Sök i Ratio Lex

Angående anslag till svenska farmakopékommittén in. in

1948-03-10 · 19 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:196, Angående anslag till svenska farmakopékommittén in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ts proposition nr 196.

1

Nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till svenska farmakopékommittén in. in.; given

Stockholms slott den 10 mars 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det

förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att farmakopéarbetet skall återupptagas och i fortsättningen

bedrivas kontinuerligt genom en permanent farmakopékommitté

om fyra ledamöter. Kommittén skall för det löpande dagliga arbetet få till sitt

förfogande en halvtidsanställd befattningshavare jämte biträde med placering

vid statens farmacevtiska laboratorium. Det svenska farmakopéarbetet

skall anknytas till en internordisk verksamhet på detta område. Härför planeras

en nordisk farmakopénämnd med ett verkställande organ.

1—609 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt Nr 196.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 10 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Ericsson, Mossberg, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I skrivelse den 8 oktober 1947 har medicinalstyrelsen framlagt förslag om

anvisande av medel till det fortsatta farmakopéarbetet.

Över denna framställning ha utlåtanden avgivits av statskontoret och 1946

års läkemedelsutredning, varefter medicinalstyrelsen ånyo yttrat sig i ärendet

samt därvid jämväl överlämnat ett av föreståndaren för statens farmacevtiska

laboratorium avgivet yttrande.

Innan jag ingår på en redogörelse för innehållet i nämnda framställning

och yttranden, torde jag till att börja med få lämna en översikt över det under

senare år bedrivna farmakopéarbetet samt en redogörelse för det nordiska

samarbetet på detta område.

Farmakopéarbetet under seuare är.

År 1925 utkom den tionde upplagan av den svenska farmakopén och erhöll

giltighet fr. o. m. den 1 januari 1926. Sedan behov av kompletteringar och

ändringar i denna edition ganska snart gjort sig gällande, utgavs år 1946 den

nu gällande elfte upplagan av farmakopén, vilken gavs giltighet fr. o. m. den

1 juli 1947.

Yad angår organisationen av farmakopéarbetet under senare år

må till en början framhållas, att den tionde farmakopéupplagan hade utarbetats

av en den 21 februari 1902 av medicinalstyrelsen tillsatt farmakopékommitté

om sex ledamöter jämte sekreterare. Denna kommitté upptog omkring år 1930

arbetet med att förbereda ett supplement till tionde upplagan. Kommittén

erhöll under år 1932, utan ändring av antalet ledamöter, delvis ny sammansättning.

Under åren 1930—1935 pågick ifrågavarande arbete med att förbereda ett

supplement till den gällande farmakopén. Under arbetets gång blev emellertid

uppenbart, att det med farmaciens och läkemedelsindustriens snabba utveckling

icke skulle vara möjligt att inom ramen för ett supplement tillgodose de

nya kraven, och förberedelserna inriktades därför på utgivandet av en ny farmakopéupplaga.

I samband med denna nya inriktning av verksamheten utökades genom

beslut av medicinalstyrelsen den 29 maj 1936 antalet ledamöter av farmakopé
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds proposition nr 196.

kommittén till tio. Med ingången av budgetåret 1937/38 vidtogs emellertid den

förändringen, att kommitténs ledamöter utsågos av Kungl. Maj:t. Genom beslut

den 11 juni 1937 förordnade sålunda Kungl. Maj:t tio personer att för tiden

1 juli 1937—30 juni 1939 vara ledamöter av farmakopékommittén, varav en

såsom ordförande. Samtidigt uppdrogs åt medicinalstyrelsen att förordna

rörande sekreterare åt kommittén. Jämlikt särskilda beslut förlängdes sedermera

ledamöternas förordnande för tiden t. o. in. den 30 juni 1946, då förslag

till elfte upplagan av svenska farmakopén förelåg. Efter sistnämnda tidpunkt

har ny farmakopékommitté icke förordnats.

Arbetet inom den senast verksamma farmakopékommittén bedrevs sålunda, att

det vid sammanträden planlagda och beslutade arbetet fördelades mellan ledamöterna,

vilka till största delen utförde detsamma mellan sammanträdena. För

olika huvudgrupper av ärenden tillsattes subkommittéer, vilka förberedde

ärendena. Utpräglade specialområden bearbetades i samråd med experter

utanför kommittén. Det slutliga avgörandet träffades därefter på plenarsammanträden.

För bestridandet av kostnaderna för farmakopéarbetet saknades

före budgetåret 1937/38 särskilt anslag å riksstaten. I viss utsträckning disponerades

medel, som influtit i samband med utgivandet av den tionde farmakopéupplagan,

och i övrigt togos i anspråk under femte huvudtiteln anvisade

kommittéanslag och anslag till extra utgifter. Yad angår ersättningarna till

kommitténs ledamöter och sekreterare skedde reglering i efterhand för ett

flertal år. Sålunda ställde Kungl. Maj:t genom beslut den 13 maj 1937 från

femte huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter till medicinalstyrelsens

förfogande högst 6 350 kronor till bestridande av utgifter i samband

med farmakopékommitténs verksamhet under tiden 1 januari 1930—30 juni

1937. I samband härmed föreskrevs bl. a., att ordföranden och en var av de

övriga ledamöterna av kommittén ävensom sekreteraren skulle åtnjuta ett

arvode av 25 kronor för varje dag han deltagit i plenarsammanträde med kommittén.

För ett vart av budgetåren 1937/38—1940/41 anvisades under femte huvudtiteln

under rubriken Svenska farmakopékommittén ett anslag å 10 000 kronor

till bestridande av utgifterna för kommitténs verksamhet. Av Kungl. Maj:t

meddelades för varje budgetår bestämmelser angående anslagets användning,

vilka inneburo bl. a., att kommitténs ordförande, övriga ledamöter och sekreterare

skulle äga uppbära fasta arvoden, ordföranden med 1 000 kronor och

en var av de övriga ledamöterna ävensom sekreteraren med 500 kronor för år.

Samtliga skulle dessutom åtnjuta ett arvode av 20 kronor för sammanträdesdag.

Föreskrifter meddelades tillika om särskild rese- och traktamentsersättning i

vissa fall.

Efter utgången av budgetåret 1940/41 har särskilt anslag till farmakopékommittén

icke funnits uppfört på riksstaten. För tiden intill den 1 juli 1946, då

förordnandena för kommittéledamötema utgingo, tillgodosågs farmakopékommitténs

behov av medel till rese- och traktamentskostnader samt expenser från

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 196.

femte huvudtitelns kommittéanslag. Yad angår arvodeskostnadema tilllämpades,

liksom före den 1 juli 1937, det tillvägagångssättet, att reglering

skedde i efterhand för ett flertal år. Först den 27 september 1945, i samband

med meddelandet av bestämmelser angående tryckning av elfte farmakopéupplagan,

bemyndigade sålunda Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen att av under

hand varande medel använda 21 000 kronor för utgivande av ersättning i överensstämmelse

med ett av styrelsen framlagt förslag till ledamöterna av farrnakopékommittén

och dess sekreterare jämte en särskilt tillkallad expert för

av dem nedlagt arbete å elfte upplagan av farmakopén. Samtidigt föreskrevs

att av medicinalstyrelsen sålunda förskotterade kostnader skulle, så snart ske

kunde, täckas genom inflytande försäljningsmedel.

Genom samma beslut den 27 september 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t

tillika medicinalstyrelsen att av under hand varande medel använda erforderligt

belopp till bestridande av uppkommande kostnader för tryckning

och bindning av den elfte farmakopéupplagan att täckas på motsvarande

sätt genom försäljningsmedel. Härjämte förordnades att nämnda

upplaga skulle försäljas till ett pris per exemplar av 25 kronor jämte omsättningsskatt

därå. Av den till 6 849 exemplar uppgående upplagan hade den 4

september 1947 försålts 3 550 exemplar.

Nordiskt samarbete.

Sedan lång tid tillbaka har samarbete ägt rum mellan de nordiska länderna

i syfte att så långt möjligt förenhetliga ländernas farmakopéer. Som mål för

detta samarbete har uppställts att åstadkomma en gemensam nordisk farmakopé.

Hittillsvarande samverkan på detta område, som bl. a. fått formen

av gemensamma konferenser — de senaste åren 1936 och 1946 — bär redan

avsatt vissa resultat. Sålunda har överensstämmelse åvägabringats i fråga om

benämningen av ämnen och former av läkemedelsberedningar, definitioner och

maximaldoser. Särskilt har på detta sätt likformighet i många hänseenden

kunnat vinnas mellan de danska och svenska farmakopéema.

Vid de båda senaste konferenserna väcktes förslag om åtgärder för utvidgning

av samarbetet. Redan de till 1936 års konferens utsedda delegerade uttalade

sig för bildandet av ett centralt organ med uppgift att förmedla och

organisera samarbetet mellan de nordiska farmakopékommittéerna. De med

det andra världskriget sammanhängande förhållandena gjorde emellertid, att

frågan måste tills vidare ställas på framtiden.

Vid 1946 års konferens återupptogos de tidigare planerna och mera konkreta

förslag framkommo. De skäl för ett utvidgat samarbete, som därvid

anfördes, voro dels sådana, som betingades av kulturgemenskapen, grannskapet

och kommunikationerna, och dels sådana av ekonomisk art. Beträffande

de förra pekades bl. a. på att i de nordiska länderna användes gemensamma

läroböcker och facktidskrifter, vilket krävde entydiga benämningar på ämnen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

beredningar, reagenser o. d., samma bestämningar beträffande renhet och

styrka m. m. Yidare framhölls, att recept, som utfärdats av läkare i ett av

de nordiska länderna, borde kunna expedieras på apotek i de andra länderna,

vilket f. n. ej vore möjligt bl. a. på grund av olikheter i benämningar, styrka och

sammansättning av läkemedlen. Vad angår de ekonomiska fördelarna framhöllos

de vinster i form av minskat dubbelarbete, som kunde påräknas vid fördelning

mellan de olika länderna av det omfattande och mångskiftande arbete,

som sammanhängde med utgivandet av farmakopéer.

Enligt av 1946 års konferens utarbetat förslag — vilket i juni samma år

i form av en promemoria tillställts i Sverige medicinalstyrelsen och i övriga i

konferensen deltagande länder (Danmark, Finland och Norge) motsvarande

myndigheter — skulle en nordisk farmakopénämnd organiseras med

uppgift att dels samordna de nordiska farmakopékommittéernas arbete med

en gemensam nordisk farmakopé som mål och dels, innan detta mål nåtts,

söka åstadkomma största möjliga överensstämmelse mellan de nordiska ländernas

farmakopéer och formelsamlingar eller tillägg till dessa. Nämnden

föreslogs skola vid fullgörandet av den förstnämnda uppgiften utöva beslutanderätt

men i det senare hänseendet endast erhålla rådgivande och försiagsställande

funktion. I fråga om fastställandet av officiella namn på läkemedel

och läkemedelsformer skulle dock avgörandet ankomma på nämnden.

Nämnden skulle enligt förslaget bestå av tre medlemmar från varje lands

farmakopékommitté, utsedda på fem år. Nämnden skulle inom sig utse ordförande

och vice ordförande samt tillsätta chef och anställa annan erforderlig

personal för ett verkställande organ, benämnt nordiska farmakopébyrån. Som

chef för byrån ansågs böra stå en högt kvalificerad person, specialutbildad

läkare eller apotekare, vilken borde bestrida denna befattning som uppdrag

vid sidan av tjänst och härför erhålla ett relativt högt arvode.

Beträffande kostnaderna för den föreslagna samarbetsorganisationen

föreslogs vid 1946 års konferens, att rese- och traktamentskostnader, beräknade

efter fyra plenarsammanträden årligen till 4 800 kronor för år för varje

land, skulle bestridas av medel, som ställts till resp. farmakopékommittéers förfogande.

För övriga kostnader, som vore dels engångskostnader och dels

årliga kostnader, skulle i varje fall till en början den nordiska farmakopénämnden

erhålla ett särskilt anslag genom tillskott från de i nämnden representerade

länderna i proportion till ländernas invånarantal. Engångskostnaderna

beräknades till 7 552 kronor, avseende kontorsinredning för farmakopébyrån,

under det att de årliga kostnaderna uppskattades till 32 100 kronor, varav till

hyra för byråns lokaler 1 200 kronor, till arvode till föreståndaren för byrån

12 000 kronor, till föreståndarens resor 2 400 kronor, till expenser 10 000 och

till arvoden till nämndens ledamöter 6 500 kronor. Sistnämnda arvoden beräknades

härvid skola för år utgå med 1 000 kronor till ordföranden och 500

kronor till övrig ledamot.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Medicinalstyrelsens förslag.

I sin skrivelse den 8 oktober 1947, vid vilken fogats den förut omförmälda

framställningen från delegerade vid 1946 års farmakopékonferens, har

medicinalstyrelsen till en början anfört sina synpunkter på det allmänna

behovet av en farmakopé. Efter påpekande av att dylikt behov sedan

lång tid tillbaka varit vitsordat i vårt land anför medicinalstyrelsen härvid

bl. a. följande.

Den farmakopémässiga beskrivningen av läkemedlen måste vara så noggrann,

att säker identifiering av en föreliggande vara kan ske, och samtidigt

bör prövningen av läkemedlens art kunna ske med så enkla medel, att varje

apotekare snabbt kan utnyttja dem för att förvissa sig om att beskrivningen

stämmer. Beskrivningen måste vidare i regel innehålla uppgift om det mått

av föroreningar, som kan tillåtas i ett läkemedel, anvisningar om hur läkemedlens

tillredning skall ske, bestämningsmetoder, så att ett läkemedel kan

inställas på konstant verkan, förvaringsföreskrifter, så att största möjliga

hållbarhet hos läkemedlen uppnås, samt kompositionsformler, i vilka de enkla

läkemedlens helande verkan kommer bäst till sin rätt. Det framgår av arbetsuppgifternas

art-, att ett fortlöpande arbete i alla dessa hänseenden måste

bedrivas för tillgodogörande av nya upptäckter på läkemedelsområdet och

för skapande av bättre och pålitligare arbetssätt vid läkemedlens tillredning

och prövning. På detta sätt har farmakopéarbetet också pågått genom sekler

i alla kulturländer. Det har alltid uppfattats som eu nödvändig förutsättning

för att de sjuka skola bliva delaktiga av vetenskapens landvinningar på läkemedelsområdet.

I vår tid ingå i farmakopéarbetet även andra uppgifter. Det kan sålunda

medföra ekonomiska konsekvenser av stor omfattning såsom en regulator för

kvalitetsurvalet beträffande läkemedlen. Å ena sidan skola nämligen underhaltiga

kvaliteter utestängas, medan det å andra sidan gäller att tillse, att

onödigt höga och dyrbara kvaliteter icke komma till användning, vilket eljest

lätt kan bliva fallet. Likaså måste ett snabbt utnyttjande av icke sällan uppkommande

möjligheter att utbyta ett gott men dyrt preparat mot ett likvärdigt

men billigare ersättningsmedel genom att tillföra detta till den officiella

läkemedelsskatten medföra stora besparingar. Det är därför ett starkt önskemål,

att farmakopén vid varje tidpunkt i möjligaste mån upptager alla aktuella

preparat av större betydenhet. Endast därigenom kunna läkemedelskostnaderna

hållas vid en rimlig nivå.

Under erinran att förordnandena för den senaste farmakopékommitténs

ledamöter utlöpt den 30 iuni 1946 utan att förnyas framlägger medicinalstyrelsen

härefter förslag om farmakopéarbetets återupptagande

samt formerna för detta arbete. Härvid framhåller styrelsen, att det

vore av synnerligen stor vikt, att något avbrott av längre varaktighet ej

uppstode i farmakopéarbetet, då därigenom möjligheterna att fullt tillgodogöra

landet nya vetenskapliga framsteg försuttes. Medicinalstyrelsen yttrar

i detta sammanhang.

Utvecklingen inom de medicinska och farmacevtiska vetenskapernas områden

går f. n. synnerligen snabbt. I alltmera ökad takt berikas läkemedelsskatten

med nya värdefulla medel. Forskningen finner vägar att uppnå förbättrade

kvaliteter av eller förfinade undersökningsmetoder för redan befintliga

terapevtika. Nya administreringsformer med förhöjd verkan införas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Eungl. May.ts proposition nr 196.

Allt detta medför, att samlingsverk inom till området hörande discipliner

mycket snabbt bliva föråldrade. I särskilt hög grad gäller detta farmakopéerna.

Som ett exempel härpå kan anföras, att den nyligen utkomna elfte upplagan

av svenska farmakopén icke upptager något av de f. n. högaktuella, till

antibiotikagruppen hörande läkemedlen penicillin och streptomycin.

På grund av utvecklingens snabbhet är det icke längre till fyllest, att nya

farmakopéupplagor utkomma vartannat eller ens vart decennium. Farmakopéarbetet

måste oavbrutet fortgå för att vår farmakopé skall kunna hålla jämna

steg med utvecklingen. Detta arbete synes med korta mellanrum böra resultera

i komplettering av den gällande farmakopéupplagan. En sådan ordning

har sedan länge tillämpats i bl. a. England och Amerikas förenta stater

genom utgivande av supplement och måste i någon form införas även här i

riket, om Sverige på ett tillfredsställande sätt skall kunna tillgodogöra sig i

utlandet vunna erfarenheter för att lösa våra hithörande problem under beaktande

av deras nationella egenart.

Enligt vad medicinalstyrelsen vidare anför vore det nödvändigt att vidtaga

genomgripande förändringar i formerna för farmakopéarbetet i förhållande

till vad tidigare tillämpats. Det förut använda tillvägagångssättet lede av

väsentliga brister och kunde icke längre anses motsvara tidens krav på effektivitet.

Ärendenas handläggning bleve omständlig och tidsödande och de

långa uppehållen mellan sammanträdena verkade i samma riktning. Enligt

medicinalstyrelsens mening borde den snabba utvecklingen på läkemedelsområdet

fortlöpande följas av ett sakkunnigt organ, som skulle ha att verka

för att i samhällets och de sjukas intresse endast finge föras i handeln sådana

läkemedel, som vore beprövade, rationella och av god läkeverkan, resp. sådana,

som på grund av vunna erfarenheter syntes väl värda fortsatt prövning.

För att kunna fullgöra sina uppgifter måste organet vidare givas en i

den meningen permanent karaktär, att det vore i daglig verksamhet på sådant

sätt att det vore åtkomligt för hänvändelser från myndigheter och andra

samt i stånd att, om så skulle erfordras, på kort tid verkställa utredningar

eller fatta och tillkännagiva en definitiv ståndpunkt i ärenden, som hänskötes

till detsamma.

Medicinalstyrelsen framlägger i enlighet med det anförda förslag till ett

vid styrelsens sida ställt permanent organ för farmakopéarbetet

med uppgift att noggrant följa utvecklingen på området, att föranstalta om

prövning av nya läkemedel, att utarbeta tillägg till och ändringar i gällande

farmakopé samt framdeles avgiva förslag till ny farmakopé. Styrelsen påpekar,

att permanenta organ för farmakopéarbetet sedan länge varit inrättade

i ett flertal länder. Sålunda funnes i både Danmark och Norge permanenta

farmakopékommissioner.

Den permanenta organisationen skulle enligt medicinalstyrelsens förslag

bestå av dels en farmakopékommitté, dels en till kommittén knuten befattningshavare

i medicinalstyrelsen, vilken skulle verka som en sammanhållande

kraft i kommittéarbetet och med hjälp av ett kvalificerat biträde för skriv- och

registreringsgöromål handha det löpande arbetet.

Rörande den till medicinalstyrelsen knutna befattningshavaren

anför medicinalstyrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Denne befattningshavare — på vars kompetens samt organisations- och

arbetsförmåga höga krav finge ställas — skulle fungera som kommitténs ständige

sekreterare och bl. a. ha att utföra följande arbetsuppgifter, nämligen

att insamla material för arbetet genom fortlöpande studium av tidskrifter

och nyutkommen litteratur,

att upprätthålla intim kontakt med inom läkemedelsområdet särskilt förfarna

läkare och apotekare samt deras organisationer ävensom med företrädare

för läkemedelsindustri och annan kemisk industri m. m.,

att jJå grundval av genom litteraturstudier eller annorledes inhämtade upplysningar

sammanställa utkast till monografier och andra artiklar för farmakopén

samt föredraga dessa i farmakopékommittén,

att på uppdrag av farmakopékommittén ombesörja nödiga remisser av

utav densamma godkända farmakopéartiklar,

att i farmakopékommittén föredraga remissvaren och framlägga förslag till

de ändringar, som kunna föranledas därav,

att på uppdrag av farmakopékommittén handha utredningen av utav kommittéledamöter

väckta förslag,

att ombesörja sammanställning och tryckning av fannakopé och supplement

därtill,

att i medicinalstyrelsen föredraga ärenden rörande farmakopén,

att besvara inkomna förfrågningar samt handlägga och meddela beslut i

andra löpande ärenden dels självständigt, dels i samråd med farmakopékommittén,

att deltaga i samarbetet mellan de nordiska länderna på farmakopéområdet

och

att handha utarbetande av publikationen »Samling av benämningar, vilka

må jämlikt § 10 i apoteksvarustadgan åsättas apoteksvara för angivande av

dess art och sammansättning».

Befattningshavaren, i det följande benämnd sekreteraren, skulle äga en

grundlig kännedom om praktiskt apoteksarbete samt gedigna och vidsträckta

kunskaper inom området för teoretisk farmaci. På grund av kemiens dominerande

betydelse inom arbetsområdet framstode det ock som särskilt angeläget,

att han besutte goda kunskaper i kemi. Vidare borde sekreteraren äga

viss kännedom om medicinalväsendet i dess helhet och ha förmåga att för

farmakopéarbetet inleda och underhålla erforderligt samarbete med organisationer

och enskilda. Han skulle även ha stilistisk förmåga och äga erfarenhet

av administrativt arbete samt kunna självständigt organisera och utföra det

löpande arbetet.

I avvaktan på erfarenhet rörande arbetets omfattning borde sekreterarbefattningen

inrättas som en arvodesbefattning med skyldighet för innehavaren

av densamma att fullgöra halvtidstjänstgöring. På grund av sekreterarens ansvar

och hans arbetsuppgifters kvalificerade natur syntes han icke böra

komma i åtnjutande av lägre arvode än 7 500 kronor för år, motsvarande

hälften av det arvode, som nu tillkomme läkemedelsföredraganden i medicinalstyrelsen.

Vissa förhållanden, framför allt nödvändigheten av tillgång till

fackvetenskaplig litteratur och tidskrifter, medförde, att sekreterarens arbete

delvis borde förläggas till statens farmacevtiska laboratorium. Detta vore

också ur en annan synpunkt önskvärt. Sekreteraren syntes nämligen, även

om han på grund av omfattningen av övriga arbetsuppgifter komme att få

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.

mycket ringa tid över till eget praktiskt forskningsarbete eller konsekvent

genomprövning av tilltänkta föreskrifter, mången gång ha stor nytta av att

experimentellt kunna bekräfta en given uppgift.

Såsom förut antytts anses sekreteraren böra ha ett biträde för utförande

av skriv- och registreringsgöromål. Biträdet skulle äga tillräcklig erfarenhet

i laboratoriearbete för att kunna under överinseende verkställa enklare

kemiska kontrollprov.

Vad härefter angår den permanenta farmakopékommittén anser medicinalstyrelsen,

med hänsyn till att en stor del av de arbetsuppgifter, som tidigare

åvilat farmakopékommittén, avsåges att fullgöras av sekreteraren, att antalet

ledamöter i den permanenta kommittén åtminstone till en början

bör begränsas till sex (varav en tillika ordförande) nämligen en representant

för vartdera av forskningsområdena farmakodynamik, praktisk medicin,

farmacevtisk kemi och farmacevtisk teknologi, en inom praktiskt apoteksarbete

verksam apotekare samt en representant för den kemiska inaustrien.

Ledamöterna föreslås förordnade av Kungl. Maj:t för en tid av högst sex

år. Vidare föreslås att farmakopékommitténs ordförande och övriga ledamöter

skola erhålla årliga fasta arvoden med 1 000 kronor för ordföranden

och 500 kronor för envar av övriga ledamöter, samt att kommittén på grund

av formen för det övriga farmakopéarbetets bedrivande knytes till medicinalstyrelsen.

Därvid förutsättes, att statliga institutioner och laboratorier liksom

tidigare varit fallet av medicinalstyrelsen kunna anlitas för utförande av

arbetsuppgifter rörande farmakopén. Klinisk prövning och andra liknande

speciella uppgifter anses dock mot ersättning böra anförtros specialister på

resp. områden.

Medicinalstyrelsen behandlar i förevarande sammanhang frågan om det

nordiska samarbetet på farmakopéområdet. Styrelsen ansluter sig

härvid till de synpunkter, som enligt vad förut anförts, framhållits av 1940

års nordiska farmakopékonferens. Under erinran om de betydande besparingar

och vinster, som det nordiska samarbetet syntes komma att medföra,

uttalar styrelsen, att Sverige icke rimligen kunde undandraga sig ett deltagande

däri. Det vore ännu icke möjligt att avgöra, när ett organiserat samarbete

komme att kunna helt upptagas. Medel borde emellertid ställas till

förfogande i den utsträckning, som påfordrades för att vårt land skulle kunna

åtaga sig sin del av kostnaderna, när planerna realiserades.

Slutligen framlägger medicinalstyrelsen förslag rörande beräknandet av

kostnaderna för ett enligt förordade riktlinjer bedrivet farmakopéarbete

samt sättet för bestridande av desamma.

Styrelsen riktar i sistnämnda hänseende uppmärksamheten på de intäkter,

som erhållas vid försäljning av nya farmakopéupplagor. Vid utgivandet av

elfte farmakopéupplagan hade förutsatts, att den genom försäljning uppkommande

vinsten skulle, efter betalning av resterande arvoden för det då ej avslutade

farmakopéarbetet, fonderas för att framdeles tagas i anspråk vid förberedelserna

till och utarbetandet av nästa farmakopéupplaga. Inkomsterna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

av försäljningen av elfte upplagan hade i september 1947 överstigit kostnaderna

för nämnda återstående arvoden samt tryckning, bindning och distribution

med i runt tal 6 000 kronor. Försäljningen av de återstående exemplaren

av upplagan komme att medföra väsentligt ökade intäkter. Kostnaderna för

farmakopéarbetets fortsatta bedrivande kunde därför till stor del täckas

genom farmakopéns försäljning. Då priset per farmakopéexemplar, 25 kronor,

vore lågt och för en kommande upplaga mycket väl syntes kunna höjas,

funnes möjlighet att genom en prisförhöjning ytterligare nedbringa statsverkets

utgifter för berörda arbete. Inkomsterna av försäljningen kunde

lämpligen tagas till uppbörd under vederbörande utgiftstitel.

Kostnaderna för den svenska farmakopékommitténs verksamhet under budgetåret

1948/49 beräknar medicinalstyrelsen på följande sätt. Arvoden till

ordförande och ledamöter i kommittén skulle enligt föreslagna grunder draga

en kostnad av 3 500 kronor. Till arvoden åt sekreteraren samt dennes biträde,

avlönat med arvode motsvarande lönegrad Cg 11, beräknas 7 500 resp. 6 200

kronor. Till ersättningar för kliniska prövningar och andra specialundersökningar

föreslås ett belopp av 2 000 kronor. Kostnaderna för ledamöternas

resor uppskattas till 2 000 kronor samt utgifterna för expenser till likaledes

2 000 kronor. Såvitt gäller kostnaderna för svenskt deltagande i det nordiska

farmakopéarbetet framhåller medicinalstyrelsen, att det ännu vore

ovisst, i vad omfattning detta samarbete kunde komma att genomföras under

budgetåret 1948/49, varför ej heller kostnaderna kunde exakt beräknas. Styrelsen

förordar emellertid, att ett belopp av 5 000 kronor upptages för ändamålet.

Sammanlagt uppskattar sålunda medicinalstyrelsen medelsbehovet för

farmakopéarbetets fortsatta bedrivande för budgetåret 1948/49 till (3 500 +

7 500 + 6 200 + 2 000 + 2 000 + 2 000 + 5 000) 28 200 eller avrundat 28 000

kronor, vilket föreslås anvisat såsom förslagsanslag.

Yttrandena över medicinalstyrelsens förslag.

1946 års läkemedelsntredning finner i likhet med medicinalstyrelsen b ehovet

av fortsatt farmakopéarbete styrkt och anför härvid synpunkter

liknande dem styrelsen i sin skrivelse framhållit.

I likhet med medicinalstyrelsen anser utredningen, att en ny svensk farmakopékommitté

bör tillsättas så snart ske kan. Som ett särskilt skäl härför

anför utredningen, att den nyss ikraftträdda upplagan av svenska farmakopén

endast gällde läkemedlens förvaring på apoteksinrättning. Med den

viktiga roll, som läkemedelsindustrien och droghandeln spelade såsom led i

läkemedelsförsörjningen, syntes det utredningen vara av stor betydelse, att

farmakopén i tillämpliga delar komme att lända till efterrättelse även för

industrien och droghandeln. Handläggandet av denna aktuella fråga förutsatte

förhandenvaron av en svensk farmakopékommitté.

Beträffande utformningen av ett permanent organ för farmakopéarbetet

anmäler emellertid läkemedelsutredningen en i väsentliga hänseenden

från medicinalstyrelsen avvikande mening. Skiljaktighetema gälla så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

val antalet ledamöter i kommittén och dennas ställning till medicinalstyrelsen

som behovet av att i medicinalstyrelsen anställa särskilda befattningshavare för

det löpande arbetet. Utredningen anför härom.

För att redan från början i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för det

svenska farmakopéarbetet vill läkemedelsutredningen för sin del föreslå, att

farmakopékommittén under den första tiden skall bestå av endast tre ledamöter

samt en sekreterare. Detta antal ledamöter kommer även att motsvara

det föreslagna antalet svenska representanter i den nordiska farmakopénämnden.

Av ledamöterna bör en representera den praktiska (interna)

medicinen, en iärmakologien och en farmacien. Kommitténs sekreterare bör

ha farmacevtisk utbildning. Ledamöterna och sekreteraren böra förordnas

av Kungl. Maj:t för en tid av sex år. Det bör understrykas, att en farmakopékommitté

bestående av tre ledamöter och en sekreterare representerar

ett minimum samt att man måste räkna med nödvändigheten av en framtida

utökning av antalet ledamöter till åtminstone sex. Om antalet nu bestämmes

till tre, bör det lämpligen få ankomma på kommittén att framdeles föreslå

den utökning av kommittén, som anses påkallad av omständigheterna. Farmakopékommittén

bör enligt läkemedelsutredningens mening i princip beredas

en så långt möjligt självständig ställning, framför allt när det gäller det betydelsefulla

samarbetet med hithörande statliga institutioner såsom statens

farmacevtiska och bakteriologiska laboratorier samt institutet för folkhälsan.

De särskilda föreskrifter, som härutinnan äro erforderliga, torde kunna meddelas

av Kungl. Maj:t i samband med fastställandet av instruktionen för farmakopékommittén.

Av det sålunda anförda torde redan ha framgått, att läkemedelsutredningen

icke anser sig kunna biträda medicinalstyrelsens förslag om anvisande av

medel till bestridande av kostnaderna för anställande hos styrelsen av två

särskilda befattningshavare, av vilka den ene såsom farmakopékommitténs

sekreterare skulle ha att fullgöra »en stor del av de arbetsuppgifter, som

tidigare åvilat farmakopékommittén». Yilka dessa uppgifter äro, angives närmare

i medicinalstyrelsens skrivelse. Läkemedelsutredningen kan för sin del

ej finna, att några bärande skäl anförts för tillskapande inom medicinalstyrelsen

av ett särskilt organ för det Löpande arbetet inom farmakopékommitténs

verksamhetsområde. Tvärtom synes det utredningen, att goda skäl tala

i motsatt riktning. Enligt gällande instruktion tillkommer det medicinalstyrelsen

att »granska gällande farmakopé och i avseende å densamma företaga

de ändringar, vilka tid efter annan må finnas nödiga». Ärenden angående

den svenska farmakopén handläggas inom medicinalstyrelsen av dess

apoteksbyrå, till vilken numera äro knutna ej endast ett medicinalråd såsom

chef för byrån samt en byråapotekare och en byråassistent, vilka samtliga

äro legitimerade apotekare, utan även en heltidsanställd föredragande i läkemedelsärenden.

Vidare har personalbeståndet vid det under medicinalstyrelsen

lydande farmacevtiska laboratoriet numera utökats, bl. a. genom inrättande

av två nya laboratorstjänster. Läkemedelsutredningen anser, således,

att flera av de uppgifter, som skulle ankomma på den av medicinalstyrelsen

lbreslagne särskilde befattningshavaren och hans medhjälpare,

utan olägenhet kunna utföras av medicinalstyrelsens och farmacevtiska, laboratoriets

nuvarande arbetskrafter. Den ökning i laboratoriets arbetsbörda,

som kan komma att förorsakas av samarbetet med farmakopékommittén, bör

enligt läkemedelsutredningens uppfattning kunna kompenseras genom att

vissa, icke laboratoriemässiga utredningar överflyttas från laboratoriet till

den särskilde föredraganden i läkemedelsärenden. Ett särskilt skäl för läkemedelsutredningen

att avstyrka bifall till nu ifrågavarande förslag är vidare,

att ett genomförande av detsamma, enligt utredningens åsikt,.skulle.— för

den händelse förslaget om ett internordiskt farmakopéarbete förverkligas —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds proposition nr 196.

medföra just en sådan, icke minst med hänsyn till nuvarande statsfinansiella

läge överflödig, dubbelorganisation, som förslaget om inrättande av en gemensam

nordisk farmakopébyrå avser att förebygga. Om man går in för att samordna

det nordiska farmakopéarbetet, kan det således enligt läkemedelsutredningens

bestämda, uppfattning icke vara motiverat att dessutom inrätta ett

svenskt organ med i stort sett samma arbetsuppgifter, som den föreslagna

nordiska farmakopébyrån.

Den framlagda planen för ett nordiskt samarbete på farmakopéområdet

förklarar sig läkemedelsutredningen på det livligaste tillstyrka. Initiativet

till ett dylikt samarbete hade ju ursprungligen tagits av Sverige, och ett

genomförande av förslaget komme med största sannolikhet att bespara de

deltagande länderna mycket arbete och åtskilliga utgifter. Enligt vad utredningen

under hand erfarit hade frågan om ett samarbete i Danmark och Norge

fortskridit lika och i Finland i det närmaste lika långt som i Sverige. Om

de svenska statsmakterna nu fattade positivt beslut i ärendet, vore det att

förvänta, att motsvarande avgöranden komme att träffas snabbare i de övriga

länderna. Utredningen framhåller i detta sammanhang, att förslaget till organisation

av en nordisk farmakopénämnd innebure ett speciellt skäl för att

— oavsett de uppgifter med avseende på farmakopéarbetet, som enligt gällande

instruktion tillkomme medicinalstyrelsen — en ny svensk farmakopékommitté

borde tillsättas samt för att denna kommitté borde bestå av minst

tre ledamöter och givas en i så måtto permanent karaktär, att den tillsattes

för sex år i sänder.

Vad slutligen angår beräkningen av kostnaderna för farmakopéarbetet

innebär läkemedelsutredningens förslag vissa avvikelser från det av

medicinalstyrelsen framlagda. Beroende på om nordiskt samarbete kommer

till stånd eller icke uppskattar utredningen de årliga kostnaderna enligt följande

sammanställning:

Ändamål

Årliga kostnader, om

det nordiska samarbetet

kommer till stånd

kronor

Ärliga kostnader, om

det nordiska samarbetet

icke kommer till stånd

kronor

A. Svenska kostnader.

1. Arvoden.

Ordföranden i den svenska farmakopé-

kommittén ................

2 500

2 000

Två ledamöter ..................

3 000

2 000

Sekreterare.........................

1500

1000

2. Resor.

Nordiska resor ..........

4 800

_

Resor i Sverige......................

2 000

2 000

3. Ersättning åt experter................

2 000

2 000

4. Expenser ..........................

2 000 17 soo

2 000 ii 000

B. Andel i nordiska kostnader.

1. Vs av 32 100—6 000 ...............

10 440

_

2. Vs av 7 552.................

3 020 i3 4fi0

—

Summa kronor

31260

11000

Anm. Posten B 2, som avser andel i utrustningskostnader, bortfaller efter första året.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 196.

Beträffande de föreslagna arvodena samt övriga poster yttrar utredningen

bl. a. följande.

Till jämförelse må anföras följande uppgifter om årliga arvoden m. m. till

medlemmarna av den nuvarande danska farmakopékommissionen, vilka uppgifter

under hand tillställts läkemedelsutredningen. Ordföranden i kommissionen

åtnjuter ett arvode av 3 000 kronor. Envar av ledamöterna (17 å 18

stycken) erhåller i arvode 500 kronor, varjämte en ledamot, som tillika fungerar

såsom ordförande i en subkommitté, därutöver åtnjuter gottgörelse med 1 000

kronor. Kommissionens båda sekreterare erhålla vardera ett arvode av 1 200

kronor om året. På samtliga nu nämnda arvoden utgår f. n. ett indextillägg av

40 %. I egenskap av redaktionssekreterare åt kommissionen åtnjuter dessutom

den ene av sekreterarna ett årsarvode av 1 200 kronor.

Mot bakgrunden av storleken av tidigare arvoden samt motsvarande förhållanden

i Danmark vill utredningen för sin del föreslå, att arvodena bestämmas

till högre belopp än de av medicinalstyrelsen förordade. I dessa högre arvoden

har då inräknats Sveriges efter invånarantalet beräknade andel i de särskilda

ersättningar (2/s X 6 000 kronor) för ledamotskap i den nordiska farmakopénämnden,

som i promemorian angående det nordiska samarbetet upptagits till

ett belopp av 6 500 kronor, varvid ersättningen åt ordföranden beräknats till

1 000 kronor. Läkemedelsutredningen anser för sin del riktigast att, liksom

i fråga om de i promemorian omförmälda kostnaderna för resor (4 800 kronor),

även arvodena åt nämndens ledamöter bekostas av varje land för sig. Däremot

synes tilläggsarvodet på 500 kronor åt ordföranden i nämnden böra fördelas

mellan de deltagande länderna enligt nyss angivna grunder. Det beräknade

beloppet för nyssnämnda resor torde för övrigt vara så rikligt tilltaget, att det

kommer att förslå till bestridande av kostnaderna även för sekreterarens resor

för den nordiska farmakopénämndens räkning. Den av medicinalstyrelsen föreslagna

posten på 2 000 kronor för kliniska undersökningar m. m. har ej motiverats.

Läkemedelsutredningen kan för sin del ej finna, att under budgetåret

1948/49 något behov av medel för detta ändamål kommer att föreligga. Enär

emellertid enligt utredningens förslag farmakopékommittén till en början skall

bestå av endast tre ledamöter och en sekreterare, är det ej uteslutet att viss

expertis kan komma att behöva anlitas, och föreslår utredningen därför, att

förenämnda anslagspost avseende kliniska undersökningar utbytes mot en post

på samma belopp för ersättning åt eventuellt erforderlig expertis.

Läkemedelsutredningen beräknar sålunda de arliga kostnaderna för farmakopéarbetet

till 31 200 kronor, därest nordiskt samarbete kommer till stånd,

och till 11 000 kronor, därest sådant samarbete icke upptages.

Statskontoret har anfört följande.

Ett heltidsanställt skrivbiträde synes, såvitt statskontoret kan bedöma,

knappast kunna få full sysselsättning för farmakopékommitténs räkning. Det

förefaller därför lämpligast, att medicinalstyrelsen tillhandahåller kommittén

erforderlig skrivhjälp. Laboratorieförsök och dylika arbeten torde, som styrelsen

förutsatt, böra utföras av olika statliga laboratorier, främst statens

famacevtiska laboratorium. Beräkningarna av kostnaderna för kommittén föranleda

i övrigt icke någon erinran från statskontorets sida. Statskontoret kan

emellertid icke tillstyrka, att ett särskilt anslag upptages i budgeten för ändamålet.

. Enligt ämbetsverkets mening böra nämligen utgifterna för farmakopéarbotot

helt täckas av do inkomster, som erhållas genom försäljning av farmakopén

och eventuella supplement till denna. Framställningen utvisar, att renan

eu behållning a (1 000\kronor föreligger. Den fortsatta försäljningen av farmakopéns

11 :e upplaga kommer att avsevärt öka detta belopp. I den man till
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

räckliga medel icke inflyta för kommitténs verksamhet, torde medicinalstyrelsen

böra förskottera erforderliga belopp av under hand havande medel.

Prissättningen av kommande upplagor av farmakopén och supplement bör

sedermera ske på sådant sätt, att styrelsen erhåller full ersättning för dessa

utlägg. Statskontoret, som förutsätter, att även kostnaderna för det nordiska

farmakopéarbetet skall kunna bestridas på nu angivet sätt, saknar i samarbetsfrågans

nuvarande läge anledning att ingå å ett närmare bedömande av kostnadskalkylerna

för denna verksamhet.

Medicinalstyrelsens förnyade utlåtande.

Såsom förut nämnts har vid medicinalstyrelsens förnyade utlåtande fogats

av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium avgivet yttrande. I

sitt yttrande understryker föreståndaren behovet av ett organ för det löpande

dagliga farmakopéarbetet men anser, i olikhet med medicinalstyrelsen, att

nämnda organ bör anslutas till farmacevtiska laboratoriet. Föreståndaren sammanfattar

sin ståndpunkt på följande sätt.

1) Pen snabba utvecklingen på läkemedelsområdet i förening med det nuvarande

farmakopéarbetets karaktär och stora omfattning nödvändiggör att en

permanent farmakopékommitté kommer till stånd ävensom att möjligheter till

ett dagligt löpande farmakopéarbete med det snaraste åstadkommas. 2) Ett

nordiskt samarbete bör kunna effektivisera arbetet samt medföra besparing av

arbetskraft och omkostnader. 3) Kommitténs arbete bör med hänsyn till

rådande förhållanden begränsas huvudsakligen till åstadkommande av erforderliga

ändringar i och tillägg till gällande farmakopé. 4) Det löpande dagliga

arbetet bör fördelas efter den huvudprincipen, att föredragningen av

farmakopéärenden i medicinalstyrelsen handhaves av apoteksbyrån medan det

övriga arbetet övertages av farmacevtiska laboratoriet. Som huvudskäl för

detta förslag, som avviker från medicinalstyrelsens, må särskilt framhållas nödvändigheten

av intim samverkan mellan litteraturstudier, laboratoriearbete och

sammanställande av provningsföreskrifter, vilka tre huvudmoment i farmakopéarbetet

böra handhavas av en och samma person. Denne bör helst även vara

sekreterare åt kommittén. 5) Ökningen av laboratoriets arbetsbörda bör kompenseras

genom erforderlig ökning av laboratoriets personal. Läkemedelsutredningens

förslag att i stället som kompensation överföra vissa icke-laboratoriemässiga

utredningar från laboratoriet till medicinalstyrelsen, torde styrelsen

icke kunna godtaga med nuvarande personalstat. Skall laboratoriet utföra

det föreslagna farmakopéarbetet med nuvarande arbetskraft och utan

minskning av övriga arbetsuppgifter, medför detta en icke önskvärd minskning

i kontrollarbetet med farmacevtiska specialiteterna. 6) Laboratoriet ifrågasätter

huruvida det icke är möjligt att helt eller delvis täcka utgifterna för

farmakopéarbetet genom medel från fonden för reglering av läkemedelspriserna.

Medicinalstyrelsen uttalar för sin del, i anledning av vad av läkemedelsutredningen

anförts rörande organisationen av en farmakopékommitté, att

utredningens förslag, bortsett från det nordiska samarbetet, ginge ut på att

arbetet skulle bedrivas efter i stort sett samma riktlinjer som hittills. Den

senaste farmakopéupplagan hade emellertid visat sig vara behäftad med talrika

icke oväsentliga brister av såväl formell som materiell natur, enligt styrelsens

mening främst beroende på otillräcklig samordning av arbetet. En fortsatt

verksamhet i samma form syntes styrelsen därför böra undvikas. Med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

sitt förslag hade styrelsen bl. a. avsett att ett samordnande organ av administrativ

karaktär skulle tillskapas, vilket skulle vara ansvarigt för det löpande

arbetet, redaktionell utformning och formell kontroll.

Beträffande av läkemedelsutredningen uttryckta farhågor för dubbelorganisation

vid upprättandet av ett nordiskt farmakopéorgan yttrar medicinalstyrelsen.

Läkemedelsutredningen hyser farhågor för att ett genomförande av medicinalstyrelsens

förslag skulle medföra en dubbelorganisation. Som sin bestämda

mening vill styrelsen framhålla, att så icke blir fallet förrän vid övergången

till en gemensam nordisk farmakopé. En så radikal omläggning torde

emellertid förutsätta avsevärd tids förberedande sammanjämkningar. Så länge

varje land utgiver egen farmakopé, måste farmakopéarbete bedrivas av varje

land enskilt och med tillhjälp av egna organ.

Läkemedelsutredningens förslag om att sammansätta farmakopékommittén

av allenast tre ledamöter biträdes icke av medicinalstyrelsen, som anser sakkunskapen

därvid icke bli tillräckligt mångsidig ens för begynnelsearbetet.

Styrelsen vore ej heller övertygad om lämpligheten av att den svenska farmakopékommittén

skulle bestå av allenast de svenska representanterna i den

tilltänkta nordiska farmakopénämnden. Den mest angelägna frågan i det nuvarande

läget vore att tillskapa ett funktionsdugligt nationellt organ för

farmakopéarbetet; det nordiska samarbetet vore en till tiden sekundär fråga.

Emellertid förordar medicinalstyrelsen den ändringen i förhållande till sitt

tidigare förslag angående farmakopekommitténs sammansättning, att representanten

för den kemiska industrien ersättes med en representant för ämnesområdet

farmakognosi. De av utredningen föreslagna högre arvodena till ordföranden

och ledamöterna i farmakopékommittén tillstyrkas av medicinalstyrelsen.

Förslaget att överflytta en del av farmakopéarbetet på statens farmacevtiska

laboratorium och medicinalstyrelsens apoteksbyrå har bemötts av medicinalstyrelsen,

som därvid anfört följande.

Från laboratoriets sida har vid flera tillfällen framhållits att en personalökning

utgjorde förutsättningen för att laboratoriet skulle kunna utföra farmakopéarbete

av mera väsentlig omfattning. Yad apoteksbyrån beträffar är dess

arbetsbörda så stor, att ytterligare arbetsuppgifter icke kunna påläggas bvrån

utan förstärkning av dess arbetskrafter. Det må erinras om att byråns kvalificerade

personal icke utökades vid den nyligen genomförda omorganisationen

av medicinalstyrelsen och att byråns arbetsuppgifter äro synnerligen omfattande

och stadigt visa ökning.

I anledning av det av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium

avgivna yttrandet anför styrelsen vidare.

Föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium synes i huvudsak

vara ense med medicinalstyrelsen. Han anser dock, att den befattningshavare,

som enligt styrelsens förslag skulle handha det löpande farmakopéarbetet, bör

placeras vid laboratoriet, och framhåller »nödvändigheten av intim samverkan

mellan litteraturstudier, laboratoriearbete och sammanställande av provningsföreskrifter,

vilka tre huvudmoment i farmakopéarbetet böra handhas av en

och samma person». Denna person föreslås även som sekreterare åt farma
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

kopékommittén. Medicinalstyrelsen vill icke motsätta sig, att frågan om det

experimentella arbetet tills vidare löses på detta sätt, om så skulle visa sig

lämpligt med hänsyn bl. a. till kompetensen hos den för uppgifterna i fråga

förvärvade befattningshavaren. Då därigenom arbetsbördan för befattningshavaren

skulle ökas, skulle dock en sådan ordning medföra risk för att de

redaktionella och administrativa arbetsuppgifterna bliva eftersatta. I längden

måste bättre möjligheter beredas för fullgörande av dessa arbetsuppgifter.

Under den tid, då ny farmakopéupplaga utarbetas, torde det i varje fall vara

nödvändigt att anställa särskild arbetskraft för fullgörande av sådana uppgifter.

Ett förverkligande av medicinalstyrelsens ursprungliga förslag kräver å andra

sidan under tiden för utarbetande av ny farmakopéupplaga utökning av laboratoriets

personal. Erågan om sekreterarens placering är emellertid väsentligen

en praktisk fråga, som får lösas efter omständigheterna och icke behöver rubba

hans ställning som kommitténs sekreterare.

Yad slutligen angår kostnaderna för farmakopéarbetet uttalar

medicinalstyrelsen, att statskontorets förslag till täckande av kostnaderna för

farmakopéarbetet vore svårt att genomföra på grund av inkomsternas ojämna

fördelning, vanskligheten av att på förhand beräkna en hållbar prissättning och

önskemålet att i största möjliga utsträckning minska de studerandes kostnader

för studiematerial. Emellertid borde vid beräkningen av ett särskilt anslag å

riksstaten hänsyn tagas till inkomster, som komme att inflyta av försålda

exemplar av farmakopén. Dessa beräknades uppgå till 5 000 kronor under nästa

budgetår, med vilket belopp anslaget alltså kunde nedräknas. Detta förutsatte

dock, att anslaget, efter framställning hos Kungl. Maj:t, finge överskridas.

Därest bestämda hinder skulle möta att i nuvarande läge uppföra ett anslag

för ändamålet å riksstaten, syntes den av föreståndaren för statens färmacevtiska

laboratorum framförda tanken att för samma ändamål anlita medel ur

fonden för reglering av läkemedelsprisen vara förtjänt av närmare övervägande.

Departementschefen.

Farmakopéarbetet, som vilat sedan förordnandena för ledamöterna i den

tidigare farmakopékommittén utgått den 30 juni 1946, bör enligt medicinalstyrelsens

mening snarast återupptagas. Styrelsen har tillika förordat, att

denna verksamhet, som tidigare i huvudsak koncentrerats till tiden närmast

före utgivandet av ny farmakopéupplaga, i fortsättningen skall bedrivas

kontinuerligt. I enlighet härmed föreslås att ett permanent farmakopéorgan

skall upprättas.

Den snabba utvecklingen på läkemedelsområdet medför även enligt min

mening krav på att farmakopén fortlöpande hålles aktuell, i mån av behov

genom utgivandet av supplement. Därigenom torde sjukvården på bästa sätt

tillgodogöras nya upptäckter och förbättringar i fråga om läkemedlen. Under

remissbehandlingen av medicinalstyrelsens förslag har ej heller erinran framställts

mot den föreslagna allmänna uppläggningen av farmakopéarbetet.

Olika meningar ha emellertid givit sig till känna i fråga om den lämpligaste

organisationsformen. Principiellt skiljaktiga uppfattningar ha framförts av

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

medicinalstyrelsen och 1946 års läkemedelsutredning. Särskilda synpunkter

på frågan ha framförts av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium.

De olika meningarna sammanhänga i väsentlig mån med spörsmålet

om ett utvidgat nordiskt samarbete på detta område och de konsekvenser

detta samarbete kan tänkas få för utformningen av de interna svenska åtgärderna.

Förslag om ett intensifierat nordiskt samarbete framlades vid en år 1946 på

svenskt initiativ sammankallad farmakopékonferens, vid vilken — förutom Sverige

— Danmark, Norge och Finland voro representerade. Förslaget innebär

tillsättandet av en nordisk farmakopénämnd med tre representanter från varje

lands farmakopékommitté och med ett verkställande organ, nordiska farmakopébyrån.

Samarbetet skulle ha som mål att åstadkomma en gemensam

nordisk farmakopé. Härigenom skulle bl. a. vissa besparingar kunna göras

genom att på de olika, länderna fördela de mångskiftande uppgifter, som sammanhänga

med utarbetandet av farmakopéer. Även andra mera väsentliga fördelar

skulle vinnas genom en sådan intemordisk samordning av farmakopéarbetet,

Rörande den närmare innebörden härav torde jag få hänvisa till den

tidigare redogörelsen.

Jag ansluter mig till tanken på en vidgad nordisk samverkan på detta därför

väl lämpade arbetsfält, under förutsättning av att eu dylik samverkan

även från övriga berörda länders sida anses böra genomföras. Härav följer

att jag anser organisationen av det svenska farmakopéarbetet böra utformas

under hänsynstagande till vad ett samarbete kan komma att innebära. Emellertid

är ännu ovisst, vid vilken tidpunkt de föreliggande förslagen om bl. a.

gemensamma organ för farmakopéarbetet kunna förverkligas. Det synes därför

nödvändigt att sörja för ett funktionsdugligt, självständigt svenskt organ

för farmakopéarbetet, som, oberoende av det nordiska samarbetets utbyggnad,

kan gripa sig an med den närmast aktuella uppgiften att utarbeta ett

supplement till farmakopéns senaste upplaga.

Medicinalstyrelsen och läkemedelsutredningen äro ense om behovet av en

svensk farmakopékommitté. De skiljaktiga uppfattningarna gälla kommitténs

sammansättning och ställning i förhållande till medicinalstyrelsen ävensom

behovet av befattningshavare. Medicinalstyrelsen anser för sin del, att kommittén

bör anknjdas till styrelsen och bestå av sex ledamöter. För det

löpande arbetet skulle i medicinalstyrelsen anställas en halvtidstjänstgörande

befattningshavare, tillika fungerande som kommitténs sekreterare, jämte ett

heltidsanställt biträde. Läkemedelsutredningen håller däremot före att kommittén

bör givas en så långt möjligt självständig ställning och bestå av allenast

tre ledamöter, motsvarande den svenska representationen i den föreslagna

nordiska farmakopénämnden. Till kommitténs förfogande skulle stå

en sammanträdessekreterare. Utredningen anser däremot icke erforderligt,

att särskilda befattningshavare för det löpande arbetet anställas, enär flera

av de för dessa befattningshavare avsedda uppgifterna utan olägenhet kunde

utföras av medicinalstyrelsens och farmacevtiska laboratoriets nuvarande ar
-

2—60» M Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 196.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj ds proposition nr 196.

betskrafter. Ett bifall till styrelsens förslag i denna del skulle, enligt utredningens

mening, medföra just en sådan dubbelorganisation, som inrättandet

av en gemensam nordisk farmakopébyrå avsåge att förebygga. Föreståndaren

för statens farmacevtiska laboratorium förordar, att det löpande farmakopéarbetet,

inbegripande såväl laboratoriearbete som litteraturstudier och

sammanställande av provningsföreskrifter, sammanföres till farmacevtiska

laboratoriet. Den för detta arbete avsedda befattningshavaren borde därvid

placeras vid laboratoriet. Medicinalstyrelsen har i senare utlåtande förklarat

sig icke vilja motsätta sig, att frågan om det experimentella arbetet tills

vidare löses på nyss angivet sätt, om så skulle visa sig lämpligt med hänsyn

bl. a. till kompetensen hos den för uppgifterna förvärvade befattningshavaren.

Frågan om befattningshavarens placering vore emellertid väsentligen

en praktisk fråga, som finge lösas efter omständigheterna och icke behövde

rubba hans ställning som kommitténs sekreterare.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att ett effektivt bedrivande

av farmakopéarbetet förutsätter såväl en permanent farmakopékommitté

som en till kommittén knuten kvalificerad befattningshavare för de

löpande, dagliga uppgifterna. Behovet av en sådan befattningshavare torde

ha visat sig redan under det tidigare farmakopéarbetet och synes än mera

framträdande, därest arbetet i fortsättningen skall bedrivas kontinuerligt.

Kommittén synes böra tills vidare sammansättas av fyra ledamöter, förslagsvis

representerande ämnesområdena intern medicin, farmokologi, farmacevtisk

kemi och farmacevtisk teknologi samt förordnade av Kungl. Maj:t för en tid

av högst sex år. Kommittén bör bedriva sitt arbete under så långt möjligt självständiga

former men självfallet stå under det överinseende från medicinalsty

relsens sida, som påkallas av styrelsens ställning som central myndighet på

hälso- och sjukvårdens område. Samarbetet med medicinalstyrelsen och övriga

berörda institutioner bör regleras i för kommittén utfärdad instruktion.

Med hänsyn till farmakopéarbetets kontinuerliga karaktär torde fasta årsarvoden

böra utgå till kommitténs ledamöter. Jag förordar, att dessa arvoden

bestämmas till 2 000 kronor för ordföranden och 1 000 kronor för övriga

ledamöter. Sedan en nordisk farmakopénämnd trätt i verksamhet, synas tre

av ledamöterna för deltagande som svenska representanter i denna nämnd

böra tillerkännas förhöjning av arvodena med en var 500 kronor för år.

Den befattningshavare, som bör anställas för det löpande farmakopéarbetet,

torde lämpligen böra få sin tjänstgöring förlagd till statens farmacevtiska

laboratorium. Han bör äga farmacevtisk utbildning och tillika besitta

sådana kvalifikationer, att han kan fungera som farmakopékommitténs

sekreterare. Mot det föreslagna årsarvodet, 7 500 kronor, motsvarande halvtidstjänstgöring,

har jag intet att erinra. Till sekreterarens förfogande bör

ställas ett biträde för skriv- och laboratoriegöromål med arvode motsvarande

lönegrad Cg 11. Laboratoriet torde böra tillhandahålla den personal, som i

övrigt kan komma att erfordras för det löpande kontors- och laboratoriearbetet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196. 19

Den föreslagna organisationen av farmakopéarbetet bör genomföras med

ingången av budgetåret 1948/49.

Kostnaderna torde böra bestridas från ett särskilt under elfte huvudtiteln

uppfört anslag med rubrik Svenska farmakopékommittén in. m. I anledning

av vad statskontoret anfört vill jag framhålla, att den ojämna fördelningen

av inkomsterna från försäljningen av nya farmakopéupplagor eller

supplement synes tala mot att kostnaderna bestridas av försäljningsmedel.

Nämnda inkomster böra i stället fr. o. m. nästa budgetår tillgodoföras den på

riksstatens inkomstsida uppförda titeln Övriga diverse inkomster. Denna

inkomsttitel torde även böra tillgodoföras vid utgången av budgetåret 1947/48

förefintlig behållning från försäljningen av gällande farmakopéupplaga.

För budgetåret 1948/49 torde anslagsbehovet böra beräknas med utgångspunkt

från att nordiskt samarbete på farmakopéområdet kan komma att

genomföras under budgetåret. Därvid bör beräknas till arvoden till farmakopékommitténs

ordförande och övriga ledamöter 6 500 kronor, till sekreteraren

7 500 kronor, till biträdet 6 200 kronor, till reseersättningar 6 800 kronor,

till expenser 2 000 kronor samt till undersökningar genom särskilda experter

2 000 kronor. Jag förutsätter därvid, att förhöjningarna av arvodena till

tre av ledamöterna icke böra ske samt att de för nordiska resor avsedda

medlen icke skola tagas i anspråk, förrän det nordiska samarbetet kommit

till stånd. Slutligen bör för andel i gemensamma nordiska kostnader upptagas

visst belopp. Jag beräknar härför tills vidare ett belopp av förslagsvis

5 000 kronor samt utgår därvid från att det skall få ankomma på Kungl.

Maj:t att sedermera närmare bestämma den svenska andelen i de nordiska

kostnaderna i huvudsaklig anslutning till läkemedelsutredningens förslag.

Sammanlagt bör alltså för budgetåret 1948/49 till Svenska farmakopékommittén

in. in. anvisas (6 500 + 7 500 + 6 200 -f 6 800 + 2 000 + 2 000 +

5 000) 36 000 kronor, vilket belopp med hänsyn till osäkerheten angående kostnaderna

för nordiskt samarbete bör upptagas såsom förslagsanslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1948/49 under elfte huvudtiteln till Svenska

farmakopékommittén m. m. anvisa ett förslagsanslag

av ......................................................... kronor 36 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt, Söderqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. a1 i texten
  2. SU 1948:109 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till svenska farmakopékommittén m. m. s. 19 i texten