Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m

1948-03-19 · 31 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:201, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 201.

1

Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa

ändringar i gällande tulltaxa, m. m.; given Stockholms

slott den 19 mars 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 26—28 §§ lagen den It juni 1943 (nr 346)

angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror;

2) förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 24 maj 1928 (nr

124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket;

samt

3) förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 4 oktober 1929

(nr 307) angående tullrestitution;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 201.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

F orslag

till

£ lag om ändrad lydelse av 26—28 §§ lagen den 11 juni 1943

(nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import

av tobaksvaror.

Härigenom förordnas, att 26—28 §§ lagen den 11 juni 1943 angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

26

1. Resande, som ankommer från

utrikes ort, må för eget bruk tullfritt

medföra färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper

intill viss mindre, av

Konungen fastställd myckenhet. Med

resande likställes person, som varit

anställd å fartyg men därifrån avmönstrar.

2. Medför resande tobaksvaror i

större myckenhet än nu är sagt, må

han, mot erläggande av stadgad tull,

för eget bruk därav införa sd stor

myckenhet, som av Konungen för

dylikt fall fastställts.

3. Medför resande för eget bruk

tobaksvaror i större myckenhet ån

vad i 2 mom. avses, skall för sålunda

överskjutande myckenhet erläggas

dubbelt högre tullavgift än för

den i nämnda mom. angivna myckenheten.

Föreslagen lydelse:

§•

1. Färdiga tobaksvaror, som inkomma

till riket såsom gåva till enskild

person för dennes eget bruk,

må av tullverket utlämnas mot att

stadgad tull erlägges, dock endast

intill så stor myckenhet som av Konungen

för dylikt fall fastställts.

2. Resande, som ankommer från

utrikes ort, må för eget bruk tullfritt

medföra färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper

intill viss mindre, av

Konungen fastställd myckenhet. Med

resande likställes person, som varit

anställd å fartyg men därifrån avmönstrar.

3. Medför resande tobaksvaror i

större myckenhet än i 2 mom. är

sagt, må han för eget bruk införa

den överskjutande myckenheten

mot erläggande av stadgad tull.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

3

Nuvarande lydelse:

4. Tobaksvara, som av resande

införes mot tullavgift, skall vara förpackad.

Innan varan utlämnas av

tullverket, skall förpackningen förses

med stämpel, utmärkande varan

såsom importerad för importörens

eget bruk.

27

Tobaksvaror, som medföras å från

utrikes ort inkommande fartyg eller

luftfartyg må, såvitt varorna äro avsedda

för förbrukning ombord, behandlas

på sätt i fråga om medförd

proviant är särskilt föreskrivet; dock

må sådana tobaksvaror icke förtullas

i annat fall än i 26 § 1 mom. sägs.

28

Prov å färdiga tobaksvaror, som

medföras av vederbörligen legitimerad

handelsresande, må till riket införas

i vanlig ordning, dock att därvid

belöpande tullumgälder skola beräknas

i enlighet med vad i 26 § 3

mom. är stadgat beträffande myckenhet,

som överskjuter i 26 § 2

mom. omförmäld myckenhet.

Föreslagen lydelse:

4. Tobaksvara, som enligt denna

paragraf införes mot tullavgift, skall

vara förpackad. Innan varan utlämnas

av tullverket, skall förpackningen

förses med stämpel, utmärkande varan

såsom importerad för importörens

eget bruk.

§•

Tobaksvaror som medföras å från

utrikes ort inkommande fartyg eller

luftfartyg må, såvitt varorna äro avsedda

för förbrukning ombord, behandlas

på sätt i fråga om medförd

proviant är särskilt föreskrivet; dock

må sådana tobaksvaror icke förtullas

i annat fall än i 26 § 2 mom. sägs.

§•

Prov å färdiga tobaksvaror, som

medföras av vederbörligen legitimerad

handelsresande, må till riket införas

i vanlig ordning mot erläggande

av stadgad tull.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 24 maj

1928 (nr 124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig

avgiftsberäkning hos tullverket.

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 24 maj 1928 angaende förfarandet

i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

6

Krav, som---kravet fram
ställes.

Av varuhavare eller annan mot

tullverket framställt krav skall anses

vara anställt, då besvär inkommit

till generaltullslyrelsen, eller,

där rättelse skall sökas hos lokal

tullmyndighet, ansökning inkommit

till denna.

Föreslagen lydelse:

§•

Krav, som---kravet fram
ställes.

Av varuhavare eller annan mot

tullverket framställt krav skall anses

vara anställt, då besvär eller, där

rättelse skall sökas hos lokal tullmyndighet,

ansökning inkommit till

generaltullstyrelsen eller lokal tullmyndighet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

5

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 4 oktober

1929 (nr 307) angående tullrestitution.

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 4 oktober 1929 angående

tullrestitution skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

6

Förutom i---skäl föreligga.

Tullrestitution enligt ----in
fört

varan.

§•

Förutom i---skäl föreligga.

Tullrestitution enligt---in
fört

varan.

Har från tullverket utlämnad vara,

beträffande vilken tullfrihet under

viss tid enligt tulltaxeförordningen

medgivits eller förutsättningar för

sådan tullfrihet uppenbarligen varit

för handen, blivit förstörd eller gått

förlorad, innan varan skolat återutföras,

ankommer på prövning av Konungen,

huruvida och i vad mån befrielse

från eller restitution av tull

för varan må åtnjutas. Sådan befrielse

eller restitution må dock icke beviljas

i andra fall än då varan förstörts

på grund av myndighets föreskrift

eller gått förlorad genom

olycka eller annan liknande händelse,

varöver den som infört varan

icke skäligen kunnat råda.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 19 mars 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för inrikesdepartementet och t. f.

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Kock, anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, fråga om ändringar i gällande tulltaxa,

m. m. samt anför därvid följande.

Vissa ändringar i bestämmelserna rörande tull och skatt för

tobaksvaror, som införas till riket.

Enligt lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning

och import av tobaksvaror tillkommer rättighet att till riket införa

eller låta införa dylika varor, med vissa undantag, uteslutande staten. Utövandet

av denna monopolrättighet har emellertid upplåtits åt aktiebolaget

svenska tobaksmonopolet.

De undantag från monopolrättigheten, som upptagits i lagen, avse bland

annat tobaksvaror, som införas av resande. Enligt 26 § må sålunda resande,

som ankommer från utrikes ort, för eget bruk medföra färdiga tobaksvaror,

tullfritt intill viss mindre myckenhet (1 mom.) samt mot erläggande

av stadgad tull i vad angår överskjutande myckenhet (2 och 3 mom.). I 10 §

kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande

tillämpningen av nämnda lag stadgas, att den tullfria myckenheten ej må

överstiga 50 gram. För överskjutande kvantitet skall -— med tillämpning av

11, 12 och 13 §§ nämnda kungörelse samt kungörelsen den 11 juni 1943

(nr 349) om viss ändring i den vid tulltaxeförordningen fogade tulltaxan

— tullavgift erläggas. På sätt framgår av anm. 2 till tulltaxenr 159 skall

tull upptagas enligt följande uppställning:

a) vad angår myckenhet, icke överstigande 500 gram,

för cigarrer .................................. 15 öre per st.

» cigarrcigarretter............................ 8 » » »

» cigarretter ................................ 5 » » »

» färdiga tobaksvaror, andra slag............. 10 kr. » kg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

b) vad angår myckenhet, överskjutande 500 gram,

för cigarrer................................... 30 öre per st.

» cigarrcigarretter............................ 16 » > »

» cigarretter ................................ 10 » » »

» färdiga tobaksvaror, andra slag ............ 20 kr. » kg.

Tobaksvara, som av resande införes mot tullavgift, skall enligt 26 § 4

mom. i 1943 års lag vara förpackad. Innan varan utlämnas av tullverket,

skall förpackningen förses med stämpel, utmärkande varan såsom importerad

för importörens eget bruk.

I en den 20 november 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse

har g eneraltullstgr elsen anfört följande.

Till riket inkomma numera i större omfattning än tidigare sändningar

med gåvor till enskilda personer. Dessa gåvosändningar innehålla ofta smärre

kvantiteter tobaksvaror, vilka enligt gällande bestämmelser överlämnas

till tobaksmonopolet, som anbringar kontrollstämpel å förpackningarna och

uttager skatt för varorna. Denna så kallade importbehandling äger rum å

något av monopolbolagets kontor. Enligt uppgift finnas tio dylika kontor

inom landet. I de fall, då sådant kontor ej finnes å den tullplats, över vilken

varorna införas, översändas de till tobaksmonopolets kontor å annan

ort. Först sedan den av tobaksmonopolet fastställda skatten blivit erlagd,

får mottagaren förfoga över varorna.

Det förfarande, som nu tillämpas i fråga om gåvosändningar, innehållande

tobaksvaror, medför ofta mera arbete och besvär för myndigheterna och

de enskilda mottagarna än som kan anses rimligt och nödvändigt med hänsyn

till de jämförelsevis små kvantiteter tobaksvaror, som förekomma i

sändningarna. Styrelsen finner sig därför böra framställa förslag om förenkling

i berörda förfarande. En dylik förenkling synes lämpligen kunna

vinnas på det sätt, att i stället för skatten å tobaksvaror, som inkomma till

enskilda personer såsom gåva, tull uttages i överensstämmelse med vad som

gäller i fråga om resandetrafiken.

Därest till riket inkommande tobaksvaror, som utgöra gåvor, för vinnande

av en önskvärd förenkling i varornas behandling skulle beläggas med

tull i stället för den nuvarande skatten, måste tullen uppenbarligen avvägas

så, att den ltomme att så nära som möjligt överensstämma med ifrågavarande

skatt.

Under hänvisning härtill har generaltullstyrelsen hemställt, att för riksdagen

måtte framläggas förslag till vissa ändringar i 1943 års lag angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror och i den vid

1929 års tulltaxeförordning fogade tulltaxan.

Över nämnda skrivelse har aktiebolaget svenska tobaksmonopolet avgivit

utlåtande den 29 januari 1948. I utlåtandet har bolaget till en början uttalat,

att ehuru någon rätt icke förelåge för enskild person -—- med undantag

för resande som ankomme från utrikes ort — alt importera tobaksvaror,

bolaget dock visat det tillmötesgåendet mot allmänheten att bolaget

åtagit sig alt skattebelägga gåvoförsändelser innehållande tobaksvaror.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

Bolaget har vidare anfört.

Förfarandet beträffande gåvoförsändelser tillgår i huvudsak på följande

sätt. Då det vid tullbehandlingen konstaterats, att gåvoförsändelse innehåller

tobaksvaror, avskiljas dessa och förses med gåvomottagarens namn och

adress. En duplettavi avseende tobaksvarorna utskrives samtidigt och transporteras

av gåvomottagaren på bolaget. Sedan bolaget erhållit tobaksvarorna,

fastställes den på dem belöpande skatt jämte kostnader, varom gåvomottagaren

underrättas samtidigt som han anmodas lämna besked om tobaksvarorna

komma att utlösas. Sedan han lämnat jakande besked, stämpelbeläggas

varorna, som han då får hämta. Skulle han vara bosatt på ort,

där bolaget icke har något försäljningskontor, sändas varorna till honom

mot postförskott. Ofta förklara gåvomottagarna, att de hellre avstå från

varorna än erlägga den höga avgiften. Totala antalet av bolaget skattebelagda

gåvoförsändelser innehållande tobaksvaror utgjorde 2 356 st. år 1946

och 1 647 st. år 1947. Det beräknade priskurantvärdet av de sålunda importerade

tobaksvarorna var år 1946 ca 38 000 kronor och år 1947 ca 37 000

kronor.

Av förestående redogörelse torde framgå, att det finnes visst fog för generaltullstyrelsens

omdöme, att det tillämpade förfarandet ofta medför mer

arbete och besvär för tullen, tobaksmonopolet och de enskilda mottagarna

än som kan anses rimligt och nödvändigt med hänsyn till de jämförelsevis

små kvantiteter tobaksvaror som förekomma i försändningarna. Därest

ifrågavarande import fortfarande skall tillåtas, torde skäl föreligga att söka

finna en förenkling av förfarandet. Den av generaltullstyrelsen anvisade

vägen att i stället för skatt uttaga tull i överensstämmelse med vad som

gäller i fråga om resandetrafiken torde för vinnande av detta syfte vara

den enda framkomliga. Såsom generaltullstyrelsen framhåller, bör tullen

därvid avvägas så, att den kommer att så nära som möjligt överensstämma

med den å importerade tobaksvaror utgående skatten. Eftersom tobaksskatten

till huvudsaklig del utgöres av värdeskatt, och tullen av praktiska skäl

icke kan utformas som en värdetull utan måste givas formen av en vikttull,

är det dock ofrånkomligt, att full överensstämmelse mellan tull och

skatt icke kan uppnås. Om man i syfte att icke onödigt hårt belasta de billigaste

varorna, bestämmer tullen i förhållande till den på dylika varor belöpande

skatten, kommer givetvis tullen på varor i de högre prislägena att i

förhållande till på dem belöpande skatt bli för låg. Detta förhållande kan

tänkas innebära viss risk för ett illojalt utnyttjande av gåvoförsändelserna.

Under förutsättning att lämpliga kontrollföreskrifter för att förhindra missbruk

införas samt med hänsyn till möjligheten att vid behov höja tullsatserna,

torde emellertid nämnda risk icke behöva tillmätas den betydelsen,

att den överväger fördelen av den avsevärda förenkling av förfarandet, som

skulle vinnas.

Sedan bolaget erinrat om den höjning av skatten å tobaksvaror som beslutats

att gälla från och med den 1 februari 1948, har bolaget framhållit, att

med utgångspunkt från att tullen å tobaksvaror, som inkomme i gåvopaket,

skulle ungefärligen överensstämma med den skatt, som drabbade tobaksvaror

i de lägsta prisklasserna, vilka importerades av bolaget eller tobakshandlare,

borde följande tullsatser tillämpas, nämligen för cigarrer 50 öre,

för cigarrcigarretter 25 öre och för cigarretter 10 öre, allt per styck, samt för

andra slag av färdiga tobaksvaror 50 kr. per kg. För att förhindra ett illojalt

utnyttjande av en förenkling av behandlingen av ifrågavarande gåvo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

försändelser hade generaltullstyrelsen föreslagit, att högsta kvantitet tobaksvaror,

som skulle få utlämnas mot erläggande av tull, skulle fastställas

till 1 000 g. Bolaget hade icke någon erinran att göra mot den föreslagna

kvantitetsbegränsningen. Erforderliga föreskrifter, om hur varornas karaktär

av gåva och hur mottagarnas uppgifter, att varorna vore avsedda för

eget bruk, skulle styrkas, borde uppdragas åt generaltullstyrelsen att utfärda.

I anslutning härtill har bolaget vidare framhållit, att även frågan om justering

av gällande tullavgifter för tobaksvaror, som medfördes av resande,

borde upptagas till prövning. Bolaget har i detta hänseende framhållit att

tullavgifterna för av resande medförda tobaksvaror kvarstått oförändrade

med de belopp, som fastställdes genom kungörelse den 20 juni 1924 (nr

246). Den lägre tullavgiften fastställdes därvid i huvudsaklig överensstämmelse

med den för importerade tobaksvaror i vanliga prislägen utgående

tobaksskatten.

Enligt vad bolaget vidare framhållit hade den debiterade tullen för tobaksvaror,

som medförts av resande, utgjort år 1938 22 019 kronor (för

725 kg), år 1946 81 453 kronor (för 2 387 kg) och januari—oktober 1947

91 892 kronor (för 3 145 kg). Härav framginge, att den kvantitet tobaksvaror

som införts av resande visserligen stigit men dock fortfarande vore

av blygsam omfattning, trots att tullavgifterna numera måste betecknas såsom

mycket låga i förhållande till tobaksskatten. Det kunde dock befaras,

att den genom den senaste skattehöjningen ytterligare stegrade dispariteten

mellan tull och skatt komme att medföra en betydande ökning av de

kvantiteter tobaksvaror som infördes av resande. Bolaget ansåge det därför

påkallat, att tullavgifterna för resande bringades i närmare överensstämmelse

med tobaksskatten och ville i sådant syfte föreslå, att ifrågavarande

tullavgifter bestämdes till samma belopp som föreslagits för tobaksvaror

i gåvopaket. Med hänsyn till den avsevärda höjning av avgifterna som detta

förslag innebure, ifrågasatte bolaget lämpligheten av att bibehålla bestämmelsen

i 26 § lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av

tobaksvaror, att tullavgifterna för kvantitet som översköte 550 g skulle

fördubblas. Ifrågavarande avgifter skulle sålunda komma att uppgå till

för cigarrer 1 kr., cigarrcigarretter 50 öre och cigarretter 20 öre, allt per st.,

samt övriga tobaksvaror 100 kr. per kg. Såvitt bolaget hade sig bekant

tillämpades icke i något annat land så höga tullavgifter för tobaksvaror

som medfördes av resande. Tullavgifter av denna höjd vore ägnade att

uppmuntra smugglingsförsök och skulle dessutom innebära ett irritationsmoment

för turisttrafiken. Med hänsyn till anförda omständigheter ville

bolaget föreslå, att den s. k. högre tullavgiften slopades och en enhetlig

tulltariff av samma höjd och med samma kvantitetsbegränsning som den

för gåvoförsändelserna föreslagna tillämpades för resandetrafiken. Utöver

den tullfria delen om 50 g borde resande alltså få införa en kvantitet om

högst 1 000 g färdiga tobaksvaror mot erläggande av den stadgade tullen.

Därest resande medförde större kvantitet tobaksvaror, borde dessa varor,

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

om han önskade införa dem i landet, genom tullens försorg översändas till

tobaksmonopolet för skattebeläggning i vanlig ordning.

Över bolagets skrivelse har generaltullstyrelsen avgivit infordrat utlåtande

den 26 februari 1948. I detta utlåtande har generaltullstyrelsen anfört

följande.

Mot de av bolaget föreslagna tullsatserna, som äro avsevärt högre än de

i styrelsens skrivelse den 20 november 1947, upptagna, torde icke något

vara att invända, därest avvägningen skall ske endast ur fiskalisk synpunkt.

Styrelsen tillåter sig emellertid framhålla, att de högre tullsatserna uppenbarligen

komme att innebära en väsentligt ökad pålaga för resandetrafiken,

särskilt i fråga om tullbelagda tobaksvaror i kvantiteter av högst

500 gram. Tullbeskattningen av resandes tobaksvaror är redan nu i vissa

fall besvärande; en sådan höjning av tullavgifterna, som ifrågasatts, skulle

kunna medföra ytterligare irritation och därmed inverka störande på turisttrafiken

till vårt land.

I syfte att bereda någon lättnad för i första hand resandetrafiken har

under ärendets fortsatta behandling inom generaltullstyrelsen framkommit

det förslaget, att cigarretter med fast pappersmunstycke skulle åsättas en

lägre tull än cigarretter utan sådant munstycke. Då enligt 12 § kungörelsen

den 30 juni 1943 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen

av lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

varje cigarrett utan fast pappersmunstycke skall anses väga 1 gram och

varje cigarrett med fast pappersmunstycke 0,5 gram, bör enligt styrelsens

mening tullen för cigarretter av sistnämnda slag''kunna fastställas till 5 öre

per styck. Mot en sådan uppdelning har, enligt vad styrelsen inhämtat,

bolaget icke något att erinra.

Den lägre tullen för cigarretter med fast pappersmunstycke torde böra

tillämpas även å dylika cigarretter, inkommande i gåvoförsändelser.

Styrelsen vill icke motsätta sig den föreslagna begränsningen till 1 000

gram av den kvantitet tobaksvaror, som skulle få införas av resande mot

erläggande av tullavgift. Det inträffar nämligen jämförelsevis sällan, att

större kvantitet än den sålunda tillstyrkta införes av en person vid ett och

samma tillfälle. En begränsning av nämnda kvantitet torde emellertid böra

föranleda viss ändring av 22 § lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff

för olovlig varuinförsel.

Departementschefen. Vad först angår frågan om förtullning av gåvosändn

ingår, som inkomma till enskilda personer och som innehålla

tobaks\aror, har generaltullstyrelsen upplyst, att enligt rådande praxis tobaksvarorna

av tullmyndigheten överlämnas till tobaksmonopolet, som kontrollstämplar

tobaksförpackningarna och uttager skatt för tobaksvarorna.

Någon tullavgift utgår däremot icke.

I syfte att uppnå en viss förenkling i behandlingen av gåvosändningar

av nu angivet slag har generaltullstyrelsen förordat, att färdiga tobaksvaror,

som inkomme till enskild person såsom gåva, skulle — såvitt varorna

vore avsedda för mottagarens eget bruk — få intill viss myckenhet av tullverket

utlämnas till gåvomottagaren mot erläggande av tull. I följd härav

skulle någon skatt icke uttagas för nämnda varor.

Beträffande storleken av de ifrågasatta tullavgifterna har tobaksmonopo
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

11

let — under beaktande bland annat av den skattehöjning för tobaksvaror

som trädde i kraft den 1 februari 1948 — föreslagit, att tullen skulle utgå

med följande belopp, nämligen för cigarrer med 50 öre, för cigarrcigarretter

med 25 öre och för cigarretter med 10 öre, allt per styck, samt för andra

slag av färdiga tobaksvaror med 50 kronor per kilogram. Enligt vad tobaksmonopolet

vidare föreslagit borde en begränsning stadgas av den i gåvosändningar

ingående kvantiteten tobaksvaror som skulle få utlämnas mot

erläggande av tull; den högsta kvantiteten syntes kunna fastställas till

1 000 gram. Generaltullstyrelsen har icke haft annat att erinra mot de sålunda

föreslagna bestämmelserna än att tullen för cigarretter med fast

pappersmunstycke borde bestämmas till allenast 5 öre per styck.

1 likhet med generaltullstyrelsen är jag av den uppfattningen, att en

förenkling i behandlingen av gåvosändningar, innehållande tobaksvaror,

skulle ernås därest för dessa tobaksvaror uttoges tull i stället för skatt.

På grund härav och då förslaget rörande tullavgifternas storlek och maximeringen

av tobakskvantiteten icke föranleder någon erinran från min sida,

tillstyrker jag att ifrågavarande förslag genomföres.

Beträffande härefter storleken av tullavgifterna för av resande

medförda tobaksvaror har tobaksmonopolet erinrat om

att dessa tullavgifter alltsedan år 1924 utgått med följande belopp, nämligen

för cigarrer med 15 öre, för cigarrcigarretter med 8 öre och för cigarretter

med 5 öre, allt per styck, samt för andra slag av färdiga tobaksvaror

med 10 kronor per kilogram, dock att om den införda myckenheten

tobaksvaror överstigit 550 gram, tullavgifterna för överskjutande myckenhet

utgått med dubbelt högre belopp. Enligt vad bolaget vidare anfört kunde

det befaras, att den genom skattehöjningen den 1 februari 1948 stegrade

dispariteten mellan tull och skatt komme att medföra en betydande

ökning av de kvantiteter tobaksvaror som infördes av resande. Under åberopande

härav har bolaget föreslagit, att för dylika varor skulle uttagas

samma tullavgifter som förordats för i gåvosändningar inkommande tobaksvaror.

Jämväl den kvantitet tobaksvaror, som resande mot erläggande

av tull finge införa hit till riket, borde enligt bolagets förslag begränsas

till högst 1 000 gram.

Vad bolaget sålunda föreslagit har tillstyrkts av generaltullstyrelsen.

Även enligt min mening är det motiverat, särskilt med hänsyn till den

senast genomförda skärpningen i beskattningen av tobaksvaror, att tullavgifterna

höjas för tobaksvaror, som av resande införas bit till riket. Denna

höjning torde böra genomföras i överensstämmelse med det framlagda

förslaget. Tillräckliga skäl synas dock icke föreligga att maximera den

kvantitet tobaksvaror, som må införas av resande mot erläggande av tullavgift.

De sålunda förordade ändringarna i behandlingen av till riket inkommande

gåvosändningar, innehållande tobaksvaror, samt av tobaksvaror,

som införas av resande, föranleda vissa ändringar i 1943 års lag angaende

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror samt i den vid 1929

års tulltaxeförordning fogade tulltaxan.

Beträffande ändringarna i förstnämnda författning torde däri böra upptagas

en föreskrift av innehåll, att färdiga tobaksvaror, som inkomma till

riket såsom gåva till enskild person för dennes eget bruk må av tullverket

utlämnas mot att stadgad tull erlägges, dock endast intill så stor myckenhet

som av Konungen för dylikt fall fastställts. Denna föreskrift torde böra

upptagas i 26 §. Den föreslagna ändringen i behandlingen av tobaksvaror,

som införas av resande, bör vidare medföra, att 26 § 3 mom. upphäves.

Jämväl i vissa andra hänseenden bör 26 § omarbetas. Vidare erfordras redaktionella

jämkningar i 27 och 28 §§.

I enlighet härmed har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om ändrad lydelse av 26—28 §§ lagen den It juni 1943 (nr 346) angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror.

Därest riksdagen antager de nu föreslagna författningsändringarna, torde

jag senare få anmäla fråga om ändring av 1943 års kungörelse med

vissa bestämmelser rörande tillämpningen av nyssnämnda lag.

Vad härefter angår ändringarna i tulltaxan torde de föreslagna nya bestämmelserna

om uttagande av tullavgifter för tobaksvaror i de fall varom

nu är fråga böra införas i anmärkningar under tulltaxenummer 159.

Såsom framgår av det förut anförda har jag icke ansett mig böra förorda

en maximering av den kvantitet tobaksvaror, som må införas av resande

mot erläggande av tullavgift. Vid sådant förhållande förfaller frågan om

ändring i 1923 års lag om straff för olovlig varuinförsel.

Övriga ändringar i tulltaxan.

Ändring i fråga om lulltaxeringen av sackarin och andra konstgjorda

sötningsmedel.

I den vid 1929 års tulltaxeförordning fogade tulltaxan äro sackarin och

andra konstgjorda sötningsmedel upptagna under tulltaxenr 207 (statistiskt

nr 521). Varorna äro tullfria. Såsom »andra konstgjorda sötningsmedel»

räknas bland annat krystallos (sackarinets natriumsalt) samt dulcin och

glucin.

Enligt en till tulltaxenr 207 fogad anmärkning må hit hänförliga varor

införas allenast av apoteksföreståndare eller, på medicinalstyrelsens, vetenskapsakademiens,

vederbörande universitetsfakultets eller karolinska institutets

eller tekniska högskolans lärarkollegiers tillstyrkan, av vetenskapsman

till begagnande för vetenskapliga ändamål eller ock, efter kommerskollegii

prövning, av näringsidkare, som styrker sig hava behov av dylika varor för

åstadkommande av sina tillverkningar.

I en den 17 juni 1946 dagtecknad skrift har Stockholms handelskammare

hemställt, att då ifrågavarande anmärkning till tulltaxenr 207 syntes utgöra

ett onödigt och opåkallat hinder för handeln, åtgärder måtte vidtagas för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

upphävande av den i anmärkningen stadgade inskränkningen i fråga om rätten

att införa sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel.

Till närmare motivering för sin framställning har handelskammaren anfört.

Inskränkningen i rätten att införa dessa varor härrör från ett förslag av

1888 års tullkommitté. I enlighet med detta förslag föreskrevs, att varorna

skulle tullbehandlas såsom apoteksvara. I samband med tillkomsten år 1913

av nu gällande apoteksvarustadga — enligt vilken varorna ej utgöra apoteksvara

— blevo de emellertid upptagna i en särskild rubrik i taxan, varvid

de för apoteksvaror tidigare gällande importrestriktionerna bibehöllos i

form av förevarande anmärkning.

Enligt vad som framgår av tullkommitténs betänkande var anledningen

till förslaget, att man väntade en lagstiftning med förbud mot användning

av sackarin för annat än medicinskt ändamål. Någon lagstiftning av denna

innebörd har emellertid icke kommit till stånd, och man torde numera vara

av den uppfattningen, att användningen i allmänhet icke bör förbjudas utan

endast underkastas erforderlig kontroll, exempelvis genom märkningsplikt,

så att allmänheten icke vilseledes i fråga om de tillverkade produkternas

näringsvärde.

Under alla omständigheter saknar den i anmärkningen uppställda inskränkningen

varje betydelse såsom hinder för varornas användning, eftersom

en betydande tillverkning därav numera sker inom landet samt några

restriktioner icke förekomma i fråga om vare sig tillverkning av eller handel

med varorna.

över handelskammarens framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits

av generaltullstijrelsen och kommerskollegium. Vid utlåtandet från

kommerskollegium ha därjämte fogats yttranden av Sveriges kemiska industrikontor

och statens institut för folkhälsan.

Generaltullstyrelsen har anfört, att när sackarin på 1880-talet först kom

i marknaden, tilldrog det sig stor uppmärksamhet, beroende på att preparatet

ansågs i egenskap av ersättningsmedel för socker lätt kunna tjäna till

förfalskning av livsmedel och därjämte antogs medföra skadliga verkningar

för matsmältningsorganen. I ett flertal främmande länder vidtogos också på

ett tidigt stadium särskilda åtgärder till förekommande av missbruk. Under

åberopande härav framlade för Sveriges vidkommande 1888 års tullkommitté

förslag, att sackarin i avvaktan på en eventuell svensk lagstiftning i ämnet

måtte hänföras till apoteksvaror. Föreskrift härom inflöt också i den

i juni 1892 ikraftträdda tulltaxan, och sackarin underkastades därigenom

beträffande införseln samma bestämmelser som apoteksvaror. Denna föreskrift

bibehölls i sedermera utfärdade tulltaxor och utsträcktes i 1911 års

tulltaxa att omfatta även andra konstgjorda sötningsmedel än sackarin.

Är 1914 anknöts emellertid tulltaxans rubrik för apoteksvaror till den definition,

som givits i den året förut införda apoteksvarustadgan, enligt vilken

definition sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel icke utgjorde apoteksvaror.

Preparaten i fråga blevo därför upptagna i en särskild rubrik,

varvid de tidigare gällande införselbestämmelserna bibehöllos oförändrade.

De farhågor, man från början byste beträffande sackarinets skadliga verkningar,

hade icke blivit bekräftade, och någon lagstiftning ur denna syn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

punkt hade icke heller kommit till stånd. Särskilda föreskrifter funnes endast

beträffande användningen av sackarin för vissa tillverkningar. Sålunda

vore i fråga om maltdrycker och söta läskedrycker användningen av sackarin

i visst fall helt förbjuden och i andra fall tillåten endast under förutsättning,

att etiketten å varan vore försedd med uppgift, att varan innehölle

sackarin. Tillverkningen av och handeln med konstgjorda sötningsmedel

vore däremot för närvarande icke underkastad några som helst begränsningar.

Under sådana omständigheter syntes skäl för bibehållandet av

inskränkningen i rätten att införa konstgjorda sötningsmedel icke förefinnas.

Generaltullstyrelsen hemställde därför, att proposition måtte framläggas

för riksdagen om sådan ändring av tulltaxan, att den vid nr 207 fogade

anmärkningen med vissa föreskrifter i fråga om rätten att införa

konstgjorda sötningsmedel utginge ur tulltaxan.

Sveriges kemiska industrikontor och statens institut för folkhälsan ha förklarat

sig tillstyrka handelskammarens framställning.

Kommerskollegium har anfört följande.

I sitt den 4 juli 1941 avgivna betänkande med förslag till livsmedelsstadga

m. m. (SOU 1941: 22) uttalade livsmedelslagstiftningssakkunniga bland annat

(s. 200) att någon bärande invändning icke kunde riktas emot användningen

av sackarin för livsmedel och att någon anledning att föreslå förbud

mot tillsats av konstgjorda sötningsmedel därför icke förelåge. Såsom villkor

för medgivande av försäljning av sackarinhaltiga livsmedel ansågo emellertid

de sakkunniga att närvaron av det konstgjorda sötmedlet måste deklareras.

De sakkunnigas förslag i denna del av livsmedelsstadgan lämnades

av kollegium i utlåtande den 30 januari 1942 i stort sett utan erinran.

Då handeln inom landet med sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel

för närvarande är helt fri, och sackarin sedan några år tillbaka tillverkas

inom landet samt i övrigt några sakskäl icke synas föreligga mot

användningen av konstgjorda sötningsmedel för livsmedel, anser kollegium

i likhet med kemikontoret och folkhälsoinstitutet att den rådande inskränkningen

i rätten att införa dylika sötningsmedel bör upphävas.

Kommerskollegium tillstyrker sålunda den av handelskammaren gjorda

framställningen.

Departementschefen. Av den verkställda utredningen framgår, att några

skäl icke längre föreligga, som motivera ett bibehållande av den enligt tulltaxan

gällande inskränkningen i rätten att införa sackarin och andra konstgjorda

sötningsmedel. Inskränkningen i fråga torde därför böra upphävas.

Den ändring som i anledning härav erfordras i tulltaxan bör genomföras

på så sätt, att anmärkningen till tulltaxenr 207 (statistiskt nr 521) upphäves.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma dag för ikraftträdande

av denna ändring i tulltaxan.

Ändring i fråga om tulltaxeringen av nya varor, vilka huvudsakligen

användas såsom apoteksvaror.

I tulltaxan äro apoteksvaror, enkla eller sammansatta, upptagna under

tulltaxenummer 222: 2 (statistiskt nr 539: 2). Dessa varor äro fria från

tull. Enligt en vid rubriken fogad anmärkning, betecknad nr 1, skola såsom

apoteksvaror tulltaxeras alla varor, som på grund av gällande apo
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

teksvarustadga utgöra apoteksvaror, även om varorna kunna hänföras

jämväl under annat nummer i tulltaxan, ävensom sådana giftiga ämnen

av första klassen, vilka endast eller i huvudsaklig mån användas såsom

läkemedel eller vid tillredning av läkemedel.

I § 1 apoteksvarustadgan den 14 november 1913 (nr 308) föreskrives,

att till apoteksvara enligt nämnda stadga äro att hänföra ämnen (enkla

kemikalier och droger) och beredningar, som endast eller i huvudsakligaste

mån användas såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel. De avsedda

ämnena äro uppräknade i en vid stadgan fogad bilaga I, och beredningarna

finnas närmare angivna i stadgans bilaga II. Nämnda bilagor

skola enligt § 3 i stadgan minst vart tredje år av medicinalstyrelsen i samråd

med kommerskollegium och tekniska högskolan granskas och därefter

hos Kungl. Maj :t anmälas till fastställelse. I § 2 angivas vissa varor, vilka

icke skola anses såsom apoteksvaror.

I en den 6 december 1945 dagtecknad skrivelse, som inkommit till socialdepartementet,

har medicinalstyrelsen bland annat hemställt att Kungl.

Maj :t måtte bemyndiga styrelsen att provisoriskt, i avvaktan på Kungl.

Maj :ts prövning i varje särskilt fall, meddela beslut huruvida viss vara

vore hänförlig till apoteksvara.

I sin framställning har medicinalstyrelsen till en början omnämnt, att

läkemedlet penicillin icke tidigare varit upptaget i apoteksvarustadgan, att

i anledning härav uppkommit fråga, huruvida för penicillin, som importerats,

skulle uttagas tullavgift (med 15 procent av värdet), men att sedan

Kungl. Maj :t genom beslut den 31 augusti 1945 bifallit styrelsens framställning

om penicillinets upptagande i bilaga I till apoteksvarustadgan,

frågan härom förfallit. Vidare har omnämnts, att en liknande fråga därefter

uppkommit beträffande läkemedlet progesteron. I anslutning härtill

har medicinalstyrelsen anfört.

Det kan förväntas, att med den utveckling, som forskning och teknik

för närvarande även på medicinens område genomgå, åtskilliga nya och

värdefulla läkemedel skola tillkomma. Då det synes mycket olägligt, att

sådana formella hinder beträffande tillämpningen av en sakligt välgrundad

tulltaxering, som förelegat beträffande såväl penicillin som progesteron,

fortsättningsvis förefinnas, medförande i många fall försening för viktiga

läkemedels användning, har medicinalstyrelsen ansett sig böra upptaga

frågan om rätt för styrelsen att efter tillstyrkan av kommerskollegium

provisoriskt, i avvaktan på Kungl. Maj :ts prövning i de enskilda fallen,

meddela beslut om viss varas ställning till apoteksvarustadgan. I sådana

fall, då sakförhållandena klart gåve vid handen, att en vara borde betraktas

som apoteksvara, skulle medicinalstyrelsens provisoriskt meddelade

beslut föranleda, att varan finge utan tulltillägg införas till riket. Medicinalstyrelsen

vill i detta sammanhang erinra om, att styrelsen enligt gällande

giftstadga (SFS 1943 nr 877) bil. 1 1:5 har befogenhet att beträffande

ämnen och beredningar, som endast eller huvudsakligen användas

såsom läkemedel, förklara att dessa skola betraktas såsom gitter av första

klassen, varvid följer, att de i tullhänseende hänföras till statistiskt nummer

539:2, »Apoteksvaror, enkla eller sammansatta», vilka äro fria från

tull.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

I infordrat utlåtande över nämnda framställning har generaltullstyrelsen

anfört följande.

Till införsel förekomma stundom enkla kemikalier, som uppenbarligen

äro avsedda att användas såsom läkemedel men icke finnas upptagna i bilaga

I till apoteksvarustadgan. Dylika kemikalier kunna nu icke "tulltaxeras

såsom apoteksvaror enligt nr 222: 2, för så vitt de icke utgöra giftigt

ämne av första klassen. Varorna bliva i stället som regel hänförliga till tufltaxenr

223 (statistiskt nr 540:2), som upptager kemiska preparat, ej särskilt

nämnda, med tull av 15 procent av värdet. I överensstämmelse härmed

komma vissa nya och ur medicinsk synpunkt ofta mycket värdefulla läkemedel

att bliva belagda med tull under den första tiden, vilket måste anses

vara otillfredsställande. Den uppfattningen torde nämligen vara allmänt

rådande, att läkemedel böra få införas utan tull, och apoteksvaror ha upptagits

i tulltaxan med tullfrihet.

Generaltullstyrelsen har vidare anfört, att något hinder icke syntes föreligga

att utan avvaktan på ikraftträdandet av en ny läkemedelsstadga utvidga

begreppet apoteksvaror. Redan nu förelåge en viss skillnad mellan

tulltaxans bestämmelser och apoteksvarustadgans definition å apoteksvaror,

i det att i tulltaxan till skillnad från i apoteksvarustadgan begreppet

apoteksvaror innefattade även vissa giftiga ämnen av första klassen. Sådana

ämnen vore icke upptagna i bilaga I vid apoteksvarustadgan, även

om de fyllde kravet att endast eller i huvudsakligaste mån användas som

läkemedel eller vid tillredning av läkemedel. Det syntes då ligga nära till

hands att ytterligare komplettera föreskrifterna i tulltaxan om vilka varor,

som skulle tulltaxeras enligt rubriken för apoteksvaror, med en bestämmelse,

avseende sådana nya läkemedel, som ännu icke hunnit upptagas i

apoteksvarustadgans bilaga I. Frågan skulle möjligen kunna lösas på det

sätt, att den grundläggande definitionen å apoteksvaror upptoges i tulltaxan

utan anknytning till någon uttömmande förteckning. De i § 2 mom. 1 och

2 apoteksvarustadgan nämnda undantagen skulle emellertid då icke kunna

tillämpas i tullhänseende. Lämpligare syntes därför vara att bibehålla den

i anmärkning 1 till tulltaxenr 222: 2 intagna hänvisningen till apoteksvarustadgan

men utvidga anmärkningen med en bestämmelse därom, att

jämväl andra ämnen (enkla kemikalier och droger) än de förut nämnda

skulle, under förutsättning att de endast eller i huvudsaklig mån användes

som läkemedel eller vid tillredning av läkemedel, tulltaxeras såsom

apoteksvaror, ändock att de icke på grund av gällande apoteksvarustadga

utgjorde apoteksvaror. Förut omnämnda undantag i § 2 mom. 1 och 2

apoteksvarustadgan skulle visserligen då icke kunna tillämpas å denna

nya grupp av ämnen, men detta syntes i praktiken vara utan betydelse.

I enlighet härmed har generaltullstyrelsen föreslagit, att anmärkning 1

till tulltaxenr 222: 2 skulle erhålla följande lydelse.

Anm. 1. Enligt detta nummer tulltaxeras dels alla varor, som på grund

av gällande apoteksvarustadga utgöra apoteksvaror, även om varorna

kunna hänföras jämväl under annat nummer i tulltaxan, dels sådana

giftiga ämnen av första klassen, vilka endast eller i huvudsaklig mån

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 201.

17

användas såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel, dels ock

andra ämnen (enkla kemikalier och droger), som endast eller i huvudsaklig

mån hava sådan användning, ehuru de icke enligt gällande apoteksvarustadga

utgöra apoteksvaror.

Generaltullstyrelsen har framhållit, att förenämnda bestämmelser borde

tillämpas på samma sätt som motsvarande föreskrifter i apoteksvarustadgan.

Uttrycket »tillredning av läkemedel» borde således avse tillredning i

egentlig mening och icke framställning av läkemedel genom syntes eller extrahering.

Vidare borde det vara ett ämnes användning i allmänhet och icke

i det speciella fallet, som skulle vara avgörande vid bedömandet, huruvida

ämnet endast eller i huvudsaklig mån användes såsom läkemedel eller vid

tillredning av läkemedel.

Generaltullstyrelsen har vidare anfört.

Även efter en ändring av bestämmelserna på nu angivet sätt skulle bilaga I

till apoteksvarustadgan självfallet i allmänhet komma att bliva utslagsgivande

vid tulltaxeringen av ämnen av ifrågavarande slag. Vid införsel av

ämne (enkel kemikalie eller drog), som ännu icke upptagits i nämnda bilaga

men beträffande vilket importören gjorde anspråk på behandling som apoteksvara

under åberopande av att ämnet endast eller i huvudsaklig mån användes

som läkemedel eller vid tillredning av läkemedel, skulle de lokala tullmyndigheterna,

som regel ha att hänskjuta tulltaxeringsfrågan till prövning av

generaltullstyrelsen, som då finge tillfälle att från medicinalstyrelsen inhämta

yttrande, vilket bleve bestämmande för tulltaxeringen. I de fall, då medicinalstyrelsen

komme att finna, att ämnet borde rubriceras såsom apoteksvara,

torde kunna förutsättas, att styrelsen, såvida fråga icke vore om gift av

första klassen, hos Kungl. Maj :t gjorde framställning om ämnets upptagande

i bilaga I, så att detsamma bleve apoteksvara även i apoteksvarustadgans

mening. Bilaga I komme på detta sätt att tid efter annan kompletteras med

nya läkemedel. Därest av medicinalstyrelsen gjord framställning om en varas

upptagande i bilaga I icke skulle vinna Kungl. Maj :ts bifall, borde varan i

fortsättningen icke tulltaxeras såsom apoteksvara. Detta fall synes vara att

jämföra med en ändring i tulltaxeringspraxis, föranledd av Kungl. Maj :ts

utslag på besvär över ett av generaltullstyrelsen meddelat beslut i tulltaxeringsf

råga. Beträffande redan införda varupartier skulle ändringen således

icke föranleda krav på inbetalning av tull i vidare mån än som följde av 1 §

förordningen den 24 maj 1928 (nr 124) angående förfarandet i vissa fall vid

oriktig avgiftsberäkning hos tullverket.

I härefter avgivna utlåtanden över generaltullstyrelsens förslag ha medicinalstyrelsen

och kommerskollegium ävensom Sveriges kemiska industrikontor

tillstyrkt detsamma.

Departementschefen. Enligt den vid 1929 års tulltaxeförordning fogade

tulltaxan äro apoteksvaror, enkla eller sammansatta, fria från tull (till 1- taxenr 222: 2, statistiskt nr 539: 2). Av anm. 1 till nämnda rubrik framgår,

alt såsom apoteksvaror skola tulltaxeras dels alla varor, som på grund av gällande

apoteksvarustadga utgöra apoteksvaror, även om varorna kunna hänföras

jämväl under annat nummer i tulltaxan, dels ock sådana giftiga ämnen

av första klassen, vilka endast eller i huvudsaklig mån användas såsom läkemedel

eller vid tillredning av läkemedel.

Bihang till riksdagens protokoll 1!H8. 1 samt. Nr 201.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget — vilket tillstyrkts i de

övriga yttrandena — innebär, att nyssnämnda tulltaxenummer skall utvidgas

till att omfatta jämväl andra ämnen (enkla kemikalier och droger) än

de i anm. 1 nu upptagna under förutsättning att dessa andra ämnen endast

eller i huvudsaklig mån användas såsom läkemedel eller vid tillredning av

läkemedel, ehuru de icke enligt gällande apoteksvarustadga utgöra apoteksvaror.

Vad generaltullstyrelsen sålunda föreslagit synes böra genomföras. Författningstekniskt

bör detta ske genom att utvidga anm. 1 till tulltaxenr

222:2 på sätt generaltullstyrelsen förordat i sitt i ärendet avgivna utlåtande.

Nu ifrågavarande ändring bör träda i kraft å dag som Kungl. Maj :t bestämmer.

Ändring beträffande tullen å koksalt med viss inblandning av natriumnitrit.

I tulltaxan hänföres koksalt (natriumklorid) till tulltaxenr 203 (statistiskt

nr 495). Denna vara är fri från tull. För natriumnitrit, som i samma

taxa är hänförlig till tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540: 2) utgår däremot

en tull av 15 procent av värdet.

Enligt 2 § a) tulltaxeförordningen skall vara, som utgör en blandning av

beståndsdelar, hänförliga till taxenummer med olika tullsatser, tulltaxeras,

om någon beståndsdel drager värdetull, enligt vad taxan stadgar för ifrågavarande

beståndsdel samt i annat fall lika med den beståndsdel, som är underkastad

högsta tullsatsen; dock skall hänsyn icke tagas till beståndsdelar,

vilka förekomma i endast obetydlig mängd och icke väsentligen inverka på

varans beskaffenhet.

I en den 26 mars 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har

Kooperativa förbundet anfört, att förbundet från England importerade vissa

blandningar av koksalt och natriumnitrit, avsedda för charkuterifabrikerna,

nämligen »snabbsalt» och »B-rimsalt», vilka innehölle högst 0,6 resp. 0,2 procent

nitrit. Dessa saltblandningar bleve med tillämpning av gällande tulltaxa

belagda med en tull av 15 procent av värdet. Nitrithalten i de båda kvaliteterna

vore emellertid obetydlig och överstege icke den i giftstadgan angivna

högsta procenthalten, som utgjorde 0,6 procent. Ifrågavarande saltblandningar

borde därför enligt förbundets mening få införas utan tull. Förbundet

hemställde, att sådan ändring måtte vidtagas i tulltaxan, att nitritblandat

koksalt, innehållande högst 0,6 procent natriumnitrit, finge införas

till riket tullfritt antingen såsom koksalt enligt statistiskt nr 495 eller, om

så befunnes lämpligare, enligt nytt, eget tulltaxenummer.

över nämnda framställning ha generaltullstyrelsen och kommerskollegium

efter remiss avgivit gemensamt utlåtande. Vid utlåtandet har fogats

ett av Sveriges kemiska industrikontor avgivet yttrande i ärendet.

Sveriges kemiska industrikontor har tillstyrkt, att en ändring vidtoges

i tulltaxan i nu berörda hänseende.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

19

Generaltiillstijrelsen och kommerskollegium ha framhållit, att vid saltning

av köttvaror användes vissa blandningar av koksalt och natriumnitrit,

varvid den i blandningarna ingående mängden av natriumnitrit visserligen

vore jämförelsevis obetydlig men icke oväsentlig med hänsyn till varornas användning.

I överensstämmelse med 2 § a) tulltaxeförordningen tulltaxerades

därför dessa saltblandningar lika med natriumnitrit. Enligt bilaga 2,

Grupp I B, vid giftstadgan den 26 november 1943 (nr 877), sådan denna

lyder enligt kungörelsen den 17 oktober 1947 (nr 811), utgjorde natriumnitrit

gift, tillhörande andra klassen. Anmärkning 1 till bilaga 4 vid nämnda

stadga innehölle emellertid det medgivandet, att till saltning av köttvara

finge användas en likformig blandning av koksalt och natriumnitrit, innehållande

högst 0,6 viktprocent av det senare ämnet. Ämbetsverken hade icke

något att erinra mot att tullfrihet medgåves för blandningar av koksalt och

natriumnitrit, som innehölle högst 0,6 viktprocent natriumnitrit. Såvitt ämbetsverken

kunnat finna, komme dylika saltblandningar icke till användning

för annat ändamål än saltning av köttvaror. Det syntes därför icke vara

nödvändigt att förbinda tullfriheten med det villkoret, att blandningarna

skulle vara avsedda uteslutande för nämnda ändamål. Vid import av varorna

skulle följaktligen icke erfordras sådan försäkran, som omförmäles i 20 §

kungörelsen den 29 november 1929 (nr 373) med tillämpningsföreskrifter

till tulltaxeförordningen. En bestämmelse om tullfrihet för ifrågavarande

saltblandningar syntes böra införas i tulltaxan såsom en anmärkning med

nummerbeteckningen 2 under tulltaxenr 223. I samband därmed borde den

nuvarande anmärkningen under nr 223 givas nummerbeteckningen 1. Därjämte

borde produkten koncentrerat nikotin utan inblandning av annat

ämne, som nu funnes upptagen tillsammans med vissa andra varor i den

vid nr 223 fogade anmärkningen men för vilken, till skillnad från vad som

gällde i fråga om de övriga, tullfrihet finge åtnjutas utan inskränkning beträffande

användningen, lämpligen överflyttas till den ifrågasatta nya anmärkningen.

Departementschefen. Jag tillstyrker, att tullfrihet medgives för sådan

blandning av koksalt och natriumnitrit som innehåller högst 0,6 procent

natriumnitrit. En bestämmelse härom torde böra införas såsom en ny anmärkning

under tulltaxenummer 223, och samtidigt bör den hittillsvarande

anmärkningen under detta tulltaxenummer ändras på sätt generaltullstyrelsen

och kommerskollegium föreslagit.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma dagen för ikraltträdandet

av nämnda ändringar.

Ändring beträffande tullen å vissa tillsatsmedel till mineraloljor.

Bensin är i gällande tulltaxa upptagen under nr 174 (statistiskt nr 439)

med tull av 10 öre för 100 liter. Enligt anmärkning 1 till tulltaxenr 174 skall

tull emellertid icke utgå för till detta nummer bänförlig vara, som är avsedd

att vid oljeraffinaderi användas uteslutande såsom råvara vid tillverkning

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

av bensin. Andra mineraloljor än bensin hänföras till tulltaxenr 175 (statistiska

nr 440—445: 2) och äro fria från tull.

I en den 19 maj 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har

A. Johnson & Co. oljeraffinaderiet, Nynäshamn, anfört, att vid oljeraffineringen

numera användes ett flertal olika kemiska preparat, som i små mängder

tillsattes mineraloljeprodukterna för att förbättra deras egenskaper. Det

mest kända av dessa tillsatsmedel vore tetraetylbly, vilket tillsattes bensin

för att förbättra denna varas egenskaper i »knackningshänseende». Till

»krackad» bensin tillsattes så kallade inhibitorer eller antioxidationsmedel,

som höjde bensinens lagringsbeständighet. I övrigt hade tillsatsmedlen särskild

betydelse för smörjoljor. Genom tillsats av speciella preparat kunde

uppnås en väsentlig förbättring av en eftersträvad speciell egenskap hos en

smörjolja, t. ex. ökad oxidationsbeständighet, ökat viskositetsindex eller

sänkt stelningspunkt. Vid tullbehandlingen av bensin fästes sedan gammalt

icke avseende vid i bensinen eventuellt ingående tetraetylbly eller inhibitorer.

Nyligen hade även i fråga om smörjoljor den praxis börjat tillämpas, att tillsats

av ifrågavarande kemiska preparat i mindre mängder icke medförde, att

oljorna bleve tullbeskattade. Om tillsatsmedlen importerades för sig, hänfördes

de emellertid i allmänhet till tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540: 1—2),

med tull av 15 procent av värdet. Den svenska oljeraffineringen, som icke

åtnjöte något tullskydd för sina produkter, hade därigenom i tullhänseende

kommit i ett sämre läge än utlandets industri på området. En ändring i tulltaxan

vore därför påkallad, och denna ändring skulle enligt sökandens

mening enklast kunna ske på det sätt, att i den vid tulltaxenr 223 fogade

anmärkningen intoges ett stadgande, att tull icke skulle utgå för sådana

i tulltaxan ej särskilt nämnda kemiska preparat, andra än hexametylentetramin,

som vore avsedda uteslutande för användning såsom tillsatsmedel inom

oljeraffineringsindustrien till förbättrande av mineraloljeprodukternas egenskaper.

Över nämnda framställning har, efter remiss, gemensamt utlåtande avgivits

av generaltullstyrelsen och kommerskollegium. Vid utlåtandet har fogats

ett av Sveriges kemiska industrikontor avgivet yttrande i ärendet.

Sveriges kemiska industrikontor, som tillstyrkt den gjorda framställningen,

har förklarat sig anse, att en bestämmelse om tullfrihet för de åsyftade

tillsatsmedlen borde upptagas i den vid tulltaxenr 223 fogade anmärkningen.

Det vore enligt kemikontoret lämpligt, att bestämmelsen erhölle den av sökanden

föreslagna, generella omfattningen och sålunda komme att avse tillsatsmedel

till mineraloljeprodukter i allmänhet. Då emellertid beredning av

olja i industriell skala med användande av tillsatsmedel bedreves även av

andra företag än oljeraffinaderier, borde enligt kemikontorets mening i

stället för det av sökanden föreslagna uttrycket »oljeraffineringsindustrien»

i anmärkningen upptagas »mineraloljeindustrien».

Generaltullstyrelsen och kommerskollegium ha anfört följande.

Sådana mineraloljor, som användas såsom motorbränsle eller smörjmedel,

innehålla numera ofta vissa främmande ämnen (tillsatsmedel), vilka före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts proposition nr 201.

21

komma i ringa mängd och äro avsedda att förbättra oljornas egenskaper i

olika avseenden. För höjande av kompressionsresistensen hos bensin och

andra motorbrännoljor — det vill säga oljornas egenskap att, när de förekomma

i gasform, tåla en hög kompression i motorcylindrarna, så att motorn

icke knackar — tillsättas sålunda vissa ämnen, vilka pläga benämnas »antiknackningsmedel»,

»knackningsförhindrande medel» eller »knackskyddsmedel».

Bland dylika ämnen äro tetraetylbly, aminer och järnpentakarbonyl

de viktigaste. Det förstnämnda preparatet, som är det för närvarande mest

använda, har en märkbar effekt redan vid mycket ringa koncentration. Till

motverkan av icke önskvärda förändringar av bensin vid långtidslagring

användas vissa tillsatsmedel, som huvudsakligen utgöras av fenoler.

I smörjoljor — till vilka här räknas jämväl transformatoroljor — ingående

tillsatsmedel ha till huvudsaklig uppgift att sänka stelningspunkten

hos oljorna och därigenom göra dessa mera lättflytande vid låga temperaturer,

att öka motståndskraften hos en å maskinelement förekommande oljehinna,

som i vissa fall, till exempel då den är anbragt å mot varandra arbetande

kugghjul, kan bliva utsatt för starkt tryck, eller att förhindra oxidation,

korrosion och förhartsning. Tillsatsmedel med sistnämnda uppgift

benämnas »inhibitorer». Här ifrågavarande preparat utgöras vanligen av

paraffinvaxer, metalltvålar samt organiska fosfor-, klor- och svavelföreningar.

Såsom tillsatsmedel till transformatoroljor användas i regel vissa aminer

och fenoler.

Vid tulltaxeringen av bensin fästes icke avseende vid i varan förekommande

tillsatsmedel av de slag, som här avses. Vad smörjoljor beträffar,

föranledde en inblandning av tillsatsmedel tidigare i regel, att oljorna hänfördes

till tulltaxenr 272 (statistiskt nr 607), som upptager, bland annat,

smörjmedel, ej särskilt nämnda, i vilka olja eller fett ingår, med tull av

2 kronor för 100 kilogram av bruttovikten. Emellertid kunde det stundom

vara svårt att avgöra, huruvida i oljorna ingående främmande ämnen blivit,

avsiktligt tillsatta eller ej. Med hänsyn härtill och enär det ansågs mindre

lämpligt, att en ringa tillsats av här ifrågavarande preparat, som icke förändrade

oljornas karaktär och användning, skulle medföra, att varorna belädes

med tull, beslöt generaltullstyrelsen, efter kemikontorets hörande och

med ändring av förut tillämpad praxis, den 22 februari 1947, att mineralsmörjoljor

med dylik tillsats skulle hänföras till tulltaxenr 175 och således

vara fria från tull. Det är emellertid att märka, att ändringen icke hade avseende

å sådana smörjoljor, som genom tillsats av exempelvis emulgeringseller

lösningsmedel förlorat sin karaktär av mineraloljor i egentlig mening

och övergått till smörjmedel med speciell användning. Dylika mineraloljeprodukter

hänföras alltjämt till tulltaxenr 272 och beläggas med en tull

av 2 kronor för 100 kilogram.

Av de tillsatsmedel, som avses i sökandens framställning, äro vissa redan

enligt gällande bestämmelser fria från tull. De flesta preparaten bliva emellertid

hänförliga till tulltaxenr 22,4 ( statistiskt nr 540: 2) och således underkastade

en tull av 15 procent av värdet.

Ämbetsverken ha vidare yttrat, att — såsom av det anförda framginge - mineraloljor, innehållande vissa tillsatsmedel, numera vore fria från tull,

dock med undantag för bensin, för vilken vara tullen emellertid vore mycket

låg, under det alt särskilt inkommande tillsatsmedel av ifrågavarande slag

vid införsel till riket i regel bleve belagda med den jämförelsevis höga

tullen av 15 procent av värdet. Svenska industriföretag, som importerade dylika

tillsatsmedel för inblandning i de mineraloljeprodukter, som av dem

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

framställdes, komme därigenom uppenbarligen i en ofördelaktig ställning i

förhållande till de utländska oljeproducenterna. På grund därav borde enligt

ämbetsverkens mening sådan ändring i gällande bestämmelser vidtagas, att

tillsatsmedlen bleve fria från tull, när de infördes för att användas uteslutande

för nämnda ändamål. Enär preparaten i fråga i regel vore hänförliga

till tulltaxenr 223, borde en bestämmelse om tullfrihet lämpligen i enlighet

med sökandens hemställan upptagas under sistnämnda nummer i tulltaxan. I

likhet med kemikontoret funne ämbetsverken vidare, att skäl talade för att

ifrågavarande preparat finge införas utan tull även i de fall, då de vore

avsedda att nyttjas såsom tillsatsmedel för andra mineraloljor än motorbrännoljor

och smörjoljor och då de komme till användning hos industriföretag

utanför den egentliga oljeraffineringsindustrien. Från tullfriheten

borde emellertid enligt ämbetsverkens mening undantagas sådana tillsatsmedel,

som föranledde, att därmed försatta oljor bleve hänförliga till nr 272

och således belagda med tull. Ett medgivande av tullfrihet borde vidare

begränsas till att avse tillsatsmedel för industriell användning. Detta överensstämde

även med sökandens hemställan. Vissa i handeln förekommande

preparat, till exempel så kallade bensinbesparingsmedel, som vore avsedda

att användas av de enskilda konsumenterna och som i regel försåldes i

smärre förpackningar, borde följaktligen vid import icke komma i åtnjutande

av tullfrihet.

Departementschefen. På sätt generaltullstyrelsen och kommerskollegium

förordat bör tullfrihet medgivas i fråga om sådana kemiska preparat, vilka

äro avsedda uteslutande för användning såsom inhibitorer, knackskyddsmedel

eller tillsatsmedel med annan, liknande uppgift vid industriell beredning

av mineraloljor. En föreskrift av detta innehåll bör införas i den i det

föregående omnämnda anmärkningen 1 till tulltaxenummer 223.

Dagen för ändringens ikraftträdande torde få bestämmas av Kungl. Maj :t.

Ändring beträffande tullen å eteriska oljor.

Till tulltaxenr 257—258 (statistiska nr 587—588) hänföras under benämningen

flyktiga vegetabiliska oljor vissa eteriska oljor, vilka komma till

användning såsom råvaror inom industrien. Tulltaxenr 257 omfattar oljor,

som inkomma i kärl, vägande brutto 1 kg eller däröver, och nr 258 oljor,

som inkomma i kärl med mindre bruttovikt. Tullen utgår i förra fallet med

200 kr. och i senare fallet med 300 kr. för 100 kg. I båda fallen tillkommer,

med visst undantag, en tilläggstull av 200 kr. för 100 kg enligt förordningen

den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa,

sådan denna förordning lyder enligt kungörelsen den 25 maj 1941 (nr 258).

I en den 12 augusti 1946 dagtecknad skrift har aktiebolaget Bofors Nobelkrut

hemställt, att frågan om ändrade bestämmelser rörande tullsatsen

på sådana eteriska oljor, vilka användas såsom råvaror vid industriella tillverkningar,

måtte upptagas till behandling. Enligt bolagets mening vore

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 23

det riktigast, att oljor, avsedda för nämnda ändamål, helt befriades från

tull.

I nämnda skrift har bolaget anfört följande.

Det finnes inom landet ett icke obetydligt behov av syntetiska luktämnen

av olika slag för användning inom tvål-, essens- och dylika industrier. Dessa

luktämnen ha tidigare importerats, huvudsakligen från Tyskland. Då den

tyska exporten för avsevärd tid framåt torde vara högst oviss och möjligheterna

att från t. ex. England och Amerika importera dylika produkter

ännu äro mycket små, har bolaget på sitt program upptagit dylika tillverkningar.

En fabrik är under byggnad och torde kunna sättas i gång under

slutet av år 1946. Fabriken torde bli den första i sitt slag inom Skandinavien

och dess produktion följaktligen av mycket stor betydelse.

Av grundläggande betydelse vid planerandet av en luktämnesfabrik äro

råvarukostnaderna. Såsom råvaror användas bl. a. vissa eteriska oljor, vilka

uteslutande äro importvaror. Den höga tullsats, som gäller för dessa varor,

kan anses motiverad, då produkterna användes direkt för t. ex. parfymistiskt

ändamål. Det förefaller dock icke rimligt att samma tullsats

skall utgå för varor, som användas som råvaror för industriella tillverkningar

av syntetiska produkter.

Som exempel på konsekvenserna av gällande bestämmelser kan nämnas,

att t. ex. en för luktämnesindustrien kvantitativt betydelsefull råvara, lemongrasolja,

som kostar ca 10 kr. per kg vid import, får en tullkostnad av

40 % av importvärdet.

För att omöjliggöra missbruk kunde man tänka sig möjligheten, att oljorna

vid ankomsten till riket denatureras. En denaturering med exempelvis

2 % petroleum gör varorna oanvändbara för parfymistiskt ändamål.

Över framställningen ha utlåtanden avgivits av generaltullstgrelsen och

kommerskollegimn. Vid sistnämnda utlåtande ha fogats yttranden från

Sveriges kemiska industrikontor, Stockholms handelskammare och Sveriges

grossistförbund.

Generaltullstgrelsen har framhållit, att bolagets hemställan, enligt vad

styrelsen inhämtat, endast gällde oljor, som vore avsedda att användas såsom

råvaror inom luktämnesindustrien. Styrelsen har vidare anfört.

Tulltaxan innehåller i form av anmärkningar till vissa nummer bestämmelser

därom, att tull icke skall utgå för sådana till ifrågavarande nummer

hänförliga varor, som vore avsedda att användas uteslutande för i anmärkningarna

närmare angivna ändamål. Motsvarande bestämmelser återfinnas

även i vissa författningar angående tilläggstullar och en dylik bestämmelse

är redan gällande i fråga om vissa till tulltaxenr 257—258 hänförliga

flyktiga vegetabiliska oljor. Enligt en i förordningen den 31 januari 1932

införd anmärkning skail nämligen tilläggstull icke utgå för dylika oljor,

som äro avsedda uteslutande för tillverkning av putsmedel för läderarbeten

eller för skodon.

Såsom villkor för åtnjutande av ovan omförmäld befrielse från tullen

gäller enligt 20 § kungörelsen den 29 november 1929 (nr 373) med tilllämpningsföreskrifter

till tulltaxeförordningen som allmän regel, att till

tullverket skall avlämnas en av varans förbrukare på tro och heder avgiven

och på visst sätt bestyrkt försäkran, att det förhållande föreligger, som

enligt anmärkning i tulltaxan medför, att tull icke skall utgå. Då befrielsen

avser endast tilläggstull, i vilket fall nyssnämnda föreskrifter icke äro till
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

lämpliga, ha motsvarande bestämmelser meddelats i särskilda kungörelser.

Beträffande sådana till tulltaxenr 257—258 hänförliga oljor, för vilka befrielse

från tilläggstull enligt vad ovan sagts blivit medgiven, har så skett

genom kungörelse den 26 juni 1933 (nr 404).

Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida ett eventuellt medgivande

av tullfrihet i vissa fall för varor, som eljest draga så hög tull, som

förhållandet är i fråga om flyktiga vegetabiliska oljor, lämpligen hör grundas

uteslutande på intyg. Ytterligare garantier mot missbruk torde få anses

önskvärda och kunna vinnas genom föreskrift om denaturering av varorna

i samband med tulltaxeringen. Såsom framgår av den gjorda ansökningen

har bolaget icke något att erinra mot en sådan föreskrift. Denatureringen

torde böra innebära tillsättning av något illaluktande ämne, som

gör den flyktiga oljan oanvändbar för direkt användning såsom luktämne

och som icke kan frånskiljas genom ett enkelt förfarande. Enligt av tullverkets

huvudlaboratorium verkställda undersökningar skulle en tillsats av

5 procent av en illaluktande mineralolja vara lämplig för ändamålet. Visst

denatureringsmedel synes emellertid icke kunna nu föreskrivas, utan det

torde lämpligen böra överlåtas åt tullmyndigheterna att med hänsyn till

alla på frågan inverkande omständigheter bedöma, huru denatureringen i

förekommande fall skall företagas. Denatureringen bör verkställas genom

varuhavarens försorg och på dennes bekostnad samt under tillsyn av tullpersonal.

Sveriges kemiska industrikontor har framhållit, att luktämnen vid sidan

av den mera lyxbetonade användningen inom parfymeri och vissa delar av

kosmetisk produktion tjänade som ofta ofrånkomliga ingredienser vid tillverkningen

av en mångfald nödvändiga och nyttiga produkter. Även om

luktämnen ej kunde anses tillhöra vad som oundgängligen krävdes för livets

nödtorft måste det vara värdefullt att ett svenskt företag nu försökte

frambringa en del av de vanligaste luktämnena, varigenom vårt beroende

av utlandet komme att i motsvarande grad minskas.

Industrikontoret har vidare anfört, att priset på olika eteriska oljor och

syntetiska luktämnen vore synnerligen skiftande. Det vore naturligt att

dyra oljor huvudsakligen funne användning vid tillverkning av mera lyxbetonade

varor, under det att billigare oljor användes vid tillverkningen

av enklare nyttovaror såsom skokräm, putsmedel, tvål och tvättmedel i normal

prisklass o. s. v. Vissa oljor, t. ex. lemongras- och citronellolja m. fl.

kostade endast några få kronor per kg, varför tullavgiften här bleve mycket

stor i förhållande till värdet. De flesta övriga oljor låge i en prisklass mellan

25 och 75 kr. och tullavgiften bleve i dessa fall tämligen rimligt avvägd. När

det gällde sådana mycket dyrbara oljor, vilka betingade ett pris av flera

hundra kronor eller i fråga om vissa varor t. o. in. flera tusen kronor per

kg, bleve tullen givetvis utan varje som helst betydelse. Vid tillverkningen

av syntetiska luktämnen utginge man ofta från beståndsdelar, som kunde

utvinnas ur billiga naturliga eteriska oljor, och omvandlade dessa på kemisk

väg till önskade syntetiska luktämnen. Härvid erfordrades även vissa

vanliga kemikalier. På detta sätt kunde man ur en större kvantitet lättillgängliga

och i och för sig billiga eteriska oljor såsom lemongras-, citronell-,

nej lik- och pepparmyntolja framställa en mindre kvantitet dyrbara synte
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

tiska luktämnen. Det vore givet att en tullavgift, som hänförde sig till

mängden och icke till värdet, i hög grad försämrade de ekonomiska förutsättningarna

för en sådan produktion. Om exempelvis 10 kg av en olja å

10 kr. per kg åtginge vid tillverkningen av 1 kg syntetiskt luktämne värt

200 kr., så fördyrades råvaran genom tullavgiften med 40 kr., under det

att tullskyddet för den färdiga produkten endast utgjorde 4 kr. I stället

för att skänka ett skydd åt en inhemsk luktämnesproducent komme nuvarande

tullsystem att tvärtom i hög grad minska dennes konkurrenskraft.

Det vore därför rimligt och önskvärt, att tillverkare av syntetiska luktämnen

bereddes möjlighet att utan tullavgift importera de eteriska oljor,

vilka skulle utgöra utgångsmaterial för kemisk omvandling. Det vore icke

omöjligt att vid införseln på något sätt denaturera oljorna eller tillsätta

sådana kemikalier till dem, att de miste sin vanliga lukt och smak och

bleve oanvändbara för vanliga användningsändamål. I de fall, där man

kunde ordna med betryggande kontroll av fabrikationen, kunde förmodligen

även kravet på denaturering eftersättas. Genom tullavgiftens bortfallande

komme den svenske tillverkaren att få ett tillverkningsskydd, som

motsvarade 4 kr. per kg tillverkad produkt. Om man med hänsyn till de

tillverkade produkternas karaktär av delvis lyxvaror ansåge sig böra belasta

tillverkningen med någon slags lyxavgift, borde denna i så fall utgå

efter mängden av den tillverkade varan och endast med högst de två kronor

per kg, som nu utginge i form av tilläggstull, ifall motsvarande vara

importerades.

Stockholms handelskammare har tillstyrkt framställningen. Någon tillverkning

av eteriska oljor för ifrågavarande ändamål förekomme icke inom

landet, varför ett borttagande av tullen å desamma icke syntes kunna skada

någon inhemsk industri. Däremot finge en sådan åtgärd antagas vara av

stor betydelse för igångsättande och vidmakthållande av den nya luktämnesfabrikationen.

Jämväl Sveriges grossistförbund har tillstyrkt framställningen under förutsättning

att betryggande föreskrifter fastställdes till förhindrande av

missbruk. Enligt förbundets mening skulle den planerade tillverkningen

bliva av viss betydelse i nuvarande läge för de industrier, som hade behov

av luktämnen etc.

Kommerskollegium har anfört, att vid den tillverkning av dyrbarare syntetiska

eteriska oljor, som bolaget hade för avsikt att bedriva, komme att

som utgångsmaterial användas förhållandevis billiga eteriska oljor, såsom

lemongras-, citronell-, nejlik- och pepparmyntolja. Tullen komme därför att

värdemässigt drabba de vid fabrikationen i fråga sasom ramaterial använda

billigare oljorna relativt hårdare än de dyrare oljor, med vilka de vid fabrikationen

framställda syntetiska produkterna hade att konkurrera. Kollegium

funne därför skäl tala för att tullsatsen för eteriska oljor för avsett

ändamål sänktes. En viss lättnad skulle otvivelaktigt kunna beredas tillverkningen

i fråga genom att tilläggstullcn slopades, på sätt redan vore

förhållandet vid tillverkning av putsmedel för läderarbeten eller för sko
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

don. Då emellertid genom tillsats av lämpligt denatureringsmedel garanti

torde kunna skapas för ett förhindrande av att varan funne användning

för icke avsett ändamål, syntes sökandens framställning om helt borttagande

av tullsatsen böra kunna tillmötesgås.

Aktiebolaget Bofors Nobelkrut har härefter i en till finansdepartementet

den 27 januari 1948 inkommen skrift framhållit, att sedan bolagets fabrikation

av syntetiska luktämnen pågått närmare ett år, vissa erfarenheter

vunnits vilka bekräftade vikten av att den önskade tullfriheten beviljades.

Bolaget skulle härigenom i fortsättningen kunna bli mera konkurrenskraftigt.

Under år 1947 importerade bolaget över 16 ton eteriska oljor och det

förväntades, att 1948 års import komme att bli ca 80 ton, vilket skulle

draga en tull av omkring 320 000 kronor. Detta belopp måste anses betydande

med hänsyn till den ringa omfattning tillverkningen ännu ägde. Med

nu gällande noteringar uppginge tullen i procent av varans inköpspris

till följande belopp, nämligen för sassafrassolja och stjärnanisolja 70—

80 %, för nejlikeolja 60—70 % samt för eucalyptusolja 50—60 %. Med hjälp

av svenska produkter och svensk arbetskraft förädlade bolaget råvarorna

till ungefär det fyrdubbla värdet. Luktämnesindustrien borde sålunda ha

en nationalekonomisk uppgift att fylla, särskilt i tider av valutabrist. Under

första produktionsåret hade omkring en tredjedel av produktionen

exporterats och möjligheter förelåge att öka exporten avsevärt. Importen

hade hittills till största delen skett och avsåges i framtiden att ske uteslutande

från länder med s. k. mjuk valuta.

Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har

aktiebolaget Bofors Nobelkrut hemställt om tullfrihet för eteriska oljor, vilka

användas såsom råvaror vid industriell tillverkning. Enligt vad bolaget

anfört kunde eventuellt missbruk av en dylik tullfrihet förebyggas på så

sätt, att den tullfria varan vid ankomsten till riket denaturerades med exempelvis

2 procent petroleum; härigenom skulle nämligen varan bliva oanvändbar

för direkt tillverkning av parfymer och liknande preparat.

Mot förevarande hemställan har icke gjorts någon erinran från remissinstansernas

sida.

För egen del finner jag det rimligt att tullfrihet medgives i fråga om sådana

eteriska oljor, som användas såsom råvaror vid industriell tillverkning.

Sådan tullfrihet bör dock icke få åtnjutas med mindre den importerade varan

innan den utlämnas från tullverket på lämpligt sätt denatureras.

För genomförande av denna tullfrihet erfordras ändringar i såväl den

vid 1929 års tulltaxeförordning fogade tulltaxan som 1932 års förordning

med tillägg till gällande tulltaxa. Ändringarna torde böra träda i kraft å dag

som Kungl. Maj :t bestämmer.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai ds proposition nr 201.

27

Ändring i förordningen angående förfarandet i vissa fall

vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket.

I 6 § förordningen den 24 maj 1928 (nr 124) angående förfarandet i vissa

fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket äro bestämmelser meddelade

om den tidpunkt, då krav, varom i förordningen är fråga, skall anses anställt.

Såvitt gäller av varuhavare eller annan mot tullverket framställt krav,

skall detta enligt paragrafens andra stycke anses vara anställt, då besvär inkommit

till generaltullstyrelsen, eller, där rättelse skall sökas hos lokal tullmyndighet,

ansökning inkommit till denna.

I skrivelse den 20 november 1947 har generaltullstijrelsen anfört, att avfattningen

av 6 § vid upprepade tillfällen visat sig kunna medföra rättsförlust.

Om nämligen varuhavare eller annan i fall, då krav skulle prövas av

styrelsen, insänt sin för styrelsen avsedda besvärsskrift till lokal tullmyndighet

samt preskriptionstiden hunnit utlöpa, innan besvärsskriften därifrån

inkommit till styrelsen, hade den förda klagan funnits icke kunna upptagas

till prövning. Det finge anses mindre tillfredsställande, att pa detta sätt

krav mot tullverket, som kunde vara välgrundade och som kommit tullverket

till handa inom i författningen omförmäld tid, icke skulle kunna beaktas.

För att i möjligaste mån förebygga inträffandet av dylik rättsförlust

hade den lokala myndigheten i många fall vid mottagande av skrift av omhandlade

slag omedelbart överlämnat skriften till styrelsen enbart för registrering

och därvid samtidigt begärt att återfå densamma för att sedermera

till styrelsen avgiva utlåtande däröver. Detta innebure i och för sig en

omgång och förfaringssättet kunde för övrigt överhuvud icke leda till åsyftat

resultat, om skriften inkommit exempelvis sent på sista fataliedagen. I

enlighet härmed hemställde styrelsen, att 6 § andra stycket måtte ändras

på så sätt, att av varuhavare eller annan mot tullverket framställt krav

skulle anses vara anställt, då besvär inkommit till generaltullstyrelsen eller

lokal tullmyndighet, eller, där rättelse skulle sökas hos lokal tullmyndighet,

ansökning inkommit till denna.

Departementschefen. Såsom generaltullstyrelsen framhållit måste det anses

mindre tillfredsställande, att krav mot tullverket, som skola framställas

hos generaltullstyrelsen, icke kunna upptagas till prövning av den anledning

att klagandens besvärsskrift ingivits till lokal tullmyndighet och att på

grund därav besvärsskriften icke inkommit till generaltullstyrelsen före besvärstidens

utgång.

För undanröjande av nämnda olägenhet torde 6 § andra stycket förordningen

angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos

tullverket böra ändras på så sätt, att krav mot tullverket, som enligt gällande

regler skall framställas hos generaltullstyrelsen, förklaras skola upptagas

till prövning även i det fall att besvären inom den föreskrivna tiden

inkommit till lokal tullmyndighet. I samband härmed torde — även om en

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

dylik ändring icke har samma praktiska betydelse — jämväl den ändringen

böra intagas att, där rättelse skall sökas hos lokal tullmyndighet, ansökningen

förklaras skola prövas även i sadant fall då den inom föreskriven

tid inkommit till generaltullstyrelsen.

I anslutning till det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 24

maj 1928 (nr 124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning

hos tullverket.

Ändring i tullrestitutionsförordningen.

I 6 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

äro bestämmelser meddelade i fråga om särskild restitution. Motiveringen

till dessa bestämmelser återfinnes i det av tillkallade sakkunniga den 27

juni 1928 avgivna betänkandet med förslag till ändrade bestämmelser rörande

tullrestitution (SOU 1928: 15) s. 129—130 samt Kungl. Maj :ts proposition

i ämnet nr 66 till 1929 års riksdag s. 47 ff.

Beträffande från tullverket utlämnad vara gäller enligt 6 § andra stycket

såsom oeftergivligt villkor för restitution, att varan skall hava återutförts

inom sex månader efter införseln.

I skrivelse den 20 november 1947 har generaltullstijrelsen gjort framställning

om visst tillägg till ifrågavarande paragraf. Styrelsen har härom

anfört följande.

Under den tid, som förflutit efter tillkomsten av ifrågavarande bestämmelser,

ha fall förekommit, där dispens från villkoret om återutförsel skäligen

bort ifrågakomma men författningsenligt icke kunnat lämnas. Endast

genom beslut av riksdagen i de särskilda fallen skulle ett sådant undantag

ha kunnat meddelas. Av dylika fall må erinras om de båda, som omhandlas

i Kungl. Maj :ts beslut den 17 februari 1939 (Regeringsrättens årsbok 1938,

not. Fi. 745) på framställning av T. Iversen angående tullfrihet eller tullnedsättning

för en automobil, som brandskadats, samt den 31 oktober 1947

på ansökning av G. Hansen om befrielse från erläggande av tull för en till

riket införd automobil, som genom olyckshändelse förstörts.

Styrelsen vill ifrågasätta, huruvida icke förslagsvis genom ett tillägg till

6 § tullrestitutionsförordningen Kungl. Maj :t borde beredas möjlighet att

utan inhämtande för varje gång av riksdagens medgivande förordna om restitution

av eller befrielse från tull i fall sådana som de förberörda, där tullfrihet

under viss tid medgivits eller förutsättningar för sådan tullfrihet uppenbarligen

varit för handen men varan blivit förstörd eller gått förlorad,

innan varan skolat återutföras. Det torde emellertid i så fall bliva nödvändigt

att begränsa en dylik möjlighet till tullbefrielse jämväl såtillvida, att

förstörandet — i fråga om införda djur avlivandet — skall ha skett enligt

föreskrift av offentlig myndighet, exempelvis hälsovårds- eller polismyndighet,

eller — liksom ock förlusten — skall ha uppkommit till följd av timad

olycka eller inträffad annan likartad händelse, varöver den, som infört varan,

icke skäligen kunnat råda, såsom skadegörelse eller vårdslöst förfarande

av utomstående. En ytterligare begränsning, som synes böra ifrågakomma,

är att vad med varan inträffat skall ha försiggått före den tidpunkt,

då varan egentligen skulle ha återutförts.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

I enlighet härmed har generaltullstyrelsen föreslagit, att till 6 § tullrestitutionsförordningen

skulle fogas ett nytt stycke av innehåll att — om från

tullverket utlämnad vara, beträffande vilken tullfrihet under viss tid enligt

tulltaxeförordningen medgivits eller förutsättningar för sådan tullfrihet uppenbarligen

varit för handen, enligt offentlig myndighets föreskrift eller

till följd av olycka eller annan likartad händelse, varöver Jen, som infört

varan, icke skäligen kunnat råda, blivit förstörd eller gått förlorad, innan

varan skolat återutföras — det skulle ankomma på prövning av Kungl.

Maj :t, huruvida och i vad mån befrielse från eller restitution av tull för

varan finge åtnjutas.

Departementschefen. Det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget till

ändring av 6 § tullrestitutionsförordningen innebär, att Kungl. Maj :t skulle

bemyndigas att i vissa fall medgiva befrielse från eller restitution av tull

för vara, som utlämnats från tullverket. Sådan befrielse eller restitution

skulle enligt förslaget kunna ifrågakomma, då den införda varan enligt offentlig

myndighets föreskrift eller till följd av olycka eller annan likartad

händelse, varöver den som infört varan icke skäligen kunnat råda, blivit

förstörd eller gått förlorad innan varan skolat återutföras. Vad generaltullstyrelsen

sålunda föreslagit torde böra genomföras.

I enlighet härmed har inom finansdepartementet upprättats förslag till

förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr

307) angående tullrestitution.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga de inom finansdepartementet upprättade förslagen

till

1) lag om ändrad lydelse av 26—28 §§ lagen den It

juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning

och import av tobaksvaror;

2) förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den

24 maj 1928 (nr 124) angående förfarandet i vissa fall vid

oriktig avgiftsberäkning hos tullverket; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den

4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution;

dels besluta, att anmärkningen till tulltaxenr 207 i den

vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade

tulltaxan skall utgå ur taxan;

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

dels besluta, att nämnda tulltaxa skall i nedan angivna

delar erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.1

Tull

för 100 kg

kronor

159

Tobak och tobaksvaror ...............................

Anm. 1. Angående införsel ----är stadgat.

Anm. 2. För färdiga tobaksvaror, som inkomma till riket såsom

gåva till enskild person för dennes eget bruk och icke

överstiga av Kungl. Maj :t med stöd av 26 § 1 mom. lagen angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

fastställd myckenhet, skall tull utgå med följande be
-

lopp:

för cigarrer............................. 50 öre per st.

> cigarrcigarretter ..................... 25 » > >

> cigarretter utan fast pappersmunstycke 10 > > »

» cigarretter med fast pappersmunstycke 5 > > >

» färdiga tobaksvaror, andra slag ......50 kr. > kg.

fria

Anm. 3. Resande, som ankommer från utrikes ort och för eget

bruk medför färdiga tobaksvaror utöver viss mindre, av

Kungl. Maj :t med stöd av 26 § 2 mom. lagen angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror fastställd

myckenhet, skall för berörda överskott erlägga tull

efter de här ovan i anm. 2 bestämda tullsatser.

Anm. i. För av vederbörligen legitimerad handelsresande från

utrikes ort medförda prov å färdiga tobaksvaror skall tull

beräknas efter de här ovan i anm. 2 bestämda tullsatser.

Anm. 5. I tullhänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och

cigarrcigarrett därav, att den senare saknar spets, har skuren

inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.3 g.

222: 2 Apoteksvaror, enkla eller sammansatta.................

Anm. 1. Enligt detta nummer tulltaxeras dels alla varor, som

på grund av gällande apoteksvarustadga utgöra apoteksvaror,

även om varorna kunna hänföras jämväl under annat nummer

i tulltaxan, dels sådana giftiga ämnen av första klassen,

vilka endast eller i huvudsaklig mån användas såsom läkemedel

eller vid tillredning av läkemedel, dels ock andra

ämnen (enkla kemikalier och droger), som endast eller i

huvudsaklig mån hava sådan användning, ehuru de icke enligt

gällande apoteksvarustadga utgöra apoteksvaror.

Anm. 2. Rörande införseln — — — gällande giftstadga.

223 Kemiska preparat,---till apoteksvaror____ 100 kr.

Anm. 1. För kemiska preparat, ej särskilt nämnda, andra än

hexametylentetramin, vilka äro avsedda uteslutande för användning

såsom acceleratorer eller antioxidationsmedel inom

gummivaruindustrien eller såsom inhibitorer, knackskyddsmedel

eller tillsatsmedel med annan, liknande uppgift vid industriell

beredning av mineraloljor, skall tull icke utgå.

Anm. 2. För koncentrerat nikotin utan inblandning av annat

ämne samt för blandningar av koksalt och natriumnitrit, innehållande

högst 0.6 % av det senare ämnet, skall tull icke

utgå.

fria

15: —

1 Se beträffande tulltaxenr 159 1943: 349, beträffande tulltaxenr 222:2 1939: 345 och beträffande

tulltaxenr 223 1937:87.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

31

Flyktiga vegetabiliska oljor,---—-----

andra slag, i kärl eller förpackning vägande brutto:

Toll

för 100 kg

kronor

257

E

200: —

258

E

Anm. till nr 257—258. För flyktiga vegetabiliska oljor, som

äro avsedda att användas uteslutande såsom råvaror

inom luktämnesindustrien och som vid tulltaxeringen

denatureras på sätt vederbörande tullmyndighet föreskri- ver, skall tull icke utgå.

300: —

dels besluta, att förordningen den 31 januari 1932 (nr 15)

med tillägg till gällande tulltaxa skall i nedan angiven del

erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.1

Tull-

taxe-

nr

Statis-

tiskt

nr

Varuslag

Tilläggstull

för 100 kg

kronor

257

587

Flyktiga vegetabiliska oljor, — —-----

andra slag, i kärl eller förpackning vägande brutto:

E

200: —

258

588

E

200: —

Anm. till nr 257—258 (stat. nr 587—588). För flyk- tiga vegetabiliska oljor, som äro avsedda uteslu- tande för tillverkning av putsmedel för läderar- beten eller för skodon, samt för oljor av nämnda

slag, som äro avsedda att användas uteslutande

såsom råvaror inom luktämnesindustrien och som

vid tulltaxeringen denatureras på sätt vederböran- de tullmyndighet föreskriver, skall tilläggstull icke

utgå.

dels ock förklara, att nu ifrågavarande ändringar i den

vid tulltaxeförordningen fogade tulltaxan och i förordningen

den 31 januari 1932 med tillägg till gällande tulltaxa skola

träda i kraft å dag, som Kungl. Maj :t bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

1 Senaste lydelse av förordningen i förevarande del, se 1941: 258.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:182 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om tillämpning av skattespärr i fråga om preliminär skatt. a1 i texten
  2. BevU 1948:39 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m. a1 i texten