Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statens utlänning skommission

1948-03-05 · 23 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:154, Angående anslag till statens utlänning skommission

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

1

Nr 154.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till statens utlänning skommission; given Stockholms

slott den 5 mars 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 179 och 180,

upptogos anslagen till statens utlänningskommission: avlöningar och till statens

utlänningskommission: omkostnader med allenast preliminärt upp
skattade

belopp, 1 500 000 kronor resp. 252 000 kronor. Anledningen härtill

var, att ordföranden i utlänningskommissionen, N. Hagelin, som den 26 september

1947 tillkallats att såsom sakkunnig inom inrikesdepartementet verkställa

en allsidig utredning beträffande organisationen för utlänningsfrågornas

handläggning, väntades slutföra sitt uppdrag inom den närmaste tiden

och att förslag i ärendet syntes böra underställas 1948 års riksdag.

1—46i 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 154.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Sedan beredningen av nämnda anslagsfrågor numera avslutats, får jag

ånyo anmäla desamma.

Sammanfattning.

Utredningsmannen har beträffande den centrala utlänningsmyndighetens

organisation bl. a. föreslagit, att den nuvarande utlänningskommissionen skall

omvandlas till en styrelse för utlänningsärenden under chefskap av en överdirektör.

Vidare har förslag framlagts om vissa ändringar i utlänningskungörelsen

av huvudsaklig innebörd, 1) att danska, isländska och norska medborgare

skola befrias från skyldighet att under vistelse här i riket inneha

uppehållstillstånd, 2) att den tid, för vilken lokal myndighet må bevilja

uppehålls- och arbetstillstånd, skall förlängas från 2 till 5 år, 3) att länsarbetsnämnd

skall kunna medgivas rätt att till prövning upptaga ansökan om arbetstillstånd.

Om dessa ändringar kunde, såsom utredningsmannen förordat,

genomföras före ingången av nästa budgetår, skulle under samma budgetår icke

oväsentliga besparingar kunna vinnas.

Jag föreslår i det följande, att utlänningskommissionen — i avbidan på

att den framtida utformningen av utlänningskontrollen blir föremål för utredning

i samband med förestående allmän översyn av utlänningslagstiftningen

— bibehålies såsom ett icke permanent organ. Med hänsyn bl. a. härtill

anser jag, att kommissionens nuvarande organisation bör i stort sett bibehållas

oförändrad. Jag förordar dock, att den avdelning inom kommissionens

kontrollbyrå, som handhar utlänningsstatistiken, överflyttas till den

fristående kansliavdelningen inom kommissionen. Vidare tillstyrker jag, att

den personal hos kommissionen, som icke har extra ordinarie ställning, anställes

såsom extra tjänstemän.

Utredningsmannens förslag till vissa ändringar i utlänningskungörelsen

finner jag — såsom av det följande framgår — omedelbart kunna genomföras

allenast i vad de avse rätt för länsarbetsnämnd att bevilja arbetstillstånd. I

övrigt böra de ifrågasatta ändringarna göras till föremål för fortsatta överväganden.

Härtill har hänsyn måst tagas vid beräkningen av kommissionens

medelsbehov för nästa budgetår.

Utlänningskommissionens avlönings- och omkostnadsanslag äro i riksstaten

för löpande budgetår upptagna med 1 632 000 kronor resp. 280 000 kronor.

För nästa budgetår föreslår jag, att anslagen uppföras med 1 780 000

kronor resp. 225 000 kronor, ökningen av avlöningsanslaget föranledes dels

av att vid den nu gjorda beräkningen av avlöningskostnaderna för den extra

ordinarie personalen hänsyn tagits till den faktiska löneklassplaceringen,

medan lönerna i vederbörande lönegraders lägsta löneklasser genomgående

lades till grund för motsvarande beräkning för budgetåret 1947/48, dels av att

nu men ej för sistnämnda budgetår medräknats ersättningar för övertidsarbete

och till vikarier, dels ock av stegrade kostnader för rörligt tillägg i följd av

förslaget om övergång till extra anställning för den arvodesanställda personalen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

3

Utredningens tillkomst.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 september 1947 tillkallade

jag samma dag ordföranden och chefen för statens utlänningskommission,

N. Hagelin, att såsom sakkunnig inom inrikesdepartementet verkställa

en allsidig utredning beträffande organisationen för utlänningsfrågornas handläggning.

Den sakkunnige har den 27 januari 1948 avgivit en i ämnet upprättad

promemoria.

över promemorian ha yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben,

socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

Örebro, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län, biträdande kriminalpolisintendenten

vid statspolisintendentens expedition, statens kriminaltekniska

anstalt, statens utlänningskommission, utlänningsnämnden, statskontoret,

riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, överrevisionen för krisförvaltningen,

landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation,

civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund, Sveriges juristförbund samt

decentraliseringsutredningen. Därjämte ha yttranden överlämnats av överståthållarämbetet

från poliskammaren och kriminalpolisintendenten i Stockholm,

av länsstyrelsen i Stockholms län från landsfogden i länet och Stockholms

länsavdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler, av länsstyrelsen i

Kristianstads län från landsfogden i länet, av länsstyrelsen i Malmöhus län

från landsfogden i länet och poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, av

länsstyrelsen i Värmlands län från poliskammaren i Karlstad, länsarbetsnämnden

i länet och Värmlands länsavdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler,

av länsstyrelsen i Örebro län från landsfogden i länet samt av utlänningskommissionen

från kommissionens personalförening och civilförvaltningens

personalförbund.

Utlänningskoimnissionens nuvarande organisation m. in.

Utlänningskommissionen, som började sin verksamhet den 1 juli 1944, bildades

enligt beslut av 1944 års riksdag genom sammanslagning av utrikesdepartementets

expedition för utländska passärenden med socialstyrelsens

utlänningsbyrå och avdelning för utlänningsförläggningar. Den nya centrala

utlänningsmyndighet, som sålunda tillkom under pågående världskrig, ansågs

— i avbidan på erfarenheter från mera normala förhållanden — böra erhålla

karaktär av provisorium och därför organiseras som en kommission. Denna

skulle bestå av en ordförande och chef samt högst åtta ledamöter. Inom kommissionen

skulle finnas tre byråer, nämligen passbyrån, kontrollbyrån och

sociala byrån, samt en fristående kansliavdelning.

Genom beslut den 15 november 1946 tillkallades ordföranden i utlänningskommissionen,

N. Hagelin, att inom socialdepartementet verkställa översyn

av bl. a. kommissionens verksamhet och organisation, vilken översyn skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

syfta till att skapa en efter fredsmässiga förhållanden anpassad ordning för

handläggningen av utlänningsfrågorna. Till fullföljande av detta uppdrag

avlämnade utredningsmannen bl. a. dels den 31 januari 1947 en promemoria

med förslag om inrättande av en utlänningsstyrelse och dels den 11 februari

1947 en promemoria med förslag till omedelbar avveckling av utlänningskommissionens

sociala verksamhet m. m.

I huvudsaklig överensstämmelse med ett av utredningsmannen i sistnämnda

promemoria framfört förslag förordnade Kungl. Maj:t genom beslut

den 25 april 1947, att vissa av utlänningskommissionens, speciellt dess sociala

byrås, dåvarande uppgifter skulle överföras till medicinalstyrelsen, socialstyrelsen

och arbetsmarknadskommissionen.

Förslaget om inrättande av en utlänningsstyrelse upptogs till behandling

i propositionen nr 270/1947. Utredningsmannen hade föreslagit, att ett fristående

centralt organ, organiserat som ett ämbetsverk, skulle inrättas fr. o. m.

den 1 juli 1947 för utlänningsärendenas handhavande. Som skäl härför hade

utredningsmannen bl. a. anfört, att utlänningskontrollen icke vore att beteckna

som en krisuppgift i den meningen, att den i största utsträckning

kunde avvecklas i och med återgången till fredsförhållanden. Tvärtom nödgades

man förutsäga, att behov av utlänningskontroll skulle föreligga under

överskådlig tid. Yi hade att räkna med, att ett stort antal utlänningar under

avsevärd tid framåt komme att vistas i Sverige och att bland dem skulle

finnas sådana, som ur olika synpunkter icke vore önskvärda här. De omständigheter,

som inverkade på frågan om den allmänna utlänningspolitikens

fastställande och dennas tillämpande på de enskilda utlänningarna, växlade

från tid till annan. Huvudprinciperna i vår första egentliga utlänningslag av

den 17 november 1927 hade visserligen sedan dess ägt bestånd och låge även

till grund för den gällande utlänningslagen. Däremot hade de olika intressen,

som lagstiftningen skulle tillgodose, framträtt med skiftande styrka

under olika tidsperioder. Vid tillkomsten av 1927 års lag hade sålunda i

första hand betonats vikten av att skydda den svenska arbetsmarknaden mot

oreglerad invandring. Yidare hade behovet av kontroll över utlänningarna

ur ordnings- och säkerhetssynpunkt framhållits. Hänsyn skulle vidare tagas

till bl. a. nödvändigheten att garantera tillgängliga bostäder åt den svenska

befolkningen. Under det senaste stora kriget hade därav betingade speciella

säkerhetssynpunkter trätt i förgrunden, varjämte de allmänna utrikespolitiska

avvägandena hade fått stor praktisk betydelse. Asylrättsprincipens upprätthållande

hade påverkat även utlänningspolitiken i allmänhet. Återgången

till fredsförhållanden hade föranlett omvärderingar av huvudsynpunkterna

för utlänningspolitiken. Arbetsmarknads- och befolkningspolitiska ävensom

humanitära synpunkter hade fått ett dominerande inflytande. Även läget på

bostadsmarknaden hade kommit att åter inverka på utlänningsfrågornas bedömande.

De vanliga ordnings- och säkerhetssynpunkterna gjorde sig åter

gällande — t. o. m. avsevärt starkare än före kriget på grund av den ökade

kriminalitet och asocialitet, som blivit en följd av detta. Utvecklingen visade

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

alltså, att en allmän utlänningspolitik aldrig kunde fastställas med permanent

giltighet. Politiken måste ständigt anpassas efter växlingarna i det

aktuella läget med hänsyn till förhållandena såväl inom landet som i Europa

och världen i övrigt. Det centrala organ, som erfordrades för beredning av

de allmänna utlänningspolitiska frågorna, borde även handha och ansvara

för tillämpningen av de allmänna riktlinjerna. Då det för kontinuiteten av

verksamheten icke kunde vara lämpligt att överföra utlänningsärendena från

ett verk till ett annat allt efter som olika intressen dominerade, borde dessa

ärenden hänskjutas till ett fristående centralt organ. En uppdelning av utlänningsärendena

mellan de olika centrala myndigheter, som berördes av

desamma, skulle säkerligen innebära en tillbakagång, i första hand beträffande

möjligheterna att kontinuerligt ha en samlad överblick över utlänningsfrågans

växlingar och därav påkallade ändringar av den allmänna utlänningspolitiken.

En dylik splittring av ärendenas handläggning skulle

emellertid betyda ökade svårigheter även för utlänningarna. Ur arbetstekniska

och organisatoriska synpunkter skulle vidare en försämring inträda,

om de hos kommissionen förvarade handlingarna uppdelades på flera myndigheter

eller skulle få tillhandahållas vederbörande myndighet varje gång

ett ärende komme under prövning av någon av dem. Till stöd för förslaget,

att den fristående centrala utlänningsmyndigheten skulle organiseras som ett

ämbetsverk, talade även den särskilda betydelse detta skulle få för personalen.

Det till nyinrättande föreslagna ämbetsverket borde enligt utredningsmannens

mening ställas under ledning av en överdirektör samt även efter avvecklingen

av de sociala ärendena organiseras på tre byråer, nämligen pass-,

kontroll- och kanslibyrån. Den i utlänningskommissionen rådande ordningen

med en styrelse, bestående av intresserepresentanter och lekmän, borde bibehållas.

Dock borde antalet ledamöter minskas från åtta till sju, varjämte

emellertid de tre byråcheferna skulle ingå i styrelsen. Den fastare anställda

personalen, vilken betecknades som stommen eller minimibehovet för framtiden,

föreslogs erhålla befattningar på ordinarie eller extra ordinarie stat,

medan den övriga icke-ordinarie personalen skulle erhålla extra anställning.

Vid anmälan av ärendet i statsrådet den 9 maj 1947 uttalade jag bl. a.,

att det icke syntes lämpligt att binda utlänningsmyndighetens organisation,

förrän frågan om utlänningskontrollens framtida utformning och bedrivande

blivit slutligt avgjord. Jag förordade därför, att frågan om inrättandet av ett

permanent ämbetsverk för utlänningsärenden finge vila i avbidan på den

översyn av utlänningslagstiftningen, som chefen för justitiedepartementet i

annat sammanhang samma dag funnit böra företagas. Med anslutning härtill

tillstyrkte jag, att kommissionen skulle tills vidare bibehållas i oförändrad

form av en särskild styrelse under ordförandeskap av kommissionens chef.

Under sådana förhållanden saknades anledning att utbyta befattningen som

ordförande och chef för kommissionen mot en överdirektörsbefattning. Beträffande

byråindelningen ansåg jag, att den dåvarande ordningen med en

pass- och en kontrollbyrå samt en fristående avdelning borde bibehållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Kansliavdelningen borde förestås av en förste byråsekreterare i lönegrad

Ce 29. Jag fann vidare skäligt, att den mera fast anställda personalen erhölle

extra ordinarie anställning; för personalen i övrigt borde arvodesanställningsformen

tills vidare bibehållas. Vid beräkningen av medelsbehovet

för budgetåret 1947/48 utgick jag från dels att kommissionens personal den

1 juli 1947 skulle bestå av 136 extra ordinarie och 141 arvodesanställda tjänstemän

och dels att den sistnämnda personalgruppen kunde antagas komma

att under budgetåret något nedgå i antal som följd av det inom kommissionen

pågående rationaliseringsarbetet.

Yad jag sålunda förordat föranledde ej erinran från Kungl. Maj:ts eller

riksdagens sida (skrivelse nr 414/1947).

Utlänningskommissionens arbetsuppgifter, pågående rationalisering

av ärendenas handläggning m. in.

I propositionen nr 270/1947, s. 6—11, har lämnats en utförlig redogörelse

för kommissionens arbetsuppgifter, till vilken jag får hänvisa. Med hänsyn

till den senaste utvecklingen på området torde redogörelsen dock böra kompletteras

med följande upplysningar.

Den centrala administrationsapparatens omfattning och utveckling framgår

i viss mån av kommissionens personalstyrka vid olika tidpunkter. Då kommissionen

startade sin verksamhet uppgick sammanlagda antalet tjänstemän

till 194. Ett år senare hade det stigit till 548 och efter ytterligare ett år till

587. Därefter har det sjunkit så att det den 1 juli 1947 utgjorde 452 och den

31 december samma år 349.

Sedan kommissionens sociala verksamhet med utgången av budgetåret

1946/47 i stort sett avvecklats, kunna arbetsuppgifterna sägas vara i huvudsak

helt bestämda av gällande utlänningslagstiftning.

För belysande av omfattningen av kommissionens verksamhet må anföras

följande uppgifter, hämtade ur utredningsmannens promemoria av den 27

januari 1948. Antalet utlänningar uppgick enligt socialstyrelsens och utlänningskommissionens

officiella statistik år

1939 till cirka 20 000

1943 » » 49 000

1945(7?) » » 93 000

1947 (Vio) » » 98 300

1948 (4/i) » » 101200

I dessa siffror ha icke inräknats tillfälligt omhändertagna finska barn eller

från norra Finland till Sverige tillfälligt evakuerad civilbefolkning. Barn

under 16 år ha medräknats endast i den mån de inneha uppehållstillstånd.

Utöver det angivna antalet utlänningar per den 1 oktober 1947 vistades

nämnda dag här i riket dels cirka 30 000 barn utan individuella uppehållstillstånd

och dels cirka 36 700 vuxna utlänningar, för vilka uppehållstillstånd icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

erfordrades. Antalet utlänningar i arbete utgjorde vid samma tidpunkt omkring

70 000, huvudsakligen danskar, norrmän, finnar och balter. Antalet av

kommissionen handlagda viserings- samt uppehålls- och arbetstillståndsärenden

under de tre senaste åren framgår av följande tablå.

År

Yiserings-

ärendcn

Uppehålls- och arbetstill- ståndsärenden

1945

20 630

138 476

1946

33 701

133 920

1947

39 304

127 735

Omsättningen inom utlänningsstocken framgår i någon mån av antalet

under olika år meddelade förstagångsuppehållstillstånd. År 1943 utgjorde

detta antal 14 663, steg därefter till 28 911 år 1945 och uppgick år 1947 till

26 587.

Under år 1947 påbörjades inom kommissionen en verksamhet, som åsyftade

att inom ramen för gällande utlänningslag förenkla och göra handläggningen

av utlänningsärendena smidigare, dels genom inre rationalisering och dels

genom en decentralisering av ärendena till lokala myndigheter.

Yad först decentraliseringen beträffar har kommissionen — med stöd av

Kungl. Maj:ts kungörelse den 10 januari 1947 (nr 20) — fr. o. m. andra kvartalet

1947 i viss utsträckning tagit i anspråk lokala organ för mottagande av

ansökningar, instämpling av beviljade tillstånd i utlänningarnas legitimationshandlingar

m. m. Verkningarna av denna decentralisering kunna i viss mån utläsas

av, att totalsumman av stämpelavgifter, som uttagits av kommissionen

och som under år 1946 uppgick till 776 184 kronor, under år 1947 sjönk till

384 880 kronor. Men även avgörandet i vissa ärenden har numera delegerats

till lokal myndighet. Med stöd av Kungl. Maj:ts kungörelser den 20 juni och

21 november 1947 (nr 313 och 764) har kommissionen sålunda till lokala

polismyndigheter delegerat beslutanderätten i vissa ärenden avseende uppehålls-

och arbetstillstånd, förlängning av dylika tillstånd, förlängning av

svenskt främlingspass, återresetillstånd och s. k. permission. Det har därvid

ansetts, att det för polismyndigheterna mycket tidskrävande utredningsarbetet

genom en överflyttning av beslutanderätten borde kunna nedbringas.

I ett mycket stort antal fall torde polismyndigheten omedelbart kunna fatta

beslut i ett tillståndsärende. Tidigare måste däremot varje förhållande, som

kunde inverka på beslutet, utförligt redovisas, då ärendet överlämnades till

kommissionen. Vissa allmänna regler för polismyndigheternas behandling av

ärendena ha uppställts och kommissionen har därvid förbehållit sig beslutanderätten

i tveksamma fall. Polismyndighet äger sålunda icke avslå en ansökan

utan måste, om skäl därtill föreligga, överlämna ärendet till kommissio
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

nens avgörande. Vid reglernas utformning har hänsyn tagits till att arbetsmarknadsmyndigheterna

skola erhålla ett avgörande inflytande på arbetstillståndsärendenas

handläggning. Länsarbetsnämnds yttrande skall i sådant

ärende vara obligatoriskt och bindande för polismyndigheten.

Genomförandet av angivna decentraliseringsåtgärder har av olika anledningar

blivit fördröjt. Ännu i mitten av februari 1948 handlade sålunda —

enligt vad kommissionen upplyst -—• de lokala organen endast omkring 25 %

av tillståndsärendena. Till denna försening hade främst bidragit svårigheten

att få vissa kommunala myndigheter att åtaga sig i samband med decentraliseringen

uppkommande utgifter. Sedan denna svårighet numera i det närmaste

övervunnits hade man anledning att räkna med, att systemet omkring

den 1 juli 1948 skulle ha hunnit helt återverka på kommissionens arbetsbörda.

Om det inre rationaliseringsarbetet må följande framhållas.

Inom passbyrån har fr. o. m. den 15 januari 1948 påbörjats en sammanslagning

av byråns inrese- och uppehållsavdelningar, varigenom väsentliga

fördelar torde kunna vinnas såväl ur personalbesparings- som registertekniska

synpunkter. Ärendesfördelningen inom inreseavdelningen har tidigare i huvudsak

varit så uppgjord, att de enskilda föredragandena fått sig ålagt att handlägga

ansökningsärendena från vissa bestämda utlandsmyndigheter, oberoende

av sökandenas nationalitet. Hädanefter skola ärendena uppdelas på

passbyråns samtliga föredragande efter sökandenas nationalitet. Förutom att

arbetsfördelningen blir jämnare kommer därigenom samme tjänsteman, som

handlagt ett inreseärende för en utlänning, att i förekommande fall få handlägga

även uppehållstillståndsärenden för denne. Det hos inreseavdelningen

förda specialregistret, omfattande cirka 105 000 kort, och avdelningens dossiermaterial

skall successivt sammanföras med kommissionens centralregister resp.

dossierregister.

För kontrollbyråns del har under år 1947 en betydelsefull förenkling beträffande

utlänningskontrollen genomförts i och med att bostadsupplåtares

skyldighet att göra anmälan angående utlännings avflyttning upphört genom

ändring i utlänningskungörelsen. Det beräknas, att kommissionens centralregister

därigenom erhållit ungefär 400 000 färre bostadsanmälningar än vad

eljest skulle blivit fallet enbart under sista halvåret 1947. En annan förenkling

har genomförts beträffande kontrollregistret. Detta, som innehåller uppgifter

om sådana omständigheter, som kunna inverka på frågan om förlängt

uppehållstillstånd eller inresevisering för utlänning, har självfallet stor betydelse

vid kommissionens handläggning av utlänningsärenden. Tidigare ha

samtliga ansökningshandlingar passerat detta register men under år 1947 har

kommissionens huvuddiarium — centralregistret — försetts med uppgifter

om, huruvida utlänningen förekommer i kontrollregistret. Endast förstagångsansökningar

och ansökningar från utlänningar, som enligt centralregistret

förekomma i kontrollregistret, passera därför numera sistnämnda register.

Ytterligare må framhållas, att den under kontrollbyrån lydande statistiska

avdelningen, vilken vid årsskiftet 1947/48 sysselsatte en förste aktuarie, en

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 15i.

amanuens (halvtid) och 23 biträden, efter viss omläggning av statistiken beräknas

giva sysselsättning åt endast 8—9 biträden under ledning av förste

aktuarien. I samband med den antydda omläggningen av statistiken har det

nationsvis upplagda registret över utlänningar med uppehållstillstånd

nationalitetsregistret — helt nedlagts.

De vidtagna decentraliserings- och rationaliseringsåtgärderna ha medverkat

till att kommissionens tidigare mycket omfattande arbetsbalans kunnat betydligt

reduceras.

Utredningsmannens förslag angående utlänningsärendenas handläggning.

I föreliggande promemoria har utredningsmannen framlagt förslag, vilka

i korthet kunna sägas innebära, dels att utlänningskommissionen skall omvandlas

till ett ämbetsverk under namn av styrelsen för utlänningsärenden,

dels ock att vissa ändringar skola göras i utlänningskungörelsen.

Det nya ämbetsverket skulle ställas under chefskap av en överdirektör.

Styrelsen för verket skulle bestå — förutom av överdirektören såsom ordförande

— av sex ledamöter, varav fyra skulle vara i verket icke anställda

personer och representera lekmannasynpunkterna samt de två återstående utgöras

av verkets byråchefer. För lebmannarepresentanterna skulle utses peisonliga

suppleanter. Styrelsen borde vara beslutför om ordföranden samt

minst tre av de övriga ledamöterna eller deras suppleanter vore närvarande.

Såsom styrelsens beslut borde gälla den mening, varom flertalet förenade

sig, eller, vid lika röstetal för olika meningar, den mening, som ordföranden

biträdde. Till styrelsens överläggningar borde vid föredragning och avgörande

av ärenden, som berörde annan central myndighets verksamhetsområde,

kunna kallas representant för denna myndighet, varvid denne borde

äga att till protokollet anteckna avvikande mening. Å utlänningsmyndighetens

styrelse syntes böra ankomma att uppdraga riktlinjerna för dess verksamhet,

att avgöra viktigare individuella ärenden och större frågor rörande

myndighetens organisation samt i övrigt de slag av ärenden, som enligt instruktionen

för utlänningskommissionen skola avgöras av kommissionen in

pleno. överdirektören borde, såvitt möjligt, deltaga i handläggningen av

alla större och viktigare ärenden. Han borde ensam äga beslutanderätt i alla

de ärenden, i vilkas handläggning han deltoge, med undantag av pleniärenden.

Då antalet ärenden komme att bliva stort, syntes det dock lämpligt att

hålla möjligheten öppen för delegation av beslutanderätten i enskilda ärenden

till byråchef eller annan befattningshavare inom verket. Byråerna skulle

vara två, passbyrån och kontrollbyrån. Kommissionens fristående kansliavdelning

skulle inordnas under passbyrån såsom en administrativ avdelning,

till vilken även de statistiska arbetsuppgifterna borde hänföras. Förutom av

överdirektören, vilken skulle placeras i lönegrad Cpl7, skulle verkets personalstomme

utgöras av det antal extra ordinarie tjänstemän, som enligt beslut

av 1947 års riksdag funnes hos kommissionen. Dock skulle i samband

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

med kansliavdelningens och den statistiska avdelningens uppgående i passbyrån

en förste byråsekreterartjänst i lönegrad Ce 29 utbytas mot en liknande

tjänst i lönegrad Ce 27 och förste aktuarietjänsten i lönegrad Ce 27

ersättas med en aktuarietjänst i lönegrad Ce 24. Den mera tillfälligt anställda

personalen skulle slutligen — i olikhet med vad som gäller vid kommissionen,

där sådan personal f. n. är anställd mot arvode — erhålla anställning

såsom extra tjänstemän. Under förutsättning av bl. a. bifall till utredningsmannens

i det följande behandlade förslag om hävande av uppehållstillståndsskyldigheten

för skandinaviska medborgare kunde det erforderliga antalet sådana

tjänstemän beräknas till 100.

För förslaget om inrättande av en styrelse för utlänningsärenden har utredningsmannen

framfört i huvudsak samma motivering, som i förut omförmälda

promemoria av den 31 januari 1947 förebragtes till stöd för ett då

framlagt liknande förslag. Han bär emellertid nu givit en utförlig historik

över utvecklingen av utlänningslagstiftningen i Sverige och de därav betingade

organisatoriska åtgärderna under olika tidsperioder. Därigenom har

han främst velat visa, att utlänningskontrollen är en verksamhet, som åtminstone

under de senaste tjugu åren haft en relativt bestämd organisationsform

i vad avser det på olika myndigheter ankommande detaljarbetet. Att

utlänningsfrågan icke ens från början bedömts som en fackfråga för ett visst

ämbetsverk illustrerades enligt utredningsmannens mening tydligt av den ursprungligen

genomförda uppdelningen av utlänningsärendena på resp. fackorgan.

Men utvecklingen visade också de strävanden, grundade på olägenheten

av den splittrade kompetensfördelningen, vilka kontinuerligt gjort sig

gällande i riktning mot en enhetlig behandling av frågorna. Kampen mellan

önskvärdheten av att låta varje fackmyndighet svara för sitt område beträffande

utlänningsfrågorna och ändamålsenligheten i en enhetlig handläggning

av dessa kunde sägas redan tidigt ha avgjorts till förmån för den senare

linjen. Det kunde med fog antagas, att en nu företagen uppdelning av utlänningsärendena

mellan de olika fackmyndigheter, som berördes av desamma,

skulle innebära en tillbakagång, som skulle spoliera den vid varje tillfälle

så gott som enhälligt förordade enhetlighet i administrationen, som

successivt åstadkommits. Allmänt kunde sägas, att den från tid till annan

växlande inställningen till utlänningsfrågorna gjorde det nära nog omöjligt

för en för andra facksynpunkter upprättad myndighet att svara för utlänningspolitikens

beredning och tillämpning. Den alltmer märkbara tendensen

till specialisering av de olika ämbetsverkens kompetensområden medförde

också, att det numera vore betydligt svårare än tidigare att finna ett ämbetsverk,

vars ordinarie uppgift inrymde så vida aspekter, att de flesta av de

synpunkter, som borde läggas på utlänningsfrågorna, funnes representerade

inom verket. Därmed kunde även sägas, att varken det centrala arbetsmarknadsorganet

eller ett eventuellt i framtiden tillskapat centralt polisiärt organ

torde kunna förordas som centralt utlänningsorgan. Uppenbart vore visserligen,

att arbetsmarknadsmyndigheten — liksom f. n. — borde ha ett av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

görande inflytande vid ärendenas bedömande ur ren arbetsmarknadssynpunkt

och att de polisiära organens synpunkter inhämtades och vunne beaktande.

Då det emellertid kunde förekomma, att avsteg från det resultat,

vartill ett ärendes bedömande ur enbart arbetsmarknadssynpunkt kunde leda,

av humanitära, polisiära eller andra skäl måste göras, syntes det önskvärt,

att beslutanderätten förlädes till ett mera allmänt forum. Den ordning, som

nu tillämpades med ett omfattande lokalt inflytande från såväl polismyndigheter,

länsstyrelser och länsarbetsnämnder som svenska beskickningar och

konsulat, torde vidare bäst fungera, om uppgiften att vara central utlänningsmyndighet

icke överlätes åt något av centralorganen för dessa lokala myndigheter

utan bibehölles hos ett självständigt ämbetsverk för enbart utlänningsfrågor.

Det syntes nämligen lika litet lämpligt, att ett centralt polisiärt

organ meddelade länsarbetsnämnder och beskickningar direktiv som att

t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen i sådant avseende dirigerade de övriga centrala

myndigheternas lokala representation. De starkaste skälen för ett självständigt

utlänningsorgan vore visserligen av kvalitativ art, d. v. s. betingade

av behovet av ett allsidigt och objektivt forum för utlänningslagens tilllämpning

och utlänningspolitikens utformning. Men ett dylikt organ vore

också motiverat med hänsyn till utlänningsfrågans kvantitativa sida. Även

om — vilket f. n. förefölle mindre troligt — antalet utlänningar i en framtid

skulle nedgå till förkrigsnivå och ansökningsfrekvensen underginge motsvarande

minskning, kunde det antagas, att en stab om minst ett 100-tal befattningshavare

under alla omständigheter komme att erfordras för den centrala

handläggningen av ärendena.

Yad angår frågan om det föreslagna ämbetsverkets styrelse har utredningsmannen

till en början framhållit, att den nuvarande kommissionens sammansättning

visat sig mycket lämplig och möjliggjort en allsidig bedömning av

frågorna. Med hänsyn till att de förhållanden, som påverkade utlänningspolitikens

gestaltning, framträdde med växlande styrka, ansåges det dock icke

nödvändigt, att numera direkt föreskriva, att representanter för vissa facksynpunkter

skulle vara representerade. Under normala förhållanden borde

dylika synpunkter som regel inhämtas genom ett remissförfarande. Nuvarande

ordning medförde ofta en dubbelbedömning av ärendena, i det att en

representant för facksynpunkt först hade att i utlänningsmyndighetens plenum

fatta principiell ståndpunkt i en fråga och sedan genom remiss att taga

ställning till samma fråga eller vice versa. Byråcheferna, som i stor utsträckning

bure ansvaret för de av styrelsen uppdragna riktlinjernas praktiska tilllämpning

och genomförande, kunde utgöra ett värdefullt komplement till och

stöd för de övriga styrelseledamöterna. I synnerhet bleve så fallet, om facksynpunkternas

direkta inflytande minskades.

Förslaget, att kansliavdelningen skulle sammanslås med passbyrån, har utredningsmannen

funnit motiverat med hänsyn till att den decentralisering och

rationalisering, som kommissionens verksamhet undergått, huvudsakligen påverkat

passbyråns arbetsuppgifter. Fn sådan sammanslagning skulle emel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

lertid även medföra fördelar ur rationaliseringssynpunkt, varjämte de på

kansliavdelningen handlagda ärendena komme under överinseende av en

byråchef.

Yad slutligen beträffar de föreslagna ändringarna i utlänningskungörelsen,

gå dessa ut på, att uppehållstillståndsskyldigheten för danska, isländska och

norska medborgare skall hävas, att polismyndigheterna, som f. n. av utlänningsmyndigheten

kunna bemyndigas att bevilja uppehålls- och arbetstillstånd

för en tid av högst 2 år, skola kunna medgivas rätt att bevilja dylika tillstånd

för en tid av upp till 5 år samt att länsarbetsnämnd skall kunna av utlänningsmyndigheten

bemyndigas att till prövning upptaga ansökan om arbetstillstånd.

Beträffande förslaget att häva uppehållstillståndsskyldigheten för

skandinaviska medborgare har framhållits, att detta skulle medföra avsevärda

lättnader för polismyndigheterna men även för den centrala utlänningsmyndigheten,

som därigenom skulle kunna minska sitt centralregister med cirka

40 000 kort.

Yttranden.

Liksom fallet var då frågan om inrättande av en permanent utlänningsstyrelse

behandlades vid 1947 års riksdag, har det av utredningsmannen nu framförda

förslaget till en särskild styrelse för utlänningsärenden i

remissvaren blivit föremål för starka meningsmotsättningar.

Tillstyrkande yttranden ha avgivits av chefen för försvarsstaben, socialstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsarbetsnämnden

i Värmlands län, länsstyrelserna i Örebro och Jämtlands län, biträdande

kriminalpolisintendenten vid statspolisintendentens expedition, utlänningskommissionens

personalförening, tjänstemännens centralorganisation och

civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund. Länsstyrelserna i Värmlands,

Kopparbergs och Norrbottens län ha lämnat förslaget utan erinran.

Utlänningsnämnden har efter att ha erinrat bl. a. om innebörden av 1947

års riksdags beslut uttalat, att, därest tidpunkten för inrättande av en permanent

utlänningsmyndighet nu skulle finnas vara inne, nämnden ur de synpunkter,

som nämnden hade att beakta, icke hade något att erinra mot utredningsmannens

förslag i denna del. Även utlänningskommissionen har intagit en

tveksam hållning. Kommissionen anför sålunda.

Sedan nu tre utredningar kommit till samma resultat, nämligen att förslag

framlagts om inrättande av ett centralt ämbetsverk för utlänningsärenden,

måste behovet av ett sådant anses fastslaget. Med hänsyn till 1947 års riksdags

beslut är kommissionen emellertid tveksam att nu oreserverat tillstyrka

utredningsmannens förslag. Det hade varit önskvärt, att utlänningslagstiftningen

blivit föremål för en allmän översyn i samband med denna utredning.

Kommissionen vill därför föreslå, att en sådan översyn med det snaraste måtte

komma till stånd, så att i vart fall myndighetens organisationsfråga kan erhålla

en slutlig lösning. Det nu rådande tillståndet med ständiga omorganisationer

befrämjar icke den arbetsro och trivsel hos personalen, som är en förutsättning

för ett gott arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Kommissionens bibehållande tills vidare såsom central utlänningsmyndighet

har förordats av bl. a. öv er ståthållar ämbetet. Ämbetet har därvid framhållit,

att kommissionen f. n. befunne sig i ett skede av organisatoriska förändringar,

föranledda dels av decentralisering av handläggningen av vissa

ärendegrupper, dels av inre rationaliseringsarbete. Därtill komme, att en

allmän översyn av utlänningslagstiftningen och därmed ett förnyat övervägande

av utlänningskontrollens omfattning vore förestående. Ställning till

utlänningsmyndighetens organisationsfråga borde dessutom enligt ämbetets

mening tagas först vid en tidpunkt, då någorlunda säkra hållpunkter funnes

för att bedöma den mera konstanta och av krigsförhållanden mera oberoende

utlänningsnumerär, varmed vi framdeles kunde ha att räkna. Denna tidpunkt

vore emellertid uppenbarligen ännu icke inne, och det vore därför för tidigt

att redan nu åter aktualisera denna för endast ett år sedan senast prövade

fråga.

Liknande synpunkter ha framförts av länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads

och Göteborgs och Bohus län, kriminaltekniska anstalten och landsorganisationen.

Statskontoret, riksräkenskapsverket, överrevisionen för krisförvaltningen,

decentraliseringsutredningen och civilförvaltningens personalförbund ha icke

funnit några nya omständigheter ha tillkommit, som böra föranleda, att denna

organisationsfråga redan nu upptages till förnyad prövning. Riksräkenskapsverket

har därvid understrukit, att beslut i organisationsfrågan icke borde

fattas förrän förhållandena blivit normala och det faktiska personalbehovet

lättare kunde bedömas. Det funnes sa mycket mindre anledning att forcera

avgörandet som de olägenheter i personalavseende, vilka tidigare varit förbundna

med utlänningskommissionens karaktär av krisorgan, numeia maste

anses vara i huvudsak eliminerade.

Enligt kriminalpolisintendentens i Stockholm mening bör med upprättandet

av en permanent central myndighet för utlänningsärenden anstå, till dess

att frågan om inrättandet av en central polismyndighet blivit slutligt prövad

och avgjord. En sådan central polismyndighet skulle nämligen vara mera

skickad och lämplig att handha utlänningsärendena än en för ändamålet särskilt

inrättad myndighet.

Utredningsmannens förslag rörande det tilltänkta ämbetsverkets organisation

m. m. har berörts endast i ett fåtal yttranden.

Vad först angår namnfrågan har socialstyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands

län och utlänningskommissionen uttalat sig för »utlänningsstyrelsen» i stället

för det tyngre »styrelsen för utlänningsärenden».

Beträffande styrelsens sammansättning ha chefen för försvarsstaben,

kriminalpolisintendenten i Stockholm och utlänningskommissionen framhållit,

att kommissionens nuvarande organisation visat sig lämplig och att den icke

med fördel kunde ersättas av remissförfarande eller dylikt. Nämnda myndigheter

ha därför föreslagit, att det nya verkets styrelse skulle få enahanda sammansättning

som kommissionen. Arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

i Örebro län ha ansett, att en representant för förstnämnda ämbetsverk borde

ingå i utlänningsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län bör det tagas

under övervägande, om icke med hänsyn till försvarsintresset en av ledamöterna

borde vara representant för försvarets ledning. I övrigt syntes det

enligt samma länsstyrelses mening angeläget, att representanter för såväl

arbetsmarknadsmyndigheten som polisväsendet inginge i utlänningsstyrelsen.

Slutligen har länsstyrelsen i Malmö framhållit, att enligt dess mening byråcheferna

icke borde tillerkännas ledamotskap. Dessa skulle i stället i likhet

med andra tjänstemän, som föredroge ärenden inför utlänningsstyrelsen, ha

rätt och skyldighet att till protokollet anteckna från styrelsens beslut avvikande

mening. Vidare borde åtminstone någon av de fyra i verket icke anställda

ledamöterna, vilka skulle representera lekmannasynpunkterna, vara

en i allmänna värv förfaren jurist, som innehade eller innehaft ordinarie domarbefattning.

Sveriges juristförbund har i fråga om byråindelningen framhållit, att

det stora antalet befattningshavare inom kommissionens olika byråer syntes

medföra en viss tungroddhet i handläggningen av ärendena samtidigt som

byiåchefemas arbetsbörda bleve alltför stor och byråcheferna icke medhunne

att i önskvärd utsträckning följa de enskilda ärendenas handläggning. Det

borde därför i det allmännas intresse övervägas, om det icke vore önskvärt

och fördelaktigt att dela upp dessa byråer på flera olika byråer med var sin

byråchef.

Socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, utlänningskommissionen, kommissionens

personalförening, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund,

tjänstemännens centralorganisation och Sveriges juristförbund ha ansett!

att kommissionens kansliavdelning bör bibehållas som en fristående

avdelning. Efter att ha erinrat, att kansliavdelningens arbetsuppgifter

omfatta omhänderhavande av kommissionens medelsförvaltning,

handläggande av ärenden angående kommissionens personal, ekonomi in. m.,

förande av protokoll vid kommissionens plenarsammanträden samt uppsättande

av förslag till besvarande av remisser m. m. har utlänningskommissionen

anfört bl. a.

Kansliavdelningens arbetsuppgifter äro av sådan speciell natur, att de icke

lämpligen böra hänföras till någon av byråerna. Personalfrågor överhuvudtaget

aro så viktiga och svårbemästrade att deras handläggning icke får eftersättas.

Det torde vara uteslutet, att chefen för passbyrån vid sidan av sin egentliga

uppgift skulle ha tid att i erforderlig utsträckning sätta sig in i personalforhailanden

avlöningsförfattningars tolkning m. m. Kommissionens personalorening

har framhållit, att större garanti nås för personalärendenas opartiska

handläggning, om de anförtros en oavhängig avdelning än om de behandlas

på en av byråerna. Även om så icke i verkligheten skulle vara fallet,

kan man dock icke bortse från personalens inställning i denna fråga. Kommissionen

har alltså^ den bestämda uppfattningen, att kansliavdelningen bör

kvarstå som en fristående avdelning under ledning av en kvalificerad tjänsteman.

Kommissionen har däremot icke något att erinra mot, att kontrollbyråns

statistiska avdelning överflyttas till kansliavdelningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

överrevisionen för krisför vattningen har däremot tillstyrkt, att kansliavdelningen

fr. o. m. den 1 juli 1948 inordnas under någon av byråerna.

Beträffande överdirektörens lönegradsplacering har statens lönenämnd

ifrågasatt om icke med hänsyn till bl. a. kommissionens minskade arbetsuppgifter

lönegraden Cp 15 kunde vara till fyllest.

Vad angår de kvalificerade tjänsterna i allmänhet har Sveriges

juristförbund — under erinran om ett av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

gjort och av chefen för finansdepartementet vitsordat uttalande

rörande bl. a. lönegradsplacering av föredragandetjänster (SOU 1946: 94, s.

43; propositionen nr 246/1947) — framhållit, att tjänsteman med i huvudsak

sådana arbetsuppgifter, som avsåges i nämnda uttalande, borde placeras i lönegrad

29, tjänsteman, som utan att intaga byråchefs ställning dock hade mera

kvalificerade uppgifter, i lönegrad 31 samt övriga tjänstemän med någon föredragningsskyldighet,

viss beslutanderätt eller arbetsledande funktioner av

mindre omfattning i lönegrad 27. Lönegrad 24 borde avses för övrig personal,

som lämnat rekryteringsstadiet.

Utlänningskommissionens per sonal förening, civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund och tjänstemännens centralorganisation ha funnit motiverat,

att den nuvarande extra ordinarie personalen uppföres på ordinarie

stat. Enligt civilförvaltningens personalförbund bör ett ökat antal extra

ordinarie befattningar inrättas.

Förslaget att förste byråsekreterartjänsten på kansliavdelningen

och förste aktuarietjänsten nedflyttas från lönegrad Ce 29 till

lönegrad Ce 27 resp. från Ce 27 till Ce 24 avstyrkes av utlänningskommissionen,

kommissionens personalförening, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund,

tjänstemännens centralorganisation och Sveriges juristförbund. I fråga

om lönegradsplaceringen för aktuarietjänsten anför kommissionen

följande.

Genom de nu genomförda omläggningarna beträffande det statistiska materialets

hopsamlande och bearbetande har avsevärd personalbesparing vunnits,

speciellt genom nedläggandet av arbetet med det s. k. nationalitetsregistret.

Hade detta register färdigställts, hade erforderliga statistiska uppgifter

relativt lätt kunnat utläsas därav med följd att ledningen av det statistiska

arbetet blivit enklare. Som det nu är kvarstår enligt kommissionens

mening svårigheterna att statistiskt sammanställa kommissionens arbetsmaterial.

Även om man utgår från att som hittills specialstatistik varken behöver

eller kan lämnas i fortsättningen, anser kommissionen, att arbetet med den

ordinarie statistiken likväl är av sådan svårighetsgrad, att det motiverar ett

bibehållande av den nuvarande förste aktuarietjänsten.

Med utgångspunkt från att den nu pågående rationaliseringen och decentraliseringen

av handläggningen av utlänningsärendena skall ha hunnit genomföras

och helt återverka på kommissionens arbetsbörda omkring den 1 juli

1948 ävensom från att dispens för skandinaviska medborgare från uppehållstillståndsskyldigheten

icke kommer att medgivas har utlänningskommissionen

uppskattat behovet av extra personal till 124 tjänstemän. Kommis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

sionens personalförening, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och.

tjänstemännens centralorganisation ha ansett, att — i avvaktan på resultatet

av bl. a. den nu pågående decentraliseringen av kommissionens verksamhet —

antalet extra tjänstemän under nästa budgetår försiktigtvis icke bör i genomsnitt

beräknas lägre än för löpande budgetår. Vid den föreslagna personalreduceringen

bör enligt nämnda personalsammanslutningars mening under alla

förhållanden den nuvarande arvodesbefattningen som sekreterare för inreseärenden

bibehållas. Sveriges juristförbund avstyrker indragande av befattningar

som förste byråsekreterare eller notarie.

Beträffande de av utredningsmannen förordade ändringarna i utlänningskungörelsen

har förslaget, att länsarbetsnämnd skall kunna till

provning upptaga ansökan om arbetstillstånd, så gott som undantagslöst tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Förslagen i övrigt ha däremot väckt betänkligheter

hos ett stort antal myndigheter. Vad särskilt angår frågan om befrielse

för danska, isländska och norska medborgare från skyldigheten att inneha

uppehållstillstånd har framhållits, att det icke borde komma i fråga att utan

noggrant övervägande av konsekvenserna av ett sådant beslut upphäva den

hittillsvarande tremånadersgränsen för skandinavernas rätt att utan tillstånd

vistas här i riket. Under inga omständigheter borde åtgärder i sådan riktning

vidtagas utan överenskommelse med vederbörande grannländer och endast

under förutsättning att fullständig ömsesidighet åstadkommes mellan de

berörda länderna. Arbetsmarknadsstyrelsen har erinrat, att ett förslag till

konvention mellan de nordiska länderna om åvägabringande av en gemensam

nordisk arbetsmarknad utarbetades vid den nordiska socialministerkonferensen

i Köpenhamn i september 1945 och att detta förslag ännu icke lett

till avtal i vidare mån än att Sverige och Danmark den 18 november 1946

överenskommit om förmedling av arbetskraft m. m. Denna överenskommelse

hade dock ännu icke på avsett sätt trätt i kraft. Med hänsyn härtill och till

de i vissa fall mindre goda erfarenheter, som den i vårt land sedan år 1943 tilllämpade

arbetstillståndsbefrielsen för de nordiska folken givit vid handen,

funne styrelsen den av utredningsmannen väckta frågan icke böra tills vidare

föranleda någon åtgärd. I första hand borde konventionsförslaget genomföras,

men enligt vad styrelsen hade sig bekant förelåge icke f. n. förutsättningar

därför.

Departementschefen.

Jag vill inledningsvis erinra, att jag i samband med beräkningen av utlänningskommissionens

medelsbehov för innevarande budgetår beträffande frågan

om kommissionens fortbestånd bl. a. uttalade, att behov av någon form

av utlänningskontroll komme att föreligga under tid, som då kunde överblickas.

För sammanhållningen och tillämpningen av en efter tidsläget anpassad

utlänningspolitik syntes mig även framdeles erfordras en central utlänningsmyndighet.

Det förhållandet, att reglering av invandringen till

Sverige vore erforderlig, innebar emellertid enligt min mening icke, att det

nuvarande systemet och formerna därför vore de mest lämpliga. Jag hade

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

kommit till den uppfattningen, att det rådande systemet för utlänningskontroll

i 1''lera avseenden kunde förenklas och göras smidigare utan att syftet

med detsamma eftersattes. Vissa förenklingar, som varit möjliga inom ramen

för gällande lag, hade genomförts av kommissionen. Förändringar av mera

genomgripande art förutsatte ytterligare undersökningar och överväganden.

Frågan om revidering av utlänningskontrollen syntes lämpligen böra upp

tagas i samband med den översyn av utlänningslagstiftningen, som chefen för

justitiedepartementet i annat sammanhang hade funnit böra företagas. V ad

gällde den även då aktuella frågan om inrättande av ett permanent ämbetsverk

för utlänningsärendena framhöll jag, att det syntes mig icke lämpligt att

binda organisationen förrän frågan om utlänningskontrollens framtida utformning

och bedrivande blivit slutligt avgjord. Jag förordade därför, att

detta organisationsspörsmål finge vila i avbidan på nämnda översyn av utlänningslagstiftningen

och att kommissionen tills vidare bibehölles. Vad sålunda

förordats föranledde icke erinran från riksdagens sida.

Någon översyn av utlänningslagstiftningen har ännu icke påbörjats. Enligt

vad jag inhämtat kommer emellertid chefen för justitiedepartementet att

inom den närmaste tiden hos Kungl. Maj:t hemställa om bemyndigande att

tillkalla sakkunniga för detta ändamål.

Jag har visserligen av vad utredningsmannen anfört funnit, att skäl

kan anföras för att frågan om inrättandet av en särskild utlänningsstyrelse

icke längre bör skjutas på framtiden. Med hänsyn till att den

utredning, varvid riktlinjerna för den framtida utlänningskontrollen skola

närmare övervägas, nu är omedelbart förestående, finner jag det dock välbetänkt

att — i avbidan på resultatet av denna utredning — låta med avgörandet

av detta spörsmål tills vidare anstå, i synnerhet som det kan antagas att över

synen av utlänningslagstiftningen kan komma att påkalla vissa ytterligare

organisatoriska förändringar, vilkas genomförande i så fall böra samordnas

med tillämpliga delar av den nu föreliggande utredningen. Utlänningsmyndigheten

bör därför enligt min mening tills vidare i stort sett bibehållas

vid sin nuvarande form. Jag tillstyrker alltså, att kommissionen

alltjämt skall utgöras av en särskild styrelse under ordförandeskap av

kommissionens chef och med särskilda intresserepresentanter och lekmän

såsom ledamöter. Med bibehållande tills vidare av kommissionsformen

följer vidare, att myndighetens namn icke bör ändras. Likaså torde

under sådana förhållanden anledning saknas att utbyta den nuvarande chefs

befattningen mot eu överdirektörsbefattning. Beträffande byråindelningen

föreslår jag icke annan ändring än att den under kontrollbyrån lydande

statistiska avdelningen inordnas under den fristående kansliavdelningen.

Förutom en jämnare fördelning av göromålen mellan de båda byråerna synes

genom denna åtgärd en viss rationalisering av kommissionens arbete kunna

vinnas, ej minst med tanke på möjligheterna att effektivt utnyttja personalen

på den statistiska avdelningen, där arbetsuppgifterna under senare tid väsentligt

avtagit i omfattning.

2—ibi 48 flihavg till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 154.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

I fråga om kommissionens på extra ordinarie stat anställda personal föreslår

jag icke någon förändring. Antalet sådana befattningshavare skulle alltså

liksom f. n. utgöra 136. Jag vill dock beträffande den å statistiska avdelningen

placerade förste aktuarietjkristen i lönegrad Ce 27 icke underlåta att

framhålla, att jag med hänsyn till bl. a. den avtagande omfattningen av de

statistiska arbetsuppgifterna hyst viss tveksamhet om behovet av en så högt

placerad befattningshavare för dessa arbetsuppgifter. Enär enligt vad jag inhämtat

göromålen emellertid äro av den art, att det är önskvärt, att innehavaren

av tjänsten är utrustad med sådan kompetens, som i allmänhet fordras

av förste aktuarier, vill jag icke föreslå något utbyte av tjänsten mot lägre

befattning. Jag förutsätter dock därvid, att kommissionen, i den mån befatt

ningshavaren icke kan beredas full sysselsättning med statistiska uppgifter,

åt honom uppdrager att fullgöra andra likvärdiga åligganden inom kommissionen.

Att till antalet närmare bestämma den övriga icke-ordinarie personalen

har jag bl. a. med hänsyn till det inom kommissionen pågående rationaliseringsarbetet

icke funnit möjligt. Dock synes anledning f. n. saknas att vid

ingången av nästa budgetår behöva räkna med större antal än som angivits

av kommissionen i dess yttrande, d. v. s. 124. Förslaget att denna personal

fr. o. m. nästa budgetår skall erhålla anställning såsom extra tjänstemän vill

jag tillstyrka, helst som detta torde stå i överensstämmelse med de av 1947

års riksdag godkända principerna för användningen av de olika anställningsformerna

(jfr Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna den 30 juni

1947, SFS nr 542, angående vissa anställnings- och tjänstgöringsförhållanden

inom statsförvaltningen). Härtill kommer emellertid, att kostnadsskillnaden

vid övergång från arvodesanställning till anställning som extra tjänstemän

torde bliva obetydlig. Kommissionens löneplan för arvodister medgiver sålunda

enligt vad jag inhämtat utbetalning av arvoden med belopp motsvarande

vad som vid extra anställning skulle utgå i lön jämte rörligt tillägg i

praktiskt taget alla för vederbörande tjänstemän beräkneliga löneklassplaceringar.

Endast beträffande amanuenserna, för vilka arvodet i kommissionens

löneplan är maximerat till 900 kronor, skulle — vid tillämpning analogivis

av befordringskungörelsens bestämmelser (SFS nr 436/1947) — fall kunna

förekomma, där befattningshavaren såsom extra tjänsteman skulle erhålla

ökade kontanta löneförmåner. Vidare skulle vid extra anställning av personalen

den anledning till irritation hos personalen försvinna, som ligger däri,

att de nu tillämpade båda reglementena — statens allmänna avlöningsregleniente

och krisavlöningsreglementet — innehålla olika bestämmelser i fråga

om bl. a. semestertid och övertidsersättning.

Enligt under förra året genomförda ändringar i utlänningskungörelsen äger

utlänningskommissionen rätt att bemyndiga lokal polismyndighet att bevilja

uppehålls- och arbetstillstånd för en tid av högst 2 år. I syfte att åstadkomma

eu lättnad i utlänningskommissionens arbetsbörda har utredningsmannen nu

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154. 19

föreslagit, att denna delegationsrätt skall i vad avser arbetstillståndsärenden

utvidgas att omfatta även länsarbetsnämnd. Detta förslag föranleder icke erinran

från min sida. Jag bär därför för avsikt att inom den närmaste tiden

underställa förslag därom Kungl. Maj ds prövning. Med de övriga av utredningsmannen

i samma syfte förordade åtgärderna — förlängning av den tid,

för vilken lokal myndighet skall kunna bevilja uppehålls- och arbetstillstånd,

samt dispens för skandinaviska medborgare från skyldigheten att inneha

uppehållstillstånd — synas däremot tills vidare böra anstå. Yad angår

den förstnämnda av dessa åtgärder böra erfarenheter av den nuvarande ordningen

med tillstånd för högst 2 år avvaktas, innan bemyndigandet ökas till

att avse femårstillstånd, i synnerhet som en nu genomförd utvidgning icke

torde få någon omedelbar praktisk betydelse. Ett upphävande av uppehållstillståndsskyldigheten

för danskar, islänningar och norrmän skulle visserligen

— såsom utredningsmannen betonat — medföra icke oväsentliga besparingar.

I likhet med åtskilliga myndigheter anser jag dock, att slutlig ställning till

denna fråga icke bör tagas utan att konsekvenserna av en sådan åtgärd först

noggrant övervägts och garantier erhållits för att motsvarande förmån tillförsäkras

svenska medborgare under vistelse i Danmark, Island eller Norge.

Då några förhandlingar härom ännu icke upptagits med de berörda länderna,

saknas emellertid f. n. upplysning om den inställning, man där har till detta

svårbedömbara problem.

Anslagsberäkningar för budgetaret 1948/49.

l:o) Statens utlänningskommission: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetår

1944/45 .........

1945/46 .........

1946/47 .........

1947/48 .........

1948/49 (förslag)

Anslag Nettoutgifter

700 000 1 614 286

700 000 2 654 156

1 500 000 2 442 381

1 632 000 —

1 780 000 —

Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt avlöningsstat för kommissionen

(statsliggaren, s. 374).

Avlöningskostnadema för den föreslagna styrelsen för utlänningsärenden

ha av utredningsmannen — med utgångspunkt från att danska, isländska och

norska medborgare under budgetåret 1948/49 dispenseras från uppehållstil 1- ståndskravet — beräknats till 1 627 900 kronor enligt följande fördelning.

A. Styrelsen för utlänningsärenden.

1. Avlöning till överdirektören .............................. kronor 21 900

2. Avlöningar till extra ordinarie personal ................ » 910 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ............ » 490 000

4. Rörligt tillägg .............................................. » 170 000

5. Arvoden till ledamöter och suppleanter i styrelsen — » 7 000

6. Ersättningar till av styrelsen anlitade sakkunniga...... » 1 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

B. Utlänningsnämnden.

1. Arvoden till ledamöter och suppleanter i utlännings
nämnden

.................................................. > 8 000

2. Avlöningar till kanslipersonal hos utlänningsnämnden » 20 000

Summa kronor 1 627 900

Med anslutning härtill har utredningsmannen bl. a. uttalat.

Beräkningen av avlöningskostnaderna för styrelsens personal har skett

under hänsynstagande till envar nuvarande tjänstemans väntade löneklassplacering

under budgetåret 1948/49. Jämfört med motsvarande kostnader

under innevarande budgetår måste med hänsyn till avlöningsförfattningarnas

föreskrifter om befordringsgång och löneklassuppflyttningar lönekostnaderna

för samma tjänstemän bliva högre under budgetåret 1948/49. Som oundgängligt

minimibehov för att styrelsen skall på ett tillfredsställande sätt kunna

lösa sina arbetsuppgifter har utredningsmannen för budgetåret 1948/49 räknat

med en genomsnittlig personalstyrka på sammanlagt 237 tjänstemän mot

f. n. 349. En ofrånkomlig förutsättning för att personalen till den 1 juli 1948

skall ha kunnat nedbringas i beräknad omfattning är givetvis, att den minskning

i styrelsens arbetsuppgifter, som väntas bliva följden av de av utredningsmannen

föreslagna åtgärderna, inträder i så god tid, att nedskärningen

av tjänstemännens antal under hänsynstagande till gällande uppsägningstid

— flertalet åtnjuta tre månaders uppsägningstid — kommer att kunna genomföras

till den 1 juli 1948. Därest så icke skulle bliva fallet och alltså viss personal

utöver den beräknade måste kvarbliva i tjänst efter nämnda tidpunkt,

kommer detta givetvis att öka avlöningskostnaderna.

Utlänningskommissionen har i sitt yttrande över promemorian förklarat sig

icke ha något att erinra mot beräkningen av de i utredningsmannens kostnadsfördelning

upptagna posterna till avlöning till överdirektören, till ersättningar

till av styrelsen anlitade sakkunniga, till arvoden till ledamöter och

suppleanter i utlänningsnämnden samt till avlöningar till kanslipersonal hos

utlänningsnämnden. Beträffande de övriga posterna har kommissionen anfört

bl. a. följande.

Posten till avlöningar till extra ordinarie personal föreslås höjd till 915 000

kronor. Kommissionen har därvid tagit hänsyn till den ökning med i runt tal

3 000 kronor, som ett bibehållande av en förste byråsekreterartjänst i Ce 29

och en förste aktuarietjänst i Ce 27 innebär. Därjämte har räknats med kostnader

för övertid och vikarier i samband med ledigheter för sjukdom och barnsbörd.

Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal beräknas till 655 000

kronor, i vilken summa de beräknade lönekostnaderna för 124 tjänstemän samt

kostnader för övertidsarbete och vikarier ingå.

Kostnaderna för rörligt tillägg beräknar kommissionen till 190 000 kronor.

För arvoden till ledamöter och suppleanter i styrelsen föreslår kommissionen

ett belopp av 9 000 kronor.

De sammanlagda avlöningskostnaderna för den föreslagna styrelsen för utlänningsärenden

uppgå sålunda enligt kommissionens beräkningar till 1 819 900

kronor. Motsvarande kostnader för utlänningskommissionen under innevarande

budgetår ha i jämförelse härmed uppskattats till 2 050 000 kronor. I

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds proposition nr 154.

detta belopp ingå beräknade utgifter för övertidsersättningar och för vikarier

i samband med havandeskap, långvarig sjukdom och semester med tillhopa

126 000 kronor.

Departementschefen. Vid bibehållande av kommissionsformen för den

centrala utlänningsmyndigheten böra medel under avlöningsanslaget beräknas

för följande ändamål, nämligen till ersättning till ordföranden för mistade

avlöningsförmåner, till arvoden åt ordförande, vice ordförande och ledamöter,

till ersättningar till av kommissionen anlitade sakkunniga, till arvoden till

ledamöter och suppleanter i utlänningsnämnden, till avlöningar till ickeordinarie

personal samt till rörligt tillägg. Ersättningar till utlänningsnämndens

kanslipersonal förutsättas härvid fortfarande skola utgå från den till

kommissionen för motsvarande ändamål anvisade posten.

För ersättning till ordföranden för mistade avlöningsförmåner,

för arvoden åt ordförande, vice ordförande och ledamöter,

för ersättningar till av kommissionen anlitade sakkunniga

samt för arvoden till ledamöter och suppleanter i utlänningsnämnden

torde liksom för löpande budgetår böra avses 15 000,

20 000, 2 000 resp. 10 000 kronor.

Såsom av det föregående framgår bör beräkningen av kostnaderna för

avlöningar åt kommissionens personal ske med utgångspunkt från

att någon lättnad i kommissionens arbetsbörda icke kommer att inträda som

följd av ändrade bestämmelser om uppehållstillståndsskyldighet för utländska

medborgare. Under denna förutsättning har kommissionen räknat med en

sammanlagd personalstyrka för nästa budgetår av 260 tjänstemän, varav 136

extra ordinarie och 124 extra.

Vid sin beräkning av medelsbehovet för avlöningar åt den extra ordinarie

personalen har kommissionen utgått från att denna personal skulle liksom f. n.

utgöras av 2 byråchefer i lönegrad Ce 33, 3 förste byråsekreterare i lönegrad

Ce 29, 4 förste byråsekreterare i lönegrad Ce 27, 1 förste aktuarie i lönegrad

Ce 27, 6 byråsekreterare i lönegrad Ce 24, 11 amanuenser i lönegraderna

Cf 17—Ce 24, 1 registrator och kassör i lönegrad Ce 18, 2 kansliskrivare i lönegrad

Ce 15, 8 kontorister i lönegrad Ce 13, 14 kanslibiträden i lönegrad Ce 11,

1 förste expeditionsvakt i lönegrad Ce 11, 3 expeditionsvakter i lönegrad Ce 9

samt 80 kontors- och skrivbiträden i lönegraderna Cf 4—Ce 8. Enligt upplysningar,

som jag inhämtat under hand, har kommissionen — med utgångspunkt

från befattningshavarnas nuvarande löneklassplaceringar — uppskattat de

sammanlagda grundlönerna för dessa befattningshavare till 884 000 kronor.

Vidare har ett belopp av 31 000 kronor ansetts erforderligt för att bestrida

kostnaderna för övertidsarbete samt för vikarier vid sjukdom, havandeskap

och semester. Kostnaderna för löneklassuppflyttningar ha slutligen beräknats

skola täckas av de besparingar, som i ett fåtal fall förväntas uppstå, då extra

ordinarie befattningshavare icke själv uppehåller sin tjänst. De samman

lagda kostnaderna för denna personalkategori skulle alltså enligt kommissio

nens beräkningar uppgå till 915 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

■Kungl. Maj:ts proposition nr löd.

Enligt vad som vidare upplysts har kommissionen utgått från att de extra

tjänstemännen nästa budgetår skola vara fördelade på följande lönegrader:

1 förste byråsekreterare i Cg 27, 4 amanuenser i Cg IT—24, 3 assistenter i

Cg 19, 2 kontorister i Cg 13, 10 kanslibiträden i Cg 11 samt 104 kontorsbiträden

i Cg 8. Grundlönerna till denna personal har kommissionen beräknat till

634 000 kronor. Därvid har i regel räknats med lön enligt lägsta löneklassen

inom vederbörande lönegrader. De tjänstemän i skriv- och kontorsbiträdesställning,

som beräknas kvarstanna efter personalreduceringen, ha varit anställda

hos kommissionen så länge, att de redan nu uppnått arvode motsvarande

minst lön enligt löneklass 8. Ersättningarna för övertidsarbete och till

vikarier ha för denna personalgrupp beräknats till 21 000 kronor. Avlöningskostnaderna

för extra tjänstemän skulle alltså uppgå till sammanlagt 655 000

kronor.

Kommissionens sålunda gjorda beräkningar, enligt vilka de sammanlagda

kostnaderna för avlöningar till den icke-ordinarie personalen skulle uppgå

till (915 000 + 655 000) 1 570 000 kronor, föranleda i och för sig icke erinran

från min sida. Jag vill dock föreslå, att beloppet avrundas till 1550 000

kronor, vilket belopp i enlighet med vad jag förut framhållit bör avses för

avlöningar åt jämväl utlänningsnämndens kanslipersonal.

Till rörligt tillägg beräknar jag 183 000 kronor.

Kommissionens avlöningsstat för budgetåret 1948/49 skulle alltså upptaga

följande poster:

1. Ersättning till ordföranden för mistade avlöningsför
måner

...................................................... kronor 15 000

2. Arvoden åt ordförande, vice ordförande och ledamöter » 20 000

3. Ersättningar till av kommissionen anlitade sakkunniga » 2 000

4. Arvoden till ledamöter och suppleanter i utlännings
nämnden

.................................................. 10 000

5. Avlöningar till icke-ordinarie personal .................. » 1 550 000

6. Rörligt tillägg ...................................... » 183 000

Summa kronor 1 780000

I förhållande till det för budgetåret 1947/48 för motsvarande ändamål anvisade

beloppet innebär detta en ökning med 148 000 kronor. Denna ökning

förklaras dels av att vid de nu gjorda beräkningarna hänsyn tagits till de

extra ordinarie befattningshavarnas faktiska löneklassplacering, medan man

vid anslagsberäkningarna för löpande budgetår — vid vars ingång nämnda

befattningshavare övergingo från arvodesanställning till extra ordinarie anställning

— utgick från lönerna i lägsta löneklassen inom vederbörande lönegrader,

dels av att nu men ej för budgetåret 1947/48 räknats med övertidsersättningar

och kostnader för vikarier, dels ock av den stegring av kostnaderna

för rörligt tillägg, som inträder som följd av att den mindre fast anställda

personalen erhåller extra anställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr lod.

2:o) Statens utlänningskommission: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetår

Anslag

Nettoutgifter

1944/45 ...................

......... 150 000

552 958

1945/46 ...................

......... 150 000

504 621

1946/47 ..................

......... 150 000

353 119

1947/48 ...................

......... 280 000

—

1948/49 (förslag) .........

......... 225 000

—

Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt följande omkostnadsstat för

kommissionen, att tillämpas under budgetåret 1947/48.

Om/costnadsstat.

1. Sjukvård in. m., förslagsvis.................................. kronor 15 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ................................ » 15 000

3. Expenser, förslagsvis.......................................... » 250000

Summa kronor 280 000

Vtredningsmapmen har uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till

225 000 kronor, varav 15 000 kronor till sjukvård m. m., 15 000 kronor till

reseersättningar och 195 000 kronor till expenser.

Vtlänningskommissionen har förklarat sig icke ha något att erinra mot

utredningsmannens beräkningar.

Departementschefen. Jag föreslår, att anslaget för nästa budgetår i enlighet

med utredningsmannens förslag upptages till 225 000 kronor.

Hemställan.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1948/49 under elfte huvudtiteln anvisa

l:o) till Statens utlänningskommission: Avlöningar ett för
-

slagsanslag av .......................................... kronor 1 780 000

2:o) till Statens utlänningskommission: Omkostnader ett

förslagsanslag av .......................................... kronor 225 000

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

skall avlåtas till riksdagen av den lvdelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

ör protokollet:

K. A. Åkerberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:206 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till statens utlänning skommission. a1 i texten
  2. SU 1948:98 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till statens utlänning skommission. s. 1 i texten