Angående fortsatt statsgaranti för exportkredit
5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:21, Angående fortsatt statsgaranti för exportkredit
Dokumentets text
Kimgl. Maj.ts proposition nr 21.
1
Nr 21.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt statsgaranti
för exportkredit; given Stockholms slott den
3 januari 19b8.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Axel Gjöres.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 januari 19i8.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för finansdepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Gjöres:
Statsgaranti för exportkredit har här i landet meddelats alltsedan budgetåret
1933/34. Garantien har grundats på tid efter annan av riksdagen givna
bemyndiganden samt av Kungl. Maj :t i enlighet därmed utfärdade författningar.
Dessa bemyndiganden och författningar ha haft växlande innehåll,
särskilt vad avser maximibeloppet av statens sammanlagda betalningsansvar
för lämnade exportkrediter. Prövning och avgörande av frågor om
statsgaranti för exportkredit ankommer på exportkreditnämnden, för vilken
instruktion utfärdats den 26 juni 1933 (nr 430).
Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelser den 26 maj 1939, nr 214,
den 19 juni 1942, nr 425, och den 30 juni 1947, nr 338) äger exportkredit
1
liihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Åt 21.
2
Kungl Maj:ts proposition nr 21.
nämnden att under tiden till och med den 30 juni 1948 till den svenska
exportens främjande bevilja statsgaranti för den kredit, som av svensk
exportör eller svensk bank eller annan svensk kreditgivare lämnas vid försäljning
till utlandet av inhemska alster av industri, jordbruk eller fiske.
1 särskilda fall kan statsgaranti även beviljas för entreprenadarbeten, som
utföras i utlandet i förening med industrileveranser, ävensom för till utlandet
levererade alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet, särskilt
då dylik verksamhet kan bliva av betydelse för svensk export. Statsgarantien
må högst avse, att ett belopp uppgående till 75 procent eller, i
fråga om alster av jordbruk eller fiske eller beträffande gatsten eller kantsten,
85 procent av den lämnade krediten kommer att inflyta, eller ock att,
där slutlig förlust å krediten uppstår, av sådan förlust ej mer än 25 procent
eller, i fråga om alster av jordbruk eller fiske eller beträffande gatsten eller
kantsten, 15 procent skall drabba exportören eller kreditgivaren. Garantien,
vars närmare omfattning i de särskilda fallen bestämmes av exportkreditnämnden,
må icke avse utebliven betalning av annan anledning än köpares
insolvens eller sådana statliga åtgärder utomlands som allmänt moratorium,
valutaspärr eller dylikt. För beviljad garanti skall den, som erhåller garantien,
erlägga en premie, avpassad med hänsyn till olika inverkande omständigheter,
såsom kredittidens längd, förhållandena i importlandet, andra
förefintliga riskmoment och varans art. Premien skall så beräknas, att den
innefattar bidrag att täcka administrationskostnaderna för exportkreditnämnden.
Beloppet av gällande exportkreditgarantier får ej överstiga 300
miljoner kronor. 1 beloppet skall inräknas vad exportkreditnämnden fått
utgiva på grund av beviljad garanti, i den mån utbetalningarna icke täckas
av återbetalningar eller av inkomst av premier, sedan kostnaderna för nämndens
verksamhet guldits.
I detta sammanhang må erinras om följande. I propositionen 1947:217
begärde Kungl. Maj :t riksdagens godkännande av en mellan Sverige och
Polen träffad överenskomelse om reglering av varuutbytet mellan de båda
länderna. I överenskommelsen ingår ett tilläggsavtal rörande Sveriges deltagande
i återuppbyggnaden av det polska näringslivet i utbyte mot leveranser
av polskt kol och koks. Enligt tilläggsavtalet förklarar sig svenska regeringen
beredd att bevilja garanti för att möjliggöra förskottsbetalningar
å 70 miljoner kronor för de köp och beställningar, som förutses i avtalet.
I detta föreskrives vidare, att garantien skall avse en tid av fyra år och att garantien
kan förnyas under denna tid. Vid anmälan av tilläggsavtalet anförde
min företrädare i ämbetet, att Kungl. Maj :t, därest riksdagen icke hade
något att erinra däremot, borde bemyndiga exportkreditnämnden att bevilja
statsgaranti avseende större del än 75 procent av den lämnade krediten i de
fall då så syntes erforderligt för att genomföra avtalet. Denna ökade statsgaranti
borde dock vara såtillvida begränsad, att exportören eller kreditgivaren
alltid skulle stå någon självrisk. Dessutom borde denna ökade garantigivning
begränsas till ett sammanlagt belopp av högst 15 miljoner kronor.
— Enligt skrivelse nr 189 godkände riksdagen överenskommelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
3
Vad i propositionen anförts angående statsgaranti för krediter enligt tillläggsavtalet
föranledde icke något särskilt uttalande från riksdagens sida.
Erinras må vidare, att i enlighet med beslut av 1933 års riksdag exportkreditnämndens
premieinkomster skola överföras till en av riksgäldskontoret
förvaltad fond, från vilken skola täckas såväl förluster å verksamheten
som nämndens administrationskostnader, samt att riksgäldskontoret skall,
i den mån fonden icke förslår därtill, förskottera medel till utgifterna för
verksamheten.
Under tiden från och med den 1 juli 1933, då exportkreditnämnden började
sin verksamhet, till och med den 31 december 1947 ha utfärdats garantier
för krediter å 772 miljoner kronor, varav statens ansvar omfattat
498 miljoner kronor. Under nämnda tid ha i premier influtit 14,4 miljoner
kronor och i räntor å överskottsmedel 0,i miljon kronor. Nämndens sammanlagda
inkomst har alltså utgjort 14,5 miljoner kronor. Utbetalade skadeersättningar
under samma tid — ersättningar under finska garantier ej
inräknade, eftersom nämnden jämlikt riksdagens beslut erhållit täckning
för dessa — ha uppgått till 16,3 miljoner kronor, varav 7,8 miljoner kronor
kunnat återvinnas. Nettoutbetalningarna för skador ha alltså utgjort 8,5
miljoner kronor. Omkostnaderna för verksamheten ha uppgått till l,i miljon
kronor. Sedan verksamhetens början har sålunda uppstått en nettovinst å
(14,5 — 8,5 — l,i =) 4,9 miljoner kronor. Det må emellertid erinras om att
nämnden på grund av riksdagens beslut för reglering av fordringar i anledning
av utfärdade garantier i samband med ett mellan förra lettiska regeringen
och vissa svenska aktiebolag ingånget avtal att bygga en elektrisk
kraftstation vid Kegums utbetalat ersättning med ett nettobelopp å 5,o miljoner
kronor, vartill nämnden enligt garantivillkoren icke varit förpliktad.
I en den 31 oktober 1947 dagtecknad skrivelse har exportkreditnämnden
—- under erinran alt giltighetstiden för bestämmelserna om statsgaranti för
exportkredit utlöper med utgången av innevarande budgetår -— behandlat
frågan om fortsatt bemyndigande att bevilja dylik garanti. Enligt nämndens
mening föreligger otvivelaktigt behov i fortsättningen av ett sådant
bemyndigande. Nämnden anför.
Sedan exportkreditgarantisystemet infördes ha statsmakterna aldrig ifrågasatt,
att icke detsamma borde bibehållas. Skälen härtill ha varit skiftande,
men sedan ett flertal år torde framför allt den omständigheten ha tillmätts
betydelse, att de statliga exportkreditgarantiorganisationerna i utlandet
kommit att i många fall utvecklas till betydelsefulla organ för främjande
av exporten, och att det ansetts vara av vikt, att den svenska exportindustrien
bereddes liknande stöd i form av exportkreditgarantier som dess
utländska konkurrenter. Härtill har kommit, att exportkreditgarantisystemet
visat sig kunna med fördel utnyttjas såsom ett handelspolitiskt instrument.
I detta sammanhang må erinras om att i det under år 1947 träffade
tilläggsavtalet med Polen från svensk sida lämnats utfästelse alt tillhandahålla
garanti på fyra år, som kan förnyas under denna period, för att möjliggöra
betalning av 70 miljoner kronor såsom förskott å polska inköp i
Sverige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
■1
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
Nämnden, som erinrar att garantiprocentsatsen uppmjukats i samband
med avslutandet av nämnda tilläggsavtal, framhåller vidare, att möjligheten
att variera utformningen av garantierna inom den författningsenliga
ramen för desamma hittills visat sig tillräcklig för att i skälig omfattning
tillgodose exportörernas behov. Nämnden säger sig därför för närvarande
sakna anledning föreslå någon jämkning av gällande bestämmelser rörande
garantiprocentsatsens höjd. Ej heller i andra hänseenden föreligger enligt
nämndens mening något behov att ändra den författningsenliga ramen för
exportkreditgarantigivningen.
Beträffande maximeringen av exportkreditgarantierna
anför nämnden, att det icke vore möjligt att ens approximativt angiva, i vilken
utsträckning det statliga exportkreditgarantisystemet under de närmaste
åren kunde komma att utnyttjas. För dagen kunde blott konstateras,
att statens ansvar för utfärdade garantier — garantier på Finland och Polen
ej inberäknade — uppginge till 2 miljoner kronor, vartill komme beviljade,
ännu icke utfärdade garantier för 3 miljoner kronor. Garantierna på Finland
komme att nästan helt bortfalla under innevarande budgetår, medan garantigivningen
på Polen kunde komma att stiga till omkring 100 miljoner
kronor. Erfarenheten visade emellertid, att efterfrågan på exportkreditgarantier
snabbt kunde ökas. Skulle utvecklingen gå mot skärpt konkurrens
på för oss viktiga exportmarknader — vilket ingalunda vore otänkbart —
torde detta med all sannolikhet medföra ökat behov av stöd i form av exportkreditgarantier.
Med hänsyn härtill och på grund av angelägenheten
av att i nuvarande valutaläge ha möjlighet att stödja en exportökning funne
nämnden, att den nuvarande övre gränsen för garantigivningen, 300 miljoner
kronor, icke lämpligen borde sänkas.
Vad beträffar frågan om den tid, under vilken ett bemyndigande
att meddela exportkreditgarantier skulle
fortfara att gälla, erinrar nämnden om att bemyndigandet brukat
inskränkas att gälla för endast ett budgetår i sänder. Nämnden framhåller,
att bestämmelserna i ämnet i regel förnyades utan ändringar och att, i händelse
nya bestämmelser skulle behövas, erforderliga ändringar utan olägenhet
borde kunna vidtagas under giltighetstiden. Statsmakterna hade vidare
åtagit sig att under flera år tillhandahålla exportkreditgaranti. På grund av
dessa förhållanden ifrågasätter nämnden, huruvida icke giltighetstiden, i
likhet med vad som år 1939 beslutades, borde fastställas till tre budgetår,
d. v. s. för tiden t. o. in. den 30 juni 1951.
Departementschefen. Avsikten med de svenska statsgarantierna för exportkredit
var under åren närmast före kriget att stödja de svenska exportnäringarna.
Dessa arbetade under skärpt konkurrens icke minst från länder,
vilka å sin sida tillgripit dylika statliga garantier såsom stöd för exporten.
Det svenska garantisystemet visade sig i stort sett lämpligt för det avsedda
syftet. I det förändrade läge för utrikeshandeln, som förelåg under krigsåren,
kom garantigivningen jämväl att användas i olika handelspolitiska
sammanhang. Sålunda upptogos i vissa avtal, som träffades med främman
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
5
de makter, bestämmelser om export på kommersiell kreditbasis med statlig
garanti. Under den tid, som förflutit efter det kriget upphört, har
garantigivning ägt rum endast i obetydlig omfattning. Att så varit fallet
förklaras bl. a. därav, att kreditgivning från svensk sida under den närmaste
efterkrigstiden väsentligen skedde i annan ordning, särskilt i form
av direkta statliga krediter. För framtiden synes emellertid ett ökat behov
att stödja exporten bland annat i den form, som den statliga exportkreditgarantien
utgör, kunna göra sig gällande. Att ha möjlighet härtill ter sig, såsom
exportkreditnämnden framhåller, särskilt angeläget i rådande valutaläge
och inför risken av en skärpt konkurrens på för oss viktiga exportmarknader.
Jag förordar därför, att nu gällande bestämmelser om statsgaranti för
exportkredit förlängas. Vad maximigränsen för garantigivningen beträffar
ansluter jag mig till exportkreditnämndens förslag om att begränsa betalningsansvaret
till ett belopp av högst 300 miljoner kronor.
På de av exportkreditnämnden angivna skälen tillstyrker jag, att ett
fortsatt bemyndigande att meddela exportkreditgarantier fastställes att gälla
intill utgången av budgetåret 1950/51.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att svenska staten må under tiden till och med utgången
av budgetåret 1950/51 till belopp av högst 300 miljoner
kronor — däri inräknade de belopp, vartill garantier beviljats
eller före utgången av nu löpande budgetår beviljas —
åtaga sig betalningsansvar i enlighet med nu gällande bestämmelser
om statsgaranti för exportkredit.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
G. Lindenbaum.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:77 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit. s. 1 i texten