Sök i Ratio Lex

Angående utgivande av livränta till T. A. B. Johansson m. fl

1948-03-05 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:151, Angående utgivande av livränta till T. A. B. Johansson m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1

Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utgivande

av livränta till T. A. B. Johansson m. fl.;

given Stockholms slott den 5 mars 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt.

I det följande framlägger jag tre ärenden, beträffande vilka ersättning

jämlikt militärersättningsförordningen av formella skäl icke kunnat medgivas

]—469 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 151.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

men där likväl sådan ersättning av billighetsskäl synes mig böra tillerkännas

vederbörande. Vidare upptager jag till behandling ett ärende om

utgivande av livränta i annan ordning.

l:o.

Under övning med Höganäs befälsutbildningsförenings ungdomsavdelning

natten mellan den 25 och den 26 april 1943 skadades studeranden Torsten Arvid

Bengt Johansson, född den 21 juli 1928, av ett löst skott i ena ögat med påföljd

att detta sedermera måste bortopereras.

De närmare omständigheterna vid olyckan voro följande.

Johansson var vid olyckstillfället avdelad såsom spejare men hade dömts

ur striden, varvid han lagt sig ned i ett vägdike. En övningsgrupp framryckte

därefter under avlossande av lösa skott över det dike där Johansson låg. På

grund av rådande mörker kom därvid en av de framryckande att lossa ett

skott mot Johansson på nära håll. Träflisor från skottet träffade honom i

vänstra ögat.

Omedelbart efter olyckan verkställd undersökning gav vid handen, att ren

olyckshändelse måste anses föreligga.

Efter vård å ögonkliniken vid Lunds lasarett, där kostnaderna erlades av

befälsutbildningsföreningen, syntes Johansson icke få något men efter olyckshändelsen.

I slutet av år 1945 inträffade emellertid en så allvarlig försämring att

det skadade ögat måste bortopereras. Enligt intyg från lasarettets ögonklinik

var försämringen en direkt följd av olyckshändelsen.

Sedan Johansson hos Höganäs befälsutbildningsförening begärt ersättning

för den ådragna skadan, har föreningen i skrivelse den 16 maj 1947, under

förmälan att föreningen saknar tillgångar för att kunna tillmötesgå Johanssons

begäran, hos Kungl. Maj:t hemställt, att kronan måtte utgiva ersättning till

Johansson på grund av skadan. Föreningen har härvid framhållit att, därest

nuvarande bestämmelser i militärersättningsförordningen varit gällande vid

tidpunkten för olycksfallet, Johansson torde varit berättigad till ersättning

från riksförsäkringsanstalten.

Försvarets civilförvaltning har i ärendet inhämtat riksförsäkringsanstaltens

yttrande, vari uttalas att, enligt anstaltens mening, i förevarande fall bör tilllämpas

stadgandet i 1 § 2 stycket förordningen den 18 juni 1927 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, enligt

dess lydelse intill den 1 juli 1944. Enligt detta stadgande ägde Kungl. Maj:t,

där förhållandena ansågos böra därtill föranleda, besluta om ersättning till

vederbörande i huvudsaklig överensstämmelse med grunderna i militärersättningsförordningen.

Anstalten har hänvisat till att Kungl. Maj:t i liknande

fall på av anstalten gjord framställning funnit gott medgiva att ersättning

finge utgå. Beträffande arten och storleken av den ersättning, som i överensstämmelse

med grunderna i militärersättningsförordningen skulle kunna

utgå till Johansson, har riksförsäkringsanstalten, efter angivande av grunderna

för beräkningen, anfört bland annat följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 151.

Sjukpenning synes böra utgå till Johansson med 2 kronor 50 öre för dag

för tiden 27 april—22 maj 1943 och 8 december 1945—4 januari 1946. Jämlikt

10 8 militärersättningsförordningen skall emellertid å sjukpenningen för tiden

27 april—22 maj 1943 och 8—22 december 1945, då Johansson vant intagen

å Lunds lasarett, till täckande av vårdkostnaden avdragas 75 ore för dag.

Enär Johansson från Höganäs stads erkända sjukkassa erhållit sjukpenning

med en krona för dag för tiden 11 december 1945—4 januari 1946, bor ifrågavarande

belopp avdragas från den sjukpenning, som kan komma att tillerkännas

honom enligt grunderna för militärersättningsförordningen.

För tiden 23 maj 1943—7 december 1945 torde livränta bora utgå efter

en invaliditetsgrad av 12 % eller med 280 kronor för år samt för tiden från

och med den 5 januari 1946 under Johanssons återstående livstid efter en

invaliditetsgrad av 25 % eller med 583 kronor 34 öre jämte ersattmngstillagg

från och med den 1 juli 1946 med 246 kronor for år jämlikt 4 § förordningen

den 29 juni 1946 angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt

försvarsberedskap m. m. j +;n

Därjämte synes ersättning böra utgå för poliklimsk behandling med tillhopa

60 kronor, för ögonproteser med sammanlagt 60 kronor samt ior resor

mellan Höganäs och Lund med tillhopa 204 kronor 60 öre. , .

Slutligen torde livräntetillägg för förnyelse av ogonprotes bora utgå från

och med den 9 maj 1947 med 28 kronor för år.

Civilförvaltningen har i yttrande den 2 januari 1948 anslutit sig till vad nksförsäkringsanstalten

i ärendet anfört samt tillstyrkt, att ersättning medgives

Johansson med av anstalten föreslagna belopp.

Statskontoret har i utlåtande den 30 januari 1948 i likhet med civilförvaltningen

biträtt vad riksförsäkringsanstalten anfört i ärendet. Enligt statskontorets

mening borde emellertid ersättningsfrågan avgöras under riksdagens

medverkan.

Departementschefen. I likhet med myndigheterna finner jag, att Johansson

bör beredas ersättning enligt grunderna i militärersättningsförordningen. Av

Johansson från Höganäs stads erkända sjukkassa uppburen sjukpenning torde

med hänsyn till dess ringa belopp av praktiska skäl härvid icke böra avdragas.

Då det kan anses i viss mån tveksamt, huruvida deltagandet i den

ifrågavarande övningen är att betrakta såsom militärtjänstgöring enligt militärersättningsförordningen

i dess vid tiden för olyckshändelsen gällande

lydelse, synes riksdagens medgivande böra utverkas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att på grund av förutnämnda olycksfall må till Torsten Arvid

Bengt Johansson från anslaget till bidrag till ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas

ersättning enligt grunderna i inilitärersättningsföi ordningen.

2:o.

Trädgårdsmästaren Johan Nordell, Ange, född den 8 november 1900, var

under tiden 17 februari—16 april 1942 inkallad till beredskapstjänstgöring vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Jämtlands fältjägarregemente. Under militärtjänstgöringen besvärades Nordell

av hosta och nattsvett varför han vid två olika tillfällen sjukanmälde sig.

Vederbörande läkare ansåg dock icke Nordells sjukdom vara av sådan art

att den föranledde sjukskrivning. Då Nordells tillstånd efter beredskapstjänstgöringens

slut icke förbättrades, besökte han i juli 1942 vederbörande provinsialläkare

och remitterades i augusti samma år till centraldispensär för

röntgenundersökning utan att därvid någon sjukdom kunde påvisas. Den 23

september 1942 insjuknade Nordell med hög feber och intogs på Sundsvalls

lasarett där han vårdades för septisk höftleds- och knäledsinflammation till

den 22 juni 1943. I december 1943 vårdades han ånyo på lasarettet 14 dagar

för septisk ledinflammation och sockersjuka.

Då Nordell genom ledinflammationen erhöll kvarstående, betydande invaliditet,

ingav han i november 1943 framställning om ersättning jämlikt militärersättningsförordningen.

Genom beslut den 12 maj 1944 förklarade emellertid

riksförsäkringsanstalten, att Nordells framställning om ersättning icke

kunde bifallas, enär militärtjänstgöringen icke skäligen kunde antagas ha

väsentligen bidragit till sjukdomarna. Sedan Nordell anfört besvär över anstaltens

beslut, fann försäkringsrådet genom utslag den 9 januari 1945 ej

skäl göra ändring i överklagade beslutet.

I skrivelse den 7 maj 1947 har Nordell hemställt om ersättning enligt militärersättningsförordningens

grunder. Nordell har framhållit, att han visserligen

redan vid inställelsen till militärtjänstgöringen var besvärad av en grundlig

förkylning men att hans hälsotillstånd under militärtjänstgöringen försämrades

därigenom att han icke erhöll den vård som hans sjukdomstillstånd bort

föranleda. Till stöd för sin framställning har Nordell åberopat bland annat ett

av regementsläkaren vid Jämtlands fältjägarregemente i samband med anmälan

till riksförsäkringsanstalten avgivet intyg av den 18 november 1943

av innehåll att det syntes sannolikt att militärtjänsten väsentligen bidragit till

uppkomsten av Nordells ledsjukdom.

Riksförsäkringsanstalten har i ett den 16 maj 1947 avgivet utlåtande anfört

bland annat, att anstaltens beslut den 12 maj 1944 grundats på ett yttrande

av anstaltens överläkare, professorn A. Troell.

Försvarets sjukvårdsförvaltning, som i ärendet införskaffat utlåtande från

medlemmen av sitt vetenskapliga råd, medicine doktorn H. Malmros, har i

yttrande den 18 juni 1947 förklarat sig anse, att militärtjänsten skäligen kan

antagas ha bidragit till sjukdomens svårartade utveckling och med anledning

därav föreslagit, att Nordell måtte tillerkännas ersättning med belopp, motsvarande

ersättning enligt militärersättningsförordningen.

Försäkringsrådet har i ett den 23 januari 1948 dagtecknat utlåtande framhållit

bland annat följande. Före meddelandet av sitt utslag den 9 januari 1945

hade försäkringsrådet inhämtat utlåtande av sin medicinskt sakkunnige, docenten

Alf Westergren. Sedan rådet anmodat riksförsäkringsanstalten att meddela

beslut, huruvida ersättning till Nordell skulle kunna utgivas med stöd

av kungl. brevet den 20 juni 1947 angående prövning av vissa ärenden rörande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ersättning i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, hade

anstalten i beslut den 5 december 1947 funnit ersättning med stöd av nämnda

brev icke kunna tillerkännas Nordell. Efter granskning av riksförsäkringsanstaltens

handlingar hade försäkringsrådet, som ånyo infordrat utlåtande av

Westergren, icke funnit skäl vidtaga någon åtgärd i ärendet. Försäkringsrådet

hemställde, att Nordells ansökan icke måtte föranleda någon Kungl. Maj.ts

vidare åtgärd.

I ett vid försäkringsrådets utlåtande fogat yttrande av docenten Westergren,

dagtecknat den 13 januari 1948, har denne anfört: »Sedan nu fråga

uppkommit huruvida ersättning skulle kunna utgå jämligt K. B. 1947, kan

anföras, att rent medicinskt sett avslagsbedömandet icke kan anses tveksamt.

Då däremot en viss del av sjukdomsutvecklingen torde försiggått under mil. tj.

kan från övervägande formell synpunkt ett visst fog för ersättning enligt K. B.

1947 föreligga.»

Departementschefen. Under hänvisning till försvarets sjukvårdsförvaltnings

uttalande, att militärtjänsten skäligen kan antagas ha bidragit till den svårartade

utvecklingen av Nordells sjukdom, finner jag billighetsskäl tala för att

Nordell tillerkännes den ersättning, vartill han skulle varit berättigad, därest

militärersättningsförordningen varit tillämplig.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att från anslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, må till Johan Nordell

utbetalas den ersättning, som på grund av ifrågavarande sjukdomar

skulle ha tillkommit honom, därest militärersättningsförordningen

i förevarande fall varit tillämplig.

3:o.

Värnpliktige Erik Gösta Lennart Rydberg avled den 4 april 1947 till följd

av lungtuberkulos som han ådragit sig under militärtjänstgöring. Den avlidnes

änka Nanny Sofia Maria Rydberg, född Hedlund, har i skrivelse den

6 oktober 1947 anhållit att utan hinder av viss bestämmelse i 1927 års militärersättningsförordning

bliva tillerkänd livränta enligt förordningen.

För änkas rätt till livränta enligt militärersättningsförordningen förutsättes,

att äktenskapet slutits innan sjukdomen yppades. I detta fall upptäcktes

sjukdomen, såvitt framgår av handlingarna, i slutet av mars eller

början av april 1945 och äktenskapet ingicks först den 18 maj 1946. Sökanden

har emellertid anfört, att hon och den avlidne ingått trolovning den 23

juni 1944 och uttagit lysning första gången den 11 mars 1945 samt att vigseln

varit bestämd att äga rum den 19 maj 1945 men på grund av att sjuk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

domen kommit emellan måst uppskjutas. Av tillgängliga utdrag av lysningsoch

vigselbok framgår, att lysning blivit kungjord den 11, 18 och 25 mars

1945 men icke avslutats med vigsel samt att lysning sedermera blivit ånyo

kungjord den 14, 21 och 28 april 1946, varefter vigsel ägt rum den 18 maj 1946.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 24 oktober 1947 under hänvisning

till tidigare liknande fall tillstyrkt framställningen och anfört att,

därest äktenskapet ingåtts innan sjukdomen yppades, sökanden skulle ha tillerkänts

en årlig livränta att utgå från och med dagen efter dödsfallet så

länge hon levde ogift med 600 kronor och provisoriskt tillägg från och med

den 1 juli 1946 med 369 kronor för år jämte intill utgången av år 1948 dyrtidstillägg

med 40 % å såväl livräntan som det provisoriska tillägget.

Statskontoret har i utlåtande den 16 december 1947 likaledes tillstyrkt livränta

åt sökanden som om militärersättningsförordningen varit tillämplig.

Departementschefen. I likhet med de hörda myndigheterna förordar jag,

att sökanden erhåller ersättning av statsmedel med belopp motsvarande vad

som skulle ha utgått, därest äktenskapet slutits innan sjukdomen yppades.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Nanny Sofia Maria Rydberg må, så länge hon lever

ogift, från anslaget till bidrag till ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas den ersättning,

som med tillämpning av militärersättningsförordningen

skulle ha tillkommit henne, därest hon, när hennes numera avlidne

man befanns lida av lungtuberkulos, varit gift med denne.

4:o.

Under en av försvarsstabens förströelsedetalj den 15 januari 1943 anordnad

filmförevisning i en ordenslokal i Södra Möckleby på Öland fattade

filmen i projektionsapparaten eld med påföljd att eldsvåda utbröt, varvid

brädgårdsarbetaren O. T. Jonsson blev innebränd samt visst Jonsson och tidningsförsäljaren

E. O. E. Andersson tillhörigt lösöre förstördes.

I anledning av det inträffade anställde vederbörande krigsfiskal vid krigsrätt

åtal mot chefen för fältfilmsavdelningen vid försvarsstabens förströelsedetalj,

värnpliktige nr 2147—45—35 L. O. A. Helling och fältbiografmaskinisten,

värnpliktige nr 3398—45—39 A. L. Karlefur, vilka på grund av kommendering

anordnat filmförevisningen. Den avlidne Jonssons moder, änkan

Elina Olofsson, född år 1866 och ensam dödsbodelägare efter Jonsson, samt

Andersson framställde i målet yrkande mot Helling och Karlefur med anspråk

på skadestånd, Elina Olofsson med livränta av 50 kronor för månad

och 1 265 kronor för Jonsson tillhörigt vid branden förstört lösöre samt Andersson

med 3 284 kronor för honom tillhörig lösegendom, som förstörts vid

branden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I utslag den 11 december 1943 fann krigsrätten, att det icke kunde anses

styrkt, att Helling eller Karlefur gjort sig skyldig till försummelse i tjänsten

i de hänseenden krigsfiskalen lagt dem till last, och ogillade såväl krigsfiskalens

som Elina Olofssons och Anderssons i målet förda talan. Krigshovrätten,

där krigsfiskalen, Elina Olofsson och Andersson besvärat sig, yttrade

i utslag den 24 november 1944, att av utredningen i målet visserligen måste

anses framgå, att vid ifrågakomna av försvarsstabens förströelsedetalj anordnade

filmförevisning icke iakttagits i förordningen den 3 juni 1932 med vissa

bestämmelser angående biografer och filmförevisning i säkerhetssyfte meddelade

föreskrifter om bland annat projektionsapparats beskaffenhet och platsen

för sådan apparats uppställande i biograflokal och att detta varit anledningen

till eldsvådan. Enär åsidosättandet av berörda säkerhetsföreskriftei

likväl med hänsyn till vad i målet upplysts — särskilt till det förhållandet

att Helling och Karlefur såsom värnpliktiga kommenderats till sina befattningar

vid fältfilmsverksamheten utan att ha vederbörligen instruerats om

den med filmförevisningar förenade brandrisken och angående innehållet i

förenämnda till förhindrande därav utfärdade förordning — skäligen icke

borde tillvitas Helling och Karlefur såsom tjänsteförsummelse av beskaffenhet

att för dem medföra ansvar eller ersättningsskyldighet, prövade krigshovrätten

rättvist fastställa det slut krigsrättens utslag innehölle.

Kungl. Maj:t har enligt utslag den 5 november 1945 ej funnit skäl göra ändring

i krigshovrättens utslag.

I skrivelse den 30 september 1946 ha Elina Olofsson och Andersson framställt

krav mot kronan i anledning av branden och därvid yrkat ersättning

med enahanda belopp som i rättegången.

I anledning av ifrågavarande framställning ha försvarets civilförvaltning

och arméförvaltningen (intendenturavdelningen) i skrivelse den 28 november

1947 anmält att ämbetsverken — i likhet med försvarets skaderegleringsnämnd

som avgivit yttrande i ärendet — anse att ifrågavarande brand uppkommit

på sådant sätt, att kronan torde vara skyldig ersätta därvid uppkomna

skador. Ämbetsverken, som icke funnit skäl till erinran mot storleken av de

yrkade skadeståndsbeloj^pen, ha därför hemställt att Kungl. Maj:t måtte medgiva

att såsom ersättning i förevarande avseende må tillerkännas Elina Olofsson

dels 1 265 kronor för förstört lösöre, dels livsvarig livränta med 50 kronor

för månad samt Andersson 3 284 kronor för förstört lösöre.

Genom beslut den 19 december 1947 har Kungl. Maj:t medgivit, att till

Elina Olofsson finge utbetalas ett belopp av 1 265 kronor för förstört lösöre

ävensom ersättning i form av livränta med 50 kronor för manad räknat från

och med den 16 januari 1943 till och med den 30 juni 1948 samt till Andersson

ett belopp av 3 284 kronor för förstört lösöre. Härjämte förklarade Kungl.

Maj:t Sig vilja framdeles meddela beslut rörande frågan om livränta till

Elina Olofsson för tiden efter den 1 juli 1948.

Departementschefen. I likhet med myndigheterna finner jag, att kronan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

bör utgiva särskild ersättning till den genom ifrågavarande olyckshändelse

omkomne Jonssons moder. Av riksdagen bör utverkas medgivande att ersättningen

må gäldas av anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

På sätt tidigare i likartade fall ägt rum bör föreskrift meddelas därom, att å

ersättningsbelopp icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån som enligt

gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att på grund av förutnämnda olyckshändelse må till änkan

Elina Olofsson från och med den 1 juli 1948 från anslaget till

pensioner och understöd m. m. utbetalas årlig livränta med 600

kronor med iakttagande att å den sålunda bestämda livräntan

icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande

bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna l:o—4:o hemställt, förordnar Hans

Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga fill detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta af Sandeberg.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:396 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgivande av livränta till T. A. B. Johansson m. fl., såvitt propositionen avser punkt a1 i texten
  2. SU 1948:189 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utgivande av livränta till T. A. B. Johansson m. fl., såvitt propositionen hänvisats till statsutsko s. 18 i texten
  3. Rskr. 1948:150 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt förre extra ordinarie folkskolläraren P. G. Bohlins efterlevande m. in. a1 i texten
  4. BU 1948:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgivande av livränta till T. A. B. Johansson m. fl., såvitt angår under punkten 4 gjord framställni a1 i texten