Sök i Ratio Lex

Angående stödåtgärder för maskinhållningen inom jordbruket

1948-03-05 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:188, Angående stödåtgärder för maskinhållningen inom jordbruket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående stödåtgärder

för maskinhållningen inom jordbruket; given Stockholms

slott den 5 mars 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1048. 1 saml. Nr 188.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Sammanfattning.

1. Lantbruksstyrelsen föreslås även framdeles skola förmedla lån ur

jordbrukets maskinlånefond till hushållningssällskapen, vilka i sin tur utlämna

lån till olika kategorier av maskinhållare för anskaffning av jordbruksmaskiner

avsedda att användas gemensamt av flera lantbrukare.

2. Lån från jordbrukets maskinlånefond skall få lämnas dels till inköp

av maskiner, avsedda för maskinhållning, dels för förvärv eller uppförande

av för maskinhållningen avsedd byggnad. Däremot skall lån ur denna

fond ej vidare utlämnas för inköp av tvättmaskin.

3. Hushållningssällskap bör i egen regi kunna bedriva maskinhållning och

erhålla lån ur jordbrukets maskinlånefond.

4. Maskinlån förordas som hittills uppgå till 80 procent av maskinernas

anskaffningskostnad. Dock skall för anskaffande av maskiner, som avses

för nyodling, stenröjning, dikning eller andra till den inre rationaliseringen

hörande arbeten, lån kunna uppgå till hela anskaffningskostnaden.

5. I regel skall maskinlån icke utlämnas till lägre belopp än 500 kronor.

Dock bör det vara lantbruksstyrelsen obetaget att i särskilda fall medgiva

undantag.

6. För maskinlån föreslås en enhetlig återbetalningstid av åtta år mot

nuvarande lägst fem och högst åtta år. För byggnadslån anses tio års amorteringstid

böra gälla.

7. Det bör vara låntagare obetaget att när som helst under återbetalningstiden

återbetala oguldet belopp å lån utan att bidragsrätten förloras.

8. Bidragsprocenten för lån för maskinhållning föreslås höjd till 25 procent

av lånets ursprungliga kapitalbelopp mot nuvarande 20.

9. Bidrag avses skola lämnas även i det fall maskinhållare icke erhållit

lån från maskinlånefonden, därest han underkastat sig redovisningsskyldighet

och kontroll i samma ordning som låntagare, vilken erhållit maskinlån.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om stödåtgärder

för maskinhållningen inom jordbruket och anför därvid följande.

Inledning.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan föreslagit

riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet för budgetåret

1948/49 beräkna dels till Bidrag till återbetalning av lån från jordbrukets

maskinlånefond ett förslagsanslag av 225 000 kronor (IX. H. T. p. 94), dels

ock till Jordbrukets maskinlånefond ett investeringsanslag av 4 500 000 kronor

(bil. 30: kapitalbudgeten: Jordbruksdepartementet, p. 5).

Jag torde nu ånyo få anmäla dessa frågor.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 juni 1946 tillkallade jag utredningsmän

för att i enlighet med angivna riktlinjer verkställa utredning

och avgiva förslag angående ordnandet av maskinhållarverksamheten inom

jordbruket. Utredningsmännen, som antagit benämningen 1946 års kommitté

för jordbrukets maskinhållning, ha utgjorts av agronomen S. Janson, Moholm,

tillika ordförande, chefen för jordbrukstekniska institutet, ingenjören

N. H. Berglund, Uppsala, ledamoten av riksdagens första kammare, hemmansägaren

J. N. Jonsson, Fjäle, Bollnäs, ledamoten av riksdagens andra

kammare, redaktören B. E. A. Karlsson, Stuvsta, ombudsmannen R. Lindberg,

Krylbo, samt ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren

Hj. R. Nilson, Spånstad, Åled.

Kommittén, som vid behandlingen av vissa frågor biträtts av särskilda

experter, har den 26 november 1947 avgivit betänkande angående jordbrukets

maskinhållning (SOU 1947: 83).

över betänkandet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen,

kommerskollegium, samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

statens biltrafiknämnd, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund

och Svenska lantmännens riksförbund samt Kooperativa förbundet.

Innan jag närmare går in på utredningens förslag och de däröver avgivna

yttrandena, torde jag få lämna en redogörelse för nu gällande bestämmelser

på området. Dessa, som meddelats i kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 401)

angående lån från jordbrukets maskinlånefond med däri genom kungörelserna

nr 404/1944 och 397/1945 vidtagna ändringar, innebära i huvudsak

följande.

Från jordbrukets maskinlånefond må statslån tilldelas hushållningssällskap

för utlämnande till enskild person eller sammanslutning av lån för

anskaffande av jordbruksmaskin eller tvättmaskin, som avses skola användas

gemensamt av flera jordbrukare. För inköp av tvättmaskin må dock lån

utlämnas även om andra personer än jordbrukare avses skola deltaga i maskinens

användning under villkor att antalet anmälda deltagare i maskinanvändningen

till minst 80 procent utgöres av jordbrukare. Lån må i allmänhet

icke beviljas till högre belopp, än som motsvarar 80 procent av köpeskillingen.

Därest maskinen emellertid är avsedd att användas för sådan verksamhet

som avser komplettering av ofullständiga jordbruk, såsom nyodling

och stenröjning, må dock lån under viss förutsättning utgå intill hela köpeskillingen.

Återbetalningstiden för lån ur fonden må bestämmas till minst fem och

högst åtta år. Ränta utgår enligt kungörelserna nr 936 och 937/1943 efter

viss av Kungl. Maj :t för varje budgetår fastställd normalränta, som för närvarande

utgör fyra procent.

Lantbruksstyrelsen må på framställning av hushållningssällskap bevilja

låntagare bidrag till låns återbetalning med belopp, motsvarande 20 procent

av lånets ursprungliga kapitalbelopp. Såsom förutsättning för dylikt bidrag

gäller, att övrig del av låneskulden jämte upplupen ränta vederbörligen

betalats, att den gemensamma maskinanvändningen utövats på ändamålsenligt

sätt samt att minst sextiofem procent av den åkerareal, som innehaves

av de jordbrukare vilka deltagit i maskinanvändningen, tillhöra brukningsdelar

med högst tjugo hektar åker. Från sistnämnda förutsättning äger emellertid

lantbruksstyrelsen möjlighet att medgiva undantag.

Lantbruksstyrelsen må jämväl utlämna bidrag med tjugo procent, dock

högst sexton procent av köpeskillingen, för återbetalning av lån, som för

motsvarande ändamål upptagits i enskild kreditinrättning. Ansökan om sådant

bidrag skall göras hos lantbruksstyrelsen i samband med att lån sökes

hos den enskilda kreditinrättningen. För utbetalning av bidrag gälla samma

förutsättningar som för utbetalning av bidrag till lån, vilka utlämnas av hushållningssällskapen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

5

Sammanfattning av betänkande om jordbrukets maskinhållning.

Allmänna synpunkter.

I betänkandet redogöres till en början för lånerörelsens hittillsvarande

omfattning, varvid det konstaterats att denna varit tämligen ringa. Under

de nio år maskinlånefonden varit upplagd ha blott 6 091 lån till ett belopp av

14 186 131 kronor utlämnats. Genomsnittet per lån är 2 329 kronor. Som jämförelse

nämnes, att enligt en utredning, som grundar sig på uppgifter från

tillverkare och importörer av lantbruksmaskiner, uppgick totala försäljningsvärdet

för sådana maskiner och redskap, vilka kunde användas gemensamt

och till vilkas anskaffning lån ur jordbrukets maskinlånefond således

kunnat utlämnas, år 1945 till 68 miljoner kronor. Det belopp, som

samma år utlämnades från jordbrukets maskinlånefond, uppgick till 2,6

miljoner kronor, vilket motsvarar blott 3,8 procent av försäljningssumman.

Genom en rundfråga till hushållningssällskapen har kommittén sökt utröna

dessas erfarenheter av låneförmedlingen och har härvid funnit att

sällskapen voro i stort sett tillfredsställda med rådande ordning. Härom anföres

i betänkandet bland annat följande:

I åtskilliga fall ha önskemål om ändring av lånebestämmelserna rörande

arealgränserna framförts. Vidare betonas starkt betydelsen av att fasta former

för maskinhållningen skapas; för närvarande uppges den i åtskilliga

fall sakna organisatorisk stabilitet. Likaså framhålles önskvärdheten av intensifierad

upplysningsverksamhet. I allmänhet anses, att räntefoten bör

sänkas trots den fördel, som möjligheten till bidrag utgör.

Det ojämförligt största antalet lån har enligt undersökningar, som företagits

av kommittén, utlämnats till enskilda maskinhållare, vilket anses

delvis bero på att någon av delägarna i ett maskinbolag brukar ställa sig

som låntagare och de övriga som borgensmän. Denna ordning har också uppmuntrats

av åtskilliga hushållningssällskap. Kommittén papekar i detta sammanhang,

att centralföreningar, konsumtionsföreningar, maskinfirmor och

liknande företag på sistone startat maskinhållning, ehuru denna rörelse hittills

blott erhållit mindre omfattning. Om maskinhållningens bedrivande

lämnas i betänkandet följande sammanfattning.

Antalet gårdar, som anlitat en och samma maskin, har i hög grad varierat,

beroende dels av det maskinslag som kommit till användning, dels av de

landsändar, där maskinhållningen förekommit. En traktor kan nämligen

användas gemensamt av större antal jordbrukare än en självbindare. I södra

och mellersta Sveriges tätt befolkade jordbruksbygder kan ett större antal

jordbrukare gå samman om en maskin än vad fallet är i glest befolkade

landsändar.

I allmänhet har maskinhållningen drivits i liten skala. Först på senare ar

ha verkliga maskinstationer uppstått, men deras antal är alltjämt litet. Maskinstationernas

verksamhetsområde har varierat inom tämligen vida gränser

men har för en station med 2 å 3 traktorer vanligen uppgått till 1 a 2 mil

runt stationsorten. I regel ha stationernas maskiner använts betydligt längre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

tid per år än vad som kunnat ske på en mindre gård med dennas begränsade

möjligheter att effektivt utnyttja maskinparken.

Taxorna ha vanligtvis varit låga. Att verksamheten det oaktat kunnat hållas

i gång och kunnat anses lönande beror i åtskilliga fall på att maskinhållningen

drivits av lantbrukare, som anskaffat maskinerna för eget bruk

men sett en utväg att genom maskinhållning åstadkomma bättre förräntning

även om låga taxor hållits.

Behovet och förutsättningarna för vidgad maskinhållning.

Till följd av bristen på arbetskraft inom jordbruket finnes enligt kommittén

anledning att i ökad omfattning använda arbetssparande maskiner.

Det mindre och medelstora jordbrukets mekanisering motverkas dock, framhåller

kommittén, av ett flertal faktorer. Den erforderliga kapitalinsatsen

är salunda för stor för att mindre och medelstora jordbrukare var för sig

skola kunna göra den. Åkrarna äro icke i erforderlig grad befriade från jordfasta

stenar, vilket försvarar och i vissa fall omöjliggör maskinanvändningen.

Ett flertal olika maskiner erfordras på varje gård. En liten gård behöver

i stort sett samma maskiner som en stor; skillnaden är enligt kommittén

i huvudsak den, att en liten gårds maskiner kunna ha lägre avverkningsförmåga

och följaktligen vara mindre. Eftersom väsentliga delar av en maskin

måste vara desamma, oberoende av storlek, blir dock skillnaden i pris

mellan en stor och en liten maskin i många fall ringa. De flesta maskiner

och redskap, påpekar kommittén vidare, kunna på små gårdar användas i

effektivt arbete blott mycket kort tid årligen, varigenom de fasta kostnaderna

måste fördelas på ett litet antal timmar och maskinkostnaden per

timme effektivt arbete och därmed också per avverkad enhet bli förhållandevis

hög.

Till följd av bl. a. anförda omständigheter kommer enligt kommittén

behovet av maskinhallning att öka, ty endast om denna väsentligen utvidgas,

kan det mindre jordbruket följa med i utvecklingen. Avgörande för om

en lantbrukare med ekonomisk fördel skall kunna anlita maskinhållare

för att frigöra manuell arbetskraft är emellertid icke blott maskinhållarens

taxor utan också om lantbrukaren för andra produktiva ändamål kan tillgodogöra

sig den arbetskraft, som frigöres. Det av maskinhållaren utförda

arbetet medför alltid ett penningutlägg, och lantbrukaren måste på annat

sätt få in motsvarande belopp, därest icke maskinarbetet skall medföra en

utgiftsökning för honom.

Genom en särskild undersökning har kommittén sökt utreda bl. a. vid

vilken gårdsstorlek det blir fördelaktigare att hålla egna maskiner framför

att anlita maskinhållare. Av denna utredning framgår, att det i regel blir

billigare att på gårdar med upp till 30 hektar åker anlita maskinstation

framför att hålla egna maskiner. Den lantbrukare, som anlitar en maskinstation,

far därutöver tillgång till en betydligt allsidigare sammansatt maskinpark

än han själv skulle kunna sätta upp för eget bruk. Därigenom

kommer enligt kommittén gränsen för maskinhållningens ekonomiska lön
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

samhet att avsevärt skjutas uppåt. Om som normalt räknas, att jordbruk

med upp till 30 hektar åker med ekonomiskt utbyte skola kunna medverka

i en maskinstation, innebär det, att två tredjedelar av landets åkerareal,

nämligen den som tillhör gårdar med 2—30 hektar åker, har ekonomiskt

utbyte av att maskinstationssystemet allmänt genomföres.

Målsättningen för maskinhållningens vidare utveckling.

Kommittén uttalar, att lantbrukarna i alltför liten utsträckning ha uppmärksammat

maskinhållningens möjligheter och att det är en samhällsekonomisk

angelägenhet av stor betydelse att maskinhållningen stimuleras.

Staten bör i detta syfte genom relativt rikliga lån och bidrag främja dess

utveckling. Stödet bör främst syfta till att hjälpa lantbrukaren att så organisera

maskinhållningen, att den blir på lång sikt ekonomiskt lönande,

även om statligt bidrag icke utgår. Det är icke nödvändigt, framhåller kommittén

vidare, att maskinhållningen för all framtid upprätthålles genom statligt

stöd av ena eller andra slaget. Syftet bör vara att allsidigt stimulera en effektiv

maskinhållning såsom ett väsentligt led i jordbrukets rationaliseringsprocess.

Givet är, att statens åtgärder på detta område liksom på andra jordbrukets

rationaliseringsområden bör syfta till att göra jordbruksdriften bärkraftig

utan statligt stöd. Statens bidrag bör betraktas som organisationsbidrag,

vilka skola utgå endast under den övergångs- och omdaningsperiod,

i vilken jordbruket för närvarande befinner sig.

Då maskinhållningens möjligheter att förbilliga maskinanvändningen för

den enskilde jordbrukaren till stor del sammanhänga med dess organisation,

är därför enligt kommittén de frågor, som måste lösas för att åstadkomma

en ändamålsenlig maskinhållning till stor del av organisatorisk art. För att

nå gott resultat erfordras, att låne- och bidragsverksamheten kombineras

med rådgivning och kontroll. Genom det beslut om inrättande av maskinkonsulenttjänster

vid hushållningssällskapen, som fattades av 1947 års riksdag

är, framhåller kommittén, frågan rörande den lokala rådgivningen och

kontrollen löst.

Maskinhållningens organisation.

Kommittén har ingående diskuterat maskinhållningens företagsformer och

framhåller, att maskinhållning även i framtiden torde komma att drivas i

mindre skala, beroende på lokala förhållanden eller på deltagande lantbrukares

egna önskemål. Emellertid böra i de fall förutsättningar härför finnas

större företagsenheter för maskinhållning, s. k. maskinstationer, organiseras.

Därvid kunna olika företagsformer tänkas. Kommittén nämner enskilda

personer och enskilda firmor, konsumentkooperativa sammanslutningar, hushållningssällskapen,

jordbrukets ekonomiska föreningar och sammanslutningar

bildade särskilt för maskinhållning. Kommittén understryker betydelsen

av sammanslutningar, bildade särskilt för maskinhållning, i vilka

intresserade jordbrukare inträda som medlemmar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Då maskinhållning, enligt vad kommittén uttalar, rätt väl ansluter sig

till den verksamhet, som bedrives av till Svenska lantmännens riksförbund

anslutna organisationer, och man kan vänta att maskinhållning, som startats

i en centralförenings regi, mötes med förtroende från berörda lantbrukare,

har kommittén till särskild behandling tagit upp frågan om samarbetet

mellan de s. k. centralföreningarna och maskinstationerna samt framlägger

en plan för detta samarbete.

Kommitténs förslag har på denna punkt i stort sett följande innebörd.

De lantbrukare, som önska anlita en maskinstation, böra för ändamålet

bilda en ekonomisk förening u. p. a. Föreningen bör ha till ändamål att främja

medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa lämpliga maskiner

och redskap och med dessa åt medlemmarna utföra maskinarbete och

bedriva annan darmed förenlig verksamhet. Till medlem bör kunna antagas

f ^.J^dbrukare inom föreningens verksamhetsområde, som förbinder sig

att folja föreningens stadgar och beslut samt skäligen kan antagas komma

att som medlem Iramja föreningens verksamhet.

maskinstation och centralföreningen bör upprättas ett kontrakt.

Knhgt detta torde centralforenmgen och maskinstationsföreningen förbinda

sig att i samverkan arbeta för en planmässig och ändamålsenlig utveckling

f°r™ernfa. för maskinhållnmgen inom sina områden. Centralföreningen

fr.de förbinda sig att teckna borgen för maskinstationsföreningens lån

an jordbrukets maskinlanefond till ett i kontraktet fixerat belopp. Den

förpnafr ?r°Va omfatJaingen och planeringen av maskinstationstoreningens

anskaffning av maskiner samt äga tillsätta en revisor jämte

suppleant för denne. Maskinstationsföreningen torde böra förbinda si» att

endast i samrad med centralföreningens styrelse till- eller avsätta föreståndare

för verksamheten. I avtalet torde i förekommande fall även böra intagas

bestämmelser rörande andra mellanhavanden mellan kontrahenterna, exemE?il''S

överenskommelse om centralföreningens upplåtande av lokaler eller

fölemn^pu11 a aV dnv™del °ch andra förnödenheter åt maskinstationsnsr

m i - d,enJV?.s ut.forande av vissa transporter åt centralföreningen.

Dar maskincentralforening eller annan sammanslutning leder maskinsta10^sv®r^sara^eten>

böra i tillämpliga delar motsvarande regler gälla.

i it i ^S^affning av maskiner> redskap och byggnader erforderliga

kapitalet kan 80 % upplånas från jordbrukets maskinlånefond eller enskifd

Sendeao^1118'' ^.r^t,for detta lån tecknas av centralföreningen. Åter
dÄpItaMmsySél

fv Semmarna ySg”adSkaPi''al iäm''e

För den enskilde lantbrukaren kommer en anslutning till en maskinstation

for?ier ^sserligen att innebära visst kapitalutlägg, men detta blir för

mindre och medelstora gardar ojämförligt mycket mindre än den kapital
eget

fcuk8’ S°m SkUlIe erfordras’ om han hade inköPt maskinen enbart för

Maskinstationens möjlighet att utföra transporter åt andra.

En av de viktigaste uppgifterna för en maskinstations ledning torde enligt

kommittén bli att planlägga och genomföra verksamheten så, att maskinbeståndet

effektivt utnyttjas. Endast då torde sådana taxor kunna åsättas

olika maskinarbeten, att jordbrukarna mer allmänt finna det ekonomiskt

fördelaktigt att anlita maskinstationer. Vissa maskiner, som traktorer

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts proposition nr 188.

och vagnar, vilka äro mer allsidigt användbara, kunna vissa delar av året

utnyttjas även för annat än rena jordbruksarbeten och därigenom effektivare

användas.

Eftersom det i vissa fall torde innebära väsentliga fördelar för maskinstationer

att under lågsysselsättningsperioder kunna utnyttja sitt maskinbestånd

även för transporter åt allmänheten, och då det intrång, som därigenom

skulle göras i de yrkesmässiga trafikutövarnas transportunderlag i allmänhet

icke torde bliva av någon nämnvärd betydelse, föreslår kommittén, att maskinstationer

medgivas rätt att med sina för jordbruksarbeten anskaffade

och huvudsakligen utnyttjade traktorer utföra transporter åt andra, utan

att därför tillstånd till yrkesmässig trafik kräves.

Grunderna för lån och bidrag till maskinstationer m. fl.

Kommittén har till allsidig prövning tagit upp frågan om grunderna för

den framtida låne- och bidragsverksamheten ur jordbrukets maskinlånefond.

De förslag kommittén framlagt erfordra ändrade och delvis nya bestämmelser

om låne- och bidragsbelopp, med lån och bidrag förknippade villkor, låntagarnas

kvalifikationer m. m. Kommittén har låtit utarbeta förslag till särskild

kungörelse angående lån och bidrag till jordbrukets maskinhållning,

medan nuvarande förordning föreslås upphöra att gälla utom i vad rör lån

och bidrag till anskaffande av tvättmaskin.

Låneförmedlarna.

Den nuvarande ordningen, att lantbruksstyrelsen fördelar medlen och övervakar

verksamheten, är enligt kommitténs mening ändamålsenlig, varför anledning

till ändring icke finnes. Likaså bör låne- och bidragsverksamheten på

maskinhållningens område även i fortsättningen knytas till hushållningssällskapen,

varvid kommittén dock undantagit nedan behandlade lån och bidrag

till maskincentraler.

Systemet att bidrag utlämnas även för återbetalning av lån, som upptagits

i enskild kreditinrättning, bör bibehållas. Härom anföres i betänkandet bl. a.

följande.

Systemet har dock en betydande nackdel. De enskilda kreditinrättningarna

ha givetvis ej i maskintekniska frågor sakkunnig personal, som kan ge råd

vid val av maskiner och hjälpa låntagaren att organisera maskinhållningen

på ett ändamålsenligt sätt samt kontrollera, att villkoren för maskinernas

användning verkligen uppfyllas. Eftersom statens stöd just avser att åstadkomma

ändamålsenlig maskinhållning, är det i hög grad önskvärt, att tillfredsställande

rådgivning och kontroll förbindes även med de lån, som utlämnas

av enskilda kreditinrättningar. Bäst synes denna rådgivning och kontroll

ordnas, genom att hushållningssällskapens maskinkonsulenter organisera

all av staten understödd maskinhållning, dvs. även den som startats med

lån, som utlämnas av enskilda kreditinrättningar. Sålunda böra förutsättningarna

för utlämnande av lån, upptagna i enskilda kreditinrättningar, vara

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

desamma som för statslån. Därigenom böra de enskilda kreditinrättningarna

och hushållningssällskapens lånerörelse kunna samverka och de båda systemen

komplettera varandra.

Beträffande de krav på säkerhet, vilka böra uppställas, framföras i betänkandet

följande synpunkter.

Den begränsning av verksamheten, som möjligen följt av de stränga kraven

på säkerhet, har dock knappast varit till skada. Kommittén anser nämligen,

att den som ämnar starta maskinhållning i en ort, bör ha så stort förtroende

där, att han utan svårighet kan erhålla borgen för lånta medel. Det

är naturligt, att de lantbrukare, som ämna använda maskinerna, teckna sådan

borgen. Ett dylikt åtagande behöver ej innebära egentlig risk, då ju borgensmännen

kunna kontrollera, hur maskinhållaren sköter sig. I de fall, då ett

antal lantbrukare bilda bolag eller förening för maskinhållningen, föreligger

vanligtvis ej svårigheter att ställa fullgod säkerhet för startkapitalet.

Den ordningen, att vissa hushållningssällskap av bekvämlighetsskäl låta

en av delägarna i ett enkelt bolag ställa sig som låntagare och de övriga som

borgensmän, finner kommittén icke stå i överensstämmelse med verksamhetens

syftemål. Kommittén anser tvärtom, att i sådana fall, då enkelt bolag

är motiverat som företagsform, bör låneförmedlaren hjälpa delägarna att

organisera detta på tillfredsställande sätt.

Kommittén finner vidare, att hushållningssällskapen böra mer aktivt än

hittills deltaga i planeringen av maskinhållningen. Därom anföres i huvudsak

följande.

I samband med utlämningen av lån bör tillses, att maskinhållningen organiseras

på längre sikt. Oavbrutna, mer eller mindre planlösa omläggningar

böra icke förekomma. Innan mindre lån utlämnas, bör vidare undersökas,

om icke maskinhallningen kunde ordnas inom ett större område på en gång,

så att icke genom låneverksamheten uppkomsten av större företag motverkades.

I bygder, där behovet av maskinarbete är täckt och verksamheten bedrives

ändamålsenligt, böra ytterligare lån icke utlämnas. På en maskinhållare,

som genom arbetsamhet och förutseende lyckats upparbeta en ändamålsenligt

organiserad rörelse, måste det nämligen verka irriterande, om

staten skulle genom bidrag stödja varje försök till konkurrens, som nytillkomna

maskinhållare skulle kunna erbjuda. Lån bör följaktligen vägras,

där behovet av maskinarbete är täckt och verksamheten redan förut bedrives

tillfredsställande. Ej heller bör bidrag till återbetalning av lån, som upptagits

i enskild kreditinrättning, i sådana fall utlämnas.

Låneförmedlarna böra vid utlämning av lån se till att maskinstationernas

verksamhetsområde i möjligaste mån avgränsas gentemot varandra, så att

icke i orter, där flera maskinhallare finnas, dessa köra om varandra utan

varje plan, vilket maste leda till att dels onödigt lang tid åtgår för transporter

mellan gårdarna, dels högre taxor måste sättas på grund av kostnadsstesringen.

°

Kommittén är av den uppfattningen, att låneförmedlarna böra genomföra

viss regionalplanering av maskinhållningen, så att statliga lån och bidrag

icke utan vidare utlämnas till konkurrerande företag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

11

Lån och bidrag till maskinanskaffning.

För lån och bidrag till maskinanskaffning föreslår kommittén, att lån även

i fortsättningen i regel böra få utlämnas till högst åttio procent av maskinernas

inköpspris; dock bör liksom hittills lån kunna lämnas till hela inköpssumman,

då anskaffningen gäller maskiner för nyodling, stenröjning,

dikning eller andra till den inre rationaliseringen inom jordbruket hörande

arbeten. Det bör i senare fallet ankomma på lantbruksstyrelsen att avgöia,

huruvida lån bör utgå med ett belopp, som motsvarar hela inköpsvärdet eller

icke.

Då enstaka, mindre maskiner böra kunna köpas utan statens stöd, särskilt

om flera lantbrukare sluta sig samman, föreslår kommittén, att en bestämmelse

om ett minimibelopp å 500 kronor införes, så att låneförmedlarna icke

alltför mycket belastas med små lån. Minimibeloppet bör icke få underskridas.

Däremot böra lånebeloppen åtminstone ej tills vidare maximeras.

Regeln att lån och bidrag utlämnas endast i samband med inköp av nya

maskiner bör enligt kommittén gälla även i framtiden, ty endast om de maskiner,

som skola anskaffas, äro nya, kunna låneförmedlarna med tillräcklig

säkerhet avgöra, om inköpspriset är skäligt eller icke. I detta sammanhang

framhåller kommittén i huvudsak följande.

Fall förekomma då det är befogat att lån utlämnas för köp även av begagnad

maskin. I glest befolkade trakter kan det salunda inträffa, att de i

gemensam maskinanvändning deltagande gårdarnas sammanlagda areal är

så liten, att inköp av en ny maskin icke är ekonomiskt berättigat. Då en

maskinstation startas, är det i många fall riktigt, att en eller flera av de

deltagande lantbrukarnas maskiner övertagas av stationen. Det kan nämligen

mycket väl inträffa, att en lantbrukare nyligen köpt en traktor eller en

självbindare eller annan större maskin och att han därför icke kan ansluta

sig till stationen, såvida denna icke övertager maskinen, som då bör få ingå

bland de maskiner och redskap, till vilkas anskaffning lån sökes.

Denna lånemöjlighet bör blott undantagsvis utnyttjas, och det inköpspris,

som i låneansökan angives för maskinerna, bör noggrant prövas.

Då statens stöd bör syfta till att stimulera en ekonomiskt lönande maskinhållning,

föreslår kommittén, att bidrag endast utgår för nyuppsättning av

maskiner. Sådan maskinanskaffning, som förorsakas av utvidgningar i driften,

bör likväl anses som ny uppsättning.

Beträffande återbetalningstiden för lån ur jordbrukets maskinlånefond

framhåller kommittén särskilt följande:

Återbetalningstiden för lån ur jordbrukets maskinlånefond är för närvarande

lägst fem och högst åtta år. Syftemålet med en kortaste och en längsta

amorteringstid är, att låneförmedlarna i någon man kunna rätta amorteringstiden

efter maskinens förslitning. Detta är visserligen en riktig princip.

Ur låneförmedlingens synpunkt synes det likväl viktigare, att återbetalningstiden

sättes lika för alla de maskiner och redskap, som anskaffas med ett

och samma lån.

Om emellertid en och samma återbetalningstid skall kunna föreskrivas

för samtliga lån, får denna givetvis ej vara för kort. I regel torde det vara

svårt att med inkomst från användningsavgifterna amortera lån på så kort

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

tid som fem år. För en nystartad maskinstation bör en amorteringstid av

atta ar vara minimum. Det är därför fördelaktigt, om återbetalningstiden

utsträckas till tio år, vilket ur det allmännas synpunkt ej heller är

olagligt. Nya erfarenheter visa, att maskinernas livslängd vanligen är så

de 1 rePel icke behöva ersättas, förrän de använts tio år eller längre

j™., 1essutom vinnes genom längre återbetalningstid säkerhet för att de med

hjälp av lån anskaffade maskinerna användas för maskinhållning under

en längre tid.

Med hänvisning till det anförda föreslår kommittén, att återbetalningstiden

sättes till tio år. Vidare föreslår den, att låntagaren medges rätt att

inbetala upptaget lån när helst han önskar men att statligt bidrag utbetalas

först efter åtta år. Statligt bidrag bör utgå, även om lån icke upptages men

bidrag sökes vid verksamhetens start och vederbörande förbinder sig att

underkasta sig de med ett lån förenade kontrollåtgärderna.

Kommittén finner icke anledning att föreslå ändrade grunder för beräkningen

av ränta å lån från jordbrukets maskinlånefond, då frågan bör

prövas i samband med att bestämmelserna för statens övriga rationaliseringslån

upptagas.

Då bidraget till återbetalning av maskinlån bör betraktas som organisationsbidrag

och endast utgå till nyuppsättning av maskiner samt då de

föreslagna grunderna innebära en skärpning gentemot gällande regler, finner

kommittén det motiverat, att bidraget höjes till tjugufem procent av

lånets kapitalbelopp mot nuvarande tjugu.

Om arealvillkoren för erhållande av bidrag anföras i huvudsak följande

synpunkter.

Den nu gällande bestämmelsen om arealbegränsning har emellertid visat

sig medföra vissa praktiska olägenheter och har därför kritiserats av flera

hushållningssällskap. För att kunna ordna maskinanvändningen på ändamålsenligt

sätt fordras nämligen i vissa fall att en större del av åkerarealen

tillhör gårdar med över 20 hektar åker. Detta gäller exempelvis, då ett antal

lantbrukare vilja gemensamt inköpa och begagna en skördetröska. I många

fall torde det vara nödvändigt, att ett flertal gårdar med 30 å 40 hektar

åker eller mera tillåtas deltaga, om en maskinstation alls skall komma till

stånd. En maskinhållare, som erhållit lån för att betjäna ett antal mindre

gårdar men som vissa tider icke har full sysselsättning hos dessa, bör ha

rätt att utföra arbeten åt större gårdar, även om den areal, på vilken maskinerna

avändas, till mer än 35 % kommer att tillhöra gårdar med över

20 hektar åker. Därigenom bli nämligen maskinerna bättre utnyttjade, medelkostnaden

per timme lägre även för den tid, då de användas på de mindre

gårdarna, och taxorna följaktligen lägre. En viss risk torde visserligen föreligga,

att maskinhållaren finner det så fördelaktigt att utföra arbeten åt

storre gårdar, att han försummar de mindre. Denna risk bör emellertid vara

ganska liten, om låneförmedlarnas kontroll är tillfredsställande.

Kommittén föreslår, att som förutsättning för erhållande av bidrag skall

gälla

att maskinhållningen utövas på ändamålsenligt sätt under åtta år,

att den maskinanskaffning, som ägt rum med anlitande av lån ur jordbrukets

maskinlånefond eller för vilken bidrag eljest sökes, inneburit nyuppsättning

eller utvidgning av maskinhållarens maskinbestånd,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

att av den åkerareal, som innehaves av de jordbrukare, vilka använt maskinerna,

minst 65 procent tillhöra brukningsdelar med högst 20 hektar

åker; dock bör bidrag kunna beviljas, utan att denna förutsättning uppfyllts,

därest minst tio brukningsdelar deltagit i maskinanvändningen, samt

i de fall, där lån åtnjutits, att övrig del av låneskulden jämte upplupen

ränta blivit återbetald, och i fall där lån icke åtnjutits, att maskinhållaren

till hushållningssällskapet fullgjort den redovisningsskyldighet, som åligger

låntagare.

Lån till byggnader.

I betänkandet behandlas även frågan om lämpligheten av att lån med

statsmedel lämnas till uppförande eller förvärvande av byggnad för förvaring

av maskinerna m. m. Därvid anföres i huvudsak följande:

Då maskinhållningen drives i mindre skala, torde maskinerna i allmänhet

kunna förvaras i redan förut befintliga byggnader. Vid verksamhet i större

skala är det däremot i många fall nödvändigt att uppföra särskilda byggnader

för maskinernas förvaring. I anslutning till dessa byggnader torde

också böra anordnas en mindre verkstad, där maskiner och redskap kunna

överses och där enklare reparationer på dem kunde utföras.

Då en maskinstation startas, är emellertid kapitalbehovet för övriga ändamål

så stort, att lånevägen i många fall måste tillgripas för att finansiera

uppförandet av stationens byggnader. Kommittén anser därför, att lån av

statsmedel böra kunna utlämnas till maskinstationer icke blott till anskaffning

av maskiner utan även till uppförande av en maskinhall samt en i

anslutning till denna förlagd mindre verkstad. Kostnaden för dessa byggnaders

uppförande torde i nuvarande prisläge kunna uppskattas till 8 000 å

10 000 kronor för en maskinstation med 2 traktorer jämte erforderliga arbetsmaskiner

och redskap.

Rätt att erhålla lån till detta ändamål bör enligt kommittén tillkomma var

och en som åtar sig att organisera och driva maskinstation på ett sätt, som

vederbörande hushållningssällskap finner ändamålsenligt. Om möjligt böra

befintliga byggnader användas. Lån bör alltså utgå även för förvärvande av

sådan byggnad samt för reparation, till- och ombyggnad därav.

En viss minsta storlek hos maskinstationen torde böra fastställas som

villkor för att lån skall kunna komma i fråga. Byggnadslån bör sålunda i

i regel blott utlämnas till maskinstationer, som omfatta minst två traktorer

jämte erforderliga arbetsmaskiner och redskap. Det kan dock ifragasättas,

om icke i Norrland och i andra mer glest bebyggda trakter, där maskinhållningen

icke gärna kan koncentreras till större stationer, lån böra utlämnas

även till uppförande av byggnader, då maskinstationen omfattar endast

en traktor med arbetsmaskiner och redskap.

Kostnaden för den maskin- och redskapsutrustning, som erfordras för

verkstaden, bör icke få ingå i den summa, som lägges till grund för beräkningen

av lånebeloppets storlek.

Låneförmedlarna böra liksom å maskinlån kräva betryggande säkerhet.

I regel torde samma säkerhet erfordras som för lån till maskiner. För en

byggnad på fri grund torde visserligen inteckning i denna kunna godkännas''

som säkerhet, men eftersom maskinstationsbyggnaderna användas för

mycket speciella ändamål, torde realsäkerhet i dem icke ha samma värde

som i andra fastigheter. Dessutom torde byggnaderna i många fall komma

att ligga på ofri grund, varför säkerhet mot borgen torde bli mycket vanlig.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Ifrågavarande lån böra enligt kommittén begränsas till högst åttio procent

av byggnadskostnaden, och det torde ankomma på vederbörande hushållningssällskap

att granska beräkningen av byggnadskostnaderna.

Liksom för maskinlån föreslår kommittén återbetalningstiden till tio år.

Byggnadslån och maskinlån böra icke sammankopplas utan böra amorteras

var för sig. Bidrag till återbetalning av byggnadslån bör icke ifrågakomma.

Räntesatsen bör vara densamma som för maskinlån.

Maskincentraler.

Av det föregående framgår, att maskinstationerna enligt kommittén böra

arbeta i nära samband med framför allt jordbrukets ekonomiska föreningar.

Centralföreningarna skulle därvid ligga närmast till för att leda verksamheten.

Vid dessa kan det visa sig lämpligt att en särskild avdelning för maskinstationsfrågor

upprättas.

En sådan avdelning benämnes i betänkandet maskincentral. Därmed åsyftas

vidare sammanslutning inom ett visst område av företrädesvis sådana

föreningar, vilka äro anslutna till riksorganisation, som är medlem av Sveriges

Lantbruksförbund (såsom centralföreningar eller sammanslutning av

mejeriföreningar) och vilka efter av lantbruksstyrelsen företagen prövning

av sammanslutningens uppbyggnad, ändamål och förhållanden i övrigt, befunnits

skickad att såväl vid prövningstillfället som framdeles lösa sina uppgifter

på ett för jordbruksnäringen inom området gagneligt sätt. Maskincentralernas

uppgift anges i betänkandet på väsentligen följande sätt.

En maskincentrals ena huvuduppgift skulle komma att bli medverkan

vid startandet av maskinstationer, åstadkommen dels genom att enligt tidigare

angivna grunder teckna borgen å föreningsägda maskinstationers statslån,

dels genom att ge maskinstationerna teknisk och organisatorisk hjälp

med driften, att i mån av möjlighet organisera gemensam reparationstjänst

och att i övrigt främja samarbetet mellan olika stationer. Sålunda torde

det i många fall vara lämpligt att centralen medverkar vid viss clearing av

arbeten mellan stationerna. På så sätt kommer maskincentralen alltså att

i ungera som en sammanhållande länk mellan de olika maskinstationerna.

Det kan givetvis också tänkas, att till centralerna knytas stationer av annan

typ än här nämnts, t. ex. sådana, ägda av enskilda företagare.

Om det stora arbetet med den inre rationaliseringen av jordbruket skall

snabbt och effektivt kunna komma i gång, torde det vara nödvändigt att

söka finna sådana former för denna verksamhet, att jordbruket självt genom

sina organisationer i avsevärd omfattning intresseras för och medverkar

vid lösandet av dessa uppgifter. Ett ytterligare skäl härför, som av utredningen

tillmätes betydelse, är det att berörda arbeten i många fall lämpligast

utföras på löpande räkning på grund av att ett förutbestämmande av

kostnaderna måste innebära stora svårigheter. Jordbrukarna torde ofta föredraga

att i sådant fall ha att göra med ett företag, som av dem själva kontrolleras.

Kommittén har också vid överläggningar med ledande personer

i jordbrukets ekonomiska och fackliga föreningsrörelse funnit stort intresse

och förståelse för dessa synpunkter.

Det synes kommittén från ovannämnda utgångspunkt ligga nära till hands

att till maskincentralerna knyta anskaffandet av maskiner avsedda för ar
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

betet med den inre rationaliseringen. Detta skulle sålunda bli maskincentralens

andra huvuduppgift.

De två huvuduppgifter, som alltså vid ett förverkligande av kommitténs

förslag komme att åvila maskincentralerna, medföra vissa kostnader. Vid

anskaffandet av de ofta dyrbara maskinerna för arbetet med den inre rationaliseringen

torde i allmänhet lån få upptagas. Därför föreslår kommittén,

att maskincentralerna beredas tillfälle att upplåna för maskinanskaffningen

erforderliga medel från jordbrukets maskinlånefond. Lånen böra

därvid få avse även de belopp, som erfordras för anskaffning av den för

verksamheten erforderliga utrustningen, såsom lastbilar och vagnar för

maskinernas förflyttning från plats till plats. Däremot böra lån till byggnad

för maskinernas förvaring och reparation ej lämnas.

Lån till maskincentral föreslås av kommittén få uppgå till hela anskaff
-

ningskostnaden för den eller de maskiner, till vilkas förvärvande lånet var

avsett. Som säkerhet för lånet böra av maskincentralen utfärdade reverser

kunna godkännas. Återbetalningstiden för lån till maskincentral bör i likhet

med övriga maskinlån bestämmas till tio år. Förräntning bör ske enligt samma

grunder, som gälla eller kunna komma att gälla för Övriga lån från

maskinlånefonden.

Då det enligt kommittén är ett statligt intresse att främja en ändamålsenlig

utveckling av maskincentralsverksamheten, har även frågan upptagits,

i vad mån bidrag till dylika centralers start bör utgå. Kommittén har övervägt

olika möjligheter och stannat för att föreslå, att statens orgamsationsbidrag

knyes till centralernas maskinhållning och ges i form av större bidrag

till återbetalning av de lån, som centralerna upptaga från jordbrukets

maskinlånefond vid inköp av större maskiner eller redskap, avsedda

för nyodling, dikning m. fl. med den inre rationaliseringen sammanhangande

arbeten. Som motiv för sitt förslag anför kommittén bland annat.

Ett särskilt skäl härför är, att centralen, om den skall val fylla sin uppgift,

komme att behöva hålla flera olika slag av maskiner an vad fallet ar

med enskilda maskinhållare (alt. entreprenörer eller kooperativa foretag).

Sålunda skulle, sedan centralen blivit utbyggd, enbart for torrlaggningsv i tsamheten

behöva hållas maskiner dels för grävning av avloppskanaler och

öppna diken, dels breda och djupgående grävmaskiner för stora, tackte avloppsledningar,

dels egentliga täckdiknmgsmaskmer för sava stenig som

lättgrävd mark, dels bandtraktorer in. in. for lgenfyllmng, dels ock transportredskap

för maskinerna in. in. Något liknande galler för maskinell nyodling

och i viss mån även för maskinell stenrojning. Det ar tydhöt, att

detta kommer att medföra betydande kapitalutlägg och omkostnader for

centralerna.

Kommittén föreslår med hänsyn till det sålunda anförda, att bidraget får

uppgå till högst 50 och lägst 25 procent av maskinernas anskaffningskostnad

eller i fall, där lån icke åtnjutits, av det belopp, för vilket lan kunnat

erhållas. . . .

Kommittén har med hänsyn till bidragets karaktär av orgamsationsbi
drag

funnit det lämpligt att föreslå eu begränsning av det bidragsbelopp,

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

som beräknat efter den högre procentsatsen skulle kunna utgå till eu och

samma maskincentral. Kommittén föreslår sålunda, att bidrag med den förhöjda

procentsatsen för en och samma maskincentral får uppgå till ett belopp

av högst 150 000 kronor. Sedan en maskincentral erhållit sammanlagt

150 000 kronor i bidrag, bör sålunda de ytterligare bidrag, som kunna ifrågakomma

till återbetalning av lån från jordbrukets maskinlånefond, beräknas

efter samma procentsats, som gäller eller kan komma att gälla för lån

till andra, som anlita maskinlånefonden för anskaffning av maskiner för

den inre rationaliseringen.

Som förutsättning för bidrag föreslår kommittén bl. a., att maskinanskaffningen

skall innebära nyuppsättning eller utvidgning av sökandens maskinbestånd,

att sökanden under amorteringstiden eller, där lån icke åtnjutits,

under den tid, som skulle ha åtgått för amorteringen, på ett för jordbruket

inom sökandens verksamhetsområde gagneligt sätt dels verkat för utvecklingen

av jordbrukets maskinhållning, dels tillhandahållit de av honom anskaffade

för arbeten hörande till den inre rationaliseringen inom jordbruket

avsedda maskinerna.

Vid sidan av här behandlade maskincentraler kan det, erinrar kommittén,

tänkas, att andra sammanslutningar redan finnas eller kunna uppstå

för att bedriva det speciella slag av maskinhållning, som här avses. Härom

uttalar kommittén, att om det för utvecklingen av en ändamålsenlig maskinhållning

i dylikt område visar sig lämpligt att tillerkänna dylik sammanslutning

maskincentrals förmåner, bör detta ske. Varje särskilt fall bör i

så fall prövas av lantbruksstyrelsen.

Till andra, vilka kunna tänkas som maskinhållare utföra nyodlings- och

täckdikningsarbeten m. in., intages i betänkandet följande ståndpunkt.

Förutom maskincentraler torde man böra räkna med att konsumtionsföreningarna

komma att i viss utsträckning utföra nyodlings- och dikningsarbeten,

speciellt i vissa delar av Norrland. Maskinell stenröjning torde i

ganska stor utsträckning komma att utföras av maskinstationer. Därjämte

torde man, som kommittén (i inledningen till detta avsnitt) redan framhållit,

böra räkna med att större maskiner för nyodling, stenröjning och

dikning alltfort komma att hållas av särskilda entreprenörer, som åtaga

sig att utföra arbeten åt huvudsakligen jordbrukare. Även sådana företagare

böra enligt kommitténs mening kunna få lån till maskinernas hela

anskaffningskostnad. Dessa lån böra emellertid på vanligt sätt utlämnas

av hushållningssällskapen. Bidrag till återbetalningen bör få utgå med

25 % av beviljat lånebelopp. Eftersom lånet får utgå till hela anskaffningskostnaden,

komme bidragsbeloppen således även i dessa fall att bli högre

än som avses skola gälla för lån till anskaffning av vanliga iordbruksmaskiner.

Däremot anser kommittén icke erforderligt, att staten understödjer dessas

verksamhet genom att lämna bidrag med den större procentsats, som

här ovan föreslagits för maskincentralerna, enär de enskilda och kooperativa

företagen för nyodling eller täckdikning icke komma att behöva påtaga

sig de stora organisationsuppgifter, som skulle komma att åvila maskincentralerna

eller andra sammanslutningar av maskincentraltyp.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj.ts proposition nr 188.

17

Maskinhållning i hushållningssällskapens regi.

Hushållningssällskapen äro, påpekar kommittén, icke organiserade för

affärsverksamhet, varför de ej torde i nämnvärd omfattning komma att

syssla med maskinhållning i egen regi. I något fall kan det dock tänkas,

att ett hushållningssällskap startar en maskinstation som demonstrationsobjekt.

Fördenskull bör hushållningssällskap för dels anskaffande av en

eller flera jordbruksmaskiner, med vilka sällskapet avser att åt jordbrukare

inom sällskapets verksamhetsområde utföra maskinarbete, dels bestridande

av kostnaderna för inköp, uppförande eller ombyggnad av för

denna maskinhållning erforderliga byggnader kunna erhålla lån ur jordbrukets

maskinlånefond.

Sålunda föreslår kommittén, att hushållningssällskap skall kunna erhålla

lån intill 80 procent av köpeskillingen för maskiner eller kostnaden

för byggnader, dock att lån intill hela köpeskillingen må beviljas för maskiner,

som avses för nyodling, stenröjning, dikning eller andra till den inre

rationaliseringen inom jordbruket hörande arbeten.

Beträffande återbetalning av lån och ränta å lån föreslår kommittén

samma regler som för maskinstationer. Bidrag föreslås utgå med belopp,

motsvarande 25 procent av lånets ursprungliga kapitalbelopp och i fall,

där lån icke åtnjutits, med enahanda andel av det belopp, för vilket lån

kunnat erhållas. Som förutsättning för erhållande av bidrag böra i tillämpliga

delar samma regler gälla som för maskinstationer.

Forskning och upplysningsverksamhet på maskinhållningens område.

Kommittén framhåller, att hittillsvarande erfarenheter av maskinhållningen

icke äro tillräckligt allsidiga, för att den lämpligaste organisationen

därav i detalj skall kunna fastställas. De brister, som nu förefinnas i olika

avseenden, böra avhjälpas. För att så skall kunna ske finner kommittén

erforderligt, att grundliga undersökningar företagas rörande de organisatoriska,

ekonomiska och tekniska förutsättningarna för maskinhållningen.

Denna verksamhet bör enligt kommittén förläggas till jordbrukstekniska

institutet, vars resurser böra tillmätas efter de vidgade uppgifterna.

Kostnaden för den utökade forskningen och upplysningen på maskinhållningens

område beräknar kommittén uppgå till 80 000 kronor årligen.

Retroaktiv verkan av kommitténs förslag i visst fall.

Delvis på kommitténs föranstaltande har inom jordbrukets ekonomiska

föreningsrörelse ett antal försöksstationer startats eller avses att startas.

Med anledning härav anföres i betänkandet.

De försöksstationer, som komma att startas eller som redan äro i gång,

få givetvis stor betydelse för den framtida maskinstationsverksamheten

2 Biliang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 188.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kanyl. Maj:ts proposition nr 188.

genom de erfarenheter, som göras vid upporganiserandet av stationerna.

Med detta arbete äro otvivelaktigt vissa kostnader och vissa ekonomiska

risker förbundna. Av dessa skäl finner kommittén det motiverat, att de

ändrade grunder, som kommittén framlägger beträffande återbetalning av

lån ur jordbrukets maskinlånefond och bidrags utlämnande, retroaktivt

komma att gälla även för de fr. o. m. 1946 startade försöksmaskinstationerna

och för de försöksstationer, som ytterligare komma att startas, intill

dess den av kommittén föreslagna kungörelsen angående lån och bidrag

till jordbrukets maskinhållning trätt i kraft.

Yttranden över kommitténs förslag.

Behovet av vidgad maskinhållning.

I de yttranden, som avgivits över kommitténs betänkande, har behovet av

maskinhållning i allmänhet vitsordats. De erinringar som framförts avse

huvudsakligen enskildheter i förslaget.

Statskontoret finner sålunda de av kommittén angivna riktlinjerna för

den gemensamma maskinhållningens vidare utveckling väl lämpade att

ligga till grund för det fortsatta organisationsarbetet beträffande maskindriften

vid det mindre jordbruket. Ämbetsverket vill emellertid som sin

mening framhålla, att statsmakternas åtgärder i första hand böra inriktas

på upplysningsverksamhet. Statens åtgärder böra enligt statskontoret svfta

till att stimulera en ekonomiskt lönande maskinhållning, varför det kan

ifrågasättas, om staten utöver långivning på förmånliga villkor bör lämna

direkta bidrag till maskinanskaffningen. Bidragsverksamheten bör kunna

avvecklas. I nuvarande ekonomiska läge måste statskontoret under alla

förhållanden finna uteslutet, att bidragsverksamheten utvidgas i de hänseenden

kommittén föreslagit.

Lantbruksstijrelsen framhåller, att intresset för maskinhållningen varit i

ständigt stigande under senare år men att låneförmedlingen varit av mycket

växlande omfattning inom skilda län. Styrelsen anför bland annat.

Där mekaniseringen inom jordbruket kan ske utan statens direkta medverkan,

synes^ det allmännas intresse främst böra vara att genom undervisning

och rådgivning vägleda jordbrukarna rörande maskinanskaffningens

ändamålsenligaste ordnande och de former, i vilka denna lämpligast

bör ske. De brister, som hittills kunnat föreligga i detta avseende, torde

kunna förväntas bliva i huvudsak avhjälpta, genom att till hushållningssällskapen

komma att vara knutna särskilda maskinkonsulenter.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att en av förklaringarna till den

hittills jämförelsevis ringa frekvensen av från jordbrukets maskinlånefond

utlämnade lån torde vara, att upplysnings- och propagandaverksamheten

kring gemensam maskinanvändning och därmed sammanhängande organisatoriska

och tekniska spörsmål icke bedrivits i nämnvärd omfattning.

Några på praktisk verksamhet grundade erfarenheter av dylik maskinanvändning

ha enligt förbundet icke heller funnits att tillgå.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 188.

19

Maskinstationernas organisation.

Om maskinhållningens företagsformer anför kommerskollegium, att det

enligt kommitténs mening skulle i huvudsak vara till jordbrukets ekonomiska

föreningar, särskilt de till Svenska lantmännens riksförbund anslutna

organisationerna man skulle ha att lita, när det gäller att organisera

det nät av lokala maskinstationer och maskincentraler, från vilka mekaniseringen

skulle skötas. Kommerskollegium har intet att erinra mot att denna

utväg anlitas jämsides med övriga organisationsformer (enskilda jordbrukare,

yrkesmaskinhållare, hushållningssällskap osv.), som i betänkandet

redovisas. Även för dessa senare kategorier av maskinhållare torde det

böra stå öppet, att från jordbrukets maskinlånefond erhålla understöd i

form av lån och bidrag.

Liknande synpunkter framföras av Sveriges industriförbund, varjämte

Sveriges järnhandlarförbund tillfogar, att det kan starkt ifrågasättas, om

kommitténs ställningstagande står i överensstämmelse med det gjorda allmänna

uttalandet att olika företagsformer böra få fritt utvecklas vid sidan

av varandra. Att olika företagsformer fritt böra få utvecklas vid sidan av

varandra framhålles även av förvaltningsutskottet i Södermanlands läns

hushållningssällskap.

Kommitténs förslag att stordriftsformer för maskinhållning skola organiseras

har föranlett en del påpekanden.

Enligt förvaltningsutskottet i Östergötlands läns hushållningssällskap torde

för slättbygdens vidkommande större maskinstationer ha en viktig uppgift

att fylla. Utskottet anser emellertid, att beviljandet av statliga lån och

bidrag till dylika bör föregås av en noggrann utredning av föreliggande

behov, varvid hänsyn bör tagas icke minst till redan befintliga smärre

enheter för maskinhållning. Det synes också, som om större och mindre

enheter för maskinhållning mycket väl kunna existera vid sidan av varandra.

Utredningens uttalande till förmån för maskinstationer får därför

enligt förvaltningsutskottets åsikt icke utesluta möjligheten av lån och

bidrag till mindre organ för maskinhållningen, om så kan anses befogat.

Förvaltningsutskottet i Jönköpings läns hushållningssällskap hyser likaledes

den uppfattningen, att man icke bör överdriva betydelsen av stora

enheter inom maskinhållningen. Bildandet av maskinstationer i form av

ekonomiska föreningar innebär givetvis en viss garanti för maskinhållningens

fortbestånd och en del fördelar i övrigt. Man får dock enligt utskottet

räkna med att det kan komma att stöta på vissa svårigheter att ordna maskinhållningen

i denna företagsform. Det viktigaste torde vara, att man

söker få fram den organisationsform, som i varje särskilt fall kan anses

lämplig.

Liknande synpunkter på maskinhållning i mindre skala framföras även

av förvaltningsutskotten i Kalmar läns norra, Hallands, Västmanlands, Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens läns hushållningssällskap.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

På maskinhållning bedriven av enskilda maskinhållare, anläggas av

förvaltningsutskottet i Norrbottens läns hushållningssällskap följande svnpunkter.

Det har med rätta anförts, att den hittillsvarande maskinhållningen, som

bedrivits av enskilda personer, ej lämnar tillfredsställande garanti för att

maskiner av önskad art alltid komma att bli tillgängliga för de jordbrukare,

som en gång beslutat sig för gemensam maskinanvändning, men även om

enkla bolag anses lämna större garanti härför, har utredningen förutsatt,

att lån alltjämt skola beviljas till enskilda personer. Förvaltningsutskottet

vill för sin del ifrågasätta, om det ej är lämpligt, att lån ej beviljas annat än

till sammanslutningar av jordbrukare, som gemensamt ansvara för att de

fordringar staten uppställer härutinnan bli fyllda. Först genom en sådan

fastare organisation kunna nämligen de enskilda jordbrukens behov av maskiner

och dragare på lång sikt beräknas bli förbilligat.

Hushållningssällskapens ställning.

I åtskilliga av yttrandena över kommitténs förslag beröres hushållningssällskapens

framtida ställning inom maskinhållningen. Sålunda framhåller

lantbruksstyrelsen, att hushållningssällskapen även framdeles böra utgöra

det sammanhållande organet för den gemensamma maskinanvändningen.

Endast genom att på så sätt koncentrera ledningen av ifrågavarande verksamhet

inom respektive områden synes det möjligt att ernå erforderlig

överblick och sakkunnig ledning av densamma. Det synes naturligt, att

maskinkonsulenterna anförtros uppgiften att ordna den gemensamma maskinanvändningen

inom det mindre jordbruket. Lantbruksstyrelsen anser

vidare, att hushållningssällskapen böra tillmätas en centralare ställning i

fråga om jordbrukets maskinhållning än vad som kommer till uttryck i kommitténs

betänkande.

Förvaltningsutskotten i Uppsala, Kristianstads, Hallands och Jämtlands

läns hushållningssällskap hysa den uppfattningen, att all utlåning bör gå

genom hushållningssällskapen.

Förvaltningsutskottet i Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap

anser, att planeringen av maskinhållningen och den i samband härmed stående

upplysningsverksamheten bör ankomma på hushållningssällskapen,

önskvärt samarbete mellan hushållningssällskap och centralförening bör

kunna uppnås genom inrättande av maskinnämnder av det slag, som bildats

inom länet och som sammansatts av tre ombud för sällskapet och två för

centralföreningen. Erfarenheten visar enligt förvaltningsutskottet, att en

splittring av likartade verksamhetsuppgifter på skilda lokala organ undvikes

genom en sådan nämnd.

Den meningen, att organisationsarbetet skall åvila hushållningssällskapen

uttalas vidare av förvaltningsutskotten i Skaraborgs, Örebro och Västerbottens

läns samt Kalmar läns södra hushållningssällskap.

I likhet med kommittén finner förvaltningsutskottet i Gotlands läns hushållningssällskap,

att sällskapen blott i undantagsfall och för demonstration

av viss förbättringsåtgärd komma att i egen regi starta maskinstationer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

21

Maskinstationers möjlighet att utföra transporter åt andra.

Kommitténs förslag till ändring av förordningen om yrkesmässig automobiltrafik,

så att maskinhållare får tillstånd att utföra landsvägstransporter

med traktortåg, har från remissinstansernas sida givit anledning till i

huvudsak följande påpekanden.

Lantbruksstyrelsen har icke ansett hittillsvarande lånebestämmelser

medgiva beviljande av lån från jordbrukets maskinlånefond för anskaffande

av transportfordon i annat fall än då förvärvet avsett fordon för förflyttning

av maskiner, i vilket fall fordonet ansetts höra till maskinutrustningen.

Förslaget att på angivet sätt ändra förordningen om yrkesmässig biltrafik

tillstyrkes av förvaltningsutskotten i Jönköpings, Kalmar läns norra,

Malmöhus, Jämtlands och Västernorrlands läns hushållningssällskap, vidare

av Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska lantmännens riksförbund och

Sveriges lantbruksförbund.

Förvaltningsutskottet i Kopparbergs läns hushållningssällskap föreslår,

att för maskinhållning, vare sig organiserad i hushållningssällskaps regi

eller icke, bör lån och bidrag kunna utgå jämväl till förvärv av erforderligt

transportmedel.

Om förslaget har statens biltrafiknämnd anfört, att nämnden beräknar

antalet traktorer i riket till cirka 32 000, vilket antal dock kan förväntas

inom de närmaste åren väsentligt öka. Den konkurrens, som ett undantagande

av traktortransporterna från bestämmelserna angående yrkesmässig

biltrafik kommer att medföra för den yrkesmässiga lastbilstrafiken, antages

— särskilt inom övervägande jordbruks- eller skogsbruksbetonade

områden — bli av betydande omfattning och få kännbara verkningar på

inom sådana områden bedriven yrkesmässig lastbilstrafik.

Omkring 35 procent av godsmängden och omkring 10 procent av transportvolymen

försiggår enligt nämnden över avstånd på högst 10 kilometer.

Den för närvarande för yrkesmässiga lastbilstransporter tillgängliga lastbilsparken

i landet är enligt nämnden i stort sett anpassad efter det för

varje område för närvarande förefintliga behovet. Ur nationalekonomisk

synpunkt är en överdimensionering av transportapparaten icke önskvärd.

Den hos biltrafiknämnden förda statistiken beträffande den yrkesmässiga

lastbilstrafiken utvisar i genomsnitt för hela landet en sysselsättningstid

per bil, som underskrider vad som kan betraktas som full sysselsättning.

Risk föreligger därför att, därest transportunderlaget för visst område i

nämnvärd grad minskas, de i yrkesmässig trafik brukade fordonen, som

äro avsedda att tillgodose de lokala transportbehoven, söka sig andra än

dessa lokala uppgifter. Erfarenheterna ha enligt nämnden givit vid handen,

att det föreligger en stark benägenhet hos trafikföretagen att i dylika

fall söka sysselsättning för dessa bilar genom åtagande av långväga transporter,

med påföljd att en ur allmän synpunkt icke önskvärd överdimensionering

av den långväga lastbilstrafiken kommer till stånd.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Nämnden finner emellertid, i likhet med kommittén, att — därest åtgärder

från statsmakternas sida anses böra vidtagas för att, på sätt i betänkandet

föreslagits, underlätta och påskynda en mekanisering av jordbrukets

arbete — det får anses vara av betydelse, att de för ändamålet anskaffade

maskinerna, däribland även traktorer, i görligaste mån utnyttjas.

Nämnden vill fördenskull icke motsätta sig en ändring av 1940 års förordning

i den riktning kommittén föreslagit.

Nämnden anser dock, att man vid den föreslagna ändringen av bestämmelsen

angående yrkesmässig trafik bör framgå med varsamhet. Framför allt

bör såvitt möjligt förebyggas, att det stadgade undantaget kommer till användning

i fall, för vilka det ursprungligen icke avsetts. Den av kommittén

föreslagna undantagsbestämmelsen ger i sin formulering förhållandevis

stort utrymme för tolknings- och i förekommande fall bevissvårigheter. I

detta sammanhang diskuterar nämnden den av kommittén framförda men

avvisade tanken på auktorisation av verksamheten och framhåller i detta

sammanhang bl. a. följande.

Om nämnden för närvarande icke vill påyrka tillståndstvång i fråga om

yrkesmässig maskinhållning, torde däremot enligt nämndens mening såsom

ett minimikrav böra uppställas, att de maskinhållare, som ha för avsikt

att yrkesmässigt utföra landsvägstransporter med traktor, härom hos

vederbörande länsstyrelse göra anmälan. Vid sådan anmälan bör fogas ett

av vederbörande maskinkonsulent utfärdat intyg, att maskinhållaren fyller

de förutsättningar, som i författningsrummet angivas.

Övriga remissinstanser, som uttalat sig i frågan, ha avstyrkt varje form

av auktorisation.

Grunderna för lån och bidrag till maskinstationer o. d.

Såsom tidigare framhållits föreslår kommittén den ordningen, att lantbruksstyrelsen

ur jordbrukets maskinlånefond beviljar lån till hushållningssällskap

och maskincentraler, medan sällskapen i sin tur bevilja lån till

maskinstationer och liknande maskinhållare. Därjämte föreslås, att bidrag

på vissa villkor skall kunna utgå till lån, som för maskinhållning upptagits

i enskild kreditinrättning eller alls icke upptagits.

Beträffande frågan om bidrag till återbetalning av lån, som upptagits

i enskild kreditinrättning och bidrag även för det fall, då lån icke upptagits,

anför lantbruksstyrelsen särskilt följande.

Såvitt hittillsvarande erfarenheter givit vid handen, synes nuvarande tillvägagångssätt

i fråga om de enskilda kreditinrättningarnas medverkan vid

maskinanskaffningen inom jordbruket kunna förväntas komma att fungera

på ett tillfredsställande sätt. Lantbruksstyrelsen anser därför, att denna

medverkan även framdeles bör tagas i anspråk och detta i ökad omfattning.

Anspråken på jordbrukets maskinlånefond kunna i så fall begränsas,

medan däremot bidrag till återbetalning av maskinlån av naturliga skäl

kunna beräknas komma att uppgå till förhållandevis stora belopp.

Förvaltningsutskottet i Kronobergs låns hushållningssällskap uttalar däremot

bl. a. följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj:ts proposition nr 188.

Då lånen från jordbrukets maskinlånefond under de senare åren dragit

högre ränta än banklån, har endast utsikten att erhålla bidrag till återbetalning

av 20 procent av lånebeloppet förmått en del jordbrukare att söka

lån från fonden. Om sagda förmån icke förbehålles innehavarna av dylika

lån, synas dessa knappast behövliga. Såväl rådgivning vid köp av

maskiner som kontroll över deras användning torde emellertid kunna bli

mera effektiva än eljest, när de kombineras med låneförmedling, och hushållningssällskapens

arbete för en rationell maskinanvändning i jordbruket

skulle därför enligt förvaltningsutskottets mening vinna på att bidrag

— såsom efter den ursprungliga kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 401) -—

finge utgå endast till återbetalning av lån från jordbrukets maskinlånefond.

Om grunderna för bedömandet av säkerheten för utlämnade lån framhåller

lantbruksstyrelsen, att det bör ankomma på den myndighet, som från

jordbrukets maskinlånefond utlämnar lån, att pröva säkerhet, som ställes

för sådant. En annan ordning synes styrelsen allenast ägnad att onödigtvis

belasta ärendenas handläggning. Förvaltningsutskottet för Södermanlands

läns hushållningssällskap framhåller dock, att fordringarna på säkerhet

kunna sättas något lägre än som föreslagits, därest amorteringstiden i sådana

fall förkortas till förslagsvis högst åtta år.

Den av kommittén förordade regionalplaneringen för maskinhållningen

behandlas i några av remissutlåtandena. Sålunda framhåller förvaltningsutskottet

i Kronobergs läns hushållningssällskap, att det i fråga om dyrare

maskiner med stor avverkningsförmåga är av betydelse, att maskinstationernas

verksamhetsområden avgränsas gentemot varandra. Vid förmedlingen

av lån till inköp av självbindare, tröskverk o. a. maskiner, som

kunna utnyttjas på relativt liten areal, har förvaltningsutskottet dock ej

funnit någon sådan planering nödvändig. Förvaltningsutskottet i Gotlands

läns hushållningssällskap åter betonar betydelsen av en genomtänkt planering

av den understödda maskinhållningen för att trygga en lämplig maskinanskaffning

samt hindra en olämplig konkurrens mellan företagen.

Liknande synpunkter framföras även av förvaltningsutskotten i Hallands,

Göteborgs och Bohus samt Norrbottens läns hushållningssällskap.

Kommitténs förslag att lån och bidrag skall i viss ordning få utgå såväl

till anskaffande av maskin, avsedd för maskinhållning, som för uppförande

eller förvärvande av för maskinhållningen avsedd byggnad, tillstyrkes

av förvaltningsutskotten i Hallands, Norrbottens och Gävleborgs läns hushållningssällskap,

det sistnämnda med framhållande av att lån och bidrag

även böra utgå till den i verkstaden behövliga maskin- och redskapsutrustningen.

Lantbruksstyrelsen avstyrker förslaget, i vad det rör byggnader. Med hänsyn

till erfarenheten av långivningen från andra statliga lånefonder torde

man enligt styrelsen ha anledning räkna med att långivning till nyssnämnda

ändamål kommer att erhålla en mycket ringa omfattning, därest

bidrag icke samtidigt beviljas vederbörande låntagare. Lantbruksstyrelsen

anser, att möjligheter torde få förutsättas föreligga för maskinstationer att

ordna ifrågavarande lokalfrågor utan det allmännas medverkan.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Förslaget om ett lägsta lånebelopp av 500 kronor har upptagits till behandling

i tre av de avgivna yttrandena.

Av dessa tillstyrker förvaltningsutskottet för Västerbottens läns hushållningssällskap

förslaget, lantbruksshjrelsen åter finner att nämnda minimigräns

visserligen kan anses lämpligt vald i fråga om det stora flertalet

lån, men enligt styrelsens mening äro förhållandena inom vissa delar av

vårt land sådana, att även anskaffning av en enklare och billigare maskin

kan bliva ett ekonomiskt betydelsefullt företag för vederbörande jordbrukare,

varför möjligheter böra föreligga att, då särskilda skäl äro för handen

bevilja lån med lägre belopp än vad som föreslagits i kommitténs betänkande.

Förvaltningsutskottet i Norrbottens läns hushållningssällskap ifrågasätter,

om det ej är önskvärt, att inom ett sådant småbrukarlän som Norrbottens

även lån till maskiner och redskap kunna beviljas, där anskaffningskostnaden

ligger lägre än 500 kronor. Detta gäller de enkla bolagen, där

två eller tre jordbrukare gemensamt kunna utnyttja även sådana billigare

redskap som plog, slåttermaskin, hästräfsor in. m. Även förvaltningsutskottet

i Blekinge läns hushållningssällskap vitsordar behovet av lån till lägre

belopp än 500 kronor.

Förslaget att lån och bidrag i vissa fall skall få utgå även för anskaffande

av begagnad maskin har föranlett erinringar från lantbruksshjrelsen, som

framhåller följande.

Det kan icke anses vara något framträdande allmänt intresse att understödja

omflyttningen av maskiner mellan jordbrukare inbördes, utan statens

medverkan bör avse att genom nyanskaffning av maskiner främja en

ändamålsenlig utvidgning av maskinanvändningen inom jordbruket. Det

må i samband härmed också erinras om de vanskligheter, som en riktig

värdering av äldre, begagnade men renoverade maskiner erbjuder.

Vad kommittén föreslår om en enhetlig amorteringstid på tio år tillstyrkes

av förvaltningsutskottet för hushållningssällskapet i Västernorrlands

län. I övrigt har det givit anledning till vissa erinringar. Lantbruksshjrelsen

uttalar sålunda, att då någon egentlig olägenhet icke synes kunna anföras

mot nu gällande bestämmelse, anser styrelsen sig icke kunna tillstyrka

kommitténs förslag. Oförändrade bestämmelser förordas även av förvaltningsutskottet

i Malmöhus läns hushållningssällskao.

Förslaget att återbetalning skall kunna ske när som helst under lånetiden

avstyrker lantbruksshjrelsen med följande motivering.

En förutsättning för beviljande av lån från jordbrukets maskinlånefond

synes böra vara, att maskinanskaffningen icke kan förväntas komma till

stånd utan lån. På grund härav anser lantbruksstyrelsen icke lämpligt, att

lån skall kunna återbetalas när låntagaren så önskar utan att bidragsmöjligheten

förverkas. Kommittén synes till och med förutsätta, att bidrag

skall kunna lämnas utan samband med beviljandet av lån. Det synes icke

rimligt, att på så sätt överflytta en betydande del av kostnaderna för den

ökade maskinanvändningen på det allmänna. I den mån maskinanskaffningen

kan äga rum utan medverkan från statens sida, synes liksom hittills

så böra vara fallet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Förvaltningsutskottet i Uppsala läns hushållningssällskap förordar en

femårig amorteringstid. Som skäl härför anföres bl. a., att låntagarna gärna

eftersträva en kortare amorteringstid, emedan de icke våga dra växlar

på framtiden med dess ovissa konjunkturförhållanden. Samma amorteringstid

förordas även av förvaltningsutskottet i Kronobergs lans hushållningssällskap.

Däremot förordar förvaltningsutskottet i Värmlands lans hushållningssällskap

femårig amorteringstid blott för lån under 1 500 kronor.

Därest en enhetlig amorteringstid skall tillämpas bör enligt förvaltningsutskottet

i Jämtlands läns hushållningssällskap denna icke bestammas till

längre tid än åtta år. Samma amorteringstid förordas även av förvaltningsutskottet

i Södermanlands län hushållningssällskap. Förvaltningsutskottet

i Norrbottens läns hushållningssällskap, som i övrigt instämmer med kommitténs

förslag i här berörda avseende, föreslår, att amorteringstiden för

lån till enkla bolag bör vara högst fem år för sådana maskinlån, som ej

överstiga 500 kronor. Förvaltningsutskottet i Hallands lans hushållningssällskap

förutsätter, att bidraget efter åtta år i sin helhet på en gång antingen

får gottskrivas eller utbetalas till låntagaren. Förvaltningsutskottet

i Gotlands läns hushållningssällskap förordar möjlighet till kortfristigare

lån för den mindre maskinhållningen.

Den av kommittén föreslagna räntefoten anses i de yttranden, som upptagit

frågan, vara för hög.

Kommitténs förslag, att bidragsprocenten skall höjas till 2o procent,^ tillstyr

kes särskilt av förvaltningsutskottet i Kristianstads lans hushållningssällskap,

dock under framhållande att vissa sammanslutningar ej bora

erhålla högre bidrag än andra.

Statskontoret åter uttalar, att enligt dess mening bör bidragsverksamheten

kunna avvecklas. I nuvarande ekonomiska läge måste statskontoiet

under alla förhållanden finna uteslutet, att bidragsverksamheten utvidgas

i de hänseenden kommittén föreslagit. Lantbruksstyrelsen avstyrker förslaget

med följande motivering.

Av den hittillsvarande erfarenheten att döma synes bidragets nuvarande

storlek ha varit till fyllest för att stimulera den gemensamma maskinanvändningen

inom det mindre jordbruket. Vid sadant förhållande synes anledning

knappast föreligga att i rådande statsfinansiella läge vidtaga av

kommittén förordad höjning av bidragsprocenten. Det förtjänar i anslutning

härtill framhållas, att kommitténs åsikt, att bidraget vore att anse

såsom ett organisationsanslag, icke innebär någon principiell förändring i

förhållande till vad som nu gäller, enär någon annan tillämpning hittills

icke torde ha ifrågakommit på grund av den korta tid, verksamheten pågått.

En uppmjukning av arealvillkoren för erhållande av bidrag tillstyrkes i

de yttranden, där frågan särskilt upptagits. Däremot komma i vissa fall

från kommittén avvikande meningar till uttryck om bestämmelsernas näimare

utformning.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att de av kommittén föreslagna ändringarna

i fråga om arealvillkoren för erhållande av bidrag till återbetalning

av maskinlån icke ge anledning till erinran. Vidare påpekar styrelsen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

toSrheiSef^Vl1! f,amt„idi§t framhålla, att nuvarande bestämmelser knappast

torde ha föranlett nagra olagenheter. I ett flertal fall har lantbruksstvrelnnnfvlS611

ansett sig kunna medgiva dispens beträffande arealvillkorens

•fi P„y e’ enar nyttan av den gemensamma maskinanvändningen för de

ifragavarade jordbrukarna varit påtaglig. Sådan dispens har dock i vissa

tall icke lamnats, forran pa anmodan ytterligare anslutning till den gemensamma

maskinanvändningen uppnåtts. 8

Förvaltningsutskottet i Stockholms läns och stads hushållningssällskap

anser det önskvärt, att gårdar med upp till 30 hektar åker sättas i tillfälle

att under samma betingelser som de mindre jordbruken utnyttja gemensamma

maskiner. Samma ståndpunkt intages av förvaltningsutskottet i

Gävleborgs läns hushållningssällskap. Förvaltningsutskottet i Kalmar läns

norra hushållningssällskap föreslår, att bidrag må beviljas utan hinder av

65 procentsregeln, därest minst 6 brukningsdelar deltagit i maskinanvändningen.

Förvaltningsutskottet i Östergötlands läns hushållningssällskap förordar,

att 30 i stallet for 20 hektar åker tages som norm för arealbegränsningen.

Utskottet anser det vidare lämpligare att föreskriva, att minst viss procent,

förslagsvis 70, av antalet anslutna brukningsdelar skall hänföra sig till gårdar

med viss bestämd åkerareal än att bibehålla nuvarande bestämmelse,

att viss procent av den sammanlagda åkerarealen skall hänföra sig till sådana

gårdar. Skulle denna synpunkt ej vinna beaktande, bör dock en uppmjukning

ske, så att endast 50 procent av åkerarealen behöver hänföra

sig till brukningsdelar med högst 30 hektar åker. Vilket av här nämnda

alternativ man an väljer, bör, såsom utredningen föreslagit, arealbegränsningen

icke galla, om minst tio brukningsdelar deltaga i maskinhållningen

I skrivelse den 8 november 1947 har vidare statens livsmedelskommission

emställt, att den statliga subventionen för inköp av ogrässprutor skulle

bestridas genom anlitande av maskinlånefonden.

Maskincentraler.

Förslaget, att maskincentraler skola upprättas för att deltaga i upporgamserandet

och ledandet av maskinstationsverksamheten samt för att i egen

regi utföra vissa arbeten i samband med den inre rationaliseringen tillstyrkes

helt av förvaltningsutskotten i Gotlands, Jönköpings, Hallands Västmanlands,

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap.

Lantbruksstgrelsen tillstyrker likaså samt anför därutöver

följande.

De föreslagna maskincentralerna böra, enligt styrelsens mening, i mån

av behov byggas upp pa ekonomiskt fast grund och utan alltför stark medverkan

från det allmännas sida. Det synes därför knappast böra komma i

f,nfSb-at! understödja dem med högre bidrag än andra maskinhållare och

maskinstationer. Lika litet bora de intaga någon särställning i fråga om

maskmer för den inre rationaliseringen, enär såväl maskinstationer som

Övriga maskinhallare kunna förväntas komma att medverka i fråga om

dylik verksamhet. Det må i samband härmed framhållas, att grävmaskiner

tor upptagning av avloppskanaler redan nu genom lantbruksstyrelsens för
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ds proposition nr 188.

medling utlånas från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och att lån och bidrag

enligt samma grunder som beträffande Övriga jordbruksmark! ^

mera kunna utgå för grävmaskiner, avsedda för underhållsarbeten a tid«are

upptagna avloppsdiken, varför ekonomiskt stod redan nu lamnas pa

ffråsavarande område. Centralerna synas jämväl ha förutsättningar att

ordna anskaffningen av andra större maskiner enligt samma| g^der’jom

gälla med avseende å övrig lane- och bidragsformedhng tiU centraler

maskinanskaffning. Lantbruksstyrelsen anser dock icke lämpligt, att lan

STe kunna beviljas till förvärv av motorfordon, enär dessa sannolikt

komma till skiftande användning även utanför centralernas egentliga v

samhetsområde. Av ovannämnda skäl anser lantbruksstyrelsen salunda att

maskincentralerna böra understödjas enligt enahanda grunder, som galla

i frå«a om övriga kategorier maskinhållare. Till foljd darav synes naöo

maximering i fråga om bidragsbeloppens storlek icke erforderlig. Det tord

vidare i sådant fall icke föreligga skäl för att vederbörande hushallnmg - sällskap och lantbruksnämnder skola utse adjungerade ledamöter i centralernas

styrelser. Såsom villkor för lån och bidrag bör däremot galla, att

organisationen uppbygges i samförstånd med vederbörande hushanningssällskaps

maskinkonsulent, så att denne aven i detta fall erhaller intly

tande på och överblick över maskinhållningen.

Förvaltningsutskottet i Uppsala läns hushållningssällskap anser det riktigast,

att sällskapen främst genom sin maskinkonsulent bil i till!alle att

befrämja verksamheten på sätt som bäst överensstämmer med ortens förhållanden

och jordbrukarnas inställning till dessa frågor. Utskottet anser

vidare, att maskincentralerna böra begränsas till att vara centralorgan foi

länets maskinstationer, och gör vissa erinringar mot kommitténs förslag

att även tilldela maskincentralerna uppgifter sammanhörande med den inre

r£lUtskottet uttalar härjämte som sin mening, att hushållningssällskapen

böra förmedla lån även till maskincentraler. Därigenom kan sällskapens

expertis och lokalkännedom utnyttjas.

Förvaltningsutskottet för Östergötlands läns hushållningssällskap framhåller,

att maskincentraler torde för borgensteckning i de flesta fall vara av

mindre betydelse, enär mycket talar för att maskinstationer i enskild ago

äro att föredraga framför föreningsägda sådana. Maskiner för nyodling

torde sakna aktualitet för Östergötlands del, och maskiner for stenrojning

och ogräsbesprutning torde med största fördel anskaffas av maskinstationer

i de trakter, där de kunna anses erforderliga. Något annorlunda staller

det sig måhända för större maskiner för grävning av avlopp och tackdiken

men det torde enligt förvaltningsutskottets åsikt kunna ifragasattas,

om detta utgör tillräckligt skäl för upprättande av maskincentraler.

Förvaltningsutskottet i Kalmar läns södra hushållningssällskap framhåller

i likhet med lantbruksstyrelsen, att hushållningssällskapen icke bora a

sämre möjligheter än maskincentraler att erhålla statsbidrag till hallan e

av maskiner för den inre jordbruksrationaliseringen. Liknande synpunkter

uttalas även av förvaltningsutskotten i Kristianstads och Skaraborgs lans

hushållningssällskap.

Utöver de synpunkter, som redan framhållits, uttalar förvaltningsutskott

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

tet i Goteborgs och Bohus läns hushållningssällskap, att maskincentralens

uppgifter bora handhas av en hushållningssällskapets maskinnämnd, bestående

av tre ledamöter, utsedda av sällskapet, och två av centralförening
fn-

Pa"!“T kan enligt utskottet önskvärt samarbete åstadkommas mellan

hushållningssällskap och centralförening.

Förvaltningsutskottet i Kronobergs läns hushållningssällskap förklarar

sig icke övertygat om behovet av maskincentraler. Den planering och samverkan

i stort, som åsyftas härmed, synes kunna ombesörjas av hushållningssällskapen,

sedan dessa fått särskilda maskinkonsulenter.

Förvaltningsutskottet i Jamtlands läns hushållningssällskap påpekar

b . a. att förutsättningarna för bildande av maskincentraler torde vara tämligen

små mom sällskapets område liksom sannolikt i de nordliga delarna

av landet i övrigt.

Beträffande de uppgifter, som de tänkta maskincentralerna skola ha,

i ragasatter förvaltningsutskottet i Norrbottens läns hushållningssällskap

om icke maskincentral skall ha till uppgift att igångsätta maskinstationer,’

vi ka därefter överlämnas till lokala maskinstationsföreningar, varvid förutsattes,

att de statliga lån, som beviljats maskincentralen, skola kunna

överföras till maskinstationen, vilken därefter även skall ha rätt att erhalla

de bidrag, som enligt betänkandet böra utgå.

Om kommitténs förslag till bidragsformer för maskincentraler framhåller

Kooperativa förbundets styrelse följande.

attDlänirUnder’ c0™ §ä,1Ia ,f?r vanliSa lån ur maskinlånefonden, innebära

att lantagarna fa en kraftig subvention. Styrelsen ifrågasätter om icke

denna borde vara tillräcklig även för de större maskincentralerna. Det tor\ara

riktigare att avvakta utvecklingen på området under nåuon tid

innan man binder statsmakterna för ytterligare subventioner som§kanské

ej aro nod\andiga för att få till stånd maskincentraler Det är enligt stv

centeralerieSdinäroe UPpbygga en organisation med maskinsom

sälla för nrir arkraftiga pa samma ekonomiska förutsättningar

villo r ! maskmhållare. Styrelsen vill därför förorda, att låne
n

or maskmcentraler t. v. bliva desamma som för maskinstationer.

Därutöver anfor förbundets styrelse rörande kommitténs förslag om ma
skincentralernas

anknytning till jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse.

Organiserandet av maskincentraler är en uppgift, som enligt stvrelsens

™nainegi minstSkrar aVe*“ anfdra ?rganisationer och företag än jordbrukets

eöna, ej minst konsumtionsföreningarna, av vilka många ha huvudsakligen

jordbrukare som medlemmar. Även bilägarnas organisationer sompå

flera platser ha en val ordnad verkstadsrörelse och vilkas medlemmar på

en del orter ha maskinstationer, bereda sig på en utvidgning av denna verksamhet.

Man kan också beräkna, att enskilda firmor, av vilka flera redan

driva maskinstationer med eller utan lån från maskinlånefonden, komma

vlssa delar av landet bygga ut ett nät av maskinstationer öchsamåft

verksamheten /naskmcentraler. Styrelsen har den uppfattningen,

en JarVu-m 1 11 ? det^a °.mrade inom kort blir av sådan omfattning att

hnrH1 •^kddr oentrMorgamsahon skulle vara önskvärd. Denna organisation

nasdeoehSbi ägares ^gemefnsamt organ fÖr Jordbrukarnas, konSZS

as och bilagarnas organisationer och andra företag eller organisationer,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

som äro intresserade av verksamheten. Den skulle fa sin styrka genom den

stora erfarenhet på tekniska och andra områden, som redan finnas hos

medlemmarna.

Förbundets styrelse betonar avslutningsvis nödvändigheten av att eventuella

bestämmelser om stöd åt maskincentraler så utformas, att någon

viss företagsform ej får företräde framför andra, utan att alla fa samma

rätt till lån från maskinlånefonden.

Forsknings- och upplysningsverksamhet på maskinhållningens område.

Det i kommitténs betänkande framlagda förslaget, att 80 000 kronor årligen

skola ställas till jordbrukstekniska institutets förfogande för forsknings-

och upplysningsverksamhet på speciellt maskinhållningens område

tillstyrkes av Kooperativa förbundets styrelse men avstyrkes av statskontoret

med hänvisning till det ekonomiska läget. Icke heller lantbruksstyrelsen

finner det motiverat att bevilja institutet särskilt statsbidrag för

fullgörande av en uppgift, som normalt torde få anses ankomma på detsamma.

I den mån en utvidgning av verksamheten på ifrågavarande område befinnes

påkallad, bör emellertid enligt lantbruksstyrelsen denna fråga upptagas

till övervägande i samband med den årliga medelsanvisningen till

institutets verksamhet. Med hänsyn till vikten av att en utökad maskinhållning

inom jordbruket sker under utnyttjande av tidigare erfarenheter

på området, vill lantbruksstyrelsen emellertid tillstyrka, att medel nu beräknas

för anställande av en särskild konsulent hos institutet eller vid

statens maskinprovningar för upplysningsverksamhet rörande maskinhållningen.

Denne konsulents främsta uppgift bör vara att hålla intim kontakt

mellan institutet, maskinprovningarna och de hos hushållningssällskapen

anställda maskinkonsulenterna samt att till dessa senare förmedla nyare

resultat, som göras vid maskinprovningarna och institutet, och på så sätt

främja en ändamålsenlig organisation av maskinhållningen. Ifrågavarande

konsulent synes i avlöningshänseende böra jämställas med de statskonsulenter,

som 1945 års jordbruksförsöksutredning i sitt den 5 juni 1947 avgivna

betänkande angående organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets

område föreslog skola inrättas vid jordbruksförsöksanstalten och

följaktligen hänföras till lönegrad Ce 27.

Retroaktiv verkan i visst fall av kommitténs förslag.

Den hemställan, som göres av kommittén, att dess förslag skall i visst

fall vid ett förverkligande erhålla retroaktiv verkan, avstyrkes av lantbruksstyrelsen,

som bl. a. anför.

Därest statens stöd för anskaffning av jordbruksmaskiner framdeles

skola lämnas allenast i fråga om nya maskiner, synes det icke motiverat

att retroaktivt bevilja understöd enligt särskilt förmånliga grunder i av

kommittén berörda fall. Det må i samband därmed också erinras om att

enskilda personer på egen risk igångsatt liknande maskinstationer.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att Sörmländska lantmännens

centralförening u. p. a. i skrivelse den 12 februari 1948 anfört bl. a. följande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

I syfte att vinna erfarenheter av gemensam maskinhållning inom lantbruket

hade föreningen våren 1946 upprättat två maskinstationer. I samband

med upprättandet hade föreningen haft betydande organisationskostnader.

Sålunda hade utgifterna för maskinanskaffning uppgått till 56 300

kronor. Av detta belopp hade 45 000 kronor erhållits som lån ur maskinlanefonden.

Föreningen hade utgått från att den varit berättigad till bidrag

för återbetalning av dessa lån, men så hade visat sig icke vara fallet. Föreningen

hemställde därför om bidrag enligt de av kommittén föreslagna

grunderna, eller med 25 procent av lånebeloppet, motsvarande 11 250 kronor.

Om hinder skulle möta härför hemställde föreningen, att sistnämnda

belopp måtte beviljas såsom ett särskilt organisationsbidrag.

Departementschefen.

Det torde icke råda delade meningar om att ökad mekanisering av driften

och ökad maskinanvändning är ett av de viktigaste leden i strävandena

att åstadkomma bättre produktionsbetingelser och höjda arbetsprestationer

i jordbiuket. Såsom bland annat tillgängliga uppgifter över antalet i jordbruket

begagnade traktorer utvisa, har utvecklingen också gått i denna riktning.

De förändringar som ägt rum i fråga om maskinanvändningen beröra

emellertid främst det större och i viss mån det medelstora jordbruket.

Vid de mindre brukningsdelarna ha däremot möjligheterna att införa maskinella

hjälpmedel av flera orsaker varit mera begränsade.

Bland de faktorer som statt hindrande i vägen för en ökad maskinanvändning

vid det mindre jordbruket ma till en början erinras om de förhållandevis

höga anskaffningskostnaderna. Innehavare av mindre jordbruk

kunna dessutom icke räkna med ett effektivt utnyttjande av traktorer och

andra större jordbruksmaskiner. Härigenom uppslå givetvis svårigheter

att erhålla en tillfredsställande förräntning på det kapital som skulle erfordras

för maskinernas inköp. Genom att vidtaga åtgärder till främjande

av en gemensam maskinanvändning ha statsmakterna velat undanröja denna

svårighet. Såsom förut framhållits har sålunda i detta syfte jordbrukets

maskinlånefond inrättats för utlämnande av lån på förmånliga villkor såväl

till enskilda personer som ekonomiska föreningar och bolag för inköp av

maskiner, vilka skola användas gemensamt av flera jordbrukare. Vissa

framsteg ha härigenom gjorts, men den gemensamma maskinanvändningen

har dock hittills icke fått en sådan omfattning att den kunnat påverka de

mindre och medelstora jordbrukens rationalisering i den utsträckning, som

den tekniska utvecklingen skulle möjliggjort. Anledningarna härtill äro

flera. Bland annat har verksamheten måst anpassas efter av statsmakterna

anvisade medel, då först år 1945 möjlighet bereddes att för gemensam maskinanvändning

med bidragsrätt upptaga lån i enskild kreditinrättning. Denna

möjlighet har först under år 1947 kommit till mer allmän användning.

Erfarenheterna synas vidare giva vid handen att de hittillsvarande formerna

för gemensam maskinanvändning icke i allo lämnat tillfredsställande

resultat. Såsom framgår av vissa av 1946 års kommitté för jordbrukets ma
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

skinhållning företagna undersökningar tillåta icke alltid de nuvarande små

företagsenheterna för gemensam maskinhållning en i vanlig mening rationell

drift.

Ett annat och i vissa fall avgörande hinder för en mekanisering av driften

inom det mindre och medelstora jordbruket har varit att brukningsdelarna

ofta icke varit så beskaffade att maskiner med fördel kunnat användas.

De av föregående års riksdag beslutade åtgärderna till främjande av

jordbrukets inre rationalisering genom amorterings- och avskrivningslån

till jordförbättringsåtgärder, såsom stenröjning, täckdikning, in. m. torde

emellertid vara ägnade att efter hand väsentligt öka möjligheterna för maskinanvändning

på mindre gårdar. Tidpunkten torde därför nu vara inne

att bereda jordbrukets yrkesutövare bättre möjligheter till en ur såväl ekonomisk

som social synpunkt angelägen mekanisering av framför allt de

tyngre arbetsmomenten.

De förslag till en framtida organisation av maskinhållningen, som kommittén

utifrån dessa allmänna utgångspunkter framlagt, finner jag väl lämpade

att läggas till grund för den fortsatta verksamheten.

Vid sidan av den gemensamma maskinhållning, som bedrives av jordbrukarna

i en by eller annat mindre område, torde i framtiden i högre grad

än hittills böra eftersträvas en maskinhållningsverksamhet, som spänner

över större områden. En sådan i större skala bedriven verksamhet bör

kunna komplettera de mindre företagen genom tillhandahållande av sådana

maskiner, vilka av kostnadsskäl ej kunna anskaffas av mindre sammanslutningar.

I densamma bör emellertid därjämte — och denna uppgift torde

måhända komma att bli den praktiskt sett mest betydelsefulla — ingå service

av olika slag till maskinhållare och maskinstationer, bland annat med

avseende på reparationer och maskininköp.

För denna i större skala bedrivna verksamhet kunna givetvis olika företagstyper

tänkas. Det torde i allmänhet ligga nära till hands, att densamma

organiseras i nära anslutning till jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse,

då den därigenom kommer att utgöra en naturlig påbyggnad till jordbrukskooperationen.

Emellertid torde även andra former för ifrågavarande verksamhet

kunna tänkas. I fråga om det statliga stödet till dylik verksamhet

bör någon skillnad ej göras mellan olika företagsformer, såvida de i och

för sig kunna anses ägnade att fullgöra sill uppgift.

För att maskinhållningens verksamhet skall utvecklas i önskvärd omfattning

torde staten böra medverka. Det statliga stödet bör härvid inriktas på

att genom lån och bidrag stimulera till igångsättande av dylik verksamhet.

Det hör emellertid redan från början eftersträvas att verksamheten sedan

den väl kommit i gång, skall bliva bärkraftig utan någon statlig subvention.

Enligt kommitténs förslag skulle lån i allmänhet utlämnas av hushållningssällskapen.

I vissa fall skulle dock även lantbruksstyrelsen utlämna

lån till maskincentral. Någon klar gräns mellan de olika företagsformerna

torde emellertid ej kunna uppdragas och för övrigt ej heller böra eftersträvas.

Då vidare, i enlighet med vad jag i det följande kommer att förorda,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

enhetliga regler i fråga om rätten till bidrag böra gälla för samtliga kategorier

av låntagare, synes någon anledning ej finnas att uppdela långivningen

på två olika organ. Hushållningssällskapen torde därför böra handha

långivningen i dess helhet. Skulle lån sökas för verksamhet, som är avsedd

att bedrivas i större omfattning och inom mer än ett hushållningssällskaps

verksamhetsområde, bör lån dock få beviljas endast efter lantbruksstyrelsens

medgivande.

Syftet med den statliga verksamheten på detta område bör, såsom förut

nämnts, vara att stimulera till igångsättandet av gemensam maskinanvändning.

Lån bör därför beviljas endast för igångsättande eller utvidgning av

sådan verksamhet och sålunda ej för inköp, som endast avser utbyte av

maskiner.

Verksamheten synes emellertid böra utvidgas i så måtto, att statligt stöd

för anskaffande av ogrässprutor i fortsättningen må utgå i form av lån och

bidrag i här föreslagen ordning. Det bör dock understrykas, att detta understöd

är avsett endast för anskaffande av sådana ogrässprutor, som skola

användas gemensamt av flera jordbrukare.

Å andra sidan kommer ett led i verksamheten att bortfalla såsom en följd

av vad chefen för socialdepartementet förut denna dag i proposition angående

anslag till lån till anordnande av kollektiva tvätterier anfört angående

anordnande av kollektiva tvätterier. Med hänsyn härtill torde nämligen i

fortsättningen lån ur maskinlånefonden icke böra utgå för inköp av tvättmaskiner.

I likhet med kommittén finner jag det lämpligt att lån skall kunna lämnas

ej blott för anskaffandet av jordbruksmaskiner — häri inbegripet tillbehör

till sådana maskiner och transportmedel för forsling av maskinerna

från och till uppställningsplatsen eller mellan olika brukningsdelar — utan

aven för bestridande av kostnaderna för byggnad, som erfordras för förvaring

eller reparation av maskinerna. Däremot kan jag icke biträda det

i ett yttrande väckta förslaget, att lån skulle kunna utgå även för sådan utrustning,

som erfordras för reparation av maskinerna. I kostnad för anskaffande

eller uppförande av byggnad torde i förekommande fall få inräknas

kostnad för tomtmark.

Sådant byggnadslån som nu nämnts bör ej utgå till mera obetydliga maskinstationer.

I allmänhet torde byggnadslån böra utlämnas endast till maskinhållningsföretag,

som omfattar minst två traktorer jämte erforderliga

arbetsmaskiner och redskap. I glest bebyggda trakter, där maskinhållningen

icke gärna kan koncentreras till större enheter, bör dock byggnadslån kunna

utlämnas även till mindre företag. Det torde därför icke vara lämpligt att

uppställa någon bestämd regel härom.

Enligt kommitténs förslag skulle byggnadslån ej kunna lämnas till de

av kommittén avsedda maskincentralerna. Någon skillnad torde dock ej här

böra göras mellan olika grupper av låntagare.

Vad kommittén anfört angående lånebeloppen har ej givit mig anledning

‘till erinran. Lån torde alltså böra utgå intill 80 procent av köpeskillingen

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

för maskiner eller av byggnadskostnad, dock att lån må kunna beviljas intill

hela köpeskillingen för maskiner för grundförbättringsarbeten.

Jag finner det vidare lämpligt att en minimigräns fastställes för ifrågavarande

lån. Denna gräns synes lämpligen kunna sättas till 500 kronor.

Lantbruksstyrelsen bör emellertid kunna medgiva undantag från denna minimigräns.

I likhet med kommittén anser jag att ett fastställande av enhetliga amorteringstider

skulle innebära vissa fördelar. Den föreslagna amorteringstiden

av tio år synes dock något för lång, såvitt angår maskiner. Amorteringstiden

för maskiner bör i stället sättas så, att den kommer att sammanfalla med

den längsta nu medgivna amorteringstiden, d. v. s. åtta år. För byggnadslån

synes däremot den av kommittén föreslagna amorteringstiden kunna godtagas.

Någon ändring i gällande bestämmelser om ränta å lån från jordbrukets

maskinlånefond, vilken överensstämmer med räntan å lån från andra statliga

lånefonder för driftrationalisering, torde ej nu böra vidtagas.

Jag delar kommitténs uppfattning, att bidrag ej bör utgå till återbetalning

av byggnadslån. Med hänsyn till att maskinlån, enligt vad jag förut anfört,

i fortsättningen böra lämnas endast för nyuppsättning eller utvidgning av

maskinbeståndet, biträder jag förslaget om en höjning av bidragsprocenten

från 20 till 25. Däremot kan jag ej ansluta mig till förslaget att bidragsprocenten

för vissa låntagare skulle kunna höjas till 50 procent.

Den nu medgivna möjligheten att lämna bidrag till återbetalning av lån,

som upptagits i enskild kreditinrättning, torde böra bibehållas. Bidrag bör

härjämte, såsom kommittén föreslagit, kunna utgå även till den som anskaffat

jordbruksmaskin utan anlitande av lån, om sådana omständigheter

föreligga att han skulle ha kunnat erhålla lån. En förutsättning för bidrag

bör vidare i detta fall vara, att vederbörande ansökt om bidrag redan i samband

med anskaffandet av maskinen och underkastat sig den kontroll över

verksamheten, som kan föreskrivas beträffande låntagare. Bidraget bör även

i dessa fall utgå med 25 procent av det belopp, som skulle ha kunnat erhållas

såsom lån.

En förutsättning för bidrag till återbetalning av maskinlån är för närvarande

att av den åkerareal, som innehaves av de jordbrukare vilka deltagit

i den gemensamma maskinanvändningen, minst 65 procent skola tillhöra

brukningsdelar med högst 20 hektar åker. Bidrag må dock beviljas utan

hinder av att denna förutsättning ej är uppfylld, om lantbruksstyrelsen

för särskilt fall efter prövning av omständigheterna så finner skäligt. Enligt

kommitténs förslag skulle nämnda huvudregel bibehållas oförändrad men

undantagsbestämmelsen ges det innehållet, att bidrag skulle kunna beviljas

oberoende av huvudregeln, om minst 10 brukningsdelar deltagit i maskinanvändningen.

Vad kommittén här föreslagit har, såsom framgår av det

föregående, föranlett åtskilliga erinringar från remissinstansernas sida. Av

de olika ändringsförslag, som framförts i yttrandena, synes emellertid icke

något vara fullt tillfredsställande. Det torde för övrigt knappast vara möjligt

3 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 188.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

att här utforma regler -vilka ge tillfredsställande resultat i alla de olika fall,

som kunde förekomma. Vid sådant förhållande har det synts mig lämpligast,

att den nuvarande allmänt hållna undantagsbestämmelsen bibehålies.

I enlighet med nu anförda synpunkter har inom jordbruksdepartementet

utarbetats ett förslag till kungörelse angående lån från jordbrukets maskinlånefond

m. m. Förslaget torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Anmärkas må att i detta förslag ej intagits vissa i nu gällande bidragskungörelse

ävensom i kommitténs förslag upptagna detaljbestämmelser av karaktär

att lämpligen ingå i särskilda av lantbruksstyrelsen utfärdade tillämpningsföreskrifter.

Vad gäller den av kommittén väckta frågan om särskild medelsanvisning

till jordbrukstekniska institutet för forsknings- och upplysningsverksamhet

rörande maskinhålllningen vill jag anföra följande.

Redan nu ingår i jordbrukstekniska institutets uppgifter att bedriva försök

och forskning även på maskinhållningens område. Därest en utvidgning av

verksamheten visar sig erforderlig, torde överläggningar därom i särskild

ordning böra upptagas mellan staten å ena sidan och jordbrukstekniska institutet

å den andra rörande eventuellt ändrade grunder för de i jordbrukstekniska

institutet intresserade parternas bidrag till institutets verksamhet.

Något anslag för detta ändamål torde sålunda ej böra beräknas i förevarande

sammanhang.

Vad vidare gäller spörsmålet om rätt för maskinhållare att i vissa fall

yrkesmässigt utföra landsvägstransporter med traktor synes denna fråga

knappast nu kunna avgöras utan torde få bli föremål för ytterligare övervägande.

Kommittén har slutligen föreslagit, att de av kommittén framlagda förslagen

rörande grunderna för återbetalning av lån m. m. i viss utsträckning

skulle gälla retroaktivt. En sådan anordning synes mig dock mindre lämplig.

Den av Sörmländska lantmännens centralförening igångsatta maskinhållningen

har emellertid genom de värdefulla erfarenheter man därigenom

kunnat vinna, varit till så stort gagn som försöksverksamhet att det icke

synes skäligt, att föreningen ensam skall bära kostnaderna för denna verksamhet.

Jag vill därför tillstyrka, att nämnda förening i särskild ordning

erhåller organisationsbidrag med det belopp, som skulle utgått därest nu

föreslagna grunder för statsbidrag varit gällande vid verksamhetens igångsättande,

eller med 11 300 kronor.

Vad angår medelsbehovet för ifrågavarande verksamhet bör man enligt

min mening under de närmaste åren, sedan verksamheten kommit i gång,

räkna med att statsmakterna skola tillgodose ett lånebehov av omkring

2 000 000 kronor om året. Häri ha då inräknats sådana kostnader, för vilkas

täckande lån ej sökes men där vederbörande i stället anhåller om bidrag.

Då byggnadslånen torde komma att representera endast en förhållandevis

ringa del av det totala lånebehovet, kunna de blivande kostnaderna

för bidrag i anslutning till en på dylikt sätt maximerad låneverksamhet

beräknas uppgå till närmare 500 000 kronor om året. Det är givetvis svårt

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

att bedöma, hur stor del av ett till nämnda belopp uppskattat investeringsbehov,

som kommer att taga sig uttryck i framställningar om lån ur maskinlånefonden

respektive i ansökningar om bidrag utan sådant lån. För

nästa budgetår synes emellertid ett investeringsanslag av 1 600 000 kronor

böra beviljas till maskinlånefonden. Samtidigt torde en viss gräns böra

uppställas i fråga om de utfästelser om bidrag, som må göras annorledes

än i samband med beviljande av lån. Denna gräns synes för nästa budgetår

böra sättas så, att lån ej må beviljas och dylika utfästelser göras i vidare

mån än att det sammanlagda beloppet av de bidrag, som enligt de

föreslagna grunderna skola utgå till återbetalning av lanen eller på grund

av de gjorda utfästelserna, uppgår till högst 500 000 kronor. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga föreskrifter härom.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att anvisa

dels å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde

huvudtiteln till Bidrag till återbetalning av lån från jordbrukets

maskinlånefond ett förslagsanslag av. . kronor 225 000;

dels å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln

till Organisationsbidrag till Sörmländska lantmännens

centralförening ett anslag av ...... kronor 11 300;

dels ock å kapitalbudgeten för budgetåret 1948/49 under

statens utlåningsfonder till Jordbrukets maskinlånefond ett

investeringsanslag av ................ kronor 1 600 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall och

förordnar att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Liizell.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse angående lån från jordbrukets maskinlånefond m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vad i denna kungörelse sägs om jordbruksmaskin skall jämväl äga tilllämpning

å tillbehör till sådan maskin samt å transportmedel, som erfordras

för förflyttning av maskinen från och till uppställningsplats eller mellan

olika brukningsdelar.

Med grundförbättringsarbete avses i denna kungörelse nyodling, täckdikning,

stenröjning och annan jordförbättringsåtgärd av varaktigt slag.

Om statslån till hushållningssällskap.

2 §.

Hushållningssällskap må i den ordning och under de villkor nedan sägs

av lantbruksstyrelsen tilldelas statslån från jordbrukets maskinlånefond

att användas för utlämnande av lan till enskild person eller sammanslutning
för

anskaffande av jordbruksmaskin, som skall användas av flera jordbrukare

(maskinlån), eller

för inköp, uppförande eller ombyggnad av byggnad, som erfordras för av

sökanden yrkesmässigt bedriven jordbruksmaskinhållning (byggnadslån).

Statslån från nämnda lånefond må jämväl beviljas hushållningssällskap

för anskaffande av jordbruksmaskin, med vilken sällskapet avser att inom

sitt verksamhetsområde utföra maskinarbete åt jordbrukare, ävensom för

bestridande av kostnad, som hänför sig till byggnad för sådan maskinhällning.

3 §•

Ansökan om statslån skall göras skriftligen hos lantbruksstyrelsen.

Statslån, som avses i 2 § andra stycket, må icke beviljas till högre belopp

än som motsvarar åttio procent av köpeskillingen för maskin eller av

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

byggnadskostnad som där sägs, dock att lån för anskaffande av maskin,

avsedd att helt eller huvudsakligen användas för grundförbättringsarbete,

må beviljas till belopp, motsvarande hela köpeskillingen.

Om statslån och därför bestämda återbetalningsvillkor skall lantbruksstyrelsen

lämna uppgift till statskontoret.

4 §•

Statslån skall före utgången av det år lånet beviljats lyftas i statskontoret

mot skuldförbindelse enligt formulär, som statskontoret fastställer.

Kvarstår lånebelopp outtaget vid årets slut, är rätten att lyfta detsamma

förverkad.

5 §•

Statslån återbetalas med lika amorteringar vid utgången av vart och ett

av de åtta efter lånets lyftande närmast följande kalenderåren. I den mån

statslån använts för utlämnande av byggnadslån, skall dock amorteringstiden

utgöra tio år. Utan hinder av vad nu stadgats ma statslån helt eller

delvis återbetalas under lånetiden.

Beträffande ränta å statslån gäller vad som stadgas i kungörelsen den

31 december 1943 (nr 936) angående ränta å lån från statens utlåningsfonder

och kungörelsen samma dag (nr 937) angående ändring av bestämmelserna

om lån från statens utlåningsfonder, i vad de avse räntans fastställande.

Ränta skall för varje kalenderår inbetalas före årets utgång.

Med fullgörande av kapital- eller räntebetalning å statslån må åtnjutas

anstånd varje gång under tre månader från förfallodagen.

Inbetalas ej förfallet kapitalbelopp inom föreskriven tid, skall därå från

förfallodagen tills betalning sker erläggas dröjsmålsränta enligt de grunder,

som äro bestämda i särskild ordning.

6 §.

Skulle stadgad kapital- eller räntebetalning å statslån icke fullgöras i rätt

tid, har statskontoret att göra anmälan därom hos Kungl. Maj :t, som då

vill bestämma, huruvida oguldet lånebelopp jämte ränta skall återbetalas

före den fastställda amorteringstidens slut.

Har lånebelopp använts på annat sätt än gällande bestämmelser tillåta,

må lantbruksstyrelsen bestämma om omedelbar återbetalning därav.

7 §•

Hushållningssällskap, som innehar statslån, skall årligen före den 15 januari

till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelse för den med lånet avsedda

verksamheten under nästföregående kalenderår.

Lånebelopp, som kvarstår oanvänt vid utgången av det år, under vilket

lånet lyftats, skall till statskontoret inbetalas före utgången av januari månad

nästföljande år, där ej lantbruksstyrelsen på ansökan medgiver, att beloppet

må innehavas ytterligare ett år.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Om utlåning från hushållningssällskap.

8 §•

Ansökan om maskinlån eller byggnadslån göres skriftligen hos det hushållningssällskap,

inom vars område verksamheten bedrives eller skall bedrivas.

Ansökningen skall innehålla de uppgifter, som erfordras för att bedöma

lånebehovet ävensom behovet av verksamheten och möjligheterna att

genomföra denna.

Därest verksamheten bedrives eller är avsedd att bedrivas i större omfattning

samt inom mer än ett hushållningssällskaps område, må lån beviljas

endast efter lantbruksstyrelsens medgivande.

9 §.

Lån må ej beviljas med mindre den avsedda verksamheten kan antagas

bliva till gagn för jordbruket.

Maskinlån må lämnas endast för nyuppsättning eller utvidgning av maskinbestånd.

10 §.

Lån må icke utlämnas till högre belopp än som motsvarar åttio procent av

köpeskillingen för maskin eller av sådan byggnadskostnad, som angives i

2 §. Lån för anskaffande av maskin, avsedd att helt eller huvudsakligen

användas för grundförbättringsarbete, må dock med lantbruksstyrelsens

medgivande beviljas till belopp, motsvarande hela köpeskillingen.

Lån må icke utan lantbruksstyrelsens medgivande beviljas till lägre belopp

än femhundra kronor.

11 §•

För lån skall ställas säkerhet, som hushållningssällskapet prövar vara

betryggande.

12 §.

Hushållningssällskapet må icke betinga sig andra villkor i fråga om

ränta och återbetalning än som gälla för sällskapets statslån till motsvarande

belopp. Dock är hushållningssällskapet icke förpliktat medgiva anstånd

med ränte- och kapitalinbetalning.

13 §.

Vid låns beviljande skall hushållningssällskapet meddela sådana föreskrifter

rörande lånets användande och sättet för dess utbetalande, att trygghet

vinnes för att lånet blir använt för därmed avsett ändamål.

14 §.

Låntagare är skyldig att på anfordran av hushållningssällskapet lämna

redogörelse för den med lånet avsedda verksamheten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

15 §.

Hushållningssällskapet skall förbehålla sig rätt att helt eller delvis uppsäga

lån till omedelbar betalning,

om låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande,

om låntagaren underlåter att erlägga föreskriven ränta eller amortering

eller annorledes bryter mot vad enligt avgiven skuldförbindelse honom

åligger,

om låntagaren betingar sig avgifter, som prövas vara oskäliga,

om inköpt maskin till förfång för den verksamhet, för vilken den är avsedd,

avyttras, utmätes eller blir obrukbar,

om eljest sådant förhållande inträffar, att låntagaren med hänsyn till

syftet med lånet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detta, eller

om säkerheten för lånet avsevärt försämras.

Om bidrag.

16 §.

Lantbruksstyrelsen må på framställning av hushållningssällskap bevilja

bidrag till låntagare hos sällskapet för återbetalning av maskinlån. Bidragmå

på sådan framställning beviljas även den som, utan att erhålla lån från

sällskapet, i samband med anskaffandet av jordbruksmaskin hos sällskapet

ansökt om bidrag samt därvid funnits kunna komma i åtnjutande av lån.

Där statslån i enlighet med bestämmelserna i 2 § andra stycket utlämnats

till hushållningssällskap för anskaffande av jordbruksmaskin, må

lantbruksstyrelsen bevilja sällskapet bidrag för återbetalning av lånet. Bidrag

må beviljas även hushållningssällskap som, utan att erhålla statslån,

i samband med anskaffandet av jordbruksmaskin hos lantbruksstyrelsen

ansökt om bidrag samt därvid funnits kunna komma i åtnjutande av

statslån.

17 §.

Bidrag utgår med belopp motsvarande tjugofem procent av lånets ursprungliga

kapitalbelopp. Där lån icke åtnjutits, utgår bidrag med enahanda

andel av det belopp, vilket kunnat erhållas såsom lån.

Såsom förutsättning för beviljande av bidrag skall gälla att maskinhållningen

under minst sex år utövats på ändamålsenligt sätt samt, där lån åtnjutits,

att övrig del av låneskulden jämte upplupen ränta blivit återbetald

enligt gällande föreskrifter.

Såsom förutsättning för bidrag till låntagare hos hushållningssällskap

skall härutöver gälla, att av den åkerareal, som innehaves av de jordbrukare,

vilka deltagit i den gemensamma maskinanvändningen, minst sextiofem

procent tillhöra brukningsdelar med högst tjugo hektar åker. Utan

hinder av att denna förutsättning ej uppfyllts må dock bidrag beviljas, därest

maskinhållningen avsett grundförbättringsarbete eller lantbruksstyrelsen

eljest efter prövning av omständigheterna så finner skäligt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

18 §.

Bidrag utbetalas till hushållningssällskapet. Avser bidraget av sällskapet

utlämnat lån, har sällskapet att tillgodoskriva låntagaren beloppet. Annat i

16 § första stycket avsett bidrag skall av sällskapet tillställas den därtill

berättigade.

Reglementariska föreskrifter.

19 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för ifrågavarande låne- och bidragsverksamhet,

meddelas, där ej Kungl. Maj :t därom förordnar, av lantbrukstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1948, då kungörelsen den 17

juni 1938 (nr 401) angående lån från jordbrukets maskinlånefond m. m.

upphör att gälla. I fråga om lån, som beviljats före den 1 juli 1948, så ock

beträffande bidrag till återbetalning av lån från enskild kreditinrättning,

vilket sökts före sistnämnda dag, skola dock äldre bestämmelser fortfarande

äga tillämpning.

487283. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:337 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den allmänna bostadspolitikens organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. JoU 1948:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående stödåtgärder för maskinhållningen inom jordbruket jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
  3. JoU 1948:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen beträffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar om anslag till kapitalinvesteringar. s. 3 i texten