Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 19b7 vid dess trettionde sammanträde fattade beslut

48 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:189, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 19b7 vid dess trettionde sammanträde fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

1

Nr 189.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 19b7 vid

dess trettionde sammanträde fattade beslut; given

Stockholms slott den 5 mars 19h8.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens

yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 1947 vid dess trettionde

sammanträde fattade beslut.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19''i8. 1 saml. Nr 189.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 18!).

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

19i8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 19i7 vid dess trettionde sammanträde

fattade beslut samt anför i anslutning därtill följande.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde

Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i Geneve.

För närmare upplysningar om Internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet må hänvisas till dels propositionen nr 361 till 1921 års riksdag,

dels propositionen nr 111 till 1947 års riksdag (avseende ändringar i

Internationella arbetsorganisationens stadga samt en mellan Förenta Nationerna

och Internationella arbetsorganisationen träffad överenskommelse

om organisationens anknytning till F. N.), dels den av delegationen för det

internationella socialpolitiska samarbetet på Kungl. Maj :ts uppdrag under

åren 1928—1947 utgivna publikationsserien »Internationella arbetsorganisationen»,

särskilt »I. Allmän del», dels ock de genom delegationens försorg

sedan år 1935 publicerade svenska översättningarna av generaldirektörens

för Internationella arbetsbyrån årsrapport. För förhandlingar och

beslut vid arbetskonferensens år 1946 hållna tjugonionde sammanträde har

redogörelse lämnats i propositionerna nr 111 och 240 till 1947 års riksdag.

Enligt bestämmelserna i arbetsorganisationens stadga skall organisationens

allmänna konferens sammanträda vid behov, dock minst en gång

varje år.

Enligt art. 19 i stadgan har organisationens beslutande församling, den

Internationella arbetskonferensen, att beträffande förslag, som äro uppförda

på dess dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen

skall beslutet resultera i ett förslag till internationell konvention,

avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller ock skall det

utmynna i en rekommendation, avsedd att tagas under övervägande vid

lagstiftning eller annorledes, men utan den bindande karaktär, som tillkommer

en ratificerad konvention. Därest beslutet är av mindre räckvidd

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

3

eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om

utredning, plägar det givas formen av en resolution.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde

underställa därå antagna rekommendationer och konventionsförslag

vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande

av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella

omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett

år, skall den fullgöras snarast möjligt och i varje fall icke senare än 18

månader från sammanträdets avslutande.

Med avseende å konventionsförslags ratificering och därav härflytande

förpliktelser för medlemsstat ävensom medlemsstats förpliktelser beträffande

av Internationella arbetskonferensen antagna rekommendationer må

hänvisas till propositionen nr 234 till 1945 års riksdag, sid. 5. Dock må

framhållas, att enligt en vid arbetskonferensens tjugosjunde sammanträde

år 1945 antagen resolution arbetsbyråns generaldirektör erhållit bemyndigande

att tills vidare omhänderha registreringen av ratificerade konventioner.

De ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga, som antogos

vid arbetskonferensens tjugonionde sammanträde år 1946 och för vilka

redogörelse lämnats i förenämnda proposition nr 111 till 1947 års riksdag,

väntas träda i kraft inom den närmaste framtiden. Därigenom komma

medlemsstaternas förpliktelser med avseende å antagna konventioner och

rekommendationer att ändras och vidgas.

Beträffande konventionerna föreskrives sålunda numera i artikel 19

moment 5 c), att varje medlem skall underrätta Internationella arbetsbyråns

generaldirektör om de åtgärder, som vidtagits för att underställa konventionen

vederbörlig myndighet samt om av densamma vidtagna åtgärder.

Vidare föreskrives i samma artikels moment 5 e), att medlem som icke

ratificerat viss konvention tid efter annan har att till Internationella arbetsbyråns

generaldirektör avgiva redogörelse för såväl lagstiftning och

praxis med avseende å de i konventionen behandlade frågorna som den

omfattning, i vilken konventionens bestämmelser genomförts eller avses

att genomföras genom lagstiftning, administrativa åtgärder, kollektivavtal

eller annorledes, med angivande tillika av de omständigheter, som förhindra

eller fördröja ratificeringen av konventionen. Motsvarande föreskrifter

meddelas i fråga om rekommendationer (artikel 19 moment 6),

med tillägg, att redovisning skall lämnas även för sådana jämkningar i

rekommendationer som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande

eller tillämpning av desamma. Uppenbarligen avses härigenom att

uppnå vidsträcktare kontrollmöjligheter med avseende å genomförandet

av arbetskonferensens beslut, varjämte förutsättningar skapats för ratifikation

av konventioner under andra villkor än för närvarande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18D.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med av Internationella

arbetsorganisationen beslutade konventioner och rekommendationer

övertages av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån (artiklarna

20—21), varvid emellertid föreskrivits att ett av de två officiella

exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen konvention

eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare

samt varje ratifikation av en sådan konvention delgivas Förenta

Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen

i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbctskonferensens trettionde sammanträde hölls i Geneve

under tiden 19 juni—11 juli 1947. I sammanträdet deltogo representanter

för 48 medlemsstater, av vilka 40 sänt fullständiga delegationer, d. v. s.

två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetare- och arbetsgivaresidorna.

Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.

1

Dagordningen för detta konferenssammanträde omfattade följande överläggningsämnen:
I.

Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån rapport.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Socialpolitisk minimistandard i icke-självstyrande områden (bestämmelser

ägnade att intagas i en internationell konvention; andra behandling).

IV. Arbetsinspektionens organisation i industri- och handelsföretag.

V. Arbetsförmedlingens organisation; första behandling.

VI. Rapporter angående tillämpningen av konventioner i enlighet med

artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga.

VII. Föreningsfrihet och förhållandet mellan arbetsmarknadens parter

(industrial relations).

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella

arbetsorganisationen avseende utgifterna under år 1948; budgeten

fastställdes till 19 042 983 schweiziska francs eller 4 449 295 U. S. dollars.

1 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 maj 1947 hade att deltaga i konferensen från svensk

sida utsetts:

såsom regeringsombud generaldirektören och chefen för statskontoret Wilhelm Björck och

statssekreteraren i socialdepartementet Per Nyström samt såsom ersättare för regeringsombuden

rektorn Alva Myrdal ävensom såsom experter ordföranden och chefen för arbetsrådet,

generaldirektören John Nordin, byråchefen i statens arbetsmarknadskommission, numera

arbetsmarknadsstyrelsen, Sven Skogh och sekreteraren hos delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet Sten-Eric Heinrici;

såsom arbetareombud andre ordföranden i landsorganisationen i Sverige Gustav Vahlberg

med landsorganisationens jurist advokaten Arnold Sölvén och direktören i tjänstemännens

centralorganisation, ledamoten av riksdagens första kammare Valter Åman såsom experter

samt redaktören Sven Backlund såsom språkexpert; samt

såsom arbetsgivareombud verkställande direktören i svenska arbetsgivareföreningen Bertil

Kugelberg med direktörerna i samma förening Matts Larsson och Alvar Odholm såsom

experter.

Därjämte utsågs Heinrici att under sammanträdet vara sekreterare åt den svenska konferensdelegationen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

De av konferensen fattade beslut — samtliga hänförande sig till punkterna

III och IV på dagordningen — vilka äro av beskaffenhet att i enlighet

med förenämnda artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens

stadga skola underställas riksdagen, äro följande:

1) Konvention (nr 81) angående arbetsinspektion inom industri och

handel.

2) Rekommendation (nr 81) angående arbetsinspektion.

3) Rekommendation (nr 82) angående arbetsinspektion vid gruv- och

transportföretag.

4) Konvention (nr 82) angående socialpolitik inom områden belägna

utanför moderlandet.

5) Konvention (nr 83) angående tillämpning av internationell arbetslagstiftning

på områden belägna utanför moderlandet.

6) Konvention (nr 84) angående föreningsrätt och biläggande av arbetstvister

inom områden belägna utanför moderlandet.

7) Konvention (nr 85) angående arbetsinspektion inom områden belägna

utanför moderlandet.

8) Konvention (nr 86) angående den längsta giltighetstiden av arbetsavtal

för infödda arbetare.

Texterna till dessa konventioner och rekommendationer torde få såsom

bilagor (Bil. A—H) fogas till detta protokoll.

Den under punkt V på dagordningen upptagna frågan om arbetsförmedlingens

organisation kommer att upptagas till slutlig behandling vid arbetskonferensens

nästkommande allmänna sammanträde i juni 1948.

Beträffande punkt VII på dagordningen antog konferensen en resolution

angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten samt rätten att

föra kollektivavtalsförhandlingar, vilken angiver de grundläggande principerna

för föreningsfriheten. Vidare beslöt konferensen, med hänsyn till

vikten av att åtgärder snarast möjligt vidtoges för att utforma dessa principer

i en internationell text, att på dagordningen för nästa allmänna sammanträde

uppföra frågan om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten

i och för antagandet vid nämnda sammanträde av en eller flera konventioner.

Ytterligare beslöt konferensen att på dagordningen för nästa

allmänna sammanträde för första behandling upptaga frågan om tillämpningen

av principerna om organisationsrätten och rätten att föra kollektivavtalsförhandlingar,

kollektivavtal, förlikning och skiljedom samt samverkan

mellan offentliga myndigheter och arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer.

Slutligen antog konferensen en resolution angående frågan om

upprättandet av ett internationellt organ för tryggandet av föreningsfriheten.

I särskild bilaga lämnas en förteckning över samtliga vid konferensen

antagna resolutioner (Bil. 1).

Jag övergår härefter till att behandla konventionen och rekommendationerna

angående arbetsinspektion var för sig.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

Konvention (nr 81) angående arbetsinspektion inom industri och handel.

Huvudbestämmelserna i konventionen (Bil. A) äro uppdelade på två avdelningar,

vilka behandla arbetsinspektionen inom industri respektive handel.

Å ena sidan ansågs det, att en enda konvention för både industri och

handel icke skulle komma att erhålla så vidsträckt godkännande och tilllämpning

av däri intagna bestämmelser som vore önskvärt, medan man å

andra sidan hyste den uppfattningen, att antagandet av skilda konventioner

för industri och handel skulle medföra uppenbara olägenheter, då detta

möjligen skulle kunna tolkas som en anmodan till regeringarna att inrätta

skilda inspektionsorgan för industri och handel. Konferensen beslöt därför,

att konventionen skulle utformas på sådant sätt, att i stort sett samma

bestämmelser skulle tillämpas på både industri och handel samt att regeringarna

skulle givas möjlighet att för godkännande av konventionen utesluta

den del därav, som berör handeln. Möjlighet till uteslutning föreligger

däremot icke beträffande den del av konventionen, som hänför sig till

arbetsinspektion inom industrien.

Konventionen äger tillämpning på alla arbetsställen inom industrien, beträffande

vilka arbetsinspektörer ha att övervaka efterlevnaden av bestämmelser

(däri inbegripna kollektivavtalsbestämmelser och skiljedomar) rörande

arbetsförhållanden och skydd för arbetare under arbetet. Inspektionen

skall stå under tillsyn av en central myndighet och dess uppgifter

skola vara 1) att trygga tillämpningen av gällande bestämmelser med avseende

å arbetstid, löner, säkerhet, hygien och välfärd samt barns och

minderårigas användande i arbete, i den mån åtgärder härutinnan falla

inom arbetsinspektörs kompetensområde; 2) att bistå arbetsgivare och arbetare

med råd och anvisningar beträffande lämpligaste sättet att efterkomma

gällande bestämmelser; samt 3) att fästa vederbörande myndighets

uppmärksamhet på brister och missförhållanden, som icke äro särskilt beaktade

i meddelade föreskrifter. Konventionen innehåller bestämmelser

rörande arbetsinspektionens organisation samt angående dess förseende

med personal med allmänna och speciella kvalifikationer, befattningshavarnas

arbetsförhållanden, inspektörens rätt och plikt att vinna tillträde

till och inspektera arbetsställen i syfte att övervaka lagstiftningens tillämpning,

frekvensen av inspektionsbesöken samt förfarandet vid överträdelser.

Slutligen må framhållas, att förevarande konvention grundlägger internationella

förpliktelser med avseende å flera av de principer, som finnas

angivna i en år 1923 antagen rekommendation i ämnet.

Förevarande konvention antogs med 135 röster mot 0. Samtliga svenska

ombud vid konferensen röstade för konventionen.

Spörsmålet om arbetsinspektionens organisation i industri- och handelsföretag

hade upptagits för enkel diskussion på dagordningen för ifrågavarande

sammanträde, i anslutning till ett av arbetsbyråns styrelse vid dess

98 :e sammanträde (maj 1946) fattat beslut.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

7

Styrelsen hade redan år 1939 uppfört förevarande fråga på dagordningen

för det konferenssammanträde, som skulle ha hållits år 1940. Samtidigt

hade styrelsen beslutat, att frågan skulle bli föremål för överväganden vid

en förberedande teknisk konferens. Denna konferens sammanträdde i

Geneve i maj—juni 1939 och godkände vissa punkter, vilka skulle tjäna

såsom grundval för utarbetandet av ett frågeformulär att tillställas regeringarna

såsom en förberedelse till 1940 års arbetskonferens.

I enlighet med konferensens arbetsordning utarbetade arbetsbyrån en

rapport i ärendet, vilken tillställdes regeringarna och som innehöll: 1) en

jämförande analys av lagstiftning och övriga bestämmelser rörande arbetsinspektionens

organisation i olika länder, 2) den av 1939 års förberedande

tekniska konferens antagna rapporten samt 3) ett frågeformulär, som utarbetats

under hänsynstagande till de av konferensen nådda slutsatserna.

Svenska regeringens svar å detta frågeformulär tillställdes arbetsbyrån

med skrivelse från socialdepartementet den 20 november 1939.

Till följd av beslutet att upptaga förevarande fråga på dagordningen för

konferensens 30 :e sammanträde undersökte arbetsbyrån på nytt lagstiftning

och praxis i olika länder och kom därvid till det resultatet, att förhållandena

å arbetsinspektionens område icke undergått sådan ändring,

att en mera vittgående omarbetning av det år 1939 utarbetade frågeformuläret

vore erforderlig. På grund härav utsände arbetsbyrån år 1946

ånyo det år 1939 utfärdade frågeformuläret, försett med allenast två

mindre ändringar. Frågeformuläret besvarades av svenska regeringen i

skrivelse den 18 november 1946 under hänvisning till ovan berörda år 1939

avgivna svar.

Samtliga till Internationella arbetsbyrån avgivna svar hade av arbetsbyrån

sammanfattats och analyserats i en rapport, som förelädes konferensen

vid dess nu ifrågavarande 30 :e sammanträde. Rapporten innehöll

även förslag till konventions- och rekommendationstexter, vilka lågo till

grund för de å konferensen förda diskussionerna i ämnet.

Över berörda förslag avgav delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet efter hörande av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

kommerskollegium, landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen

och tjänstemännens centralorganisation (T. C. O.) yttrande

den 3 juni 1947.

I det följande lämnas eu kortfattad redogörelse för delegationens nyssnämnda

yttrande över konventionsförslaget, varvid tillika angives i vad

mån de i yttrandet framställda anmärkningarna mot förslaget beaktats vid

konventionens slutliga utformning.

I likhet med samtliga hörda myndigheter och organisationer fann delegationen

det föreliggande konventionsförslaget i det hela väl ägnat att

läggas till grund för arbetskonferensens beslut. Del anslöte sig ock i bil
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

vudsak till den ordning för arbetsinspelctionens organisation och verksamhet,

som vunnit tillämpning i vårt land. I vissa hänseenden syntes dock

anledning föreligga att påyrka jämkningar i förslaget.

Såsom en allmän anmärkning gentemot konventionsförslaget uttalade

delegationen, att enligt delegationens uppfattning tillräckliga skäl ej förelåge

för att uppdela konventionen i två avdelningar, av vilka den ena behandlade

arbetsinspektion i industriföretag och den andra arbetsinspektion

i handelsföretag.

Denna anmärkning kvarstår fortfarande. I den av konferensen slutligt

antagna texten är, på sätt inledningsvis anförts, konventionen uppdelad på

enahanda sätt som i förslaget.

Vad härefter angår vissa av de särskilda artiklarna i konventionen, gåvo

dessa anledning till följande anmärkningar från delegationens sida.

Artikel 3 1. a) i förslaget innehölle en detaljerad uppräkning av arbetsinspektörernas

uppgifter, »i den mån åtgärder härutinnan falla inom arbetsinspektörs

kompetensområde». Sålunda skulle arbetsinspektörerna

frygga efterlevnaden av bestämmelser i fråga om

1) arbetstid och viloperioder,

2) veck ovila,

3) allmänna helgdagar och övriga fridagar,

4) nattarbete,

5) förbud mot sysselsättande av vissa personer i farligt, ohälsosamt eller

fysiskt ansträngande arbete,

6) moderskapsskydd,

7) skydd åt unga arbetare,

8) hygien och säkerhet,

9) skydd för löner,

10) reglering av lönesatser och

11) arbetares rätt i händelse av avsked.

Delegationen funne, att punkterna 9)—11) borde såsom helt främmande

för arbetsinspektörernas uppgifter utgå ur uppräkningen.

I den slutliga utformningen av konventionen har detta moment av artikel

3 omredigerats. I momentet, sådant det av konferensen godkänts, föreskrives

sålunda, att arbetsinspektionen skall ha till uppgift att trygga tilllämpningen

av gällande bestämmelser rörande arbetsförhållanden och

skydd för arbetare under arbetet, avseende stadganden i fråga om arbetstid,

löner, säkerhet, hygien och välfärd, barns och minderårigas användande

i arbete samt andra därmed sammanhängande ämnen, »i den män

åtgärder härutinnan falla inom arbetsinspektörs kompetensområde».

I detta sammanhang må anmärkas, att till förevarande artikel fogats

ytterligare ett moment, moment c), vilket icke återfanns i förslaget. Häri

stadgas, att det åligger arbetsinspektionen att fästa vederbörande myndig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

hets uppmärksamhet på brister och missförhållanden, som icke äro särskilt

beaktade i meddelade föreskrifter.

Artikel 12. 2). Enligt delegationens uppfattning vore det värdefullt,

därest i konventionen intoges en föreskrift om skyldighet för arbetsinspektör

att, då inspektion företoges, underrätta icke blott arbetsgivaren eller

dennes representant utan även vid företaget verksamma skyddsombud och

säkerhetskommittéer om sin närvaro. En dylik skyldighet för arbetsinspektören

syntes ej böra begränsas på sätt i förslaget skett. Delegationen

hade därför föreslagit, att orden »såvida inspektören icke anser, att dylik

anmälan skulle vara till förfång för tjänstens fullgörande» skulle utgå

ur konventionstexten.

Förevarande moment av artikel 2 har emellertid i oförändrat skick upptagits

i den slutliga konventionstexten.

I fråga om artikel 15 c) hade delegationen med hänsyn till bestämmelserna

i lagen den 28 maj 1937 om inskränkning i rätten att utbekomma

allmänna handlingar föreslagit, att detta moment skulle utgå ur konventionstexten

och överflyttas till rekommendationen om arbetsinspektion.

Detta moment kvarstår i oförändrat skick i konventionen.

I artikel 16 i dess ursprungliga lydelse ingick ett moment a), vari stadgades

att, beträffande företag och arbetsplatser, i vilka farliga maskiner

eller hälsovådliga arbetsprocesser vore i bruk, inspektion skulle krävas

minst en gång varje år eller oftare, om så vore nödvändigt. Delegationen

fann, i likhet med riksförsäkringsanstalten, denna bestämmelse böra utgå

ur konventionstexten och överföras till rekommendationen angående arbetsinspektion.

Hela artikel 16 har omarbetats; de tidigare invändningarna synas därmed

undanröjda.

Slutligen hade delegationen föreslagit, att artikel 21 skulle utgå ur konventionstexten

och intagas i rekommendationen angående arbetsinspektion,

då det knappast kunde anses lämpligt att i en konvention meddela bindande

föreskrifter rörande innehållet i ett ämbetsverks årsredogörelser.

Denna artikel har emellertid influtit i huvudsak oförändrad i den slutliga

utformningen av konventionen.

Över konventionen i dess slutliga utformning har delegationen för det

internationella socialpolitiska samarbetet den 14 februari 1948 avgivit infordrat

utlåtande efter hörande av de i det föregående nämnda myndigheterna

— med undantag av kommerskollegium — ävensom förenämnda

organisationer.

I fråga om innehållet i de till delegationen avgivna yttrandena må följande

anföras.

Socialstyrelsen finner sig icke ha anledning till erinringar beträffande

konventionens innehåll och framhåller, att densamma bör beaktas i sam
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

band med den nu pågående revisionen av den svenska arbetarskyddslagstiftningen.

Spörsmålet om ratifikation av konventionen från svensk sida

torde icke böra upptagas till prövning, förrän denna revision blivit slutförd.

Riksför säkring sanstalt en hänvisar till sitt tidigare till delegationen över

konventionsförslaget avgivna yttrande, vilket berörde artiklarna 15 c),

16 och 2 1 punkterna f)—g) och som beaktades i delegationens förut

nämnda yttrande den 3 juni 1947. Därutöver har anstalten icke några erinringar

att framföra.

Landsorganisationen framhåller, att 1938 års arbetarskyddskommittés

förslag till ny arbetarskyddslag respektive yrkesinspektionens organisation

för närvarande äro föremål för överarbetning inom socialdepartementet.

Frågan om ratificering vore tydligen beroende av vilket innehåll den nya

lagstiftningen slutligen komme att erhålla. Landsorganisationen utginge

emellertid från att några sådana ändringar i kommitténs förslag icke övervägdes,

vilka skulle för Sveriges del utgöra hinder mot ratificering av

konventionen.

Den omständigheten, att konventionen berättigade medlemsstaterna att

vid ratifikation göra undantag för kommersiella företag (artikel 2 5)

och att genom nationell lagstiftning undantaga gruv- och transportföretag

eller delar därav från konventionens tillämpning (artikel 2) hade av

landsorganisationen påtalats i det över förslaget till konvention avgivna

yttrandet; uppenbarligen utgjorde dock dessa inskränkningar icke något

hinder för ratifikation från svensk sida. Motsvarande gällde den omständigheten,

att i arbetsinspektionens uppgifter (artikel 3) innefattats

även översyn över tillämpningen av lönebestämmelser, enär denna uppgift

uttryckligen vore betingad av att arbetsinspektionen i annan ordning tilllagts

befogenhet att övervaka tillämpningen av sådana bestämmelser.

I anslutning till delegationens i det föregående omförmälda yrkande att

bestämmelsen i artikel 15 c) borde överflyttas från rekommendationen

angående arbetsinspektion anför landsorganisationen följande.

Att bestämmelsen kvarstode i konventionen ansåge landsorganisationen

för sin del icke böra utgöra hinder för ratificering. I sitt yttrande över förslaget

till konvention hade riksförsäkringsanstalten funnit en föreskrift

om konfidentiell behandling önskvärd. Landsorganisationen delade denna

mening. Skulle bestämmelsen likväl ej upptagas i den nya svenska arbetarskyddslagen,

syntes detta för övrigt ej utgöra ratifikationshinder, enär bestämmelserna

i artikel 15 enligt ingressen skulle gälla med förbehåll för

undantag, som kunde göras i den nationella lagstiftningen.

Svenska arbetsgivareföreningen yttrar i huvudsak följande.

Artikel 12, 1. a). Inspektionsförrättarens befogenhet att själv välja

tiden för inspektionen syntes i konventionen gå väl långt. I 17 § andra

stycket Kungl. Maj :ts instruktion för yrkesinspektionen stadgades, att in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

spektionsförrättning ej finge företagas nattetid, där ej skäl funnes antaga,

att arbetet då påginge. Något motsvarande förbehåll vore icke gjort i konventionen.

Under kommittébehandlingen på konferensen hade väckts ett

förslag om att före ordet »tid» införa ordet »rimlig» (reasonable). Detta

förslag hade emellertid avslagits av kommittén efter votering.

Artikel 12, 2. I 1938 års arbetarskyddskommittés förslag till ny

arbetarskyddslag 50 § stadgades, att den som hade att utöva tillsyn å

efterlevnaden av lagen skulle, när helst han så påfordrade, efter det vederbörande

underrättats om hans närvaro, äga tillträde till arbetsställe, som

vore underkastat hans tillsyn etc. Enligt konventionen kunde arbetsinspektören

underlåta att göra sådan anmälan, om han ansåge, att den skulle

vara till förfång för tjänstens fullgörande. Föreningen ansåge, att denna

undantagsbestämmelse icke bort inflyta i konventionen.

Det framginge klart av artikel 12 punkt 1. a), att arbetsinspektören

skulle äga tillträde till arbetsstället utan föregående anmälan. Häremot

hade föreningen icke gjort någon erinran. När emellertid arbetsinspektören

redan befunne sig på arbetsplatsen, vore det enligt föreningens mening

nödvändigt att arbetsinspektören gjorde anmälan till arbetsgivaren eller

dennes representant. Tydligt vore, att samarbetet mellan arbetsgivarna och

yrkesinspektörerna skulle allvarligt äventyras, om yrkesinspelctör icke anmälde

sin närvaro på en arbetsplats. Det torde icke kunna uppletas nagot

fall, då det med skäl kunde anses, att yrkesinspektörens anmälan av sin

närvaro skulle kunna vara till förfång för tjänstens fullgörande. Under

kommittébehandlingen vid konferensen yrkade den svenske arbetsgivarerepresentanten,

att detta undantag skulle utga. Detta förslag hade emellertid

avslagits efter votering.

Beträffande artikel 15, c) framhåller föreningen, att däri ingående

bestämmelse kunde komma i konflikt med den svenska lagstiftningen om

allmänna handlingars offentlighet. Föreningen tillägger, att även när ett

klagomål inkommit muntligen, det som regel saknas all anledning för

yrkesinspektören att behandla klagomålet konfidentiellt. Det kunde tvärtom

vara mycket lämpligt, att eu framförd anmärkning diskuterades mellan

yrkesinspektören, arbetsgivaren och den arbetare, det skyddsombud eller

den fackföreningsombudsman, som vänt sig till yrkesinspektören. Förhållandena

i vårt land mellan arbetsgivare och arbetare vore icke sådana, att

det funnes anledning till ett sådant hemlighetsmakeri, som bestämmelsen

förutsatte.

Artikel 17, 1. Den svenska arbetarskyddslagstiftningen förutsatte i

betydande utsträckning att, om vid ett arbetsställe rådde något missförhållande

i arbetarskyddshänseende, arbetsgivaren först skulle erhålla ett

föreläggande av yrkesinspektören att vidtaga rättelse, b örst sedan det visat

sig, att rättelse ej skett, kunde i sådana fall straff ådömas. Föreningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

förutsatte, att den svenska lagens konstruktion i detta hänseende icke

strede mot den förevarande punkten.

Under åberopande av vad som anförts beträffande artiklarna 12 och 15

avstyrker föreningen, att förevarande konvention ratificeras av Sverige.

Tjänstemännens centralorganisation har intet att erinra mot att ifrågavarande

regler godkännas för Sveriges vidkommande.

För egen del framhåller delegationen inledningsvis, att den av 1938 års

års arbetarskyddskommitté föreslagna revisionen av arbetarskyddslagstiftningen

f. n. är beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Detaljutformningen

av de förslag, som kunde komma att föreläggas riksdagen, vore icke

känd för delegationen. Dock syntes av de till delegationen inkomna yttrandena

att döma konventionens allmänna riktlinjer i det hela stå i god

överensstämmelse med den svenska lagstiftningen på ifrågavarande område.

Ehuruväl de av delegationen framförda anmärkningarna gentemot konventionsförslaget

allenast på vissa punkter vunnit beaktande vid konventionens

slutliga utformning, vore dessa anmärkningar icke av beskaffenhet

att böra förhindra ratifikation för Sveriges vidkommande. Vad av svenska

arbetsgivareföreningen anförts såsom stöd för ett avstyrkande av ratifikation

kunde delegationen icke heller finna bärande.

Emellertid tilläte sig delegationen fästa uppmärksamheten vid två stadganden

i konventionen, som icke överensstämde med vare sig nu gällande

eller föreslagen lagstiftning. Delegationen åsyftade dels konventionens artikel

12, 1 a), vari stadgades, all »arbetsinspektör skall äga rätt att fritt

~ erhålla tillträde till samtliga företag eller arbetsställen, som äro

underkastade inspektion», dels ock artikel 12, 1 b), som föreskreve, att

inspektör skulle äga tillträde till varje lokal, som han hade rimlig anledning

antaga vara underkastad inspektion.

Gällande arbetarskyddslag medgåve enligt 29 § andra stycket arbetsgivare

rätt att för bevarande av yrkeshemlighet från inspektion undantaga

viss del av arbetsställe. I arbetarskyddskommitténs lagförslag 50 § tredje

stycket återfunnes en motsvarande bestämmelse.

Delegationen funne sig böra hemställa, att vid utformningen av den nya

arbetarskyddslagstiftningen ovan berörda bestämmelse i lagförslaget icke

inedtoges. Såväl enligt gällande som föreslagen arbetarskyddslagstiftning

kunde arbetsinspektör, som röjde yrkeshemlighet till egen eller annans fördel,

dömas till fängelse. Skulle vid den nya arbetarskyddslagens slutliga

utformning denna bestämmelse icke bibehållas, torde arbetsinspektör jämlikt

25 kap. 3 § strafflagen sådant detta lagrum lyder i det till lagrådet

den 10 maj 1946 remitterade förslaget angående ändrad lagstiftning om

brott mot staten och allmänheten likväl kunna ådömas fängelsestraff. Vid

sådant förhållande torde tillfredsställande säkerhet ha vunnits mot röjan
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

det av yrkeshemlighet, och anledning att från inspektion undantaga viss

del av arbetsställe torde icke längre föreligga.

Därest på sätt delegationen sålunda hemställt, ifrågavarande bestämmelse

i 50 § tredje stycket i förslaget till lag om skydd mot ohälsa och

olycksfall i arbete finge utgå vid den slutliga utformningen av lagen, syntes,

såvitt delegationen kunde bedöma, ifrågavarande konvention kunna

ratificeras av Sverige.

Departementschefen.

I likhet med delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

finner jag konventionens allmänna riktlinjer i det hela stå i god överensstämmelse

med den svenska arbetarskvddslagstiftningen.

Emellertid föreligga vissa skiljaktigheter mellan konventionens bestämmelser

å ena sidan och innehållet i gällande lag respektive det av arbetarskyddskommittén

avgivna förslaget till arbetarskyddslag. Jag åsyftar härvid

följande bestämmelser i artikel 12 av konventionen, nämligen dels moment

1 a), vari föreskrives att arbetsinspektör skall äga att fritt och utan

föregående anmälan vid varje tid av dygnet erhålla tillträde till varje företag

eller arbetsställe som är underkastat inspektion, dels moment 1 b), vari

stadgas att arbetsinspektör skall äga att under dagen erhålla tillträde till

varje lokal, som arbetsinspektören har skälig anledning antaga vara underkastad

inspektion, dels ock moment 2, vari bestämmes att arbetsinspektör

har att, då inspektion verkställes underrätta arbetsgivaren eller dennes ställföreträdare

om besöket, såvida inspektören icke finner, att dylik anmälan

skulle vara till förfång vid tjänstens utövande.

Vad förstnämnda föreskrift angår medgiver gällande arbetarskyddslag

29 § andra stycket arbetsgivaren rätt att för bevarande av yrkeshemlighet

från inspektion undantaga viss del av arbetsställe. 1 arbetarskyddskommitténs

förslag 50 § tredje stycket återfinnes en motsvarande bestämmelse.

I fråga om tillsynsorganens rätt att erhålla tillträde till arbetsställe stadgas

i 29 § första stycket gällande arbetarskyddslag, att tillsynsorganen skola

äga sådan rätt, närhelst de så påfordra, efter det vederbörande arbetsgivare

eller hans ställföreträdare å arbetsstället underrättats om deras närvaro.

I 50 § första stycket lagförslaget återfinnes en bestämmelse av motsvarande

innebörd.

I ett förut denna dag till lagrådet remitterat förslag till arbetarskyddslag

har jag framhållit, att ovannämnda föreskrifter i konventionen torde

hindra en eljest möjlig ratificering av densamma. Emellertid bar jag i detta

sammanhang uttalat i huvudsak följande. Då del vore synnerligen önskvärt

att vårt land i största möjliga utsträckning skänkte sitt stöd åt det internationella

samarbetet på arbetarskyddets område ansåge jag det böra

övervägas om icke dessa hinder mot en ratifikation kunde undanröjas. Kommittén

hade uttalat att den för bevarande av yrkeshemlighet gällande in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 189.

skränkningen i inspektionsrätten icke torde ha någon större praktisk betydelse.

För min del ansåge jag att detta stadgande med hänsyn till de allvarliga

påtöljder, vilka drabbade yrkesinspektör som röjde yrkeshemlighet,

utan risk kunde slopas. Vad anginge föreskriften i kommittéförslaget

att arbetsgivare eller dennes ställföreträdare ovillkorligen skulle underrättas

om inspektörens närvaro syntes denna bestämmelse utan olägenhet kunna

utgå ur lagen och ersättas med en i överensstämmelse med konventionen

avfattad instruktionsföreskrift av innehåll att inspektören skulle underrätta

arbetsgivaren eller dennes representant om sin närvaro, såvida icke inspektören

ansage, att dylik anmälan skulle vara till förfång för tjänstens utövande.

Att såsom svenska arbetsgivareföreningen ifrågasatt begränsa rätten för

tillsynsorgan att erhålla tillträde till arbetsställe till att avse ordinarie arbetstid

borde uppenbarligen icke ifrågakomma. I instruktionen för yrkesinspektionen

torde emellertid liksom f. n. böra föreskrivas att inspektion

icke finge företagas nattetid, där ej skäl funnes antaga att arbetet då påginge.

Därest de av mig sålunda förordade ändringarna i arbetarskyddskommitténs

förslag godtagas av riksdagen, torde intet hinder möta för en ratifikation

från svensk sida av ifrågavarande konvention. Då en revision av arbetarskyddslagen

är aktuell, finner jag icke anledning föreligga att på detta

stadium föreslå de ändringar i gällande lagstiftning som skulle vara erforderliga

för en ratificering av konventionen. Jag anser mig därför böra föreslå,

att med ratificering från svensk sida får anstå, till dess riksdagen tagit

slutlig ställning till förenämnda förslag till arbetarskyddslag.

Rekommendationen (nr 81) angående arbetsinspektion.

Förevarande rekommendation (Bil. B) behandlar ett antal frågor, som

icke omfattas av vare sig den förut nämnda rekommendationen i ämnet

av år 1923 eller 1947 års konvention, såsom skyldighet för arbetsinspektörerna

att granska förslag till nya anläggningar, produktionsanordningar

och produktionsprocesser, i syfte att utröna deras inverkan på arbetarens

hälsa och säkerhet, metoder för samverkan mellan arbetsinspektörerna

samt arbetsgivare och arbetare i fråga om hälsa och säkerhet, arbetsinspektörernas

ställning vid arbetstvister samt slutligen vilka uppgifter som böra

redovisas i arbetsinspektionens årsberättelser.

Internationella arbetsbyrån hade till ifrågavarande konferenssammanträde

utarbetat förslag till rekommendation angående arbetsinspektion,

varöver delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet avgav

yttrande i förutnämnda skrivelse den 3 juni 1947.

Såsom allmänt omdöme om de i »Avdelning I. Arbetsinspektionens före
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

15

byggande uppgifter» i rekommendationsförslaget förekommande bestämmelserna

om förhandsgranskning och förhandsanmälan uttalade delegationen,

att de borde begränsas till att omfatta, vad som kunde anses såsom

praktiskt erforderligt och genomförbart.

I fråga om »Avdelning II. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetare

i frågor rörande hälsa och säkerhet» i förslaget till rekommendation framfördes

vissa erinringar från landsorganisationen och riksförsäkringsanstalten,

till vilka delegationen anslöt sig.

Sålunda föreslog delegationen beträffande punkt 4. 2), att såsom sainarbetsorgan

borde före säkerhetskommittéerna angivas även skyddsombud;
punkt

5 att skyldighet borde stadgas för inspektionsförrättare att vid

inspektion träda i förbindelse med skyddsombud respektive representanter

för säkerhetskommitté;

punkt 6 att arbetsmarknadsparterna borde beredas representation i den

centrala tillsynsmyndigheten;

punkt 7 att den föreslagna undervisningsverksamheten icke borde knytas

till en bestämd skolform utan till yrkesundervisningen över huvud.

Slutligen framhölls, att den svenska statistiken icke skiljer på unga personer

och barn utan endast mellan män, kvinnor och minderåriga (punkt

9 c) iii) samt att statistik rörande inspektionsbesöken med hänsyn till om

de företagits på dagen eller natten ej ansetts erforderlig i vårt land (punkt

9 d) ii).

Den slutgiltiga utformningen av rekommendationen skiljer sig i sak icke

från förslaget, varför de av delegationen framförda erinringarna sålunda

icke vunnit beaktande.

Över rekommendationen sådan den antagits av konferensen avgav delegationen

utlåtande i sin skrivelse den 14 februari 1948. De av delegationen

inhämtade yttrandena innehöllo inga erinringar utöver dem som tidigare

anförts mot förslaget till rekommendation.

Delegationen hemställer, att den nya svenska lagstiftningen på arbetarskyddets

område i den mån så är möjligt och lämpligt beaktar de i rekommendationen

intagna bestämmelserna.

Departementschefen.

Bestämmelserna i här ifrågavarande rekommendation överensstämma i

stor utsträckning med vad som redan tillämpas i vårt land på förevarande

område. Till den del så ej är fallet — främst gäller detta i fråga om den

i punkt 1 i rekommendationen avsedda anmälningsskyldigheten — synas

vissa lämplighetsskäl tala mot att rekommendationen i allo följes vid den

nya arbetarskyddslagstiftningens utformande. Rekommendationen bör

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

emellertid skänkas beaktande vid framtida överväganden av de spörsmål

som däri behandlats.

Rekommendationen (nr 82) angående ar betsinspektion vid gruvoch

transportföretag.

Jämväl förevarande rekommendation har remitterats till delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet för utlåtande.

Under erinran att såväl gruvdrift som transportföretag äro underkastade

arbetsinspektion i Sverige framhåller delegationen att förevarande rekommendation

(Bil. C) icke givit delegationen eller av densamma hörda myndigheter

eller organisationer anledning till särskilt uttalande.

Departementschefen.

Då såväl gruvdrift som transportföretag i Sverige äro underkastade arbetsinspektion,

torde någon åtgärd från svensk sida icke vara påkallad i

anledning av förevarande rekommendation.

Övriga vid sammanträdet antagna konventioner.

De övriga fem konventioner, som antogos vid arbetskonferensens ifrågavarande

sammanträde (Bil. E—-H), behandla samtliga ämnen, som sammanfattningsvis

kunna betecknas såsom socialpolitik i icke-självstyrande

områden.

Antagandet av dessa konventioner utgjorde avslutningen av tre års arbete

vid fyra på varandra följande konferenssammanträden. Vid 1944 och

1945 ars sammanträden hade två rekommendationer angående minimistandard

i icke-självständiga områden antagits. Vid 1946 års sammanträde

hade en första diskussion förekommit rörande de frågor, som vid 1947 års

sammanträde blivit föremål för slutligt beslut.

I avgivet utlåtande har delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet uttalat, att dessa konventioner icke torde påkalla annan

åtgärd från svensk sida än en förklaring, att i konventionerna intagna

bestämmelser sakna tillämpning på svenska förhållanden.

Departementschefen.

Till vad delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

sålunda anfört kan jag ansluta mig. I detta sammanhang vill jag erinra

därom, att jag i det såsom bilaga till propositionen nr 208 till 1946 års

riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet beträffande en vid Internationella

arbetsorganisationens konferens år 1945 antagen rekommendation

angående socialpolitisk minimistandard i icke-självständiga områden

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

(tilläggsbestämmelser) uttalade, att rekommendationen givetvis saknade

omedelbart intresse för Sveriges vidkommande. Jag ansåg mig likväl böra

framhålla, att det icke vore utan sin moraliska betydelse, att Internationella

arbetsorganisationens strävanden på ifrågavarande betydelsefulla

område vunne stöd från alla organisationen tillhörande stater.

Vad jag sålunda uttalat äger tillämpning jämväl på nu ifrågavarande

konventioner. Det torde förtjäna framhållas, att de svenska regeringsombuden

vid konferenssammanträdet röstade för antagandet av förenämnda

konventioner.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av den Internationella arbetsorganisationens konfe•

rens år 1947 vid dess trettionde sammanträde antagna kon
ventioner

och rekommendationer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

2 — Rihang till riksdagens protokoll 19''i8. 1 samt. Nr 189.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

Bilaga A.

Konvention (nr 81) angående arbetsinspektion inom industri och

handel.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde
och

beslutat antaga vissa förslag angående organisationen av arbetsinspektion

inom industri och handel, vilken fråga utgör den fjärde

punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internatic*- nell konvention,

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande

konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående arbetsinspektion,

1947» (Labour Inspection Convention, 1947).

Del I. Arbetsinspektion inom industrien.

Artikel 1.

Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken denna

konvention är gällande, skall upprätthålla ett system för arbetsinspektion av

arbetsställen inom industri.

Artikel 2.

1. Arbetsinspektionen för arbetsställen inom industrien skall äga tilllämpning

å alla arbetsställen, beträffande vilka arbetsinspektörer ha att

övervaka efterlevnaden av bestämmelser rörande arbetsförhållanden och

skydd för arbetare under arbetet.

2. Genom nationell lagstiftning må gruv- och transportföretag eller delar

av sådana kunna undantagas från tillämpningen av denna konvention.

Artikel 3.

1. Arbetsinspektionen åligger:

a) att trygga tillämpningen av gällande bestämmelser rörande arbetsförhållanden

och skydd för arbetare under arbetet, avseende stadganden

i fråga om arbetstid, löner, säkerhet, hygien och välfärd, barns och minderårigas

användande i arbete samt andra därmed sammanhängande ämnen,

i den mån åtgärder härutinnan falla inom arbetsinspektörs kompetensområde;
b)

att bistå arbetsgivare och arbetare med råd och anvisningar beträffande

lämpligaste sätt att efterkomma gällande bestämmelser;

c) att fästa vederbörande myndighets uppmärksamhet på brister och

missförhållanden, som icke äro särskilt beaktade i meddelade föreskrifter.

2. Uppgifter, som i övrigt må anförtros åt arbetsinspektör, få ej vara av

beskaffenhet att förhindra ett effektivt fullgörande av hans huvudsak
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

liga tjänståligganden eller menligt inverka på den opartiskhet, som kräves

av inspektör i hans förhållande till arbetsgivare och arbetare.

Artikel 4.

1. I den mån så är förenligt med medlems administrativa praxis, skall

arbetsinspektör vara underställd en central myndighets överinseende och

ledning.

2. I fråga om förbundsstat må uttrycket »central myndighet» kunna

avse antingen förbundsmyndighet eller central myndighet i delstat.

Artikel 5.

Vederbörande myndighet skall vidtaga lämpliga åtgärder för att främja

a) en effektiv samverkan mellan inspektionsorganen och andra statliga

myndigheter samt offentliga eller enskilda institutioner med motsvarande

uppgifter;

b) samverkan mellan arbetsinspektionens befattningshavare samt arbetsgivare

och arbetare eller deras organisationer.

Artikel 6.

Befattningshavare inom inspektionen skola vara anställda i offentlig

tjänst och i denna egenskap vara tillförsäkrade stadigvarande anställning

ävensom frihet från politisk eller eljest obehörig påverkan.

Artikel 7.

1. Med förbehåll för de med anställning i allmän tjänst förenade villkor,

som må föreskrivas i lag eller författning, skola arbetsinspektörerna

utses med hänsyn uteslutande till förefintliga kvalifikationer för fullgörande

av dem anförtrodda uppgifter.

2. Sådana kvalifikationer skola styrkas på sätt av vederbörande myndighet

bestämmes.

3. Arbetsinspektörerna skola erhålla lämplig utbildning för fullgörande

av sina uppgifter.

Artikel 8.

Såväl män som kvinnor skola kunna anställas som medlemmar av inspektionen;

där så är erforderligt må speciella uppgifter tilldelas manliga

eller kvinnliga inspektörer.

Artikel 9.

Medlem har att vidtaga erforderliga åtgärder för att vederbörligen kvalificerade

tekniska experter, särskilt i avseende å medicinska, maskintekniska,

elektriska och kemiska spörsmål, ställas till inspektionstjänstens förfogande

på sätt, som med hänsyn till föreliggande förhållanden kan anses

mest lämpligt för att trygga efterlevnaden av gällande bestämmelser rörande

arbetarnas skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetet ävensom för att utröna

olika arbetsprocessers, arbetsmaterials och arbetsmetoders inverkan

på arbetarnas hälsa och säkerhet.

Artikel 10.

Arbetsinspektörer skola anställas i tillräckligt antal för att medgiva ett

effektivt fullgörande av inspektionens uppgifter; under skäligt beaktande av

a) vikten av föreliggande arbetsuppgifter, särskilt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

i) antal, art, storlek och belägenhet av de arbetsställen, som äro

underkastade inspektion;

ii) antalet av de på de olika arbetsställena sysselsatta arbetarna och

deras fördelning på olika kategorier; samt

iii) antal och beskaffenhet av de författningsbestämmelser, som skola

tillämpas;

b) inspektörerna tillhandahållna hjälpmedel; samt

c) de praktiska betingelserna för inspektionsarbetets effektiva utövande.

Artikel 11.

1. Vederbörande myndighet skall vidtaga erforderliga åtgärder för att

tillhandahålla arbetsinspektörerna:

a) kontorslokaler, lämpligt utrustade med hänsyn till tjänstens behov

och tillgängliga för alla vederbörande;

b) erforderliga transportmedel, för den händelse för tjänstens fullgörande

lämpliga allmänna färdmedel icke stå till buds.

2. Vederbörande myndighet skall vidtaga nödiga åtgärder för att arbetsinspektörerna

skola erhålla resekostnads- och traktamenisersättning vid

tjänstens utövande.

Artikel 12.

1. Med vederbörlig legitimation försedd arbetsinspektör skall äga:

a) att fritt och utan föregående anmälan vid varje tid av dygnet erhålla

tillträde till varje företag eller arbetsställe, som är underkastat inspektion;

b) att under dagen erhålla tillträde till varje lokal, som arbetsinspektören

har skälig anledning antaga vara underkastad inspektion; samt

c) att vidtaga åtgärder för undersökning, provtagning eller utredning,

som han kan finna erforderlig för fastställande av att gällande arbetslagstiftning

noga följes, särskilt:

i) att ensam eller i vittnens närvaro utfråga arbetsgivare och personal

beträffande alla i samband med tillämpningen av arbetslagstiftningen

stående förhållanden;

ii) att påkalla företeende av alla böcker, register eller andra handlingar,

vilka jämlikt gällande författningar rörande arbetsförhållandena

skola hållas tillgängliga för att kontrollera att nämnda

handlingar äro i författningsenligt skick samt kopiera dylika handlingar

eller göra utdrag ur dem;

iii) att påfordra uppsättandet av sådana anslag, som föreskrivas i

arbetslagstiftningen;

iv) att för analys taga och bortföra prov av material eller ämnen, som

användas eller bearbetas i företaget, dock att arbetsgivaren eller

hans ställföreträdare skall underrättas härom.

2. Då inspektion verkställes, har arbetsinspektör att underrätta arbetsgivaren

eller dennes ställföreträdare om besöket, såvida inspektören icke finner,

att dylik anmälan skulle vara till förfång vid tjänstens utövande.

Artikel 13.

1. Arbetsinspektör skall äga att vidtaga åtgärder i syfte att avhjälpa iakttagna

brister i anläggning, planering eller arbetsmetoder, vilka han skäligen

kan antaga utgöra fara för arbetarnas hälsa och säkerhet.

2. För att inspektör må kunna vidtaga sådana åtgärder skall han, med

förbehåll för den rätt till prövning av domstol eller administrativ myndighet

som må varda föreskriven i nationell lagstiftning, äga meddela eller låta

meddela förelägganden angående:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

a) vidtagande inom viss angiven tid av sådana förändringar i avseende å

utrustning eller anläggning, vilka jämlikt gällande föreskrifter rörande arbetarnas

hälsa och säkerhet prövas erforderliga; eller

b) åtgärder med omedelbar verkan i händelse av överhängande fara för

arbetarnas hälsa och säkerhet.

3. Därest i moment 2 angivna åtgärder icke äro förenliga med medlemmens

administrativa eller rättsliga praxis, skall inspektör äga att hos vederbörande

myndigheter påkalla föreläggande eller åtgärder med omedelbar

verkan.

Artikel li.

Till arbetsinspektionen skola anmälas inträffade olycksfall i arbete och

fall av yrkessjukdom i enlighet med vad i den nationella lagstiftningen därutinnan

stadgas.

Artikel 15.

Med förbehåll för undantag, som kunna göras i den nationella lagstiftningen,

skall arbetsinspektör:

a) vara förbjuden att äga direkt eller indirekt intresse i företag, som står

under hans tillsyn;

b) vid äventyr av ansvar eller disciplinär påföljd vara förpliktad att jämväl

sedan han lämnat tjänsten icke yppa fabriks- eller handelshemligheter

eller röja driftsmetoder, om vilka han må hava erhållit kännedom under

tjänstutövningen; och

c) behandla som strängt förtrolig varje anmälan rörande fel i driftsanordning

eller överträdelse av föreskrifter, och icke meddela arbetsgivaren

eller dennes ställföreträdare, att inspektionsbesök föranletts av inkommen

anmälan.

Artikel 16.

Arbetsställe skall inspekteras så ofta och så ingående som må erfordras

för en effektiv tillämpning av vederbörliga föreskrifter.

Artikel 17.

1. Mot den som överträder eller åsidosätter föreskrifter, vilkas efterföljd

det åligger arbetsinspektör att övervaka, skola laga åtgärder utan föregående

varning vidtagas, där icke på grund av föreskrifter i den nationella

lagstiftningen förbättringar eller förebyggande åtgärder i första hand skola

vidtagas.

2. Arbetsinspektör skall äga att själv avgöra, huruvida anvisningar och

råd skola lämnas eller om vidtagandet av laga åtgärder skall påkallas eller

förordas.

Artikel 18.

Lämpliga straffbestämmelser vid åsidosättande av gällande föreskrifter,

vilkas efterföljd inspektör har att övervaka, samt vid förhindrande av arbetsinspektörs

tjänstutövning skola meddelas i den nationella lagstiftningen

och noga upprätthållas.

Artikel 19.

1. Arbetsinspektör och lokal inspektionsmyndighet skola hava att till den

centrala inspektionsmyndigheten avgiva periodiska rapporter angående resultatet

av inspektionsverksamheten.

2. Sådan rapport skall avfattas i enlighet med vad därom föreskrives

av den centrala myndigheten och avgivas å tid som bestämmes av denna

myndighet, dock minst en gång årligen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 20.

1. Den centrala inspektionsmyndigheten skall årligen offentliggöra en allmän

berättelse över underställda inspektionsorgans verksamhet.

2. Dylik årsberättelse skall offentliggöras inom skälig tid, dock senast

tolv månader efter redovisningsårets utgång.

3. Exemplar av årsberättelse skall tillställas Internationella arbetsbyråns

generaldirektör inom skälig tid och i varje fall inom tre månader efter offentliggörandet.

Artikel 21.

Den centrala inspektionsmyndighetens årsberättelse skall avse nedanstående

och med dessa sammanhängande ämnen inom myndighetens verksamhetsområde:
a)

lagar och föreskrifter rörande inspektionens verksamhet;

b) inspektionens personal;

c) statistiska uppgifter rörande arbetsställen, som äro underkastade

inspektion, samt antalet vid desamma anställda arbetare;

d) statistiska uppgifter rörande förrättade inspektioner;

e) statistiska uppgifter rörande förseelser och påföljder;

f) statistiska uppgifter rörande olycksfall i arbete;

g) statistiska uppgifter rörande yrkessjukdomar.

Del II. Arbetsinspektion inom handeln.

Artikel 22.

Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken denna

del av förevarande konvention är gällande, skall upprätthålla ett system

för arbetsinspektion av arbetsställen inom handel.

Artikel 23.

Arbetsinspektionen för arbetsställen inom handel skall äga tillämpning

å alla arbetsställen, beträffande vilka arbetsinspektör har att övervaka efterlevnaden

av bestämmelser rörande arbetsförhållanden och skydd för

arbetare under arbetet.

Artikel 24.

Arbetsinspektionen för arbetsställen inom handel skall i tillämpliga delar

vara anordnad i enlighet med föreskrifterna i artiklarna 3—21 i denna

konvention.

Del III. Övriga bestämmelser.

Artikel 25.

1. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, kan genom en vid ratifikationen fogad förklaring

utesluta del II från sitt genom ratifikationen gjorda åtagande.

2. Medlem, som avgivit sådan förklaring, kan när helst han så önskar

återkalla densamma genom förnyad förklaring.

3. Medlem, för vilken förklaring, gjord enligt moment 1 av denna artikel,

är i kraft, skall årligen i sin rapport rörande tillämpningen av denna

konvention avgiva redogörelse för lagstiftning och praxis i fråga om bestämmelserna

i del II av denna konvention med angivande av den omfatt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

ning, i vilken nämnda bestämmelser genomförts eller avses att genomföras.

Artikel 26.

Då tvekan kan råda, huruvida ett företag, del därav eller arbetsställe är

att anse såsom företag, del därav eller arbetsställe, pa vilka denna konvention

äger tillämpning, skall fråga härom avgöras av vederbörande myndighet.

Artikel 27.

I denna konvention inbegripas under uttrycket »gällande bestämmelser»

förutom lagar och förordningar även skiljedomar och kollektivavtalsbestämmelser,

som givits laga kraft och vilkas genomförande arbetsinspektör

har att övervaka.

Artikel 28.

De årliga redogörelser, som enligt artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens

stadga skola avgivas, skola lämna detaljerade upplysningar

om alla lagar och förordningar, genom vilka bestämmelserna i denna konvention

förlänas kraft och verkan.

Artikel 29.

1. Då en medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund

av gles befolkning eller områdets utvecklingsstadium vederbörande myndighet

anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention,

må myndigheten i "fråga utesluta dessa områden från tillämpningen av

konventionen, antingen helt eller beträffande de särskilda företag eller sysselsättningar

som den prövar erforderligt.

2. Varje medlem skall vid avgivandet av sin första årsredogörelse enligt

artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga angiva de

områden, i fråga om vilka medlemmen avser att tillämpa bestämmelserna

i förevarande artikel ävensom skälen härför. Ingen medlem må därefter

med åberopande av bestämmelserna i denna artikel medgiva undantag i

fråga om andra områden än de sålunda angivna.

3. Varje medlem, som tillämpat bestämmelserna i förevarande artikel,

skall i sina följande årsredogörelser lämna uppgift om de områden, i fråga

om vilka den avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmelserna.

Artikel 30.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 35 av Internationella

arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt Akt av år

1946 angående ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i momenten

4 och 5 av berörda artikel avsedda områdena, skall varje medlem av

organisationen, vilken ratificerar denna konvention, snarast möjligt efter

ratifikationen tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektor en förklaring,

som angiver

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan

ändringar tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tilllämpa

konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden

av dessa jämkningar;

c) de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillampas

samt skälen härför;

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig afl

framdeles fatta beslut.

2. De i moment 1 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna

skola anses som en integrerande del av ratifikationen och medföra med

densamma identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll,

som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 1 b),

c) och d) av denna artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt

bestämmelserna i artikel 34 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny

förklaring, som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven

förklaring och klargör läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 31.

1. Då det ämne, som behandlas i denna konvention faller inom kompetensen

för ett utanför moderlandet beläget områdes egna myndigheter kan

den medlem, som är ansvarig för ifrågavarande områdes internationella förbindelser,

i samförstånd med områdets egen regering, till Internationella

arbetsbyråns generaldirektör insända förklaring, i vilken de i denna konvention

intagna förpliktelserna godtagas på ifrågavarande områdes vägnar.

2. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna

godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å område,

som står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars

förvaltning den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är

ansvarig.

3. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör

i enlighet med momenten 1 och 2 av denna artikel, skola angiva, huruvida

konventionens bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande område

utan ändring eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives,

att konventionens bestämmelser skola tillämpas med vissa jämkningar,

skall förklaringen innehålla närmare uppgifter rörande dessa.

4. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet

må genom senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa

varje i en tidigare förklaring angiven jämkning.

5. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet

må under den tidrymd då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel

34 kan uppsägas, tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör

förklaring, som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven

förklaring och klargör läget med hänsyn till ifrågavarande konventions

tillämpning.

Del IV. Slutartiklar.

Artikel 32.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 33.

1. Denna konventioner bindande allenast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 31.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett

år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör

bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden

för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna

artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

följande tioårsperiod.

Artikel 35.

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av

alla ratifikationer, förklaringar och uppsägningar, som delgivits honom av

organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen

av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen

träder i kraft.

Artikel 36.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas

generalsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation, förklaring

och uppsägning, som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna

i föregående artiklar.

Artikel 37.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens

tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning

föreligger att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision,

helt eller delvis.

Artikel 38.

1. Därest konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,

helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av

förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 34 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera

den nya, reviderade konventionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

-6 Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 39.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Bilaga B.

Rekommendation (nr 81) angående arbetsinspektion.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående organisationen av arbetsinspektion

inom industri och handel, vilken fråga utgör den fjärde

punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation

utgörande supplement till rekommendationen angående arbetsinspektion

1923 och konventionen angående arbetsinspektion 1947,

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande

rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendationen angående

arbetsinspektion, 1947» (Labour Inspection Recommendation, 1947).

Med hänsyn till att rekommendationen angående arbetsinspektion 1923

och konventionen angående arbetsinspektion 1947 lämna anvisningar för

organisationen av arbetsinspektion och bestämmelserna däri lämpligen böra

kompletteras genom ytterligare rekommendationer;

förordar konferensen, att varje medlem, så snart förhållandena i varje

enskilt land det medgiva, tillämpar följande bestämmelser samt till Internationella

arbetsbyrån, i enlighet med vad styrelsen därom må komma att

bestämma, insänder redogörelser angående de åtgärder, som vidtagits för

att genomföra desamma.

I. Arbetsinspektionens förebyggande uppgifter.

1. En var, som avser att igångsätta industri- eller handelsföretag, övertaga

sådant eller inom dylikt företag påbörja verksamhet, som vederbörande

myndighet funnit vara av väsentlig betydelse vid tillämpningen av de lagbestämmelser,

vilkas efterlevnad arbetsinspektör har att övervaka, bör åläggas

att ingiva förhandsanmälan till vederbörande arbetsinspektion, antingen

direkt eller genom annan därtill utsedd myndighet.

2. Medlemmarna böra vidtaga åtgärder, i syfte att förslag till nya anläggningar,

produktionsanordningar eller produktionsprocesser må kunna underställas

vederbörande arbetsinspektionsorgan för yttrande, huruvida förslagen

äro ägnade att försvåra eller omöjliggöra tillämpning av den nationella

lagstiftningen angående arbetshygien och säkerhet eller innebära en

möjlig fara för arbetarens hälsa eller säkerhet.

3. Med förbehåll för rätt till överklagande enligt lag bör förverkligandet

av förslag till nya anläggningar, produktionsanordningar eller produktionsprocesser,

som jämlikt gällande lagstiftning äro att betrakta såsom farliga

eller ohälsosamma, göras beroende av att de ändringar vidtagas, som av

arbetsinspektionen påkallas till skydd för arbetarnas hälsa och säkerhet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj-.ts proposition nr 189. (Bilagor).

II. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetare i frågor rörande

hälsa och säkerhet.

4 1) Anordningar för samverkan mellan arbetsgivare och arbetare i syfte

att förbättra förhållandena beträffande arbetarnas hälsa och säkerhet bora

främj^) samverkan må anordnas genom skyddskommittéer eller lik
nande

organ, utsedda vid varje företag eller anläggning och inneslutande

representanter för arbetsgivaren och arbetarna.

5 Representanter för arbetarna och företagsledningen samt särskilt medlemmar‘av

skyddskommittéer eller motsvarande organ, där sådana finnas,

böra vara berättigade att på sätt och inom de gränser, som fastställts

av vederbörande myndighet, omedelbart samarbeta med befattningshavare

hos arbetsinspektionen vid av dem verkställda undersökningar i företag

eller på arbetsplatser och särskilt vid förhör rörande olycksfall i arbetet

eller yrkessjukdom.

6. Samverkan mellan arbetsinspektionens befattningshavare samt arbetsgivares

och arbetares organisationer bör främjas genom konferenser,

samarbetskommittéer eller liknande organ, där representanter för arbetsinspektionen

med representanter för arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer

kunna dryfta frågor rörande tillämpningen av arbetslagstiftnmgen samt

rörande arbetarnas hälsa och säkerhet. . ,

7 Erforderliga åtgärder böra vidtagas i syfte att arbetsgivare och arbetare

må kunna erhålla råd och upplysningar angående arbetslagstiftnmgen

samt arbetshygien och säkerhet, såsom

a) föredrag, radioanföranden, anslag, broschyrer och film agnade att

klargöra bestämmelserna i arbetslagstiftnmgen och deras tillämpning

samt åtgärder till förebyggande av olycksfall i arbete och yrkessjukdomar;
b)

arbetarskyddsutställningar; och

c) undervisning i yrkeshygien och säkerhet i tekniska läroanstalter.

III. Arbetstvister.

8. Arbetsinspektörernas uppgifter må icke innefatta uppdrag såsom förlikningsman

eller skiljedomare i arbetstvister.

IV. Årsberättelser angående inspektionsverksamheten.

9. De årsberättelser, som offentliggöras angående inspektionsverksamheten,

böra såvitt möjligt lämna detaljerade uppgifter i följande hänseenden:

a) lagar och föreskrifter rörande inspektionstjänsten, vilka ej omnämnts

i tidigare berättelser;

b) arbetsinspektionens personal, avseende:

i) antalet inspektörer;

ii) fördelning av inspektörerna efter ställning och arbetsuppgifter;

iii) antalet kvinnliga inspektörer; och

iv) den geografiska fördelningen av inspektionspersonalen;

c) statistiska uppgifter över arbetsställen, som äro underkastade inspektion,

samt över antalet där anställda personer, avseende:

i) antalet arbetsställen, som äro underkastade inspektion;

ii) det genomsnittliga antalet personer för år, som varit anställda vid

sagda arbetsställen;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj-.ts proposition nr 189. (Bilagor).

iii) antalet anställda personer fördelade å män, kvinnor, minderåriga

och barn;

d) statistiska uppgifter över inspektionsbesök, avseende;

i) antalet besökta arbetsställen;

ii) antalet besök med fördelning å dag och natt;

iii) antalet personer anställda vid besökta arbetsställen;

iv) antalet arbetsställen, som besökts mer än en gång under året;

e) statistiska uppgifter angående förseelser och påföljder, avseende:

i) antalet förseelser, som rapporterats till vederbörande myndigheter;

ii) fördelningen av sådana förseelser med hänsyn till de författningsbestämmelser,

till vilka de äro att hänföra;

iii) antalet påföljder;

iv) arten av de straff, som av vederbörande myndighet utdömts i de

olika fallen (böter, fängelse, etc);

f) statistiska uppgifter över olycksfall i arbete, avseende antalet anmälda

olycksfall och fördelningen av desamma med hänsyn till

i) verksamhetsgren och yrke;

ii) orsak;

iii) följder (dödlig eller icke dödlig utgång);

g) statistiska uppgifter över yrkessjukdomar, avseende:

i) antalet anmälda fall av yrkessjukdom;

ii) fördelningen med hänsyn till verksamhetsgren och yrke;

iii) fördelningen med hänsyn till orsak eller beskaffenhet, såsom sjukdomens

natur och det giftämne eller den hälsovådliga arbetsprocess,

som föranlett sjukdomen.

Bilaga C.

Rekommendation (nr 82) angående arbetsinspektion vid gruv- och

transportföretag.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde
och

beslutat antaga vissa förslag angående organisationen av arbetsmspektion

vid gruv- och transportföretag, vilken fråga utgör den fjärde

punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att vissa av dessa förslag skola taga form av en rekommendation

avsedd att komplettera rekommendationen angående arbetsinspektion

1923 och konventionen angående arbetsinspektion 1947,

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande

rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendationen angående

arbetsinspektion (gruvdrift och transport), 1947» [Labour Inspection (Mining

and Transport) Recommendation, 1947],

Med hänsyn till att konventionen angående arbetsinspektion 1947 lämnar

anvisningar för organisationen av arbetsinspektion och medgiver undantagande,

genom nationell lagstiftning, av gruv- och transportföretag från tilllämpningen

av nämnda konvention, och

med hänsyn till att det icke förty är av vikt att lämpliga föreskrifter med

avseende på gruv- och transportföretag utfärdas för att uppnå nöjaktig

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

tillämpning av gällande bestämmelser, som hänföra sig till arbetsförhållanden

och skydd för arbetare, sysselsatta med arbete vid sådana företag,

förordar konferensen, att varje medlem, så snart förhållandena i varje

enskilt land det medgiva, tillämpar följande bestämmelser samt till Internationella

arbetsbyrån i enlighet med vad styrelsen därom må komma att

föreskriva insänder redogörelser angående de åtgärder, som vidtagits för att

genomföra desamma.

Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen bör tillse, att företag,

vilka vederbörande myndighet finner vara att hänföra till gruv- eller

transportföretag, bliva föremål för övervakning av lämpliga arbetsinspektionsorgan

i syfte att trygga efterlevnaden av gällande författningsföreskrifter

angående arbetsförhållanden och skydd för arbetare i deras arbete.

Bilaga D.

Konvention (nr 82) angående socialpolitik inom områden belägna

utanför moderlandet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve

och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående socialpolitik inom områden belägna

utanför moderlandet, vilken fråga inbegripes under den tredje punkten

på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande konvention,

vilken skall benämnas »konventionen angående socialpolitik (utanför moderlandet

belägna områden), 1947» [Social Policy (Non-Metropolitan ferritories)

Convention, 1947].

Del I. Av konventionen härflytande förpliktelser.

Artikel 1.

1. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att tillämpa i konventionen angivna politik och åtgärder

på de områden belägna utanför moderlandet, beträffande vilka medlemmen bär

eller ikläder sig ansvar, däri inbegripet förvaltarskapsområde, vars förvaltning

medlemmen omhänderhar, med undantag för de i momenten 2 och 3 av denna

artikel berörda områdena, under förutsättning dock av samtycke av vederbörande

områdes regering i frågor, som ligga inom områdets självbestämningsrätt.

2. Då det ämne, som behandlas i denna konvention, helt eller i huvudsak faller

inom kompetensen för ett utanför moderlandet beläget områdes egna myndigheter,

kan den medlem som är ansvarig för ifrågavarande områdes internationella

förbindelser, i samförstånd med områdets regering till Internationella arbetsbyråns

generaldirektör insända förklaring, i vilken de i denna konvention intagna

förpliktelserna godtagas på ifrågavarande områdes vägnar.

3. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna

godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å område, som

står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars förvaltning

den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är ansvarig.

Del II. Allmänna principer.

Artikel 2.

1. Den politik, som är avsedd att tillämpas inom områden belägna utanför moderlandet,

skall i första hand syfta till befolkningens inom sådana områden välfärd

och utveckling och till stärkande av dess förhoppningar om sociala framsteg.

2. Den allmänna politiken skall utformas under vederbörligt hänsynstagande till

dess återverkningar på befolkningens välfärd.

Artikel 3.

1. För att befordra ekonomiskt framåtskridande och sålunda lägga grunden för

sociala framsteg skall allvarligt eftersträvas att på internationell, regional, nationell

eller territoriell bas lämna finansiellt och tekniskt stöd åt den lokala administrationen

i syfte att främja den ekonomiska utvecklingen av områden belägna utanför

moderlandet.

2. De med dylik stödverksamhet förbundna villkoren skola innefatta sådan

kontroll genom eller under samverkan med den lokala administrationen som är

nödvändig för tryggandet av befolkningens intressen, då det gäller uppdragandet

av riktlinjer för den ekonomiska utvecklingen och fastställandet av de förhållanden,

under vilka de i anslutning härtill vidtagna åtgärderna skola genomföras.

3. Målet för de ansvariga offentliga myndigheternas handlande skall vara att

sörja för att erforderliga medel ställas till förfogande för tillhandahållande av

offentligt eller privat kapital, eller bådadera, för sagda ändamål under villkor,

som för befolkningen inom områden belägna utanför moderlandet medför avsett

gagn.

4. Då så erfordras skola internationella, regionala eller nationella åtgärder vidtagas

för uppnående av sådana handelsvillkor, att produktion på en hög effektivitetsnivå

främjas och vidmakthållandet av en skälig levnadsstandard möjliggöres

inom områden belägna utanför moderlandet.

Artikel 4.

Åtgärder skola vidtagas för att på lämpligt sätt, internationellt, regionalt, nationellt

eller territoriellt, främja förbättringar beträffande allmän hälsovård, bostadsförsörjning,

folknäring, undervisning, barnavård, kvinnans ställning, arbetsvillkor,

ersättning till löntagare och självständiga företagare, skydd för migrerande arbetare,

social trygghet, förvaltningsverksamhet samt produktionsförhållandena i allmänhet.

Artikel 5.

Åtgärder skola vidtagas för att väcka befolkningens inom områden belägna utanför

moderlandet intresse för och vinna dess medverkan vid förberedandet och

genomförandet av socialt framstegsarbete, företrädesvis genom av befolkningen

valda ombud, där så är lämpligt och möjligt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

Del III. Höjande av levnadsstandarden.

Artikel 6.

Höjande av levnadsstandarden skall anses såsom främsta mål vid planläggningen

av den ekonomiska utvecklingen.

Artikel 7.

1. Lämpliga åtgärder skola vidtagas för att den ekonomiska utvecklingen skall

bringas i harmoni med berörda samfälligheters sunda framåtskridande.

2. Särskilt bör undvikas att splittra familjer och andra traditionella sociala enheter

genom

a) ingående studium av migrationens orsaker och verkningar samt lämpligt inskridande,

där så finnes påkallat;

b) främjande av stadsplanering i områden, där den ekonomiska utvecklingen

medför en koncentration av befolkningen;

c) förhindrande och avskaffande av en alltför stark befolkningsanhopning i

stadssamhällena;

d) förbättring av levnadsvillkoren på landsbygden och förläggande av lämpliga

industrier till sådana landsbygdsområden, där tillgången på arbetskraft så

medgiver.

Artikel 8.

I syfte att öka produktionskapaciteten och förbättra den jordbrukande befolkningens

levnadsstandard skola vederbörande myndigheter överväga följande åtgärder:

_

a) undanröjande i möjligaste mån av orsakerna till kronisk skuldsättning;

b) kontroll över att överlåtelse av jordbruk till icke-jordbrukare medgives endast

i sådana fall, då den överensstämmer med territoriets intresse;

c) kontroll genom lämplig lagstiftning över äganderätten till och brukandet av

jord och andra naturtillgångar för att trygga deras utnyttjande till befolkningens

fromma under vederbörligt beaktande av hävdvunna rättigheter,

d) övervakning av arrende- och arbetsvillkor för att tillförsäkra arrendatorei

och arbetare högsta möjliga levnadsstandard och skälig andel i den vinst, som må

föranledas av förbättringar i produktionsresultat eller prisnivå;

e) minskning av produktions- och distributionskostnader genom lämpliga åtgärder,

särskilt genom stöd vid grundandet och uppehållandet av producent- och

konsumentkooperativa sammanslutningar.

Artikel 9.

1. Åtgärder skola vidtagas för att tillförsäkra självständiga företagare och löntagare

sådana villkor, som sätta dem i stånd att genom egna insatser höja sin levnadsstandard

och som trygga uppehållandet av en minimilevnadsstandard, vilken

fastställts genom officiella, i samråd med de representativa arbetsgivar- och arbetarorganisationerna

utförda undersökningar av levnadsvillkoren.

2. Vid fastställandet av minimilevnadsstandarden skall hänsyn tagas till sådana

oundgängliga behov inom arbetarens familj som livsmedel och deras näringsvärde,

bostad, kläder, sjukvård och undervisning.

Del IV. Bestämmelser rörande migrerande arbetare.

Artikel 10.

Därest anställningsförhållandena påfordra, att arbetarna vistas utom hemorten,

skall vid anställningsvillkorens bestämmande hänsyn tagas till familjens normala

behov.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 11.

Därest inom ett område av ett utanför moderlandet beläget territorium arbetskraft

från annat område tillfälligt utnyttjas, skola åtgärder vidtagas för att uppmuntra

överföring av en del av arbetarnas tillgodohavanden från förstnämnda

område till det område, som ställt arbetskraften till förfogande.

Artikel 12.

1. Därest arbetskraft från ett område utnyttjas inom ett område under annan

administration skola vederbörande myndigheter inom de berörda områdena, där

så finnes erforderligt eller önskvärt, avtala om reglering'' av frågor av gemensamt

intresse, vilka kunna uppkomma i samband med tillämpningen av denna konvention.

2. I sådant avtal skall föreskrivas, att arbetarna skola åtnjuta minst samma

skydd och förmåner, som tillkomma arbetare bosatta i anställningsområdet.

3. Avtalet skall vidare innehålla bestämmelser om lättnader för arbetaren vid

överförandet av en del av hans lön och besparingar till hemmet.

Artikel 13.

Då arbetarna och deras familjer flytta från ett område med låga levnadskostnader

till ett annat med högre sådana kostnader, skall hänsyn tagas till den ökning i

levnadskostnaderna, som överflyttningen medför.

Del V. Arbetarnas löner och därmed sammanhängande frågor.

Artikel 14.

1. Fastställandet av minimilöner genom kollektivavtal, fritt ingångna mellan

fackföreningar, som äro representativa för de berörda arbetarna, och arbetsgivarna

eller deras organisationer, skall främjas.

2. Där ett effektivt system för fastställande av minimilöner genom kollektivavtal

saknas, skola erforderliga åtgärder vidtagas för fastställande av minimilönesatser

i samråd med representanter för arbetsgivare och arbetare, däri inbegripna representanter

för deras respektive organisationer, där sådana finnas.

3. Erforderliga åtgärder skola vidtagas för att garantera såväl att därav berörda

arbetsgivare och arbetare erhålla kännedom om gällande minimilönesatser som

ock att utgående löner icke understiga tillämpliga lönesatser.

4. Varje arbetare, på vilken minimilönesatser äro tillämpliga, och som efter

deras ikraftträdande erhållit en lön, understigande dessa lönesatser, skall äga att

på rättslig väg eller genom annat lagenligt förfarande påkalla utbetalandet av resterande

belopp inom tid, som må vara bestämd i lag.

Artikel 15.

1. Erforderliga åtgärder skola vidtagas för att garantera, att intjänta löner vederbörligen

utbetalas, och skola arbetsgivarna åläggas att föra register över utbetalda

löner, att giva arbetarna intyg över utbetalda löner samt att i övrigt medverka

till erforderlig kontroll.

2. Lönen skall i regel utbetalas endast i lagligt betalningsmedel.

3. Lönen skall i regel utbetalas direkt till den enskilde arbetaren.

4. Ersättning för utfört arbete får icke, helt eller delvis, lämnas i form av

alkoholhaltiga eller andra rusdrycker.

5. Löneutbetalningar må icke äga rum på utskänkningsställen eller i butiker,

utom såvitt avser i sådana företag anställda arbetstagare.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

6. Så framt icke lokal sedvänja, som arbetarna enligt vederbörande myndighets

bedömande önska bibehålla, till annat föranleder, skall lönen utbetalas regelbundet

med sådana intervaller som äro ägnade att begränsa faran för löntagarnas

skuldsättning.

7. Därest kost, bostad, kläder och andra förnödenheter eller tjänster ingå i

lönen, skall vederbörande myndighet vidtaga alla lämpliga åtgärder för att övervaka

att de äro tillräckliga och att deras kontanta värde är riktigt uppskattat.

8. Lämpliga åtgärder skola vidtagas för att

a) upplysa arbetarna om deras rättigheter med avseende å lönen;

b) förhindra varje otillåtet avdrag å lönen; och

c) begränsa de belopp, som må avdragas från lönen såsom ersättning för däri

ingående förnödenheter och tjänster, till det faktiska värdet av desamma.

Artikel 16.

1. De högsta belopp av lönen, som må förskottsvis utbetalas, ävensom sättet

för gäldande av förskott skola bestämmas av vederbörande myndighet.

2. Vederbörande myndighet skall begränsa det löneförskott, som må utbetalas

till en arbetare för att förmå honom att antaga en anställning; beloppet av sådant

förskott skall noga angivas för arbetaren.

3. Därest utbetalat förskott överstiger det av vederbörande myndighet fastställda,

skall detsamma, icke kunna lagligen återfordras och får icke återtagas genom

innehållande av lönebelopp, som vid en senare tidpunkt förfaller till betalning.

Artikel 17.

1. Frivilligt sparande i skilda former bland löntagare och självständiga företagare

skall uppmuntras.

2. Lämpliga åtgärder skola vidtagas för att skydda löntagare och självständiga

företagare mot ocker, särskilt sådana åtgärder, som syfta till begränsning av låneräntorna,

genom kontroll av långivarnas verksamhet och vidgade möjligheter till

lån för legitima ändamål genom kooperativa kreditorganisationer eller andra institutioner

under offentlig kontroll.

Del VI. Förbud mot olika behandling på grund av ras, hudfärg, kön, trosbekännelse,

stamtillhörighet eller medlemskap i facklig organisation.

Artikel 18.

1. Ett av målen för socialpolitiken skall vara att avskaffa all slags olika behandling

av arbetare på grund av ras, hudfärg, kön, trosbekännelse, stamlillhörighet

eller medlemskap i facklig organisation med avsende å

a) arbetslagstiftning och avtal, vilka skola tillerkänna alla dem, som äro lagligen

bosatta och arbeta i området, rättvis ekonomisk behandling;

b) rätt till anställning i allmän eller enskild tjänst;

c) anställningsvillkor och befordran;

d) tillfällen till yrkesutbildning;

e) arbetsvillkor;

f) hälsovårds-, säkerhets- och välfärdsåtgärder;

g) disciplinära åtgärder;

h) deltagande i kollektivavtalsförhandlingar;

i) lönesatser, vilka skola bestämmas i enlighet med principen om lika lön för

likvärdigt arbete i en och samma arbetsprocess eller ett och samma företag, i den

utsträckning som denna princip erkännes inom moderlandet.

2. Med förbehåll för de i moment 1, punkt i) angivna bestämmelserna skola

3 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 189.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

lämpliga åtgärder vidtagas för att begränsa sådana skiljaktigheter i lönesatser,

vilka äro att hänföra till olika behandling av arbetare på grund av ras, hudfärg, kön,

trosbekännelse, stamtillhörighet eller medlemskap i facklig organisation, genom att

höja lönesatserna för de lägre betalda arbetarna.

3. Arbetare från ett område, som vinner anställning i ett annat, må utöver sin

lön kunna tillerkännas kontant- eller naturaförmåner för att bestrida av anställningen

utom hemorten föranledda skäliga utgifter för sig och sin familj.

4. Utan hinder av i denna artikel meddelade bestämmelser skall vederbörande

myndighet vidtaga de åtgärder, som må finnas erforderliga eller önskvärda till

skydd för kvinnliga arbetstagares moderskap, hälsa, säkerhet och välfärd.

Del VII. Undervisning och utbildning.

Artikel 19.

1. Inom områden belägna utanför moderlandet skola, i den utsträckning som de

lokala förhållandena medgiva, lämpliga åtgärder vidtagas för en successiv utveckling

av anordningar för undervisning, yrkesutbildning och lärlingsväsen, i syfte

att effektivt förbereda barn och minderåriga av båda könen för en nyttig sysselsättning.

2. För ifrågavarande områden gällande författningar skola innehålla föreskrifter

rörande åldersgränsen för skolpliktens upphörande ävensom minimiålder och övriga

villkor för arbetsanställning.

3. För att barnen skola kunna tillgodogöra sig förefintliga undervisningsmöjligheter

och för att skolväsendets utveckling icke skall hämmas av efterfrågan på

minderårig arbetskraft skall det vara förbjudet att använda barn i skolåldern under

tiden för skolarbetet till arbete inom område, där undervisningsmöjligheter beretts

flertalet barn i skolåldern.

Artikel 20.

1. I syfte att garantera en hög produktivitet genom främjande av yrkesskickligheten

inom områden belägna utanför moderlandet, skola möjligheter till utbildning

i nya produktionsmetoder, där så befinnes lämpligt, beredas såväl lokalt och

regionalt som i moderlandet.

2. Sådan utbildning skall anordnas eller övervakas av vederbörande myndigheter

i samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer i det område,

från vilket eleven kommer, och i det land, där utbildningen äger rum.

Del VIII. Övriga bestämmelser.

Artikel 21.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 1 moment 1 av

denna konvention skall varje medlem av organisationen, vilken ratificerar konventionen,

låta sin ratifikation åtföljas av eller snarast möjligt efter ratifikationen

tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör en förklaring, som angiver:

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan ändringar

tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tillämpa

konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden av dessa jämkningar;
c)

de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas samt

skälen härför;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor). 35

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att framdeles

fatta beslut.

2. De i moment 1 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola

anses såsom en integrerande del av ratifikationen och medföra med densamma

identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll,

som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 1 b), c) och d) av denna

artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt bestämmelserna

i artikel 27 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny förklaring, som

i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör

läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 22.

1. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör i

enlighet med momenten 2 och 3 av artikel 1 av denna konvention, skola angiva,

huruvida konventionens bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande område

utan ändring eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives, att konventionens

bestämmelser skola tillämpas med vissa jämkningar, skall förklaringen

innehålla närmare uppgifter rörande dessa.

2. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må genom

senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje i en

tidigare förklaring angiven jämkning.

3. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må, under

den tidrymd, då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 27 kan uppsägas,

tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring, som i varje

annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör läget

med hänsyn till ifrågavarande konventions tillämpning.

Artikel 23.

Med avseende å varje område, beträffande vilket en förklaring med angivande

av jämkningar i bestämmelserna i denna konvention är i kraft, skall i de årliga

redogörelserna för konventionens tillämpning angivas i vilken utsträckning framsteg

gjorts ägnade att möjliggöra ett avstående från rätten att åberopa nämnda jämkningar.

Artikel 24.

Därest i konvention, som sedermera må komma att antagas av konferensen rörande

något i denna konvention behandlat ämne så föreskrives, skola sådana bestämmelser

i förevarande konvention som må angivas i förstnämnda konvention

upphöra att äga tillämpning på område, med avseende å vilket Internationella arbetsbyråns

generaldirektör tillställts en förklaring

a) innehållande utfästelse, att bestämmelserna i förstnämnda konvention skola

tillämpas i enlighet med artikel 35 moment 2 av Internationella arbetsorganisationens

stadga i dess lydelse enligt Akt av år 1946 angående ändringar i nämnda

stadga, eller

b) innehållande ett godtagande av förpliktelserna i samma konvention i enlighet

med nämnda artikel 35 moment 5.

Del. IX. Slutartiklar.

Artiklar 25—32.

(Dessa artiklar äro likalgdande med artiklarna 32—3.9 av konventionen (nr 81)

angående arbetsinspektion inom industri och handel, med den jämkning alt, då i

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

artikel 38 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 34, detta i förevarande

konvention motsvaras av en i artikel 31 upptagen hänvisning till artikel 27.)

Bilaga E.

Konvention (nr 83) angående tillämpning av internationell arbetslagstiftning

på områden belägna utanför moderlandet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats i Geneve

och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående tillämpning av internationell arbetslagstiftning

på områden, belägna utanför moderlandet, vilken fråga inbegripes

under den tredje punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande konvention,

vilken skall benämnas »konventionen angående internationell arbetslagstiftning

(utanför moderlandet belägna områden), 1947» [Labour Standards (NonMetropolitan

Territories) Convention, 1947].

Artikel 1.

1. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, skall vid sin ratifikation foga en förklaring angivande i vilken utsträckning

medlemmen åtager sig att tillämpa i bifogade förteckning upptagna konventioners

bestämmelser å sådana områden, som omförmälas i artikel 35 av Internationella

arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt Akt av år 1946 angående

ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i momenten 4 och 5 av

berörda artikel avsedda områdena.

2. Nämnda förklaring skall beträffande var och en av de i förteckningen upptagna

konventionerna angiva

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan ändringar

tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tillämpa konventionens

bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden av dessa jämkningar;
c)

de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas samt

skälen härför;

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att framdeles

fatta beslut.

3. De i moment 2 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola

anses såsom en integrerande del av ratifikationen och medföra med densamma

identiska verkningar.

4. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll,

som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 2 b), c) och d) av denna

artikel.

5. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt bestämmelserna

i artikel 8 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny förklaring, som

i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör

läget med hänsyn till de avsedda områdena.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 2.

1. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna

godtagas i avseende å ett område beläget utanför moderlandet må, då det ämne som

behandlas i de i förteckningen upptagna konventionerna faller inom kompetensen

för områdets egna myndigheter, i samförstånd med områdets regering tillställas

Internationella arbetsbyråns generaldirektör av den medlem, som är ansvarig för

områdets internationella förbindelser.

2. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna

godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å område, som

står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars förvaltning

den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är ansvarig.

3. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör i

enlighet med moment 2 av denna artikel, skola innefatta ett åtagande att bestämmelserna

i de i förteckningen upptagna konventionerna skola tillämpas inom vederbörande

område utan ändring eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen

angives, att bestämmelserna i en eller flera av nämnda konventioner skola tillämpas

med vissa jämkningar, skall förklaringen med avseende å varje sådan konvention

innehålla närmare uppgifter rörande dessa jämkningar.

4. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må genom

senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje i en tidigare

förklaring angiven jämkning.

5. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må, under

den tidrymd, då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 8 kan uppsägas,

tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring, som i varje annat

avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör läget med

hänsyn till en eller flera av de i förteckningen upptagna konventionerna.

Artikel 3.

Vederbörande myndighet må genom i förväg utfärdade bestämmelser från tilllämpningen

av varje föreskrift angående genomförandet av någon av de i förteckningen

upptagna konventionerna undantaga företag eller fartyg, beträffande vilka

på grund av deras beskaffenhet eller storlek en tillfredsställande övervakning icke

är möjlig.

Artikel 4.

Med avseende å varje område, beträffande vilket en förklaring med angivande

av jämkningar av bestämmelserna i en eller flera av de i förteckningen upptagna

konventionerna är i kraft, skall i de årliga redogörelserna för denna konventions

tillämpning angivas i vilken utsträckning framsteg gjorts ägnade att möjliggöra

ett avstående från rätten att åberopa nämnda jämkningar.

Artikel 5.

1. Internationella arbctskonferensen må vid sammanträde, å vars dagordning

frågan finnes upptagen, med två tredjedelars majoritet antaga ändringar i den

förevarande konvention bifogade förteckning i syfte att i förteckningen infoga

bestämmelserna i nya konventioner eller utbyta bestämmelserna i en i förteckningen

upptagen konvention mot reviderade bestämmelser, vilka må ha antagits av

konferensen.

2. Medlem, beträffande vilken denna konvention är i kraft samt område, beträffande

vilket i enlighet med artikel 2 avgivits förklaring, innebärande, att de i

denna konvention intagna förpliktelserna godtagits, skall inom ett år eller under

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

särskilda omständigheter aderton månader från avslutandet av konferensens sammanträde

underställa sådan ändring den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområde

frågan hör, för stiftande av lag eller vidtagande av andra åtgärder.

3. Sådan ändring skall träda i kraft beträffande medlem, för vilken denna konvention

är gällande, då medlemmen godkänner densamma, samt beträffande område,

med avseende å vilket en förklaring gäller, innebärande ett godtagande av konventionens

förpliktelser i enlighet med artikel 2, så snart dessa förpliktelser godkänts

med avseende å området.

4. Då sådan ändring träder i kraft för medlem eller område, beträffande vilket

förpliktelserna i denna konvention godtagits i enlighet med artikel 2, skola vederbörande

medlem, medlemmar eller internationella myndighet tillställa Internationella

arbetsbyråns generaldirektör förklaring, innehållande de i artikel 1 moment 2

eller i förekommande fall artikel 2 moment 3 avsedda upplysningarna angående

den eller de konventioner, vilkas bestämmelser genom ändringen infogats i förteckningen.

5. Medlem, som ratificerar denna konvention efter den tidpunkt, då konferensen

antagit en sådan ändring, skall anses hava ratificerat konventionen i dess ändrade

lydelse och varje område, beträffande vilket konventionens förpliktelser godkänts

efter nämnda tidpunkt i enlighet med artikel 2, skall anses hava godkänt

konventionens förpliktelser i deras ändrade lydelse.

Artiklar 6—13.

(Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 32—39 av konventionen (nr 81)

angående arbetsinspektion inom industri och handel, med den jämkning att, då i

artikel 38 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 34, detta i förevarande

konvention motsvaras av en i artikel 12 upptagen hänvisning till artikel 8.)

Förteckning

över konventioner, som avses i artikel 1 moment 1 av konventionen (nr 83)

angående tillämpning av internationell arbetsiagstiftning på områden belägna

utanför moderlandet.

Konvention angående minimiålder för barns användande till industriellt arbete

(reviderad 1937) (Jfr proposition nr 45 till 1938 års riksdag).

Konvention angående fastställande av minimiålder för barns användande i arbete

till sjöss (reviderad 1936) (Jfr proposition nr 223 till 1938 års riksdag).

Konvention angående minimiålder för eldare och kollämpare ombord å fartyg,

1921 (Jfr proposition nr 198 till 1923 års riksdag).

Konvention angående läkarundersökning av barn och minderåriga för utrönande

av deras lämplighet för industriellt arbete, 194G (Jfr proposition nr 240 till 1947

års riksdag).

Konvention angående obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer,

som användas till arbete ombord å fartyg, 1921 (Jfr proposition nr 198 till

1923 års riksdag).

Konvention angående barns nattarbete inom industrien, 1919 (Jfr proposition

nr 361 till 1921 års riksdag).

Konvention angående kvinnors användande till arbete före och efter barnsbörd,

1919 (Jfr proposition nr 361 till 1921 års riksdag).

Konvention angående kvinnors nattarbete (reviderad 1934) (Jfr proposition

nr 84 till 1935 års riksdag).

Konvention angående användande av kvinnor till arbete under jord i gruvor

av alla slag, 1935 (Jfr proposition nr 15 till 1936 års riksdag).

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Konvention angående lika behandling av in- och utländska arbetare i avseende

å ersättning för olycksfall i arbete, 1925 (Jfr proposition nr 118 till 1926 års riksdag).

. .

Konvention angående ersättning för olycksfall i arbete, 1925 (Jfr proposition

nr 118 till 1926 års riksdag).

Konvention angående angivande av vikten å tyngre kollin, som transporteras å

fartyg, 1929 (Jfr proposition nr 71 till 1930 års riksdag).

Konvention angående tillämpning av veckovila i industriella företag, 1921 (Jfr

proposition nr 198 till 1923 års riksdag).

Bilaga F.

Konyention (nr 84) angående föreningsrätt och biläggande av arbetstvister

inom områden belägna utanför moderlandet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve

och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående föreningsrätt och biläggande av

arbetstvister i områden belägna utanför moderlandet, vilken fråga inbegripes

under den tredje punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

.

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande konvention,

vilken skall benämnas »konventionen angående föreningsrätt (utanför

moderlandet belägna områden), 1947» [Right of Association (Non-Metropolitan

Territories) Convention, 1947].

Artikel 1.

Denna konvention äger tillämpning på områden belägna utanför moderlandet.

Artikel 2.

Rätten för såväl arbetsgivare som arbetstagare att bilda sammanslutningar för

alla lagliga ändamål skall genom lämpliga åtgärder tryggas.

Artikel 3.

Lämpliga åtgärder skola vidtagas för att tillförsäkra fackföreningar, vilka äro

representativa för vederbörande arbetare, rätt att sluta kollektivavtal med arbetsgivare

eller organisationer av sådana.

Artikel 4.

Lämpliga åtgärder skola vidtagas för att åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer

bereda tillfälle att medverka vid inrättandet av och arbetet i organ för arbetarskydd

och tillämpning av arbetslagstiftningen.

Artikel 5.

Alla åtgöranden för prövning av tvister mellan arbetsgivare och arbetare skola

präglas av största möjliga enkelhet och snabbhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

™ Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 6.

1. Arbetsgivare och arbetare skola uppmuntras att undvika tvister och, om sådana

likväl uppkomma, söka rättvisa avgöranden genom förlikning.

2. I detta syfte skola alla rimliga åtgärder vidtagas för att konsultera representanter

för arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer samt knyta dem till förlikningsverksamheten.

3. Vid nu angivna ordning skall det ankomma på offentliga tjänstemän att

pröva tvisterna, söka främja förlikning samt förhjälpa parterna till ett rättvist

avgörande.

4. Om möjligt skola dessa tjänstemän vara särskilt utvalda för uppgifterna i

fråga.

Artikel 7.

1. Snarast möjligt skola organ upprättas för biläggande av tvister mellan arbetsgivare

och arbetare.

2. Representanter för vederbörande arbetsgivare och arbetare, däri inbegripna

representanter för respektive organisationer, där sådana finnas, skola om möjligt

sättas i tillfälle att medverka i dylika organ, på sätt och i den utsträckning — i

varje fall dock till lika antal och på samma villkor — som må bliva bestämt av

vederbörlig myndighet.

Artikel 8.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 35 av Internationella

arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt Akt av år 1946 angående

ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i momenten 4 och 5 av berörda

artikel avsedda områdena, skall varje medlem av organisationen, vilken ratificerar

denna konvention, låta sin ratifikation åtföljas av eller snarast möjligt efter ratifikationen

tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör en förklaring, som

angiver

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan ändringar

tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tillämpa

konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden av dessa jämkningar;
c)

de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas samt

skälen härför;

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att framdeles

fatta beslut.

2. De i moment 1) a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola

anses såsom en integrerande del av ratifikationen och medföra med densamma

identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll, som

inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 1 b), c) och d) av denna

artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt bestämmelserna

i artikel 14 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny förklaring, som

i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör

läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 9.

1. Då det ämne, som behandlas i denna konvention, faller inom kompetensen

för ett utanför moderlandet beläget områdes egna myndigheter, kan den medlem,

som är ansvarig för ifrågavarande områdes internationella förbindelser, i samförstånd

med områdets regering till Internationella arbetsbyråns generaldirektör in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kangl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

sända förklaring, i vilken de i denna konvention intagna förpliktelserna godtagas

på ifrågavarande områdes vägnar.

2. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna

godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å ett område,

som står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars förvaltning

den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är ansvarig.

3 Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör i

enlighet med momenten 1 och 2 av denna artikel, skola angiva huruvida konventionens

bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande område utan ändring

eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives att konventionens bestämmelser

skola tillämpas med vissa jämkningar, skall förklaringen innehålla

närmare uppgifter rörande dessa.

4 Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må genom

senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje i en tidigare

förklaring angiven jämkning.

5. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet ma, under

den tidrymd, då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 14 kan uppsägas,

tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring, som i varje

annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör laget

med hänsyn till ifrågavarande konventions tillämpning.

Artikel 10.

Med avseende å varje område, beträffande vilket en förklaring med angivande av

jämkningar i bestämmelserna i denna konvention är i kraft, skall i de årliga redogörelserna

för konventionens tillämpning angivas i vilken utsträckning framsteg

gjorts, ägnade att möjliggöra ett avstående från rätten att åberopa nämnda jämkningar.

Artikel 11.

Därest i konvention, som sedermera må komma att antagas av konferensen rörande

något i denna konvention behandlat ämne, så föreskrives, skola sådana bestämmelser

i förevarande konvention som må angivas i förstnämnda konvention

upphöra att äga tillämpning på område, med avseende å vilket Internationella arbetsbyråns

generaldirektör tillställts en förklaring

a) innehållande utfästelse, att bestämmelserna i förstnämnda konvention skola

tillämpas i enlighet med artikel 35 moment 2 av Internationella arbetsorganisationens

stadga i dess lydelse enligt Akt av år 1946 angående ändringar i nämnda

stadga, eller

b) innehållande ett godtagande av förpliktelserna i samma konvention i enlighet

med nämnda artikel 35 moment 5.

Artiklar 12—19.

(Dessa artiklar åro lika lydande med artiklarna 32—39 av konventionen (nr SI)

angående arbetsinspektion inom industri och handel, med den jämkning att, då i

artikel 38 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 34, detta i förevarande

konvention motsvaras av en i artikel IS upptagen hänvisning till artikel 14.)

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Bilaga G.

Konvention (nr 85) angående arbetsinspektion inom områden belägna

utanför moderlandet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve

och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående organisationen av arbetsinspektion

inom områden belägna utanför moderlandet, vilken fråga inbegripes

under den tredje punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande

konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående arbetsinspektion (utanför

moderlandet belägna områden), 1947» [Labour Inspectorates Non-Metropolitan

Territories) Convention, 1947].

Artikel 1.

Arbetsinspektionsorgan, som uppfylla de i artiklarna 2—5 av denna konvention

angivna fordringarna, skola upprätthållas inom områden belägna utanför moderlandet.

Artikel 2.

Arbetsinspektionen skall bestå av på lämpligt sätt utbildade inspektörer.

Artikel 3.

Arbetarna och representanter för dem skola äga att fritt träda i förbindelse med

inspektörerna.

Artikel 4.

1. Det åligger av vederbörande myndighet utsedda och med legitimation försedda

inspektörer att med icke alltför långa mellanrum inspektera arbetsförhållandena.

2. Inspektör skall vara lagligen bemyndigad att för fullgörandet av sina uppgifter

utöva följande befogenheter

a) att fritt och utan föregående anmälan vid varje tid av dygnet erhålla tillträde

till varje arbetsställe, där han har skälig anledning antaga, att personer,

som åtnjuta lagligt skydd äro anställda, samt att inspektera sådana arbetsställen;

b) att under dagen erhålla tillträde till varje lokal, som han har skälig anledning

antaga vara underkastad inspektion; samt

c) att vidtaga åtgärder för undersökning, provtagning eller utredning, som han

kan finna erforderlig för fastställande av att gällande arbetslagstiftning noga efterföljes,

särskilt:

i) att ensam eller i vittnens närvaro utfråga arbetsgivare och personal beträffande

alla i samband med tillämpningen av arbetslagstiftningen stående

förhållanden eller begära upplysningar av annan person,, vars vitsord

må befinnas vara av betydelse;

ii) att påkalla företeende av alla böcker, register eller andra handlingar,

vilka jämlikt gällande författningar rörande arbetsförhållandena skola

hållas tillgängliga, för att kontrollera att nämnda handlingar äro i författningsenligt

skick samt kopiera dylika handlingar eller göra utdrag ur

dem;

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

iii) att påfordra uppsättandet av sådana anslag, som föreskrivas i arbetslagstiftningen;
iv)

att för analys taga och bortföra prov av material eller ämnen, som användas

eller bearbetas i företaget, dock att arbetsgivaren eller hans ställföreträdare

skall underrättas härom.

3. Då inspektion verkställes, har arbetsinspektören att ainderrätta arbetsgivaren

eller dennes ställföreträdare om sin närvaro, såvida inspektören icke finner, att

dylik anmälan skulle vara till förfång vid tjänstens utövande.

Artikel 5.

Med förbehåll för undantag, som kunna göras i den nationella lagstiftningen, skall

arbetsinspektör

a) vara förbjuden att äga direkt eller indirekt intresse i företag, som står under

hans tillsyn; , „ ......

b) vid äventyr av ansvar eller disciplinär påföljd vara förpliktad att jamval

sedan han lämnat tjänsten icke yppa fabriks- eller affärshemligheter eller röja

driftsmetoder, om vilka han må hava erhållit kännedom under tjänsteutövningen;

°Cch) behandla som strängt förtrolig varje anmälan rörande fel i driftsanordning

eller överträdelse av föreskrifter, och icke meddela arbetsgivaren eller dennes stallföreträdare,

att inspektionsbesök föranletts av inkommen anmälan.

Artikel 6.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 35 av Internationella

arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt Akt av år 1946 angående

ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i momenten 4 och o av berörda

artikel avsedda områdena, skall varje medlem av organisationen, vilken ratificerar

denna konvention, låta sin ratifikation åtföljas av eller snarast möjligt efter

ratifikationen tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör en förklaring,

som angiver „. , . , . .. . ...

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen forbinder sig att utan andringar

tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tillampa

konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden av dessa

^ c) de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas samt

skälen härfor *

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att framdeles

fatta beslut.

2. De i moment 1 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola

anses som en integrerande del av ratifikationen och medföra med densamma identiska

verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll,

som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 1 b), c) och d) av denna

artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt bestämmelserna

i artikel 12 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny förklaring, som i

varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör

läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 7.

1. Då det ämne, som behandlas i denna konvention faller inom kompetensen

för ett utanför moderlandet beläget områdes egna myndigheter kan den medlem,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

som är ansvarig för ifrågavarande områdes internationella förbindelser, i samförstånd

med områdets egen regering, till Internationella arbetsbyråns generaldirektör

insända förklaring, i vilken de i denna konvention intagna förpliktelserna godtagas

på ifrågavarade områdes vägnar.

Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna

godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å område, som

står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars förvaltning

den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är ansvarig.

3. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör i

enlighet med momenten 1 och 2 av denna artikel, skola angiva, huruvida konventionens

bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande område utan ändring

eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives, att konventionens bestämmelser

skola tillämpas med vissa jämkningar skall förklaringen innehålla närmare

uppgifter rörande dessa.

4. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må genom

senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje i en

tidigare förklaring angiven jämkning.

5. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må under

den tidrymd då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 12 kan uppsägas,

tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring, som i varje

annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör läget

med hänsyn till ifrågavarande konventions tillämpning.

Artikel 8.

Med avseende å varje område, beträffande vilket en förklaring med angivande

av jämkningar i bestämmelserna i denna konvention är i kraft skall i de årliga

redogörelserna för konventionens tillämpning angivas i vilken utsträckning framsteg

gjorts, ägnade att möjliggöra ett avstående från rätten att åberopa nämnda

jämkningar.

Artikel 9.

Då en förklaring innehållande utfästelse att bestämmelserna i konventionen angående

arbetsinspektion, 1947, skola tillämpas på ett område tillställts Internationella

arbetsbyråns generaldirektör i enlighet med artikel 30 av nämnda konvention

eller en förklaring innebärande att de i berörda konvention inrymda förpliktelserna

godtagas med avseende å ett område tillställts generaldirektören i enlighet

med artikel 31 i konventionen, skola bestämmelserna i denna konvention upphöra

att gälla med avseende å sådant område.

Artiklar 10—17.

(Dessa artiklar åro lika lydande med artiklarna 32—39 av konventionen (nr 81)

angående arbetsinspektion inom industri och handel, med den jämkning att, då i

artikel 38 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 34, detta i förevarande

konvention motsvaras av en i artikel 16 upptagen hänvisning till artikel 12.)

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

45

Bilaga II.

Konvention (nr 86) angående den längsta giltighetstiden av arbetsavtal

för infödda arbetare.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve

och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående den längsta giltighetstiden av

arbetsavtal för infödda arbetare, vilken fråga inbegripes under den tredje

punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell konven
antageTdenna

den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande konvention,

vilken skall benämnas »konventionen angående arbetsavtal (infödda arbetare),

1947» [Contracts of Employment (Indigenous Workers) Convention, 1947].

Artikel 1.

I denna konvention

a) förstås med uttrycket »arbetare» en infödd arbetare, d. v. s. en arbetare,

som tillhör eller lever bland och under enahanda förhållanden som den infödda

befolkningen i ett område beläget utanför moderlandet;

b) inbegripes, där annorlunda icke angives, under uttrycket »arbetsgivare»

varje offentlig myndighet, person, bolag eller annan sammanslutning, utan åtskillnad

mellan infödda och övriga;

c) avser uttrycket »lagstiftning» lag och författning, gällande inom vederbörande

område;

d) avser uttrycket »avtal», där icke annorlunda angives, ett arbetsavtal, genom

vilket en arbetare tager anställning hos en arbetsgivare mot ersättning kontant

eller i annan form, dock med undantag för lärlingsavtal, som träffats i enlighet

med särskilda i lagstiftningen givna föreskrifter rörande lärlingskap.

Artikel 2.

1. Vederbörande myndighet äger från tillämpningen av denna konvention undantaga
a)

avtal, varigenom en arbetare tager anställning hos en infödd arbetsgivare,

som icke sysselsätter mer än ett visst begränsat antal arbetare eller icke motsvarar

annat, i lagstiftningen angivet kännetecken;

b) avtal, enligt vilket den enda eller huvudsakliga ersättningen åt arbetaren

består i rätt att taga i besittning eller nyttja ett arbetsgivaren tillhörigt jordområde.

2. Vederbörande myndighet äger efter samråd med de av arbetsgivarnas och

arbetarnas organisationer, som företräda berörda parter, från tillämpningen av

denna konvention undantaga avtal, träffat mellan arbetsgivare samt arbetare,

som äro läs- och skrivkunniga och vilkas frihet att välja sysselsättning anses tillfredsställande

ådagalagd; sådant undantagande må avse samtliga arbetare inom

ett område, arbetare inom viss näringsgren eller visst företag ävensom särskilda

grupper av arbetare.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 3.

1. I lagstiftningen skall angivas den längsta tjänstetid som må föreskrivas eller

förutsättas i varje skriftligt eller muntligt avtal.

2. I arbetsavtal, som kan fullgöras utan företagande av lång eller kostnadskrävande

färd skall den längsta tjänstetid, som må föreskrivas eller förutsättas, i

intet fall överstiga tolv månader, om arbetaren icke åtföljes av sin familj, eller två

år, om han åtföljes av familjen.

3. Den längsta tjänstetid som må föreskrivas eller förutsättas i arbetsavtal, vars

fullgörande kräver lång eller kostnadskrävande färd, skall i intet fall överstiga

två år, om arbetaren icke åtföljes av sin familj, eller tre år, om han åtföljes av

familjen.

Artikel 4.

1. När ett avtal, som träffats i ett område (i det följande benämnt ursprungsområdet)

medför anställning i område under annan förvaltning (i det följande benämnt

anställningsområdet), må den längsta tjänstetid, som fastställes eller förutsättes

i avtalet, icke överstiga den i ursprungs- eller anställningsområdets lagstiftning

stadgade längsta tiden för sådan anställning.

2. Vederbörande myndigheter i ursprungs- och anställningsområdena böra, så

ofta det är nödvändigt eller önskvärt, träffa överenskommelser om behandlingen

av angelägenheter av gemensamt intresse, vilka kunna uppkomma vid tillämpningen

av bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 5.

Denna konvention äger icke tillämpning på avtal, som träffats före denna konventions

ikraftträdande i det område, där fråga om dess tillämpning uppstår.

Artikel 6.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 35 av Internationella

arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt Akt av år 1946 angående

ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i momenten 4 och 5 av berörda

artikel avsedda områdena, skall varje medlem av organisationen, vilken ratificerar

denna konvention, låta sin ratifikation, åtföljas av eller snarast möjligt efter ratifikationen

tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör en förklaring, som

angiver

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan ändringar

tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tillämpa

konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden av dessa jämkningar;
c)

de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas samt

skälen härför;

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att framdeles

fatta beslut.

2. De i moment 1 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola

anses såsom en integrerande del av ratifikationen och medföra med densamma

identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll,

som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 1 b), c) och d) av

denna artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd då förevarande konvention enligt bestämmelserna

i artikel It kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny förklaring, som

i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör

läget med hänsyn till de avsedda områdena.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Artikel 7.

1. Då det ämne, som behandlas i denna konvention, faller inom kompetensen

för ett utanför moderlandet beläget områdes egna myndigheter, kan den medlem,

som är ansvarig för ifrågavarande områdes internationella förbindelser, i samförstånd

med områdets regering till Internationella arbetsbyråns generaldirektör insända

förklaring, i vilken de i denna konvention intagna förpliktelserna godtagas

på ifrågavarande områdes vägnar.

2. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna

godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å område,

som står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars förvaltning

den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är ansvarig.

3. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör i enlighet

med momenten 1 och 2 av denna artikel, skola angiva, huruvida konventionens

bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande område utan ändring

eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives att konventionens bestämmelser

skola tillämpas med vissa jämkningar, skall förklaringen innehålla närmare

uppgifter rörande dessa.

4 Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må genom

senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje i en

tidigare förklaring angiven jämkning.

5. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må, under

den tidrymd, då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 11 kan uppsägas,

tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring, som i varje

annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring och klargör laget

med hänsyn till ifrågavarande konventions tillämpning.

Artikel 8.

Med avseende å varje område, beträffande vilket en förklaring med angivande av

jämkningar i bestämmelserna i denna konvention är i kraft, skall i de årliga redogörelserna

för konventionens tillämpning angivas i vilken utsträckning framsteg

gjorts ägnade att möjliggöra ett avstående från rätten att åberopa nämnda jämkningar.

Artiklar 9—16.

(Dessa artiklar äro lika lydande med artiklarna 32—39 av konventionen (nr 81)

anqående arbetsinspektion inom industri och handel, med den jämkning att, då i

artikel 38 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 34, detta i förevarande

konvention motsvaras av en i artikel 15 upptagen hänvisning till artikel 11.)

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 189. (Bilagor).

Bilaga I.

Resolutioner.

I. Resolution angående föreningsfrihet samt skydd för organisationsoch

förhandlingsrätt.

II. Resolution angående dagordningen för Internationella arbetskonferensens

allmänna sammanträde år 1948.

III. Resolution angående internationella organ för tryggande av föreningsfriheten.

IV. Resolution angående medgivande för Österrike att återinträda i Internationella

arbetsorganisationen.

V. Resolution angående de allmänna frågorna om socialförsäkring inom

områden, belägna utanför moderlandet.

VI. Resolution angående arbetsförmedlingens organisation.

VII. Resolution angaende arbetsinspektionens tillämpningsområde.

VIII. Resolution angående kvinnoarbete, framlagd av Förenta staternas regeringsdelegation.

IX. Resolution angående välfärdsåtgärder för arbetare, framlagd av Belgiens

regeringsdelegation.

X. Resolution angående vidmakthållande av migrerande arbetares socialförsäkringsrättigheter,

framlagd av Polens regeringsdelegation.

XI. Resolution angående återuppbyggande av Europa och övriga delar av

världen, framlagd av franska arbetarombudet Jouhaux.

XII. Resolution angående antagandet av budget för 30 :e budgetperioden

(1948) samt angående fördelningen mellan medlemsstaterna av utgifterna

för samma år.

XIII. Resolution angående de bidrag, som under år 1948 skola erläggas till

pensionsfonden.

XIV. Resolution angående val av medlemmar i styrelsen för personalens

pensionsfond.

XV. Resolution angående val av medlemmar i hjälpkommittén för Internationella

arbetsbyråns personal.

XVI. Resolution angående utseende av biträdande domare i den administrativa

domstolen.

XVII. Resolution angående driftkapitalfonden.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

480462

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.