Sök i Ratio Lex

Angående anslag till kommunal upplysningsverksamhet

1948-03-05 · 43 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:165, Angående anslag till kommunal upplysningsverksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till kommunal

upplysningsverksamhet; given Stockholms slott

den 5 mars 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, finans- och

ecklesiastikdepartementen anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Mossberg.

Jag framlägger i det följande förslag om anslag till kommunal upplysningsverksamhet.

Förslagen grunda sig på ett av särskilt tillkallade sakkunniga

•— kommittén för kommunal upplysningsverksamhet — avgivet,

den 13 december 1947 dagtecknat betänkande (SOU 1947: 76). I statsverkspropositionen

upptogs för ändamålet ett preliminärt beräknat anslag av

210 000 kronor.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 165.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Sammanfattning av förslagen.

De av kommittén för kommunal upplysningsverksamhet framlagda förslagen

avse åtgärder för att underlätta förvaltningsarbetet för kommunala

förtroendemän och tjänstemän. Jag anförde till det statsverkspropositionen

bilagda statsrådsprotokollet, att jag vid förberedande prövning av ärendet

funnit, att för sådan kursverksamhet, som oundgängligen erfordrades för att

göra de kommunala förtroendemännen bättre skickade att fullgöra de delvis

nya och större uppgifter, vilka efter kommunindelningsreformen komme

att åvila dem, behövdes en medelsanvisning av 210 000 kronor. Övriga avsedda

åtgärder voro enligt min mening icke av den angelägenhetsgrad, att

medel f. n. borde ställas till förfogande för deras genomförande. I enlighet

med denna uppfattning framställer jag i det följande allenast förslag angående

upplysningsverksamhet för kommunala förtroendemän i den mån

sådan påkallas av kommunindelningsreformen.

Förslagen innebära i huvudsak följande.

1) Åtgärder vidtagas för att dels främja tillkomsten av lämpliga handböcker,

av vilka förtroendemännen ha behov, dels underlätta utgivandet av

nya upplagor av redan befintliga sådana handböcker, när så påkallas, dels

ock åstadkomma en låg prissättning på handböckerna. På nämnden för utgivande

av förvaltningsrättsliga publikationer skall ankomma att ombesörja

dessa åtgärder.

2) Muntliga kurser och korrespondenskurser, vilka särskilt anpassas för

de kommunala förtroendemännen, anordnas. Verksamheten ställes under

ledning av ett samarbetsorgan, bestående av fyra ledamöter, av vilka två

utses av Kungl. Maj :t samt en av vardera svenska landskommunernas förbund

och svenska socialvårdsförbundet. Den direkta ledningen av korrespondensundervisningen

anförtros åt socialinstitutet i Stockholm, som

härvid bör samverka dels med svenska landskommunernas förbund, dels

även med svenska socialvårdsförbundet och de övriga socialinstituten. För

handhavande av verksamheten ställer svenska landskommunernas förbund

en konsulent till förfogande, vilken av statsmedel erhåller ett arvode motsvarande

27 löneklassen. Därjämte anställes ett biträde för kontorsgöromål

med arvode motsvarande 11 löneklassen.

För de under 2) angivna åtgärderna ställas medel till förfogande genom

ett anslag på riksstaten. Från anslaget skola bestridas — förutom ersättningar

till konsulenten och biträdet samt till ledamöterna i samarbetsorganet

— kostnader för manuskript, illustrationer och tryckning av korrespondenskurser,

ersättningar till kursledare och föreläsare vid de muntliga

kurserna, ersättningar till deltagarna i de muntliga kurserna för resor

och uppehälle under kurstiden samt vissa expeditionskostnader. Deltagarna

i korrespondensundervisningen skola erlägga en mindre kursavgift. Det

sammanlagda anslagsbehovet uppgår till 210 000 kronor. För den verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Muj.ts proposition nr 165.

samhet, som skall ankomma på nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga

publikationer, erfordras icke särskilda medel under budgetåret

1948/49 utan bestridas kostnaderna av det anslag för nämnden, som i

1948 års statsverksproposition under andra huvudtiteln föreslås anvisat

för budgetåret.

Jag förutsätter, att de statliga myndigheter, som kunna komma i fråga,

inom ramen för anvisade anslag utveckla och intensifiera sin informationsverksamhet

i syfte att underlätta förvaltningsarbetet för förtroendemännen.

De åtgärder, som jag sålunda föreslår, äro väsentligen av samma art och

äro delvis betingade av samma förhållanden, som framkallat behovet av en

mera reguljär upplysning för innehavarna av kommunala förtroendeuppdrag.

Redogörelsen i det följande upptager därför -— förutom de särskilda

spörsmål rörande upplysning för de kommunala förtroendemännen, vilka

sammanhänga med kommunindelningsreformen — även frågor, som äro

gemensamma för denna upplysning och den av kommittén föreslagna reguljära

informationsverksamheten.

Utredningens tillkomst.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1946 tillkallade

chefen för socialdepartementet samma dag tre sakkunniga1 att verkställa

utredning rörande statsmakternas medverkan för utarbetande av handböcker

och korrespondenskurser i sociala frågor för i första hand kommunala

förtroendemän och tjänstemän. I anledning av den förestående kommunindelningsreformen

har jag — enligt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 15

november 1946 — dels uppdragit åt nämnda sakkunniga att verkställa utredning

jämväl beträffande kursverksamhet för kommunala förtroendemän,

dels ock tillkallat ytterligare en sakkunnig2 att deltaga vid utredningen

rörande sistnämnda fråga. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 30 maj 1947

har förordnats, att utredningen fr. o. m. den 1 juli 1947 skall bedrivas

inom inrikesdepartementet. De sakkunniga, vilka antagit namnet kommittén

för kommunal upplysningsverksamhet, ha avgivit ett den 13 december

1947 dagtecknat betänkande angående kommunal upplysningsverksamhet

(SOU 1947:76).

Yttranden över betänkandet ha, efter remiss, avgivits av socialstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, statens byggnadslånebyrå, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser — med överlämnande

av yttranden från 57 städer, 30 köpingar, 1 municipalsamhälle

och 170 landskommuner — civilförsvarsstyrelsen, statens brandinspektion,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet,

1 De sakkunniga voro direktören i svenska landskommunernas förbund Sixten Larsson,

politices magistern Arne Andersson och ledamoten av riksdagens andra kammare, sekreteraren

Adolf Wallentheim.

2 Den nytillkallade sakkunnigen var docenten G. E. Heckschcr.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

statskontoret, skolöverstyrelsen, egnahemsstyrelsen, nämnden för utgivande

av förvaltningsrättsliga publikationer, soeialinstitutet i Stockholm, socialinstitutet

i Göteborg, sydsvenska socialinstitutet, centralförbundet för socialt

arbete, svenska socialvårdsförbundet, svenska sjukkasseförbundet,

svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, samverkande bildningsförbunden —• med överlämnande

av yttranden från arbetarnas bildningsförbund, svenska landsbygdens

studieförbund, studieförbundet medborgarskolan och Sveriges blåbandsförening

— Hermods korrespondensinstitut, NKI-skolan, brevskolan,

kooperativa förbundets skola Vår gård, högerns medborgarskola samt landsorganisationen.

Kommitténs förslag.

Behovet av upplysningsverksamhet.

Enligt kommitténs mening behöva de kommunala förtroendemännen i

viss utsträckning utbilda sig för sina uppgifter. Rörande de allmänna

orsakerna till utbildningsbehovet anför kommittén, att den

kommunala verksamheten under de senaste femtio åren ökats i allt snabbare

takt, samtidigt som det kommunala arbetet utvecklats mot allt starkare

differentiering och komplicering. Stegringen av de kommunala uppgifternas

antal hade varit en följd delvis av kommunernas egna initiativ

men än mera av statens ingripande. Detta gällde främst socialpolitiken.

Det kommunala arbetet hade fått ett förändrat innehåll genom att den relativt

obundna kommunala beslutanderätt, som karakteriserade 1862 års

kommunalförfattningar, numera på ett flertal områden avlösts av ett statligt

kontrollsystem. Det statliga inflytandet hade från början tagit sikte

på att förhindra kommunala övergrepp. Efter hand hade det emellertid

mer och mer framstått som ett statligt intresse att framtvinga initiativ och

åtgärder från kommunernas sida i syfte att tillförsäkra medborgarna en

lika gynnsam behandling oberoende av kommuntillhörigheten. På en rad

områden hade skapats garantier för viss minimistandard, och kontrollen

över att medborgarna erbjödos likvärdiga samhälleliga förmåner hade

skärpts. De statsbidrag, som i samband därmed lämnats, hade i sin tur

medfört ökat statligt inflytande på den kommunala verksamhet, som stödet

gällt. Statsbidragsreglerna vore mycket invecklade. De hade även fört

med sig ett vidlyftigt blankettmaterial. Kommunerna hade därjämte att

iakttaga vissa fatalietider och andra formföreskrifter. För handläggning av

t. ex. vissa barnavårds- och alkoholistvårdsärenden krävdes numera en

nästan domstolsmässig precision och vid bestämmandet av sociala förmåner

ofta invecklade beräkningar, som måste utföras under iakttagande av

en mångfald olika faktorer. Beträffande omfattningen av det kommunala

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

författningsmaterialet kunde nämnas, att den av Sundberg och Berglund

utgivna »Kommunal författningshandbok», vilken vore en i huvudsak

okommenterad edition av i praktiskt kommunalt arbete tillämpliga författningar,

omfattade 1 482 sidor samt upptoge eller hänvisade till 1 072 författningar.

Omslutningssiffran för de samlade kommunala utgifterna, som

på 1870-talet uppgick till mindre än 50 miljoner kronor per år, vore numera

omkring 2 000 miljoner kronor.

Kommittén framhåller vidare, att antalet förvaltningsorgan — obligatoriska

eller fakultativa — i en landskommun på cirka 2 000 invånare numera

regelmässigt utgjorde ett tjugutal. I en större landskommun liksom

i stadskommunerna vore antalet förvaltningsorgan betydligt större. Kommunalstyrelsen

torde f. n. utövas av sammanlagt minst 150 000 personer,

av vilka ungefär 60 000 vore ledamöter i primärkommunernas fullmäktigeförsamlingar.

Svårigheter att besätta de kommunala förtroendeposterna förefunnes i

allmänhet icke, då fråga vore om ledamotskap i de primärkommunala fullmäktigförsamlingarna

eller i nämnder och styrelser, vilka sammanträdde

endast en eller annan gång om året. Dessa uppdrag kunde också som regel

någorlunda tillfredsställande fullgöras med den sakkunskap, som förvärvades

under arbetets gång. Svårigheterna gjorde sig på allvar gällande först

i fråga om de verkligt arbetstyngda uppdragen: ordförandeskap i organ

sådana som drätselkammare, kommunalnämnd, fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd,

folkskolestyrelse m. fl. Även ledamöterna i dessa nämnder

hade ofta en rätt betydande arbetsbörda, icke minst när de företrädde en

minoritet, som hade bestämt intresse av att icke helt bli utestängd från de

verkliga avgörandena.

Den viktigaste orsaken till angivna svårigheter vore enligt kommitténs

mening den kommunala verksamhetens alltmer komplicerade natur. Kompliceringen

gjorde sig särskilt märkbar hos de förvaltande organen, och det

vore hos dessa och icke i fullmäktigeförsamlingarna, som den kommunala

verksamhetens tyngdpunkt låge. I kommuner, som saknade tjänstemän,

fölle huvudparten av arbetet på ordförandena; dessa måste ägna avsevärd

del av sin fritid åt organets expeditionella angelägenheter och andra verkställighetsåtgärder.

Ordföranden hade också ofta ansvaret för att organet

höll sig ä jour med utvecklingen. Han måste därför utveckla sig till något

av en specialist på kommunal förvaltning med icke oväsentliga kunskaper

bl. a. inom olika grenar av förvaltningsrätten.

1 de kommuner, där tjänstemän funnes anställda, vore förhållandena

delvis annorlunda. Förtroendemännen behövde där icke befatta sig med

expeditionella angelägenheter och finge bättre tid för principiella överväganden.

Å andra sidan vore det uppenbart, att en förtroendeman stundom

kunde ha svårt att hävda sig gentemot en tjänsteman, som besutte en mera

ingående kännedom om det särskilda verksamhetsområde, som vore i fråga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Detta finge lätt till följd, att förtroendemännen förlorade intresset för den

kommunala verksamheten. Det förekomme även, att tjänstemän missbrukade

det inflytande, som sammanhängde med deras juridiska, administrativa

och tekniska kunnande.

Kommittén uttalar vidare, att den kommunala självstyrelsens värde bl. a.

låge däri, att den beredde tillfälle för ett betydande antal medborgare att

aktivt deltaga i handläggningen av offentliga angelägenheter. Den politiska

demokratiens existens vore fördenskull till icke ringa del beroende av den

kommunala självstyrelsens fortbestånd. Härav följde, att man vid lösningen

av det kommunala arbetets grundproblem i första hand måste inrikta

sig på sådana åtgärder, genom vilka man beredde kommunalmännen

möjlighet att göra självständiga insatser av direkt betydelse, icke minst

genom deltagande i själva förvaltningsarbetet. Enär möjligheterna att förenkla

den kommunala verksamheten vore begränsade och då det icke vore

tänkbart eller ens önskvärt att utbygga en statlig konsulentorganisation i

sådan omfattning, att kommunalmännen hos konsulenterna kunde inhämta

råd och anvisningar vid varje uppkommande svårighet, måste man enligt

kommitténs uppfattning direkt söka utbilda de kommunala förtroendemännen

för deras uppgifter. Specialiseringen finge dock icke bli sådan, att den

förlamade förtroendemännens allmänna omdömesförmåga eller minskade

förståelsen för allmänhetens önskemål.

Vad särskilt angår det behov av utbildning, som sammanhänger

med kommunindelningsreformen, finner kommittén

upplysningsverksamhet påkallad både i sådana fall, då kommuner, som

önska anställa tjänstemän, icke kunna få kvalificerade sökande till tjänsterna,

som även i de fall, då tjänstemän omedelbart komma att anställas i

de förstorade kommunerna.

Med avseende å förstnämnda fall framhåller kommittén, att anställandet

av tjänstemän för landskommunernas kamerala och sociala arbetsuppgifter

hittills regelmässigt ägt rum i samband med centralisering av medelsförvaltningen

enligt 44 § 3 mom. lagen om kommunalstyrelse på landet.

Sådan centralisering hade så gott som undantagslöst inneburit inrättandet

av kommunalkontor och anställandet av kommunalkamrerare. Centraliseringen

hade i flertalet fall kommit att sträcka sig betydligt längre än till

själva medelsförvaltningen. I det övervägande antalet fall vore kommunalkamrerarna

sålunda sekreterare och verkställande tjänstemän hos de viktigare

förvaltningsorganen. I ett antal av de större landskommunerna hade

därtill anställts kvalificerade tjänstemän för de socialvårdande organen.

Medelsförvaltningen vore f. n. centraliserad i omkring 300 landskommuner.

Kommittén anför vidare, att enligt de preliminära förslag till ny kommunindelning,

vilka i juni 1947 avgivits av för ändamålet tillkallade utredningsmän,

antalet landskommuner, vilket den 1 januari 1946 uppgick till 2 387,

skulle komma att minskas till 916. Om man utginge ifrån att centraliserad

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

medelsförvaltning efter kommunsammanslagningen skulle förekomma i

minst samma omfattning i de nya kommunerna som i nuvarande kommuner

av motsvarande storleksordning, skulle man komma fram till att sådan

förvaltningsform i och med kommunsammanslagningen skulle finnas genomförd

i sammanlagt cirka 400 landskommuner. Med hänsyn bl. a. till

de under de senaste åren framträdande tendenserna till ytterligare ökad

centralisering borde dock denna siffra enligt kommitténs mening höjas med

minst ett hundratal. Då därjämte kommunsammanslagningen i och för

sig torde stimulera centraliseringen av medelsförvaltningen och övergången

till tjänstemannasystem samt en sådan övergång syntes bliva starkt påskyndad

genom det pågående reformarbetet, hölle kommittén för troligt,

att kort tid efter kommunsammanslagningen behov av kommunalkamreraretjänster

kunde komma att göra sig gällande i sammanlagt omkring 600

landskommuner. Detta skulle innebära en fördubbling på kort tid av det

nuvarande antalet befattningar av detta slag. Därtill komme en fortsatt

utbyggnad av tjänstemannasystemet i de landskommuner, som redan centraliserat

förvaltningen. Även i stadskommunerna komme reformarbetet att

kräva ytterligare specialutbildad arbetskraft. Konkurrens om denna arbetskraft

— diplomerade från socialinstituten -—■ vore också att vänta från

andra håll, bl. a. från industrien, sjukhusförvaltningen och vissa grenar av

statsförvaltningen.

Kommittén anför vidare, att den fört vissa överläggningar med ledningarna

för socialinstituten. Dessa trodde sig om att fram till 1950 på den

socialkommunala linjen kunna utbilda det antal personer, som erfordras

för att i det närmaste täcka efterfrågan i anledning av kommunindelningsreformen.

Emellertid hade hittills elevtillströmningen visat sig icke motsvara

behovet. Instituten hade varit beredda att höstterminen 1947 till den

socialkommunala linjen mottaga cirka 100 elever. Endast 69 sökande hade

emellertid anmält sig, av vilka 53 antagits. Anledningen till den minskade

elevtillströmningen vore enligt kommitténs mening främst att söka i de

allmänna förhållandena på arbetsmarknaden. Dock syntes i någon mån

ha bidragit de enligt kommitténs uppfattning väl försiktiga uttalandena om

behovet av specialutbildad arbetskraft inför kommunindelningsreformen.

På grund av vad sålunda anförts anser kommittén, att den situationen

mycket väl kan uppkomma vid tiden för kommunsammanslagningen, att

kommuner, som önska anställa tjänstemän, icke kunna få kvalificerade

sökande till tjänsterna. För att säkerställa kommunalförvaltningens effektivitet

är det då nödvändigt att så långt sig göra låter hjälpa förtroendemännen

att handha förvaltningen utan biträde av kvalificerade tjänstemän.

I första hand kommer då i fråga en för detta ändamål tillrättalagd

kursverksamhet.

Även för de förstorade kommuner, där tjänstemän omedelbart komma

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

att anställas, finner kommittén en kursverksamhet för förtroendemännen

— om också av något annan utformning — vara av största betydelse. Det

gällde i detta fall, anför kommittén, att anpassa förtroendemännen till de

nya och större förhållandena och medverka till att lekmannainflytandet

bibehölles. Det låge enligt kommitténs mening nära till hands att förmoda,

att förtroendemän med erfarenheter från de mindre förhållandena i småkommunerna,

ofta finge svårt att på rätt sätt hävda sig mot den eller de

tjänstemän, som anställdes i storkommunen. Bleve tjänstemannainslaget

i de nybildade kommunerna starkt, utgjorde denna omständighet ett ytterligare

motiv för kursverksamhet.

Upplysningsverksamhetens allmänna planläggning.

De åtgärder, kommittén föreslår i syfte att främja kommunalmännens

utbildning, avse bl. a. att bereda dem god tillgång till handböcker samt erforderlig

information från olika statliga tillsynsorgan. Man kunde emellertid

enligt kommitténs mening icke vänta, att handböcker rörande författningskomplex

i någon nämnvärd utsträckning skulle ägnas ett planmässigt

förhandsstudium från kommunalmännens sida. Vidare vore de författningar,

som gällde den kommunala och sociala verksamheten, ofta icke avgörande

för verksamhetens praktiska gestaltning. Verksamheten kunde sålunda

giva upphov till administrativa och tekniska problem och det vore

ofta väsentligt att vid genomförandet av olika åtgärder beakta psykologiska

faktorer. Om sådana förhållanden gåve handböckerna i regel icke några

anvisningar. Ytterligare handledning för kommunalmännen i form av

korrespondensundervisning samt i muntlig form i samband med kurser

och föreläsningar vore därför erforderlig. De muntliga kurserna vore av

särskilt värde på grund av samvaron mellan deltagarna och möjligheterna

till diskussion m. m. Betydelsen härav framträdde isynnerhet då det gällde

att väcka intresse för nya arbetsuppgifter och nya arbetsmetoder samt att

klarlägga principiella frågeställningar in. m. Vidare vore det till nytta att

kommunalmän och representanter för den centrala administrationen finge

personlig kontakt. Även såsom en allmän stimulans i arbetet hade kurserna

betydelse.

Den utbildning, som skall meddelas i anledning av kommunindelningsreformen,

anses i första hand böra ske genom kursverksamhet.

Principerna för kostnadsfördelningen.

Enligt kommitténs uppfattning kan det övervägas, huruvida kostnaderna

för ifrågavarande verksamhet böra bäras av kommunerna eller av staten.

För det förstnämnda alternativet talade, att verksamheten riktade sig så

gott som uteslutande till kommunalmännen och vore avsedd att underlätta

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

kommunernas arbete. En motsatt ståndpunkt åter syntes vara motiverad

redan med hänsyn till upplysningsverksamhetens allmänna betydelse och

vikten av att dess omfattning icke gjordes beroende av växlande och måhända

tillfälliga omständigheter i de särskilda kommunerna. Därtill komme

emellertid, att behovet av upplysningsverksamhet till övervägande del orsakats

genom utvecklingen av de uppgifter, som ålagts kommunerna av

staten, icke av vad kommunerna självmant åtagit sig. Över huvud syntes

dessa rikskommunala eller självförvaltningsuppgifter numera helt dominera

inom det kommunala arbetet. Då kommunernas förtroendemän således

i mycket stor utsträckning handhade uppgifter, vilka eljest måst övertagas

av statliga tjänstemän, vore det rimligt, att staten bekostade utbildningen

av dessa förtroendemän lika väl som av sina egna tjänstemän. På

dessa grunder ville kommittén förorda, att kostnaderna i huvudsak skulle

bäras av statsverket, ehuru även kommunala bidrag på särskilda punkter

kunde komma i fråga.

Litteratur och information.

I fråga om nu befintliga litteratur- och infor mation smöj

ligheter erinrar kommittén, att den grundläggande källan för ny

lagstiftning utgjordes av svensk författningssamling. Sammanställningar

av gällande författningar funnes i vissa okommenterade författningshandböcker,

främst den årligen utkommande Sveriges rikes lag och den på uppdrag

av Stockholms stadskollegium utgivna Kommunal författningshandbok.

Om samtliga dessa publikationer gällde, att de vore svårtillgängliga

för lekmannen. Detsamma vore ofta även förhållandet med förarbetena till

författningarna: kommittébetänkanden, propositioner och utskottsut
låtanden.

Också i de kommenterade författningsupplagor, vilka utgivits, vore framställningssättet

stundom mer svårfattligt än som vore påkallat av ämnets

natur. Arbetena tyngdes därjämte icke sällan av att vid sidan av den kommenterade

lagtexten ett stort antal andra författningar avtrycktes, vilka

visserligen vore av intresse i sammanhanget men som återfunnes även i

andra lagkommentarer. Härigenom ökades kostnaderna för böckerna. Slutligen

bleve handböckerna ofta relativt snabbt föråldrade, då nya upplagor

vanligen icke utgåvos i samma takt som författningarna ändrades.

Vid sidan av nu angivna kommentarer förekomine läroböcker och uppslagsverk.

Vissa av läroböckerna vore emellertid endast översiktsarbeten,

vilka vore helt otillräckliga för dem, som hade att tillämpa gällande bestämmelser.

Andra, som innehölle principframställningar, måste för det

praktiska kommunala arbetet kompletteras genom studier av själva författningstexterna.

Vissa på området förekommande standardverk av högt

vetenskapligt värde vore alltför svårtillgängliga. En del av uppslagsverken

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

såsom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets kalender vore däremot

av största värde för de aktiva kommunalmännen.

Slutligen funnes ett betydande antal facktidskrifter, vilka under nuvarande

förhållanden måhända utgjorde det viktigaste medlet för att till

kommunerna sprida upplysning om lagstiftningens utveckling och om

tillämpad praxis. Hit hörde landskommunernas tidskrift, den av pensionsstyrelsen

utgivna tidskriften Folkpensioneringen, publikationen Från departement

och nämnder, Tidskrift för taxeringsnämnder m. fl.

Information från statliga organ förekommer numera i stor utsträckning.

Kommittén erinrar härvid, att socialstyrelsen utgåve en periodisk publikation

»Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor», vilken torde kommentera

samtliga nyutkomna författningar, som direkt berörde fattigvårdsstyrelser

och barnavårdsnämnder, varjämte styrelsen utgivit en handbok för mödrahjälpsverksamheten.

Även andra myndigheter utövade i viss utsträckning

informationsverksamhet. Behovet av information vore dock på vissa områden

icke nöjaktigt tillgodosett.

Kommittén avslutar sin redogörelse för nu rådande förhållanden med

att beröra den möjlighet att främja tillkomsten av förvaltningslitteratur,

som öppnats genom att å riksstaten sedan budgetåret 1946/47 under andra

huvudtiteln upptagits ett reservationsanslag till bidrag till utgivande av

författningskommentarer in. in. Anslaget, som för ett vart av budgetåren

1946/47 och 1947/48 uppförts med 25 000 kronor, varav 300 kronor beräknats

till sekreterararvode och 200 kronor till expenser, är avsett att användas

för att främja tillkomsten av författningskommentarer, författningssamlingar

och annan vägledande litteratur inom förvaltningsrätten och angränsande

områden. För handläggning av hithörande ärenden har inrättats

ett särskilt organ, nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga

publikationer. Nämnden skall bestå av fem ledamöter, av vilka en skall

vara vetenskapsman inom förvaltningsrättens område eller angränsande

områden och de övriga äga erfarenhet från olika grenar av stats- och kommunalförvaltningen.

Enligt sin instruktion har nämnden att i den mån

tillgängliga medel förslå träffa avtal om utarbetande av manuskript till

verk av nyss nämnt slag. Där ej Kungl. Maj :t annat medgiver skall härför

anlitas stats- eller kommunaltjänsteman samt avtalet innehålla, att författarrätten

utan inskränkning överlåtes på staten. Ersättning för arbetet

skall, där ej Kungl. Maj :t för visst fall annorlunda förordnar, utgå med

beloppet av de avlöningsförmåner, om vilka författaren gått miste under

tjänstledighet för utarbetande av manuskriptet. I avtalet bör dessutom

stadgas skyldighet för den som uppburit avtalad ersättning att återgälda

denna, i den mån avtalet ej fullgöres. Efter prövning av manuskriptet

skall nämnden antingen själv ombesörja eller med statlig myndighet överenskomma

om verkets tryckning och försäljning för statens räkning eller

avtala med förläggare om dess utgivande. I sistnämnda fall bör viss del av

upplagan tillförsäkras staten kostnadsfritt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mctj.ts proposition nr 165.

Beträffande den allmänna karaktären av förefintligt

handboksbehov anför kommittén bl. a.

Kommunalmännen ha enligt kommitténs uppfattning behov av såväl

kompletta, aktuella lagtexter, där de för alla förekommande problem

kunde finna exakta uppgifter, som även av lagkommentarer, läroböcker

eller resonerande framställningar av annat slag. En resonerande framställning

utan lagtext kan i och för sig giva tillräcklig orientering för den nyvalde

förtroendemannen, men i fortsättningen ställes han nästan alltid inför

frågor, som icke beröras i denna, och där han måste ha tillgång till

själva lagtexten. Dessutom måste man söka motverka frestelsen att börja

tolka och draga slutsatser av en översiktlig framställning i stället för att

gå till de faktiskt gällande bestämmelserna. Utan kommentarer eller resonerande

framställning är lagtexten å andra sidan ofta nästan obegriplig

för den som saknar speciell utbildning. Slutligen bör framhållas betydelsen

av att den vetenskapliga forskningen på området icke försummas.

Även om endast ett fåtal kommunalmän ha möjligheter att direkt draga

praktisk nytta av eller över huvud finna tid att tillgodogöra sig arbeten av

rent vetenskaplig karaktär, måste dessa likväl indirekt få utomordentligt

stor betydelse: dels såsom grundval för dem som skola utarbeta framställningar

av mera lättillgänglig natur, dels — och icke minst — för

själva lagstiftningsarbetet.

Kommittén framhåller vidare, att inom vissa förvaltningsområden något

behov av handböcker av sedvanligt slag ännu icke gjort sig gällande

med särskild styrka, beroende på att de statliga tillsynsorganen val sörjt

för upplysningsverksamheten. Detta vore exempelvis förhållandet beträffande

familjebidragsverksamheten och hjälpverksamheten för arbetslösa.

På vissa områden förelåge å andra sidan uppenbara luckor, t. ex. i fråga

om åtgärderna för bostadsförsörjningens främjande. På andra betydelsefulla

avsnitt syntes en komplettering önskvärd eller nödvändig, främst därför

att vissa handböcker vore föråldrade. På de områden, där statlig detaljkontroll

förekomme, bleve givetvis behovet av handböcker i icke ringa

grad beroende på omfattningen av de upplysningsåtgärder, som komme att

vidtagas från tillsynsorganens sida. Oberoende av omfattningen av dessa

åtgärder komme dock säkerligen att kvarstå ett mycket betydande behov

av handböcker av olika slag. Även på andra områden, där den direkta statliga

informationen till de kommunala organen vore tillfredsställande, kunde

det förefinnas ett stort behov av handböcker för bland andra folkbildningsorganisationerna

och de politiska partierna — icke i första hand för direkt

användning i deras allmänna upplysningsverksamhet men väl för att studeras

av kursledare, lärare, föreläsare, utredningsmän in. fl. på tillhörande

områden.

1 detta sammanhang upptager kommittén frågan om h andböckc rnas

pris. Kommittén framhåller härutinnan, att den kommunala förvaltningslitteraturen

icke sällan betingade priser, som gjorde den svårförvärvad

ej blott för enskilda kommunalmän ulan även för de kommunala

myndigheterna, åtminstone i ekonomiskt mindre bärkraftiga kom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

numer. Om man kunde åstadkomma rimliga priser på handböckerna,

komme helt säkert kommunernas vilja att kostnadsfritt utdela dem till

en att öka. ka^i e priser på de kvalificerade författningshandböckerna

komme därför att öka upplagorna och möjliggöra, att nya

upplagor utgåves med tätare mellanrum. För att åstadkomma de lägre

priserna och de större upplagorna syntes statligt stöd i vissa fall bli erforderligt.

En statlig subvention borde emellertid givetvis förbindas med betryggande

villkor, som säkerställde den avsedda prisnedsättningen.

Enligt kommitténs mening erforderliga åtgärder skulle alltså

åsyfta att få fram lämpliga handböcker på områden, där sådana erfarenhetsmässigt

äro behövliga, att underlätta utgivandet med icke alltför långa

mellanrum och särskilt när författningsändringar förekommit av nya upplagor

av redan befintliga handböcker samt att åstadkomma en låg prissättning

på handböckerna.

Kommittén anser det böra övervägas att utvidga publikationen Sveriges

Rikes Lag, så att i densamma inrymmas dels vissa lagtexter in. in. av värde

huvudsakligen för den centrala förvaltningen, dels alla författningar, som

nu ingå i Kommunal författningshandbok. Publikationen skulle i samband

därmed uppdelas på två band. För ett framkommet uppslag, att svensk författningssamling

skulle uppdelas på serier och utgivas enligt lösbladssystem,

finnei kommittén vissa skäl tala men anser frågan böra lösas ur

andra synpunkter än de kommunala. Däremot förordar kommittén, att

författningar, i vilka göras ändringar av större omfattning och betydelse,

regelmässigt omtryckas i sin helhet med angivande av de paragrafer, som

äro nya eller beröras av ändringarna.

Härefter anför kommittén.

Även om man med olika åtgärder av förut angivet slag skulle bliva i

stånd att bereda kommunala myndigheter och förtroendemän ständig tillgång

till aktuell lagtext, skulle emellertid endast en ringa del av problemet

vara löst. Det stora flertalet förtroendemän saknar nämligen vana att

läsa ellei första lagtext. För ordförandena i kommunala organ föreligger

därför i regel stort behov av kommenterad lagtext (typ Linders: Fattigvårdslagen).

För ledamöterna i kommunernas beslutande och förvaltande

organ kunna resonerande framställningar (typ Höjer: En svensk medborgares

trygghet mot nöd eller Aldén-Olsson: Svensk kommunalkunskap)

ofta vara att föredraga.

Vid övervägande av frågan på vad sätt tillkomsten av handböcker skall

främjas har kommittén funnit, att denna uppgift åtminstone delvis torde

hgga inom ramen av det uppdrag, som tilldelats nämnden för förval tningsrättsliga

publikationer. Ä andra sidan anser kommittén, att nämnden med

nuvarande organisation och uppgifter knappast är i stånd att lösa problemet

i dess helhet. I betänkandet framföras i denna fråga följande synpunkter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Då nämnden bl. a. måste arbeta för att främja det förvaltningsvetenskapliga

forskningsarbetet, finns det anledning förutsätta, att nämnden i

första hand måste vara intresserad av att understödja sådana arbeten,

som vid sidan av sin praktiska användbarhet också innebära något av

vetenskaplig originalforskning. Det förefaller också, som om nämndens instruktion

i vissa hänseenden vore alltför snäv för en effektiv verksamhet,

varom här är fråga. Under sitt första verksamhetsår har nämnden icke

varit i tillfälle att fördela mera än en mindre del av det i och för sig blygsamma

anslag, som stått till dess förfogande. Sålunda har nämnden funnit

sig förhindrad att understödja utgivandet av redan föreliggande författningshandböcker

i nya upplagor, även i fall där detta utan understöd icke

sker, därför att förestående lagändringar inom kort väntades göra även

den nya upplagan föråldrad och denna sålunda icke kunde bli ekonomiskt

bärande. Det synes vidare icke vara lyckligt att ens i första hand begränsa

subventionsmöjligheterna till de fall, där arbetet utföres av stats- eller

kommunaltjänstemän, vilka behöva tjänstledighet för ändamålet. Tvärtom

synes anslag för värdefulla ehuru ekonomiskt mindre lönande arbeten böra

kunna utgå på samma sätt och under samma förutsättningar oavsett om

författaren är anställd i allmän tjänst eller icke och oavsett om han begär

tjänstledighet eller utför arbetet på fritid. Restriktioner och detalj föreskrifter

av detta slag motverka endast det avsedda huvudändamålet utan

att skapa någon ökad säkerhet mot missbruk.

Kommittén har övervägt, om uppgiften att sörja för utgivandet av handböcker

lämpligen skulle kunna åläggas något annat organ. Det syntes

emellertid kommittén svårt för att icke säga omöjligt att draga någon bestämd

gräns mellan denna verksamhet och de uppgifter, som redan ålagts

nämnden. Om två skilda organ skulle vara verksamma på området, uppstode

därför allvarlig risk såväl för dubbelarbete och överorganisation som

även för att vissa uppgifter på gränsen mellan de båda verksamhetsområdena

kunde komma att bliva helt obeaktade. Kommittén har i ärendet

överlagt med nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer.

Denna hade icke några principiella invändningar mot att dess verksamhetsområde

vidgas. På grund därav föreslår kommittén, att den statliga

subventioneringsverksainheten i fråga om handböcker helt förlägges

till nämnden.

Vid bifall till detta förslag bör, enligt vad kommittén framhåller, nämnden

utökas med två ledamöter. 1 instruktionen bör föreskrivas, att minst

två av nämndens ledamöter skola äga god kännedom om kommunal förvaltning,

minst en beträffande städerna och minst en beträffande landskommunerna.

Instruktionen bör därjämte ändras även i vissa andra hänseenden.

Slutligen anför kommittén, att anslaget till nämndens verksamhet måste

avsevärt höjas, om densamma skall kunna få väsentligt större räckvidd.

Subventionsverksamheten borde emellertid under ett försöksstadium vara

av mindre omfattning samt successivt utbyggas i den mån vunna erfarenheter

gåve anledning därtill. Kommittén inskränkte sig därför till att före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

slå, att anslaget för budgetåret 1948/49 höjdes från nuvarande 25 000 till

50 000 kronor. Anslaget borde givas karaktären av reservationsanslag.

Därutöver borde nämnden erhålla ett anslag på 3 000 kronor per år för

arvode åt nämndens sekreterare samt likaledes 3 000 kronor per år för

omkostnader inklusive dagarvoden åt nämndens ordförande och ledamöter.

Vad angår informationsverksamhet genom tidskrifter

har kommittén icke funnit anledning förorda statsunderstöd i vidare mån

än att bidrag förutsättes skola kunna — med anlitande av det anslag, som

står till förfogande för nämnden för förvaltningsrättsliga publikationer —

beviljas för utgivande i enstaka fall av specialnummer av större omfattning

för ingående behandling av någon särskild fråga.

Kommittén föreslår, att den informationsverksamhet från

statliga myndigheter, vilken nu förekommer, fullföljes och intensifieras.

Kommittén erinrar härvid om att informationen i vissa fall

icke vore tillfredsställande. På ett par viktiga områden hade information

hittills praktiskt taget icke alls förekommit, nämligen beträffande den

allmänna hälsovården och folkskoleväsendet. Kommittén anser önskvärt,

att upplysningsverksamhet kommer till stånd på dessa områden. I fråga

om kostnaderna för myndighetsmeddelanden av angiven art upplyser kommittén,

att hela kostnaden för tryckning, inslagning, adressering och expedition

(ej porto) av ett 16-sidigt häfte i en upplaga på 7 000 exemplar

—- varav dock icke hela upplagan skulle utsändas — komme att uppgå

till cirka 800 kronor. Den närmare utformningen av åtgärderna på området

anser kommittén kunna överlämnas till de närmast berörda statliga

organen, vilka böra erhålla särskilt anslag för ändamålet.

I anledning av kommunindelningsreformen förordas i betänkandet, att

personlig handledning skulle lämnas förtroendemännen av vissa statliga

befattningshavare (statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter, barnavårdsassistenter,

statens folkskolinspektörer m. fl.). Dessa skulle efter

kommunsammanslagningen i första hand ägna sin verksamhet åt de nybildade

kommunerna. Huvudvikten borde därvid icke läggas vid inspektion

i egentlig mening utan vid rådgivning.

Slutligen föreslår kommittén, att vid remiss till kommuner av betänkanden,

som ingå i serien statens offentliga utredningar, sammanfattningar

göras av betänkandenas innehåll.

Korrespondensundervisning.

Beträffande korrespondensundervisningens allmänna

karaktär framhålles i betänkandet, att undervisningen bygger på att

deltagaren studerar särskilt utarbetade kursbrev, vilka antingen enbart

eller tillsammans med anvisad litteratur ge de sakupplysningar och de övriga

anvisningar, som äro nödvändiga. Kontroll över att deltagaren till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

godogör sig kursen erhålles genom att han har att insända svar till korrespondensinstitutet

på de frågor, som finnas i breven. Genom rättelser av

eventuella felaktigheter och genom att besvara de frågor, som kursdeltagaren

ställer till institutet, kan detta ge ytterligare förklaringar angående

svårare problem i kursen, kompletterande upplysningar och i övrigt den

handledning, som i varje särskilt fall är erforderlig.

Nu förefintliga möjligheter att genom brevkurser inhämta

kunskap i kommunala ämnen, anser kommittén icke tillfredsställande.

Korrespondensinstitutens kurser vore enligt kommitténs mening alltför

summariska och toge alltför liten hänsyn till de praktiska problemen. Av

vissa organisationer -—• såsom svenska socialvårdsförbundet (fattigvårdsoch

barnavårdsförbundet), svenska sjukkasseförbundet, svenska landskommunernas

förbund — delvis i samarbete med brevskolan utgivna kurser

hade varit mera lämpliga. För att en fullt tillfredsställande undervisning

skulle kunna komma till stånd i erforderlig omfattning fordrades emellertid,

att staten medverkade för tillkomsten av kurser.

Rörande de föreslagna kursernas utformning anför kommittén

vid behandling av frågan om den reguljära kursverksamheten, att

kurserna borde vara sådana, att de kunde läggas till grund för praktisk

verksamhet inom vissa bestämda områden. Kurserna borde i regel vara ingående

och detaljerade samt ge vägledning för det praktiska handlandet.

Fullständighet kunde eller borde dock icke eftersträvas. En annan fordran

på korrespondensundervisningen vore, att densamma borde kunna tjäna

såsom förberedelse till de muntliga kurser och konferenser, vilka avsåges

för kommunalmännen. Undervisningen borde kunna användas både av

enskilda och av studiecirklar.

Enligt kommitténs förslag skulle särskilda kurser utarbetas för olika

kommunala organ: kommunalnämnder, folkskolestyrelser, hälsovårdsnämnder,

pensionsnämnder in. fl. I vissa fall syntes flera kurser för ett organs

verksamhet vara erforderliga. Kommittén rekommenderade, att kurser anordnades

beträffande nya och nyligen reformerade verksamhetsgrenar,

t. ex. folkpensioneringen, sjukförsäkringen och bostadspolitiken samt beträffande

byggnads- och hälsovårdslagstiftningen. Även i fråga om sådana

grenar av den kommunala och sociala verksamheten, vilka inom en nära

framtid komme att undergå mera genomgripande förändringar, kunde en

korrespondenskurs vara motiverad.

I övrigt anför kommittén rörande kursernas utformning bl. a.

Då stora kurser kunna verka avskräckande, bör varje kurs icke innehålla

mer än 200 trycksidor, helst mindre. Sådana områden, som kräva

utförlig framställning, böra hellre behandlas i flera smärre kurser än i en

enda stor. Därigenom underlättas även studiernas bedrivande i etapper.

Det torde också bli lättare att hålla mindre kurser aktuella, i det att nytryck

icke behövde bli så kostsamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

K in serna böra icke vara för svåra. De få icke heller förutsätta några

mera omfattande förkunskaper men väl en sådan förtrogenhet med ämnesområdets

praktiska problem, som på området verksamma kommunalmän

kunna förutsättas besitta.

Stor omsorg måste ägnas den språkliga utformningen. I den mån diagram,

teckningar och annat bildmaterial kunna underlätta studierna eller

göra breven mera lättlästa, böra sådana användas.

För att hålla kurserna aktuella måste sörjas för att sakkunnig person

hos kursledningen gör påpekanden om eventuella förändringar. Vid större

ändringar bör kursen helt eller delvis nytryckas; smärre ändringar kunna

göras på tilläggsblad, som biläggas kursbreven.

Deltagarna förelagda frågor böra vara sådana, där deltagaren har att

taga ställning till exempel, vilkas besvarande förutsätter kunskaper om

de principer, för vilka redogörelse lämnats i breven. Lämpligt är, att kursdeltagaren

får ifylla vanligen förekommande blanketter. För granskningen

av svarsuppgifter måste kvalificerad personal anlitas, särskilt som kursdeltagarna

måste få möjlighet att få svar på sådana frågor, som kanske

icke direkt behandlas i kursen men som uppkommit inom den egna nämndens

arbete.

Ur pedagogiska synpunkter böra kursbreven vara relativt små, 16—20

sidor.

Upplagornas storlek måste givetvis bestämmas med hänsyn till den beräknade

efterfrågan på kurserna. Upplagor på 1 500 exemplar synas emellertid

ofta vara lämpliga. Om efterfrågan på en kurs är mera varaktig,

anser kommittén det hellre vara att föredraga, att nytryck senare företages;

därigenom blir det möjligt att i själva''breven beakta inträdda förändringar.

I fråga om verksamhetens organisation har kommittén till

övervägande upptagit ett förslag, att vid socialinstitutet i Stockholm skulle

inrättas en särskild korrespondensavdelning. Härigenom skulle enligt kommitténs

mening vissa fördelar kunna vinnas. Sålunda skulle institutets lärare

i sådant fall kunna antagas bli särskilt intresserade för att utarbeta

kurser. Lärarna skulle även kunna följa granskningsarbetet. Kurserna

skulle kunna användas för socialinstitutets undervisning, särskilt för sådana

elever, som vore förhindrade att deltaga i den reguljära undervisningen.

Slutligen skulle institutet även med särskild lätthet kunna medverka

vid den muntliga kursverksamhet, som i annat sammanhang förordades.

Mot institutets varaktiga övertagande av kursverksamheten talade

vissa skäl av ekonomisk art. Institutet måste sålunda anställa personal för

ändamålet samt anskaffa lokaler och materiel. Att under nuvarande förhållanden

bygga upp en ny organisation vore ock ägnat att inge vissa

betänkligheter, i synnerhet som man icke med bestämdhet kunde säga något

om den föreslagna verksamhetens omfattning.

Kommitténs överväganden ha utmynnat i att kommittén — med hänsyn

till de betydande fördelarna av verksamhetens anknytning till socialinstitutet

i Stockholm — föreslår, att åt institutet uppdrages att upprätta

förslag till inrättande av en korrespondensavdelning och i samband därmed

göra de anslagsberäkningar, som äro erforderliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

17

Därest det icke befunnes lämpligt att inrätta en korrespondensavdelning

vid socialinstitutet i Stockholm, borde institutet likväl enligt kommitténs

uppfattning vara det organ, som verkade för tillkomsten av kurser och

tjänade som centralorgan för verksamheten. Kommittén anför, att institutet

i sådant fall borde taga initiativ för tillkomsten av kurser samt utse

kursförfattare och granskare in. in., medan det tekniska handhavandet av

kurserna skulle anförtros ett eller flera av de nu arbetande korrespondensinstituten.

I de fall då någon organisation hade särskilt intresse för tillkomsten

av viss kurs eller grupp av kurser, kunde överenskommelse mellan

organisationen och institutet träffas om dennas medverkan i lämpliga

former. Institutet borde vidare förfoga över anslag för kursverksamhet

samt därvid äga att fördela för ändamålet anvisat statsbidrag till sådana

kurser i kommunala och sociala ämnen, som kunde utgivas av intresserade

organisationer.

Kostnaderna för verksamheten uppskattar kommittén på

följande sätt. De fasta utgifterna — för manuskript, redigering, illustrationer,

tryckning och reklam — för en korrespondenskurs om 200 sidor, fördelade

på 10 studiebrev, samt i en upplaga på 1 500 exemplar beräknas

uppgå till 9 000 kronor eller, om kursen omfattar 1 000 deltagare, 9 kronor

för varje deltagare. Härvid har för författararvode räknats med 15

kronor per sida. De rörliga kostnaderna — för porton, expedition och

granskning av svar suppgifter — upptager kommittén till cirka 19—21 kronor

för enskild kursdeltagare samt 4 kronor för kursdeltagare i studiecirkel.

Arvodet för granskning av svarsuppgifter har härvid antagits böra

utgå med 1 krona per brev. Sammanlagt skulle alltså kostnaderna utgöra

28—30 kronor för enskild kursdeltagare och 13 kronor för cirkeldeltagare.

Vid dessa kalkyler har hänsyn icke tagits till kostnader för tillhandahållande

av handböcker, texthäften och blanketter in. m. Ej heller har räknats

med att kursdeltagare — såsom stundom sker vid korrespondensinstituten

— efter kursens slut skulle erhålla ett bundet exemplar av kursbreven.

Då det enligt kommitténs mening kunde hållas för uteslutet, att kurserna

1 någon större utsträckning skulle komma att utnyttjas, om hela kostnaden

uttoges av kursdeltagarna, föreslår kommittén, att kursavgiften bestämmes

till endast 10 kronor för enskild kursdeltagare och 5 kronor för

cirkeldeltagare. Kommittén förutsätter, att vederbörande kommun Bör

kunna betala kursavgiften.

Det erforderliga statsanslaget anser kommittén höra uppskattas med utgångspunkt

från att antalet deltagare i varje kurs beräknas till 1 000, varav

800 enskilt studerande och 200 studerande i studiecirkel.

Muntliga kurser.

Under normala förhållanden — sådana dessa väntas te sig efter kommunindelningsreformen

— är det enligt kommitténs mening främst tre viktiga

2 Bilmng till riksdagens protokoll 19 Ml. 1 sand. Nr 165.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

syften inom den kommunala demokratien, för vilkas tillgodoseende kurser

och konferenser spela en mera betydande roll, nämligen att väcka och bibehålla

intresset för kommunala frågor i allmänhet och sprida kännedom

om den kommunala förvaltningens ställning och uppgifter i samhället,

att meddela information hland nyvalda förtroendemän samt att bedriva

upplysningsverksamhet för innehavare av viktigare verkställighetsuppdrag

inom den kommunala förvaltningen. Det är den sista uppgiften, som kommer

i fråga när det gäller upplysningsverksamhet i anledning av kommunindelningsreformen.

Rörande kursbehovets art framhåller kommittén, att den upplysningsverksamhet,

som erfordras i anledning av koinmunindelningsreformen,

icke är artskild från den föreslagna reguljära kursverksamheten.

I fråga om den sistnämnda uttalar kommittén, att den borde omfatta starkt

specialiserade och kvalificerade kurser, som erbjöde möjlighet till relativt

grundliga studier av de olika nämndernas förvaltningsuppgifter, av kommunala

medelsförvaltningsfrågor samt av stadsplane-, mark- och bostadsfrågor

m. m. En viktig uppgift finge bli att grundligare än som nu skedde

vid allmänna konferenser informera om aktuella reformfrågor. Vid en utbyggnad

av kursverksamheten efter dessa linjer måste i möjligaste mån

också tillses, att kurserna förbereddes genom korrespondensstudier. Därvid

borde de i det föregående föreslagna brevkurserna eller andra lämpliga

brevkurser användas. Även litteraturstudier vore tänkbara såsom förberedelse

på vissa områden. Vid kurserna borde ett betydande utrymme anslås

åt grupparbete och överläggningar. Kurserna borde även stimulera till fortsatta

studier och söka intressera deltagarna för det löpande informationsmaterial,

som från olika håll tillställdes kommunerna. Kurserna borde i

regel pågå minst en vecka. Det förefölle sannolikt, att de flesta kurserna

också komme att stanna därvid. Inom fackföreningsrörelsen vore dock tvåveckorskurser

mycket vanliga, och det funnes naturligtvis många ämnen,

som behövde två veckor för en någorlunda tillfredsställande genomgång.

Kommittén ansåge sig icke höra föreslå någon maximitid för kurserna men

ville betona, att kursverksamheten icke borde få utvecklas till någon slags

förkortad tjänstemannautbildning.

Rörande utbildningens omfattning vid de särskilda kurserna i

anledning av kommunindelningsreformen framför kommittén följande synpunkter.

Det skall icke vara något som hindrar utan bör tvärtom uppmuntras, att en

kursdeltagare, som genomgått en ämneskurs, fortsätter med andra ämnen.

Till var och en av de av kommittén i annat sammanhang föreslagna brevkurserna

skall höra en muntlig kurs om en ä två veckors varaktighet. I

synnerhet de deltagare, som med gott resultat genomgått den första kursen,

böra på olika sätt stimuleras att fortsätta. Man får nämligen förutsätta, att

en hel del av kursdeltagarna komma att bli heltidssysselsatta förtroendemän

och därvid omspänna stora områden av kommunalförvaltningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Liksom hittills får man dessutom räkna med att tjänstemännen i viss omfattning

komma att rekryteras ur de heltidssysselsatta förtroendemännens

krets. Om så visar sig lämpligt, bör hinder icke möta att sammanföra två

eller flera ämneskurser, varvid det kan bli fråga om kurs av längre varaktighet,

t. ex. en månad.

Av de speciella problem, som föreligga vid de av koinmunindelningsreformen

påkallade kurserna, berör kommittén härefter frågan om urvalet

av deltagare. Härom anföres.

Någon maximiålder för deltagandet bör icke fixeras. Det kan dock i

regel icke vara stor mening i att på detta sätt försöka skola personer, som

uppnått sådan ålder, att de icke ha många år kvar som aktiva kommunalmän.

Försök i mindre skala till organiserat samarbete mellan de kommuner,

som äro föreslagna att sammanslås, har redan på enstaka håll förekommit.

Såsom en uppgift för de nya länsavdelningarna inom svenska

landskommunernas förbund har bl. a. angivits, att de snarast skulle försöka

etablera sådant samarbete mellan de kommuner, som äro avsedda

att sammanslås. Man kan tänka sig, att kommunerna inom ramen av ett

sådant samarbete finge föreslå deltagare i kursverksamheten. Det blir en

ömtålig fråga, eftersom sådana förslag ur kommunernas synvinkel komma

att framstå som en nominering av de ledande kommunalmännen i den nya

kommunen. Det är därför långt ifrån säkert, att något nämnvärt står att

vinna på denna väg, och andra utvägar kunna bli nödvändiga. Man kan

ju t. ex. tänka sig att länsstyrelser, statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter,

barnavårdsassistenter, konsulenterna hos svenska landskommunernas

förbund och andra, som ha god personlig kontakt med kommunalmännen,

under hand medverka till att lämpliga deltagare komma till kurserna.

En någorlunda omsorgsfull sovring blir i varje fall nödvändig. Särskilt

bör fastslås, att kurserna äro till för kommunala förtroendemän och

att det icke rör sig om en yrkesutbildning, för vilken andra vägar äro

öppna.

Kursernas förläggning anser kommittén böra bestämmas med

hänsyn till förefintliga internatmöjligheter. Härigenom skulle alltså kurserna

erhålla en viss geografisk spridning.

Antalet deltagare per kurs föreslår kommittén skola bestämmas

till mellan 40 och 50. Beträffande kurser, som förläggas till orter,

varest lärarkrafter för grupparbete icke finnas att tillgå, anses dock

deltagarantalet böra starkt begränsas.

I fråga om kursverksamhetens omfattning utgår kommittén

ifrån att kurser, tillrättalagda för förtroendemän med sikte på kommunindelningsreformen,

komma att anordnas till ett antal av 10 å 15 under

budgetåret 1948/49 och till det dubbla antalet under vartdera av de två

följande budgetåren.

Rörande kursverksamhetens organisation uttalar kommittén

vid behandlingen av den reguljära kursverksamheten, att kommittén

övervägt möjligheterna alt anförtro verksamheten åt kommunförbunden,

de fria bildningsorganisationerna, de politiska partierna eller ock socialinstituten

eller något av dessa, närmast institutet i Stockholm. Kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

mittén har dock av olika skäl funnit sig icke böra stanna vid något av

dessa alternativ. Beträffande socialinstitutet i Stockholm framhåller kommittén,

att den i annat sammanhang ifrågasatt, att vid detta institut skulle

upprättas en särskild avdelning för handhavande av korrespondensundervisning,

samt att institutet därjämte anordnat en utvidgad utbildningsverksamhet

för att tillgodose det i anledning av kommunindelningsreformen

uppkomna ökade behovet av kommunala tjänstemän. På grund därav

syntes man icke kunna till institutet överlämna även uppgiften att centralt

planera och utöva tillsyn över den fortlöpande kursverksamheten för kommunala

förtroendemän. Kommittén har vidare dryftat behovet och lämpligheten

av att inrätta en särskild kommunskola men ansett sig böra ställa

frågan härom på framtiden. I stället föreslår kommittén, att försöksvis en

central nämnd, kommunala upplysningsnämnden, tillsättes såsom ledande

och samordnande organ.

Kommunala upplysningsnämnden skulle bestå av nio ledamöter.

Av dessa skulle ordföranden och ytterligare tre ledamöter, av vilka

en skulle representera socialinstituten, utses av Kungl. Maj :t. Övriga ledamöter

skulle utgöras av en representant för vardera centralförbundet för

socialt arbete, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

svenska socialvårdsförbundet (fattigvårds- och barnavårdsförbundet)

och samverkande bildningsförbunden.

I fråga om nämndens uppgifter anser kommittén lämpligt, att nämnden

i vad gäller de kvalificerade kurserna i betydande utsträckning även bedriver

kursverksamhet i egen regi. I nämndens åligganden skulle vidare ingå

att fördela statsbidrag enligt de grunder för kursverksamhetens finansiering,

som statsmakterna fastställa.

Nämnden skulle vid sin sida ha ett sekretariat, som till en början skulle

bestå av en sekreterare jämte kontorspersonal. Sekreteraren skulle utöver

handhavandet av administrativa uppgifter även medverka såsom föreläsare

och studieledare. Befattningshavaren, vilken icke skulle behöva ha avlagt

akademisk examen men ha ådagalagt förmåga att handlägga uppgifter av

det slag, varom nu är fråga, skulle placeras i lönegrad Cb 30. Under tid, då

verksamheten ännu hade försökskaraktär, skulle tjänstinnehavaren förordnas

på viss tid, förslagsvis ett år i sänder. Kontorspersonalen skulle under

första verksamhetsåret bestå av ett kontorsbiträde i lönegrad Cb 8. Personalen

skulle anställas av nämnden.

Nämndens ledamöter skulle erhålla ersättning för sammanträdesdag enligt

kommittékungörelsen. Såväl ledamöterna som sekreteraren skulle äga

möjlighet att bevista de kurser, som anordnades på olika orter i landet,

och skulle därvid uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt

allmänna resereglementet.

I fråga om kostnaderna för kursverksamheten beräknar

kommittén, att för upplysningsnämndens verksamhet under budgetåret

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

21

1948/49 erfordras 20 800 kronor till löner åt sekreteraren och kontorsbiträdet,

5 000 kronor till reseersättningar och 8 000 kronor till diverse omkostnader,

eller alltså sammanlagt i avrundat tal 34 000 kronor. Staten skulle därjämte

i vad angår de med hänsyn till kommunindelningsreformen anordnade

kurserna, bestrida samtliga kostnader för kursernas planering och genomförande,

d. v. s. arvoden, resekostnadsersättningar och dagtraktamenten till

kursledare (i förekommande fall) och föreläsare, materielanskaffning, lokalhyror

samt deltagarnas utgifter för resa till och från kursorten ävensom

inkvartering under kurstiden. Föreläsningsarvodena ha förutsatts skola

utgå enligt samma villkor, som gälla för de vid socialinstituten anlitade

föreläsarna, f. n. 30 kronor per föreläsningstimme samt 55 kronor för

dubbeltimme vid övningskurs och seminarium. Resekostnads- och traktamentsersättning

till föreläsare skulle utgå enligt allmänna resereglementet.

Kursdeltagarnas kostnader uppskattar kommittén till 100 kronor per deltagare

och kursvecka, varav 40 kronor för resekostnader och 60 kronor för

inkvartering. Dessa kostnader skulle täckas genom att deltagaren erhölle

ett statsstipendium om 100 kronor för kursvecka. I den mån kommunerna

lämnade kursdeltagarna ekonomiska bidrag, borde en mindre reducering

ske i statsstipendiet. Statsunderstödet per kursvecka beräknas i enlighet

härmed och med utgångspunkt från att 40 å 50 personer skulle deltaga i

varje kurs till 6 200 kronor.

Kommittén finner rimligt, att kommunerna i normala fall svara för det

inkomstbortfall, som må drabba den kommunale förtroendemannen.

Det nu angivna förslaget rörande kostnadsfördelningen skiljer sig från

vad som föreslagits gälla vid den reguljära kursverksamheten endast däri,

att staten i sistnämnda fall icke skulle ha att bestrida inkvarteringskostnaden.

Kommittén har förutsatt, att förtroendemannen skulle erhålla ersättning

för denna kostnad från kommunen.

Då kommittén antager, att 15 kurser i anledning av kommunindelningsreformen

komma att anordnas under budgetåret 1948/49, skulle alltså anslagsbehovet

för detta budgetår uppgå till (15 x 6 200) 93 000 kronor.

Yttrandena.

Behovet av upplysningsverksamhet.

I så gott som alla yttranden vitsordas behovet av en reguljär statlig eller

statsunderstödd upplysningsverksamhet för de kommunala förtroendemännen.

Behovet anses dock icke lika utpräglat i de större och medelstora

städerna som i övriga kommuner. De skäl, som anföras för remissmyndigheternas

tillstyrkan av förslagen, sammanfalla i stort sett med de av kommittén

angivna. I vissa utlåtanden erinras särskilt om den kraftiga utbyggnaden

av socialvården och framhålles, alt det måste anses vara ett väsent
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

ligt samhällsintresse, att de personer, som skola anförtros det lokala utförandet

av de sociala reformerna, även göras skickade för uppgiften. En av

de hörda kommunerna uttalar, att en önskvärd decentralisering av förvaltningen

komme att öka kraven på insikt och kompetens hos förtroendemännen.

Behovet av åtgärder för information i anledning av kommunindelningsreformen

har i regel icke satts i fråga. Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg

uttalar, att utbildningsbehovet gjorde sig särskilt gällande i detta fall.

Om med hänsyn till det allmänna tidsläget en fortlöpande kursverksamhet

icke komme att utbyggas i förordad omfattning under den närmaste tiden,

ansåge styrelsen angeläget, att kurser omedelbart organiserades för kommunalmän

i sådana kommuner, som berördes av reformen. Syftet med denna

kursverksamhet borde i första hand vara att göra därtill lämpade förtroendemän

skickade att sköta den kommunala förvaltningsapparaten utan biträde

av kvalificerade tjänstemän.

Även socialstyrelsen och styrelsen för svenska landskommunernas förbund

betona nödvändigheten av att de upplysningsåtgärder, som föreslagits

med särskilt sikte på kommunindelningsreformen, komma till stånd i

första hand. Denna värdesättning av behoven omfattas även av kommunalnämnden

i Mora socken.

En mera kritisk inställning till förslagen intager länsstyrelsen i Skaraborgs

län, som visserligen finner visst behov av reguljär upplysning föreligga

men anser, att verksamheten närmast är en kommunal angelägenhet.

Även ett par kommuner ställa sig tveksamma till behovet. En av kommunerna

framhåller, att med hänsyn till takten och omfattningen av lagstiftningsarbetet

tjänstemännen under alla förhållanden måste bära den största

tyngden av det kommunala arbetet. Å andra sidan framträder i några yttranden

tanken, att de kommunala förtroendemännens förmåga av lagtolkning

och förvaltningsarbete skulle vara underskattad. Detta gäller exempelvis

Huddinge och Smögens kommuner. Kommunalfullmäktige i Karlsborgs

socken avstyrka förslagen. Fullmäktige framhålla därvid, att det f. n. funnes

god tillgång på lämpliga handböcker till skäliga priser, att brevundervisning

borde bedrivas vid redan befintliga korrespondensinstitut, samt att

en central muntlig kursverksamhet vore alltför kostsam för stat och

kommun.

Beredningsutskottet i Mariestad anser det icke behövligt, att kursverksamhet

anordnas i anledning av kommunindelningsreformen. Länsstyrelsen

i Kristianstads län hyser samma uppfattning. Länsstyrelsen framhåller,

att det vore olämpligt att på förhand nominera de personer, som framdeles

kunde tänkas bli de ledande kommunalmännen i de nya storkommunerna.

Det funnes även anledning antaga, att de personer, som kunde

komma ifråga, icke själva vore villiga att i förväg uppträda såsom presumtiva

övertagare av förtroendeposterna. Kommunalfullmäktige i Bräkne
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Hobij socken vitsorda, att behov i och för sig förefinnes av utbildningskurser

i anledning av kommunsammanslagningen, men äro av den uppfattningen,

att, då förtroendemännen icke komma att utses förrän i slutet av

år 1949, kurserna icke böra komma till stånd under budgetåret 1948/49.

Verksamhetens planläggning.

I fråga om de allmänna riktlinjerna för upplysningsverksamheten

anför drätselkammaren i Ludvika, att upplysningen borde vara av

allmänt orienterande natur. Kommunalmannen vore främst inriktad på

praktiska problem. Man kunde ej rimligtvis begära, att han annat än i

undantagsfall skulle kunna ha tid och intresse över för en alltför specialiserad

upplysning. Det vore felriktat nit att söka göra kommunalmannen

till specialist på olika författningsgebit. Lagstiftningen underginge för övrigt

ständigt sådana förändringar, att det skulle taga alltför mycken tid i

anspråk för kommunalmannen att i detalj hålla sig å jour därmed. En alltför

specialiserad kursutbildning kunde också befaras skapa osjälvständighet

och ensidighet.

Kommitténs förslag att främja kommunalmännens utbildning genom

lämplig litteratur och vidgad information från de statliga

myndigheternas sida, har vunnit anslutning från i det närmaste

alla myndigheter. Styrelsen för socialinstitutet i Stockholm understryker,

att det är av grundläggande betydelse för hela den kommunala upplysningsverksamheten,

att behovet av kommunala handböcker tillgodoses bättre än

hittills varit fallet.

En kommun anser dock, att handböcker böra utges endast i begränsad

omfattning, då de i vissa fall icke hunne att utges i den takt, som påkallades

av författningsändringarna. I ett par andra utlåtanden från kommunalt

håll uttalas, att, om information meddelades av de statliga myndigheterna

i nödig utsträckning, författningskommentarer bleve överflödiga.

Vad kommittén förordat i fråga om kursverksamheten har framkallat

betänkligheter hos vissa av myndigheterna. Svenska stadsförbundets

styrelse anser denna verksamhet böra få för sökskaraktär. För överståthållarämbetet

framstår det såsom tveksamt, huruvida den av kommittén föreslagna

omfattande kursverksamheten är den lämpligaste lösningen av utbildningsfrågan.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län ställer sig betänksam.

En av de hörda kommunerna framför såsom sin mening, att, om statsmyndigheterna

utgåve publikationer av samma slag som socialstyrelsens råd

och anvisningar, kursverksamhet syntes bli onödig.

Vad särskilt angår korrespondensundervisningen anse några kommuner,

att denna undervisningsform vore mindre värdefull. En annan kommun finner

de brevkurser, som f. n. anordnas av enskilda korrespondensinstitut

och andra organisationer, tillfyllest. En länsstyrelse uttalar, att, om hela det

framlagda utbildningsprogrammet icke kunde genomföras, beskärningcn

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

i första hand borde gå ut över korrespondenskurserna. Man kunde enligt

länsstyrelsens mening icke vänta, att förtroendemännen i större utsträckning

komrne att begagna sig av sådana kurser. Några av de hörda kommunerna

förklara, att kommunalmännen ej ha tillräcklig tid för att bedriva

korrespondensstudier. Vidare anses, att, då utbildningen erfordrar genomgång

av ett flertal kurser, kostnaderna bli för betungande för det stora

flertalet kommunalmän. Slutligen framhålles i ett par yttranden från kommunalt

håll, att korrespondensundervisningen krävde ett icke ringa mått

av självverksamhet och att den därför icke vore lämplig för äldre kommunalmän,

vilka ofta voro belastade med ett flertal förtroendeuppdrag.

En del kommuner ställa sig tveksamma till behovet av muntliga kurser.

Vissa kommuner anse kurserna ha endast mindre värde. Därvid framhålles

bl. a., att kurserna icke kunna ge eu mera fullständig kunskap i

kommunala eller sociala ämnen. En kommun anser, att betydelsen av verksamheten

icke står i proportion till kostnaderna för stat och kommun. Enligt

de erfarenheter, som länsstyrelsen i Älvsborgs län haft, mötte det svårigheter

att från kommunalmännens sida erhålla tillräcklig anslutning till

muntliga upplysningskurser. För flertalet lantbrukare vore det ogörligt att

längre tid lämna jordbruket. De centrala kurserna borde enligt länsstyrelsens

mening anstå i avbidan på att kommunindelningsreformen genomfördes

eller i allt fall intill dess man erhållit en säker grundval för bedömande

av om ett verkligt intresse förefunnes för denna verksamhet.

Några myndigheter erinra om en utbildningsväg, som icke berörts i betänkandet,

nämligen radion. Detta gäller bl. a. skolöverstyrelsen.

Beträffande verksamhetens allmänna organisation framhålles

i några yttranden, att en enhetlig ledning vore önskvärd, även om

verkställigheten av upplysningsåtgärderna anförtroddes åt skilda institutioner.

Det ifrågasättes, huruvida icke vid en koncentration av uppgifterna

kostnaderna skulle kunna minskas. Såsom samordningsorgan har nämnts

den av kommittén föreslagna kommunala upplysningsnämnden eller en

representation för vissa av de berörda institutionerna, t. ex. socialinstitutet

i Stockholm, svenska landskommunernas förbund och socialvårdsförbundet.

Erforderligt inflytande anses böra beredas organisationer, som ha praktisk

erfarenhet av det kommunala arbetet på fältet.

Principerna för kostnadsfördelningen.

De av kommittén angivna principerna för kostnadsfördelningen ha i stort

sett icke mött någon gensaga. Tre av de hörda landskommunerna anse

emellertid, att staten bör bestrida samtliga kostnader för verksamheten. Ä

andra sidan ifrågasätter länsstyrelsen i Södermanlands län riktigheten av

kommitténs uppfattning, alt kostnaderna i huvudsak böra bäras av statsverket.

En viss skillnad beträffande fördelningen borde göras mellan de

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

olika slagen av upplysningsverksamhet. På grund av den direkta nytta de

statliga myndigheterna kunde förväntas erhålla av åtgärder angående litteratur

och annan information, syntes kostnaderna härför skäligen böra

åvila statsverket. I övrigt borde det ekonomiska ansvaret bäras av kommunerna

och de olika kommunförbunden. Därjämte syntes skäliga bidrag

böra uttagas av de kommunala förtroendemän, som komme i åtnjutande

av den ifrågavarande upplysningsverksamheten. Även statskontoret och

skolöverstyrelsen anse, att kommunerna böra bestrida större del av kostnaderna

än kommittén föreslagit. Den sistnämnda myndigheten framhåller

härvid bl. a., att statsverket redan iklätt sig avsevärda utgifter för konsulentverksamhet

på olika förvaltningsområden.

Litteratur och information.

I vissa yttranden har berörts frågan om utformningen av svensk

författningssamling. I allmänhet anses, att omtryck av en författning

bör ske, då större ändringar i densamma företagits. Såsom ett

alternativ till omtryckning har föreslagits, att särtryck skulle utgivas av

vissa författningar för distribution till myndigheter och organ, som handhade

den verksamhet, vilken reglerades i författningarna. Länsstyrelsen i

Västmanlands län är av den meningen, att omtryckning icke bör ske, då

nämligen författningssamlingen i dess helhet därigenom finge en icke önskvärd

ansvällning. Enligt sydsvenska socialinstitutet skulle, om en författningshandbok

utkomme varje år, omtrycken av svensk författningssamling

kunna begränsas till de fall, då en författning trädde i kraft så tidigt,

att den icke före ikraftträdandet hunne att publiceras i handboken. Några

myndigheter ha anslutit sig till tanken, att författningssamlingen skulle

indelas i serier omfattande olika ämnesgrupper, varvid lösbladssystem

skulle tillämpas. En myndighet, länsstyrelsen i Malmöhus lån, föreslår, att

årligen en förteckning över författningarna i svensk författningssamling

utges, vilken skulle upptaga författningarnas nummer med fördelning på

olika ämnesgrupper samt innehålla en kort redogörelse för författningsinnehållet.

Enär författningssamlingen vore tillgänglig för kommunerna,

behövde de vid genomförande av detta förslag icke anskaffa någon särskild

lagedition. En kommun finner det lämpligt, att årligen ett särskilt alfabetiskt

register utarbetas över de kommunala författningarna. Andra kommuner

önska, att svensk författningssamling tillställes alla nämnder och

styrelser av betydenhet.

Endast några få myndigheter ha ingått på frågan, huruvida publikationen

Sveriges rikes lag bör utvidgas. Ett par myndigheter, länsstyrelsen

i Kronobergs län och sydsvenska socialinstitutet tillstyrka, att författningar

rörande förvaltningen inlagas i publikationen och att denna i

samband därmed uppdelas på 2 delar. Länsstyrelsen i Malmöhus län fram
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

håller å andra sidan, att, om lagboken uppdelades på 2 volymer, kommunerna

vore nödsakade att anskaffa båda delarna, såframt ej ett stort antal

författningar, som vore gemensamma för rättsskipning och förvaltning, intoges

i båda volymerna.

Nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer uttalar,

att det för handhavandet av kommunalförvaltningen som regel erfordrades

kunskap om åtskilliga författningar av såväl civilrättslig som offentligrättslig

natur och att det därför vore ändamålsenligt att i en författningshandbok

sammanföra författningar av betydelse för statliga och kommunala

förvaltningsorgan samt för förvaltningsdomstolarna.

Behovet av att en författningshandbok utkommer årligen betonas av en

av de hörda kommunerna. I några yttranden föreslås lösbladssystem för

handboken.

Även för de kommenterade författningshandböckerna

förordas av en del myndigheter lösbladssystem. Brunnby kommun föreslår

utgivande av en enligt detta system utarbetad författningsupplaga med

korta fotnoter, vilken skulle kompletteras genom en abonnerad tilläggsupplaga

med översikter, redogörelser, litteratur- och prejudikathänvisningar,

råd och anvisningar m. m. Tilläggsupplagan skulle tillväxa efter hand allteftersom

behov förefunnes att rycka in nya prejudikathänvisningar m. m.

En kommun anser, att handböckerna böra kompletteras varje år med

mindre häften. Enligt ett annat yttrande, från drätselkammaren i Lysekil,

böra handböckerna inledas med en översiktlig framställning av lagens innehåll

samt, där så behöves, en kortfattad framställning om grunderna för

lagen och de samhälleliga behov, som föranlett densamma. Lagtexten bör

kommenteras och förses med hänvisningar till praxis, vilka böra göras så

pass fylliga, att de lämna erforderlig ledning vid tolkningen även för den,

som icke har tillgång till de vanliga rättsfallssamlingarna. Utförligt kommenterade

handböcker med rättsfallscitat rekommenderas av vissa andra

kommuner.

Angelägenheten av att handböckerna hållas så prisbilliga, att kommunerna

eller förtroendemännen själva kunna inköpa dem, understrykes i

flera utlåtanden. En myndighet anser, att i detta syfte endast huvudförfattningen

bör medtagas i handboken men däremot icke författningstexter, som

äga mer eller mindre samband med denna. I ett av yttrandena anföres, att

lättfattlig litteratur borde ställas till förfogande kostnadsfritt.

Beträffande verksamhetens organisation uttalar nämnden för utgivande

av förvaltningsrättsliga publikationer, att den intet hade att erinra mot att

dess verksamhetsområde utvidgades på föreslaget sätt. Föreliggande svårigheter

att förvärva lämpliga författare av handboksmanuskript berodde

i första hand på att nämnden vore förhindrad att utfästa annan ersättning

än för avstådda löneförmåner. Fördelaktigare grunder borde därför medgivas.

De kommunala intressena i nämnden kunde tillgodoses även med

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

nuvarande ledamotsantal. Nämnden hade dock intet att invända mot att

antalet ökades. Socialstyrelsen anser, att utarbetandet av handböcker icke

bör ske såsom ett åliggande i tjänsten utan såsom ett fristående arbete.

Enligt medicinalstyrelsens mening böra författarna i varje fall få åtnjuta

samma arvode som kommittésekreterare. Socialinstitutet i Göteborg finner

önskvärt att, om nämnden skulle få till uppgift att främja även tillkomsten

av kommunal handboks- och författningslitteratur, den erfarenhet av utbildning

på området, som obestridligen funnes hos socialinstituten, tillgodogjordes

genom att den ene av de två ledamöter, varmed nämnden föresloges

kompletterad, företrädde denna erfarenhet.

Statskontoret finner sig icke kunna tillstyrka, att nämnden för förvaltningsrättsliga

publikationer pålägges nya uppgifter, vilka skulle kräva en

utvidgning av organisationen.

Beträffande tidskrifterna uttala ett par myndigheter, att landskommunernas

tidskrift bör göras mer omfattande och grundlig. En kommun

anser, att tidskriften »Från departement och nämnder» bör utvidgas

till att behandla även kommunala frågor samt tillhandahållas kommunerna

utan kostnad.

Skolöverstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke fortlöpande förteckningar

över de viktigare tidskrifternas innehåll borde publiceras, och anför härom.

Genom en fortlöpande förteckning över tidskrifternas innehåll främjas ett

rationellt utnyttjande av desamma. En översikt av detta slag, vilken tar

sikte på städernas behov, ingår i svenska stadsförbundets tidskrift, men

publiceras endast två gånger årligen. I översikten registreras i huvudsak

endast artiklar i kommunala eller förvaltningsrättsliga tidskrifter. Även i

mera allmänna tidskrifter torde emellertid ofta ingå artiklar av intresse

för de kommunala tjänste- och förtroendemännen. Det skulle utan tvivel

vara av värde att centralt astadkomma sadana tidskriftsöversikter, som

kunde tillhandahållas kommunala förtroendemän och tjänstemän över hela

landet. Utarbetandet kunde lämpligen anförtros socialinstitutets i Stockholm

bibliotek. Även om vederbörande kommunala förvaltningar icke själva

ha tillgång till de berörda tidskrifterna, torde de med hjälp av tidskriftsöversikterna

kunna rekvirera dem från närmaste centralbibliotek.

Beträffande sättet för information från statliga myndigheter

anse åtskilliga myndigheter, att den av socialstyrelsen redigerade

publikationen »Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor» är föredömlig. I

syfte att förebygga, att den i anvisningarna ingående författningstexten för

sent bringas till kommunernas kännedom förordar svenska socialvårdsförbundet,

att texten till en ny författning utges omedelbart efter författningens

tillkomst och att därefter ett häfte med råd och anvisningar tillställes

kommunerna så snart det är möjligt. Bcngtsfors köping uttalar, att

all information borde samlas i e n publikation, vilken skulle utgivas

centralt som en vecko- eller fjortondagarslidskrift alt tillställas samtliga

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

ordförande i fullmäktige och obligatoriska nämnder. Verksamheten borde

vidare intensifieras genom att instruktionskurser och konferenser anordnades

på olika orter (i landsfiskalsdistrikt eller pastorat). Länsstyrelsen i

Gävleborgs län påpekar, att en meddelandeserie ej får bli alltför detaljrik.

Några statliga myndigheter anse, att en vidgad upplysning från myndigheternas

sida kan komma att kräva ökade anslag.

En av de hörda kommunerna varnar för att ökad statlig kontroll och

inspektion kan bli följden av informationsverksamheten.

De myndigheter, som yttrat sig över förslaget, att sammanfattningar

skulle utges över de betänkanden, som ingå i serien statens offentliga

utredningar, ha tillstyrkt förslaget. Socialinstitutet i Göteborg

understryker värdet ur undervisningssynpunkt av sådana sammanfattningar.

I fråga om övriga åtgärder har en kommun framfört förslag om

att statsbidrag skulle beviljas för svenska landskommunernas förbunds

informations- och frågeavdelning. Härvid framhålles, att kommunalmännen

vore vana att, då svårare problem uppkomme, vända sig till förbundet.

Brevkurser.

Beträffande kursernas utformning finner sig Hermods korrespondensinstitut

icke kunna dela kommitténs uppfattning, att särskilda

kurser skola utarbetas för olika kommunala organ. Härom anföres.

En sådan specialisering medför, att intresse för varje särskild kurs kan

väntas blott inom den krets av personer, som kurserna anges vara avsedda

för. Onödigt dubbelarbete uppstår genom att för flera slags organ gemensamma

frågor behandlas i flera olika kurser. Specialiseringen bör i stället

ske så, att varje kurs ägnas ett visst ämne, exempelvis en författning eller

ett komplex av författningar. Sådana kurser kunna sedan kombineras med

varandra på olika sätt och tillsammans ge de kunskaper, som fordras för

visst slags tjänst eller uppdrag.

I övrigt anför institutet bl. a.

En kurs bör enligt kommitténs åsikt omfatta högst 200 sidor. För kommitténs

antagande, att större kurser skulle verka avskräckande, finns intet

belägg i institutets erfarenhet.

Någon viss ur pedagogisk synpunkt optimal brevstorlek finns knappast

heller.

I själva verket beror sidantalet såväl i en hel kurs som i dess olika brev

på svårighetsgraden i olika delar av ämnet, författarens språk, förekomsten

eller frånvaron av illustrationer och övningsuppgifter med i detalj genomförda

lösningar m. m., som icke kan bestämmas generellt och på förhand.

På lägre stadier eller då man måste räkna med elever utan studievana, är

korrespondenskursens behov av text ungefär det dubbla mot lärobokens

eller mera.

Enligt institutets mening bör kursförfattaren svara för kursens aktualitet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Svenska landsbygdens studieförbund ifrågasätter, huruvida icke kurserna

tilltagits i överkant och om de ej lämpligen borde inskränkas till ett hundratal

sidor. För personer, vilka vore i så hög grad beroende av det dagliga

arbetet som kommunalmännen, skulle inläsandet av kurser av den föreslagna

storleken vara en väl stor prestation.

I övriga yttranden har kommitténs förslag om kursernas utformning lämnats

utan erinran.

Det största intresset har spörsmålet om verksamhetens organisation

tilldragit sig. Flertalet myndigheter har icke haft något att

invända mot att en korrespondensavdelning inrättas vid socialinstitutet i

Stockholm i enlighet med kommitténs förslag. I ett betydande antal utlåtanden

har dock lämpligheten av denna anordning dragits i tvivelsmål.

Kommitténs förslag tillstyrkes uttryckligen av socialinstitutet i Stockholm.

Socialinstitutet i Göteborg anser undervisningen åtminstone försöksvis

böra knytas till socialinstitutet i Stockholm men förutsätter, att samarbete

i vissa hänseenden upptages med de två andra instituten. Enligt

svenska landstingsförbundet erbjuder en anknytning till socialinstituten bestämda

fördelar. Stadsfullmäktige i Växjö anse, att en korrespondensavdelning

bör inrättas vid socialinstitutet i Stockholm, men att det tillika bör

övervägas, huruvida ej sådana avdelningar borde komma till stånd även vid

instituten i Göteborg och Lund. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

finner lämpligt, att undervisningen centraliseras till socialinstitutet i Stockholm,

intill dess att närmare erfarenheter vunnits rörande verksamhetens

omfattning. Därest kurserna skulle komma att vinna större anslutning, bör

senare övervägas att inkoppla även de övriga socialinstituten. Kommunalfullmäktige

i Flens socken vilja ävenledes förlägga undervisningen till socialinstitutet

i Stockholm men framhålla, att den erfarenhet och sakkunskap,

som förefinnes hos flera av de nu arbetande korrespondensinstituten,

bör tillvaratagas genom lämpligt samarbete. Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar,

att det vore obestridligt, att verksamheten borde bedrivas i nära samverkan

med socialinstitutet i Stockholm.

Kommunalnämnden i Kungsörs köping förordar, att undervisningen

jämte en muntlig kurs anförtros åt socialinstituten, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund och arbetarnas bildningsförbund.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att möjligheterna till samarbete med

korrespondensinstituten i syfte att nedbringa kostnaderna böra ytterligare

undersökas.

Av de myndigheter, som avstyrkt att en korrespondensavdelning inrättas

vid socialinstitutet i Stockholm, ha vissa närmast anslutit sig till det av

kommittén framförda alternativa förslaget, att verksamheten skulle förläggas

till något eller några av redan befintliga korrespondensinstitut men bedrivas

i viss samverkan med socialinstitutet. Denna ståndpunkt intages av

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

länsstyrelsen i Kronobergs län, drätselkammaren i Borås, drätselkammaren

i Västerås, centralförbundet för socialt arbete, NKI-skolan och brevskolan.

Brevskolan, som närmast utgår från erfarenheterna vid skolan, anför.

De av kommittén angivna fördelarna av att inrätta en korrespondensavdelning

vid något av socialinstituten, kunna utan svårigheter förverkligas

genom formerna för brevskolans hittillsvarande verksamhet. Det föreligger

sålunda inga praktiska eller principiella hinder för att författare och lärare

till kurserna — även om de förläggas av brevskolan — kunna utses bland

vid socialinstituten verksamma lärare eller att granskningsarbetet under

deras överinseende kan utföras av mera försigkomna elever vid instituten.

Det finns heller ingen anledning, varför icke sålunda utgivna kurser skulle

kunna användas för socialinstitutens undervisning under former, som socialinstituten

själva bestämma. En fortsatt utgivning av kurser efter de linjer,

som brevskolan redan har erfarenhet av, innebär vidare betydande ekonomiska

fördelar, i det att expeditions- och distributionskostnaderna bliva

lägre. Det torde vara ganska visst, att en omslutning av 15 000 personer,

som kommittén utgått från, icke kan påräknas på flera år, och att den

administrativa kostnaden per undervisad elev intill dess måste beräknas

bli avsevärt högre för att sedan vid ett elevtal av 15 000 likväl alltjämt betydligt

överstiga motsvarande kostnader vid brevskolan. Upprättandet av

en korrespondensavdelning vid något av socialinstituten skulle därjämte i

engångsanslag kräva ett icke obetydligt belopp. Härtill kommer, att institutet

för kursernas redigering i sådant fall måste anlita en korrespondenspedagogisk

expert, vilken torde betinga väsentligt högre arvode, än om uppdraget

utföres Aid den institution, där han eljest är verksam.

Ett icke obetydligt antal myndigheter och institutioner intaga en ståndpunkt,

som innebär ett avstyrkande även av kommitténs nyssnämnda alternativ.

Hit höra medicinalstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län, ett tiotal

kommuner, en reservant inom styrelsen för socialinstitutet i Stockholm,

sydsvenska socialinstitutet, svenska socialvårdsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, samverkande bildningsförbunden, arbetarnas bildningsförbund,

Hermods korrespondensinstitut och landsorganisationen.

Härvid har i allmänhet uttalats, att de existerande korrespondensinstituten

förfogade över sådan erfarenhet, att de borde kunna helt omhänderha verksamheten,

samt att man icke borde tillskapa en ny organisation för ändamålet.

I ett par yttranden föreslås, att uppgiften att utreda behovet av nya

kurser och fördela uppdragen mellan korrespondensinstituten anförtros åt

skolöverstyrelsens folkbildningsrotel.

Rörande organisationen av den föreslagna korrespondensavdelningen

vid socialinstitutet i Stockholm

har institutets styrelse anfört.

Institutet har f. n. ingen lokal till förfogande för ändamålet. Enligt erbjudande

från svenska landskommunernas förbund kan emellertid i dess

lokaler tills vidare erforderligt utrymme ställas till förfogande, och styrelsen

vill för sin del tillstyrka, att lokalfrågan preliminärt ordnas på detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

sätt. Flera korrespondenskurser äro redan nu planerade och torde kunna

sättas i gång under läsåret 1948—49, delvis redan hösten 1948.

Institutet är med nuvarande personal icke i stånd att påtaga sig de ifrågasatta

ökade uppgifterna. Någon slutgiltig bedömning av personalbehovet vid

eu fullt utbyggd kursverksamhet anser sig styrelsen f. n. ur stånd att göra.

Redan den mindre omfattande verksamhet, varom det kan bli fråga under

nästa budgetår, förutsätter emellertid en personalökning, då institutets nuvarande

personal är mer än tillräckligt sysselsatt med redan föreliggande

arbetsuppgifter. Emellertid har svenska landskommunernas förbund erbjudit

sig att ställa en av förbundets konsulenter till förfogande för att leda

såväl de muntliga kurserna som korrespondensverksamheten. Under sådana

omständigheter kan kansliets ytterligare personalbehov begränsas till en

kontorist eller ett kanslibiträde (arvodesbefattning). Dessutom torde tillfällig

hjälp med skrivarbete komma att erfordras.

Kostnaderna för kansliet — vilket förutsättes skola handha även de muntliga

kurserna — uppskattar styrelsen för budgetåret 1948/49 till följande

belopp.

Lön till 1 föreståndare (27 löneklassen)

Lön till 1 kanslibiträde (arvode motsvarande lägst Ca 11)

Rättelsearbete samt extra skrivhjälp

Telefon och porto ...........................................

Skrivmaterial och trycksaker

Rese- och traktamentsersättningar (föreståndaren)

Hyra och extra utgifter ______

Summa kronor

15 000

6 300

6 000

3 000

1 700

1 000

4 000

37 000

Styrelsen framhåller, att den konsulent, som skulle ställas till förfogande,

avlönades enligt lönegrad Ca 25 i den statliga löneplanen. Vid i huvudsak

stationär tjänstgöring erhölle emellertid förbundets konsulenter lönefyllnad

på minst två löneklasser. Föreståndaren borde därför erhålla lön enligt

27 löneklassen, vartill komme pensionsavgift.

Kommitténs kostnadsberäkning har föranlett svenska landskommunernas

förbund att uttala, att enligt förbundets erfarenheter det av

kommittén angivna antalet deltagare i varje kurs, 1 000, syntes vara beräknat

i överkant, allrahelst om kursverksamheten till en början begränsades

till kommunalmän i de kommuner, som berördes av kommunindelningsreformen.

Kostnaderna per deltagare syntes under sådana förhållanden

komma att ställa sig väsentligt högre än enligt de sakkunnigas beräkningar.

Även Hermods korrespondensinstitut finner kostnadsberäkningen mindre

hållbar. Institutet uttalar, att kommittén troligen förbisett det arbete och de

kostnader, som föranleddes av de extra tjänster, elever och andra studieintresserade

kunde begära. Vidare hade kommittén tydligen icke räknat

med att något arbete skulle läggas ned på att övervaka studierna. Tyväri

kunde man emellertid icke lita på all ens mycket intresserade elever av

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

egen drift följde ett visst studieschema eller inom rimlig tid sände in lösningar

till samtliga brev. Även bortsett härifrån finge beträffande expeditionskostnaden

sägas, att den kunde hållas inom det beräknade beloppet

endast om expeditionsarbetet infogades i en utbyggd organisation. Om studierna

bekostades av allmänna medel syntes vidare avsevärda kostnader

tillkomma för rapportering beträffande studierna. Slutligen vore reklamkostnaderna

uppenbart underskattade. Då något större spontant intresse

icke torde vara att vänta för kurserna, borde man utgå från att den reklam,

som behövdes för att få ett tillfredsställande elevantal, bleve relativt mer

omfattande och dyrare än den som eljest erfordrades för att förmå till

korrespondensstudier.

Några myndigheter — statskontoret, studieförbundet medborgarskolan

och ett par kommuner — ifrågasätta, om det är lämpligt att göra kurserna

helt kostnadsfria för deltagarna. En kommun anser, att kursavgiften borde

sättas till ett avsevärt högre belopp än kommittén föreslagit. Därigenom

kunde visserligen antalet deltagare minskas men man kunde å andra sidan

räkna med att en större procent av de anmälda fullföljde studierna. Likaså

skulle det allmännas kostnader för verksamheten nedbringas. I andra yttranden

uttalas, att kursavgiften i allt fall icke borde betalas i förväg av

vederbörande kommun utan ersättas först när kommunalmannen styrkt

sig ha genomgått kursen.

Muntliga kurser.

\ad kommittén uttalat i fråga om kursbehovets art har i allmänhet

icke föranlett erinran. Endast i fråga om kursernas längd ha i någon

mån skiljaktiga meningar yppats. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser,

att kurserna för innehavare av kvalificerade förtroendeuppdrag böra omfatta

en tid av 2—3 veckor. I vissa yttranden från kommunalt håll antydes,

att den av kommittén föreslagna kurstiden i allmänhet vore väl lång. Kommunalfullmäktige

i Burs socken föreslå, att kurserna anordnas vintertid.

Kooperativa förbundets skola Vår gård anser, att vid undervisningen lektionsmetoden

och icke föreläsningsmetoden bör tillämpas, då därigenom

diskussioner underlättas. Därjämte bör arbete bedrivas i studiegrupp eller

studiecirkel.

Det föreslagna antalet deltagare per kurs finner kooperativa

förbundets skola Vår gård väl högt. För att ej den personliga kontakten

med föreläsaren skulle minskas, borde antalet nedsättas. Även en av

de hörda kommunerna har denna uppfattning.

I detta sammanhang må nämnas, att styrelsen för svenska landskommunernas

föi-bund förordar, att även tj änstemän skola få deltaga i de

kurser, som anordnas i anledning av kommunindelningsreformen. Styrelsen

anför härom.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

33

Kurser av det slag, varom här är fråga, torde i viss omfattning bli erforderliga

också för tjänstemän. Med hänsyn till den knappa tillgången på

specialutbildad arbetskraft besättas redan nu åtskilliga kommunalkamrerare-

och socialassistenttjänster med personer, som icke ha nödig utbildning

och icke alltid heller tillräcklig praktisk erfarenhet. Vid tiden för kommunsammanslagningen

torde i landskommunerna komma att finnas åtskilliga

tjänstemän av denna kategori. De kunna icke under någon längre

sammanhängande tid avvaras i sina kommuner, och det kan för dem icke

gärna bliva tal om någon annan utbildning än sådana kortare kurser, som

här avses. Det skulle vara konstlat att i fråga om kursverksamheten söka

upprätthålla någon hårdragen gränslinje mellan tjänstemän av detta slag

å ena sidan och förtroendemän å andra sidan.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att det vore svårt att nu beräkna

kursverksamhetens omfattning. Det kunde antagas, att ovissheten

om vilka personer, som komme att bli förtroendemän i de nya kommunerna,

kunde försvåra rekryteringen. Verksamheten borde ej överdimensioneras.

Även eu av kommunerna anser, att större kurser icke f. n. böra kommu

till stånd.

I fråga om verksamhetens organisation ha de flesta myndigheterna

lämnat förslaget om inrättande av eu kommunal upplysningsnämnd

utan erinran.

I ett ganska stort antal yttranden har emellertid behovet och lämpligheten

av denna anordning ifrågasatts. Uttalanden i denna riktning göras

av pensionsstyrelsen, statskontoret, 10 länsstyrelser, omkring 15 kommuner,

socialinstitutet i Göteborg, sydsvenska socialinstitutet, svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet och svenska landsbygdens studieförbund.

I dessa yttranden framhålles i allmänhet, att undervisningen och

ledningen av verksamheten kunde anförtros åt redan bestående myndigheter

och organisationer, antingen var för sig eller i viss samverkan. Härvid

ha nämnts socialstyrelsen, länsstyrelserna, skolöverstyrelsen, socialinstituten,

svenska socialvårdsförbundet, centralförbundet för socialt arbete,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, samverkande

bildningsförbunden in. fl. Organisationerna skulle för verksamhetens

handhavande erhålla statsbidrag. I några yttranden betonas, att statens

kostnader härigenom skulle kunna nedbringas. Medicinalstyrelsen har

uttalat, all man icke borde skapa fastare former för verksamheten, innan

intresset för och värdet av densamma kunnat praktiskt bedömas.

Beträffande nämndens sammansättning uttalar arbetsmarknadsstyrelsen,

att de aktivt verksamma kommunalmännen borde erhålla en starkare representation

i nämnden, i varje fall från landskommunerna. Några av

kommunerna framföra samma uppfattning. Kooperativa förbundets skola

Vår gärd ifrågasätter, om vid bifall till kommitténs förslag den pedagogiska

sakkunskapen blir tillräckligt företrädd i nämnden. Skolöverstyrelsen anser,

att representanten för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet bör

3 — Bihang till riksdagens protokoll HUS. 1 samt. Nr 165.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

utses av statens folkbildningsnämnd och icke av samverkande bildningsförbunden,

som enligt nuvarande organisation knappast kan sägas representera

samtliga på området verksamma sammanslutningar.

Kammarkollegiet är icke övertygat om att nämnden behöver förses med

särskilt sekretariat. Det syntes nämligen kunna förväntas, att de stora

kommunförbunden vid behov skulle ställa arbetskrafter till förfogande,

eventuellt mot ersättning av statsmedel. Härigenom skulle även vinnas eu

mera direkt kontakt med förbundens förvaltningsuppgifter. I den mån därutöver

särskilt arbetsbiträde erfordrades, kunde särskilt anslag ställas till

nämndens disposition.

Frågan hur organisationen bör utformas i det fall att verksamheten begränsas

till kurser i anledning av konimunindelningsreformen har berörts

av styrelsen för svenska landskommunernas förbund. Styrelsen anför.

Om kursverksamheten omedelbart gives den omfattning, som föreslagits

av de sakkunniga, torde det vara ofrånkomligt att tillskapa den kommunala

upplysningsnämnden. Kommer upplysningsverksamheten däremot till eu

början att ta sikte på de problem, som sammanhänga med kommunindelningsreformen,

bör organisationen kunna göras betydligt enklare. Om endast

landskommunerna beröras av kursverksamheten, skulle det ligga närmast

till hands, att kursverksamheten tills vidare helt administrerades av

förbundet. Eftersom kurserna i betydande omfattning komma att omfatta

.sociala ämnen, är dock en mera fast medverkan också från svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundets sida erforderlig. Det skulle väl vara möjligt

att för detta ändamål tillskapa ett särskilt samarbetsorgan för de båda

förbunden. Men eftersom kursverksamheten väsentligen skall bekostas med

statsmedel, synes vara rimligt och lämpligt, att Kungl. Maj:l utser vissa

ledamöter i ett sådant samarbetsorgan. Styrelsen anser alltså, att den kommunala

upplysningsnämnden eller del organ, som skall administrera kursverksamheten,

tills vidare kan bestå av två av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter

samt en ledamot från vardera svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

och svenska landskommunernas förbund. Om och när kursverksamheten

utvidgas, kan nämnden utökas med representanter för andra

organisationer.

Styrelsen uttalar vidare, att under angivna förhållanden nämndens

kansli syntes kunna starkt förenklas. Såsom ett provisorium föresloge styrelsen,

att kansliet handhades av förbundets centralbyrå. En av förbundets

konsulenter skulle då avdelas för uppgiften.

Kostnaderna för den förminskade kommunala upplysningsnämnden och

dennas kansli skulle vid bifall till styrelsens förslag kunna begränsas till

löneutgifterna för konsulenten och ett mindre belopp för expeditionsarbetet.

Från förbundets centralbyrå har senare under hand framhållits, att det

skulle vara möjligt, att den konsulent, som ställes till förfogande för den

muntliga upplysningsverksamheten, som ett provisorium skulle kunna

handha även korrespondensundervisningen, därest denna icke finnes böra

anförtros befintliga korrespondensinstitut.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Kommitténs förslag angående beräkningen av kostnaderna har föranlett

erinran endast från en kommun, som anser, att utgifterna för uppehälle

under kurstiden finge antagas uppgå till högre belopp än det av

kommittén angivna, 60 kronor.

Beträffande kostnadsfördelningen finner länsstyrelsen i Malmöhus län

betänkligt, att kommunerna skulle svara för deltagarnas inkomstförlust vid

bevistande av kurs, särskilt som en sådan anordning strede mot grunderna

för kommunallagarnas föreskrift, att arvode för förtroendemän icke finge

bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke eller näring, varom

uppdragets innehavare ginge miste på grund av förtroendeuppdraget. Vidare

vore olämpligt, att mera välsituerade personer, som lättast kunde undvara

bidrag, finge högre ersättning än de ekonomiskt mindre väl lottade.

Slutligen vore det ofta svårt att fixera inkomstbortfallets storlek. Det borde

anförtros åt 1946 års kommunallagskommitté att närmare utreda frågan.

Liknande synpunkter ha framförts av Malmö stad.

Kommunalnämnden i Nordmarks socken förordar, att storleken av det

under kurstiden utgående dagtraktamentet bestämmes i författning. Förslaget

avser att trygga ett lika deltagande i kurserna av kommunalmän från

olika kommuner.

Departementschefen.

Olika omständigheter, sammanhängande med den kommunala självstyrelsens

utveckling och uppgifter, tala för att åtgärder från statens sida

böra vidtagas för att främja en särskild upplysningsverksamhet för kommunala

förtroendemän. Såsom i betänkandet framhållits, har den kommunala

verksamheten under de senaste femtio åren erhållit en allt större

omfattning, samtidigt som den uppdelats på ett ökat antal förvaltningsgrenar.

Den lagstiftning, som reglerar verksamheten, har med tiden vuxit

ut till elt stort och svåröverskådligt komplex. Författningsmaterialets storlek

belyses av att den på uppdrag av Stockholms stadskollegium utgivna

kommunala författningshandboken, vilken är i det närmaste okommenterad,

omfattar nära 1 500 sidor samt upptager eller hänvisar till närmare

1 100 författningar. Utvecklingen återspeglas delvis även i de kommunala

utgiftssiffrorna. De samlade kommunala utgifterna utgjorde på 1870-talet

omkring 50 miljoner kronor om året. Numera torde de uppgå lill 2 000

miljoner kronor.

Med hänsyn till denna utveckling måste på förtroendemännen ställas

betydligt större krav än under tidigare skeden. Detta gäller i särskild grad

ordförandena i verkställighetsorganen inom sådana kommuner, där tjänstemän

icke finnas anställda. Dessa förtroendemän ha ansvaret för expedition

och verkställighet och syssla alltså bl. a. med författningstillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Alaj.ts proposition nr 165.

Även om man icke på något sått underskattar förtroendemännens förmåga

av författningstolkning och annat kommunalt förvaltningsarbete, måste

man dock antaga, att de i många fall bliva ställda inför uppgifter, för vilka

erfordras särskild skolning. Den fortgående ökningen av antalet förtroendemän

med verkställighetsuppgifter torde få anses ha stegrat behovet av

upplysningsverksamhet, allra helst som förtroendemännen numera till stor

del rekryteras bland löntagare och med dem jämställda yrkesutövare, vilka

icke kunna väntas ha möjlighet till erforderlig fortbildning utan att särskilda

åtgärder vidtagas. Det är icke osannolikt, att »mångsyssleriet» inom

kommunalförvaltningen, där sådant förekommer, till stor del heror just

pa svårigheter att finna tillräckligt många medborgare, vilka äro villiga

och lämpliga för uppdragen.

Att det sålunda föreliggande upplysningsbehovet tillgodoses, är icke endast

en kommunal angelägenhet. De uppgifter, som ankomma på kommunerna,

äro i stor utsträckning av statlig karaktär, och det har ansetts vara

ett starkt statligt intresse, att omvårdnaden om medborgarna handhaves

på ett sätt, som oberoende av kommuntillhörigheten garanterar dem likvärdiga

samhälleliga förmåner. I all synnerhet i nuvarande läge, då det

gäller alt praktiskt tillämpa åtskilliga sociala reformer av stor betydelse, är

det av vikt, att de personer, som skola lokalt verkställa åtgärderna, äro

skickade för uppgiften. Härtill kommer, att en kommunal självstyrelse

med ett icke alltför begränsat kompetensområde torde få anses vara av

synnerligt värde för den politiska demokratien i allmänhet. Denna omständighet

understryker angelägenheten av att för den kommunala förvaltningen

skapas sådana förutsättningar, att den kan fullgöra sina uppgifter.

De förhållanden, som jag nu berört, äro givetvis av betydelse även då

det gäller att bedöma behovet av en särskild upplysningsverksamhet i anledning

av kommunindelningsreformen. För en sådan verksamhet kunna

därjämte andra skäl anföras.

.lag vill härvid til! en början erinra, att behovet av sådan upplysning

uppmärksammades redan av kommunindelningskommiltén. I sitt den

26 september 1945 framlagda betänkande med förslag til! riktlinjer för eu

revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner (SOU 1945:38)

uttalade sålunda kommittén, att en sammanslagning av de minsta kommunerna

vore ett medel att höja den kommunala förvaltningens standard, i

det att större kommuner dels gåve möjlighet till bättre urval av förtroendemän

och dels gåve förtroendemännen större erfarenhet och rutin. Tillika

framhölls — vid behandlingen av frågan om kommunstorlekens betydelse

för socialvårdens handhavande — att behovet av tjänstemän i den kommunala

förvaltningen syntes kunna i viss mån avhjälpas därigenom att förtroendemännen

vid periodvis återkommande lokalt eller centralt anordnade

kurser undan för undan bibringades större kunskaper i gällande lagstiftning

och större förståelse för sina uppgifter. Åtminstone de i varje

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 165.

37

kommun ledande socialvårdsfunktionärerna, d. v. s. i regel ordförandena i

respektive styrelser och nämnder, borde kunna nås med sådana kurser,

sedan antalet kommuner väsentligt reducerats. Även korrespondenskurser

för förtroendemännen hade enligt kommitténs mening eu uppgift att fylla.

Förslag rörande ny indelning av riket i borgerliga kommuner framlades

av Kungl. Maj:t i proposition den 29 mars 1946 (nr 236). Till det propositionen

bifogade statsrådsprotokollet uttalade jag, att jag delade uppfattningen

om behovet av kursverksamhet för de kommunala förtroendemännen.

Genom anordnande av sådana kurser skulle ökade möjligheter beredas

för förtroendemännen att anpassa sig efter förhållandena i de nya större

kommunbildningarna och skulle behovet av särskilda tjänstemän i de nya

kommunerna kunna i viss mån nedbringas. Jag ansåg emellertid anledning

icke finnas att anordna dylika kurser, innan förberedelserna för indelningsreformen

fortskridit så långt, att man ute i bygderna erhållit en viss uppfattning

om vilka kommuner, som komme att sammanslås. Något ställningstagande

från statsmakternas sida till spörsmålet fann jag därför icke

då vara erforderligt.

Vad i propositionen i denna del uttalats föranledde ej erinran från riksdagens

sida.

Det kan enligt min mening antagas, att förvaltningsarbetet i ett stöld

antal av de nya storkommunerna kommer att handhas av förtroendemännen

utan biträde av tjänstemän. Ordförandena i nämnder och styrelser

komma alltså i dessa fall alt liksom tidigare få ansvaret för bl. a. den

expeditionella handläggningen av ärendena samt för medelsförvaltningen.

Jag har vid anmälan förut denna dag av förslag angående ändring i lagen

den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet föreslagit, att

44 § 3 mom. nämnda lag ändras så, att kommun skall äga besluta om

centralisering av kommunens kassarörelse och bokföring hos kommunalnämnden

utan att för ändamålet inrättas kommunalkontor med där anställda

tjänstemän. En centralisering av medelsförvaltningen i denna

form skulle ställa stora krav på den ansvarige förtroendemannens kompelens

och särskilt på hans kunnighet i bokföring. Förtroendemännen torde

ofta icke äga den skolning, som erfordras för fullgörandet av de expeditionella

och bokföringsmässiga uppgifter, som sålunda kunna komma atl

åvila dem. De måste därför på något sätt göras bättre skickade för dessa

uppgifter. Det är därjämte önskligt, alt upplysningsverksamhet anordnas

för innehavare av kvalificerade förtroendeuppdrag även i sådana kommuner,

där tjänstemannabiträde kan påräknas. Också i dessa kommuner

komma förtroendemännen att mötas av delvis nya och större uppgifter,

för vilkas fullgörande arbetet i småkonununerna icke givit erforderlig erfarenhet

och rutin.

I anslutning till det anförda vill jag uttala, all jag Iinner det särskilt

angeläget, att upplysningsverksamhet i anledning av kommunindelnings
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

leformen nu anordnas. Det kan icke antagas, att en sådan verksamhet,

vilken måste inrikta sig på att inom eu begränsad tid utbilda ett relativt

stort antal förtroendemän, kommer till stånd utan statliga åtgärder. Jag

löreslår därför, att sådana åtgärder nu vidtagas. Den mera reguljära informationen

torde böra igångsättas senare.

För att tillgodose det utbildningsbehov, varom nu är fråga, erfordras i

första hand viss kursverksamhet. Muntliga kurser böra komma till stånd

redan under nästa budgetår. De sista kurserna av detta slag torde kunna

hållas under budgetåret 1950/51. Den muntliga utbildningen bör föregås

av korrespondensundervisning. Sådan bör därför skyndsamt anordnas.

Utöver vad nu föreslagits kunna även andra upplysningsåtgärder ifrågakoinma,

t. ex. information från de statliga fackmyndigheterna. Jag förutsätter,

att myndigheterna inom ramen för anvisade anslag söka vidga sin

information med sikte på upplysningsbehovet i anledning av kommunindelningsreformen,

önskligt är givetvis även, att statliga befattningshavare,

vilka ha att utöva inspektion eller lämna anvisningar och råd i

fråga om den kommunala förvaltningen, så långt tjänstegöromålen i övrigt

tillåta, under en övergångsperiod i första hand ägna sin uppmärksamhet

åt de nybildade kommunerna och lämna dessa sitt stöd.

Beträffande arten av den information, som bör meddelas, torde av vad

jag förut anfört framgå, att verksamheten icke bör vara endast av allmänt

orienterande natur. Den bör i stället syfta till att göra kommunalmannen

bättre förtrogen med det grundläggande författningsmaterialet och

främja hans förmåga av författningstolkning samt i övrigt ge vissa detaljkunskaper.

Å andra sidan är tydligt, att verksamheten varken kan eller

bör ha karaktären av en yrkesutbildning.

Jag övergår härefter till den närmare utformningen av upplysningsätgärderna.

Muntliga kurser torde under nästa budgetår böra anordnas till ett antal

av 10—15. Kurserna böra förläggas till orter, där internatmöjligheter finnas.

I varje kurs torde i allmänhet böra deltaga högst 40—50 personer.

Vid utbildningen bör ett betydande utrymme anslås för grupparbete och

överläggningar. Verksamheten bör därjämte läggas så, att den stimulerar

deltagarnas intresse för vidare studier. Den bör kunna utnyttjas för information

angående aktuella problem. Kurserna böra i allmänhet pågå 1—2

veckor.

I anledning av svenska landskommunernas förbunds förslag, att även

tjänstemän, vilka icke kunna underkasta sig någon längre utbildning, böra

få tillträde till kurserna, vill jag uttala, att någon sträng gräns mellan

redan anställda tjänstemän av detta slag och förtroendemän icke torde

böra upprätthållas.

Organisationen av den muntliga kursverksamheten kan delvis göras

gemensam med korrespondensundervisningens administration. Jag upp
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 39

tager organisationsfrågan jämte kostnadsberäkningarna senare i ett sammanhang.

Jag räknar med att omkring 6 korrespondenskurser skola komma till

stånd under nästa budgetår. 1 fråga om kursernas uppläggning bar av

kommittén föreslagits, att särskilda kurser skulle utarbetas för olika kommunala

organ. I ett av yttrandena göres gällande, att kurserna böra ansluta

sig till särskilda ämnesgrupper. Huruvida den ena eller andra av

dessa metoder bör användas, synes mig vara en praktisk lämplighetsfråga,

som bör lösas av det organ, som anförtros att leda verksamheten. Jag

vill emellertid framhålla, att kompetensfördelningen mellan de olika kommunala

förvaltningsorganen i stort sett torde sammanfalla med den uppdelning,

som kan göras med hänsyn till författningarnas innehåll. För

frågor, som äro gemensamma för alla eller flertalet förvaltningsorgan,

l. ex. bokföring och medelsförvaltning, böra givetvis särskilda kurser utarbetas.

Även i övrigt bör undervisningens uppläggning ankomma på den

institution, åt vilken ledningen anförtros, varvid givetvis redan gjorda erfarenheter

på andra håll böra beaktas.

Vad härefter angår frågan om kursverksamhetens organisation vill jag

framhålla, att, då den av mig förordade kommunala upplysningsverksamheten

tills vidare endast skall tillgodose utbildningsbehovet i anledning

av kommunindelningsreformen, organisationen torde kunna göras enklare

än enligt kommitténs förslag.

Enligt min mening bör upplysningsverksamheten i dess helhet ställas

under ledning av en kommunal upplysningsnämnd. Denna torde böra

bestå av fyra ledamöter. Av dessa böra två, av vilka en förutsättes skola

representera socialinstituten, utses av Kungl. Maj :t. Svenska landskommunernas

förbund och svenska social vårdsförbundet (f. d. svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet) böra utse var sin av de två övriga ledamöterna.

Den direkta ledningen av korrespondensundervisningen föreslår

jag skola anförtros åt socialinstitutet i Stockholm, som dock bör bedriva

verksamheten i kontakt med övriga socialinstitut samt med konnnunförbunden,

särskilt svenska landskommunernas förbund och svenska socialvårdsförbundet.

För administrationen i övrigt bör — i enlighet med ett av svenska landskommunernas

förbund lämnat erbjudande för nästa budgetår inrättas

ett gemensamt kansli, anknutet till förbundets centralbyrå.

Såsom föreståndare för kansliet anställes en av förbundets konsulenter.

1 fråga om korrespondensundervisningen bör konsulenten vara direkt underställd

rektor för socialinstitutet i Stockholm. Härutöver erfordras å

kansliet ett kvalificerat biträde. På detta biträde bör bl. a. ankomma att

vid korrespondensundervisningen handha kontakten med eleverna, uppehålla

nödig förbindelse med de lärare eller andra personer, vilka ha alt

granska elevernas arbete, tillse att rättelser av elevsvaren inkomma i rätt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tid, ansvara för korrekturläsningen samt föra register över kursdeltagarna

in. in. Lokaler för kansliet jämte erforderliga inventarier och utrustning

• bl. a. adresseringsmaskin) upplåtas av förbundet mot viss hyresersättning.

Det av mig nu framlagda förslaget synes mig innebära eu ur olika synpunkter

lämplig lösning av frågan om kursverksamhetens administration.

Lösningen torde dock — i avbidan på ytterligare erfarenhet — böra betraktas

såsom ett provisorium, varför organisationsfrågan torde böra upplagas

till förnyad prövning nästa budgetår.

Vad angår kostnaderna för kursverksamheten föreslår jag, såvitt gäller

administrationen, att ledamöterna i den kommunala upplysningsnämnden

må uppbära sammanträdesarvode enligt kommittékungörelsen samt resekostnads-

och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. För

kansliets föreståndare torde beräknas ett arvode, motsvarande 27 löneklassen

jämte pensionsavgift. Det kvalificerade biträdet på kansliet bör för

nästa budgetår tillerkännas arvode motsvarande 11 löneklassen. I enlighet

härmed och med beaktande av medelsbehovet i övrigt uppskattar jag

de administrativa kostnaderna för kursverksamheten till följande belopp:

arvoden och reseersättningar till ledamöterna av kommunala upplysningsnämnden

2 000 kronor, lön till en föreståndare 15 000 kronor, lön till ett

kanslibiträde 6 300 kronor, extra skrivhjälp och rättelsearbete 6 000 kronor,

telefon och porto samt skrivmaterialier och trycksaker 5 700 kronor,

reseersättningar (till föreståndaren) 1 000 kronor samt hyra och extra utgifter

4 000 kronor, tillhopa 40 000 kronor.

Vad angår övriga kostnader anser jag i likhet med kommittén, att staten

bör bära samtliga kostnader för de muntliga kursernas planläggning

och genomförande samt därjämte bestrida deltagarnas utgifter för resor

till och från hemorten och för inkvartering under kurstiden. Härvid torde

i enlighet med kommitténs förslag föreläsningsarvodena böra utgå enligt

samma villkor som gälla för de av socialinstituten anlitade föreläsarna,

f. n. 30 kronor per föreläsningstimme samt 55 kronor för dubbeltimme vid

övningskurs och seminarium. Ersättningen till deltagarna torde, såsom av

kommittén förordats, böra utgå i form av stipendium. I likhet med kommittén

utgår jag vid kostnadsberäkningen från att 15 kurser komma att

anordnas under nästa budgetår. De sammanlagda utgifterna för verksamheten,

vilka av kommittén beräknats till 93 000 kronor, torde med viss avrundning

uppåt böra uppskattas till 95 000 kronor.

Beträffande korrespondensundervisningen föreslår jag, i likhet med kommittén,

att staten påtager sig kostnaderna för kursernas planläggning och

genomförande med den begränsningen, att viss kursavgift bör uttagas av

deltagarna. Avgiften torde böra utgå med av kommittén angivet belopp,

10 kronor för enskild kursdeltagare och 5 kronor för cirkeldeltagare. Liksom

kommittén förutsätter jag, att vederbörande kommun bör kunna betala

kursavgiften, dock under villkor att deltagaren styrkt sig ha fullföljt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

kursen. Jag räknar med att 6 korrespondenskurser skola anordnas under

budgetåret 1948/49. Antalet deltagare i varje kurs måste — med den inskränkning

av verksamheten, som av mig föreslagits — förutses bli väsentligt

lägre än det av kommittén beräknade, 1 000. Jag utgår vid min kostnadsuppskattning

från att i genomsnitt 350 personer komma att deltaga

i varje kurs. Antalet studiecirkeldeltagare torde komma att bli mycket

begränsat, varför vid kalkylerna synes kunna antagas, att samtliga deltagare

äro enskilt studerande. De fasta kostnaderna upptager jag, såsom

i betänkandet skett, med 9 000 kronor per kurs. De rörliga kostnaderna

synas i anslutning till vad av kommittén föreslagits böra beräknas till

20 kronor per deltagare. Med dessa utgångspunkter skulle varje kurs

draga en kostnad av (9 000 + 350 x 20) 16 000 kronor. Efter avdrag av

kursavgifterna (350 x 10) 3 500 kronor skulle på statsverket stanna ett

belopp av 12 500 kronor. Kostnaden för 6 kurser skulle alltså uppgå till

sammanlagt 75 000 kronor.

Jag förutsätter, att kommunerna i normala fall skola gottgöra förtroendemännen

inkomstbortfall i anledning av deltagande i muntlig kurs

med belopp, som finnes skäligt. ■

Det totala medelsbehovet i fråga om k ursverk samhe ten skulle enligt nu

gjorda kalkyler uppgå till (40 000 + 75 000 + 95 000) 210 000 kronor.

Härutöver torde staten böra lämna visst stöd i fråga om handbokslitteratur

in. in. Då den avsedda upplysningsverksamheten främst riktar sig

till ordförandena i kommunernas verkställighetsorgan, torde man härvid

i första hand böra söka att främja tillkomsten av handböcker med kommenterad

lagtext, varvid bör eftersträvas att få fram både nya handböcker,

där sådana behövas, och nya upplagor av föråldrade handböcker. För att

möjliggöra en rimlig prissättning bör i viss utsträckning bidrag av statsmedel

kunna utgå till utgivningskostnaderna. En sådan subvention bör

givetvis förbindas med betryggande villkor, som säkerställa att subventionen

verkligen åstadkommer den avsedda prisnedsättningen. De förlag, som

skola utgiva handböckerna, böra vara skyldiga att framlägga ingående

kostnadskalkyler till godkännande. Det ligger i sakens natur, alt verkningarna

av de nu föreslagna åtgärderna icke begränsa sig till de av kommunindelningsreformen

berörda kommunerna.

Av skäl, som kommittén anfört, torde ombesörjandet av nu nämnda åtgärder

böra anförtros åt nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga

publikationer. Nämnden bör härvid erhålla möjlighet att såsom manuskriptförfattare

anlita även andra än stats- och kommunaltjänstemän. Enligt

gällande bestämmelser äger nämnden icke utfästa annan ersättning

till manuskriptförfattare än gottgörelse för avstådda löneförmåner. Jag

anser, att nämnden bör få befogenhet att utbetala skäligt författarhonorar.

Nämnden måste därjämte kunna disponera medel för att bestrida den utgiftsökning,

som må föranledas av föreslagen prissubventionering.

4 — Bihang till riksdagens protokoll It)iS. t sand. Nr 165.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

I betänkandet har föreslagits, att antalet ledamöter i nämnden skulle

ökas från fem till sju. I samband därmed skulle föreskrivas, att minst två

av ledamöterna skulle äga god kännedom om kommunal förvaltning, minst

en beträffande städerna och minst en beträffande landskommunerna.

Nämnden själv har i sitt remissyttrande uttalat, att en sådan förstärkning

knappast vore behövlig. Ej heller jag finner påkallat, att ledamöternas

antal ökas.

På Kungl. Maj :t bör ankomma att efter anmälan av chefen för justitiedepartementet

besluta om de ändringar i nämndens instruktion, vilka erfordras

för genomförandet av framlagda förslag.

Kommittén har funnit önskligt, att arvodet till nämndens sekreterare

höjes från nuvarande 300 till 3 000 kronor. För arvoden till nämndens

ledamöter och för omkostnader beräknas i betänkandet ett från 1 000 till

3 000 kronor förhöjt belopp. Jag vill framhålla, att det icke är möjligt att

nu förutse, i vilken omfattning nämndens arbete kommer att ökas i anledning

av utvidgningen av verksamhetsområdet. På grund härav föreslår

jag icke nu någon uppräkning av sekreterarens arvode men förutsätter,

att frågan om arvodets storlek upptages av Kungl. Maj:t, sedan viss erfarenhet

vunnits. För arvoden till ledamöterna — ersättning, enligt kommittékungörelsen

— och till omkostnader för nämnden, räknar jag preliminärt

med 1 000 resp. 500 kronor.

Å det för nämnden under andra huvudtiteln anvisade anslaget Bidrag

till utgivande av författningskommentarer in. in. förefanns den 1 juli 1947

en reservation å cirka 19 000 kronor. Medelsåtgången under budgetåret

1946/47 uppgick till endast 6 000 kronor. För budgetåret 1948/49 har i

årets statsverksproposition upptagits ett anslag av 25 000 kronor. Ökad

medelsanvisning för nästa budgetår i anledning av de förslag, som jag nu

framfört, torde icke erfordras.

I syfte alt främja informationsverksamhet genom tidskrifter föreslår jag

i likhet med kommittén, att nyssnämnda anslag må anlitas för att bevilja

bidrag till utgivande i enstaka fall av specialnummer av större omfattning

för ingående behandling av någon särskild fråga.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

43

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t inåtte

föreslå riksdagen att

ilels godkänna av mig föreslagna riktlinjer för kommunal

upplysningsverksamhet i anledning av kommunindel•

ningsreformen,

ilels ock till Kommunal upplysningsverksamhet under

'' ‘ * elfte huvudtiteln för budgetåret 1948/49 anvisa ett anslag

av .................................. kronor 210 000.

N Med bifall till denna av statsrådets övriga leda
möter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

K. /I. Åkerberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till kommunal upplysningsverksamhet. a1 i texten
  2. SU 1948:137 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående an slag för budgetåret 1948/49 till kommunal upplgsningsverksamhet. s. 7 i texten
  3. FK 1TU 1948:13 Utlåtande i anledning av väckt motion angående omtryckning av samtliga gällande författningar. s. 1 i texten