Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark och Norge den 8 mars 1958 avslutad konvention om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m

1948-01-16 · 32 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:175, Angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark och Norge den 8 mars 1958 avslutad konvention om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

1

Nr 175.

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående godkännande

av en mellan Sverige, Danmark och Norge den 8 mars

1958 avslutad konvention om erkännande och verkställighet

av domar i brottmål m. m.; given Stockholms

slott den 10 mars 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

samt med överlämnande av en mellan Sverige, Danmark och Norge den 8

mars 1948 avslutad konvention om erkännande och verkställighet av domar

i brottmål, vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens godkännande

av nämnda konvention dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om erkännande och verkställighet

i vissa fall av dom, som i brottmål meddelats i Danmark eller

Norge.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Propositionens förslag innebär att domar, som i någon av staterna Sverige,

Danmark och Norge meddelats å böter, förverkande in. in., skola vara

gällande och kunna verkställas även i de båda andra staterna.

1 liihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 175.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 17-5.

Konvention mellan Sverige,

Danmark och Norge

om erkännande och

verkställighet av domar

i brottmål.

Hans Majestät Konungen

av Sverige, Hans

Majestät Konungen av

Danmark och Hans Majestät

Konungen av

Norge, vilka överenskommit

att sluta en konvention

om erkännande och

verkställighet av domar i

brottmål, hava till sina

fullmäktige utsett:

Hans Majestät Konungen

av Sverige:

Sin utomordentlige och

befullmäktigade Ambassadör

i Köpenhamn,

Kammarherren Gustaf

Fredrik Nils von Dardel;

Hans Majestät Konungen

av Danmark:

Sin Utrikesminister,

Herr Niels Carl Gustav

Magnus Rasmussen;

Hans Majestät Konungen

av Norge:

Sin utomordentlige och

befullmäktigade Ambassadör

i Köpenhamn, Herr

August Wilhelm Stjernstedt

Esmarch;

Konvention mellem

Danmark, Norge og Sverige

om Anerkendelse og

Fuldbyrdelse af Domme

i Straffesager.

Hans Majestaet Kongen

af Danmark, Hans Majestset

Norges Konge og

Hans Majestset Kongen

af Sverige, hvilke er kommet

overens om åt

afslutte en Konvention

om Anerkendelse og Fuldbyrdelse

af Domme i

Straffesager, har udnsevnt

til deres befuldmsegtigede:

Hans Majestset Kongen

af Danmark:

Sin Udenrigsminister,

Hr. Niels Carl Gustav

Magnus Rasmussen;

Hans Majestset Norges

Konge:

Sin overordentlige og

befuldmsegtigede Ambassadör

i Kobenhavn, Hr.

August Wilhelm Stjernstedt

Esmarch;

Hans Majestset Kongen

af Sverige:

Sin overordentlige og

befuldmsegtigede Ambassadör

i Kobenhavn:

Kammerherre Gustaf

Fredrik Nils von Dardel;

Konvensjon mellom

Norge, Danmark og Sverige

om anerkjennelse

og fullbyrdelse av dom
mer

i straffesaker.

Hans Majestet Norges

Konge, Hans Majestet

Kongen av Danmark og

Hans Majestet Kongen

av Sverige, som er kommet

overens om å avslutte

en konvensjon om anerkjennelse

og fullbyrdelse

av dommer i straffesaker,

har til sine befullmektigede

oppnevnt:

Hans Majestet Norges

Konge:

Sin overordentlige og

befullmektigede Ambassadör

i Kjobenhavn, Hr.

August Wilhelm Stjernstedt

Esmarch;

Hans Majestet Kongen

av Danmark:

Sin Utenriksminister,

Hr. Niels Carl Gustav

Magnus Rasmussen;

Hans Majestet Kongen

av Sverige:

Sin overordentlige og

befullmektigede Ambassadör

i Kjobenhavn:

Kammarherre Gustaf

Fredrik Nils von Dardel;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

3

vilka, därtill behörigen

befullmäktigade, överenskommit

om följande

artiklar:

Artikel 1.

Lagakraftvunnen dom,

som i brottmål meddelats

i någon av de fördragsslutande

staterna, skall,

såvitt därigenom dömts

till böter eller förverkande

eller utdömts ersättning

för rättegångskostnader,

vara gällande jämväl i de

övriga staterna och på

begäran verkställas i annan

fördragsslutande stat.

Lika med lagakraftvunnen

dom anses beslut eller

föreläggande, som enligt

lagstiftningen i den stat

där det meddelats äger

samma verkan som sådan

dom, samt lagakraftvunnet

beslut, som till tryggande

av anspråk på böter,

förverkande, skadestånd

eller ersättning för

rättegångskostnader meddelats

angående kvarstad,

skingringsförbud eller beslag

å egendom tillhörande

för brott misstänkt.

Beträffande avgöranden

om skadestånd i

brottmål är stadgat i konventionen

den 16 mars

1932 om erkännande och

verkställighet av domar.

Artikel 2.

Verkställighet må icke

ske, om hinder däremot

hvilke, behörigt befuldmaegtigede

er kommet

overens om folgende Artikler:
Artikel

1.

Retskraftige Domme,

som i Straffesager er afsagt

i en af de kontraherende

Stater, har, for saa

vidt de idommer Boder,

Konfiskation eller Sagsomkostninger,

bindende

Virkning og kan krreves

fuldbyrdet i de andre Stater.

Lige med retskraftige

Domme regnes Afgorelser

og Vedtagelser, som efter

vedkommende Stats Lov

har samme Virkning som

en retskraftig Dom, samt

retskraftige Afgorelser om

Beslaglaeggelse af en sigtets

Gods til Sikring af

Boder, Konfiskation, Erstatning

eller Sagsomkostninger.

Om Afgorelser, som i

Straffesager trreffes om

Erstatning, gaelder Konventionen

af 16. Marts

1932 om Anerkendelse og

Fuldbyrdelse af Domme.

Artikel 2.

Fuldbyrdelse kan ikkc

finde Sted, dcrsom Ad
-

hvilke, behörig befullmektigede,

er kommet overens

om folgende artikler:

Artikkel 1.

Rettskraftige dommer

som i straffesaker er avsagt

i en av de kontraherende

stater har, for så

vidt de idommer böter,

inndragning eller saksomkostninger,

bindende

virkning og kan kreves

fullbyrdet i de andre stater.

Like med rettskraftige

dommer regnes avgjorelser

og vedtagelser som

etter vedkommende stats

lov har samme virkning

som en rettskraftig dom,

og rettskraftige avgjorelser

om hefte eller beslag

av den siktedes gods til

sikring av böter, inndragning,

erstatning, oppreisning

eller saksomkostninger.

Om avgjorelser som i

straffesaker treffes om erstatning

eller oppreisning,

gjelder konvensjonen

av 16. mars 1932 om

anerkjennelse og fullbyrdelse

av dommer.

Artikkel 2.

Fullby rdelse iverk settes

ikke såfremt adgangen

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

genom preskription eller

annorledes uppstått enligt

lagstiftningen i den stat

där domen meddelats eller

den där verkställigheten

skulle äga rum.

Artikel 3.

Framställning om verkställighet

göres i Danmark

av justitsministeriet,

i Norge av justisdepartementet

och i Sverige

av justitiekanslern

till motsvarande myndighet

i den andra staten.

Vid framställningen

skall fogas:

1. domen i huvudskrift

eller av vederbörande

myndighet styrkt avskrift,

samt

2. bevis av den myndighet

som gör framställningen,

att domen äger laga

kraft och är av sådan beskaffenhet

som sägs i

artikel 1 samt att verkställighet

kan ske i den

stat där domen gavs.

Artikel 4.

Framställning om verkställighet

må avslås, om

denna finnes gälla en politisk

förbrytelse eller över

huvud en straffbelagd

handling som är förövad

för att främja ett politiskt

ändamål.

Framställning må jämväl

avslås, om detta fin
-

gangen til åt fuldbyrde

Afgorelsen er bortfaldet

ved Foraddelse eller af

anden Grund efter Loven

i den Stat, livor Afgorelsen

er truffet, eller Fuldbyrdelse

skulde foretages.

Artikel 3.

Bogsering om Fuldbyrdelse

fremssettes i Danmark

af Justitsministeriet,

i Norge af Justisdepartementet,

i Sverige af

Justitiekanslern og rettes

til den tilsvarende Myndighed

i den anden Stat.

Begaeringen skal vsere

ledsaget af:

1. Afgorelsen i Original

eller i en af vedkommende

Myndighed bekraeftet Udskrift.

2. Bekraeftelse af den

Myndighed, der fremsaetter

Begaeringen om, åt Afgorelsen

er af den i Artikel

1 naevnte Art, og åt

den er retskraftig og kan

fuldbyrdes i den Stat,

hvor den er truffet.

Artikel 4.

Begaeringen kan afslaas,

naar den Myndighed,

som den er rettet

til, finder, åt Sagen drejer

sig om en politisk

Forbrydelse eller en strafbar

Handling, som er begaaet

for åt fremme et

politisk F''ormaal.

Begaeringen kan ogsaa

afslaas, naar Hensynet

til å fullbyrde er falt bort

ved foreldelse eller av annen

grunn etter loven i

den stat hvor afgjorelsen

er truffet eller hvor fullbyrdelsen

skulle företas.

Artikkel 3.

Begjaeringen om fullbyrdelse

fremsettes i Danmark

av Justitsministeriet,

i Norge av Justisdepartementet,

i Sverige av

Justitiekanslern, og rettes

til den tilsvarende myndighet

i den annen stat.

Begjaeringen skal vaere

ledsaget av:

1. avgjorelsen i original

eller i utskrift bekreftet

av vedkommende

myndighet,

2. bevittnelse fra den

myndighet som fremsetter

begj öringen, om åt avgjorelsen

er av den art

som er nevnt i artikkel 1,

og åt den er rettskraftig

og kan fullbyrdes i den

stat hvor den er truffet.

Artikkel 4.

Begjaeringen kan avslåes

når den myndighet

som den er rettet til,

finner åt saken gjelder

en politisk förbrytelse eller

en straffbar handling

som er forovet i den hensikt

å fremme et politisk

formål.

Begjaeringen kan også

avslåes når hensyn til

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

5

nes påkallat av hänsyn

till en tredje stat.

Artikel 5.

Verkställighet sker i envar

stat enligt där gällande

lag, dock att böter

ej må förvandlas.

Artikel 6.

Kostnader, som icke

bliva täckta genom företagen

verkställighetsåtgärd,

stanna å den stat,

hos vilken framställning

om verkställighet gjorts.

Artikel 7.

Vad i artikel 4 första

stycket sägs om verkställighet

av dom som avser

politisk förbrytelse eller

straffbelagd handling med

politiskt syfte, äger ej

tillämpning, om domen

meddelats i samband med

den i anledning av kriget

åren 1939—1945 i Danmark

och Norge anställda

räfsten med dem som

gjort sig skyldiga till

landsförräderi eller annan

landsskadlig verksamhet.

Artikel 8.

Konventionen skall äga

tillämpning jämväl å dom

som meddelats före dess

ikraftträdande.

til en tredie Stat tilsiger

det.

Artikel 5.

Fuldbyrdelsen ivserksaettes

i hver Stat efter

den der gaeldende Lov,

dog saaledes, åt Frihedsstraf,

der traeder i Stedet

for Boder, ikke fuldbyrdes.

Artikel 6.

Omkostninger, som

ikke bliver daekket ved

Fuldbyrdelsen, afholdes

af den Stat, hvor den

foretages.

Artikel 7.

Bestemmelsen i Artikel

4, Stk. 1, om Sager, der

drejer sig om politiske

Forbrydelser eller andre

strafbare Handlinger med

politisk Formaal, finder

ikke Anvendelse, hvis Sägen

falder ind under den

Betsforfolgning, som i

Anledning af Krigen 1939

—1945 finder Sted i Danmark

og Norge mod den,

som har gjort sig skyldig

i Forraederi eller anden

landsskadelig Virksomhed.

Artikel 8.

Denne Konvention

kommer ogsaa til Anvendclse

paa Afgorelser fra

Tiden for dens Ikrafttraeden.

en tredje stat tilsier

det.

Artikkel 5.

Fullbyrdelsen iverksettes

i hver stat etter der

gjeldende lov, dog således

åt frihetsstraff, som skal

tre i stedet för böter, ikke

fullbyrdes.

Artikkel 6.

Omkostninger som ikke

blir dekket ved fullbyrdelsen,

baeres av den stat

hvor den företas.

Artikkel 7.

Bestemmelsen i artikkel

4 forste ledd om saker

som gj elder en politisk

förbrytelse eller en straffbar

handling med politisk

formål, får ikke anvendelse

dersom saken faller

inn under den rettsforfolgning

som i anledning

av krigen 1939—1945 pågår

i Danmark og Norge

mot dem som har gjort

seg skyldig i landssvik, og

annen landsskadelig virksomhet.

Artikkel 8.

Denne konvensjon kommer

også til anvendelse

på avgjorelser fra tiden

for dens ikrafttreden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175-

6

Artikel 9.

Konventionen skall ratificeras,

och ratifikationshandlingarna

skola

deponeras i danska utrikesministeriets

arkiv.

Konventionen träder i

kraft mellan ratificerande

stater, såsnart dessa vidtagit

de åtgärder som erfordras

för dess ömsesidiga

tillämpning.

Envar av staterna äger

i förhållande till envar av

de övriga uppsäga konventionen

till upphörande

efter en frist av sex månader.

Till bekräftelse härav

hava de respektive fullmäktige

undertecknat

denna konvention och

försett densamma med

sina sigill.

Som skedde i Köpenhamn

i ett exemplar på

svenska, danska och

norska språken, den 8

mars 1948.

G. v. Dardel.

(L. S.)

Artikel 9.

Konventionen skal ratificeres,

og Ratifikationsdokumenterne

skal deponeres

i det danske Udenrigsministeriums

Arkiv.

Konventionen trgeder i

Kraft mellem ratificerende

Stater, saasnart de har

truffet de Foranstaltninger,

som er paakravet

til gensidig Gennemforelse.

Enhver af Staterne kan

i Forhold til hver af de

andre opsige Konventionen

med en Frist af seks

Maaneder.

Til Bekrseftelse heraf

har de respektive befuldmsegtigede

undertegnet

nservserende Konvention

og forsynet den med deres

Segl.

Udfaerdiget i Kobenhavn

i et Eksemplar paa

hvert af folgende Sprog:

Dansk, Norsk og Svensk,

den 8. Marts 1948.

Gustav Rasmussen.

(l. s.)

Artikkel 9.

Ivonvensjonen skal ratifiseres,

og ratifikasjonsdokumentene

skal deponeres

i det danske utenriksministeriums

arkiv.

Konvensjonen trer i

kraft mellom de ratifiserende

stater etter hvert

som de har truffet de forfoyninger

som trenges til

gjensidig gjennomforing.

Enhver av statene kan i

forhold til hver av de

andre si opp konvensjonen

med en frist av seks

måneder.

Til bekreftelse herav

har de respektive befullmektigede

undertegnet

denne konvensjon og försynt

den med sine segl.

Utferdiget i Kjobenhavn

i ett eksemplar på

hvert av folgende sprog:

norsk, dansk og svensk,

den 8 mars 1948.

Aug. Esmarch.

(L. S.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

7

Förslag

till

Lag om erkännande och verkställighet i vissa fall av dom, som i

brottmål meddelats i Danmark eller Norge.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Lagakraftvunnen dom, som i brottmål meddelats i Danmark eller Norge,

skall, såvitt därigenom dömts till böter eller förverkande eller utdömts ersättning

för rättegångskostnader, vara gällande jämväl här i riket och på begäran

verkställas här.

Lika med lagakraftvunnen dom anses beslut eller föreläggande, som efter

lagstiftningen i den stat där det meddelats äger samma verkan som sådan

dom, samt lagakraflvunnet beslut, som till tryggande av anspråk på böter,

förverkande, skadestånd eller ersättning för rättegångskostnader meddelats

angående kvarstad, skingringsförbud eller beslag å egendom tillhörande för

brott misstänkt.

Beträffande avgöranden om skadestånd i brottmål är stadgat i lagen den

2 december 1932 om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats

i Danmark, Finland, Island eller Norge.

2 §.

Verkställighet enligt denna lag må icke ske, om hinder däremot genom

preskription eller annorledes uppstått enligt lagstiftningen i den stat, där

domen meddelats, eller enligt svensk lag.

3 §.

Framställning om verkställighet göres hos justitiekansler!!. Framställningen

göres, om domen meddelats i Danmark, av danska justitsministeriet och,

om domen meddelats i Norge, av norska justisdepartementet.

Vid framställningen skall fogas:

1. domen i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift,

samt

2. bevis av den myndighet som gör framställningen, att domen äger laga

kraft och är av sådan beskaffenhet som sägs i 1 § samt att verkställighet

kan ske i den stat där domen gavs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 175.

4 §•

Framställning om verkställighet bör av justitiekanslern avslås, om denna

finnes gälla en politisk förbrytelse eller överhuvud en straffbelagd handling

som är förövad för att främja ett politiskt ändamål.

Justitiekanslern må jämväl avslå framställning, om detta finnes påkallat

av hänsyn till en tredje stat.

5 §•

Verkställighet sker enligt svensk lag, dock att böter ej må förvandlas.

Föranleder verkställigheten talan inför domstol här i riket, skall justitiekanslern

äga mottaga stämning samt i svenska statens namn själv eller

genom ombud tala och svara, såsom om fråga vore om en kronans fordran.

6 §•

Kostnader, som icke bliva täckta genom företagen verkställighetsåtgärd,

stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer och äger tillämplighet

jämväl å dom som meddelats före dess ikraftträdande.

Vad i 4 § första stycket sägs äger ej tillämpning, om domen meddelats i

samband med den i anledning av kriget åren 1939—1945 i Danmark och

Norge anställda räfsten mot dem som gjort sig skyldiga till landsförräderi

eller annan landsskadlig verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 25 april 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för socialdepartementet

fråga angående konvention med Danmark och Norge om erkännande

och verkställighet av domar i brottmål och angående överenskommelse

med nämnda länder om tillfälligt tillägg till de gällande konventionerna

om utlämnande av förbrytare.

Föredraganden anför:

Kungl. Maj:t förordnade den 12 april 1946 sakkunniga att deltaga i överläggningar

med representanter för Danmark och Norge angående lagstiftning

om verkställighet av straffdomar och vad därmed äger samband. Såsom

resultat av förhandlingarna föreligger ett av de svenska delegerade avgivet,

den 31 december 1946 dagtecknat betänkande med förslag till konvention

mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av

domar i brottmål m. m. (statens offentl. utredn. 1947: 16). Motsvarande förslag

ha avgivits i Danmark och Norge av dessa länders delegerade.1

över betänkandet ha utlåtanden infordrats från justitiekanslem, statens utlänningskommission

efter hörande av utlänningsnämnden, överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län, varjämte tillfälle

beretts styrelsen för Sveriges advokatsamfund att avge yttrande.

Utlåtanden ha inkommit från nämnda myndigheter och sammanslutning.

överståthållarämbetet bär bifogat yttrande av poliskamreraren i Stockholm,

länsstyrelserna yttranden av landsfogden i vartdera länet och länsstyrelsen

i Värmlands län därjämte yttranden av polismästaren i Karlstad,

'' De svenska delegerade utgjordes av f. d. justitierådet Rudolf Eklund och revisionssekreteraren

Ivar Slrahl. De danska delegerade voro departementschef Eivind Larsen och statsadvokat

Halfdan Olafsson med sekretser Mogens Grau som sekreterare, de norska hoyesterettsdommerne

Edvin Allen och Sverre Grelle.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

stadsfiskalen i Kristinehamn och Värmlands länsavdelning av föreningen

Sveriges landsfiskaler.

Sedan ärendet varit föremål för övervägande inom justitiedepartementet,

anhåller jag att nu få upptaga detsamma till behandling.

Gällande rätt.

Efter konvention den 16 mars 1932 med Danmark, Finland, Island och

Norge har genom lag den 2 december 1932 stadgats, att lagakraftägande dom,

som i nämnda länder givits i tvistemål eller i brottmål meddelats angående

skadestånd, med vissa undantag skall vara gällande här i riket och på begäran

verkställas här. Lika med lagakraftägande dom anses i lagen vissa andra

beslut samt förlikningar som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol.

Tidigare, nämligen genom lag den 29 maj 1931 som tillkommit efter

konvention den 10 februari 1931 med samma länder, har öppnats möjlighet

att här i riket verkställa vissa i dessa länder meddelade domar och beslut

rörande familjerättsliga underhållsbidrag.

Motsvarande bestämmelser om att straff, som ådömts i något av nämnda

länder, skulle kunna verkställas i Sverige finnas däremot icke. Ej heller

erkännes straffdom, som meddelats i dessa länder, såsom giltig i den meningen,

att den skulle innebära hinder mot att, under de förutsättningar som

framgå av 1 kap. strafflagen, här i riket anställa åtal för brottet och ånyo

döma till straff för detta. Utomlands undergången bestraffning för där förövat

brott utgör emellertid hinder mot bestraffning för brottet jämväl i Sverige.

Utländsk dom, som innebär att egendom förklarats förverkad, verkställes

icke här i landet.

Utländskt beslut om kvarstad, skingringsförbud eller beslag verkställes

icke här i riket. Straffprocessuella tvångsmedel ersättas emellertid, när det

gäller brottmål utrikes mot någon som vistas här i riket, i viss mån av bestämmelserna

angående utlämning. Allmänna bestämmelser därom äro givna

i lagen den 4 juni 1913 angående utlämning av förbrytare, vilken bland

annat även innehåller stadganden om häktning och om beslagtagande av

egendom i samband med utlämning. I förhållande till Danmark och Norge

gälla emellertid i stället för lagen konventioner den 21 februari 1907 och

den 17 juni 1913 om ömsesidigt utlämnande av förbrytare. Konventionerna

innehålla även bestämmelser om andra handräckningsåtgärder än nu nämnts,

vilka komplettera bestämmelserna i lagen den 6 mars 1899 om handräckning

åt utländsk domstol.

Provisorisk häktning, i syfte att förhindra att rätten att få flyktade personer

utlämnade skall kunna göras illusorisk, kan enligt konventionerna

ske efter framställning, vilken ej såsom enligt utlämningslagen behöver göras

på diplomatisk väg utan av åtals- eller polismyndighet i ett av de för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

11

dragsslutande länderna kan göras omedelbart hos motsvarande myndighet

i annat land. Konventionerna innehålla ock angående föremål som tagas i

förvar vid häktandet i viss mån mera ingående bestämmelser än utlämningslagen.

I konventionerna ha vidare upptagits vissa bestämmelser om meddelande,

utan samband med utlämning, av viss handräckning i brottmål angående

en icke politisk förbrytelse. I sådant hänseende har föreskrivits, att

därest under handläggningen av sådant mål finnes nödvändigt att avhöra

vittnen som uppehålla sig i något av de andra länderna eller att där anställa

någon annan undersökningsåtgärd, domstolarna samt i Sverige och Norge

jämväl vederbörande åklagare skola vara berättigade att genom direkt hänvändelse

till domstolarna i det andra landet begära sådan handräckningsåtgärd.

Framställning skall efterkommas i den utsträckning, som lagen i den

stat hos vilken framställningen göres det tillåter. I mål av nu ifrågavarande

beskaffenhet skola vidare, om personlig inställelse av vittne från något av

de andra länderna är av nöden eller önskas, myndigheterna i det land där

vittnet är bosatt uppmana vittnet att efterkomma sådan kallelse. Vittnet

skall, i händelse av samtycke, erhålla reseersättning och traktamente i överensstämmelse

med de taxor och bestämmelser som gälla i det land varest

förhöret skall äga rum, såvida icke vederbörande myndighet därstädes skulle

anse sig böra tillerkänna vittnet ett större ersättningsbelopp. Begäran att

under handläggning av brottmål av ifrågavarande beskaffenhet få taga del

av bevisningsföremål eller handlingar, vilka finnas i förvar hos myndigheterna

i ett annat land, skall ock villfaras, därest ej i det särskilda fallet betänkligheter

möta däremot.

För berörda handräckningsåtgärder äro emellertid i konventionerna uppställda

vissa förutsättningar. I den del åtgärderna ifrågakomma i samband

med utlämning äro de knutna till samma förutsättningar som gälla härför.

Detta innebär, att de icke kunna vidtagas med anledning av politisk förbrytelse;

i konventionen med Norge är med sådan jämställd allmän förbrytelse

som är förövad i förbindelse med en politisk förbrytelse och i avsikt att

tjäna det med denna åsyftade ändamålet. Även i övrigt gälla för utlämning

begränsningar med avseende å brottets beskaffenhet. För utlämning till Norge

fordras i regel att brottet enligt den norska borgerliga strafflagen är belagt

med strängare straff än fängelse i ett år och att gärningen, begången i Sverige

och under fullt motsvarande förhållanden, enligt svenska allmänna

strafflagen eller gällande sjölag skulle varit att bedöma såsom ett med svårare

straff än fängelse belagt brott. För utlämning till Danmark fordras i regel,

att gärningen enligt såväl dansk som svensk lag är belagd med svårare

straff än fängelse, i Danmark numera motsvarat av Ilajfte, och att den är att

hänföra till någon av ett antal uppräknade brottstyper. För utlämning fordras

vidare, att brottet icke är begånget i Sverige och att det icke är preskriberat

enligt svensk lag. I fråga om handräckningsåtgärder, som icke äga samband

med utlämning, fordras som nämnts, att det är fråga om brottmål som angår

en icke politisk förbrytelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Betänkandets innehåll.

Betänkandet innehåller förslag till konvention mellan Sverige,

Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål,

förslag till lag om erkännande och verkställighet i vissa fall av dom,

som i brottmål meddelats i Danmark eller Norge, samt förslag till

överenskommelse mellan Sverige, Danmark och Norge om tillfälligt

tillägg till de gällande konventionerna om ömsesidigt utlämnande av förbrytare.

Enligt konventionsförslaget skall lagakraftvunnen dom, som i

brottmål meddelats i någon av de fördragsslutande staterna, vara gällande

jämväl i de övriga staterna och på begäran verkställas där, såvitt därigenom

dömts till böter eller förverkande eller utdömts ersättning för rättegångskostnader.

Lika med lagakraftvunnen dom anses beslut eller föreläggande,

som enligt lagstiftningen i den stat där det meddelats äger samma verkan

som sådan dom, samt lagakraftvunnet beslut, som till tryggande av anspråk

på böter, förverkande, skadestånd eller ersättning för rättegångskostnader

meddelats angående kvarstad, skingringsförbud eller beslag å egendom tillhörande

för brott misstänkt. Framställning om verkställighet göres i Danmark

av justitsministeriet, i Norge av justisdepartementet och i Sverige av

justitiekanslern till motsvarande myndighet i den andra staten. Framställning

om verkställighet må avslås, om denna finnes gälla en politisk förbrytelse

eller över huvud en straffbelagd handling som är förövad för att främja ett

politiskt ändamål; denna bestämmelse äger dock ej tillämpning, om domen

meddelats i samband med den i anledning av kriget åren 1939—1945 i Danmark

och Norge anställda räfsten med dem som gjort sig skyldiga till landsförräderi

eller annan landsskadlig verksamhet. Framställning må jämväl avslås,

om detta finnes påkallat av hänsyn till en tredje stat. Verkställighet sker

i envar stat enligt där gällande lag, dock att böter ej må förvandlas. Kostnader,

som icke bliva täckta genom företagen verkställighetsåtgärd, stanna å

den stat, hos vilken framställning om verkställighet gjorts.

Konventionen har ansetts böra införlivas med den inre svenska rätten genom

en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag. I lagförslaget,

vilket utarbetats i sadant syfte, ha upptagits de bestämmelser i konventionen,

som äro av betydelse för rättstillämpningen i Sverige.

Förslaget till överenskommelse har avseende på den nyssnämnda

räfsten med landsförrädare och andra som gjort sig skyldiga till

landsskadlig verksamhet. Enligt överenskommelsen förbinda sdg de fördragsslutande

staterna med avseende å förbrytelser som omfattas av denna räfst

att lämna sådan handräckning varom stadgas i de gällande konventionerna

om ömsesidigt utlämnande av förbrytare, dock att överenskommelsen ej medför

förpliktelse att utlämna förbrytare i vidare mån än som framgår av

konventionerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

13

Yttranden över betänkandet.

Betänkandet har lämnats utan erinran av länsstyrelserna i Malmöhus och

Värmlands län, polismästaren i Karlstad, stadsfiskalen i Kristinehamn och

Värmlands länsavdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler. Utlänningsnämnden,

som yttrat sig allenast om förslaget till överenskommelse, har

lämnat detta utan erinran.

I fråga om konventionsförslaget och det därtill anknutna lagförslaget har

länsstyrelsen i Malmöhus län framhållit, att den omständigheten att för närvarande

icke finnes möjlighet att få dom i brottmål verkställd i grannländerna,

utom i vad avser skadestånd, vållat olägenhet, i det att talrika bötesdomar

för förseelser som av danskar begåtts inom länet icke kunnat verkställas.

Landsfogden i Värmlands lön har upplyst om enahanda förhållande

beträffande bötesbrott som begåtts i Värmland av personer från andra sidan

gränsen. I övriga yttranden ha endast på vissa punkter framställts erinringar

mot dessa förslag.

Justitiekanslern, överståthållarämbetet och poliskamreraren i Stockholm

ha uttalat såsom önskvärt, att viten jämställas med böter och förverkande.

De båda sistnämnda myndigheterna ha därmed velat jämställa även straffskatt

och andra allmänna avgifter som ådömas i sammanhang med böter.

De ha å andra sidan ifrågasatt, huruvida icke domar avseende smärre belopp

borde undantagas från verkställighet. Poliskamreraren i Stockholm har

vidare framställt önskemål om anvisning huru utdömt belopp skall omräknas

i verkställighetslandets valuta.

Landsfogden i Värmlands län har ifrågasatt, om icke den befattning med

verkställighetsärenden, som föreslagits skola tillkomma justitiekanslern,

lämpligen borde överflyttas till liksåklagaren, om ett sådant ämbete inrättas.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har anfört, att framställning om

verkställighet enligt svensk rättsuppfattning regelmässigt torde böra avslås

när fråga är om politisk förbrytelse eller över huvud om straffbelagd handling

som är förövad för att främja ett politiskt ändamål. Styrelsen har med

hänvisning därtill ifrågasatt, huruvida icke bestämmelsen att framställning

om verkställighet i sådana fall må avslås borde givas formen att framställningen

skall avslås eller att den bör avslås. Såväl överståthållarämbetet som

styrelsen för Sveriges advokatsamfund lia vidare framställt principiella betänkligheter

mot att den föreslagna bestämmelsen om möjlighet att avslå

framställning om verkställighet i fall av ifrågavarande slag förklarats icke

tillämplig om domen meddelats i samband med den i anledning av kriget

åren 1939—1945 i Danmark och Norge anställda räfsten med dem som gjort

sig skyldiga till landsförräderi eller annan landsskadlig verksamhet.

Under åberopande av enahanda principiella betänkligheter ha överståthållarämbetet

och styrelsen för Sveriges advokatsamfund även förklarat sig

icke kunna tillstyrka förslaget till överenskommelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Beträffande detta förslag har statens utlänning skommission, under hänvisning

till att förslaget icke innehåller någon bestämmelse enligt vilken de

med förslaget avsedda brottslingarna skulle kunna utlämnas till Danmark

eller Norge, erinrat om att utlänningslagen endast ger begränsade möjligheter

att vid utlännings avlägsnande ur riket sörja för att han sändes till visst

land.

Justitiekanslern har ifrågasatt, huruvida icke lagstiftning erfordras för

att genomföra de i överenskommelsen upptagna åtgärder vilka eljest icke

kunna påbjudas utan stöd av lag.

Departementschefen.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen för gällande rätt, har mellan

de nordiska staterna träffats ett flertal överenskommelser med syfte att

i viss utsträckning förläna dom i grannland samma verkan som inhemsk

dom och att även eljest lämna bistånd åt grannlandets rättsskipning. De förevarande

förslagen innebära ett steg vidare på den väg som sålunda redan

beträtts och som är naturlig med hänsyn till de nordiska ländernas nära

gemenskap på rättslivets område.

Förslaget till konvention med Danmark och Norge om erkännande och

verkställighet av domar i brottmål :nnebär, att vissa slags domar, som i brottmål

meddelats i någon av de fördragsslutande staterna, skola vara gällande

jämväl i de övriga staterna och på begäran verkställas där. De avsedda domarna

äro sådana, genom vilka dömts till böter eller förverkande eller utdömts

ersättning för rättegångskostnader. Verkställigheten av bötesstraff

skall emellertid icke omfatta förvandling av böter. Med lagakraftägande dom

jämställes beslut eller föreläggande, som enligt lagstiftningen i den stat där

det meddelats äger samma verkan som sådan dom, samt lagakraftvunnet

beslut, som till tryggande av anspråk på böter, förverkande, skadestånd eller

ersättning för rättegångskostnader meddelats angående kvarstad, skingringsförbud

eller beslag å egendom tillhörande för brott misstänkt.

I de avgivna yttrandena har icke någon erinran framställts mot att i denna

omfattning tillerkänna danska och norska domar giltighet och exigibilitet

här i riket. Av myndigheter i gränstrakterna har vitsordats, att bestämmelser

av denna innebörd skulle fylla ett praktiskt behov. Det har nämligen

känts som en påtaglig brist, att domar, varigenom personer från andra sidan

gränsen dömts till böter eller förverkande på grund av brott begångna

i Sverige, t. ex. fylleri- eller trafikförseelser eller olovlig varuinförsel, icke

kunnat verkställas och brotten sålunda blivit utan straffrättslig reaktion.

I konventionen beröres emellertid icke frågan, huruvida stämning som

utfärdats i en av de fördragsslutande staterna kan delgivas i en annan av dem.

Om någon efter att ha förövat brott i Sverige beger sig till Danmark eller

Norge innan stämning för brottet hunnit delges honom, få konventionens

bestämmelser ingen betydelse, såvida det icke är möjligt att ändock nå honom

med stämning. För närvarande möter det hinder att få svensk stämning i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

15

brottmål delgiven i Norge, medan däremot sådan delgivning kan ske i Danmark.

Danska och norska stämningar delgivas i Sverige. Frågan i vad mån

delgivning må kunna ske i Norge torde böra upptagas till fortsatta förhandlingar

med beaktande av det ändrade läge vari frågan kommer genom förevarande

konvention.

I vissa yttranden har ifrågasatts, om icke de föreslagna bestämmelserna

lämpligen borde omfatta även viten och sådana påföljder som straffskatl

och andra allmänna avgifter som domstol ålägger med anledning av brott,

t. ex. brännvinstillverkningsavgift och jaktvårdsavgift Enligt min åsikt kunna

skäl visserligen anföras för en sådan utvidgning av bestämmelsernas räckvidd,

men i avsaknad av närmare utredning om de olika påföljder som här

kunna ifrågakomma synes de delegerades förslag i denna del för närvarande

böra godtagas. I vad mån en utvidgning framdeles bör ske torde få bero av

förnyade överväganden med ledning av den erfarenhet som kommer att vinnas

vid de nu föreslagna bestämmelsernas tillämpning. Med anledning av

yppat tvivelsmål angående omfattningen av begreppet förverkande i förevarande

sammanhang vill jag såsom min mening uttala, att begreppet icke

bör tolkas så snävt att allenast påföljd som i den tillämpade författningen

uttryckligen benämnes förverkande inrymmes under begreppet. I anslutning

till den terminologi som använts av straffrättskommittén i dess förslag

till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten ha de delegerade förutsatt,

att uttrycket förverkande icke innebär en begränsning till fall, i vilka

viss egendom förverkas, utan omfattar även motsvarande påföljd beträffande

visst värde. Att gränsfall kunna uppträda, i vilka tvivel kan råda huruvida

ådömd påföljd är att beteckna såsom förverkande, torde med hänsyn till att

alla framställningar om verkställighet enligt konventionen skola prövas av

justitiekansler!! icke innefatta en alltför besvärande olägenhet.

I ett par av yttrandena har å andra sidan ifrågasatts, om icke av praktiska

skäl domar å smärre belopp borde uteslutas från verkställighet. Även

om man bortser från svårigheten att finna en för alla förhållanden lämplig

värdegräns, är det emellertid från principiell synpunkt föga tilltalande att

göra ett sådant avsteg från konventionens grundtanke att dom, varigenom i

en av staterna ådömts böter eller förverkande, skall vara gällande jämväl i

de övriga och kunna där verkställas. Från praktisk synpunkt är att märka,

att det, särskilt med hänsyn till förhållandena i gränstrakter där resandetrafiken

är stor, kan vara av straffrättsligt värde att böter exempelvis för

fylleri eller förargelseväckande beteende bliva indrivna i den resandes hemland

även om bötesbeloppet är lågt. Genom föreskrifter utfärdade i administrativ

väg torde för övrigt, om eu begränsning visar sig erforderlig, kunna

föreskrivas, att begäran om verkställighet icke bör framställas exempelvis i

sådana fall då verkställigheten skulle medföra en i förhållande till bötesbeloppet

oskälig kostnad eller det kan anlagas att sökt verkställighet icke

skall leda till åsyftat resultat.

Det är givet, att vid verkställighet av en dom lydande på visst belopp i

danskt eller norskt mynt beloppet skall omräknas i svensk valuta. Av all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

männa regler torde följa, att den dömde icke är pliktig att gälda mera än

som vid tidpunkten för verkställigheten erfordras för att i domslandets mynt

betala den skuld som åligger honom enligt domen.

Framställning om verkställighet av svensk dom i Danmark eller Norge

skall enligt förslaget göras av justitiekanslern och begäran om verkställighet

av dansk eller norsk dom i Sverige även riktas till denne. Det kan vara föremål

för tvekan, huruvida icke, efter inrättande av ett riksåklagarämbete,

justitiekanslerns befattning med sådana framställningar lämpligen borde

övertagas av riksåklagaren. I Danmark och Norge, där ett riksåklagarämbete

sedan gammalt finnes, åligger emellertid enligt konventionen motsvarande

befattning med framställningar om verkställighet vederbörande justitiedepartement.

Med hänsyn därtill och då justitiekanslern även efter riksåklagarämbetets

inrättande torde komma att ha till uppgift bland annat att

bevaka kronans rätt, har jag stannat vid att biträda konventionsförslaget på

denna punkt.

I förslaget har upptagits en bestämmelse av innehåll, att framställning om

verkställighet må avslås om denna finnes gälla en politisk förbrytelse eller

över huvud en straffbelagd handling som är förövad för att främja ett politiskt

ändamål. Denna bestämmelse omfattar emellertid enligt förslaget icke

fall, i vilka domen meddelats i samband med den i anledning av kriget åren

1939—1945 i Danmark och Norge anställda räfsten med dem som gjort sig

skyldiga till landsförräderi eller annan landsskadlig verksamhet. Styrelsen

för Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt, om icke huvudbestämmelsen

borde erhålla en mera kategorisk avfattning, och såväl styrelsen som överståthållarämbetet

ha under åberopande av principiella betänkligheter ansett

sig icke kunna tillstyrka att konventionen göres tillämplig i fråga om

domar av sistnämnda slag.

Enligt min mening ligger i den av de delegerade föreslagna avfattningen av

bestämmelsen om politisk eller därmed jämställd förbrytelse en anvisning,

att framställning om verkställighet i sådana fall i regel skall avslås. För att

innebörden av bestämmelsen måtte framträda klarare, synes mig ordalagen

böra jämkas så, att i bestämmelsen utsäges att framställning om verkställighet

i ifrågavarande fall bör avslås. Vad beträffar den i Danmark och Norge

anställda räfsten med landsförrädare och andra som i samband med ockupationen

gjort sig skyldiga till landsskadlig verksamhet, föreligga ur flera

synpunkter sådana speciella förhållanden, att de svenska statsmakterna sakna

anledning att undandraga sig ati inom ramen för konventionen medverka

till att domsverkställighet äger rum.

De betänkligheter, som överståthållarämbetet och styrelsen för Sveriges advokatsamfund

uttalat mot att den föreslagna konventionen blir tillämplig i

fråga om domar som meddelats i samband med den dansk-norska räfsten, ha

föranlett dessa remissinstanser att icke heller tillstyrka den föreslagna överenskommelsen

med Danmark och Norge om tillfälligt tillägg till de gällande

konventionerna om ömsesidigt utlämnande av förbrytare, vilken överenskommelse

avser att tillgodose den danska och norska rättsskipningens behov

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

17

av handräckningsåtgärder i Sverige för räfstens genomförande. Av skäl som

nyss anförts ansluter jag mig emellertid till förslaget. Det är att märka, att

förslaget icke innebär att utlämning skall ske i vidare mån än som framgår

av de gällande konventionerna därom.

Förslaget till konvention om erkännande och verkställighet av domar i

brottmål åtföljes av ett förslag till lag om erkännande och verkställighet i

vissa fall av dom, som i brottmål meddelats i Danmark eller Norge. Sistnämnda

förslag har till syfte att införliva konventionen med den inre svenska

rätten. Något motsvarande lagförslag har icke ansetts erforderligt för att

med den inre svenska rätten införliva överenskommelsen om tillfälligt tillägg

till de gällande konventionerna om ömsesidigt utlämnande av förbrytare. Denna

ståndpunkt motiveras av att själva konventionerna icke föranlett lagstiftning.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande förslag

till

1) konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och

verkställighet av domar i brottmål;

2) överenskommelse mellan Sverige, Danmark och Norge om tillfälligt

tillägg till de gällande konventionerna om ömsesidigt utlämnande av förbrytare;

samt ! ■;

3) lag om erkännande och verkställighet i vissa fall av dom, som i brottmål

meddelats i Danmark eller Norge,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 175.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Svensk text.

Förslag

till

Konvention mellan

Sverige, Danmark och

Norge om erkännande

och verkställighet

av domar i brottmål.

Artikel 1.

Lagakraftvunnen dom,

som i brottmål meddelats

i någon av de fördragsslutande

staterna, skall,

såvitt därigenom dömts

till böter eller förverkande

eller utdömts ersättning

för rättegångskostnader,

vara gällande jämväl

i de övriga staterna

och på begäran verkställas

i annan fördragsslutande

stat.

Lika med lagakraftvunnen

dom anses beslut eller

föreläggande, som enligt

lagstiftningen i den stat

där det meddelats äger

samma verkan som sådan

dom, samt lagakraftvunnet

beslut, som till tryggande

av anspråk på böter,

förverkande, skadestånd

eller ersättning för

rättegångskostnader meddelats

angående kvarstad,

Dansk text.

U dkast

til

Konvention mellem

Danmark, Norge og

Sverige om Anerkendelse

og Fuldbyrdelse

af Domme i

Straffesager.

Artikel 1.

Retskraftige Domme,

som i Straffesager er afsagt

i en af de kontraherende

Stater, har, forsaavidt

de idommer Boder,

Konfiskation eller Sagsomkostninger,

bindende

Virkning og kan krseves

fuldbyrdet i de andre

Stater.

Lige med retskraftige

Domme regnes Afgorelser

og Vedtagelser, som efter

vedkommende Stats Lov

har samme Virkning som

en retskraftig Dom, samt

retskraftige Afgorelser om

Beslaglseggelse af en sigtets

Gods til Sikring af

Boder, Konfiskation, Erstatning

eller Sagsomkostninger.

Norsk text.

Utkast

til

Konvensjon mellom

Norge, Danmark og

Sverige om anerkjennelse

og fullbyrdelse

av dornmer i

straffesaker.

Artikkel 1.

Rettskraftige dommer

som i straffesaker er avsagt

i en av de kontraherende

stater har, för så

vidt de idommer böter,

inndragning eller saksomkostninger,

bindende

virkning og kan kreves

fullbyrdet i de andre stater.

Like med rettskraftige

dommer regnes avgjorelser

og vedtagelser som etter

vedkommende stats

lov har samme virkning

som en rettskraftig dom,

og rettskraftige avgjorelser

om hefte eller beslag

av den sikte des gods til

sikring av böter, inndragning,

erstatning, oppreisning

eller saksomkostninger.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

19

Svensk text.

skingringsförbud eller beslag

å egendom tillhörande

för brott misstänkt.

Beträffande avgöranden

om skadestånd i

brottmål är stadgat i

konventionen den 16 mars

1932 om erkännande och

verkställighet av domar.

Artikel 2.

Verkställighet må icke

ske, om hinder däremot

genom preskription eller

annorledes uppstått enligt

lagstiftningen i den

stat där domen meddelats

eller den där verkställigheten

skulle äga

rum.

Artikel 3.

Framställning om verkställighet

göres i Danmark

av justitsministeriet, i

Norge av justisdepartementet

och i Sverige av

justitiekanslern till motsvarande

myndighet i den

andra staten.

Vid framställningen

skall fogas:

1. domen i huvudskrift

eller av vederbörande

myndighet styrkt

avskrift, samt

2. bevis av den myndighet

som gör framställningen,

att domen

äger laga kraft

och är av sådan beskaffenhet

som sägs

Dansk text.

Om Afgorelser, som i

Straffesager traeffes om

Erstatning, gaelder Konventionen

af 16. Marts

1932 om Anerkendelse og

Fuldbyrdelse af Domme.

Artikel 2.

Fuldbyrdelse kan ikke

finde Sted, dersom Adgangen

til åt fuldbyrde

Afgorelsen er bortfaldet

ved Forseldelse eller af

anden Grund efter Loven

i den Stat, hvor Afgorelsen

er truffet, eller Fuldbyrdelse

skulde foretages.

Artikel 3.

Begaering om Fuldbyrdelse

fremssettes i Danmark

af Justitsministeriet,

i Norge af Justisdepartementet,

i Sverige af

Justitiekanslern og rettes

til den tilsvarende Myndighed

i den anden Stat.

Begaeringen skal vsere

ledsaget af:

1. Afgorelsen i Original

eller i en af vedkommende

Myndighed

bekraeftet Udskrift.

2. Bekraeftelse af den

Myndighed, der fremsaetter

Begaeringen,

om, åt Afgorelsen er

af den i Artikel 1

naevnte Art, og åt

Norsk text.

Om avgjorelser som i

straffesaker treffes om erstatning

eller oppreisning,

gj elder konvensjonen av

16. mars 1932 om anerkjennelse

og fullbyrdelse

av dommer.

Artikkel 2.

Fullbyrdelse iverksettes

ikke såfremt adgangen til

å fullbyrde er falt bort

ved foreldelse eller av annen

grunn etter loven i

den stat hvor avgjorelsen

er truffet eller hvor fullbyrdelsen

skulle företas.

Artikkel 3.

Begjaeringen om fullbyrdelse

fremsettes i Danmark

av Justitsministeriet,

i Norge av Justisdepartementet,

i Sverige av

Justitiekanslern, og rettes

til den tilsvarende myndighet

i den annen stat.

Begjaeringen skal vaere

ledsaget av:

1. avgjorelsen i original

eller i utskrift bekreftet

av vedkommende

myndighet,

2. bevitnelse fra den

myndighet som fremsetter

begjaeringen,

om åt avgjorelsen er

av den art som er

nevnt i artikkel 1,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Svensk text.

i artikel 1 samt att

verkställighet kan

ske i den stat dår

domen gavs.

Artikel 4.

Framställning om verkställighet

bör avslås, om

denna finnes gälla en politisk

förbrytelse eller över

huvud en straffbelagd

handling som är förövad

för att främja ett politiskt

ändamål.

Framställning må jämväl

avslås, om detta finnes

påkallat av hänsyn

till en tredje stat.

Artikel 5.

Verkställighet sker i envar

stat enligt där gällande

lag, dock att böter ej

må förvandlas.

Artikel 6.

Kostnader, som icke

bliva täckta genom företagen

verkställighetsåtgård,

stanna å den stat,

hos vilken framställning

om verkställighet gjorts.

Artikel 7.

Vad i artikel 4 första

stycket sägs om verkställighet

av dom som avser

politisk förbrytelse eller

straffbelagd handling

med politiskt syfte, äger

Dansk text.

den er retskraftig og

kan fuldbyrdes i den

Stat, hvor den er

truffet.

Artikel 4.

Begseringen kan afslaas,

naar den Myndighed, som

den er rettet til, finder, åt

Sagen drejer sig om en politisk

Forbrydelse eller en

strafbar Handling, som er

begaaet för åt fremme et

politisk Formaal.

Begaeringen kan ogsaa

afslaas, naar Hensynet til

en tredie Stat tilsiger det.

Artikel 5.

Fuldbyrdelsen ivaerksaettes

i hver Stat efter

den der gseldende Lov,

dog saaledes åt Frihedsstraf,

der traeder i Stedet

for Boder, ikke fuldbyrdes.

Artikel 6.

Omkostninger, som ikke

bliver daekket ved

Fuldbyrdelsen, afholdes

af den Stat, hvor den foretages.

Artikel 7.

Bestemmelsen i Artikel

4, Stk. 1, om Sager, der

drejer sig om politiske

Forbrydelser eller andre

strafbare Handlinger med

politisk Formaal, finder

Norsk text.

og åt den er rettskraftig

og kan fullbyrdes

i den stat

hvor den er truffet.

Artikkel 4.

Begjaeringen kan avslåes

når den myndighet

som den er rettet til, finner

åt saken gj elder en

politisk förbrytelse eller

en straffbar handling som

er forovet i den hensikt å

fremme et politisk formål.

Begjaeringen kan også

avslåes når hensyn til en

tredje stat tilsier det.

Artikkel 5.

Fullbyrdelsen iverksettes

i hver stat etter der

gjeldende lov, dog således

åt frihetsstraff som skal

tre i stedet for böter, ikke

fullbyrdes.

Artikkel 6.

Omkostninger som ikke

blir dekket ved fullbyrdelsen,

baeres av den stat

hvor den företas.

Artikkel 7.

Bestemmelsen i artikkel

4 forste ledd om saker

som gj elder en politisk

förbrytelse eller en straffbar

handling med politisk

formål, får ikke anvendel
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

21

Svensk text.

ej tillämpning, om domen

meddelats i samband

med den i anledning av

kriget åren 1939—1945 i

Danmark och Norge anställda

räfsten med dem

som gjort sig skyldiga till

landsförräderi eller annan

landsskadlig verksamhet.

Artikel 8.

Konventionen skall äga

tillämpning jämväl å dom

som meddelats före dess

ikraftträdande.

Artikel 9.

Konventionen skall ratificeras,

och ratifikationshandlingarna

skola

deponeras i danska utrikesministeriets

arkiv.

Konventionen träder i

kraft mellan ratificerande

stater, så snart dessa vidtagit

de åtgärder som erfordras

för dess ömsesidiga

tillämpning.

Envar av staterna äger

i förhållande till envar av

de övriga uppsäga konventionen

till upphörande

efter en frist av sex månader.

Dansk text.

ikke Anvendelse, hvis Sägen

falder ind under den

Retsforfolgning, som i Anledning

af Krigen 1939—

1945 finder Sted i Danmark

og Norge mod den,

som har gjort sig skyldig

i Forrsederi eller anden

landsskadelig Virksomhed.

Artikel 8.

Denne Konvention

kommer ogsaa til Anvendelse

paa Afgorelser fra

Tiden for dens Ikrafttrseden.

Artikel 9.

Konventionen skal ratificeres,

og Ratifikationsdokumenterne

skal deponeres

i det danske Udenrigsministeriums

Arkiv.

Konventionen traeder i

Kraft mellem ratificerende

Stater, saasnart de har

truffet de Foranstaltninger,

som er paakraevet til

gensidig Gennemforelse.

Enhver af Staterne kan

i Forhold til hver af de

andre opsige Konventionen

med en Frist af seks

Maaneder.

Norsk text.

se dersom saken faller inn

under den rettsforfolgning

som i anledning av

krigen 1939—1945 pågår

i Danmark og Norge mot

dem som har gjort seg

skyldig i landssvik og annen

landsskadelig virksomhet.

Artikkel 8.

Denne konvensjon

kommer også til anvendelse

på avgjorelser |fra

tiden för dens ikrafttreden.

Artikkel 9.

Konvensjonen skal ratifiseres,

og ratifikasjonsdokumentene

skal deponeres

i det danske utenriksministeriums

arkiv.

Konvensjonen trer i

kraft mellom de ratifiserende

stater etter hvert

som de har truffet de forfoyninger

som trenges til

gj ensidig gjennomforing.

Enhver av statene kan

i forhold til hver av de

andre si opp konvensjonen

med en frist av seks

måneder.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Svensk text.

Förslag

till

Överenskommelse

mellan Sverige, Danmark

och Norge om

tillfälligt tillägg till

de gällande konventionerna

om ömsesidigt

utlämnande av

förbrytare.

Artikel 1.

De fördragsslutande staterna

förbinda sig med

avseende å förbrytelser,

som omfattas av den i anledning

av kriget åren

1939—1945 i Danmark

och Norge anställda räfsten

med dem som gjort

sig skyldiga till landsförräderi

eller annan landsskadlig

verksamhet, att

lämna sådan handräckning

varom stadgas i de

gällande konventionerna

om ömsesidigt utlämnande

av förbrytare, dock att

denna överenskommelse

ej medför förpliktelse att

utlämna förbrytare i vidare

mån än som framgår

av nämnda konventioner.

Dansk text.

Udkast

til

Overenskomst mellem

Danmark, Norge og

Sverige om midlertidige

iEndringer i de

gseldende Konventioner

om gensidig

Udlevering af

Forbrydere.

Artikel 1.

De kontraherende Stater

forpligter sig til, naar

der er Tale om Forbrydelser,

som falder ind under

den Retsforfolgning,

som i Anledning af Krigen

1939—1945 finder

Sted i Danmark og Norge

mod den, som har gjort

sig skyldig i Forraederi eller

anden landsskadelig

Virksomhed, åt yde saadan

Retshjcelp, som er

omhandlet i de gaeldende

Konventioner om Udlevering

af Forbrydere, dog

åt denne Overenskomst

ikke medforer Forpligtelse

til åt udlevere Forbrydere

i videre Udstr*kning

end fastsat i Konventionerne.

Norsk text.

Utkast

til

Overenskomst mellom

Norge, Danmark og

Sverige om midlertidige

endringer i de

gjeldende konvensjoner

om utlevering

av forbrytere.

Artikkel 1.

De kontraherende stater

forplikter seg til, når

det gj elder förbrytelser

som faller inn under den

rettsforfolgning som i anledning

av krigen 1939-—

1945 pågår i Danmark og

Norge mot dem som har

gjort seg skyldig i landssvik

og annen landsskadelig

virksomhet, å yte sådan

rettshjelp som er omhandlet

i de gjeldende

konvensjoner om utlevering

av forbrytere, dog

således åt denne overenskomst

ikke medforer förpliktelse

til å utlevere forbrytere

i videre utsökning

enn i konvensjonene

bestemt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

23

Svensk text.

Artikel 2.

Denna konvention skall

ratificeras, och ratifikationshandlingarna

skola

deponeras i danska utrikesministeriets

arkiv.

Konventionen träder i

kraft mellan ratificerande

stater, så snart dessa vidtagit

de åtgärder som erfordras

för dess ömsesidiga

tillämpning.

Envar av staterna äger

i förhållande till envar av

de övriga uppsäga konventionen

till upphörande

efter en frist av sex månader.

Dansk text.

Artikel 2.

Denne Overenskomst

skal ratificeres, og Ratifikationsdokumenterne

skal

deponeres i det danske

Udenrigsministeriums Arkiv.

Overenskomsten traeder

i Kraft mellem ratificerende

Stater, saasnart de

har truffet de Foranstaltninger,

som er paakrsevet

til gensidig Gennemforelse.

Enhver af Staterne kan

i Forhold til hver af de

andre opsige Konventionen

med en Frist af seks

Maaneder.

Norsk text.

Artikkel 2.

Denne overenskomst

skal ratifiseres, og ratifikasj

onsdokumentene

skal deponeres i det danske

utenriksministeriums

arkiv.

Overenskomsten trer i

kraft mellom de ratifiserende

stater etter hvert

som de har truffet de forfoyninger

som trenges til

gj ensidig gjennomforing.

Enhver av statene kan

i forhold til hver av de

andre si opp konvensjonen

med en frist av seks

måneder.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kunffl. Maj:ts proposition nr 175.

Förslag

till

Lag om erkännande och verkställighet i vissa fall av dom, som i

brottmål meddelats i Danmark eller Norge.

1 §•

Lagakraftvunnen dom, som i brottmål meddelats i Danmark eller Norge,

skiall, såvitt därigenom dömts till böter eller förverkande eller utdömts ersättning

för rättegångskostnader, vara gällande jämväl här i riket och på begäran

verkställas här.

Lika med lagakraftvunnen dom anses beslut eller föreläggande, som efter

lagstiftningen i den stat där det meddelats äger samma verkan som sådan

dom, samt lagakraftvunnet beslut, som till tryggande av anspråk på böter,

förverkande, skadestånd eller ersättning för rättegångskostnader meddelats

angående kvarstad, skingringsförbud eller beslag å egendom tillhörande för

brott misstänkt.

Beträffande avgöranden om skadestånd i brottmål är stadgat i lagen den

2 december 1932 om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats

i Danmark, Finland, Island eller Norge.

2 §•

Verkställighet enligt denna lag må icke ske, om hinder däremot genom

preskription eller annorledes uppstått enligt lagstiftningen i den stat, där domen

meddelats, eller enligt svensk lag.

3 §.

Framställning om verkställighet göres hos justitiekanslem. Framställningen

göres, om domen meddelats i Danmark, av danska justitsministeriet och,

om domen meddelats i Norge, av norska justisdepartementet.

Vid framställningen skall fogas:

1. domen i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift,

samt

2. bevis av den myndighet som gör framställningen, att domen äger laga

kraft och är av sådan beskaffenhet som sägs i 1 § samt att verkställighet

kan ske i den stat där domen gavs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

4 §.

Framställning om verkställighet bör av justitiekanslem avslås, om denna

finnes gälla en politisk förbrytelse eller överhuvud en straffbelagd handling

som är förövad för att främja ett politiskt ändamål.

Justitiekanslem må jämväl avslå framställning, om detta finnes pakallat

av hänsyn till en tredje stat.

5 §.

Verkställighet sker enligt svensk lag, dock att böter ej må förvandlas.

6 §•

Kostnader, som icke bliva täckta genom företagen verkställighetsåtgärd,

stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer och äger tillämplighet

jämväl å dom som meddelats före dess ikraftträdande.

Vad i 4 § första stycket sägs äger ej tillämpning, om domen meddelats i

samband med den i anledning av kriget åren 1939—1945 i Danmark och

Norge anställda räfsten mot dem som gjort sig skyldiga till landsförräderi

eller annan landsskadlig verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 maj

1947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 8 maj 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i statsrådet den 25 april 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättade förslag till

1) konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och

verkställighet av domar i brottmål;

2) överenskommelse mellan Sverige, Danmark och Norge om tillfälligt

tillägg till de gällande konventionerna om ömsesidigt utlämnande av förbrytare;

samt

3) lag om erkännande och verkställighet i vissa fall av dom, som i brottmål

meddelats i Danmark eller Norge.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet förediagits

av revisionssekreteraren I. Strahl.

Förslagen föranledde följande yttrande av lagrådet.

1. Förslaget till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om

erkännande och verkställighet av domar i brottmål.

Mot uppfattningen att, då en framställning om verkställighet gäller en politisk

eller därmed jämställd förbrytelse, framställningen — frånsett fall som

avses i artikel 7 — i regel skall avslås synes intet vara att erinra. Emellertid

är det knappast lämpligt att konventionen innehåller en sådan anvisning;

därstädes torde i detta hänseende ej böra stadgas annat än att, som det hette

i första stycket av artikel 4 i de delegerades förslag till svensk text, framställningen

må avslås. Den i remissen föreslagna lydelsen torde ock strida

mot de danska och norska texterna; jämför lydelsen av andra stycket i samma

artikel. Lagrådet tillstyrker, att på denna punkt de delegerades förslag

följes; någon motsvarande jämkning i den föreslagna lagens ordalydelse

torde detta icke föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungi. Maj.ts proposition nr 175.

2. Förslaget till överenskommelse mellan Sverige, Danmark och Norge

om tillfälligt tillägg till de gällande konventionerna om ömsesidigt

utlämnande av förbrytare.

I artikel 13 av konventionen med Danmark om ömsesidigt utlämnande av

förbrytare stadgas bland annat, att innan formlig utlämningsbegäran framställes,

skall i vissa fall kunna begäras provisorisk häktning av en förbrytare,

att sådan framställning skall innehålla tillkännagivande, att framdeles formlig

begäran om vederbörandes utlämning kommer att framställas, samt att

om häktning i enlighet med vad nu sagts ägt rum men formlig begäran om

den häktades utlämnande icke framställts inom tre veckor efter häktningen,

den stat där häktningen skett skall vara berättigad att lösgiva den häktade.

Vidare föreskrives i artikel 15, att alla i förvar tagna föremål, som den reklamerade

personen vid sitt häktande hade i sin besittning, och vilka kunna

antagas vara av betydelse såsom bevismedel beträffande den förbrytelse, som

lägges honom till last, eller vilkas utbekommande målsäganden kan tänkas

påfordra, skola, därest utlämning beviljas, samtidigt med den reklamerade

personen överlämnas till det andra rikets myndigheter.

Konventionen mellan Sverige och Norge i samma ämne innehåller väsentligen

enahanda stadganden.

Såväl provisorisk häktning som överlämnande av i förvar tagna föremal

har således gjorts beroende av att förbrytelsen är av den beskaffenhet att

utlämning därför kan ske. När nu enligt det remitterade förslaget överenskommelsen

icke skall medföra förpliktelse att utlämna förbrytare i vidare

mån än som framgår redan av konventionerna, synes det ligga närmast till

hands att ej heller de nyssnämnda handräckningsåtgärderna möjliggöras genom

överenskommelsen. Denna konsekvens har också såvitt angår provisorisk

häktning dragits i en proposition i ämnet som i år avgivits till norska

stortinget (Ot. prp. nr 35). Visserligen synes det ur formell synpunkt icke

uteslutet att i förevarande ordning införa häktningsrätt. En dylik kan dock

i och för sig icke anses påkallad, och det bör icke ifrågakomma att en person

skall kunna häktas endast för att beslag å föremål som han har i sin

besittning skall möjliggöras. På grund av det anförda synes överenskommelsen

icke böra innefatta rätt till provisorisk häktning. Den föreslagna ordalydelsen

medger ock en sådan tolkning. En konsekvens härav lärer emellertid

bliva, att överenskommelsen ej heller får avseende å överlämnandet av

föremål som förbrytaren har i sin besittning. \ ill man införa en av utlämning

oberoende möjlighet till handräckning i sådant hänseende, torde det

bliva erforderligt att meddela uttryckliga bestämmelser härom.

3. Förslaget till lag om erkännande och verkställighet i vissa fall av

dom, som i brottmål meddelats i Danmark eller Norge.

När indrivning av böter skall ske genom utmätning av lös egendom i den

bötfälldes bo kan det inträffa, att eu tredje man påstår sig vara ägare av densamma.

Styrkes ej dylik invändning med fullt bevis, får jämlikt 09 § utsök
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

ningslagen utmätning av egendomen äga rum trots invändningen. Men om

sannolika skäl föreligga för invändningens riktighet, skall tredje mannen

hänvisas att efter stämning å såväl borgenären som gäldenären utföra sin

talan vid domstol. Sådan stämning skall delgivas inom tre månader från

den dag då hänvisningen gavs. Äventyret, om detta ej iakttages, är att tredje

mannen förlorar sin talan mot borgenären, d. v. s. att den utmätta egendomen

användes för betalning av dennes fordran. Hänfört till konventionens

förhållanden innebär stadgandet, att tredje man för att freda egendom här i

riket mot utmätning på grund av dansk eller norsk bötesdom måste till

svensk domstol instämma danska eller norska staten. Enahanda läge kan

uppkomma även i andra fall där verkställighet enligt konventionen äger

rum genom utmätning. Med hänsyn till den internationella rättens regler angående

immunitetsskydd för utländsk stat synes emellertid tveksamt, om

stämning här verkligen står att erhålla (jfr Nytt Juridiskt Arkiv, Avd. I, 1934

s. 206). Mahända har det avsetts, att i artikel 5 av den föreslagna konventionen

skall intolkas ett uppgivande av immuniteten sålunda att vederbörande

stat får anses hava genom att enligt konventionen påkalla verkställighet

inom något av de andra länderna avstått från att göra immunitetskravet gällande

i sak som på nämnda sätt dragés inför detta lands myndigheter. Såsom

frivilligt avstående av immuniteten betraktas ju t. ex. att en utländsk

stat själv uppträder såsom kärande; dess talan torde då kunna mötas med

motkrav, även i form av genkäromål. År meningen den nyss angivna, lärer

dock vara erforderligt att detta blir uttryckligen fastslaget i samband med

konventionens undertecknande. I motsatt fall lärer böra övervägas en anordning,

motsvarande den som innefattas i lagen den 15 juni 1935 angående uttagande

i vissa fall av ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift. En bestämmelse

av där angiven innebörd kunde möjligen upptagas såsom ett

andra stycke i 5 § av förevarande förslag och erhålla den lydelse att, om

verkställigheten föranleder talan inför domstol här i riket, skall myndighet,

som Konungen förordnar, äga mottaga stämning samt i svenska statens namn

själv eller genom ombud tala och svara, såsom om fråga vore om en kronans

fordran. Huruvida en sådan föreskrift lämpligen bör givas utan däremot

svarande komplettering av konventionen kan dock sättas i fråga; för

övrigt torde även för de båda andra rikenas del enahanda spörsmål uppställa

sig. Därest till undvikande av tidsutdräkt finnes önskvärt, att den nu

berörda frågan tills vidare lämnas oreglerad, torde i allt fall densamma böra

med det snaraste upptagas till vidare behandling. Framhållas må, att problemet

i själva verket kan tänkas uppkomma redan med avseende å fall som

omfattas av 1932 års nordiska verkställighetskonvention. Några bestämmelser

i ämnet ha likväl ej upptagits vare sig i sistnämnda konvention eller i den

därtill anslutna svenska lagstiftningen; att i dessa fall fråga är om fordran

som tilkommer någon av de fördragsslutande staterna själv lärer emellertid

vara mindre vanligt.

Ur protokollet:

Åke Mossier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

29

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms

slott den 16 januari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för inrikesdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg, frågan om godkännande av ett av delegerade för Sverige, Danmark

och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder om

erkännande och verkställighet av domar i brottmål samt ett av samma delegerade

avgivet förslag till överenskommelse mellan nämnda länder om tillfälligt

tillägg till de gällande konventionerna om utlämnande av förbrytare.

Föredraganden anför:

Såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 25 april 1947, ha delegerade

för Sverige, Danmark och Norge avgivit förslag till konvention mellan nämnda

länder om erkännande och verkställighet av domar i brottmål samt till

överenskommelse mellan samma länder om tillfälligt tillägg till de gällande

konventionerna om utlämnande av förbrytare. Sedan dessa förslag jämte ett

av de svenska delegerade upprättat förslag till lag om erkännande och verkställighet

i vissa fall av dom, som i brottmål meddelats i Danmark eller

Norge, inom justitiedepartementet underkastats viss jämkning, har Eders

Kungl. Maj :t i statsråd sagda den 25 april beslutat inhämta lagrådets utlåtande

över förslagen. Lagrådet har den 19 maj 1947 avgivit det sålunda infordrade

utlåtandet.

Beträffande konventionsförslaget har lagrådet i sitt utlåtande hemställt,

att artikel 4 första stycket i den svenska konventionstexten, vilket vid förslagets

behandling inom justitiedepartementet till sin avfattning nagot jämkats,

måtte återföras till lydelsen enligt de delegerades förslag. Vad lagrådet sålunda

hemställt vill jag icke motsätta mig.

Med avseende närmast å lagförslaget har lagrådet vidare gjort en erinran,

som jag anser mig böra beröra i detta sammanhang. Lagrådet har med hänsyn

till den internationella rättens regler angående immunitetsskydd för utländsk

stat funnit tveksamt, huruvida, när indrivning av böter ådömda i

Danmark eller Norge skall ske här i riket genom utmätning av lös egendom

i den bötfälldes bo och tredje man, som påstår sig vara ägare till denna, jämligt

69 § utsökningslagen hänvisats att efter stämning å såväl borgenären

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 175.

som gäldenären utföra sin talan vid domstol, stämning verkligen kan erhållas

å den utländska staten. För att undanröja den olägenhet som denna

ovisshet innebär har lagrådet ifrågasatt, huruvida icke i lagförslagets 5 § såsom

ett andra stycke borde upptagas en bestämmelse av innehåll att, om

verkställigheten föranleder talan inför domstol här i riket, myndighet som

Konungen förordnar skall äga mottaga stämning samt i svenska statens

namn själv eller genom ombud tala och svara, såsom om fråga vore om en

kronans fordran. Som i konventionsförslagets artikel 5 stadgas att verkställighet

skall ske i envar stat enligt där gällande lag, torde emellertid ifrågavarande

tillägg, om det befinnes erforderligt, kunna göras i den svenska lagen

utan att någon ändring i konventionstexten erfordras.

Konventionsförslaget är enligt min mening ägnat att fylla ett praktiskt behov,

och vill jag för min del förorda att Kungl. Maj:t godkänner detsamma.

Därest så sker lärer förslaget, innan ratifikation ifrågakommer, skola underställas

riksdagens prövning. Till frågan om den lagstiftningsåtgärd, som påkallas

av eventuell ratifikation, torde jag senare få återkomma.

Vad åter angår förslaget till överenskommelse om tillfälligt tillägg till de

gällande konventionerna om utlämnande av förbrytare ha, enligt vad jag

under hand inhämtat från Danmark och Norge, erfarenheterna där under

den tid som förflutit sedan förslaget upprättades icke ådagalagt något egentligt

behov av en sådan överenskommelse. Vid sådant förhållande synes

vad som härutinnan föreslagits icke böra föranleda någon åtgärd från svensk

sida.

Föredraganden uppläser härefter förslaget till konvention mellan Sverige,

Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål,

samt hemställer, att detta förslag måtte godkännas av Kungl. Maj:t.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 175.

31

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 januari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag pa föredragning av chefen

för justitiedepartementet beslutat godkänna förslag till konvention mellan

Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i

brottmål hemställer ministern för utrikes ärendena, efter gemensam beredning

med förstnämnde departementschef, att Kungl. Maj:t matte bemyndiga

sändebudet i Köpenhamn ambassadören Gustaf von Dardel att under förbehåll

av ratifikation av Kungl. Maj:t med riksdagens samtycke — underteckna

en konvention i överensstämmelse med ifragavarande förslag, vars

lydelse framgår av bilaga till detta protokoll1, ävensom förordna, att fullmakt

för von Dardel skall i vanlig ordning utfärdas.

Till vad ministern under ovanstående punkt hemställt,

däruti övriga närvarande statsrådsledamöter förena sig, behagar

Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Gunnar Gerring.

1 Bilagan här utesluten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 mars 19i8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Ericsson, Mossberg, Kock.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för inrikesdepartementet anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg:

Enligt statsrådsprotokollet den 16 januari 1948 har Kungl. Maj:t funnit

gott godkänna ett av delegerade för Sverige, Danmark och Norge avgivet

förslag till konvention mellan nämnda länder om erkännande och verkställighet

av domar i brottmål. Förslaget har godkänts jämväl av de övriga

ländernas regeringar och den 8 mars 1948 av regeringarnas befullmäktigade

ombud undertecknats att såsom konvention gälla mellan nämnda länder.

Såsom omförmälda statsrådsprotokoll utvisar, skall konventionen, innan

ratifikation från Sveriges sida ifrågakommer, underställas riksdagens prövning.

I samband därmed torde jämväl böra komma under bedömande spörsmålet

om den lagstiftningsåtgärd, som för Sveriges del påkallas av en ratifikation

av konventionen. Jag tillåter mig därför nu anmäla lagrådets den

19 maj 1947 avgivna utlåtande i vad rör det till lagrådet den 25 april 1947

remitterade förslaget till lag om erkännande och verkställighet i vissa fall

av dom, som i brottmål meddelats i Danmark eller Norge.

Såsom omnämnts i statsrådsprotokollet, har lagrådet ifrågasatt, huruvida

icke i 5 § såsom ett andra stycke borde upptagas en bestämmelse av

innehåll att, om verkställigheten föranleder talan inför domstol här i riket,

myndighet som Konungen förordnar skall äga mottaga stämning samt

i svenska statens namn själv eller genom ombud tala och svara, såsom om

fråga vore om en kronans fordran. En sådan anordning finner jag ändamålsenlig,

om ock måhända icke nödvändig. Som framställning om verkställighet

av dansk eller norsk dom skall göras hos justitiekanslern, torde

lämpligen i lagen böra stadgas, att justitiekanslern skall äga behörighet i

nämnda avseende. En bestämmelse av nu angivna innehåll har fogats till

5 § såsom ett andra stycke.

Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition,

dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention,

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga nämnda

lagförslag med angivna ändring.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Rudhe.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471676

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.