Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om investeringsfond för ersättande av normallager, m. m

1948-04-02 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:204, Med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om investeringsfond för ersättande av normallager, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med provisoriska bestämmelser om investeringsfond

för ersättande av normallager, m. mgiven

Stockholms slott den 2 april 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till förordning med provisoriska bestämmelser

om investeringsfond för ersättande av normallager, m. m.

Under Hans Maj :ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att den rätt, som enligt förordningen den 12

juni 1942, nr 371 — ändrad genom förordningen den 9 juni 1944, nr 279

— tillkommit rörelseidkare att vid taxering år 1947 eller tidigare år njuta

avdrag för avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager

samt till s. k. eldsvådefond, skall i huvudsak gälla även vid taxeringarna

åren 1948—1950. Den förra fonden föreslås i fortsättningen skola benämnas

investeringsfond för ersättande av normallager och den senare fonden

föreslås skola benämnas särskild investeringsfond för ersättande av

förlorade inventarier.

Avdrag för avsättning till investeringsfond för ersättande av normallager

må enligt propositionen icke för visst beskattningsår ske med större

belopp än som motsvarar minskning av dold reserv i varulager i samband

med lagerminskning från utgången av det beskattningsår, för vilket

taxering skedde år 1947, till utgången av det beskattningsår, varom fråga

är. Därjämte föreslås den ytterligare begränsningen, att avdrag icke må

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 204.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 204.

ske med större belopp än sjuttio procent av anskaffningskostnaden vid förstnämnda

tidpunkt för det därefter avgångna lagret. Vid beräkning av avdragets

storlek skall vidare avräknas belopp, för vilket avdrag åtnjutits

under tidigare beskattningsår. Om lagerminskningen förorsakats av statligt

förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden

oberoende anledning, avses den nyss angivna begränsningen av

avdraget till sjuttio procent av anskaffningskostnaden icke skola äga tilllämpning.

Avdrag för avsättning till särskild investeringsfond för ersättande av

förlorade inventarier må för visst beskattningsår icke överstiga ett belopp,

motsvarande sådan i den skattepliktiga inkomsten för året ingående ersättning

för maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,

som den skattskyldige åtnjutit på grund av statligt förfogande, eldsvåda

eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning.

Ifrågavarande investeringsfonder må tagas i anspråk under en sexårsperiod

för nedskrivning å varulager, respektive för avskrivning å inventarier.

Om medel, som avsatts till investeringsfond, icke tagits i anspråk i enlighet

med fondens ändamål senast under det beskattningsår, för vilket

taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det då avdrag för avsättningen

skett, skall beloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt av rörelse

för nämnda beskattningsår. Till beloppet skall därvid läggas ränta, beräknad

efter tre procent om året.

Om skattskyldig tagit investeringsfond i anspråk för annat ändamål än

det, som avses med fonden, eller om skattskyldig trätt i likvidation, skola

till fonden avsatta medel likaledes återföras till beskattning. Å det återförda

beloppet skall utgå ränta efter tre procent eller, vid likvidation, efter

två procent.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

3

F örslag

till

förordning med provisoriska bestämmelser om investeringsfond

för ersättande av normallager, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomstskatt under de beskattningsår, för vilka

taxering verkställes åren 1948—1950, äger skattskyldig njuta avdrag i enlighet

med bestämmelserna i denna förordning för belopp, som av årsvinsten

avsättes till investeringsfond för ersättande av normallager och till

särskild investeringsfond för ersättande av förlorade inventarier.

2 §•

Avdrag enligt 1 § må för visst beskattningsår icke överstiga

a) i fråga om investeringsfond för ersättande av normallager:

ett belopp, motsvarande minskning av dold reserv i varulager i samband

med lagerminskning från utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

skedde år 1947, till utgången av det beskattningsår varom fråga är;

b) i fråga om särskild investeringsfond för ersättande av förlorade inventarier

:

ett belopp, motsvarande sådan i den skattepliktiga inkomsten för beskattningsåret

ingående ersättning för maskiner eller andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier, som den skattskyldige åtnjutit på grund

av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges

åtgöranden oberoende anledning.

Beträffande fond varom under a) förmäles skall dock iakttagas att —

med undantag för de fall där lagerminskningen förorsakats av statligt förfogande,

eldsvåda eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden

oberoende anledning — avdrag icke må ske med större belopp än

sjuttio procent av anskaffningskostnaden vid utgången av det beskattningsår,

för vilket taxering skedde år 1947, för det efter nämnda tidpunkt avgångna

lagret. Vidare skall beträffande under a) angiven fond iakttagas

att, om den skattskyldige under tidigare beskattningsår åtnjutit avdrag

för avsättning till sådan fond. det avdrag, som enligt bestämmelserna ovan

i denna paragraf eljest skolat medgivas, skall minskas med tidigare åtnjutet

avdrag.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

3 §.

Investeringsfond må jämlikt denna förordning tagas i anspråk under

visst beskattningsår för ändamål, varom här nedan sägs:

investeringsfond för ersättande av normallager: för nedskrivning å råvaror

samt hel- och halvfabrikat med högst ett belopp motsvarande kostnaderna

under beskattningsåret för tillverkning eller anskaffning av dylika

tillgångar, i den mån tillverkningen eller anskaffningen innefattar lagerökning

under året; samt

särskild investeringsfond för ersättande av förlorade inventarier: för avskrivning

å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,

som anskaffats under beskattningsåret.

4 §.

För beskattningsår, under vilket medel avsatta till investeringsfond tagits

i anspråk jämlikt denna förordning, må vid taxeringen avdrag för i 3 § avsedd

nedskrivning å varulager eller avskrivning ä inventarier med belopp

svarande mot fondens minskning ej ske, men skall så anses, som om den

ifrågavarande tillgången i beskattningsavseende nedskrivits eller avskrivits

med det i anspråk tagna beloppet.

5 §•

Hava till investeringsfond avsatta medel icke tagits i anspråk senast under

det beskattningsår, för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret

efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum, skola medlen upptagas såsom

skattepliktig intäkt av rörelse för nämnda beskattningsår. Till beloppet

skall därvid läggas ränta, beräknad efter tre procent om året för det antal

taxeringsår som förflutit efter det, då avdraget för avsättningen skett, till

och med det då beloppet taxeras.

Vid den taxering, då återföring till beskattning sker, må varken nettointäkten

eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten av den

förvärvskälla, varom fråga är, upptagas lägre än den till beskattning återförda

fondavsättningen jämte ränta.

6 §.

Har skattskyldig tagit investeringsfond i anspråk i annan ordning än i

3 § sägs eller har skattskyldig trätt i likvidation, skola till fonden avsatta

medel återföras till beskattning för det beskattningsår, varunder fonden tagits

i anspråk eller beslutet om likvidationen fattats. Till beloppet skall därvid

läggas ränta enligt i 5 § angivna grunder, dock att i fall av likvidation

räntan skall beräknas efter endast två procent.

Vid återföring av medel till beskattning enligt första stycket skall vad i

5 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

7 §•

Vid tillämpning av denna förordning skola tidigare till investeringsfond

avsatta medel anses hava tagits i anspråk före senare avsättningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

8 §•

Har taxeringsnämnd påfört taxering enligt 5 eller 6 §, skall taxeringsnämndens

ordförande i förekommande fall lämna taxeringsnämndsordförandena

i de övriga taxeringsdistrikt, där taxering bör äga rum, erforderliga

meddelanden till ledning vid taxeringen inom dessa distrikt.

9 §•

Skattskyldig, som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna förordning,

är pliktig att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen

ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill dess de

avsatta medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt formulär, som fastställes

av Kungl. Maj :t, rörande avsättning av medel till fonden samt fondens

användning och avveckling.

10 §.

För tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas

av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) Vad i förordningen sägs om statlig inkomstskatt skall, såvitt angår

taxering år 1948, avse statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

2) Har skattskyldig under något av de beskattningsår, för vilka taxering

verkställts åren 1942—1947, njutit avdrag för avsättning till investeringsfond

för ersättande av förkrigslager, skall det belopp, varmed avdrag för

avsättning till investeringsfond för ersättande av normallager enligt 2 § må

ske, minskas med det belopp, för vilket avdrag sålunda tidigare åtnjutits;

dock att sådan minskning icke skall äga rum i den mån sistnämnda belopp

tagits i anspråk i enlighet med fondens ändamål eller efterbeskattats.

3) Har avsättning av medel till investeringsfond enligt denna förordning

icke skett i balansräkningen för det beskattningsår, för vilket taxering verkställes

år 1948, må såsom fondavsättning godkännas förklaring av den

skattskyldige, att i räkenskaperna för det på ifrågavarande beskattningsår

följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras av vinstmedel

för beskattningsåret, vilka kunnat disponeras för det ändamål, vartill fonden

jämlikt 3 § må tagas i anspråk. Förklaring som nu sagts jämte uppgift

enligt 9 § må avgivas till taxeringsnämnd, innan denna fattat, beslut rörande

taxeringen, eller till prövningsnämnd i samband med besvär inom den i

119 § taxeringsförordningen angivna tiden.

Anvisningar till 2 §.

1. Minskning av dold reserv i varulager från utgången av det beskattningsår,

för vilket taxering skedde år 1947, till utgången av det beskattningsår,

varom fråga är, beräknas på följande sätt:

a) Med dold reserv i varulager vid utgången av det beskattningsår, för

vilket taxering skedde år 1947, förstås det belopp varmed lagrets verkliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

värde vid nämnda tidpunkt visas hava överstigit dess bokförda värde vid

samma tidpunkt. Det verkliga värdet av lagertillgång vid nämnda tidpunkt

bestämmes till kostnaden för att då anskaffa tillgångar av ifrågavarande

slag.

b) Dold reserv i varulager vid utgången av det beskattningsår, varom

fråga är, beräknas till det belopp, varmed lagret då var nedskrivet under

det belopp som det skulle hava kostat att anskaffa detsamma vid utgången

av det beskattningsår, för vilket taxering skedde år 1947.

c) Minskning av dold reserv i varulager under ifrågavarande tidsperiod

utgör det belopp, varmed den under a) angivna dolda reserven överstiger

den under b) angivna dolda reserven.

2. Exempel på tillämpning av bestämmelserna rörande avdrag för avsättning

till investeringsfond för ersättande av normallager:

Lagret 31/i2 1946.

Anskaffningskostnad

S,/12

1946 ...... 100 000 kr.

Bokfört värde 60 000 »

Dold reserv.. 40 000 kr.

Lagret 81

Anskaffningskostnad

S)/12

1947 ...... 90 000 kr.

Bokfört värde 55 000 »

Dold reserv enligt 1946 å

''12 1947.

Värdet enligt

priser S1/i2

1946 ...... SO 000 kr

Bokfört värde 55 000 »

rs priser ..... 25 000 kr

Lagerminskningen antages icke hava förorsakats av statligt förfogande,

eldsvåda eller därmed jämställd anledning.

Avdrag för avsättning till investeringsfond för ersättande av normallager

får enligt huvudregeln i 2 § första stycket a) ske med belopp, motsvarande

minskningen av den dolda reserven från den 31 december 1946 till den

31 december 1947 vid värdering enligt 1946 års priser, d. v. s. med 40 000 —

25 000 = 15 000 kr.

Eftersom 70 procent av anskaffningskostnaden den 31 december 1946

för det avgångna lagret (= lagerminskningen), 20 000 kr., utgör 14 000 kr.,

får dock på grund av bestämmelsen i 2 § andra stycket avdraget icke överstiga

sistnämnda belopp 14 000 kr.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 204.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 2 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om rått att

vid taxering åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för ersättande

av normallager, m. m. samt anför därvid.

Vissa äldre bestämmelser rörande investeringsfonder.

Bestämmelser rörande investeringsfond för ersättande av förkrigslager

innehållas i förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) om rätt att vid taxering

till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond, vilken förordning

i vissa delar ändrats genom förordningen den 9 juni 1944, nr 279. I 1942

års förordning upptagas jämväl bestämmelser om s. k. eldsvådefonder, d. v. s.

fonder för inventarier och varulager, upplagda i anledning av att inventarier

förstörts genom eldsvåda eller av därmed jämförlig anledning eller

blivit föremål för statligt förfogande.

1942 års lagstiftning om investeringsfonder avsåg främst att bereda möjlighet

till uppskov viss tid med vidtagandet av sådana dispositioner, som i

övrigt kunde vara tveksamma men som med hänsyn till skatteeffekten likväl

kunde anses böra vidtagas omedelbart. Vad särskilt angår bestämmelserna

om investeringsfond för ersättande av förkrigslager tillkommo dessa

för att bereda lindring i den beskattning, som skulle bliva en följd av att

vinst vid av kristiden orsakad minskad lagerhållning framträdde, samt för

att undanröja de olägenheter, som eljest skulle tölja av att företagen för

att undgå sådan beskattning köpte varor i konstlad omfattning under en

period av varuknapphet.

Enligt nyssnämnda bestämmelser ägde skattskyldig vid beräkning av

nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen samt förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt under de beskattningsår, för vilka

taxering verkställdes åren 1942—1947, åtnjuta avdrag för belopp, som av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

årsvinsten avsattes till investeringsfond för ersättande av förkrigslager. Den

avdragsgilla avsättningen till sådan fond fick ej överstiga ett belopp, motsvarande

minskning av dold reserv i varulager i samband med lagerminskning

från utgången av det beskattningsår, som gick till ända närmast före

den 1 september 1939, till utgången av det beskattningsår taxeringen avsåg,

med tillägg av 20 procent av den beräknade anskaffningskostnaden vid förstnämnda

tidpunkt för det därefter avgångna lagret, eller, om trots lagerminskningen

den dolda reserven mellan de angivna tidpunkterna ej ändrats

eller ock ökats, ett belopp motsvarande 20 procent av nämnda anskaffningskostnad

med avdrag i förekommande fall av reservökningen. Dock

fick i förra fallet avdrag för fondavsättning ej ske med större belopp än

80 procent av nämnda anskaffningskostnad och skulle i båda fallen vid

avsättningen avräknas belopp, för vilket liknande avdrag för fondavsättning

åtnjutits under föregående beskattningsår. Om lagerminskningen förorsakats

av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig, av den

skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning, skulle — såvitt angick det

sålunda avgångna lagret — det belopp som i förenämnda fall skulle beräknas

till 20 procent av anskaffningskostnaden vid utgången av det beskattningsår,

som gick till ända närmast före den 1 september 1939, i stället beräknas

till skillnaden mellan kostnaden för att anskaffa ett mot lagerminskningen

svarande lager vid utgången av det beskattningsår taxeringen avsåg

och sagda anskaffningskostnad. Beträffande sådan lagerminskning skulle

den angivna begränsningen av avdraget till 80 procent av sistnämnda kostnad

icke äga tillämpning.

Fond för ersättande av förkrigslager må — i den mån tillverkningen

eller anskaffningen innefattar lagerökning under beskattningsåret — under

detta år tagas i anspråk för nedskrivning å råvaror samt hel- och halvfabrikat

med högst ett belopp, motsvarande kostnaden för tillverkning eller

anskaffning av dylika tillgångar under samma beskattningsår; därvid skall

iakttagas att tillgång, som av den skattskyldige förvärvats från annan rörelseidkare,

vilken är med den skattskyldige förbunden i väsentlig ekonomisk

intressegemenskap, må medräknas endast om tillgången tillverkats

under beskattningsåret.

För beskattningsår, under vilket medel avsatta till investeringsfond enligt

vederbörlig balansräkning tagits i anspråk, må vid taxeringen avdrag

för nedskrivning å varulager med belopp svarande mot fondens minskning

ej ske, men skall den ifrågavarande tillgången anses i beskattningsavseende

åsatt ett värde så bestämt som om för sagda år dylikt avdrag medgivits.

Investeringsfond för ersättande av förkrigslager må enligt den skattskyldiges

bestämmande tagas i anspråk för fondens ändamål vilket år som

helst, dock senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker under

sjätte taxeringsåret efter det då avdraget för avsättningen skett. Hava fondmedlen

icke tagits i anspråk i enlighet med fondens ändamål senast inom

tid som nyss sagts, skall den skattskyldige efterbeskattas för vad som avsatts

utan att därefter hava tagits i anspråk för det avsedda ändamålet. Där
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

vid skall iakttagas, att tidigare avsatta medel anses hava tagits i anspråk

före senare avsatta medel. Vid sådan efterbeskattning skola såväl statliga

som på grund av taxering till kommunal inkomstskatt utgående utskylder

av vederbörande beskattningsnämnd påföras den skattskyldige med belopp,

som vid debitering för det beskattningsår, avsättningen avsett, skulle tillkommit

för den inkomst, som efterbeskattas, jämte ränta för sex år efter

tre procent om året. Har skattskyldig tagit fond i anspråk i annan ordning

än i författningen sägs eller beslutat likvidera, skall efterbeskattning omedelbart

äga rum, därvid ränta beräknas efter tre procent om året för så

många hela år som antalet av de taxeringsår, som förflutit efter det då

avdraget för avsättningen skett, till och med det då efterbeskattningen sker.

För efterbeskattningen skola taxeringsförordningens bestämmelser rörande

eftertaxering äga motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, som verkställt fondavsättning, är pliktig att vid självdeklaration

för det beskattningsår, då avsättningen ägt rum, ävensom för varje

påföljande beskattningsår, intill dess de avsatta medlen avförts ur fonden,

foga uppgift enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär rörande avsättning

av medel till fonden samt fondens användning och avveckling. För beskattningsår,

under vilket fond tagits i anspråk, skall tillika företes utredning

att för ianspråktagandet stadgade villkor äro uppfyllda.

Vad härefter angår de s. k. eldsvådefonderna gäller enligt 1942 och 1944

års förordningar följande.

Om skattskyldig under något av de beskattningsår, för vilka taxering

verkställts åren 1944—1947, på grund av statligt förfogande, eldsvåda eller

därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning

åtnjutit ersättning för maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier, fick avdrag för avsättning till investeringsfond för inventarier

och varulager ske med högst det belopp, varmed ersättningen ingick i den

skattepliktiga inkomsten för ifrågavarande år.

Sålunda bildad fond må under visst beskattningsår tagas i anspråk för

avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier

ävensom nedskrivning å råvaror samt hel- och halvfabrikat med högst

ett belopp motsvarande kostnaden för tillverkning eller anskaffning av dylika

tillgångar under samma beskattningsår; därvid skall iakttagas att tillgång,

som av den skattskyldige förvärvats från annan rörelseidkare, vilken

är med den skattskyldige förbunden i väsentlig ekonomisk intressegemenskap,

må medräknas endast om tillgången tillverkats under beskattningsåret.

I fråga om eldsvådefond äger i övrigt vad förut sagts om investeringsfond

för ersättande av förkrigslager motsvarande tillämpning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

1947 års förordning om investeringsfonder.

Genom förordningen den 2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder har

tillskapats en permanent lagstiftning angående avsättning till sådana fonder.

Vid taxering avdragsgill avsättning må enligt förordningen ske bl. a.

till investeringsfond för inventarier samt till investeringsfond för varulager.

Den nya lagstiftningen tillkom uteslutande i syfte att befordra konjunkturutjämningen.

Företagare skall sålunda under en högkonjunktur

med god sysselsättning och goda vinster medgivas frihet från beskattning

för den del av vinsten, som avsättes bl. a. för anskaffande av inventarier

eller varor under en tid av fallande konjunktur med hotande arbetslöshet.

Bestämmelser om investeringsfond för ersättande av förkrigslager medtogos

icke i 1947 års förordning. Anledningen härtill var — enligt uttalande

i propositionen (86/1947) med förslag till ifrågavarande förordning — att

man räknade med att det onormala försörjningsläget inom en icke alltför

avlägsen framtid komme att efterträdas av mera normala förhållanden.

Skulle i en framtid försörj ningsläget åter bliva av krisartad beskaffenhet,

borde i anledning härav påkallade åtgärder först då vidtagas. Åtgärder för

bekämpande av speciella krisförhållanden borde nämligen icke hava plats

i en för mera normala förhållanden avsedd lagstiftning.

Ej heller bestämmelser om s. k. eldsvådefond upptogos i 1947 års förordning.

Enligt vad som uttalades i förenämnda proposition var anledningen

härtill, att dylika bestämmelser icke ansågos vara av den beskaffenhet,

att de borde inflyta i den permanenta, av konjunktursynpunkter motiverade

lagstiftningen. Behov av särskilda bestämmelser för undanröjande av

obilliga verkningar av beskattningsbestämmelserna uti ifrågavarande fall

förelåge otvivelaktigt, även om detta behov kunde antagas bliva mindre

framträdande vid en återgång till mera normala försörjningsförhållanden.

Då detta behov av reglerande bestämmelser för fall av eldsvåda och därmed

jämförliga händelser emellertid torde kunna förväntas få sin lösning

i annat sammanhang, upptogos icke bestämmelser om eldsvådefonder i 1947

års förordning.

Av bestämmelserna i 1947 års förordning, i vad de hava avseende å investeringsfonder

för inventarier respektive varulager, må följande här återgivas.

Svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening äger vid beräkning av

nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för belopp, som av

årsvinsten avsättes till fonder av nyssnämnda slag. Den avdragsgilla avsättningen

må, oavsett om avsättning sker till en eller flera fonder, för visst

beskattningsår icke överstiga tjugu procent av årsvinsten, överstiger årsvinsten

för beskattningsåret medeltalet av motsvarande vinster för de två

näst föregående beskattningsåren, må emellertid avdraget ökas med hälften

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

av det överskjutande beloppet, dock högst med femton procent av vinsten

under förstnämnda beskattningsår.

Avsättningar till investeringsfond skola stå under tillsyn av statens arbetsmarknadskommission

(numera arbetsmarknadsstyrelsen).

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, arbetsmarknadskommissionen

äger besluta att investeringsfond under visst eller vissa beskattningsår

och under villkor i övrigt, som läget å arbetsmarknaden påkallar,

skall eller må tagas i anspråk för sitt ändamål.

I fråga om de ändamål, för vilka fondmedel må tagas i anspråk, överensstämmer

1947 års förordning i huvudsak med bestämmelserna i 1942 års

förordning.

Har investeringsfond, som enligt meddelat beslut skolat tagas i anspråk

för sitt ändamål, icke tagits i anspråk i enlighet med beslutet, äger arbetsmarknadskommissionen

föreskriva, att fondavsättning helt eller delvis skall

återföras till beskattning.

Om skattskyldig tagit investeringsfond i anspråk utan tillstånd eller om

arbetsmarknadskommissionen beslutat fondavsättnings återförande till beskattning,

skall beloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt av rörelse för

det beskattningsår, varunder ianspråktagandet skett eller enligt meddelad

föreskrift skolat ske. Till beloppet skall därvid läggas ränta, beräknad efter

tre procent om året för det antal taxeringsår, som förflutit efter det, då

avdraget för avsättningen skett, till och med det då beloppet taxeras.

Hava till investeringsfond avsatta medel, i annat fall än nyss sagts, icke tagits

i anspråk senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker under

tionde taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum, skola

medlen detta taxeringsår återföras till beskattning. Kungl. Maj :t äger, om

därtill finnas skäl, föreskriva att den tid, inom vilken återföring till beskattning

skall ske, skall utsträckas med högst fem år. Där de avsatta medlen ej

fått av den skattskyldige tagas i anspråk under något år efter avsättningen,

skall ränta beräknas efter allenast två procent. Har skattskyldig trätt i likvidation,

skall investeringsfond återföras till beskattning för det beskattningsår,

varunder beslutet om likvidationen fattats. Till beloppet skall därvid

läggas ränta efter två procent om året.

Skattskyldig som gjort avsättning till fond enligt 1947 års förordning är

— i likhet med skattskyldig som avsatt medel till fond enligt 1942 års förordning

— pliktig att vid självdeklaration foga särskild uppgift rörande fonden.

1947 års förordning trädde i kraft den 15 maj 1947 och ägde tillämpning

jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd

i första instans verkställdes under år 1947. 1 samband med

förordningens ikraftträdande upphörde, med vissa undantag, 1942 års förordning

att gälla. Till nämnda undantag höra bestämmelserna om investeringsfond

för ersättande av förkrigslager och om eldsvådefond, såvitt angår

till dessa fonder avsatta medel.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

Framställning från Sveriges industriförbund m. fl.

I skrivelse den 27 november 1947 hava Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund hemställt, dels att rätten

att vid taxering erhålla avdrag för avsättning till investeringsfond för ersättande

av förkrigslager måtte utsträckas att gälla ytterligare under viss lid,

förslagsvis tre år, eller sålunda under de beskattningsår, för vilka taxering

verkställes åren 1948—1950, dels ock att bestämmelserna om rätt till avdrag

vid taxering för avsättning till s. k. eldsvådefond alltjämt måtte få gälla.

Till stöd för framställningen i den förra delen har anförts, att 1942 års

lagstiftning angående investeringsfonder för ersättande av förkrigslager föranletts

av den under krigsåren rådande varubristen. Under remissbehandlingen

av det förslag, som legat till grund för Kungl. Maj :ts proposition nr

284 till 1942 års riksdag med förslag till förordning i ämnet, uttalades

bl. a., att varje rörelse — vare sig den avsåge produktion eller handel —

krävde att en viss efter rörelsens omfattning lämpad kvantitet varor ständigt

hölles i lager. För rörelsens normala bedrivande vore ett dylikt lager

en lika nödvändig konstant investering som fabriksfastigheter, maskiner

och inventarier. På grund av varubristen hade det emellertid visat sig i allt

större utsträckning omöjligt för företagen att vidmakthålla en varukvantitet,

motsvarande rörelsens normala krav. Redan härigenom påverkades förutsättningarna

för näringsverksamheten i ogynnsam riktning, men dessa

olägenheter kunde övervinnas så snart varor åter funnes att köpa, förutsatt

att det genom lagerkonsumtionen lösgjorda kapitalet då alltjämt funnes

i behåll att användas för nya varuinköp och prisnivån icke nått sådan höjd,

att den förhindrade varuinköp i erforderlig omfattning. Bruste en av dessa

förutsättningar, exempelvis därför att det lösgjorda kapitalet hade drabbats

av hård beskattning och därigenom väsentligt reducerats, kunde detta i

förening med en fortgående prisstegring i många fall leda till oöverkomliga

svårigheter för återförande av driften i normal omfattning vid den tidpunkt,

då förutsättningar i övrigt förelåge härför. Enligt vad som jämväl framginge

av nämnda proposition nödgades, många skattskyldiga, för att bevara

det för lagerhållningen nödvändiga kapitalet, att förvärva varulager som

de under andra förhållanden icke skulle anskaffat, med den påföljd att på

denna rent konstlade väg efterfrågan på varor stege och betydelsen av de

faktorer, som bidroge till prisstegring, ökades.

Vidare har i förevarande skrivelse anförts, att på grund av den rådande

varuknappheten i världen varuanskaffningen även efter krigshandlingarnas

upphörande varit förenad med betydande svårigheter. De hårda restriktioner,

importen för närvarande vore och sannolikt för avsevärd tid framåt komme

att vara underkastad, i förening med strävandena att i största möjliga utsträckning

inrikta den svenska produktionen på export, måste befaras i allt

högre grad omöjliggöra lagrens vidmakthållande i den utsträckning, som

krävdes för rörelsens normala bedrivande. De skäl, som år 1942 föranledde

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 204.

13

införandet av förut berörda bestämmelser och år 1944 förlängning av lagstiftningens

giltighetstid, gällde utan tvivel alltjämt med oförminskad

styrka. — 1942 års bestämmelser om investeringsfond för ersättande av förkrigslager

byggde på antagandet att den avgångna lagerkvantiteten skulle

kunna återköpas för ett pris, motsvarande 120 procent av förkrigspriset.

I enlighet härmed ägde skattskyldig vid beräkningen av den avsättning, som

finge göras till sådan fond, till anskaffningskostnaden enligt förkrigspris för

det avgångna lagret lägga 20 procent av nämnda kostnad. Med hänsyn till

numera vunna erfarenheter om efterkrigsprisnivån och till att denna i lagstiftningen

rörande avvecklingen av krigskonjunkturskatten fastställts till

140 procent av förkrigspriset, borde ifrågavarande procentsats höjas från

20 till 40.

Till stöd för framställningen i den senare delen har i skrivelsen anförts, att

ingenting inträffat, som gjort behovet av särskilda bestämmelser rörande

eldsvådefonder mindre trängande än vad hittills varit fallet. De inadvertenser

i skattelagstiftningen, som nödvändiggjort förevarande bestämmelser,

hade ännu icke blivit avhjälpta.

I skrivelsen anföres vidare:

Att trängande behov av särskilda tillfälliga bestämmelser rörande investeringsfonder

föreligger trots att förordningen den 2 maj 1947 om investeringsfonder

(nr 174), innefattande den permanenta lagstiftningen i ämnet,

antagits så nyligen som vid innevarande års riksdag, har uteslutande sin

grund i att de krisartade förhållanden, som under krigsåren föranledde tillfälliga

lagstiftningsåtgärder, tyvärr blivit bestående och måhända t. o. m.

förvärrats samt, såvitt de s. k. eldskadefonderna angår, i vissa ännu ej avhjälpta

brister i skattelagstiftningen. Den permanenta lagstiftningen om investeringsfonder

innehåller, på sätt bevillningsutskottet i sitt betänkande

nr 26 till 1947 års riksdag anför, allenast bestämmelser om fonder med konjunktur

ut jämnande syfte, medan ur den tidigare lagstiftningen uteslutits de

bestämmelser som »voro avsedda att gälla endast så länge de krisartade

förhållandena varade». Vissa uttalanden i betänkandet giva ock vid handen,

att utskottet ingalunda varit främmande för att särskilda förhållanden

kunde nödvändiggöra att »åtgärder vidtagas i annan ordning» än genom bestämmelser

i den permanenta lagstiftningen.

Slutligen anföres i skrivelsen, att de ifrågavarande bestämmelserna om

investeringsfond för ersättande av förkrigslager och eldsvådefond lämpligen

syntes böra intagas i en särskild tillfällig förordning. Med hänsyn till angelägenheten

av att avdrag för avsättning till de ifrågavarande fonderna skulle

kunna medgivas redan vid 1948 års taxering borde föreskrivas, att beträffande

beskattningsår, för vilket taxering verkställdes nämnda år, såsom

avsättning till fond av förevarande slag måtte godkännas förklaring av den

skattskyldige, att i räkenskaperna för det på ifrågavarande beskattningsår

följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skulle göras av vinstmedel

för beskattningsåret, vilka kunnat disponeras för det ändamål, varför

fonden finge tagas i anspråk.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Yttranden.

Över näringsorganisationernas framställning hava efter remiss yttranden

avgivits av kammarrätten, statskontoret, fullmäktige i riksbanken, kommer

skollegium (med överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare,

med undantag av Skånes handelskammare, samt från kooperativa

förbundet), överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,

Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands

län samt taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

I samtliga yttranden tillstyrkes framställningen i princip eller lämnas i

vart fall utan erinran.

I fråga om behovet av särskilda b es tämmelser rörande

investeringsfond för ersättande av förkrigslager

anföra fullmäktige i riksbanken, att de skäl som föranledde krigsårens lagstiftning

om avdrag för ersättande av förkrigslager torde komma att vara

mer eller mindre för handen även under de närmaste åren. Den ekonomiska

utvecklingen, och då framför allt den skärpta importregleringen, komme

med all sannolikhet att leda till en viss lagerförtäring. En måttlig lageravveckling

framstode för övrigt i nuvarande situation som direkt önskvärd

och borde enligt fullmäktiges mening stödjas. Utifrån de synpunkter fullmäktige

hade att företräda ville de därför, utan att ingå på frågans skattetekniska

sida, icke ställa sig avvisande till det väckta förslaget att förläna

fortsatt giltighet åt berörda bestämmelser om investeringsfond för ersättande

av förkrigslager. Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare anför,

att det visserligen kunde förhålla sig så, att åtskilliga företag vid årsskiftet

1947—1948 under inflytande av den stora import, som ägde rum 1946_

1947, fyllt sina lager upp till förkrigsnivå. Men å andra sidan måste man

räkna med att dessa lager med den begränsade import, som komme att

kunna äga rum under 1948, snabbt komme att ånyo nedgå under normal

storlek. Bestämmelser om avdrag för avsättning till investeringsfond för ersättande

av förkrigslager bleve för dessa företag aktuella senast i bokslutet

för år 1948. För andra företag rådde redan nu brist eller minskad tillgång

på vissa varor. Det vore allmänt känt, att vissa varor icke efter kriget

återkommit i en omfattning motsvarande efterfrågan. För ytterligare andra

företag hade genom en forcerad export lagren av färdiga varor nedgått under

det normala. För dylika företag vore bestämmelser i föreslaget hänseende

redan nu av stor betydelse.

Kooperativa förbundet yttrar:

Visserligen har importspärren ännu icke mera allmänt börjat visa sin

verkan, men det är ställt utom allt tvivel att varubrist redan visat sig inom

olika områden och att den under innevarande år kan väntas bli en vanlig

företeelse, särskilt inom företag, som direkt eller indirekt påverkas av varuhandeln

med utlandet. Det är antagligt att dylika företag, som se sig sakna

möjlighet att bibehålla lagerreserverna av brist på nedskrivningsobjekt,

skola söka skydda sig genom att förvärva varulager, som de eljest icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kunql. Maj:ts proposition nr 204.

skulle anskaffat. En sådan konstlad efterfrågan på varor förekom ej sällan

under krigsåren och måste i sin mån ha bidragit till prisstegringen. Om

däremot möjlighet beredes att kompensera varuminskningen genom skattefri

fondering, kan man antaga att detta skall motväga vissa av de olägenheter

som äro förbundna med varubristen.

Kommerskollegium framhåller, att den nu rådande varuknappheten samt

den minskade lagerhållningen, vilka föranleddes av gällande importrestriktioner,

i samma mån som den tidigare avspärrningstidens varuknapphet och

minskade lagerhållning torde motivera en lagstiftning av förevarande art.

Kollegium ville sålunda, i likhet med de organisationer som yttrat sig till

kollegium, förorda en fortsatt lagstiftning i ämnet; icke minst med hänsyn

till de allmänna strävandena att motverka inflationstendenserna, bl. a. genom

begränsning av investeringarna, torde en fortsatt lagstiftning på förevarande

område få anses välgrundad.

Kommerskollegium framhåller vidare, att bristen på uppgifter rörande

lagerhållningen inom landet medförde svårigheter att bedöma i vad mån

den lagerminskning, som föranleddes av krigsårens avspärrning, fortfarande

gjorde sig gällande.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför:

Inom Blekinge län ha rörelseidkarna i relativt liten utsträckning begagnat

sig av möjligheten att verkställa avsättning till investeringsfonder för

ersättande av förkrigslager. Bedömes frågan om behovet av ifrågavarande

investeringsfonder endast med stöd av länsstyrelsens erfarenhet om gjorda

fondavsättningar skulle slutsatsen bli att någon vinning av betydelse för

näringslivet genom bifall till näringsorganisationernas framställning skulle

erhållas, endast om man har anledning räkna med att varubristen blir ännu

mer kännbar under de närmast kommande åren än den varit under krigstiden.

Det synes emellertid ej vara uteslutet att åtminstone inom vissa

branscher svårigheter kunna uppstå att vidmakthålla hittills förefintliga

lager. Åskilliga företag, som under krigstiden fått vidkännas lagerminskning,

torde också av skilda orsaker icke ha begagnat sig av möjligheterna

till sådan fondavsättning, varom här är fråga, för ersättande av avgångna

förkrigslager. På grund härav vill länsstyrelsen för sin del tillstyrka det

framlagda förslaget om bibehållande av härutinnan tidigare förefintlig rätt

för viss kortare tid, dock högst 3 år.

Länsstyrelsen i Örebro län yttrar:

I Örebro län torde förutom aktiebolagen endast finnas tre skattskyldiga,

som begagnat sig av möjligheterna till avsättning till investeringsfond för

ersättande av förkrigslager, varför det kan ifrågasättas om något större

behov föreligger att utsträcka tiden för dessa bestämmelsers giltighet. Tänkbart

är dock, att de skattskyldiga i stor utsträckning icke ägt kännedom

om förefintligheten av bestämmelserna rörande avsättning till sådana fonder

eller också funnit dessa bestämmelser så invecklade att de avhållit sig

från den utväg till anstånd med beskattningen av sådana avsättningar, som

genom dessa bestämmelser stått dem till buds.

Såvitt länsstyrelsen kan bedöma torde näringsidkarna i ganska stor utsträckning

hava varit i stånd att ersätta sina lager under åren 1946 och

1947, varför någon större lagerminskning i förhållande till förkrigslagren

i allmänhet icke torde hava förekommit. Det finnes dock anledning antaga,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

att lagerminskningar komma att bliva vanligare under innevarande år och

flera år framåt samt att därför större behov än tidigare föreligger för avsättning

till sådana investeringsfonder, varom här är fråga.

I några yttranden förordas andra normer för beräkning av

avsättningarnas storlek än dem näringsorganisationerna föreslagit.

Sålunda uttalar Smålands och Blekinge handelskammare att, därest

ett enhetligt procenttal motsvarande prisstegringen skulle fastställas för

alla skattskyldiga, detta under inga omständigheter borde sättas lägre än

till 40 procent. Därest förfarandet skulle kunna fylla sitt ändamål, torde

för närvarande ett tillägg av 50 procent närmare motsvara verkliga förhållandena.

Möjligen skulle man kunna överväga att för sådan skattskyldig,

som kunde visa att prisstegringen i fråga om hans lager vore högre än 40

respektive 50 procent, tillämpa en procentsats, som motsvarade den faktiska

prisstegringen.

Kooperativa förbundet förordar att i stället för de enhetliga normer, som

enligt 1942 års lagstiftning gällde för beräkning av avsättningens storlek,

mera elastiska regler infördes, vilka kunde följa prisstegringen inom olika

branscher.

Kommerskollegium anser att, om 1938 fortfarande skulle tjäna som basår

för bedömande av huruvida lagerminskning ägt rum, en höjning av den

tidigare gällande procentsatsen måste få anses synnerligen välgrundad med

hänsyn till den prisstegring, som ägt rum. Det skulle givetvis vara sakligt

mest tilltalande med mera elastiska regler på området; med hänsyn till de

praktiska svårigheterna att utforma sådana regler syntes det emellertid

lämpligast att bibehålla den schablonmässiga regeln.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Vidkommande reglerna för beräkning av den avdragsgilla fondavsättningens

storlek torde sannolikt, såsom de förslagsställande organisationerna

påpekat, efterkrigsprisnivån icke väntas understiga 140 procent av förkrigsprisnivån.

Emellertid bör man hålla i minnet att den lagerminskning,

som kan komma att inträffa under de närmaste åren, drabbar varor som

anskaffats icke till förkrigspris utan till ett i de flesta fall betydligt högre

pris. Den vinst, som uppstått genom den fortsatta lagerminskningen och

som genom fondavsättningen skulle undantagas från omedelbar beskattning,

synes därför riktigast böra beräknas till skillnaden mellan det avgångna

lagrets inköpspris och dess beräknade återköpspris. Endast i den

mån denna differens kan anses överstiga 20 procent av förkrigspriset, torde

en ändring av gällande regler för fondavsättningens storlek böra ifrågakomma.

Jämväl synes i detta sammanhang böra "beaktas de ökade avsättningsmöjligheterna

till investeringsfond för lagervaror som tillkommit enligt

1947 års författning.

Fullmäktige i riksbanken uttala att i brist på underlag för en hållbar

uppskattning av den framtida prisnivån det syntes befogat att låta frågan

om en revidering av det tidigare gällande procenttalet anstå tills vidare.

Frågan om vilket år som bör tjäna som utgångspunkt

för bedömande huruvida lagerminskning ägt rum be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204. 17

röres i ett par yttranden. Sålunda anför Smålands och Blekinge handelskammare:
En

betydande brist i den tidigare lagstiftningen har varit att efter år

1938 startade företag icke haft någon som helst möjlighet till avsättning av

detta slag, trots att även dessa företag i stor utsträckning haft behov att

uppehålla normallagret. Varubristen satte icke kännbart in förrän i mitten

av kriget. Det synes därför befogat att för dessa i stället utgå från ett senare

år till exempel 1941. Beträffande många äldre företag gäller att dessa

intill 1942 företedde en fullt normal utveckling, varför man måste räkna

med att 1938 års lagerhållning icke längre motsvarar normallagret utan

väsentligt understiger detta. Med hänsyn härtill kan man tänka sig att företagen

medgivas rätt att alternativt basera sina avsättningar på förhållandena

vid 1938 och 1941 års slut.

Kommerskollegium yttrar beträffande frågan om vilket år som hör väljas

som basår:

Att något så när exakt bedöma lagerhållningens storlek i dagens läge låter

sig icke göra. Oavsett hur härmed förhåller sig synes det emellertid

knappast längre naturligt att i förevarande hänseende anknyta till de förhållanden,

som rådde år 1939. Dessa förhållanden ligga så långt tillbaka i

tiden, att de icke längre äro ägnade att tjäna såsom måttstock för den nuvarande

lagerhållningens storlek. Den lagerminskning, som nu är aktuell,

torde i huvudsak kunna hänföras till rådande importrestriktioner, och det

synes därför knappast riktigt att i fråga om dess storlek eller i fråga om

prisnivån anknyta till förkrigsförhållandena. Kollegium finner det för sin

del naturligast, att 1946 års förhållanden läggas till grund i angivna hänseenden.

Enligt kollegii mening skulle det innebära ett obehörigt gynnande av de

äldre företagen på de nytillkomnas bekostnad att förbehålla avsättningsrätt

för sådana företag, som funnos redan år 1939, särskilt med hänsyn till

att den varuknapphet, som nu är aktuell, huvudsakligen torde kunna hänföras

till de nytillskapade importrestriktionerna. Jämväl ur denna synpunkt

synes det kollegium önskvärt, att 1946 väljes till basår i förevarande hänseende.

Beträffande behovet av särskilda bestämmelser rörande

elds våde fonder anför länsstyrelsen i Blekinge län, att det syntes

tveksamt om 1947 års förordning om investeringsfonder borde kompletteras

med dylika bestämmelser såvitt anginge avsättning till investeringsfonder

för inventarier och för varulager. Skulle en utredning giva vid handen

att behov av särskilda bestämmelser i förevarande avseende förefunnes, torde

det vara lämpligt att åt dessa gåves sådant innehåll aU taxeringsmyndigheterna

ägde att, då särskild anledning förelåge, godkänna avdrag för

avsättning till investeringsfonder för varulager och inventarier med större

belopp än som kunde medgivas enligt nu gällande bestämmelser.

Länsstyrelserna i Blekinge och Älvsborgs län ifrågasätta, huruvida icke bestämmelse

borde meddelas att ett belopp, motsvarande fondavsättningen eller

i varje fall den ä avsatt belopp belöpande skatten, borde insättas på

spärrat konto i riksbanken. Därigenom skulle förhindras att

ifrågavarande medel användes för att skapa större efterfrågan å investeringsobjekt.

‘2 llihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Å r 201

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

I fråga om tillsynen över investeringsfonderna anför

länsstyrelsen i Kopparbergs län:

Enligt 1947 års förordning om investeringsfonder skola dessa fonder stå

under tillsyn av statens arbetsmarknadskommission och få tagas i anspråk

endast under vissa förutsättningar. Även om eventuella föreskrifter om investeringsfonder

för ersättande av förkrigslager och om s. k. eldskadefonder

endast innefatta tillfälliga bestämmelser och utfärdas i särskild förordning,

torde dock vid utarbetandet av denna hänsyn böra tagas till de i 1947

års permanenta förordning om investeringsfonder lämnade föreskrifterna

om tillsyn av statlig myndighet. Anledningen till att investeringsfonderna

enligt 1947 års förordning ställts under tillsyn av statens arbetsmarknadskommission

är uppenbarligen det allmännas intresse av att dessa fonder

tagas i anspråk då läget å arbetsmarknaden så påfordrar. Det allmännas

intresse av investeringsfonder för ersättande av förkrigslager är emellertid

av annan karaktär, nämligen vikten av att dessa fonderade medel icke användas

för investering under nuvarande onormala förhållanden. Därest jämväl

sistnämnda fonder skulle ställas under statlig tillsyn synes denna därför

icke böra utövas av arbetsmarknadskommissionen utan av annan statlig

myndighet.

Beträffande den föreslagna lagstiftningens giltighetstid

ifrågasätter kommer skolleginm huruvida icke denna med hänsyn till de labila

konjunkturförhållandena och svårigheterna att ställa några prognoser

rörande den kommande utvecklingen borde begränsas att gälla i fråga om

de beskattningsår, för vilka taxering verkställdes åren 1948 och 1949.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det tveksamt om lagstiftningen bör

givas så lång giltighetstid som tre år.

I fråga om förslaget, att såsom avsättning till investeringsfond skall vid

1948 års taxering godkännas förklaring av skattskyldig att

avsättning skall ske i räkenskaperna för nämnda år,

yttrar länsstyrelsen i Kopparbergs län:

Näringsorganisationerna hava föreslagit att beträffande beskattningsår, för

vilket taxering verkställes år 1948, måtte såsom avsättning till fond av förevarande

slag godkännas viss förklaring av den skatt skyldige. Med stöd av

den erfarenhet länsstyrelsen vunnit av tidigare lämnade liknande föreskrifter

anser länsstyrelsen dylik förklaring ej tillfredsställande. Därest skattskyldig

icke hunnit vidtaga för fondavsättning erforderliga åtgärder under

den tid 1948 års taxeringsnämnder arbeta, synes han böra beredas rätt under

året hos länsprövningsnämnden styrka verkställd fondavsättning samt

yrka därav föranledd ändring i taxeringen.

Departementschefen.

1942 års lagstiftning om investeringsfonder för ersättande av förkrigslager

avsåg, såsom tidigare omnämnts, dels att bereda de skattskyldiga lindring

i den beskattning, som skulle bliva en följd av att ökade vinster redovisades

då lagren på grund av kristiden minskades, och dels att undanröja

de olägenheter, som eljest skulle föranledas av att företagen för att undgå

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204. 19

sådan beskattning under eu period av varuknapphet köpte varor i konstlad

omfattning.

De genom kriget minskade lagren synas under åren 1946 och 1947 i regel

åter hava nått normal storlek. Emellertid torde man böra räkna med

att lagren ånyo nedgått eller komma att nedgå på grund av den minskade

import och ökade export, som det rådande läget nödvändiggör. Det synes

därför finnas fog för den av näringsorganisationerna hävdade meningen, att

behov allt fortfarande föreligger av bestämmelser, som möjliggöra för en

skattskyldig att vid taxering erhålla avdrag i viss utsträckning för avsättning

till investeringsfond för ersättande av det avgångna lagret.

Enligt 1947 års lagstiftning om investeringsfonder äga vissa skattskyldiga

rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond

för varulager. Den sålunda förefintliga avdragsrätten torde emellertid

icke vara tillräcklig för att tillgodose det förut omnämnda behovet av avdragsgill

fondering av medel för att ersätta avgånget lager. Bestämmelserna

i 1947 års förordning om investeringsfonder hava nämligen — som förut

nämnts — utformats för att fylla ett konjunktur^jämnande syfte. Avdragsrätten

tillkommer endast aktiebolag och ekonomiska föreningar, och de

avsatta medlen få tagas i anspråk endast under det eller de beskattningsår,

som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande, arbetsmarknadskommissionen

(numera arbetsmarknadsstyrelsen) bestämmer. Enligt

1942 års förordning ägde däremot alla rörelseidkare rätt att göra avdragsgilla

avsättningar till investeringsfond för ersättande av förkrigslager och

de avsatta medlen få enligt den skattskyldiges bestämmande tagas i anspråk

vilket år som helst inom en sexårsperiod.

Med hänsyn till vad nu anförts anser jag mig — även om det icke är helt

tillfredsställande att vid sidan av den permanenta lagstiftningen om investeringsfonder

hava en provisorisk förordning med bestämmelser angående

sådana fonder — böra förorda att tillfälliga bestämmelser meddelas

av liknande innehåll som de, vilka enligt 1942 års förordning reglera rätten

till avdragsgill avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager.

Dessa tillfälliga bestämmelser synas lämpligen böra gälla med

avseende å de beskattningsår, för vilka taxering verkställes åren 1948—

1950.

Frågan om lagerminskning ägt rum bedömes enligt 1942 års förordning

med utgångspunkt från lagrets storlek vid utgången av sista förkrigsåret.

Detta lager betraktas sålunda som normallager. Kommerskollegium har i

sitt yttrande framhållit, att det knappast syntes naturligt att längre anknyta

till de förhållanden, som rådde år 1939. Dessa förhållanden låge enligt

kollegii mening så långt tillbaka i tiden, alt de icke längre vore ägnade att

tjäna som måttstock för den nuvarande lagerhållningens storlek. Den lagerminskning,

som nu vore aktuell, torde i huvudsak kunna hänföras till rådande

importrestriktioner, och det syntes därför knappast riktigt att i fråga

om dess storlek eller i fråga om prisnivån anknyta till förkrigsförhållandena.

Kollegium funne det för sin del naturligast afl 1946 års förhållanden

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 204

lades till grund i angivna hänseenden. Även ur en annan synpunkt syntes

det kollegium önskvärt, att 1946 valdes till basår. Därigenom skulle nämligen

avdragsrätt tillkomma även företag, som startats efter år 1938.

I likhet med kommerskollegium finner jag övervägande skäl tala för att

enligt de nya provisoriska bestämmelserna lagerhållningen vid utgången

av år 1946 eller motsvarande räkenskapsår lägges till grund för bedömande

av frågan huruvida lagerminskning föreligger. Om så sker torde den avdragsgilla

fondavsättningen böra bestämmas till ett belopp, motsvarande

minskningen av dold reserv mellan nyssnämnda tidpunkt och utgången av

det beskattningsår, som taxeringen avser. Väljes 1946 eller motsvarande

räkenskapsår som basår, synes det å andra sidan icke erforderligt att medgiva

något procentuellt tillägg för beräknad prisstegring från den förstnämnda

tidpunkten intill dess det avgångna lagret kan förväntas bliva

återanskaffat.

Enligt 1942 års lagstiftning begränsades fondavsättningen till 80 procent

av anskaffningskostnaden för det avgångna lagret, beräknad efter priset vid

utgången av år 1938 eller motsvarande räkenskapsår. Då man räknade med

att det avgångna lagret skulle kunna återanskaffas till ett pris, motsvarande

120 procent av förstnämnda pris, innebar denna regel att nedskrivning

av lagret godkändes med 67 procent av återanskaffningsvärdet. I analogi

härmed synes — eftersom avdragsrätten enligt nu ifrågavarande förslag

anknytes till priserna vid utgången av år 1946 utan tillägg för beräknad prisstegring

för tiden därefter — spärregeln lämpligen kunna utformas så att

avdraget icke må överstiga 70 procent av anskaffningskostnaden för det

avgångna lagret vid utgången av år 1946 eller motsvarande räkenskapsår.

Vidare bör, liksom enligt den äldre lagstiftningen, gälla att vid avsättningen

skall avräknas belopp, för vilket avdrag jämlikt de nu föreslagna

bestämmelserna åtnjutits under tidigare beskattningsår.

Med hänsyn till att frågan, huruvida lagerminskning inträtt, föreslås

skola bedömas på grundval av förhållandena vid utgången av år 1946 eller

motsvarande räkenskapsår torde den ifrågavarande fonden icke lämpligen

böra benämnas investeringsfond för ersättande av förkrigslager. En mera

adekvat benämning synes vara investeringsfond för ersättande av normallager.

Om lagerminskningen förorsakats av statligt förfogande, eldsvåda eller

därmed jämförlig omständighet, som icke beror på den skattskyldiges åtgöranden,

bör vad nyss sagts äga motsvarande tillämpning; dock bör — i

huvudsaklig överensstämmelse med vad som tidigare gällt — den förut angivna

begränsningen av avdraget till 70 procent av anskaffningskostnaden

för det avgångna lagret vid utgången av år 1946 eller motsvarande räkenskapsår

icke gälla.

Vad angår s. k. eldsvådefonder för inventarier äro de skäl, som tidigare

motiverat särskilda bestämmelser rörande avsättning till sådan fond, fortfarande

för handen. Även i denna del gäller, att den rätt till avdrag för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

avsättning till investeringsfond för inventarier, som medgives enligt 1947

års förordning, icke är tillräcklig. Jag förordar därför att — i avbidan på

en definitiv reglering av förevarande spörsmål — de förut gällande bestämmelserna

om s. k. eldsvådefonder skola äga tillämpning jämväl med avseende

å de taxeringar, som verkställas åren 1948—1950. För att skilja nu ifrågavarande

fonder från investeringsfonder för inventarier enligt 1947 års

förordning bör fond av förstnämnda slag benämnas särskild investeringsfond

för ersättande av förlorade inventarier.

Skattskyldig bör äga taga de nu föreslagna investeringsfonderna i anspråk

endast för ändamål, som avses med vederbörlig fond.

Under den tid, då den föreslagna provisoriska lagstiftningen blir tillämplig

vid sidan av 1947 års förordning, bör skattskyldig äga att samtidigt avsätta

medel till fond enligt den föreslagna nya lagstiftningen och till fond

enligt nyssnämnda förordning. Med hänsyn till karaktären av de fonder,

som avses med den föreslagna lagstiftningen, torde särskilda regler icke böra

meddelas i syfte att begränsa avsättningen till nämnda fonder av det skäl

att avsättning samtidigt sker enligt 1947 års förordning.

Enligt 1942 års förordning gäller, att investeringsfond för inventarier

och varulager samt investeringsfond för ersättande av förkrigslager må

tagas i anspråk under visst beskattningsår för avskrivning å inventarier,

respektive nedskrivning å varulager med högst ett belopp, motsvarande kostnaden

för tillverkning eller anskaffning av dylika tillgångar under samma

beskattningsår. Emellertid gäller vid tillämpningen av nämnda regel den

inskränkningen att tillgång, som av den skattskyldige förvärvats från annan

rörelseidkare vilken är med den skattskyldige förbunden i väsentlig ekonomisk

intressegemenskap, får medräknas endast om tillgången tillverkats

under beskattningsåret. Då de nu föreslagna båda fonderna icke hava konjunkturutjämnande

syfte torde anledning icke föreligga att beträffande dem

förskriva motsvarande inskränkning i rätten att taga fond i anspråk.

Vad angår återförande av investeringsfond till beskattning torde, för att

förenkla taxeringsförfarandet, samma ordning böra tillämpas som gäller

enligt 1947 års förordning. Återfört belopp bör sålunda, i stället för att

efterbeskattas för det år, då avdrag för avsättningen erhållits, upptagas

som intäkt vid taxeringen för det beskattningsår, då den omständighet inträffat

som föranlett återföringen.

Vid den taxering, då återföringen sker, bör — i likhet med vad som gäller

enligt 1947 års förordning — varken nettointäkten eller den till kommunal

inkomstskatt uppskattade inkomsten av den förvärvskälla, varom

fråga är, upptagas lägre än den till beskattning återförda fondavsättningen

jämte ränta.

Länsstyrelserna i Blekinge och Älvsborgs län hava itrågasatt, huruvida

icke ett belopp, motsvarande fondavsättningen eller i varje fall den å avsatta

medel belöpande skatten, borde insättas på spärrat konto i riksbanken.

Genom en sådan anordning skulle förhindras att medlen användes

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.

och att därigenom större efterfrågan skapades å investeringsobjekt. Emellertid

må erinras om att frågan om skyldighet att i riksbanken insätta de

till investeringsfond avsatta medlen eller därå belöpande skatt varit föremål

för överväganden vid tillkomsten av både 1942 och 1947 års lagstiftning

rörande investeringsfonder. Vid båda tillfällena ansågs någon sådan

skyldighet icke böra åläggas de skattskyldiga med hänsyn till de administrativa

svårigheter som skulle föranledas därav. Vid det senare tillfället

åberopades såsom skäl mot införandet av en dylik skyldighet även det förhållandet,

att en föreskrift därom säkerligen skulle verka i hög grad

hämmande på bildandet av investeringsfonder. De sålunda anförda skälen

mot att föreskriva skyldighet att insätta fondmedel å spärrat konto i riksbanken

få anses alltjämt gälla. Ett ytterligare skäl mot att föreskriva dylik

insättningsskyldighet beträffande medel, som avsatts till nu ifrågavarande

slag av fonder, är att dessa medel avses skola få tagas i anspråk när helst

den skattskyldige så önskar under loppet av en sexårsperiod.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ansett att de medel, som avsatts till

de berörda fonderna, borde — liksom de medel som avsatts enligt 1947 års

förordning — stå under tillsyn av statlig myndighet. Med hänsyn till att

syftet med den nu föreslagna lagstiftningen är ett annat än syftet med

1947 års lagstiftning och särskilt till den omständigheten, att skattskyldig

äger när som helst inom den föreskrivna sexårsperioden taga medlen i anspråk,

finner jag sådan tillsyn icke vara erforderlig. Jag vill erinra om att

bestämmelser rörande tillsyn av statlig myndighet icke finnas intagna i 1942

års förordning om investeringsfonder.

De föreslagna bestämmelserna böra intagas i en särskild förordning.

Denna bör, såsom redan anförts, tillämpas beträffande sådana avsättningar

till fonder av ifrågavarande slag, som göras under de beskattningsår för

vilka taxering verkställes åren 1948—1950. Förordningen bör träda i kraft

dagen efter den, då förordningen utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med förordningens ikraftträdande bör gälla att, om skattskyldig

under något av de beskattningsår, för vilka taxering verkställts åren

1942—1947, njutit avdrag för avsättning till investeringsfond för ersättande

av förkrigslager, det belopp, varmed avdrag enligt den nu föreslagna

förordningen må ske för avsättning till investeringsfond för ersättande av

normallager, bör minskas med belopp för vilket avdrag sålunda tidigare

åtnjutits. Sådan minskning bör dock icke äga rum i den mån sistnämnda

belopp tagits i anspråk i enlighet med fondens ändamål eller efterbeskattats.

Näringsorganisationerna hava föreslagit att vid 1948 års taxering skall

såsom avsättning till investeringsfond godkännas förklaring av skattskvldig

att avsättning skall göras i räkenskaperna för nämnda år eller motsvarande

räkenskapsår. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ansett detta icke vara en

tillfredsställande anordning och i stället förordat, att den skattskyldige

skulle hos taxeringsnämnd eller prövningsnämnd styrka verkställd avsättning

och hos nämnden yrka taxering i enlighet därmed. Så långt gående

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

krav som länsstyrelsen förordat i fråga om vad den skattskyldige har att

fullgöra för att vid 1948 års taxering komma i åtnjutande av avdrag för

fondavsättning torde emellertid icke böra uppställas. Det torde nämligen

bereda åtskilliga skattskyldiga, särskilt aktiebolag, svårigheter att ändra

redan fattade beslut om vinstdisposition. Jag förordar därför — i överensstämmelse

med näringsorganisationernas förslag och i enlighet jämväl med

vad som gällt enligt övergångsbestämmelserna till 1942 års förordning —

att en förklaring från den skattskyldiges sida av det innehåll som förut

sagts skall vara tillräcklig för att skattskyldig vid 1948 års taxering skall

medgivas avdrag för fondavsättning.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om investeringsfond

för ersättande av normallager, m. in.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Cars.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:230 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om avskaffande av fastighetsskatten, m. m. a1 i texten
  2. BevU 1948:44 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om investeringsfond för ersättande av normallager, s. 1 i texten