Sök i Ratio Lex

Angående samarbete med Stockholms stad för utbyggnad och drift av Sabbatsbergs sjukhus samt försäljning till staden av serafimerlasarettets fastigheter m. m

64 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:213, Angående samarbete med Stockholms stad för utbyggnad och drift av Sabbatsbergs sjukhus samt försäljning till staden av serafimerlasarettets fastigheter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 813.

1

Nr 213.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående samarbete med

Stockholms stad för utbyggnad och drift av Sabbatsbergs

sjukhus samt försäljning till staden av serafimerlasarettets

fastigheter m. m.; given Stockholms slott

den 9 april 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Josef Weijne.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt tidigare beslut skall den till allmänna barnbördshuset förlagda kvinnokliniken

överflyttas till Sabbatsbergs sjukhus. Ögonavdelningen vid detta senare

sjukhus har redan upplåtits för undervisningsändamål. I propositionen framlägges

förslag om upplåtande av Sabbatsbergs sjukhus i betydligt vidgad omfattning

för den medicinska undervisningen och forskningen. Till sistnämnda

sjukhus, som avses skola genomgå en genomgripande ny- och ombyggnad,

föreslås skola överflyttas karolinska institutets till serafimerlasarettet förlagda

medicinska klinik och kirurgiska klinik med tillhörande institutioner samt

institutets till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt förlagda pediatriska klinik.

Vidare föreslås, att följande av Stockholms stad vid Sabbatsbergs sjukhus

planerade institutioner, nämligen en psykiatrisk klinik, en radioterapeutisk

klinik och en fysioterapeutisk avdelning, jämte ett av staden redan beslutat

bakteriologiskt centrallaboratorium vid detta sjukhus, avsett jämväl för stadens

övriga sjukhus, skola upplåtas till institutet för forsknings- och undervisningsändamål.

Enär serafimerlasarettets neurologiska och neurokirurgiska kli
1

— Bihang till riksdagens protokoll 19^8. 1 samt. Nr 213.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

niker förutsättas skola bli överflyttade till karolinska sjukhuset, innebär ett

realiserande av vad sålunda föreslagits, att för framtiden skulle för karolinska

institutets räkning finnas två undervisningssjukhus, det ena, karolinska sjukhuset,

i statens regi och omfattande samtliga medicinska discipliner, samt det

andra, Sabbatsbergs sjukhus, i stadens regi och omfattande institutets dubbelkliniker

och dubbelinstitutioner. I propositionen räknas med att — förutsatt

att krisförhållanden icke lägga hinder i vägen härför — serafimerlasarettets

användning för undervisningsändamål skall upphöra senast den 31 december

1960, vid vilken tidpunkt de nuvarande avtalen med Stockholms stad och län

angående deras bidragsskyldighet till serafimerlasarettet utgå.

Anläggnings- och driftkostnaderna för Sabbatsbergs sjukhus föreslås skola

i huvudsak fördelas mellan staten och staden enligt de principer, som riksdagen

tidigare godkänt i fråga om den nya kvinnokliniken vid sjukhuset.

Såsom villkor för upplåtande av Sabbatsbergs sjukhus för undervisningsändamål

har Stockholms stad uppställt, att staden finge förvärva serafimerlasarettets

fastigheter. I propositionen tillstyrkes försäljning av fastigheterna till staden

för en köpeskilling av 8 000 000 kronor, att erläggas före den 1 juli 1948.

Fastigheterna skola avträdas först den 1 januari 1961.

I anslutning till den förordade försäljningen av serafimerlasarettets fastigheter

föreslås, att staten överlåter till Stockholms läns landsting 40 av de allmänna

vårdplatserna å gamisonsavdelningen vid karolinska sjukhuset att tillträdas

den 1 januari 1961, under förutsättning att dessa platser då icke erfordras

för gamisonssjukvården. För nämnda platser skall landstinget vid platsernas

övertagande erlägga ett belopp av 5 000 kronor per vårdplats, som

skall anses täcka byggnadskostnader, tomtavgift och utrustningskostnader

efter skälig avskrivning.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 9 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och inrikesdepartementen

anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 213.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde huvudtiteln,

punkten 87, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition,

för budgetåret 1948/49 beräkna

dels till Universitetssjukhus: Bidrag till uppförande av en kvinnoklinik vid

Sabbatsbergs sjukhus ett reservationsanslag av 200 000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik

i Stockholm ett förslagsanslag av 89 200 kronor.

Jag torde nu ånyo för Kungl. Maj:t få anmäla dessa ärenden. I samband

härmed torde jag få till behandling upptaga frågan om utvidgat samarbete

med Stockholms stad för utbyggnad och drift av Sabbatsbergs sjukhus samt

försäljning till staden av serafimerlasarettets fastigheter m. m.

I. Samarbete med Stockholms stad för utbyggnad

och drift av Sabbatsbergs sjukhus samt försäljning

av serafimerlasarettets fastigheter m. m.

1. Inledning.

Efter genomförande av redan fattade, här efter angivna riksdagsbeslut

komma karolinska institutets samtliga kliniker och för det kliniska arbetet

erforderliga övriga institutioner att vara förlagda till följande sjukhus:

Karolinska sjukhuset:

1 medicinsk klinik.....................

1 kirurgisk klinik.....................

1 kirurgisk garnisonsavdelning............

1 öron-, näs- och halsklinik..............

1 ögonklinik..........................

1 kvinnoklinik.......................

1 radioterapeutisk klinik................

1 psykiatrisk klinik....................

1 pediatrisk klinik.....................

1 dermato-venereologisk klinik............

1 medicinsk tuberkulosklinik.............

1 thoraxkirurgisk klinik.................

1 reumatologisk klinik...............c:a

1 röntgendiagnostisk institution.........

1 radiopatologisk institution..............

1 radiofysisk institution.................

1 gymnastikavdelning...................

1 fysioterapeutisk avdelning..............

1 patologisk institution.................

kliniska centrallaboratorier.............

1 tandpoliklinik.......................

Antal allmänna

Beslutade av

och enskilda

riksdagen

vårdplatser

år

187

175

108

89

70

156

138

109

219

1943

179

1943

136

1946

100

1946

70

1946

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr °213.

Antal allmänna

och enskilda

Beslutade av

riksdagen

1 apoteksinrättning.....................

1 forskningsinstitut (Konung Gustaf V:s) för

invalidiserande sjukdomar..............

Vanföreanstalten (invid karolinska sjukhuset):

vårdplatser

år

1 ortopedisk klinik.....................

Serafimerlasarettet:

178

1 medicinsk klinik.....................

181

1 kirurgisk klinik......................

187

1 neurologisk klinik....................

83

1 neurokirurgisk klinik..................

1 röntgendiagnostisk institution...........

1 patologisk institution................

1 gymnastikavdelning...................

kliniska centrallaboratorier.............

Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn:

82

1 pediatrisk klinik.....................

Sabbatsbergs sjukhus:

150

1 kvinnoklinik........................

185

1945

1 ögonklinik.........................

1 patologisk institution.................

26

1947

Den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 26 maj 1939 tillsatta kommissionen

för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande samt allmänna

barnbördshusets och serafimerlasarettets ställning m. m. — vilken genom

Kungl. Maj:ts beslut den 20 december 1940 erhållit i uppdrag att på statens

vägnar upptaga förhandlingar med vederbörande parter rörande bland annat

serafimerlasarettets ställning och verksamhet — har med underdånig skrivelse

den 1 december 1947 framlagt betänkande och förslag till avtal mellan dels

Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad angående samarbete för nyoch

ombyggnad samt drift av det staden tillhöriga Sabbatsbergs sjukhus, dels

Kungl. Maj:t och kronan samt stiftelsen serafimerlasarettet, å ena, och Stockholms

stad, å andra sidan, angående försäljning till staden av stiftelsens fastigheter,

dels Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms läns landsting angående

överlåtande till landstinget av ett antal vårdplatser å gamisonsavdelningen vid

karolinska sjukhuset, dels ock mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms

stad angående återförande till serafimerlasarettet av ett antal för närvarande

å allmänna barnbördshuset utnyttjade vårdplatser.

Sisnämnda avtalsförslag innebär, att de 15 sängar, vilka, jämlikt 1927 års

avtal angående rätt för staden att belägga vårdplatser vid serafimerlasarettet,

tills vidare överflyttats från lasarettet till allmänna barnbördshuset, skola den

1 juli 1949 återföras till serafimerlasarettet för att där disponeras på sätt som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr £13.

överen skom mes mellan direktionen för karolinska sjukhuset och stadens sjukhusdirektion.

Då riksdagens medverkan icke lärer erfordras för ett genomförande

av detta avtalsförslag, har jag för avsikt att först framdeles underställa

förslaget Kungl. Maj:ts prövning.

Avtalet angående Sabbatsbergs sjukhus (i fortsättningen kallat Sabbatsbergsavtalet)

innebär, att de av karolinska institutets kliniker och tillhörande

inrättningar, som icke äro förlagda eller lämpligen kunna förläggas till karolinska

sjukhuset, skola koncentreras till Sabbatsbergs sjukhus såsom ett andra

undervisningssjukhus för institutet. Avtalet bygger på den förutsättningen

att avtalet om försäljning av serafimerlasarettets fastigheter kommer till stånd.

Avtalen skola för att bli bindande ha godkänts av berörda parter före den

1 juni 1948. En förutsättning för avtalet angående överlåtande till Stockholms

läns landsting av ett antal vårdplatser å karolinska sjukhuset är att nyssnämnda

försäljningsavtal godkännes av berörda parter före den 1 juli 1948.

Innan jag närmare ingår på förhandlingskommissionens utredning och förslag,

torde ett sammandrag av kommissionens redogörelse för serafimerlasarettets

tillkomsthistoria och verksamhet böra

lämnas.

På framställning av den s. k. sundhetskommissionen beslöt Kungl. Maj:t

år 1738, att ett lasarett skulle anläggas i huvudstaden. Sjukhusets uppgift

skulle bliva av dubbel natur, i det att därstädes skulle bedrivas dels sjukvårdande

verksamhet och dels undervisning för utbildande av läkare. För ändamålet

bildades en lasarettsfond genom frivilliga insamlingar och genom vissa

av Kungl. Maj:t anvisade inkomster. Sedan fonden år 1749 uppnått den storlek,

att inköp av tomt kunde företagas, inköptes det område i kvarteret Pilträdet

i Stockholm, varå lasarettet alltjämt är beläget. Den 30 oktober 1752

öppnades lasarettet för allmänheten.

Lasarettets nuvarande tillgångar utgöras av:

1) den egentliga lasarettsfastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet, bildad genom

sammanslagning av den ursprungliga lasarettsfastigheten och två av serafimerlasarettet

år 1860 inköpta tomter. Fastigheten har en areal av 28 580 kvm.

och är brandförsäkrad för 7 692 200 kronor. Det åsatta taxeringsvärdet är

7 580 000 kronor. Fastigheten är belastad med dels inteckningar å 600 000

kronor, vilka äro i stiftelsens besittning, dels ock ytterligare inteckningar, som

lagts som säkerhet för ett år 1927 upptaget amorteringslån å 3 200 000 kronor,

vars sista annuitet skall erläggas den 31 december 1960;

2) fastigheten nris 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet, vilken lasarettet år 1921

inköpte av fondmedel. Fastigheten har en areal av 1 886 kvm med ett brandförsäkringsvärde

av 1 345 000 kronor. Taxeringsvärdet är 1 380 000 kronor.

Fastigheten är belastad med dels inteckningar å 320 000 kronor, vilka befinna

sig i stiftelsens besittning, dels ock en penninginteckning, som ligger som säkerhet

för ett år 1939 upptaget 20-årigt amorteringslån å ursprungligen 250 000

kronor;

3) den s. k. allmänna lasarettsfonden, som utgöres av sådana gåvor, vid

vilka antingen intet förbehåll varit fästat eller, i vissa fall, endast förbehåll om

livränta varit fästat, så att, då livräntetagaren dött, fonden kunnat läggas till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

allmänna lasarettsfonden. Denna fond uppgick den 30 juni 1947 till i runt tal

435 000 kronor;

4) lasarettets allmänna sjukvårdsfonder, bildade av åtskilliga donationer, vid

vilka förbehåll om frisängar är fästat. Den 30 juni 1947 uppgingo dessa fonder

till i runt tal 227 000 kronor;

5) lasarettets övriga fonder, vartill iiro knutna olika ändamålsbestämmelser.

Den 30 juni 1947 uppgingo dessa fonder till i runt tal 852 000 kronor.

Serafimerlasarettet har under de senaste 100 åren varit föremål för två

genomgripande om- och nybyggnadsarbeten, nämligen under åren

1889—1893 samt åren 1928—1931.

Den under förstnämnda år verkställda stora om- och tillbyggnaden av lasarettet

kostade cirka 1 360 000 kronor, varav staten tillsköt 465 400 kronor,

Stockholms stad 244 600 kronor, Stockholms län 50 000 kronor och lasarettet

självt cirka 500 000 kronor. Såsom villkor för stadens och länets bidrag tillförsäkrades

staden att »allt framgent» få vid lasarettet disponera 200 sängar

och länet att för dess sjukvård skulle »för all framtid» å lasarettet finnas tillgängliga

40 sängar.

Till bestridande av kostnaderna för om- och tillbyggnaden av lasarettet

under åren 1928—1931 upptogs nyssnämnda amorteringslån å 3 200 000 kronor

mot säkerhet av inteckningar i fastigheten nr 8.

Slutligen har genom beslut av 1941 års riksdag tillkommit en neurokirurgisk

klinik, kostnadsberäknad till 680 000 kronor, till vilken staden och länet bidragit

med 100 000 kronor respektive 54 625 kronor. Därjämte har 1947 års

riksdag anvisat medel till uppförande vid lasarettet av en patologisk institution

in. m. Till de för byggnadsföretaget beräknade kostnaderna, 725 000 kronor,

ha staden och länet avsetts skola bidraga med 20,42 respektive 11,74 procent

av kostnaderna.

Lasarettets ekonomi var från början baserad på mera tillfälliga, till stor del

av frivillighet beroende inkomster. Så småningom började bidrag lämnas, först

av staten och sedan av Stockholms stad och Stockholms län. Bidragsskyldigheten

är reglerad i avtal.

Nu gällande avtal med staden och länets landsting angående deras bidragsskyldighet

träffades i anslutning till de av 1927 års riksdag beslutade ombyggnadsarbetena

å lasarettet och gälla, intill dess omförmälda amorteringslån å

3 200 000 kronor blivit till fullo guldet eller annan överenskommelse träffats.

Avtalet med staden, som godkänts av Kungl. Maj:t den 22 december 1927,

innebär i huvudsak, att staden såsom ersättning för sjukvården å lasarettet

skall erlägga, dels för medellösa sjuka ett belopp, motsvarande fastställd sjukvårdsavgift

för vård å allmänt rum av betalande sjuka från staden, dels ock

för stadens alla sjuka 62 procent av den å vårddag belöpande skillnaden mellan,

å ena sidan, avgifter, erlagda för sjukvård å vare sig allmänt, enskilt eller halvenskilt

rum, och, å andra sidan, den verkliga kostnaden för sjukvården. I sistsagda

kostnad skall inräknas jämväl utgiften för förräntning och amortering

av 3 061 300 kronor utav omförmälda amorteringslån å 3 200 000 kronor.

Avtalet med länet, som godkänts av Kungl. Maj:t den 31 maj 1929, tillförsäkrar

länet minst 100 vårdplatser å lasarettet samt skiljer sig i huvudsak från

det med staden träffade avtalet, att nyssnämnda procentsats, 62 procent, för

länets del bestämts till 63,5 procent. Härjämte stadgas, att i den verkliga kostnaden

för sjukvården icke skall inräknas, vad av utgifterna för fastigheternas

underhåll och för förräntning av amorteringslånet belöper å 40 av de utav

länet i anspråk tagna sängarna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Förvaltningen av lasarettet tillkom till år 1888 en direktion med ett

visst antal serafimerriddare och därefter en särskild lasarettsdirektion. Från

och med den 1 juli 1937, då staten övertog lasarettets drift, står lasarettet

under gemensam förvaltning med karolinska sjukhuset av dess direktion, medan

lasarettets övriga tillgångar — med undantag av den för lasarettets drift använda

lösa egendomen, vilken övertagits av kronan — förvaltas av stiftelsen

serafimerlasarettet enligt av Kungl. Maj:t den 30 juni 1937 för stiftelsen fastställt

reglemente.

Avtalet angående statens övertagande av lasarettets drift, vilket godkänts av

Kungl. Maj:t den 30 juni 1937, lyder sålunda:

§ 1.

Kungl. Maj:t och kronan, som vid lasarettet redan bedriver undervisningsverksamhet

för utbildning av läkare, övertager från och med den 1 juli 1937

driften av lasarettet i dess helhet under iakttagande av bestämmelserna i detta

avtal.

§ 2.

Stiftelsen upplåter till Kungl. Maj:t och kronan utan avgift sin fastighet

nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm.

I den mån sådant från Kungl. Maj:ts och kronans sida påkallas för tillgodoseende

av sjukvårdens eller undervisningens behov, upplåter stiftelsen till

Kungl. Maj:t och kronan bostads- och övriga lägenheter inom stiftelsens fastighet

nr 2, 3 och 4 i nämnda kvarter mot den ersättning, varom överenskommelse

i varje särskilt fall träffas.

§ 3.

Stiftelsen överlåter till Kungl. Maj:t och kronan utan ersättning all den

stiftelsen tillhöriga lösa egendom, som användes för lasarettets drift.

§ 4.

Kungl. Maj:t och kronan äger, i den mån så befinnes lämpligt, förflytta

verksamheten till annan sjukvårdsinrättning.

Därest fastigheten nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet eller fastigheten nr 8

i samma kvarter försäljes, äger Kungl. Maj:t och kronan, i den mån hinder

ej möta på grund av förekommande donationsvillkor eller rättsligen grundade

anspråk från Stockholms stads eller Stockholms läns landstings sida, förfoga

över därvid inflytande köpeskillingsmedel eller för desamma förvärvad sjukvårdsinrättning

för tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen har att fylla.

§ 5.

Kungl. Maj:t och kronan svarar för underhåll och brandförsäkring av fastigheten

nr 8 i kvarteret Pilträdet, intill dess lasarettets verksamhet förflyttas

till annan sjukvårdsinrättning.

§ 6.

I den mån annat ej föranledes av vid mottagna donationer fästade villkor,

föreskrifter meddelade av Kungl. Maj:t, gällande avtal med Stockholms läns

landsting, eller föreskrifter, som före den 1 juli 1935 meddelats av direktionen

över serafimerlasarettet, skall nettoavkastningen av stiftelsens tillgångar, däri

inbegripet nettoavkastningen från fastigheten nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet,

ställas till Kungl. Maj:ts och kronans förfogande för täckande av drift
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 313.

kostnader vid lasarettet eller den sjukvårdsinrättning, till vilken verksamheten

jämlikt § 4 må komma att flyttas.

Stiftelsen äger att vid förvaltningen av fastigheten nr 2, 3 och 4 i kvarteret

Pilträdet göra nödiga avsättningar till reparations- och ombyggnadsfond (nu

benämnd Reparations- och besparingsfond för fastigheten Pilträdet 2, 3 och 4).

Avkastningen av allmänna lasarettsfonden skall ställas till Kungl. Maj:ts

och kronans förfogande för utgifter vid lasarettet eller den sjukvårdsinrättning,

till vilken verksamheten jämlikt § 4 må komma att flyttas. Avkastningen

disponeras av styrelsen för lasarettet eller nämnda sjukvårdsinrättning enligt

Kungl. Maj:ts närmare bestämmande.

§ 7.

Kungl. Maj:t och kronan övertager betalningsansvaret för det lån å ursprungligen

3 200 000 kronor, som stiftelsen år 1927 upptagit hos pensionsstyrelsen

för gäldandet av kostnaderna för lasarettets ombyggnad.

§ 8.

Stiftelsen överlåter å Kungl. Maj:t och kronan samtliga de rättigheter, som

tillkomma stiftelsen på grund av mellan stiftelsen samt Stockholms stad och

Stockholms läns landsting gällande överenskommelser angående vård å lasarettet

av sjuka från staden och länet.

Kungl. Maj:t och kronan övertager ansvaret för fullgörande av samtliga de

förpliktelser, som åvila stiftelsen på grund av nämnda överenskommelser.

§ 9.

Kungl. Maj:t och kronan förbinder sig att fullgöra de förpliktelser i fråga

om tillhandahållande av frisängar och rum för Regnellska stipendiater, som

stiftelsen må hava iklätt sig genom mottagna donationer.

§ io.

Stiftelsen överlåter å Kungl. Maj:t och kronan alla de fordringar och övriga

rättigheter, som uppkommit för stiftelsen på grund av att stiftelsen omhänderhaft

lasarettets drift.

Kungl. Maj:t och kronan övertager alla stiftelsens skyldigheter på grund av

nämnda förhållande.

§ 11.

Kungl. Maj:t och kronan övertager stiftelsens förpliktelser mot den vid

lasarettet anställda kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonalen samt läkarpersonalen,

i den mån denna ej redan är statsanställd.

§ 12.

Kungl. Maj:t och kronan övertager stiftelsens förpliktelser mot den av

stiftelsen pensionerade kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonalen samt deras

efterlevande.

Enligt vad jag inhämtat ha staden och länet, som av lasarettets 533 vårdplatser

under år 1946 i genomsnitt belagt, staden cirka 143 och länet cirka

126 vårdplatser, i driftsbidrag för räkenskapsåret 1946/47 erlagt, staden

731 754 kronor och länet 720 865 kronor. Statens nettoutgift för lasarettets

drift uppgick under samma räkenskapsår till 2 016 941 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Jag övergår nu till att under särskilda avsnitt lämna en redogörelse för förhandlingskommissionens

utredning och förslag samt de däröver avgivna yttrandena,

varefter jag kommer att tillkännagiva min egen ståndpunkt till föreliggande

frågor.

2. Förhandlingskommissionens utredning och förslag.

A. Förslagen till avtal.

Förslaget till avtal med Stockholms stad angående samarbete för ny- och

ombyggnad samt drift av Sabbatsbergs sjukhus lyder sålunda:

I anslutning till ett denna dag träffat avtal angående försäljning till Stockholms

stad av de stiftelsen Serafimerlasarettet tillhöriga fastigheterna nris 2, 3,

4 och 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm med därå befintliga byggnader har

mellan svenska staten och Stockholms stad — under förutsättning att före den

1 juni 1948 dels nämnda avtal godkännes av Kungl. Maj:t, stiftelsens styrelse

och Stockholms stadsfullmäktige genom beslut, som vinner laga kraft, och

dels vad nedan överenskommits godkännes av Kungl. Maj:t och Stockholms

stadsfullmäktige genom beslut, som vinner laga kraft — följande avtal träffats

angående samarbete för ny- och ombyggnad samt drift av det staden tillhöriga

Sabbatsbergs sjukhus.

§ 1.

Det nya sjukhuset, som, i likhet med stadens sjukhus i övrigt, är avsett för

vård av sjuka från Stockholms stad, uppföres och utrustas genom stadens

försorg.

§ 2.

Staden upplåter sjukhusets samtliga avdelningar, med undantag av öronavdelningen,

till Karolinska mediko-kirurgiska institutet för undervisningsändamål

att tjäna såsom institutets kliniker, respektive institutioner.

Staden förbinder sig att färdigställa de delar av sjukhuset, som äro avsedda

att upplåtas för den vid Serafimerlasarettet nu bedrivna undervisningen, så

snart ske kan och, såvitt hinder icke möter på grund av omständigheter, över

vilka staden icke kan råda, senast före den 1 januari 1961.

§ 3.

Avtalet avser dels följande kliniker med nedan angivna antal vårdplatser:

Allmänna vård- Enskilda vårdplatser

cirka platser cirka

1 medicinsk klinik .......

1 kirurgisk klinik........

1 kvinnoklinik:

1 obstetrisk avdelning . .

1 gynekologisk avdelning

1 pediatrisk klinik .......

1 psykiatrisk klinik.......

1 radioterapeutisk klinik . .

dels ock de för sjukhuset gemensamma inrättningarna, såsom röntgenanläggningar,

laboratorier — inberäknat ett till sjukhuset anslutet bakteriologiskt

180

20

180

20

96 1

62 /

25

120

10

100

10

25

5

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

centrallaboratorium — polikliniker, en mödravårdscentral, en fysioterapeutisk

avdelning, en mottagande avdelning om cirka 25 vårdplatser, en isoleringsavdelning

om cirka 50 vårdplatser samt den befintliga patologiska institutionen.

Därest till den fysio terapeutiska avdelningen anslutes en vårdavdelning,

skall denna likaledes stå till undervisningens förfogande.

Beträffande den vid sjukhuset nu befintliga ögonkliniken skall gälla det avtal,

som tidigare träffats mellan staten och staden, dock med iakttagande av vad

som stadgas under § 15 här nedan.

§ 4.

Staden förklarar sig villig att, i den mån så framdeles av staten påkallas,

efter därom träffad särskild överenskommelse och på i tillämpliga delar enahanda

villkor, som i detta avtal bestämts, för undervisningsändamål upplåta

även andra nu befintliga eller nytillkommande avdelningar vid Sabbatsbergs

sjukhus att tjäna såsom institutets kliniker respektive institutioner.

§ 5.

Därest staden under byggnadstiden eller sedermera önskar annan fördelning

av vardplatserna mellan de olika klinikerna, må sådan jämkning ske under

förutsättning, att hinder härför ej möter ur undervisningens synpunkt.

§ 6.

Beträffande de genom detta avtal upplåtna anläggningarna, ävensom nya

anläggningar, som upplåtas för undervisningsändamål, skall staten till staden

erlägga byggnadsbidrag med 25 procent dels av de verkliga totalkostnaderna

för anläggningarnas färdigställande och utrustning och dels av de kostnader

för ny- och ombyggnads- ävensom ändrings- och förbättringsarbeten och i

samband därmed stående utrustning, som sedermera tillkomma och som ej

äi-o att hänföra till årligt underhåll; skolande häri inbegripas kostnaderna för

sådana inrättningar, som äro för hela sjukhuset gemensamma. Emellertid skall

iakttagas, att dylikt byggnadsbidrag icke skall utgå för andra vid sjukhuset

nu befintliga gemensamma inrättningar än pannanläggningen och den patologiska

institutionen. Statens bidrag till nämnda pannanläggning och patologiska

institution skall utga dels med 25 procent av'' de verkliga kostnader, som uppförandet

av desamma visas ha medfört, dock efter skälig avskrivning för den

tid, de varit i bruk, då bidraget erlägges, nämligen med 2,5 procent per år för

pannanläggningen och med 1,35 procent per år för den patologiska institutionen,

dels med 25 procent av utrustningens värde vid tidpunkten för bidragets

erläggande. Sistnämnda värde skall fastställas av särskilda värderingsmän, av

vilka parterna utse vardera en och dessa gemensamt den tredje.

§ 7.

Staten tillhandahåller staden byggnadsbi draget för pannanläggningen och

den patologiska institutionen, då någondera av de medicinska och kirurgiska

avdelningarna tages i bruk för undervisningsändamål, samt för övriga anläggningar^

under byggnadstiden i ungefärlig proportion till stadens egna utlägg

för ifrågavarande byggnadsföretag.

§ 8.

Genom att lämna ovanberörda byggnadsbidrag tillförsäkras staten att, så

länge sjukhuset drives, använda de för undervisningen upplåtna avdelningarna

såsom institutets kliniker, respektive institutioner men erhåller icke någon

del i äganderätt till tomt eller byggnader.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

§ 9.

Ritningar till de för undervisningsändamål avsedda avdelningarna vid sjukhuset

skola upprättas i samråd med Karolinska institutets lärarkollegium.

§ io.

Moment 1: Beträffande tillsättning, avlöning och pensionering av läkar
personalen

vid klinik eller institution, som är upplåten för undervisning, skall,

med undantag för det bakteriologiska centrallaboratoriet, varom särskilda

bestämmelser meddelas under moment 3 här nedan, gälla följande:

a) Överläkare eller institutionsföreståndare, som tillika är professor, laborator

eller prosektor vid Karolinska institutet, ävensom i detta moment avsedd

läkarpersonal, som uteslutande är anställd för forsknings- eller undervisningsändamål,

tillsättes, avlönas och pensioneras av staten, dock att staden bestrider

kostnaden för särskilda överläkararvoden med samma belopp, som utgå till

motsvarande överläkare vid Karolinska sjukhuset;

b) Övrig i detta moment avsedd läkarpersonal tillsättes, avlönas och pensioneras

av staten, dock att staden bidrager med halva löne- och pensionskostnaden.

Moment 2: Antalet underordnade läkare, till vilkas avlönande och pensionering

avtalsparterna gemensamt bidraga, bestämmes av parterna i samråd.

Moment 3: Läkarpersonalen vid det bakteriologiska centrallaboratoriet

tillsättes, avlönas och pensioneras av staden, dock med undantag av sådana

befattningshavare, som äro uppförda på Karolinska institutets stat.

Mcrment 4- Annan personal, som uteslutande är anställd för forskmngseller

undervisningsändamål vid klinik eller institution, som är upplåten för

undervisning, tillsättes, avlönas och pensioneras av staten.

Moment 5: Övrig för sjukhuset behövlig personal tillsättes, avlönas och

pensioneras av staden.

Moment 6: Parterna äro i princip ense om att de befattningshavare, som

vid Serafimerlasarettets flyttning till Sabbatsbergs sjukhus äro anställda vid

nämnda lasarett, skola beredas anställning vid Sabbatsbergs sjukhus, i den

mån motsvarande befattningar finnas tillgängliga därstädes, samt att staden

för sådan personal icke ikläder sig några kostnader för andra förmåner an som

utgå enligt stadens bestämmelser för ifrågavarande befattningar eller svarar

för pensionskostnad i vidare mån än som belöper på vederbörandes anställning

hos staden.

§ 11.

Innan läkarbefattning, som tillsättes av staten och som ej uteslutande är

avsedd för forsknings- eller undervisningsändamål, förses med innehavare, skall

stadens sjukhusdirektion beredas tillfälle att yttra sig. Erforderliga närmare

föreskrifter härom meddelas av Kungl. Maj:t.

§ 12.

Staden utser styresman eller direktör för sjukhuset ävensom för det bakteriologiska

centrallaboratoriet. Om staden så finner lämpligt, må till styresman

eller direktör utses annan än överläkare vid sjukhuset respektive laboratoriet.

§ 13-

Sjukhusets läkare intaga såsom sådana, i den mån ej annorlunda stadgas i

gällande, av Kungl. Maj:t fastställda reglemente för stadens sjukhus, samma

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majds ''proposition nr 213.

ställning till sjukhusdirektionen som övriga läkare vid stadens sjukhus samt

äro pliktiga att efterkomma de anordningar för sjukhusets drift, som sjukhusdirektionen

äger vidtaga, ävensom att ställa sig till efterrättelse de för

stadens sjukhus gällande bestämmelser, som icke strida mot detta avtal.

§ 14.

Staten skall, på sätt nedan sägs, årligen bidraga till kostnaderna för driften

av de anläggningar, som äro upplåtna för undervisningsändamål:

a) Kostnaderna för sådan instrumentutrustning, som ej avser ersättande

av kasserad utrustning och som tillkommit utan samband med byggnadsarbete

och sålunda icke tagits i betraktande vid bestämmandet av det i § 6 omförmälda

byggnadsbidraget, skola till 75 procent bestridas av staden och till

25 procent av staten.

b) Med undantag för det bakteriologiska centrallaboratoriet skall staten

som bidrag till övriga driftkostnader — häri inbegripna kostnaderna för årligt

underhåll av byggnader men undantagna de kostnader, som avses under § 10,

momenten 1, 3 och 4 — årligen erlägga ett belopp, motsvarande 10 procent

av den del av samma kostnader, som efter antalet vårddagar belöper på de

för undervisningen upplåtna vårdplatserna.

I fråga om det bakteriologiska centrallaboratoriet skall gälla, att staten

skall som bidrag till driftkostnaderna — häri inbegripna kostnaderna för årligt

underhåll av byggnaden men undantagna de kostnader, som avses under § 10,

momenten 3 och 4 samt § 14 a) här ovan — årligen erlägga ett belopp motsvarande

2 procent av samma kostnader. För bakteriologiska centrallaboratoriet

skola särskilda räkenskaper föras.

§ 15-

Genom detta avtal upphäves tidigare träffat avtal om den obstetrisk-gynekologiska

avdelningens upplåtande för undervisningsändamål. I fråga om ögonkliniken

skall, så snart någondera av de medicinska och kirurgiska klinikerna

tages i bruk för undervisningsändamål, de under §§10, 11,13 och 14 här ovan

intagna bestämmelserna gälla.

§ 16.

Detta avtal berör ej den rätt, staden enligt eljest gällande bestämmelser må

äga att erhålla statsbidrag till sjukhusets uppförande och drift.

Stockholm den 1 december 1947.

För svenska staten:

Nils Löwbeer

Anders Örne Gösta Forssell Karl Wistrand II. Bergstrand

För Stockholms stad:

Harald Mårtens

Knut Anderson Helge Berglund Nils Hansson IC. G. Tham Per Wetterdal

Förslaget till avtal med Stockholms stad angående försäljning till staden av

stiftelsen serafimerlasarettets fastigheter har följande lydelse:

Under förutsättning att en denna dag mellan representanter för Kungl.

Maj:t och kronan samt Stockholms stad träffad överenskommelse angående

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £13.

upplåtelse av Sabbatsbergs sjukhus för den medicinska undervisningen varder

före den 1 juni 1948 godkänd av Kungl. Maj:t och riksdagen samt av Stockholms

stadsfullmäktige genom beslut, som vinner laga kraft, har mellan Kungl.

Maj:t och kronan och stiftelsen Serafimerlasarettet, nedan kallade säljaren,

å ena, samt Stockholms stad, nedan kallad köparen, å andra sidan, träffats,

under den ytterligare förutsättning, som nedan i § 9 angives, följande

Avtal.

§ 1.

Säljaren överlåter till köparen med full äganderätt fastigheterna nris 2, 3, 4

och 8 i kvarteret Pilträdet inom Kungsholms församling i Stockholms stad

för en köpeskilling av åtta miljoner (8 000 000) kronor, dock att från överlåtelsen

undantages Serafimerlasarettets vid Hantverkargatan belägna gamla

huvudentréportal med tillhörande entrébyggnader, vilken emellertid skall,

därest ej annat mellan avtalsparterna överenskommes, av kronan före den 1

januari 1963 vara därifrån bortförd.

§ 2.

Säljaren äger rätt att intill den 1 januari 1961 utan ersättning fritt disponera

över all i detta avtal överlåten egendom för ändamål, vilka avses i gällande

bestämmelser angående Serafimerlasarettets drift m. in. ävensom att vidtaga

sådana ändrade dispositioner, vilka föranledas av sagda bestämmelser. .Därutöver

för verksamhetens ändamålsenliga bedrivande önskvärda dispositioner

beträffande de överlåtna fastigheterna må bero av överenskommelse mellan

köpare och säljare.

Därest på grund av omständigheter, över vilka parterna icke kunna råda,

hinder möter att före nämnda den 1 januari 1961 helt eller till någon del

färdigställa nya lokaler för den medicinska undervisning, som bedrives vid

Serafimerlasarettet, förbinder sig köparen att, till dess sådana lokaler blivit

färdigställda och undervisningen dit överflyttats, i motsvarande omfattning

såsom huvudman uppehålla sjukhusdriften vid Serafimerlasarettet med bibehållande

av därstädes anställd personal och med rätt för säljaren att i erforderlig

utsträckning hava undervisningen dit förlagd. För den tid och i den mån,

undervisningen sålunda efter den 31 december 1960 provisoriskt må vara

förlagd till Serafimerlasarettet, skall säljaren lämna bidrag till bestridande av

löner och pensioner vid lasarettet och till dess övriga driftkostnader efter

samma grunder, som överenskommits genom det denna dag träffade avtalet

angående upplåtande av Sabbatsbergs sjukhus för den medicinska undervisningen,

dock att bidraget till de neurologiska och neurokirurgiska klinikerna

skall utgå efter andra grunder, vilka med hänsyn till dessa klinikers beläggning

med icke-stockholmsbor kunna finnas skäliga. I fråga om tillsättning av

tjänst samt om läkarnas ställning till Stockholms stads sjukhusdirektion under

berörda tid skola jämväl tillämpas bestämmelserna i nämnda avtal.

§ 3.

Köpeskillingen skall kontant erläggas genom insättning i Sveriges riksbank

för kungl. statskontorets räkning under titel: »Kungl. Serafimerlasarettets

köpeskillingsmedel» och bevis härom före den 1 juli 1948 avlämnas till ombudsmannen

och byrådirektören i statskontoret.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

§ 4.

Mom. 1. Köparen äger att med stöd av enbart detta avtal och sålunda

utan att någon ytterligare handling av säljaren utfärdas, söka och erhålla

lagfart å de genom detta avtal överlåtna fastigheterna, så snart detta avtal

blivit godkänt i enlighet med vad nedan i § 9 sägs.

Vid samma tidpunkt skall säljaren till köparen avlämna lagfarts- eller

äganderättsbevis rörande de överlåtna fastigheterna i den mån sådana bevis

innehavas av säljaren.

Mom. 2. Säljaren, som intill den 1 januari 1961 svarar för att byggnaderna

hållas brandförsäkrade till nu gällande brandförsäkringsbelopp, skall

sagda dag till köparen överlämna brandförsäkringshandlingarna.

Å tiden före sagda dag belöpande brandskadeersättning skall tillfalla säljaren,

som, i den mån hinder ej möter på grund av gällande avtal med köparen

och Stockholms läns landsting angående driften av Serafimerlasarettet, äger

förfoga över densamma efter enahanda grunder, som föreskrives i § 4 i det

av Kungl. Maj:t den 30 juni 1937 godkända avtalet rörande statens övertagande

av driften av Serafimerlasarettet.

Mom. 3. Köparen skall vidkännas all kostnad för lagfart å de av köparen

förvärvade fastigheterna jämte för lagfarten erforderliga mätningsförrättningar.

§ 5.

Säljaren ansvarar för betalningen av de överlåtna fastigheterna belastande

penninginteckningar samt garanterar, att desamma skola den 1 januari 1961

antingen vara dödade eller ock till köparen överlämnas ävensom att fastigheterna

vid sistnämnda tidpunkt icke äro belastade med servitut till förmån

för annan än någon av de överlåtna fastigheterna.

§ 6.

Köparen uppbär den avkastning av de överlåtna fastigheterna, som belöper

på tiden efter den 31 december 1960, samt ansvarar för skatter, onera och

utskylder, som påföras fastigheterna och belöpa på samma tid. Säljaren ansvarar

för de försålda fastigheternas på tiden därförinnan belöpande underhåll,

skatter, onera och utskylder.

§ 7.

Med hänsyn till vad sålunda överenskommits förklarar sig Stockholms stad

för tiden efter utgången av år 1960 icke gentemot Kungl. Maj:t och kronan

samt stiftelsen Serafimerlasarettet eller annan hava några anspråk av vad slag

de vara må, med avseende å de 200 sängar, vilka Stockholms stad tillförsäkrats

att allt framgent få disponera vid Serafimerlasarettet, eller på grund av bidrag,

som staden eljest lämnat till lasarettets byggande och utrustning.

§ 8.

Den säljaren tillhöriga lösa egendom, som användes för lasarettets drift och

som finnes i behåll den 1 januari 1961, ingår icke i köpet. Rörande denna

egendom bör i god tid före sagda dag särskild överenskommelse träffas mellan

parterna.

§ 9.

Har detta avtal icke blivit godkänt före den 1 juni 1948 av stiftelsen Serafimerlasarettet

ävensom av Stockholms stadsfullmäktige genom beslut, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

15

vinner laga kraft, samt av Kungl. Maj:t före den 1 juni 1948, skall avtalet

anses hava till alla delar förfallit.

Härav äro upprättade två likalydande exemplar, varav köparen och säljaren

tagit var sitt.

Stockholm den 1 december 1947.

För svenska staten:

Nils Löwbeer

Anders Örne Gösta Forssell Karl Wistrand H. Bergstrand

För Stockholms stad:

Harald Mårtens

Knut Anderson Helge Berglund Nils Hansson K. G. Tham Per Wetterdal

Förslaget till avtal med Stockholms läns landsting angående överlåtande till

landstinget av ett antal vårdplatser å garnisonsavdelningen vid karolinska sjukhuset

lyder sålunda:

I anslutning till ett denna dag träffat avtal angående försäljning till Stockholms

stad av de stiftelsen Serafimerlasarettet tillhöriga fastigheterna nris 2,

3, 4 och 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm med därå befintliga byggnader

har mellan svenska staten och Stockholms läns landsting — under förutsättning

att före den 1 juli 1948 dels nämnda avtal godkännes av Kungl. Maj:t,

stiftelsens styrelse och Stockholms stadsfullmäktige genom beslut, som vinner

laga kraft, och dels vad nedan överenskommits godkännes av Kungl. Maj:t

och Stockholms läns landsting — följande avtal träffats angående överlåtande

till Stockholms läns landsting av ett antal vårdplatser vid Karolinska sjukhuset.

§ 1.

Staten överlåter till Stockholms läns landsting 40 av de allmänna vårdplatserna

å garnisonsavdelningen vid Karolinska sjukhuset att tillträdas den

1 januari 1961, allt under förutsättning, att dessa platser då icke erfordras för

gamisonss j ukvården.

Därest framdeles på grund av ändrade förhållanden ifrågavarande 40 platser

anses lämpligen kunna upplåtas å annan eller andra avdelningar vid Karolinska

sjukhuset, må härom särskild överenskommelse kunna träffas mellan landstinget

och sjukhusets direktion.

§ 2.

För nämnda 40 platser skall landstinget vid platsernas övertagande till

staten erlägga ett kontant belopp av 5 000 kronor per vårdplats, som skall

anses täcka byggnadskostnader, tomtavgift och utrustningskostnader efter

skälig avskrivning, eller sålunda tillhopa 200 000 kronor.

§ 3.

Beträffande nämnda 40 platser skola i övrigt i tillämpliga delar gälla enahanda

bestämmelser som ifråga om de av landstinget ursprungligen kontraherade

å sjukhuset.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 213.

§ 4.

Med hänsyn till vad sålunda överenskommits och under förutsättning, att

40 platser, på sätt ovan sagts, ställas till landstingets förfogande, förklarar

landstinget sig för tiden efter utgången av år 1960 icke gentemot staten eller

stiftelsen Serafimerlasarettet hava några anspråk av vad slag det vara må med

avseende å de 40 sängar, vilka landstinget tillförsäkrats att för all framtid få

disponera vid lasarettet, eller på grund av bidrag, som landstinget eljest lämnat

till lasarettets byggande och utrustning.

Stockholm den 1 december 1947.

Anders Öme

För svenska staten:

Nils Löwbeer

Gösta Forssell Karl Wistrand

II. Bergstrand

F. Thun

För Stockholms läns landsting:

L. Franzon E. Birlce

A. Piscator

B. Sabbatsbergsavtalet.

Såsom principmotivering för inordnande av Sabbatsbergs sjukhus i den medicinska

undervisningens tjänst anföres i kommissionens betänkande sammanfattningsvis

följande.

En snar förflyttning av klinikerna vid serafimerlasarettet till annat eller

andra sjukhus vore av flera skäl önskvärd. Klinikernas nuvarande läge vore

sålunda olämpligt, enär lasarettet icke vore ett fullständigt centralsjukhus

med de möjligheter till samarbete med olika specialkliniker, som vore av

betydelse icke blott för sjukvården utan även för forskning och undervisning.

En väsentlig olägenhet för undervisningen tillkomme jämväl genom överflyttande

av karolinska institutets teoretiska institutioner från grannskapet av

serafimerlasarettet till Norrbacka-området. Med hänsyn till angelägenheten

av att åt karolinska institutets till serafimerlasarettet nu förlagda kliniker för

framtiden bereddes en sådan förläggning, som tillförsäkrade medicinsk utbildning

och forskning så gynnsamma arbetsbetingelser som möjligt, samt till

önskvärdheten av nära förbindelser med klinikerna och de vetenskapliga institutionerna

på Norrbacka-området, kunde därför den medicinska undervisningens

kvarblivande på serafimerlasarettet icke godtagas annat än som ett

relativt kortvarigt provisorium.

Kommissionen, som utgått från att den neurologiska och den neurokirurgiska

kliniken å serafimerlasarettet vid dess nedläggande skulle överflyttas till

karolinska sjukhuset, hade därför inskränkt sig till att undersöka möjligheterna

för förläggande av återstående delar av lasarettet till antingen karolinska sjukhuset

eller något stadens sjukhus.

Tanken på att förlägga serafimerlasarettets medicinska och kirurgiska kliniker

till karolinska sjukhuset, varigenom detta sjukhus skulle komma att utrustas

med dubbelkliniker i medicin och kirurgi, hade visat sig vara ogenomförbar

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 213.

redan på den grund, att Stockholms stad vägrat sin medverkan till uppförande

över huvud taget av dubbelkliniker vid karolinska sjukhuset. Att utan stadens

medverkan skrida till uppförandet av dylika kliniker skulle medföra allvarliga

risker för att patientmaterialet skulle bliva otillräckligt, vartill komme de

ekonomiska konsekvenserna för staten vid uteblivandet av bidrag från staden

för färdigställande och drift av klinikerna. Hänsyn måste även tagas till nödvändigheten

av att reservera tillräckligt utrymme å karolinska sjukhusets tomt

för ännu icke förutsedda ändamål.

Som bästa tänkbara förläggningsplats för serafimerlasarettets medicinska

och kirurgiska kliniker med tillhörande institutioner — det moderna Södersjukhuset

hade staden bestämt motsatt sig att upplåta såsom undervisningssjukhus

— hade därefter återstått Sabbatsbergs sjukhus på grund av dess

nära belägenhet till Norrbacka-området samt med hänsyn till att staden stode

1 begrepp att ny- och ombygga detta sjukhus till ett modernt centralsjukhus.

Genom att dit överflytta nyssnämnda kliniker och institutioner från serafimerlasarettet

vunnes den fördelen, att en stor del av Stockholms stads omfattande

och ur undervisningssynpunkt synnerligen värdefulla sjukhusklientel

komme att ställas i den medicinska forskningens och undervisningens tjänst.

Härtill komme de stora fördelar, som framför allt i fråga om teoretiska studier

och forskning skulle beredas vederbörande lärare och kandidater genom att de

ifrågavarande klinikerna efter en sådan förflyttning skulle komma att ligga

relativt nära karolinska institutets teoretiska institutioner och bibliotek.

Staden hade även förklarat sig villig att för den medicinska undervisningen

upplåta å Sabbatsbergs sjukhus beslutade nya medicinska och kirurgiska avdelningar

med tillhörande institutioner. Detta medgivande hade under förhandlingarnas

gång utsträckts till att — utöver redan tidigare avtalade kliniker å

sjukhuset, nämligen en kvinnoklinik och en ögonklinik — omfatta jämväl av

staden å sjukhuset planerade en pediatrisk klinik, en psykiatrisk klinik, en

ra di oterapeutisk klinik och en fysioterapeutisk avdelning jämte ett stadens

bakteriologiska centrallaboratorium, vilka samtliga av sakkunskapen vitsordats

vara behövliga för den vid institutet bedrivna forskningen och undervisningen.

Härigenom komme den medicinska undervisningen att för framtiden koncentreras

till två närbelägna undervisningssjukhus, varav det ena, Sabbatsbergs

sjukhus, skulle reserveras för karolinska institutets dubbelkliniker.

Ett inordnande av Sabbatsbergs sjukhus i den medicinska undervisningens

tjänst innebure visserligen en avvikelse i viss mån från den s. k. enhetstanken,

som legat till grund för besluten om uppförandet av karolinska sjukhuset och

som innebure, att alla de institutioner, teoretiska och praktiska, av vilka karolinska

institutet för sin verksamhet vore i behov, skulle sammanföras till Norrbacka-området

i statens regi.

Denna enhetstanke hade, såsom under tidigare sjukhusutredningar upprepade

gånger framhållits, det tredubbla syftet:

att till ett nära lokalt samband förena undervisningsklinikerna, så att samt
2

— Bihang till riksdagens ''protokoll 19^8. 1 sand. Nr 213.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

liga kliniska grenar erhölle det stöd för sjukvård, undervisning och forskning,

som ett fullständigt och väl utrustat centralsjukhus kunde giva;

att sammanföra de teoretiska institutionerna på sådant sätt, att de kunde

dels inbördes bekvämt samarbeta, dels stå alla klinikerna till vederbörlig tjänst;

samt

att bibliotek och administrationslokaler vore så bekvämt tillgängliga som

möjligt för karolinska institutets alla arbetare.

Med hänsyn såväl till att de kliniska specialgrenar, som icke bleve representerade

på Sabbatsbergs sjukhus utan endast på karolinska sjukhuset, komme

att befinna sig på så nära avstånd från Sabbatsbergs sjukhus, att samarbete

med dem utan svårighet torde kunna ske, som till att Sabbatsbergs sjukhus

vore beläget på ungefär samma avstånd från karolinska institutets teoretiska

institutioner som karolinska sjukhusets mest avlägsna avdelningar, hyste förhandlingskommissionen,

stödd på bland annat karolinska institutets lärarkollegium,

den uppfattningen, att genom förläggning av de s. k. dubbelinstitutionerna

till Sabbatsbergs sjukhus enhetstanken bleve förverkligad så fullständigt

som det vore möjligt i en storstad som Stockholm och vid en medicinsk högskola

av karolinska institutets storlek.

Kommissionen övergår härefter till att behandla de särskilda kliniker och

institutioner vid Sabbatsbergs sjukhus, som enligt kommissionens förslag skulle

upplåtas för den medicinska undervisningen.

Medicinska och kirurgiska klinikerna. Vid förhandlingarna inför kommissionen

hade, anför kommissionen, i samförstånd med vederbörande ämnesrepresentanter

enighet vunnits därom, att klinikerna skola omfatta vardera cirka

180 allmänna vårdplatser.

Motsvarande antal vårdplatser vid karolinska sjukhuset utgör, framhåller

kommissionen, för vardera kliniken 150. Härvid måste dock bemärkas, att vid

karolinska sjukhuset för undervisning i kirurgi 100 garnisonsplatser stå till

förfogande samt att undervisningen i medicin därstädes kommer att få tillgång

till synnerligen viktigt patientmaterial å de beslutade tuberkulos- och reumatologklinikerna.

Beträffande antalet enskilda vårdplatser hade, anför kommissionen vidare,

däremot delade meningar rått, i det att från stadens sida endast planerats 14

dylika vårdplatser vid vardera kliniken, medan vederbörande ämnesrepresentanter

inför kommissionen betonat önskvärdheten av minst samma antal

enskilda vårdplatser som vid motsvarande kliniker å serafimerlasarettet och

karolinska sjukhuset eller vid vardera kliniken 25 stycken. Erinras finge i detta

sammanhang, att vid den beslutade nya kvinnokliniken vid Sabbatsbergs sjukhus

antalet enskilda vårdplatser avtalats till 22—27 stycken.

Parterna hade slutligen enats om ett antal av cirka 20 enskilda vårdplatser

vid vardera kliniken.

Kommissionen uttrycker den förhoppningen, att vid bestämmandet av anta
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

let enskilda vårdplatser största möjliga hänsyn måtte inom avtalets ram tagas

till de av ämnesrepresentanterna uttryckta önskemålen. I anslutning härtill

betonar kommissionen, att i det enskilda patientmaterialet ofta inginge för

forskningen synnerligen viktiga särfall samt att en tillräckligt stort tilltagen

enskild vårdavdelning medförde den fördelen för hela kliniken, att vederbörande

överläkare knötes fastare till sin klinik än om han för vård av sitt enskilda

patientmaterial måste anlita andra sjukvårdsinrättningar i staden.

Kvinnokliniken. Genom beslut den 30 november 1945 har Kungl. Maj:t

godkänt avtal rörande samarbete mellan staten och staden angående uppförande

och drift av denna klinik.

Kommissionen uttalar, att, enär denna klinik inginge som en del av det nya

undervisningssjukhuset, det syntes kommissionen både lämpligt och riktigt,

att det nya avtalet om Sabbatsbergs sjukhus i hela dess vidd bleve tillämpligt

jämväl å kvinnokliniken.

Ögonkliniken. Genom beslut den 30 maj 1947 har Kungl. Maj:t godkänt

avtal rörande upplåtande av ögonavdelningen vid Sabbatsbergs sjukhus för

undervisningsändamål. Detta avtal, som trätt i kraft den 1 juli 1947, gäller

tills vidare med ett års ömsesidig uppsägningstid.

Såsom framgår av § 15 i Sabbatsbergsavtalet ha parterna enats om att, så

snart någondera av de medicinska och kirurgiska klinikerna tages i bruk för

undervisningsändamål, sistnämnda avtal i vad det avser tillsättande och

avlönande av personal, läkarnas ställning till sjukhusdirektionen samt fördelningen

av driftkostnaderna jämväl skall tillämpas å ögonkliniken.

Pediatriska kliniken. Karolinska institutets dubbelklinik för pediatrik är

förlagd till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Anstalten tillhör

H. K. H. Kronprinsessan Lovisas förening för bamasjukvård. Sjukvården

å anstalten bedrives å en medicinsk avdelning om 81 och en kirurgisk avdelning

om 69 vårdplatser, tillhopa 150 vårdplatser. Vid anstalten finnes jämväl

anordnad pediatrisk poliklinik.

Vårdanstalten, som öppnades år 1854, är för närvarande belägen å västra

delen av kvarteret Kronoberg å Kungsholmen. Denna tomt uppläts år 1891

av Stockholms stadsfullmäktige åt föreningen »för uppförande av nytt barnsjukhus

att av vederbörande sjukhusstyrelse disponeras så länge det upplåtna

området användes till barnsjukhus».

Undervisning i pediatrik har meddelats vid vårdanstaltens medicinska

avdelning sedan år 1885. Enligt i ämnet mellan vårdanstaltens styrelse och

karolinska institutets lärarkollegium träffad överenskommelse bestrides befattningen

som överläkare vid nämnda avdelning av den av institutets professorer

i pediatrik, som lärarkollegiet därtill förordnar. Härjämte utgår statsanslag

till avlöning av underordnade läkare m. in.

Stadens delegerade ha, framhåller kommissionen, nu meddelat, att staden

avsåge att i samband med ny- och ombyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus och i

samverkan med H. K. II. Kronprinsessan Lovisas förening för barnavård upp
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 213.

föra en pediatrisk avdelning vid Sabbatsbergs sjukhus om cirka 120 allmänna

medicinska vårdplatser och en enskild avdelning om cirka 10 platser samt att

staden vore villig att upplåta densamma till karolinska institutet såsom en

institutets pediatriska klinik.

Kommissionen finner det uppenbart, att, därest uppgörelse träffas mellan

nämnda förening och staden om nedläggande av Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt,

varvid även frågan om den framtida användningen av föreningens

fonder måste lösas, den pediatriska undervisning, som nu bedrives vid vårdanstalten,

måste förflyttas till annat sjukhus. Beträffande klinikens förläggning

kunde andragas samma skäl, som anförts i fråga om serafimerlasarettets

medicinska och kirurgiska kliniker, ity att från stadens sida förklarats, att

staden icke vore villig att medverka vid dess eventuella förläggande till karolinska

sjukhuset. Kommissionen anför vidare i fråga om klinikens omfattning

följande.

Professorn Lichtenstein har uttryckt önskemål om att kliniken borde omfatta

cirka 150 allmänna medicinska vårdplatser, varav ett mindre antal platser å

en karantäns- och isoleringsavdelning samt å en psykopatavdelning. En klinik

av den utav staden planerade storleken kommer visserligen att bliva något

mindre än den beslutade pediatriska kliniken å karolinska sjukhuset, där klinikens

medicinska avdelning omfattar 140 allmänna och 13 enskilda vårdplatser

(jämte en kirurgisk avdelning om 60 allmänna och 6 enskilda vårdplatser)

men torde i allt fall bliva tillfyllest för sitt ändamål. Parterna ha enats

om att av klinikens allmänna vårdplatser ett mindre antal skall reserveras för

en karantäns- och isoleringsavdelning och för en psykopatavdelning. Med

hänsyn till klientelets särskilda beskaJffenhet har vidare enighet vunnits om

att kliniken skall förses med en särskild röntgenavdelning.

Psykiatriska kliniken. Kommissionen framhåller till en början att Stockholms

stad avsåge att vid Sabbatsbergs sjukhus uppföra en psykiatrisk avdelning

om cirka 100 allmänna och 10 enskilda vårdplatser och att staden hade

förklarat sig villig att ställa även denna avdelning till undervisningens förfogande.

Beträffande behovet av en psykiatrisk avdelning för sjukvården vid Sabbatsberg

erinrar kommissionen om att medicinalstyrelsens den 11 september

1945 framlagda tioårsplan för den statliga sinnessjuk vården m. m. omfattar,

bland annat, inrättandet av till kroppssjukhusen anslutna psykiatriska avdelningar

för lindrigare psykiska sjukdomsfall (begynnande psykoser, psykoneuroser

m. m.), vilket förslag i princip genomgående tillstyrkts av hörda myndigheter.

1946 års riksdag hade i princip godkänt sagda förslag genom att

bestämma grunderna för statsbidrag till psykiatriska avdelningar vid kroppssjukhusen.

Motiveringen till detta riksdagens beslut återfunnes i Kungl. Maj:ts

proposition nr 177 till 1946 års riksdag angående utbyggnad av sinnessjukvården

m. m.

Efter en redogörelse för statsrådets och chefens för socialdepartementet

uttalande till statsrådsprotokollet för den 8 mars 1946 i nämnda fråga anför

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition nr VIS.

kommissionen, att representanter för de inre medicinska och psykiatriska

avdelningarna vid undervisningssjukhusen och de kommunala sjukhusen i

Stockholm vid sammanträde inför kommissionen enhälligt tillstyrkt inrättandet

av en psykiatrisk undervisningsavdelning vid Sabbatsbergs sjukhus samt

betygat, att erfarenheten från de svenska kroppssjukhus, där psykiatriska avdelningar

inrättats (undervisningssjukhusen i Uppsala, Lund och Stockholm

samt kommunala sjukhus i Stockholm, Göteborg, Malmö och Vänersborg)

vore mycket god.

Kommissionen återger härefter följande av professorn i psykiatri vid karolinska

sjukhuset Torsten Sjögren i skrivelse till kommissionen gjorda uttalande

i frågan om den medicinska undervisningens och forskningens behov av ytterligare

en psykiatrisk undervisningsklinik i huvudstaden:

Undervisningen i psykiatri har hittills varit ordnad på det sättet, att 3 tvåmånaders

kurser i ämnet, omfattande 32 föreläsningstimmar, hållits av professorn

i ämnet. Därjämte har under samma tid polikliniska föreläsningar och

demonstrationer hållits av docent i ämnet. Som av olika sakkunniga framhållits,

har antalet undervisningstimmar visat sig vara för litet och liikarutbildningssakkunniga

ha föreslagit en utvidgning av psykiatrikursen med 50

procent.

Med hänsyn till ämnets storlek samt medicinska och samhälleliga betydelse

är det emellertid ett faktum, att även med denna utvidgning blir det ej möjligt

att medhinna undervisning i en så viktig del av ämnet som neuroslära och

därmed sammanhängande psykoterapi.

Under en följd av år har tid efter annan därför frivilliga kurser hållits i dessa

delar av ämnet med ett antal olika experter som föreläsare, omfattande i allmänhet

20 föreläsningstimmar. Dessa frivilliga kurser ha omfattats med stort

intresse och tillslutning av de studerande. Enligt min bestämda mening skulle

det vara av synnerligen stort värde, om den planerade psykiatriska kliniken

vid Sabbatsbergs sjukhus skulle kunna ställas i den medicinska undervisningens

tjänst på så sätt, att där meddelades kurser i neuroslära och psykoterapi.

Till komplettering av utbildningen har hittills frivillig assistenttjänstgöring

varit ordnad omfattande i allmänhet en månad. Enligt läkarutbildningssakkunnigas

förslag bör obligatorisk assistenttjänstgöring införas. Det kommer emellertid

att medföra betydande svårigheter att ordna denna assistenttjänstgöring

för ett så stort antal studerande å ett rationellt sätt. Undervisningen skulle

bli betydligt mera effektiv om ett antal, förslagsvis hälften av de tjänstgörande,

skulle kunna fullgöra denna assistenttjänstgöring vid den planerade kliniken

vid Sabbatsbergs sjukhus.

I avsikt att lämna en kort överblick över de stora och nya uppgifter, som

psykiatrien måste söka att bemästra, då det gällde att i Sverige från grunden

bygga upp ett fast och allmänt samarbete mellan kroppssjukhusen och sinnessjukvården,

återger kommissionen en artikel av överläkaren vid Södersjukhusets

psykiatriska avdelning, docenten Snorre Wohlfart, i socialmedicinsk tidskrifts

skriftserie år 1!)4G samt en redogörelse av professorn Hilding Berglund

för hans ingående studier av sinnessjukvården i Nordamerikas förenta stater

(Sv. läkartidning nr 17, 1947).

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Härpå anför kommissionen:

Kommissionen håller före, att behovet av ett ökat antal vårdplatser för sinnessjukvård

är klart ådagalagt genom föreliggande utredning samt att det för

sinnessjuk vår dens vidare utveckling och förbättring är av stor betydelse, att

psykiatriska avdelningar inrättas vid de stora kroppssjukhusen. Statsmakterna

ha uttalat sig för önskvärdheten av sådana sjukhusavdelningar och under

vissa villkor beviljat statsanslag till deras uppförande och drift. Vid universitetssjukhusen

och det fåtal svenska kommunala kroppssjukhus, där psykiatriska

avdelningar inrättats, har deras betydelse för hela sjukvården i hög

grad uppskattats.

Med hänsyn till sjukvårdens behov synes således anordnandet av en psykiatrisk

vårdavdelning vid Sabbatsbergs sjukhus synnerligen väl motiverat.

Karolinska institutets lärarkollegium och särskilda sakkunniga ha förordat, att

denna avdelning ställes i den psykiatriska undervisningens och forskningens

tjänst.

Starka skäl böra förebringas för att kunna förorda inrättandet av ytterligare

en klinik — en ny parallellklinik — i psykiatri vid institutet jämte den nuvarande

psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset. De motiv, som ovan

framlagts, synas emellertid ge vid handen, att inrättande av denna klinik utgör

en betydelsefull förutsättning för en framgångsrik utveckling av den psykiatriska

sjukvården och läkarutbildningen i Sverige.

Uppgiftens kärnpunkt är att på ett nytt och verksamt sätt bereda den

svenska psykiatrien för uppgiften att, jämte de egentliga sinnessjukdomarna,

övertaga behandlingen av neuroserna och psykoneuroserna, det vill säga nervsjukdomar

av funktionell art och störningar av personlighetens jämvikt av

själsligt (psykogent) ursprung med allehanda övergångsformer till de egentliga

sinnessjukdomarna. Vilken roll dessa funktionella nervsjukdomar spela i samhället

och för sjukvården, framgår därav, att ungefär hälften av de för själsrubbningar

vårdbehövande tillhöra dessa sjukdomsgrupper, för vilkas omhändertagande

sinnessjuk vården hos oss hittills saknat en fast organisation, men

som, om de i tid komma till behandling, i stor utsträckning kunna läkas.

Först genom inrättande av psykiatriska avdelningar med tillhörande behandlingsavdelningar

och polikliniker för öppen vård är det möjligt att skänka dessa

sjuka en effektiv behandling. Verkan av även den mest genomtänkta organisation

av neurosvården står eller faller dock med lösningen av personalproblemet,

det vill säga med möjligheten att anskaffa socialpsykologiskt väl utbildade

läkare, sköterskor, sociala kuratorer och andra medhjälpare i denna sjukvård.

Därtill fordras en organisation för undervisning och praktisk utbildning i

psykiatri av helt andra mått än som hittills hos oss stått till buds, ett förhållande,

som även beaktats i direktiven för den av statsrådet och chefen för

inrikesdepartementet nyligen tillsatta beredningen för fortsatt handläggning

av frågan om sinnessjukvårdens effektivisering och utbyggnad.

Läkarutbildningssakkunniga ha föreslagit en utvidgning av den nuvarande

undervisningskursen i psykiatri för studenter med 50 procent och enligt sinnessjukläkarna

kräves en fördubbling av såväl den praktiska som den teoretiska

studentundervisningen i ämnet; förutom utbildning av en stab av medhjälpare,

såsom ovan skildrats.

Enligt psykiatricis mening behöves minst en professur i »social psykiatri»

och många flera underordnade läkar- och lärarbefattningar. Även med en

fördubbling av det nuvarande antalet undervisningstimmar blir det, enligt

professor Sjögrens mening, ej möjligt för en professor att medhinna undervis
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts -proposition nr 213. 23

ning i en så viktig del av ämnet som neuroslära och därmed sammanhängande

psykoterapi.

Det synes bliva förenat med betydande svårigheter att vid den nuvarande

kliniken å karolinska sjukhuset på ett rationellt sätt anordna den praktiska

utbildningen av medicine kandidater genom obligatorisk assistenttjänstgöring

i psykiatri, såsom läkarutbildningssakkunniga föreslå. Undervisningen skulle

säkerligen kunna göras betydligt mera effektiv, om en del av de studerande

finge fullgöra denna tjänst å en psykiatrisk klinik vid Sabbatsberg.

Genom den nya avdelningens infogande i kroppssjukhuset blir det även

möjligt att rycka in kunskapen om neuroserna och de psykogena psykoserna

i den allmänna läkarutbildningen.

Betydelsen av vetenskaplig forskning för vidare utveckling av dessa psykiatriens

vitala områden ligger i öppen dag.

På grund av vad ovan anförts vill kommissionen förorda, att en avdelning

för psykiatri om 110 platser inrättas vid Sabbatsbergs sjukhus och ställes i den

medicinska undervisningens tjänst med särskild uppgift att meddela studentundervisning

och läkarutbildning i neuroslära och psykoterapi samt idka vetenskaplig

forskning i dessa ämnen.

Radioterapeutiska kliniken. Professorn i radioterapi vid karolinska institutet,

överläkaren vid karolinska sjukhusets radioterapeutiska klinik E. Berven samt

överläkaren vid Södersjukhusets röntgenterapiavdelning H. Ahlbom ha till

kommissionen överlämnat en promemoria beträffande inrättandet av en undervisningsavdelning

för radioterapi vid Sabbatsbergs sjukhus. I denna anföres

rörande behovet av undervisning vid sjukhusets radioterapeutiska avdelning

följande.

Strålbehandlingen av elakartade tumörer och även av vissa andra sjukdomar,

framförallt blodsjukdomar, vissa former av tuberkulos, subkroniska och kroniska

ledsjukdomar samt andra inflammatoriska processer har fått allt större

omfattning. Sålunda behandlas praktiskt taget numera de flesta former av

sarkom i ytliga och djupliggande organ, alla former av hudtumörer, läpptumörer,

munhålans och svalgets samt matstrupens tumörer och slutligen

också de maligna tumörerna i de kvinnliga och manliga könsorganen med

röntgen- och radiumstrålning.

Patienter, som lida av nu nämnda sjukdomar, söka ofta direkt till de strålterapeutiska

klinikerna eller röntgenavdelningarna vid lasaretten eller remitteras

dit från läkarna i landet, och behandlingen utföres på dessa avdelningar.

Följden härav är, att dessa patienter som regel icke vårdas på undervisningssjukhusens

övriga avdelningar, varför de icke komma till nytta i undervisningens

tjänst. Fn betänklig lucka finnes därför redan i de nu verksamma unga

läkarnas kunskaper.

För undervisningen av de medicine studerandena och för fortbildningen av

läkarna är det sålunda av största betydelse, att undervisning bedrives vid de

strålterapeutiska avdelningar, där sådan kan meddelas. Denna undervisning

är nödvändig, enär det är av största vikt, att de praktiserande läkarna känna

till svulstdiagnostiken, framförallt de tidiga symtomen av de elakartade tumörerna,

där en tidig diagnos utgör en av huvudbetingelserna för bestående

läkning.

Hittills har undervisningen i strålterapi varit frivillig, men karolinska institutets

lärarkollegium har tillstyrkt obligatorisk undervisning, omfattande minst

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

15 undervisningstimmar, och i den nya planen för de medicinska studierna har

en sådan obligatorisk undervisning även föreslagits.

För närvarande meddelas undervisning vid Konung Gustaf V:s jubileumskliniker

i Stockholm och Lund och kommer att meddelas vid jubileumskliniken

i Göteborg. Möjligen kommer också undervisning att i framtiden kunna ordnas

vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

För att bedriva en tillfredsställande undervisning är det nödvändigt, att de

medicine studerandena deltaga i poliklinik- och klinikarbetet vid sidan av

föreläsningarna, vilket medför en betydande arbetsbörda för lärarna. Med det

studentantal, som för närvarande finnes i Stockholm, är det nödvändigt att

anordna minst 6 kurser årligen, då högst 15 deltagare lämpligen böra förekomma

i varje kurs. Av dessa böra högst 4 förläggas till jubileumskliniken,

av vilka 2 böra ledas av professorn i radioterapi och 2 av en biträdande lärare.

Det blir därför nödvändigt att förlägga undervisningen för de 2 återstående

kurserna till ett annat därför lämpat sjukhus. Med den föreslagna utbyggnaden

av röntgenbehandlingsavdelningen vid Sabbatsbergs sjukhus kommer denna

att bli väl rustad för en sådan undervisning.

Enligt vår mening är det nödvändigt att undervisning i strålterapi anordnas

på den planerade avdelningen.

Kommissionen tillägger härtill, att kommissionen med stöd av vad i denna

fråga anförts ansåge det för den medicinska undervisningen erforderligt, att

en radioterapeutisk avdelning med cirka 30 vårdplatser inrättades vid Sabbatsbergs

sjukhus för deltagande i karolinska institutets undervisning i radioterapi.

Fysioterapeutiska avdelningen. Vid karolinska sjukhuset gives fysikalisk

terapi av olika art vid tre från varandra helt skilda avdelningar. Sålunda gives

vid radiumhemmet röntgen- och radiumbehandling samt ljusbehandling, vid

gymnastikavdelningen sjukgymnastik och massage samt vid avdelningen för

fysikalisk terapi bad och inpackningar, kortvåg m. m.

Undervisning för medicine kandidater förekommer endast beträffande sjukgymnastik

och massage. Den sker i form av en tre gånger årligen upprepad

föreläsningsserie, omfattande 8 dubbeltimmar. Kursen, som är obligatorisk,

gives på sjukhusets gymnastikavdelning och fullgöres vanligen i samband med

kursen i medicinsk propedeutik.

Ifråga om behovet av utökad undervisning i fysikalisk terapi ha professorerna

vid karolinska institutet Nanna Svartz och E. Berven i skrivelse till

institutets lärarkollegium anfört följande.

Undervisningen i fysikalisk terapi för de medicine kandidaterna måste oundgängligen

utökas så att den kommer att omfatta samtliga grenar av denna

behandlingsform.

Då de fysioterapeutiska avdelningarna på karolinska sjukhuset icke kunna

beräknas helt fylla behovet av lokaler för sådan undervisning, synes det oss

nödvändigt att vid Sabbatsbergs sjukhus inrättas en fysioterapeutisk avdelning,

där även undervisning kan bedrivas.

En sådan avdelning bör utformas som en enhet under ledning av en gemensam

chef, och vid avdelningen bör givas behandling med såväl sjukgymnastik

och massage som andra grenar av fysioterapien såsom termoterapi, hydroterapi,

elektroterapi o. s. v. Huruvida behandlingsavdelningen bör utrustas med egen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

sjukavdelning, kan för närvarande icke avgöras, utan denna fråga måste underkastas

en grundligare utredning.

Föreståndaren för en avdelning av detta slag bör äga grundlig utbildning i

invärtes medicin samt specialutbildning inom området för fysikalisk terapi.

Institutets lärarkollegium har i skrivelse till kommissionen förklarat sig i

princip ansluta sig till det av professorerna Svartz och Berven framlagda förslaget.

Kommissionen framhåller för egen del, att från stadens sida förklarats, att

staden — oberoende av vilken ståndpunkt staten intoge — ämnade inrätta en

fysioterapeutisk avdelning vid Sabbatsbergs sjukhus. Beträffande frågan om

denna avdelning bör upplåtas för undervisningsändamål eller ej anför kommissionen:
Kommissionen,

som i denna fråga rådfört sig med, förutom professorerna

Svartz och Berven, representanter för ifrågavarande behandlingsmetoder vid

karolinska sjukhuset och Södersjukhuset, har blivit övertygad om önskvärdheten

av en mera centraliserad och samtidigt utökad undervisning i fysikalisk

terapi. Härför torde denna nya avdelning å Sabbatsbergs sjukhus, till vilken

även avses skola anslutas en reumatikerdispensär, bliva särskilt lämpad med

hänsyn till att den planeras att omfatta samtliga de behandlingsformer, som

böra anknytas till en dylik avdelning. Framhållas bör även att tillkomsten av

en sådan centralanstalt för fysikalisk terapi vid ett undervisningssjukhus kan

vara ägnad att befrämja forskningen på områden, som hittills kommit något i

skymundan i jämförelse med andra discipliner.

Ifråga om behovet av särskilda vårdplatser för en dylik avdelning — ett

antal av 25 stycken har ifrågasatts — råda delade meningar mellan de sakkunniga,

varför denna fråga av staden ställts på framtiden.

Röntgendiagnostiska institutionen. Röntgenavdelningen vid serafimerlasarettet

utgjorde, anför kommissionen, från år 1914 till och med år 1939 ensam

karolinska institutets undervisningsinstitution för röntgendiagnostik och hade

efter inrättandet av den röntgendiagnostiska institutionen vid karolinska sjukhuset

år 1940 upprätthållit institutets halva undervisning i sagda ämne. Sedan

år 1945 vore föreståndaren för serafimerlasarettets röntgenavdelning professor

i röntgendiagnostik vid institutet, som alltså i detta ämne hade en dubbelprofessur.

Lärarkollegiet hade i skrivelse till kommissionen framhållit, att vid en eventuell

flyttning av serafimerlasarettets medicinska och dess kirurgiska klinik till

Sabbatsberg den lasarettet tillhöriga röntgendiagnostiska undervisningsinstitutionen

samtidigt borde dit förläggas, samt särskilt betonat, att kravet på denna

avdelnings kapacitet enligt erfarenheterna från serafimerlasarettet och karolinska

sjukhuset alltjämt ökades i hastig takt på grund av röntgendiagnostikens

snabba utveckling samt att denna avdelning behövde egen föreläsningssal med

demonstrationsmöjligheter för undervisningsändamål.

Kommissionen framhåller för sin del, att röntgendiagnostikavdelningen vid

Sabbatsberg bör så inrättas, att den kan ersätta karolinska institutets nuvarande

undervisningsinstitution för röntgendiagnostik vid serafimerlasarettet,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

samt understryker lärarkollegiets hemställan, att denna avdelning så anbringas

och planlägges, att möjlighet finnes till en avsevärd utvidgning.

Kommissionen redogör härefter för sådana vid sjukhuset planerade gemensamma

avdelningar och institutioner, som erfordras vid varje större centralsjukhus,

såsom en upptagningsavdelning, en isolering savdelning, patologisk

institution och centrallaboratorier för kemi, fysiologi och bakteriologi m. m.

Det torde vara tillfyllest, att jag närmare berör redogörelsen, i vad densamma

avser patologiska institutionen och centrallaboratorierna.

Patologiska institutionen. Den patologiska institutionen vid Sabbatsbergs

sjukhus har under en lång följd av år efter medgivande ursprungligen av stadens

hälsovårdsnämnd varit upplåten till karolinska institutet för undervisning

i allmän patologi. Föreståndare för institutionen har hela tiden varit professorn

i allmän patologi och patologisk anatomi vid karolinska institutet. Staten har

icke bidragit till vare sig anläggningskostnaderna eller driften av institutionen

i annan form än att som föreståndare för institutionen fungerat nämnde

professor.

Från stadens sida har begärts, att staten skulle, liksom i fråga om andra

avdelningar vid sjukhuset, som ställdes till undervisningens förfogande, lämna

bidrag till anläggningskostnaderna för institutionsbyggnaden.

Kommissionen har funnit denna begäran skälig.

Centrallaboratorierna. Kommissionen anför:

Enligt Stockholms stads byggnadsplaner skall Sabbatsbergs sjukhus förses

med tre »centrallaboratorier», ett för kemi, ett för fysiologi och ett för bakteriologi,

vilka samtliga skola ställas till undervisningens tjänst. Dessa laboratorier

skola till sin organisation och sina uppgifter för sjukvård och undervisning

i huvudsak överensstämma med motsvarande laboratorier å serafimerlasarettet.

Enligt 1947 års riksdags beslut har vid vart och ett av serafimerlasarettets

centrallaboratorier för respektive kemi, fysiologi och bakteriologi inrättats en

laboratorsbefattning på karolinska institutets stat med överläkares ställning

vid sjukhuset. Dessa laboratorer skola förestå var och en sitt laboratorium med

skyldighet att svara för förekommande undersökningar för sjuk vårdsändamål

och samtidigt meddela undervisning och utöva forskning inom sitt ämne.

Centrallaboratorierna för kemi och för fysiologi vid Sabbatsberg böra enligt

kommissionens mening övertaga de uppgifter, som nu åligga motsvarande institutioner

å serafimerlasarettet, och de av riksdagen vid serafimerlasarettet

nyinrättade överläkar- och laboratorsbefattningarna överflyttas till Sabbatsberg.

För dessa båda centrallaboratorier syntes ock utan vidare kunna godtagas

samma bestämmelser, som föreslagits beträffande byggnads-, utrustnings- och

driftkostnader för övriga vid Sabbatsberg nyuppförda avdelningar i undervisningens

tjänst.

Centrallaboratoriet för bakteriologi vid Sabbatsberg skulle enligt tidigare

förslag ha en med de båda andra centrallaboratorierna överensstämmande orga
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungi. Maj:ta proposition nr 213.

nisation och ställning inom sjukvården och undervisningen. Enligt stadsfullmäktiges

beslut skall emellertid Sabbatsbergs centrallaboratorium för bakteriologi

sammanföras med ett sjukhusdirektionens bakteriologiska centrallaboratorium

för stadens samtliga sjukhus. Det bakteriologiska centrallaboratoriet

kommer därför att intaga en särställning, som torde föranleda särskilda överväganden

beträffande statens deltagande i kostnaderna för dess uppförande

och drift. Kommissionen anför vidare bland annat följande.

Det är icke stadens avsikt och ej heller med hänsyn till arbetsmetoderna

lämpligt, att särskilda lokaler inrättas för det bakteriologiska arbetet vid Sabbatsbergs

sjukhus, utan detta kan med större fördel utföras i de gemensamma

rutinlaboratorierna inom direktionens centrallaboratorium.

Undervisningen och forskningen erhålla ett mycket värdefullt tillskott därigenom

att det rika och omväxlande materialet från sjukhusdirektionens hela

laboratorium ställes till deras förfogande. Särskilt betydelsefullt är därvid

epidemisjukhusets bidrag till undersökningsmaterialet.

Om alltså rutinlaboratorierna bliva gemensamma för alla i centrallaboratoriet

deltagande sjukhus, kräva däremot karolinska institutets studentundervisning

och forskning särskilda lokaler och dessa lärer kunna inrymmas i en tillbyggnad

till sjukhusdirektionens laboratorier utan att den redan utarbetade byggnads
P

Undervisningen i bakteriologi är för närvarande fördelad på två kurser. En

kurs i allmän bakteriologi med laborationsövningar gives två gånger ärligen av

t f professorn i bakteriologi åt medicine studerande fore medicine kandidatexamen

En annan kurs om 8 timmar med föreläsningar och demonstrationer

för medicine kandidater gives av laboratorn i klinisk bakteriologi samtidigt med

varje kurs i medicin såväl på karolinska sjukhuset som pa serafimerlasarettet

(2 kurser på tre terminer).

På grund av vad sålunda och i övrigt anförts föreslår kommissionen, att icke

någon särskild avdelning för det bakteriologiska rutinarbetet vid Sabbatsbergs

sjukhus inrättas inom sjukhusdirektionens centrallaboratorium för bakteriologi,

att i stället material från detta laboratorium ställes till förfogande for karolinska

institutets forskning och undervisning; att särskilda lokaler för studentundervisning

och forskning uppföras i anslutning till centrallaboratoriet, att

den nuvarande laboratorn i bakteriologi vid serafimerlasarettet, som bör kvarstå

på karolinska institutets stat, förordnas såsom en av överläkarna vid sjukhusdirektionens

centrallaboratorium för bakteriologi för att föresta en del av

laboratoriets rutinarbete och samtidigt företräda undervisningen och forskningen

inom den kliniska bakteriologien.

Kommissionen övergår slutligen till att behandla frågorna om fördelning a\

anläggnings- och driftkostnaderna samt tillsättning av befattningshavare.

Anläggningskostnadernas fördelning. Avtalsförslaget innebär, att staten skall

bidraga med 25 procent av de verkliga totalkostnaderna för anläggningarnas

färdigställande och utrustning. Bidraget avser icke blott de allmänna utan

även de enskilda avdelningarna. Dylikt bidrag skall även utgå för de kostnader

för ny- och ombyggnads- ävensom ändrings- och förbättringsarbeten och i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr SIS.

samband härmed stående utrustning, som sedermera tillkomma och som ej

äro att hänföra till årligt underhåll. Bidraget utgår jämväl för sådana inrättningar,

som äro för hela sjukhuset gemensamma. Av de vid sjukhuset nu

befintliga gemensamma inrättningarna skall bidrag utgå för pannanläggningen

och den patologiska institutionen. Till utveckling av vad sålunda föreslagits

anför kommissionen följande.

Parterna ha enats om att staten skall erlägga byggnadsbidrag med 25 procent

av de verkliga totalkostnaderna för anläggningarnas färdigställande och

utrustning.

Denna procentsats har tillämpats i ett flertal tidigare överenskommelser med

staden och synes motiverad även i förevarande fall.

Tvekan kan visserligen yppas ifråga om det bakteriologiska centrallaboratoriet,

som i stor utsträckning kommer att tjäna ett rent kommunalt ändamål

och som kommer att få avsevärt större dimensioner än om det gällt ett laboratorium

enbart för Sabbatsbergs behov. Då emellertid enligt överenskommelsen

material från hela detta laboratorium kommer att ställas till forskningens och

undervisningens förfogande och laboratoriet, som avses skola inrymma särskilda

lokaler för studentundervisning och forskning, sålunda kommer att få

en stor betydelse för läkarutbildningen, har kommissionen ansett sig böra förorda

samma procentsats för statens deltagande i byggnads- och utrustningskostnader

som i fråga om övriga anläggningar. Såsom framgår av fortsättningen

har staden å sin sida åtagit sig en avsevärt större andel av driftkostnaderna

för detta laboratorium än för sjukhuset i övrigt.

I tidigare avtal angående uppförandet av undervisningskliniker i Stockholm

saknas särskild föreskrift om fördelningen av kostnaderna för sådana ny- och

ombyggnads- ävensom ändrings- och förbättringsarbeten och i samband därmed°

stående utrustning, som sedermera tillkomma och som ej äro att hänföra

till. årligt underhåll. I föreliggande avtalsförslag har emellertid bestämts, att

ifråga om sådana kostnader samma fördelningsgrund skall tillämpas som

beträffande kostnaderna för nya kliniker. Då parterna utgå från att tidigare

avtal böra tolkas i enlighet härmed torde den nytillkomna bestämmelsen endast

böra betraktas som ett förklarande tillägg.

Med hänsyn till att den patologiska institutionen och pannanläggningen

redan finnas, ha parterna enats om att statens 25-procentiga bidrag skall

beräknas å de verkliga kostnader, som deras uppförande och utrustande medfört,

dock, såvitt angår byggnaderna, efter skälig avskrivning för den tid, de

vant i bruk. Lämpligt datum för detta bidrags erläggande har ansetts vara

den tidpunkt, då någondera av de medicinska och kirurgiska klinikerna tages

i bruk av karolinska institutet.

Parterna äro jämväl ense om att, därest någon nu befintlig avdelning i framtiden

kommer att upplåtas för undervisningsändamål (varmed i första hand

syftas på öronavdelningen), statens bidrag skall beräknas enligt samma grunder,

som avtalats ifråga om den patologiska institutionen och pannanläggningen.

Driftkostnadernas fördelning. Beträffande driftkostnaderna — med undantag

av läkarlönerna, för vilka särskilda bestämmelser överenskommits — ha

parterna, anför kommissionen, i princip enats om samma fördelningsgrund,

som avtalats ifraga om kvinnokliniken vid Sabbatsbergs sjukhus, nämligen att

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

staten skall bidraga med ett belopp, motsvarande 10 procent av driftkostnaderna,

dock att med hänsyn till att det bakteriologiska centrallaboratoriet

även skall betjäna andra stadens sjukhus än Sabbatsberg, procentsatsen för

statens deltagande i driftkostnaderna för detta laboratorium efter en skälighetsprövning

bestämts till 2 procent. Med driftkostnaderna avsåges genomgående

bruttokostnaderna utan avdrag av legosängs- eller andra patientavgifter.

Bestämmelsen i avtalet om kvinnokliniken, att staten (frånsett överläkararvodet)

helt avlönar professorn-överläkaren, hade — med undantag för det

bakteriologiska centrallaboratoriet — utsträckts att omfatta all sådan personal,

som uteslutande vore anställd för forsknings- eller undervisningsändamål. Det

syntes kommissionen ligga i sakens natur, att staten icke skäligen kunde påforura

stadens deltagande i avlönande av dylik personal. Att under samma

bestämmelse infogats institutionsföreståndare, som tillika vore professor eller

laborator vid karolinska institutet, utgjorde en konsekvens av att jämväl

sjukhusets icke kliniska institutioner enligt avtalet upplätes för undervisningsändamål.

Frånsett det bakteriologiska centrallaboratoriet har, fortsätter kommissionen,

beträffande övrig läkarpersonal liksom i avtalet om kvinnokliniken bestämts,

att staten skall avlöna densamma, dock att staden skall bidraga med

halva kostnaden härför. I kommissionens förslag angående kvinnokliniken

anfördes härom följande.

»Med ledning av vad som gäller vid akademiska sjukhuset i Uppsala, där

vederbörande landsting bidrager med hälften av läkarkostnadema (frånsett

professorslönerna) och under hänsynstagande till en skälig avvägning mellan

sjukvårdens och undervisningens behov av läkare ha kommissionen och stadens

representanter enat sig om en hälftendelning av läkarkostnadema.»

Denna motivering vore fullt tillämplig även i nu förevarande fall.

Med hänsyn till att det bakteriologiska centrallaboratoriet i väsentlig mån

kommer att tjäna ett kommunalt ändamål, har staden, anföres vidare, åtagit

sig att utan bidrag från staten svara för samtliga kostnader för läkarpersonal

vid detta laboratorium med undantag för på institutets stat uppförda befattningshavare.

I avtalet angående kvinnokliniken har icke uttryckligen bestämts, hur pensionskostnaderna

för av staten med bidrag av staden avlönad personal skola

fördelas. Att någon sådan bestämmelse icke kommit att inflyta i sagda avtal

torde, framhåller kommissionen, bero på ett förbiseende och har rättats till

i det nya avtalsförslaget.

I nu föreliggande avtalsförslag har — till skillnad från avtalet om kvinnokliniken

— från de driftkostnader, varå statens 10- respektive 2-procentiga

driftbidrag skall beräknas, undantagits jämväl kostnaderna för sådan instrumentutrustning,

som ej avser ersättande av kasserad utrustning. Kommissonen

har funnit det skäligt, att vid anskaffandet av dylik instrumentutrustning

samma fördelningsgrund skall iakttagas som vid anskaffandet av

opaginerad Kontrollera mot PDF

.•jo

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

utrustning i samband med ny- och ombyggnads- ävensom ändrings- och förbättringsarbeten,

varom stadgas under moment 6 i avtalsförslaget.

Slutligen har, framhåller kommissionen, på stadens begäran den i avtalet

om kvinnokliniken intagna föreskriften, att den vårddagskostnad, varå statens

10-procentiga bidrag skall beräknas, icke får överstiga den genomsnittliga

vårddagskostnaden å karolinska sjukhuset, uteslutits i nu föreliggande avtalsförslag.

Kommissionen vore fullt ense med staden om att en dylik begränsning

av statens bidragsskyldighet icke borde ifrågakomma. Att föreskriften

ifråga kommit att inflyta i avtalet angående kvinnokliniken hade antagligen

berott på att avtalet formulerats med ledning av tidigare avtal angående

.samarbete vid uppförandet av undervisningskliniker vid karolinska sjukhuset.

I dessa avtal föreskreves nämligen, att staden och länet för sina därstädes

vårdade sjuka icke behövde betala högre dagkostnad än den genomsnittliga

dagkostnaden vid egna sjukhus. Denna föreskrift hade sin grund däri, att det

vid karolinska sjukhuset vore staten som påkallat stadens och länets hjälp

för uppförande av undervisningskliniker. Det hade ansetts rimligt, att det

för staden och länet icke borde bliva dyrare att låta vårda sina sjuka därstädes

än å egna sjukhus. I nu förevarande fall, där staden för forskningsoch

undervisningsändamål uppläte ett eget sjukhus, saknades, såvitt kommissionen

kunde finna, varje grund för en motsvarande bestämmelse.

Beträffande det bakteriologiska centrallaboratoriet har avtalats, att särskilda

räkenskaper för detsamma skola föras samt att statens 2-procentiga

bidrag skall beräknas på laboratoriets samtliga driftkostnader, häri inbegripna

kostnaderna för byggnadens underhåll men undantagna förut omnämnda

kostnader för läkarpersonal samt sådan instrumentutrustning, som

ej avser täckande av kasserad utrustning.

Enligt avtalet skola staten och staden beträffande vissa personalkategorier

gemensamt efter angivna grunder bestrida pensionskostnader. Debiteringen

kan därvid, anför kommissionen, tänkas ske antingen efter kostnaderna för

de faktiskt utgående pensionerna eller på grundval av de försäkringstekniska

pensionsavgifter, som borde uttagas för täckande av blivande pensionskostnader.

Enklast syntes vara att låta bidraget utgå efter de sålunda beräknade

pensionsavgifterna.

Preliminär beräkning av anläggnings- och utrustningskostnadema. Det

framlagda förslaget till avtal angående upplåtande av Sabbatsbergs sjukhus

för den medicinska undervisningen omfattar, anför kommissionen, inklusive

kvinnokliniken, varom avtal tidigare träffats, inalles 922 vårdplatser. Med

hänsyn till att den fysioterapeutiska avdelningen eventuellt kunde komma

att erfordra ett antal vårdplatser, torde man för säkerhets skull böra räkna

med i runt tal 950 vårdplatser.

Att nu angiva ens en preliminär siffra för de blivande verkliga totalkostnaderna

för sjukhusets färdigställande och utrustning torde med hänsyn särskilt

till rådande osäkerhet ifråga om prisutvecklingen vara ogörligt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition nr 213.

Enligt vad kommissonen emellertid inhämtat från sakkunnigt håll beräknades

totalkostnaderna för färdigställande och utrustning av ett sjukhus av

den art, varom här vore fråga, efter nu gällande penningvärde till 35 000 ä

40 000 kronor per vårdplats, eller alltså för samtliga nu nämnda 950 vårdplatser

till 33 000 000 å 38 000 000 kronor. Häri inginge samtliga kostnader

för sjukhusets färdigställande och utrustning.

Enär staten enligt föreliggande avtalsförslag skall erlägga 25 procent härav,

skulle statens utgifter enligt denna uppskattning komma att belöpa sig till

8 250 000 ä 9 500 000 kronor. Som sjukhuset torde komma att uppföras

etappvis, komme sistsagda utgift för staten att fördela sig på en längre tidsperiod.

Tillsättning av befattningshavare. Härom anför kommissionen:

I avtalet angående kvinnokliniken stadgas, att befattningen som överläkare

skall bestridas av ene professorn i obstetrik och gynekologi samt att övrig

läkarpersonal skall tillhandahållas av staten.

Parterna ha vid träffandet av nu föreliggande avtal utgått från att föreståndarskapet

för sjukhusets kliniker och institutioner skall utövas av professorer

(laboratorer) vid karolinska institutet, i den mån sådana finnas tillgängliga,

beträffande det bakteriologiska centrallaboratoriet dock endast ifråga om

undervisningsavdelningen.

I frågan om tillsättandet av övrigt läkarpersonal anförde kommissionen i

sitt förslag angående kvinnokliniken följande.

»Då samtliga läkare komma att arbeta i undervisningens tjänst, har det

ansetts önskvärt och lämpligt, att de avlönas direkt av staten och därvid

erhålla ställning såsom statens befattningshavare i likhet med flertalet övriga,

till undervisningsverksamheten vid karolinska institutet knutna läkare. Härav

följer som en konsekvens, att dessa läkare, i likhet med vad som gäller vid

akademiska sjukhuset i Uppsala, bliva underkastade statliga föreskrifter ifråga

om tillsättningsprocedur och avlöningsförhållanden.»

Frånsett det bakteriologiska centrallaboratoriet åberopar kommissionen

samma motivering ifråga om de nu avtalade klinikerna och institutionerna

vid Sabbatsbergs sjukhus.

Härjämte har i avtalsförslaget rätten för staten att tillsätta läkarpersonalen

utsträckts till att omfatta all sådan personal, vare sig läkare eller ej, som

uteslutande är anställd för forsknings- eller undervisningsändamål.

Beträffande det bakteriologiska centrallaboratoriet har med hänsyn till

dess karaktär av i väsentlig mån kommunal institution bestämts, att staden

skall tillsätta all läkarpersonal därstädes med undantag för den på institutets

stat anställde laboratorn.

Slutligen har på stadens begäran tillkommit en bestämmelse om att, innan

läkarbefattning, som tillsättes av staten och som ej uteslutande är avsedd för

forsknings- eller undervisningsändamål, tillsättes, stadens sjukhusdirektion

skall beredas tillfälle att yttra sig.

Med hänsyn till att staden även i fortsättningen skall vara sjukhusets

huvudman har det synts kommissionen skäligt, att staden tillerkännes eu

dylik yttranderätt vid ifrågavarande tjänsters tillsättande.

Denna bestämmelse avser även professorsbefattningarna. 1 fråga om dem

skulle förfarandet lämpligen kunna bliva, att, sedan befordringsproceduren

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 213.

enligt karolinska institutets stadgar fortlöpt därhän, att universitetskanslern

överlämnat ärendet till Kungl. Maj:t, Kungl. Maj:t genom remiss satte stadens

vederbörande myndigheter i tillfälle att till Kungl. Maj:t inkomma med

yttrande. Om ordningen i detta hänseende liksom även i fråga om de underordnade

läkarna är det enligt avtalet Kungl. Maj:t som skall meddela närmare

föreskrifter. Kommissionen lämnar öppet, vilken statlig myndighet, som skall

tillsätta dessa senare befattningar, men vill endast erinra om att, därest befattningarna

ej bliva uppförda a karolinska institutets stat, utnämningsrätten icke

tillkommer kanslern för rikets universitet utan att ändring sker av karolinska

institutets stadgar.

Antalet underordnade läkare vid sjukhuset, till vilkas avlönande och pensionering

staden bidrager, har ansetts böra bestämmas av avtalsparterna i

samråd. Med hänsyn till att dessa läkare skola tillsättas av staten, skulle

det eljest ha legat närmast till hands, att antalet skolat fastställas av staten.

Det har dock icke befunnits rimligt, att staden skulle ställas utan inflytande

pa en sadan fråga, som har stor betydelse för staden både som ansvarig för

sjukvården och delaktig i kostnaderna.

Ett spörsmål, som måste beaktas vid flyttning av kliniker från serafimerlasarettet

till Sabbatsbergs sjukhus, är den vid klinikerna då anställda personalens

ställning.^ I fråga om sådan personal synes principiellt böra gälla, att

den skall bibehållas i tjänst och placeras vid Sabbatsbergs sjukhus, givetvis

i den män motsvarande befattningar finnas tillgängliga därstädes. För sådan

personal ikläder sig staden ej några kostnader för andra förmåner än som

utgå enligt stadens bestämmelser för ifrågavarande befattningar. Beträffande

kostnaden för pensionering av dylik personal bör staden, i den mån den har

att bidraga till eller bestrida nämnda kostnad, skäligen icke svara härför i

vidare mån än som belöper på vederbörandes anställning hos staden. Om dessa

principer ha parterna enats.

C. Försäljning av stiftelsen serafimerlasarettets

fastigheter.

Kommissionen framhåller till en början, att Stockholms stad uppställt

såsom villkor för Sabbatsbergs sjukhus upplåtande för undervisningsändamål,

att staden finge förvärva serafimerlasarettets fastigheter, samt anför i anslutning

härtill vidare följande.

Kommissionen har i det föregående framhållit angelägenheten av att åt

karolinska institutets här ifrågavarande dubbelkliniker för framtiden beredes

en sådan förläggning, som tillförsäkrar medicinsk utbildning och forskning så

gynnsamma arbetsbetingelser som möjligt, även med hänsyn till önskvärdheten

av nära förbindelser med klinikerna och de vetenskapliga institutionerna

på Norrbacka-området. Den medicinska undervisningens kvarblivande på

serafimerlasarettet kan ur dessa synpunkter icke godtagas annat än som ett

relativt kortvarigt provisorium.

Då Sabbatsbergslinjen med hänsyn till karolinska institutets behov för

kommissionen framstår som den bästa tänkbara lösningen och uppgiften att

sörja för dubbelklinikemas framtid enligt kommissionens mening är det i

detta sammanhang dominerande statsintresset, har kommissionen ansett sig

böra förorda serafimerlasarettsfastigheternas försäljning till staden, även om

det ur andra synpunkter skulle kunna anses fördelaktigare med en annan

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

användning, t. ex. fastigheternas överlåtande till kronan, helt eller delvis, eller

en nominellt fördelaktigare köpeskilling skulle kunna erhållas, därest fastigheterna

utbjödes i öppna marknaden, eller i vart fall en överlåtelse till staden

ej sammankopplades med Sabbatsbergsupplåtelsen.

För övrigt kunna i betraktande av den nära anknytning, serafimerlasarettsstiftelsen

allt ifrån begynnelsen haft till Stockholms stad och dess befolkning,

skäl anföras för att staden beredes tillfälle att i samband med klinikverksamhetens

nedläggande övertaga fastigheterna, vilka genom sin belägenhet väl

ägna sig för ett framtida utnyttjande som byggnadsplats för stadens förvaltningsinstitutioner

och som parkområde. Kommissionen har förutsatt, att

annan exploatering av tomterna från stadens sida icke skall ifrågakomma,

sedan anläggningen upphört att tjäna såsom sjukhus. Att härom stadga något

villkor i köpekontraktet har dock icke ansetts erforderligt, eftersom en sådan

framtida användning, som ovan förutsatts, ändock torde vara säkrad genom

blivande stadsplanemässiga överväganden, vid vilka bland annat största hänsyn

torde komma att tagas till stadshusets närbelägenhet.

I detta sammanhang vill kommissionen även hänvisa till ett av 1945 års

markkommission i dess underdåniga skrivelse den 20 mars 1946 gjort principuttalande

av följande innehåll: »För Stockholms stad har det sedan länge varit

ett önskemål att få den kommunala administrationen sammanförd till östra

delarna av Kungsholmen. Kronan å sin sida har haft den centrala förvaltningen

koncentrerad till trakten av Kungl. slottet och Kungl. Maj:ts kansli.

Den strävan att söka lokalisera och sammanföra den statliga och kommunala

förvaltningen till bestämda delar av staden, som sålunda rått, har kommissionen

velat understödja, och kommissionen har därför inriktat sig på att försöka

få till stånd dels förvärv åt kronan av stadens fastigheter i närheten av Kungl.

Maj:ts kansli och dels förvärv åt staden av kronans fastigheter på östra Kungsholmen.

»

Beträffande den överenskomna köpeskillingen 8 000 000 kronor, hänvisar

kommissionen till clels ett dess betänkande bilagt utlåtande av numera byrådirektören

Å. Tengelin, vilken den 26 januari 1946 av dåvarande chefen för

ecklesiastikdepartementet tillkallats såsom kommissionens expert, och förste

ingenjören hos stadens stadsplanekontor Å. Virgin, vilken utsetts av stadens

delegerade, dels ock två betänkandet bilagda gemensamma utlåtanden av

kammarrådet S. Grönvall och byggnadsingenjören A. Nordström, vilka kommissionen

anlitat såsom särskilda värderingsmän, sedan kommissionen, enligt

vad den framhåller, icke ansett sig kunna godkänna vissa av de premisser,

som lagts till grund för den av Tengelin och Virgin utförda värderingen.

Härpå fortsätter kommissionen:

Såsom framgår av berörda utlåtanden ha Tengelin och Virgin enat sig om

ett råmarksvärde å tomterna av 8,5 miljoner kronor vid den tidpunkt, då

marken kan av staden exploateras för bebyggelse. Skulle sjukhusbyggnaderna

icke komma att rivas förrän 13 år efter köpeavtalets ingående, d. v. s. efter

utgången av år 1960, då gällande avtal mellan stiftelsen serafimerlasarettet

och staden respektive Stockholms liin upphöra, utgör enligt Tengelin och

Virgin markens nuvärde 5,6 miljoner kronor.

Grönvall och Nordström åter ha uppskattat råmarksvärdet till 12,5 miljoner

kronor vid exploateringens början samt nuvärdet, om exploateringen uppskjutes

13 år, till 8 250 000 kronor.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19^8. / sa till. Nr 218.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Under förhandlingarna ha stadens delegerade hävdat, att förenämnda beslut

av lasarettsdirektionen den 28 mars 1887, att staden skulle äga att »allt

framgent» vid lasarettet disponera 200 sängar, medförde rätt för staden att

under obegränsad tid framåt vid serafimerlasarettet eller om detta nedlades,

vid annat sjukhus, som komme att ersätta serafimerlasarettet, nyttja 200

sängplatser.

Kommissionen har intagit den ståndpunkten, att detta stadens anspråk

icke är rättsligen grundat, men att vid köpeskillingens bestämmande, liksom

i övrigt vid bestämmande av villkoren för här ifrågavarande uppgörelser om

serafimerlasarettet och Sabbatsberg, det kunde anses skäligt, att kronan toge

viss hänsyn till 1887 års beslut och överhuvudtaget till sambandet mellan

serafimerlasarettet och staden med avseende å såväl stiftelsens speciella ändamål

och tillkomsthistoria som dess användning hittills.

Kommissionen hänvisar beträffande frågans rättsliga sida till kommissionens

betänkande bilagda utlåtanden av f. d. justitierådet J. N. Gärde, som

av kommissionen anlitats såsom expert, ävensom till en betänkandet likaledes

bifogad inlaga av stadsjuristen i Stockholm, juris doktorn C. A. S. C.

Briick, varpå kommissionen fortsätter:

Efter ingående och långvariga diskussioner ha parterna slutligen enats om

den förut angivna köpeskillingen av 8 miljoner kronor, att erläggas den 1 juli

1948. Då staden enligt avtalet icke äger rätt att disponera över fastigheterna

förrän den 1 januari 1961, torde det vara berättigat att hänvisa till att 8 miljoner

kronor efter 3 procent ränta på ränta utgör 11 571 000 kronor den 1

januari 1961.

Kommissionen fäster i anslutning till vad nyss anförts angående de 200

sängplatserna uppmärksamheten på att staden — vilket av kommissionen

gjorts till en viktig förutsättning för uppgörelsen — i köpeavtalet förklarar

sig, såvitt angår tiden efter år 1960, avstå från varje anspråk med avseende

å de 200 sängplatserna eller eljest på grund av bidrag, som staden lämnat till

serafimerlasarettets byggande och utrustning.

I likhet med Grönvall och Nordström har kommissionen icke beräknat

något nominellt värde på byggnaderna å serafimerlasarettstomterna vid den

tidpunkt då staden får dispositionsrätten över dem. Det är likväl klart, att

de i stadens hand komma att ha ett nyttovärde, då ju staden är oförhindrad

att, om situationen så kräver, även efter år 1960, kanske under avsevärd tid,

begagna dem för sjukvårdsändamål och vissa av byggnaderna dessutom ännu

vid denna tidpunkt äro av relativt sent datum.

Kommissionen har emellertid ansett, att det vederlag, kronan och stiftelsen

serafimerlasarettet i allt erhålla genom den avtalade köpeskillingen, genom

stadens avstående av anspråk på de 200 sängplatserna och slutligen genom

förmånen att på överenskomna villkor få disponera Sabbatsberg såsom undervisningssjukhus,

berättigar kommissionens ställningstagande i nu berörda avseende.

Härvid bör även beaktas, att staden utöver 1887 års anslag under

årens lopp lämnat icke oväsentliga bidrag till om- och tillbyggnadsarbeten

ävensom nybyggnader vid serafimerlasarettet.

Beträffande frågan om köpeskillingsmedlens användning anför kommissionen

följande.

Kommissionen har icke ansett det ankomma på kommissionen att nu

framlägga förslag angående användningen av de inflytande köpeskillings
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition nr %13.

medlen. Enligt det år 1937 ingångna avtalet mellan kronan och stiftelsen

serafimerlasarettet äger Kungl. Maj:t, i den mån hinder ej möta på grund

av förekommande donationsvillkor eller rättsligen grundade anspråk från

staden eller Stockholms läns landsting, förfoga över vid försäljning av serafimerlasarettsfastigheterna

inflytande köpeskillingsmedel eller för desamma

förvärvad sjukvårdsinrättning för tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen

har att fylla. Därest de av kommissionen föreslagna uppgörelserna med staden

och länet bliva godkända, torde man icke ha anledning att i här berörda

avseende räkna med några hinder från stadens eller länets sida. Vad förekommande

donationsvillkor beträffar, har kommissionen icke i detta sammanhang

gjort någon undersökning utan anser, att en sådan framdeles bör

företagas genom Kungl. Maj:ts försorg efter samråd med staden.

Ehuru kommissionen, som sagt, icke i föreliggande sammanhang anser sig

ha att framlägga något förslag därutinnan, vill kommissionen redan nu uttala,

att det förefaller kommissionen motiverat, att så stor del av köpeskillingen som

möjligt tages i anspråk för bestridande av på kronan ankommande kostnader

för uppförande vid karolinska sjukhuset av nya kliniker för neurologi och

neurokirurgi — lämpligen benämnda »Serafimerklinikerna» — i ersättning för

de å serafimerlasarettet befintliga klinikerna, som böra nedläggas i samband

med den medicinska undervisningens förflyttning från sistnämnda sjukhus. En

sådan användning synes stå väl i överensstämmelse med stiftelsens uppgift

och nyssberörda avtal. Däremot anser kommissionen, att köpeskillingsmedlen,

med hänsyn till deras karaktär av stiftelseegendom, icke böra nedläggas på

Sabbatsberg, som tillhör Stockholms stad och där äganderätten till byggnaderna

helt skall tillkomma staden.

Utöver nu anförda allmänna motiv för köpeavtalet har kommissionen lämnat

följande speciella motivering i fråga om vissa bestämmelser däri.

§ 1.

Av pietetsskäl anser kommissionen, att lasarettets gamla huvudentréportal

med tillhörande entrébyggnader böra bevaras och om möjligt infogas i anslutning

till de sjukhusbyggnader, som enligt vad kommissionen nyss sagt torde

böra såsom »Serafimerkliniker» uppföras vid karolinska sjukhuset med anlitande

av de inflytande köpeskillingsmedlen.

§ 2.

På grund av gällande avtal med staden och länet angående driften av lasarettet

och med hänsyn till den medicinska undervisningens behov har säljaren

förbehållit sig dispositionsrätten över fastigheterna till den 1 januari 1961. För

denna rätt skall säljaren icke utgiva någon ersättning till köparen.

Därest under dispositionstiden ändrings- eller andra byggnadsarbeten behöva

vidtagas å fastigheterna, har det ansetts lämpligt att härom överenskommelse

träffas med staden, vilken förutsättes skola liksom hittills deltaga i kostnaderna

för sådana arbeten. Kommissionen utgår emellertid ifrån att åtgärder av

berörda slag icke skola i nämnvärd utsträckning ifrågakomma. Därest mot

förmodan någon mera kostnadskrävande nybyggnad skulle erfordras, torde

vid kostnadsfördelningen beaktas den tid, som återstår för staten att utnyttja

anläggningen.

De nu framlagda förslagen angående försäljning av serafimerlasarettet och

upplåtande av Sabbatsberg för den medicinska undervisningen bygga på den

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

förutsättningen att såväl nybyggnadsarbetena vid Sabbatsberg, såvitt avser

de medicinska och kirurgiska klinikerna och övriga avdelningar, som skola

flyttas dit från serafimerlasarettet, som även nybyggnader för de neurologiska

och neurokirurgiska klinikerna, som planeras flyttade från serafimerlasarettet

till karolinska sjukhuset, skola bliva slutförda och nyanläggningarnas utrustning

vara klar, så att inflyttning kan ske senast vid ingången av år 1961.

Även om det kan vara berättigat att räkna med att efterhand en sådan

lättnad skall inträda i nuvarande krisläge, att berörda plan skall kunna genomföras,

har det synts erforderligt att i avtalet inrycka bestämmelser, som taga

sikte på det fall, att t. ex. på grund av byggnadsregleringsåtgärder eller liknande

de planerade nya anläggningarna icke bliva färdiga i rätt tid. Staten

måste i sådan händelse alltjämt även efter utgången av år 1960 ha undervisningen

provisoriskt förlagd till serafimerlasarettet till dess avflyttning kan ske.

Staden är då sjukhusägare men bör skäligen icke helt belastas med kostnaderna

för sjukhusdriften under provisoriet. Kommissionen har ansett sig kunna i

detta hänseende acceptera en överenskommelse, som innebär, att staten bidrager

till löne- och pensionerings- samt övriga driftkostnader efter de grunder,

som anges i §§ 10 och 14 i Sabbatsbergsavtalet. Den vid utgången av år 1960

vid serafimerlasarettet anställda personalen förutsättes skola bibehållas i tjänst

under provisoriet. Vad först angår de neurologiska och neurokirurgiska klinikerna

må framhållas, att dessas patientklientel till stor del utgöres av ickestockholmsbor,

vilket torde medföra att klinikerna även efter deras övertagande

av staden måste fungera som »rikskliniker». Vid sådant förhållande

har det ansetts skäligt, att andra bidragsregler tillämpas beträffande de ifrågavarande

klinikerna än de, som komma att gälla för sjukhuset i övrigt. Det

förutsättes, att överenskommelse därom träffas mellan parterna för den händelse

provisoriet kommer att omfatta jämväl de neurologiska och neurokirurgiska

klinikerna. Vad däremot angår de medicinska och kirurgiska klinikerna,

ävensom röntgenavdelning, laboratorier, polikliniker, ekonomiavdelningar

och andra för sjukhuset gemensamma avdelningar har kommissionen

ansett sig kunna acceptera en överenskommelse, som innebär att staten

bidrager till löne- och pensionerings- samt övriga driftkostnader efter de grunder,

som anges i §§ 10 och 14 i Sabbatsbergsavtalet.

Vidare anser kommissionen skäligt, att tillsättningen av läkare och annan

personal ävensom läkarnas ställning till sjukhusdirektionen regleras på samma

sätt, som anges i §§ 10—13 i Sabbatsbergsavtalet. Den vid utgången av år

1960 vid serafimerlasarettet anställda personalen förutsättes skola bibehållas i

tjänst under provisoriet.

§ 3.

Bestämmelsen i § 3 avser endast att vara en anvisning i fråga om sättet

för inbetalning av köpeskillingen. Ytterligare erforderliga föreskrifter angående

medlens disponerande torde få meddelas av Kungl. Maj:t.

§ 4.

Enligt mom. 3 skall säljaren till köparen först den 1 januari 1961 överlämna

brandförsäkringshandlingarna rörande fastigheterna och förbehåller säljaren

sig rätt att uppbära å tiden dessförinnan belöpande brandskadeersättning.

Denna bestämmelse har sin grund däri, att säljaren alltjämt till den 1

januari 1961 förfogar över fastigheterna för att kunna uppfylla sina avtalsenliga

förpliktelser gentemot staden och länet. Framhållas må även, att vid

köpeskillingens bestämmande något värde icke åsatts byggnaderna., samt att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr "213. 37

därför staden, i händelse eventuell brandskadeersättning skulle tillfalla staden,

skulle göra en icke avsedd ekonomisk vinst.

§ 5.

Bestämmelsen är motiverad av att säljaren till den 1 januari 1961 har dispositionsrätten

över fastigheterna. Det må dock erinras om att enligt avtalet

mellan stiftelsen och staden staden deltager i kostnaden för förräntning och

amortering av det fastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet belastande inteckningslånet

å 3,2 miljoner. Häri avses självfallet icke ske någon ändring genom

ifrågavarande bestämmelse.

Ytterligare må tillfogas, att staden, ehuru genom avtalet ägare till fastigheterna,

enligt kommunalrättslig praxis icke äger befogenhet att inteckna dem

för gäld.

§ 6.

På stadens delegerades begäran har i fråga om säljarens ansvarighet före

den 1 januari 1961 nämnts även fastigheternas underhåll. Kommissionen vill

emellertid framhålla, att härmed icke avses någon ändring ifråga om stadens

skyldighet att på grund av förenämnda avtal mellan stiftelsen och staden

deltaga i underhållskostnaden, vilken ju inräknas i vårddagkostnaden.

§ 7.

Beträffande § 7 hänvisas till vad förut anförts angående de 200 sängplatserna.

§ 8.

Enligt avtalet angående statens övertagande av driften av serafimerlasarettet

har stiftelsen till staten överlåtit all den stiftelsen tillhöriga lösa egendom,

som användes för lasarettets drift.

Enligt § 8 undantages denna egendom från köpet.

Av paragrafen följer, att staten under dispositionstiden äger fritt förfoga

över nyssnämnda egendom, i den män gällande avtal med staden och länet icke

lägga hinder i vägen härför. Det kan sålunda tänkas, att staten anser lämpligt,

att särskild vetenskaplig utrustning vid tidpunkten för de nya undervisningsklinikernas

tagande i bruk dit överföres. Denna utrustning kommer då att

ingå i övrig utrustning för klinikerna. Hur i så fall statens och stadens andel i

värdet av sagda utrustning bör beräknas, torde få bli beroende av särskild

överenskommelse mellan parterna.

Vid lasarettet finnes dessutom lös egendom, som tillhör karolinska institutet.

Denna egendom är icke omnämnd i avtalet och sålunda helt undantagen från

avtalets bestämmelser.

§ 9.

Föreskrifterna om tidsfrister ha påkallats av stadens delegerade under åberopande

att det med hänsyn till stadens sjukvårdsförhållanden vore trängande

angeläget för staden att kunna utan större tidsutdräkt fullfölja sabbatsbergsbygget,

varför staden snarast möjligt måste ha klarhet i huruvida planen på

undervisningens förläggande dit skall bli verklighet. Även ur statens synpunkt

är det önskvärt, att denna fråga blir utan längre uppskov löst. Serafimerlasarettets

framtid och dubbelinstitutionernas öde böra inom den närmaste framtiden

bringas till avgörande på grund av den avsevärda förberedelsetid, hithörande

spörsmål kräva.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

D. Överlåtande till Stockholms 1 ans landsting av

ett antal vårdplatser vid karolinska sjukhuset.

Avtalet med Stockholms läns landsting om rätt för länet att belägga platser

på serafimerlasarettet gäller till utgången av år 1960. Emellertid har länet

enligt beslut av lasarettsdirektionen år 1881 i gengäld för ett av landstinget

lämnat byggnadsbidrag å 50 000 kronor tillförsäkrats 40 sängplatser att tillgodonjutas

vid lasarettet »för all framtid». Om av kommissionen framlagda

förslag till uppgörelser med staden vinna godkännande, synes det kommissionen

skäligt, att landstinget för förlusten av dessa 40 platser erhåller någon

kompensation genom kronans försorg. Kommissionen betonar, att denna kommissionens

uppfattning motiveras av skälighetshänsyn, och att kommissionen,

liksom ifråga om stadens 200 platser, har den uppfattningen, att landstinget

icke kan hävda någon rättslig grund för ett fortsatt åtnjutande av dem under

obegränsad tid. Den avsedda kompensationen har kommissionen efter dryftande

av olika alternativ funnit böra lämnas på sådant sätt, att landstinget

får för ett avsevärt reducerat pris förvärva 40 av de 108, till hälften för kirurgi

och till hälften för medicin avsedda och av staten bekostade garnisonsplatserna

på karolinska sjukhuset, vilka för närvarande helt utnyttjas för kirurgisk

garnisonssjukvård men som komma att stå till förfogande för annat ändamål,

då det av 1946 års riksdag beslutade nya gamisonssjukhuset för Stockholms

garnison på Järvafältet blir färdigt. Kommissionen anför i anslutning härtill

vidare följande.

Detta sjukhusbygge har ännu icke påbörjats men torde kunna beräknas

bli slutfört någon gång under 1950-talet. Å andra sidan åtnjuter landstinget

enligt gällande avtal de 40 platserna vid serafimerlasarettet till den 1 januari

1961, varför landstingets behov av kompensation först vid denna tidpunkt

aktualiseras. Garnisonsplatserna ha då varit i användning sedan år 1937, då

karolinska sjukhuset öppnades, alltså omkring 23 år. Med beaktande härav

och med hänsyn till såväl vad förut anförts angående landstingets 40 platser

å serafimerlasarettet som det förhållandet, att lasarettet alltsedan dess tillkomst

— under senare tider i avsevärd omfattning — tjänat såsom vårdanstalt

även för sjuka från länet, vilket bidragit till lasarettets uppehållande, har kommissionen

ansett, att staten för ifrågavarande 40 sängplatser på karolinska sjukhuset

icke bör betinga sig högre byggnadsbidrag av länet än 5 000 kronor per

plats. Länets delegerade ha förklarat sig kunna godtaga detta belopp att

erläggas vid platsernas tillträdande. Såsom en förutsättning för denna uppgörelse

gäller, att landstinget för tiden efter den 31 december 1960 avstår från

alla anspråk med anledning av lasarettsdirektionens beslut av år 1881 eller på

grund av bidrag, som landstinget eljest lämnat till lasarettets byggande och

utrustning.

_ Landstinget är emellertid enligt nu gällande avtal berättigat att på serafimerlasarettet

belägga minst 100 platser och dess beläggning har under

åtskilliga år avsevärt överstigit denna siffra. Inför kommissionen ha landstingets

delegerade framhållit, att i och med avtalets upphörande och lasarettets

övergång i stadens ägo och disposition med största sannolikhet besvärligheter

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

komme att uppstå för landstinget att på annat håll anskaffa erforderliga vårdplatser

utöver nyssnämnda 40 platser på karolinska sjukhuset. Någon skyldighet

för kronan att härutinnan hålla landstinget skadeslöst föreligger icke, men

enligt kommissionens mening är det med hänsyn till förutberörda förhållanden

skäligt och önskvärt, att, om lasarettsdriften efter utgången av år 1960 fortsättningsvis

uppehälles, landstinget i fall av behov erhåller möjlighet att där

inlägga sjuka. Kommissionen har därför ansett sig böra med stadens delegerade

upptaga denna fråga till diskussion i samband med sina förhandlingar om

serafimerlasarettets överlåtande till staden. Stadens delegerade ha därvid under

hand förklarat, att, om och så länge sjukvårdsverksamheten uppehälles vid

serafimerlasarettet efter den 31 december 1960, staden kunde förväntas vara

villig att på villkor, om vilka staden och landstinget enades, fortfarande hålla

en del av vårdplatserna vid lasarettet tillgängliga för patienter från länet.

3. Remissyttranden.

Karolinska institutets lärarkollegium tillstyrker avtalsförslagen under framhållande

bland annat, att kommissionens arbete hela tiden skett i intim samverkan

med institutet och att de föreslagna klinikernas, respektive undervisningslokalernas

hittills föreliggande utformning skett i samråd med ämnesrepresentanterna.

Kanslern för rikets universitet anför, att kommissionens förslag att förlägga

serafimerlasarettets medicinska och kirurgiska kliniker med tillhörande institutioner

till Sabbatsbergs sjukhus syntes innebära en lycklig lösning av frågan

om deras förläggningsplats samt att övriga vid detta sjukhus planerade kliniker

och avdelningar torde komma att fylla ett stort behov ur forsknings- och undervisningssynpunkt.

Då jämväl förslaget angående lasarettsfastighetemas försäljning

från de synpunkter, kanslern hade att företräda, icke föranledde någon

erinran, tillstyrktes förslagen.

Karolinska sjukhusets direktion framhåller som sin uppfattning, att förslaget

om sammanförande av de för den medicinska undervisningen behövliga dubbelklinikerna

till Sabbatsbergs sjukhus innebure en synnerligen tillfredsställande

lösning av frågan om den medicinska undervisningens ordnande i Stockholm,

samt tillstyrker förslagen till avtal.

Medicinalstyrelsen, som likaledes tillstyrker förslagen, anför bland annat

följande.

Medicinalstyrelsen vill till en början framhålla, att sammanförandet av de

nu splittrade undervisningsklinikerna till Sabbatsbergs sjukhus och utbyggandet

av detta sjukhus till ett modernt fullständigt centrallasarett synes innebära

väsentliga fördelar i sjukvårdshänseende. Att samtidigt moderna centrallaboratorier

för kemi, fysiologi och bakteriologi inrättas vid sjukhuset kommer

enligt styrelsens åsikt att bliva av betydande värde såväl för sjukvårdens

standard som för läkarutbildningen. Styrelsen har icke något att erinra beträffande

storleken av de föreslagna klinikerna för medicin, kirurgi, ögonsjukdomar

och barnsjukdomar, ävensom den under byggnad varande kliniken för obstetrik

och gynekologi. Styrelsen tillstyrker likaledes nyinrättandet av en radio
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

terapeutisk klinik, omfattande 30 vårdplatser, liksom planläggningen av den

röntgendiagnostiska avdelningen.

Medicinalstyrelsen anser, att till ett kroppssjukhus av Sabbatsbergs sjukhus’

storleksordning bör vara ansluten en psykiatrisk avdelning för lindrigare psykiska

sjukdomsfall. Lämpliga vårdplatser för sådana fall finnas icke i erforderligt

antal, varför ifrågavarande klientel mestadels kunnat mottagas endast i

öppen vård. Nervösa sjukdomssymtom äro också mycket vanliga vid kroppssjukdomar,

varför vid sjukhus för dessa senare ett stort behov av psykiatrisk

konsultverksamhet förefinnes, vilket nödvändiggör inrättandet av psykiatriska

avdelningar av föreslagen art. — Undervisningen i psykiatri behöver utökas

betydligt, varvid särskilt intresse bör ägnas åt medicinsk psykologi, neurosdiagnostik

och olika former av psykoterapi. Nuvarande psykiatriska universitetskliniker

räcka enligt styrelsens mening icke till för den utbildning i psykiatri

som är önskvärd och även föreslagen av läkarutbildningssakkunniga, varför

en ny psykiatrisk vårdavdelning, som även ställes i undervisningens och forskningens

tjänst, snarast bör inrättas vid Sabbatsbergs sjukhus.

Styrelsen för stijtelsen serajhnerlasarettet förklarar sig ur de synpunkter,

stiftelsen hade att företräda, med tillfredsställelse hälsa kommissionens förslag

samt förordar desamma och förklarar sig för sin del beredd att underteckna

avtalet angående lasarettsfastigheternas försäljning. Beträffande frågan om

dispositionen av den inflytande köpeskillingen m. m. anför styrelsen följande.

I fråga om dispositionen av den inflytande köpeskillingen synes med hänsyn

till innehållet i § 4 i det av Kungl. Maj:t den 30 juni 1037 godkända avtalet

mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt direktionen över serafimerlasarettet,

å andra sidan, någon erinran icke kunna göras mot kommissionens

uttalande, att köpeskillingen, i den mån hinder ej mötte på grund av

förekommande donationsvillkor, kunde tagas i anspråk för bestridande av

på kronan belöpande kostnader för uppförande av nya sjukhusbyggnader

vid karolinska sjukhuset. I likhet med kommittén anser styrelsen lämpligt

att beträffande donationsvillkoren undersökning kommer till stånd genom

Kungl. Maj:ts försorg efter samråd med Stockholms stad. Styrelsen vill

emellertid redan i förevarande sammanhang framhålla följande. I betänkandet

omförmäldes att stiftelsens tillgångar utgöras av dels den egentliga

lasarettsfastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet, dels fastigheten nris 2, 3

och 4 i samma kvarter, dels den s. k. allmänna lasarettsfonden, dels lasarettets

allmänna sjukvårdsfonder, dels ock lasarettets övriga fonder. Detta

uttalande kan lätteligen föranleda den uppfattningen, att fastigheterna skulle

vara en kapitaltillgång vid sidan av fonderna. Så är ock fallet beträffande

fastigheten nr 8 men icke med fastigheten nris 2, 3 och 4. Den sistnämnda är

i stiftelsens huvudbok upptagen till ett bokfört värde av 1 350 000 kronor

och däri är stiftelsens kapital till övervägande delen placerat. Då stiftelsens

dispositionsrätt till fastigheten den 1 januari 1961 upphör, bortfaller också

avkastningen av det i fastigheten nedlagda kapitalet, vilken möjliggjort räntegottgörelse

till fonderna för att dessa skulle kunna fylla sitt ändamål. Principiellt

synes vid nämnda tidpunkt ett kapitalbelopp, motsvarande fastighetens

nu bokförda värde, minskat med vad som den 1 januari 1961 kan återstå av

reparations- och ombyggnadsfonder, böra tillföras stiftelsen.

I sinom tid lärer ett nytt avtal, som ersätter det förstnämnda av Kungl.

Maj:t den 30 juni 1937 godkända, böra komma till stånd. Jämväl torde

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213. 41

erfordras nytt reglemente för stiftelsen i stället för det sistnämnda dag fastställda.

Representanten för Stockholms läns landsting i stiftelsens styrelse, ledamoten

av riksdagens första kammare J. A. Forslund har till styrelsens protokoll

anmält avvikande mening. Han avstyrker sålunda förslagen på i huvudsak

följande skäl. Genom lasarettets nedläggande komme landet i övrigt och

särskilt länet att berövas ett antal för sjukvården behövliga platser. Serafimerlasarettet

med sina gamla anor och sin centrala belägenhet borde även i fortsättningen

efter en del kompletteringar kunna tjäna såsom undervisningssjukhus

och därmed också bibehålla sin karaktär av rikssjukhus. Det kunde ifrågasättas,

om stiftelsen hade befogenhet att enligt sina reglers anda och mening

avhända sig sjukhuset utan att sörja för att samma antal vårdplatser stode till

det allmännas förfogande.

I ärendet har statskontoret yttrat sig. Med hänsyn till de principiella

anmärkningar, som statskontoret i vissa avseenden framställt emot kommissionens

förslag, har förhandlingskommisskmen beretts tillfälle att yttra sig över

dessa anmärkningar.

Då såväl statskontorets som förhandlingskommissionens nyssnämnda yttranden

äro ägnade att belysa och klarlägga åtskilliga frågor, varom tvekan

och olika meningar kunna tänkas uppstå, har jag ansett det lämpligt att låta

dess yttranden inflyta in extenso.

Statskontoret anför:

Den föreliggande utredningen innefattar huvudsakligen förslag till avtal

mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad angående försäljning

till staden av ser af im erlasarettets fastigheter samt upplåtelse i samband därmed

av Sabbatsbergs sjukhus för den medicinska undervisningen. Såsom tidpunkt

för det definitiva genomförandet av förslagen har valts den 1 januari

1961, då fastigheterna nu åvilande gäld skall vara slutbetald. Före nämnda

tidpunkt skola alltså ha färdigställts dels medicinska och kirurgiska m. fl.

»dubbelkliniker» å Sabbatsberg, dels neurologisk och neurokirurgisk klinik å

karolinska sjukhuset. Oaktat fastigheterna skola avträdas först den 1 januari

1961, skall köpeskillingen erläggas före den 1 juli 1948, på grund varav det

beräknade exploateringsvärdet av fastigheterna reducerats till nuvärde.

De sålunda föreslagna åtgärderna äro synnerligen vittgående och de nybyggnader,

som krävas, torde komma att draga kostnader på bortåt 50 miljoner

kronor. Visserligen synes erinran i och för sig icke kunna riktas mot ett nedläggande

av serafimerlasarettet och samlande av »dubbelklinikerna» på Sabbatsbergs

sjukhus. Emellertid kan med fog ifrågasättas, om det i nuvarande

läge, karakteriserat av tilltagande materialsvårigheter och angelägenheten att

begränsa investeringarna, överhuvudtaget är lämpligt och möjligt att° utgå

från den förutsättningen, att serafimerlasarettet skall nedläggas med utgången

av år 1960. Enligt statskontorets mening böra statsmakterna icke för närvarande

binda sig för ett dylikt nedläggande av serafimerlasarettet vid viss

angiven tidpunkt utan inskränka sig till att fatta principbeslut om ett överflyttande

från serafimerlasarettet av den medicinska undervisningen i enlighet

med förslaget vid tidpunkt, då ekonomiska och andra omständigheter möjliggöra

uppförandet av ersättningskliniker på andra håll. Detta måste också

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

anses mera tillfredsställande än att träffa avtal om erläggande under innevarande

år av köpeskilling för fastigheter, som skola avträdas år 1961 eller

senare. Ett dylikt avtal är för övrigt med de beräkningsgrunder, som använts

för köpeskillingens fastställande, i nuvarande labila penningläge för kronan allt

annat än fördelaktigt. Skulle förslaget till avtal i berörda hänseende likväl

godtagas, måste det vara angeläget att vinna garantier för att rådande relation

mellan fastigheternas nuvärde och nybyggnadskostnaderna för ersättningsklinikerna

å Sabbatsberg icke rubbas. Detta synes kunna ske genom att statens

totala bidrag till dessa på ett eller annat sätt maximeras. Den utvägen torde

måhända också kunna övervägas, att staden i anslutning till 2 § andra stycket

i avtalsförslaget övertager verksamheten vid serafimerlasarettet redan vid den

tidpunkt, då köpeskillingen erlägges, vilket enligt förslaget till avtal skulle

bliva senast den 1 juli 1948.

Vad härefter angår förslaget till avtal om upplåtelse av Sabbatsberg för den

medicinska undervisningen får statskontoret i anslutning till vad som inledningsvis

anförts fästa uppmärksamheten vid den utvidgning som föranledes

av förslaget om inrättande av psykiatrisk och radioterapeutisk klinik samt

jysioterapeutisk avdelning. I och för sig kunna måhända skäl anföras för den

förbättring av den medicinska undervisningen som inrättandet av dessa avdelningar

skulle innebära. Detta synes särskilt gälla den psykiatriska kliniken.

Emellertid skulle bifall till framställningen i denna del avse beslut om standardförbättringar,

vilka svårligen kunna genomföras i nuvarande ekonomiska läge.

Med hänsyn härtill och under erinran tillika om det samband förslaget har med

den medicinska studieplanens utformning kan statskontoret icke tillstyrka, att

i varje fall för närvarande beslut fattas om statens deltagande i kostnaderna

för angivna kliniker och avdelning.

I detta sammanhang vill statskontoret även beröra frågan om statens deltagande

i kostnaderna för det bakteriologiska laboratoriet. Enligt statskontorets

mening bör nämligen den av staten bedrivna forskningen på detta område icke

splittras på två sjukhus utan koncentreras till det vid karolinska sjukhuset

planerade bakteriologiska centrallaboratoriet, vars föreståndare skall vara professorn

i bakteriologi vid karolinska institutet (se prop. 273/1946 s. 349, 363,

364). Detta spörsmål torde böra göras till föremål för ytterligare övervägande.

Beträffande enskilda vårdplatser framhöll statskontoret i sitt utlåtande

angående samarbete med Stockholms stad för uppförande och drift å Sabbatsberg

av en kvinnoklinik, att det måste anses synnerligen tveksamt, om staten

borde bidraga med 25 procent till anläggningskostnader för dessa platser, vilka

icke på samma sätt som de allmänna vårdplatserna stode till förfogande för

undervisningen (prop. 241/1945 s. 13). Denna uppfattning delades av riksdagen

(skr. 241), som dock med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter

ansåg sig böra godtaga förslaget om 25 procents bidrag till anläggningskostnaderna.

Då spörsmålet åter aktualiserats i förevarande sammanhang, vill

statskontoret för sin del understryka, att ämbetsverket med hänsyn till vad

nyss anförts icke kan finna det med statens intresse förenligt att påfordra större

antal enskilda vårdplatser än stadens myndigheter anse erforderliga. Då från

stadens sida planerats allenast 14 dylika platser vid vardera av medicinska och

kirurgiska kliniken, bör antalet enskilda vårdplatser begränsas härtill.

Kommissionens förslag till fördelning av anläggnings- och utrustningskostnaderna

mellan staten och staden föranleder — frånsett spörsmålet om bakteriologiska

laboratoriet, till vilket statskontoret icke ansett sig kunna för

närvarande fatta ställning — i huvudsak icke annan erinran än såvitt gäller

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts -proposition nr 213.

att föreskriften om 25 procents bidrag till utrustning av klinikerna skall avse

även sådan utrustning, som sedermera tillkommer, och som ej är att hänföra

till årligt underhåll. En dylik föreskrift torde med största sannolikhet komma

att föranleda tvistigheter och påfordra en ingående bokföringskontroll. Det

skulle vara önskvärt, om en jämkning i förslaget kunde åstadkommas, så att

omförmäld utrustning får inräknas bland driftkostnaderna.

Det föreliggande förslaget är avsett att träda i tillämpning i stället för

tidigare träffat avtal om kvinnokliniken å Sabbatsberg. I betraktande härav

kan statskontoret icke undgå att finna anmärkningsvärt, att villkoren för fördelningen

av driftkostnaderna påtagligt försämrats ur statsverkets synpunkt.

Medan i avtalet om kvinnokliniken allenast professorn — överläkaren skulle

helt avlönas av staten, har i föreliggande framställning uttalats, att det syntes

ligga i sakens natur, att staten icke skäligen kunde påfordra stadens deltagande

i avlönandet av läkar- eller annan personal, uteslutande anställd för forskningseller

undervisningsändamål. Statskontoret kan dela denna uppfattning men

allenast under den bestämda förutsättningen, att all annan läkarpersonal tillsättes,

avlönas och eventuellt pensioneras av staden samt att kostnaderna

inräknas bland de kostnader, till vilka staten skall bidraga med 10 procent.

Enligt ämbetsverkets mening finnes emellertid knappast anledning att rubba

den princip, som i förevarande hänseende fastslagits i avtalet om kvinnokliniken,

och som torde bygga på den förutsättningen, att en halvering av

kostnaderna för läkarpersonalen — frånsett institutionsföreståndarna —

approximativt motsvarar de avtalsslutande parternas respektive intressen.

Statskontoret vill även fästa uppmärksamheten vid de tillämpningssvårigheter,

som bestämmelser av föreslagen innebörd komma att medföra, icke minst

beträffande personalen vid det bakteriologiska centrallaboratoriet, därest staten

skulle befinnas böra bidraga till detta. Statskontoret vill särskilt understryka,

att det förhållandet, att staten i avtalet om ögonkliniken förpliktat sig

svara för arvoden m. m. till för undervisningen erforderliga läkare och sköterskor,

med hänsyn till de särskilda omständigheter som gälla beträffande

denna klinik (se prop. 55/1947 s. 6 ff.), uppenbarligen icke kan åberopas som

skäl för kommissionens förslag. Under erinran härom och då det bör vara

angeläget, att avtal av förevarande art göras så litet komplicerade som möjligt,

får statskontoret avstyrka ett frångående av den princip för avlöningskostnadernas

fördelning, som av statsmakterna godtagits beträffande kvinnokliniken.

Däremot finner statskontoret icke anledning till erinran mot att beträffande

pensioneringskostnadema tillämpas samma princip. Ämbetsverket väll

emellertid med hänsyn till formuleringen av § 10 mom. 2 fästa uppmärksamheten

vid att underläkarnas vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

löneförmåner äro så avvägda, att befattningshavarna själva skola gälda kostnader

för pensioneringen.

Slutligen vill statskontoret framhålla, att ämbetsverket icke kan finna skäl

för förslaget att slopa maximiföreskriften för bestämmandet av grundvalen för

det 10-procentiga bidraget. Därest kostnaderna för instrumentutrustning, som

icke utgöres av ersättningsanskaffning, skola föranleda 25 procents bidrag,

vilket förslag statskontoret i och för sig icke vill motsätta sig, borde föreskriften

snarare skiirpas. Ämbetsverket har icke velat förorda detta men anser

sig å andra sidan icke kunna tillstyrka maximiregelns slopande.

T övrigt ha förslagen icke föranlett särskilt uttalande från statskontorets sida.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Förhandling skommissionen anför häremot:

Kommissionen har med tillfredsställelse konstaterat, att statskontoret icke

synes i princip ha något att erinra mot förslaget om serafimerlasarettets nedläggande

såsom undervisningssjukhus och dubbelklinikernas överflyttning till

Sabbatsbergs sjukhus. Häri torde få anses ligga ett erkännande av riktigheten

av kommissionens av alla sakkunniga instanser stödda uppfattning, att serafimerlasarettet

i fortsättningen är olämpligt såsom utbildningsanstalt för blivande

läkare, att en förläggning av dubbelklinikerna till karolinska sjukhuset

icke bör ifrågakomma samt att däremot Sabbatsbergs sjukhus i sin planerade

utformning väl motsvarar de krav, som skäligen böra ställas på ett undervisningssjukhus.

Det må i detta sammanhang erinras om att förslaget i så måtto

står väl i överensstämmelse med statskontorets redan för flera år sedan uttalade

mening, att, i den mån nya undervisningskliniker tarvas för karolinska

institutets verksamhet, sådana böra förläggas till Stockholms stads sjukhus

och icke till rikssjukhuset eller överhuvudtaget drivas i statens regi.

Statskontoret kritiserar emellertid förslaget att nu fatta beslut om serafimerlasarettets

nedläggande som undervisningssjukhus om cirka 13 år härefter och

motiverar denna sin kritik med nu rådande materialsvårigheter och angelägenheten

av investeringsbegränsningar. I stället rekommenderar statskontoret statsmakterna

att i princip besluta den föreslagna överflyttningen och sedan dröja

med denna, till dess »ekonomiska och andra omständigheter möjliggjort uppförandet

av ersättningskliniker på andra håll». Ett sådant förfarande måste

förutsätta, att intill den således ovissa tidpunkten för överflyttningen Stockholms

stad låter uppföra kliniker, som antingen byggts utan tanke på deras

användning för medicinsk utbildning eller som planlagts och byggts även med

hänsyn till denna utbildning. I det förra fallet torde någon överflyttning icke

kunna komma i fråga; i det andra fallet måste en ekonomisk medverkan från

statens sida vid klinikernas uppförande förutsättas, varigenom läget ur statsfinansiell

synpunkt måste bli i princip detsamma som enligt kommissionens

förslag, ehuru klinikerna med sina anordningar för undervisning kanske under

flera år få stå outnyttjade för detta ändamål, vilket måste betraktas såsom

synnerligen oekonomiskt.

_ Det förefaller, som om statskontoret vid bedömandet av denna fråga icke

tillräckligt beaktat dels att förslaget bygger på samverkan med en andra avtalspart,

Stockholms stad, dels ock att vid administrerandet av ett företag av

ifrågavarande omfattning och beskaffenhet det är nödvändigt att handla efter

en i förväg noga utarbetad plan, om det hela skall kunna gå i lås. Kommissionen

vill, i det den starkt understryker dessa synpunkter, med några ord

karakterisera situationen för statens medicinska utbildning i Stockholm, sådan

den ter sig i fråga om de vid serafimerlasarettet belägna klinikernas framtid.

Dessa kliniker kunna i längden icke på ett tillfredsställande sätt tjäna den

medicinska utbildningen. Detta beror delvis på lasarettets ålder och delvis på

att övriga för den medicinska utbildningen erforderliga institutioner och kliniker

flyttat eller inom den närmaste framtiden komma att flyttas till karolinska

sjukhuset. Att längre än till utgången av 1960 använda serafimerlasarettet

som undervisningssjukhus måste komma att lända den medicinska undervisningen

till stort men. Staden å sin sida står inför den ofrånkomliga nödvändigheten

att inom en nära framtid, därest icke situationen för sjukvården i

Stockholm skall bliva ohållbar, om- och utbygga Sabbatsbergs sjukhus till ett

stort modernt sjukhus om cirka 950 vårdplatser. Då en förflyttning av samtliga

karolinska institutets dubbelkliniker (för medicin, kirurgi, obstetrik och

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

gynekologi samt pediatrik) till karolinska sjukhuset får anses utesluten av

skäl, som kommissionen anfört i sitt betänkande, och då kommissionen anser

det erbjuda oskattbara fördelar för staten såväl ekonomiskt som ur medicinskfacklig

synpunkt att få inrymma dessa kliniker på ett av staden drivet sjukhus,

har det varit nödvändigt för kommissionen, om den rätt skulle bevaka de

statliga intressena, att i detta läge söka samarbete med Stockholms stad.

Stadens representanter ha i början av de mycket långvariga och segslitna förhandlingarna

rest starkt motstånd mot tanken på att släppa in den medicinska

undervisningen i här avsedd omfattning på Sabbatsberg samt i stället ifrågasatt,

att staten skulle övertaga och driva Sabbatsberg som ett nytt rikssjukhus.

Kommissionen har bestämt motsatt sig en sådan lösning och till slut har det

lyckats att övervinna motståndet från stadens sida och finna en linje, på vilken

båda parternas förhandlingsmän kunnat enas. Det är klart, att detta resultat

icke kunnat vinnas utan eftergifter på båda sidor och att överenskommelser

av denna beskaffenhet icke kunna komma till stånd utan att båda parterna

anse sig erhålla fördelar härigenom. Detta får man hålla i minnet, när man

bedömer avtalen.

En förutsättning för stadens medverkan har varit, att staden finge förvärva

serafimerlasarettsfastigheterna. Utan överenskommelse härom har något avtal

om Sabbatsbergs upplåtande icke kunnat komma till stånd. Vidare har staden

krävt en sådan uppgörelse om Sabbatsberg, att staden, när den skrede till

utbyggnaden, hade visshet, om och i vilken utsträckning klinikerna skulle

utnyttjas för undervisning och därför också utformas med hänsyn härtill.

Kommissionen har av skäl som framgå av dess betänkande funnit, att statens

intresse av att få Sabbatsberg upplåtet såsom undervisningssjukhus.är av sådan

vikt, att de uppställda förutsättningarna icke kunde få utgöra hinder för en

uppgörelse, den sistnämnda förutsättningen så mycket mindre, som den enligt

kommissionens mening måste anses även ur statens synpunkt fördelaktig. Vad

serafimerfastigheternas försäljning beträffar har kommissionen icke ansett

några spekulationer i penningvärdet på sin plats i detta sammanhang och

vågar med bestämdhet hävda, att det pris, som erhållits, är efter omständigheterna

fullt acceptabelt ur statens synpunkt, särskilt om man, såsom tillbörligt

är med hänsyn till det reella läget, bedömer hela avtalskomplexet i ett

sammanhang. Kommissionen anser, att här föreligger det enda tillfället för

staten under överskådlig framtid att på godtagbara villkor erhålla ett samlat

utrymme för den medicinska utbildning, som ej kan beredas plats på karolinska

sjukhuset. Försittes detta tillfälle finnes knappast annat alternativ än

ytterligare ett rikssjukhus, byggt och drivet i statens egen regi. Denna utväg

torde dock icke vara framkomlig, då möjlighet att anskaffa erforderligt patientmaterial

genom samverkan med staden icke lärer stå till buds. Dessutom

kommer eu sådan lösning för staten att ställa sig avsevärt mycket dyrare i

fråga om driftkostnaden än den av kommissionen föreslagna. Och det bör

observeras, att driftkostnaden är den utgift, som i det långa loppet har den

ojämförligt största betydelsen.

Under förutsättning att köpeavtalet trots statskontorets invändningar godtages,

har statskontoret framhållit angelägenheten av att »vissa garantier för

rådande relation mellan fastigheternas nuvärde och nybyggnadskostnaderna

för ersättningsklinikerna ä Sabbatsberg icke rubbas». Detta synes statskontoret

kunna ske genom att statens totala bidrag till dessa på ett eller annat

sätt maximeras. I anledning härav tillåter sig kommissionen framhålla, att

»ersättningsklinikerna å Sabbatsberg» äro de medicinska och kirurgiska kli
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.

nikema, omfattande sammanlagt enligt Sabbatsbergsavtalet 400 vårdplatser.

Om man räknar med en så hög byggnads- och utrustningskostnad för dessa

som 40 000 kronor per plats, blir totalkostnaden 16 miljoner kronor, varav

på staten skulle komma en fjärdedel eller 4 miljoner kronor, alltså hälften av

köpeskillingen för serafimerlasarettsfastigheterna. Tillräcklig marginal för prisförskjutmngar

torde således föreligga. Ä andra sidan måste det anses uteslutet,

att staden skulle kunna finna sig i en maximering av statens bidrag, varigenom

viss del av en av penningvärdets fall förorsakad kostnadsstegring skulle övervältras

på staden. Som en annan utväg har statskontoret ifrågasatt, att staden

skulle övertaga verksamheten vid serafimerlasarettet redan vid den tidpunkt,

då köpeskillingen erlägges d. v. s. senast den 1 juli 1948. Huru härigenom det av

statskontoret avsedda syftet skulle ernås, har kommissionen svårt att förstå.

Staten är enligt avtal av åren 1927 och 1929 förpliktad att tillhandahålla

Stockholms stad och Stockholms läns landsting visst antal platser på sjukhuset

intill utgången av år 1960 med skyldighet för staten att under denna tid svara

för 38 resp. 36,, procent av restkostnaden för stadens respektive länets sjuka.

Skulle avtal träffas av innebörd, att staden skall övertaga sjukhuset redan

under år 1948, är det uppenbart, att såväl staden som länet måste kräva och

även vara berättigade till ekonomisk kompensation för vad de skulle gå miste

om genom de tidigare avtalens för tidiga sättande ur kraft. Det kan nämnas,

att det här rör sig om avsevärda summor årligen, enligt senast avslutade räkenskaper

(1945/1946) totalt omkring 732 000. Det synes klart, att på denna

väg intet står att vinna.

I fråga om Sabbatsbergsavtalet bär statskontoret till en början anmärkt på

att detta omfattar jämväl en psykiatrisk och en radioterapeutisk klinik samt

en fysioterapeutisk avdelning, och anser sig icke kunna tillstyrka, att för närvarande

beslut fattas om statens deltagande i kostnaderna härför. Statskontorets

avstyrkande står i rak strid mot den ingående utredning av sakkunniga,

som kommissionen presterat och som klart ger vid handen, hur betydelsefullt

det är, att också dessa delar av sjukhuset stå till undervisningens förfogande.

Även inom den nuvarande medicinska studieplanens ram är detta

ett viktigt önskemal. Det må också framhållas, att här avses anordningar, som

skok komma till utförande icke omedelbart utan under en tidrymd av omkring

13 år framåt. Det är av synnerlig vikt, att staten står rustad att möta de

behov, som under denna tid med all säkerhet uppkomma av en intensifierad

och förbättrad medicinsk utbildning inom nämnda grenar av sjukvården. Skulle

man av sådana skäl, som statskontoret anfört, tvingas avstå från vad som

enligt kommissionens bedömande utgör välmotiverade och måttliga krav på

medicinsk beredskap, är det fara värt att stora svårigheter skola möta att

lägga till rätta vad genom bristande förutseende sålunda försummats.

Vad som anförts angående det bakteriologiska laboratoriet måste bero på

ett missförstånd från statskontorets sida. Enligt statskontorets mening bör den

av staten bedrivna forskningen på detta område icke splittras på två sjukhus

utan koncentreras till det vid karolinska sjukhuset planerade bakteriologiska

centrallaboratoriet, vars föreståndare skall vara professorn i bakteriologi vid

karolinska institutet. E>et förhåller sig emellertid så, att den åsyftade professorn,

som står på karolinska institutets stat, skall handhava den undervisning,

som enligt nuvarande studieplan meddelas åt medicine studerande, under det

att karolinska sjukhusets bakteriologiska centrallaboratorium förestås av en

laborator \ klinisk bakteriologi, som står på sjukhusets stat och som meddelar

undervisning i klinisk bakteriologi åt där tjänstgörande medicine kandidater.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 213.

Hans övriga uppgifter iiro klinisk bakteriologisk forskning samt kliniskt bakteriologiskt

rutinarbete i sjukvårdens tjänst. Liknande laboratorsbefattningar

finnas vid karolinska sjukhuset i klinisk fysiologi och klinisk kemi, vilket självfallet

icke motiverar, att man talar om splittring av forskningen i fysiologi eller

kemi. I propositionen 1947: 272 föreslogs, att serafimerlasarettet skulle på

liknande sätt utrustas med tre kliniska laboratorer, av vilka en i klinisk bakteriologi,

vilket också vann riksdagens bifall. Det är således nu fråga om överflyttning

av denna senare redan förefintliga laboratorsbefattning från serafimerlasarettet

till Sabbatsbergs sjukhus i analogi med överflyttningen av övriga

kliniska befattningar från förstnämnda till sistnämnda sjukhus. Motiveringen

för denna redan inrättade befattning ur forsknings-, undervisnings- och sjukvårdssynpunkt

återfinnes i nämnda proposition.

Det antal enskilda vårdplatser, som av kommissionen påkallats, har av

vederbörande sakkunniga ämnesrepresentanter ansetts erforderligt. De enskilda

vårdplatserna ha sin givna betydelse för forskning och undervisning. Jämväl

ur sjukvårdssynpunkt torde de säkerligen vara erforderliga.

I anledning av vad statskontoret anfört angående kostnadsfördelningen mellan

staten och staden vill kommissionen framhålla, att, då det nu gällt att

bereda tillträde för undervisning och forskning till så gott som hela Sabbatsberg,

det blivit nödvändigt att taga under omprövning hittills träffade överenskommelser

om partiellt upplåtande. Kommissionen har därvid funnit skäligt

att, för att en upplåtelse skulle kunna komma till stånd i önskad omfattning,

medgiva staden något gynnsammare villkor än tidigare skett i exempelvis

avtalet om kvinnokliniken. Kommissionen vill dock hävda, att de nu föreslagna

reglerna bättre motsvara, vad som kan anses rättvist och riktigt. Vad

särskilt beträffar uppgörelsen om läkarkostnadernas fördelning, synes det kommissionen,

att statskontorets ståndpunkt, att man antingen bör tillämpa den

regeln, att staten betalar kostnaden för läkarbefattningar, som uteslutande äro

avsedda för forskning och undervisning, och staden alla övriga läkarkostnader

eller ock följer bestämmelsen i det tidigare avtalet om kvinnokliniken, innebärande

en halvering av alla utgifter för läkarlöner mellan staten och staden,

knappast kan anses väl avvägd, om man nämligen besinnar, att antalet befattningar,

uteslutande avsedda för forskning och undervisning, äro försvinnande

få i jämförelse med antalet övriga läkartjänster. Tar man hänsyn härtill, framstår

det klart, att kommissionens förslag innebär allenast en mindre, men av

billighetsskäl betingad modifikation av den även av statskontoret godtagna

hälftendelningen. I övrigt vill kommissionen betona, att statens kostnader för

driften komma att trots de nu föreslagna jämkningarna ställa sig avsevärt

lägre, än om staten skulle nödgas driva ett nytt rikssjukhus på samma villkor

som karolinska sjukhuset.

Slutligen vill kommissionen i anledning av statskontorets avstyrkande av

maximiregelns slopande uttala, att kommissionen för denna åtgärd anser sig

ha anfört bärande skäl i sitt betänkande.

Byggnadsstyrelsen har icke framställt annan erinran mot föreliggande förslag

än att styrelsen ansett § 9 i Sabbatsbergsavtalet böra kompletteras så, att

ritningarna till de för undervisningsändamål avsedda avdelningarna vid sjukhuset

skola upprättas i samråd med — förutom karolinska institutets lärarkollegium

— jämväl byggnadsstyrelsen. Ämbetsverket anför:

Byggnadsstyrelsen anser sig ifråga om såväl betänkandet som förslaget till

avtal ha att yttra sig allenast (iver de berörda byggnads- och markfrågorna.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.

Styrelsen vill dock, innan styrelsen ingår härpå, uttala sin anslutning till den

av kommissionen stödda »enhetstanken» för karolinska institutet.

t Sasom kommissionen klart framhållit, äro återstående delar av områdena på

Norrbacka knappt tillmätta redan för institutets utbyggande enligt »enhetstankens»

ursprungliga mening. Byggnadsstyrelsen har också upprepade gånger

i olika sammanhang hävdat en liknande uppfattning. Då det nu aktuella

anskaffandet av nya lokaler för dubbelundervisningen icke torde kunna lösas

inom nämnda område, finner styrelsen den föreslagna utbyggnaden av Sabbatsbergs

sjukhus för detta ändamål i princip fördelaktig.

Ehuru, såsom byggnadsstyrelsen ofta haft anledning uttala, tillgången på

centralt belägen mark för statliga ändamål inom Stockholm är synnerligen

knapp, anser styrelsen i likhet med kommissionen, att under för handen

varande förhållanden och med de fördelar i övrigt, som avtalet innebär för

kronan, ett avstående från serafimerlasarettets område är försvarligt.

Den utredning, som ligger till grund för kommissionens förslag till undervisningssjukhus

vid Sabbatsberg, är endast preliminär. Byggnadsstyrelsen har

därför icke ansett sig böra i detta sammanhang ingå på en närmare granskning

av förslaget. Styrelsen förutsätter emellertid, att styrelsen beredes tillfälle att

deltaga i det fortsatta planeringsarbetet. För detta ändamål synes den i avtalsförslaget

under § 9 intagna bestämmelsen, att ritningarna till berörda avdelningar

vid sjukhuset skola upprättas i samråd med karolinska institutets lärarkollegium,

böra kompletteras så, att samråd skall ske även med byggnadsstyrelsen.

I fråga om de beräkningsgrunder, som kommissionen följt vid den föreslagna

fördelningen av kostnaderna för uppförande och drift av anläggningarna

vid Sabbatsberg, anser sig byggnadsstyrelsen icke ha något att erinra, liksom

icke heller mot de uppgivna anläggningskostnaderna för sjukhuset, baserade

på en kostnad per vårdplats av 35 å 40 000 kronor och innebärande att vid

nuvarande prisläge för statens del skulle behöva beräknas ett bidrag av

8 250 000 kronor å 9 500 000 kronor.

Vid upprättande av förslaget till avtal rörande försäljningen till staden av

serafimerlasarettet har kommissionen beräknat köpeskillingen till 8 000 000

kronor, utgörande det markvärde, som kommissionen på grundval av vissa

av särskilda värderingsmän avgivna utlåtanden ansett sig kunna godtaga. Mot

det sålunda beräknade markvärdet har byggnadsstyrelsen för sin del intet att

erinra. Det undandrager sig styrelsens bedömande, huruvida kronan vid ett

avstående av särskild ersättning för byggnaderna, icke minst de nu planerade

nya anläggningarna, kan anses erhålla fullt vederlag genom de av kommittén

i sammanhanget åberopade förmånerna.

Byggnadsstyrelsen delar kommissionens uppfattning, att serafimerlasarettets

gamla huvudentréportal bör bevaras, detta i första hand därför, att den äger

arkitektoniskt och kulturhistoriskt värde. Det bör sedermera göras till föremål

för överväganden, huruvida portalen skall förflyttas till Norrbackaområdet

eller kvarstå på i huvudsak sin nuvarande plats.

Kommissionen har såsom en förutsättning för avtalets huvudpunkter

angivit, att nybyggnaderna vid Sabbatsberg liksom vissa nya klinikbyggnader

vid karolinska sjukhuset skola bliva färdigställda och utrustade senast vid

ingången av år 1961. Byggnadsstyrelsen vill härtill anföra, att det är av vikt,

att planerandet av och förberedelserna i övrigt för dessa delvis betydande

byggnadsföretag utan dröjsmål påbörjas. Försiktigheten synes emellertid

bjuda, att man redan nu utgår från, att detta tidsprogram icke kan hållas och

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts proposition nr 213.

att sådana eventuella tillägg till avtalet övervägas, som av denna anledning

kunna vara erforderliga.

Stockholms stads myndigheter. Sjukhusdirektionen har bland

annat, framhållit, att stadens förvärv av serafimerlasarettet och den platsreserv,

som därigenom efter år 1960 komme att erhållas, innebure en avgjord

fördel ur sjukvårdssynpunkt med hänsyn till att det på grund av rådande förhållanden

på byggnadsmarknaden vore ovisst, om den av sjukhusdirektionen

planerade utbyggnaden av stadens sjukhusväsen kunde genomföras till år 1960.

Stadsplanenämnden har åberopat ett tjänsteutlåtande av stadsplanekontoret,

vari förvärvet av serafimerlasarettets fastigheter tillstyrkes med

hänsyn såväl till stadens intresse av att erhålla en utrymmesreserv för stadens

förvaltning i omedelbar närhet av stadshuset som till behovet av att kunna

disponera ifrågavarande markområde för genomförande av erforderliga trafikregleringar.

Fastighetsnä mnden har under åberopande av ett av fastighetskontoret

avgivet tjänsteutlåtande likaledes tillstyrkt ett förvärv av ifrågavarande

markområde inom kvarteret Pilträdet med hänsyn till att marken vore särskilt

lämpad för planerad kontorsbebyggelse för stadens behov.

Kammarkontoret har tillstyrkt de föreliggande avtalen, såvitt de

beröra Stockholms stad, dock med vissa ändringar av § 2 i avtalet rörande

serafimerlasarettet och § 14, punkt b, i avtalet om Sabbatsbergs sjukhus.

Förstnämnda ändring innebär, att staten — därest ombyggnaden av Sabbatsbergs

sjukhus ej skulle bliva färdigställd till år 1961 — även fortsättningsvis

skall driva serafimerlasarettet, intill dess överflyttning av undervisningen kan

äga rum. Den förordade ändringen av Sabbatsbergsavtalet avser ett förtydligande

av det i avtalet använda begreppet »driftkostnader». I sistnämnda

avseende har kammarkontoret anfört följande.

Enligt avtalets § 14 skall statens driftbidrag utgöra 10 procent av de driftkostnader,

»som efter antalet vårddagar belöper på de för undervisningen upplåtna

vårdplatserna». Avtalets ordalydelse är väl knapphändig och skulle

kunna föranleda tvistigheter om innebörden av bestämmelsen. Den statliga

förhandlingskommissionen har kommenterat bestämmelsen så att »med driftkostnaderna

avses här bruttokostnaderna utan avdrag av legosängs- eller andra

patientavgifter». Kammarkontoret får framhålla, att vid ett sjukhus av här

ifrågavarande karaktär bedrives en mångskiftande verksamhet, som i många

avseenden icke är att direkt hänföra till vårdavdelningarna. Dit hör bland

annat verksamheten vid polikliniker och behandlingsavdelningar av olika slag.

Det måste förutsättas, att avtalet skall så uttolkas, att vid avräkningen med

staten samtliga sjukhusets kostnader, exklusive kostnader för bakteriologiska

centrallaboratoriet, slås ut på antalet vårddagar utan avdrag för patientavgifter

av något slag. Det vore enligt kammarkontorets mening önskvärt, att

avtalet kompletterades med eu fullt klargörande definition av begreppet driftkostnader.

Enligt avtalet skola särskilda räkenskaper föras för bakteriologiska centrallaboratoriet,

då driftkostnadsbidraget till detta skall utgå med särskilt procent
4

— Bihang till riksdagens protokoll lOI/S. 1 samt. Nr <213.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

tal. Även här torde för tvistigheters undvikande vara önskvärt, att de grunder

på lämpligt sätt fastställdes, som därvid skola tillämpas. Olika meningar kunna

exempelvis eljest uppkomma huru laboratoriet skall debiteras för ett flertal för

hela sjukhuskomplexet gemensamma kostnader.

Efter en ingående granskning av avtalsförslagen har kammarkontoret såsom

slutomdöme anfört följande.

Kammarkontoret har vid granskningen av föreliggande avtal kommit till

den uppfattningen, att avtalet rörande serafimerlasarettet innebär, att staden

har att betala ett markpris, som vida överstiger det värde, som kan ur tillämpliga

objektiva värderingssynpunkter anses skäligt. Därjämte avstår staden utan

någon kompensation från de anspråk, som gällande samarbetsavtal enligt stadens

jurist borde föranleda, på rätt till 200 sjukhusplatser. Bestämmelserna

om stadens skyldighet att såsom huvudman eventuellt driva sjukhuset efter

den 1 januari 1961 måste anses för staden ytterst oförmånliga och över huvud

taget olämpliga.

Avtalet rörande Sabbatsberg kan — om än staden gjort en påtaglig eftergift

i fråga om driftformen — anses för staden godtagbart, men det erbjuder icke

någon kompensation för den oförmånliga affär, som serafimeravtalet får anses

innebära från nu överblickbara utgångspunkter.

De båda huvudavtalen ha vid förhandlingarna gjorts så ömsesidigt beroende

av varandra, att de ur förhandlingsresultatets synpunkt måste ses som en

enhet. Någon mera väsentlig ändring i sak får därför anses utesluten utan att

båda avtalen måste upptagas till nya förhandlingar.

Enligt kammarkontorets bedömande skulle ett sådant uppskov med ärendets

avgörande för förnyade förhandlingar mindre utgöra en olägenhet för

staden än för staten, då det är staten som efter vad som i ärendet kan utläsas

har ett trängande behov av att få karolinska institutets dubbelinstitutioners

klinikfråga löst, medan däremot staden utan någon olägenhet kan fullfölja de

ursprungliga planerna på att utforma Sabbatsberg som ett kommunalt sjukhus.

Då kammarkontoret likväl icke velat avstyrka avtalens antagande, sker det

med hänsyn till att dessa äro resultatet av mångåriga underhandlingar och att

det måhända kan anses försvarligt, att staden påtager sig vissa uppoffringar

för att icke äventyra den föreliggande lösningen av den för det allmänna betydelsefulla

läkarutbildningsfrågan. Med understrykande av att det överenskomna

priset för serafimerfastigheten framstår såsom särdeles oförmånligt för

staden, anser sig kammarkontoret därför böra begränsa sina yrkanden till att

serafimeravtalet, § 2, så ändras, att den eventuella driften av lasarettet efter

den 1 januari 1961 skall uppehållas av samma huvudman som nu och i huvudsaklig

överensstämmelse med nu gällande samarbetsavtal. Därjämte rekommenderar

kammarkontoret sådan justering av § 14, punkten b, i Sabbatsbergsavtalet,

att någon oklarhet icke kan komma att uppstå om avtalets uttolkning

i denna del.

Drätselnämnden har beslutat att tillstyrka stadsfullmäktige att godkänna

de föreliggande avtalen. Nämnden har dock ansett det önskvärt, att den

av kammarkontoret förordade ändringen av § 14, punkten b, i avtalet rörande

Sabbatsbergs sjukhus om möjligt vidtages.

Borgarrådsbe redningen har i ärendet gjort följande uttalande:

I likhet med fastighetsnämnden och drätselnämnden anser beredningen, att

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

den överenskomna köpeskillingen för lasarettsfastigheterna iir anmärkningsvärt

hög med hänsyn till att staden först 1961 tillträder fastigheterna. Beredningen

finner sig likväl böra tillstyrka förslaget i denna del, enär det för staden är

angeläget att förvärva ifrågavarande markområde.

Beträffande upprätthållandet av lasarettsdriften efter den 1 januari 1961

har kammarkontoret uttalat, att staten även fortsättningsvis borde driva serafimerlasarettet,

därest ombyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus vid denna tidpunkt

icke vore genomförd. Med avseende å denna fråga vill beredningen i

anslutning till sjukhusdirektionens uttalande framhålla vikten av att staden

tillförsäkras dispositionsrätten till samtliga vid lasarettet befintliga vårdplatser.

Detta kan ske endast genom att staden — såsom förutsättes i avtalet —

inträder som huvudman för lasarettet. Lasarettsdriftens upprätthållande efter

år 1960 är en nödfallsutväg att tillgripas för den händelse nu rådande förhållanden

på byggnadsmarknaden skulle fortfara en längre tid och således medföra

en försening av den planerade ombyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus.

I det prekära läge, som till följd härav skulle uppkomma, måste staden kunna

säkerställa största möjliga tillgång på vårdplatser, varvid serafimerlasarettet

komme att utgöra en värdefull tillgång genom möjligheten att kunna utnyttja

även de vårdplatser vid lasarettet, som ej ingå i nu gällande dispositionsavtal.

Erfarenheterna från nuvarande samarbetsavtal i fråga om karolinska sjukhuset

ha givit vid handen, att vårdplatserna ej i avsedd omfattning bliva tillgängliga

för stockholmsbor, därest staden icke såsom huvudman driver sjukhuset. Beredningen

tillstyrker därför i oförändrat skick det föreliggande avtalet om

serafimerlasarettet liksom även den av förhandlingsdelegerade förordade jämkningen

i gällande avtal rörande dispositionen av platserna vid serafimerlasarettet.

Ävenså torde avtalet om upplåtelse av Sabbatsbergs sjukhus för undervisningsändamål

kunna godkännas i enlighet med förhandlingsdelegerades förslag,

varvid förutsättes, att begreppet driftkostnader erhåller den innebörd, som

kammarkontoret angivit.

Stadskollegiet erinrar om att frågan rörande de enskilda rummen

vid stadens sjukhus är under utredning av sjukhusdirektionen. Kollegiet anser,

att denna fråga snarast måste lösas, så att klientelets betalningsmöjligheter

icke bliva avgörande för erhållande av enskilda rum i samband varmed överläkarnas

löner måste justeras. Med hänsyn härtill förutsätter kollegiet, att

föreliggande avtal ej lägger några hinder i vägen för detta önskemåls realiserande.

När överläkartjänstema vid Sabbatsbergs sjukhus skulle ledigförklaras,

borde alltså kunna göras förbehåll om att den s. k. rådgivande taxan vid vård

å enskilda rum efter vederbörliga förhandlingar må kunna evalveras till fasta

lönetillägg. I övrigt biträder kollegiet borgarrådsberedningens ståndpunkt.

Stadsfullmäktige ha den 22 mars 1948 godkänt de föreliggande

— under förbehåll av sådant godkännande — mellan statens och stadens förhandlingsdelegerade

träffade avtalen rörande dds förvärv av serafimerlasarettets

fastigheter, deh återförande till serafimerlasarettet av vissa vid allmänna

barnbördshuset disponerade vårdplatser, dels ock upplåtelse av Sabbatsbergs

sjukhus för den medicinska undervisningen, varvid förutsatts, att § 14, punkten

b, i sistnämnda avtal skall hava av borgarrådsberedningen angiven inne
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

börd, och att avtalet icke lägger hinder i vägen för sådana förändringar med

avseende å vård å enskilda rum, som stadskollegiet angivit.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott har enligt skrivelse den 30

januari 1948 beslutat att med de erinringar, som framgå av utskottets härefter

återgivna yttrande, hos innevarande års landsting tillstyrka förslaget till

avtal angående överlåtande till landstinget av ett antal vårdplatser vid karolinska

sjukhuset. Efter att ha berört avtalsförslagens innehåll anför förvaltningsutskottet

vidare följande.

Den föreslagna överenskommelsen mellan staten och Stockholms stad berör

högst väsentligt länets sjukvårdande verksamhet.

Såsom av kommissionens betänkande framgår disponerar länet enligt nu

gällande avtal »i mån av behov minst 100» sängplatser vid serafimerlasarettet.

Verkliga beläggningen har icke obetydligt överskridit detta antal utan en

lång följd av år utgjort 120 ä 140. Länet kommer alltså att vid stadens övertagande

av serafimerlasarettet gå miste om 80 ä 100 vårdplatser. Kommissionen

framhåller att någon skyldighet för kronan att härutinnan hålla landstinget

skadeslöst icke föreligger men att det enligt kommissionens mening vore

skäligt och önskvärt att — om lasarettsdriften efter utgången av år 1960 fortsättningsvis

uppehälles — landstinget i fall av behov erhåller möjlighet att där

inlägga sjuka.

Förvaltningsutskottet fäster stort avseende vid denna angelägenhet och

förväntar att statsmakterna på lämpligt sätt skyddar landstingets intressen

i denna punkt så att landstinget — om lasarettsdriften efter utgången av år

1960 fortsättningsvis uppehälles i nuvarande utsträckning beträffande antalet

vårdplatser — tillförsäkras skälig uppgörelse angående minst 60 vårdplatser

eller vid en eventuell reducering av vårdplatsantalet däremot proportionsvis

svarande antal vårdplatser.

Såsom av kommissionens yttrande framgår avses att nuvarande neurologiska

och neurokirurgiska klinikerna vid serafimerlasarettet skola genom nybyggnader

överföras till karolinska sjukhuset.

Stockholms läns landsting har inom ramen för gällande avtal belagt dessa

kliniker de senaste åren med i medeltal respektive 9 och 6 patienter. Förvaltningsutskottet

anser skäligt att vid den tidpunkt förenämnda kliniker kunna

tagas i bruk vid karolinska sjukhuset, vårdplatser för länet till det antal, varom

då kan överenskommas, utan särskild kostnad för länet överföras till klinikerna

från de för länet avsedda 40 vårdplatserna å gamisonsavdelningen vid sjukhuset.

Med dessa erinringar har Stockholms läns landstings förvaltningsutskott

beslutat att för sin del hos årets landsting tillstyrka förslaget av den 1 december

1947 till avtal mellan svenska staten och Stockholms läns landsting »angående

överlåtande till Stockholms läns landsting av ett antal vårdplatser vid

karolinska sjukhuset».

4. Departementschefen.

Den statliga förhandlingskommissionen har, såsom av den förut lämnade

redogörelsen framgått, föreslagit, att till ett i samarbete med Stockholms stad

ny- och ombyggt Sabbatsbergs sjukhus skola överflyttas karolinska institutets

nu till serafimerlasarettet förlagda ena medicinska klinik och ena kirurgiska

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

klinik med tillhörande institutioner samt institutets till Kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt förlagda ena pediatriska klinik. Enligt kommissionens förslag skola

vidare av staden vid Sabbatsbergs sjukhus planerade en psykiatrisk klinik, en

radioterapeutisk klinik och en fysioterapeutisk avdelning jämte ett av staden

redan beslutat bakteriologiskt centrallaboratorium vid detta sjukhus, avsett

jämväl för stadens övriga sjukhus, upplåtas till institutet för forsknings- och

undervisningsändamål.

Enär serafimerlasarettets neurologiska och neurokirurgiska kliniker av kommissionen

avses skola bliva överflyttade till karolinska sjukhuset samt, enligt

tidigare riksdagsbeslut, den till allmänna barnbördshuset förlagda kvinnokliniken

skall överflyttas till Sabbatsbergs sjukhus och ögona vdelningen vid

detta senare sjukhus redan upplåtits för undervisningsändamål, innebär kommissionens

förslag, att för framtiden skola för karolinska institutets räkning

finnas två undervisningssjukhus, det ena, karolinska sjukhuset, i statens regi och

omfattande samtliga medicinska discipliner, samt det andra, Sabbatsbergs

sjukhus, i stadens regi och omfattande institutets dubbelkliniker och dubbelinstitutioner.

I nära samband med vad sålunda föreslagits står kommissionens förslag, att

serafimerlasarettets fastigheter skola försäljas till staden samt att till Stockholms

läns landsting skall som ersättning för de vårdplatser, som länet vid

serafimerlasarettets nedläggande där går förlustig, till reducerat pris överlåtas

40 vårdplatser å garnisonsavdelningen vid karolinska sjukhuset.

Innan jag närmare ingår på avtalsförslagen, anser jag mig böra klarlägga

min principiella ståndpunkt i fråga om serafimerlasarettets fortvaro som undervisningssjukhus.

Att lasarettet för att på längre sikt kunna fylla de anspråk, som enbart ur

sjukvårdssynpunkt måste ställas på detsamma, förr eller senare måste till

väsentliga delar underkastas en grundlig omdaning, torde vara ofrånkomligt.

Huruvida emellertid Stockholms stad, som planerar en synnerligen omfattande

utbyggnad av sitt sjukhusväsen och själv önskar komma i besittning av lasarettsfastigheterna

för att tillgodose sitt behov av tomtmark för andra ändamål,

kan tänkas vara villig att ekonomiskt medverka till en så kostnadskrävande

nybyggnad av lasarettet, som det här måste bli fråga om, får väl anses

osäkert. De ekonomiska konsekvenserna för staten vid stadens uteblivande

som bidragspart komme onekligen att bli allvarliga. Men även bortsett härifrån

kvarstår såsom den allvarligaste invändningen emot lasarettets fortsatta användande

i undervisningens tjänst, att lasarettet genom förflyttningen av karolinska

institutet och dess teoretiska institutioner från lasarettets omedelbara

grannskap till Norrbacka-området förlorat sin anknytning till dessa och därmed

också grundförutsättningen för sin funktion som undervisningssjukhus.

Härom synas alla medicinska auktoriteter vara ense och de förvaltningsmyndigheter,

som yttrat sig i ämnet, ha icke inlagt någon gensaga häremot.

Jag anser därför, att det icke skulle vara i överensstämmelse med en för
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 313.

nuftig planläggning att lösa hithörande organisationsproblem på sådant sätt,

att det nödvändiggjorde lasarettets bevarande för framtiden såsom undervisningssjukhus.

En sådan lösning måste bli otillfredsställande ur medicinsk synpunkt

och i längden säkerligen mycket kostsam för statsverket.

Då de nuvarande avtalen med Stockholms stad och län angående driften av

serafimerlasarettet utgå den 31 december 1960, synes det vara lämpligt att

räkna med denna tidpunkt såsom den, då — förutsatt att ej krisförhållanden

lägga hinder i vägen — lasarettets användning för undervisningsändamål senast

bör upphöra. Att redan nu taga ställning till denna fråga är ingalunda för

tidigt, då ett nedläggande av lasarettet som undervisningssjukhus kräver både

planläggning i god tid och en avsevärd tid för verkställighetsåtgärder. Därtill

kommer, att stadens byggnadsplaner beträffande Sabbatsbergssjukhuset nödvändiggör,

om tillfället till samarbete med staden skall utnyttjas, ett ställningstagande

nu.

Enligt den ursprungliga planen för karolinska sjukhuset skulle serafimerlasarettsklinikerna

i sinom tid överflyttas till Norrbacka-området. Kommissionens

förslag innebär en ändring i denna plan så till vida, att av nämnda kliniker

allenast de neurologiska och neurokirurgiska klinikerna skulle överföras dit,

under det att lasarettets övriga kliniker (de medicinska och kirurgiska) samt

den återstående pediatriska kliniken och hithörande, eljest för undervisningen

behövliga inrättningar skulle förläggas till Sabbatsbergs sjukhus. Såsom av

den föregående redogörelsen inhämtas, ha alla i ärendet hörda myndigheter i

princip förordat detta förslag.

Även jag finner skälen för att nu frångå den ursprungliga planen välgrundade.

Såväl kommissionen som byggnadsstyrelsen ha påpekat angelägenheten

av återhållsamhet vid utnyttjandet av den återstående markreserven på Norrbacka-området.

Än viktigare är, att stadens medverkan vid uppförande av

dubbelkliniker på sagda område icke synes kunna påräknas, varigenom erforderligt

patientmaterial komme att äventyras och de ekonomiska konsekvenserna

för statsverket skulle bliva mycket vittutseende. Vidare — och härvid

fäster jag stor vikt — har förslaget enstämmigt förordats av läkarvetenskapens

målsmän såsom för undervisningen och forskningen förmånligt.

Enligt förslaget komma klinikerna att inrymmas i ett stort modernt centralsjukhus

med tillgång till stadens omfattande och ur undervisningssynpunkt

värdefulla patientmaterial, vartill kommer den för den medicinska forskningen

och undervisningen avsevärda fördelen av att sjukhuset är beläget i karolinska

sjukhusets närhet. Såsom kommissionen framhållit torde härmed den s. k.

enhetstanke, som legat till grund för karolinska sjukhusets tillkomst, bliva

förverkligad så fullständigt, som det i en storstad som Stockholm och vid en

medicinsk högskola av karolinska institutets storlek är möjligt. I detta sammanhang

torde även böra beaktas, att betänkligheter kunna resas mot att

dubbelklinikerna förläggas till Norrbacka-området även ur den synpunkten,

att karolinska sjukhuset, som enligt hittills fattade beslut kommer att inrymma

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

omkring 1 750 vårdplatser, genom dubbelklinikernas ditflyttning skulle erhålla

en storlek, som kan tänkas medföra avsevärda administrationssvårigheter.

Jag ansluter mig alltså i princip till kommissionens förslag och finner jämväl

goda skäl anförda till stöd för förslaget, i vad detsamma avser de olika anläggningar

vid Sabbatsbergs sjukhus, som skulle upplåtas för den medicinska

undervisningen och forskningen.

Jag vill särskilt framhålla, att jag icke hyser någon tvekan om att upplåtandet

bör omfatta den vid sjukhuset planerade psykiatriska kliniken, den radioterapeutiska

kliniken och den fysioterapeutiska avdelningen. Vad till stöd

härför anförts i betänkandet och i avgivna remissyttranden har övertygat

mig om att dylika avdelningar, i varje fall vid den tidpunkt, då de kunna

tänkas vara färdigställda, komma att fylla ett oavvisligt behov för den vid

karolinska institutet bedrivna forskningen och undervisningen.

Vad särskilt beträffar det av staden beslutade bakteriologiska centrallaboratoriet

å Sabbatsbergs sjukhus framgår av den härom förebragta utredningen,

att detta laboratorium icke blott skall vara ett centrallaboratorium för stadens

alla sjukhus utan även — i likhet med övriga kliniska laboratorier vid Sabbatsbergs

sjukhus — ersätta ett motsvarande laboratorium vid serafimerlasarettet.

Att den del av laboratoriet, som kan tänkas motsvara ett laboratorium

enbart för Sabbatsbergs sjukhus, skall ställas till institutets förfogande torde

vara uppenbart. Då emellertid laboratoriet sa planlagts, att nagon särskild

del av detsamma icke kommer att avskiljas för att tillgodose Sabbatsbergs

sjukhus och då, enligt vad som överenskommits, materiel från hela laboratoriet

kommer att ställas till forskningens och undervisningens förfogande, synes det

mig både nödvändigt och rimligt, att avtal träffas om hela anläggningen. Till

frågan om särbestämmelser i fråga om laboratoriet på grund av dess egenskap

av i huvudsak kommunal institution återkommer jag i fortsättningen.

Anläggningskostnaderna skola enligt föreliggande avtalsförslag fördelas

enligt samma principer, som legat till grund för avtalen angående den nya

kvinnokliniken vid Sabbatsbergs sjukhus och de under de senare åren beslutade

nya klinikerna vid karolinska sjukhuset, d. v. s. staden skall svara

för 75 procent och staten för 25 procent av anläggningskostnaderna. Någon

ändring av dessa procentsatser har icke från något håll ifrågasatts och jag

förordar desamma ävensom den föreslagna tilläggsbestämmelsen, att samma

procentsatser skola tillämpas jämväl vid framtida ny- och ombyggnader.

Såsom kommissionen framhållit, torde den nytillkomna bestämmelsen böra

betraktas enbart som ett förklarande tillägg till de tidigare godtagna reglerna

för anläggningskostnadernas fördelning.

I fråga om fördelningen av driftkostnaderna har, med undantag för det

bakteriologiska centrallaboratoriet, tillämpats i huvudsak samma principer

som i avtalet angående kvinnokliniken, d. v. s. att, frånsett klinik- och institutionsföreståndama,

läkarlönerna skola halveras mellan staten och staden samt

att staten skall svara för tio procent av återstående driftkostnader. Från avtalet

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.

angående kvinnokliniken ha följande avvikelser gjorts, nämligen att staten

ensam skall svara för avlönande av läkare och annan personal, som uteslutande

äro anställda för forsknings- eller undervisningsändamål, samt att kostnaderna

för viss nytillkommande instrumentutrustning skola fördelas enligt

samma regler som anläggningskostnaderna. Därjämte har den i avtalet angående

kvinnokliniken stadgade maximibegränsningen i fråga om statens deltagande

i driftkostnaderna slopats. Dessa avvikelser synas mig så övertygande

motiverade av kommissionen, att jag inskränker mig till att hänvisa till vad

kommissionen härom anfört.

Med hänsyn till att det bakteriologiska centrallaboratoriet skall betjäna

även andra stadens sjukhus än Sabbatsbergs sjukhus har beträffande detta

laboratorium följande särbestämmelser träffats, nämligen att staden ensam

skall svara för läkarlönerna med undantag för avlöningarna till å karolinska

institutets stat uppförda befattningshavare (varmed i första hand syftas på

den nyinrättade laboratorsbefattningen i klinisk bakteriologi med tjänstgöringsskyldighet

vid serafimerlasarettet, vilken avses skola bliva överflyttad

till motsvarande befattning vid Sabbatsbergs sjukhus) ävensom att statens

andel i driftkostnaderna för laboratoriet skall reduceras till två procent (beträffande

sjukhuset i övrigt tio procent). Jag finner dessa särbestämmelser tillfredsställande

ur statens synpunkt och förordar desamma.

Vid sitt godkännande av det mellan statens och stadens representanter träffade

avtalet om upplåtelse av Sabbatsbergs sjukhus ha stadsfullmäktige i

Stockholm förutsatt, att § 14, punkten b, i avtalet skall ha av borgarrådsberedningen

angiven innebörd. Detta innebär, att begreppet driftkostnader

skall erhålla den innebörd, som framgår av kammarkontorets i det föregående

återgivna yttrande. Häremot finner jag icke anledning till erinran. Stadsfullmäktige

ha vidare förutsatt, att avtalet icke lägger hinder i vägen för vissa av

stadskollegiet angivna förändringar med avseende å vård å enskilda rum. Den

bestämmelse i avtalet, som härvid åsyftats, torde vara stadgandet i § 10, att

staden skall bestrida kostnaden »för särskilda överläkararvoden med samma

belopp, som utgå till motsvarande överläkare vid karolinska sjukhuset». Detta

stadgande och avtalets bestämmelser i övrigt böra enligt min mening icke lägga

hinder i vägen för att staden even tu ellt genomför en sådan omläggning, att

den s. k. rådgivande taxan vid vård a enskilda rum vid Sabbatsbergs sjukhus

evalveras till fasta kommunala lönetillägg.

Från statskontorets sida har invändning gjorts emot antalet enskilda vårdplatser

å klinikerna. För egen del är jag ense med kommissionen om att eu

tillräckligt stort tilltagen enskild avdelning kan vara ägnad att medföra den

fördelen för kliniken, att vederbörande överläkare knytes fastare till sin klinik

än om han för vård av sitt enskilda patientmaterial skall vara tvungen att

anlita andra sjukvårdsinrättningar i staden. Med hänsyn härtill och då, såsom

kommissionen betonat, i det enskilda patientmaterialet ofta ingå för forskningen

synnerligen viktiga särfall, anser jag mig sakna anledning att frångå

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

57

vad kommissionen, stödd på sakkunskapen, på denna punkt föreslagit. Jag

vill i detta sammanhang även erinra om att antalet enskilda vårdplatser vid

karolinska sjukhuset, vilket antal torde få anses vara fastställt under hänsynstagande

till den medicinska forskningens och undervisningens krav, överstiger

det nu avtalade antalet dylika platser vid Sabbatsbergs sjukhus.

Byggnadsstyrelsen har i sitt yttrande över kommissionens betänkande förklarat

sig förutsätta, att styrelsen skulle få tillfälle att deltaga i det fortsatta

planeringsarbetet. Då jag förmodar, att Stockholms stad skulle uppfatta en

bestämmelse av sådan innebörd såsom ett ingrepp i stadens beslutanderätt i

fråga om sjukhusets utformning, anser jag mig icke böra föreslå någon dylik

bestämmelse. Statens intressen torde i tillräcklig grad vara tillgodosedda dels

genom föreskriften i avtalsförslaget, att byggnadsritningarna skola upprättas

i samråd med karolinska institutets lärarkollegium, dels ock genom bestämmelserna

i 9 § lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Emot Sabbatsbergsavtalets bestämmelser i övrigt har jag inga väsentliga

erinringar att framställa.

Jag övergår härefter till frågan om försäljning till staden av stiftelsen serafimerlasarettets

fastigheter. Till en början må erinras om att någon principiell

invändning emot att staden sättes i tillfälle att förvärva dessa fastigheter icke

framställts. Detta står, som kommissionen framhållit, jämväl i överensstämmelse

med de principer, som legat till grund för de senare årens markutbyten

mellan staten och staden.

Däremot har från statskontorets sida framförts bland annat vissa betänkligheter

emot att redan nu träffa avtal om försäljning av lasarettsfastigheterna

och uttalats önskemål om att, därest en försäljning kommer till stånd, åtgärder

vidtagas för att bevara den nuvarande relationen mellan köpeskillingen och

kostnaderna för ersättningsklinikerna å Sabbatsberg.

Med anledning härav får jag erinra om att fastigheternas försäljning utgör

en grundförutsättning för att staden skall vara villig att upplåta Sabbatsbergs

sjukhus för undervisningsändamål samt att därför de två förslagen till avtal

härom stå i ett oupplösligt sammanhang med varandra. Ett avböjande av

serafimerlasarettets försäljning medför alltså den konsekvensen, att jämväl

Sabbatsbergsavtalet förfaller. Då det icke kan antagas, att staden i så fall

vid planerandet av sitt fortsatta sjukhusbyggande kommer att taga någon

hänsyn till statens framtida behov av undervisningskliniker, torde följden av

ett avböjande från statens sida att nu träffa uppgörelse med staden bli den,

att staten kanske om något decennium blir tvungen att i egen regi och utan

möjlighet till samarbete med Stockholms stad uppföra ett nytt stort rikssjukhus

inom Stockholms-området. En sådan lösning av denna fråga anser

jag mig icke kunna förorda. Att vidare med tanke på cvenluellt fallande

penningvärde påtvinga staden en bestämmelse om maximering av statens

bidrag till anläggningskostnaderna för det nya sjukhuset synes mig så mycket

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

mindre böra ifrågakomma, som det torde ligga i statens hand att, när den så

finner gott, nyttiggöra köpeskillingen. Framhållas må även, att den staten

genom Sabbatsbergsavtalet tillförsäkrade nyttjanderätten utan tomtavgift till

en för ett undervisningssjukhus synnerligen välbelägen tomt i huvudstaden

har ett realvärde, varifrån man icke får bortse vid bedömandet av denna fråga.

Emot själva köpeskillingens storlek, 8 000 000 kronor, har icke någon

erinran framställts från de i ärendet hörda statsmyndigheternas sida.

Med anledning av den principiella inställning, som statskontoret intagit

gentemot avtalskomplexet, vill jag erinra om att, såsom framgått av redogörelsen

i det föregående, från stadens motsvarande myndighet, kammarkontoret,

riktats en skarp kritik emot avtalen ur stadens synpunkt.

Vid en jämförelse mellan statskontorets och kammarkontorets uttalanden

synes mig den slutsatsen ligga nära till hands, att statens och stadens förhandlingsdelegerade

lyckats finna en god medelväg mellan statens och stadens på

vissa punkter stridiga intressen.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört och under instämmande

i huvudsak i den motivering för köpeavtalet, som av kommissionen

framförts såväl i dess betänkande som i dess remissvar över statskontorets

utlåtande, tillstyrker jag köpeavtalet, som i av mig här icke närmare berörda

delar icke torde kräva någon motivering från min sida.

Till frågan om användningen av köpeskillingsmedlen, vilket spörsmål tarvar

närmare undersökningar och överväganden, torde i förevarande sammanhang

icke behöva tagas ställning.

Emot förslaget till avtal rörande upplåtande till Stockholms läns landsting

av 40 vårdplatser å garnisonsavdelningen vid karolinska sjukhuset har ingen

erinran framställts av de hörda myndigheterna och jag tillstyrker detsamma

på av kommissionen i dess betänkande angivna grunder. Med anledning av

vad landstingets förvaltningsutskott anfört om överförande utan särskild kostnad

för landstinget av viss del av ifrågavarande 40 vårdplatser från garnisonsavdelningen

till andra kliniker vid sjukhuset, erinrar jag om bestämmelserna i

§ 1 andra stycket i förslaget till avtal, vilket stadgande synes möjliggöra ett

tillmötesgående av det av förvaltningsutskottet uttalade önskemålet i berörda

avseende. Jag vill vidare uttala den förhoppningen, att, därest serafimerlasarettet

även efter utgången av år 1960 kommer att av Stockholms stad användas

såsom sjukvårdsanstalt, staden skall vara villig att på emellan staden och

länet överenskomna villkor till länets förfogande ställa lämpligt antal vårdplatser

vid lasarettet.

Sammanfattningsvis innebär min ståndpunkt, att jag anser mig kunna tillstyrka

ifrågavarande tre avtalsförslag. Därest framdeles behov skulle uppstå

av smärre jämkningar i eller tillägg till avtalsbestämmelserna, förutsätter jag,

att riksdagens samtycke härtill icke skall behöva inhämtas.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 213.

dels godkänna av mig förordade grunder för samarbete med

Stockholms stad i fråga om ny- och ombyggnad samt drift av

Sabbatsbergs sjukhus;

dels för sin del godkänna föreliggande — under förbehåll

av dylikt godkännande — mellan statens och Stockholms stads

förhandlingsdelegerade träffade avtal angående försäljning till

staden av stiftelsen serafimerlasarettets fastigheter;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa avtal med

Stockholms läns landsting angående upplåtande till landstinget

av ett visst antal vårdplatser å gamisonsavdelningen

vid karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jag i det föregående förordat.

II. Reservationsanslaget till Universitetssjukhus:

Bidrag till uppförande av en kvinnoklinik

vid Sabbatsbergs sjukhus.

I propositionen 1945: 102 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att godkänna av

chefen för ecklesiastikdepartementet förordade grunder för samarbete med

Stockholms stad i fråga om uppförande och drift av en kvinnoklinik vid Sabbatsbergs

sjukhus. Riksdagen (skrivelse nr 241) biföll Kungl. Maj:ts förslag.

Avtal har sedermera, såsom framgått av nästföregående avsnitt, träffats mellan

Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad angående samarbete för uppförande

och drift av ifrågavarande kvinnoklinik. Av propositionen framgår, att

statens kostnader för klinikens uppförande och utrustning beräknats uppgå till

inemot 1 200 000 kronor. Härav ha för budgetåren 1945/48 anvisats 1 000 000

kronor. Därest i enlighet med vad jag i det föregående förordat avtal kommer

att träffas med Stockholms stad angående samarbete för ny- och ombyggnad

samt drift av Sabbatsbergs sjukhus, kommer förstnämnda avtal att upphöra

att gälla och det nya avtalet i hela sin vidd bli tillämpligt jämväl å kvinnokliniken.

Samma grunder för statens bidrag till anläggnings- och utrustningskostnaderna

för kvinnokliniken komma dock härvid att gälla. Med hänsyn

till inträffade prisstegringar synes det icke osannolikt, att statens bidrag till

kvinnoklinikens uppförande och utrustning kommer att överstiga 1 200 000

kronor. Det torde emellertid enligt vad jag under hand inhämtat vara tillfyllest,

att för nästa budgetår till klinikens uppförande och utrustning anvisas

ett anslag av 200 000 kronor. Detta anslag och det under nästa punkt förordade

anslaget torde av skäl, som angivits i propositionen om anslag för

budgetåret 1948/49 till universitetssjukhusen, böra äskas under elfte huvudtiteln.

I detta sammanhang torde jag få framhålla, att det förordade samarbetet

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

med Stockholms stad för ny- och ombyggnad samt drift av Sabbatsbergs sjukhus

enligt vad jag under hand inhämtat icke torde påkalla någon medelsanvisning

för nästa budgetår till kostnaderna för uppförande vid sjukhuset av andra

kliniker eller institutioner än kvinnokliniken.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Universitetssjukhus: Bidrag till uppförande av en

kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus för budgetåret 1948/49

under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

kronor...................................... 200 000

III. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:

Bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik

i Stockholm.

Till Bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik i Stockholm har för innevarande

budgetår anvisats ett delanslag å förslagsvis 89 200 kronor. Anslaget,

som avser det s. k. Norrtulls barnsjukhus i Stockholm, disponeras på följande

sätt:

1. Bidrag till en pediatrisk klinik i Stockholm............kronor 60 000

2. Till nedsättande av vårdavgifterna för barn, som ej äga

hemortsrätt i Stockholm ............................ » 2 500

3. Bidrag till en pediatrisk poliklinik i Stockholm, förslagsvis » 11 500

4. Bestridande av halva kostnaden dels för ersättning åt

vikarie för amanuensen vid pediatriska polikliniken, dels ock

för beredande jämlikt föreskrifterna i semesterlagen av semester

eller semesterersättning åt assistenten, sköterskan och

joumalförerskan vid nämnda poliklinik, förslagsvis...... » 200

5. Arvode till en andre underläkare vid pediatriska kliniken,

motsvarande de löneförmåner, som tillkomma andre underläkare

vid karolinska sjukhuset, förslagsvis.............. » 12 000

6. Arvode till en konsulterande läkare vid pediatriska kliniken

för utredning om och vård av barn med psykiska sjukdomar » 3 000

Summa kronor 89 200.

Det under posten 1 uppförda bidraget av 60 000 kronor till en pediatrisk

klinik i Stockholm utgår enligt överenskommelse i ett av Kungl. Maj:t den

29 april 1932 godkänt avtal med Stockholms stad, vilket avtal egentligen

skulle upphört att gälla med utgången av juni 1941, men vars giltighet genom

särskilda överenskommelser förlängts till den 1 juli 1948. Från stadens sida ha

förhandlingar påkallats rörande detta bidrag. Kungl. Maj:t har därför genom

beslut den 9 januari 1948 anbefallt kommissionen för förhandlingar rörande

karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande m. m. att upptaga förhandlingar

med Stockholms stad bland annat angående revision av nyssnämnda stats
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

bidrag. Efter fullgjort förhandlingsuppdrag har kommissionen med skrivelse

den 1 mars 1948 framlagt en under förutsättning av Kungl. Maj:ts samt

stadsfullmäktiges i Stockholm godkännande träffad överenskommelse med

Stockholms stad om förlängning av avtalet till den 1 juli 1950. I denna överenskommelse

har som villkor för förlängningen föreskrivits, bland annat, att

statens bidrag till bestridande av kostnaderna för barnsjukhuset skall höjas

från 60 000 kronor till 100 000 kronor årligen. Ett godkännande av överenskommelsen

påkallar alltså en anslagshöjning med 40 000 kronor.

Vidare har kanslern jör rikets universitet i sina anslagsäskanden för nästa

budgetår, under åberopande av en framställning i ämnet från lärarkollegiet

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, hemställt om en höjning av anslaget

med 1 000 kronor för beredande av semester åt den under anslagsposten 5

omnämnde underläkaren vid pediatriska kliniken under i stort sett samma

antal dagar, som medgivits för motsvarande befattningshavare vid karolinska

sjukhuset.

I fråga om innebörden av gällande avtal om den pediatriska kliniken inhämtas

av handlingarna i ärendet bland annat följande.

Intill dess en pediatrisk klinik kommer till stånd å karolinska sjukhuset,

är staden skyldig att å Norrtulls sjukhus uppehålla en stadens sjukvårdsanstalt

för barn om 70 platser samt upplåta densamma till karolinska institutet för

undervisningsändamål såsom en institutets pediatriska klinik. Denna klinik är

avsedd att ersätta en av allmänna barnhuset i Stockholm sedan mitten av

1800-talet uppehållen men numera nedlagd pediatrisk klinik vid barnhusets

vårdanstalt för sjuka barn. Institutet skall på egen bekostnad bestrida läkarvården

å det av staden uppehållna barnsjukhuset, dock att staden skall utbetala

arvoden till läkarna vid barnsjukhuset i samma utsträckning och enligt

samma grunder, som av barnhuset tillämpats i fråga om läkarna vid barnhusets

sjukvårdsanstalt. Såsom bidrag till bestridande av kostnaden för barnsjukhuset

äger staden dels från statsverket utbekomma ett årligt belopp av

60 000 kronor, dels ock av avkastningen från den fond som bildats av köpeskillingen

för den av barnhuset till staden försålda fastigheten Rålambshof,

den s. k. Stockholmsfonden, uppbära ett årligt belopp av 50 000 kronor. Staden

skall därjämte vara skyldig att vid barnsjukhuset upprätthålla en pediatrisk

poliklinik. Härför utgår bidrag av statsmedel, för innevarande budgetår It 500

kronor.

Beträffande beräkningen av statsbidraget å 60 000 kronor till pediatriska

kliniken har enligt 1932 års åttonde huvudtitel, sid. 216, dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet härom anfört i huvudsak följande.

Staden har för upprätthållandet av barnsjukhuset fordrat en årlig ersättning

av 110 000 kronor. Detta belopp har beräknats pa följande sätt. Allmänna

barnhusets utgifter för det hittills av barnhuset uppehållna barnsjukhuset ha

under senare år uppgått till i medeltal ungefär 40 000 kronor årligen. Därjämte

har, såsom förut nämnts, barnhuset kostnadsfritt upplåtit lokaler. Efter samma

beräkning, som legat till grund för ett avtal mellan barnhuset och staden om

upplåtande till staden av lokaler i samma fastighet till sinnessjukhus, skulle

hyran för barnsjukhusets lokaler utgjort 70 000 kronor. Summan av nämnda

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 818.

båda belopp, tillhopa 110 000 kronor, har staden ansett böra tillgodokomma

staden, om staden skulle upprätthålla barnsjukhuset. Då för sådant ändamål

efter den 1 juli 1932 finnes tillgängligt allenast 50 000 kronor årligen från

barnhusets medel, utgörande en del av avkastningen av Stockholmsfonden,

erfordras ytterligare 60 000 kronor. Då det måste anses rimligt, att staden

icke vidkännes högre kostnad för barnsjukhuset än hittills, har jag ansett sistnämnda

belopp böra täckas genom anslag å riksstaten. Med hänsyn till de

fördelar karolinska institutet genom barnsjukhusets uppehållande tillföres, kan

en sådan utgift val försvaras. Andra utvägar för ordnandet av pediatrikundervisningen

bliva, såsom jag antytt, uppenbarligen väsentligt dyrare.

I detta sammanhang må framhållas, att stadens kostnader för barnsjukhuset

komma att bliva icke oväsentligt högre än barnhusets hittillsvarande utgifter

därför. Hittills utgående avlöningar åt barnhusets personal understiga nämligen

väsentligt vad staden efter sitt övertagande av sjukhuset skulle komma att i

enlighet med det för staden gällande avtal härför få betala. Jag har emellertid

ansett, att detta icke borde inverka fördyrande för staten, och fördenskull

hävdat, att statens bidrag skulle beräknas efter vad som gällt under den tid

barnhuset drivit sjukhuset. Av stadskollegiets utlåtande i ärendet inhämtas

också, att staden, som hittills i platsavgifter till barnhuset årligen fått vidkännas

en kostnad av i genomsnitt 67 100 kronor, efter övertagandet av sjukhuset

i egen drift skulle för motsvarande förmåner i platser få en kostnad av

81 000 kronor.

Kommissionen har för egen del framhållit, att vid avtalets ingående från

statsmakternas sida uttryckligen förutsatts, att stadens utgifter för sjukhuset

skulle bliva icke oväsentligt högre än barnhusets dittillsvarande. Vid denna

tidpunkt hade dock uppenbarligen icke kunnat förutses, att sjukhusets drift

skulle bliva sa kostnadskrävande som det sedermera visat sig. För innevarande

budgetår beräknade staden sålunda driftkostnaderna för sjukhuset till ett

belopp överstigande 1 000 000 kronor. Med hänsyn till den efter år 1931

inträdda prisstegringen och det förhållandet, att platsantalet å sjukhuset under

årens lopp fördubblats, vilket senare kommit forskningen och undervisningen

till godo, hade kommissionen ansett en förhöjning av statsbidraget å 60 000

kronor skälig. Parterna hade slutligen enats om en förhöjning till 100 000 kronor,

vilket belopp ungefärligen motsvarade prisstegringen. Det höjda beloppet

skulle utgå från och med den 1 juli 1948. Å andra sidan medgåve staden under

förutsättning härav den förlängning av upplåtelsen till den 1 juli 1950, som

önskats av staten.

Departementschefen. Jag delar den av kommissionen framförda uppfattningen,

att den prisstegring, som inträtt sedan ifrågavarande avtal träffades,

ävensom den skedda utökningen av antalet vårdplatser, böra föranleda en

höjning av statens bidrag till pediatriska kliniken. I enlighet med den mellan

kommissionen och representanter för Stockholms stad preliminärt träffade

överenskommelsen torde bidraget böra höjas med det belopp, som ansetts

ungefärligen motsvara prisstegringen, eller 40 000 kronor. Vid anslagsberäkningen

för nästa budgetår utgår jag ifrån att nämnda överenskommelse, vilken

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

synes böra godkännas av Kungl. Maj:t, även kommer att godkännas av Stockholms

stad. Jag förordar därför, att den i förevarande anslag ingående anslagsposten

till bidrag till en pediatrisk klinik i Stockholm för nästa budgetår höjes

med 40 000 kronor till 100 000 kronor.

En omräkning av medelsbehovet under anslagsposten 4, avseende statens

kostnader för ersättning åt vikarie för amanuensen vid pediatriska polikliniken

in. m., har vidare givit vid handen, att denna anslagspost bör uppräknas med

800 kronor till 1 000 kronor.

Från anslagsposten 5, som nu är uppförd med förslagsvis 12 000 kronor,

utgår arvode till en andre underläkare vid pediatriska kliniken. Då i fråga om

semester och tjänstledighet för denne i tillämpliga delar bör gälla vad i dylikt

hänseende är föreskrivet beträffande andre underläkare vid karolinska sjukhuset,

torde under posten böra beräknas medel jämväl till vikariatsersättning.

Med hänsyn härtill synes anslagsposten böra uppräknas med 2 000 kronor till

14 000 kronor.

I fråga om övriga anslagsposter ifrågasätter jag icke någon förändring för

nästa budgetår. Anslaget i sin helhet bör sålunda höjas med (40 000 -f 800

+ 2 000) = 42 800 kronor till 132 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Universitetssjukhus: Bidrag till pediatrisk klinik och

poliklinik i Stockholm för budgetåret 1948/49 under elfte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av ... . kronor 132 000.

Vad departementschefen sålunda under I—III hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Ekströmer.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Samarbete med Stockholms stad för utbyggnad och drift av

Sabbatsbergs sjukhus samt försäljning av serafimerlasarettets

fastigheter m. m..................................... 3

1. Inledning........................................ 3

2. Förhandlingskommissionens utredning och förslag........... 9

A. Förslagen till avtal.............................. 9

B. Sabbatsbergsavtalet..............................16

C. Försäljning av stiftelsen serafimerlasarettets fastigheter ... 32

D. Överlåtande till Stockholms läns landsting av ett antal vårdplatser

vid karolinska sjukhuset....................38

3. Remissyttranden...................................39

4. Departementschefen................................52

II. Reservationsanslaget till Universitetssjukhus: Bidrag till uppförande

av en kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus.......59

III. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Bidrag till pediatrisk

klinik och poliklinik i Stockholm.......................60

Stockholm 1948 Ivar Hteggströms Boktryckeri A. B.

481023

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:227 Skrivelse till Konungen i anledning a/v Kungl. Maj:ts proposition angående samarbete med Stockholms stad för utbyggnad och drift av Sabbatsbergs sjukhus samt fö a1 i texten
  2. SU 1948:112 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående samarbete med Stockholms stad för utbyggnad och drift av Sabbatsbergs sjukhus samt försäljning til s. 1 i texten