Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel, m. m

1948-03-12 · 114 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 114 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:181, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

1

Nr 181.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags

vinstmedel, m. m.; given Stockholms slott den 12

mars 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed

dels jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags

vinstmedel

dels ock föreslå riksdagen att bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Såsom ett led i åtgärderna för att upprätthålla den samhällsekonomiska

balansen och därigenom trygga penningvärdet föreslås i propositionen bestämmelser

om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag samt om skyldighet

för aktiebolag att på spärrkonto i riksbanken insätta vissa medel.

Bestämmelserna om begränsning av vinstutdelning avse utdelning för räkenskapsår,

som utgått den 31 december 1947 eller senare, dock före den

31 december 1949. Utdelningen för nämnda år föreslås få högst uppgå till

antingen ett belopp, motsvarande utdelningen för det sista räkenskapsår

som utgått tidigare än den 1 oktober 1947, eller ett belopp, motsvarande

medeltalet av utdelningarna för de tre sista räkenskapsår som utgått tidigare

än den 1 oktober 1946. Utan hinder av nyssnämnda bestämmelser skall

dock utdelningen regelmässigt få uppgå till fem procent av aktiekapitalet.

Bestämmelserna om utdelningsbegränsning föreslås icke skola äga tilllämpning

å aktiebolag, vilkas vinstutdelning ej överstiger 10 000 kronor, och

1 B i haag till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 181.

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

ej heller å vissa dotterbolag. Befogenhet att medgiva dispens föreslås skola

tillkomma Kungl. Maj :t.

Skyldigheten att insätta medel på spärrkonto föreslås skola avse räkenskapsår

som utgått den 31 december 1947 eller senare, dock före den 31 december

1949. Insättning avses skola ske med ett belopp motsvarande summan

av sjutton procent av beslutad vinstutdelning och tjugusju procent av

årsvinsten, i den mån denna överstiger utdelningen. Med bolags årsvinst

avses i detta sammanhang den bokföringsmässigt redovisade årsvinsten

med korrigeringar i vissa hänseenden i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som sker vid inkomsttaxeringen. Till ledning för bedömandet av aktiebolags

skyldighet att verkställa insättning skall avgivas deklaration.

Vissa ärenden rörande spärrkontomedel föreslås skola handläggas av en

särskild nämnd (spärrkontonämnden).

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, spärrkontonämnden

föreslås skola äga medgiva undantag från bestämmelserna om spärrkontoinsättning.

Bankaktiebolag, försäkringsaktiebolag m. fl. bolag föreslås fritagna

från skyldigheten att verkställa spärrkontoinsättning, likaså bolag för

vilka varken vinstutdelningen eller årsvinsten överstiger 10 000 kronor.

Spärren på insatta medel — vilka alltjämt tillhöra vederbörande bolag

och å vilka ränta skall utgå med två procent för år — föreslås skola upphöra

med utgången av år 1950, såvitt ej annorledes förordnas i en av Kungl.

Maj :t och riksdagen gemensamt stiftad lag. Då särskilda förhållanden därtill

föranleda kan spärren efter förordnande av Kungl. Maj :t eller spärrkontonämnden

dessförinnan upphävas beträffande visst bolag eller viss grupp

av bolag.

I propositionen föreslås vidare att avtal eller annan utfästelse beträffande

rätten till spärrade medel ej skall vara gällande.

Till bestridande av räntekostnaderna för spärrkontomedlen äskas ett belopp

av 2 500 000 kronor, varjämte för spärrkontonämnden äskas för budgetåret

1948/49 80 000 kronor samt å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

1947/48 20 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

3

Förslag

tin

Lag

med särskilda bestämmelser om dispositionen av

aktiebolags vinstmedel.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag.

1 §•

Utdelning till aktieägarna av aktiebolags vinst enligt fastställd balansräkning

för räkenskapsår, som utgått den 31 december 1947 eller senare, dock

före den 31 december 1949, må högst uppgå till antingen ett belopp, motsvarande

utdelningen för det sista räkenskapsår som utgått tidigare än den

1 oktober 1947, eller ett belopp, motsvarande medeltalet av utdelningarna

för de tre sista räkenskapsår som utgått tidigare än den 1 oktober 1946

(medeltalsbeloppet).

Har under något av de tre sista räkenskapsår, som utgått tidigare än den

1 oktober 1946, aktiekapitalet ökats genom ny aktieteckning eller nedsatts

genom återbetalning till aktieägarna, skall i stället för vad ovan stadgats

angående rätt till utdelning med ett belopp motsvarande medeltalsbeloppet

gälla, att utdelningen högst må motsvara den procent av aktiekapitalet som,

i medeltal, utdelningsbeloppen för vart och ett av nämnda år utgjorde i förhållande

till aktiekapitalet vid utgången av det räkenskapsår utdelningen

avsåg.

Har aktiekapitalet ökats genom teckning av nya aktier, berättigande till

utdelning första gången för räkenskapsår som utgått den 1 oktober 1947 eller

senare, må den enligt vad förut stadgats tillåtna vinstutdelningen höjas

med ett belopp motsvarande fem procent av vad som tillförts bolaget på

grund av aktieteckningen. Hav aktiekapitalet nedsatts under räkenskapsår,

som utgått den 1 oktober 1947 eller senare, och skall det nedsättningen motsvarande

beloppet återbetalas till aktieägarna, skall den enligt vad förut

stadgats tillåtna vinstutdelningen minskas med så stor del, som efter förhållandet

mellan det belopp, varmed nedsättningen skett, och aktiekapitalet

före nedsättningen belöper å förstnämnda belopp, dock att minskningen

högst skall utgöra fem procent av det belopp varmed nedsättningen skett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

2 §.

Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må vinstutdelningen uppgå till fem

procent av aktiekapitalet.

Vid tillämpning av stadgandet i första stycket skall lika med aktiekapital

anses vad som på grund av aktieteckning må hava tillförts bolaget för

aktierna utöver det nominella beloppet. I aktiekapitalet må däremot icke

inräknas belopp, varmed aktiekapitalet på grund av beslut den 1 november

1947 eller senare ökats genom överföring av besparade vinstmedel eller på

grund av uppskrivning av anläggningstillgångar.

3 §•

Om vid vinstutdelningens bestämmande enligt vad ovan stadgas icke i

förhållande till aktiekapitalet erhålles helt procenttal eller procenttal vari

ingår en fjärdedels, en halv eller tre fjärdedels procent, må procenttalet

höjas till närmast högre sådant procenttal.

4 §.

Finnas i bolag aktier, utgivna på grund av beslut före den 1 november

1947 och med företrädesrätt till vinstutdelning jämte rätt att, därest under

något år sådan utdelning ej till fullo lämnats, av senare års utdelningsbara

vinst bekomma vad som brustit, innan utdelning å andra aktier må äga

rum (företrädesrätt till ackumulativ utdelning), skall i den enligt 1—3 §§

tillåtna vinstutdelningen icke inräknas belopp, som tillkommer sådana preferensaktier

för tidigare år.

5 §.

Bestämmelserna i detta kapitel skola icke äga tillämpning, där vinstutdelning

från aktiebolag ej överstiger tiotusen kronor, och ej heller i fråga

om vinstutdelning från bolag (dotterbolag, dotterdotterbolag), vars aktier till

mer än nittiofem procent ägas av annat svenskt aktiebolag (moderbolag)

eller ock av ett eller flera sådana dotterbolag eller av moderbolaget och ett

eller flera sådana dotterbolag tillsammans.

6 §•

Konungen äger medgiva aktiebolag med avseende å dess särskilda förhållanden

undantag från bestämmelserna i detta kapitel samt därvid föreskriva

de villkor för undantaget som prövas nödiga.

2 KAP.

Om insättning av medel på spärrkonto.

7 §■

Det åligger aktiebolag att, enligt bestämmelserna i detta kapitel, för räkenskapsår

som utgått den 31 december 1947 eller senare, dock före den

31 december 1949, på särskilt för bolaget upplagt konto i riksbanken (spärrkonto)

insätta ett belopp, motsvarande summan av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

5

a) sjutton procent av bolagets beslutade vinstutdelning och

b) tjugusju procent av årsvinsten, i den mån denna överstiger vinstutdelningen.

Vid beräkning av det belopp, varmed spärrkontoinsättning skall ske enligt

första stycket a), må aktiebolag från den beslutade vinstutdelningen avräkna

utdelning å aktier i annat svenskt aktiebolag; dock att vad nu sagts icke

skall gälla, därest det senare bolaget är för den till det förstnämnda bolaget

lämnade utdelningen befriat från insättningsskyldighet på grund av bestämmelserna

i 10 § eller på grund av särskilt med stöd av nämnda paragraf meddelat

beslut. Därest den utdelning, som enligt vad nyss sagts vid beräkningen

av spärrkontoinsättningens storlek må avräknas från den beslutade vinstutdelningen,

öyerstiger denna, är aktiebolaget ej pliktigt att i fråga om den

överskjutande delen verkställa spärrkontoinsättning, som i första stycket b)

avses, med mer än tio procent.

Aktiebolag (dotterbolag), vars aktier till mer än nittiofem procent ägas

av annat svenskt aktiebolag (moderbolag), är icke pliktigt att göra insättning

på spärrkonto för vad som utdelas till moderbolaget, därest sistnämnda

bolag vid beräkning av belopp, varmed spärrkontoinsättning skall av

detta bolag verkställas, i inkomsten inräknar jämväl det utdelade beloppet.

8 §•

Med årsvinst enligt detta kapitel förstås årsvinst enligt fastställd balansräkning

med de avvikelser varom i 9 § sägs.

Har balansräkning icke fastställts inom sju månader efter räkenskapsårets

utgång, skall årsvinsten beräknas på grundval av styrelsens och verkställande

direktörens redovisning för året eller, där sådan redovisning ej

föreligger, uppskattas av den i It § omförmälda nämnden.

9 §•

1 mom. Hava som kostnad under räkenskapsåret bokförts allmänna skatter

med belopp som överstiger vad som skäligen kan beräknas belöpa på

räkenskapsårets vinst eller eljest enligt bokföringsmässiga grunder bör uppföras

som kostnad under året, skall tillägg ske för det överskjutande beloppet.

2 mom. Om i räkenskaperna avdrag skett för avskrivning på tillgång

avsedd för stadigvarande bruk eller på värdet å rättighet till leverans av

dylik tillgång enligt ej fullgjort köpekontrakt med högre belopp än som

kan beräknas bliva godkänt vid taxering enligt kommunalskattelagen, skall

tillägg ske med det överskjutande beloppet, om och i den mån det icke

göres sannolikt att avskrivningen är betingad av att tillgången avsevärt förlorat

i värde.

3 mom. Har i räkenskaperna tillgång avsedd för omsättning eller förbrukning

i rörelse — såsom lager av råvaror, halv- och helfabrikat samt

handelslager — eller rättighet till leverans av dylik tillgång enligt ej fullgjort

köpekontrakt upptagits till lägre värde än som kan beräknas bliva

godkänt vid taxering enligt kommunalskattelagen, skall tillägg ske med ett

belopp svarande mot skillnaden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Knngl. Maj.ts proposition nr 181.

4 mom. Har vid bokförandet av årets kostnader gjorts sådan avsättning

till nybyggnadsfond, rationaliseringsfond eller underhåll av tillgångar, som

avser framtida utgifter, eller vidtagits annan åtgärd jämställd med dylik

vinstdisposition, skall tillägg ske med ett mot avsättningen svarande belopp.

I årsvinsten skall i intet fall inräknas sådan avsättning till investeringsfond

eller till pensions- eller annan personalstiftelse, för vilken avdrag medgives

vid taxering enligt kommunalskattelagen.

Har under räkenskapsår som i 7 § sägs avdrag vid taxeringen skett för

avsättning till investeringsfond och återföras medlen därefter till beskattning,

skall det återförda beloppet anses ingå i årsvinsten för det räkenskapsår,

då beloppet skall upptagas såsom skattepliktig intäkt.

10 §.

Bankaktiebolag, hypoteksaktiebolag, försäkringsaktiebolag samt aktiebolag,

som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, äro fritagna

från skyldighet varom i 7 § sägs. Detsamma gäller annat aktiebolag

beträffande räkenskapsår, för vilket varken vinstutdelningen eller årsvinsten

överstiger tiotusen kronor.

Konungen eller, efter Konungens bestämmande, den i 11 § omförmälda

nämnden må medgiva aktiebolag undantag från bestämmelserna i 7 §, om

så ur allmän synpunkt finnes påkallat eller om fullgörandet av nämnda bestämmelser

kan väntas medföra avsevärda betalningssvårigheter för bolaget,

så ock om särskilda skäl eljest föreligga.

11 §•

För att handlägga ärenden rörande spärrkontomedel skall finnas en av

Konungen utsedd nämnd (spärrkontonämnden), bestående av fem ledamöter

med suppleanter, en för varje ledamot. Konungen förordnar en av ledamöterna

att vara ordförande i nämnden och annan ledamot att vid förfall

för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap. Ordföranden skall vara

eller hava varit innehavare av domarämbete. Övriga ledamöter skola utses

så att i nämnden komma att företrädas insikt och erfarenhet i aktiebolagsförvaltning

samt i anställdas arbetsförhållanden och därmed förbundna avtalsfrågor.

Vad sålunda stadgats skall gälla jämväl suppleanterna.

Såsom nämndens beslut gäller den mening varom de flesta ledamöterna

förena sig.

Mot nämndens beslut må klagan föras hos Konungen genom besvär, vilka

skola hava inkommit till finansdepartementet sist å tjugonde dagen efter

den dag klaganden erhållit del av beslutet. Ändå att klagan föres går beslutet

i verkställighet, där Konungen icke annorlunda förordar.

12 §.

Till ledning för bedömandet av aktiebolags skyldighet att verkställa insättning

på spärrkonto skall till spärrkontonämnden avlämnas deklaration,

som skall avfattas å blankett enligt av Konungen fastställt formulär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 181.. i

Deklaration skall lämnas för aktiebolag, vars aktiekapital vid räkenskapsårets

utgång uppgår till mer än etthundratusen kronor eller för vilket vinstutdelningen

för året eller årsvinsten överstiger tiotusen kronor. Deklarationsskyldighet

åligger dock icke aktiebolag som enligt 10 § första stycket

första punkten är fritaget från insättningsskyldighet, ej heller annat aktiebolag

för räkenskapsår, för vilket undantag från insättningsskyldighet jämlikt

10 § andra stycket medgivits beträffande hela det å räkenskapsåret

belöpande spärrkontobeloppet.

Deklarationen skall på heder och samvete avgivas av styrelsen eller, där

verkställande direktör är utsedd, av denne sist en månad efter det balansräkningen

för räkenskapsåret blivit fastställd eller, där balansräkningen ej

fastställts på bolagsstämma som i 121 § första stycket lagen om aktiebolag

sägs, sist en månad efter nämnda stämma eller, om stämma ej hållits

inom tid som i nyss angivna lagrum stadgas, inom sju månader efter räkenskapsårets

utgång.

13 §.

Aktiebolag åligger att efter anmaning av spärrkontonämnden hålla bolagets

handelsböcker och andra räkenskapshandlingar tillgängliga för granskning.

Styrelseledamot och verkställande direktör äro skyldiga att lämna de

uppgifter som erfordras för tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel

och av nämnden påfordras.

14 §.

Inom den för avlämnande av deklaration fastställda tiden skall aktiebolag

på spärrkonto insätta minst hälften av det belopp, som bolaget på grundval

av deklarationen har att inbetala.

Sist tre månader efter den för avgivande av deklaration fastställda tiden

skall bolaget insätta återstoden av beloppet.

Spärrkontonämnden må när synnerliga skäl därtill föranleda medgiva

anstånd med insättning till senare tidpunkt än i denna paragraf stadgas.

15 §.

Å medel insatta på spärrkonto skall, där ej nedan annorlunda stadgas,

bolaget tillgodoföras ränta efter två procent för år. Räntan skall vid kalenderårets

slut läggas till kapitalet.

16 §.

1 mom. Har bolag på spärrkonto insatt högre belopp än som vederbort,

skall spärrkontonämnden förordna om återbetalning av överskjutande belopp.

Ä nämnda belopp gottgöres ej ränta.

2 mom. Har i deklaration beräknat spärrkontobelopp på grund av oriktiga

uppgifter eller av annan anledning upptagits till för lågt belopp, skall

nämnden, där så finnes påkallat, fastställa det belopp som därutöver skall

insättas på spärrkonto. Nämnden skall tillika meddela erforderliga före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

skrifter rörande tiden för insättningen, därvid längre anstånd än tre månader

från dagen för beslutets delgivande icke utan synnerliga skäl må

medgivas.

3 mom. Har vederbörlig deklaration för aktiebolag icke avlämnats, skall

nämnden med ledning av tillgängliga uppgifter fastställa spärrkontobeloppet

och därvid meddela föreskrifter i enlighet med vad i 2 mom. sägs.

17 §.

På spärrkonto insatta medel må ej av riksbanken utbetalas före den dag

medlen enligt vad i denna lag sägs frigjorts från spärren.

Efter medels frigörande tillgodoföres icke ränta.

18 §.

Konungen må, om ändrade konjunkturförhållanden därtill föranleda, förordna

att medel tillhöriga viss grupp eller vissa grupper av aktiebolag helt

eller delvis frigöras från spärr.

Spärrkontonämnden äger efter framställning förordna, att aktiebolags

medel frigöras från spärr, såframt avsevärda betalningssvårigheter föreligga

för bolaget eller eljest särskilda förhållanden böra föranleda dylikt förordnande.

Om skäl därtill äro, äger nämnden förordna, att medlen senare åter

skola insättas på spärrkonto.

Medel som icke frigjorts på sätt i första eller andra stycket sägs eller

återbetalats jämlikt 16 § 1 mom. skola frigöras i den ordning som bestämmes

i en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag.

19 §.

Har avtal träffats eller annan utfästelse gjorts om överlåtelse, pantsättning

eller annan rätt till spärrade medel, vare avtalet eller utfästelsen ej

gällande.

Utan hinder av vad nu sagts övergår rätten till ett aktiebolags spärrade

medel till annat bolag, som i den ordning i 174—176 §§ lagen om aktiebolag

föreskrives övertager det förstnämnda bolagets tillgångar och skulder.

Med spärrkontonämndens medgivande må ock rätten till ett aktiebolags

spärrade medel överföras till annat aktiebolag, som genom att övertaga

egendom från det förstnämnda bolaget eller genom att bereda anställning

åt bolagets arbetstagare fortsätter dess rörelse.

3 KAP.

Särskilda bestämmelser.

20 §.

Spärrkontonämnden äger i den ordning Konungen bestämmer från taxeringsmyndighet

inhämta uppgifter angående sådana förhållanden som kunna

tjäna nämnden till ledning vid fastställande av spärrkontobelopp.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 181. 9

21 §.

Vad som framkommit genom deklaration enligt denna lag eller vid

granskning enligt 13 § eller genom uppgifts inhämtande enligt 13 och 20 §§

må ej yppas i vidare mån än som erfordras för att vinna syftet med deklarationen,

granskningen eller uppgiften.

22 §.

Har aktiebolag försummat att insätta spärrkontobelopp inom tid, som

angives i 14 § eller som föreskrivits enligt 16 § eller 18 § andra stycket,

skall bolaget till statsverket gälda särskild avgift, motsvarande åtta procent

för år å det felande beloppet, där spärrkontonämnden icke prövar skäligt

att helt eller delvis befria bolaget från nämnda avgift.

Sedan avgift påförts bolaget, skall indrivning av avgiften ske i den ordning

som om indrivning av resterande skatt är stadgad; dock skall restavgift

icke erläggas.

23 §.

Sker vinstutdelning i strid mot vad i 1 kap. stadgas, vare de, som uppburit

sådan utdelning, skyldiga att återbära denna; dock må utdelningen

icke återkrävas från den, som vid dess uppbärande varken insåg eller bort

inse utdelningsbeslutets oriktighet.

I fråga om brist, som kan uppkomma vid återbäringen, skola bestämmelserna

i 73 § 2 mom. tredje stycket lagen om aktiebolag äga motsvarande tilllämpning.

24 §.

Vid försummelse att avlämna deklaration enligt 12 § eller att hörsamma

anmaning eller lämna uppgift enligt 13 § eller att insätta spärrkontobelopp

äger spärrkontonämnden förelägga den försumlige lämpligt vite.

25 §.

1 mom. Styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som uppsåtligen

eller av vårdslöshet låter verkställa vinstutdelning i strid mot vad

i 1 kap. stadgas, straffes med dagsböter eller fängelse.

2 mom. Med dagsböter eller fängelse straffes ock den som vid fullgörande

av deklarations- eller uppgiftsplikt enligt bestämmelserna i 2 kap. uppsåtligen

lämnar oriktig uppgift, ägnad att för aktiebolag han företräder leda

till frihet från insättning på spärrkonto eller till för låg sådan insättning.

Samma lag vare, där någon bryter mot tystnadsplikt varom stadgas i 21 §.

3 mom. Den som underlåter att fullgöra deklarations- eller uppgiftsplikt

enligt bestämmelserna i 2 kap. eller som vid fullgörande av sådan skyldighet

av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att för aktiebolag

han företräder leda till frihet från insättning på spärrkonto eller till för låg

sådan insättning, straffes med dagsböter.

4 mom. Brott mot tystnadsplikt må av allmän åklagare åtalas allenast

efter angivelse av målsägande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 181.

Brott varom i övrigt i 2 och 3 mom. sägs må av allmän åklagare åtalas

allenast efter anmälan eller medgivande av spärrkontonämnden.

26 §.

Böter och viten som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

27 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som må finnas erforderliga

beträffande tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Har för räkenskapsår, som utgått den 31 december 1947 eller senare, på

grund av beslut före lagens ikraftträdande utdelning skett med högre belopp

än som enligt 1 kap. medgives, skall det överskjutande beloppet avdragas

från det belopp, som eljest skulle hava kunnat utdelas för följande räkenskapsår.

Har, när lagen träder i kraft, balansräkning för räkenskapsår som avses

i 7 § blivit fastställd eller bolagsstämma varom förmäles i 121 § första stycket

lagen om aktiebolag hållits utan att balansräkningen därvid fastställts,

skall den i 12 § stadgade deklarationsplikten fullgöras sist en månad efter

det lagen trätt i kraft.

Enligt denna lag på spärrkonto insatta medel skola vara fria från spärr

från och med den 1 januari 1951, såvitt ej dessförinnan annorledes förordnas

i en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 181.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 februari 19å8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Yougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, frågan

om vissa provisoriska bestämmelser angående dispositionen av aktiebolagens

vinstmedel, m. m. samt anför.

1. Inledning.

Vid övervägandet av olika åtgärder i syfte att hålla tillbaka de inflationsdrivande

krafterna har särskild uppmärksamhet synts böra ägnas åt frågan

om aktiebolagens vinster, vilka under efterkrigsåren undergått en kraftig

stegring. I enlighet härmed tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 17 oktober 1947 ledamoten av riksdagens första kammare

J. A. Forslund, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren N.

G. Hansson, redaktören C.-H. Hermansson, statssekreteraren I. A. Lindell

(ordförande), fil. kand. R. Meidner, professorn F. Schmidt, ledamoten av

riksdagens andra kammare G. F. Thapper, direktören M. E. Waldenström,

disponenten S. Wedén samt ledamoten av riksdagens andra kammare, direktören

J. Ä. T. Wiberg med uppdrag att verkställa utredning av frågan om

ny lagstiftning angående dispositionen över aktiebolagens vinstmedel. I direktiven

för utredningen anförde jag följande:

Efterkrigsåren ha kännetecknats av en kraftig stegring av företagens

vinster. Främst gäller detta aktiebolagen. Även om den vinstökning, som

enligt taxeringsresultatet förelåg under år 1946, får bedömas med hänsyn till

vissa speciella omständigheter, såsom arbetskonflikten inom metallindustrien

1945, det ökade antalet bolag samt förhållanden i samband med avvecklingen

av krigskonjunkturskatten och källskattereformens genomförande,

måste man dock räkna med att en avsevärd, icke förutsedd vinstökning

förelegat i förhållande till tidigare år. I nuvarande ekonomiska läge, som

ställer krav på återhållsamhet från alla samhällsgruppers sida för att hindra

ytterligare prisstegringar, måste ökad uppmärksamhet ägnas också frågan

om företagens ökade vinster. Dessa medföra nämligen ett ökat tryck på

prisnivån, vare sig de få tjäna som underlag för löneökningar eller de stan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kanyl Maj:ts proposition nr 181

na hos företagen för att användas till nya investeringar eller till höjda utdelningar

åt aktieägarna.

Under de senaste åren ha olika åtgärder vidtagits i syfte att hindra företagen

att dela ut alltför stora vinster eller för att förmå företagen att reservera

viss del av vinsten för framtida behov. Främst märkas de bestämmelser,

som infördes 1943 om begränsning av aktiebolagens vinstutdelning

och som nu finnas i 1946 års lag med särskilda bestämmelser om begränsning

av vinstutdelning från aktiebolag. Denna lagstiftning kan dock icke

anses tillräcklig i nuvarande situation. Frånsett att viss ökning av vinstutdelningen

varit möjlig inom lagens ram, hindrar vinstbegränsningen icke

bolagen att använda sina överskott till investeringar.

Till utredning bör omedelbart upptagas frågan om en ny lagstiftning om

disposition över aktiebolagens vinstmedel, som bygger på andra grunder än

den nuvarande lagstiftningen. Den nya lag, som sålunda kan komma att

avlösa 1946 års lag, bör avse, att en viss del av bolagens vinster skall tillfälligt

steriliseras. Den närmast till hands liggande metoden att åstadkomma

detta synes vara att göra bolagets rätt att lämna utdelning till aktieägarna

beroende av att medel insättas å spärrkonto. Man kan tänka sig, att utdelning

över huvud icke får ske utan samtidig avsättning till spärrkonto, eller att utdelningen

är fri rörande ett visst minimibelopp, motsvarande en skälig kapitalränta,

men att ytterligare utdelning medgives först under villkor om avsättning

till spärrkonto. Avsättningens storlek kan tänkas stå i proportion

till utdelningen eller till årsvinsten. Utredningen bör emellertid vara obunden

att pröva även andra lösningar.

I likhet med vad som gäller avsättningar enligt 1947 års förordning om

investeringsfonder, böra medel, som avsättas till spärrkonto, vara avdragsgilla

vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vid ett återförande

till bolaget, skola medlen upptagas som intäkt av rörelse för det

beskattningsår medlen kommit bolaget till godo.

För spärrkontomedel torde böra utgå skälig ränta.

Utredningens syfte är icke att söka nå fram till någon lagstiftning om

andel i vinst för de anställda i företagen. Frågan om fördelningen av produivtionens

avkastning mellan företagare och anställda bör liksom hittills

lösas genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. Avgörande

ur allmän synpunkt med hänsyn till den rådande ekonomiska situationen är

att medlen under viss tid förbli spärrade i riksbanken och icke under denna

tid ge upphov till ökad efterfrågan på varor och tjänster.

Vid sidan av föreskrifter om spärrkontoavsättning torde erfordras bestämmelser

om absolut maximering av vinstutdelning i förhållande till tidigare

år.

Utredningen bör vidare kunna behandla frågan om de s. k. skattereservernas

ställning. Det bör övervägas, huruvida skattereserv bör på en gång

kunna överföras till spärrkonto eller avföras på annat sätt eller om särskilda

bestämmelser i ämnet bli överflödiga. Utredningen får även taga ställning

till frågan, om det alltjämt kan vara skäl att behålla den särskilda

regel, som infördes i samband med bestämmelserna om skattereserven, att

bolag i vissa fall icke må njuta avdrag vid taxering för överföring av medel

till pensionsstiftelse.

Det är nödvändigt, att den nya lagstiftningen förses med effektiva sanktionsregler,

så att ett kringgående av lagstiftningen icke blir möjligt.

Utredningen kommer att få taga ställning till en serie detaljproblem såsom

frågorna, huruvida spärrkontomedel under särskilda omständigheter må

tagas i anspråk redan under spärrtiden, vilka regler, som kunna hli nöd
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

13

vändiga med hänsyn till förhållandena mellan dotterbolag och moderbolag

eller för bolag, som väsentligen ha till uppgift att äga och förvalta aktier.

Några särskilda direktiv rörande dessa frågor anser jag icke erforderliga.

Den blivande lagstiftningen om disposition av aktiebolagens vinstmedel

bör vara provisorisk och icke gälla för längre tid än två år. Frågan om

spärren å insatta medel alltjämt skall bestå bör underkastas prövning senast

vid 1950 års riksdag.

Utredningsmännen ha med skrivelse den 20 december 1947 avlämnat b etänkande

med förslag om utdelningsstopp och spärrlcontoavsättning för

aktiebolagen (SOU 1947: 84). Ett vid betänkandet fogat lagförslag torde få

såsom bihang fogas vid detta protokoll.

Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

bank- och fondinspektionen, kommerskollegium, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs

och Västernorrlands län, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i

riksgäldskontoret, Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige

och Svenska arbetsgivareföreningen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län har vid sitt utlåtande fogat yttrande från taxeringsintendenten i länet,

varjämte kommerskollegium överlämnat yttranden från samtliga handelskammare

och Sveriges redareförening. Därjämte ha skrivelser inkommit

från Göteborgs intecknings garanti aktiebolag och fyra andra hypoteksaktiebolag

ävensom Svenska vattenkraftföreningen.

2. Gällande lagstiftning.

Lagen om aktiebolag.

I lagen om aktiebolag finnas flera bestämmelser, som avse att tvinga bolagen

att reservera viss del av vinsten för framtida behov och som begränsa

bolagens möjligheter att utdela vinst. Först må nämnas aktiebolagslagens

bestämmelser om fondering av vinst, vilka väsentligen skärpts genom den

nya aktiebolagslagen, som trätt i kraft den 1 januari 1948. Enligt 71 § nya

aktiebolagslagen skall av ett aktiebolags årsvinst minst 10 procent avsättas

till reservfond. Dessförinnan får dock från årsvinsten avdragas vad

som åtgår för att täcka eventuell från föregående år balanserad förlust.

Avsättningen skall fortsätta ända till dess att reservfonden uppgår till 20

procent av aktiekapitalet eller det högre belopp som är föreskrivet i bolagsordningen.

Beservfonden är bunden och får icke minskas genom vinstutdelning.

Den nya aktiebolagslagen innehåller ävenledes bestämmelser om särskild

fondering i bolag som arbeta med stort främmande kapital. Ändå att reservfonden

uppgår till det i 71 § aktiebolagslagen eller bolagsordningen föreskrivna

beloppet skall avsättning av minst 10 procent av årsvinsten ske

till reservfonden eller till eu skuldregleringsfond, därest bolagets skulder

överstiga summan av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden

(72 §). Vid beräkning av skuldbeloppet inräknas dock icke vissa

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

genom inteckning tryggade skulder. Medel som avsatts till skuldregleringsfond

äro liksom medel avsatta till reservfonden bundna i företaget.

Skulle bolagets skulder komma att nedgå, så att det bundna kapitalet

överstiger skulderna, kan skuldregleringsfonden dock avvecklas. Detta skall

i så fall ske successivt med högst en femtedel av överskottet om året.

För bolag med stort främmande kapital gäller jämväl en utdelningsbegränsning.

Så länge bolagets skulder överstiga det bundna kapitalet, får

bolaget icke utdela större vinst än 5 procent av den behållna förmögenheten,

med mindre ett lika stort belopp som det vilket därutöver utdelas ytterligare

avsättes till reservfonden eller ock, då den uppgår till föreskrivet belopp,

till skuldregleringsfonden. För att kunna utdela 7 procent av förmögenheten

måste bolaget således binda ett belopp motsvarande 2 procent utöver

vad som följer av tidigare återgivna bestämmelser.

Särskild lagstiftning om vinstutdelningsbegränsning.

Särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag

infördes genom lagen därom den 5 februari 1943 (nr 28). I samband

med framläggandet av förslag till nämnda lag, anförde jag till statsrådsprotokollet

den 18 december 1942 (proposition 1942 nr 6 s. 30), att en utdelningsbegränsning

borde infogas som en integrerande del i det allmänna

inkomststoppet. Efter den reglering av arbetslöner och jordbrukspriser som

vunnits borde en lagstiftning om utdelningsbegränsning utan dröjsmål träda

i kraft.

1943 års lag avsåg vinstutdelning för räkenskapsår som utgått den 31

december 1942 eller senare, dock före den 31 december 1944. Bestämmelserna

om utdelningsbegränsning ha förlängts, sist genom lagen den 22 mars

1946 (nr 77) med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning

från aktiebolag. Denna lag avser utdelning till aktieägarna av vinst

enligt fastställd balansräkning för räkenskapsår som utgått den 31 december

1945 eller senare, dock före den 31 december 1947. Lagen gäller alltså

icke för räkenskapsår som utgått den 31 december 1947, vilket med hänsyn

till att räkenskapsåret vanligen överensstämmer med kalenderåret innebär

att lagen i stort sett ej är tillämplig å vinst som influtit år 1947 och blir

föremål för vinstdisposition år 1948.

Huvudregeln i 1946 års lag är, att utdelningen till aktieägarna av aktiebolags

vinst enligt fastställd balansräkning icke får överstiga 6 procent av

bolagets behållna förmögenhet enligt balansräkningen (2 § första stycket).

Med bolagets behållna förmögenhet avses bolagets tillgångar efter avdrag

för skulder och värdeminskningsposter. I vissa fall får dock utdelning

utgå med högre belopp än som följer av huvudregeln. Har i ett bolag för de

tre sista räkenskapsår, som utgått före den 1 januari 1940, vinstutdelning

skett med belopp som i medeltal överstiger 6 procent av bolagets behållna

förmögenhet enligt balansräkningen för vart och ett av dessa år, må nämligen

utdelning fortfarande ske med belopp motsvarande högst nämnda medeltalsprocent

av den behållna förmögenheten enligt balansräkningen för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts pi oposition nr 181.

15

det räkenskapsår utdelningen avser (2 § andra stycket). Från huvudregeln

gäller ännu ett undantag, betingat av önskemålet att undvika att något bolag

skulle tvingas att sänka sin utdelning. Ett bolag som för det sista räkenskapsår

som utgått tidigare än den 31 december 1941 utdelat en högre

procent av den behållna förmögenheten än som tillåtes enligt huvudregeln

eller enligt regeln om medeltalsprocent för tre räkenskapsår kan fortsätta

med den högre vinstutdelningen. Bolaget äger alltjämt utdela högst den procent

av den behållna förmögenheten, vartill vinstutdelningen uppgick det

åsyftade räkenskapsåret (2 § tredje stycket). Bolaget är dock icke berättigat

att höja det procenttal i förhållande till aktiekapitalet, som denna vinstutdelning

utgjorde.

Genom 1946 års lag infördes även en regel, som avsåg att binda hos företagen

fonderade skattereserver, vilka eljest skulle ha blivit frigjorda i samband

med uppbördsreformens genomförande. Bolag som i fastställd balansräkning

för räkenskapsår som utgått den 31 december 1944 eller senare,

dock före den 31 december 1945, redovisat skattefond eller annan post avseende

ogulden skatt (skattereserv) får icke höja sin utdelning utöver utdelningen

nämnda år, med mindre skattereserven redovisas oförminskad

(3 §). En underlåtenhet att bibehålla skattereserven medför även den påföljden

att bolaget icke får rätt att lägga till grund för sin utdelning de speciella

reglerna i 2 § andra och tredje styckena (regeln om medeltalsprocent

för tre räkenskapsår och regeln om oförändrad vinstutdelning i förhållande

till det sista räkenskapsår, som utgått tidigare än den 31 december

1941). I skattereserven skall anses ingå, förutom reservens belopp enligt fastställd

balansräkning, jämväl belopp som bolagsstämman vid balansräkningens

fastställande beslutat överföra till skattereserven.

I 4 § 1946 års lag gives en särskild undantagsregel för bolag i vilka finnas

aktier med företrädesrätt till vinstutdelning jämte rätt att, därest under

föregående år sådan utdelning ej till fullo lämnats, av följande års utdelningsbara

vinst bekomma vad som brustit, innan utdelning å andra aktier

må äga rum (företrädesrätt till ackumulativ utdelning). Belopp, som tillkommer

sådana preferensaktier för tidigare år, skall icke inräknas i den enligt

2 och 3 §§ tillåtna vinstutdelningen. — Enligt 5 § skola lagens bestämmelser

icke äga tillämpning, där vinstutdelning från aktiebolag understiger

10 000 kronor och ej heller skola bestämmelserna i 2 § äga tillämpning i

fråga om vinstutdelning från bolag (dotterbolag, dotterdotterbolag), vars

aktier till mer än 95 procent ägas av annat aktiebolag (moderbolag) eller

ock av ett eller flera sådana dotterbolag eller av moderbolaget och ett eller

flera sådana dotterbolag tillsammans. I 6 § har stadgats, att Konungen äger

medgiva aktiebolag med avseende å dess särskilda förhållanden undantag

från bestämmelserna i 2 och 3 §§ samt därvid föreskriva de villkor för undantaget

som prövas nödiga.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Vissa skatterättsliga bestämmelser.

Utöver vad nyss anförts om aktiebolagens fonderade skattereserver må

här lämnas en redogörelse för vissa skatterättsliga förhållanden

som sammanhänga med eller eljest belysa de i nu förevarande sammanhang

aktuella problemen.

Till en början må understrykas att 3 § av 1946 års utdelningsbegränsningslag

icke innebär något hinder för bolag, som varken utdela mer än 6

procent av den behållna förmögenheten eller höja utdelningen i förhållande

till tidigare år, att taga sina skattereserver i anspråk. Därest sådana bolag

överföra sina skattereserver till vissa slag av pensionsstiftelser skulle de,

jämlikt stadgandet i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen,

ha ägt rätt att vid taxeringen åtnjuta avdrag för överföringen. Genom

en särskild förordning den 22 mars 1946 (nr 78) med vissa bestämmelser

angående aktiebolags rätt att vid taxering njuta avdrag för överföring av

medel till pensionsstiftelse har emellertid stadgats att, därest skattereserv

som avses i 3 § 1946 års utdelningsbegränsningslag icke redovisas oförminskad,

aktiebolag icke må vid taxering till kommunal inkomstskatt samt

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt — såvitt angår räkenskapsår som

utgått den 31 december 1945 eller senare, dock före den 31 december 1947

— njuta sådant avdrag för överföring av medel till pensionsstiftelse eller

annan personalstiftelse varom i förenämnda punkt 2 stadgas. Konungen

äger dock medgiva aktiebolag med avseende å dess särskilda förhållanden

undantag och därvid föreskriva de villkor för undantaget som prövas

nödiga.

De bestämmelser om ersättningsskatt, som lämnats i förordningen den

26 juni 1933 (nr 395) om sådan skatt, äro i viss mån ägnade att föranleda

bolag att verkställa vinstutdelningar som eljest ej skulle äga rum. Svenskt

aktiebolag (liksom även svensk ekonomisk förening och vissa juridiska personer

med säte i utlandet), vars verksamhet väsentligen består i förvaltning

av fastighet eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom,

skall i vissa fall erlägga ersättningsskatt. Förutsättningarna äro att bolaget

vid disponerandet av vinsten för visst räkenskapsår underlåtit att besluta

utdelning, ehuru sådan underlåtenhet icke skäligen kan anses påkallad av

bolagets ställning, eller ock beslutat utdelning med belopp som med hänsyn

till ställningen må anses mer än skäligt ringa. Omständigheterna skola vidare

göra sannolikt att ett väsentligt syfte härvid varit att bereda fysiska

personer, vilka ägt del i bolaget, lindring i deras beskattning i riket. Med

anledning av motioner vid 1943 års riksdag uttalade första lagutskottet i

sitt utlåtande (nr 1) rörande 1943 års utdelningsbegränsningslag, att stadgandet

i förordningen om ersättningsskatt borde så förstås, att ersättningsskatt

skulle utgå allenast i den mån utdelning på grund av utdelningsbegränsningslagens

bestämmelser icke vore förbjuden.

Vidare må här omnämnas de överenskommelser som träffats i april

och maj 1947 mellan statens bränslekommission, å ena, samt svenska trä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

varuexportföreningen, svenska cellulosaföreningen och svenska trämasseföreningen,

å andra sidan. Enligt dessa överenskommelser skola vid export

av trävaror eller leverans av kemisk och mekanisk massa intill den 1 februari

1948 vissa avgifter uppbäras av föreningarna och av dem inlevereras

till särskilda branschstiftelser. Avgifterna uppgå för trävaror till 100 kronoi

per exporterad standard, för kemisk massa till 50 kronor per ton och för

mekanisk massa till 20 kronor per ton. Stiftelses medel skola användas dels

för forsknings- och andra ändamål som äro av samfällt intresse för branschen,

dels för utbetalning till medlemmar i branschföreningen m. fl. Utbetalning

till medlemmarna må ske när Kungl. Maj :t medgiver detta med hänsyn

till ändrade konjunkturförhållanden. Ha stiftelsens medel ej tidigare

disponerats, skall slutlig utbetalning till medlemmarna ske under åren 1951

—1953. Inbetalningar till dessa branschstiftelser äro enligt förordningen

den 30 juni 1947 (nr 339) avdragsgilla vid beräkning av nettointäkt av

rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt. När medel återbetalas till medlemmarna, skola de

hos medlemmarna upptagas som intäkt av rörelse för det beskattningsår

medlen komma medlemmen till godo. De medel, som inbetalas till branschstiftelse,

skola vara utlånade till staten i den mån de icke erfordras för

täckande av de med förvaltningen förenade kostnaderna. Å de utlånade

medlen utgår ränta.

Vid Kungl. Maj :ts meddelande den 17 oktober 1947 av bestämmelser om

reglering av handeln med vissa slag av virke under avverkningsåret 1947/

48 har förutsatts, att frivillig överenskommelse träffades mellan bränslekommissionen

och svenska cellulosaföreningen respektive svenska trämasseföreningen

om uttagande jämväl efter den 1 februari 1948 av en särskild avgift

vid export av massa eller vid försäljning till svenska pappersbruk för

tillverkning av exportpapper, motsvarande 75 kronor för ton kemisk och

30 kronor för ton mekanisk massa, samt att av dessa avgifter 25 kronor

respektive 10 kronor för ton massa skulle tillföras två särskilda fonder.

Av dessa fonder skulle den ena, som vore avsedd att disponeras för förbättrande

åtgärder inom det enskilda skogsbruket, erhålla en tredjedel av beloppen

i fråga och den andra, som skulle disponeras för sociala ändamål

till förmån för de inom skogsindustrien och skogsbruket anställda, återstående

två tredjedelar av samma belopp.

Utländsk lagstiftning.

Utredningen har införskaffat uppgifter från vissa andra länder om lagstiftningsåtgärder

varigenom aktiebolags rätt att utdela vinst begränsats

med hänsyn till det rådande ekonomiska läget. Beträffande denna fråga

torde jag här allenast få hänvisa till betänkandet.

‘2 Bi haag till riksdagens [trolokoll 1948. 1 samt. Nr 181.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

3. Vissa ekonomiska uppgifter om aktiebolagen.

Aktiebolagens vinster.

Utredningsmännen ha (betänkandet s. 23—30 ävensom bilagorna 1 och

2 till betänkandet, s. 80—82) lämnat vissa ekonomiska uppgifter om aktiebolagen.

Beträffande bolagens vinster framgår därav att de till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppen för åren 1943—1946

voro i miljoner kronor resp. 1 019, 956, 1 180 och 2 027. Vinstökningarna

voro, i procent på närmast föregående år, enligt taxeringsutfallen för åren

1945 och 1946 resp. 23,4 och 71,8. Utredningsmännen ha i anslutning härtill

anfört:

Särskilt anmärkningsvärda äro de höga vinstbelopp som redovisades för

år 1946. Dessa höga belopp torde, såsom ock i direktiven för utredningen

påpekats, till viss del ha framkommit såsom en följd av särskilda omständigheter

av engångsnatur, särskilt förhållanden i samband med källskattereformens

genomförande. Å andra sidan är den stora vinstsiffran uppenbarligen

även uttryck för en ökad lönsamhet av bolagens verksamhet.

Inom priskontrollnämnden har på begäran av utredningen gjorts en sammanställning

av bland annat nettovinsterna och eget kapital för 333 industriaktiebolag,

större och mindre, för vilka priskontrollnämnden fört en

fortlöpande speciell statistik. Dessa företags salutillverkningsvärde uppgår

till omkring en tredjedel av hela industriens salutillverkningsvärde. I bilaga

1 till betänkandet har sammanställningen återgivits dels för samtliga

i undersökningen ingående företag dels för olika huvudgrupper, därvid

fyra större bolag, vilka av särskilda skäl icke ansetts böra föras till viss

huvudgrupp, sammanförts till en särskild grupp, benämnd »Särskilda gruppen».

Med eget kapital avses aktiekapital, fonder och balanserade vinstmedel,

dock icke skattefonder, värdeminskningsfonder och årsvinsten.

Av bilagan framgår att nettovinsten för samtliga de i undersökningen ingående

företagen från 1938 till 1945 ökat från 139 till 196 miljoner kronor

och för år 1946 utgjorde 275 miljoner kronor. Nettovinsten i procent av

bolagens egna kapital utgjorde nämnda tre år 7,6, 9,i och 11,9. Spridningen

mellan olika huvudgrupper med avseende å avkastningen på eget kapital

är betydande.---

Av bilagan framgår att den stora vinstökningen för 1946 främst faller

på sådana industrigrupper vilka ha särskild betydelse för exporten.

Utredningsmännen ha vidare redogjort för en liknande av industriens

utredningsinstitut verkställd sammanställning av 188 industriföretags

bokslut. Sammanlagda arbetarantalet vid dessa företag uppgick år 1942

till drygt 25 procent av det i industristatistiken redovisade antalet arbetare

i hela industrien. Beträffande denna undersökning ha utredningsmännen

anfört:

Sasom bilaga 2 till betänkandet har fogats en tabell över nämnda företags

eget kapital, vinster, utdelningar, bruttoinkomster och lönesummor,

grundad på utredningsinstitutets undersökning.----Vinstutvecklingen

samt utdelningarna ha ställts i relation till eget kapital, d. v. s. aktiekapital,

årets redovisade vinst samt egna fonder. Till dessa räknas icke skattefonder

och pensionsstiftelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Av bilaga 2 framgår, att den redovisade vinsten för samtliga i undersökningen

ingående företag åren 1937, 1938, 1945 och 1946 var resp. 124, 108,

167 och 226 miljoner kronor. Vidare kan uträknas, att nettovinsten i relation

till eget kapital samma år uppgick till resp. 7,7, 6,6, 8,6 och 10,5 procent.

Utredningsmännen ha i detta sammanhang anfört:

För att erhålla en fullt verklighetstrogen bild av bolagens reella vinster

under ett antal år vore det nödvändigt att jämväl taga hänsyn till den konsolidering

av bolagens ställning som skett i form av avskrivningar, undervärdering

av tillgångar och sådana avsättningar till fonder vilka skett före

redovisning av årsvinst och uppskattning till taxerat belopp. En undersökning

i detta syfte skulle kräva ett omfattande utredningsarbete som den

för utredningen tillmätta tiden icke medgivit.

Inom priskontrollnämnden ha emellertid sedan flera år tillbaka företagits

undersökningar, vid vilka man genom en intensiv bearbetning av boksluten

för ett antal industriföretag — något över 300 stycken — sökt nå fram till

en bedömning av de faktiska vinsternas utveckling. Nämnden har därvid

sökt komma fram till en mellan de olika åren jämförbar bruttovinst. Denna

har beräknats som redovisad nettovinst + förändring av dold förkrigslagerreserv

+ skatter + avskrivningar + vinstdispositioner — extraordinära förvärv.

Vinstdispositionerna omfatta i huvudsak före bokslut gjorda reserveringar,

gåvor samt kostnader av mer eller mindre extraordinär karaktär.

Bruttovinsten skulle enligt undersökningen för åren 1945 och 1946 ha utgjort

542 och 780 miljoner kronor. Denna vinstökning har sin tyngdpunkt

förlagd till exportindustri och metallindustri. Undersökningen visar även att

för åren 1945 och 1946, vilka äro de sista år för vilka bearbetning gjorts,

bruttovinsten i procent fördelar sig på följande sätt:

1945 1946

Avdrag för extra ordinära förvärv.................... — 8 — 5

Vinstdispositioner .................................. 19 21

Avskrivningar ..................................... 34 34

Skatter ............................................ 18 14

Förändring av dold förkrigslagerreserv................ 2 3

Nettovinst ......................................... 35 34

Vid bedömandet av siffrorna för dessa bruttovinstberäkningar är särskilt

att märka att avskrivningarna i de flesta fall måste betraktas som varierande

med resultatet av rörelsen och speciellt då av den orsaken att fri avskrivningsrätt

numera tillämpas av flertalet aktiebolag. Om det »verkliga»

avskrivningsbeloppet — d. v. s. kostnaden för förslitning och föråldring —

hade kunnat fastställas borde enbart den överskjutande summan ingått i

den beräknade bruttovinsten.

Aktiebolagens vinstutdelningar.

Vid den utredning som verkställdes under förarbetena till 1943 års lag om

begränsning av bolagens vinstutdelningar utfördes en summarisk statistisk

undersökning rörande de å A: 1 resp. A: 2 listan under åren 1937—1940

fondbörsnoterade aktiebolagens utdelningar i procentuellt förhållande till

bolagens behållna förmögenhet. Undersökningen visade att den medeltalsprocent,

som utdelningen motsvarade, utgjorde för perioderna 1937—1939

och 1938—1940 resp. 4,96 och 4,85.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 181.

I bilaga 1 till nu ifrågavarande betänkande återfinnas uppgifter om utdelningsbeloppen

och deras relation till bolagens egna kapit

a 1 för de i priskontrollnämndens undersökningar ingående 333 bolagen.

Uppgifterna utvisa följande.

1938 1942 1943 1944 1945 1946

Utdelningsbelopp (i 1 000 kr.) 91 112 93 972 96 862 98 355 106452 115 093

% av eget kapital.......... 4''98 4-75 4''79 4-75 4-93 4-98

Utdelningsprocentens spridning mellan olika grupper av bolag är betydande

eller för år 1946 från 3,79 för läder-, sko- och gummivaruindustrien

till 6,13 för livsmedelsindustrien. Spridningen för de olika företagen under

åren 1938, 1945 och 1946 framgår av

%

följande uppställning.

1938 1945

1946

0 — .....

... 127

102

101

©

1

i—l

©

1

1

1

1-1— 2-0.....

4

7

11

21— 3-0.....

... 21

16

12

3l— 4-0.....

. . . 31

31

38

4-1— 50.....

40

58

47

5-1— 60.....

. . . 40

52

45

61— 7-0.....

. .. 30

27

36

^4

1

00

ö

. . . 14

16

20

00

T

ep

ö

8

12

8

9-1—10-0.....

3

3

6

10-1 -15-0.....

12

4

5

15-1— .....

2

4

3

Utdelningen var i procent

ningen berörda bolagen:

av nettovinsten för

samtliga de

av undersök-

1938

1942

1943

1944

1945 1946

65

66

65

64

54

42

I bilaga 2 till betänkandet återfinnas vidare uppgifter om utdelningsbeloppen

och deras relation till bolagens egna kapital för de av industriens utredningsinstitut

undersökta 188 bolagen. Dessa uppgifter utvisa följande.

Utdelningsbelopp i

1937

1938

1939

1940

1941

1942

1943

1944

1945

1946

miljoner kr....

76-7

74-4

74-0

70-0

75-8

78-9

81-4

82-6

87-3

101-9

% av eget kapital

4-8

4-6

4-4

4-1

4-4

4-4

4''5

4-5

4-5

4-7

Utredningsmännen ha jämväl redogjort för en undersökning om utdelningen

i förhållande till aktiekapitalet för de i priskontrollnämndens

utredningar ingående 333 företagen. Denna undersökning visar

att i förhållande till 1938 resp. 1945 följande förändringar år 1946 ägt rum.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Minskning Ej ändring Ökning Totalt

1938/1946 ........... 63 129 141 333

1945/1946 ........... 23 256 54 333

Utdelningsprocenten i förhållande till aktiekapitalet utgjorde för samtliga

333 företag i genomsnitt åren 1938, 1945 och 1946 resp. 4,so, 5,65 och 5,92.

Aktiebolagens likviditet.

Utredningsmännen ha låtit verkställa en undersökning av likvida tillgångar

och kortfristiga skulder för de å fondbörsens A-lista noterade bolagen

utom bankbolagen, tre investmentbolag och ett fastighetsbolag. Därvid

har såsom likvida tillgångar upptagits summan av kassa samt bank- och

girotillgodohavanden med tillägg för obligationsinnehav och tillgångar i

form av varufordringar. För ett flertal bolag äro varufordringar ej särskilt

specificerade utan redovisas under rubriken diverse debitorer. I dessa fall

har denna post medtagits. Kortfristiga skulder ha beräknats till summan

av leverantörsskulder, upplupna löner, räntor o. d., hälften av reserverade

skattemedel samt innestående utdelning till aktieägare.

De likvida tillgångarna, de kortfristiga skulderna och skillnaden mellan

dessa tillgångar och skulder voro, i miljoner kronor:

1938 1942 1945 1946

Likvida tillgångar ........ 631 1 242 1 526 1 594

Kortfristiga skulder....... 351 752 789 763

Skillnad................. 280 490 737 831

Denna undersökning utvisar alltså en fortlöpande likviditetsförbättring

för berörda bolag.

Vidare har industriens utredningsinstitut verkställt en undersökning per

den 1 oktober 1946 och den 1 oktober 1947 av likviditeten hos 123 företag,

av vilken undersökning utredningsmännen beretts tillfälle att taga del. Undersökningens

syfte har varit att bedöma utvecklingen av relationen mellan

omsättningstillgångar och kortfristiga skulder. Denna relation har kallats

likviditetskvoten. Med kortfristiga skulder avses: varuaccepter, varuskulder,

skatteskuld, oinlösta kuponger och obligationer, upplupna ej förfallna

räntor, löneskulder, o. d. Med omsättningstillgångar avses: kassabehållning,

postgiro, banktillgodohavanden, varuväxlar, varufordringar, börsnoterade

aktier och obligationer (om de äro avsedda att omsättas). Omsättningstillgångarna

uppgingo per den 1 oktober 1946 till 887 miljoner kronor och per

den 1 oktober 1947 till 841 miljoner kronor, medan skulderna uppgingo till

resp. 355 och 454 miljoner kronor. Tillgångarna ha alltså minskats med 46

miljoner kronor (ca 5 %) och skulderna ökats med 99 miljoner kronor

(ca 28 %). Skillnaden mellan tillgångar och skulder har nedgått från

532 till 387 miljoner kronor. Om likviditetskvoten per den 1 oktober 1946

sättes till 100, skulle den per den 1 oktober 1947 för samtliga berörda före
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts prooosition nr 181.

tag vara omkring 75. Likviditeten har försämrats inom alla branscher som

berörts av undersökningen. Av de enskilda företagen visa 86 försämrat och

37 oförändrat eller förbättrat läge.

Efter återgivande av dessa uppgifter ha utredningsmännen anfört:

Den försämring i likviditetsläget som denna undersökning utvisar torde

i icke ringa omfattning sammanhänga med den livliga investeringsverksamheten

under den senaste tiden. Utredningen vill i detta sammanhang

lämna några uppgifter om de obligations- och förlagslån som av industrioch

trafikbolag upptagits med utgivningsdagar dels under 1946 och dels

under 1947 intill den 15 november. De emitterade beloppen uppgingo till

40 resp. 335 miljoner kronor. Av lånebeloppen skulle enligt Iåneprospekten

ca 10 resp. 76 miljoner kronor användas till inlösen av äldre lån. I övrigt

har såsom huvudsakligt låneändamål angivits finansiering av nyanläggningar

och rationaliseringar. Endast i ett par fall har ändamålet även angivits

vara att tillgodose ökat behov av rörelsekapital.

Investeringskontrollen.

I fråga om bolagens investeringsverksamhet ha utredningsmännen

till en början anfört:

Ökade vinster hos bolagen medföra ett ökat tryck på prisnivån, ej endast

om de få tjäna som underlag för löneökningar eller höjda utdelningar till

aktieägarna, utan även om de av bolagen användas till nya investeringar.

Investeringarna omfatta främst dels byggnader och anläggningar dels maskiner,

apparater, redskap o. d. och dels rörligt realkapital såsom lager av

råvaror, hel- och halvfabrikat. En del av dessa investeringsobjekt äro emellertid

underkastade kontroll från det allmännas sida. För att bedöma farligheten

ur inflatorisk synpunkt av de vinstmedel, som fonderas hos bolagen,

torde därför något närmare böra belysas omfattningen av den investeringsverksamhet

som ligger under och utanför den offentliga kontrollen.

Utredningsmännen ha därefter (betänkandet s. 27—29) redogjort för en

av kommerskollegium verkställd statistisk undersökning av industriens kapitalinvesteringar

åren 1945—1947, en av kommerskollegium i början av

december 1947 gjord bearbetning av motsvarande uppgifter för åren 1946—

1948 ävensom av arbetsmarknadskommissionen gjorda bedömningar i vad

mån byggnads- och anläggningsverksamhet förekomme vid sidan av den

statliga byggnadsregleringen. Utredningsmännen ha vidare anfört, att såsom

en sammanfattning av det anförda torde kunna sägas, att industriens investeringar

i byggnader och anläggningar i stort sett helt låge under statlig

kontroll. Genom importregleringen vore detsamma indirekt även förhållandet

med investeringarna i importerade maskiner och apparater. Den övervägande

delen av maskiner och apparater vore emellertid tillverkad inom

landet och investeringen därvidlag vore i allmänhet icke underkastad offentlig

kontroll. Över investeringen i rörligt realkapital funnes ingen statistik

och utredningen hade icke ansett sig kunna ingå på någon bedömning av

denna; dock ville utredningen påpeka att i vad avsåge importerade varor

kontroll förekomme i samband med importlicensieringen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

23

4. Förslagets huvudgrunder.

Utredningsmännen. Rörande huvuduppgifterna för utredningen och de allmänna

verkningarna av den ifrågasatta lagstiftningen anföra utredningsmännen

till en början:

Huvuduppgifterna för utredningen äro dels att överse gällande bestämmelser

om begränsning av vinstutdelningarna från aktiebolagen, dels att

uppgöra förslag till föreskrifter om sterilisering — genom insättning på

spärrkonto i riksbanken — av en del av aktiebolagens vinster. Genom utdelningsbegränsning

och vinststerilisering avses att på skilda vägar motverka

de inflationsdrivande krafterna.

En snävare och mera absolut begränsning av vinstutdelningarna än som

lämnas i den nuvarande lagen och en sterilisering av en del av vinstbeloppen

påverkar arbetsmarknadens parter vid deras bedömning av det lönepolitiska

läget. En lagstiftning i denna riktning torde för arbetarparten framstå

som en naturlig förutsättning för den återhållsamhet i lönerörelserna,

som ansetts önskvärd med hänsyn till den nuvarande spänningen mellan

köpkraft och efterfrågan. Man kan icke förvänta, att den ena parten skall

finna sig i att avstå från en höjning av lönenivån, som i och för sig skulle

ha varit möjlig med hänsyn till vinstutvecklingen hos aktiebolagen under

de senare åren, utan att den andra parten också bringar vissa offer.

Utdelningsbegränsning och vinststerilisering ha även direkta penningpolitiska

verkningar. Utdelningsbegränsningen träffar närmast aktieägarna,

som därigenom förhindras öka sin konsumtion. Då en avsevärd del av

aktierna kan antagas ligga i händerna på den grupp av inkomsttagare, som

ej konsumerar hela sin inkomst, är utdelningsbegränsningens effekt i detta

hänseende dock icke betydande. Vinststeriliseringens penningpolitiska verkningar

framträda tydligare. Genom att medel, som normalt skulle ha använts

till att finansiera nya investeringar, dragas ur marknaden, sker en

allmän åtstramning inom kreditlivet, som kan väntas framtvinga en strängare

sovring av nya investeringsobjekt. En avsevärd sektor av investeringsverksamheten

är, som den tidigare redogörelsen visar, redan underkastad

kontroll från det allmännas sida, men detta synes hittills icke ha hindrat

en relativt stark nyinvesteringsverksamhet.

Utredningsmännens förslag är — frånsett att en ledamot framfört särinening

i vissa hänseenden — enhälligt. I betänkandet uttalas härom, att

utredningsmännens förslag måste ses som en enhet, framkommen genom

ömsesidiga, mot varandra svarande eftergifter och medgivanden på olika

punkter. Ett gemensamt ståndpunktstagande hade, bortsett från den särmening

i vissa hänseenden som framförts av en ledamot, varit möjligt,

trots att några av utredningens ledamöter hyste en principiell inställning,

som delvis avveke från den som kommit till uttryck i utredningens direktiv.

Utan all ge avkall på sin principuppfattning hade dessa ledamöter sett som

sin skyldighet att inom den ram, som anvisades i direktiven, åstadkomma

det hästa möjliga resultatet.

Beträffande skärpningen av hittills gällande bestämmelser om b cg

r ä n s n i n g av vinstut d e 1 n i n g a r n a anföra utredningsmännen

vidare:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mcij.ts proposition nr 181.

Enligt den hittillsvarande särskilda lagstiftningen om begränsning av

aktiebolagens vinstutdelning har gällt alt — om man bortser från de inskränkningar

i utdelningsmöjligheterna som sammanhängt med redovisningen

av skattefonderna — aktiebolagen kunnat vid bestämmandet av utdelningens

storlek välja den för aktieägarna förmånligaste av tre olika

spärregler. Därest man för lättöverskådligbetens skull håller sig till sådana

bolag, vilkas räkenskapsår sammanfaller med kalenderåret, innebära reglerna

i stort sett att ett aktiebolag alltid ägt utdela 1)0 procent av det egna

kapitalet (= den behållna förmögenheten enligt balansräkningen); 2) samma

utdelning som för år 1940; eller 3) lika mycket som genomsnittsutdelningen

för åren 1937—1939.

Redan i samband med tillkomsten vid årsskiftet 1942/43 av denna lagstiftning

anmärktes från olika håll, att den lämnade ganska stora möjligheter

till höjning av utdelningarna. I propositionen i ämnet till 1943 års

riksdag framhöll även föredragande departementschefen, statsrådet Wiglorss,

att lagstiftningen i ett stort antal fall lämnade öppen en icke obetydlig

marginal för höjning av utdelningarna. Han förväntade emellertid, att

aktiebolagen, med hänsyn till de krav på återhållsamhet som läget reste,

icke skulle utnyttja nämnda marginal. Huvudmotivet för den vid 1946 års

riksdag antagna lagstiftningen om bindning av aktiebolagens skattereserver

var också att hindra att dessa fonder användes till ökad vinstutdelning.

Utredningen har i det föregående redovisat vissa uppgifter om vinstutdelningarnas

storlek under det senaste decenniet. De anförda siffrorna

visa att de genomsnittliga utdelningarna i förhållande till det egna kapitalet

varit högst i början och i slutet av tioårsperioden. Under de första åren

för giltigheten av utdelningsbegränsningslagen ha utdelningarnas belopp

såväl absolut som i relation till det egna kapitalet hållits i stort sett oförändrade,

varemot de under senaste åren, särskilt för år 1946, undergått en stegring.

Stegringen, som givetvis sammanhänger med de redovisade höga

vinsterna för sistnämnda år, är dock icke större än att vinstutdelningen i

relation till det egna kapitalet för år 1946 uppgick till ungefär samma storlek

som för åren omedelbart före kriget, eller till något under 5 procent av

bolagens egna kapital.

Även om de anförda sifferuppgifterna visa, att aktiebolagen i gemen icke

i högre grad utnyttjat de möjligheter till ökad vinstutdelning, som stått

öppna enligt den hittillsvarande utdelningsbegränsningslagstiftningen, synes

den allvarliga ekonomiska situation vari vårt land råkat påkalla en åtstramning

av spärreglerna för aktieutdelningarna. Utdelningsstoppet torde

böra göras mera absolut genom en fastlåsning av utdelningarna till den

nuvarande storleken. Detta låter sig lagtekniskt göra på det sättet att de

hittillsvarande jämförelseåren 1940 resp. 1937—1939 utbytas mot basår,

som ligga så nära de nu aktuella åren som möjligt, samt att i samband

därmed den nu gällande regel, som ger bolagen rätt att utdela 6 procent

av det egna kapitalet, upphäves. Väl kan en dylik anordning innebära en

viss orättvisa för exempelvis ett bolag som, till efterföljd av de lämnade parollerna

om återhållsamhet, uppskjutit en önskad utdelningshöjning. I fortsättningen

får detta bolag mindre rörelsefrihet än det skulle ha haft, om det

utnyttjat de möjligheter till utdelningshöjning som funnits enligt nuvarande

lagstiftning. Ett mera absolut utdelningsstopp medför också för aktieägaren,

att han icke nu kan utnyttja värdestegringen av det realkapital,

vari han äger andelsrätt. Det må emellertid påpekas, att innehavare av

obligationer, inteckningar och penningtillgodohavanden alltid bli lidande

vid en försämring av penningvärdet och alt den av kommittén förordade

lagstiftningen är en bland andra åtgärder till penningvärdets upprätthål
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

lande. Avsikten är, för övrigt, att den ifrågasatta lagstiftningen skall få

karaktären av ett provisorium. Med hänsyn härtill böra därför omständigheter

av omförmälda art icke få utgöra'' hinder för ett genomförande av

den erforderliga skärpningen av utdelningsspärren.

Rörande syftet med den föreslagna steriliseringen av aktiebolags

medel anföra utredningsmännen:

Insättning av aktiebolagens medel på spärrkonto innebär att medel dragas

ur marknaden för att ligga oanvända hos riksbanken. Regler i ämnet

kunna givetvis, vid sidan av en sådan steriliserande effekt, jämväl verka

mer eller mindre begränsande på bolagens vinstutdelningar. I det föregående

har utredningen förordat särskilda lagregler, som direkt sikta på

att ernå ett i möjligaste mån absolut stopp för höjning av aktieutdelningar.

Vid dylikt förhållande anser utredningen att steriliseringsreglerna böra uppställas

uteslutande med syfte att hålla tillbaka alltför stora nyinvesteringar.

Utredningen avser alltså''icke att framlägga förslag till steriliseringsregler

varigenom möjligheten skulle beskäras för aktiebolagen att, inom ramen för

den av utredningen förordade lagstiftningen om utdelningsstopp, verkställa

utdelning av sina vinstmedel. En annan sak är att de steriliseringsregler,

som utredningen anser sig höra föreslå, likväl faktiskt i ett eller annat fall

kunna medföra en dylik effekt.

Jämfört med andra inkomsttillflöden representera aktiebolagens vinster

betydande belopp. Det är likväl i nuvarande läge tydligt att en lagstiftning

om sterilisering avseende dessa vinster icke ensam kan få en avgörande betydelse

för bekämpandet av en hotande inflation. Utan att rubba den nuvarande

ekonomiska organisationens grundvalar kan man icke sterilisera

mer än en jämförelsevis ringa del av aktiebolagens vinster. Vidare må framhållas,

att enligt direktiven utredningen begränsats att avse aktiebolagen

och således icke kommer att beröra exempelvis de ekonomiska föreningarna.

En sterilisering som endast avser vinsterna hos aktiebolagen får i

främsta rummet betydelse för den egentliga industrien, medan exempelvis

handeln och jordbruket, där som bekant andra företagsformer än aktiebolaget

äro förhärskande, lämnas i stort sett oberörda. Det sagda hindrar

emellertid icke, att den tilltänkta lagstiftningen kan, i kombination med

åtgärder insatta på andra punkter av det ekonomiska fältet, bidraga till

att hålla priserna nere. Man kan då först erinra om den primära effekten

av steriliseringen av ett aktiebolags medel, nämligen att bolaget undandrages

den fria dispositionsrätten över en del av sina tillgångar. Därigenom

minskas dess likvida medel med bland annat den verkan, att förmågan

och benägenheten att göra nya investeringar eller nya utgifter i viss

utsträckning komma att hämmas. Särskilt torde detta äga tillämpning på

sådana investeringar och utgifter som visserligen äro affärsmässigt försvarbara

men beträffande vilka dock tveksamhet om deras ekonomiska värde

på längre sikt kan föreligga. Häremot skulle kunna invändas att ett väl

konsoliderat bolag, trots minskningen av de likvida medlen, dock alltid kan

fullfölja eventueila investeringsplaner genom upptagande av lån, varför

steriliseringen i realiteten icke skulle få någon verkan. En sådan invändning

är emellertid icke helt hållbar. Ett bolags investerings- och utgiftspolitik

är beroende på tillgången på likvida medel samt de möjligheter

bolaget har att vid behov upptaga lån. Genom steriliseringen har summan

av dessa båda faktorer minskats, en omständighet som bolagsledningen

förvisso icke underlåter att taga i betraktande vid beslut om nyinveste
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Denna tankegång leder till ett understrykande av hur steriliseringen kommer

att verka på samhällsekonomien i dess helhet. Sker steriliseringen med

belopp av icke alltför ringa storleksordning, kommer den att medföra en

allmän åtstramning på penningmarknaden genom att penningmedel dragas

ur densamma. Denna indirekta följd kommer icke att enbart drabba de av

steriliseringslagstiftningen berörda aktiebolagen utan kan spridas ut över

hela det ekonomiska fältet. Detta medför att en kreditåtstramning uppnås

även vid en sterilisering hos sådana bolag där det vid första påseendet

kunde te sig som om föga vore vunnet med en dylik åtgärd. För exempelvis

ett bolag med mycket riklig tillgång på likvida medel och små investeringsbehov

kan inbetalning av en viss del av vinsten till ett spärrkonto i många

fall icke sägas vara ett ingrepp som nämnvärt betungar bolaget. Den indirekta

verkan av inbetalningen — alltså sugningen av medel ur den allmänna

marknaden — kan dock bli av ett obestridligt värde ur penningpolitik

synpunkt.

Utredningsmännen anföra härefter, att de i anslutning till det i direktiven

därom gjorda uttalandet komine att föreslå steriliseringsregler, avsedda att

i stort sett omfatta aktiebolagens vinster för åren 1947 och 1948. Utredningsmännen

ville i detta sammanhang understryka att den steriliseringsmetod,

utredningen förordade, av naturliga skäl konune att innebära generella normer,

vilka kunde drabba de enskilda aktiebolagen ganska olika. Även investeringar,

vilka ur allmän produktionssynpunkt kunde anses önskvärda,

kunde komma att försvåras genom steriliseringsåtgärderna. Den olägenhet,

som följde härav och vilken i särskilda fall kunde undanröjas genom utnyttjande

av en dispensmöjlighet, förminskades givetvis genom att lagstiftningen

finge den starkt tidsbegränsade karaktär som nyss nämnts.

Yttrandena. Bank- och fondinspektionen har funnit att utredningsmännens

förslag vore ägnat att motverka de inflationsdrivande krafterna. Fullmäktige

i riksbanken och riksgäldskontoret ha — liksom överståthållarämbetet

— givit uttryck åt samma uppfattning och därför i princip tillstyrkt

eller förklarat sig icke ha något att erinra mot lagförslaget (en av de fullmäktige

i riksgäldskontoret har dock ansett att förslaget bort avstyrkas).

Kommerskollegium har ansett sig böra biträda förslaget om utdelningsbegränsning

ävensom förklarat, att kollegium icke heller ansett sig böra i

princip motsätta sig förslaget om spärrkontoinsättningar, oaktat förslaget

i denna del ingåve betänkligheter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

har icke funnit anledning motsätta sig förslagets genomförande. Länsstyrelsen

i Kopparbergs län har ansett, att utredningsmännens upprepade försäkringar

att de föreslagna åtgärderna skulle ha allenast provisorisk karaktär

gjorde det möjligt att acceptera de föreslagna anordningarna även om de

måste anses ha tvivelaktigt värde. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har

i princip tillstyrkt förslagets bestämmelser om utdelningsbegränsning men

ansett sig icke kunna tillstyrka förslaget i övrigt. Statskontoret samt länsstyrelserna

i Stockholms och Kristianstads län ha funnit sig icke böra avgiva

yttrande angående behovet och lämpligheten av en lagstiftning av sådan

karaktär som den föreslagna.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

27

Av de organisationer som avgivit yttranden har landsorganisationen uttalat,

att en skärpning av tidigare bestämmelser om utdelningsbegränsning

helt stode i överensstämmelse med lägets krav, varjämte landsorganisationen

anslutit sig till lagförslagets bärande principer om spärrkontoinsättning.

Kooperativa förbundet, grossistförbundet, köpmannaförbundet, industriförbundet,

arbetsgivareföreningen samt fem av handelskamrarna ha ansett sig

icke böra motsätta sig den föreslagna lagstiftningen. Deras ställningstaganden

äro dock förbundna med åtskilliga erinringar och förbehåll. Två handelskammare

ha helt avstyrkt lagförslaget och ytterligare två ha avstyrkt

förslaget om spärrkontoinsättning. Tre handelskammare och redareföreningen

ha framfört åtskilliga erinringar mot lagförslaget utan att låta yttrandena

utmynna i direkt till- eller avstyrkan.

Beträffande yttrandena från de organisationer, vilka icke ansett sig böra

motsätta sig den föreslagna lagstiftningen, kan sammanfattningsvis sägas,

att däri givits uttryck åt följande synpunkter nämligen att räntestegring

vore ett mer verkningsfullt medel mot inflation än de föreslagna åtgärderna,

att de föreslagna åtgärderna vore produktionshämmande, att lagförslagets

begränsning till enbart aktiebolagen vore obilligt och skadligt samt att en

förutsättning för ställningstagandet varit att lagstiftningen bleve en tillfällig,

starkt tidsbegränsad anordning och att den infogades i en serie andra,

mera effektiva och för produktionen och kapitalbildningen mindre skadliga

åtgärder, vilka tillsammans vore ägnade att återställa förtroendet för den

svenska kronans yttre och inre värde. Därvid har framhållits, att i förgrunden

bland sådana åtgärder måste stå en verklig återhållsamhet i lönekraven

och i statens och kommunernas utgifter, en begränsning av konsumtionen

och av investeringarna även för andra än industriella ändamål samt en

effektiv uppmuntran av sparandet.

De handelskammare, som avstyrkt förslaget i vad det avser spärrkontoinsättning,

ha i regel framhållit bl. a., att gjorda och blivande investeringar

syftade till rationaliseringar samt ökning och förbilligande av produktionen

och främjande av exporten, att den sektor av investeringarna som ej låge

under statlig kontroll vore för obetydlig för att kunna tjäna till motiv för

sterilisering av aktiebolagens medel, att sådan sterilisering skulle sakna betydelse

såsom medel mot inflationen om icke inflationsproblemet angrepes

från olika håll såsom genom fast kontroll över lönerörelserna, skärpt räntepolitik,

nedskärning av kostnaderna för kristidsförvaltningen och en väsentlig

sänkning av statsutgifterna, att några garantier ej förelåge för önskvärd

återhållsamhet i lönerörelserna, alt förslaget allenast avsåge aktiebolagen,

att en markant försämring av likviditeten redan skett, alt ytterligare likviditetsförsäinring

skulle föranledas av en sterilisering och för vissa bolag medföra

skuldsättning och ökade räntekostnader samt att de olägenheter soin

kom me att uppstå vid den praktiska tillämpningen icke uppvägdes av den

begränsade effekt i avsett syfte spärrkontoinsättningarna kunde tänkas medföra.

Då åtskilliga av de avgivna yttrandena äro inbördes nära överensstäm
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

mande eller bygga på likartade tankegångar, kommer en mera detaljerad

redogörelse för yttrandenas innehåll att lämnas endast beträffande en det

av dem.

Fullmäktige i riksbanken ha framhållit, att det funnes anledning räkna

med att ett genomförande av förslaget komme att på skilda vägar påverka

konsumtionen och investeringarna i återhållande riktning, och ha därom

vidare anfört:

Begränsningen av aktieutdelningarna bör i viss mån påverka aktieägarnas

konsumtion. Utdelningsbegränsningarnas effekt i detta avseende torde dock

icke bliva särdeles betydande. Viktigare torde då vara, att förekomsten av

utdelningsbegränsning och vinststerilisering kunde tänkas bidraga till att

skapa ett sådant förhandlingsläge på arbetsmarknaden, att föreliggande tendenser

till lönestegringar dämpades. Detta skulle medverka till att förhindra

en ökning av löntagarnas konsumtion. Framför allt har man dock anledningvänta

sig, att de föreslagna åtgärderna komma att föranleda en omprövning

av investeringsplanerna med en minskad investeringsverksamhet som följd.

Verkningarna härvidlag komma emellertid att drabba ojämnt, beroende på

bolagens olika likviditet, respektive deras skiftande möjligheter att genom

upplåning kompensera den temporära minskningen av egna disponibla medel.

Därest samtliga aktiebolag hade tillgång till, och trots räntekostnaden

utnyttjade kredit i motsvarande mån, skulle steriliseringens investeringsbegränsande

syfte neutraliseras. I själva verket beror förslagets investeringsbegränsande

verkningar i huvudsak på den samtidiga utvecklingen å penningoch

kapitalmarknaden. Frågan om de föreslagna åtgärdernas betydelse såsom

ett medel att begränsa köpkraftsöverskottet blir på detta sätt ett monetärt

spörsmål.

Fullmäktige ha vidare framhållit, att innebörden i penningpolitiskt hänseende

av den föreslagna avsättningen av medel till spärrkonton i riksbanken

vore, att härigenom betalningsmedel indroges från marknaden. Såvida

icke detta motverkades genom andra transaktioner mellan riksbanken och

allmänheten, komme ifrågavarande insättningar i riksbanken att medföra

en — om ock icke alltför betydande — försämring av kreditinstitutens kassaställning,

varigenom underlaget för deras utlåning minskades. Vinststeriliseringen

och utdelningsbegränsningen finge emellertid icke bedömas

efter den verkan de skulle få, därest de vidtoges som isolerade ingrepp. De

finge sin mening endast om de betraktades som led i ett samordnat komplex

av åtgärder i åtstramande riktning på den ekonomiska politikens område.

Särskilt gällde, att den föreslagna lagstiftningen måste införas i ett allmänt

kreditrestriktivt sammanhang. Det vore närmast från denna synpunkt som

fullmäktige ville tillstyrka utredningsmännens förslag. Därjämte hade fullmäktige

fäst avseende vid att de föreslagna åtgärderna indirekt kunde få

en viktig betydelse under nuvarande förhållanden genom att bilda underlaget

för den av fullmäktige i flera sammanhang efterlysta återhållsamheten

på samhällslivets alla områden i fråga om anspråken på inkomstökning.

Kommerskollegium har med hänsyn till angelägenheten att undvika den

ökning av mängden betalningsmedel, som ökade utdelningar kunde åstad
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 181.

29

komma, ansett sig böra biträda förslaget om utdelningsbegränsning såsom

ett led i strävandena att förhindra ytterligare pris- och lönerörelser. Kommerskollegium

har vidare anfört:

Syftet med den föreslagna steriliseringen av vinstmedel har av utredningsmännen

angivits vara att hålla tillbaka alltför stora nyinvesteringar.

I den mån en investeringsbegränsning minskar efterfrågan på arbetskraft

och varor utgör den härigenom ett viktigt led i de inflationsbekämpande

åtgärderna. Det föreligger emellertid, såsom utredningsmännen också uppmärksammat,

en allvarlig fara för att en investeringsbegränsning kan få en

produktionshämmande verkan, särskilt därigenom att den hindrar en önskvärd

och angelägen rationalisering inom industrien samt en för utrikeshandeln

och valutabalansen betydelsefull förnyelse av handelsflottan. Utredningsmännen

ha framhållit, att den olägenhet, som det innebure att ur produktionssynpunkt

önskvärda investeringar försvårades, i särskilda fall kunde

undanröjas genom utnyttjande av en dispensmöjlighet och att den även

förminskades av att lagstiftningen finge en starkt tidsbegränsad karaktär.

Vad angår dispensmöjligheten anser kollegium det vara tveksamt, huruvida

den föreslagna bedömningen i administrativ ordning av affärsmässiga investeringsfrågor

kan vara ägnad att undanröja ifrågavarande olägenheter.

Beträffande "den omständigheten att lagstiftningen är tidsbegränsad må

framhållas, att det är särskilt olyckligt att de produktionshämmande faktorerna

skola verka under de år, då man har anledning förvänta en avsevärd

ökning av varuknappheten såsom följd av förtäringen av de lagerreserver,

som åstadkommits genom efterkrigsårens starka import. Det torde

över huvud taget i dagens knapphetsläge vara angeläget att de inflationsbekämpande

åtgärderna i större omfattning än som hittills skett inriktas på

att befrämja en ökning av produktionen.

Sammanfattningsvis ville kommerskollegium vid det allmänna bedömandet

av förslaget om sterilisering av bolagsvinster framhålla, att vägande invändningar

kunde resas däremot och att det syntes kollegium särskilt

olyckligt, att de penningpolitiskt erforderliga åtgärderna skulle riktas mot

det köpkraftsöverskott, som vore ur produktionssynpunkt värdefullast. Då

emellertid en sterilisering av vinstmedel avsedda för investeringsändamål

medförde en minskning av det totala köpkraftsöverskottet, torde den kunna

förväntas medföra en viss — om ock icke betydande — indirekt verkan

jämväl med avseende å efterfrågan på konsumtionsvaror. På grund härav

och då i betänkandet framhållits, att en lagstiftning i det angivna syftet

framstode såsom en förutsättning för den återhållsamhet i lönerörelserna,

som i nuvarande läge måste anses mycket angelägen, ansåge sig kollegium

_ oaktat de betänkligheter förslaget i övrigt ingåve — icke i princip böra

motsätta sig dess genomförande, särskilt med hänsyn till att man från näringslivets

håll i stort sett icke funnit sig böra avvisa förslaget.

Landsorganisationen bar anslutit sig till huvudtanken i lagförslaget att

som ett led i regeringens antiinflationsprogram under en begränsad tid binda

en del av vissa aktiebolags vinster och har därom anfört:

Det framstår i det nu rådande allvarliga ekonomiska läget som angeläget

att på så många fronter som möjligt minska spänningen mellan köpkraft

och efterfrågan. Det nya lagförslaget utgör en icke oväsentlig skärpning av

begränsningarna i aktiebolagens fria vinstdispositioner. Med hänsyn till

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj.ts proposition nr 181.

den rådande högkonjunkturen, de inom vissa områden exceptionellt höga

vinsterna samt den därav föranledda livliga investeringsverksamheten framstår

en dylik skärpning som önskvärd. Lagens karaktär av provisorium torde

även, som utredningen framhåller, förhindra att på lång sikt icke önskvärda

verkningar skola göra sig gällande. Lagförslagets bestämmelser om

skärpning av tidigare lagstiftning om utdelningsbegränsning, vilken lämnat

utrymme för en icke oväsentlig höjning av utdelningarna, står enligt landsorganisationens

mening helt i överensstämmelse med lägets krav.---

Till en betydande del äro visserligen investeringar underkastade statlig

kontroll genom byggnadstillståndslagstiftningen. Sterilisering av en del av

bolagens överskottsmedel skulle närmast få till uppgift att utgöra ett komplement

till den direkta investeringskontrollen. Landsorganisationen ansluter

sig till de bärande principerna i det nya lagförslaget om en tillfällig

sterilisering av en viss del av bolagens vinster.---Genom lagens all
männa

formulering är uppenbart att såväl önskvärda som icke önskvärda

investeringar komma att i viss utsträckning hämmas. Det kan även i vissa

fall tänkas att de föreslagna spärreglerna få ogynnsamma verkningar ur

sysselsättningssynpunkt, särskilt i företag med svag likviditet. Med tanke

härpå vill landsorganisationen understryka vikten av att den föreslagna

spärrkontonämnden beredes tillfälle att i dylika fall medgiva dispens från

spärreglerna.

Kooperativa förbundets styrelse har framhållit att några större resultat av

den nyligen igångsatta vidlyftiga kampanjen för befrämjande av det frivilliga

sparandet ännu icke visat sig. Då emellertid trycket på varumarknaden

av olika anledningar kunde väntas bliva ökat genom tillförande av ny köpkraft,

samtidigt som de av valutasvårigheterna framtvingade importrestriktionerna

begränsade den tillgängliga varumängden, vore det givetvis angeläget

att de kraftigaste åtgärder vidtoges för att bemästra efterfrågan på varor

inom de områden, som kunde åtkommas genom penningpolitiska åtgärder.

Ett sådant område vore investeringsverksamheten inom industrien. Styrelsen

ställde sig dock mycket tveksam, huruvida det kunde vara nyttigt att

för detta ändamål vidtaga nya reglerande åtgärder av tvångskaraktär. Sådana

regleringar måste i stort sett verka ogynnsamt på produktionen. Enligt

styrelsens mening borde man därför som ett medel mot investeringsökningarna

använda ränteinstrumentet. En räntestegring skulle måhända

göra många andra regleringar onödiga. Det vore i nuvarande läge onaturligt

att icke använda ett så effektivt medel som räntan. Denna påverkade

sparviljan, verkade hämmande på investeringar, kunde minska lagerhållningen

samt föranleda en inriktning av produktionen mot en strängare ekonomisering

med råvaror och kostnader. En räntestegring skulle även ge ett

klart belägg för att statsmakterna på ett allomfattande sätt ville ingripa mot

ett försämrat penningvärde. Räntestegringens olägenheter för bostadsbyggandet

kunde motverkas genom subventionering av önskvärda nybyggnadsföretag.

— Med hänsyn till önskvärdheten att rörliga medel undandroges

från marknaden för att magasineras till framtida användning — vilket styrelsen

förordat redari i ett tidigare yttrande — nödgades styrelsen i princip

tillstyrka det nu föreliggande förslaget, där man sökte på en annan väg

nå samma resultat. Liksom varje tvångsmässigt ingripande vore sterilise
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S1.

31

ringsförslaget dock förbundet med den nackdelen, att ingreppen skedde stelt

och schematiskt och oberoende av bolagens likviditet och deras behov att

göra investeringar. Ett ingrepp i svenskt näringsliv, som ensidigt ginge ut

över en enda verksamhetsform (aktiebolagen), måste vidare enligt styrelsens

mening komma att verka snedvridande på produktionen. I denna fråga bär

styrelsen yttrat:

Den beskattade inkomsten på verksamhet, driven av fysiska personer, redovisas

i skattestatistiken till i stort sett samma storleksordning som den

för aktiebolag. Vidtagas nu åtgärder, som beröra endast bolagens hälft av

den inkomst på rörelse, som taxeras, så synes följden ofrånkomligen bli,

att den andra delen komme att få tillfälle att bygga för framtiden utan hänsyn

till de belastningar, som drabba bolagen. Härigenom påskyndar man

den utveckling, som för närvarande pågår till följd av den ökade köpkraften,

nämligen att tillverkning upptages av en hel del nya varor av umbärlig

art, under det att den industri, som har största betydelsen för vår levnadsstandard

och som till stor del handhar vår export, kan tänkas få svårighet

att för sin verksamhet erhålla de erforderliga råvarorna och arbetskraften.

----Styrelsen ställer sig mycket tveksam inför en åtgärd, som vänder

sig endasl mot en del av näringslivet, den del som drives under form av

aktiebolag. Det kan förefalla förklarligt att så skett, ty aktiebolagen äro

öppna för insyn och ge därför möjlighet att lättare bedöma verkningarna.

Man frågar sig dock, om det är lämpligt att vidtaga åtgärder mot en viss

företagsform, därför att dess ekonomiska villkor vore lättare att kontrollera

än andras.---Skulle emellertid lagstiftningen om vinststerilisering ut
sträckas

till de ekonomiska föreningarna, vilkas till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt taxeringsbara belopp enligt 1946 års taxering utgjorde

56 miljoner kronor, synes den även böra omfatta andra former av ekonomisk

verksamhet som nu ej beröras av förslaget.

Styrelsen förklarade sig slutligen förutsätta, att å spärrkonto insatta medel

hölles effektivt steriliserade jämväl hos riksbanken.

Även i åtskilliga andra yttranden ha erinringar gjorts mot lagstiftningens

begränsning till enbart aktiebolag. Av de hörda myndigheterna ha sålunda

bank- och fondinspektionen, kommerskollegium samt länsstyrelserna i

Kristianstads och Västernorrlands län framställt sådana erinringar.

Köpmannaförbundet har framhållit att beträffande ett företag, vars likviditet

ej tilläte det att göra den föreskrivna spärrkontoinsättningen på grund

av att vinsten låge i för driften nödvändiga realtillgångar, skulle en förlustbringande

realisation kunna framtvingas. Förbundet har vidare framhållit,

att en försämring av likviditeten också kunde medföra en omedelbar försämring

i det drabbade företagets resultat på det sätt, att detta icke längre

kunde hålla sin ställning som kassabetalare. För den i aktiebolagsform bedrivna

enskilda detaljhandeln med dennas av priskontrollen hårt pressade

marginaler och starkt ökade lönekostnader skulle en dylik försämring innebära

en påtaglig diskriminering i förhållande till den med densamma konkurrerande

kooperationen. I detta sammanhang erinrades jämväl därom

att statsskatten för ekonomiska föreningar satts till 32 % mot 40 % för

aktiebolag. Nu skulle enligt det föreliggande förslaget de ekonomiska föreningarna

gynnas ytterligare genom att de undantoges både från utdelningsbegränsning

och spärrkontoavsättningar. Förbundet funne eu dylik diskri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

minering synnerligen anmärkningsvärd. Denna diskriminering skulle emellertid

kunna minskas genom en höjning av gränsen för lagens tillämpning

från 8 000 till 20 000 kronors årsvinst, varigenom större delen av detaljhandelsföretagen

skulle undantagas. — En återhållsamhet i lönerörelserna vore

enligt förbundet en naturlig förutsättning för att förslaget skulle kunna

accepteras av näringslivet.

Industriförbundet har påpekat att bland de faktorer, vilka åstadkommit

den nuvarande allvarliga rubbningen av den samhällsekonomiska balansen,

förtjänade i första rummet att beaktas den våldsamt ökade spänningen mellan

den på konsumtion inriktade köpkraften, å ena, och varutillgången,

å andra sidan, samt tendensen till minskat sparande. Vidare har framhållits,

att läget förvisso vore sådant, att åtgärder syftande både till minskning av

efterfrågan på varor och tjänster och till ökning av den inhemska produktionen

måste vidtagas, men att det därvid låge vikt uppå att de så samordnades

att de icke motverkade utan ömsesidigt stödde varandra. Vad som

tarvades vore upprättandet och fullföljandet av en konsekvent plan för en

total sanering av den svenska samhällsekonomien.

Beträffande industriens investeringar har förbundet därefter anfört:

Förslaget om spärrkontoinsättningar vilar på den uppfattningen att inom

näringslivet under de senaste åren framträtt åtminstone en tendens till överinvestering.

Men förslaget utgår därjämte uppenbarligen från att de kontrollåtgärder,

varigenom myndigheterna reglera investeringar, icke i och för

sig äro tillräckliga för att säkerställa den dämpning av aktiviteten på detta

område, som ansetts ur penningvårdande synpunkt eftersträvansvärd. Industriförbundet

är för sin del icke främmande för tanken, att rådande läge

manar till stor försiktighet med nybyggnadsverksamhet och maskinanskaffningar.

Förbundet har även i skilda sammanhang vädjat till sina medlemmar

att beakta denna synpunkt. Å andra sidan får man icke, såsom även framhålles

i årets statsverksproposition, förbise, att ökningen av industriinvesteringarna

under det sista året i betydande omfattning haft karaktären av en

återhämtning för att tillgodose under kriget eftersatta behov. Förbundet kan

ej heller värja sig för intrycket, att de ytterst varierande uppskattningar, som

på senare tid framlagts rörande storleken av särskilt industriella investeringar,

utgöra en varning för att draga alltför långt gående slutsatser ur

ett uppenbarligen mycket ofullständigt och svårbemästrat statistiskt material.

I synnerhet torde stor varsamhet böra iakttagas vid behandlingen av de

siffror, som framlagts rörande den värdemässiga uppgången av industriinvesteringarna.

Fn jämförelse med produktionssiffrorna för de viktigaste slagen

av investeringsmateriel ger i varje fall icke belägg för att den reella uppgången

varit så stark, som värdesiffrorna, korrigerade med hänsyn till byggnads-

och partiprisindex, antyda.--- — Den från statlig investeringskontroll

kvarstående fria sektorn utgöres av maskiner och apparater tillverkade inom

landet. De svenska verkstäderna äro emellertid i allmänhet belagda med

order i en sådan utsträckning, att några mera omfattande nya beställningar

från den inhemska industrien knappast kunna infogas i de närmaste årens

produktionsprogram. Med hänsyn härtill kan det starkt ifrågasättas, huruvida

den direkta investeringskontrollen verkligen kräver ett finansiellt komplement

av det slag, som de föreslagna steriliseringsreglerna utgöra. I den

mån någon finansiell åtgärd anses påkallad för att stödja den direkta regleringen

av investeringsverksamheten, ligger det i varje fall närmare till hands

att giva denna formen av en skärpning av de allmänna kreditvillkoren, bland

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kuriffl. Maj.ts proposition nr 181.

33

annat genom en räntehöjning. Därmed skulle verkan även uppnås för andra

investeringar än de industriella, icke minst de kommunala.---— För
bundet

vill i detta sammanhang erinra om att bankofullmäktige i sin skrivelse

till Kungl. Maj :t den 17 oktober 1947 angående riktlinjerna för valutapolitiken

på något längre sikt framhållit nödvändigheten av att investeringsverksamheten

inriktas på en för export väsentlig varuproduktion och icke

tillätes avse ändamål, som endast leda till en höjning av levnadsstandarden.

Industriella investeringar av sådan art måste därför enligt bankofullmäktiges

uttalande givas företräde framför t. ex. investeringar i service- och distributionsverksamhet

samt till slut även framför sådana investeringar i bostadsbyggande,

som endast avse en standardförbättring. Härtill kommer, att den

förbättring av produktiviteten, som eftersträvas icke blott av näringslivet

självt utan även av statsmakterna, förutsätter en fortskridande rationalisering

och mekanisering av driften, vilken merendels endast kan genomföras

medelst nya maskiner och apparater, som ofta även kräva en modernisering

eller förnyelse av byggnadsbeståndet.

Industriförbundet anför vidare, att enligt dess uppfattning även en temporär

indragning av en del av bolagens vinster skulle fördröja möjligheterna

till en ökad rationalisering av industrien och därigenom få mycket ogynnsamma

återverkningar på företagens möjligheter att fullfölja sina ansträngningar

att producera mera varor för export eller för förbrukning inom

landet.

Beträffande aktiebolagens likviditet har förbundet härefter anfört:

Förbundet vill ytterligare hänvisa till den väsentliga försvagning av industribolagens

likviditet under det senaste året, vilken industriens utredningsinstitut

i en nyligen verkställd undersökning konstaterat. Denna är med all

sannolikhet icke av övergående natur. I många fall ha företagen för påbörjade

men ännu icke avslutade investeringar bundit likvida medel, vilka

kunna beräknas inflyta under de närmast följande åren. Den omständigheten,

att dessa investeringar avskrivas enligt gällande skattelagstiftning,

förbättrar icke i och för sig bolagens likviditet. Fn ansträngd likviditet kan

mycket väl förenas med en god räntabilitet. De investeringar, som nu belasta

likviditeten, ha i regel kommit till stånd för att tjäna viktiga intressen i folkhushållet

och ofta på direkt föranledande av försörj ningsmyndigheterna.

I anslutning till vad sålunda återgivits har förbundet framhållit, att mot

det penningpolitiska intresset av en begränsning av den industriella investeringsverksamheten

stode angelägenheten av en produktivitetsförbättring genom

ökad rationalisering liksom också önskvärdheten att öka den industriella

kapaciteten för tillgodoseende av såväl exportens krav som den inhemska

varuefterfrågan. Om de senare önskemålen alltför mycket eftersattes

till förmån för det förra intresset, kunde detta enligt förbundets mening leda

till en minskning av landets internationella konkurrensförmåga, till ökade

svårigheter vid övervinnandet av den nuvarande valutakrisen och ytterst till

cn sänkning av produktiviteten och levnadsstandarden. Förbundet ville därför

understryka, att i kampen mot inflationen ökad uppmärksamhet måsle

ägnas konsumtionsutgifternas stegring. Denna belöpte sig mellan åren 1945

och 1947 enligt eu säkerligen mycket försiktig uppskattning till drygt 3 miljarder

kronor. För innevarande år vore en ytterligare väsentlig uppgång att

emotse främst såsom en följd av de tidigare beslutade skattelättnaderna för

vissa inkoinsttagargrupper samt sociala utgifter, vilka nu börjat verkställas.

:i liilumu till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr ISI.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Nu mer än någonsin vore det påkallat, att alla praktiskt-politiska möjligheter

till en begränsning av konsumtionsstegringen och till en ökning av det individuella

sparandet prövades.

I fråga om sambandet mellan utdelningsstoppet och fördelningspolitiken

anför industriförbundet:

Enligt den utredning om vinster in. in. för 188 industribolag, som verkställts

inom industriens utredningsinstitut, ha de utdelade beloppen inom

dessa företag mellan åren 1938 och 1946 höjts från 74 miljoner kronor

till 102 miljoner kronor, d. v. s. med 38 %. Under samma tid har levnadskostnadsindex

stigit med 56 %. Sammanställningen torde sålunda giva vid

handen, att aktieägarna i denna sin egenskap så långt ifrån att hava kompenserats

för dyrtiden tvärtom fått vidkännas en minskning i realinkomsten

med 12 %. Till jämförelse härmed må nämnas, att före de nu pågående

avtalsrörelserna hade enligt landsorganisationens beräkningar de manliga

industriarbetarnas penninglöner sedan år 1939 ökats med i genomsnitt

75 %, medan kvinnolönerna stigit med 89 %. Den hittillsvarande realökningen

är alltså 12 % för männen och 21 % för kvinnorna.

Härtill vill förbundet foga anmärkningen, att den del av utdelningen,

som aktieägarna få behålla efter erläggande av skatter på utdelningen och

sitt i bolagen investerade kapital, är väsentligt mindre än vad fallet är beträffande

löneinkomst samt att skattebelastningen å löneinkomst sedan förkrigstiden

icke stegrats lika starkt som skatten å utdelningarna. Slutligen

måste de direkta penningpolitiska verkningarna av ett utdelningsstopp vara

obetydliga i jämförelse med effekten i detta hänseende av ett allmänt lönestopp.

Det nu anförda bestyrker enligt förbundets åsikt, att ett utdelningsstopp

utan samband med ett allmänt lönestopp är ur penningpolitik synpunkt

betydelselöst och ur fördelningspolitik synpunkt oberättigat.

Industriförbundet måste därför med skärpa framhålla, att hela den föreslagna

lagstiftningen framstår såsom skadlig och principiellt förkastlig. Utredningsmännen

ha emellertid hävdat, att lagstiftningen måste bedömas

från den utgångspunkten, att den »för arbetarparten antages framstå som

eu naturlig förutsättning för den återhållsamhet i lönerörelserna, som ansetts

önskvärd med hänsyn till den nuvarande spänningen mellan köpkraft

och efterfrågan». De senaste två årens uppgång i bolagsvinsterna utgör

emellertid en alltför bräcklig grund för löneökningar. Vinstökningarna sammanhänga

nämligen i hög grad med penningvärdeförsämringen, och i samma

mån som de endast äro en återspegling av inflationen måste de antagas

vara av rent övergående natur. När arbetarparten lägger stark vikt vid åtgärder,

ägnade att åstadkomma utdelningsstopp och sterilisering av bolagens

vinstmedel, föres argumenteringen över från det sakliga till det psykologiska

planet. Förbundet finner det märkligt, att man på detta sätt, i

avsikt att uppnå en i alla samhällsgruppers intresse liggande moderation i

anspråken på en obestridligen inflatoriskt verkande lönestegring, föreslår

en lagstiftning, som med en fördjupad insikt om det faktiska läget och de

ekonomiska sammanhangen dock måste framstå såsom skadlig för det produktiva

livet.

Skola de synpunkter, som ligga till grund för utredningen, likväl tillmätas

vikt, måste man vara övertygad om, att den avsedda återhållsamheten

i lönebildningen också verkligen iakttages. Det aktuella läget på arbetsmarknaden

gör det särskilt befogat att starkt understryka detta krav.

Men det är icke nog härmed. Hela den ekonomiska politiken måste bringas

i samklang med det syfte, som ligger bakom de åtgärder, vilka nu föreslagits

för aktiebolagens vidkommande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 181.

35

Industriförbundet har i detta sammanhang framhållit, att särskild uppmärksamhet

borde fästas vid utredningsmännens uttalande, att de på spärrkonto

avsatta medlen skulle dragas ur marknaden för att ligga oanvända

hos riksbanken. För att åtgärden skulle få den avsedda effekten krävdes

med andra ord, att medlen gjordes oanvändbara icke blott för långivaren,

aktiebolagen, utan ock för låntagaren. Om medlen via riksbanken skulle

göras tillgängliga för bestridande av statsverkets behov, uppnåddes icke den

åsyftade effekten. Det borde uppmärksammas, att under år 1947 förekommit

en icke ringa kortfristig upplåning från statens sida i riksbanken. Dessa

riksbankens förvärv av skattkammarväxlar hade i hög grad medverkat till

att den åtstramning på kreditmarknaden, som under år 1947 varit önskvärd,

då icke kommit till stånd. För att en total sterilisering av spärrkontoinsättningar

skulle åstadkommas, måste självfallet riksgäldskontoret hänvisas

till affärsbankerna och den enskilda kreditmarknaden i övrigt för att vinna

avsättning för de nya skattkammarväxlar, som eventuellt komme att emitteras

av kontoret. Lika uppenbart vore, att steriliseringsåtgärdens effekt

ej borde få motverkas eller upphävas genom uppköp på marknaden eller

förvärv under hand från andra kreditinstitutioner av obligationer. Skulle

en mera framträdande lätthet på kreditmarknaden tillfälligt komma till

stånd under den period, för vilken lagstiftningen vore avsedd att gälla, exempelvis

som följd av lagerutförsäljningar, ägde riksbanken med hänsyn till

storleken av sitt nuvarande innehav av statsobligationer tillräckliga medel

för att motverka denna effekt genom försäljning av dylika papper på marknaden.

Industriförbundet har vidare framhållit, att största vikt måste läggas vid

lagstiftningens strängt tidsbegränsade karaktär. Såvitt gällde bestämmelserna

rörande utdelningsstopp framhölls, att det låge i sakens natur, att

följden av ett utdelningsstopp förr eller senare måste bli en stagnation och

tillbakagång. Den omständigheten att bestämmelserna om utdelningsbegränsning

i de särskilda fallen kunde leda till stötande resultat framhävde

ytterligare nödvändigheten av att lagstiftningen bleve av tillfällig natur. Beträffande

steriliseringsbestämmelserna framhölls att det ingalunda saknades

tecken på ett förestående omslag i den internationella konjunkturen.

Industriförbundet har slutligen som en sammanfattning av sitt yttrande

anfört, att det föreliggande förslaget innebure att det i aktiebolagsform arbetande

näringslivet i Sverige, vilket från och med ingången av 1948 belastats

med den sannolikt största skattebördan i världen, ålades ytterligare

tyngande offer till det allmänna. De föreslagna åtgärderna, särskilt i vad

de ytterligare belastade företagens likviditet, komme med all sannolikhet att

vålla mindre och medelstora företag allvarliga olägenheter. Men även större

företag kunde befaras komma i likviditetssvårigheter, som utan tvivel komme

att verka hämmande även på produktionsförmågan. — Kampen mot

den alltmer hotande inflationen vore emellertid för närvarande utan tvivel

det allt överskuggande problemet. För vinnande av denna kamp krävdes

samverkan av samtliga medborgargrupper. Det nu framförda kravet på yl
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

terligare tunga offer av näringslivet kunde ej anses motiverat av bärande

sakliga skäl. Om industriförbundet med hänsyn till önskvärdheten av en

enig front mot inflationsfaran ej motsatte sig denna lagstiftning, skedde

det under följande oeftergivliga förutsättningar, nämligen dels att lagstiftningen

endast bleve en tillfällig, starkt tidsbegränsad anordning, dels att

den infogades i en serie av andra, mera effektiva och för produktionen och

kapitalbildningen mindre skadliga åtgärder, vilka tillsammans vore ägnade

att återställa förtroendet för den svenska kronans yttre och inre värde. I

förgrunden bland sådana åtgärder måste stå en verklig återhållsamhet i

lönekraven och i statens och kommunernas utgifter, en begränsning av konsumtionen

och av investeringarna även för andra än industriella ändamål

samt en effektiv uppmuntran av sparandet.

Redareföreningen har gjort gällande att den föreliggande inflationsrisken

vore en följd av riksbankens penningpolitik och att den första och naturliga

åtgärden mot inflation därför borde vara en ändring av denna politik.

Lagförslaget tedde sig för redareföreningen som en mot aktiebolagen och

aktieägarna ensidigt riktad tvångslagstiftning som komme att inverka menligt

på produktionen. Redareföreningen befarade att en sterilisering av

vinstmedel komme att verka hämmande på sjöfarten och därigenom medföra

en försämring av landets konkurrenskraft gentemot utlandet och dröjsmål

med åstadkommandet av den valutabalans som vore av trängande vikt.

Många rederier låge inne med stora beställningar å nya fartyg och om den

svenska sjöfarten skulle kunna konkurrera med utländsk sjöfart, måste

inom en nära framtid en avsevärd tonnagemängd utbytas mot nytt tonnage.

Gjorda beräkningar om finansiering av nyanskaffningar utginge ifrån

att beställningarna till en del skulle betalas med vinstmedel. Den föreslagna

steriliseringen medförde risk för att rederierna nödgades upptaga lån, en

åtgärd varmed man tidigare ej haft anledning att räkna. Fartygsbyggena

fördyrades, rederierna åsamkades ökade ränteutgifter och försämrad likviditet.

Följden bleve att de svenska redarna berövades modet att genomföra

en fortsatt modernisering och utbyggnad.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har berört de skattepolitiska konsekvenserna

av förslaget och därvid framhållit att det föreslagna utdelningsstoppet

kunde medföra minskat sparande hos vissa aktieägare, varav skatteinkomsterna

kunde komma att röna inverkan. Beträffande steriliseringen syntes

det icke uteslutet att aktiebolagen för att undgå så mycket som möjligt

av steriliseringshotet sökte hålla de synliga vinstbeloppen nere med anlitande

av avskrivningar, kostnadskrävande rationaliseringar och dolda investeringar.

En därav följande nedgång i skatterna för bolagen finge vägas

mot de fördelar ur penningpolitisk synpunkt som man ansåge sig kunna

vinna genom steriliseringen.

Departementschefen. Såsom framhållits i finansplanen i årets statsverksproposilion

är den angelägnaste uppgiften för den närmaste tidens ekonomiska

politik att upprätthålla en samhällsekonomisk balans, som tryggar

penningvärdet. Bland de åtgärder, som enligt finansplanen böra i sådant

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 181.

37

syfte genomföras, ingår dels en fortsatt lagstiftning om utdelningsbegränsning

dels ock en lagstiftning i syfte att åstadkomma en bindning av viss

del av företagens vinster.

Efterkrigsåren ha, såsom jag anförde till statsrådsprotokollet den 17 oktober

1947, kännetecknats bland annat av en kraftig stegring av aktiebolagens

vinster. Samtidigt har den i stor utsträckning i aktiebolags form arbetande

industrien ökat omfattningen av sina investeringar och de i industrien

anställda uppnått lönehöjningar, varjämte i viss grad utdelningarna

till aktieägarna undergått höjning. Det är uppenbart att ökade

vinster hos aktiebolagen medföra ökat tryck på prisnivån vare sig de stanna

hos bolagen för att användas till nya investeringar eller få tjäna som underlag

för löneökningar eller höjda utdelningar åt aktieägarna. Den av

statsmakterna tidigare av penningpolitiska grunder vidtagna åtgärden att

stadga viss begränsning av vinstutdelningarna från aktiebolagen har syftat

till en återhållsamhet beträffande de belopp, som ställas till aktieägarnas

förfogande. Denna lagstiftning har sålunda lämnat obeaktade de andra två

momenten, vinsterna såsom underlag för nyinvesteringar och löneökningar.

Väl äro bolagens investeringar i viss utsträckning lagda under statlig

kontroll men denna kontroll är långt ifrån fullständig och har icke heller

hindrat en betydande nyinvesteringsverksamhet. Bland de åtgärder i syfte

att bevara den samhällsekonomiska balansen, som nu böra vidtagas, bör

därför ingå ett led, ägnat att utgöra ett komplement till den redan existerande

investeringskontrollen. Jämväl med hänsyn till den i nuvarande läge

påkallade återhållsamheten i fråga om krav på löneökningar — vilka för

de anställda kunna framstå som i och för sig möjliga med hänsyn till de

senare årens vinstutveckling hos aktiebolagen — synas särskilda åtgärder

avseende bolagens vinstmedel vara erforderliga. Ett sätt att nå dessa syften

är att föreskriva skyldighet för aktiebolagen att tillfälligt sterilisera en del

av deras medel.

De utredningsmän, som utifrån dessa synpunkter haft att utreda frågan

om ny lagstiftning rörande dispositionen över aktiebolagens vinstmedel,

ha i sitt betänkande föreslagit bestämmelser innebärande dels utdelningsstopp

dels ock skyldighet för aktiebolag att å särskilda konton hos riksbanken

insätta vissa i relation till årsvinst och utdelning beräknade belopp.

Utredningsmännen, bland vilka ingått företrädare för arbetsmarknadens

parter och för samtliga i riksdagen representerade partier, ha förklarat att

deras förslag måste ses som en enhet, framkommen genom ömsesidiga, mot

varandra svarande eftergifter och medgivanden på olika punkter. Denna

förslagets karaktär av kompromiss mellan olika uppfattningar framgår

även av förslagets innehåll i skilda frågor.

Flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna ha i

princip tillstyrkt lagförslaget eller förklarat sig icke vilja motsätta sig detsamma,

därvid dock i en del yttranden vissa bestämda förbehåll gjorts.

För egen del vill jag redan i detta sammanhang nämna, att jag — i överensslämmclsc

med de i finansplanen anförda synpunkterna och med hän
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj.ts proposition nr 181.

syn till vad jag i det föregående anfört — i princip tillstyrker det framlagda

förslaget. Jag vill i anslutning härtill även framhålla att, då utredningsmännens

förslag är att betrakta som resultatet av en serie kompromisser,

varje avvikelse från förslaget kan vara ägnad att rubba förutsättningarna

för den enighet om förslaget, som vid utredningen i huvudsak förelegat. Dylika

avvikelser torde därför icke böra förekomma med mindre starka skäl

kunna åberopas.

Jag torde härefter få mera i detalj beröra vissa av de i remissyttrandena

framförda erinringarna och förbehållen, vilka ansetts böra eventuellt föranleda

jämkningar i det framlagda förslaget.

Beträffande utdelningsstoppet har i vissa yttranden framhållits att utdelningsbeloppen

icke ökats i samma takt som prishöjningarna och att aktieägarna

sålunda i motsats till flertalet löntagare icke fått full kompensation

för penningvärdets fall och än mindre fått någon realförbättring av

sina inkomster. Såvitt framgår av den utav utredningsmännen förebragta

utredningen saknar detta påpekande icke visst fog. Emellertid synes aktieinkomst

knappast böra i detta hänseende helt likställas med löneinkomst.

Sålunda kan man nog våga antaga att aktieägarna i allmänhet icke äro beroende

av aktieinkomsterna för sitt uppehälle i samma utsträckning som

löntagarna av sin lön. Därtill kommer att det av utredningsmännen framlagda

förslaget om utdelningsstopp i regel icke medför skyldighet att sänka

utdelningen under den, som beslutats för verksamhetsåret 1946.

Rörande utdelningsstoppet ha vidare i en del remissyttranden uttryckts

farhågor för att. följden skulle kunna bli stagnation och tillbakagång i produktionen

och hämmande av ny företagsamhet. Emellertid bör beaktas,

att förslaget alltid medger utdelning med ett belopp motsvarande 5 procent

å nytecknat aktiekapital, samt att möjlighet till dispens avses skola föreligga

för sådana fall, där stoppregeln leder till obillighet. Slutligen vill

jag starkt understryka, att den föreslagna lagstiftningen begränsats till att

gälla två år. De nu framhållna omständigheterna torde tillsammans berättiga

till det antagandet, att produktionshämmande verkningar icke skola

göra sig i nämnvärd grad märkbara.

Beträffande förslaget om spärrkontoinsättning har i ett yttrande den

uppfattningen uttryckts, att räntestegring vore ett bättre instrument för att

nå det avsedda syftet med steriliseringen. Beträffande denna invändning vill

jag allenast hänvisa till vad i finansplanen anförts rörande spörsmålet om

en räntehöjning.

I flera yttranden från näringslivets organisationer har framhållits att

förutsättningarna för att organisationerna icke skulle motsätta sig den föreslagna

lagstiftningen vore dels att den bleve en tillfällig, starkt tidsbegränsad

anordning, dels ock att den infogades i en serie av andra åtgärder ägnade

att återställa förtroendet för den svenska kronans yttre och inre värde.

Vad först angår lagstiftningens tillämpningstid utgår även jag från att

denna skall vara begränsad till två år på sätt utredningsmännen föreslagit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

39

.Tåg vill emellertid icke underlåta att samtidigt framhålla det i och för sig

självklara förhållandet, att statsmakterna naturligen icke kunna avhända

sig rätten att framdeles handla i enlighet med vad rådande läge kan kräva.

Vad åter angår anmärkningen att lagstiftningen icke kan godtagas annat

än som ett led i en serie av andra åtgärder i samma syfte vill jag understryka,

att den föreslagna lagstiftningen just är avsedd som ett led i sådana

åtgärder. Beträffande denna fråga torde jag i övrigt allenast få hänvisa till

vad i finansplanen härom anförts.

I överensstämmelse med vad som framhållits i en del yttranden anser jag

att medel, som enligt den ifrågasatta lagstiftningen insättas å spärrkonto i

riksbanken, böra effektivt steriliseras och förbliva indragna från marknaden.

Jag förutsätter sålunda, att dessa medel icke skola tagas i bruk av

staten vare sig på det ena eller andra sättet.

Från olika håll har påtalats att den föreslagna lagstiftningen riktade sig

allenast mot en av de företagsformer, i vilka rörelse bedreves. Därvid har

gjorts gällande att en sådan lagstiftning vore diskriminerande för aktiebolagen,

att den vore obillig och därjämte kunde föranleda en olämplig inriktning

av produktionen.

Att lagstiftningen sålunda begränsats till att avse blott aktiebolagen och

icke jämväl andra rättssubjekt, vilka driva rörelse, såsom handelsbolag av

olika slag, ekonomiska föreningar och enskilda personer, kan självfallet ur

vissa synpunkter göras till föremål för kritik. En lagstiftning i ämnet, som

skulle avse andra än aktiebolag, finge emellertid i väsentliga delar utformas

efter andra linjer än de av utredningen föreslagna. Det är sålunda redan av

tekniska skäl uteslutet att nu framlägga något förslag därom.

5. Förslaget om utdelningsbegränsning.

Utredningsmännen. Rörande den allmänna utformningen av förslaget om

utdelningsbegränsning anföra utredningsmännen, att det senaste räkenskapsår,

vid vars utdelning fastlåsningen skulle kunna äga rum, vore år 1946.

Emellertid vore att märka att vinsterna under år 1946 av olika anledningar

vore höga i förhållande till tidigare år samt att även utdelningarna för nämnda

år företedde en viss om än icke mera betydande höjning. Utredningsmännen

hade därför övervägt, om icke i stället räkenskapsåret 1945 borde väljas

till basår för utdelningsspärren. Detta skulle givetvis medföra att en del

bolag bleve tvungna att, utan att åtgärden vore påkallad av ekonomiska

skäl, sänka sina kommande utdelningar i förhållande till 1946 års. Då aktier

i dylika bolag kunde ha förvärvats eller belånats till värden, baserade

på antagandet att bolaget skulle kunna bibehålla sin utdelning vid 1946

års storlek, måste valet av år 1945 som basår anses innebära en viss retroaktivitet

i lagstiftningen, helst som den böjning av utdelningen, som i ifrågavarande

fall ägt rum för år 1946, skett inom ramen för eu lagstiftning

om utdelningsbegränsning. Med hänsyn till det sagda och då utrednings
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj:ts proposition nr 181.

männen velat söka att vid uppställandet av sina förslag i görligaste mån

lämna de hittillsvarande utdelningarna oantastade, hade utredningen slutligen

stannat för att förorda år 1946 som basår. Varje bolag skulle alltså

enligt utredningsmännens förslag äga rätt att även i fortsättningen verkställa

utdelning av samma storlek som den vilken lämnats för räkenskapsåret

1946.

Utredningsmännen anföra vidare, att trots den nyss angivna generella tendensen

i fråga om utdelningarna kunde det inträffa att året 1946 icke vore

rättvisande för utdelningskapaciteten hos ett bolag. Särskilda omständigheter

kunde nämligen ha föranlett, att vissa bolag för år 1946 verkställt en utdelning,

som avsevärt understigit den för bolaget sedvanliga. En supplerande

regel, innebärande rätt för bolaget att tillämpa genomsnittsutdelningen för

en period av ett par tre år, syntes därför, såsom ock skett i den hittillsvarande

lagstiftningen, böra uppställas jämväl i den nya. Det närmast till

hands liggande vore att låta denna basperiod omfatta de tre åren närmast

före 1946 eller åren 1943—1945. För att en mera absolut fastlåsning av utdelningarna

skulle kunna ernås erfordras vidare, att den hittills gällande

regel som lämnat bolagen rätt att i varje fall utdela 6 procent av den behållna

förmögenheten undanröjdes. Att — om regeln bibehölles — icke obetydliga

möjligheter till utdelningshöjningar skulle föreligga, framginge av

det förhållandet att, enligt de förut omnämnda undersökningarna av vissa

representativa företag, den genomsnittliga utdelningen icke överstege 5 procent

av det egna kapitalet.

Utredningsmännen framhålla härefter, att för sådana nybildade bolag,

som icke kunde redovisa utdelning eller allenast obetydlig sådan under de

av utredningen förordade jämförelseåren, liksom för sådana äldre bolag,

som under en följd av år lämnat ringa eller ingen utdelning, måste uppställas

en hjälpregel. Utredningsmännen ansåge att denna borde innehålla, att

varje bolag alltid skulle äga rätt att utdela 5 procent av aktiekapitalet. Härvidlag

vore särskilt att märka att procentsatsen satts i relation, icke såsom

enligt den hittills gällande 6-procentsregeln till bolagets behållna förmögenhet,

utan till dess aktiekapital.

Utredningsmännen anföra vidare:

Mot de föreslagna reglerna, som närmast innebära för äldre bolag ett utdelningsstopp

och för nya möjlighet till förräntning efter 5 procent på

aktiekapitalet, kunna erinringar göras. Genom en sådan anordning bli de

hopsparade medel, som fonderas under lagstiftningens giltighetstid, i viss

mån lämnade utan förräntning. Detta kan i sin tur medföra, att benägenheten

att genomföra en såväl för bolaget som för det allmänna önskvärd

konsolidering minskas. I en del utländska stater, som genomfört en lagstiftning

av förevarande art, synes man emellertid ha baserat beräkningen

på aktiekapitalet. Att märka är vidare, att nybildade företag under sina

första år i allmänhet befinna sig på ett stadium av pågående konsolidering.

En regel, som ger dessa bolag rätt att utdela 5 procent av aktiekapitalet,

synes därför i de flesta fall lämna dem ett skäligt utrymme för önskvärd

höjning av utdelningen under den begränsade tid för vilken här ifrågavarande

lagstiftning är avsedd att gälla. För ett bolag, som även efter en väl

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

genomförd konsolidering bedrivit en osedvanligt försiktig utdelningspolitik,

kan emellertid den föreslagna regeln stundom leda till obillighet. För dylika

enstaka fall bör därför öppnas en möjlighet till dispens från lagens

bestämmelser.

Emot den nu förevarande av utredningen förordade spärregeln kan även

anföras, att densamma kan komma att försvåra anskaffandet av erforderligt

kapital till nybildade aktiebolag, måhända av stort allmänt intresse.

Den tillåtna högsta avkastningen på det tillskjutna kapitalet kan nämligen

synas alltför ringa vid en jämförelse med den med investeringen förenade

risken. Att hålla tillbaka nyinvesteringar är dock i viss mån den blivande

lagstiftningens syfte. I detta sammanhang vill utredningen påpeka att antalet

aktiebolag vuxit mycket snabbt under de senaste åren. Medan antalet

bestående aktiebolag den 1/1 1944 utgjorde 22 923, hade det den 1/1 1947

stigit till icke mindre än 27 868 och den 7„ 1947 till 29 289. Utredningen

vill även understryka, att avsikten är att den ifrågavarande lagstiftningen

skall gälla under kortvarig tidsperiod. Slutligen vill utredningen redan här

omtala att den har för avsikt att föreslå att de minsta aktiebolagen — och

de nybildade företagen höra ofta till denna grupp — helt undantagas från

lagstiftningens tillämplighetsområde.

Utredningsmännen erinra om, att under vissa förutsättningar ersättningsskatt

skall utgå på belopp, som bolag underlåter att utdela, ehuru

sådan underlåtenhet icke är påkallad av bolagets ställning. Första lagutskottet

vid 1943 års riksdag hade uttalat, att detta stadgande borde så förstås

att ersättningsskatt skulle utgå allenast i den mån utdelningen på

grund av lagen om utdelningsbegränsning icke vore förbjuden. Detta uttalande

torde ha blivit normgivande i praxis. Utredningsmännen, som icke

ansett sig kunna ingå på en närmare prövning av ändamålsenligheten i bestämmelserna

i förordningen om ersättningsskatt, inskränkte sig till att

framhålla att de, såvitt gällde den nu föreslagna lagen, anslöte sig till första

lagutskottets uttalande. Utredningsmännen ville dock erinra, att genom

den skärpning av bestämmelserna som de föresloge, tillämplighetsområdet

för förordningen om ersättningsskatt komme att beskäras.

Utredningsmannen hr Hermansson har beträffande frågan om vilket år,

som borde väljas till basår för utdelningsspärren, i en vid betänkandet fogad

reservation anfört, att enligt hans mening räkenskapsåret 1945 borde

ha tagits till basår, särskilt med hänsyn till den höjning av utdelningarna

som ägt rum mellan 1945 och 1946. Hr Hermansson kunde icke dela den

i betänkandet framförda åsikten att valet av år 1945 som basår måste

anses innebära »en viss retroaktivitet i lagstiftningen». Begreppet retroaktivitet

syntes använt på ett oegentligt sätt. Som basår för en lag om utdelningsspärr

kunde i princip tagas vilket år som helst, utan att detta kunde

sägas innebära att lagstiftningen finge en retroaktiv karaktär.

Yttrandena. Utredningsmännens förslag rörande utformningen av reglerna

om utdelningsstopp har i regel lämnats utan erinran i yttrandena.

Landsorganisationen har emellertid — med hänsyn till att bolagsvinsterna

och i mindre utsträckning även utdelningarna varit exceptionellt höga 1946

i jämförelse med tidigare år — ifrågasatt lämpligheten av all utdelningar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

na i princip skulle fastlåsas till 1946 års nivå. Gentemot utredningsmännens

uttalande att, om ett tidigare år än 1946 valdes som basår, lagen skulle

få en viss retroaktiv verkan och framtvinga utdelningssänkning för vissa

bolag, kunde invändas att orättvisor knappast kunde undvikas i en dylik

provisorisk lag. Ur landsorganisationens synpunkter framstode en nedpressning

av utdelningarna till 1945 års nivå icke som en orimlighet. Det ifrågasattes

därför om icke utdelningarna för år 1945 borde väljas som bas vid

bestämmandet av den maximala utdelningen.

Å andra sidan ha länsstyrelsen i Västernorrlands län samt flera näringsorganisationer,

såsom grossistförbundet, fem handelskammare och redareföreningen,

särskilt framhållit att den i 2 § upptagna regeln att utdelning

finge ske med 5 procent av aktiekapitalet (med visst undantag) vore alltför

restriktiv. Yrkanden ha därvid framställts, att procentsatsen skulle anknytas

till den behållna förmögenheten eller att procentsatsen skulle höjas.

Kommerskollegium har, ehuru begränsningen till 5 procent av aktiekapitalet

kunde verka hindrande på uppkomsten av nya företag och utdelningen

borde beräknas å den behållna förmögenheten, ansett regeln kunna godtagas.

Kollegium förutsatte emellertid att den dispensrätt, som i betänkandet

föreslagits, verkligen komme att brukas såsom korrektiv mot obilliga följder

av en strikt tillämpning.

Departementschefen. Utredningsmännens förslag innebär att utdelning icke

får ske med högre belopp än som motsvarar antingen utdelningen för år

1946 eller genomsnittsutdelningen för åren 1943—1945 (motsvarande räkenskapsår).

Därest med tillämpning av denna regel en utdelning av 5 procent

på aktiekapitalet icke skulle uppnås, skall likväl — enligt 2 § i förslaget

— utdelning få ske med nämnda procenttal. Den sålunda av utredningsmännen

förordade anordningen med valrätt mellan tre alternativ synes vara ändamålsenlig.

Den beaktar även de fall, då utdelningen för det valda basåret

1946 av någon anledning understigit den för bolaget sedvanliga, och tager

jämväl hänsyn till de bolag, nystartade eller äldre, som icke givit någon

eller endast ringa utdelning.

De erinringar, som å ena sidan i en reservation och ett remissyttrande anförts

mot valet av år 1946 som basår och å andra sidan i några remissyttranden

framställts mot den i 2 § upptagna regeln om begränsning av utdelningen

i vissa fall till 5 procent av aktiekapitalet, anser jag icke böra föranleda

frångående av förslaget. Utredningsmännen ha närmare belyst dessa

spörsmål i betänkandet och jag kan i stort sett ansluta mig till de synpunkter,

som därvid anförts till stöd för majoritetens ställningstagande. Därvid

har jag jämväl fäst avseende vid förslagets karaktär av kompromiss mellan

skilda uppfattningar, vilket enligt vad jag förut anfört bör föranleda, att

avvikelser på särskilda punkter icke böra ske med mindre starka skäl tala

härför.

Vad utredningsmännen anfört angående de föreslagna lagbestämmelsernas

verkningar med avseende å förutsättningarna för tillämpningen av förordningen

om ersättningsskatt föranleder icke någon erinran från min sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

43

6. Aktiebolagens skattereserver.

Utredningsmännen. Utredningsmännen framhålla inledningsvis, att de enligt

direktiven hade att behandla skattereservernas ställning. Frågan gällde,

om särskilda bestämmelser skulle anses vara påkallade rörande de fonder

som upplagts hos bolagen för att bestrida utgifter för kommande skatter,

men som icke längre vore erforderliga för detta ändamål efter uppbördsreformens

genomförande. I 1946 års utdelningsbegränsningslag infördes en

bestämmelse innebärande fortsatt bindning av skattereserverna på sådant

sätt att bibehållen redovisning av skattereserverna ställdes som villkor för

att ett bolag skulle äga rätt att fullt utnyttja de i lagen eljest medgivna möjligheterna

till vinstutdelning.

Utredningsmännen ha därefter lämnat en närmare redogörelse för innebörden

av nyssnämnda bestämmelse och storleken av skattereserverna (betänkandet

s. 58—59).

Utredningsmännen ha vidare anfört:

Huvudmotivet med 1946 års lagstiftning var, att de av uppbördsiefonnen

frigjorda skattereserverna icke skulle få utnyttjas till höjda utdelningar,

vilket förklarar att frågan om skattereservernas bibehållande sammankopplats

med en utdelningsbegränsning. Skattereserverna betraktades som bolagens

egendom, och tanken att genom beskattning indraga dem till det allmänna

avvisades av föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss.

Bestämmelserna om skattereserverna betraktades vid deras tillkomst som

ett provisorium. Som en mera långsiktig lösning diskuterades utvägen att

föreskriva, att den del av skattereserverna som med hänsyn till skatteomläggningen

icke längre var erforderlig skulle överföras till reservfond eller

till skuldregleringsfond eller användas till nedskrivning av bolagens anläggningstillgångar.

Medlen skulle härigenom bindas hos bolagen, vilka

skulle ytterligare konsolideras samtidigt som de hindrades att använda skattereserverna

som grundval för utdelningar. __ .

Utredningen har icke ansett sig böra förorda, att en sadan anordning genomföres

tvångsvis. Synpunkten av bolagens konsolidering får anses^ tillräckligt

tillgodosedd genom den nya aktiebolagslagens skärpta krav på avsättning

till reservfond och dess nya bestämmelser om uppläggande av

skuldregleringsfond för bolag som arbeta med stort främmande kapital.

Synpunkten att förhindra, att skattereserverna användas till utdelningshöjningar,

har förlorat sin betydelse med det stränga utdelningsstopp, som utredningen

förordar.

Utredningsmännen framhålla, att de av angivna skäl stannat vid att föreslå

att skattereserverna helt frigöras och att de sålunda få användas på

samma sätt som andra disponibla vinstmedel. Det ankomme då på varje

bolag att fritt avgöra om bolaget ville avsätta skattereserv till reservfond

eller skuldregleringsfond. En sådan avsättning kunde för bolaget ha den fördelen,

att bolaget på en gång tillgodosåge det skärpta krav på fondering,

som följde av nya aktiebolagslagens genomförande den 1 januari 1948. Förslaget

innehölle i anslutning till nyss angivna ståndpunkt icke någon bestämmelse

om skattereserverna, avsedd att ersätta den nuvarande regeln i

3 § av 1946 års lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Vid ett genomförande av utredningens förslag funnes, framhålla utredningsmännen

vidare, icke tillräckliga skäl att bibehålla förordningen den

22 mars 1946 med vissa bestämmelser angående aktiebolags rätt att vid

taxering njuta avdrag för överföring av medel till pensionsstiftelse m. in.,

enligt vilken förordning aktiebolag icke må njuta avdrag vid taxering för

överföring till pensionsstiftelse eller annan personalstiftelse, varom stadgas

i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, med mindre skattereserven

redovisas oförminskad. Utredningsmännen hade icke velat förorda

fortsatt giltighet av en lagstiftning som i viss mån kunde vara ägnad

att minska eller försvaga viljan att göra de ur de anställdas synpunkt mycket

betydelsefulla avsättningarna till dylika stiftelser. Utredningsmännen

föresloge därför förordningens upphävande. Skulle det med hänsyn till det

statliga och kommunala skatteunderlaget anses nödvändigt att begränsa de

årliga avsättningarna till sådana stiftelser, som här avsåges, syntes bestämmelserna

böra gälla alla avsättningar och icke enbart avsättningar från

skattereserverna. Utredningsmännen funne sig emellertid icke böra taga

ståndpunkt till denna fråga.

Yttrandena. Utredningsmännens förslag om skattereserverna har i yttrandena

lämnats utan erinran.

Departementschefen. I likhet med utredningsmännen anser jag att de särskilda

bestämmelser, som avsett att förhindra att skattereserverna användas

till utdelningshöjning, i huvudsak förlora sin betydelse därest utdelningsstoppet

utformas på sätt nu föreslagits. I enlighet härmed har någon

med 3 § i 1946 års utdelningsbegränsningslag likartad bestämmelse om fortsatt

bindning av skattereserverna såsom förutsättning för rätt till viss utdelning

icke upptagits i nu ifrågavarande lagförslag.

Utredningsmännen ha förordat upphävande av förordningen den 22 mars

1946 med vissa bestämmelser angående aktiebolags rätt att vid taxering

njuta avdrag för överföring av medel till pensionsstiftelse m. m. Jämväl enligt

min mening saknas anledning att längre bibehålla den ifrågavarande

lagstiftningen. Emellertid har 1946 års förordning i ämnet avseende blott

å räkenskapsår, som utgått den 31 december 1945 eller senare, dock före

den 31 december 1947. Något formligt upphävande av förordningen erfordras

sålunda icke.

De sakkunniga ha fäst uppmärksamheten på frågan om eventuell begränsning

av de tillåtna årliga avsättningarna till sådana pensionsstiftelser in. m.,

varom här är fråga. Anledning föreligger dock icke att i detta sammanhang

införa generella regler om begränsning av avsättningarnas storlek. Ej heller

synas tillräckliga skäl föreligga att stadga särskilda begränsningsregler

för de fall då överföring av medel till stiftelser av ifrågavarande slag sker

med anlitande av tidigare skattereserver.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

45

7. Förslaget om spärrkontoinsättning,

a) Frågan om eventuell fondering av spärrbelopp i räkenskaperna.

Utredningsmännen. Utredningsmännen framhålla, att kravet på sterilisering

av ett aktiebolags vinstmedel kunde anses uppfyllt därest en del av

bolagets tillgångar placeras — i stället för exempelvis i realkapital eller i

tillgodohavanden i affärsbanker — på spärrkonto i riksbanken. Under utredningsarbetet

hade emellertid från något håll framförts den tanken, att

det måhända kunde vara lämpligt att kombinera skyldigheten att verkställa

inbetalning till spärrkonto med en föreskrift att ett mot inbetalningen

svarande belopp skulle avsättas från bolagets vinst, som därigenom

skulle i motsvarande mån minskas. Å balansräkningens skuldsida skulle

då upptagas en fond motsvarande det belopp bland tillgångarna som utgjordes

av spärrkontotillgodohavande. Ehuru i direktiven för utredningen

icke ifrågasatts att steriliseringen skulle förbindas med dylik fondering,

ansåge utredningsmännen att frågan vore av sådan betydelse att den borde

något närmare belysas.

Sedan utredningsmännen redovisat vissa skäl för och emot en dylik

anordning (s. 39—40 i betänkandet) ha utredningsmännen emellertid anfört,

att de icke funno sig böra ifrågasätta att insättningsskyldigheten

skulle kombineras med en legal skyldighet att verkställa en motsvarande

fondering. Skyldigheten att göra avsättning till spärrkonto komme således

enligt utredningsmännens förslag enbart att innebära en föreskrift om

viss placering av en del av bolagets tillgångar.

Yttrandena. Utredningsmännens uttalanden ha i nu förevarande del icke

blivit föremål för erinringar i yttrandena.

Departementschefen. I likhet med utredningsmännen finner jag anledning

ej föreligga att kombinera insättningsskyldigheten med en skyldighet att

verkställa motsvarande fondering i räkenskaperna.

b) Metod för bestämmande av spärrkontoinsättningarnas storlek.

Utredningsmännen. Utredningsmännen diskutera till en början olika tänkbara

metoder för bestämmande av spärrkontoinsättningarnas storlek. Utredningsmännen

framhålla därvid att med hänsyn till syftet med steriliseringsåtgärderna

dessa närmast borde rikta sig mot aktiebolagens likvida

tillgångar eller deras möjlighet att skapa sådana tillgångar. Utredningsmännen

avvisa emellertid tanken på att bestämma spärrkontoinsättningarna

efter dylika grunder. En sådan metod skulle nämligen förutsätta

en omständlig individuell prövning av de olika företagen och skulle

ej heller te sig tillfredsställande ur rättvisesynpunkt. En annan väg måste

därför enligt utredningsmännens mening anlitas. Utredningsmännen ha

därefter undersökt lämpligheten av att ställa spärrkontoinsättningarna i

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl Maj:ts proposition nr 181.

relation till bolagens lönekonton, ett allmänt löneindex, bolagens

vinstökningar eller den faktiska vinstredovisningen

under ett gånget tidsskede (betänkandet s. 40—42). Ingen

av dessa metoder ansågs av utredningsmännen lämplig att tjäna som grund

för spärrkontoinsättningar. Utredningsmännen ha vidare rörande lämpligheten

av att välja årsvinsten eller vinstutdelningen såsom

grund för spärrkontoinsättningarna anfört:

Årsvinst metoden äger ett företräde framför de förut behandlade

därigenom att den i någon mån anknyter till bolagens likvida resurser.

Visserligen lämnar icke förefintligheten av en viss vinst i och för sig någon

närmare upplysning om ett bolags likviditetsförhållanden; vinsten kan

nämligen ha nedlagts i anläggningar och andra illikvida tillgångar. Emellertid

är vinsten ofta ett indicium på förekomst hos bolaget av likvida medel

av viss storleksordning eller möjlighet för bolaget att efter hand lösgöra

dylika medel.

Metoden är, liksom de förut omtalade, förenad med vissa tekniska svårigheter,

främst sammanhängande med vanskligheten att bestämma årsvinstbegreppet.

Bolagen använda som bekant ofta en del av sin vinst för

att genom särskilda dispositioner före framräknandet av vinsten eller genom

avskrivning på sina tillgångar — utöver vad som svarar mot normal

förslitning eller föråldring — konsolidera sin ställning. Väljes den affärsmässigt

redovisade årsvinsten till utgångspunkt för steriliseringsavsättningen,

kan det därför vara önskvärt att beakta åtminstone vissa reserveringar

av nyssnämnda slag genom att i motsvarande mån öka vinstsiffran. Även

i andra avseenden kunna dylika korrigeringar vara påkallade. Att, i en

provisorisk lagstiftning av förevarande slag, i detta hänseende gå längre än

i skattelagstiftningen synes dock icke kunna ifrågakomma. Ett i allo oantastligt

vinstbegrepp förutsätter nämligen invecklade och i praktiken svårtillämpade

regler; det oaktat skulle utrymmet för subjektiva värderingsomdömen

hos bolagen bli betydande. För kontroll och övervakning skulle

krävas en stor administrativ apparat. Utredningen kommer att närmare

behandla dessa spörsmål i den följande framställningen.

Det vinstbegrepp varom här är fråga — avseende den av bolaget redovisade

årsvinsten med tillägg av vissa korrigeringsposter — skulle sålunda

komma att lämna visst utrymme för bolagsledningar att under de år lagstiftningen

är i kraft redovisa lägre vinster än vad som skolat ske om lagstiftningen

ej funnits. Farhågorna härför böra dock icke överdrivas. Av

andra företagsekonomiska skäl har man att räkna med att bolagsledningarna

de kommande åren, liksom tidigare, vilja uppvisa vinster som stå i

rimlig proportion till ett faktiskt rörelseresultat. Då spärrkontoavsättningen

endast kommer att svara mot en mindre del av vinsten och då avsättning

blott innebär en tillfällig sterilisering och icke ett avhändande från

bolagen av medlen i fråga och därjämte spärrkontomedlen skola löpa med

ränta, synes man kunna utgå ifrån att lagstiftningen i regel icke skall i

större mån influera på bolagens redovisningar i nyssnämnda riktning.

För räkenskapsår som utgå före den 1 mars 1948 föreligger för övrigt en

omständighet ägnad att motverka för låga vinstredovisningar. Den av 1947

års riksdag beslutade skattehöjningen å bolagsinkomster gäller nämligen

icke på vinster belöpande å sådant räkenskapsår.

Sättes avsättningen i relation till den korrigerade årsvinsten, ernås icke

någon steriliseringseffekt för bolag som visst år icke redovisar vinst. Att

märka är härvidlag att den omständigheten att årsvinst icke redovisats en
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

47

ligt aktiebolagslagen icke i och för sig utgör något hinder mot utdelning.

Denna kan nämligen tagas från besparade vinstmedel från tidigare år. Bolag

med tillräckliga fonder skulle alltså under den begränsade tid, för vilken

ifrågavarande lagstiftning är avsedd att gälla, kunna underlåta att

redovisa vinst — i den mån detta enligt de nyssberörda reglerna vore möjligt

— men lika fullt verkställa utdelning till betydande belopp utan att

någon spärrkontoavsättning sker. I den mån den uteblivna eller låga vinstredovisningen

beror på att rörelsen faktiskt gått med förlust eller lämnat

dåligt vinstutbyte samt vinstutdelningen möj liggöres genom en under årens

lopp försiktigt förd utdelningspolitik, borde egentligen spärrkontoavsättning

ej påfordras. Svårigheter förefinnas dock att utmönstra dessa fall

från de övriga.

Att anknyta spärrkontoavsättningarna till beslutad vinstutdelning

vore att välja en metod som vore överlägsen alla andra därutinnan att den

bleve den enklaste och lättast tillämpbara. Den skulle vidare, i likhet med

metoden med årsvinsten som bas för steriliseringen, i viss mån anknyta till

något som vore ett indicium på bolagets likviditetsförhållanden.

Metoden skulle basera sig på den i bolagen i allmänhet rådande strävan

att lämna aktieägarna en i''förhållande till vinstresultaten skälig utdelning

och den i samband därmed i allmänhet förhärskande inställningen att i görligaste

mån undvika utdelningssänkningar, som icke framtvingas av en

försämring i bolagens ekonomiska ställning. Såsom i direktiven för utredningen

antytts, låge det vid en sådan metod nära till hands att tillåta en

viss minimiutdelning utan att förbinda den med någon spärrkontoavsättning.

Man skulle då anse att den som har placerat kapital i aktier har befogat

anspråk på åtminstone en viss utdelning, motsvarande kapitalränta,

utan att krav ställes på avsättning till ett spärrkonto.

Metoden med vinstutdelningen som bas för steriliseringskvoten bär dock

betvdande nackdelar. Utdelningen för olika bolag utgör en mycket skiftande

del av årsvinsten. Vissa bolag utdela år efter år kanske mer än 90 procent

av årsvinsten medan andra regelmässigt stanna vid något som 30^40

procent av vinsten. En stor grupp bolag verkställa över huvud icke någon

utdelning. Då vinstbelopp som stanna hos bolagen och där användas för

investeringsändamål kunna utöva lika stort tryck på prisnivån som de til

aktieägarna utdelade beloppen, är det tydligt att metoden icke lamnar den

åsyftade steriliseringseffekten. Vidare är att märka, att spärrkontoavsattningens

storlek skulle helt bli beroende av bolagens utdelningspolitik. Särskilt

som lagstiftningen är avsedd att vara starkt tidsbegränsad skulle kunna

befaras att i vissa bolag utdelningarna inställdes eller sänktes och att motsvarande

belopp i stället fonderades. Frestelsen harfor skulle bil särskilt

stark om, såsom synes nödvändigt för att spärrkontoavsattnmgarna totalt

skola bli av den önskvärda storleksordningen, avsattnmgskvoten gores relativt

stor i förhållande till utdelningsprocenten.

Utredningsmännen ha härefter anfört att de, vid vägande av olika tänkbara

ster il ise ringsmet oder mot varandra, stannat för att föreslå en k o mI,

i ner ad metod, innebärande att avsättningen till spärrkonto skall

ske i relation till dels bolagens vinstutdelning och dels deras årsvinst utöver

utdelningen. På sätt förut omnämnts utgå utredningsmännen därvid från

att vinsten skall beräknas med utgångspunkt från den av bolaget redovisade

årsvinsten, till vilken skola läggas vissa korrigeringsposter. Utredningsmannen

uttala, att flera av de fördelar som, enligt vad förut sagts, än» förenade

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

med de båda delmetoderna skulle vinnas genom denna kombinerade metod.

Särskilt vore att märka, att metoden ur effektivitetssynpunkt syntes överlägsen

de andra metoder som kunde ifrågakomma. Avsättningsskyldigheten

drabbade även bolag som icke redovisade vinst men dock genom användande

av fonder och andra disponibla medel lämnade utdelning.

Utredningsmännen anföra härefter:

Om man utgår från att ett bolag i regel, om det vinnlägger sig därom,

kan presentera årsvinsten eller större delen därav i likvida medel, böra

några särskilda svårigheter att verkställa även en ganska betydande steriliseringsinbetalning

i allmänhet icke föreligga för ett bolag vilket — liksom

genomsnittet av de av priskontrollnämnden undersökta företagen —

brukar utdela allenast 40—60 procent av vinsten. Annorlunda ställer det

sig däremot för ett bolag, som brukar utdela exempelvis 90 procent av

vinsten. Även vid en mycket måttlig steriliseringskvot kan ett sådant bolag,

om det icke har andra likvida möjligheter, nödgas sänka utdelningen

för att kunna klara spärrkontoinbetalningen. På grund härav har utredningen

— vilken såsom förut nämnts icke genom steriliseringen åsyftar

att framtvinga en sänkning av utdelningarna — funnit det önskvärt att

vid bestämmandet av steriliseringsuttagningen en mindre kvot beräknas på

utdelningen än på vinsten i övrigt. Procentsatsen på årsvinsten över utdelningen

får å andra sidan icke göras så stor att bolaget frestas att, till förfång

för steriliseringsresultatet, redovisa en årsvinst som icke eller blott

obetydligt överstiger det samfällda utdelningsbeloppet. Vid övervägande av

denna fråga har utredningen, givetvis under hänsynstagande jämväl till det

samfällda steriliseringsuttag som kan komma i fråga, funnit lämpligt att

förhållandet mellan avsättningskvoterna blir sådant att avsättningskvoten

för utdelningen kommer att utgöra omkring 2/3 av kvoten för den del som

fonderas.

Som en utgångspunkt för bedömandet av de lämpliga procentsiffrorna för

spärrkontoavsättningen bör man söka få en uppfattning om den totala storleken

av de vinstbelopp varå steriliseringsuttaget skall uträknas. Vidare

måste man göra ett antagande om huru stor del av vinstbeloppet som kommer

att utdelas. Vid beräkningarna torde man kunna bortse från de fall då

utdelning sker av tidigare fonderade vinstmedel och utgå enbart från årsvinsterna.

Utredningsmännen ansågo sig kunna uppskatta det vinstbelopp, varå steriliseringsuttaget

för 1947 års vinster skulle beräknas, till 1 100 miljoner

kronor och utgingo ifrån att utdelningen för år 1947 i genomsnitt komme

att utgöra omkring 40 procent av den beräknade vinsten (betänkandet s.

45—46).

Utredningsmännen anföra vidare:

Då det gäller att bestämma hur stort belopp som sammanlagt bör steriliseras

är frågan om aktiebolagens likviditetsutveckling av särskilt^ intresse.

En i det föregående redovisad undersökning om likviditetsförhållandena

hos vissa börsnoterade bolag utvisar en fortlöpande likviditetsförbättring

för dessa bolag fram till 1947. En av industriens utredningsinstitut gjord

undersökning angående likviditeten hos ett antal företag per den 1 oktober

1946 och den 1 oktober 1947 ger däremot vid handen att mellan dessa

dagar en viss likviditetsförsämring ägt rum. I icke ringa omfattning kan

emellertid denna antagas sammanhänga med den livliga investeringsverksamheten

under denna period. Allteftersom de omfattande varulager, vilka

opaginerad Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 181-

importerats under den senaste tiden, utförsäljas eller eljest komina till användning,

kan det förväntas att de däri nedlagda medlen, i den mån de

icke motsvaras av erhållna krediter, komma att lösgöras.

Utredningsmännen ha, under beaktande av dessa och övriga synpunkter

som inverka på bedömandet, ansett sig kunna utgå från att för år 1947

ett steriliseringsuttag av ungefär 250 miljoner kronor eller alltså icke fullt

en fjärdedel av bolagens efter skatteuttaget återstående vinster skulle innebära

ett rimligt tillgodoseende av lagstiftningens syften utan att lägga en

alltför stor börda på bolagen. Med utgångspunkt härifrån och från de i det

föregående gjorda antagandena för år 1947 — alltså en vinst uppgående

efter frånräkning av skatten till 1 100 miljoner kronor och en genomsnittlig

utdelning om 40 procent härav — borde, om såsom förut förordats steriliseringsprocenten

på utdelningsbeloppet sattes ungefär 7» lägre än på det

fonderade beloppet, procentsatsen bestämmas till 17 procent i vad avsåge

utdelningsbeloppet och 27 procent i fråga om fonderingsbeloppet. Utredningsmännen

föresloge alltså, att aktiebolagen för räkenskapsåret 1947 på

spärrkonto i riksbanken skulle insätta ett belopp, motsvarande summan av

dels 17 procent av vinstutdelningen och dels 27 procent av årsvinsten, i den

mån denna överstege vinstutdelningen.

Utredningsmännen framhålla i detta sammanhang, att de komme att

föreslå att vissa bolag — genom en bestämmelse omedelbart i lagen eller

efter dispens av Kungl. Maj :t — undantoges från skyldigheten att verkställa

spärrkontoinbetalning. Detta komme givetvis att medföra en motsvarande

minskning i steriliseringsbeloppet. En del av undantagen kunde komma

att kompenseras av andra åtgärder i enahanda syfte som den nu ifrågavarande

lagstiftningen. Utredningsmännens beräkningar framstode alltså

även av nu anförda skäl såsom approximativa.

Utredningsmännen anföra vidare, att det ur olika synpunkter syntes vara

fördelaktigt att procenttalen för steriliseringen å 1948 års vinster bestämdes

redan nu. Utredningsmännen förordade att procentsatserna för 1947 års vinster

tillämpades även för 1948 års. Vad som kunde komma att insättas på

spärrkonto för 1948 års vinster enligt nu förordade grunder bleve sannolikt

ett något mindre belopp än för 1947 års. Riksräkenskapsverket beräknade

nämligen att vinstutvecklingen för år 1948 skulle bli mindre gynnsam

än för år 1947. Härtill komme att skattetrycket bleve något större för

1948 års vinster på grund av den skärpta bolagsbeskattningen. Att steriliseringsuttaget

av dessa anledningar skulle komma alt motsvara ett mindre

belopp syntes utredningsmännen icke vara oförenligt med lagstiftningens

syften. Sammanlagt torde man för åren 1947 och 1948 kunna räkna med en

spärrning av bolagsmedcl som uppginge till 400 a 500 miljoner kronor.

Beträffande spärr kontoinsättningarnas ställning i

skattehänseende anföra utredningsmännen:

1 direktiven för utredningen hade framförts tanken alt medel, som insättas

på spärrkonto, borde vara avdragsgilla i taxeringshänseende men att

de, vid ett återförande till bolaget, skulle upptagas som intäkt för det be
-

4 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 sand. Nr 181.

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

skattningsår medlen kommit bolaget till godo. Vid de ovan gjorda beräkningarna

har utredningen emellertid utgått från att någon avvikelse från

de vanliga beskattningsreglerna icke skall ske i fråga om'' spärrmedlen. Den

jämkning i förhållande till direktiven, som utredningen sålunda föreslår, är

mera av formell än reell natur. Skälen för avvikelsen äro följande.

Därest spärrkontoinbetalningarna gjordes avdragsgilla, skulle detta medföra

betydande komplikationer i lagstiftningstekniken och besvärligheter

vid lagtillämpningen. För att en steriliseringseffekt, likvärdig med den av

utredningen åsyftade, skulle ernåtts, hade procentsatserna måst sättas betydligt

högre; steriliseringen skulle nämligen eljest till en del ha neutraliserats

av den minskade skattebelastningen för bolaget. Å andra sidan

torde bolagen ha nödgats fondera medel till täckande av den uppskjutna

skatteskulden. För bolagen skulle även den olägenheten kunnat inträda att

skatten varit högre vid beskattningstillfället än vid avdragstillfället; vid

det senare tillfället kan bolagets vinstresultat ha varit sådant att avdragsrätten

endast kunnat utnyttjas till en del medan vid återförandet till beskattning

skatt skolat utgå för hela beloppet. Den ifrågasatta skattekrediten

skulle ha kunnat vålla avsevärd olägenhet för särskilt sådana kommuner

vilkas skatteunderlag till stor del är beroende av aktiebolag. Slutligen

må påpekas att, då i direktiven en jämförelse i förevarande hänseende

göres med avsättningarna enligt 1947 års förordning om investeringsfonder,

denna icke är fullt bärande. De i nämnda förordning avsedda avsättningarna

äro nämligen — i motsatts till de nu ifrågavarande — verkliga

fonder vilka, i den mån de komma till avsedd användning, icke någonsin

skola återföras till beskattning.

Yttrandena. Den av utredningsmännen förordade metoden för bestämmande

av spärrkontoinsättningarnas storlek har i allmänhet lämnats utan

erinringar i yttrandena.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har emellertid anmärkt, att frågan

om sterilisering av aktiebolagens medel kunde upptagas till prövning

i vidare omfattning än vad utredningsmännens förslag innefattade. Därvid

kunde aktiebolagens vinstökningar för de senaste åren möjligen i första

hand giva anledning ifrågasätta att skattevägen indraga till det allmänna

sådana vinstmedel, som i samband med uppbördsreformen i otillbörlig utsträckning

blivit fritagna från beskattning. Då emellertid en retroaktiv taxering

icke torde kunna ifrågakomma och icke heller sterilisering genom inlåning

till riksbanken i efterhand borde ske annat än i fråga om senast förflutna

årets vinst, hade länsstyrelsen funnit sig böra i princip instämma i

utredningens förslag rörande omfattningen av sådan sterilisering eller att

den borde avse endast bokföringsmässiga årsvinster för, i regel, åren 1947

och 1948.

Taxeringsintendenten i nämnda län har i sitt vid länsstyrelsens uttalande

fogade yttrande — utan att framställa något förslag i ämnet — berört

frågan om lämpligheten av att eventuellt låta bolagens skattereserver omfattas

av steriliseringstvånget ävensom ifrågasatt om icke till övervägande

i särskild ordning borde upptagas frågan om sterilisering av de vid 1947

års taxeringar framträdande merinkomsterna.

Fullmäktige i riksbanken ha, liksom länsstyrelsen i Kopparbergs län,

framhållit, att den ekonomiska utvecklingen kunde bliva sådan att fortsatta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

insättningar icke skulle stå i samklang med den ekonomiska politiken och

att därför frågan kunde behöva upptagas till omprövning.

Bank- och fondinspektionen har ifrågasatt det lämpliga i att redan nu

bestämma de procentsatser som i avseende å spärrkontoavsättning skulle

gälla för 1948 års vinster. Under hänvisning till vanskligheten att ställa

någon prognos för vinstutvecklingen under 1948 ville inspektionen uppställa

det alternativet, att Kungl. Maj :t erhölle bemyndigande att fastställa

sist avsedda procentsatser, dock högst till de i sådant hänseende av utredningsmännen

föreslagna talen.

Landsorganisationen har framhållit, att den av utredningsmännen föreslagna

beräkningsmetoden syntes vara den mest framkomliga vägen och att

spärrbeloppen icke borde sättas alltför höga med hänsyn till risken att bolagen

eljest sökte framvisa missvisande bokslut, varigenom spärrkontonämndens

arbete i hög grad skulle försvåras och resultatet av lagstiftningen

skulle kunna äventyras. Däremot hade utredningsmännen enligt landsorganisationens

mening icke framlagt tillräckligt vägande skäl för att man redan

nu skulle fastställa spärrbeloppets relativa storlek till vinsterna under

såväl 1947 som 1948. På grund av svårigheterna att bedöma den föreslagna

lagens verkan och den kommande ekonomiska utvecklingen förefölle det

landsorganisationen vara önskvärt, att 1948 års riksdag allenast bestämde

spärrbeloppets storlek i förhållande till vinsterna år 1947 och att möjlighet

till jämkning av spärrbeloppets storlek under år 1948 inrymdes i lagförslaget.

Landsorganisationen vore angelägen betona, att jämkningen borde

kunna ske såväl uppåt som nedåt.

Kooperativa förbundets styrelse har ifrågasatt om vinstens storlek vore

en lämplig mätare på vad bolaget borde insätta på spärrkonto och väckt

tanken om icke bolags eget kapital, aktiekapital och reservfond, kunde tagas

som måttstock på steriliseringens storlek. En utredning skulle säkerligen

visa att en sådan metod skulle giva bättre och rättvisare utslag. Kontrollen

skulle bli enkel och särskilda deklarationer obehövliga.

Departementschefen. Steriliseringsreglerna skulle självfallet få den bästa

effekten och medgiva den rättvisaste avvägningen om bestämmandet av

spärrkontobeloppens storlek kunde ske vid en mera individuell prövning i

varje särskilt fall. Med hänsyn till den vidlyftiga administrativa apparat en

sådan anordning skulle medföra liksom till den tidsutdräkt som skulle uppstå

innan spärrkontoinsättningarna komme till stånd är man emellertid hänvisad

till att söka finna en schablonartad metod. Insättningarna måste ställas

i relation till någon faktor, som relativt lätt medger ett fastställande av

insättningarnas storlek och samtidigt innebär eu ur rättvisesynpunkt godtagbar

avvägning bolagen emellan.

Utredningsmännen ha övervägt ett flertal metoder, som de av olika skäl

avvisat, varefter de stannat vid att föreslå eu kombinerad metod innebärande

att insättning å spärrkonto skall ske i relation dels till aktiebolagens

vinstutdelning och dels till deras årsvinst utöver utdelningen. Denna metod

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

är jämväl enligt min mening att föredraga framför andra av utredningsmännen

diskuterade metoder.

I ett remissyttrande har emellertid ifrågasatts om icke det egna kapitalet

hos vederbörande bolag lämpligen kunde tagas som måttstock för insättningarna.

En sådan metod vore måhända enklare än den av utredningsmännen

förordade. Å andra sidan bör dock framhållas att storleken av ett aktiebolags

aktiekapital, reservfond och eventuellt andra fonder ofta icke är

en tillförlitlig mätare på bolagets verkliga förmögenhetsställning, eftersom i

många fall dolda reserver till betydande värden kunna förefinnas. Vidare

vill jag anmärka, att storleken av det egna kapitalet icke i samma utsträckning

som årsvinst och utdelning kan antagas vara ett indicium på förekomsten

av likvida medel.

Jag anser mig sålunda böra godtaga den av utredningsmännen förordade

kombinerade metoden för beräkning av spärrkontoavsättningarnas storlek.

De av utredningsmännen anförda skälen för att insättningsprocenten bör

sättas lägre på utdelningsbeloppet än på återstoden av vinsten anser jag

även bärande och ansluter mig alltså till utredningsmännens förslag jämväl

härutinnan.

Beträffande procentsatsernas storlek ha utredningsmännen, efter prövning

av de på frågan inverkande faktorerna, ansett sig kunna utgå från att

för år 1947 ett steriliseringsuttag av ungefär 250 miljoner kronor — vilket

enligt utredningsmännens beräkningar skulle motsvara icke fullt en fjärdedel

av bolagens efter skatteuttag återstående vinster — skulle innebära

ett rimligt tillgodoseende av lagstiftningens syften utan att lägga en alltför

stor börda på bolagen. Denna avvägning, medförande insättning med 17

procent å vinstutdelningsbelopp och 27 procent å återstoden av vinsten, har

icke i något remissyttrande gjorts till föremål för erinringar. Jag har icke

heller för egen del funnit anledning att frångå förslaget på denna punkt.

Jag vill dock understryka, att utredningsmännens beräkningar av beloppet

250 miljoner grunda sig på approximationer och överhuvudtaget på så många

ovissa och osäkra moment att nämnda belopp får betraktas som mycket

osäkert.

Utredningsmännen, som ansett det ur olika synpunkter fördelaktigt att

procenttalen för steriliseringen å 1948 års vinster redan nu bestämdes, ha

förordat att procenttalen för 1947 års vinster även tillämpas för vinsterna

år 1948. Såsom framgår av redogörelsen för yttrandena har lämpligheten

härav ifrågasatts med hänsyn till svårigheten att bedöma den ekonomiska

utvecklingen och verkningarna av lagen. Bank- och fondinspektionen

har sålunda ifrågasatt om icke Kungl. Maj :t borde erhålla bemyndigande

att vid behov jämka de föreslagna procenttalen nedåt såvitt gällde

1948 års vinster, medan landsorganisationen funnit det önskvärt att i

lagen inrymdes en möjlighet att beträffande samma års vinster allt efter

förhållandena jämka procenttalen uppåt eller nedåt.

I anledning av vad sålunda anförts vill jag framhålla, att den föreslagna

lagstiftningen utan tvivel medfört en viss oro inom näringslivet och att

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

ett stadgande, som öppnade möjlighet till jämkning av procenttalen i förhöjande

riktning för 1948 års vinster, skulle vara ägnat att öka denna

oro. Jag vill vidare framhålla att utredningsmännens förslag, såvitt gäller

procenttalen, uppenbarligen har karaktären av en kompromiss, varför

jag — i enlighet med den allmänna inställning till förslaget, åt vilken jag

förut givit uttryck — redan av denna anledning icke vill förorda ändring

med mindre så är av starka skäl påkallat. Detta kan emellertid icke anses

vara fallet, såvitt angår den nu diskuterade frågan.

I enlighet med det nu anförda biträder jag utredningsmännens förslag

att procenttalen redan nu fastställas jämväl beträffande 1948 års vinster.

Jag vill dock tillägga, att en lösning efter denna linje självfallet icke hindrar

att, om den ekonomiska utvecklingen skulle bliva sådan att fortsatta

spärrkontoavsättningar icke befinnas önskvärda eller möjliga, frågan om

insättningarna för år 1948 kan upptagas till förnyad prövning. Denna prövning

bör dock ankomma på Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt.

I direktiven för utredningen anfördes, att medel som avsattes till spänkonto

borde vara avdragsgilla vid beräkning av nettointäkt av rörelse vid

inkomsttaxeringen, men att de vid ett återförande till bolaget skulle upptagas

som intäkt för det beskattningsår medlen kommit bolaget till godo.

Utredningsmännen ha emellertid förklarat sig utgå ifrån att sådan avdragsrätt

icke skulle medgivas. Med hänsyn till de skäl, som av utredningsmännen

anförts till stöd för den av dem hävdade meningen, och då några

önskemål om avdragsrätt icke framförts från näringslivets sida i de avgivna

yttrandena har jag icke någon erinran mot utredningsmännens ställningstagande

i denna fråga.

c) Beräkningen av årsvinsten.

Utredningsmännen. Utredningsmännen framhålla, att den vinst, som framkommer

i ett aktiebolags räkenskaper, i vissa avseenden kan sägas avvika

från bolagets verkliga årsvinst. Ofta förekomme, att aktiebolag genom

avskrivningar nedbringade värdet i räkenskaperna på olika tillgångar i

långt hastigare takt än som motsvarade den värdeminskning, som vore

en följd av tillgångarnas förslitning eller stigande ålder. Det vore även

vanligt att varulager upptoges till värden, som vore avsevärt lägre än marknadsvärdena.

I vissa fall läte ett aktiebolag också som kostnadspost uppföra

en utgift, som tänktes bli aktuell först ett kommande år, utan att utgiften

avsåge att ersätta en värdeminskning som inträtt under året. Vid den

skattemässiga taxeringen utginge man principiellt från den bokföringsmassiga

vinsten men vidtoge korrigeringar i åtskilliga hanseenden. Främst

syftade dessa korrigeringar till att hindra, att ett aktiebolag under ett år

som kostnad avdroge, vad som icke ur ekonomisk synpunkt kunde anses

belöpa på året i fråga. Den vid taxering framkomna vinsten vore dock i

vissa hänseenden lägre än vad som kunde betraktas som den verkliga vins
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kunrjl. Maj.ts proposition nr 181.

ten. Sålunda medgåves regelmässigt aktiebolag med bokföring, vilken uppfyllde

vissa krav, fri avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier. Man godtoge också i praxis de i räkenskaperna

uppförda värdena å varulager och andra för omsättning avsedda tillgångar,

så snart principerna för beräkningen av värdena icke avveke från god

köpmannased, även om värdena vore avsevärt lägre än gällande marknadsvärden.

Utredningsmännen anföra vidare:

Det vore i och för sig önskvärt att man till grundval för spärrkontoavsättningarna

skulle lägga ett vinstbegrepp, som så nära som möjligt överensstämde

med vad som kunde anses som den verkliga årsvinsten. Genom

fri avskrivning av inventarier och genom låg värdering av varulager kunna

bolagen onekligen i bokföringen i viss utsträckning uppskjuta vinstredovisningen

och därigenom begränsa vinsten under det löpande året. Bildandet

på detta sätt av dolda reserver kan öppna en möjlighet att kringgå en

lagstiftning, vilken är avsedd att gälla endast ett par år. Den synpunkt,

som anförts till stöd för att medgiva fri avskrivning, att vinsten framkommer

vid ett senare bokföringsår, saknar här tillämpning. Utredningen anser

det emellertid praktiskt uteslutet att bygga spärrkontoavsättningarna på

ett vinstbegrepp, som är strängare än skattelagstiftningens. En sådan lösning

skulle förutsätta en omfattande kontrollapparat och medföra samma

svårigheter i administrativt hänseende som krigskonjunkturskatten.

Det kunde under dessa omständigheter synas ligga närmast till hands att

direkt utgå från den taxeringsmässiga vinsten, vilken ju enligt vad ovan

antytts i vissa hänseenden ger ett mer rättvisande uttryck för den verkliga

vinsten än bokföringsvinsten. Icke heller en sådan metod vill utredningen

rekommendera. Av praktiska skäl är det nödvändigt att använda ett mera

summariskt vinstbegrepp. Frågan om spärrkontobeloppens storlek kan icke

få bli beroende på prövning av beskattningsnämnder och skattedomstolar

bland annat därför att dessa arbeta så långsamt. Med den nuvarande arbetsbalansen

kan man icke på flera år nå ett avgörande i sista instans. En

uppkommande tvistefråga, som skulle kunna vara av betydelse för lagstiftningens

tillämpning, skulle således kanske inte kunna väntas bli löst, förrän

lagstiftningen redan upphört att gälla.

Av vad ovan anförts framgår, att det är nödvändigt att i den nya lagstiftningen

uppbygga ett speciellt mycket summariskt vinstbegrepp. Utredningen

förordar, att man utgår från den bokföringsmässiga årsvinsten

men att man låter korrigera denna i vissa väsentliga hänseenden i överensstämmelse

med vad som sker vid taxering av inkomst. Vid uppställandet

av de olika korrigeringsreglerna ansluter sig således lagförslaget till de

i skattelagstiftningen bildade rättsliga begreppen, men bedömandet av frågan,

om ett visst avdrag skall godtagas eller icke, sker summariskt. Den

göres icke beroende av, hur utgången skulle ha blivit av en skatteprocess

rörande en liknande fråga. Det avgörande blir vad som från bolagets synpunkt

kan beräknas bli godkänt vid taxering enligt kommunalskattelagen.

Detta innebär, att man godkänner ett bolags deklaration rörande den vinst,

som skall läggas till grund för spärrkontoavsättningen, så snart denna icke

avsevärt avviker från den praxis i taxeringshänseende, som gäller vid deklarationens

avgivande.

Utredningsmännen understryka, att lagförslagets vinstbegrepp bygger på

den bokföringsmässiga årsvinsten. De korrigeringar, som vidtagits i anslutning

till skattelagstiftningen innebure i stort, att avdrag icke medgåves för

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

onormala kostnader eller för vinstdispositioner. Förslaget upptoge däremot

icke skattelagstiftningens princip, att vissa verkliga utgifter skulle bestridas

av beskattade medel. Sålunda betraktade förslaget som omkostnad t. ex.

gåvor och föreningsavgifter. Å andra sidan innebure förslaget, att som inkomst

behandlades vissa inkomster, vilka av skattetekniska skäl icke vore

skattepliktiga. Detta gällde främst inkomst i form av utdelning å aktier i

svenska aktiebolag och å andelar i svenska ekonomiska föreningar samt

skattefria realisationsvinster. Att utdelning å aktier likväl i visst hänseende

särbehandlades, när det gällde bestämmandet av spärrkontokvoten, komme

att framgå av det följande. Lagförslagets vinstbegrepp upptoges i 9 §, som

i huvudsak innehölle, att avdrag för skatter icke godtoges utöver vad som

kunde anses som en normal belastning för räkenskapsåret, att avskrivningar

på tillgångar avsedda för stadigvarande bruk icke finge ske i vidare hänseende

än som kunde beräknas bliva godkänt vid taxering samt att bolaget

vid värdering av omsättningstillgångar också hade att följa de principer

som godtoges vid taxering. Vidare innehölle paragrafen en bestämmelse,

som siktade till en korrigering, när som kostnad upptagits avsättning till

nybyggnadsfond, rationaliseringsfond eller annat som borde jämställas med

vinstdisposition vid beräkning av den årsvinst, som skulle läggas till grund

för spärrkontoinsättning. Förslaget tilläte dock, att som kostnad betraktades

avsättning till investeringsfonder eller till pensions- eller personalstiftelse,

för vilken avdrag medgåves vid taxering enligt kommunalskattelagen.

Utredningsmannen hr Hermansson har i sin reservation anfört:

Såsom anföres i utredningens betänkande kan bolagen genom fri avskrivning

av inventarier och genom låg värdering av varulager i bokföringen

begränsa årets vinst. Genom bildandet på detta sätt av dolda reserver kan

de kringgå den föreslagna lagstiftningen. Utredningen anser det emellertid

praktiskt uteslutet att bygga spärrkontoavsättningarna på ett vinstbegrepp,

som är strängare än skattelagstiftningens. En sådan lösning säges förutsätta

en omfattande kontrollapparat och medföra samma svårigheter i administrativt

hänseende som krigskonjunkturskatten.

Jag anser det uppenbart otillfredsställande, att bolagen lämnas så stora

kryphål vid bestämningen av vinsten, som här skett. Lagstiftningens syfte

kan komma att härigenom väsentligen förfelas. De av utredningen anförda

praktiska skälen mot tillämpningen av ett strängare vinstbegrepp kan jag

icke utan vidare acceptera. Tillräcklig bevisning har icke åvägabragts på

denna punkt. Enligt min åsikt bör hithörande problem bli föremål för eu

mera omfattande utredning under ärendets fortsatta behandling. Särskilt

bör undersökas möjligheten att vid bestämningen av steriliseringslagens

vinstbegrepp i så mån korrigera skattelagstiftningens vinstbegrepp, att fri

avskrivning å inventarier icke medgives. En sådan korrigering underlättas

av att de flesta större företag l. o. m. beskattningsåret 1945 i samband med

taxeringen till krigskonjunkturskatt torde ha upprättat planer för normal

avskrivning å inventarier.

Yttrandena. De av utredningsmännen förordade principerna ha lämnats

utan erinran i remissyttrandena.

I det vid länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län yttrande fogade utlåtandet

från taxeringsintendenten i länet har denne framhållit, att bolag

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

som ville undgå vinststerilisering ägde goda möjligheter därtill, då årsvinsten

kunde nedbringas genom reglering av varulagrens värde och genom utnyttjande

av möjligheterna till fri avskrivning å maskiner och inventarier.

Departementschefen. Vid bestämmandet av vad som skall anses som årsvinst

enligt den föreslagna lagen har man att göra en avvägning mellan olika

intressen. Å ena sidan bör man sålunda tillse, att bolagen icke beredes möjlighet

att genom bokföringsmässiga åtgärder oskäligt nedbringa vinsten

och därmed även spärrkontobeloppen. Ä andra sidan måste man beakta

önskvärdheten av att undvika en anordning, som medför invecklade och

svårtillämpade regler samt nödvändiggör en vidlyftig administrativ apparat

och ett alltför betungande arbete för bolagen. Utredningsmännens majoritet

har med beaktande av dessa synpunkter föreslagit, att den bokföringsmässigt

redovisade årsvinsten skall läggas till grund för spärrkontobeloppens

fastställande men att denna årsvinst skall korrigeras i vissa hänseenden i

överensstämmelse med vad som sker vid inkomsttaxeringen; därvid förutsättes

dock att bedömandet av frågan, om vissa avdrag skola godtagas eller

icke, skall ske summariskt.

Denna metod lider, såsom utredningsmännen själva framhållit, av den

nackdelen att den icke hindrar bolag att i vissa fall nedbringa vinsten genom

låg värdering av varulager och genom sådan avskrivning å maskiner och

andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som icke är affärsmässigt

påkallad. Det är svårt att bedöma om man har anledning räkna med att den

nya lagstiftningen skall föranleda dylika åtgärder i någon större omfattning.

En del omständigheter, redovisade av utredningsmännen vid bedömandet av

lämpligheten att ställa spärrkontoinsättningarna i relation till årsvinsten,

tala för att farhågorna icke böra överdrivas. Andra omständigheter peka

däremot i annan riktning. Emellertid kunna dessa synpunkter, även om de

böra tillmätas den största betydelse, likväl icke få vara enbart avgörande.

Det synes nämligen överhuvud icke vara praktiskt möjligt att giva från inkomsttaxeringen

avvikande regler i dessa hänseenden utan att anordna en

vidlyftig administrativ apparat; man finge därjämte räkna med en rad

tvister om tillämpningen. Jag har därför för min del funnit, att det av utredningsmännens

majoritet framlagda förslaget bör följas jämväl i denna del.

Skulle det befinnas att vinstreglerande åtgärder av angiven art i stor omfattning

vidtagas i huvudsakligt syfte att neutralisera steriliseringsföreskrifterna,

synes det emellertid böra övervägas att upptaga frågan till förnyad

prövning, såvitt angår 1948 års vinster.

d) Särskild nämnd för handläggning av spärrkontoärenden.

Utredningsmännen. Utredningsmännen anföra i denna del:

Det har såsom framgår av det tidigare anförda icke kunnat undvikas att

i viss utsträckning utrymme lämnas för subjektiva avgöranden vid beräkningen

av den vinst som skall läggas till grund för inbetalningarna. Med

hänsyn till att föreslagna korrigeringar av den redovisade vinsten i huvudsak

ansluta sig till skattelagarna och bolagen därför i stor utsträckning re
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

dan ha erfarenhet av tolkningen av stadgandena, torde man kunna antaga

att tvister skola uppkomma allenast i undantagsfall. Emellertid måste man

räkna med risk för tvister i en del fall. Utredningen har därför i första

hand övervägt att föreslå att tvisterna skola avgöras av allmän domstol.

Denna utväg är emellertid förbunden med vissa olägenheter. För att syftet

med lagstiftningen skall kunna nås är det nödvändigt, att relativt snabba

avgöranden fattas sedan tvist yppats. Detta ändamål torde icke helt kunna

tillgodoses vid domstolarna, särskilt med hänsyn till instanssystemet. Vidare

komma tvisterna att i de flesta tall röra frågor om vilka domstolarna

sakna erfarenhet. Förläggandet av tvisterna till domstolarna skulle därför

säkerligen medföra krav på förebringande av bevisning som skulle vara

obehövlig om annan ordning valdes. Därtill kommer att utredningen ifrågasätter

lämpligheten av att nu, då de allmänna domstolarna skola börja tilllämpa

den nya rättegångsbalken, öka deras svårigheter genom att pålägga

dem den börda en ny art av mål skulle innebära.

Särskilt med hänsyn till att uppkommande tvister i huvudsak torde avse

frågor som beskattningsnämnder och beskattningsdomstolar regelmässigt

ha att pröva vore det naturligt att även prövningen av nu förfarande tvister

handhades av dem. I än högre grad än beträffande de allmänna domstolarna

skulle emellertid slutliga avgöranden fördröjas därest denna utväg

valdes.

Varken domstolarna eller beskattningsnäinnderna skulle lämpligen kunna

utöva tillsyn över lagstiftningens efterlevnad. Ej heller gör deras sammansättning

dem ägnade att fatta beslut i andra frågor, såsom meddelande av

dispens från lagstiftningen eller frigörelse från spärren m. in.

Utredningsmännen framhålla härefter, att de vid övervägandet av hithörande

spörsmål funnit att syftet med lagstiftningen bäst främjades om en

särskild nämnd — förslagsvis kallad spärrkontonämnden — inrättades icke

blott för tillsyn över lagstiftningens efterlevnad utan även för fastställandet

av spärrkontobeloppen i tvistiga fall in. in. Utredningsmännen förbisåge

icke de principiella invändningar som kunde resas mot inrättandet av en säiskild

myndighet för fastställandet av spärrkontobeloppen. Utredningsmännen

ville dock erinra om att fastställande av spärrkontobelopp icke innebure

annat än en föreskrift om placering av vissa medel på särskilt sätt. Invändningarna

torde även förlora i betydelse om, såsom utredningsmännen föresloge,

framstående sakkunskap å hithörande områden bleve företiädd i

nämnden.

Utredningsmännen föreslå vidare, att deklarationsskyldighet stadgas rörande

de omständigheter som påverka beräkningen av spärrkontobeloppen.

De föreslå även, att spärrkontonämnden vid sin granskning av deklarationerna

skall äga utnyttja den speciella kunskap om bolagens vinstförhållanden

som skattemyndigheterna besitta. I anslutning till den vanliga granskningen

av bolagens självdeklarationer borde taxeringsintendenterna lesp. det

allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden kunna

biträda med eu granskning av spärrkontodeklarationerna. Genom att inhämta

uppgifter från taxeringsmyndigheterna borde spärrkontonämnden

även kunna vinna eu viss kontroll över att deklarationsskyldigheten fullgjordes.

Föreskrifter i nu nämnda hänseenden borde utfärdas av Kungl.

Maj :t.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl Maj.ts proposition nr 181.

Yttrandena. Utredningsmännens förslag i denna del har i det övervägande

antalet yttranden lämnats utan erinran.

Statskontoret har emellertid gjort gällande, att det icke vore erforderligt

att tillskapa en ny administrativ apparat. Hinder syntes nämligen icke möta

att anförtro åt taxeringsmyndigheterna att på grundval av de belopp, till

vilka bolagens beskattningsbara vinster bliva fastställda, jämväl fastställa

storleken av spärrkontoavsättningarna, särskilt som avsättningarna skulle

grundas på ett årsvinstbegrepp som väsentligen överensstämde med skattelagstiftningens.

Med hänsyn till steriliseringsreglernas innebörd att allenast

innefatta en i inflationshindrande syfte vidtagen, tidsbegränsad inskränkning

i bolagens fria förfoganderätt över vinstmedlen, torde anledning knappast

föreligga att ändra ett beslut om viss spärrkontoavsättning, därest bolagets

beskattningsbara inkomst blivit efter överklagande nedsatt. Statskontoret

föresloge därför för sin del, att inbetalningen av vinstmedel å spärrkonto

uppskötes till dess taxeringsarbetet avslutats och avsättningsbeloppet

i samband därmed fastställts. Inbetalning vid tidigare tidpunkt av någon del

av spärrkontobelopp torde enklast kunna avse den del av beloppet i fråga,

som grundade sig på bolagens vinstutdelning. Detta belopp skulle kunna

inbetalas, så snart utdelningen fastställts. Kontrollen över insättningarna å

spärrkonto torde lämpligen kunna överlämnas åt förslagsvis länsstyrelserna

eller kupongskattekontoret. Åt länsstyrelserna kunde enligt statskontorets

mening jämväl anförtros de övriga uppgifter, som enligt de föreslagna bestämmelserna

skulle ankomma å spärrkontonämnden.

Handelskammaren i Göteborg har framhållit, att inrättandet av ett

särskilt organ syntes vara ofrånkomligt, men har ifrågasatt om icke en

enklaie och billigare lösning kunde uppnås, om de lokala taxeringsmyndigheterna

anlitades för en del primära uppgifter, eventuellt så att spärrkontonämnden

fungerade som en överinstans i förhållande till taxeringsnämnderna.

Departementschefen. De skäl utredningsmännen anfört mot att de allmänna

domstolarna skulle avgöra frågor om fastställande av spärrkontobelopp

finner jag övertygande.

Mot statskontorets förut omnämnda förslag — som måste anses innebära

att överklagande av beskattningsnämndernas beslut icke finge ske — kan

i första hand invändas, att det icke bör ifrågakomma att i ärenden som här

avses förmena ett bolag rätt att överklaga en beskattningsnämnds beslut. Ytterligare

förtjänar framhållas, att ett bifall till statskontorets förslag skulle

äventyra den enhetlighet i tillämpningen, som man med hänsyn till frågornas

art bör eftersträva. Ej heller kan jag biträda statskontorets uppfattning

att övriga uppgifter, som enligt utredningsmännens förslag skulle ankomma

på spärrkontonämnden, lämpligen kunna anförtros åt länsstyrelserna.

Dessa uppgifter kunna omfatta bland annat meddelande av dispens från

insättningsskyldighet och förordnande om redan insatta medels frigörande

från spärren och äro av sådan art, att de böra ankomma på en för hela riket

gemensam myndighet.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Med hänsyn till vikten av snabba avgöranden och enhetligt bedömande

av uppkommande frågor torde inrättandet av en särskild nämnd vara ofrånkomligt.

Såsom utredningsmännen förutsatt bör emellertid nämnden, för

tillgodogörande av skattemyndigheternas speciella kunskap om bolagens

vinstförhållanden, på lämpligt sätt samarbeta med dessa myndigheter. Erforderliga

föreskrifter i detta hänseende synas lämpligen böra utfärdas av

Kungl. Maj :t i administrativ ordning.

e) Frigörande från spärr, överlåtbarheten av spärrkontomedel, m. m.

Utredningsmännen. Utredningsmännen anföra, att de på spärrkonto insatta

medlen skola dragas ur marknaden för en tid framåt. Med hänsyn

till svårigheterna att bedöma den kommande utvecklingen hade utredningsmännen

icke tagit ställning till frågan, hur länge spärren skulle bestå, utan

begränsat sig till att föreslå, att spärrade medel skulle frigöras efter förordnande

av Konungen i den ordning som kunde komma att bestämmas i en av

Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Enligt utredningsdirektiven

borde frågan om spärren alltjämt skulle bestå underkastas prövning senast

vid 1950 års riksdag. Skedde ej detta, syntes rimligen spärren böra automatiskt

upphävas. I anslutning härtill hade utredningsmännen i förslagets avslutningsbestämmelser

upptagit ett stadgande, att på spärrkonto insatta

medel skulle vara fria från spärr från och med den 1 januari 1951, såvitt ej

lagbestämmelser i annan riktning då tillkommit.

Utredningsmännen anföra vidare:

För att undgå, att lagstiftningen i enskilda fall skall leda till obilliga konsekvenser,

torde det vara nödvändigt att hålla möjligheten öppen, att medel

under särskilda omständigheter må frigöras även under spärrtiden. Ett

bolag, som ett år redovisat en avsevärd vinst och därför belastats med skyldighet

att göra en spärrkontoavsättning, kan följande år gå med stor förlust.

Har ett bolag försatts i konkurs eller trätt i likvidation, böra medel

återbetalas, i den mån de erfordras för att förnöja bolagets borgenärer. I

viss utsträckning synes man också böra taga hänsyn till att bolag genom

tvånget att avsätta medel till spärrkonto kan komma i likviditetssvårigheter,

vilka, om medlen icke återbetalas, skulle kunna tvinga bolaget till konkurs

eller likvidation. En sådan situation kan föreligga även om värdet av bolagets

tillgångar avsevärt överstiger skulderna. Särskilt kan detta inträffa i

fall, då krediter, som lämnats bolaget, oförmodat uppsägas. Det lämpligaste

synes vara att medlen frigöras för att senare, när likviditetskrisen övervunnits,

åter inbetalas på spärrkonto. Det synes också vara rimligt att i viss

utsträckning taga hänsyn till, att ett bolag på grund av kravet på spärrkontoinsättning

kan komma att hindras att utföra en ur allmän synpunkt

önskvärd investering eller att tvingas att inskränka sin rörelse och avskeda

arbetare.

Det bör givetvis icke komma i fråga, att ett bolag tillätes att sälja eller

belåna sina spärrkontomedel. Lagstiftningen skulle då lätt förfela hela

sin effekt. Spärrkontomedel skulle ju under sådana omständigheter faktiskt

komma att vara ett slags kortfristiga obligationer, som skulle kunna

användas som säkerhet vid mobilisering av medel till nya investeringar.

Utredningen föreslår därför ett stadgande, alt varje avtal eller utfästelse

under spärrtiden avseende spärrade medel skall vara ogiltigt.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Utredningsmännen framhålla, att förbudet mot överlåtelse och pantsättning

icke utesluter, att spärrade medel tagas i beaktande vid uppgörelser

mellan arbetsmarknadens parter. Förbudet innebure visserligen, att en part

under spärrtiden icke kunde erhålla en rätt till de spärrade medlen såsom

sådana, även om avtalet avsåges skola bliva tillämpligt först sedan medlen

frigjorts frän spärren. Detta hindrade emellertid icke, att ett bolag nu

åtoge sig en förpliktelse att betala en fordran den dag medlen frigjordes och

att förbindelsens belopp gjordes beroende av storleken av bolagets spärrkonto.

Skuldförbindelser av denna art kunde givetvis gälla skiftande ändamål.

De kunde t. ex. lämnas till en stiftelse för de anställdas välfärd eller avse

intjänad lön, vars utbetalande skjutits på framtiden.

Utredningsmannen hr Hermansson har i sin reservation anfört:

I diskussionen om sterilisering för viss tid av en del av aktiebolagens

vinster har vanligen endast den synpunkten framkommit, att de påtänkta

åtgärderna skulle innebära en betydande ekonomisk belastning för bolagen.

Ordet »offer» har t. o. in. använts. Mera sällan har däremot den synpunkten

framförts, som jag iinner vara av väsentlig betydelse i detta sammanhang,

nämligen att sådan sterilisering av en del av bolagsvinsterna kan innebära

en väsentlig nackdel för arbetarna och övriga anställda vid resp. företag.

I utredningens betänkande har utsagts, att en höjning av lönenivån »i och

för sig skulle ha varit möjlig med hänsyn till vinstutvecklingen hos aktiebolagen

under de senare åren». Genom den föreslagna steriliseringen av en

del av vinstsumman minskas marginalen för löneförhöjningar. Arbetarna

skulle alltså avstå från en med hänsyn till vinstutvecklingen möjlig lönestegring

mot att sterilisering av ett visst vinstbelopp äger rum. För min del

kan jag icke acceptera denna tankegång, särskilt med hänsyn till de betydande

stegringar av levnadskostnaderna som ägt rum under den senaste

tiden och som verkat i reallönesänkande riktning.

I utredningens betänkande har hela tiden förutsatts att de steriliserade

beloppen, när de om viss tid bli fria, skulle återföras till resp. aktiebolag.

De skulle alltså i princip vara att betrakta som aktiebolagets medel. Förutsättningen

för att jag för min del kunnat acceptera de synnerligen låga procenttal

för steriliseringsuttaget, som blivit utredningens beslut, är att de

steriliserade beloppen vid frigörandet icke återföras till resp. aktiebolag. De

böra i stället i princip vara att betrakta som arbetarnas och de anställdas

medel.

Hur dessa medel vid frigörandet skall fördelas mellan olika grupper av

arbetare och anställda bör bli föremål för ytterligare överväganden i samråd

med de fackliga organisationerna. Olika vägar kan tänkas. Medlen kan

fonderas och användas för sociala ändamål av olika slag eller omedelbart

fördelas på visst sätt. Den part som förvaltar och disponerar medlen kan

vara de fackliga huvudorganisationerna, förbunden inom olika produktionsgrenar

eller arbetare och övriga anställda vid varje aktiebolag. Det väsentliga

har för mig varit, icke att framkomma med eu i hast gjord detaljerad

lösning, utan att ställa den principfråga som här är den väsentliga, nämligen:

Vems skall de steriliserade beloppen anses vara? Aktiebolagens eller

arbetarnas? Som redan anförts är min åsikt att de i princip bör vara att

betrakta som arbetarnas och de anställdas medel.

Mot denna principuppfattning kan möjligen resas invändningen, att frågan

om fördelningen av produktionens avkastning mellan företagare och anställda

liksom hittills bör lösas genom förhandlingar mellan parterna på

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

61

arbetsmarknaden. Statsmakterna bör icke lägga sig i denna fråga. Härtill

skall i detta sammanhang endast anmärkas, att statsmakterna genom steriliseringen

av viss del av bolagsvinsterna redan intervenerat i frågan om fördelningen

av produktionens avkastning. Det synes då lämpligt att detta

ingripande blir till arbetarnas och de anställdas fördel. Några hållbara argument

för att ingripandet icke skall göras på detta sätt kan jag för min del

icke finna.

Yttrandena. Bank- och fondinspektionen har framhållit angelägenheten

av att bestämmelsen om medels frigörande från spärren icke finge enbart

teoretisk giltighet samt föreslagit att möjligheten till frigörande vidgades till

att avse även den situationen att en konjunkturnedgång inträdde, antingen

denna vore av mer allmän räckvidd eller berörde allenast någon eller några

branscher. Frågan huruvida spärrade medel borde frigöras av denna anledning

torde emellertid böra avgöras av Kungl. Maj :t.

Jämväl länsstyrelsen i Kopparbergs län har anmärkt att ändrade konjunkturer

kunde föranleda till att spärrade medel borde frigivas.

Skånes handelskammare har framhållit, att det otvetydigt borde slås fast,

att de på spärrkonto insatta medlen tillhörde bolagen och ingen annan samt

att de inskränkningar, som vidtoges i bolagens rätt att förfoga över dessa

deras egna medel, komme att upphöra vid viss tidpunkt.

Flera andra handelskammare ävensom redareföreningen ha givit uttryck

för samma uppfattning.

Kommerskollegium har jämväl förordat, att ett påpekande i sådan riktning

intoges i lagtexten, då detta otvivelaktigt skulle vara ägnat att minska

den oro den ifrågasatta lagstiftningen förorsakat hos näringslivet.

Köpmannaförbundet har understrukit, att tillämpningen av frigörelsebestämmelsen

icke finge bliva alltför restriktiv. Det påpekades att för detaljhandeln,

där företagsenheterna i allmänhet vore små, likvida medel ofta

endast med stor svårighet kunde anskaffas lånevägen; särskilt gällde detta

nystartade bolag vilka ofta hade god räntabilitet men dålig likviditet.

Kooperativa förbundets styrelse har framhållit, att de spärrade medlen

ovillkorligen åter måste ställas till bolagens disposition så snart förhållandena

gjorde det möjligt att så skedde utan olägenhet för folkhushållet. Vid

frigörande av medlen kunde emellertid en bekymmersam situation uppstå,

om på en gång hundratals miljoner kronor skulle bliva fritt tillgängliga

för investeringar eller andra ändamål. Därigenom skulle ett starkt tryck

åter komma att riktas mot varumarknaden, varjämte skatteunderlaget tillfälligt

kunde minskas på ett för stat och kommun besvärande sätt, i den

mån medlen användes till skattemässigt avdragsgilla kostnader. Det ifrågasattes

därför, huruvida det icke vore lämpligt att de å spärrkonto avsatta

medlen finge tagas i anspråk först vid inträffande lågkonjunktur.

Beträffande det föreslagna stadgandet om ogiltighet av överlåtelse och

pantsättning av spärrkontotillgodohavandena har kooperativa förbundets styrelse

anfört:

De spärrade medlen komma alt, om förslaget genomföres, stå som eu tillgångspost

i de bolag, som äga medel innestående på ett spärrkonto hos riks
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

banken. Denna tillgångs vederhäftighet får inte ifrågasättas. —--Är

tillgången reell så följer därav, att alla kreditgivare till ett bolag med tillgodohavande

på spärrkonto vid bedömandet av bolagets ställning räkna med

tillgången som vederhäftig. Därav följer, att kredit — alltså även långivning

— kommer att lämnas ett bolag med hänsyn till dess ekonomiska ställning

vari ingår spärrkontomedel. Även om bolag äro förbjudna att avtalsenligt

binda spärrmedel för ett visst lån, är det ofrånkomligt att både bolag och

kreditorer komma att räkna spärrmedel som en tillgång vid bedömandet av

bolagets kreditvärdighet. Det förefaller styrelsen med hänsyn till det anförda

vara överflödigt att bestämmelsen om förbud mot överlåtelse och pantsättning

införes i lagen. Det man vill nå, att en viss penningmängd spärras, vinnes

även om belåningsrätt medgives. Ty det avsedda beloppet tages ifrån de

penninginstitutioner, där de berörda bolagen ha sina pengar placerade, och

föres till ett spärrkonto i riksbanken. Den effekt, som synes föresväva utredningen,

förutsatte att ett bolag generellt vägras ta kredit eller lån i större

omfattning än som begagnades av företaget vid lagens tillkomst. Men en

sådan lagstiftning är orimlig. Det kunde alltså inte väntas, att den föreslagna

åtgärden blir av den betydelse för varje enskilt bolag, som utredningen

antar skall bli fallet, även om belåning av inbetalningsbevisen förbjudes.

Härtill kommer att bolag, som inneha obligationer eller andra lätt realiserbara

papper, komma att vid behov sälja eller belåna dessa. Emellertid torde

de föreslagna spärrkontoavsättningarna i och för sig bli ganska effektiva

vare sig förbudet mot överlåtelse bibehålies eller ej. Då det steriliserade kapitalet

skall förräntas med endast två procent, komma bolag, även om de ha

rätt att belåna bevisen, att endast med tveksamhet anlita belåningsmöjligheten.

Långivarna torde nämligen kräva minst fyra procents ränta på lån.

De bolag, som nu äga likvida medel, stimuleras genom den obetydliga ränta

de erhålla på avista medel till att göra investeringar. Men skola de för

ändamålet nödgas upptaga lån mot relativt högre ränta, kommer detta,

liksom en höjd räntenivå i allmänhet, att verka återhållande på investering.

Landsorganisationen har uttalat att landsorganisationen, som fäst viss vikt

vid de i direktiven framförda synpunkterna att en sterilisering ej blott minskade

underlaget för företagens investeringar och utdelningshöjningar utan

jämväl för löneökningar, konstaterat att lagstiftningen icke utgjorde något

hinder för förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om de steriliserade

medlens framtida användning.

Departementschefen. Utredningsmännens förslag innebär bland annat, att

spärren å insatta medel skall upphöra den 1 januari 1951, om ej lagbestämmelser

i annan riktning dessförinnan tillkommit. Frågan om spärrens bestånd

måste alltså underkastas prövning senast vid 1950 års riksdag. Förslaget

överensstämmer härutinnan med de för utredningen meddelade direktiven.

I anledning av att frågan om äganderätten till de medel, som komma att

insättas å spärrkonton, berörts såväl i reservationen till utredningsmännens

förslag som i flera yttranden vill jag hänvisa till att i direktiven för utredredningen

uttryckligen framhållits, att syftet med utredningen icke vore att

söka nå fram till en lagstiftning om andel i bolagens vinst för de anställda

och att frågan om fördelningen av produktionens avkastning mellan före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

63

tagare och anställda liksom hittills borde lösas genom förhandlingar mellan

parterna å arbetsmarknaden. I anslutning härtill vill jag understryka, att

det avgörande motivet för lagförslagets framläggande är önskvärdheten av

att med hänsyn till den rådande ekonomiska situationen medlen för en viss

tid bli spärrade i riksbanken. Medlen tillhöra givetvis alltjämt vederbörande

bolag och skola vid spärrens hävande återställas till bolagens fria förfogande.

Att i lagtexten intaga någon särskild förklaring om äganderätten anser

jag emellertid onödigt; lagtexten utgår uppenbarligen ifrån denna förutsättning,

något som framgår bland annat av stadgandet i 7 § att medlen skola

insättas å »särskilt för bolaget upplagt» konto i riksbanken. Jag vill dock

framhålla, att det ekonomiska läget år 1950 fortfarande kan vara sådant,

att statsmakterna av penningpolitiska skäl icke anse sig kunna, vare sig

helt eller delvis, häva spärren och därigenom göra stora belopp på en gång

fritt tillgängliga för investeringar och andra ändamål. Det får därför icke

anses uteslutet, att spärren då förlänges eller att föreskrifter meddelas om

allenast ett successivt frigörande av medlen. Ett beslut i sådan riktning

måste emellertid enligt min mening ha en penningpolitisk syftning och sålunda

icke innebära ett ställningstagande från lagstiftarens sida till frågan

om fördelningen av produktionens avkastning mellan företagare och anställda.

Utredningsmännen ha ansett det nödvändigt att öppna möjlighet till frigörelse

från spärren även under spärrtiden för att lagstiftningen i enskilda

fall icke skall leda till ohilliga konsekvenser. Såsom framgår av 18 § första

stycket i utredningsmännens förslag föreslås, att spärrkontonämnden efter

framställning skall kunna förordna om sådan frigörelse, såframt avsevärda

betalningssvårigheter föreligga för ett aktiebolag eller eljest särskilda förhållanden

böra föranleda dylikt förordnande. En sådan bestämmelse synes

mig erforderlig. Jag vill blott anmärka, att utredningsmännens i motiven

angivna exemplifiering av fall, där frigörelse från spärren bör ske, icke kan

anses vara fullständig. I anslutning till ett av exemplen må sålunda nämnas,

att frigörande stundom kan tänkas böra ske, då detta är en förutsättning

för avslutande av likvidation, även om medlen icke erfordras för att förnöja

borgenärer. Det ligger över huvud taget vikt uppå, att bestämmelsen tillämpas

på ett smidigt sätt så att svårare olägenheter av spärren undanröjas.

I ett par yttranden bar framhållits, att ändrade konjunkturer borde kunna

föranleda till att spärrmedel frigjordes. I anledning härav må framhållas

att, om eu konjunkturnedgång är av beskaffenhet att drabba allenast enstaka

aktiebolag, den spärrkontonämnden medgivna befogenheten att förordna

om medels frigörande synes vara tillfyllest. Vid eu konjunkturnedgång

av mera allmän räckvidd berörande näringslivet i dess helhet, kan

däremot hela frågan om lagstiftningens bestånd behöva omprövas, men sådan

prövning bör självfallet ankomma på Kungl. Maj :t och riksdagen gemensami.

Någon ändring i utredningsmännens lagförslag föranledes sålunda

icke härav. Emellertid kan en konjunkturnedgång inträda, som utan att

drabba hela näringslivet dock bör föranleda till alt spärrkontomedel frigö
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

ras för en eller flera branscher. För ett sådant läge är den spärrkontonämnden

tillagda befogenheten ej tillfyllest, då spärrkontonämndens förordnanden

enligt lagförslaget förutsätta särskilda framställningar från aktiebolagen.

Avgörandet av sådana frågor bör ej heller anförtros åt nämnden. Då

det emellertid med hänsyn till frågornas relativt begränsade räckvidd ej

synes nödvändigt att de underställas riksdagens prövning, föreslår jag ett

tillägg i utredningsmännens förslag (18 §) av innebörd, att Kungl. Maj :t må,

om ändrade konjunkturförhållanden därtill föranleda, förordna att medel

tillhörande viss grupp eller vissa grupper av aktiebolag helt eller delvis frigöras

från spärren.

Utredningsmännens förslag om ogiltighet av avtal eller andra utfästelser

beträffande rätten till spärrade medel anser jag för min del böra godtagas.

Utan sådant stadgande bleve verkan av insättningsskyldigheten väsentligt

förringad, såvitt gällde den eftersträvade återhållsamheten hos de berörda

bolagen i fråga om investeringar. Visserligen utesluter icke stadgandet att,

då ett aktiebolag upptager kredit, långivaren vid bedömningen av bolagets

ekonomiska ställning beaktar bolagets tillgodohavande i form av spärrade

medel, men skillnaden häremellan och det fall att bolaget kunde formligen

pantförskriva sin fordran å riksbanken synes mig påtaglig. Förbudet att

överlåta eller pantsätta fordringen måste anses vara i hög grad ägnat att

minska kreditmöjligheterna och därigenom främja lagstiftningens syften.

f) Undantag från steriliseringsföreskrifterna.

Utredningsmännen. Beträffande bankaktiebolagen framhöllo utredningsmännen,

att dessa intoge en särställning i vad avsåge åtgärder i

penningsteriliserande syfte. Utredningsmännen påpekade, att bankaktiebolagens

årsvinster endast utgjorde en ringa del av bankernas likvida

medel. Det erinrades jämväl om lagen den 15 december 1939 angående rätt

för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv, enligt vilken lag Kungl. Maj :t hade möjlighet bland

annat att skärpa banklagens krav på kassareserv och att bestämma, att viss

del av kassareserven skulle redovisas i tillgodohavanden i riksbanken. Utredningsmännen

framhöllo, att ett ingripande med stöd av denna lag skulle

ur inflationshämmande synpunkt få en helt annan effekt än en föreskrift

att bankaktiebolag liksom andra aktiebolag skulle göra spärrkontoinsättningar

till ett belopp motsvarande en viss del av vinsten. Det påpekades även,

att bankaktiebolag på grund av banklagens bestämmelser icke ägde att

själva taga aktiv del i produktionslivet. Bankaktiebolag finge sålunda icke

annat än under vissa villkor förvärva fastigheter, inventarier eller aktier i

andra bolag.

Utredningsmännen ansåge sig med hänsyn till vad sålunda anförts böra

föreslå, att bestämmelserna om insättning av medel på spärrkonto icke

skulle äga tillämpning å bankaktiebolag.

Utredningsmännen ha vidare — efter att ha lämnat vissa uppgifter om

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

65

försäkringsaktiebolagens vinster, vinstutdelningar och kapitalplaceringar

(betänkandet, s. 55—57) — beträffande frågan om undantagande

av dessa bolag från insättningsskyldigheten anfört:

Enligt utredningens åsikt bör det icke råda någon tvekan om, att livförsäkringsrörelse

bör undantagas från den nya lagstiftningens bestämmelser

om insättningar av medel å spärrkonto. Aktieägarintresset är starkt begränsat

och lagen om försäkringsrörelse ger noggranna bestämmelser om försäkringsfondernas

placering. Sakförsäkringsbolagens rörelse är av en annan

karaktär. Dess syfte är att ge aktieägarna vinst. Man skulle utan lagtekniska

hinder kunna genomföra en lösning, enligt vilken man från kravet

på spärrkontoavsättning undantoge icke bara de rena livbolagen utan

även de blandade liv- och sakbolagen i den mån det för dessa är fråga om

vinster som härröra från livförsäkringsrörelsen.

Utredningen har emellertid stannat vid att förorda, att även sakförsäkringsbolagen

uteslutas från bestämmelserna om spärrkontoavsättning. Ett

steriliseringstvång, som avsåge en viss del av årsvinsten eller utdelningen

för sakförsäkringsbolagen, skulle ur inflationsbekämpande synpunkt ha mycket

liten betydelse. Anser man, att lagstiftningsåtgärder böra vidtagas på

detta område, böra de innehålla allmänna föreskrifter om bolagens fondplaceringar.

Det är emellertid icke utredningens uppgift att bedöma, i vad

mån en sådan lagstiftning kan vara påkallad.

Från skyldigheten att göra avsättning till spärrkonto ha enligt förslaget

jämväl undantagits systembolagen på grund av dessa bolags särskilda

karaktär ävensom andra bolag, som avses i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Av praktiska skäl har det inte heller ansetts lämpligt att under

lagstiftningen inbegripa de allra minsta bolagen.

Vid sidan av de speciella undantag, som taga sikte på vissa typer av aktiebolag,

ha utredningsmännen uppställt en allmän dispensregel.

Med hänsyn till svårigheterna att överblicka de mångskiftande förhållandena

inom bolagsvärlden har dispensregeln fått en relativt vidsträckt formulering.

Utredningsmännen understryka, att det förhållandet, att ett bolag

undantagits från skyldigheten att göra spärrkontoinsättningar, icke innebär

att bolaget också undantages från bestämmelserna om begränsning av

vinstutdelning.

Yttrandena. Utredningsmännens förslag om bank- och försäkringsaktiebolags

fritagande från skyldigheten att verkställa spärrkontoinsättningar har

lämnats utan erinran i yttrandena.

Bank- och fondinspektionen har i denna del anfört:

Att bankaktiebolagen undantagits från den tilltänkta lagstiftningen synes

icke vara ägnat att motverka ändamålet med bestämmelserna, i vart fall

om frågan ses på kort sikt. Man måste nämligen antaga, att industriföretagen

komma att fullgöra sina spärrkontoförpliktelser antingen genom överflyttande

av tillgodohavanden från affärsbankerna till riksbanken eller genom

att upptaga krediter hos affärsbankerna, vilkas möjligheter att bedriva

annan utlåningsverksamhet och därigenom medverka till investeringar

följaktligen torde förminskas. Skulle däremot av andra orsaker, t. ex.

omfattande lagerutförsäljningar hos företagen, bankaktiebolagens tillgång

5 Tlihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 181.

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

till likvida medel framdeles ökas, är det tydligt, att åtgärder kunna befinnas

erforderliga i syfte att jämväl inskränka bankföretagens medelsresurser

och därmed deras möjligheter till en utvidgad kreditgivning. I sådant

hänseende är att erinra om förekomsten av 1939 års lag angående rätt för

Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv. Inspektionen är dock icke övertygad om att sagda lag

är det mest lämpliga instrument för vinnandet av angivna syfte; skäl torde

därför föreligga att överväga om icke andra möjligheter borde tillskapas

härutinnan.

Till yttrandenas innehåll, i vad angår övriga av utredningsmännen föreslagna

bestämmelser om undantag från steriliseringsföreskrifterna, torde

jag få återkomma i samband med redogörelsen för utformningen av de särskilda

bestämmelserna i lagförslaget.

Departementschefen. Utredningsmännens förslag om bankaktiebolagens fritagande

från skyldigheten att insätta medel å spärrkonto finner jag böra

godtagas. Det är nämligen uppenbart att, om åtgärder skulle befinnas erforderliga

för inskränkning av bankaktiebolagens kreditgivning, andra vägar

måste beträdas som giva väsentligt större effekt i detta hänseende än

en vinstmedelssterilisering enligt det föreliggande lagförslaget. Frågan om

vilka åtgärder, som under nyss angivna förutsättning kunna bliva erforderliga,

torde emellertid icke böra upptagas i detta sammanhang.

Vad nu sagts om bankaktiebolagen synes äga motsvarande tillämpning

i fråga om försäkringsaktiebolagen.

8. Specialmotivering.

1 §■

Utredningsmännen. Utredningsmännen ha angående begreppet vinstutdelning

återgivit vissa uttalanden därom av de sakkunniga som utarbetade

det till grund för 1943 års utdelningsbegränsningslag liggande förslaget

(SOU 1942; 2). Dessa uttalanden innehöllo bland annat, att såsom

utdelning skulle räknas varje fördelning av vinst till aktieägarna i denna

deras egenskap oavsett benämningen (t. ex. »bonus»), att med utdelning

avsåges jämväl vinstutdelning i förtäckt form, såsom arvode eller tantiem

väsentligt överstigande skälig ersättning för nedlagt arbete, ävensom att

under sken av köp eller andra affärstransaktioner kunde ske en förmögenhetsförskjutning

från bolag till aktieägare, som vore att bedöma såsom en

förtäckt vinstutdelning (betänkandet s. 61).

Beträffande den föreslagna regeln (1 § första stycket) att utdelning må

ske med ett belopp, motsvarande utdelningen för det sista räkenskapsår

som utgått tidigare än den 1 oktober 1947, eller ett belopp, motsvarande

medeltalet av utdelningarna för de tre sista räkenskapsår som utgått tidigare

än den 1 oktober 1946 (medeltalsbeloppet) anföra utredningsmännen:

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. j\Icij:ts proposition nr 181.

67

Av skäl som utvecklats i utredningens allmänna uttalanden föreslår utredningen

att i lagstiftningen såsom huvudregel upptages en bestämmelse

om utdelningsstopp i förhållande till tidigare år. Ett sådant utdelningsstopp

kan utformas på olika sätt. Sålunda kunde man med bibehållande av den

teknik som tillämpats i de tidigare utdelningsbegränsningslagarna stadga,

att utdelning finge ske med belopp motsvarande högst den procent av den

behållna förmögenheten vartill vinstutdelningen under visst jämförelseår

uppginge. En sådan regel lämnar emellertid utrymme för faktisk utdelningsökning,

i den mån förmögenheten hos ett bolag ökar under de räkenskapsår

lagen avser. Utredningen, som velat förebygga sådan tänjbarhet, har stannat

vid att föreslå en regel att det belopp som utdelats tidigare icke får överskridas.

Vid tillämpningen av lagen föreligger, såvitt rör jämförelsebeloppet, valrätt

mellan två alternativ, nämligen antingen det belopp som utdelades för

det sista räkenskapsår som utgått tidigare än den 1 oktober 1947 eller medeltalet

av de belopp som utdelades för de tre sista räkenskapsåren som

utgått före den 1 oktober 1946.

Vid bestämmandet av räkenskapsåret enligt det första alternativet har

utredningen velat tillgodose önskemålet att utdelningar av redan beslutad

höjd i regel skola kunna bibehållas. Därvidlag är då att märka att en del

bolags räkenskapsår icke sammanfalla med kalenderåret. För dessa bolag

skulle ett bestämmande av jämförelseåret till det sista räkenskapsåret som

utgått före den 1 januari 1947 innebära att nämnda syfte icke kunde helt

uppfyllas. En under 1947 beslutad utdelningshöjning skulle nämligen icke

kunna bibehållas för dessa bolag, även om den skett inom ramen för då

gällande lagstiftning. Emellertid bör vid jämförelseårets bestämmande också

såvitt möjligt förhindras att utdelningshöjning, som skett med vetskap om

den nya lagstiftningen, kan läggas till grund för utdelningar för kommande

år. För detta ändamål borde såsom dag för räkenskapsårets utgång väljas

t. ex. den 1 maj 1947. Vad beträffar de fondbörsnoterade bolag, vilka ha

räkenskapsår som icke sammanfalla med kalenderåret, lära enligt vad utredningen

inhämtat deras utdelningar för det sista räkenskapsåret, i den

mån de icke redan fastställts, komma att bestämmas på sådant sätt att

några farhågor för kringgående av lagstiftningen icke torde behöva hysas.

De övriga bolag vilkas räkenskapsår ej sammanfalla med kalenderåret och

vilka icke fastställt sina utdelningar före utgången av 1947, torde vara endast

ett fåtal. Efter övervägande av de anförda synpunkterna har utredningen

funnit skäligt föreslå att såsom jämförelseår enligt det första alternativet

väljes det sista räkenskapsår som utgått tidigare än den 1 oktober

1947.

Det alternativ, enligt vilket utdelningen för räkenskapsår som omfattas

av lagen må uppgå till högst ett belopp, motsvarande medeltalet av utdelningarna

för de tre sista räkenskapsår som utgått före den 1 oktober 1946,

innebär för aktiebolag, vilkas räkenskapsår sammanfaller med kalenderår,

att jämförelseåren bli åren 1949, 1944 och 1945. Beträffande denna bestämmelse

hänvisas vidare till den allmänna motiveringen.

I 1 § andra stycket i utredningsmännens förslag har upptagits eu regel

att, om aktiekapitalet under något av de tre sista räkenskapsår, som utgått

tidigare än den 1 oktober 1946, ökats genom liv aktieteckning eller nedsatts,

medeltalsbeloppet skall motsvara den procent av aktiekapitalet som, i medeltal,

utdelningsbeloppen för vart och ett av nämnda år utgjorde i förhållande

till aktiekapitalet vid utgången av det räkenskapsår utdelningen avsåg.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Beträffande denna regel anföra utredningsmännen att, såsom huvudregeln

utformats i första stycket erfordrades kompletterande bestämmelser för de

fall att aktiekapitalet under de tre jämförelseåren ökats eller nedsatts. Vid

sådan ökning av aktiekapitalet, som icke skett genom överföring av besparade

vinstmedel, skulle eljest en med lagstiftningen icke avsedd minskning

av förräntningen inträda. Vid nedsättning skulle däremot en högre utdelning

bli tillåten än som avsetts.

Innebörden av den föreslagna regeln belyses av utredningsmännen genom

ett par exempel (betänkandet s. 63).

I 1 § tredje stycket i utredningsmännens förslag stadgas att, om under

räkenskapsår, som utgått den 1 oktober 1947 eller senare, aktiekapitalet

ökats genom ny aktieteckning, den enligt vad förut stadgats tillåtna vinstutdelningen

för detta och följande räkenskapsår må höjas med fem procent

av det belopp som tillförts bolaget på grund av aktieteckningen. Har däremot

under räkenskapsår, som utgått den 1 oktober 1947 eller senare, nedsättning

av aktiekapitalet skett genom återbetalning till aktieägarna, skall från

utdelningsbeloppet för räkenskapsår, då återbetalning skedde, och för följande

räkenskapsår avdragas så mycket som svarar mot återbetalningens

andel av aktiekapitalet före nedsättningen, dock högst fem procent av det

återbetalade beloppet.

Utredningsmännen motivera dessa bestämmelser sålunda:

I detta stycke lämnas kompletterande bestämmelser för vissa fall då

aktiekapitalets storlek förändrats under räkenskapsår som utgått den 1 oktober

1947 eller senare. Vid ökning av aktiekapitalet genom ny aktieteckning

skall det enligt tidigare stadganden tillåtna utdelningsbeloppet få höjas med

fem procent av det belopp, som tillförts bolaget på grund av aktieteckningen.

Denna regel står i överensstämmelse med den i utredningens allmänna uttalanden

anförda synpunkten att nystartade aktiebolag alltid böra få utdela

5 procent av aktiekapitalet. En nyteckning av aktiekapital i äldre bolag bör

medföra möjlighet till motsvarande utdelningsökning. Genom att rätten till

sådan ökning är knuten till nyteckning kan förmånen icke vinnas genom

att aktiekapitalet ökas genom överföring av vinstmedel eller på grund

av uppskrivning av anläggningstillgångar enligt 100 § 2 mom. nya aktiebolagslagen.

Med belopp som på grund av aktieteckningen tillförts bolaget

avses ej endast kontanta inbetalningar utan även annan egendom som genom

nyteckningen tillföres bolaget, t. ex. apportegendom. Enligt den föreslagna

bestämmelsen inträder möjligheten till utdelningshöjning redan för

det räkenskapsår varunder ökningen av aktiekapital verkställes.

Nedsättning av aktiekapitalet genom återbäring till aktieägarna medför

enligt andra punkten att det eljest tillåtna vinstutdelningsbeloppet skall

minskas i den proportion vari återbäringen står till aktiekapitalet före nedsättningen.

Vinstutdelningsbeloppet behöver dock aldrig minskas med mer

än 5 procent av det återbetalade beloppet. Sistnämnda regel har införts med

tanke på bolag, som på grund av stora fonder eller dolda tillgångar ha hållit

en i förhållande till aktiekapitalet hög utdelning. En i förhållande till bolagets

verkliga förmögenhet relativt obetydlig nedsättning av aktiekapitalet

skulle för sådana bolag eljest kunna föranleda en alltför stark minskning av

utdelningen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Yttrandena. Utformningen av 1 § första stycket har i allmänhet lämnats

utan erinran i yttrandena.

Industriförbundet och Stockholms handelskammare ha dock föreslagit ett

tillägg av innehåll att, om ett aktiebolag under år 1947 eller motsvarande

räkenskapsår övertagit ett annat aktiebolags verksamhet med samtliga tillgångar

och skulder samt sistnämnda bolag följaktligen upphört att lämna

utdelning, maximiutdelningen för förstnämnda bolag skulle beräknas på

grundval av det sammanlagda belopp, vilket tidigare utdelats från båda bolagen.

Kommerskollegium har, under framhållande av att det i nyssnämnda yttranden

framlagda förslaget icke utan vidare kunde godkännas, anfört att

dispensvägen syntes vara den riktigaste metoden för att komma till rätta

med sådana fall då ur rättvise- och billighetssynpunkt den i yttrandena

föreslagna beräkningsmetoden framstode såsom mest tillfredsställande.

Industriförbundet och några handelskammare ha vidare framhållit, att i

1 § saknades specialbestämmelser för de fall då aktiekapital höjts genom

nyteckning under år 1946 eller motsvarande räkenskapsår. Om i sådana fall

det nytillkomna aktiekapitalet allenast under en del av år 1946 arbetat i bolaget

och utdelningen å de nytecknade aktierna därför reducerats i jämförelse

med utdelningen å äldre aktier, borde jämlikt grunderna för lagstiftningen

till grund för beräkningen av utdelningen för år 1947 läggas det belopp,

vartill utdelningen för år 1946 skulle ha uppgått om de nytecknade

aktierna erhållit samma utdelningsprocent som de äldre aktierna. För de

fall åter att det nytillkomna aktiekapitalet icke alls fått deltaga i vinstutdelningen

för år 1946 borde utdelning för år 1947 få ske med 1946 års utdelningsbelopp

jämte 5 procent å det nytecknade aktiekapitalet.

Kommerskollegium har ansett att dessa påpekanden borde beaktas.

Departementschefen. För de i vissa yttranden berörda fusionsfallen synas,

med hänsyn till att innehållet i de särskilda fusionsavtalen kan vara i hög

grad växlande, särskilda lagbestämmelser icke böra upptagas. Utgår vederlag

i penningar till det överlåtande bolaget, kan sålunda skäl saknas för att medgiva

det övertagande bolaget att beräkna utdelningen å båda bolagens sammanlagda

utdelningsbelopp för tidigare år. Sker ny aktieteckning i det övertagande

bolaget för fusionens genomförande, tillätes enligt tredje stycket i

förevarande paragraf att utdelningen höjes med 5 procent av vad som genom

aktieteckningen tillföres det övertagande bolaget. Skulle med hänsyn till

tidigare utdelningar i de båda bolagen och förhållandena i övrigt denna utdelning

framstå som allt för ringa — liksom i övriga fall då frånvaron av

särskild reglering av fusionsfallen kan medföra obilligt resultat — bör dispens

enligt 6 § kunna komma i fråga. Med hänsyn till det anförda anser jag

den av utredningsmännen föreslagna utformningen av 1 § första stycket

böra godtagas.

Utredningsmännen ha föreslagit särskilda regler med avseende å de fall,

då utdelningsbeloppet för år 1946 eller motsvarande räkenskapsår icke lämp
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

ligen kan läggas till grund för senare utdelningar på grund av att aktiekapitalet

ökats eller nedsatts under det räkenskapsår, som utgått den 1 oktober

1947 eller senare. Utredningsmännens förslag innebär, att vid ökning av

aktiekapitalet genom ny aktieteckning 5 procent av det bolaget tillförda

beloppet skall läggas till utdelningsbeloppet för år 1946 och att vid nedsättning

av aktiekapitalet genom återbetalning till aktieägarna minskning av utdelningsbeloppet

skall ske efter förhållandet mellan det återbetalade beloppet

och aktiekapitalet före nedsättningen, dock med högst 5 procent av det

återbetalade beloppet. Genom att vid nyteckning hänsyn skall tagas till det

belopp, som tillförts bolaget, blir i förekommande fall jämväl den omständigheten

beaktad att aktieteckningen skett till överkurs.

Jag har intet att erinra mot den principiella lösning av förevarande spörsmål,

som utredningsmännen föreslagit. Däremot vill jag förorda ett par detaljändringar.

Såvitt gäller ökning av aktiekapitalet anknytes i utredningsmännens

förslag rätten till högre utdelning till att ökningen skall ha skett

under räkenskapsår som utgått den 1 oktober 1947 eller senare. Emellertid

synes det — med hänsyn till att ökningen av aktiekapitalet kan ske under

ett tidigare år än det, för vilket rätt till utdelning första gången åtnjutes —

mest följdriktigt, att rätten till den högre utdelningen anknytes till den omständigheten

att utdelning å de nytecknade aktierna utgår först nämnda år.

Jag förordar därför att rätten till den högre utdelningen göres beroende av

att aktiekapitalet ökats genom teckning av nya aktier, berättigande till utdelning

första gången för räkenskapsår, som utgått den 1 oktober 1947 eller

senare. Genom denna ändring tillgodoses det i ett par remissyttranden framförda

önskemålet om reglering av de fall, då nyteckning skett redan år 1946

men de nya aktierna icke för detta år varit utdelningsberättigade.

För de i vissa yttranden jämväl omnämnda fallen, då nyteckning skett år

1946 och utdelning för de nytecknade aktierna utgått redan för nämnda år

men med lägre procenttal än för de äldre aktierna i bolaget, innebär den av

mig förordade ändringen däremot icke någon lösning. Med hänsyn till att

sådana fall kunna antagas vara relativt sällan förekommande anser jag icke

heller erforderligt att några särbestämmelser meddelas för dessa fall. Dispensmöjligheten

enligt 6 § torde vara tillfyllest.

Beträffande tillämpningen i övrigt av förevarande bestämmelse i 1 § tredje

stycket är att märka, att för innehavare av aktier i bolag, vars senaste räkenskapsår

utgått den 1 oktober 1947 eller därefter, bestämmelsen kan

medföra en vid beslut om nyteckning av aktier icke förutsedd utdelningsminskning.

Har t. ex. sommaren 1947 beslut fattats om nyteckning utan

att därvid bestämts att betalning för de nya aktierna skall erläggas med

mera än aktiernas nominella belopp, få innehavarna av äldre aktier vidkännas

en viss utdelningsminskning, om den senaste utdelningen var högre

än 5 procent av aktiekapitalet. Emellertid torde den möjlighet till dispens

som föreslås i 6 § vara tillfyllest för att undanröja olägenheter som i enskilda

fall kunna uppkomma. Särskilt då ägarna av äldre aktier icke genom

överlåtelse av teckningsrätt erhållit kompensation för minskad utdelning

bör dispens kunna ifrågakomma.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

71

Vad sedan angår verkan av nedsättning av aktiekapitalet genom återbetalning

till aktieägarna torde rätten till utdelning upphöra vid den tidpunkt

då aktiekapitalet skall anses "vara nedsatt, varför någon med ändringen

i tredje stycket första punkten likartad korrigering icke torde erfordras.

Däremot synes en annan jämkning av ifrågavarande bestämmelse

påkallad. Enligt utredningsmännens förslag skall utdelningsbeloppet minskas

för räkenskapsår, då återbetalning skedde, och för senare räkenskapsår.

Det kan emellertid tänkas fall då nedsättning skett under visst år men

vederbörande aktieägare icke under samma år lyfta det mot nedsättningen

svarande beloppet. Aktieägarens rätt har då övergått från en andelsrätt i

bolaget till en vanlig fordran. Någon anledning att utdelning fortfarande

skall få ske med det före nedsättningen utgående beloppet föreligger ej. Med

hänsyn härtill bör ifrågavarande bestämmelse anknyta icke till den tid,

då återbetalning skedde, utan till den tid, då nedsättningen skedde.

2 §.

Utredningsmännen. Enligt denna paragraf tillförsäkras alla bolag rätt

att utdela 5 procent av aktiekapitalet, dock att i detta icke må inräknas

belopp varmed aktiekapitalet på grund av beslut den 1 november 1947 eller

senare ökats genom överföring av besparade vinstmedel eller på grund av

uppskrivning av anläggningstillgångar.

Angående ut rednings in ännens allmänna motivering för

denna bestämmelse hänvisas till den förut lämnade redogörelsen. Utredningsmännen

anföra att de ■—• i syfte att förhindra att lagens ändamål, dvs.

åstadkommande av ett effektivt utdelningsstopp, skulle kunna kringgås

därigenom att aktiekapitalet ökades genom överföring av besparade vinstmedel

eller på grund av uppskrivning av anläggningstillgångar — föreslagit

ett stadgande enligt vilket belopp, varmed aktiekapitalet sålunda ökats,

icke finge inräknas i aktiekapitalet, såframt ökningsbeslutet fattats den 1

november 1947 eller senare. Dagen, den 1 november 1947, hade valts med

hänsyn till att de för utredningen meddelade direktiven då publicerades i

Post- och Inrikes tidningar.

Yttrandena. Smålands och Blekinge handelskammare har föreslagit, att vid

tillämpning av förevarande paragraf procenttalet måtte i förekommande

fall få räknas icke blott å aktiekapitalet utan även å vad som på grund av

överkurs vid aktieteckning tillförts bolaget. Nybildade bolag skulle eljest

med avseende å aktieteckning vid bolagens stiftande sättas i sämre läge än

äldre bolag vid nyemission, för vilka enligt 1 § tredje stycket hänsyn toges

till överkurs.

Departementschefen. Vad handelskammaren anfört synes värt beaktande.

Jag förordar i enlighet härmed ett tillägg av innebörd att, om vid aktieteckning

högre belopp inbetalats för tecknad aktie än dess nominella belopp,

skillnaden likställes med aktiekapital vid tillämpningen av förevarande

paragraf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

It §.

I utredningsmännens lagförslag stadgas att om i ett bolag finnas aktier,

utgivna på grund av beslut före den 1 november 1947 och med företrädesrätt

till vinstutdelning jämte rätt att, därest under föregående år sådan utdelning

ej till fullo lämnats, av följande års utdelningsbara vinst bekomma

vad som brustit innan utdelning å andra aktier må äga rum (företrädesrätt

till ackumulativ utdelning) skall i den enligt 1—3 §§ tillåtna vinstutdelningen

icke inräknas belopp, som tillkommer sådana preferensaktier för

tidigare år.

Utredningsmännen anföra i anslutning härtill, att de på skäl, som anfördes

vid förarbetena till 1943 års lag om vinstutdelningsbegränsning (SOU

1942:2 s. 19), föresloge en undantagsregel om i aktiebolag funnes aktier

med företrädesrätt till ackumulativ utdelning. Undantag hade dock ansetts

böra göras för preferensaktier, som utgivits på grund av beslut den 1 november

1947 eller senare.

5 §.

Utredningsmännen anföra, att det av dem framlagda lagförslaget i förhållande

till tidigare lagar om utdelningsbegränsning innebure att tillämplighetsområdet

något vidgats, då utdelningsbegränsningen tidigare icke gällt

utdelning understigande 10 000 kronor. Utredningsmännen hade vid bedömandet

av vilka mindre bolag som borde undantagas från steriliseringsplikt

stannat för att undantaga bolag för vilka varken utdelningen eller årsvinsten

överstege 8 000 l<ronor. Det hade synts lämpligt att i 1 kap. anknyta

härtill. Vidare föresloges att, liksom fallet varit enligt de tidigare

lagarna om utdelningsbegränsning, den nya lagen icke skulle äga tillämpning

å vinstutdelning från vissa dotterbolag och dotterdotterbolag.

Yttrandena. Fullmäktige i riksgäldskontoret ha angående förslaget att bestämmelserna

i 1 kap. icke skulle äga tillämpning där vinstutdelningen ej

överstege 8 000 kronor framhållit, att gränsen vore väl låg och borde höjas

till åtminstone 10 000 kronor (tre fullmäktige ansåge sig emellertid kunna

biträda utredningsmännens förslag i denna del).

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare har föreslagit att

gränsen sattes till 10 000 kronor.

Departementschefen. Utredningsmännens förslag om undantagande av bolag

med ringa vinstutdelning från bestämmelserna om utdelningsbegränsning

skiljer sig från de tidigare lagarna i ämnet därutinnan att gränsen

satts vid en utdelning ej överstigande 8 000 kronor mot tidigare 10 000 kronor.

Utredningsmännen ha motiverat sitt förslag i denna del med att de,

såvitt gällde undantag från steriliseringsplikten, stannat vid att föreslå

gränsen satt till 8 000 kronor och att undantagsbestämmelserna i 1 kap.

borde anknyta därtill. Såsom jag närmare utvecklar i detaljmotiveringen

till 11 § förordar jag emellertid, att motsvarande belopp i fråga om skyldighet

att verkställa spärrkontoinsättning höjes till 10 000 kronor. Anled
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

ning föreligger ej att stadga annat belopp i 5 §, varför jag sålunda föreslår

höjning av beloppet i denna paragraf till 10 000 kronor.

Det av utredningsmännen föreslagna undantaget för vissa dotterbolag och

dotterdotterbolag överensstämmer till ordalagen med motsvarande stadganden

i de tidigare lagarna om utdelningsbegränsning. Med hänsyn till grunden

för detta undantag kan det icke anses gälla för dotter- och dotterdotterbolag

till utländska bolag. Till förebyggande av annan tolkning — som

kunde grundas därå att i 7 § tredje stycket uttryckligen angivits, att i där

åsyftade fall avsåges svenskt moderbolag — bör förtydligande av ordalagen

i 5 § ske.

6 §.

Utredningsmännen. Utredningsmännen anföra i anslutning till den i 6 §

föreslagna bestämmelsen:

Några exempel på fall, då dispens bör kunna meddelas, må anföras. EU

aktiebolag har av någon speciell anledning kraftigt sänkt utdelningen för

något eller några av jämförelseåren enligt 1 §. Särskilt om en sådan sänkning

ter sig som ett allenast tillfälligt avbrott i förd utdelningspolitik, kan

begränsningen av utdelningen .enligt 1 och 2 §§ framstå som obillig. Att

icke tillåta höjning av utdelning för bolag, som under de senaste åren på

grund av de utav kriget föranledda förhållandena hållit låga utdelningar,

kan jämväl i en del fall vara obilligt. Skäl för dispens kan också vara ändring

av räkenskapsår ävensom att staten har direkta ekonomiska intressen

av utdelningens höjd.

Att göra en uttömmande exemplifiering av tänkbara dispensfall är icke

möjligt. Enligt utredningens mening bör dispensrätten tillämpas med varsamhet

men dock användas som korrektiv mot obilliga följder som skulle

kunna uppkomma av en tillämpning av ifrågavarande bestämmelser.

Departementschefen. Såsom ytterligare exempel på tänkbara dispensfall

må nämnas de av mig i detalj motiveringen till 1 § berörda fusionsf allen.

Vidare må nämnas de av mig samtidigt omnämnda fallen, då efter nyteckning

av aktiekapital de nytecknade aktierna för år 1946 erhållit lägre utdelning

än de äldre aktierna eller då en nyteckning år 1947 skulle medföra

utdelningsminskning.

7 §.

Utredningsmännen. Utredningsmännen anföra beträffande de i 7 § första

stycket upptagna bestämmelserna:

Det må i detta sammanhang erinras, att spärrkontoinsättning beräknad

på den beslutade vinstutdelningen skall ske oberoende av om årsvinst föreligger.

Även om årsredovisningen utvisar förlust, skall insättning ske för den

vinstutdelning som verkställes med anlitande av andra för utdelning tillgängliga

medel, exempelvis en dispositionsfond.

Enligt aktiebolagslagen må aktiebolags årsvinst icke användas för utdelning,

i den mån vinsten åtgår för täckande av förlust från föregående år.

Det kan sålunda tänkas fali där aktiebolag är nödsakat att helt fondera en

uppkommen årsvinst. Enligt förevarande paragraf blir bolaget även i dessa

fall pliktigt att verkställa spärrkontoinsättning efter den i paragrafen angivna

högre procentsatsen. Berörda förhållande kan i vissa fall verka hårt

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

men står i överensstämmelse med de allmänna grundsatserna för den föreslagna

lagstiftningen. Någon generell undantagsbestämmelse i angivna hänseende

lärer förty ej böra uppställas. Svarare olägenheter av steriliseringsreglernas

tillämpning i avsedda fall torde kunna undvikas genom ett dispensförfarande

enligt 11 § andra stycket.

Beträffande de i 7 § andra stycket upptagna bestämmelserna anföra utredningsmännen

vidare:

Undantagsbestämmelsen i detta stycket utgår från principen att ett aktiebolags

vinstutdelning och årsvinst endast en gång skall drabbas av steriliseringsplikt

och intill de procentsatser som förut angivits. En liknande grundsats

gäller inom skattelagstiftningen, såtillvida att aktiebolag åtnjuter skattetrihet

för utdelning från annat aktiebolag (kommunalskattelagen 54 8 första

stycket under a).

Innebörden av undantagsbestämmelsen är i korthet följande. Då ifrågavarande

aktieinkomst hos det utdelande bolaget (A) redan blivit föremål för

sterilisering med 17 procent (17 procent av A:s beslutade vinstutdelning

ff.fl: for^a,.st a)> ,ska11 inkomsten hos det andra bolaget (B) icke ånyo

bh toremal för sterilisering, i den mån den användes för utdelning friån

bolaget B. Sterihseringsprocenten för den årsvinst som fonderas är emellertid

enligt / § högre än för den som utdelas, och därför bör full steriliseringsfrihet

icke galla beträffande sådan i bolaget B:s årsvinst ingående

inkomst från bolaget A, som ej åtgår för B:s egen utdelning. Skulle en del

av aktieinkomsten fonderas i bolaget B, bör sålunda den delen föranleda

s|erij.lsel''lng så att de båda bolagens sammanlagda steriliseringssumma

tor det fonderade beloppet motsvarar den procent som gäller för fondering

av arsvmst. Detta uppnås genom att bolaget B å sagda del av aktieinkomsten

steriliserar sa manga procent, som sterihseringsprocenten vid fondenng

ar högre an sterihseringsprocenten vid utdelning, eller 10 procent (27

procent —- 1/ procent). r

I den män årsvinsten i holaget B överstiger såväl vinstutdelningen som

me^^pricent mtradCr steriliserinSsPlikt enligt första stycket b), d. v. s.

ATi Praktlska Ska-1 hai det förevarande undantagsstadgandet utformats

SaÄ‘försla l,and skaM an“s *■>«“

Utredningsmännen anföra slutligen beträffande de föreslagna bestämmelserna

i 7 § tredje stycket:

Tredje stycket innehåller en speciell reglering av steriliseringsplikten i

egentliga koncerner eller det förhållande som föreligger då aktierna i ett

aktiebolag (dotterbolag) till mer än nittiofem procent ägas av annat aktiebo

ag (moderbolag). Praktiskt taget åsyftas alltså allenast s. k. helägda

dotterbolag. I sadana koncerner skall enligt den föreslagna regeln dotterbolagen

drabbas av steriliseringsplikt endast i den mån deras vinster fonderas

hos dem själva. I den mån vinsterna genom utdelning överföras till

moderbolaget, gripas de av steriliseringsreglerna icke hos dotterbolaget

utan hos moderbolaget, och steriliseringsbeloppets storlek blir beroende av

i vad man moderbolaget utdelar eller fonderar medlen. Koncerner av den

llragavarande typen komma sålunda att även i steriliseringsavseende behandlassasom

enhetliga företag; dotterbolagen äro blott osjälvständiga

tf t V* ft?retag,?ch esternas storlek hos ett dotterbolag är ofta icke

ett riktigt uttryck for räntabiliteten av dess rörelse. Endast moderbolagets

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

vinstförhållanden motsvara koncernens verkliga ekonomiska ställning och

rörelseresultat på ett sådant sätt som är jämförligt med förhållandet i ett

självständigt företag.

En förutsättning för tillämpning av stadgandet i tredje stycket är att moderbolaget

för ett belopp av sin årsvinst som motsvarar aktieinkomsten icke

tillämpar bestämmelserna i andra stycket. På grund av den utformning som

givits åt sistnämnda bestämmelser torde några särregler för andra koncernbolag

än de helägda dotterbolagen icke vara påkallade.

Det kan anmärkas att det föreslagna stadgandet hänför sig till svenska

dotterbolag, enär steriliseringsplikten enligt lagförslaget givetvis endast

kan omfatta svenska aktiebolag.

Med hänsyn till grunden för undantagsbestämmelserna i andra och tredje

styckena kunna desamma endast gälla vinster för räkenskapsår som omfattas

av lagstiftningen.

Yttrandena. Vad först angår bestämmelserna i 7 § första stycket

har redareföreningen föreslagit, att spärrkontobeloppen skulle få insättas

å spärrat konto i affärsbank.

Industriförbundet har i anledning av utredningsmännens yttrande, att

någon generell undantagsbestämmelse från steriliseringsplikten icke borde

uppställas för de fall, att aktiebolags årsvinst helt åtginge för täckande av

förlust från föregående år, anmärkt att en sådan generell undantagsbestämmelse

vore motiverad av starka billighetsskäl och under alla förhållanden

påkallad i fråga om förlust som uppkommit under år 1947 eller motsvarande

räkenskapsår. Industriförbundet har vidare gjort gällande, att

förevarande bestämmelser medförde irrationella verkningar, därest ett bolag

fonderade en viss del av vinsten för år 1947 eller motsvarande räkenskapsår

och spärrkontoinsättning för denna del skedde med 27 procent men den

fonderade vinsten påföljande år på grund av försämrat resultat av rörelsen

utdelades. Ett stadgande om frigörelse av spärrkontomedel med ett belopp,

motsvarande 10 procent av den närmast föregående år fonderade men sedermera

utdelade vinsten, vore motiverat och det syntes rimligt, att i ett

sådant stadgande tillika föreskreves, att fonderingar, verkställda under det

närmast föregående året, vid utdelning skulle anses tagna i anspråk före tidigare

fonderingar.

Jämväl vissa andra näringsorganisationer ha framfört liknande synpunkter,

därvid köpmannaförbundet bland annat framhållit, att föreskrivandet

av steriliseringsplikt även för de fall då årsvinsten åtginge för täckande av

förlust framslode som en höggradig orättvisa särskilt om förlusten huvudsakligen

vållats av stora skatteutgifter eller genom åtgärder från statens sida

såsom ransoneringar o. d.

KnmmerskoUcgium bar beträffande de fall, då årsvinsten åtginge för täckande

av förlust, framhållit att något principiellt hinder icke förelåge mot

att de å spärrkonto insatta medlen bokföringsmässigt upptoges såsom täckning

för tidigare års förluster. På grund därav ansåge kommerskollegium,

att någon generell undantagsregel icke borde uppställas. Förslaget om delvis

bävande av spärren, därest tidigare fonderad vinst utdelades för år 1948

eller motsvarande räkenskapsår, funne kommerskollegium värt beaktande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Vad angår bestämmelserna i7§ andra stycket har industriförbundet

framhållit, att i den mån utdelning från ett aktiebolag till ett annat

fonderades hos det aktieägande bolaget, drabbades enligt förevarande

stycke denna aktieinkomst av sterilisering dels med 17 procent hos det utdelande

bolaget och dels med 10 procent hos det aktieägande bolaget. I den

mån den hos det aktieägande bolaget fonderade vinsten sedermera utdelades,

borde den få avdragas vid fastställande av spärrkontoinsättning enligt

första stycket a). Andra stycket borde omredigeras så att därav klart framginge

att dylik avdragsrätt förelåge. Därjämte borde jämlikt principen att

ett aktiebolags vinstutdelning och årsvinst endast en gång skulle drabbas

av steriliseringsplikt intill de i första stycket angivna procentsatserna, ett

belopp, motsvarande 10 procent av den för ett år hos det aktieägande bolaget

fonderade men påföljande år utdelade aktieinkomsten, frigöras från

spärrkontot. Ett stadgande härom eller ett uttalande att spärrkontonämnden

borde jämlikt 18 § förordna om sådan frigörelse vore erforderligt. Såsom

andra stycket vore utformat förelåge skyldighet för ett aktieägande bolag

att för utdelning, som år 1947 uppburits från annat bolag för år 1946,

verkställa insättning enligt första stycket. Andra stycket vore nämligen icke

tillämpligt å sådan inkomst. Följden härav bleve, att skyldighet att verkställa

insättning å spärrkonto komme att föreligga beträffande vinst under

tre ur, vilket icke torde ha åsyftats. En tilläggsbestämmelse erfordrades enligt

vilken vinst, förvärvad under räkenskapsår som utgått före den 31 december

1947, trots att den utdelades till annat aktiebolag, icke till någon del

skude medräknas vid fastställande av det aktieägande bolagets skyldighet

att insätta spärrkontobelopp.

te Jämväl vissa andra nänngsorganisationer ha framfört liknande synpunk
Kommerskollegium

har beträffande frågan om behandlingen av inkomst

som utgjorde utdelning för år 1946 framhållit, att förevarande bestämmelse

avsage att undvika dubbelsterilisering och att någon sterilisering av vinsten

eller utdelningen för år 1946 icke skett samt att därför anledning knappast

syntes föreligga att utsträcka undantagsbestämmelsen i andra stycket.

Beträffande de i 7 § tredje stycket upptagna bestämmelserna ha

i remissyttrandena framförts samma synpunkter om spärrkontoinsättning

å inkomst i form av utdelning för 1946 som nyss återgivits. Därutöver har

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare — under åberopande

av att i dotterbolag i regel fonderades allenast mindre belopp, varför det

vore föga rationellt att stadga skyldighet för dem att insätta spärrkontomedel

ifrågasatt att dotterbolag befriades från insättningsskyldighet för

fonderade belopp.

Departementschefen. Vad först angår de i 7 § första stycket upptagna bestämmelserna

har i ett yttrande föreslagits, att spärrkontomedlen skulle få

insättas i affärsbank. Detta förslag kan jag icke biträda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Tillräckliga skäl ha enligt min mening icke anförts för införandet av en

generell bestämmelse om undantag från skyldigheten att verkställa insättning

å spärrkonto i de fall då årsvinsten åtgår för täckande av förlust. Jag

vill därvid särskilt erinra om att hinder icke föreligger att bokföringsmässigt

upptaga spärrkontomedlen såsom täckning för tidigare års förlust. Ej

heller kan jag biträda det i en del yttranden framförda förslaget om frigörelse

av viss del av de enligt första stycket b) för år 1947 eller motsvarande

räkenskapsår insatta spärrkontomedlen, därest till följd av försämrat

resultat av rörelsen de fonderade medlen följande ar användes för utdelning.

Till en början är att märka att ett sådant stadgande skulle bryta

mot den till grund för lagförslaget liggande principen att varje räkenskapsår

betraktas som en enhet. Vidare skulle stadgandet förutsätta en noggrann

prövning huruvida orsaken till att utdelningen det senare året skedde med

anlitande av fonderade medel vore en reell försämring av verksamheten

eller huruvida anledningen därtill vore att söka i särskilda avsltrivningsoch

värderingsförhållanden. I den mån bolaget hade andra fonderade vinstmedel

än dem, som fonderats av vinsten för 1947 eller motsvarande räkenskapsår,

torde det för övrigt vara tvivelaktigt om något skäl alls föreligger

för frigörelse. Slutligen vill jag framhalla att ett stadgande av föreslaget

innehåll skulle innebära att bolag, som för förluståret lämnade utdelning

med anlitande av fonderade medel, skulle beredas en förmån i förhållande

till bolag som nämnda år inställde utdelningarna.

Beträffande 7 § andra stycket har i ett par yttranden ifrågasatts, att

ett aktieägande bolag, som ett år fonderat en del av sin vinst och därmed

en del av sin aktieinkomst, enligt förslaget skulle, om utdelning påföljande

år skedde med anlitande av fonderade medel, vara berättigat att vid fastställande

av spärrkontobeloppet avdraga vad som svarade mot den tidigare

fonderade aktieinkomsten. En sådan tolkning av den av utredningsmännen

föreslagna lagtexten — vilken tolkning måste förutsätta att den fonderade

vinsten alltjämt skulle betraktas såsom inkomst av utdelning — synes icke

grundad. Ej heller har jag för min del funnit anledning att föreslå ändring

av utredningsmännens förslag vare sig i syfte att införa den ifiågasatta

avdragsrätten eller för att tillgodose önskemålet att en senare utdelning

av fonderade medel skulle medföra rätt till frigörelse av redan insatta spärrkontomedel.

I detta hänseende hänvisar jag i övrigt till vad jag nyss anfört.

Vad därefter beträffar inkomst, som ett aktieägande bolag åtnjutit under

år 1947 (motsvarande räkenskapsår) och som avser utdelning för år 1946

från annat bolag, föreligger icke här någon dubbelsterilisering, varför

ändring av utredningsmännens förslag icke ur denna synpunkt ar påkallad.

Emellertid kan icke bestridas, att den föreslagna utformningen av

7 § andra stycket kan medföra sterilisering av mera än två års vinster,

vilket kan sägas strida mot förslagets allmänna syfte. Detta synes särskilt

påtagligt beträffande s. k. belagda dotterbolag för vilka särskilda — i detta

hänseende likartade — regler givits i 7 § tredje stycket. Den föreslagna utformningen

medför dock icke, alt tre års vinster bliva i deras helhet föremål

för sterilisering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Den närmare innebörden av andra stycket i utredningsmännens förslag

torde lämpligen böra klargöras genom följande exempel, därvid det utdelande

bolaget betecknas såsom bolaget A och det aktieägande bolaget såsom

bolaget B. Vidare antages att bolagens räkenskapsår sammanfalla med kalenderåret.

Den del av A:s vinst för år 1946, som år 1947 utdelas till B,

steriliseras 1948 hos B med 17 resp. 27 procent beroende på om den utdelas

från B eller ej. Den del av A:s vinst för 1947, som fonderas hos A, steriliseras

år 1948 med 27 procent hos A, den del som utdelas steriliseras samma

år med 17 procent hos A, varjämte sistnämnda del, i den mån den fonderas

hos B, steriliseras med ytterligare 10 procent år 1949. A:s vinst för 1948 steriliseras,

i den mån den fonderas hos A, med 27 procent hos A år 1949 och,

i den mån den utdelas, med 17 procent hos A år 1949. För detta år blir

däremot den del, som utdelas till B men hos B fonderas, icke underkastad

någon tilläggssterilisering med 10 procent, enär B uppbär denna utdelning

först år 1949 och den alltså ingår i B:s vinst för ett räkenskapsår som

icke omfattas av lagen. (Här bortses från det fall att B trots att utdelningen

uppbäres först 1949 redovisar inkomsten för år 1948, vilket kan ske i koncernförhållanden.

) Av exemplet framgår, att å ena sidan en del av A:s

vinst för år 1946, nämligen den del som utdelas till B, steriliseras samt att

å andra sidan den del av A:s vinst för 1948, som fonderas hos B, blir föremål

för sterilisering med endast 17 procent.

Om man vill strängt hålla fast vid att steriliseringen bör avse blott två

års vinster, kan den översterilisering utredningsmännens förslag i nyssnämnda

fall innebär undvikas på något av följande två sätt. Den ena lösningen

skulle innebära, att man helt undantoge aktieutdelning, som uppburits

för 1946 (motsvarande räkenskapsår), men samtidigt utsträckte steriliseringsskyldigheten

i tiden så att — för att åter anknyta till exemplet

— den del av A:s utdelning för 1948, som av B fonderades 1949, steriliserades

hos B med 10 procent 1950. En annan lösning vore, att A:s utdelning

för år 1946 till B endast steriliserades med 10 procent å den del därav,

som fonderades hos B, och att utredningsmännens förslag i övrigt lämnades

orubbat. Denna lösning skulle innebära att två års vinster bleve fullständigt

steriliserade. Författningstekniskt skulle den sist angivna utvägen

innebära, att de i andra stycket första punkten upptagna orden »för

räkenskapsår som i första stycket sägs» finge utgå.

För min del anser jag att det framställda önskemålet på grund av de

skäl som anförts till stöd för detsamma bör tillgodoses. Vid valet mellan

de båda metoderna för lösning av frågan bör särskilt beaktas, att det förstnämnda

alternativet skulle innebära att lagstiftningen utsträcktes i tiden

allenast för lösande av en fråga av relativt ringa betydelse. Detta synes

olämpligt och bland annat med hänsyn härtill förordar jag, att det senare

alternativet gives företräde.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att ytterligare en ändring synes

böra vidtagas i utredningsmännens förslag, i vad angår 7 § andra stycket.

Det undantag, varom stadgas i detta stycke, bör nämligen icke gälla med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

79

avseende å aktieutdelningar från bolag, vilka äro befriade från skyldigheten

att insätta spärrkontomedel enligt 11 § eller på grund av särskilt med

stöd av nämnda paragraf meddelat beslut.

Vad slutligen angår bestämmelserna i 7 § tredje stycket bliva, med den

utformning 7 § erhållit i utredningsmännens förslag, mera än två års vinster

föremål för sterilisering om man ser på koncernen i dess helhet. Den

av mig föreslagna omformuleringen av andra stycket skulle visserligen

automatiskt medföra rättelse även beträffande de i tredje stycket avhandlade

fallen. Emellertid förordar jag av redaktionella skäl, att stadgandet gives

den utformningen att dotterbolag icke skall vara pliktigt att göra insättning

på spärrkonto för vad som utdelas till moderbolaget, därest sistnämnda

bolag vid beräkning av det belopp, varmed spärrkontoinsättning

skall av detta bolag verkställas, i inkomsten inräknar jämväl utdelningsbeloppet.

— I administrativ ordning torde böra föreskrivas, att dotterbolag

i fall som här avses skall i samband med deklarationen förete förklaring

av moderbolaget, att sistnämnda bolag kommer att redovisa ifrågavarande

utdelningsbelopp.

Till slut må understrykas, att en i alla avseenden tillfredsställande lösning

av de problem, som äro förenade med försöken att undgå dubbelsterilisering,

är svår att uppnå. I de fall då en strikt tillämpning av xlagbestämmelserna

skulle strida mot grunderna för lagen stå emellertid möjligheterna

till dispens eller förordnande om insatta medels frigörande

öppna.

8 §.

Beträffande de fall, då spärrkontonämnden jämlikt 8 § andra stycket har

att verkställa uppskattning av årsvinsten, anföra utredningsmännen att till

ledning för nämndens uppskattning tjänade dels den deklaration, som enligt

12 § alltid skulle föreligga inom sju månader efter räkenskapsårets utgång,

dels ock de uppgifter som nämnden inhämtade enligt 13 och 20 §§. Att

nämnden vid sin uppskattning skulle beakta reglerna i 9 § rörande årsvinstens

bestämmande vore uppenbart.

9 §.

Utredningsmännen. Beträffande 9 § 1 mom. anföra utredningsmännen, att

det ansetts skäligt att vid vinstens bestämmande avdrag medgåves för skatter

till ett belopp, som enligt bokföringsmässiga grunder ansåges böra uppföras

som kostnad under året. För den händelse den av bolaget erlagda preliminära

skatten kunde antagas komma att väsentligt understiga den slutliga

skatten borde i enlighet härmed en avsättning vara motiverad. Om bolaget

hade en skattetvist oavgjord kunde det vidare inträffa att det ifrågavarande

året belastades med en extraordinär slcatteutgift som belöpte på ett

tidigare år. Avdrag borde medgivas för eu sådan skatteutgift i den mån den

affärsmässigt borde belasta räkenskapsåret i fråga.

I fråga om bestämmelserna i 2 mom. anföra utredningsmännen följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kungi. Maj.ts proposition nr 181.

Den i förslaget upptagna regeln innebär att vid vinstberäkningen godkännas

samma avdrag som vid taxering. Förslaget garderar således mot att bolaget

i böckerna gör dolda fonderingar i den utsträckning sådana fonderingar

icke accepteras vid taxering. Ett bolag har sålunda fri avskrivning å inventarier

när så är förhållandet enligt punkt 4 av anvisningarna till 29 §

kommunalskattelagen. Däremot äger bolaget vid beräkningen av vinsten

icke upptaga mera än en normal avskrivning å fastigheter. Avdrag för värdeminskning

å aktier och obligationer är endast undantagsvis medgivet.

Med tillgångar för stadigvarande bruk avses enligt detta mom. även sådana

tillgångar som omnämnas i punkt 5 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.

Det har i en av taxeringsrevisorn Ernst Anneli på offentligt uppdrag den

10 november 1947 upprättad promemoria ifrågasatts att genom särskild

lagstiftning reglera rätten till avdrag vid taxering för avskrivning å rättighet

till leverans av vissa tillgångar för stadigvarande bruk. Vad som i detta

hänseende kan komma alt bliva gällande vid taxering kommer med den formulering

lagstadgandet erhållit även att avse beräkning av den vinst som

lägges til! grund för spärrkontoavsättning.

I ett hänseende är lagförslaget liberalare än skattereglerna. Förslaget medgiver

avdrag för varje avskrivning som betingas av att tillgångar avsevärt

förlorat i värde trots att sådana avskrivningar icke alltid godtagas vid taxering.

Beträffande fordringar gäller att bolaget vid den ifrågavarande vinstberäkningen

äger tillgodonjuta avdrag så snart avskrivningen är betingad av

att fordringen blivit osäker eller värdelös. Det har förutsatts att denna regel

har tillämpning å samtliga fordringar vare sig det är fråga om varufordringar

eller icke.

Utredningsmännen anföra vidare beträffande bestämmelserna i 9 § 3

inom., att beskattningsnämnderna enligt stadgad praxis godkände den i räkenskaperna

verkställda värdesättningen av omsättningstillgångar och förbrukningsartiklar

såsom lager av råvaror, halv- och helfabrikat, handelslager

m. in., därest denna överensstämde med god köpmannased inom det

slag av rörelse varom fråga vore. Rätten att vid taxering njuta avdrag för

nedskrivning å leveranskontrakt å dylika tillgångar vore däremot mera inskränkt.

Vad slutligen angår de föreslagna bestämmelserna i 4 mom. motiveras dessa

av utredningsmännen på följande sätt:

Utredningen har ansett önskvärt alt ange i vilken omfattning vid vinstberäkning

enligt lagförslaget en boklöringsåtgärd bör jämställas med en

vinstdisposition. Genom exemplifieringen anges att som vinstdisposition i

princip skall betraktas varje fondavsättning eller reservering, som avser

framtida utgifter, oavsett om åtgärden föranledes av ett aktuellt behov. Som

vinstdispositioner betraktas således, då fråga är om beräkning av vinsten

enligt detta förslag, uppläggandet av nybyggnadsfond, rationaliseringsfond

eller avsättning för framtida underhåll av tillgångar t. ex. för reparation av

byggnader. Utredningen har dock ansett lämpligt att meddela en särskild

undantagsbestämmelse beträffande investeringsfonder och pensionsstiftelser

med hänsyn till det särskilda intresse, som är knutet till att bolagen

verkställa avsättningar för sådana ändamål.

Yttrandena. Vad först angår bestämmelserna i 1 mom. har taxeringsintendenten

i Göteborgs och Bohus län ifrågasatt, att avdrag icke skulle godkän
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

81

nas för skatter, som icke hänförde sig till räkenskapsåret i fråga, och att

avdrag sålunda icke skulle medgivas för krigskonjunkturskatt eller skatt

som utginge enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen.

I fråga om de i 1 mom. föreslagna bestämmelserna har bank- och fondinspektionen

framhållit, att det understundom förekomme att för visst ändamål

reserverade, redan beskattade medel via vinst- och förlustkontot överfördes

till dispositions- eller annan dylik fond. Så kunde bliva fallet exempelvis

med de i betänkandet åsyftade skattereserverna. Inspektionen förutsatte

att icke någon del av dessa medel avsåges skola läggas till grund för

beräkning av spärrkontoinsättning.

Taxering sintendenten i Göteborgs och Bohus län har givit uttryck för

samma uppfattning samt tillika framhållit, att om en investeringsfond återfördes

till beskattning fondens belopp borde tilläggas årsvinsten och tagas

i beräkning vid bestämmandet av spärrkontoinsättning.

Departementschefen. Avgörande för frågan, i vad mån avdrag för skatt som

icke belöper på räkenskapsåret skall godkännas, är enligt utredningsmännens

förslag den omständigheten huruvida skatteutgiften enligt bokföringsmässiga

grunder bör uppföras som kostnad under året. Om ett bolag under

åren 1947 och 1948 (eller motsvarande räkenskapsår) bokför som kostnad

skatter, som förfalla till betalning nämnda år men hänföra sig till tidigare

års vinster, torde avdraget i regel böra godtagas, såframt bolaget icke

redan har reserverade medel avsedda för skatteutgiften. Sådana medel får

bolaget anses ha, då en för den ifrågavarande skattelikviden speciellt upplagd

skattereserv finnes, och dylika speciella reserveringar kunna även ingå

i eu allmän skattereserv. Har ett bolag överfört en tidigare bunden men numera

frigjord skattereserv till disponibla medel eller eljest förfogat däröver för

annat ändamål än skattebetalning trots att bolaget hade anledning att räkna

med eftersläpande skatt, synes man böra utgå ifrån att skattereserven i

första hand bort kvarstå som reserv för den eftersläpande skatten; i ett dylikt

fall bör årsvinsten sålunda icke få reduceras med det för skattens betalande

erforderliga beloppet.

Vad härefter angår de i 9 § 2 mom. upptagna bestämmelserna må först

erinras om att den av utredningsmännen omförmälda, av taxeringsrevisorn

E. Anneli upprättade promemorian lagts till grund för en till årets riksdag

avlåten proposition med förslag till viss reglering av rätten till nedskrivning

av leveranskontrakt å inventarier (nr 42). Därest propositionen antages

av riksdagen, komma de däri föreslagna reglerna att automatiskt bliva

tillämpliga även vid beräkning av årsvinst enligt nu förevarande lag.

I de fall, då enligt 9 S 2 mom. viss avskrivning godkännes endast i den

mån den betingats av att tillgången förlorat i värde, kräves regelmässigt att

bolaget gör eu dylik värdenedgång sannolik. Enligt 100 § 7 mom. nya lagen

om aktiebolag skall å affärsvärde eller goodwill, som upptagits som anläggningstillgång

vid övertagande av rörelse, avskrivning årligen ske med skäligt

belopp, i regel dock med minst en tiondel. Vidare må enligt 100 § 8

mom. samma lag vissa organisationskostnader upptagas såsom anläggnings•i

liihang till riksdagens protokoll 10A8. 1 sand. Nr 181.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Mahts proposition nr 181.

tillgång, men skall därå årligen avskrivning ske med skäligt belopp, i regel

med minst en femtedel. Sådana avskrivningar äro i regel icke avdragsgilla

vid taxering. Emellertid torde i dessa fall icke böra fordras, att bolaget gör

värdenedgången sannolik. I den mån avskrivningen icke överstiger vad bolaget

jämlikt stadgandena i 100 § 7 och 8 mom. aktiebolagslagen varit skyldigt

att avskriva på nu angivna tillgångar, synes det nämligen befogat att

presumera att en värdenedgång föreligger.

Vad härefter angår bestämmelserna i 4 mom. böra — därest för visst ändamål

reserverade, redan beskattade medel via vinst- och förlustkontot överföras

till dispositionsfond eller annan dylik fond — sådana medel självfallet

icke inräknas i årsvinsten. Däremot bör, om ett bolag gjort avsättning

till investeringsfond under det tidigare av de år lagstiftningen avser och

beloppet under det därpå följande året helt eller delvis återföres till beskattning,

det återförda beloppet anses ingå i årsvinsten för det år detsamma skall

upptagas såsom skattepliktig intäkt; ett uttryckligt stadgande härom torde

erfordras.

10 §.

Utredningsmännen. För att handlägga ärenden rörande spärrkontomedel

skall enligt utredningsmännens förslag finnas en av Kungl. Maj :t utsedd

nämnd (spärrkontonämnden) bestående av fem ledamöter med suppleanter

för en var av dem. Av ledamöterna skall en vara eller hava varit innehavare

av domarämbete. Övriga ledamöter skola utses så att i nämnden komma att

företrädas insikt och erfarenhet i aktiebolagsförvaltning samt i anställdas

arbetsförhållanden och därmed förbundna avtalsfrågor. Vad sålunda stadgats

skall jämväl gälla suppleanterna.

Mot nämndens beslut må klagan enligt förslaget föras hos Kungl. Maj :t

genom besvär, vilka skola hava inkommit till finansdepartementet sist på

tjugonde dagen efter den dag klaganden erhållit del av beslutet. Ändå att

klagan föres går beslutet i verkställighet, där Kungl. Maj :t icke annorlunda

förordnar.

Utredningsmännen hava i denna del anfört:

Beslut i nämnden föreslås skola fattas med enkel majoritet. Någon särskild

regel angående beslutförhet synes icke påkallad; nämnden måste sålunda

vara fulltalig vid besluts fattande.

Ehuru något starkare behov att införa möjlighet till klagan över spärrkontonämndens

beslut knappast torde föreligga, har utredningen dock ansett

sådan möjlighet böra finnas, och i förevarande paragraf sista stycket

har upptagits en bestämmelse av innebörd att klagan över nämndens beslut

må föras hos Kungl. Maj :t i statsrådet (finansdepartemetet). Det har ifrågasatts,

att den slutliga rättsliga prövningen av vissa ärenden rörande spärrkontoinsättning

lämpligen borde ankomma på regeringsrätten. Med hänsyn

bl. a. till önskvärdheten att i förevarande avseende uppställa en enhetlig

regel och till att fråga här är om ett summariskt förfarande med krav på

ett snabbt avgörande har utredningen funnit övervägande skäl tala för den

nyss angivna bestämmelsen.

Yttrandena. Beträffande spärrkontonämndens sammansättning har överståthållarämbetet

föreslagit, att i stället för den ledamot, som skall vara

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

83

eller ha varit innehavare av domarämbete, skall kunna utses annan lagkunnig

person med administrativ erfarenhet, varjämte ämbetet — liksom även

länsstyrelsen i Stockholms län och redareföreningen — ifrågasatt, att en av

ledamöterna skulle vara en i skatterättsliga förhållanden insiktsfull och erfaren

person. Industriförbundet och köpmannaförbundet samt flera handelskammare

ha — med åberopande av att de frågor spärrkontonämnden

finge att pröva huvudsakligen vore av företagsekonomisk natur och icke sällan

av invecklad och svårbedömd beskaffenhet — framhållit att av nämndens

ledamöter krävdes insikt icke blott i aktiebolags förvaltning utan framför

allt i aktiebolags finansiering och redovisning samt att dessa krav på

ledamöternas kompetens klart borde angivas i lagen. Skånes handelskammare

har givit uttryck åt den uppfattningen, att för avgörandet av de frågor,

som ankomme på nämnden, insikter i de anställdas arbetsförhållanden

och därmed förbundna avtalsfrågor icke erfordrades och — i likhet med

redareföreningen — föreslagit att stadgandet härom skulle utgå.

Redareföreningen har vidare anmärkt, att uppkommande tvister angående

beräkningen av bolagens årsvinster komme att avse tillämpningen av

skatteförfattningarna, och med hänsyn därtill föreslagit att klagan över

spärrkontonämndens beslut skulle föras hos regeringsrätten.

Departementschefen. Utredningsmännens förslag om nämndens sammansättning

anser jag mig böra biträda. Med anledning av vad som anförts i

vissa remissyttranden vill jag erinra om att förslaget ger möjlighet att,

därest så befinnes lämpligt, utse ledamöter som ha sakkunskap på andra

områden än de i förslaget angivna, t. ex. det skatterättsliga. Att i lagtexten

närmare än som skett ingå på kvalifikationsgrunderna synes icke erforderligt.

Anmärkas må att uttrycket »insikt och erfarenhet i aktiebolagsförvaltning»

är så vidsträckt till sin innebörd att det även täcker kvalifikationer

med avseende å aktiebolags finansiering och redovisning.

På de av utredningsmännen anförda skälen och då spärrkontonämnden

kan få att behandla ej blott frågor av skatterättslig natur utan även frågor

om dispens och frigörande av medel från spärr, anser jag att fullföljd bör

ske hos Kungl. Maj :t i statsrådet.

it §■

Utredningsmännen. Enligt vad utredningsmännen föreslå i 11 § första stycket

första punkten skola från skyldighet att verkställa spärrkontoinsättningar

fritagas bankaktiebolag, försäkringsaktiebolag samt aktiebolag, som avses

i förordningen angående försäljning av rusdrycker. Enligt andra punkten

skall detsamma gälla annat aktiebolag beträffande räkenskapsår, för

vilket varken vinstutdelningen eller årsvinsten överstiger 8 000 kronor.

Beträffande det föreslagna stadgandet i första punkten anföra utredningsmännen

:

Bland de grupper av bolag som generellt föreslås skola vara fritagna från

steriliseringsskyldigheten märkas främst bankaktiebolagen och försäkringsaktiebolagen.

Skälen härför hava närmare utvecklats i den allmänna motiveringen.

Generellt undantag förordas vidare för de aktiebolag som avses i

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 181.

rusdrycksförsäljningsförordningen, d. v. s. partihandelsbolaget ( Aktiebolaget

Vin- & Spritcentralen), systembolagen (för närvarande omkring 40)

samt restaurangbolag med dess i förordningen omtalade dotterbolag, genom

vilka restaurangbolaget driver sin restaurangrörelse. Utmärkande för dessa

bolag är bl. a. att det allmänna har avgörande inflytande å bolagens ledning

samt att detaljerade föreskrifter gälla beträffande utdelningen till aktieägare

och dispositionen över bolagens årsvinster. Till övervägande del

skola vinsterna inlevereras till statsverket. De i rusdrycksförsäljningsförordningen

omförmälda aktiebolagen torde böra helt undantagas från tilllämpningen

av steriliseringsbestämmelserna.

Vad angår andra aktiebolag, däri staten har ett övervägande eller väsentligt

inflytande (exempelvis Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet), lärer

jämväl stundom anledning föreligga att de icke böra inbegripas under steriliseringsplikten.

Sådana fall få behandlas dispensvägen enligt förevarande paragraf andra

stycket.

I detta sammanhang förtjänar uppmärksammas järnvägsaktiebolagen,

för vilka vissa speciella föreskrifter meddelas i lagen den 22 juni 1911 om

järnvägsaktiebolag samt i lagen den 3 juli 1930 om bokföring vid enskild

järnväg. Enligt sistnämnda lag regleras i detalj järnvägsbolagens bokföring,

avskrivningsskyldighet och därmed sammanhängande fondbildning. I lagen

om järnvägsaktiebolag stadgas restriktioner med avseende å järnvägsaktiebolags

rätt att utdela vinst. Antalet bestående järnvägsbolag utgör omkring

45. Därav äro en del, efter genomfört förstatligande av företagen, i likvidation.

Några bolag ägas av staten.

Det torde kunna antagas att en tillämpning av steriliseringsreglerna på

järnvägsaktiebolagen stundom kan leda till olägenheter. Något skäl att medgiva

direkt undantag i lagen från dessa regler för järnvägsbolagen synes

emellertid icke föreligga. Bolagen bli sålunda enligt förslaget hänvisade att,

om så finnes påkallat, söka dispens från samma regler enligt stadgandet i

andra stycket av förevarande paragraf.

Vad angår undantagsbestämmelsen i andra punkten i fråga om vissa

mindre aktiebolag anföra utredningsmännen:

Ett undantag i denna riktning lärer vara nödvändigt redan på den grund

att det administrativa förfarandet i anslutning till steriliseringsreglerna

skulle bli alltför tungrott därest även de minsta bolagen inbegripas under

reglerna. Därjämte skulle effekten av reglernas tillämpning på de minsta

bolagen bli tämligen ringa.

Inom utredningen har det varit föremål för tvekan, huru den övre gränsen

för de mindre bolag, som undantagas från steriliseringsreglerna, borde

fastställas. Skäl ha ansetts tala för att denna gräns borde sättas ganska lågt,

exempelvis till att varken vinstutdelningen eller årsvinsten överstege 5 000

kr. Uredningen har enat sig om att föreslå att gränsen fastställes till 8 000

kr. Godtages detta förslag, vinnes utan tvivel frihet från steriliseringsplikt

för ett mycket stort antal bolag. Huru stort kan emellertid med tillgängligt

statistiskt material icke utredas. Anmärkas må att därest ifrågavarande

gräns kunnat bestämmas efter aktiekapitalets storlek, man med ledning av

den statistiska undersökningen som år 1933 gjordes rörande aktiebolagens

förhållanden kunnat fastslå det antal aktiebolag som fallit utanför bestämmelsernas

tillämpning. Av de aktiebolag som omfattades av undersökningen

hade sålunda omkring 70 procent ett aktiekapital å högst 100 000 kr. Aktiekapitalets

storlek är emellertid icke någon tillförlitlig mätare å bolagens

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

85

storlek eller omslutning och man kan ej heller av statistiken över bolagens

aktiekapital dra några säkra slutsatser rörande bolagens årsvinster.

Enligt vad utredningsmännen vidare föreslå i 11 g andra stycket skall

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, spärrkontonämnden

kunna medgiva aktiebolag undantag från bestämmelserna i 7 §, där så finnes

påkallat ur allmän synpunkt eller ock ett fullgörande av bestämmelserna

kan väntas medföra avsevärda betalningssvårigheter för bolaget eller särskilda

skäl eljest föreligga som böra föranleda undantag.

Utredningsmännen yttra rörande ifrågavarande stadgande:

Såsom exempel å fall som torde kunna falla under stadgandets första led

må nämnas bolag, där ett statligt intresse kräver att årsvinstens utbetalande

från bolaget ej hindras av steriliseringsbestämmelserna eller där dessa bestämmelsers

tillämpning skulle förhindra eller försvåra möjligheten för en

ur allmän synpunkt angelägen investering. Stadgandets senare led tar mera

sikte på förhållandena hos det ifrågavarande bolaget självt. Detsamma kompletteras

i viss mån av regeln i 18 § första stycket första punkten angående

medels frigörande från spärr.

Befogenheten att lämna dispens föreslås skola tillkomma Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, spärrkontonämnden. I de fall

Kungl. Maj :t prövar dispensfrågor lärer regelmässigt nämndens yttrande

komma att inhämtas.

Det kan slutligen påpekas, att ett dispensmedgivande ej nödvändigt synes

böra gå ut på ett fullständigt undantag från steriliseringsplikten; ett undantag

till viss del lärer även kunna ifrågakomma.

Utredningsmännen ha vidare i anslutning till de ifrågavarande bestämmelserna

redogjort för vissa branschstiftelser vilka inrättats i anledning av

särskilda överenskommelser mellan statens bränslekommission, å ena, samt

svenska trävaruexportföreningen, svenska cellulosaföreningen och svenska

trämasseföreningen, å andra sidan. I en till finansdepartementet den 4 december

1947 ingiven skrivelse ha nämnda tre sammanslutningar framhållit,

att enligt sagda överenskommelser en sterilisering av penningmedel redan

genomförts för företag som tillverkade cellulosa och slipmassa för avsalu

in. fl., att denna sterilisering beräknades uppgå till cirka 105 miljoner kronor

samt att det icke syntes rimligt att de av sammanslutningarna företrädda

industriföretagen skulle åläggas att härutöver, jämte övriga industriföretag

som icke betungats med motsvarande bestämmelser, sterilisera viss

del av bolagens vinster. Sammanslutningarna ha därför hemställt att vederbörlig

hänsyn måtte tagas till de sålunda genomförda steriliseringsåtgärderna

vid utformningen av den nu förevarande lagstiftningen om dispositionen

av bolagens vinstmedel.

Den nyssnämnda skrivelsen överlämnades till utredningsmännen, vilka

i anledning därav anfört följande:

I anledning av den av de tre sammanslutningarna väckta frågan, till vilken

utredningen icke kunnat laga närmare ställning, må framhållas alt den

fondering av medel som sker genom inbetalning till de nämnda branschstiftelserna

icke är helt jämförlig med den sterilisering som åsyftas med denna

lagstiftning. Utredningen förutsätter emellertid att Kungl. Maj :t, med stöd

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

av dispensregeln i förevarande paragraf, kominer att pröva, huruvida och i

vad mån undantag i berört hänseende bör medgivas från steriliseringsplikten

enligt lagförslaget.

Yttrandena. Beträffande frågan vilka grupper av aktiebolag, som generellt

skola vara fritagna från insättningsskyldigheten har handelskammaren i

Gävle uttalat att giltiga skäl knappast syntes föreligga för fritagande av de

i rusdrycksförsäljningsförordningen avsedda bolag som dreve restaurangrörelse,

vilka i förhållande till privatägda restaurangbolag redan intoge en

viss förmånsställning. Skånes handelskammare har, med åberopande av att

samma skäl som föranlett att bankaktiebolagen fritagits från insättningsskyldighet

kunde anföras till stöd för att hypoteksaktiebolagen fritoges, föreslagit

att generellt fritagande stadgades för sistnämnda bolag.

I skrivelsen från de fem hypoteksaktiebolagen ha dessa hemställt, att till

prövning måtte upptagas frågan om icke hypoteksaktiebolagen borde fritagas

från insättningsskyldighet. I skrivelsen har framhållits, att hypoteksaktiebolagens

utlåningsrörelse i form av inteckningskrediter uppginge till

närmare 700 miljoner kronor och att deras sammanlagda årsvinst utgjorde

omkring 0,8 miljon kronor. Samma överväganden, som föranlett bankaktiebolagens

och försäkringsbolagens fritagande, nämligen att steriliseringstvång

för dessa bolag skulle ur inflationsbekämpande synpunkt ha liten

betydelse, vore tillämpliga å hypoteksaktiebolagen. Sistnämnda bolags vinster

vore ringa i förhållande till sakförsäkringsaktiebolagens. Hypoteksaktiebolagens

nyutlåning avsåge till övervägande del byggnader inom det statligt

stödda bostadsprogrammets ram. Deras rörelse reglerades av bolagsordningar,

för vilka erfordrades Kungl. Maj :ts godkännande. Dessa bolagsordningar

inskränkte bolagens utlåningsrörelse till att omfatta inteckningsbelåning

inom gränser, vilka stode i betryggande relation till åsatt taxeringsvärde.

Bolagen kunde därför icke tillhandagå med krediter för att finansiera de

under senare år på grund av sänkt penningvärde och andra orsaker starkt

höjda värdena å äldre fastigheter. Då dessutom nybyggnadsverksamheten

genom arbetskrafts- och byggnadsmaterielregleringarna helt låge under statsmakternas

kontroll, kunde icke heller genom byggnadskreditivrörelsen köpkraft

tillföras marknaden i större utsträckning än som av statsmakterna

befunnes lämpligt. Hypoteksaktiebolag stode under tillsyn av bank- och

fondinspektionen, såframt ej Konungen för viss tid eller tills vidare medgivit

bolaget befrielse därifrån.

Beträffande frågan vilka mindre bolag som borde undantagas från insättningsskyldigheten

har i flera yttranden förslag framställts att det av utredningsmännen

föreslagna beloppet 8 000 kronor borde höjas. Länsstyrelsen i

Kopparbergs län har sålunda förordat att gränsen sattes till 20 000 kronor

och fullmäktige i riksbanken ha — för att riksbanken icke skulle belastas

med förvaltningen av ett onödigt stort antal spärrkonton och med hänsyn

till det allmänna intresset att i minsta möjliga utsträckning betunga myndigheter

och näringslivet med nya administrativa uppgifter — ifrågasatt

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

87

att beloppet höjdes åtminstone till 10 000 kronor. Köpmannaförbundet har

för att de olägenheter för den i aktiebolagsform bedrivna detaljhandeln,

som föranleddes av att de ekonomiska föreningarna icke underkastats insättningsskyldighet,

skulle minskas och med hänsyn till de likviditetssvårigheter,

som rådde bland mindre detaljhandelsföretag, hemställt att gränsen

höjdes till 20 000 kronor. Handelskammaren i Gävle har föreslagit, att

beloppet bestämdes till 15 000 kronor.

Vad härefter angår dispensregeln i 11 § andra stycket har

landsorganisationen framhållit, att dispens borde kunna komma i fråga, där

ogynnsamma verkningar ur sysselsättningssynpunkt eljest kunde befaras.

Industriförbundet har framhållit att tillämpningen av steriliseringsbestämmelserna

kunde medföra avsevärda olägenheter ej blott för företagen

utan även för det allmänna, särskilt ur produktionssynpunkt, och att det

därför låge synnerlig vikt uppå att dispensbestämmelserna bleve ett effektivt

instrument för förhindrande av svårare olägenheter. Härför krävdes

icke blott ett ur saklig synpunkt opartiskt och affärsmässigt bedömande

av ärendena utan ock att handläggningen, särskilt av ärenden berörande

likviditet, skedde med snabbhet.

Skånes handelskammare, som jämväl understrukit vikten av snabbhet i

behandlingen av dispensärenden, har tillika för att bolagen skulle vinna

klarhet i vilka fall dispens kunde påräknas föreslagit, att i lagtexten uttryckligen

angåves förutsättningarna för erhållande av dispens.

Handelskammaren i Göteborg har anmärkt att det ofta förekomme att

bolag arbetade med lågt aktiekapital men i stället med stora bankkrediter,

att uppkommen vinst då ofta icke utdelades utan användes för bolagets

konsolidering samt att följden av steriliseringsbestämmelserna bleve att ett

sådant bolag finge anlita ytterligare upplåning för att kunna fullgöra spärrkontoinsättning.

Eftersom jämväl räntan å steriliserade medel spärrades,

kunde bolaget icke använda denna ränta till att bestrida ens en del av räntekostnaden

för de i sådant syfte upplånade medlen. Ett dylikt resultat av

lagstiftningen tedde sig obilligt.

Redareföreningen har uttalat, att för det fall att ett bolag före lagens

ikraftträdande träffat avtal om nyanskaffning av fartyg eller maskiner och

därvid räknat med att använda tillgängliga vinstmedel för likvidering av

nybeställningarna, borde bolaget genom uttryckligt stadgande vara undantaget

från insättningsskyldighet. I allt fall borde i lagen intagas ett uttryckligt

stadgande om rätt till dispens från insättningsskyldigheten.

Svenska vattenkraftföreningen har anfört, att den del av kraftföretagens

vinster, som icke åtginge för skälig utdelning, nästan undantagslöst användes

till nya utbyggnader för att tillgodose det stegrade kraftbehovet. En tilllämpning

av bestämmelserna om spärrkontoinsättningar å dessa aktiebolag

skulle inverka hämmande på utbyggnaderna. Dessa vore emellertid ur allmän

synpunkt synnerligen angelägna och låge genom byggnadsregleringen

helt under statlig kontroll. För de bolag, som vore hänvisade till att upplåna

medel för byggnadsprojektens genomförande, skulle vidare skyldighet

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungi. Maj:ts proposition nr 181.

att göra spärrkontoinsättningar vålla bolagen stora förluster, då låneräntan

måste beräknas med lägst 1 1/i procent överstiga den å spärrade medel utgående

räntan. Föreningen, som förutsatte att angivna förhållanden vid en

kommande dispensprövning skulle föranleda undantag från steriliseringsplikten,

ansåge det angeläget, att nämnda omständigheter i lagtexten eller på

annat sätt klart angåves som dispensgrund.

Industriförbundet har beträffande de förut nämnda överenskommelserna

mellan statens bränslekommission, å ena, samt svenska trävaruexportföreningen,

svenska cellulosaföreningen och svenska trämasseföreningen, å

andra sidan, framhållit, att de trävaru- och träförädlingsindustrier, som enligt

dessa överenskommelser hade att erlägga avgifter till de ifrågavarande

branschstiftelserna, kunde genom skyldighet att göra ytterligare insättningar

å spärrkonto utsättas för en särskilt hård ansträngning av likviditeten.

För dessa aktiebolags vidkommande borde steriliseringsskyldigheten regleras

genom ett generellt beslut om dispens, varigenom det sammanlagda belopp,

som jämlikt överenskommelserna och den förevarande lagstiftningen

skulle insättas, begränsades så att likviditetssvårigheter icke komme att

hindra dessa i nuvarande situation utomordentligt betydelsefulla industrier

att utveckla full effektivitet.

Handelskammaren i Gävle har uppgivit, att insättningarna till stiftelserna

för många bolag uppginge till betydligt mera än 20—30 procent av redovisad

vinst, kanhända ända till dubbla eller tredubbla vinsten. Befrielse från insättningsskyldigheten

syntes särskilt vid jämförelse med andra exportföretag

därför berättigad. Denna befrielse borde tryggas genom en särskild lagregel

i stället för att bolagen skulle nödgas anlita ett dispensförfarande med

oviss utgång. Med hänsyn till de skiftande förhållandena inom träindustrien

syntes dock lämpligast att den inverkan, inbetalningarna till trävaruindustriens

stiftelse borde ha å spärrkontobeloppen, reglerades dispensvägen.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare har anmärkt, att avsättningarna

till stiftelserna vore till beloppen väsentligt större än vad spärrkontobeloppen

kunde bli och att i ett för handelskammaren känt fall avsättningen

komme att uppgå till mer än 20 gånger den föreslagna spärrkontoinsättningen.

Avsikten med inrättandet av branschstiftelserna hade

varit inflationens bekämpande. Om dispens icke komme att lämnas bolagen

i dessa fall, skulle därför en mycket stor orättvisa vederfaras dem.

Departementschefen. Utredningsmännens förslag att från insättningsskyldighet

skola undantagas de aktiebolag, som avses i förordningen om försäljning

av rusdrycker, anser jag mig böra biträda.

Enligt lagen den 14 juni 1946 om hypoteksaktiebolag gälla för aktiebolag,

som ha till ändamål att idka belåning av fast egendom eller tomträtt men

i vars verksamhet bankrörelse icke ingår, vissa särskilda bestämmelser som

avvika från lagen om aktiebolag. Sålunda skall bolagsordning godkännas av

Kungl. Maj :t och bolagen stå under tillsyn av bank- och fondinspektionen,

såframt ej Kungl. Maj :t medger befrielse därifrån. I motsats till vad som

opaginerad Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

gäller om bankaktiebolag finnas inga bestämmelser om skyldighet att hålla

kassareserv, och lagen den 15 december 1939 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv

är icke tillämplig å hypoteksaktiebolagen. För närvarande finnas

allenast sju hypoteksaktiebolag. Två av bolagen äro att anse som dotterbolag

till försäkringsföretag. De övriga äga enligt bolagsordningarna rätt

att för sin utlåningsverksamhet upplåna erforderliga medel genom utgivande

av räntebärande obligationer, för vilka säkerhet skall ställas medelst

pant av fastighets- eller tomträttsinteckningar av i bolagsordningarna närmare

angiven beskaffenhet. Enligt tillgängliga balansräkningar per den ”/«

1946 uppgick de sju hypoteksaktiebolagens omslutning till sammanlagt ca

641,3 miljoner kronor. Den sammanlagda årsvinsten för år 1946 redovisades

till ca 0,7 miljon kronor.

Uppenbarligen skulle den föreslagna steriliseringsskyldigheten ha ringa

betydelse ur inflationsbekämpande synpunkt, såvitt gäller hypoteksaktiebolagen.

Vid sådant förhållande och då hypoteksaktiebolagen i åtskilliga

hänseenden kunna anses jämförliga med bankaktiebolagen, har jag intet

att erinra mot att jämväl hypoteksaktiebolagen fritagas från insättningsskyldigheten.

Vad sedan beträffar frågan vilka mindre bolag som generellt skola fritagas

bör beaktas, att många mindre bolags verksamhet kan vara av den art att steriliseringsplikten

i och för sig är mera motiverad än för större bolag ävensom

att undantagsbestämmelsen är ägnad att försvaga lagstiftningens indirekta,

kreditåtstramande verkan. Å andra sidan är det nödvändigt att stadga

undantag från insättningsskyldigheten för mindre bolag för att därigenom

begränsa antalet spärrkonton hos riksbanken och för att det administrativa

förfarandet icke skall bli alltför tyngande. Särskilt som statistiskt material

saknas om årsvinsters och utdelningsbelopps spridning är avvägningen mellan

de olika synpunkterna vansklig att göra. Jag har emellertid för min del

stannat vid att förorda att undantaget något vidgas och att gränsen sättes till

årsvinst eller vinstutdelning ej överstigande 10 000 kronor. Detta skulle innebära

att man bibehölle den gräns, som stadgats i de äldre lagarna om utdelningsbegränsning.

Utredningsmännen ha icke särskilt berört frågan om insättningsskyldigheten

för aktiebolag, som trätt i likvidation. Det är emellertid icke avsett att

insättningsskyldighet skall föreligga för bolag i likvidation. Detta torde framgå

även utan särskilt stadgande därom. För tid efter likvidationens intiäde

gälla nämligen andra redovisningsregler än för tiden dessförinnan och någon

skyldighet att i balansräkningen och i den mot vinst- och förlusträkningen

svarande likvidationsräkningen redovisa årsvinst föreligger icke. Rätt

till utdelning upphör också vid likvidationens inträde. Insättningsskyldigheten

enligt den föreslagna lagen är emellertid anknuten till utdelningen

och år svin sten. utöver utdelningen, varför de i lagen givna reglerna över huvud

icke kunna vinna tillämpning sedan ctl bolag trätt i likvidation.

Vad härefter angår dispensförfarandet synes angelägenheten av snabba av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

göranden i dispensärenden kunna bäst tillgodoses genom att, såsom utredningsmännen

föreslagit, befogenheten att lämna dispens skall tillkomma

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, spärrkontonämnden.

Ur vissa synpunkter vore det naturligen mest tillfredsställande om, såsom

i ett remissyttrande ifrågasatts, i lagen utförligt angåves förutsättningarna

för beviljande av dispens. De faktorer, som kunna inverka på bedömandet

härutinnan, äro emellertid så skiftande och svåröverskådliga att det icke synes

praktiskt möjligt att göra en fullständig uppräkning.

De allmänna grunder lör dispens som utredningsmännen föreslagit synas

ändamålsenliga. Allmänt kan sägas, att dispens bör lämnas då så är nödvändigt

för att undanröja svårare och i detta sammanhang beaktansvärda olägenheter

av insättningsskyldigheten; därvid kan uppenbarligen ifrågakomma

även sådana fall, son^berörts av landsorganisationen, handelskammaren i Göteborg

och redareföreningen, men prövning av omständigheterna från fall

till fall synes under alla förhållanden erforderlig.

\ad särskilt beträffar vattenkraftbolagen är det uppenbart, att dispens

kan vara påkallad ur allmän synpunkt men även därvidlag erfordras prövning

från fall till fall. Den omständigheten att ett dylikt bolag för upplånade

medel har att erlägga högre ränta än som utgår å spärrade medel

är dock enligt min mening icke i och för sig någon grund för beviljande

av undantag. — Förhållanden likartade med dem, som gälla beträffande

vattenkraftbolagen, kunna givetvis föreligga även inom andra verksamhetsområden

t. ex. inom cementindustrien.

Vad angår aktiebolag, som verkställt inbetalningar till de förut berörda

branschstiftelserna för trävaru- och träförädlingsindustrierna, synes det befogat

att dessa bolag medgivas lättnader i den bolagen eljest åliggande skyldigheten

att verkställa spärrkontoinsättningar. Omfånget av dessa lättnader

sjnes emellertid böra prövas dispensvägen, därvid även en generell dispens

för ifrågavarande grupper av bolag bör kunna ifrågakomma.

12 §.

Utredningsmännen. Enligt utredningsmännens förslag skall till ledning

föi bedömandet av aktiebolags skyldighet att verkställa insättning på spärrkonto

till spärrkontonämnden avlämnas deklaration, som skall avfattas

å blankett som fastställes av Konungen. Deklaration skall lämnas för aktiebolag,

vars aktiekapital vid räkenskapsårets utgång uppgår till mer än

50 000 kronor eller för vilket vinstutdelningen för året eller årsvinsten överstiger

8 000 kronor. Deklarationen skall på heder och samvete avgivas av

styrelsen eller, där verkställande direktör är utsedd, av denne sist en månad

efter det balansräkningen för räkenskapsåret blivit fastställd eller, där

balansräkningen ej fastställts på bolagsstämma som i 121 § första stycket

lagen om aktiebolag sägs, sist en månad efter denna eller, om stämma ej

hållits inom tid som i nämnda lagrum stadgas, inom sju månader efter räkenskapsårets

utgång.

Utredningsmännen framhålla, att deldarationsplikten sålunda avses skola

gälla för aktiebolag, vars aktiekapital uppgår till mer än 50 000 kronor,

opaginerad Kontrollera mot PDF

91

liungl. Maj.ts proposition nr 181.

även om vinstutdelningen eller årsvinsten ej överstiger 8 000 kronor. Med

denna utsträckning av deklarationsplikten i förhållande till skyldigheten

att verkställa spärrkontoinsättning åsyftades att bereda större möjligheter

till kontroll över lagstiftningens efterlevnad.

Yttrandena. Handelskammaren i Gävle har föreslagit, att den av utredningsmännen

angivna gränsen, aktiekapital å mer än 50 000 kronor, för

skyldighet att oavsett årsvinstens och utdelningens storlek avgiva deklaration

höjes till 100 000 kronor. Handelskammaren har vidare — liksom

redareföreningen — föreslagit att deklaration skall kunna undertecknas av

den eller dem som bemyndigats teckna firman.

Köpmannaförbundet har föreslagit ändring av deklarationstiden så att

den icke kommer att utgå under semestermånaden juli.

Departementschefen. Beträffande skyldigheten att avgiva deklaration föianleder

den av mig förordade ändringen i 11 § första stycket rörande de

mindre bolagens undantagande från lagstiftningen motsvarande ändring i

andra stycket förevarande paragraf. Praktiska skäl torde därjämte böra

föranleda den ytterligare lindringen av deklarationsplikten att den ur kontrollsynpunkt

stadgade skyldigheten att oavsett årsvinstens eller utdelningens

belopp avgiva deklaration anknytes till aktiekapital överstigande

100 000 kronor. Vidare böra aktiebolag, som enligt 11 § första stycket första

punkten äro fritagna från insättningsskyldighet, liksom ock aktiebolag som

medgivits undantag enligt 11 § andra stycket vara befriade från deklarationsplikt.

Enligt min mening föreligga icke skäl att ändra de av utredningsmännen

föreslagna reglerna angående undertecknande av deklaration. Ej heller torde

skäl föreligga att ändra tidpunkten för deklarations avgivande. Därvidlag

vill jag blott anmärka, att deklaration i regel skall avgivas inom en månad

efter balansräkningens fastställande, varför deklarationstiden i de flesta

fall icke torde komma att utlöpa under juli månad.

15 §.

Utredningsmännen. Enligt utredningsmännens förslag skall på medel, insatta

på spärrkonto, bolaget av statsverket tillgodoföras ränta efter två procent

för år. Räntan skall vid kalenderårets slut läggas till kapitalet.

Utredningsmännen anförde härom:

I direktiven är angivet att för spärrkontomedel bör utgå skälig ränta.

Olika synpunkter kunna läggas på frågan, hur räntan bör bestämmas. Föi

att räntan bör vara relativt låg skulle kunna anföras, att de spärrade medlen

skola dragas ur marknaden och ligga oanvända hos riksbanken och att

således kostnaden för räntan slutligen kommer att bestridas av skattemedel.

å andra sidan kunna även vissa skäl anföras för att räntan bör vara högre

än normalt på ett tvångslån av ifrågavarande art.

Utredningen har för sin del funnit lämpligast, att räntan bestämmes etter

affärsmässiga grunder. Efter vad man nu kan överblicka kunna de^ spärrade

medlen icke väntas bli innestående i riksbanken mer än några ar och

avgörande skulle således vara ränteläget vid två eller tre års kredit. Det riktigaste

vore, att ge något högre ränta för spårrkontoinsattningar som ske

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Kungi. Maj:ts proposition nr 181

tidigaie än för insättningar vid en tidpunkt som ligger närmare spärrens

hävande. Av praktiska grunder är dock en enhetlig ränta bestämt att förorda.

Ränteläget för kortfristiga statslån kommer till uttryck i räntan för

skattkammarväxlar. På skattkammarväxlar avseende 25 månader, som emitterades

den 15 augusti 1947, var räntan 2 procent. En samtidig emission å

skattkammarväxlar på 15 månader gav köparen 1,5 procent. Omnämnas må

även den förräntning som erhålles efter nuvarande kursläge vid inköp av

kortfristiga statsobligationer. Inköp av 1943 års 3 procents obligationer, som

avser en bindning för 16 månader, ger f. n. (december 1947) en effektiv

avkastning av Ess procent och inköp av 1944 års 3 procents obligationer,

som avse en bindning för 33 månader, en avkastning av 2,34 procent. Ett

jämförelsematerial är även de överenskommelser som träffats angående räntan

å de medel som utlånats till staten från stiftelsen cellulosaindustriens

konjunkturutjämningsfond och stiftelsen trämasseindustriens konjunkturutjämningsfond.

Enligt dessa överenskommelser, för vilka redogörelse lämnats

i det föregående, skall t. ex. medel som beräknas innestå 3—4 år tillgodoföras

en ränta av 1,90 procent och medel som beräknas innestå 4—5

år en ränta av 2,2c procent.

Utredningen förordar att på de å spärrkontot insatta medlen skall utgå

ellhetIl8 ränta av 2 procent att årsvis läggas till kapitalet. Räntan skall

alltså även omfattas av spärren. Skulle de spärrade medlen komma att innestå

en väsentligt längre tid än man nu har anledning att antaga eller

skulle ränteläget avsevärt förändras, bör frågan om räntans storlek upptagas

till förnyad prövning.

Yttrandena. I allmänhet har ingen erinran framställts mot förslaget i denna

del. 1 Östergötlands och Norra Hallands handelskammare samt Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare ha dock med åberopande av att

bolag, som föi tullgörande av spärrkontoinsättningar nödgades upplåna medel,

härför åsamkades en ränteutgift på minst 3—4 procent, föreslagit att

räntegottgörelsen för medel insatta å spärrkonto bestämdes till minst 3

procent eller till en räntesats som bättre överensstämde med gällande

ränteläge för utlåning. Redareföreningen har framhållit att om de steriliserade

medlen undanhölles penningmarknaden, vilket vore nödvändigt

för att nå det avsedda syftet, skulle följden bliva en åtstramning av räntesatserna.

Det vore felaktigt att fixera räntan å de spärrade medlen till 2

procent om icke samtidigt föreskreves att räntan skulle höjas i proportion

till en eventuell allmän räntehöjning.

Departementschefen. För min del anser jag, att den av utredningsmännen

föreslagna räntesatsen är väl avvägd. Skulle en allmän ränteförändring inträda

torde, sasom utredningsmännen framhållit, frågan om räntans storlek

få upptagas till förnyad prövning.

Till frågan i vilken ordning räntemedlen skola bestridas torde jag få

återkomma i ett senare sammanhang.

lä

Utredningsmännen. Utredningsmännen ha föreslagit att, om bolag insatt

högre belopp än vederbort, spärrkontonämnden skall förordna om återbetalning

av del överskjutande beloppet och att ränta icke skall gottgöras

å nämnda belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Utredningsmännen ha vidare föreslagit, att om i deklaration beräknat

spärrkontobelopp på grund av oriktiga uppgifter eller av annan anledning

upptagits till för lågt belopp, skulle nämnden, där så funnes påkallat, fastställa

det belopp som därutöver skulle insättas på spärrkonto. Nämnden

skulle tillika meddela erforderliga föreskrifter rörande tiden för insättningen,

dock att längre anstånd än tre månader från dagen för beslutets delgivande

icke utan synnerliga skäl borde medgivas.

Utredningsmännen ha i anslutning härtill anfört, att fastställande av

belopp utöver vad som deklarerats borde ske endast när beloppet vore av

nämnvärd betydelse eller eljest skäl talade för att ytterligare belopp borde

insättas.

Yttrandena. Redareföreningen har anfört att det syntes rimligt att bolag,

som insatt för högt belopp å spärrkonto, ägde åtnjuta ränta å det belopp

som med anledning därav bleve återbetalat.

Departementschefen. Jag finner ej anledning att frångå utredningsmännens

förslag alt ränta icke skall åtnjutas å för mycket inbetalda spärrkontomedel.

22 §.

Utredningsmännen. Enligt utredningsmännens förslag skall ett bolag, som

försummat att inom tid som i 14 § avses insätta spärrkontobelopp, till

statsverket gälda avgift på det felande beloppet efter åtta procent för år,

där spärrkontonämnden icke prövar skäligt att helt eller delvis befria bolaget

från avgift. Sedan avgift påförts bolaget skall indrivning av avgiften

ske i den ordning som finnes stadgad om indrivning av kronoutskylder.

Indrivningsavgift skall dock icke erläggas.

Departementschefen. Enligt förevarande paragraf skall en särskild, procenluellt

beräknad avgift utgå vid försummelse att insätta spärrkontobelopp

inom tid som i 14 § stadgas. Sådan avgift torde jämväl böra utgå,

om bolag försummar att i behörig tid fullgöra insättningsskyldighet beträffande

av spärrkontonämnden enligt 16 § fastställda belopp.

23 §.

Utredningsmännen. Enligt vad utredningsmännen föreslå skola, om vinstutdelning

sker i strid mot vad i 1 kap. stadgas, bestämmelserna i 73 §

2 mom. lagen om aktiebolag rörande återbäring av uppburen utdelning

och ansvarighet för den brist, som kan uppkomma vid återbäringen, äga

motsvarande tillämpning.

Departementschefen. I 73 § 2 mom. första och andra styckena lagen om

aktiebolag stadgas beträffande vissa enligt nämnda lag icke tillåtna vinstutdelningar

återbäringsskyldigbet för dem som uppburit utdelning. Den

som uppburit utdelningen i god tro är dock i vissa fall fri från återbäringsskyldighet.

I tredje stycket av samma moment stadgas att de, som medverkat

till beslut om vinstutdelning eller verkställandet av detta, skola enligt

vissa grunder vara ansvariga för brist som uppkommer vid återbäringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungi. Maj.ts proposition nr 181.

Det synes mig lämpligt att, såvitt gäller återbäringsskyldigheten, särskild bestämmelse

härom upptages i den nu förevarande lagen och att därvid bestämmelsen

utformas så att god tro medför befrielse från återbetalningsskyldighet.

Anmärkas må att ansvarigheten för den, som medverkat till det

oriktiga beslutet eller verkställandet därav, omfattar även belopp som på

grund av mottagarens goda tro icke kan utkrävas hos denne.

24 §.

Vid försummelse att avlämna deklaration enligt 12 § eller att hörsamma

anmaning eller lämna uppgift enligt 13 § eller att insätta spärrkontobelopp

äger enligt förevarande paragraf spärrkontonämnden förelägga den försumlige

lämpligt vite.

Utredningsmännen ha i anslutning härtill anmärkt, att utdömande av

förelagt vite ankommer på domstol.

25 §.

Utredningsmännen. Utredningsmännen ha i förevarande paragraf upptagit

straffbestämmelser och åtalsregler.

Enligt 1 mom. skall styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator,

som uppsåtligen eller av vårdslöshet låter verkställa vinstutdelning

i strid mot vad i 1 kapitlet stadgas, straffas med dagsböter eller fängelse.

I 2 mom. upptages motsvarande straffbestämmelse dels för den som vid

fullgörande av deklarations- eller uppgiftsplikt enligt bestämmelserna i 2

kapitlet uppsåtligen lämnar oriktig uppgift, ägnad att för aktiebolag han

företräder leda till frihet från insättning på spärrkonto eller till för låg

sådan insättning, dels ock för den som bryter mot tystnadsplikt som stadgas

i 21 §.

Enligt 3 mom. skall den som underlåter att fullgöra deklarations- eller

uppgiftsplikt enligt bestämmelserna i 2 kapitlet eller som vid fullgörande

av sådan skyldighet av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att

för aktiebolag han företräder leda till frihet från insättning på spärrkonto

eller till för låg sådan insättning, straffas med dagsböter.

Brott mot tystnadsplikten må enligt 4 mom. åtalas av allmän åklagare

allenast efter angivelse av målsägande. Brott varom i övrigt i 2 och 3 mom.

sägs må av allmän åklagare åtalas allenast efter anmälan eller medgivande

av spärrkontonämnden.

Yttrandena. Redareföreningen har med åberopande av de invecklade tolkningsspörsmålen

i fråga om begreppet förtäckt utdelning föreslagit, att

straffet enligt 1 mom. bestämdes allenast till dagsböter. Föreningen har

vidare framhållit, att med den mångfald av bestämmelser av skilda slag,

som ett bolag måste iakttaga, kunde väl försvaras om ett bolag försummade

att avlämna deklaration. Det vore därför rimligt att underlåtenhet att

avgiva deklaration blott straffbelädes därest särskild anmaning att deklarera

givits.

Departementschefen. Straffskalan för otillåten vinstutdelning överensstämmer

med motsvarande bestämmelse i de tidigare lagarna om utdelnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

95

begränsning. Vad utredningsmännen anfört om utdelning i förtäckt form

har ägt motsvarande tillämpning i fråga om de äldre lagarna. Jag finner

därför ej skäl att föreslå ändring i denna del. Beträffande straffet för underlåten

deklaration vill jag erinra om att enligt 4 mom. förevarande paragraf

åtal må ske allenast efter anmälan eller medgivande av spärrkontonämnden.

Man kan därför förvänta att ursäktliga försummelser att avge

deklaration icke komma att bliva beivrade.

Lagens giltighet m. m.

Lagen skall enligt första stycket i slutbestämmelserna träda i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

I de två nästföljande styckena av slutbestämmelserna ha utredningsmännen

upptagit ett par regler betingade av att den föreslagna lagen icke

kunde beräknas bliva utfärdad förrän en tid in på år 1948.

Enligt andra stycket skall sålunda, därest för räkenskapsår, som i 1 §

avses, på grund av beslut före lagens ikraftträdande utdelning skett med

högre belopp än som enligt 1 kapitlet medgives, skillnaden avdragas från det

belopp som eljest skulle ha kunnat utdelas för följande räkenskapsår.

Utredningsmännen anföra härom:

Då de föreslagna bestämmelserna om utdelningsbegränsning skola avse

utdelning för räkenskapsår, som utgår den 31 december 1947 eller senare,

men utfärdandet av lagen icke kan ske förrän en tid in på år 1948, är det

icke uteslutet att före ikraftträdandet beslut hinna fattas om utdelning med

högre belopp än som skulle varit möjligt enligt samma bestämmelser. För

att minska olägenheten av detta förhållande föreslår utredningen en bestämmelse,

att skillnaden mellan sålunda beslutat belopp och det belopp

som enligt lagförslaget må utdelas skall avdragas från belopp som för följande

räkenskapsår skulle kunnat utdelas.

9. Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepaitementet

upprättats förslag till lag med särskilda bestämmelser om dispositionen

av aktiebolags vinstmedel. Förslaget avviker från det av utredningsmännen

framlagda förslaget dels i de hänseenden, som i det föregående särskilt angivits,

dels ock så till vida att en del huvudsakligen redaktionella jämkningar

vidtagits.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att lagrådets utlåtande

över det inom departementet upprättade lagförslaget, av den lydelse

Bilaga A till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags

vinstmedel.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag.

1 §■

Utdelning till aktieägarna av aktiebolags vinst enligt fastställd balansräkning

för räkenskapsår, som utgått den 31 december 1947 eller senare, dock

före den 31 december 1949, må högst uppgå till antingen ett belopp, motsvarande

utdelningen för det sista räkenskapsår som utgått tidigare än den

1 oktober 1947, eller ett belopp, motsvarande medeltalet av utdelningarna

för de tre sista räkenskapsår som utgått tidigare än den 1 oktober 1946

(medeltalsbeloppet).

Har under något av de tre sista räkenskapsår, som utgått tidigare än den

1 oktober 1946, aktiekapitalet ökats genom ny aktieteckning eller nedsatts

genom återbetalning till aktieägarna, skall i stället för vad ovan stadgats

angående rätt till utdelning med ett belopp motsvarande medeltalsbeloppet

gälla, att utdelningen högst må motsvara den procent av aktiekapitalet som,

i medeltal, utdelningsbeloppen för vart och ett av nämnda år utgjorde i förhållande

till aktiekapitalet vid utgången av det räkenskapsår utdelningen

avsåg.

Har aktiekapitalet ökats genom teckning av nya aktier, berättigande till

utdelning första gången för räkenskapsår som utgått den 1 oktober 1947 eller

senare, må den enligt vad förut stadgats tillåtna vinstutdelningen höjas

med ett belopp motsvarande fem procent av vad som tillförts bolaget på

grund av aktieteckningen. Har aktiekapitalet nedsatts under räkenskapsår,

som utgått den 1 oktober 1947 eller senare, och skall det nedsättningen motsvarande

beloppet återbetalas till aktieägarna, skall den enligt vad förut

stadgats tillåtna vinstutdelningen minskas med så stor del, som efter förhållandet

mellan det belopp, varmed nedsättningen skett, och aktiekapitalet

före nedsättningen belöper å förstnämnda belopp, dock att minskningen

högst skall utgöra fem procent av det belopp varmed nedsättningen skett.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

97

2 §•

Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må vinstutdelningen uppgå till fem

procent av aktiekapitalet.

Vid tillämpning av stadgandet i första stycket skall lika med aktiekapital

anses vad som på grund av aktieteckning må hava tillförts bolaget för

aktierna utöver det nominella beloppet. I aktiekapitalet må däremot icke

inräknas belopp, varmed aktiekapitalet på grund av beslut den 1 november

1947 eller senare ökats genom överföring av besparade vinstmedel eller på

grund av uppskrivning av anläggningstillgångar.

3 §•

Om vid vinstutdelningens bestämmande enligt vad ovan sägs erhålles ett

procenttal i förhållande till aktiekapitalet, som innehåller annat bråktal än

en fjärdedels, en halv eller tre fjärdedels procent, må procenttalet höjas

till närmast högre sådant procenttal eller, där bråktalet överstiger tre fjärdedels

procent, till närmast högre hela procenttal.

4 §•

Finnas i bolag aktier, utgivna på grund av beslut före den 1 november

1947 och med företrädesrätt till vinstutdelning jämte rätt att, därest under

föregående år sådan utdelning ej till fullo lämnats, av följande års utdelningsbara

vinst bekomma vad som brustit, innan utdelning å andra aktier

må äga rum (företrädesrätt till ackumulativ utdelning), skall i den enligt

1—3 §§ tillåtna vinstutdelningen icke inräknas belopp, som tillkommer sådana

preferensaktier för tidigare år.

5 §•

Bestämmelserna i detta kapitel skola icke äga tillämpning, där vinstutdelning

från aktiebolag ej överstiger tiotusen kronor, och ej heller i fråga

om vinstutdelning från bolag (dotterbolag, dotterdotterbolag), vars aktier till

mer än nittiofem procent ägas av annat svenskt aktiebolag (moderbolag)

eller ock av ett eller flera sådana dotterbolag eller av moderbolaget och ett

eller flera sådana dotterbolag tillsammans.

6 §•

Konungen äger medgiva aktiebolag med avseende å dess särskilda förhållanden

undantag från bestämmelserna i detta kapitel samt därvid föreskriva

de villkor för undantaget som prövas nödiga.

2 KAP.

Om insättning av medel på spärrkonto.

7 §•

Det åligger aktiebolag att, enligt bestämmelserna i detta kapitel, för räkenskapsår

som utgått den 31 december 1947 eller senare, dock före den

31 december 1949, på särskilt för bolaget upplagt konto i riksbanken (spärrkonto)

insätta ett belopp, motsvarande summan av

7 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 181.

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

a) sjutton procent av bolagets beslutade vinstutdelning och

b) tjugusju procent av årsvinsten, i den mån denna överstiger vinstutdelningen.

Vid beräkning av det belopp, varmed spärrkontoinsättning skall ske enligt

första stycket a), är aktiebolag icke skyldigt att taga hänsyn till inkomst

av utdelning å aktier i annat svenskt aktiebolag; dock att vad nu

sagts icke skall gälla därest det senare bolaget är befriat från insättningsskyldighet

på grund av bestämmelserna i 11 § eller på grund av särskilt

med stöd av nämnda paragraf meddelat beslut. Därest den aktieinkomst,

vartill hänsyn enligt vad nyss sagts icke skall tagas vid beräkningen av

spärrkontoinsättningens storlek, överstiger bolagets vinstutdelning, skall i

fråga om den överskjutande delen spärrkontoinsättning, som i första stycket

b) avses, ske med allenast tio procent.

Aktiebolag (dotterbolag), vars aktier till mer än nittiofem procent ägas

av annat svenskt aktiebolag (moderbolag), är icke pliktigt att göra insättning

på spärrkonto för vad som utdelas till moderbolaget, därest sistnämnda

bolag vid beräkning av belopp, varmed spärrkontoinsättning skall av

detta bolag verkställas, i inkomsten inräknar jämväl det utdelade beloppet.

8 §•

Med årsvinst enligt detta kapitel förstås årsvinst enligt fastställd balansräkning

med de avvikelser varom i 9 § sägs.

Har balansräkning icke fastställts inom sju månader efter räkenskapsårets

utgång, skall årsvinsten beräknas på grundval av styrelsens och verkställande

direktörens redovisning för året eller, där sådan redovisning ej

föreligger, uppskattas av den i 10 § omförmälda nämnden.

9 §•

1 mom. Hava som kostnad under räkenskapsåret bokförts allmänna skatter

med belopp som överstiger vad som skäligen kan beräknas belöpa på

räkenskapsårets vinst eller eljest enligt bokföringsmässiga grunder bör uppföras

som kostnad under året, skall tillägg ske för det överskjutande beloppet.

2 mom. Om i räkenskaperna avdrag skett för avskrivning på tillgång

avsedd för stadigvarande bruk eller på värdet å rättighet till leverans av

dylik tillgång enligt ej fullgjort köpekontrakt med högre belopp än som

kan beräknas bliva godkänt vid taxering enligt kommunalskattelagen, skall

tillägg ske med det överskjutande beloppet, om och i den mån det icke

göres sannolikt att avskrivningen är betingad av att tillgången avsevärt förlorat

i värde.

3 mom. Har i räkenskaperna tillgång avsedd för omsättning eller förbrukning

i rörelse -—• såsom lager av råvaror, halv- och helfabrikat samt

handelslager — eller rättighet till leverans av dylik tillgång enligt ej fullgjort

köpekontrakt upptagits till lägre värde än som kan beräknas bliva

godkänt vid taxering enligt kommunalskattelagen, skall tillägg ske med ett

belopp svarande mot skillnaden.

4 mom. Har vid bokförandet av årets kostnader gjorts sådan avsättning

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

till nybyggnadsfond, rationaliseringsfond eller underhåll av tillgångar, som

avser framtida utgifter, eller vidtagits annan åtgärd jämställd med dylik

vinstdisposition, skall tillägg ske med ett mot avsättningen svarande belopp.

Som åtgärd varom nyss sagts skall dock ej anses sådan avsättning till investeringsfond

eller till pensions- eller annan personalstiftelse, för vilken

avdrag medgives vid taxering enligt kommunalskattelagen.

Har under räkenskapsår som i 7 § sägs avdrag vid taxeringen skett för

avsättning till investeringsfond och återföras medlen därefter till beskattning,

skall det återförda beloppet anses ingå i årsvinsten för det räkenskapsår,

då beloppet skall upptagas såsom skattepliktig intäkt.

10 §.

För att handlägga ärenden rörande spärrkontomedel skall finnas en av

Konungen utsedd nämnd (spärrkontonämnden), bestående av fem ledamöter

med suppleanter för envar av dem. Av ledamöterna skall en vara eller

hava varit innehavare av domarämbete. Övriga ledamöter skola utses så

att i nämnden komma att företrädas insikt och erfarenhet i aktiebolagsförvaltning

samt i anställdas arbetsförhållanden och därmed förbundna avtalslrågor.

Vad sålunda stadgats skall gälla jämväl suppleanterna.

Såsom nämndens beslut gäller den mening varom de flesta ledamöterna

förena sig.

Mot nämndens beslut må klagan föras hos Konungen genom besvär, vilka

skola hava inkommit till finansdepartementet sist å tjugonde dagen efter

den dag klaganden erhållit del av beslutet. Ändå att klagan föres går beslutet

i verkställighet, där Konungen icke annorlunda förordnar.

11 §•

Bankaktiebolag, hypoteksaktiebolag, försäkringsaktiebolag samt aktiebolag,

som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, äro fritagna

från skyldighet varom i 7 § sägs. Detsamma gäller annat aktiebolag

beträffande räkenskapsår, för vilket varken vinstutdelningen eller årsvinsten

överstiger tiotusen kronor.

Konungen eller, efter Konungens bestämmande, spärrkontonämnden må

medgiva aktiebolag undantag från bestämmelserna i 7 §, om så ur allmän

synpunkt finnes påkallat eller om fullgörandet av nämnda bestämmelser

kan väntas medföra avsevärda betalningssvårigheter för bolaget, så ock om

särskilda skäl eljest föreligga.

12 §.

Till ledning för bedömandet av aktiebolags skyldighet att verkställa insättning

på spärrkonto skall till spärrkontonämnden avlämnas deklaration,

som skall avfattas å blankett enligt av Konungen fastställt formulär.

Deklaration skall lämnas för aktiebolag, vars aktiekapital vid räkenskapsårets

utgång uppgår till mer än etthundratusen kronor eller för vilket vinstutdelningen

för året eller årsvinsten överstiger tiotusen kronor. Deldara
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

tionsskyldighet åligger dock icke aktiebolag som enligt 11 § första stycket

första punkten är fritaget från insättningsskyldighet, ej heller annat aktiebolag

för räkenskapsår, för vilket undantag från insättningsskyldighet jämlikt

11 § andra stycket medgivits beträffande hela det å räkenskapsåret belöpande

spärrkontobeloppet.

Deklarationen skall på heder och samvete avgivas av styrelsen eller, där

verkställande direktör är utsedd, av denne sist en månad efter det balansräkningen

för räkenskapsåret blivit fastställd eller, där balansräkningen ej

fastställts på bolagsstämma som i 121 § första stycket lagen om aktiebolag

sägs, sist en månad efter nämnda stämma eller, om stämma ej hållits

inom tid som i nyss angivna lagrum stadgas, inom sju månader efter räkenskapsårets

utgång.

13 §.

Aktiebolag åligger att efter anmaning av spärrkontonämnden hålla bolagets

handelsböcker och andra räkenskapshandlingar tillgängliga för granskning.

Styrelseledamot och verkställande direktör äro skyldiga att lamna de

uppgifter som erfordras för tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel

och av nämnden påfordras.

14 §.

Inom den för avlämnande av deklaration fastställda tiden skall aktiebolag

på spärrkonto insätta minst hälften av det belopp, som bolaget på grundval

av deklarationen har att inbetala.

Sist tre månader efter den för avgivande av deklaration fastställda tiden

skall bolaget insätta återstoden av beloppet.

Spärrkontonämnden må när synnerliga skäl därtill föranleda medgiva

anstånd med insättning till senare tidpunkt än i denna paragraf stadgas.

15 §.

Å medel insatta på spärrkonto skall bolaget tillgodoföras ränta efter två

procent för år. Räntan skall vid kalenderårets slut läggas till kapitalet.

16 §.

1 mom. Har bolag på spärrkonto insatt högre belopp än som vederbort,

skall spärrkontonämnden förordna om återbetalning av Överskjutande belopp.

Å nämnda belopp gottgöres ej ränta.

2 mom. Har i deklaration beräknat spärrkontobelopp på grund av oriktiga

uppgifter eller av annan anledning upptagits till för lågt belopp, skall

nämnden, där så finnes påkallat, fastställa det belopp som därutöver skall

insättas på spärrkonto. Nämnden skall tillika meddela erforderliga föreskrifter

rörande tiden för insättningen, därvid längre anstånd än tre månader

från dagen för beslutets delgivande icke utan synnerliga skäl må

medgivas.

3 mom. Har vederbörlig deklaration för aktiebolag icke avlämnats, skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts proposition nr 181.

101

nämnden med ledning av tillgängliga uppgifter fastställa spärrkontobeloppet

och därvid meddela föreskrifter i enlighet med vad i 2 mom. sägs.

17 §.

På spärrkonto insatta medel må ej av riksbanken utbetalas före den dag

medlen enligt särskilt förordnande frigjorts från spärren.

Efter medels frigörande tillgodoföres icke ränta.

18 §.

Konungen må, om ändrade konjunkturförhållanden därtill föranleda, förordna

att medel tillhöriga viss grupp eller vissa grupper av aktiebolag helt

eller delvis frigöras från spärr.

Spärrkontonämnden äger efter framställning förordna, att aktiebolags

medel frigöras från spärr, såframt avsevärda betalningssvårigheter föreligga

för bolaget eller eljest särskilda förhållanden böra föranleda dylikt förordnande.

Om skäl därtill äro, äger nämnden förordna, att medlen senare åter

skola insättas på spärrkonto.

Medel som icke frigjorts på sätt i första eller andra stycket sägs eller

återbetalats jämlikt 16 § 1 mom. skola frigöras efter förordnande av Konungen

i den ordning som må komma att bestämmas i en av Konung och

riksdag gemensamt stiftad lag.

19 §.

Har under spärrtiden avtal träffats eller annan utfästelse gjorts om överlåtelse,

pantsättning eller annan rätt till spärrade medel, vare avtalet eller

utfästelsen ej gällande.

Utan hinder av vad nu sagts övergår rätten till ett bolags spärrade medel

till annat bolag, som i den ordning i 174—176 §§ lagen om aktiebolag

föreskrives övertager det förstnämnda bolagets tillgångar och skulder.

Med spärrkontonämndens medgivande må ock rätten till ett bolags spärrade

medel överföras till annat bolag, som genom att övertaga egendom

från det förstnämnda bolaget eller genom att bereda anställning åt bolagets

arbetstagare fortsätter dess rörelse.

3 KAP.

Särskilda bestämmelser.

20 §.

Spärrkontonämnden äger i den ordning Konungen bestämmer från taxeringsmyndighet

inhämta uppgifter angående sådana förhållanden som kunna

tjäna nämnden till ledning vid fastställande av spärrkontobelopp.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

21 §.

Vad som framkommit genom deklaration enligt denna lag eller vid

granskning enligt 13 § eller genom uppgifts inhämtande enligt 13 och 20 §§

må ej yppas i vidare mån än som erfordras för att vinna syftet med deklarationen,

granskningen eller uppgiften.

22 §.

Har aktiebolag försummat att insätta spärrkontobelopp inom tid, som

angives i 14 § eller som föreskrivits enligt 16 § eller 18 § andra stycket,

skall bolaget till statsverket gälda särskild avgift, motsvarande åtta procent

för år å det felande beloppet, där spärrkontonämnden icke prövar skäligt

att helt eller delvis befria bolaget från nämnda avgift.

Sedan avgift påförts bolaget, skall indrivning av avgiften ske i den ordning

som om indrivning av resterande skatt är stadgad; dock skall restavgifticke

erläggas.

23 §.

Sker vinstutdelning i strid mot vad i 1 kapitlet stadgas, vare de, som uppburit

sådan utdelning, skyldiga att återbära denna; dock må utdelningen

icke återkrävas från den, som vid dess uppbärande varken insåg eller bort

inse utdelningsbeslutets oriktighet.

I fråga om brist, som kan uppkomma vid återbäringen, skola bestämmelserna

i 73 § 2 mom. tredje stycket lagen om aktiebolag äga motsvarande tilllämpning.

24 §.

Vid försummelse att avlämna deklaration enligt 12 § eller att hörsamma

anmaning eller lämna uppgift enligt 13 § eller att insätta spärrkontobelopp

äger spärrkontonämnden förelägga den försumlige lämpligt vite.

25 §.

1 mom. Styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som uppsåtligen

eller av vårdslöshet låter verkställa vinstutdelning i strid mot vad

i 1 kapitlet stadgas, straffes med dagsböter eller fängelse.

2 mom. Med dagsböter eller fängelse straffes ock den som vid fullgörande

av deklarations- eller uppgiftsplikt enligt bestämmelserna i 2 kapitlet uppsåtligen

lämnar oriktig uppgift, ägnad att för aktiebolag han företräder leda

till frihet från insättning på spärrkonto eller till för låg sådan insättning.

Samma lag vare, där någon bryter mot tystnadsplikt varom stadgas i 21 §.

3 mom. Den som underlåter att fullgöra deklarations- eller uppgiftsplikt

enligt bestämmelserna i 2 kapitlet eller som vid fullgörande av sådan skyldighet

av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att för aktiebolag

han företräder leda till frihet från insättning på spärrkonto eller till för låg

sådan insättning, straffes med dagsböter.

4 mom. Brott mot tystnadsplikt må av allmän åklagare åtalas allenast

efter angivelse av målsägande.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Brott varoin i övrigt i 2 och 3 mom. sägs må av allmän åklagafe åtalas

allenast efter anmälan eller medgivande av spärrkontonämnden.

26 §.

Böter och viten som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

27 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som må finnas erforderliga

beträffande tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Har för räkenskapsår, som utgått den 31 december 1947 eller senare, på

grund av beslut före lagens ikraftträdande utdelning skett med högre belopp

än som enligt 1 kapitlet medgives, skall det överskjutande beloppet avdragas

från det belopp, som eljest skulle hava kunnat utdelas för följande räkenskapsår.

Har, när lagen träder i kraft, balansräkning för räkenskapsår som avses

i 7 § blivit fastställd eller bolagsstämma varom förmäles i 121 § första stycket

lagen om aktiebolag hållits utan att balansräkningen därvid fastställts,

skall den i 12 § stadgade deklarationsplikten fullgöras sist en månad efter

det lagen trätt i kraft.

Enligt denna lag på spärrkonto insatta medel skola vara fria från spärr

från och med den 1 januari 1951, såvitt ej dessförinnan annorledes förordnas

i en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Bihang.

Utredningsmännens förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags

vinstmedel m. m.

1 KAP.

Om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag.

1 §•

Utdelning till aktieägarna av aktiebolags vinst enligt fastställd balansräkning

för räkenskapsår, som utgått den 31 december 1947 eller senare, dock

före den 31 december 1949, må högst uppgå till antingen ett belopp, motsvarande

utdelningen för det sista räkenskapsår som utgått tidigare än den

1 oktober 1947, eller ett belopp, motsvarande medeltalet av utdelningarna

för de tre sista räkenskapsår som utgått tidigare än den 1 oktober 1946

(medeltalsbeloppet).

Har under något av de tre sista räkenskapsår, som utgått tidigare än den

1 oktober 1946, aktiekapitalet ökats genom ny aktieteckning eller nedsatts,

skall medeltalsbeloppet motsvara den procent av aktiekapitalet som, i medeltal,

utdelningsbeloppen för vart och ett av nämnda år utgjorde i förhållande

till aktiekapitalet vid utgången av det räkenskapsår utdelningen avsåg.

Där under räkenskapsår, som utgått den 1 oktober 1947 eller senare, aktiekapitalet

ökats genom ny aktieteckning, må den enligt vad förut stadgats

tillåtna vinstutdelningen för detta och följande räkenskapsår höjas med

fem procent av det belopp som tillförts bolaget på grund av aktieteckningen.

Har under räkenskapsår, som utgått den 1 oktober 1947 eller senare, nedsättning

av aktiekapitalet skett genom återbetalning till aktieägarna, skall

från utdelningsbeloppet för räkenskapsår, då återbetalning skedde, och för

följande räkenskapsår avdragas så mycket som svarar mot återbetalningens

andel av aktiekapitalet före nedsättningen, dock högst fem procent av det

återbetalade beloppet.

2 §•

Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må vinstutdelning för räkenskapsår

uppgå till fem procent av aktiekapitalet, dock att i detta icke må inräknas

belopp, varmed aktiekapitalet på grund av beslut den 1 november 1947 eller

senare ökats genom överföring av besparade vinstmedel eller på grund av

uppskrivning av anläggningstillgångar.

3 §■

Om vid vinstutdelningens bestämmande enligt vad ovan sägs icke erhålles

ett procenttal i förhållande till aktiekapitalet, som utgör en fjärdedels, en

halv eller tre fjärdedels procent eller ett helt procenttal eller ett helt procenttal

jämte en fjärdedels, en halv eller tre fjärdedels procent, må procenttalet

höjas intill närmaste dylikt procenttal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

4 §.

Finnas i bolag aktier, utgivna på grund av beslut före den 1 november

1947 och med företrädesrätt till vinstutdelning jämte rätt att, därest under

föregående år sådan utdelning ej till fullo lämnats, av följande års utdelningsbara

vinst bekomma vad som brustit, innan utdelning å andra aktier

må äga rum (företrädesrätt till ackumulativ utdelning), skall i den enligt

1_3 §§ tillåtna vinstutdelningen icke inräknas belopp, som tillkommer sa
dana

preferensaktier för tidigare år.

5 §•

Bestämmelserna i detta kapitel skola icke äga tillämpning, där vinstutdelning

från aktiebolag ej överstiger åttatusen kronor, och ej heller i fråga

om vinstutdelning från bolag (dotterbolag, dotterdotterbolag), vars aktier

till mer än nittiofem procent ägas av annat aktiebolag (moderbolag) eller

ock av ett eller flera sådana dotterbolag eller av moderbolaget och ett eller

flera sådana dotterbolag tillsammans.

6 §■

Konungen äger medgiva aktiebolag med avseende å dess särskilda förhållanden

undantag från bestämmelserna i detta kapitel samt därvid föreskriva

de villkor för undantaget som prövas nödiga.

2 KAP.

Om insättning av medel på spärrkonto.

7 §•

I enlighet med vad i detta kapitel stadgas åligger det aktiebolag att för

räkenskapsår som utgått den 31 december 1947 eller senare, dock före den

31 december 1949, på särskilt för bolaget upplagt konto i riksbanken (sparrkonto)

insätta ett belopp, motsvarande summan av

a) sjutton procent av bolagets beslutade vinstutdelning och

b) tjugusju procent av årsvinsten, i den mån denna överstiger vinstutdelningen.

. . , „

Vid fastställande av spärrkontoinsättning enligt forsta stycket a) skatt

icke tagas i beräkning inkomst av utdelning för räkenskapsår som i första

stycket sägs på aktier från andra svenska aktiebolag. Har aktiebolag dylik

aktieinkomst som till beloppet överstiger dess vinstutdelning, skall spärrkontoinsättning

enligt första stycket b) ske för den Överskjutande delen

med allenast tio procent. ..

Aktiebolag (dotterbolag), vars aktier till mer än nittiofem procent agas av

annat svenskt aktiebolag (moderbolag), är icke pliktigt att göra insättning

på spärrkonto för vad som utdelas till moderbolaget och av detta redovisas

såsom inkomst för räkenskapsår varom i första stycket förmäles, för såvitt

moderbolaget för ett belopp av sin årsvinst som motsvarar aktieinkomsten

icke tillämpar bestämmelserna i andra stycket.

8 §■

Med årsvinst enligt detta kapitel förstås årsvinst enligt fastställd balansräkning

med de avvikelser soin i 9 § sägs.

Har balansräkning icke fastställts inom sju månader efter räkenskaps
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

årets utgång, skall årsvinsten beräknas på grundval av styrelsens redovisning

för året eller, där sådan redovisning ej föreligger, uppskattas av den i

10 § omförmälda nämnden.

9 §•

1 mom. Har som kostnad under räkenskapsåret bokförts allmänna skatter

med belopp som överstiger vad som skäligen kan beräknas belöpa på

räkenskapsårets vinst eller eljest enligt bokföringsmässiga grunder bör uppföras

som kostnad under året, skall tillägg ske för det överskjutande beloppet.

2 mom. Har i räkenskaperna avdrag skett för avskrivning på tillgång

avsedd för stadigvarande bruk eller på värdet å rättighet till leverans av

dylik tillgång med högre belopp än som kan beräknas bliva godkänt vid

taxering enligt kommunalskattelagen, skall tillägg ske med det överskjutande

beloppet, i den mån avskrivningen icke betingats av att tillgången

avsevärt förlorat i värde.

3 mom. Har i räkenskaperna tillgång avsedd för omsättning eller förbrukning

i rörelse — såsom lager av råvaror, halv- och helfabrikat samt

handelslager — eller rättighet till leverans av dylik tillgång upptagits till

lägre värde än som kan beräknas bliva godkänt vid taxering enligt kommunalskattelagen,

skall tillägg ske med ett belopp svarande mot skillnaden.

i mom. Har vid bokförandet av årets kostnader gjorts sådan avsättning

till nybyggnadsfond, rationaliseringsfond eller underhåll av tillgångar, som

avser framtida utgifter, eller vidtagits annan åtgärd jämställd med dylik

vinstdisposition, skall tillägg ske med ett mot avsättningen svarande belopp.

Som åtgärd varom nyss sagts skall dock ej anses sådan avsättning till investeringsfond

eller till pensions- eller annan personalstiftelse, för vilken

avdrag medgives vid taxering enligt kommunalskattelagen.

10 g.

För att handlägga ärenden rörande spärrkontomedel skall finnas en av

Konungen utsedd nämnd (spärrkontonämnden), bestående av fem ledamöter

med suppleanter för envar av dem. Av ledamöterna skall en vara eller

hava varit innehavare av domarämbete. Övriga ledamöter skola utses så

att i nämnden komma att företrädas insikt och erfarenhet i aktiebolagsförvaltning

samt i anställdas arbetsförhållanden och därmed förbundna avtalsfrågor.

Vad sålunda stadgats skall jämväl gälla suppleanterna.

Såsom nämndens beslut gäller den mening varom de flesta ledamöterna

förena sig.

Mot nämndens beslut må klagan föras hos Konungen genom besvär, vilka

skola hava inkommit till finansdepartementet sist på tjugonde dagen efter

den dag klaganden erhållit del av beslutet. Ändå att klagan föres går beslutet

i verkställighet, där Konungen icke annorlunda förordnar.

11 §•

Från skyldighet varom i 7 § sägs fritagas bankaktiebolag, försäkringsaktiebolag

samt aktiebolag, som avses i förordningen angående försäljning av

rusdrycker. Detsamma gäller annat aktiebolag beträffande räkenskapsår för

vilket varken vinstutdelningen eller årsvinsten överstiger åttatusen kronor.

Där så ur allmän synpunkt finnes påkallat, äger Konungen eller, efter

Konungens bestämmande, spärrkontonämnden medgiva aktiebolag undantag

från bestämmelserna i 7 §. Samma lag vare, såframt ett fullgörande av

nämnda bestämmelser kan väntas medföra avsevärda betalningssvårigheter

för bolaget eller särskilda skäl eljest föreligga som böra föranleda undantag.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungi. Maj:ts proposition nr 181.

12 §.

Till ledning för bedömandet av aktiebolags skyldighet att verkställa insättning

på spärrkonto skall till spärrkontonämnden avlämnas deklaration,

som skall avfattas å blankett som fastställes av Konungen.

Deklaration skall lämnas för aktiebolag, vars aktiekapital vid räkenskapsårets

utgång uppgår till mer än femtiotusen kronor eller för vilket vinstutdelningen

för året eller årsvinsten överstiger åttatusen kronor.

Deklarationen skall på heder och samvete avgivas av styrelsen eller, där

verkställande direktör är utsedd, av denne sist en månad efter det balansräkningen

för räkenskapsåret blivit fastställd eller, där balansräkningen ej

fastställts på bolagsstämma som i 121 § första stycket lagen om aktiebolag

sägs, sist en månad efter denna eller, om stämma ej hållits inom tid som

i nämnda lagrum stadgas, inom sju månader efter räkenskapsårets utgång.

13 §.

Aktiebolag åligger att efter anmaning av spärrkontonämnden hålla bolagets

böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning.

Styrelseledamot och verkställande direktör äro skyldiga att lämna de uppgifter

som erfordras för tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel och

av nämnden påfordras.

14 §.

Inom den för avlämnande av deklaration fastställda tiden skall aktiebolag

på spärrkonto insätta minst hälften av det belopp, som bolaget på grundval

av deklarationen har att inbetala.

Sist tre månader efter den för avgivande av deklaration fastställda tiden

skall bolaget insätta återstoden av beloppet.

Spärrkontonämnden må när synnerliga skäl därtill föranleda medgiva anstånd

med insättning till senare tidpunkt än i denna paragraf stadgas.

15 §.

På medel insatta på spärrkonto skall bolaget av statsverket tillgodoföras

ränta efter två procent för år. Räntan skall vid kalenderårets slut läggas

till kapitalet.

16 §.

1 mom. Har bolag insatt högre belopp än vederbort, skall spärrkontonämnden

förordna om återbetalning av överskjutande belopp. Å nämnda

belopp gottgöres ej ränta.

2 mom. Har i deklaration beräknat spärrkontobelopp på grund av oriktiga

uppgifter eller av annan anledning upptagits till för lågt belopp, skall

nämnden, där så finnes påkallat, fastställa det belopp som därutöver skall

insättas på spärrkonto. Nämnden skall tillika meddela erforderliga föreskrifter

rörande tiden för insättningen, dock att längre anstånd än tre månader

från dagen för beslutets delgivande icke utan synnerliga skäl må medgivas.

3 mom. Har vederbörlig deklaration för aktiebolag icke avlämnats, skall

nämnden med ledning av tillgängliga uppgifter fastställa spärrkontobeloppet

och därvid meddela föreskrifter i enlighet med vad i 2 mom. sägs.

17 §.

Medel på spärrkonto må ej av riksbanken utbetalas före den dag medlen

enligt särskilt förordnande frigjorts från spärren.

Efter medels frigörande tillgodoföres icke ränta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

18 §.

Spärrkontonämnden må efter framställning förordna, att aktiebolags medel

frigöras från spärr, såframt avsevärda betalningssvårigheter föreligga

för bolaget eller eljest särskilda förhållanden böra föranleda dylikt förordnande.

Om skäl därtill äro, äger nämnden förordna, att medlen senare åter

skola insättas på spärrkonto.

Medel som icke frigjorts på sätt i första stycket sägs eller återbetalats

jämlikt 16 § 1 mom. skola frigöras efter förordnande av Konungen i den

ordning som må komma att bestämmas i en av Konung och riksdag gemensamt

stiftad lag.

19 §.

Har under spärrtiden avtal träffats eller annan utfästelse gjorts om överlåtelse,

pantsättning eller annan rätt till spärrade medel, vare avtalet eller

utfästelsen ej gällande.

Utan hinder av vad nu sagts övergå spärrade medel till bolag som i den

ordning i 174—176 §§ lagen om aktiebolag föreskrives övertager ett annat

bolags tillgångar och skulder.

Med spärrkontonämndens medgivande må ock ett bolags spärrade medel

överföras till annat bolag, som genom att övertaga egendom från bolaget

eller genom att bereda anställning åt bolagets arbetstagare fortsätter dess

rörelse.

3 KAP.

Särskilda bestämmelser.

20 §.

Spärrkontonämnden äger i den utsträckning Konungen bestämmer från

taxeringsmyndigheter inhämta uppgifter angående sådana förhållanden

som kunna tjäna nämnden till ledning för fastställande av spärrkontobelopp.

21 §.

Vad som framkommit genom deklaration enligt denna lag eller vid

granskning enligt 13 § eller genom uppgifts inhämtande enligt 13 och 20 §§

må eJ yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av syftet med deklarationen,

granskningen eller uppgiften.

22 §.

Har aktiebolag försummat att inom tid som i 14 § avses insätta spärrkontobelopp,

skall bolaget till statsverket gälda avgift på det felande beloppet

efter åtta procent för år, där spärrkontonämnden icke prövar skäligt att helt

eller delvis befria bolaget från avgift.

Sedan avgift påförts bolaget, skall indrivning av avgiften ske i den ordning

som om indrivning av kronoutskylder finnes stadgat; dock skall indrivningsavgift

icke erläggas.

23 §.

Sker vinstutdelning i strid mot vad i 1 kapitlet stadgas, skola bestämmelserna

i 73 § 2 mom. lagen om aktiebolag rörande återbäring av uppburen

utdelning och ansvarighet för den brist, som kan uppkomma vid återbäringen,

äga motsvarande tillämpning.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

24 §.

Vid försummelse att avlämna deklaration enligt 12 § eller att hörsamma

anmaning eller lämna uppgift enligt 13 § eller att insätta spärrkontobelopp

äger spärrkontonämnden förelägga den försumlige lämpligt vite.

25 §.

1 mom. Styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som uppsåtligen

eller av vårdslöshet låter verkställa vinstutdelning i strid mot vad

i 1 kapitlet stadgas, straffes med dagsböter eller fängelse.

2 mom. Med dagsböter eller fängelse straffes ock den som vid fullgörande

av deklarations- eller uppgiftsplikt enligt bestämmelserna i 2 kapitlet uppsåtligen

lämnar oriktig uppgift, ägnad att för aktiebolag han företräder leda

till frihet från insättning på spärrkonto eller till för låg sådan insättning.

Samma lag vare, där någon bryter mot tystnadsplikt som stadgas i 21 §.

3 mom. Den som underlåter att fullgöra deklarations- eller uppgiftsplikt

enligt bestämmelserna i 2 kapitlet eller som vid fullgörande av sådan skyldighet

av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att för aktiebolag

han företräder leda till frihet från insättning på spärrkonto eller till för lag

sådan insättning, straffes med dagsböter.

4 mom. Brott mot tystnadsplikt må av allmän åklagare atalas allenast

efter angivelse av målsägande.

Brott varom i övrigt i 2 och. 3 mom. sägs ma av allmän åklagare atalas

allenast efter anmälan eller medgivande av spärrkontonämnden.

26 §.

Böter och viten som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

27 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som må finnas erforderliga

beträffande tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Har för räkenskapsår, som i 1 § avses, på grund av beslut före lagens

ikraftträdande utdelning skett med högre belopp än som enligt 1 kapitlet

medgives, skall skillnaden avdragas från det belopp, som eljest skulle ha

kunnat utdelas för följande räkenskapsår.

Har, när lagen träder i kraft, balansräkning för räkenskapsår som avses

i 7 § blivit fastställd eller bolagsstämma varom förmäles i 121 § första stycket

lagen om aktiebolag hållits utan att balansräkningen därvid fastställts,

skall den i 12 § stadgade deklarationen avgivas sist en månad efter det lagen

trätt i kraft. , , , , . „ .

Enligt denna lag på spärrkonto insatta medel skola vara fria från sparr

från och med den 1 januari 1951, såvitt ej dessförinnan annorledes förordnas

i en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 11 mars

1948.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswäkd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 4 mars 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 20

februari 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags

vinstmedel.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn G. A. Björklund.

Lagrådet yttrade:

Vad som avsetts med stadgandet i 7 § andra stycket torde framgå tydligare,

om det — med beaktande jämväl av en utav lagrådet i det följande

föreslagen omflyttning av 10 och 11 §§ — får heta dels, i första punkten,

att vid beräkning av det belopp, varmed spärrkontoinsättning skall ske enligt

första stycket a), må aktiebolag från vinstutdelningen avräkna utdelning

å aktier i annat svenskt aktiebolag; dock att vad nu sagts icke skall

gälla, därest det senare bolaget är för utdelningen befriat från insättningsskyldighet

på grund av bestämmelserna i 10 § eller på grund av särskilt

med stöd av nämnda paragraf meddelat beslut, dels, i andra punkten, att

därest den utdelning som enligt vad nyss sagts vid beräkningen av spärrkontoinsättningens

storlek må avräknas från vinstutdelningen överstiger

denna, är aktiebolaget ej pliktigt att i fråga om den överskjutande delen

verkställa spärrkontoinsättning, som i första stycket b) avses, med mer än

tio procent.

Som 11 § i avseende å sitt innehåll nära ansluter sig till 7—9 §§, förordas,

att densamma med någon redaktionell jämkning får byta plats med 10 §.

Härav skulle föranledas ändring i vissa hänvisningar uti 7, 8 och 12 §§.

Förslaget innehåller ej någon bestämmelse rörande ordförandeskapet i

spärrkontonämnden. Föreskrift om rätt för Konungen att bestämma härutinnan

synes emellertid böra upptagas i lagen. På grund härav hemställes,

att till första stycket i förslagets 10 § — efter den förordade nedflyttningen

11 § — måtte såsom en sista punkt fogas stadgande exempelvis av det inne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

håll att Konungen förordnar en av ledamöterna att vara ordförande i nämnden

och dennes suppleant eller annan ledamot att vid förfall för ordföranden

tjänstgöra i sådan egenskap.

Stadgandena om dispensrätt och frigörelse ill och 18 §§ skulle, om de

tolkades strängt efter ordalagen, kunna medföra otillfredsställande resultat.

Stadgandena äro nämligen avfattade som om en diskretionär prövning alltid

skulle äga rum beträffande frågan huruvida dispens eller frigörelse bör

medgivas vid avsevärda betalningssvårigheter. Äro emellertid betalningssvårigheterna

uttryck för att aktiebolaget är på obestånd, om spärrmedlen ej

kunna tillgripas, i vilket fall dispens eller frigörelse är nödvändig för att

tillgodose bolagets borgenärer — på grund av 19 § äro spärrmedlen ej att

räkna till konkursbo — måste uppenbarligen dispens eller frigörelse medgivas.

En sådan tolkning torde icke vara oförenlig med avfattningen av 11

och 18 §§.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 12 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets

den 11 mars 1948 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 20 februari

1948 remitterade förslaget till lag med särskilda bestämmelser om dispositionen

av aktiebolags vinstmedel.

Efter redogörelse för innehållet i lagrådets utlåtande anför föredraganden

följande.

Den jämkning lagrådet förordat beträffande avfattningen av 7 § andra

stycket torde, liksom den omflyttning av lagförslagets 10 och 11 §§ för vilken

lagrådet uttalat sig, böra genomföras. Vissa smärre redaktionella jämkningar

synas därutöver böra vidtagas.

Lagrådet har hemställt om viss komplettering av bestämmelserna angående

spärrkontonämnden. En dylik komplettering synes lämplig och förordar

jag i enlighet härmed ett tillägg av innehåll, att Konungen förordnar en av

ledamöterna att vara ordförande i nämnden och en annan ledamot att vid

förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap. Vidare förordar jag

sådan jämkning av bestämmelserna, att till ordförande icke må utses annan

än den som är eller varit innehavare av domarämbete.

Lagrådet har vidare ansett att— ehuru stadgandena i lagförslagets 11 och

18 §§ vore avfattade som om en diskretionär prövning alltid skulle äga rum

beträffande frågan huruvida dispens eller frigörelse skulle medgivas vid avsevärda

betalningssvårigheter för ett aktiebolag -— med avfattningen av

nämnda stadganden dock icke vore oförenlig en tolkning av innebörd att

dispens eller frigörelse alltid skulle medgivas, därest bolaget vore på obestånd

samt dispens eller frigörelse vore nödvändig för att tillgodose bolagets

borgenärer. Till denna uppfattning kan jag ansluta mig. Jag förutsätter dock

att en noggrann prövning sker i varje särskilt fall av nödvändigheten av

dispens eller frigörelse för nämnda syfte.

Den föreslagna lagen föranleder att till prövning måste upptagas fråga

om anslag dels för gäldande av ränta på de å spärrkonto insatta medlen

och dels till täckande av kostnaderna för spärrkontonämnden.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungi. Maj:ts proposition nr 181.

Utredningsmännen ha angående räntekostnaderna anfört att under ett år,

då det av utredningen beräknade totala steriliseringsbeloppet, 500 miljoner

kronor, innestode i riksbanken från årets början till dess slut, skulle till

täckande av därå belöpande ränta efter 2 procent erfordras ett belopp om

10 miljoner kronor. För budgetåret 1948/49 torde — under antagande, för

enkelhets skull, att under 1948 spärr kontoinbetalningar komme att verkställas

med 125 miljoner kronor omkring den 1 maj och med ett lika stort

belopp omkring den 1 augusti — för täckande av räntegottgörelsen komma

att erfordras

[0,02 X

8

12 X

125

5

+ 12 X

125

= ] 2,7 miljoner kronor. Ut
-

redningsmännen föresloge i enlighet härmed, att för nämnda budgetår äska
-

des ett förslagsanslag om 2,5 miljoner kronor.

Vad angår kostnaderna för spärrkontonämnden ha utredningsmännen

anfört:

Spärrkontonämnden måste förses med ett kansli. Chefen för detta bör

vara en person med utmärkta kvalifikationer i såväl juridiskt som ekonomiskt

avseende. För spärrkontonämndens verksamhet under nästkommande

budgetår torde överslagsvis erfordras följande belopp:

Arvode åt ordföranden ...................................... 6 000

Arvode åt fyra ledamöter .................................... 8 000

Arvode åt suppleanter........................................ 1 000

Arvode åt kanslichef ........................................ 20 000

Arvode åt 2 sekreterare ...................................... 20 000

Arvode åt skrivpersonal ............. 15 000

Omkostnader ......................................... 10 000

Kronor 80 000.

Ett förslagsanslag om 80 000 kronor torde alltså böra äskas för budgetaret

1948/49. Vidare torde, då spärkontonämnden bör träda i funktion snarast

möjligt efter utfärdandet av den nya lagen, å tilläggsstat för innevarande

budgetår böra äskas ett förslagsanslag om 30 000 kronor.

Utredningsmännens beräkning av det för räntebetalning för år 1948 erforderliga

beloppet föranleder icke någon erinran från min sida.

Beträffande kostnaderna för spärrkontonämnden synes det — med hänsyn

till svårigheten att förutse antalet ärenden hos nämnden samt omfattningen

i övrigt av det arbete, som kan komma att åvila nämnden — icke lämpligt

att i detta sammanhang ingå på en närmare prövning av de olika kostnadsbeloppen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att senare meddela

erforderliga bestämmelser rörande arvodesfrågorna. Approximativt torde

emellertid det sammanlagda kostnadsbeloppet kunna uppskattas för återstoden

av innevarande budgetår till 20 000 kronor och för budgetåret 1948/49

till 80 000 kronor.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

8 Bihang tili riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 181.

opaginerad Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

dels att antaga det t enlighet med vad förut anmärkts

jämkade förslaget till lag med särskilda bestämmelser om

dispositionen av aktiebolags vinstmedel,

dels att till Ränta å spärrkontomedel för budgetåret 1948/

49 under sjunde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av ..............kronor 2 500 000,

dels att till Spårrfcontonämnden för hudgetåret 1948/49

under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av .......................... kronor 80 000,

dels ock att till Spärrkontonämnden under sjunde huvudtiteln

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1947/48

anvisa ett förslagsanslag av..............kronor 20 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl, Höghet

KronprinsenrRegenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Carl Olov Sommar.

487143. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts prositiom angående anslag för hudgetåret 1948/49 till folkoch småskoleseminarierna. a1 i texten
  2. SU 1948:131 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel, m. m., såvitt prop s. 1 i texten
  3. Rskr. 1948:124 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel, m. a1 i texten
  4. 1LU 1948:30 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel, m. m., såvit a1 i texten