänst i 27 lönegraden.

För egen del vill jag understryka att tjänstgöringsförhållandena på domarbanan

å ena och inom den civila statsförvaltningen å andra sidan i väsentliga

avseenden äro olikartade och svåra att väga mot varandra. Domaraspiranterna

skulle enligt förslaget såtillvida bliva sämre ställda än förvaltningsjuristerna,

som väntetiden till extra ordinarie anställning liksom för

närvarande skulle bliva mer än dubbelt så lång för de förra. Häremot synes

emellertid icke vara något att erinra, ty det har visat sig oundgängligen nödvändigt

att domaraspiranterna underkastas prövning under en längre tid.

Denna långa prövotid i förening med en strängare gallring är ett av skälen

för att i övrigt tillämpa förmånligare befordringsgrunder för domaraspiranterna

än för förvaltningsjuristerna. Ett annat i praktiken mycket viktigt

skäl är att domstolsjuristerna äro underkastade flyttningsskyldighet av

sådan omfattning, att motsvarighet därtill torde saknas inom den civila

statsförvaltningen. De ständiga flyttningarna, vilka för befattningshavarna

framstå såsom synnerligen betungande, äro en följd av att utbildningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

på domarbanan måste ske genom tjänstgöring växelvis vid över- och underrätter.

I detta sammanhang hör även beaktas, att domstolarnas personal

i allmänhet har lättare att vinna anställning i kommunal eller enskild tjänst

än förvaltningsjuristerna. Under senare år har personal med domarutbildning

varit mycket eftersökt och för hovrätterna bär den konkurrens om

arbetskraften som härigenom uppstått medfört en betydande personalbrist.

Oberoende av nu angivna omständigheter föreligger skäl att tillämpa förmånligare

grunder i befordringshänseende för domstolspersonalen av den

anledningen att domstolstjänstgöringen, särskilt tjänstgöringen i underrätt,

under den period varom nu är fråga regelmässigt är förenad med större

ansvar än vad som är fallet med tjänstgöringen under motsvarande skede

i den administrativa befordringsgången.

Den av personalutredningen uttalade uppfattningen att en löneförbättring

för juristpersonalen vid domstolarna icke bör ges sådan räckvidd att

den kan föranleda nya lönekrav från förvaltningsjuristernas sida måste givetvis

beaktas. På grund av vad nyss anförts synas emellertid sådana krav

icke skäligen kunna framföras även om den av utredningen föreslagna uppflyftningen

till tjänst i lönegraden Ce 27 får ske på ett något tidigare stadium

i befordringsgången än utredningen föreslagit. Med hänsyn härtill och

då en tidigare uppflyttning i betraktande av arbetsuppgifternas art och det

därmed förenade ansvaret framstår såsom i och för sig välgrundad vill jag

för egen del förorda den jämkningen i utredningens förslag — motsvarande

ett av Svea hovrätt framfört alternativ — att befordran till Ce 27 må

kunna äga rum ett och ett halvt år efter det extra ordinarie anställning

vunnits eller alltså sammanlagt omkring tre år från det befattningshavaren

antagits till extra fiskal. För befordran till såväl den lägre som den högre

extra ordinarie lönegraden för liskaler bör all sådan tjänstgöring få tillgodoräknas

som enligt 66 § 2 mom. arbetsordningen för rikets hovrätter

må tillgodoräknas för vinnande av anställning såsom extra ordinarie fiskal.

Huruvida även annat arbete, t. ex. fullgörande av offentligt uppdrag, bör få

tillgodoräknas, torde få avgöras med hänsyn till omständigheterna i

särskilt fall.

Vad utredningen ifrågasatt rörande avlöningsförmånerna under adjunktion,

innebärande att vid förordnande såsom adjungerad ledamot skola

tillämpas vanliga regler om vikariatsersättning såsom vid förordnande å

assessorstjänst, finner jag mig böra tillstyrka. Detta medför å ena sidan,

att nu gällande särbestämmelse om rätt för adjungerad ledamot att uppbära

vikariatsersättning under semester bör slopas men å andra sidan att

stadigvarande adjunktion bör medföra rätt till vikariatslön, därest de allmänna

förutsättningarna härför äro för handen. Vid adjunktionsförordnande

enstaka dagar bör vikariatsersättning utgå för hela den tid varunder den

förordnade har att fullgöra ledamotsuppgifter i anledning av förordnandet.

Den kostnadsökning, som skulle uppstå vid bifall till de av mig nu

framställda förslagen fördelar sig på ett flertal förslagsvis upptagna poster

under hovrätternas och häradsrätternas avlöningsanslag. Utgiftsökning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

arna under de olika posterna torde icke nu behöva föranleda omräkning av

de belopp, vartill dessa poster upptagits i årets statsverksproposition.

Befattningarna såsom extra ordinarie fiskal och tingssekreterare böra vid

bifall till de i det föregående framlagda förslagen hänföras alternativt till

lönegraderna Ce 27 och Ce 25. Någon ändring beträffande antalet dylika befattningar

i hovrätternas och häradsrätternas personalförteckningar bör ej

vidtagas men i anmärkning till förteckningarna bör föreskrift meddelas, att

befattningarna må tillsättas endast i den mån förutsättningar härför föreligga

enligt de av riksdagen godkända grunderna för reglering av befordringsgången.

Genom anmärkning till hovrätternas personalförteckning bör

vidare Kungl. Maj :t bemyndigas att besluta ökning av antalet extra ordinarie

fiskalsbefattningar i den mån så erfordras för befordran av domaraspirant

som enligt nyssnämnda grunder är därtill berättigad. På grund

av den omfattning i vilken hovrätternas befattningshavare för närvarande

tagas i anspråk för tjänstgöring utom hovrätterna kan den sålunda erforderliga

ökningen beräknas till ett tjugufemtal befattningar för samtliga

hovrätter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de grunder för reglering av befordringsgången

beträffande viss icke-ordinarie personal vid domstolarna,

som angivits i det föregåeende;

dels besluta, att i hovrätternas personalförteckning skall

tills vidare från och med budgetåret 1948/49 upptagas extra

ordinarie fiskaler med placering i någon av lönegraderna

Ce 27 och Ce 25 till följande antal, nämligen 20 i Svea hovrätt,

7 i Göta hovrätt, 7 i hovrätten över Skåne och Blekinge,

7 i hovrätten för Västra Sverige, 5 i hovrätten för Nedre

Norrland samt 5 i hovrätten för Övre Norrland, ävensom att

Anmärkning 2 till personalförteckningen skall tills vidare

frän och med den 1 juli 1948 hava följande ändrade lydelse:

Befattning såsom extra ordinarie fiskal må tillsättas endast i den

mån förutsättningar härför föreligga enligt av riksdagen godkända

grunder för reglering av befordringsgången beträffande viss icke-ordinarie

personal vid domstolarna.

I den mån så erfordras för befordran av domaraspirant. som enligt

nyssnämnda grunder är därtill berättigad, må Kungl. Maj :t besluta

ökning av antalet extra ordinarie fiskalsbefattningar;

dels besluta, att i häradsrätternas personalförteckning

skall tills vidare från och med budgetåret 1948/49 upptagas

39 tingssekreterare med placering i någon av lönegraderna

Ce 27 och Ce 25 samt att till personalförteckningen skall

fogas en Anmärkning av följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Befattning såsom tingssekreterare må tillsättas endast i den mån

förutsättningar härför föreligga enligt av riksdagen godkända grunder

för reglering av befordringsgången beträffande viss icke-ordinarie personal

vid domstolarna;

dels och bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de bestämmelser,

som föranledas av vad i det föregående anförts.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

Bihang till riksdagens protokoll 1948. t sand. Nr 146.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter & tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1947/48, i vad p a1 i texten
  2. SU 1948:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående dels anställningsoch avlöningsförhållanden för viss icke-ordinarie personal vid domstolarna, del s. 1 i texten