Sök i Ratio Lex

Angående vissa avlöningsoch pensionsjörbättringar för präster m. m

1948-03-05 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:156, Angående vissa avlöningsoch pensionsjörbättringar för präster m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

1

Nr 156.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa avlönings-

och pensionsjörbättringar för präster m. m.;

given Stockholms slott den 5 mars 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

Sammanfattning.

De provisoriska lönetillägg ur kyrkofonden åt präster, som beviljades

av 1947 års riksdag för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948, föreslås

skola utgå även för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 med allenast

viss jämkning, som föranledes av ökningen av det rörliga tillägget för civilstatstjänstemän.

Förlängning på ett år föreslås för de tidsbegränsade provisoriska

förmåner åt präster och deras efterlevande, som infördes i fjol i

form av gottgörelse i vissa fall för bränslekostnad, provisorisk förbättring

av semesterkostnadsbidrag samt provisorisk reglering av emeritilöner och

familjepensioner. Biskoparna föreslås skola erhålla ett provisoriskt representationsbidrag

å 2 000 kronor vardera för tiden den 1 juli 1948—den 30

juni 1949. Hyresersättningen åt biskopen i Stockholms stift föreslås höjd

till det belopp som motsvarar grundhyran för hans bostadsvåning.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19/t8. 1 samt Nr 156.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Votjgt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Statsrådet Quensel anmäler följande frågor, avseende anslag för skilda

ändamål ur kyrkofonden, nämligen

dels, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet,

fråga om

1:° provisoriskt lönetillägg åt vissa präster för tiden den 1 juli 1948—den

30 juni 1949;

2:o särskild gottgörelse åt vissa prästgårdsinnehavare för bränslekostnad

under tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949;

3ro provisorisk reglering för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 av

vissa prästerskapets emeritilöner och familjepensioner;

4:o semesterkostnadsbidrag åt vissa präster för kalenderåret 1949;

5:o provisoriskt representationsbidrag åt biskoparna för tiden den 1 juli

1948—den 30 juni 1949; samt

6:o förhöjd hyresersättning m. m. åt biskopen i Stockholms stift;

dels, efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och

chefen för finansdepartementet, fråga om

7:o vissa anslag till särskild prästerlig verksamhet utom riket för tiden

den 1 juli 1948—den 30 juni 1949;

dels ock fråga om

8:o anslag för anlitande av biträde vid handläggning av boställsärenden

och vad därmed äger samband inom ecklesiastikdepartementet under tiden

den 1 juli 1948—den 30 juni 1949.

Föredraganden anför härvid följande.

1. Provisoriskt lönetillägg ur kyrkofonden åt vissa präster

för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949.

Gällande bestämmelser.

De för det ordinarie prästerskapet (domprostar och övriga kyrkoherdar

och komministrar) samt för extra ordinarie präster (kyrkoadjunkter och

pastoratsadjunkter) i rikets territoriella församlingar — med undantag av

Karlsborgs delvis militära församling — för närvarande gällande grund
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

läggande avlöningsbestämmelsema äro meddelade i lagen den 9 december

1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning. Till dessa

huvudbestämmelser ansluta sig ett antal senare tillkomna bestämmelser

i särskilda avlöningslagar och andra författningar, varigenom ifrågavarande

präster tillerkänts åtskilliga, mer eller mindre speciella, ännu bestående

tilläggsförmåner. I reglementet den 15 februari 1935 (nr 17) för prästerskapets

avlöning återfinnes en — genom däri efter hand, senast genom

kungörelser den 13 juni 1947, nr 309, och den 25 augusti 1947, nr 665,

gjorda kompletteringar — allt intill innevarande tid så gott som fullständig

sammanställning över församlingsprästernas ävensom stifts- och kontraktsadjunkters

samtliga ordinarie avlöningsförmåner. En närmare redogörelse

för de dessa samt biskoparna och övriga i allmän tjänst inom riket

anställda präster tillkommande huvudsakliga avlöningsförmånerna lämnades

till statsrådsprotokollet den 16 maj 1947 vid min anmälan av förslag

till propositionen nr 295 till 1947 års riksdag.

Sedan fråga uppkommit om revidering av de för prästerskapet sålunda

gällande avlöningsbestämmelsema och vad därmed sammanhör, erhöll jag

genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 mars 1946 bemyndigande att tillkalla

särskilda sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med

härför erforderlig utredning och avgiva förslag till dylik revision. Med

stöd härav tillkallade jag samma dag såsom sakkunniga landshövdingen

Axel Westling, tillika ordförande, kyrkoherden Åke Berger, professorn Dick

Helander, ledamöterna av riksdagens II kammare J. W. Mårtensson och

Axel Rubbestad samt kammarrådet Tom Wohlin (194-6 års prästlönekommitté).

I avvaktan på resultatet av den sålunda anbefallda utredningen och

genomförandet av en därav föranledd avlöningsreglering ha samtliga härförut

omförmälda prästerliga befattningshavare jämlikt beslut av 1947 års

riksdag (propositionen nr 295, punkt 1, riksdagens skrivelse nr 408) tillerkänts,

utöver förberörda dem tillkommande, mera bestående avlöningsförmåner,

ett särskilt provisoriskt lönetillägg för tiden den

1 juli 1947—den 30 juni 1948. Den närmare regleringen härav finnes meddelad

i kungörelse den 10 juli 1947, nr 510. Enligt vad däri stadgas tillkommer

för angivna tid provisoriskt lönetillägg ej blott de omförmälda

prästerliga befattningshavarna utan även extra ordinarie präst, som på

grund av sjukdom eller militär beredskapstjänstgöring då kan ha beviljats

ledighet från prästerligt förordnande och därvid får uppbära för dylikt fall

bestämt särskilt prästerligt arvode, ävensom pastor vid svensk församling

i utlandet och — efter Kungl. Maj:ts särskilda bestämmande — vissa sjömanspräster.

Enligt bestämmelsenia i kungörelsen utgår lönetillägget till

biskoparna och domprostarna samt ifrågakommande präster i våra militära

församlingar och i Boden liksom till utlandspastorerna och sjömansprästerna

med ett för alla lika belopp av 55 kronor för månad (660 kronor för år).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.

Till det egentliga församlingsprästerskapet och stifts- och kontraktsadjunkterna

utgår lönetillägget med ett efter löneställning växlande belopp, för

kyrkoherdar och komministrar uppgående lägst till 55 kronor för månad

(660 kronor för år) för de högst avlönade samt högst till 140 respektive 115

kronor för månad (1 680 respektive 1 380 kronor för år) för de lägst avlönade

samt för de extra ordinarie prästerna av skilda kategorier lägst till

37 och högst till 150 kronor för månad (444 respektive 1 800 kronor för år).

194 6 års prästlöneko mmitt és förslag.

I en av ett antal komministrar i riket den 29 november 1947 till Kungl.

Maj :t ingiven petition ha dessa hemställt, att komministrarna måtte i fråga

om provisoriskt lönetillägg för tiden efter den 30 juni 1948 jämställas med

kyrkoherdarna. Enahanda framställning har i underdånig skrivelse den

17 januari 1948 jämväl gjorts av Sveriges yngre prästers förbund (SYPF),

som därvid tillika påyrkat höjning av lönetillägget för de lägst avlönade

komministrarna med upp till — i avrundat tal — 1 000 kronor. SYPF har

i samma skrivelse därjämte anhållit, dels att samtliga präster för tiden

den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 måtte tillerkännas ett ytterligare lönetillägg

av 900 kronor för år, dels att de till de ordinarie församlingsprästerna

enligt prästlöneregleringslagen utgående bidragen till tjänstebostadens

uppvärmning måtte höjas för kyrkoherde från 200 till 600 kronor för år

och för komminister från 160 till 480 kronor för år. Sedan dessa framställningar

remitterats till 1946 års prästlönekommitté, har nämnda kommitté

med underdånig skrivelse den 13 februari 1948 framlagt förslag i fråga om,

bland annat, provisoriskt lönetillägg åt prästerna för tiden den 1 juli 1948—

den 30 juni 1949.

Prästlönekommittén har härvid, närmast med avseende å det egentliga

församlingsprästerskapet, anfört i huvudsak följande.

Nu gällande bestämmelser om provisoriskt lönetillägg åt prästerna äro

grundade på det förslag i ämnet, som prästlönekommittén framlade i sin

skrivelse till ecklesiastikdepartementet den 7 mars 1947. Kommittén utgick

i detta förslag från en jämförelse mellan här ifrågavarande prästers dåvarande

sammanlagda löneförmåner och den årslön enligt statens löneplansförordning,

som skolat tillkomma dessa, därest de från och med den 1 juli

1947 genom allmän lönereglering i enlighet med de för flertalet civila och

militära statstjänstemän in. fl. gällande grunder — vad angår ordinarie

präster — inplacerades i vissa enligt en preliminär arbetshypotes tänkbara

lönegrader å löneplan 1 och — vad angår extra ordinarie präster — underkastades

s.k. reglerad befordringsgång enligt de grunder som fastställts

för amanuenser och likställda.

Vid bestämmande av de lönegrader, som för ordinarie präster togos till

utgångspunkt för denna jämförelse, liksom vid den differentiering av

befattningarna inom de olika tjänstegraderna, som ingick i arbetshypotesen,

måste kommittén självfallet — för att säkerställa en prövningsfrihet i första

hand för kommittén i dess fortsatta utredningsarbete och ståndpunktsta
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

gande och i andra hand för statsmakterna vid ett kommande avgörande i

löneregleringsärendet — iakttaga sådan försiktighet, att man enligt kommitténs

bedömande icke skulle behöva befara ett föregripande av frågans

slutliga lösning. Med hänsyn till löneregleringsfrågans komplicerade beskaffenhet

och den mångfald ännu icke överblickbara faktorer, som kunna

inverka på avlöningsförmånernas definitiva avvägning i olika hänseenden,

håller kommittén före, att det icke är försvarligt att nu vidtaga någon

ändring i grunderna för den provisoriska avlöningsförbättringen. Härav

följer, att kommittén nu liksom föregående år icke finner möjlighet att

biträda det i komministrarnas petition och av SYPF framförda yrkandet,

att de provisoriska lönetilläggen åt komministrar skola höjas till paritet

med lönetilläggen åt kyrkoherdar i motsvarande nuvarande lönelägen. Ett

bifall till detta yrkande i avseende å den nu förestående provisoriska regleringen

skulle på ett försvårande sätt föregripa kommitténs ställningstagande

och statsmakternas slutliga beslut med avseende å den definitiva lönegradsplaceringen

av ifrågavarande befattningshavare.

I sin skrivelse den 7 mars 1947 framhöll prästlönekommittén med avseende

å den då för prästerna föreslagna avlöningsförbättringen, att denna

innefattade en förstärkning — i den omfattning en sådan då var påkallad

och genomförbar — av samtliga vid den prästerliga tjänsten utgående

avlöningsposter, av vilken karaktär dessa än vore, samt att förbättringen

fördenskull innefattade ersättning jämväl för fall att viss för särskilda

omkostnader anvisad avlöningspost eventuellt i det förhandenvarande

dyrtidsläget befunnes mer eller mindre otillräcklig. Kommittén omnämnde

härvid särskilt det bidrag å 200 respektive 160 kronor till uppvärmningen

av tjänstebostad, som enligt prästlöneregleringslagen 11 § 4 mom. tillkommer

kyrkoherde och komminister, och förklarade sig med hänsyn till

vad sålunda framhållits icke kunna finna det befogat med någon förstärkning

— utöver vad det föreslagna provisoriska lönetillägget innebure — av

vare sig denna eller annan liknande avlöningspost, varom SYPF jämväl då

ifrågasatt. Vad av prästlönekommittén här anförts äger helt naturligt sin

fulla tillämplighet även med avseende å det provisoriska lönetillägget för

tiden den 1 juli 1948—30 juni 1949, därest detta, såsom kommittén anser

riktigt, utmätes på grundval av i det väsentliga enahanda förutsättningar

som det nuvarande. Detta har även giltighet beträffande inom kommittén

vid ärendets behandling i år framfört uppslag om slopande av nu gällande

familjepensionsavdrag för prästerna.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits kan prästlönekommittén icke

biträda något förslag om speciell höjning av ifrågavarande lönetillägg till

kompenserande av någon av här omnämnda eller därmed jämförliga ''orättvisor’

beträffande den prästerliga avlöningens utmätande.

Om kommittén sålunda icke i närvarande läge kan principiellt förorda

någon generell extra höjning av det provisoriska lönetillägget åt prästerna

för tiden den 1 juli 1948—30 juni 1949, föreligger emellertid en speciell

omständighet, som torde kunna föranleda cn viss mindre uppräkning av

de belopp, vartill lönetilläggen för närvarande iiro bestämda. Vid avvägningen

av lönetilläggen i fråga utgick nämligen kommittén från de förhållanden

med avseende å de rörliga tilläggsförmånerna, som då — i början

av år 1947 — voro för handen. Kommittén räknade fördenskull med att

det rörliga tilliiggel å den nya civila årslönen skulle komma att utgå med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

6 procent. Såsom känt är har denna förutsättning inte hållit streck. Det rörliga

tillägget har under hela innevarande avlöningsår utgått efter 12 procent.

För prästerna har visserligen kristillägget också i motsvarande grad

höjts. Men som prästerna icke erhålla dyrtids- och kristillägg å det provisoriska

lönetillägget liksom ej heller, för ordinarie präst, å det i löneförmånerna

inräknade bostadsvärdet å prästgården eller, för extra ordinarie präst, å

bostads- och vivreersättning eller därmed likställt värde å sådan förmån

in natura, ha ifrågavarande präster under detta år ej kommit fullt upp

i den lönenivå, som vid det provisoriska lönetilläggets utmätande förutsattes.

Vad här påpekats borde alltså, enligt kommitténs mening, kunna

utgöra en skälig grund för en höjning av lönetilläggen för ifrågavarande

präster.

I enlighet med vad kommittén sålunda ansett sig kunna förorda och i

anslutning till av kommittén verkställda uträkningar rörande storleken av

de differenser, som för ifrågavarande präster uppstått i följd av höjningen

av det ''rörliga tillägget’ å civilstatstjänstemännens löner från 6 till 12 procent,

har prästlönekommittén uppgjort följande förslag till provisoriskt

lönetillägg åt församlingsprästerna för tiden den 1 juli 1948—den

30 juni 1949.

Innehava

re av

kyrkoherde-

komministers-

tjänst

tjänst

med grundavlöning

överstigande, ej

överstigande

—

2 600

—

1 560

2 600

2 900

—

1 320

2 900

3 500

—

1 140

3 500

3 900

1 860

900

3 900

4 200

1 560

720

4 200

5 000

1320

720

5 000

5 900

1 020

—

5 900

6 300

780

—

6 300

—

720

—

Innehav

are av

kyrkoad j unktst j änst

med grundavlöning

med följande

ålderst illägg

uppgående till eller

understi-

överstigande

gande

—

4 600

0

900

1

1 260

2—3

1 500

4 600

5 400

0

560

1

960

2—3

1 200

5 400

—

0

560

1

780

2—3

1 020

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Innehavare

med grundavlöning

a v

uppgående till eller

understi-

överstigande

gande

—

3 700

3 700

4 200

4 200

förordnande såsom pastoratsadjunkt

med följande

ålderstillägg

0

1 320

1

1 800

2—3

1 980

0

1 140

1

1 680

2—3

1 920

0

1 080

1

1 560

2—3

1 800

För extra ordinarie präst, som åtnjuter sjukledighetsarvode eller motsvarande

arvode vid viss militärtjänstgöring, har prästlönekommittén föreslagit,

att det provisoriska lönetillägget för samma tid höjes till 1 080

kronor för år då han ej åtnjuter ålderstillägg samt till 1 440 kronor för år

då han uppbär ett och till 1 560 kronor för år då han uppbär 2—3 ålderstillägg.

Prästlönekommittén har i förevarande sammanhang dessutom framhållit,

att, därest det ''rörliga tillägget’ för civilstatstjänstemännen enligt statens

löneplansförordning höjes utöver 12 procent för tiden närmast efter den 30

juni 1948, för prästerna nu föreslaget lönetillägg skäligen borde i motsvarande

grad ytterligare höjas.

Beträffande biskoparna och övriga prästerliga befattningshavare,

vilka för närvarande åtnjuta provisoriskt lönetillägg, har prästlönekommittén

föreslagit, att de även för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949

skola erhålla dylikt lönetillägg men för befattningshavarna i gemen förhöjt

lika som för de högst avlönade församlingskyrkoherdarna föreslagits,

eller till 720 kronor för år.

Med avseende på vad prästlönekommittén i denna fråga sålunda förordat

ha kommittéledamöterna kyrkoherden Berger och professorn Helander uttalat

skiljaktig mening och därvid anfört följande.

Trots de år 1947 beslutade provisoriska lönetilläggen åt prästerna är

för närvarande ingen kår med liknande ansvar och motsvarande akademisk

utbildning ens tillnärmelsevis så lågt avlönad som prästerskapet.

Av rikets 874 komministrar ha 406 en kontantlön, inräknat alla tillägg,

av mellan 7 889 och 9 363 kronor. Av de 1 349 kyrkoherdarna ha 572 en

lön mellan 10 073 och 11 776 kronor. Härtill kommer visserligen fri bostad,

men då prästgårdarna i allmänhet äro för stora efter nuvarande förhållanden,

blir deras uppvärmning en tunga, som i väsentlig grad drar ned lönen.

De tillägg, som beslötos föregående år, voro låga i jämförelse med vad

liknande befattningshavare erhöllo. Av tilläggen för de ordinarie prästerna

utgör 660 kronor det tillägg, som riksdagen 1946 beviljade samtliga befattningshavare

i statens tjänst. För att i någon mån förbättra prästernas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.

ekonomiska ställning, vore det riktigast att nu väsentligt höja de provisoriska

tilläggen utöver den ytterst obetydliga justering uppåt, som prästlönekommittén

föreslår.

För det fall att en sådan höjning likväl ej befunnes möjlig föreslå emellertid

reservanterna, på här anförda skäl, bland annat, följande provisoriska

avlöningsförbättringar för prästerna.

Prästerna befrias i likhet med civilstatens befattningshavare från erläggande

av familjepensionsavgift. Detta borde gälla även biskoparna, som

hittills icke erhållit något provisoriskt lönetillägg utöver förenämnda 660

kronor.

Den reducering med 3 procent å prästernas dyrtidstillägg, som nu sker,

bör upphöra. Prästernas dyrtidstillägg utgår som bekant med 3 procent lägre

belopp än för övriga befattningshavare med s. k. reglerad lön. Denna bestämmelse

tillkom år 1918 på grunder, som numera sakna varje som helst

berättigande. Motiveringen var de förmåner, som de ordinarie prästerna

då i allmänhet åtnjöt i form av lägre pris å vissa naturaprodukter vid

inköp från arrendator av löneboställe. Dessa förmåner ha dock för länge

sedan upphört. Genom borttagandet av denna reducering skulle en nu

förefintlig och uppenbar orättvisa, bestående i att prästerna icke fått

samma dyrtidskompensation som andra befattningshavare, delvis bortfalla.

Att prästerna, såsom åtnjutande nettolön, icke fått samma dyrtidskompensation

som de, vilka åtnjuta bruttolön, framgår nämligen ytterligare av en

efter uppdrag av prästlönekommittén företagen utredning, enligt vilken

levnadskostnadsindex i 1935 års serie skulle per 1 september 1947 utgöra

vid bruttolön 168 och vid nettolön 179. Levnadskostnadsindex har enligt

denna utredning under senare år varit alldeles för lågt för en nettolön, och

följaktligen dyrtidskompensationen mindre än vid bruttolön.

Det till kyrkoherde och komminister utgående uppvärmningsbidraget för

tjänstebostad å respektive 200 och 160 kronor bör höjas till respektive 400

och 320 kronor.

I anslutning till de sålunda framförda förslagen om ytterligare avlöningsförbättringar

för prästerna ha reservanterna ansett sig till sist böra framhålla

följande.

Prästerskapets låga löneställning har på ett ytterst betänkligt sätt påverkat

nyrekryteringen av präster. Enligt senaste biskopsmötets uttalande

är faran för prästbrist överhängande. Snabba åtgärder äro därför av nöden

för att, då genomförandet av den nya löneregleringen ännu torde dröja,

omedelbart i någon män förbättra prästerskapets avlöningsförhållanden.

Föredraganden.

Som något förslag till generell och definitiv lönereglering för prästerna

ännu ej kunnat framläggas och frågan härom följaktligen icke kan bliva

löst före den 1 juli 1949, lärer det få anses naturligt, att ifrågavarande befattningshavare

för tiden intill nämnda datum nu erhålla en provisorisk

avlöningsförbättring, som i varje fall icke bör understiga den som för närvarande

tillkommer dem. I likhet med vad jag föregående år vid fram
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts •proposition nr 156.

läggandet av förslaget till provisoriskt lönetillägg åt prästerna uttalade,

har jag ej heller nu ansett mig böra frångå de av prästlönekommittén

för de nuvarande lönetilläggens avvägning tillämpade grunderna. Jag kan

följaktligen i nuvarande läge icke biträda något av de förslag till ändringar

i lönetilläggsregleringen eller yrkanden om speciella utbyggnader av densamma,

som i den förut omnämnda petitionen samt av SYPF i dess framställning

i ämnet och av vissa ledamöter i prästlönekommittén särskilt

framförts.

De av prästlönekommittén anförda skälen för en viss förhöjning av det

nuvarande provisoriska lönetillägget åt församlingsprästerna finner jag

bärande, varför jag anser mig böra biträda vad kommittén härutinnan föreslagit.

I överensstämmelse härmed finner jag även biskoparna och samtliga

övriga enligt kungörelsen 1947: 510 ifrågakommande präster böra erhålla

samma förbättring av sina lönetillägg som den, som av kommittén föreslagits

för församlingskyrkoherdarna i de högsta lönelägena.

Prästlönekommittén har funnit skäligt, att lönetilläggen åt prästerna

ytterligare höjas, därest rörligt tillägg å lön enligt statens löneplansförordning

för tiden närmast efter den 30 juni 1948 kommer att utgå efter ett

högre procenttal än 12. Jag ansluter mig till denna uppfattning. På grund

härav och med beaktande av det prästerliga lönesystemets egenartade utformning

biträder jag kommitténs förslag. Det torde fördenskull böra få

ankomma på Kungl. Maj:t att, därest prästlönekommitténs här i övrigt av

mig tillstyrkta förslag vinner riksdagens bifall, ej blott meddela de särskilda

för regleringen erforderliga bestämmelserna utan även, där så, av

nyssnämnda skäl påkallas, omräkna de av kommittén föreslagna lönetilläggsbeloppen

till överensstämmelse med ett eventuellt förhöjt procenttal.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att provisoriskt lönetillägg åt präster må för

tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 utgå ur kyrkofonden

i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det

föregående förordade grunder.

2. Särskild gottgörelse ur kyrkofonden åt vissa prästgårdsinnehavare

för bränslekostnad under tiden den

1 juli 1948—den 30 juni 1949.

Jämlikt beslut av 1947 års riksdag (propositionen nr 295, punkt 2, riksdagens

skrivelse nr 408) ha åt innehavare av onormalt stora prästgårdar

medgivits viss begränsad gottgörelse för av dem bestridd bränslekostnad

under eldningssäsongerna 1946/47 och 1947/48. De närmare bestämmelserna

i ämnet finnas meddelade i kungörelse den 10 juli 1947, nr 498.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts ''proposition nr 156.

Enligt dessa bestämmelser utgår här ifrågakomna gottgörelse, efter stiftsnämndens

beprövande, med högst 50 kronor per eldningssäsong för varje

boningsrum utöver, för kyrkoherde sju och för komminister fem samt i

båda fallen till och med femton.

Sveriges yngre prästers förbund har framställt yrkande om höjning av

den ifrågavarande gottgörelsen till 100 kronor per rum.

Prästlönekommittén har i häröver avgivet utlåtande funnit vad till stöd

för yrkandet anförts icke utgöra tillräcklig grund för att för tiden den

1 juli 1948—den 30 juni 1949 göra ändring i detta provisoriskt fastställda

och av naturliga skäl schablonmässigt avvägda bidrag. Kommittén har

fördenskull föreslagit, att den härutinnan gällande regleringen måtte förnyas

oförändrad.

Från kommitténs ställningstagande i denna fråga voro dess prästerliga

ledamöter skiljaktiga och anförda huvudsakligen följande.

Genom den från 1 januari 1948 inträffade starka stegringen å vedbränsle

är läget nu ett annat än föregående ar. Denna nya omständighet motiverar

starkt en omprövning av storleken av utgående gottgörelse för bränslekostnaderna.

Gottgörelsen i enlighet med föregående års bestämmelser för

överskjutande rum (i onormalt stora prästgårdar) bör höjas från 50 kronor

till 75 kronor.

Föredraganden. I likhet med prästlönekommitténs majoritet finner jag

icke tillräckliga skäl föreligga för att frångå nu gällande grunder för ifrågavarande

provisoriskt utgående bidrag. Jag hemställer därför, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att ur kyrkofonden må i enlighet med vad jag

här förordat utgå gottgörelse åt prästgårdsinnehavare för

bränslekostnad under tiden den 1 juli 1948—den 30 juni

1949.

3. Provisorisk reglering för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949

av vissa prästerskapets ur kyrkofonden utgående

emeritilöner och familj epensioner.

Tjänstepensioneringen av prästerskapet i de territoriella församlingarna

i riket — med undantag för Karlsborgs församling — samt av stifts- och

kontraktsadjunkter och av pastorerna i de svenska församlingarna i utlandet

är för närvarande reglerad genom lagen den 9 december 1910 (nr 141

s. 35) om emeritilöner för präster. Biskoparnas tjänstepensionering åter är

efter i huvudsak samma bestämmelser, som i detta hänseende gälla för församlingsprästerskapet,

ordnad i biskopsavlöningsförordningen den 27 november

1936 (nr 578). Familjepensioneringen för såväl biskoparna och

övriga förenämnda präster som flertalet präster i de särskilda militära församlingarna

och garnisonspastorn i Boden är numera enhetligt ordnad

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

genom reglementet den 28 november 1941 (nr 904) angående familjepension

för efterlevande till präster samt de i anslutning därtill i kungörelse samma

dag (nr 910) meddelade särskilda familjepensionsbestämmelserna för prästerskapet.

Beträffande innehållet i de för de här angivna prästerliga befattningshavarna

sålunda gällande tjänste- och familjepensionsbestämmelserna

lämnades en närmare redogörelse till statsrådsprotokollet den 16 maj 1947

vid min anmälan av förslag till propositionen nr 295 till 1947 års riksdag

rörande, bland annat, viss provisorisk nyreglering för tiden den 1 juli 1947

—den 30 juni 1948 av ifrågavarande prästerskaps emeritilöner och familjepensioner.

Sedan omförmälda förslag till nyreglering av emeritilöner och

familjepensioner, vilket efter erhållet särskilt uppdrag uppgjorts av 1946

års prästlönekommitté, blivit av Kungl. Maj:t framlagt och av riksdagen

godkänt (riksdagens skrivelse 1947:467), meddelades bestämmelser därom

i kungörelse den 25 augusti 1947, nr 664. Den för prästerskapet härmed

genomförda provisoriska pensionsregleringen bygger i det väsentliga och

så långt kunnat ske på den motsvarande nyreglering inom pensionsväsendet

för civilstatstjänstemännen in. fl. som samma år av riksdagen beslutades

för tiden från och med den 1 juli 1947.

Med underdånig skrivelse den 13 februari 1948 har nu 191+6 års prästlönekommitté

framlagt förslag till provisorisk pensionsreglering för prästerna

jämväl för tiden efter den 30 juni 1948, varvid kommittén anfört

följande.

I avseende å den år 1947 genomförda provisoriska förbättringen av tjänsteoch

familjepensioneringen för prästerna lärer det vara självfallet att denna

bör förnyas för tiden den 1 juli 1948—30 juni 1949. Med den inställning

prästlönekommittén har i fråga om den provisoriska avlöningsförbättringen

åt prästerna för samma tid finnes det ej heller anledning att nu företaga

några ändringar i den provisoriska pensionsregleringen. De speciella jämkningar

kommittén föreslagit beträffande lönetilläggen åt _ församlingsprästerna

innebära, såsom förut framhållits, icke någon ruckning av grunderna

för tilläggens avvägning. Dessa jämkningar kunna följaktligen ej heller

påverka grunderna för de provisoriskt förbättrade pensionsbeloppens bestämmande.

Kommittén får alltså föreslå, att den provisoriska tjänste- och

familj epensioneringen för prästerna förlänges på oförändrade villkor ytterligare

ett år.

Föredraganden. I likhet med 1946 års prästlönekommitté finner jag behovet

av fortsatt provisorisk förbättring av prästernas emeritilöner och

familjepensioner påtagligt. Genomföres av mig under punkten 1 i det föregående

förordad provisorisk lönetilläggsreglering för prästerna, lärer det

val — såsom kommittén framhållit — få anses självfallet, att även nuvarande

provisoriska reglering av prästernas pensioner förnyas. Liksom kommittén

finner jag ej heller några sakliga ändringar i regleringsbestämmelserna

påkallade för den nya regleringsperioden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Under åberopande härav hemställer jag alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med härutinnan nu gällande grunder meddela bestämmelser

angående provisorisk reglering av prästerskapets

emeritilöner och familjepensioner för tiden den 1 juli

1948—den 30 juni 1949.

4. Semesterkostnadsbidrag ur kyrkofonden åt vissa

präster för kalenderåret 1949.

Jämlikt beslut av 1947 års riksdag (propositionen nr 295, punkt 5, riksdagens

skrivelse nr 408) ha ordinarie och extra ordinarie präster i de territoiiella

församlingarna inom riket — utom i Karlsborgs församling —

samt stifts- och kontraktsadjunkter medgivits semesterkostnadsbidrag ur

kyrkofonden för kalenderaren 1947 och 1948, utgående för de ordinarie

prästerna med förhöjda belopp i förhållande till vad tidigare gällt. De för

bidragen för nämnda år gällande bestämmelserna finnas meddelade i kungörelse

den 10 juli 1947, nr 499. Enligt dessa bestämmelser må semesterkostnadsbidrag,

efter domkapitlets beprövande, utgå till ordinarie präst

och vakansvikarie för sadan under högst 30 dagar och till övriga ifrågakommande

extra ordinarie präster under högst 20 dagar. För ordinarie präst

och kyrkoadjunkt samt s. k. vakansvikarie utgör semesterkostnadsbidraget,

efter särskilda betingelser, 5 kronor eller 2 kronor 50 öre per dag. För

pastorats-, stifts- och kontraktsadjunkterna innebär regleringen i det hela

att de under semesterledigheten ej skola behöva vidkännas minskning i

sina löneförmåner.

Sveriges yngre prästers förbund har framställt yrkande om en kraftig

höjning av här omförmälda bidrag.

Prästlönekommitten har i avgivet utlåtande över nämnda framställning

funnit vad till stöd för densamma anförts icke utgöra tillräcklig grund för

att för kalenderåret 1949 göra ändring i dessa provisoriskt fastställda bidrag.

Kommittén har fördenskull föreslagit, att den ifrågavarande regleringen

förnyas oförändrad.

Till kommitténs ställningstagande i denna fråga ha de prästerliga ledamöterna

i kommittén, kyrkoherden Berger och professorn Helander framfört

skiljaktig mening med följande yrkande.

Vid framläggandet, för riksdagen av förslag till nu gällande semesterlag

uttalade Kungl. Maj:t, att prästernas semesterfråga snarast borde lösas,

vilket uttalande av riksdagen lämnades utan erinran. Vid 1947 års riksdag

beslöts på förslag av Kungl. Maj:t vissa semesterkostnadsbidrag dock så

utmätta, att prästerskapet alltfort i olikhet med alla andra befattningshavare

måste vidkännas betydande kostnader för ersättningar åt semestervikarie.

För att eliminera denna uppenbara sociala orättvisa föreslå vi att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 156.

till ordinarie präst, som ordnar sin semester genom tjänstebyte, må utgå

semesterkostnadsbidrag med 150 kronor för 30 dagars semester, vilken ersättning

åtminstone delvis bör kunna täcka kostnaderna för predikobiträde

och resor. Där semester ordnas med extra ordinarie eller annan ordinarie

präst som vikarie bör under 30 dagar utgå ersättning för vivre enligt av

vederbörande domkapitel fastställda grunder jämte vikariearvode. Extra

ordinarie präst bör åtnjuta 21 dagars semester med bibehållen lön och vivreersättning.

— Dessa åtgärder kunna genomföras utan att på något som helst

sätt semesterfrågans slutliga lösning föregripes.

Föredraganden. I likhet med prästlönekommitténs majoritet finner jag

icke tillräckliga skäl föreligga för att frångå nu gällande grunder för ifrågavarande

provisoriskt utgående bidrag. Då kommittéreservanterna göra gällande,

att de ekonomiska uppoffringar, som i viss omfattning drabba församlingsprästerna

vid semesterledighet och för vilka semesterkostnadsbidragen

äro avsedda att utgöra en viss kompensation, skulle innebära en

speciell och markerad orättvisa, får jag, vad särskilt angår de ordinarie prästerna

och kyrkoadjunktema, framhålla, att denna fråga icke kan bedömas

fristående utan måste ses i samband med de för de ifrågavarande befattningshavarna

för närvarande gällande allmänna bestämmelserna rörande

vad de vid tjänstledighet överhuvudtaget ha att vidkännas i avlöningsminskning.

I sådant hänseende äro dessa nämligen i flertalet fall förmånligare

ställda än andra befattningshavare i allmän tjänst.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att semesterkostnadsbidrag må för kalenderåret

1949 utgå ur kyrkofonden i huvudsaklig överensstämmelse

med de för innevarande kalenderår gällande och av mig här

för fortsatt tillämpning förordade grunder.

5. Provisoriskt representationsbidrag ur kyrkofonden åt

biskoparna för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949.

I en inom ecklesiastikdepartementet upprättad, den 27 februari 1948 dagtecknad

promemoria har anförts följande.

Avvägningen av biskoparnas löneförmåner har skett med anknytning till

landshövdingarnas. Vid senaste lönereglering för biskoparna, år 193G, bestämdes

sålunda kontantlönen för flertalet av dem till samma belopp som

då gällde för de flesta landshövdingarna. Ärkebiskopen och biskopen i Lunds

stift tillerkändes något högre löner än övriga biskopar.

Utvecklingen har sedermera medfört, att biskoparnas löner kommit att

sacka efter landshövdingarnas. De förra ha sålunda hittills icke kommit i åtnjutande

av löneregleringar motsvarande dem varav landshövdingarna erhållit

del senast i samband med 1947 års allmänna lönereglering för civilstatstjänstemän.

Vidare är att märka att biskoparna i motsats till vad fallet

numera är beträffande landshövdingarna icke äro befriade från utgifter för

uppvärmning av sina tjänstebostäder.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.

I detta sammanhang må även framhållas, att biskoparna i allmänhet i

motsats till landshövdingarna icke åtnjuta representationsbidrag i annan

form än att de genom det allmännas försorg kunna förses med möblering

till högst fyra för representation avsedda rum.

Representanter för rikets biskopar ha nu — under erinran om här angivna

förhållanden — framhållit, hurusom den ekonomiska utvecklingen sedan

1936 års lönereglering medfört så stora svårigheter för dem, att eu snar översyn

av för dem gällande lönereglering vore påkallad. Tillika ha de ifrågasatt,

huruvida icke i avvaktan på resultatet av denna översyn kunde vidtagas

provisoriska åtgärder, exempelvis därigenom, att redan från och med den

1 juli 1948 åt dem beviljades särskilda kontanta representationsbidrag.

I häröver avgivet underdånigt utlåtande har 1946 års prästlönekommitté

anfört följande.

Prästlönekommittén har vid sin hittillsvarande behandling av lönefrågan

för biskoparna preliminärt kommit till den uppfattningen, att biskoparna

vid en definitiv lönereglering böra — såsom skedde vid 1936 års lönereglering

— i avseende å lön och bostadsförmån likställas med landshövdingarna

samt att därjämte ett visst representationsbidrag skäligen bör tillerkännas

dem. Med denna utgångspunkt och med beaktande av de svårigheter, som

otvivelaktigt särskilt till följd av de senaste årens prisutveckling uppstått

för biskoparna på grund av utgifter av representationskaraktär, har kommittén

ansett sig böra tillstyrka, att redan nu ett kontant representationsbidrag

beviljas dem. För att icke föregripa ett slutligt ställningstagande

till denna fråga i samband med den kommande definitiva regleringen har

kommittén funnit sig böra förorda, att bidraget provisoriskt begränsas till

ett för alla biskopar lika belopp av 2 000 kronor för år.

Föredraganden. Jag biträder prästlönekommitténs enhälligt omfattade

mening, att fog föreligger för att tillerkänna innehavarna av rikets biskopsämbeten

ett kontant representationsbidrag. Mot kommitténs förslag att ett

sådant bidrag, i avvaktan på en definitiv reglering av biskoparnas avlöning,

provisoriskt begränsas till ett för alla biskopar lika belopp av 2 000 kronor

för år har jag intet att erinra. Representationsbidraget bör givetvis utgå

ur kyrkofonden. Det torde, i händelse detta förslag godkännes, böra få ankomma

på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser rörande representationsbidragets

utbetalande m. m. Jag hemställer därför, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att ett särskilt representationsbidrag åt rikets

biskopar må för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1949

utgå ur kyrkofonden i överensstämmelse med vad jag här

förordat.

6. Anslag ur kyrkofonden till förhöjd hyresersättning m. m.

åt biskopen i Stockholms stift.

Avlöningsförmånerna för biskoparna i riket äro i huvudsak fastställda i

förordningen den 27 november 1936 (nr 578) med ändrade bestämmelser

för biskoparnas avlönande jämte nya grunder för dispositionen av därtill

avsedda medel. Enligt dessa bestämmelser gäller, bland annat, följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.

Biskop äger åtnjuta kontant lön jämte förmån av hyresfri tjänstebostad.

Tjänstebostad skall beredas biskop enligt Kungl. Maj:ts bestämmande å för

ändamålet anvisad publik fastighet. Där särskilda förhållanden därtill föranleda,

må dock Kungl. Maj:t i stället tilldela biskop antingen åt honom förhyrd

tjänstebostad eller hyresersättning till belopp, som för varje gång bestämmes

med hänsyn till förekommande omständigheter. Åt biskop upplåten

tjänstebostad må, i den ordning och omfattning Kungl. Majrt föreskriver,

genom det allmännas försorg förses med möblering för högst fyra

till representation avsedda rum. Vidare äger biskop, i den ordning och omfattning

Kungl. Maj:t bestämmer, för uppvärmning av åt biskop upplåten

tjänstebostad samt för bränsle, som i sådan bostad eljest användes för hushållsändamål,

erhålla bidrag intill tre fjärdedelar av kostnaderna. Jämlikt

föreskrift i Kungl. Maj:ts cirkulär den 30 april 1937 angående biskopsgårds

förvaltning m. m. utgår för dylika uppvärmnings- och övriga bränslekostnader

årligt bidrag ur kyrkofonden med särskilt uträknade belopp, för närvarande

varierande från 59 procent till 75 procent av kostnaderna.

Enligt 1936 års förordning må åt biskop upplåten tjänstebostad genom

det allmännas försorg förses med rikstelefonförbindelse i enlighet med de

närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas. I förenämnda cirkulär

angående biskopsgårds förvaltning föreskrives därjämte, att åt biskop

i tjänsten upplåten bostadslägenhet skall, i den mån rikstelefonförbindelse

till densamma ej redan finnes, på kyrkofondens bekostnad förses med sådan

förbindelse ävensom, där så erfordras, med anknytningsapparat. För en

sådan till biskopens bostadslägenhet anordnad eller redan befintlig telefonförbindelse

utgående abonnemangsavgifter och biskopen påförda särskilda

avgifter för telefonsamtal i tjänsten skola av stiftsnämnden ersättas biskopen.

För installation uppkommande särskild kostnad och i samband därmed

utgående engångsavgifter skola likaledes gäldas av stiftsnämnden.

Jämlikt beslut av 1942 års riksdag (propositionen nr 13, riksdagens skrivelse

nr 64) äger innehavaren av biskopsämbetet i Stockholms stift tillsvidare,

intill dess tjänstebostad för honom, jämlikt vad därom är stadgat,

må bliva anordnad, åtnjuta hyresersättning med ett belopp av högst 6 000

kronor för år. Närmare bestämmelser rörande ifrågavarande ersättning ha

meddelats i Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 30 juni 1942.

Till grund för statsmakternas beslut beträffande den nuvarande regleringen

av biskopens i Stockholms stift bostadsförhållanden låg ett av byggnadsstyrelsen

i skrivelse den 29 september 1941 avgivet förslag. Styrelsen diskuterade

däri vissa tänkbara alternativ till lösning på längre sikt av frågan

om lokaler åt domkapitlet i Stockholms stift och till tjänstebostad åt stiftets

biskop. Emellertid fann styrelsen det erforderligt att för tiden närmast

efter inrättandet av Stockholms stift den 1 juli 1942 provisoriskt ordna

sagda lokalfrågor. Vad speciellt anginge biskopens bostadsförhållanden un
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

der provisorietiden fann styrelsen det lämpligast, att denna fråga ordnades

genom att biskopen under denna tid tillerkändes hyresersättning. Denna

ersättning syntes enligt styrelsens mening skäligen kunna bestämmas till

cirka 6 000 kronor, för vilket belopp det syntes styrelsen möjligt att förhyra

en för ändamålet lämplig lägenhet.

I underdånig skrivelse den 22 december 1947 har domkapitlet i Stoekholm

anfört, bland annat.

Det av byggnadsstyrelsen på sin tid föreslagna samt av Ivungl. Maj:t och

riksdagen bestämda hyresersättningsbeloppet har i praktiken visat sig vara

otillräckligt. Den av biskopen sedan den 1 april 1943 förhyrda våningen,

belägen fyra trappor upp Birgerjarlsgatan 18, betingar en grundhyra av

7 800 kronor, vartill kommer bränsletillägg, vilket för åren 1943—1947 uppgått

till respektive 514 kronor 80 öre, 817 kronor 5 öre, 694 kronor 20 öre,

826 kronor 80 öre och 825 kronor 83 öre. Den totala hyreskostnaden utgjorde

alltså 6 364 kronor 80 öre år 1943, 8 617 kronor 5 öre år 1944,

8 494 kronor 20 öre år 1945 och 8 626 kronor 80 öre år 1946 samt torde år

1947 uppgå till 8 625 kronor 83 öre. Våningen omfattar tre stora rum, nämligen

matsal, salong och herrum, det sistnämnda uppkommet genom sammanslagning

av två rum redan före biskopens inflyttande, samt tre sovrum,

två jungfrukammare och kök.

Biskopens verkliga hyreskostnader hava sålunda alltsedan år 1944 avsevärt

överstigit beloppet av hans hyresersättning.

Beträffande möjligheten att inom ramen för hyresersättningens belopp

erhålla en lämplig lägenhet har biskopen uppgivit, att det hösten 1942 visade

sig vara förenat med mycket stora svårigheter att överhuvud erhålla en

lämplig lägenhet och att han, då möjlighet yppade sig att erhålla den

nämnda lägenheten Birgerjarlsgatan 18, icke hade annat val än att omedelbart

förhyra densamma. Ännu mindre torde i nuvarande stund möjlighet

förefinnas att i hyresmarknaden erhålla en lämplig lägenhet till mindre

kostnad än den som den nuvarande bostaden betingar.

Rådande förhållanden på bostadsmarknaden i Stockholm ha alltså medfört

att biskopens bostadskostnader kommit att väsentligt överstiga vad som

förutsattes vid bestämmandet av hyresersättningsbeloppet. En jämförelse

mellan biskopens i Stockholms stift och övriga biskopars bostadsförhållanden

giver vid handen, att den förre vad beträffar bostadsförhållandena är

vida oförmånligare ställd än övriga biskopar i riket. Med anledning härav

får domkapitlet, som finner det skäligt, att en sådan lösning av biskopens

i Stockholms stift bostadsfråga åvägabringas, att denna olikhet i avlöningsförmåner

i möjligaste mån försvinner, hemställa, att biskopens bostadsförhållanden

i fortsättningen måtte ordnas antingen — i första hand — på så

sätt att hyresfri tjänstebostad upplåtes åt biskopen eller genom att han

erhåller dels full ersättning för sina kostnader för förhyrd bostad av den storlek

som kan anses motsvara övriga biskopars tjänstebostäder, dels ersättning

för uppvärmnings- och bränslekostnader efter motsvarande bestämmelser

som gälla för övriga biskopar och dels ersättning för kostnader för telefon

i likhet med övriga biskopar.

Slutligen får domkapitlet hemställa, att biskopen måtte erhålla ersättning

ur kyrkofonden dels för vad han erlagt utöver hyresersättningens belopp,

6 000 kronor, under tiden från och med den 1 april 1943 för hyra, nämligen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

7 050 kronor, dels ersättning för bränsletillägg med belopp, som anses skäligt,

och dels ersättning för installation av en telefonapparat samt abonnemangsavgifter

för samma apparat med tillhopa 784 kronor.

Över domkapitlets framställning ha utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen,

kammarkollegiet och statskontoret.

Byggnadsstyrelsen har anfört.

På grund av vad i ärendet förekommit finner även byggnadsstyrelsen

skäligt, att biskopen tillerkännes dels en engångsersättning för de merkostnader

i jämförelse med övriga biskopars avlöningsvillkor han själv bestritt

sedan den 1 april 1943 och dels från den 1 januari 1948 en förhöjd årlig

hyresersättning.

Beträffande frågan om ett framtida iordningställande av tjänstebostad

även för biskopen i Stockholms stift får byggnadsstyrelsen erinra om sitt

förslag i skrivelse den 29 september 1941 till statsrådet och chefen för

ecklesiastikdepartementet att inreda sådan bostad i Oxenstiernska huset

(Storkyrkobrinken 2), som äges av statsverket. Ett bättre förslag torde icke

kunna framläggas, om önskemålet att tjänstebostaden helst skall ligga inom

Storkyrkoförsamlingen skall tillgodoses. Möjligheten att genomföra detta

förslag är med hänsyn till bristen å lokaler av alla slag, byggnadsmaterial

och förhållandena å arbetsmarknaden nu svår att bedöma. Utsikt torde dock

förefinnas att genomföra förslaget i samband med, att statsverket övertager

stadens fastigheter i kv. Mercurius, vilket under vissa förutsättningar kan

komma att ske den 1 juli 1949. I avvaktan härå torde biskopen fortfarande

vara nödsakad att förhyra bostadslägenhet.

Byggnadsstyrelsen har intet att erinra emot de av domkapitlet föreslagna

beloppen för engångsersättning till biskopen och har beräknat den del av

erlagda bränsletillägg, som bör ersättas biskopen, till 3 350 kronor. Styrelsen

tillstyrker sålunda, att biskopen beredes ersättning med (7 050 + 3 350 +

-j- 784 =) 11 184 kronor för tiden till den 1 januari 1948 och föreslår, att

hyresersättningen från samma dag höjes till 8 200 kronor.

Kammarkollegiet har yttrat i huvudsak följande.

Kollegiet, som icke har något att erinra mot att biskopen i Stockholms

stift må erhålla full ersättning för den grundhyra å 7 800 kronor för år som

av honom erlagts från och med den 1 april 1943, tillstyrker att från kyrkofonden

må till honom få utbetalas ett belopp av 7 050 kronor, motsvarande

vad han för tiden den 1 april 1943 — den 31 december 1947 utgivit utöver

den honom tillerkända hyresersättningen 6 000 kronor för år.

Däremot ifrågasätter kollegiet, om biskopen bör erhålla ersättning för

vad han under samma tid utgivit i bränsletillägg.

Kollegiet har från domkapitlen i Strängnäs, Västerås och Linköping under

hand begärt uppgifter om de belopp biskoparna där under budgetåren

1945/46 och 1946/47 själva fått vidkännas för sina bränslekostnader. Enligt

de lämnade uppgifterna har biskopen i Strängnäs själv fått betala 912 kronor

respektive 1 133 kronor, biskopen i Västerås 810 kronor respektive 990

kronor för uppvärmning samt 170 kronor respektive 190 kronor för hushållsändamål,

och biskopen i Linköping 903 kronor respektive 917 kronor.

Om biskopen i Stockholm själv skulle få betala bränsletillägget, skulle

han visserligen, eftersom enligt uppgift av byggnadsstyrelsen den i grund2

— 7lihang till riksdagens protokoll 19$8. 1 samt. Nr 156.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

hyran ingående ersättningen för bränslekostnaden utgör 500 kronor, komma

att få vidkännas en något större procentuell andel av bränslekostnaderna än

övriga biskopar. Vad han själv skulle få erlägga kommer doek att understiga

vad de andra biskoparna själva få utgiva för sina lägenheters uppvärmning.

Kollegiet tillstyrker, att den ur kyrkofonden till biskopen utgående hyresersättningen

må från och med den 1 januari 1948 höjas till 7 800 kronor

för år.

I likhet med övriga biskopar torde biskopen i Stockholm böra erhålla ersättning

för kostnaden för installerandet i bostaden av en rikstelefonförbindelse

och för de abonnemangsavgifter, han hittills fått vidkännas för

denna. Utgifterna härför uppgå till 784 kronor. Vidare torde böra medgivas,

att biskopen må från den 1 januari 1948 från kyrkofonden utfå ersättning för

de för telefonförbindelsen utgående abonnemangsavgifterna och de särskilda

avgifterna för telefonsamtal i tjänsten.

Statskontoret slutligen har i ärendet anfört.

Frågan om anordnande av bostad och övriga erforderliga lokaler åt biskopen

i Stockholms stift har vid ett flertal tillfällen varit föremål för överväganden.

Statskontoret vill betona angelägenheten av att denna fråga

bringas till sin lösning. I avvaktan på att särskild tjänstebostad anvisas, vill

statskontoret icke motsätta sig, att den till biskopen från och med den 1

januari 1948 och tills vidare under tre år utgående hyresersättningen fastställes

till ett belopp av högst 7 800 kronor för år. Härför lärer emellertid

riksdagens medverkan vara erforderlig.

Ämbetsverket anser sig däremot icke kunna tillstyrka, att biskopen erhåller

ersättning för vad han under tiden den 1 april 1943—den 31 december

1947 erlagt i grundhyra utöver den honom tillerkända hyresersättningen,

(i 000 kronor för år, då han såväl vid tillträdandet av ämbetet som vid förhyrandet

av våningen ägt kännedom om storleken av den hyresersättning

han ägt uppbära.

Statskontoret kan slutligen på av kammarkollegiet anförda skäl icke förorda,

att biskopen erhåller ersättning för bränsletillägg.

I övrigt har framställningen icke givit statskontoret anledning till erinran.

Föredraganden. Utredningen i ärendet synes mig ha klarlagt, att den

provisoriska regleringen av bostadsförhållandena för biskopen i Stockholm

i vissa hänseenden för honom medfört ekonomiska konsekvenser, som icke

kunna anses skäliga. Jag tillstyrker, att biskopen tillsvidare, räknat från

1 januari 1948, tillerkännes hyresersättning med ett belopp av 7 800 kronor

för år samt ersättning för abonnemangsavgifter och avgifter för samtal i tjänsten

för i bostaden anordnad tjänstetelefon. Tillika föreslår jag, att biskopen

för de merutgifter, som han hittills under provisorietiden fått vidkännas för

hyra m. m., erhåller gottgörelse med ett belopp av 5 000 kronor i ett för allt.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag finner angeläget att frågan

om tjänstebostad åt biskopen löses så snart ske kan. Jag förutsätter att byggnadsstyrelsen

alltjämt uppmärksammar detta spörsmål. Det torde dock få

anses ovisst, om denna fråga kan lösas inom de närmaste åren.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att till förhöjning av hyresersättning m. m. åt

biskopen i Stockholms stift må ur kyrkofonden utgå anslag

i enlighet med vad jag i det föregående förordat.

7. Vissa anslag ur kyrkofonden till särskild prästerlig verksamhet

utom riket för tiden den 1 juli 1948—den SO juni 1949.

I proposition (nr 295, punkt 6) till 1947 års riksdag framlade Kungl. Maj:t

förslag angående grunderna för anslag ur kyrkofonden under budgetåret

1947/48 till avlöning av pastorerna i de svenska församlingarna i Köpenhamn,

Berlin, Paris, Helsingfors, Oslo och London ävensom till avlöning av

pastor vid en nyinrättad församling i Buenos Aires. Riksdagen (skrivelse

1947:408) biföll Kungl. Maj:ts förslag.

I anledning av riksdagens beslut meddelade Kungl. Maj:t den 10 juli 1947

bestämmelser i ämnet. Dessa bestämmelser överensstämde med den reglering,

som för utlandspastorerna varit gällande för närmast föregående budgetår.

En redogörelse för avlöningsregleringen lämnades till statsrådsprotokollet

vid min anmälan av motsvarande fråga den 16 maj 1947 (proposition

nr 295).

Jämlikt nämnda bestämmelser av den 10 juli 1947 utgår till utlandspastorerna

provisoriskt lönetillägg. Frågan om fortsatt sådant tillägg för ifrågavarande

präster har — i samband med behandlingen av motsvarande fråga

för övriga kategorier av präster — av mig anmälts härförut under punkt 1.

Genom förutnämnda beslut av den 10 juli 1947 anbefallde Kungl. Maj:t

domkapitlet i Uppsala att, efter samråd med Kungl. Maj:ts vederbörande

minister i utlandet samt efter hörande av vederbörande utlandspastor, inkomma

med erforderlig redogörelse för de ekonomiska förhållanden på utlandspastorernas

stationeringsorter, som kunde vara av betydelse för avvägningen

av utlandspastorernas avlöningsförmåner under tiden närmast

efter budgetåret 1947/48.

Domkapitlet i Uppsala har i anledning härav i skrivelse den 2 oktober 1947

dels meddelat, att av de inkomna utlåtandena framginge, att den nuvarande

höga prisnivån på utlandspastorernas tjänstgöringsorter torde komma att

ytterligare stegras, dels framhållit nödvändigheten av att utlandspastorernas

löneförmåner under nästa budgetår fastställdes till belopp, som motsvarade

eventuellt ökade levnadskostnader.

Föredraganden. Grunderna för regleringen av de avlöningsförmåner åt

pastorer vid svenska församlingar i utlandet, varom nu är fråga, äga giltighet

endast för ett år i sänder. Jag ifrågasätter icke för nästkommande budgetår

någon ändring i dessa grunder, vilka således torde böra gälla ännu ett år.

I detta sammanhang erinrar jag, att svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.

anhållit, dels att de ur kyrkofonden utgående löneförmånerna åt vissa i utlandet

stationerade svenska sjömanspräster måtte generellt höjas, dels ock

att anslag ur kyrkofonden måtte beviljas åt tre under år 1947 nyinrättade

befattningar av ifrågavarande slag (i Narvik, New York och Stettin). Kammarkollegiet

har ifrågasatt, om den föreslagna löneförbättringen borde medgivas

under nuvarande förhållanden, och beträffande framställningen i övrigt

framhållit, att det ekonomiska läget motiverade största återhållsamhet, särskilt

när fråga vore om nya tjänster, vilkas varaktiga behov ej vore fullt konstaterat.

Med beaktande av vad kammarkollegiet sålunda anfört anser jag

mig icke för närvarande böra tillstyrka bifall till sjömansvårdsstyrelsens förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att anslag ur kyrkofonden för prästerlig verksamhet

utom riket må för tiden den 1 juli 1948—den 30 juni

1949 utgå i enlighet med vad jag här förordat.

8. Anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde vid handläggning

av boställsärenden och vad därmed äger samband.

Jämlikt stadgande i 6 § kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden gäldas

bland annat anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finna skäligt ställa

till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid

handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband. Under en

följd av år ha inom ecklesiastikdepartementet särskilda experter varit sysselsatta

med sådana arbetsuppgifter. På förslag av Kungl. Maj:t har riksdagen

medgivit, att anslag ur kyrkofonden för ifrågavarande ändamål finge

för vart och ett av nedannämnda budgetår utgå med högst de belopp, som

angivas i följande sammanställning, vilken även utvisar medelsåtgången i

avrundade tal enligt av statskontoret under hand lämnade uppgifter:

Budgetår Anslag Medels&tgång

kronor kronor

1942/43 .................. 12 000 11 400

1943/44 .................. 7 000 5 200

1944/45 .................. 7000 6 000

1945/46 .................. 7 000 6 800

1946/47 .................. 7 000 6 000

1947/48 .................. 15 000

Minskningen av anslaget från och med budgetåret 1943/44 berodde på

att en av ifrågavarande experter erhållit en för ändamålet nyinrättad tjänst

i ecklesiastikdepartementet. Höjningen för innevarande budgetår har i första

hand föranletts av en åt särskild tillkallad expert uppdragen utredning rörande

det ecklesiastika arrendeväsendet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 156.

Föredraganden. För ifrågavarande ändamål torde för nästa budgetår böra

beräknas samma belopp som för innevarande budgetår. Jag hemställer alltså,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att för anlitande av biträde vid handläggning

inom ecklesiastikdepartementet av boställsärenden och vad

därmed äger samband må för tiden den 1 juli 1948—den 30

juni 1949 i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur

kyrkofonden utgå högst 15 000 kronor.

Vad föredragande statsrådet sålunda under punkterna

1—8 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Bruhn-Möller.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:244 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsoch pensionsförbättringar för präster m. in., dels ock i ämnet väc s. 11 i texten
  2. 1LU 1948:37 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsoch pensionsjörhättringar för präster m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten